Nilsson

Ett triangeldrama med flera tänkbara scenarion

Följ mig på Twitter: @atnilsson


Tabelläget i triangeldramat

14. Augsburg, 37p – 35:51 (-16)

15. Wolfsburg, 37p – 33:50 (-17)

16. Hamburg, 35p – 31:60 (-29)


15.30 ljuder signalen för signalen för matchstart den sista gången för den här säsongen. Bundesliga är inne på upploppet och mina blickar kommer att vara vända mot Volksparkstadion där Hamburg tar emot Wolfsburg för en avgörande match om att undvika nedflyttning. En match mellan två klubbar som haft liknande problem som föranlett dagens situation.

För Hamburg är det på många sätt symptomatiskt att man återigen har hamnat i den här sitsen. Förra säsongen lyckades Die Rothosen att undvika kval med råge när räddaren Bruno Labbadia förde klubben till en respektabel tabellplacering. Med sina 41 poäng avslutade HSV säsongen som tabelltia vilket sett till tidigare säsonger fick ses som en framgång.

Den här säsongen, en säsong som skulle bli än mer ett steg i rätt riktning, har varit den totala motsatsen. Kanske borde vi ha anat det mer när klubben pungade ut rekordhöga €14 miljoner på Filip Kostic. Serben som hade sina stunder i nedflyttade VfB Stuttgart, men som alldeles för ofta föll ifrån när det gällde som mest, var en av värvningarna som skulle ta Hamburg tillbaka till toppen. Kroaten Alen Halilovic var en annan upphaussad värvning som försvann så snabbt att få hann se honom spela.

Hamburg gick in i samma fälla som tidigare år och trodde att pengarna skulle lösa en stor del av problemen. När inte nyförvärven gjorde det så skeppades Labbadia till förmån för Markus Gisdol, som efter en stark period under våren få se laget gå tillbaka till gamla, oförutsägbara fotspår där de dåliga prestationerna har staplat upp sig efter varandra. Så till den milda grad att allt hopp såg dött ut, något som dock en viss Pierre-Michel Lasogga lyckades med att återskapa när han förra veckan kvitterade i slutminuterna mot Schalke.

Men att Hamburg återigen befinner sig i den här situationen, med risk att få kvala för kontraktet för tredje gången på de senaste fyra åren, är så ofantligt stor diskussion med så många detaljer att det är svårt att gå in på allt i ett blogginlägg. Felrekryteringar på spelarsidan, tränarbyten och ledningsbyten är bara toppen av isberget i vad som år efter år framstår som en av Tysklands mer misskötta klubbar. För förutsättningarna i Hamburg är betydligt bättre än de hos dagens motståndare – Wolfsburg.

Klubben som för två år sedan slutade tvåa i Bundesliga och vann DFB-Pokal samma säsong har sedan dess åkt rutschkana genom tabellen. Precis som i Hamburg har Wolfsburg försökt sig på olika sorters värvningsförsök för att undvika kris. Istället har de hamnat i situationer där stjärnorna velat lämna och missnöjet allt mer ökat runt om klubben. Så till den grad att den högt ansedde tränaren Dieter Hecking fick gå och därefter erkänt skicklige sportchefen Klaus Allofs likaså. De två som faktiskt tagit klubben nästan hela vägen till toppen 2015.

Ersättaren på tränarposten, Valerien Ismael, fick pseudoförtroendet att försöka rädda klubben utan att egentligen lyckas med någonting alls än lite fina glädjescener nere i Freiburg. Men när resultaten inte dök upp tog man in bekantingen Andries Jonker som inte bara fick ta över ett skärrat lag, utan en skärrad klubb och försöka bygga upp allt som raserats. Jonkers tid har inte varit strålande, men han har åtminstone hela tiden ingjutit hopp i sin operation för att undvika nedflyttning och en framtidsro om vad som komma skall – förutsatt att man undviker nedflyttning.

Hur mycket hopp han har lyckats pusha in i spelarnas huvud inför dagens match får vi se. Faktum är att Wolfsburg har poängen på sin sida, medan Hamburg har hemmaplanen. Vilket ger en fantastisk kuliss för vad som torde bli säsongens mest nervkittlande match. Ett Hamburg som måste spela för vinst, ett Wolfsburg som vill spela för vinst men som någonstans i bakhuvudet vet att det skulle räcka med ett kryss. Frågan är om det kommer att påverka hur Wolfsburgspelarna agerar på planen.

Och mitt i allt drama på Volksparkstadion så kommer det även att hållas mobilkontakt med folk på plats nere i Sinsheim där Hoffenheim möter Augsburg. Ett Hoffenheim som behöver ta ikapp fyra mål för att ta sig förbi i Dortmund i tabellen. De kommer garanterat att gå för det. Var så säkra på att Nagelsmann kommer att vilja ha en rivstart likt den hans lag hade i Bremen förra veckan. En större seger för Hoffenheim gynnar både Hamburg och Wolfsburg. För om Wolfsburg förlorar med uddamålet, samtidigt som tre mål eller fler, så är det Augsburg som kommer att få kvala till följd av sämre målskillnad. Vilket ärligt talat inte alls känns som ett otänkbart slut på säsongen.

För Augsburg vore det ett bittert öde efter att förra året ha spelat i Europa League för första gången. Samtidigt är vi många som överraskats av deras förmåga att år efter år klara sig undan den absoluta botten med tanken de små resurserna klubben har haft. Redan från det att den bayerska klubben tog sig upp i Bundesliga kändes det som om de levde på lånad tid, men har gjort ett enastående jobb i att hela tiden förnya sig själva och rekrytera rätt. Men när klubben gjorde sig av med den nye tränaren Dirk Schuster under hösten så hade Augsburg själva gått in i fällan av att göra en felrekrytering på den allra viktigaste positionen.

Schuster ersattes internt av Manuel Baum, en före detta Division 5-målvakt (trots en längd på 169 centimeter), som inte haft det lätt men som fotbollsmässigt fått laget att återvända till en filosofi som mer påminde om den tidigare tränaren Markus Weinzierls. Men Augsburgs säsong har kantats av skador, vilket varit en grund för de sportsliga bristerna på framgångar och truppen saknar riktig individuell klass. Egentligen är det inte överraskande om Augsburg skulle få kvala, även om de länge såg ut att vara på väg mot säker mark.

Ett triangeldrama har vi att vänta. Där Volksparkstadion i Hamburg och Rhein-Neckar-Arena i Sinsheim kommer att vara platserna där det utspelas. Och vad som är fascinerande är att det faktiskt kan sluta hur som helst. Det är svårt att säga var jag skulle sätta mina pengar. För det finns många tänkbara scenarion som alla skulle kunna klaffa. Augsburg kan mycket väl förlora stort samtidigt som Hamburg vinner. Wolfsburg kan ta poäng av Hamburg. Augsburg kan också hålla siffrorna nere i Hoffenheim medan Wolfsburg förlorar med uddamålet på Volksparkstadion. Det är vad som göra det hela så fascinerande, och omöjligt att missa. 15.30 är det som gäller med andra ord.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Skulle förvåna mig om Confednykomlingarna etablerar sig i Löws landslag

Följ mig på Twitter: @atnilsson


Truppen till Confederations Cup 2017

Målvakter: Bernd Leno, Marc-André ter Stegen, Kevin Trapp
Försvarare: Matthias Ginter, Jonas Hector, Benjamin Henrichs, Joshua Kimmich, Shkodran Mustafi, Marvin Plattenhardt, Antonio Rüdiger, Niklas Süle
Mittfältare/Anfallare: Julian Brandt, Emre Can, Kerem Demirbay, Diego Demme, Julian Draxler, Leon Goretzka, Sebastian Rudy, Leroy Sané, Lars Stindl, Sandro Wagner, Timo Werner, Amin Younes


Det var långt ifrån pompa och ståt när Joachim Löw igår presenterade truppen till sommarens Confederations Cup. I ärlighetens namn är det jämnt skägg mellan U21-EM i intresse och förbundskaptenen har själv sagt att nog ”ingen kommer att sakna Confed” när turneringen väl försvinner från agendan.

