Nilsson

Viktig signal att Forsberg och Keita blir kvar

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Under hela sommaren har det diskuterats kring huruvida Emil Forsberg och Naby Keita kommer att bli kvar eller lämna RB Leipzig under sommaren. Där det just nu ser ut som om den förstnämnde kommer att bli kvar, medan det just nu pågår stor debatt gällande huruvida Keita lämnar för Liverpool eller inte.

Idag skrev tidningen Kicker och antydde tydligt att båda spelarna blir kvar. Om nu Kicker, som vanligtvis har bra på fötterna och är insatta mer än många andra tidningar, återigen ligger rätt med informationen så kommer Leipzig att få behålla två av sina bästa spelare från förra säsongen. För att inte säga de två bästa för både Forsberg och Keita hade strålande säsonger och intresset utifrån är fullt förståeligt.

Nu vet jag att det sitter det en drös med Liverpool-supportrar som menar på att det där, det får man ta med en nypa salt och är helt fel. Med all rätt dessutom. Vad som skrivs ska alltid ses med kritiska ögon och det finns alltid två sidor av myntet där det för oss mer ”dödliga” är svårt att se vad som är mer sant i sammanhanget.

Jag läste att den stora anledningen att Keita skulle säljas var att flera inom RB Leipzig hade vänt sig mot sportchefen Ralf Rangnick. Mannen som tackat nej till alla bud och bestämt sagt att någon flytt inte kommer att bli av. Detta för att den ekonomiska vinningen av affären (LFC hittills högsta bud på €68 miljoner) är värt mer än att behålla Keita.

Det finns säkert några inom Leipzig som tycker precis detta. Men om man har följt Leipzig i mer än några månader så är man också medveten om att Ralfs ord är lag. Han har mer eller mindre byggt RBL till vad klubben är idag och det dessutom framgångsrikt. Jag har oerhört svårt att se att folk, helt plötsligt, skulle börja tvivla på hans beslutsförmåga.

Men det betyder inte att transfern inte kommer att bli av. Liverpool verkar ihärdiga och jag har förstått att det är högst insatta personer från brittiskt håll som menat på att det kommer att ske en transfer, med mer rimliga argument. Och jag är inte den som är den, det kanske är helt sant men jag skulle ändå vilja bjuda på några anledningar till varför Leipzig kämpar så hårt för Keita och varför jag kan tänka mig att transfern inte blir av.

För det handlar inte bara om vad Rangnick sagt. Det handlar minst lika mycket om att sända en viktig signal om att Leipzig inte vill offra sin vision för extrapengar (som klubben knappast behöver) i kassan. I dagsläget är det betydligt viktigare för klubben att de etablerar sig i toppen av Bundesliga och presterar ute i Europa än att de börjar dra in pengar på sina spelare.

Just nu är Leipzig i lindan av sin vision, om klubben då skulle börja släppa sina bästa spelare redan innan etableringen är klar skulle det göra det betydligt svårare att uppnå det som klubben satt upp som mål. Det vore ett självmål utan dess like i mina ögon. För det skulle betyda att spelare i Leipzig och deras agenter endast skulle se klubben som ett mellansteg till de stora scenerna.

Och så kanske det är. Och så kanske det kommer att vara. Men det är inte så som Leipzig vill upplevas. Hade Forsberg och Keita var 28-29 år, ja, då är jag övertygad om att situationen hade sett annorlunda ut. Men nu är de 25 respektive 22, sitter på långa kontrakt i en klubb som ska ut och spela Champions League för första gången i höst. Det ger Leipzig en rätt bra ingång diskussionerna om huruvida de ska få lämna eller inte.

För Leipzig vill fortsatt kunna locka sina spelare med spel ute i Europa. De ville kunna locka med att få spela i toppen av en bra fotbollsliga, i ett bra fotbollsland framför fullsatta läktare. För att kunna göra det så måste de bästa spelarna bli kvar ett tag till, så att Leipzig kan locka till sig bra spelare men också för att visa att det är rätt klubb att visa upp sig i.

Det är därför Rangnick så envist står fast vid att varken Forsberg eller Keita ska säljas. För han är högst medveten om vad det skulle sända för signaler. Han har varit med länge nog för att förstå vikten av detta och han vet själv hur det kan gå.

Hans tid i Hoffenheim är ett utmärkt exempel på hur det går när en klubb på uppgång börjar sälja av sina bästa spelare. Då var Luiz Gustavo den förste som lämnade. Han såldes mot Rangnicks (då tränare i Hoffenheim) vilja och klubben lyckades aldrig hämta sig efter det just för att den inte etablerat sig i toppen.

Hoffenheim kunde inte använda sig av dragkraften av att ha toppspelare i truppen för att locka nya spelare. Istället såg spelarna och agenterna bara en klubb som sålde sina bästa spelare. För efter Gustavo följde försäljningar av Demba Ba, Carlos Eduardo med flera och Hoffenheim tappade allt av den lilla dragningskraft som klubben hade.

Det misstaget vill inte Rangnick begå igen. Så om han kan få behålla Forsberg och Keita ytterligare en säsong, medan de är omtalade och eftertraktade, så kan det betyda skillnaden mellan att bli ett etablerat lag i toppen av Bundesliga eller att hamna i någon form av gråzon där man halkar mellan toppen och botten beroende på dagsform.

Därför har han kämpat så hårt för sina spelare den här sommaren. Och det är därför jag – kanske naivt – tror att chanserna för att Keita blir kvar är större än vad många kan tro. För Rangnick har varit där förut och han vill inte hamna där igen. Även om de skulle kunna kosta en hel del i transferintäkter.

