Ska det pratas klarspråk eller ska det hymlas? Det går inte att citera och berätta ordagrant hur Real Madridpubliken, dess medlemmar och ägare, reagerade under och efter matchen mot Barça. Det finns etiska regler om vad som får skrivas.
Ni förstår poängen, ingen kom undan.
Uppställningen chockade. Mourinho experimenterade. Men en backlinje som aldrig hade spelat tillsammans, med Carvalho som inte setts sedan september; och med en trivote och ”catenaccio” som fick anhängarna att se rött.
Det finns några självklarheter som aldrig får glömmas. Real Madrid måste alltid göra sitt bästa och alltid, alltid, verkligen försöka.
I dagens AS tar Tomás Roncero fasta på en av ramsorna som ekade på arenan under onsdagskvällen: ”Vi vill ha 11 Juanito”, i anspelning på uppoffringen, krigarandan, stoltheten, traditionen och färgen som spelaren stod för.
”Det här är inte mitt Real Madrid”, skriver krönikören vidare och svävar ut i hur det var, och alltid borde vara, för att han ska kunna vara stolt över ”sitt” Real Madrid.
I Marca lyser rubriken ”el Madrid sviker sin historia”. I tidningen inleder Santiago Segurola sin matchkrönika:
Den senaste piruetten från Mourinho var den sämsta. Ännu en gång svärtade han ner Real Madrids historia med att enträget forcera fram en beklaglig match, som inte gav någon utdelning.
Allt var en förlust för Real Madrid: resultatet, spelet och aggressiviteten från vissa komponenter, med Pepe i huvudrollen. Ännu en gång uppträdde Mourinho som ligistgängets ledare, ännu en gång sänkte han bilden av klubben till golvet.
I katalanska Sport är löpsedeln “Los putos amos del Bernabéu”, i anspelning på ett av Guardiolas tidigare citat och hur hans lag äger arenan i huvudstan. Krönikören Casanovas fortsätter: ”Barça lämnade Mourinho med röven i vädret” och raljerar om besökarnas överlägsenhet och konkurrentens mindervärdeskomplex.
Det finns, i princip inget att invända.
Barcelona är enormt, Igår växte laget lite till, på Real Madrids bekostnad. Guardiola var trogen sin stil. Katalanerna rullade obehindrat boll, så länge inte Carvalho eller någon annan kom med dubbarna före. Pinto hade två skott mot sitt mål. Ett gick in.
****
I besvikelsen bubblar anklagelserna.
I ilskan släpps de lös.
Dubbelmötet är inte förlorat. Fast med tanke på hur det har sett ut, och hur Mourinho har planerat och hur laget reagerat, så tyder ingenting på att 2-1 kan vändas på Camp Nou. Och förr eller senare bör de ställas mot varandra i Champions…
Vad tidningarna däremot inte berör är nästa steg som ohämmat diskuteras bland Real Madrids anhängare. Mycket av kritiken riktas ännu högre upp.
- Kan någon förklara Coentrao för 30 miljoner euro, medan spelare som Silva försvinna för ett likvärdigt pris? Hur är det med inverkan och påverkan från agent Jorge Mendes… I stallet har han Mourinho, di María, Coentrao, Carvalho, Cristiano och Pepe…
”En jävla maffia”, skrek någon.
”Ramón Calderón må ha varit en skurk, men under hans ledning vann vi två ligor och spöade Barça”, sa en annan.
****
President Florentino Pérez borde stå och falla med sin tränare. Om Mourinho inte vinner ligan, vänder Cupen eller spelar final i Champions League, tyder ingenting på att tränaren kan räddas. Vad händer med presidenten, som satsat allt på ett kort?
Tanken har säkert slagit Florentino.
Eller vad var det Alfredo di Stéfano sa häromveckan apropå kritiken mot Ronaldo?
- Publiken på Santiago Bernabéu har alltid rätt.
År 2013 är det presidentval i klubben. Pérez, med sin ekonomiska politik, har alla förutsättningar att fortsatta leda skutan. Men han kan inte göra det utan klubbens tradition, stolthet, och ett ständigt inspirerat spel. Utan pokaler blir förtroende inte förnyat en gång till.
I besvikelsen bubblar anklagelserna. I ilskan släpps de lös. Igår sa publiken på Santiago Bernabéu att ”vi vill ha elva Juanito”. Och i Madridnatten efteråt grymtade madridismen högt att ”nu får det fan vara slut”.
****
Så, då fortsätter jag att fira min ”cumple feliz”.
