Nilsson

Så slutar Bundesliga 17/18

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Ikväll smäller Bundesliga äntligen igång igen. Därför är det dags för mig att leverera mitt tips för hur det kommer att sluta. Efter förra årets usla tips, hoppas jag i år kunna ta revansch och ligger mer rätt i min tippning.

Bundesliga 17/18 – sluttabell

  1. Bayern München
  2. Borussia Dortmund
  3. RB Leipzig
  4. Borussia Mönchengladbach
  5. 1899 Hoffenheim
  6. Schalke 04
  7. FC Köln
  8. Hertha Berlin
  9. Werder Bremen
  10. Bayer 04 Leverkusen
  11. VfL Wolfsburg
  12. Eintracht Frankfurt
  13. Mainz 05
  14. VfB Stuttgart
  15. SC Freiburg
  16. FC Augsburg
  17. Hamburger SV
  18. Hannover 96

————————

Motiveringar

Plats 1, Mästare: Bayern München

Kanske den enklaste av alla utnämningar den här säsongen. Bayern München spelar i sin egen liga och jag ser inte att något lag ska kunna utmana över 34 omgångar. Den sjätte raka Bundesligatiteln i följd borde vara ett faktum när säsongen är över.

Plats 2-4, Champions League: Borussia Dortmund, RB Leipzig och Borussia Mönchengladbach

Borussia Dortmund kommer fortsatt att vara med i toppen och även om de har en knackig säsong förväntar jag mig en plats i toppen. RB Leipzig måste visa att de klarar av spel både ute i Europa och i Bundesliga. Kan kosta poäng i tabellen men förväntar mig att de hänger sig kvar i toppen. För Borussia Mönchengladbach ser jag en trupp som håller kvalitet för att konkurrera om topplatserna igen. Därför tror jag de kniper den sista platsen ut till Champions League.

Plats 5-(7), Europa League: 1899 Hoffenheim, Schalke 04 och (genom cupen) FC Köln

Hoffenheim har en tuffare säsong framför sig, men truppen är stabil och med Julian Nagelsmann som tränare så förväntar jag mig fortsatt fina resultat. Det borde räcka till spel i Europa League kommande säsong. Bakom kommer att Schalke 04 på uppgång med en ung tränare som kommer att visa vägen framåt. Det kan vara en knackig väl, men Europa ska de nå. Och Köln kniper platsen till följd av att cupplatsen kommer att gå till tabellsjuan. Dessutom är Köln ett enormt stabilt lag som kommer konkurrera om platserna även i år.

Plats 16, Kvalplats: FC Augsburg

Augsburg har blivit ett stående inslag i Bundesliga trots små resurser. Inför den här säsongen ser dock den gigantiska truppen (stört i Bundesliga) svagare ut än på länge. Det kommer att hacka betänkligt och en bottenstrid väntar. Tacksamt läge är det däremot då pressen på Augsburg (både internt och externt) är mindre än på många andra håll.

Plats 17-18, Nedflyttning: Hamburger SV, Hannover 96

Nästa år kommer klockan i Hamburg sluta ticka. Sommaren har inte varit framgångsrik på värvningsfronten. Det är mer eller mindre samma lag som förra säsongen och efter förlusten mot Osnabrück i DFB-Pokal är krisen i sin början. Med Hamburg kommer Hannover följa vars trupp inte ser särskilt stark ut. Det saknas riktig kvalitet för att nykomlingarna ska kunna klara sig kvar och därför blir deras sejour i Bundesliga kort.

————————

Skytteligavinnare: Robert Lewandowski

Efter år borta från tronen kommer Robert Lewandowski ta tillbaka den. Han kommer upp i sina dryga 30 mål vilket borde vara tillräckligt för att han ska knipa förstaplatsen framför kandidater som Aubameyang och Werner.

Assistkung: Vincenzo Grifo

”VA!?” finns det nog några som tänker. Ingen Emil Forsberg högst upp på listan, inte heller en Thomas Müller eller Ousmane Dembele. Nyförvärvet Grifo kommer att göra stordåd i Gladbach och därför lägga på ett par assist till den skörd han fick ihop förra säsongen i Freiburg, dvs 12 stycken.

Kortkonungen: Omar Mascarell

Få lag spelar så fysiskt som Eintracht Frankfurt och Omar Mascarell visade redan förra säsongen att han är villig att stoppa sina motståndare på alla möjliga sätt. Det kommer bli många kort även i år och därför är han min kandidat.

Genombrottet: Lukas Klostermann

Han är visserligen 21 år och har visat upp sig i 2. Bundesliga, men förra säsongen blev spolierad av skador. Den här säsongen kommer Leipzigs högerback att visa alla att han varför han är en ytterback att räkna med och jag tror Joachim Löw kan komma att fundera på att ta med honom till Ryssland nästa sommar.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Vilka av fjolårets flopplag har bäst chans att ta revansch?

Följ mig på Twitter: @atnilsson

När Bundesliga avslutades förra säsongen var det fyra förmodade topplag som inte hade levt upp till förväntningarna. Vi hade Borussia Mönchengladbach, Schalke 04, Bayer 04 Leverkusen och kvalande VfL Wolfsburg som alla hade betydligt högre förväntningar på sig inför säsongen men som i slutändan gick i mål med mungiporna nedåt.

När Bundesliga imorgon drar igång kommer alla fyra vilja ta revansch för fjolåret. Alla fyra har aspirerat på platser ut i Europa de senaste åren och förväntar sig mer eller mindre att ta sig tillbaka inom kort. Men hur ser chanserna ut för flopplagen från fjol att faktiskt göra återtåg tillbaka till Europa?

Borussia Mönchengladbach

Mönchengladbachs chanser på Europa grusades tidigt förra säsongen. Succétränaren André Schubert lyckades inte alls med att bygga vidare på säsongen innan och fick lämna till förmån för Dieter Hecking. Med den före detta Wolfsburgtränaren stod Gladbach för en imponerande vår där man trots skadebekymmer tog 28 poäng och till slut placerade sig som nia.

Tidigt var det klart att Mahmoud Dahoud (Dortmund) skulle lämna. Andreas Christensens lån gick ut och skulle inte förlängas. André Hahn är en kännbar förlust men var inte Heckings förstaval. Egentligen är det de två förstnämnda som försvunnit ur startelvan och behövts ersättas.