Adam Nilsson
Inlägget har 1 kommentar

James är granaten som Bayern sökt

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Jag stirrar mig ofta blind på uttalande och citat. Inte minst när det kommer till Bayern München. Många gånger finns det goda anledningar till det då Bayerns ledning består av ett antal frispråkiga och ärliga människor som gärna lämnar indicier i sina uttalanden. Ergo, ofta finns det mycket att utläsa av det som sägs även om det kan vara svårt att hitta relationen mellan uttalande och aktion.

Därför var jag länge fundersam kring vad Uli Hoeneß sa för några veckor sedan i en intervju med tidningen Kicker. Han pratade om att Bayern skulle rikta in sig på yngre spelare, inga spelare som var 28-29 år och som kostade för mycket. Men nämnde också att klubben ville stå för en ”transfergranat”, som Hoeneß själv uttryckte, men inte till vilket pris som helst.

Kort sagt tolkade jag det som att Bayern dragit sig ur racet kring Alexis Sanchez, men att önskan om en ”större” transfer fanns kvar. Chilenaren som varit på många läppar under de senaste månaderna, men där ytterst få av de absolut toppklubbarna verkar villiga att möta den kostnad som Arsenal som begär för att släppa sin spelare (som trots allt bara har ett år kvar på kontraktet).

Sedan blev det tyst på torpet men just uttalandet om en granat var något som bestod. Både i mitt huvud och hos tysk media som läst i något i orden hos den sluge räven Hoeneß. Sättet han uttryckte sig på visade på att någonting troligen skulle komma. Men exakt vad var det få som kunde lista ut.

Nu är James Rodriguez klar, och han är granaten som Bayern har sökt och Hoeneß uttalat sig om. Det kanske inte ger den största av knall, men det är ändå en värvning som visar på var ambitionerna hos de tyska mästarna ligger. En spelare som var tongivande i VM 2014, som kostade Real Madrid stora pengar och som, enligt flera, hade sin bästa säsong där under Carlo Ancelotti i den spanska huvudstaden

Trots starka siffror (36 mål och 41 assist på 111 insatser) blev han aldrig en given spelare i startelvan hos Real. Hos Bayern är den chansen större. Det är en spelare som inte bara höjer kvaliteten rent generellt, det är också en spelare som kan bli avgörande för deras framgångar. Han kan användas i flera positioner, fungerar i flera formationer och vässar kampen om platserna i Bayern på ett sätt som varken Douglas Costa eller Kingsley Coman (ännu) lyckats göra.

Och ett lånekontrakt över två år med en köpoption gör att Bayern inte tar någon större risk för att vässa konkurrensen. Utformningen av transfern är tyskarnas ögon mer eller mindre så bra som den kan bli. Bayern hoppas på att Ancelotti kan få ut lika mycket av honom nu så som italienaren fick i Spanien. På pappret har jag svårt att se att det ska kunna gå särskilt fel, oavsett om James blir en succé eller inte.

James fyller 26 år imorgon, är med andra ord på väg in i de bästa fotbollsåren och har bevisat att han håller på högsta nivå. Med Douglas Costa mer eller mindre klar för Juventus och Serge Gnabry troligen på väg bort på lån, fanns en lucka där att fylla. På uppstuds hade jag inte kunnat komma på ett bättre namn, till ett bättre pris än James och där måste jag ändå ge Bayern en eloge för sitt arbete.

Med James tror jag också att Bayern rundar av sina sommartransfers. Om det inte dyker upp en jättemöjlighet på marknaden, så tror jag att Bayern i James har gjort sin sista värvning inför kommande säsong. För jag kan inte tänka mig att Bayern sitter och ruvar på tankarna om att värva ännu en granat. Men får väl hålla utkik i tidningarna efter vad Hoeneß säger.

Adam Nilsson
0 kommentarer

3 anledningar till varför Köln bör sälja Modeste

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Transfersoppan kring Anthony Modeste tycks aldrig nå sitt slut. Ska han till Kina eller inte? Länge såg det hela klart ut men sedan drog sig klubben Tianjin Quanjian, vilket till en början verkade bero på att intresset för Pierre-Emerick Aubameyang ökat och att Borussia Dortmunds anfallare därför blivit förstavalet för den kinesiska klubben.

Modeste dök oväntat nog upp när FC Köln drog igång sin försäsong till fansens stora glädje. Hans namn skanderades högt bland supportrarna och Modeste själv var inte sen med att uttrycka sin kärlek till klubben. Slutsatsen blev att Modeste hade släppt flyttankarna och bestämt sig för att stanna i fjolårets tabellfemma.

För tränaren Peter Stöger och sportchefen Jörg Schmadtke var det långt ifrån vad de hade planerat med. Ersättaren Jhon Cordoba hade redan värvats för en rekordhögsumma från Mainz och tanken var nog att den transfern skulle finansieras från intäkterna av försäljningen av Modeste. Vars summa sänkts från €50 miljoner i vintras (då kineserna var intresserade) till €35 miljoner nu.

Med tränare och sportchef har hållit god ton kring Modeste. Att få behålla en anfallare som stått för 25 strutar och 4 framspelningar under fjolåret var långt ifrån ett problem för Köln sett till den sportsliga aspeketen. Men med tanke på att klubben troligen räknat hemma en rejäl transfersumma i planeringen inför hösten, så kändes det nog inte helt hundra när vindarna vände.

Sedan vände vindarna igen. För intresset kring Aubameyang från Tianjin avtog, vilket gjorde att man återigen växlade upp intresset för Modeste. Klubbarna ska vara överens, men fransmannen ska själva nu tveka på den transfer som han för några veckor sedan själv försökte tvinga fram.

