Udinese är sedan några månader tillbaka Serie A:s bästa lag och trots att de efter de fem första omgångarna bara hade skrapat ihop en enda poäng så ligger man nu bara sex pinnar efter serieledarna.
Och det tycks inte finnas någon som kan hejda dem.
Inter blev ju utspelade och Milan kom undan med blotta förskräckelsen hemma på San Siro.
Senaste förlusten kom mot Lazio i december.
Sedan dess har man spelat tretton raka ligamatcher utan förlust (10 vinster och tre oavgjorda) och under de senaste sju matcherna har man inte släppt in ett enda baklängesmål samtidigt som man gjort 19 egna mål.
Helt galet.
Och som sagt, flytet tycks hålla i sig.
Var skall det egentligen sluta?
Sista matchen för säsongen är förresten mot Milan, hemma i Udine.
En sån sak får ju en drömmare som mig att gå igång på högvarv…
Milanfansen har tvingats lära sig leva med att vara “tvåa i stan” men i år var det nog rätt många som trott att styrkeförhållandena skulle förändras.
Och självklart kan det fortfarande bli så.
För trots två bakslag mot två överraskande pigga sydlag så leder man ju trots allt ligan.
Men de svartblåa vindarna börjar kännas jobbiga och på kaffebarerna i Milano är det just nu Interfansen som har övertaget.
Först Milans bakslag i Europa, följt av Inters fantastiska vändning i München.
Och nu Milans formsvacka i ligan.
Frågan man bör ställa sig är däremot om Inter kommer ta chansen i eftermiddag, mot bottenlaget Lecce? .
Personligen så tror jag man klarar uppgiften.
Och nästa omgång väntar derbyt…
************************************************
Napoli har blivit en riktig bubblare som nu kan jobba relativt ostört.
Jag tror att det kan gynna dem och vinner man idag är man bara tre poäng bakom Milan.
Och nästa omgång väntar som sagt derby uppe i Milano.
Det är ett märkligt år i Italien.
Dels för att jag håller på att bli galen på grund av byggnadsarbetarna (inom kort blir jag en sådan där förvirrad person som pratar med sig själv och bara irrar omkring på stan utan mål och mening och bara letar efter lugn och ro).
Dels för att ligan är väldig oförutsägbar och det man en dag trodde var självklart är inte längre lika självklart nästa dag.
Jag vet faktiskt inte hur många gånger som jag hyllat Inter och tippat dem som mästare och sen, i nästa stund, räknat ut dem helt från guldstriden.
Samma sak då det gäller Fiorentina.
I början var jag säker på att de skulle resa sig och greja en plats i Europa.
Men för bara några veckor sedan så var jag säker på att jag varit fel ute.
Och sen ändrade jag mig igen…
Det är ett galet mästerskap i år och jag vill inte hålla på och ändra mig mer.
Därför ska jag nu tippa hur toppstriden slutar.
Sen får vi se om jag har rätt eller fel.
Inter
Milan (Zlatan är extremt viktig och då han nu inte kan spelas de kommande matcherna så straffar det sig)
Napoli (då snacket om ligaguldet inte är lika intensivt längre får spelarna arbetsro. Och laget man har är fantastiskt bra)
Udinese (förmodligen seriens just nu bästa lag och jag skulle bli mycket förvånad om det inte blir CL-kval till hösten)
Roma (vinsten i derbyt var förmodligen vändningen, men Montella och kompani får nöja sig med Europa League)
Lazio (sörj inte, kära Laziovänner. Även Europa League är en stor framgång)
Fiorentina (starkt att resa sig efter en säsong som varit ett jättefiasko. Går inte Palermo till final i Italienska Cupen spelar “Viola” EL i höst
Juventus (Arrivederci Delneri mfl. Den här säsongen har varit under all kritik)
Ibland undrar jag varför jag inte blivit kock.
Idag, då jag var i snabbköpet, blev jag sugen på skaldjurspasta och köpte därför fyra små havskräftor för 1 euro och 8 cent.
Sen gick jag till den lilla frukt och grönsaksbutiken som ligger granne med min lägenhet och fixade körsbärstomater och persilja.
Resultatet blev gudomligt gott.
*Fräs en vitlök (delad i fyra bitar), torkad peperoncino (eller färsk), persilja och de RÅA havskräftorna i rikligt med olja. Salta och peppra och häll på en eller två dl vitt vin.