På förhand var det självklart att Löw skulle använda turneringen som en möjlighet att få se nya spelare i sitt landslag. Tänkbara kandidater för nästa års VM-slutspel som ännu inte fått visa upp sig ordentligt i den vita landslagströjan. För det finns ett antal platser i den 23-mannatruppen som inte är spikad idag och vid eventuella skador vill Löw ha ett par givna kandidater i bakfickan.

Också var han medveten om att han inte kunde ta vissa spelare som Stefan Kuntz ville ha med till sommarens U21-turnering. Annars hade spelare som Serge Gnabry, Mahmoud Dahoud och Max Meyer säkerligen haft goda chanser på att få medverka i Confed. Men Löw fick bortse från dessa i jakten på spelare till hans egen turnering.

Målvaktstrion är odiskutabel på många sätt. Leno, ter Stegen och Trapp är de tre målvakter som bakom Manuel Neuer har slagits om att få vara med i trupperna. Vem som är den faktiska tvåan och trean är inte helt ristat i sten. Även om ter Stegen för Löw tycks vara den kandidat skulle ge chansen om Neuer skulle vara borta.

Chansen är stor att alla tre kommer att få sina minuter i sommar. Jag kan tänka mig att Löw vill ge alla varsin match åtminstone. Inte minst eftersom att titeln i sig är underordnad Löws önskan att få se spelarna på planen.

På försvarssidan har vi många namn som vi har sett där tidigare. Hector och Kimmich är givna i landslagselvan vanligtvis. Mustafi har många gånger varit med som ersättare, likaså Rüdiger och Ginter. Süle tror många kommer att ta över efter Boateng och Hummels framöver och Henrichs är en spelare vars utvecklingskurva har varit enastående det senaste året.

Marvin Plattenhardt är den stora överraskningen. Hertha Berlins ytterback som har en fin vänsterfot har aldrig tidigare varit med i landslaget, men får nu chansen att konkurrera med Hector om vänsterbacksplatsen. Precis den typen av spelare som Löw vill se på nära håll för att se om han skulle kunna vara en kandidat till kommande års mästerskap.

Offensivt har vi ett antal namn som vi tidigare sett i Löws uttagningar. Can, Draxler, och Rudy har varit med under kvalet vid flertalet tillfällen. Sané och Brandt har en handfull landskamper vardera och ligger bra till för VM-truppen. Får nu möjlighet att visa upp sig ytterligare för att vara alternativ till Ryssland nästa år.

Goretzka har visserligen tre landskamper sedan tidigare, men känns ny i sammanhanget. Med i landskampen borta mot San Marino och i träningslandskampen mot Italien i höstas. Blir spännande att om han kan växa fram som ett tänkbart alternativ på det centrala mittfältet där Tyskland ofta har skadebekymmer.

Sen har vi gänget med nya namn bestående av Demirbay, Demme, Stindl, Wagner, Younes och Werner (visst, en landskamp i mars) som kommer att bli spännande att se i de här sammanhangen. Just Werner är nog den som har bäst chans på att få åka med till Ryssland nästa år. Både Demirbay och Stindl har bra säsonger bakom sig och kan bli alternativ om de kan prestera lika bra kommande säsong.

På det stora hela är det vad man kan förvänta sig av en trupp som består av perspektivspelare. Även om jag saknar några namn som Max Kruse (Löw förklarade det med att han redan känner till hans kvalitet), Timo Horn och Gonzalo Castro. Där Horn, trots långvarig skada, haft en bra säsong bakom sig och för mig varit bättre än Leno. Castro förtjänar ytterligare en chans men Löw verkar ha bestämt sig för att han bara inte ska vara med.

Det är ingen dålig trupp, men jag häpnar inte heller över dess kvalitet. Spänd på att se de nya namnen, om någon av dem kommer att ta chansen och imponera så pass att Löw inte kan bortse från dem framöver. Vilket är en tuff uppgift.

Historien säger mig att Löw redan idag vet hur 80% av truppen kommer att se ut i Ryssland om ett år. Han är inte direkt känd för att vara de stora överraskningarnas man. Skulle tro att han redan har 18 givna namn som han vill ha med kommande år. Sedan slåss 10-12 stycken om de återstående fem platserna plus eventuella luckor på grund av skador.

Bland de 10-12 spelarna som slåss om platserna de återstående är det också generellt sätt så att det är spelare som varit med under kvalmatcherna eller har flera landskamper på meritlistan sedan tidigare (tänk Mario Gomez till EM 2016). Det är inte lätt för nykomlingar att slå sig in i Löws landslag, har aldrig varit och jag tror inte vi får se många av sommarens oerfarna spelare göra slag i saken.

Så även om det finns fräscha, intressanta namn med i truppen skulle det förvåna mig mycket om flera av nykomlingarna blir spelare vi kommer se mer av framöver i den vita landslagsdressen. Speciellt i kommande års VM-turnering.

Adam Nilsson
0 kommentarer

I omgång 33 nådde Bundesliga sin peak

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Det tog 33 omgångar. Sedan kändes det som om årets Bundesliga nådde sin absoluta peak. 37 (!) mål utspridda på nio matcher och en bottenstrid som spetsar till sig på bästa möjliga sätt för oss neutrala supportrar som inte behöver våndas av ett kvalhot.

RB Leipzig 4-5 Bayern München

Men vi börjar i den absoluta toppen. Där RB Leipzig hade allt i sin egna händer. Ledning med 4-2 och tio minuter kvar av matchen. Nykomlingarna var på väg att kröna sin redan fantastiska säsong med en riktig skalp. Sen vaknade Bayern till liv. 3-4 i den 84:e. 4-4 i 91:a. 5-4 i 95:e. En makalös vändning där Alabas frispark till 4-4 var enastående.

Det var en avslutning som visar på att Leipzig har en bit upp innan de på allvar kommer att kunna utmana. De har genomfört en fantastisk säsong. Nästan felfri sett till att de var nykomlingar och inte förstärkt så där extremt. Men för att utmana Bayern behövs erfarenhet, iskalla huvuden som inte lämpar något åt slumpen och där är Leipzig inte idag. Det är något som Ralph Hasenhüttl kommer få jobba på till nästa säsong.

Det var ett resultat som i sig var unikt på så många sätt. För det var första gången på 16 457 matcher i Bundesliga som ett lag gått från tvåmålsunderläge så sent som i den 83:e minuten till seger.

Werder Bremen 3-5 1899 Hoffenheim

På annat håll såg vi ett Hoffenheim leda med 5-0 (!) borta mot högt flygande Werder Bremen. Mycket beroende Bremens oerhört naiva defensiv. Men det är svårt att inte imponeras av det här bygget som Julian Nagelsmann bara för ett år sedan räddade undan nedflyttning.