Vissa rykten gör gällande att anfallaren vill att Köln ska ta risken för eventuella kinesiska skattesmällar, andra rykten gör gällande att spelarens fru Maeve inte är ett dugg intresserad av att bo i Kina och därför motsatt sig en flytt. Ett tredje rykte är att Modeste försöker trigga intresse från Olympique Marseille dit han helst av allt skulle vilja gå.

Köln har därför lämnat Modeste hemma från sitt träningsläger som klubben åkte på under helgen.  Officiellt från Kölns sida heter det att anfallaren ”blivit friställd så att han kan ta itu med sin framtidsplanering och tänka över sin karriär”. Några övriga uttalanden vill Köln inte göra vilket tyder på att de är långt ifrån nöjda med situationen som uppstått.

Och klart är väl det. Det gick veckor utan några större framsteg. Sedan skulle Modeste bli kvar. Sedan skulle han lämna. Sedan klev Maeve in från kulisserna och stoppade allt, om man får tro ryktena. För Köln var det ytterligare ett klavertramp från anfallarens sida som man helt enkelt inte kunde acceptera.

För mig finns det 3 anledningar till varför Köln borde göra sig av med Modeste under sommaren:

1) Marknadsvärdet kommer aldrig vara högre

Säga vad man vill om Modeste, men han är ingen garant för att göra den mängden mål som han gjorde förra säsongen. 12, 7 och 15 lyder statistiken från de tidigare åren och det är i spannet mellan 10-15 mål som Modeste ska hamna på igen. Chansen att någon klubb kommer ett vilja betala runt de €35 miljoner som det ryktas om är minimal skulle jag säga. Modeste fyller 30 nästa sommar, hans siffror kommer att vara sämre. Det är nu Köln kan få in mest euros för sin anfallare.

2) Ersättaren redan på plats

Jag är lite spänd på att se hur Köln skulle motivera värvningen av Cordoba om Modeste blir kvar. Den nye anfallaren är nästan en kopia av fransmannen, Stor, stark, snabb men yngre och med mer potential på sikt. Han var tänkt som ersättare och det visste alla. Att sitta med två liknande anfallare skulle vara ett lyxproblem, men det skulle också förstöra möjligheterna och löftena man givit Cordoba under kontraktsförhandlingarna skulle jag tro.

3) He’s trouble

Få har uttalat sig om det, men det råder få tvivel om att Modeste är särskilt enkel att ha och göra med. Inte minst hans agenter har skapat problem för Köln med sina extraordinära krav och önskemål. Vissa uppgifter gör gällande att spelarens agentduo begärt runt €10 miljoner av summan i samband med flytten. Något Köln motsatt sig. Men det är långt ifrån det enda. Enkelt sagt, för sportchefen Schmadtke vore det mer än en ekonomisk vinstlott att bli av med Modeste.

Inom de kommande dagarna borde det komma tydliga indikationer på var Modeste ser sin framtid. Just nu är det extremt ovisst och med tanke på alla rykten som cirkulerar (där inget riktigt verkar mer trovärdigt än den andra), så känns det som att det här kan sluta nästan hur som helst. Antingen får Köln behålla fjolårets bästa spelare och behöva planera om internt, eller så får man in en hel del dinarer på kontot. Inget av alternativen låter fy skam. Även om jag tror det sistnämnda är Kölns önskan.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Confedspelarna som åker till Ryssland även nästa år

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Vinsten mot Chile satt långt inne för Tyskland. Det var sannerligen ingen överkörning som vi bevittnade när Confederations Cup avgjordes men ett misstag av Marcelo Diaz (mannen som räddade kvar Hamburg i Bundesliga för några år sedan) räckte för att Timo Werner skulle kunna spela fram Lars Stindl till matchens enda mål.

Det målet – och otaliga missar från Chile – skulle räcka för att Tyskland för första gången skulle Confed. Dessutom med ett ”b-lag” utan de allra största stjärnorna. Ett lag som på förhand setts som ett perspektivlandslag som mest åkte till Ryssland för att Joachim Löw skulle få se vissa spelare på närmare håll.

Den tanken slog minst sagt väl ut. Flera spelare tog avgörande steg mot mer etablerade landslagsplatser och satte press på tidigare givna namn i kampen om att få spela mer landslagsfotboll i höst samt i nästa års VM. Vilket ger Löw eminenta lyxproblem när tyskarna ska försvara sitt VM-guld nästa sommar.

Spännande att se också hur Tyskland agerade mot Chile under sitt andra försök. Återigen svårt att hantera den höga pressen, inte minst i början. Men det kändes som om planen föll bättre ut i den här matchen och framför allt föll man inte för långt ned i planen utan försökte stöta rätt högt upp mot Chile. Viktigt för Löw att få ett kvitto på att Tyskland kan spela mindre bollinnehav och på kontring. Ytterligare ett ess i rockärmen att ha till VM.

Hur ser chanserna ut för spelarna från Confederations Cup att vara med i Ryssland nästa år?

På målvaktssidan etablerade sig Marc André ter Stegen som den givna ettan i Manuel Neuers frånvaro. Ter Stegen kan vänta sig en biljett till Ryssland nästa år. Kampen om tredjeplatsen står mellan Bernd Leno och Kevin Trapp som det ser ut just nu. Tror även att Kölns Timo Horn kan kasta sig in i leken om han fortsätter på den inslagna vägen.

I backlinjen fanns redan givna Jonas Hector och Joshua Kimmich som Löw kommer att plocka med kommande sommar. På mittbackssidan har förbundskaptenen lyxproblem att hitta alternativ men Antonio Rüdiger har förbättrat sina chanser att få följa med. Kan absolut se någon i trion Mustafi, Süle och Ginter följa med.  Kommer handla mycket om dagsform i slutändan.