Matthias Ginter och Denis Zakaria är de två namnen som på förhand ser ut att göra detta. Även om ynglingen Michael Cuisance (från Nancy) har gjort en bra försäsong. Ginter har erfarenhet från Bundesliga, men aldrig riktigt blommat ut på det sättet många förutspådde. Zakaria en spännande talang, men ett oprövat kort på den här nivån. Inte heller att glömma att Freiburgs poängkung Vincenzo Grifo kommer och vässar offensivt.

På det stora hela ser Mönchengladbach ut att vara i gott skick, trots två kännbara förluster. Den före detta polisen Hecking har gjort det bra med Wolfsburg tidigare, likaså Nürnberg och kan ligan från insidan ut. För mig har Mönchengladbach det tillräckligt bra ställt för att få nå ut till Europa, till och med att konkurrera om Champions League. Jag förväntar mig att se Mönchengladbach spela ute i Europa kommande.

Mina förväntningar: Europaspel nästa år

Schalke 04

Tätt bakom Mönchengladbach placerade sig Schalke som under ledning av Markus Weinzierl aldrig riktigt lyckades hitta sig själva under säsongen. Ojämna insatser rätt igenom hela säsongen och även om det kom överraskande, var det inte förvånande att tränaren fick lämna efter säsongen.

Ersättaren Domenico Tedesco, 31 år gammal, hämtades in från Erzgebirge Aue där han på bara några månader fört laget från given nedflyttningskandidat till säkrat kontrakt. 31-åringen är ytterligare en i mängden av unga, spännande tyska tränare som har stor potential. Men att träna Schalke är en helt annan sak än att träna Aue.

Schalke har tappat Sead Kolasinac, men i övrigt är det inga egentliga kännbara tapp. Klubben köpte loss Nabil Bentaleb och Yevhen Konoplyanka som båda var inlånade förra säsongen. Dessutom har Amine Harit (Nantes), Bastian Oczipka (Eintracht Frankfurt) och Pablo Insua (Deportivo La Coruña) anslutit under sommaren och givit ytterligare bredd.

På pappret har Schalke ett lag som borde kunna göra betydligt bättre ifrån sig och försäsongen har visat på en helt annan nivå i spelet. Tedesco är omtyckt och det råder just nu lugn och ro i Gelsenkirchen. En krävande start kan dock leda till oro, men jag tror Schalke har goda chanser att nå Europa och med en frisk Breel Embolo snart tillbaka ser det riktigt bra ut.

Mina förväntningar: Europa League nästa år

Bayer 04 Leverkusen

Förra årets stora tips av mig var att Leverkusen skulle knipa åt sig andraplatsen, framför Dortmund, men istället slutade det hela med att de placerade sig tolva. Roger Schmidt fick lämna, ersättaren Tayfun Korkut gjorde det inte bättre och Leverkusen underpresterade något å de grövsta.

Efter att både Peter Bosz och Thomas Tuchel tackat nej till jobbet valde sportchefen att höra av sig till sin gamle vän Heiko Herrlich. Tränaren, som fört upp Regensburg i 2. Bundesliga till kommande säsong, tackade ja direkt och vill nu visa sig redo att träna på allra högsta nivå.

Hakan Calhanoglu, Chicharito och Ömer Toprak är tre viktiga spelare som har lämnat klubben under sommaren. För Toprak har klubben hämtat in Sven Bender och i Dominik Kohr har Leverkusen köpt tillbaka sin gamla mittfältare efter en framgångsrik tid i FC Augsburg. I övrigt har det varit en stillsam sommar i den sömniga staden precis utanför Köln.

Leverkusen har, trots förlusterna, ett spännande lagbygge men försäsongen har varit långt ifrån imponerande. Det saknas en anfallare av klass och Herrlichs fotboll lämnar en del att önska i form av stabilitet. På pappret har Leverkusen ett bra lag nog för att nå ut i Europa. Men jag tror risken är stor att de kommer att snubbla på sin egen brist på balans och behöva byta tränare innan säsongen är över. Därför hamna tätt utanför Europaplatserna.

Mina förväntningar: Missar Europa med liten marginal

VfL Wolfsburg

Wolfsburg har inom loppet av tre år gått från att vara Bayern Münchens främsta utmanare till att behöva kvala sig kvar i Bundesliga. En resa som har lett till stora förändringar både på och vid sidan av plan. Förra säsongens kvalplats var långt ifrån de förväntningar man hade och klubben hoppas på att göra det betydligt bättre i år.

Andries Jonker (assisterad av Fredrik Ljungberg) hoppade in under våren med en vision om att förändra klubben, både på och vid sidan av planen. Resultaten har till en början inte vittnat om några vidare steg i rätt riktning, men Jonker står för något helt annat än vad hans föregångare har gjort.

Tre kännbara tapp finns det i lagkaptenen Diego Benaglio, Ricardo Rodriguez och Luiz Gustavo. Men klubben har lagt stora summor på nyförvärv för att kompensera tappen. I John-Anthony Brooks, Ignacio Camacho och Nany Landry Dimata har Jonker tre spelare tänkta för startelvan. Även ett annat nyförvärv i William kan komma att gå direkt in i elvan.

Räcker det för att kunna hoppa upp hästen och konkurrera om Europa? Jag är ytterst, ytterst tveksam. Jonker må vara lite av en visionär och nyförvärven ser visserligen spännande ut, men jag saknar både lite bredd och spets för att det ska kunna gå hela vägen. En bra högerytter, en till mittback och en central mittfältare skulle ge mig större hopp. Men just nu har jag svårt att tro att Wolfsburg kommer ha något med Europaspel att göra.

Mina förväntningar: Har inget med Europaplatserna att göra

***

Nytt avsnitt av Bundesligapodden finns ute med mig, Andreas Holm och Filip Wollin. Vi tippar Bundesliga den kommande säsongen. Finns där ni lyssnar på poddar. (Ber om ursäkt för dåligt ljud, min inspelning som strula)

***

Medverka också i fantasy Bundesliga i vår liga som heter ”Bundesligapodden”. Välj din bästa elva, konkurrera och vinn fina priser!

