Första söndagen i oktober. Kallt som attan ska påpekas. Åtminstone på kvällar, mornar och nätter. I Madrid kryper det ner en bra bit under 20 grader. Bara så ni vet att det snart är dags att sätta på elementen, i den mån de finns, även i Spanien. Både kyla och värme är förstås relativt.

****

På tal om det, helt plötsligt och logiskt är det inte heller något gnäll om att matcher spelas klockan tolv, fast det alltid är matchen klockan 16.00 som har varit värst ur ett värmeperspektiv. Både nu och då. Dessutom är det egentligen bara Betis – Mallorca som varit ett verkligt klockan 12-riskmoment under säsongen.

Det är således också ett steg på vägen, nu när värmen är på väg att lägga sig, att La Liga-rättighetsinnehavaren Mediapros starke man Juame Roures har öppnat dörren för att även Real Madrid och Barcelona kan komma att spela klockan 12.00. Om inte annat torde det jublas i Asien, kan man tycka, medan katalaner och madrileños sätter frukosten i halsen.

****

Själv snörvlar jag på och noterar att Goitom spelade de sista minuterna när Almería vann med 0-1 mot Recreativo. Och just det, Deportivo gjorde processen kort med den tidigare serieledaren Guadalajara, 4-0. Den relativa ordningen är återställd i landets näst högsta serie. Det är värre i Primera.

Det var ju på vippen att bli en del överraskningar igår. Några blev det också. Racing – Rayo tillexempel. Jo, det är säkert. På tipset hade jag ju satt en säker 2:a. Det börjar bli en dryg vana att Rayo förtjänar mer. Mot Cúpers Racing fick man bara med sig en poäng. På el Sardinero krävde man å sin sida president Pernías avgång under mötet som gick till historien för att han minst åskådare på år och dar.

Hursomhelst, Movilla domderade. Michel, Rayos enda överlevande från den tidigare sejouren i Primera år 02/03, fick minuter. Lass visade däremot att han är både ung och naiv, samt inte speciellt duktigt på att hålla nerverna i styr. Det var surrealistiskt onödigt att bråka med den egna 1-0-skytten Tamudo på väg mot halvtidsvilan.

Fast är det någon som stångas så är det Villarreal. Hemmalaget utjämnade på en straff, som Rossi fick lägga om, efter en incident jag inte fattade om det var straff till att börja med. Zaragoza kan tacka sin lyckliga stjärna över Roberto, fullständigt lysande i målet. 2-2 och ingen var nöjd. Normalt. Båda kunde fått mer, Zaragoza hade främst behövt det, om nu FIFA lyckas reducera lagets surt förvärvade poäng.

Mer då, tja, bara 1-0 mellan Valencia och Granada (inga poäng tas billigt i Primera) och Mallorca lyckades trots konstitutionell kris och tillförordnad tränare få med sig ett oavgjort resultat mot Osasuna borta. I väntan på han som kommer leda laget efter Laudrup (klart i veckan) så tycker jag ändå att Serra Ferrer borde ta på sig rollen. Vilket han lika givet inte tänker göra.

Det vore förstås att sticka ut och sätta sig själv lite väl mycket i skottgluggen. Precis som när Valdano vägrade att ta över i Real Madrid, trots att Florentino (och madridismen) hade uppskattat det vid båda tillfällena som getts. Nejdå, det är bättre att stå vid sidan och tjäna minst lika mycket…

****

Bueno, Málaga vs Getafe. Den matchen gick ju inte av för hackor den heller, eller vad man nu säger. Pedro León, som igår ännu en gång undvek att prata om Mourinho, fick till det. Precis som La Bestia Baptista på övertid med en förlösande biciprojektil. Målen är alltid än snyggare i såna ögonblick.

3-2 innebar, dessutom, att Málaga för första gången är serieledare någonsin. Aldrig har det hänt under namnet Malaga CF. Däremot hände det säsongen 74-75 med den tidigare benämningen Club Deportivo Málaga. Anekdotiskt visst, men även om domaren inte var i sitt livs form så börjar andalusierna att få till det.