*Då alkoholen avdunstat lägger du i fyra-fem körsbärstomater (delade i fyra delar) och lite socker och låter allt koka på hög värme tills det blir simmigt och gott. Smaka av efter hand, det kan behövs mer kryddor.
*Plocka bort den starka peperoncino. För får du den på gaffeln kan det bli ganska otrevligt…
Under tiden som du gjort såsen har du kokat taglierini eller spaghetti som du sedan blandar noga med det simmiga och goda du har i stekpannan.
Sen har du en fantastiskt god måltid att se fram emot.
Förövrigt så känns CL-lottningen rätt så bra. I alla fall om man tittar på den med italienska ögon.
Jag älskar känslan- och det där lugnet- som infinner sig efter en väldigt intensiv och lyckad arbetsvecka.
Sen kan tomheten komma, det gör den ofta efter sådana här dagar.
Men just nu, ja då bara njuter jag.
Lämnade Florens vid 11.30-tiden och sitter just nu på Hard Rock Café på Via Veneto i Rom och väntar på att deras underbara revben ska komma in på mitt bord.
Det vattnas faktiskt i munnen på mig, bara då jag tänker på det…
Förmodligen inte helt politiskt korrekt, men snälla ni; LÄMNA RÖKARNA IFRED!
Jag är själv inte rökare men jag kan ibland reagera på den hetsjakt som svenska rökare utsätts för.
Visst, de kostar samhället pengar.
Men om det är så vi tänker, ja då måste vi också börja jaga överviktiga och alkoholister och spelmissbrukare och annat “löst folk” som tär på vår stadsbudget.
Respekt mina kära vänner. Visa respekt för dem som behöver respekt.
Jag gick då och då till Hard Rock då jag bodde i Rom.
Det var ett skönt avbräck från pasta, pizza och det andra klassiska italienska rätterna.
Dessutom var servicen amerikansk.
Jag åt faktiskt nästan alltid deras revben.
Inte direkt något man äter på en date (ni som är revbensälskare vet vad jag menar) men är man själv, eller med kompisar, så är det ett kanonval och jag har nu fått ett lugnt bord i skymundan så jag behöver egentligen inte bry mig om hur jag äter mina revben.
Men skall sanningen fram så äter jag dem faktiskt med kniv och gaffel.
De är nämligen så galet möra.
Efter det där ganska sköna året i Rom, som periodvis var väldigt ensamt men periodvis också väldigt bra, så flyttade jag tillbaka till Florens och ett par somrar senare ville jag äta de där fantastiska revbenen igen.
Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Hard Rock Café i Göteborg hade nämligen inte en lika duktig revbenskock, eller så saknade de rätt råvaror.
Men det var i alla fall långt från lika gott som här i Rom.
Kanske har de bytt kock idag?
Men då det gäller revben så chansar jag ogärna.
Ops, inget fotbollssnack idag.
Men det kommer ju faktiskt en dag i morgon också…
PS:
Då jag skulle skicka iväg inlägget så visade det sig att bredbandet på HRC inte fungerade som det skulle.
Jag är inte superförvånad, jag var ju trots allt i Rom. Men det som skulle skickats iväg tidigare, närmare bestämt 17.35, går nu istället iväg från snabbtåget mellan Rom och Florens. DS
Intensivt värre. Men väldigt kul och givande.
Igår morse Rom, där tidningsrubrikerna skrek om Romas derbyvinst.
Därefter snabbtåget till Florens och en skön långlunch på Za Z,a som faktiskt är ett av få ställen runt de stora sevärdheterna, som inte är en turistfälla och fortfarande håller hög kvalitet.
Därefter vinprovning på en vinbar inte så långt från San Frediano.
Sen hem till lyan, som jag inte sett på en vecka.
Självklart inga stora förändringar, det är ju trots allt bara ett år sedan de började renovera halva kåken och trapphuset ser fortfarande ut som en crackkvart i New Yorks mer nerslitna kvarter.
Men man kan ju som sagt inte begära för mycket…
Alarmet i morse var inställt på 08.15 men redan vid sjutiden vaknade jag av välbekanta fraser på albanska. Självklart var jag helt säker på att klockan då var strax innan 08.00, de brukar ju aldrig börja innan dess (tack och lov) men så var det alltså inte.