***

Medverkade även i Tutto Balutto och pratade om den kommande säsongen av Bundesliga. In och lyssna på det med vettja!

Adam Nilsson
0 kommentarer

Rudy kan vara Bayerns bästa nyförvärv denna sommar

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Kanske var det en av de större överraskningarna under våren när det blev klart att Bayern München inte bara värvat en, utan två spelare från uppstickarna 1899 Hoffenheim. En klubb vars fjolårssäsong varit över all förväntan under ledning av Julian Nagelsmann och som i slutändan placerat sig på fjärdeplats i Bundesliga.

Bayern var självklart inte sena med att se potentialen i tabellfyrans spelare och ge sig in i jakten på dem. Inte var det särskilt förvånande att Niklas Süle var den ena av spelarna som Bayern till slut värvade. Mittbacken som jagades av bland andra Chelsea spås en lysande framtid och att han fanns att värva för dryga €20 miljoner. Vilket var en möjlighet som Bayern inte kunde gå miste om.

Det andra namnet var mer överraskande, inte minst för den tyska journalistkåren. För Sebastian Rudy var visserligen en av de viktiga spelarna, om inte den viktigaste, i Hoffenheim förra säsongen. Han var briljant på mittfältet och det är ingen tillfällighet att han under de senaste åren varit en stabil del i Joachim Löws landslag som nu är på framfart mot VM i Ryssland.

Men trots hans fjolårssäsong. Trots hans sina 20 landskamper. Intrycket var hos flera journalister att det här var ytterligare en i drösen av spelare som Bayern värvat för att försvaga sina konkurrenter, snarare än att förstärka sina egna chanser att bli bättre. Ett led jag nog måste medge att jag också hamnade i, även om jag såg lite ljusare på hans möjligheter till speltid och Bayern ändå hade en genuin ambition med värvningen.

På ett centralt mittfält bestående av de ”givna” Arturo Vidal och Thiago kändes Rudy inte som en spelare som skulle kunna trycka sig förbi in i startelvan. När sommarens dyraste nyförvärv Corentin Tolisso dök upp förbättrades inte chanserna på pappret och någonstans fanns ju där också en bortglömd Renato Sanches. Det och minnet av Ancelottis säsong, där han knappt roterade och främst spelade de erfarna spelarna (Joshua Kimmich försvann under våren, men inte på grund av skada) så såg chanserna inte så där jättebra ut för Rudy.

Inte heller var det till mittfältarens fördel att han skulle spela Confederations Cup under sommaren. Inte för att erfarenhet i sig skulle skada, tvärtom visade den sig i efterhand vara kanske precis det han behövde. Men deltagande i Confed betydde att Rudy skulle vara en av de absolut sista att ansluta till försäsongsuppladdningen för Bayern. Något som skulle kunna förlänga hans uppstartssträcka ytterligare.

27-åringen har dock inte visat sig det minsta brydd över de scenarion som vi andra utmålat. Försäsongen har visat att Rudy inte behövt någon längre tid för att anpassa sig till sin nya tillvaro. Efter segern i Confederations Cup, där Rudy gjorde bra ifrån sig, ser han ut att bara ha växlat upp ytterligare. Från att av många varit uträknad ser han nu ut att vara en av de mest givna mittfältarna i Bayern, åtminstone sett till vad han presterat under de senaste veckorna.

Nu senast i DFB-Pokal visade Rudy att han är redo att konkurrera om en av startplatserna som annars har sett solklara ut för Vidal och Thiago. Med den sistnämnde i sjukstugan tog Rudy sig an rollen som spelmotorn på ett utomordentligt övertygande sätt. 119 bollkontakter under matchen, endast 9 missade passningar – Rudy såg ut som om han aldrig burit någon annan tröja än Bayerns under sin karriär.

Från sin centrala mittfältsroll blev han en naturlig länk mellan försvar och anfall. Var alltid en mittpunkt att spela på för att gå från defensivt bollinnehav till offensivt, något han lyckades med utan några större bekymmer (visst, motståndet var inte det bästa). Han harmoniserade utmärkt med mittfältskollegan Tolisso vid sin sida, vilket ger Ancelotti fler alternativ inför säsongen hur han vill ställa upp sitt mittfält. Vidal och Thiago framstår inte alls som lika givna längre.

Som det ser ut kan Rudy – den minst omtalade av Bayerns nyförvärv – vara det som i slutändan gör mest nytta. Hans kameleontlika förmåga att anpassa sig efter sina medspelare och skapa sin egen roll är imponerande. Där mittfältet förra årets kändes rätt ”rollstyrt” med Vidal som terriern, Thiago som spelmotorn och Alonso som regissören är det första intrycket att Rudy kan axla alla dessa roller och några till om det så behövs. Han känns mer flexibel, mer dynamisk och anpassningsbar än sina konkurrenter, vilket öppnar upp för honom som ett bra alternativ för Ancelotti beroende på vad som behövs.

Om försäsongen och de första tävlingsmatcherna är ett indicium på vad som väntar, är intrycket något helt annat nu än vad det var när nyheten blev officiell. Rudy känns som en värvning som kommer kunna göra stor nytta för Bayern under säsongen. Han känns inte alls som en alibivärvning för att försvaga en motståndare. Tvärtom känns han som en spelare som kommer att berika Bayern med sin osjälviskhet och flexibilitet. Och det helt utan övergångssumma. Därför kan han vara sommarens bästa nyförvärv av Bayern när vi kollar tillbaka efter säsongen.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Vid rätt bud kommer Dembele att lämna

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Det har varit bråda dagar på kontoret hos Borussia Dortmund. Efter att Neymars flytt till Paris-Saint Germain blivit klar dök de första ryktena upp om att Barcelona trappat upp intresset för Ousmane Dembele som en potentiell ersättare. Kort därefter dök också de första representanterna från den katalanska stormakten upp i Dortmund för att förhandla om en möjlig flytt.

Det första försöket slutade mindre lyckligt för Barcelona. Dortmund må vara en klubb med lägre status i fotbollsvärlden, men ett bud på runt €100 miljoner var alldeles för lågt för att VD:n Hans-Joachim Watzke ens skulle kunna tänka sig att förhandla vidare om detaljer. Det blev ett klart nej från Dortmund, samtidigt de fick se att Barcelonas intresse för Coutinho steg ytterligare.