Sedan skadar det inte att det blev 16 mål under lördagens fem matcher. Utan att varken Real Madrid eller Barcelona har spelat. Det kan bli ett bra snitt när vi summerar omgången. Trots att Espanyol får klara sig utan Pandiani när Real Madrids Carvalho lämnat återbud. Samt att Cesc gjort Alexis och Iniesta sällskap i Barças skadelista inför mötet mot jumbon Sporting.

Fast målskörd och sånt är förstås mer aktuellt att påpeka för dem som vurmar för il Calcio, av rent defensiva orsaker. Det är i alla fall inte lika viktigt för spanjorer.

Så, ett bra och målsnålt spanskt derby snart då, klockan 12.00 i det kyliga Euskadi. Hetare när Betis och Levante möts klockan 16.00. Hetast klockan 18.00 när Sevilla och Atleti drabbar ihop. Innan bjässarna tämligen riskfritt (?!) avslutar helgens omgång.

Landslagsuttagning idag, till mötena mot Tjeckiska republiken och Skottland. Den första uttagningen efter den redan klara klassificeringen till EM 2012 i Polen och Ukraina. Det var inte speciellt upphetsande. Förutom två uttagningar eller tre, och kommentarerna kring dem, som väckte ett visst personligt intresse.

Det går givetvis inte att fullständigt ommöblera det spanska landslaget bara för att ”la Roja” redan är klart. Det ska spelas hela vägen och det viktiga är att man kommer till mästerskapet i form. Därmed var det utmärkt att Valencias Jordi Alba fick en plats. En debutant, åtminstone, på vänsterbackskanten där det behövs.

Sedan var det visan med Fernando Torres. Jo, det finns ju dem som gärna hade pensionerat spelaren från landslaget. Nu pekar formen uppåt igen. Men det hjälper inte efter ett par år med undermåliga insatser, enligt den aldrig sinande skaran kritiker. Roberto Soldado är ju också relativt het.

Just därför var det extra onödigt av Del Bosque att insinuera att det faktiskt finns heliga kor i truppen, trots allt. Fernando Torres är ju nämligen det, eftersom ”han är en av de våra och de senaste tre åren har han alltid varit med…”. Det ger om inte annat upphov till en hel del frågetecken om insatsernas egentliga relevans.

Å andra sidan var presskonferensen i samband med uttagningen inte speciellt lyckad överhuvudtaget, för del Bosque. Vicente skickade ju också ett par budskap till kretsen kring Manchester Citys David Silva. En spelare han för dagen också valde att plocka med.

Silva är inte ”den ende som haft motiv att klaga”, sa Del Bosque apropå spelarens tidigare gnäll om uteblivna uttagningar. För att sedan mena att det inte alltid är lämpliga personer som instruerar spelarna, med hänsyftning till samma gnäll. Å andra sidan blev Silva uttagen. På egna meriter, visst. Taskig coachning eller inte.

Nu var det ju så att motivation nästan slog klass när Atleti spelade oavgjort mot Stade Rennais, i den för övrigt inte helt lätta matchen att se på teve. Det ena laget i röda tröjor och svarta byxor. Det andra i mörkblå tröjor och röda byxor… Oavsett hade Atleti tur när Juanfran dundrade utjämningen i slutminuterna.

Det förvånade att besökarna saknade gnista, och att det inte kom bollar mot Falcao. Att det saknades den där yttersta viljan och en ordentlig organisation. Nej, det var inte Atléticos dag. Men det är klart, resultatet 1-1 vittnar om motsatsen. För så är det ju.

Två matcher, fyra poäng och gruppledning är inte fy skam. I alla fall om man hoppade över att titta på lagets totala insats. Mot Sevilla i helgen krävs däremot en annan attityd. Laget måste utnyttja sin relativt nyvunna styrka och även visa sig kapabelt att läsa fotboll.