Varken Marvin Plattenhardt eller Benjamin Henrichs gjorde bort sig under turneringen, men gav inte heller några större utropstecken. Men bristen på naturliga yttrar som kan agera både backar i en fyrbackslinje och yttrar i ett femmannamittfält gör att deras chanser ser rätt goda ut just nu för att få åka med som alternativ på bänken.

Julian Draxler, utnämnd till turneringens bästa spelare, kommer att vara med i Ryssland nästa år. Likaså Leon Goretzka som var strålande på det centrala mittfältet och Timo Werner som är ett intressant alternativ på topp som har unika kvalitéer och är en helt annan spelartyp än till exempel Mario Gomez. Lars Stindl kan tack vare sin allsidighet och tre mål under turneringen också vara en breddspelare i truppen nästa år.

Sebastian Rudy, Emre Can och Julian Brandts chanser ser också goda ut. Alla tre har regelbundet varit med i landslagsuttagningar på sistone och ligger därför i bra positioner för att få följa med. Sämre ser det ut för Kerem Demirbay, Sandro Wagner och Amin Younes som jag i dagsläget har svårt att tro kommer få åka till Ryssland kommande sommar.

Givna kandidater: Ter Stegen, Hector, Kimmich, Draxler, Goretzka, Werner

Stora chanser: Henrichs, Rudy, Can, Brandt, Rüdiger

Hyggliga chanser: Leno, Trapp, Süle, Ginter, Mustafi, Plattenhardt, Stindl

Små chanser: Demirbay, Younes, Wagner

Vilka ”etablerade” landslagsspelare får passa sig för att bli petade?

Löw är inte känd för att mixtra mycket med sina trupputtagningar. Han gillar kontinuitet och har säkerligen ett antal redan säkra namn som – förutsatt att de är friska – kommer att vara med i Ryssland. Här pratar vi namn som Neuer, Hummels, Boateng, Kroos, Özil och Müller. Det spelar nästan ingen roll hur de levererat under säsongen, de kommer att vara där i slutändan ändå.

Däremot finns det en lista av ”kanske-spelare” som växer sig allt större till följd av vad flera spelare visade upp under Confed. Till dessa räknar jag Mario Götze, Ilkay Gündogan, och möjligen även Marco Reus. Spelare som vi varit vana vid att se i trupperna men som till följd av den allt hetare konkurrensen kan komma att få vika undan i slutändan. Inte minst för att de varit skadebenägna.

Klart är att Löw har ett enkelt val på så sätt att utbudet är enormt. Vilket också gör det svårt då han i slutändan kommer att få välja bort spelare som förtjänar att få åka till Ryssland, men som inte får åka då platserna är slut. Och när det kommer till kritan brukar Löw då välja sina trygga kort, vilket betyder att de etablerade spelarna får företräde framför nykomlingarna. Återstår att se om Löw fortsätter förutsägbart, eller om han mixar upp det till Ryssland.

Finns det några från U21-vinnarna som kan nå a-landslaget?

Redan på förhand stod det klart att Löw ville ha med sig U21-kandidater till Confed. Därför satte han sig ned med U21-förbundskaptenen Stefan Kuntz och dividerade kring detta. Löw fick med sig de namnen han ansåg vara hetast för att kunna nå hela vägen till Ryssland 2018, vilket talar mot chanserna för vinnarna från U21.

Men klart är att det finns kandidater i U21-truppen som redan figurerat i Löws landslag eller diskussionerna runt det. Det tydligaste exemplet är Serge Gnabry som varit med under kvalet till VM och därför borde ha hyfsade chanser på att få åka till Ryssland. Samtidigt är just Gnabrys position en av de absolut svåraste att slå sig in på då kandidaterna är bra många.

Just för att konkurrenssituationen är så pass tuff har jag svårt att se några mittfältare eller anfallare från U21 slå sig in hos Löw. Vad jag kan se är ytterbackar och där är Jeremy Toljan och Yannick Gerhardt alternativ. Om det är några jag kan tänka mig får möjlighet att visa upp sig under VM-kvalets avslutning så är dessa två spelare. I övrigt tror jag chanserna är minimala för att vi kommer att få se några från Kuntz trupp i år i Löws nästa sommar.

Om jag fick välja en 23-mannatrupp idag till Ryssland, hur skulle den se ut?

Målvakter: Neuer, ter Stegen, Leno

Försvarare: Hummels, Boateng, Kimmich, Hector, Rüdiger, Henrichs, Süle, Gerhardt

Mittfältare: Müller, Goretzka, Kroos, Draxler, Brandt, Gündogan, Khedira, Reus, Sané

Anfallare: Gomez, Werner, Stindl

Så skulle jag formera truppen om jag fick välja den idag (återigen, förutsatt att alla var friska), Med reservation för att jag med lite längre betänketid skulle kunna tänka mig att byta ut 1-2 stycken beroende på balansen. Goda möjligheter att spela olika typer av formationer samt att växla mellan liknande spelartyper. Dessutom avgörande att få med spelare som Draxler, Sané och Reus som kan avgöra matcher på egen hand.

Men när jag väl sitter där och tänker på alla alternativ som finns så är det inte svårt att förstå att det finns många olika (och bra) konstellationer som Löw kan köra på i Ryssland. Finns vansinnigt många alternativ och jag kan tänka mig att hans preliminära trupp kommer att vara riktigt, riktigt stor. Sedan faller några bort till följd av skador. Några andra på dagsform. Några andra på erfarenhet. Angenäma problem, men ändock problem..