Följderna av Dortmunds ”nej tack” till budet på Dembele, blev att spelaren själv tog till drastiska metoder för att få till en flytt till sin favoritklubb. Spelaren dök inte upp på ett träningspass och gick därmed ut i strejk. Ryktena om att han befann sig i Paris under nämnda tidpunkt var inte sanna, Dembele befann sig i Dortmund, men han vägrade att medverka på klubbens träningspass.

Svaret från klubbens sida var att bötfälla spelaren (för en sexsiffrig summa i euro) och stänga av honom från att medverka på träningarna till efter helgen. På måndag förväntas Dembele återigen stiga in i träning med sina lagkamrater, återstår att se om han kommer att göra men för att inte skada sitt rykte som en omedgörlig spelare är det nog att förvänta. Även om Dembele själv nog helst av allt skulle vilja avstå.

Klart är att Dortmund inte planerar att backa från sin anspråk på en högre övergångssumma till följd av fransmannens agerande. Dembele kommer inte att säljas för €100 miljoner bara för att klubben skulle vilja slippa all dramatik. För Dortmund är den enkla vägen ingen utväg, den enda vägen ut är om Barcelona kommer tillbaka med ett högre bud som motsvarar de förväntningar som Watzke och de andra har.

För Dortmund kan absolut komma att sälja Dembele, det är inte på något sätt uteslutet från klubbens sida. I det ad hoc-meddelande som klubben skickade ut på sin hemsida var meddelandet att Dortmund inte skulle sälja 20-åringen för den summa som Barcelona bjudit (då), men det skickades inte med någon form av löfte kring att Dembele inte skulle säljas alls. Vilket öppnar en rätt stor dörr för att det ska kunna ske.

Ett bud på runt mellan €130-150 miljoner sägs vara det som kommer få Dortmund tillbaka till förhandlingsbordet. Något som inte alls är omöjligt, men där utgången av en eventuell transfer med Coutinho är avgörande för om ett bud i den prisklassen komma att dyka upp. Därför följer tyskarna vad som sker i Liverpool med stort intresse. Samtidigt jobbar Dortmunds scouter på högvarv för att ta fram en lista med tänkbara ersättare ifall Dembele säljs.

Vad som ger Dortmund viss trygghet är att Dembele har ett kontrakt, utan några utköpsklausuler inskrivna, som gäller till 2021. Med ett VM i Ryssland kommande år förväntar sig klubben att (om han blir kvar) fransmannen kommer att leverera lika bra som förra säsongen, samt att hans värde inte kommer att stagnera och falla vilket gör att han kan säljas för stora summor även nästa sommar om så skulle bli fallet.

Däremot är klubben medvetna om att Dembeles agerande och tänkbara följder kan sända felaktiga signaler internt till andra spelare. Och även om Dembele hade en stark debutsäsong i klubben, är han inte nödvändigtvis Dortmund bästa eller viktigaste spelare. Sportsligt vore det en tung förlust, men inte avgörande och därför är tyskarna fortsatt öppna för försäljning. Men då krävs högre bud, som sagt.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Mbappe sätter Dembeles prislapp

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Ett straffavgörande var det enda som kunde skilja Borussia Dortmund och Bayern München åt i finalen av den tyska Supercupen. Säga vad man vill om tillställningen i sig, den kommer aldrig att bli ansedd mer än som en glorifierad träningsmatch, men det var en match som visade var båda lagen står.

Och det är ungefär på samma ställe. Både Bayern och Dortmund saknade flera nyckelspelare vilket tvingade både Bosz och Ancelotti till taktiska förändringar. Trots det var det enkelt att se att båda lagen är långt ifrån färdiga produkter, att det kommer att ta tid innan allting faller på plats.

Inledningen av första halvlek var en tydlig indikation på hur den holländske tränaren vill att Dortmund ska spela. Extrem press, en intensitet som skrämde slag på Bayern och tog dem på bar gärning. En intressant hänvisning var, trots förlusten, på hur Dortmund kommer att vilja spela fotboll den kommande säsongen och det känns som en återgång till den typ av fotboll som Jürgen Klopp proklamerade.

Bayern i sin tur fick en seger som de verkligen var i behov av efter en försäsong som kantats av dåliga resultat. En klassisk 4-4-2 som stapplade igång och som stundtals visade prov på den kvalitet Bayern besitter. Men faktum kvarstår och det är att det finns en inneboende oro hos flera i klubben som undrar var Ancelotti ska föra Bayern kommande säsong.

Titeln är det ingen som kommer att minnas om några månader, men det var flera lättade personer i Bayernlägret som firade. Inte minst klubbens nye sportchef Hasan Salihamidzic som i sin kritvita skjorta såg överlycklig ut över att återigen får vara i närheten av gräsplaner på högsta nivå. Och det kan ge de regerande mästarna en välbehövlig skjuts in i säsongen.

***

Peter Bosz har inte fått allting på plats men är på god väg. Några nyförvärv är inte att vänta men klubbens sportchef Michael Zorc uttalade sig nyligen om att Dortmund planerar att släppa några spelare. Emre Mor är på väg bort och Italien ser ut att bli hans slutmål. Antingen på lån med köpoption eller en rak försäljning redan i sommar.

Den kanske mest omtalade tänkbara försäljningen just nu är annars Ousmané Dembele och det är som skulle svida betydligt mer. Att förhandlingar pågår mellan klubben och Barcelona, samt spelaren och Barcelona, är det nog ingen som betvivlar länge. Men även om det ser ut som om fransmannen är överens med klubben är det långt kvar till dess att affären är ett faktum.

Dortmund vill absolut inte förlora sin guldklimp som värvades först förra sommaren. Dembele var en nyckelspelare förra säsongen som skördade stora framgångar. Att förlora honom skulle vara att gå in i samma risk som VfL Wolfsburg gjorde när de sålde Kevin De Bruyne, vi vet alla hur det slutade.

Runt €100 miljoner sägs Barcelona just nu vara villiga att håva upp för Dembele (som tackade nej till spanjorerna förra året, men sägs vara bra sugen på att spela där nu). Ett rekord i Bundesliga men som inte ser ut att vara tillräckligt för Dortmund. Istället inväntar de större bud i hopp om att Barcelonas intresse ska avta och värvar någon annan.