Just det, sedan var det detaljen också. Perea blev av bara farten den utlänning som spelat flest matcher för Atleti. Det är en merit i dubbel bemärkelse, med tanke på att spelaren dessutom är den utlänning som fått mest kritik och skit genom åren…

Den spanska fotbollen var bättre på San Mamés. Det var också torsdagsmötet jag hade sett fram mot extra mycket. PSG, som investerat med en knapp miljard inför säsongen, behöver framgång. Athletic, som investerat i Bielsa, behöver det också.

Minuterna innan mötet ställdes givetvis den obligatoriska frågan till klubbens nyvalde president huruvida tränaren sitter säkert. Jodå, det gör han. En enda insinuation från Urrutia om motsatsen hade förstås varit en enorm sensation.

Två segrar kan lejonen från Baskien stoltsera med en dryg månad in på säsongen. Fortfarande har ingen kommit i ligan. Men det släpper nu, är känslan efter matchen mot PSG. Athletic spelade övertygande och säkert. Gabilondo gjorde ett fantastiskt mål på De Marcos inte helt enkla inlägg. Pastore syntes inte till, tack vare ständig baskiskt uppvaktning, innan argentinaren blev utbytt.

På pluskanten måste också den holländska domaren Bas Nihjuis nämnas. För dagen utmärkt. ”Här ser du, du får inte kortet bara för denna incident”, torde holländaren sagt när han pekade och markerade flera punkter på gräsmattan framför den förvånande Sissoko. Som ändå inte fattade budskapet och sedan blev utsänd.

Däremot är inte Llorente i något större form. Fortfarande. Det är tungt och komplicerat när det ska vara lätt och direkt.

Och just det, så var det detaljen också.

Efter slutsignalen visade Muniain upp sitt blodiga ben. ”Det är sånt som händer”, var 18-åringens enda men desto mer mogna kommentar apropå det. Snyggt, bra och innehållsrikt. Å andra sidan är jordnära ett karakteristiskt drag hos baskerna. Söndagsderbyt mot Real Sociedad förespås därmed bli en kamp i dyn.

Grattis bör ju först och främst sägas.

Idag fyller Uruguays stolthet Peñarol 120 år.

Jodå, det menar i alla fall några. Andra håller inte med. Nacional de Montevideo, till exempel, har tackat nej till festligheterna eftersom den åtta år yngre konkurrenten är helt och hållet säker på att den egna klubben egentligen är landets äldsta, vilket bland annat framhålls av Nacionals president Ricardo Alarcón.

Visst, Nacional köper inte att Central Uruguay Railway Cricket Club, grundat den 28 september 1891, skulle vara Peñarols exakta födelse. Det finns en viss poäng i det. Om inte annat att döma av namnet. Nåväl, i min värld blossade diskussionen egentligen upp innan matchen på Santiago Bernabéu.

Eduardo, officiell livvakt åt den spanska kungen Juan Carlos officielle dubbelgångare (tillika från Uruguay precis som monarkens avbild), pratade sig blodigt varm om att ”vi fullständigt skiter i Nacionals förnekelse” av hjärteklubbens storhet, även i ålder. Givetvis inte utan en viss noterbar upprördhet.

Det var hursomhelst innan han började recitera gruppspelsresultat från VM 1950 och framåt, vilket är en annan historia.

Apropå, det var halvmagiskt på Bernabéu igår. Det var en av de sista matcherna vi kunde gå till i T-shirt. Det var också en historisk motståndare – igen – och som bonus blev resultatet 3-0. Fantastiskt. I alla fall med tanke på att det kunde blivit 8-0 om Real Madrid inte hade slagit av på takten och låtit Ajax rulla boll.

Det sista var så pass irriterande att stora delar av hemmapubliken började vissla ut hemmalaget i mitten av andra halvlek.

Nåväl, i en doble pivote ska Xabi Alonso spela med Khedira.