Adam Nilsson
0 kommentarer

Hahn-värvningen visar att Hamburg tänker rätt

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Tyskland är i final av Confederations Cup efter segern med 4-1 mot Mexiko och med det har de uppnått bra mycket det ”perspektivlag” som skickades till Ryssland. Mexiko var inte alls på samma nivå som Tyskland. Blir intressant att se hur Jogi Löw tar sig an det turneringens andra möte med Chile som han, framför allt under Sampaolis era, fick mycket inspiration ifrån i byggandet mot nästa års världsmästerskap.

I det första mötet lyckades Chile gång på gång att störa tyskarna med sin höga press. Något som säkerligen kommer att ske i finalen på söndag. Kan tänka mig att Löw kommer att lätta lite på ”kravet” att spela sig ur svåra situationer just för att Chile visade sig enormt skickliga på att störa i tyskarnas uppspelsfas.

Vinst i finalen eller inte, Tyskland och Löw måste vara nöjda med de vad de lyckats uppnå i turneringen. Flera spelare har visat framfötterna, insatserna har inte varit felfria men under perioder har det sett riktigt bra ut. En titel på en härlig avslutning men jag är övertygad om att den tyska delegationen åker från Ryssland med positiva vibbar in till avslutningen av kvalet i höst och VM till kommande år.

***

Leon Goretzka! Han inledde turneringen starkt och igår kryddade han sina insatser med två mål också. Såg flera på sociala medier som höjde hans insats till skyarna och som dessutom undrade lite om hans tillgänglighet. Ett år kvar på kontraktet i Schalke men hans agent var nyligen i München och på Bayerns träningsanläggning för diskussioner med klubben. Sägs att en överenskommelse redan finns, men att det inte är klart om han ska ansluta till Bayern redan i sommar eller nästa år.

Intresset lär till följd av Confed ha ökat avsevärt så jag kan tänka mig att hans agent har fullt upp att göra de kommande veckorna. Oavsett om det finns en överenskommelse med Bayern eller ej så kommer det finnas konkurrens. 2012 försökte de locka över honom från Bochum, då nobbade han Bayern och valde Schalke. Den här gången vill Bayern absolut inte gå miste om Goretzka.

Ett Bayern med en Uli Hoeneß som hyllar den nya inriktningen som Bayern slagit sig in på värvningsmässigt. ”Spelare med stor framtidsperspektiv”, som Hoeneß nämner dem. Goretzka platsar absolut in i den visionen vilket talar för att han kommer att bära Münchentröjan i framtiden. Men än är inte det sista ordet sagt.

***

På tal om Bayern. Premiären av Bundesliga går av stapeln den 18:e augusti på Allianz Arena där Bayern tar emot Bayer Leverkusen. Spännande möte mellan två lag som båda kommer vara tippade att hamna i toppen. Kan tänka mig att Leverkusens sportchef Rudi Völler och nye tränaren Heiko Herrlich inte jublade när de såg det. Bayern har ju en tendens att vilja spänna musklerna i början av säsongen och visa att de är precis lika bra som tidigare.

Annars ett av Tysklands hetaste derbyn redan i premiären mellan Borussia Mönchengladbach och FC Köln som lär bli något utöver det vanliga. För er som funderar på att dra ner till premiären – och inte har några preferenser kring lag – så skulle jag rekommendera den här matchen för det kommer att vara drag. Men lär bli svårt att få tag i biljetter.

Noterar också att besvikelsen Wolfsburg tar emot Borussia Dortmund i ett möte mellan ligans två holländska tränare (Bozs och Jonker) som blir intressant. Även intressant tränarduell när Hoffenheim möter Bremen och Schalke (som har något spännande på gång) med unge Tedesco mot RB Leipzig blir också en match att hålla ögonen på.

Summa summarum: toppstart på kommande säsong av Bundesliga!

***

Frågan är bara var vi ska få se vår Bundesligafotboll. Rättigheterna på den svenska marknaden ligger fortfarande ute för försäljning och det är väl ingen högoddsare att det kan komma att ta tid innan någon bestämmer sig för att göra slag i saken. Tyskarna vill kräma ut så mycket pengar som möjligt för att komma ikapp det brittiska tv-avtalets intäkter och siffrorna på tysk fotboll i Sverige har inte varit öronbedövande. Jag hoppas att det löser sig innan ligastart, annars får vi kämpa lite extra för att se den tyska fotbollen på annat håll.

André Hahn klar för Hamburger SV och jag är försiktigt positiv till vad den offensive mittfältaren kan hitta på i sin nya omgivning. Skadedrabbad i Mönchengladbach men har visat att han håller riktigt bra klass när han väl är frisk. Var briljant i Augsburg när han var där och en av deras nyckelspelare, vilket alla i Hamburg hoppas på att han kan bli hos dinosaurierna. Fick ju faktiskt göra en landslag till följd av sina insatser i Augsburg under 2014.

Tycker det är en klok värvning av HSV som visar att man ändå tänker rätt. €6 miljoner är ingen liten summa men han har potential att höja sitt marknadsvärde en bit över den summan. Fyller 27 i augusti och har sina bästa år framför sig. För mig är den värvningen mer i den linje jag tycker att HSV borde gå än att värva osäkra ungtuppar eller oetablerade brassar. Det här är ett säkrare kort alla dagar i veckan och det blir spännande att se vad mer HSV kan hitta på marknaden.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Lugnt transferfönster än så länge

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Det har gått alldeles för lång tid sedan jag sist skrev något på bloggen. Jobb följt av semester har gjort bloggen lidande men nu är det dags att trappa upp igen och det är ju inte som om den tyska fotbollen har stått stilla under de senaste veckorna.