Känns som att de börjat spurta lite…
I en av två nybyggda lägenheter lär nämligen någon precis ha flyttat in och då måste soptippen på innegården snabbt förvandlas till en vanlig innergård.
Ska bli spännande att se vem det är som just blivit min nye/nya granne.
Hundar, “spädisar” och andra störande element undanbedes.
Men inflyttningen är som sagt redan klar, så nu återstår bara att hålla tummarna.
Sitter vid TV:n o kollar matchen.
Humöret sjunker för varje minut som går…
Vilken start!
Sen helt svart…
Italien i Europa 10/11 har verkligen varit ett superfiasko.
Jag vet inte om han är felciterad eller bara överreagerade ( i så fall på ett helt naturligt sätt för en kille i hans ålder) men har Guidetti verkligen sagt att han nu överväger att spela i italienska landslaget istället för i det svenska så måste han nog ha klart för sig att konkurrensen i DET U21-landslaget är betydligt mycket tuffare än i det svenska.
Det börjar att dra ihop sig.
Lågt ifrån något perfekt derbyväder, regn och lite grått men det kommer ändå bli en stor folkfest och så gott som helt utsålt.
Lillebror Lazio känns som favoriter men Roma slutar ju aldrig att förvåna så det kan mycket väl gå in och göra en stormatch.
En annan som inte heller slutar att förvåna är Juventus tränare Luigi Delneri.
Efter ännu ett fiasko (man har tagit en poäng på de fyra senaste matcherna) säger han att detta var ett fall framåt.
Förvisso, man tog ju trots allt poäng.
Men att se 2-2 mot Cesena som ett steg i rätt riktning känns inte riktigt värdigt en klubb som Juventus.
**********************************************
Sven-Göran Erikssons namn nämns ofta då det drar ihop sig till derby i huvudstaden.
Och det finns verkligen skäl till det.
Då Svennis kom till Lazio sommaren 1997 hade klubben i stort sett inte vunnit något överhuvudtaget och man var alltid steget efter huvudkonkurrenterna AS Roma.
Men det skulle bli annorlunda under Svennis och Grips tid i klubben och svenskduon rivstartade med fyra derbyvinster redan första säsongen.
Två i cupen och två i ligan och fansen var helt tokiga av glädje och stolthet.
Och kolla in vilka sköna profiler som spelade där då, under de fantastiska guldåren.
Det är något speciellt med Rom och jag föll för det redan i slutet av 80-talet då jag var här för allra första gången.
Exakt vad det var jag föll för kan jag inte riktigt sätta fingret på men det var så starkt att jag drömde om att en gång i framtiden få bo här.
Så blev det också och idag är det givetvis helt annorlunda för mig att vara här än det var då, på 80-talet.
Inte lika spännande och inte lika exotiskt och annorlunda.
Men likväl väldigt härligt och njutningsfullt och då jag i eftermiddags strosade runt i mina gamla hemkvarter i Testaccio, där jag bodde säsongen 03-04, kände jag mig ganska så nostalgisk.
Marknaden på Piazza Testaccio, de sköna profilerna, AS Romakänslan, den sunkiga diskokulan på min stamkaffebar, vinbutiken dit jag gick ibland för att köpa vin till lite mer högtidliga tillfällen, pyramiden, restaurangerna, min gata Mastro Giorgio m.m.
Jag har många fina minnen från just den här delen av stan och åker ni till Rom så tycker jag verkligen att ni skall åka hit.
Det är så enkelt.
Linje B direkt från Cavour eller Termini och sedan är ni i Testaccio på bara några minuter.
Och vill ni ha rätt skön, kaotisk och äkta Romkänsla så kan ni äta på Il Cantinone.
Tyvärr var det stängt idag på lunchen.
Annars så skulle det blivit carbonara och förmodligen också deras underbara saltimbocca.
Men jag tar igen det i morgon.
Då skall jag nämligen dit ut igen och känna av “prederby-atmosfären”.
Jag har inte varit i min lägenhet på fyra nätter och jag saknar den verkligen inte.
Betongborrar och annat hälsovådligt.
Känns verkligen underbart skönt att slippa det.
Rombaserade Corriere dello Sport skriver idag att Napoli nu börjat förberedelserna för att värva Giovinco.
Hoppas affären blir av.