Att så enkelt, så taktiskt slipat manövrera ut Bremen under de första 45 minuterna är inget annat än klass. Även om Bremen bjöd på oaser bakom av yta på egen planhalva. Champions League kommer att bli svårt för Hoffenheim, men de förtjänar att vara där.

Och Bremen då. Ja, hoppet om Europa League finns fortfarande där och då krävs seger mot Borussia Dortmund på bortaplan i sista omgången. Det lär inte ske. Men det var härligt att se de ändå lyckades få in tre baljor i andra halvlek och slipa siffrorna till 3-5. Bremen har varit en vårens stora behållningar. Jag är spänd på att se hur de kommer att bygga vidare på det imponerande uppvaknandet som de visat upp de senaste månaderna.

Efter matchen satt Nagelsmann på presskonferensen och bad om hjälp från sin kollega Alexander Nouri i Bremen. För Werder kan hjälpa Hoffenheim till direktplatsen genom att ta poäng av Dortmund nästa vecka. Med glimten i ögat lovade Nagelsmann en veckas semester på valfri ort för Nouri om han ordnade det.

SV Darmstadt 98 0-2 Hertha Berlin

Hertha Berlin besegrade ett redan utdömt Darmstadt och går mot ytterligare ett år i Europa League, den här gången utan kval som de inte överlevde senast. För då blev danska Brøndby, med den gamla Stuttgartbekantingen Alexander Zorniger på tränarbänken, för starka för Hertha. Det var för övrigt den första segern på bortaplan sedan i december för Hertha, vilket vittnar om det tapp som vi upplevt under andra halvan av säsongen.

Darmstadts avslutande hemmamatch i Bundesliga för den här sejouren slutade i moll. Men hela våren har varit heroisk från deras sida. Torsten Frings har givit nytt liv till ett lag och en klubb som var helt åderlåten. Rent ekonomiskt står klubben på stabila ben efter två år i Bundesliga och det finns en grogrund att bygga vidare på i återtåget till högstaligan.

Bayer 04 Leverkusen 2-2 FC Köln

Ett annat lag som har sina chanser på Europa League är Köln som tack vare poängen borta mot Leverkusen har ett bra utgångsläge inför den sista omgången. Vinst mot Mainz samtidigt som Freiburg inte tar tre poäng borta mot Bayern skulle betyda direktplats ut i Europa för Köln. En klubb som verkligen jobbat på ett imponerande sätt framåt utan att göra något förhastat.

För Leverkusen betyder poängen att kontraktet är säkrat till kommande säsong. Vilket gjorde att klubben kunde gå ut och bekräfta att Tayfun Korkut inte kommer att få fortsatt förtroende som tränare. 8 poäng på 10 matcher, ett klart underbetyg för Korkut som lyckats med bedriften är att göra ett dåligt lag ännu sämre. En merit i sig.

SC Freiburg 1-1 FC Ingolstadt

Ingolstadt säger vi hejdå till. Poängen mot Freiburg räcker inte för ett lag som verkligen, verkligen försökt att rädda sig själva. Ingen kommer att sakna Ingolstadt nämnvärt. Men en stor eloge för deras gedigna försök att undvika ett nästan oundvikligt öde. De lämnar med flaggan i topp. Två säsonger blev det i Bundesliga, nu tror jag inte vi får se dem där på ett bra tag.

Och det var en skärrad motståndartränare i Christian Streich, vars Freiburg fortfarande har möjligt på Europa League, som satt på presskonferensen efter matchen och knappt kunna hålla tårarna tillbaka. Tränaren var själv där för två år sedan och visste vad kollegan Maik Walpurgis skulle gå igenom under de kommande veckorna. Helgens kanske finaste ögonblick.

FC Augsburg 1-1 Borussia Dortmund

Augsburg gick in i mötet med positiva skallar för att ta poäng hemma mot Dortmund. Något som hemmalaget lyckades med efter att islänningen Finnbogasson gjort 1-0 i den första halvleken. Med lite tur hade han kunnat bli tvåmålsskytt men Roman Bürki stod i vägen. Målet och poängen kan visa sig oerhört viktigt i bottenstriden, där Augsburg fortsatt är högst involverade och kan falla på målskillnad.

Dortmund i sin tur är nog en aning besvikna över att man inte lyckades få in ett andra mål sett till dominansen i den andra halvleken. Det vill sig helt enkelt inte för Tuchels lag och det finns fortfarande ett stort mörkt moln ovanför klubben kring framtiden. Poängen betyder dock att Dortmund fortsatt är i pole position för den tredje direktplatsen ut i Champions League, vilket var något av en tröst i lördags.

VfL Wolfsburg 1-1 Borussia Mönchengladbach

Wolfsburg kunde tacka sin lyckliga stjärna för att de faktiskt säkrade en poäng mot Mönchengladbach. Gladbach borde ha dödat matchen redan i första halvlek men misslyckades. Och poängen kan bli högst avgörande när Wolfsburg nästa vecka ställs mot bottenkonkurrenten Hamburg.

Oron stiger i Volkswagenstaden där tankarna fortfarande är splittrade. För ingen vet riktigt hur man ska gå vidare och med tanke på att risken finns att det kan bli två ödesmatcher i form av kval så är det svårt att planera framtiden.

Dieter Hecking, som fick lämna Wolfsburg tidigare under säsongen, blev avtackad efter sina fyra år i klubben inför matchen och ska efter matchen ha varit inne i Wolfsburgs omklädningsrum för att ge sina tidigare spelare några motiverande ord inför kommande helgs match.

Schalke 04 1-1 Hamburger SV

Klaas-Jan Huntelaars stora avslutningsföreställning slutade inte på det sättet som många önskade sig. Länge hade Schalke ledningen men precis som tidigare under säsongen såg vi hur de kungsblå inte kunde hålla i över 90 minuter. Markus Weinzierls status har naggats i kanten till följd av det obalanserade intryck Schalke har givit den här säsongen, men lär få fortsatt förtroende kommande år om än med mindre spelrum för poängtapp.

Hamburg lyckades genom den tunge Pierre-Michel Lasogga ta en makalöst viktig poäng som gav hopp i klubben. HSV har tappat allt på sistone men det här målet är brutalt viktigt inför mötet med Wolfsburg. Men lite tur hade man ändå. För Sead Kolasinac hade en nick i mål i den 94:e minuten som dömdes bort efter att den assisterande domaren bedömt bollen som utanför kortlinjen på den slagna hörnan. Vilket visar på Hamburgs skörhet.

FSV Mainz 4-2 Eintracht Frankfurt

BRANIMIR HRGOTA NÄTADE! Och som han gjorde det. Aymen Barkoks eminenta framspelning överglänstes av Hrogtas nedtackning och halvvolleyskott i mål. Det var på tiden och det var härligt att se en sådan fin individuell prestation av den svenske anfallaren som haft så svårt att göra mål under säsongen.

Men målet räckte inte långt i derbyt. Frankfurt hade 2-0 men förlorade med 4-2 efter att Mainz lagt motorn i högsta växeln och tryckt på för säkrat kontrakt. För vinsten betyder med största sannolikhet att Mainz nästa år spelar i Bundesliga. Tränaren Martin Schmidt sitter på kontrakt över nästa säsong, men det tisslas och tasslas om att hans tid i klubben kan vara över.