Ett riktmärke för de ansvariga i Dortmund är prislappen på Kylian Mbappe. Om ryktena stämmer och hans uppskattade värde på drygt €180 miljoner stämmer, kommer Dortmund säkerligen vilja trigga upp priset på Dembele. Att tyskarna dessutom är medvetna om prislappen på Neymar underlättar inte Barcelonas förhandlingsposition.

Rent krasst får man också se det som så att om Dortmund skulle sälja Dembele för €100 miljoner, så skulle klubben efter skatter och avbetalningar till Rennes, få behålla drygt hälften av den övergångssumman. Vilket visserligen är hygglig summa, men som marknaden ser ut idag, inte alls tillräcklig. Därför förväntar jag mig ett rejält motstånd från Dortmund innan en eventuell affär blir av.

***

Mindre än två veckor kvar till Bundesliga och ännu har inget tv-bolag löst rättigheterna i Sverige. Prislappen verkar vara för dyr och inget bolag villig att lägga pengar på något som de senare inte kan räkna hem. Vilket är trist för oss som följer ligan. Kan ju dock lösa sig i sista stund, eller efter säsongsstart, återstår att se om några kan tänka sig att lägga lite pengar på att få visa tysk fotboll i Sverige.

***

Nytt avsnitt av Bundesligapodden finns ute där ni lyssnar på poddar. Drygt en timme om tysk fotboll. Allt från Alexander Isak till de senaste matcherna i 2. Bundesliga. In och lyssna!

Adam Nilsson
0 kommentarer

Det skulle aldrig bli lätt – Liverpool dock en önskvärd motståndare

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Hans-Dieter ”Hansi” Flick gjorde sitt första officiella framträdande för 1899 Hoffenheim som för första gången i klubbens historia medverkade i en lottning av Champions League.

Den före detta assisterande förbundskaptenen till Jogi Löw lämnade sitt jobb som sportchef på det tyska fotbollsförbundet för några månader sedan och anställdes av Hoffenheim kort därefter som teknisk direktör.

Flick har varit med på de stora scenerna och nu kommer han att få uppleva ytterligare en. På plats i Nyon fick han se sitt Hoffenheim lottas mot Liverpool FC. En knall, en svår motståndare men två fantastiska matcher som kommer att ge klubben välbehövlig publicitet.

Det skulle aldrig bli lätt. Hoffenheim ville undvika SSC Napoli helst av allt, men det fanns ingen drömlottning för den tyska nykomlingen. Hoffenheim visste att oavsett motstånd skulle de vara underdogs i kvalet till gruppspelet.

Men möjligheten att få spela två matcher mot en av världens största klubbar, som har en tysk tränare och massvis av följare i Tyskland slår stort och var de mest önskvärda. För om man är underdog, varför inte få ställas mot ett lag som kommer att underlätta biljettförsäljningen och öka mediebevakningen?

CSKA Moskva eller Sporting Lissabon, Napoli eller Sevilla FC – inget lag slår högre än Liverpool om man ser till helheten och Hoffenheim är nog mer än nöjda med lottningen trots allt.

Sportsligt blir det något i hästväg att hantera för en klubb som tappat några av sina viktigaste spelare under sommaren. Fjolårsfyran ser ut att vara en one-hit wonder som slog väl ut under en tränare i Julian Nagelsmann som är på alla större klubbars intresselista numera.

Få förväntar sig att Hoffenheim ska kunna återskapa förra årets magi ytterligare en säsong. Pengarna som klubben lagt på nyförvärv vittnar inte om en given attack på ny topplats, utan mer om en ambition att kunna etablera sig på den övre halvan och utveckla unga spelare för att sälja dessa vidare till ekonomisk vinst.

Det vore mycket begärt att ställa krav på ett avancemang. Men samtidigt, där fanns ju inga krav en fjärdeplats förra året. Är det något Nagelsmann har lyckats med så är det att få sitt lag att överraska när det gäller som allra mest, att vinna när ingen i sina vildaste drömmar kunde tro på det.

Är det något som har ett par ess i rockärmen så är det 31-åringen, men har tillräckligt många för att kunna få Hoffenheim att stå för en rejäl skräll? Det är inte omöjligt, men jag är tveksam.

Jürgen Klopp är, om någon i England, den som borde ha allra bäst koll på Nagelsmann. Klopp var Nagelsmann för bara några år sedan. Ung, omtalad och eftertraktad, Det kommer inte att vara någon underskattning från Liverpooltränarens sida inför det här dubbelmötet.

Precis som när Klopp fick sitt Liverpool att trycka sig förbi den ”enkla” motståndaren FC Augsburg. Ett möte som på förhand såg ut som David mot Goliat, men som Klopp förstod skulle bli svårare än så.

Det var inte vackert, men Liverpool tog sig vidare och slog senare ut Borussia Dortmund på vägen till Europa League-finalen. Han visade att kunde sina tyska motståndare, Klopp.

Nagelsmann kommer att bli en tuff nöt att knäcka för Klopp, kanske den tuffaste hittills sett till tyska tränare. Två spännande, högintressanta möten väntar. Hansi Flick har varit med om skrällar förut (ingen glömmer 7-1 mot Brasilien), men något annat än Liverpoolavancemang kan jag inte se framför mig.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Det har saknats en sportchef i Bayern

Följ mig på Twitter: @atnilsson

”Inom sex veckor”, var svaret från Uli Hoeneß på frågan om när vi kan vänta oss att se en ny sportchef i Bayern München. Lite drygt ett år har gått sedan Matthias Sammer lämnat arbetsuppgifterna i klubben efter sjukdomsproblem och en tids utevaro.

Sedan dess har positionen varit vakant och arbetsuppgifterna har tagits över av andra spelare inom klubben. ”Kaderplaner” (övs. ”Trupplanerare”) Michael Reschke hade sedan tidigare ansvar över nyrekryteringarna och fick ytterligare makt på den rollen.

Karl-Heinz Rummenigge, VD för klubben, tog en aktivare roll i den interna politiken, värvningar och det mediala. Samtidigt klev Hoeneß, allt mer vital efter fängelsetiden, fram och kom tillbaka som den praktfulla man han tidigare varit. Energisk, slagkraftig och klassiskt pompös har Hoeneß numera gjort vana av att uttala sig om allt möjligt kring Bayern.