Inte för att Mourinho egentligen gav prov på varför mot Ajax. Vid förspelet till Benzemas 3-0 går det också att diskutera. Men förutom att Khedira är den spelare som är mest bekväm med Alonso, och tvärtom, så är det också den enda partnern som teoretiskt kan ta över taktpinnen och låta basken obehindrat gå upp.

Det ska bli intressant att se hur högt Alonso får spela när Sahin väl är redo. Fast sedan finns det förstås en annan spelare där också. Kanske till och med en ideal partner till lagets verklige kugge Xabi Alonso. Fast det vet vi ju inte. Vad jag däremot är säker på är att Granero som satt på bänken borde fått minuter.

Jag tycker Mourinho gör fel när han envisas med Higuaín och Di María. Argentinarna spelar allt som oftast. De har ett sydamerikanskt mästerskap i benen. De har inget att bevisa och behöver inte nödvändigtvis mycket matchning.

Det ideala under omständigheter som mot Ajax, dessutom med resultatet 3-0, är att de som verkligen behöver minuter (och de som med vilja och kvalité kan ändra en matchbild) också får en möjlighet att åtminstone försöka göra det.

Jag menar, vad hände egentligen med Granero? Vad hände med Callejón?

Nej, Higuaín och Di María är ingen rotation. Det är inte ens spännande. Granero och Callejón däremot, de borde få en möjlighet att lyfta tillställningar när det blir urvattnat som igår. Real Madrid kommer behöva sina spelare under en lång säsong. Fast inte bara och endast därför.

Eller vad var det nu UltraSur sjöng vid dubbelbytet?

Just det, så var det ja:

- Más canteranos, queremos más canteranos…”

Altintop, turken som tidigare inte spelat, ska ha en eloge för att han avstod lön fram till dess att han kunde utnyttjas. Det gillas. Och inte för det ska Kakás insats förringas. Men det hade varit roligare för matchen, och för publiken som definitivt hade varit mer nöjd, om klubbens egna tillbakalockade talanger också utnyttjades.

Det fanns knappast ett bättre tillfälle än mot Ajax vid 3-0.

”No bull” är inte bara titeln på AC/DC:s livekonsert inspelad på tjurfäktningsarenan Las Ventas i Madrid. Det är sedan igår kväll också ett faktum i Katalonien.

Under söndagen utspelades den sista ruschen för att se den kulturella händelsen – också liknad med konst av de mest initierade. Knappt 30 000 kronor gick svartabörsbiljetterna på. El Clásico är i jämförelse relativt billig.

Nu var det inte en av de bättre ”corridas” enligt dem som kan det där. Inte heller var det helt problemfritt när antitjur (eller tvärtom) och de som är för tjur (eller tvärtom) drabbade ihop före och efter stadens sista utstuderade fäktning mot horn.

Nej, det var betydligt enklare för FC Barcelona under klubbens årsstämma. Givetvis blev det också extra trevligt på kvällen med den bekväma 5-0-uppvisningen mot Atlético, som i sin tur blev mottagna med applåder vid hemkomsten till Madrid.

Framgång och misslyckande är ofta relativt.

Barcelona är förstås mycket Barcelona; Messi världens bästa spelare, framför mål och i sin position. Och Sandro Rosell torde också vara en utmärkt ledare för klubben och man följer utfallen från klubbstämman.

I alla fall med tanke på att alla förslag gick igenom när hälften av de förtroendevalda medlemmarna slöt upp. Slut med rökning på arenan; fortsatt samarbete med Qatar Foundation, och sedan ska den inte helt okontroversiella ungdomssektionen införas, varpå det kan bli relativt busigt igen.

Helt frid och fröjd kan det ju inte vara. Så Guardiola menade också – helt logiskt och sant – att han är väldigt tacksam gentemot Laporta och den gamla styrelsen som i veckan kommer ligga än mer i luven med den nuvarande och Rosell.