Omgång 33 var omgången då Bundesliga nådde en ny nivå. Det hände så otroligt många saker på så många platser att det knappt gick att följa med i rapporteringen. Det svängde fram och tillbaka, tabellerna fick skrivas om vid flera tillfällen. Det var länge sedan jag kände mig så genuint upprymd av vad som pågick i Bundesliga, för det hände saker hela tiden.

Omgång 34 kan möjligen slå det. Främst genom en spännande bottenstrid. Tre lag slåss för att undvika den där kvalplatsen. Hamburg med sina 35 poäng (nu på kvalplats) ställs mot Wolfsburg med sina 37 poäng (precis ovan kvalplats) på Volksparkstadion i Hamburg. Det kommer att bli en fascinerande batalj som kommer att betyda så otroligt mycket. Med på ett hörn finns också Augsburg (möter Hoffenheim borta), som på grund av sina dåliga målskillnad kan bli involverade i striden också. Så vi har en rafflande avslutning av se fram emot. Även i år.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Tuchel är inte det enda problemet

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Mycket tyder på att relationen mellan Borussia Dortmund och Thomas Tuchel börjar gå mot sitt slut. De senaste veckorna har schismen eskalerat och det har blivit allt tydligare att glipan mellan de två parterna har växt sig allt större. Numera ser den ut att vara så pass stor att det kommer vara svårt att gå vidare från det här tillsammans.

Flera tidningar i Tyskland har under de senaste dagarna framfört olika argument till varför det har gått så långt som det nu har gjort. Många har pekat på att den svåre Tuchel är anledningen till att relationen har brustit så rejält. Få, väldigt få, har pekat med fingrarna mot klubbledningen och chefen Hans-Joachim Watzke.

Det är naturligtvis inte konstigt i sig. Att Tuchel inte är den lättaste personen att jobba med är allmänt känt inom tyska fotbollskretsar. Många har på sistone blivit påminda om exempel från tiden i Mainz där tränaren gjorde sig mer eller mindre omöjlig. Han avslutade trots allt sin tid där med att sitta ut sitt sista år på kontraktet långt bort från klubbens tränarbänk.

I Mainz kunde Tuchel vara knepig. Resultaten var bra nog för att en klubb med sådana små resurser inte kunde eller skulle vilja gå skilda vägar. Klubben kunde helt enkelt leva med hans brister eftersom att de visste att de med stor sannolikhet inte skulle kunna hitta en tränare av samma kaliber som skulle leverera lika bra resultat.

I Dortmund har Tuchel varit knepig, men han tycks ha missat att hans betydelse är betydligt mindre i den omgivningen än vad den var i Mainz. Beroendet är inte lika stort från klubben och Dortmund har attraktion nog för att locka till sig nya tränare som hierarkiskt ligger på samma plats som Tuchel i fotbollsvärlden.

Vilket tränaren själv tycks ha blivit varse om först under de senaste dagarna. Då kritiken har växt sig starkare. Då uttalandena mellan parterna blivit allt hårdare. För i veckan meddelade Tuchels agent att han ville ha ett slut på situationen och att målsättningen var att tränaren skulle stanna kommande säsong. Kort därefter gick tränaren själv ut och sa att Watzke hade all rätt att uttrycka sin fria åsikt i media, oavsett om den var kritisk mot Tuchel eller inte.

Om det är ett tecken på förlust och uppgivenhet, eller ett sista försök att rädda sitt ansikte är upp till var och en att tolka. Jag tror att Tuchel försöker rädda sig själv. Han har insett att för hans egen karriär vore det ett tungt bakslag att få lämna Dortmund i förtid. Speciellt eftersom att det inte hade varit grundat på det sportsliga, utan det personliga vilket skulle kunna avskräcka eventuella framtida klubbar från att värva honom.

Tuchel har mycket att skylla sig själv. Han har inte varit den mest tillmötesgående tränaren i historien. Han har alienerat sig från medarbetare, klubbledning och i vissa fall spelare. Hans maniska kontrollbehov och ego har många gånger satt honom i situationer som gjort honom till en måltavla för kritik. Det går inte att säga något annat om saken, det går inte att försvara honom där.

Men han är långt ifrån ensam om att ligga till grund för det. Dortmunds ledning med Watzke i spetsen har inte heller hanterat situationen med bravur. Utöver löften som brutits gentemot Tuchel, har han i egenskap av klubbledare också fört märkliga debatter via media som givit ett Hoeneßskt intryck med skillnaden att han inte haft samma pondus. Vilket gjort budskapen löjeväckande snarare än kraftfulla.

Oavsett om Tuchel blir kvar eller inte, där mycket tyder på det förstnämnda, så måste klubben göra en oerhört viktig sak. Det är att släppa romantiken kring tränarrollen. Jürgen Klopp var fantastisk, one of a kind, men efterföljarna kan inte vara som honom och kommer inte att vara det. Och även om det inte är uttalat finns det fortfarande ofta en känsla av att Tuchel många gånger jämförs med sin företrädare. Att Watzke i form av personlig vän till Klopp alltid benchmarkar mot honom, vilket kommer ske kommande tränare också.

Inte är det förvånande att två av namnen som nämns som eventuella ersättare till Tuchel är klubbens tidigare U19-tränaren Hannes Wolf och tidigare U23-tränaren David Wagner. Två tränare som jag tror bara skulle bygga hela den romantiska bilden av tränarrollen i Dortmund, som en högtidlig fackla som förs vidare från människor med de rätta dragen (där Tuchel då inte passar in alls).

Och jag har full förståelse för den romantiken. Herregud, hur många Bayernsupportrar springer fortfarande inte runt och skriker tillbaka till svunna tider när Jupp Heynckes var tränare? Eller till och med till Ottmar Hitzfeld (som kanske vissa BVB-supportar vill tillbaka till också?). Men det är en sak att supportrar gör det, en helt annan när klubbledningen gör det.

Det tredje alternativet som nämnts är Lucien Favre. En tränare som inte direkt gjorde sig känd för att vara den mest gemytliga att ha och göra med. Han gjorde det visserligen bra i Mönchengladbach, men hade också ett rykte om sig att inte var den enklaste att hantera och han bad självmant vid flera tillfällen om att få lämna klubben (trots sportsliga framgångar). Så om det vore ett steg mot förbättring tvivlar jag på, även om det skulle vara ett steg från romantiken.

Visst, Tuchel kanske är ett olösbart problem och det är kanske är helt rätt att göra sig av med honom i sommar. Även om jag tror att man inte kommer hitta en ersättare som i resultat kommer att göra ett bättre jobb. Men det är helt klart att Dortmund inte löser hela problemet genom att byta tränare. Det kommer att krävas självrannsakan och en förändrad syn på tränarrollen i klubben för att det ska kunna bli riktigt bra på sikt.

Adam Nilsson
0 kommentarer

RB Leipzig är i toppen för att stanna

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Det gick snabbare än vad många av oss hade trott. Igår säkrade RB (RasenBallsport) Leipzig en plats i nästa säsongs gruppspel av Champions League. En enastående bedrift av en unik nykomling. Det enda laget utöver Bayern München som haft händerna på förstaplatsen i Bundesliga under året och som under hösten satte press på Münchengiganterna i toppen av tabellen.

Våren har inte varit lika framgångsrik som hösten för Leipzig. Bundesligas enda lag med geografisk härkomst från gamla Östtyskland har ingen möjlighet att komma upp i de 39 poäng som man tog under första halvan av säsongen. Just nu står siffran på 27 för våren, men den kan gå upp till 33 poäng om Leipzig vinner sina kvarvarande matcher (något jag tvivlar på, med tanke på att de har träningsfritt fram till onsdag för att fira).