En lirare som “Atommyran”, i ett av Serie A:s mest underhållande och välspelande lag, känns ju nämligen helrätt.
Då jag skulle spara texten jag just nu håller på och skriver så sparade jag den av misstag som “12 maj”.
Men det är lätt hänt en dag som denna, då träden har börjat att blomma och fåglarna sjunger för fullt utanför mitt hotellfönster bara ett par hundra meter från den underbara kyrkan Santa Maria Maggiore.
Inter?
Då de själva nu försöker att intala sig att de fortfarande är med och slåss om guldet så har de givetvis rätt.
De skall ju fortfarande möta Milan och rätt många matcher återstår.
Och man kan ju dessutom inte bara ge upp.
Men 1-1 mot Brescia…
Tre dagar utan bloggande, mitt under säsong.
Jag vet faktiskt inte när det hände senast men det känns långt ifrån bra och det är svårt att komma ikapp.
Men till mitt försvar kan jag säga att det varit riktigt intensiva dagar.
Montellas vackra ö Ischia (bilden) i tisdags (han äger den givetvis inte, utan är bara född där), Neapel i onsdag och nu har jag slagit läger i Rom där det än så länge verkar som om det är de ljusblå som är de klart mest optimistiska.
Fast det är ju egentligen inte så underligt.
Roma, Roma, Roma…
Jag satt hemma hos några bekanta på Ischia, åt en underbart god karnevalslasagne och kollade delar av matchen tillsammans med deras fjortonårige son och trots att jag inte borde ta åt mig personligen så kändes det ändå nästan lite pinsamt.
Det var ju visserligen inget litet skitlag de blev utspelade av.
Men ändå…
Nu spelar man derbyt med kniven mot strupen och i ärlighetens namn har jag svårt att se hur de skall kunna resa sig och vända de senaste problemen man haft till något positivt.
Jag är inte så mycket för att åka skidor men jag kan verkligen sakna den där känslan från barndomen då man kom in i en varm stuga, efter en heldag på fjället.
Hur det hettade i kinderna och hur gott det var att sätta sig ner och äta tillsammans med familjen och sedan mer eller mindre slockna redan innan klockan nio, till rösterna av de andra familjemedlemmarna i stugan som spelade kort.
Jag somnade väldigt snabbt och mycket lycklig.
Riktigt så känner jag mig inte idag.
Jag är ensam och de enda rösterna jag hör är min neurotiska grannes före detta pojkvän som håller på och flyttstädar.
Men det hettar i kinderna och orsaken till detta är att jag varit uppe hos min hyresvärdinna, som är en numera drygt åttioårig apotekare i den mysiga bergsbyn Settignano ungefär sju kilometer från San Frediano.
Idag struntade jag i bussen och gick faktiskt ner till Coverciano (där förbundsanläggningen ligger) och hittade som vanligt några nya spännande och vackra vägar att upptäcka.
Olivträd, stora ängar och kvittrande fåglar.
Och vädret påminde faktiskt rätt mycket om de härliga dagarna i fjällen.
Rätt kyligt men en strålande sol.
Fantastiskt!
Sen, från Coverciano, tog jag 6:ans buss in till centrum.
Det var verkligen inte lika harmoniskt.
Italienska tonåringar i 14-15 årsåldern är något som jag inte ens önskar min värste ovän…
Jag saknar ord för hur jobbiga och högljudda de är.
Till och med skrikande spädbarn är faktiskt mer skonsamma för öronen…
Florens stora saluhall, Mercato Centrale, är i mångt och mycket en turistfälla.
Men det är ändå värt att gå dit och man kan nästan alltid få möjligheten att uppleva fantastiska ögonblick.
Jag var där i morse och köpte ost hos min gode vän Emanuele Bronzini.
Det tog mig ungefär en timma.
Dels för att jag köpte 22 kilo och det tog lite tid att dela osten och packa den, men också för att vi tog en kaffe och åt den där speciella karnevalssockerkakan som är poppis just nu i dessa tider och dessutom snackade vi med rätt många pensionärer som bara kom förbi och ville diskutera livet, vädret och Fiorentinas efterlängtade seger.
Går ni dit någongång så försök att undvika ställen med “inkastare” som pratar bra engelska, japanska och kinesiska.
Försök istället att hitta ett ställe som inte alls ser turistiskt och tillrättalagt ut.