Personligen drar jag inte allt för stora växlar på det. Jag har svårt att se vad Pep skulle tjäna på att inte lämna klubben efter säsongen. Framgång är förstås relativ, också för Guardiola och Rosell.

****

På tal om, i Real Madrid var det också medlemsstämma i helgen. Alla förslag gick igenom där också, vilket bland annat innebär att den nya arenan kommer att byggas. Fast det verkar ändå vara lite si och så med insyn.

President Pérez försvarstal till Mourinho drog ner applåder. Bra så.

- En moralisk förskansning, skriver AS chefsredaktör om presidentens försvar av tränaren. ”Nu väntar vi bara på att Pérez trycker fingret i ögat på den medlem som inte är överens också”, kontrar Marcas Palomar i dagens krönika…

De stora Madridtidningarna kallar mötet en seger för Florentino, vilket det uppenbarligen också blev och vi tittar på siffror och resultat. Å andra sidan menade statstelevision att Florentino hade det svettigt med kritiken från de förtroendevalda, alltmedan bilderna avslöjade hur flåsande medlemmar attackerade klubbens nyvunna image.

Det var till att börja med inte helt lätt för media att komma in.

Och just det det, sedan har vi den lilla detaljen också. Real Madrids egen television (den spanska versionen) sände bara presidentens tal. När bilden kom tillbaks höll Florentino låda igen. De kritiska rösterna framkom inte via klubbens egen kanal. Relativt tråkigt vill jag påstå.

****

För övrigt var det ju ännu ett genidrag av Mourinho att byta ut Lass i matchen mot Rayo Vallecano, eller hur? Det behövdes om inte annat som tränaren sa. Däremot var det ju inte lika kul att Real Madrid behövde kontra in mot Rayo… Eller att Xabi Alonso drog mittfältslasset ensam igen.

6-2 räckte hursomhelst för att tysta debatten. Relativt och för tillfället kan ju tilläggas. Det är ingen hemlighet att klubben ständigt dras med världens största press, på gott och ont.

****

- Vi ska vara modiga på Bernabéu, lovar Ajax Frank de Boer. Det vore om inte annat otroligt intressant att se holländarna mot Rayo, eller Rayo mot den ”svenske mästaren” HIF… Relativt, vill säga.

****

- Att vara lugn på det här stället går ju inte, menade Laudrup efter seger mot Real Sociedad. Visst, det är inte lätt att ligga i luven med ledningen och vara missnöjd med projektet. Jag tror i alla fall att Sportings Preciado ramlar först, apropå diskussionen i dagens Korseld med SF:s Robert Johansson.

****

Det var på flera sätt oturligt att Valencia föll borta mot Sevilla, Banega. Fast hemmalaget blev också blåst på ett korrekt mål. Å andra sidan var det kanske till och med bra att euforin lade sig en aning på östkusten. Relativt sett kan det bli för mycket av det goda. I alla fall om det sker för tidigt.

Det går hursomhelst inte att komma ifrån, att Sevilla stod upp med nio man i det direkta mötet mot en direkt rival. Att andalusierna blir bättre och bättre. Att Valencia hade det svårt. Att gammal är äldst, apropå Kanouté, och att Varas i målet är en succé.

Fast mest haussat är förstås Levante på en Champions Leagueplats, och fenomenet Ballesteros. Oavsett torde det inte finnas några större tvivel om att ligan så småningom återgår till att bli en sak mellan två. Allt annat är i princip befängt, vill jag påstå, vilket inte innebär att optimisterna har mindre rätt att njuta.

Levantes insats, 11 poäng på fem matcher, ÄR fantastisk. Precis som att Betis fortfarande kommer leda ligan efter kvällens match mot Getafe. Om inte annat är det kul så länge det varar, och nej Pepe Mel. Det finns ingen anledning att insinuera att ”det skulle behöva bes om ursäkt”.

Relativt relevant eller inte.

Utan hänsyn till Getafe – Real Betis ikväll, givetvis.

Sevilla – Valencia 1-0… ordning i stallet.