Leipzig kommer att avsluta säsongen antingen som tabelltvåa eller tabelltrea. Dortmund har en liten chans att kunna ta sig förbi om de vinner båda sina kvarvarande matcher, samtidigt som Leipzig förlorar sina två. Det är troligt att Leipzig blir tabelltvåa och därmed en av de bästa nykomlingarna någonsin i Bundesliga. De slår visserligen inte Kaiserslautern anno 1997/1998, då Otto Rehhagel förde klubben till titeln som nykomlingar, men Leipzig visar redan under sin första säsong i Tysklands högsta skikt att de är redo för att attackera de högsta placeringar och de största klubbarna.

Och jag måste medge att jag har svårt att se det ske inför säsongen. De hade slutat tvåa i 2. Bundesliga (lätt att glömma att Freiburg faktiskt vann serien förra året) och jag såg brist både i kvalitet och bredd på truppen. Många av nyförvärven var svåra att sia om och faktum är att Leipzig i mångt och mycket satsade på den trupp som tagit klubben i Bundesliga. Vilket jag inte trodde skulle räcka den här säsongen.

De två nyförvärv som verkligen gjort skillnad är Naby Keita och Timo Werner. Den guineanske mittfältaren har varit strålande hela säsongen. Motorn på mittfältet som varit en av seriens bästa spelare och redan attraherar intresse från några av Europas största klubbar. För Werner, bäste tyske målskytt i ligan, har säsongen varit en frigörelse från tidigare låsning. Stuttgartsonen har tagit enorma kliv och har levt ut den potential som många vittnat om att han besuttit, men aldrig riktigt fått ut i sin moderklubb.

Ett annat nyförvärv som kanske har varit av ännu större betydelse är tränaren Ralph Hasenhüttl. Österrikaren som för bara några år sedan varit ett förhållandevis okänt namn i Tyskland har under de senaste åren etablerat sig som ett av de mest respekterade tränarnamnen i landet bredvid Tuchel och Nagelsmann. Hämtad från Ingolstadt för att genomföra ett liknande arbete så har Hasenhüttl visat på fingertoppskänsla och kvalitet i sitt arbete under hela säsongen, vilket har varit stort bidragande till framgångarna.

Från det ”gamla gardet” är det Emil Forsberg som har varit den stora stjärnan. Svensken som behövde tid på sig innan han slog igenom i Leipzig har den här säsongen varit stundtals briljant i sin roll hos tabelltvåan. Åtta mål och 18 assist har det blivit för Forsberg som är femma i Bundesliga poängliga. Och han verkligen presterat mot alla typer av motstånd, ser ut att verkligen trivas i sin omgivning och jag är spänd på hur och om han ska kunna överträffa det nästa säsong.

Mini-Foppa kommer att få sin hjälp att bli bättre nästa säsong. Hans omgivning kommer att förstärkas med nya spelare av hög kaliber, men Leipzig kommer inte vika sig från sin filosofi. Sportchefen Ralf Rangnick har sedan länge arbetat fram en lista över tänkbara kandidater som passar in på den stränga profilen. Spelaren ska vara inom en viss ålder, vara utvecklingsbar och villig att underkasta sig den spelidé som klubben har. Det ryktas om Mitchell Weiser, Bernd Leno och Serge Gnabry. Vilka det blir kan vi bara spekulera om, men att pengarna finns där är vi alla medvetna om.

Framtiden ser på många sätt ut ljus för klubben som nått toppen snabbare än vad de själva trott. Leipzigs målsättning var att slåss om Champions League-platserna, att klubben nådde det redan första säsongen har mycket berott på andra lags (Leverkusen, Schalke, Mönchengladbach) oförmåga att prestera den här säsongen. Vilket gav luckor för andra att stiga in i och Leipzig och Hoffenheim var två klubbar som tog chansen.

För mig är Leipzig, till skillnad från just Hoffenheim, i toppen för att stanna. Klubben är förberedd för att bli toppklubb i Tyskland. Alla förutsättningar finns redan där i form av struktur, ekonomi och vision. I takt med ligaframgångarna arbetade klubben febrilt på att ”distansera sig” från systerklubben i Salzburg för att inte hamna i trångmål hos UEFA. Flera nyckelpersoner arbetar nu enbart för klubben i Leipzig och det är klubben som Red Bull-ägaren Dietrich Mateschitz kommer att lägga störst fokus på.

Jag tror att man kommer att kunna hantera av det ökade antal matcher som kommer nästa säsong, även om det blir en av de de stora utmaningarna nästa säsong. Men annars skulle det förvåna mig om Leipzig inte slåss om platserna ut i Europa under de kommande säsongerna. Utmanar om Bundesligatiteln. För de hade jag trott skulle ske, om än inte så fort.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Så slutar kampen om Europa League-platserna

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Ikväll kickar den 32:a omgången av Bundesliga igång. Matchen mellan Köln (8:a) och Bremen (6:a) kan vara avgörande för kampen om de två Europa League-platserna. Men rent statistik är det hela sju lag som har chansen. Så här ser jag på möjligheterna för de sju involverade klubbarna att knipa någon av de två (möjligen tre beroende på vinnaren av DFB-Pokal) tillgängliga platserna.

Tabelläget (idag, fredag kl 10.30)
5. Hertha Berlin, 46p (+1)
6. Werder Bremen, 45p (+1)
7. SC Freiburg, 44p (-17)
8. FC Köln, 42p (+6)
9. Borussia Mönchengladbach, 42p (-4)
10. Schalke 04, 41p (+7)
11. Eintracht Frankfurt, 41p (-3)

Hertha Berlin
Kvarvarande matcher: Leipzig (h), Darmstadt (b), Leverkusen (h)
Hertha hade redan efter halva serien samlat ihop 30 poäng. Våren har varit betydligt tyngre och säsongen påminner extremt mycket om förra årets. De tre avslutande omgångarna är långt ifrån enkla. Leipzig vill befästa andraplatsen, Darmstadt gör sin sista hemmamatch i Bundesliga för den här sejouren och Leverkusen kan mycket väl spela för sitt kontrakt i sista omgången. Utgångsläget är bra, men formen mindre bra.
Mitt tips: Hertha tar 1 av 9 möjliga poäng

Werder Bremen
Kvarvarande matcher: Köln (b), Hoffenheim (h), Dortmund (b)
Bundesligas formstarkaste lag sett till de tre senaste omgångarna. Åtta segrar på de tionde senaste matcherna och ingen förlust för ett lag som såg ämnade ut för nedflyttningsstrid. Bremen har kommit igång men har det kanske tuffaste spelschemat kvar. Viktig match mot Köln där de tre poängen kommer bli oerhört avgörande. Sedan nuvarande tabelltrean och tabellfyran som båda slåss om direktplats till Champions League. Kan bli tufft för Bremen att lyckas ta sig hela vägen till Europa.
Mitt tips: Bremen tar 4 av 9 möjliga poäng.

SC Freiburg
Kvarvarande matcher: Schalke (h), Ingolstadt (h), Bayern (b)
Freiburg har toppskiktets överlägset sämsta målskillnad. Det är fascinerande hur de kan sitta på -17 och ändå vara med och slåss om Europa League-platserna som nykomling. De tre kvarvarande matcherna är tuffa. Direktkonkurrenten Schalke piskade till Leverkusen med 4-1 och tog sista chansen att nå EL. Ingolstadt kämpar för att undvika nedflyttning och Bayern är alltid Bayern. Ingen enkel resa för nykomlingarna med andra ord.
Mitt tips: Freiburg tar 3 av 9 möjliga poäng.