Då kan det bli en mycket bra upplevelse.
Och prova gärna en panino med komage.
Inte så mycket för smakens skull. Utan mer för sakens skull.
Sorry, men det blir betydligt mycket mer fotbollssnack imorgon.
Nu måste jag packa och sen lägga mig (ni vet hur det var på fjället, då slocknade jag vid nio och nu är ju klockan snart halv elva…).
08.10 går tåget till Neapel och därifrån tar min kollega och jag färjan till “Montellaland”.
Förhoppningsvis , om uppkopplingen är med mig, så kommer det en rapport därifrån imorgon.
Det var ett par år sedan som jag cyklade dagligen i Florens.
Så när jag idag gav mig ut på en livsnjutartur så var det verkligen roligt.
Visserligen kände jag mig lite som ett original, eller rent av som en byfåne, på den där cykeln modell mindre som jag fått låna men jag njöt av både cykelturen och av vårvädret som nu äntligen kommit tillbaka.
Strax innan jag började min tur tillbaka till San Frediano, ungefär i höjd med det underbara torget Piazza Santa Croce, fick jag se Fiorentinas spelarbuss på väg ut mot stadion.
Poliseskort och sirener, självklart. Men det kändes ändå iskallt. Knappats någon höjde ens på ögonbrynen och det är faktiskt ganska typiskt Florens och florensborna.
“Nu skiter vi i det här. Nu får det gå hursomhelst…” tycks vara en ganska allmän uppfattning.
Men som jag skrivit tidigare, det beror inte på att man inte bryr sig utan på att man på detta sätt visar sitt missnöje.
Fast Florens skulle givetvis inte vara Florens om det inte svänger lika snabbt och blir snudd på lika obalanserat åt andra hållet.
3-0 hemma mot Catania och Mutu får genast frågan om Europa League nu är möjligt.
Något annat som jag älskar är gentlemän.
Mats Wilanders sportslighet i Öppna Franska är något jag aldrig kommer att glömma och från Serie A kommer jag alltid att minnas då Daniele De Rossi, mot Messina 2006, erkände att han gjort mål med handen och domaren därefter ändrade sitt beslut
Nu finns det något annat att lägga på minnet.
Samuel Eto’o uppmärksammade idag domaren om att det inte skulle vara straff för Inter.
Mina vänner, det hände inte då det stod 5-1 utan då ställningen fortfarande var 0-0.
Det behövs fler Wilander, De Rossi, Samuel Eto’o och Paolo di Canio (nåja, kanske inte som människa men som sportsman) i världsfotbollen.
Ungdomsturneringen i Viareggio har hög status.
Nu är Fiorentina i final.
Ett gott tecken.
Det är också ett gott tecken att sjutusen fans igår samlades för att hylla legendaren Giancarlo Antognoni som man nu hoppas skall börja jobba för klubben igen.
Igår skrev jag att jag inte längre tror på Inter.
Men nu…
Jag vet inte. Det är svårt att tippa.
Men visst känns de oerhört starka?
Derbyt kommer nog att avgöra det här mästerskapet.
Napoli?
Gillar inte att slå mig för bröstet, speciellt inte då jag tippat ner ett av mina favoritlag, men som jag skrev efter matchen mot Milan så är det nog tyvärr över nu.
Jag har en otäck känsla av att det blir en lätt kaotiskt och ganska jobbig vår nere i Neapel.
Men jag hoppas verkligen att jag har fel.
Nu blir det fläskfilé med bearnaissås och Lazio-Palermo.
Kanske lite märklig mat då man bor i Italien, men just idag så är jag faktiskt lite trött på pasta och blev därför glad då jag hittade en påse norsk pulverbearnaise jag köpt med mig från öarna.
Sunkigt för er. Men för mig som bor här så kan detta, eller en påse sega bilar etc etc, faktiskt pigga upp vardagen rätt rejält.
VM i Italien 1990. Jag var där med pappa och två kompisar och det var helt fantastiskt. Blir tårögd av nostalgi då jag tänker tillbaka på den resan. På andra plats kommer händelserna samma vår då jag tillbringade mycket tid i Neapel och fick uppleva Napolis andra ligaguld. Tredjeplatsen går nog till straffdramat mot Rumänien 1994. Pappa, jag och våra reskamrater var helt utmattade av spänning då vi lämnade arenan.