Athletic – Villarreal 1-1… “el loco” har det tungt.

Barça – Atlético 5-0… tipset var inte lyckat.

Fast historia skrevs i alla fall på Bernabéu!

15 sekunder och det snabbaste målet någonsin mot Real Madrid på borgen! ¡Aupa Rayo!

(Analyserna tar vi imorgon, eller idag, beroende på hur man ser på tidsaspekt och livet).

Sådär… Då ser jag (och vi givetvis) fram emot att ligans hittills, möjligen, roligaste lördagsomgång ska spelas. I alla fall på pappret.

Sevilla tar obesegrat emot det obesegrade Valencia på Sánchez Pizjuán, med höjdpunkten Soldado vs Negredo. Två killar födda samma år, med förflutet i Real Madrid, som i botten också slåss om en landslagsplats till Spaniens (och säkert förbundskapten Vicente Del Bosques) stora förtjusning.

Om vi tittar på lite statistik så blir det möjligen ännu bättre. Negredo har gjort sju mål på Valencia med Sevilla och Almería. Valencia har inte vunnit i Sevilla på sju år, samma säsong man också vann ligan. Men det är klart, för tillfället är känslan av tyngd och bra spel betydligt mer utbredd hos los Ché.

Matchen mot Barça gav mersmak medan Sevillas 0-0-möte mot Osasuna var en högst tråkig historia. Framför TV:n och för andalusierna. Nu för tiden vet vi var har Valencias mister Emery, trots att det med jämna mellanrum förstås ändå ska sparkas på tränaren som traditionen påbjuder i La Capital de Turia.

Däremot är Marcelino fortfarande ett frågetecken i Sevilla.

Ungefär så här ser jag på saken:

Klubben anställer en relativt profilfattig tränare med förhoppningen att få in något inspirerande nytt. Situationen är inte helt olik den som kom med Juande Ramos efter att Caparrós lämnat för Deportivo 2005. Alltså den som blev den främsta epoken i lagets historia. Det har börjat sådär – dessutom är man är ute ur Europa.

Det sista bör omvandlas till något positivt och det är hög tid att börja göra det nu. För president Del Nido och Sevilla är det förstås bättre om Marcelino kan börja hyllas istället för att Marcelino hyllar Betis, som tränaren – rättmättigt visserligen men ändå! – gjorde i veckan.

****

Men det är klart, samtidigt spelas ju förstås Athletic Bilbao mot Villarreal. Ska man välja ett möte vet i tusan. Som alltid är det tur att det sänds ett par timmars uppsamlingsprogram efter kvällens möten på de olika spanska tevekanalerna. Jag kommer hem till dem i ordnat tillstånd, är både inställning och förhoppning.

Villarreal behöver övertyga och bevisa, fast det är förstås ännu mer spännande kring Marcelo Bielsa. En poäng för lejonen av tolv möjliga är en sak. Det är en annan att passa in i det baskiska projektet… Eller hur det nu var…

Jag köper inte att Bielsa skulle passa mindre bara för att han inte är bask, som någon frågade om i veckan. Athletic har inte haft någon riktigt framgångsrik baskisk tränare sedan hustomten Javier Clemente huserade i klubben på 80-talet.

Däremot är det osäkert om Bielsas revolution kommer att hitta fästa i det högst konservativa Athletic Bilbao.

Av någon anledning var Caparrós inte speciellt populär bland läktarlejonen i Bilbao. Åtminstone inte tillräckligt för att klubbens anhängare skulle rösta på den tidigare presidenten under parollen ”kontinuitet” när klubben kallade till val i somras. Visst, nytt är trevligt. Så länge det går bra. Fast det gör det inte.

Bielsas syn på fotboll går stick i stäv med den traditionella knegar- och den alltid brittinfluerade fotbollen som gärna spelas på San Mamés. Det ska vara hårt, det ska vara organiserat, och det ska vara stabilt. Dit har inte Bielsa nått om han nu någonsin ville dit. Arvet efter Caparrós kan bli tungt att vända i skallen på spelarna.