FC Köln
Kvarvarande matcher: Bremen (h), Leverkusen (b), Mainz (h)
Stabila, nästan tråkstabila Köln har haft en lugn säsong i det övre mittenskiktet. Men formen har varit skakig på sistone. Endast tre poäng på de senaste fem matcherna och beroendet av mål från Anthony Modeste har varit för stort. Nu väntar tre svåra matchen med start mot Bremen ikväll och sedan mot två lag som slåss mot nedflyttning och kvalplats, där Leverkusenmatchen är ett derby. Formen gör att jag tvivlar på Kölns chanser.
Mitt tips: Köln tar 1 av 9 möjliga poäng.

Borussia Mönchengladbach
Kvarvarande matcher: Augsburg (h), Wolfsburg (b), Darmstadt (h)
17 poäng under hösten, 25 poäng under våren och Dieter Hecking vill självklart ta sig över 30-strecket innan säsongen är över. Sedan han kom in har Mönchengladbach varit lite av sitt gamla jag. Betydligt stabilare och poängen har trillat in i bra takt. Det har funnits några dippar, men ofta har de tagit sig tillbaka upp hästen snabbt. De tre kvarvarande matcherna är inte enkla, men Gladbach går en betydligt trevligare resa till mötes än många av konkurrenterna.
Mitt tips: Mönchengladbach tar 6 av 9 möjliga poäng.

Schalke 04
Kvarvarande matcher: Freiburg (b), Hamburger SV (h), Ingolstadt (b)
Schalke har något på g. Så enkelt är det. Förutsättningarna finns där men de väljer att knyta ihop skosnörena för sig själva varenda säsong och snubblar till det. De har dock gripit ett par viktiga halmstrån och har otroligt nog chansen på spel i Europa kommande säsong. Men motståndarna är långt ifrån enkla, en direktkonkurrent och två nedflyttningskandidater, så Schalke kan inte räkna hem några enkla poäng i slutändan.
Mitt tips: Schalke tar 4 av 9 möjliga poäng.

Eintracht Frankfurt
Kvarvarande matcher: Wolfsburg (h), Mainz (b), Leipzig (h)
Sista tänkbara lag som har chansen var höstens succélag – Eintracht Frankfurt. Vad Niko Kovac lyckades med var fantastiskt med en sådan begränsad trupp. Vårtabellen vittnar dock om bristerna i laget. Frankfurt placerar sig längst ned i tabellen om man bara kollar på hur det sett ut sedan i januari med sina 12 poäng. Jag har svårt att se en vändning på sluttampen och motståndarna är långt ifrån av det överkomliga slaget. Frankfurt får skatta sig lyckliga att de tog så många poäng under hösten, annars hade det blivit en riktigt tuff avslutning.
Mitt tips: Frankfurt tar 1 poäng av 9 möjliga.

Tabelläget i slutet av säsongen (sett till mina förväntningar)
5. Werder Bremen, 49p
6. Borussia Mönchengladbach, 48p
7. Hertha Berlin, 47p
8. SC Freiburg, 47p
9. Schalke 04, 45p
10. FC Köln, 43p
11. Frankfurt, 42p

Så här tror jag att säsongen kommer att sluta. Bremen och Mönchengladbach kniper Europa League-platserna. Hertha hamnar i samma sits som förra säsongen och får hoppas på att Dortmund tar hem DFB-Pokal mot Frankfurt som annars kniper kvalplatsen till EL. Vad tror ni?

Adam Nilsson
0 kommentarer

Utfallet av gårdagens resultat på Allianz Arena

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Det var en semifinal i DFB-Pokal som många hade sett fram mot. Ett slaget Bayern München med tunga veckor bakom sig mot ett Borussia Dortmund med en obalanserad säsong bakom sig. I slutändan var det Dortmund som vann den mentalt viktiga matchen och får positivt momentum med sig in i säsongens sista månad.

3-2 för bortalaget var inte självklart resultat. Trots inledande ledning fort Dortmund vände Bayern och hade många goda chanser att utöka ledningen från 2-1. Men beslutsamheten fanns inte där, skärpan i avsluten saknades. Istället lyckades Dortmund återigen med att slå ut Bayern på Allianz Arena i den tyska cupen. 2015 var historien likadan när avgörandet i straffläggningen.

Jag tänker inte gå in på varför saker och ting gick som de gick. Många av er såg säkerligen matchen och för de som inte gjort det så finns highlights och matchrrapporter att tillgå på nätet. Jag vill mer prata om vad utfallet för två lag som båda stod på osäkra ben inför matchen och som till följd av resultatet hamnar i två olika situationer.

**

Om vi börjar med hemmalaget Bayern München så har Carlo Ancelotti haft sin tyngsta vecka bakom sig efter uttåget ur Champions League. Italienaren togs in för hans förmåga att få laget att prestera i den finaste av turneringar och hans meritlista passade perfekt in i det Bayern ville åstadkomma. Han var själv inte heller blyg när det kom till att prata om sin egen förmåga att få spelarna att lyfta mot slutet av säsongen.

Att Bayern inte vinner DFB-Pokal gör marginell skillnad i sammanhanget. Turneringen är långt ifrån högt prioriterad i klubben. Problemet är att Bayern för första gången på 17 år gått fem raka matcher utan segrar (om man räknar returen mot Real Madrid som färdigspelad efter 120 minuter). Det Ancelotti togs in för, och det han själv sa sig vara bäst på, har han inte levererat. För april som skulle vara lagets starkaste månad har varit lagets svagaste månad.

Han lyckades inte kanalisera lagets styrka till att fungera som bäst när det gällde. Visst, han kunde inte rå för att några nyckelspelare skulle bli skadade. Men han kunde ha förberett de eventuella ersättarna bättre. För problemet med Bayern har varit att Ancelotti inte preppat reserverna tillräckligt. Spelare som Douglas Costa, Kingsley Coman och Joshua Kimmich har varit under isen. Förra året levererade de under Guardiola, i år inte alls.

Att värva in bättre ersättare kan hjälpa lite, men inte helt. Det ryktas om Alexis Sanchez, Kyle Walker och Naby Keita. Men frågan är om det räcker, för tränaren måste förändras också. Ancelottis sätt att hantera sitt spelarmaterial kommer fortfarande leda till att många spelare får alldeles för lite speltid. Gapet blir för stort mellan hans givna förstaelva och de eventuella reserverna. Han måste helt enkelt bli bättre på att portionera ut speltid på flera spelare. Förbereda dem bättre inför de större matcherna.

I München går självklart tankarna på högvarv. Vad blir nästa steg? Att ”bara” vinna Bundesliga är plikt i klubben. Det är absolut minimum och ger ett hyggligt betyg. Men det duger inte i längden och det är inte omöjligt att klubben kommer att öppna upp plånboken i sommar för att ge sig själva bättre förutsättningar nästa säsong. Men en fråga som fortfarande gnager i klubben är huruvida Ancelotti är rätt man eller inte. Där flera nu börjar vända sig emot den rutinerade tränaren. Även om ingen förändring just nu är att vänta.