Men även om Bayern på pappret har ersatt Sammers roll adekvat, råder det inga tvivel om att en man i sportchefspositionen saknas. För det senaste året har avståndet mellan lag och klubbledning aldrig varit större. Något som blivit alltmer tydligt för utomstående.

Jürgen Klopp sa en gång i tiden att Sammer kunde tacka sin lyckliga stjärna för att han fått jobbet i Bayern. Vad Klopp menade på var att Sammer egentligen inte hade någon tydlig rollbeskrivning. Titeln löd sportchef, men han var inte en Monchi, inte en Max Eberl som ansvarade för den sportsliga strategin.

Sammers roll var främst inriktad på att han skulle vara ett socialt bollplank för spelare, tränare och ledning. Han skulle vara personen som band samman alla delar i klubben. Kunde känna vart vindarna blåste och leda de i rätt riktning för att hålla alla nöjda och samtidigt på tårna.

Just den rollbeskrivningen har gjort det svårt för Bayern att hitta en ersättare till Sammer. Det är därför huvudvalen Philipp Lahm och Max Eberl tackat nej. De har inte kunnat se sig själva i den roll som Sammer haft, utan har haft sina föreställningar om rollen som klubben inte accepterat i slutändan.

Och det är olyckligt. För även om andra har kunnat fylla upp luckan har ingen faktiskt kunnat ersätta Sammer. Det har varit tydligt att det har saknats en person med god kännedom inom klubbens alla led för att uttala sig och styra strömmarna åt rätt håll.

Kritiken mot Carlo Ancelottis träningsmetoder var en typisk sak som Sammer hade kunnat avstyra medialt. Istället fick det blossa upp så pass mycket att Hoeneß han kritisera dem och den här sommaren har det rapporterats om betydligt hårdare träningspass jämfört med tidigare.

Diskussionerna kring Ancelottis val att inte ersätta Paul Clement när han lämnade för Swansea var ett annat sådant ämne som Sammer hade kunnat avstyra. Likaså Thomas Müllers vara eller icke vara i startelvan och tyskens roll som ”führungsspieler” i laget.

Och nu senast Rafinhas kritik mot Rummenigges uttalande om att Joshua Kimmich till 100% var Lahms efterträdare. Något som brassen inte alls gillade eftersom att han såg sig själv som ett minst lika starkt alternativ.

Rummenigge, Hoeneß med flera är inga duvungar. Men de har inte alls haft samma känningar inom de olika grupperingarna och det har uppstått ett vakuum som har visat på Sammers tidigare nytta. Något som klubben nu, slutligen, tagit på allvar och insett.

Om Hoeneß lyckas hålla fast vid sin ord och presentera en ny sportchef senast i inledningen av september återstår att se. Tydligt är att kandidaterna går att finna i tidigare spelare. Vilket går i linje med anställningen av Willy Sagnol som assisterande tränare, något som kom på Honeß inrådan och inte nödvändigtvis var Ancelottis önskan.

Miroslav Klose, Mark van Bommel och Oliver Kahn har alla varit på tapeten men alla dessa har avböjt jobbet som sportchef. Kvarstår gör just nu Thomas Linke som hade rollen i FC Ingolstadt, men lämnade självmant för någon månad sedan.

Den tidigare mittbacken är säkerligen en intressant kandidat, men frågan är om han är redo att hoppa på jobbet så kort tid efter att han lämnat nedflyttade Ingolstadt och med de skillnaderna i rollbeskrivningen hos Bayern. Men hans status i klubben är stor och hans jobb i Ingolstadt har imponerat på många.

Därför framstår just nu Linke som den mest troliga kandidaten. Även om det funnits tvivel på att han själv känner sig redo. Om det inte blir Linke, så lär klubben jobba vidare på andra namn som varit hos klubben tidigare.

Klart är att Bayern jobbar på högvarv för att få en man på plats inom en så snar framtid som möjligt. För vikten av rollen har klubben insett. Sammers inflytande ses på i ett annat ljus idag än för ett år sedan. Och misstaget att spela ytterligare en säsong utan en sportchef är något klubben inte vill ska ske igen.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Viktig signal att Forsberg och Keita blir kvar

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Under hela sommaren har det diskuterats kring huruvida Emil Forsberg och Naby Keita kommer att bli kvar eller lämna RB Leipzig under sommaren. Där det just nu ser ut som om den förstnämnde kommer att bli kvar, medan det just nu pågår stor debatt gällande huruvida Keita lämnar för Liverpool eller inte.

Idag skrev tidningen Kicker och antydde tydligt att båda spelarna blir kvar. Om nu Kicker, som vanligtvis har bra på fötterna och är insatta mer än många andra tidningar, återigen ligger rätt med informationen så kommer Leipzig att få behålla två av sina bästa spelare från förra säsongen. För att inte säga de två bästa för både Forsberg och Keita hade strålande säsonger och intresset utifrån är fullt förståeligt.

Nu vet jag att det sitter det en drös med Liverpool-supportrar som menar på att det där, det får man ta med en nypa salt och är helt fel. Med all rätt dessutom. Vad som skrivs ska alltid ses med kritiska ögon och det finns alltid två sidor av myntet där det för oss mer ”dödliga” är svårt att se vad som är mer sant i sammanhanget.

Jag läste att den stora anledningen att Keita skulle säljas var att flera inom RB Leipzig hade vänt sig mot sportchefen Ralf Rangnick. Mannen som tackat nej till alla bud och bestämt sagt att någon flytt inte kommer att bli av. Detta för att den ekonomiska vinningen av affären (LFC hittills högsta bud på €68 miljoner) är värt mer än att behålla Keita.

Det finns säkert några inom Leipzig som tycker precis detta. Men om man har följt Leipzig i mer än några månader så är man också medveten om att Ralfs ord är lag. Han har mer eller mindre byggt RBL till vad klubben är idag och det dessutom framgångsrikt. Jag har oerhört svårt att se att folk, helt plötsligt, skulle börja tvivla på hans beslutsförmåga.