- Han behöver tid, sa Real Sociedads chilenare Claudio Bravo häromdan. Det uppmuntrade säkert en aning. Han är ju ”en av de bästa tränarna i världen” menade målvakten vidare. Jodå, fast det finns ju också ett gäng, med betoning på gäng, av just den varan om man frågar spelare. Frågan är ändå om Bilbao är platsen.

Bielsa har i alla fall lyckats med att göra baskernas sämsta säsongsinledning på 32 år och hunnit bli hånad i spansk press med anklagelsen att vara lika borta som huvudpersonerna i ”Lost”. Fast det verkar inte störa den luttrade huvudpersonen nämnvärt. Hans största misslyckande förblir ändå VM i Japan och Korea.

Å andra sidan, om argentinaren får den tid han behöver så kan det kanske bli den revolution klubben på sätt och vis också verkligen behöver. Det var ju om inte annat 27 år sedan Athletic vann någonting överhuvudtaget. Eller ska man plocka hem Clemente igen? Nej, det försöktes redan i början av 90-talet.

****

Nåväl, dagens riktigt stora match är ändå Barcelona mot Atlético de Madrid. Det kan gå precis hursomhelst är min personliga och stora övertygelse. Jo, det är säkert. Det går inte att komma ifrån: Atlético spelar bra, har hittat pulsen, känner medvind och har dessutom bara släppt in två mål på de senaste nio matcherna.

Den klassiska sorgen som omgärdat laget de senaste tio åren är borta. Förutom att det nästintill alltid utlovas bra underhållning när det båda lagen möts, kommer det att krävas en bra attityd hos katalanerna på Camp Nou. Detsamma gäller givetvis los colchoneros. Jag tror inte att någon gör oss besvikna ur den aspekten.

****

Nu ska jag tänka lite.

För lite drygt åtta år sedan såg jag senast Rayo på Bernabéu. I den nionde minuten gjorde Luis Cembranos 0-1. Det stod sig över halvlek, vilket var en relativ sensation. Mest för att Real Madrid var oförmöget att spela bra mot ett till och med bättre Rayo Vallecano. Brasse-Ronaldo tokmissade, Rayo kontrade. Ungefär så såg det ut.

I den 84 minuten bytte däremot Vicente del Bosque in Morientes. Ronaldo gick ut.

Minuten senare gjorde Fernando 1-1. Ett par minuter senare gjorde Portillo 2-1 och i den femte tilläggsminuten satte den alltid skadedrabbade, men likväl enormt meriterade, Morientes det slutliga 3-1. Real Madrid vann ligan. Rayo åkte ur. Och Florentino Perez bad den nuvarande förbundskaptenen att leta nytt jobb.

Sedan dess har Vicente hunnit bli världsmästare. Real Madrid har vunnit en Cuppokal med samma president – inom loppet av fem arbetsår. Rayo har å sin sida hunnit med att spela fyra år i Segunda och fyra till i tredjeligan Segunda B. Sedan ska förstås inte glömmas en högst otrevlig konkurs på det.

Ikväll möts motpolerna ekonomiskt. Real Madrid har en budget på knappt fyra och en halv miljard kronor medan Rayo inför säsongen skrapat ihop 60 miljoner spänn.

Så även om Rayos tränare Sandoval varnar för att Rayo visst kan skrälla, och Florentino Pérez tillbringat det senaste dagarna med att förkunna att Mourinho är ”världens bästa tränare”, igen, så borde något liknande det tidigare 3-1-resultat upprepa sig. Minst.

Det kvittar. För första gången på drygt åtta år får jag se de två mötas på Santiago Bernabéu. Det kanske till och med blir ett och annat twitter från arenan. Det var ju också någonting som inte var tänkbart då, precis som att den dåvarande ”världens bäste tränare” Vicente skulle få gå. Eller att Rayo skulle hålla 0-1 till den 85:e minuten.