***

I Confederations Cup pinnar Jogi Löws mannar på. Förbundskaptenen har inkasserat sin hundrade seger på den rollen och semifinal hägrar med hopp om finalspel. ”B-laget”, om man nu lite oförskämt får kalla truppen för det, har imponerat på många sätt. Det är naturligtvis spännande att se att några av dessa namn som kan komma att dyka upp i VM nästa år.

Inte minst har Leon Goretzka imponerat på sig . Schalkes mittfältare som tagit stora kliv vill spela in sig på den position som har fått varit omgiven av så många kvalitativa (och skadebenägna) spelare tidigare. Kan absolut tänka mig att Goretzka får möjlighet att åka till VM nästa år om han fortsätter på den inslagna vägen.

Finns så klart flera namn som kan komma att bli alternativ för nästa års VM. Löw är nog mer än nöjd med utfallet av Confederations Cup och han har nyttjat den på rätt sätt. En semifinal är okej, troligen blir det final och någonstans spelar det ingen större roll för den tyska själen om de vinner den eller inte. Även om det vore en trevlig bonus så klart.

***

Semifinal väntar även i U21-EM där tyskarna ställs mot England. Har sett bra ut även där, speciellt Mahmoud Dahoud och Serge Gnabry som båda visat upp fina exemplar av sig själva. Inte konstigt att de nästa säsong preliminärt spelar i Tysklands två största klubbar. Blir spännande att se om Gnabry i slutändan spelar i Bayern München kommande säsong eller om han lånas ut.

U21-truppen består annars av ett gäng intressanta namn för framtiden. Får dock inte 2009-vibbar av namnen på listan. Klart att flera framöver kan komma att spela för a-landslaget men finns också ett antal jag aldrig kan tänka mig kommer att få kliva upp på högsta nivå. Det är nog främst på mittfältet jag ser framtida kandidater för Löw att kolla på.

***

Annars då? På värvningsfronten går Bayern München ”all out attack” för att göra sig själva en tjänst för både nu och framtiden. Unga, fräscha namn kliver in och det känns som att det finns en given tanke med detta. Bayern är på väg in i en förändringsfas i truppen och flera äldre kommer att fasas ut till förmån för nya namn. Süle, Gnabry och Tolisso är spelare som ska växa in och ta dessa roller. Ryktas ju även om Goretzka och Julian Brandt, men först till nästa sommar, vilket limmar med bilden av en generationsväxling.

Dortmund hade med Toprak och Dahoud redan givit sig själva en flygande start på transfersommaren men värvningen av Maximillian Philipp för €20 miljoner gav ytterligare schvung i kajutan. Philipp var ju bra i Freiburg, hoppas han kan ta klivet i Dortmund och etablera sig där för det är en härlig spelare på planen. Känns som helt rätt miljö för att han ska kunna ordna det.

I övrigt ett rätt lugnt transferfönster än så länge. Tyskarna brukar vara bra förberedda och få överraskningar än så länge. Bruma blir intressant att se i Leipzig. Selke till Hertha måste följas. Grifo i Gladbach likaså. Känns som att det ligger några övergångar och väntar på bekräftelse. Både Köln och Schalke tror jag kan komma att slå till sent. Leverkusen kan få jobba hårt beroende på vilka som lämnar. Så mycket finns kvar att vänta.

***

Vad säger man om ”Forsberg-gate”? Flirten med AC Milan har inte öppnat dörren från RB Leipzigs sida att döma av kommentarerna från klubbens ledning. Både Oliver Mintzlaff (VD) och Ralf Rangnick (sportchef) har valt tydliga formuleringar när ämnet kommit på tal. Emil Forsberg kommer inte att få lämna. Vilket inte är konstigt i sig. Att släppa en av sina bästa och viktigaste spelare efter en sådan fantastisk när Champions League väntar vore idiotiskt. Speciellt eftersom det inte saknas guld i kassabanken hos Red Bull.

Frågan är hur missnöjd Forsberg skulle bli av att få stanna kvar. Agent Cetinkaya får det att framstå som att hans spelare är rätt trött på Leipzig och vill pröva något nytt. AC Milans projekt är ju så klart intressant, full förståelse för det och kanske känner de att Forsbergs aktie inte kan stiga högre än nu om han stannar i Leipzig, men det känns ju inte som ett uselt öde om han blir kvar. Mina pengar ligger på att Forsberg blir kvar, men inte med samma övertygelse som tidigare.

***

Vet att frågan kommit vid några tillfällen så tar den här. Spelschema för kommande säsong väntas släppas nu i slutet av veckan. Matcherna och datumen sätts, men inte speltiderna. Så det börjar dra ihop sig mot att boka höstens fotbollsresor. Härligt!

Adam Nilsson
0 kommentarer

Schalke kommer alltid att vara Schalke

Följ mig på Twitter: @atnilsson

För två veckor sedan var Schalkes tränare Markus Weinzierl på besök i sportchefens Christian Heidels gamla hemstad Mainz. Det var det andra av två möten mellan tränaren och sportchefen som gick igenom den gångna säsongen som inte alls uppnått de förväntningar som funnits.

Visst, Schalke hade sin kanske medialt sett lugnaste säsong på flera år. Frånvaron av bra resultat hade inte rubbat balansen. Det kallades inte till några hastiga krismöten. Även om supportrarna buade ut sin klubb några gånger under säsongen på Veltins-Arena var det ”alles in allem” en bekväm resa för de ansvariga i klubben som annars varit vana vid att få utstå på både det ena och det andra.