Men det betyder inte att transfern inte kommer att bli av. Liverpool verkar ihärdiga och jag har förstått att det är högst insatta personer från brittiskt håll som menat på att det kommer att ske en transfer, med mer rimliga argument. Och jag är inte den som är den, det kanske är helt sant men jag skulle ändå vilja bjuda på några anledningar till varför Leipzig kämpar så hårt för Keita och varför jag kan tänka mig att transfern inte blir av.

För det handlar inte bara om vad Rangnick sagt. Det handlar minst lika mycket om att sända en viktig signal om att Leipzig inte vill offra sin vision för extrapengar (som klubben knappast behöver) i kassan. I dagsläget är det betydligt viktigare för klubben att de etablerar sig i toppen av Bundesliga och presterar ute i Europa än att de börjar dra in pengar på sina spelare.

Just nu är Leipzig i lindan av sin vision, om klubben då skulle börja släppa sina bästa spelare redan innan etableringen är klar skulle det göra det betydligt svårare att uppnå det som klubben satt upp som mål. Det vore ett självmål utan dess like i mina ögon. För det skulle betyda att spelare i Leipzig och deras agenter endast skulle se klubben som ett mellansteg till de stora scenerna.

Och så kanske det är. Och så kanske det kommer att vara. Men det är inte så som Leipzig vill upplevas. Hade Forsberg och Keita var 28-29 år, ja, då är jag övertygad om att situationen hade sett annorlunda ut. Men nu är de 25 respektive 22, sitter på långa kontrakt i en klubb som ska ut och spela Champions League för första gången i höst. Det ger Leipzig en rätt bra ingång diskussionerna om huruvida de ska få lämna eller inte.

För Leipzig vill fortsatt kunna locka sina spelare med spel ute i Europa. De ville kunna locka med att få spela i toppen av en bra fotbollsliga, i ett bra fotbollsland framför fullsatta läktare. För att kunna göra det så måste de bästa spelarna bli kvar ett tag till, så att Leipzig kan locka till sig bra spelare men också för att visa att det är rätt klubb att visa upp sig i.

Det är därför Rangnick så envist står fast vid att varken Forsberg eller Keita ska säljas. För han är högst medveten om vad det skulle sända för signaler. Han har varit med länge nog för att förstå vikten av detta och han vet själv hur det kan gå.

Hans tid i Hoffenheim är ett utmärkt exempel på hur det går när en klubb på uppgång börjar sälja av sina bästa spelare. Då var Luiz Gustavo den förste som lämnade. Han såldes mot Rangnicks (då tränare i Hoffenheim) vilja och klubben lyckades aldrig hämta sig efter det just för att den inte etablerat sig i toppen.

Hoffenheim kunde inte använda sig av dragkraften av att ha toppspelare i truppen för att locka nya spelare. Istället såg spelarna och agenterna bara en klubb som sålde sina bästa spelare. För efter Gustavo följde försäljningar av Demba Ba, Carlos Eduardo med flera och Hoffenheim tappade allt av den lilla dragningskraft som klubben hade.

Det misstaget vill inte Rangnick begå igen. Så om han kan få behålla Forsberg och Keita ytterligare en säsong, medan de är omtalade och eftertraktade, så kan det betyda skillnaden mellan att bli ett etablerat lag i toppen av Bundesliga eller att hamna i någon form av gråzon där man halkar mellan toppen och botten beroende på dagsform.

Därför har han kämpat så hårt för sina spelare den här sommaren. Och det är därför jag – kanske naivt – tror att chanserna för att Keita blir kvar är större än vad många kan tro. För Rangnick har varit där förut och han vill inte hamna där igen. Även om de skulle kunna kosta en hel del i transferintäkter.

Adam Nilsson
Inlägget har 1 kommentar

James är granaten som Bayern sökt

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Jag stirrar mig ofta blind på uttalande och citat. Inte minst när det kommer till Bayern München. Många gånger finns det goda anledningar till det då Bayerns ledning består av ett antal frispråkiga och ärliga människor som gärna lämnar indicier i sina uttalanden. Ergo, ofta finns det mycket att utläsa av det som sägs även om det kan vara svårt att hitta relationen mellan uttalande och aktion.

Därför var jag länge fundersam kring vad Uli Hoeneß sa för några veckor sedan i en intervju med tidningen Kicker. Han pratade om att Bayern skulle rikta in sig på yngre spelare, inga spelare som var 28-29 år och som kostade för mycket. Men nämnde också att klubben ville stå för en ”transfergranat”, som Hoeneß själv uttryckte, men inte till vilket pris som helst.

Kort sagt tolkade jag det som att Bayern dragit sig ur racet kring Alexis Sanchez, men att önskan om en ”större” transfer fanns kvar. Chilenaren som varit på många läppar under de senaste månaderna, men där ytterst få av de absolut toppklubbarna verkar villiga att möta den kostnad som Arsenal som begär för att släppa sin spelare (som trots allt bara har ett år kvar på kontraktet).

Sedan blev det tyst på torpet men just uttalandet om en granat var något som bestod. Både i mitt huvud och hos tysk media som läst i något i orden hos den sluge räven Hoeneß. Sättet han uttryckte sig på visade på att någonting troligen skulle komma. Men exakt vad var det få som kunde lista ut.

Nu är James Rodriguez klar, och han är granaten som Bayern har sökt och Hoeneß uttalat sig om. Det kanske inte ger den största av knall, men det är ändå en värvning som visar på var ambitionerna hos de tyska mästarna ligger. En spelare som var tongivande i VM 2014, som kostade Real Madrid stora pengar och som, enligt flera, hade sin bästa säsong där under Carlo Ancelotti i den spanska huvudstaden

Trots starka siffror (36 mål och 41 assist på 111 insatser) blev han aldrig en given spelare i startelvan hos Real. Hos Bayern är den chansen större. Det är en spelare som inte bara höjer kvaliteten rent generellt, det är också en spelare som kan bli avgörande för deras framgångar. Han kan användas i flera positioner, fungerar i flera formationer och vässar kampen om platserna i Bayern på ett sätt som varken Douglas Costa eller Kingsley Coman (ännu) lyckats göra.

Och ett lånekontrakt över två år med en köpoption gör att Bayern inte tar någon större risk för att vässa konkurrensen. Utformningen av transfern är tyskarnas ögon mer eller mindre så bra som den kan bli. Bayern hoppas på att Ancelotti kan få ut lika mycket av honom nu så som italienaren fick i Spanien. På pappret har jag svårt att se att det ska kunna gå särskilt fel, oavsett om James blir en succé eller inte.