**

För Dortmunds del var vinsten en otrolig härlig bekräftelse. Efter ett jobbig uttåg ur Champions League som präglades helt och hållet av dådet mot spelarbussen har klubben fått jobba stenhårt med det mentala. Att få rätt fokus, att kunna hitta glädjen i fotbollen och komma tillbaka till vardagen. Thomas Tuchel har fått jobba hårt för att hjälpa sina spelare på rätt spår.

Och kanske har de senaste veckorna varit Tuchels bästa i Dortmund sedan ankomsten. Missförstå mig rätt, resultaten har inte varit fantastiska, men för första gången känns det som om han själv har känt sig naturlig i Dortmunds omgivning. Med en övertygelse och professionalitet har han skött sig alldeles utmärkt i den tuffa period som varit. Han har varit oförskämt bra vid varenda presskonferens och verkligen agerat helt rätt vid varje framträdande och uttalande.

Med avancemanget har Dortmund möjlighet att vinna sin första större titel sedan 2012. Marco Reus och Thomas Tuchel har båda möjlighet att fylla deras troféskåp med något. Om skillnaden för Bayern var marginell skulle en DFB-Pokaltitel var av stor vikt i Dortmund. Den skulle ge bekräftelse på att klubben är på rätt väg och att man faktiskt har något på gång. Det är inte för inte som tidningen Bild rapporterat om att eventuell kontraktsförlängning ligger på plats vid en titel (även om man får ta det med en nypa salt).

Vinsten igår, bara veckor efter överkörningen på samma arena som slutade 4-1 till Bayern, efter en svår period var det bästa av besked klubben och laget kunde få. En boost i självförtroende och en känsla av spelarna som finns i truppen faktiskt besitter den potential som man har trott på. Samtidigt som Tuchel fick ytterligare lite förtroendekapital till sin kista. En kista som under de senaste månaderna har utarmats rejält.

Enkelt sagt så har tonläget förändrats avsevärt i Dortmund. En tänkbar tredjeplats i ligan, ett uttåg i Champions League-kvartsfinalen under speciella omständigheter och en eventuell DFB-Pokaltitel skulle vid summeringen framstå som en bra säsong för ett Dortmund som åderlåtits på spelare inför säsongen. Det är i mina ögon svårt att argumentera för något annat i alla fall.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Sista chansen att rädda säsongen för Leverkusen och Schalke

Följ mig på Twitter: @atnilsson

När Bayer Leverkusen och Schalke 04 idag spelar sina trettionde matcher i årets Bundesliga är det med kniven mot strupen i båda läger. Leverkusen har begett sig ned till Schwarzwaldskogen för att möta ett hemmastarkt Freiburg medan Schalke tar emot ligatvåan Leipzig hemma på Veltins-Arena i en högst intressant möte.

Många hade nog trott att rollerna skulle vara omvända inför säsongen men där Leipzig gått mot Champions League har Schalke haft svårt att hantera nybyggandet av både klubb och lag. Med den erfarne Christian Heidel anställd som sportchef och Augsburgs succétränare Markus Weinzierl på tränarbänken såg Schalke ut att ha gjort många korrekta val inför säsongen.

Men säsongen har varit allt utom framgångsrik för de kungsblå. En kvartsfinal i Europa League är det enda lilla ljuset, för i Bundesliga har de positiva resultaten uteblivit. Med sina 37 poäng parkerar Schalke på elfte plats i tabellen, fem poäng ovan Augsburg på kvalplats för nedflyttning och fem nedan Werder Bremen som har den andra direktplatsen till Europa League.

Schalkes mittenplacering är ett rejält slag mot de höga ambitioner som finns i Gelsenkirchen. Rivalen Borussia Dortmund har de senaste åren sprungit ifrån och även i år ser avståndet ut att öka, trots de svartgulas kräftgång. När Schalke förra året slutade femma ledde det till en stor revolution i klubben med många byten, nu är sjätteplatsen det bästa man kan uppnå.

En poäng bakom Schalke placerar sig Leverkusen som även dem hade betydligt högre ambitioner inför säsongen. Med spännande nyförvärv som Kevin Volland, Julian Baumgartlinger och Aleksandar Dragovic och utan viktiga spelartapp såg Leverkusen några snäpp starkare ut än det lag som förra året placerade sig trea i sluttabellen av Bundesliga.

I industristaden Leverkusen har supportrarna dock haft lite att jubla åt den här säsongen. En åttondelsfinal i Champions League var okej, men ligaspelet har varit under isen och framför har ojämnheten personifierat årets Leverkusen. Något som till slut ledde till att klubben gjorde sig av med den mångårige tränaren Roger Schmidt som ersattes av Tayfun Korkut.

Korkut har inte lyckats stabilisera Leverkusen till att hitta sig själva mot slutet av säsongen. Ojämnheten finns fortfarande där och framför allt är det ett mentalt svagt lag som han har till förfogande. Leverkusen har svårt att leverera 90 stabila minuter. Det finns inga trygga ledningar då lagets självförtroende enkelt kan slås i spillror av ett insläppt mål, något vi sett prov på flera gånger under säsongen.

För båda klubbarna vore uteblivet spel i Europa nästa säsong vara en rejäl missberäkning både sportsligt och ekonomiskt. Många spelare skulle se sig om efter andra alternativ, flera klubbar skulle leta spelare i just Schalke och Leverkusen eftersom att det finns många attraktiva spelare där. Sommaren skulle kunna bli stålbad i båda läger, såväl frivilligt som ofrivilligt.

Den sista chansen är att gripa tag i det halmstrå som fortfarande finns. Vid vinster idag skulle Schalke och Leverkusen fortfarande ha rimliga möjligheter att säkra spel i Europa League. Avståndet skulle krympa till två (Schalke) respektive tre poäng (Leverkusen) till Bremen. Dessutom är det inte otänkbart att även tabellsjuan kan få kvala till Europa League beroende på vilka som vinner DFB-Pokal.

Därför är det endast tre poäng som gäller ikväll för de två klubbarna som inför säsongen var förväntade topplag. Sedan finns det ytterligare tolv poäng att spela om där båda klubbarna har goda möjligheter att knipa ett antal sett deras spelschema. Ja, bortsett från att de ställs mot varandra i nästa omgång. Men den snackisen kan vi ta då.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Skulle inte förvåna mig om Bayern byter Ancelotti mot Nagelsmann nästa år

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Med det svidande uttåget ur Champions League har Bayern München två titlar kvar att spela om. Med omgångar kvar av Bundesliga är den titeln nästan säkrad. Åtta poäng har Bayern ner till RB Leipzig och det ska till en katastrofal avslutning för att ”Der Rekordmesister” inte ska lyckas ta hem ligatiteln för femte gången i följd.

I DFB-Pokal väntar Borussia Dortmund i semifinalen och även om de svartgula inte har sin bästa säsong bakom sig är det långt ifrån säkert att Bayern tar sig vidare, även om det självklart är favoriter. På det kommer så klart en final och Bayern kommer att vara favoriter där med men utan Manuel Neuer och andra tänkbara skavanker på spelare ser det inte lika säkert ut som innan.

Det finns en hel del som talar för att säsongen kommer att avslutas med två titlar. Risken finns att det endast blir en vilket vore ett bakslag för Bayern och inte minst Carlo Ancelotti. Italienaren som bara månader innan han skrev på för Bayern sa att en materialförvaltare skulle kunna coacha Bayern till ligavinst. En ligatitel är absolut minimum av vad klubben förväntar sig av sina tränare.