Resultatmässigt var säsongen under all kritik. Heidels prestigevärvning av tränaren Markus Weinzierl för €4 miljoner slog inte väl ut, något som inte minst tränaren blev varse om under slutet av säsongen då sportchefen själv gick ut och kritiserade arbetet och bristen på spelidé.

En tiondeplats, 21 poäng bakom ärkerivalen Dortmund, var långt ifrån målsättningen. Jämför det med förra årets ”krissäsong” då Schalke slutade femma, åtta poäng bakom Dortmund och endast tre poäng från den sista Champions League-platsen.

Det är första gången på över sju år som Schalke missar Europaspel, men få trodde vid säsongsavslutningen att Markus Weinzierl satt löst. Den summa som Schalke betalat ut för att locka över honom samt den prestige Heidel satt i tränarvärvningen gjorde att det kändes som en omöjlighet att den före detta Augsburgtränaren skulle få lämna redan efter en säsong.

Inte heller för två veckor sedan verkade det som om Weinzierl fått någon som helst antydan till att hans tid var över. Tvärtom, mötet behandlade inte alls några tvivel utan det diskuterades mer kring hur den kommande säsongen skulle bli något bättre än vad som varit.

Efter det drygt tre timmar långa mötet drog Weinzierl till Sardinien för välbehövlig semester med familjen. Det var också på Sardinien som Weinzierl fick ett sms om att han inte behövde komma tillbaka till Gelsenkirchen.

Exakt vad som har skett under de två senaste veckorna är inte helt klart. Men att Yevhen Konoplyankas uttalande om att Weinzierl var en ”fegis” hade en del i det råder det inga tvivel om. För efter det har det sipprat ut den ena efter andra negativa historien om tränarens relation till spelare och andra ledare.

Weinzierl introverta personlighet, hans totala brist på kommunikation med spelare utanför startelvan och pajkasteri hade legat till grund för den dåliga stämningen som naturligtvis påverkat de sportsliga framgångarna. Något som också människor i hans tidigare klubb Augsburg vittnat om vid olika tillfällen.

Heidel, som varit en av få bundsförvanter till tränaren, kunde inte längre se på utan att agera. Det fanns enkelt sagt inte många starka argument till att behålla Weinzierl, därför valde sportchefen att se över marknaden på ersättare och hittade en person som limmar mer med Heidels tidigare tränarpreferenser.

31-årige Domenico Tedesco, som fick sitt första jobb som huvudtränare på proffsnivå i mars, var den Heidel fått sina ögon på och ville plocka in. Detta framför kandidater som Thomas Tuchel och Roger Schmidt som också ska ha diskuterats innanför klubben dörrar.

Tedesco, som tränat ungdomslag i Stuttgart och Hoffenheim, tog över Aue i mars och förde bottenlaget i 2. Bundesliga till säker mark genom att ta 20 poäng på 11 matcher. En imponerade prestation då Aue sågs som en av ligans stora slagpåsar och såg klart ämnade ut för nedflyttning.

Men med Tedesco lyckades klubben vända den negativa trenden. ”Han fick laget att bli vuxet”, förklarade en klubbledare och det var svårt att bortse från 31-åringens förmåga. Han fick laget att snabbt spela klokt efter sina resurser, att tro på sig själva och sin egen förmåga och faktum är att Aue mot slutet var ett av ligans bästa lag.

Något som gjorde att inte bara Schalke fick upp ögonen för honom, utan även Leverkusen. Men Schalke drog det längsta strået och lockade till sig den unge tränaren som var årgångsetta med högsta möjliga betyg på den tyska tränarutbildningen. Vem som var tvåa? En viss Julian Nagelsmann.

Schalke är ett helt annat väsen än Aue. Tedesco kommer att jobba i en av Tysklands största klubbar. Det mediala trycket är på en helt annan nivå och supporterskapet betydligt mer närvarande. Men Christian Heidels förmåga att få fram unga, duktiga tränare har varit imponerande tidigare. Inte minst i exempel av Jürgen Klopp och Thomas Tuchel.

Historien talar inte för att det blir en enkel resa för Tedesco. Sedan Huub Stevens slutade 2002, efter sex år på tränarposten, har Schalke haft 20 olika tränare och endast en har lyckats stanna på jobbet i mer än två år (Mirko Slomka). Så 31-åringen har en svår väg framför sig minst sagt.

I ett Tyskland där alla klubbar jagar en Julian Nagelsmann-typ är Tedesco ett gångbart val. Schalke hade mycket väl kunnat ta ett mer erfaret namn som Thomas Schaaf eller Armin Veh, men de är inte längre eftertraktade på marknaden. Istället sökarna klubbarna efter nya, fräscha tränare som kommer med innovativa idéer och modernt ledarskap. Något som visserligen Weinzierl påstod stås för.

Det blir intressant att se om Tedesco kan lösa mysteriet Schalke. Han är oskrivet blad, även om hans referenser talar om en duktig tränare, som kommer att få försöka tackla en situation som få klarat av på de senaste 15 åren. Det Tedesco gjorde i Aue var högst imponerande. Om han kan få med sig en liknande positiv vind till Gelsenkirchen kommer de bli sevärda, men framför allt kommer de att klättra i tabellen.

För en klubb som testat nästan allt, framstår det här som en helt ny typ av lösning. Kanske är det den rätta. Klart är att Schalke alltid kommer att vara just Schalke, så det skulle inte förvåna om det sker något högst makabert det kommande året. För det är vi ju rätt vana vid numera. Men förhoppningsvis är det i positiv riktning den här gången.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Utmaningen för Bosz blir att ena spelargruppen

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Peter Bosz heter Borussia Dortmunds nya tränare. Med det har klubben tagit död på alla spekulationer gällande framtiden. Jakten på en ersättare var igång redan innan det blev officiellt att Thomas Tuchel fick gå. Det tog lite drygt en vecka men idag kunde Dortmund presentera Bosz vilket får ses som ett effektivt och framgångsrikt arbete för Tysklands näst största klubb efter Bayern München.