James fyller 26 år imorgon, är med andra ord på väg in i de bästa fotbollsåren och har bevisat att han håller på högsta nivå. Med Douglas Costa mer eller mindre klar för Juventus och Serge Gnabry troligen på väg bort på lån, fanns en lucka där att fylla. På uppstuds hade jag inte kunnat komma på ett bättre namn, till ett bättre pris än James och där måste jag ändå ge Bayern en eloge för sitt arbete.

Med James tror jag också att Bayern rundar av sina sommartransfers. Om det inte dyker upp en jättemöjlighet på marknaden, så tror jag att Bayern i James har gjort sin sista värvning inför kommande säsong. För jag kan inte tänka mig att Bayern sitter och ruvar på tankarna om att värva ännu en granat. Men får väl hålla utkik i tidningarna efter vad Hoeneß säger.

Adam Nilsson
0 kommentarer

3 anledningar till varför Köln bör sälja Modeste

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Transfersoppan kring Anthony Modeste tycks aldrig nå sitt slut. Ska han till Kina eller inte? Länge såg det hela klart ut men sedan drog sig klubben Tianjin Quanjian, vilket till en början verkade bero på att intresset för Pierre-Emerick Aubameyang ökat och att Borussia Dortmunds anfallare därför blivit förstavalet för den kinesiska klubben.

Modeste dök oväntat nog upp när FC Köln drog igång sin försäsong till fansens stora glädje. Hans namn skanderades högt bland supportrarna och Modeste själv var inte sen med att uttrycka sin kärlek till klubben. Slutsatsen blev att Modeste hade släppt flyttankarna och bestämt sig för att stanna i fjolårets tabellfemma.

För tränaren Peter Stöger och sportchefen Jörg Schmadtke var det långt ifrån vad de hade planerat med. Ersättaren Jhon Cordoba hade redan värvats för en rekordhögsumma från Mainz och tanken var nog att den transfern skulle finansieras från intäkterna av försäljningen av Modeste. Vars summa sänkts från €50 miljoner i vintras (då kineserna var intresserade) till €35 miljoner nu.

Med tränare och sportchef har hållit god ton kring Modeste. Att få behålla en anfallare som stått för 25 strutar och 4 framspelningar under fjolåret var långt ifrån ett problem för Köln sett till den sportsliga aspeketen. Men med tanke på att klubben troligen räknat hemma en rejäl transfersumma i planeringen inför hösten, så kändes det nog inte helt hundra när vindarna vände.

Sedan vände vindarna igen. För intresset kring Aubameyang från Tianjin avtog, vilket gjorde att man återigen växlade upp intresset för Modeste. Klubbarna ska vara överens, men fransmannen ska själva nu tveka på den transfer som han för några veckor sedan själv försökte tvinga fram.

Vissa rykten gör gällande att anfallaren vill att Köln ska ta risken för eventuella kinesiska skattesmällar, andra rykten gör gällande att spelarens fru Maeve inte är ett dugg intresserad av att bo i Kina och därför motsatt sig en flytt. Ett tredje rykte är att Modeste försöker trigga intresse från Olympique Marseille dit han helst av allt skulle vilja gå.

Köln har därför lämnat Modeste hemma från sitt träningsläger som klubben åkte på under helgen.  Officiellt från Kölns sida heter det att anfallaren ”blivit friställd så att han kan ta itu med sin framtidsplanering och tänka över sin karriär”. Några övriga uttalanden vill Köln inte göra vilket tyder på att de är långt ifrån nöjda med situationen som uppstått.

Och klart är väl det. Det gick veckor utan några större framsteg. Sedan skulle Modeste bli kvar. Sedan skulle han lämna. Sedan klev Maeve in från kulisserna och stoppade allt, om man får tro ryktena. För Köln var det ytterligare ett klavertramp från anfallarens sida som man helt enkelt inte kunde acceptera.

För mig finns det 3 anledningar till varför Köln borde göra sig av med Modeste under sommaren:

1) Marknadsvärdet kommer aldrig vara högre

Säga vad man vill om Modeste, men han är ingen garant för att göra den mängden mål som han gjorde förra säsongen. 12, 7 och 15 lyder statistiken från de tidigare åren och det är i spannet mellan 10-15 mål som Modeste ska hamna på igen. Chansen att någon klubb kommer ett vilja betala runt de €35 miljoner som det ryktas om är minimal skulle jag säga. Modeste fyller 30 nästa sommar, hans siffror kommer att vara sämre. Det är nu Köln kan få in mest euros för sin anfallare.

2) Ersättaren redan på plats

Jag är lite spänd på att se hur Köln skulle motivera värvningen av Cordoba om Modeste blir kvar. Den nye anfallaren är nästan en kopia av fransmannen, Stor, stark, snabb men yngre och med mer potential på sikt. Han var tänkt som ersättare och det visste alla. Att sitta med två liknande anfallare skulle vara ett lyxproblem, men det skulle också förstöra möjligheterna och löftena man givit Cordoba under kontraktsförhandlingarna skulle jag tro.

3) He’s trouble

Få har uttalat sig om det, men det råder få tvivel om att Modeste är särskilt enkel att ha och göra med. Inte minst hans agenter har skapat problem för Köln med sina extraordinära krav och önskemål. Vissa uppgifter gör gällande att spelarens agentduo begärt runt €10 miljoner av summan i samband med flytten. Något Köln motsatt sig. Men det är långt ifrån det enda. Enkelt sagt, för sportchefen Schmadtke vore det mer än en ekonomisk vinstlott att bli av med Modeste.

Inom de kommande dagarna borde det komma tydliga indikationer på var Modeste ser sin framtid. Just nu är det extremt ovisst och med tanke på alla rykten som cirkulerar (där inget riktigt verkar mer trovärdigt än den andra), så känns det som att det här kan sluta nästan hur som helst. Antingen får Köln behålla fjolårets bästa spelare och behöva planera om internt, eller så får man in en hel del dinarer på kontot. Inget av alternativen låter fy skam. Även om jag tror det sistnämnda är Kölns önskan.

Adam Nilsson
0 kommentarer