Valencia mot Barcelona, 2-2. Säsongens bästa ligamatch hittills? Säkert. Jag förvånades ändå över att Guardiola började med en trebackslinje, som Valencia och kantspelarna Pablo och Mathieu inte var sena med att utnyttja. Det tog två baklängesmål och lite till innan tränaren kom sig för att ändra mönstret.

Å andra sidan var jag nästan lika förvånad över att Emery började med Canales. Det gick bra, men Sergio känns ändå och fortfarande delikat.

Fast jag var förstås ännu mer förvånad över att Soldado verkligen har ett problem framför mål mot de stora lagen. Oflyt, visst. Men för hans egen utveckling är dessa matcher avgörande. Hjärnspöken, tja, det är ju i så fall en sak för psykologen. Om inte annat har den typen av stimulans redan hjälpt bland andra Real Betis…

Hursomhelst är det bara att berömma Valencia och Barcelona för uppvisningen i bra spelad boll, och tacka för urladdningen och adrenalinkickarna. Vilket givetvis också är bra för spansk fotboll. Det hjälper, även om det inte håller i sig, att Barcelona och Real Madrid inte tar full pott i varenda möte.

Den ene visar vägen. Den andra börjar tro. Det lönar sig att utmana, att jobba hårt. I slutändan ger det utdelning. Alltid.

Vi får se hur länge de orkar.

Fast mest av allt hjälper det Real Madrid att Barcelona inte tog tre poäng igår.

Det börjar att hetta till ordentligt nu, i kölvattnet av helgens förlust mot Levante. Det pratas om osämja i truppen och om missnöje med tränaren. Så då är ju Mourinho – helt plötsligt – inte längre det där taktiska geniet som garanterar framgång? Nej, det är han inte. Det är i alla fall så det låter. För tillfället.

Det hjälper inte heller att huvudstadstidningarna på allvar har börjat ifrågasätta hur det står till i klubben. Kritiken är förstås ännu hårdare idag efter 0-0 borta mot Racing Santander, som saknade sex spelare. Mourinho kritiseras för uttagningar, för taktiken; för sina uttalandena, och inte minst för stämningen som omger laget.

Truppen kritiseras i sin tur för att man inte ger allt. För att man inte vill, vilket också fångades på bild när ingen självmant ville värma upp för att bli inbytt i mötet mot Levante.

Är det dessa som ska vinna den tionde Europacuppokalen och ge Barcelona en match om ligan?, frågar man sig på gator, caféer och pubar i Madrid. Och i tidningar, radio och teve över hela landet.

Vad anhängarna till Real Madrid verkligen tycker om situationen kommer däremot att visa sig först på lördag. Minuten innan matchstart i derbyt mot Rayo. Blir det plakatkavalkad och utvissling, eller är man beredda att vänta på en uppryckning ett par matcher till?

Den mycket intressanta bedömningen kommer för övrigt att hända exakt två timmar efter toppmatchen mellan Sevilla och Valencia. Och exakt två timmar innan Atlético (som med ytterligare en målkavalkad mot Sporting lever i fullständig optimism och harmoni) ska visa Barça på Camp Nou att det finns fler lag som kan spela bra fotboll i liga BBVA.

Alltså densamma, den som för bara någon vecka sedan exklusivt ansågs tillägnad endast två. Varav den ena ser ut att ha gått in i väggen.

Madridista 1:

- Det är bara skitsnack, allt tjafs om enkla matcher och om tvålagsliga, ‘una polla’. Precis som varje år måste du slita för poängen. Det är inget nytt. Men det är lugnt. Om ett par omgångar ser tabellen annorlunda ut…

Madridista 2:

- En fullständig skam, det är ingen som duger… Varken portugiser sydamerikaner eller president. ‘Pandilla de cabrones…’. Fast på ett sätt är jag glad. Bernabéu kommer vissla ut skiten på lördag. Skulle inte heller förvåna om Rayo tar poäng…

****

Hala las mocitas…