I dagsläget finns det inga planer på förändringar av tränare. Klubben skrev ett treårskontakt med Ancelotti och på marknaden finns inga tränare som attraherar klubben till att byta eller ens fundera över det. Något annat än att den erfarne tränaren fortsätter över nästa säsong är inte tänkbart som det ser ut just nu helt enkelt.

Det betyder dock inte Ancelotti kan vara säker på att han kommer att kunna uppfylla sin kontraktslängd. För även om han just nu sitter tryggt på sin position, så sonderar Bayern terrängen för ett eventuellt tränarbyte framöver. Ledningen är långt ifrån övertygande om att 57-åringen är rätt man för klubben och deras vision.

Under säsongen har det blivit tydligt att Ancelotti har helt andra kvalitéer än företrädaren Pep Guardiola. Han har satsat erfaret vilket har gått ut över andra spelare. Nyförvärvet Renato Sanches har Münchenpubliken knappt sett skymten av under säsongen. Joshua Kimmich har stagnerat i sin utveckling. Thomas Müller har inte haft en så viktig roll så många i ledningen anser att han ska ha.

Det finns stora tvivel hos Karl-Heinz Rummenigge, Uli Hoeneß och Michael Reschke om att Ancelotti kan uppfylla klubbens vision om att fostra unga spelare till fulländade stjärnor. Ancelotti är fantastisk när det kommer till att hantera redan etablerade stjärnor, men klubben kommer inte servera flera stjärnspelare så som Florentino Pérez gjorde i Real Madrid.

Det är inte klubbens målbild överhuvudtaget. Med en nybyggd akademi på väg förväntar sig klubben att många spelare ska komma igenom den. I övrigt ska Bayern ligga steget före sina konkurrenter och hämta in ”nästan” färdiga spelare som de kan utveckla hela vägen. Detta för att spara på ekonomi men även för att bygga vidare på ”mia san mia”-epitet som spelarna ska fostras in i.

Pep Guardiola var perfekt för det. Carlo Ancelotti ser inte ut att vara det. Och en tänkbar kandidat finns redan på kartan: Julian Nagelsmann. Hoffenheims tränare ville Hoeneß ha in på ungdomssidan i klubben redan 2015 men tränaren övertygades att stanna kvar i Hoffenheim med löfte om att få ta över Hoffenheims a-lag.

Kontakten mellan Bayern och Nagelsmann har fortsatt sedan dess och den unge tränaren har själv inte förnekat intresset av att en gång få träna Tysklands största klubb. Att han dessutom är född bayrare gör inte saken sämre, varken ur Bayern eller Nagelsmanns ögon. Och redan nu verkar det klart att han nästa sommar kommer att se över sina möjligheter att lämna Hoffenheim efter ett år ute i Europa med klubben.

Så för Ancelottis del blir nästa säsong helt avgörande sett till om han kommer få möjligheten att jobba kontraktstiden ut. Carlo måste kommande säsong bevisa att han uppfyller alla de kraven som Bayern har. Annars skulle det inte alls förvåna mig om Bayern bestämmer sig för att göra ett skifte, för det är klubben villiga att göra om Nagelsmann finns tillgänglig och man inte är helt hundra på att Ancelotti är rätt för klubben.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Kamp mot klockan för Bayern

Följ mig på Twitter: @atnilsson

”Unga spelare vinner matcher, erfarna vinner titlar”, förklarade Carlo Ancelotti inför det första mötet mellan Bayern München och Real Madrid. Tränaren behövde inte förtydliga mer för det pressuppbåd som satt vid hans fötter. Ancelotti är känd för att gärna nyttja sina mest erfarna spelare, framför allt när det gäller allra mest.

Den grundtanken har hängt med under perioden i Tyskland. Under hösten valde Ancelotti att rotera flitigt, använda många spelare i olika positioner för att inte köra slut på någon. Men när det nu under våren har dragit ihop sig till de riktigt tunga matcherna har rotationen minskat betänkligt och italienaren har spelat de mest erfarna korten.

För några veckor sedan formerade han en startelva med den högsta snittåldern i Bayern på över ett decennium. Xabi Alonso, Philipp Lahm, Arjen Robben, Franck Ribéry – alla en bit över 30-strecket – var med från start tillsammans med ett antal spelare som kretsar runt 30-strecket men ännu inte tagit sig över det men snart kommer att göra det.

Nyttjandet av de erfarna spelarna har visat sig framgångsrikt. Bayern har spelat sin bästa fotboll under våren och har sett bättre ut än på bra länge. Storsegrar mot Arsenal i åttondelsfinalen av Champions League. Borussia Dortmund blev en munsbit på hemmaplan. Egentligen har Bayern själva bestämt villkoren för de ska vinna eller inte under våren. Mycket tack vare Ancelottis erfarenhet och känsla för hur han ska använda sina spelare.

Den lyckan tog dock slut förra veckan när Real Madrid kom till Allianz Arena och besegrade ett decimerat Bayern med 2-1. Många tillfälligheter spelade in. En straffmiss, ett rött kort och ett Real som nyttjade situationen utmärkt. Bayern kunde skatta sig lyckliga att slutresultatet endast blev 1-2, det kunde mycket väl att ha blivit större siffror men det här resultatet ger tyskarna ett litet hopp av skimmer inför kvällens möte.

Under veckan har hoppet varit på väg att grusas vid flera tillfällen. Tveksamheter kring tre nyckelspelare har satt Bayern i en prekär situation. Robert Lewandowski som missade det första mötet ser ut att vara redo för att spela ikväll. Mats Hummels som varit skadad har fortfarande inte tränat för fullt men hoppas kunna spela. Likaså mittbackskollegan Jerome Boateng.

Men worst case-scenario är att Bayern kommer till start ikväll utan någon ordinarie mittback. Eftersom att Javi Martinez är avstängd är bara Hummels och Boateng tillgängliga. Skulle dessa inte kunna medverka skulle Ancelotti tvingas till att ge sig ut på okänt vatten med oprövade kort, något han minst sagt inte vill göra vilket hans uttalande från förra veckan klargjorde.

Risken är alltså att Bayern ikväll kommer att behöva formera en fyrbackslinje utan en naturlig mittback. Troligen skulle David Alaba och Joshua Kimmich bilda mittbackspar, med Lahm ute till höger och Juan Bernat ute till vänster. Snittålder: 25,8 år. Snittlängd: 174 centimeter. Låter inte särskilt skräckinjagande om man jämför med ett försvar bestående av Alaba, Boateng, Hummels och Lahm. Skillnaden är gigantisk. Vi pratar om ett dugligt Bundesligaförsvar kontra ett som är världsklass.

Ska Bayern ha någon möjlighet att vända på dubbelmötet ikväll krävs det att klockan tickar Bayerns väg. Jag har svårt att tro att Bayern, utan någon av de ordinarie mittbackarna, ska kunna rubba ett Real Madrid på Santiago Bernabeu. Ersättarna är inga dåliga fotbollsspelare, absolut inte. Men precis som Ancelotti är medveten om krävs det mer än kompetens för att klara av kvällens match. Det krävs erfarenhet och trygghet, något som Hummels och Boateng besitter i mängder.

Bayerns chanser ikväll vilar på det faktum att två spelare slåss mot klockan. Just nu är det ytterst få som vet vilka som kommer till start. Jag tror inte ens Ancelotti är helt hundra på det förrän klockar börjar närma sig middagstid. Men han kommer att vänta in i det sista i hopp om positiva besked. För Ancelotti vill spela sina mest erfarna spelare, inga tvivel om det.

Adam Nilsson
0 kommentarer