Holländaren var inte förstavalet. Schweizaren Lucien Favre var den klubben ville ha från första början och krokarna kastades ned till rivieran men kom tillbaka utan napp. Nice-tränarens fru ska inte ha varit övertygad om en flytt från den franska kuststaden till den tyska arbetarstaden, samtidigt som Favre själv ogillat hur klubben hanterat situationen med Tuchel.

Dessutom anade representanter från den tyska klubben tidigt att diskussionerna med den franska klubben skulle bli långt ifrån enkla och snabbgenomförda. Var det något Dortmund ville undvika efter debaclet med Tuchel så var det ytterligare tveksamheter och spekulationer kring tränarfrågan. Det fanns enkelt sagt för många gropar på vägen för att Dortmund skulle gå helhjärtat på Favre, därför ställdes siktet in på Bosz.

Och inte behöver det vara ett sämre val för det. Ajax-tränaren har en strålande tid bakom sig i den klassiska klubben och avslutade säsongen med att förlora Europa League-finalen mot Manchester United. Det med ett ungt, spännande lagbygge som på många sätt påminner om det som Dortmund själva har byggt upp under de senaste åren.

Bosz alternativlösa offensiva fotboll har tagit många med storm och inte minst var det många tyska klubbar som fick upp ögonen för hans Ajax när de över två möten slog ut Schalke ur Europa League. Där inte minns hemmamatchen var något i hästväg fotbollsmässigt. En match som bara slutade 2-0 till Ajax, men som mycket väl kunde ha slutat 6-0 om flytet bara funnits där.

53-åringen, vars farmor är Schalkesupporter komiskt nog, tog över ett mer van Gaal-inspirerat Ajax efter Frank De Boer och lyckades på kort tid kalibrera om fotbollen till att vara mer fartfylld, aggressiv och offensiv. Bosz är en tränare som ger sina spelare möjligheter att få utlopp för sin kreativitet på planen och är inte rädd att ge unga spelare chanser, något som passade in perfekt i den profil som Dortmund sökte.

Utmaningen i Dortmund för Bosz kommer inte handla om att passa in fotbollsmässigt. Utmaningen kommer vara att hantera, att ena en splittrad spelargrupp med en tung säsong bakom sig. En spelargrupp som Tuchel aldrig lyckades få grepp om. Människor runt Bosz har vittnat om att han gärna håller professionell distans till spelarna, att han ger dem utrymme. Frågan är om det är rätt väg att gå för Dortmund i dagsläget.

Utrustad med ett kontakt till 2019 tar Dortmund inga risker. Klubben vill se vad Bosz kan bidra med, sedan kan det bli tal om ett längre kontrakt. Om han får ihop spelargruppen, får med sig några bra resultat i starten, så kan jag absolut se Dortmund utmana Bayern München i toppen av Bundesliga kommande säsong. Vilket vore riktigt glädjande. Inte bara för Dortmund. Utan för hela ligan.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Fanns ingen utväg för Dortmund och Tuchel

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Det som det sedan veckor tillbaka ryktats om blev idag officiellt. Thomas Tuchel får lämna Borussia Dortmund bara dagar efter att han fört klubben till vinst i DFB-Pokal. Firandet som han gjorde tillsammans med laget hemma i Dortmund blev det sista offentliga framträdandet hos ”Die Schwartzgelben” för Tuchel som nu får leta nytt jobb.

”Jag vill inte framstå som naiv”, sa Tuchel under en presskonferens nyligen när han frågades om relationen till klubbledningen, spelarna och kring framtiden. Efter månader av konflikter hade även Tuchel insett att han hans framtidsutsikter inte såg ljusa ut och försökte att rädda det lite som faktiskt kunde räddas. Tränarens agent har också försökt fixa till relationen, men det var redan försent.

Jag kan inte tänka mig något annat än att ett inofficiell beslut togs för länge sedan. Ju längre relationen har lidit, desto större har klyftan mellan Tuchel och hela klubben varit. Om det inte har handlat om dispyter med Hans-Joachim Watzke så har det varit missnöje från spelarna kring Tuchels frånvarande stil och brist på förmåga att skapa relation.

Inte minst relationen till spelarna, eller bristen på den, visade sig mot slutet då det började sippra ut den ena historien efter den andra. Droppen som fick bägaren att rinna över var när Nuri Sahin inte bara petades ur startelvan, utan hela matchtruppen tätt inpå DFB-Pokalfinalen. Något som fick flera av Sahins bundsförvanter att gå ut och kritisera tränaren, inte minst Marcel Schmelzer.

Men egentligen spelade någonstans ingen roll. Tuchel hade bränt alla sina broar redan tidigare. För när man har det bästa poängsnittet av alla tränare genom tiderna, pulveriserar det ena rekordet efter det andra, så ska till något alldeles exceptionellt för att en klubb ens ska behöva fundera över ett tränarbyte. Jag kan inte minnas många tränare som trots framgångar fått lämna sina klubbar.

Den här gången fanns det dock ingen utväg för Dortmund och Tuchel. Trots att han tog hem den tyska cupen med laget. Trots att han hade ett poängsnitt på över 2 poäng per match så kunde det bara sluta på ett sätt. Hans egen personlighet satte stopp för en fortsättning, även om kontraktet löpte ut första nästa sommar.

För Tuchel kommer det att vara en rejäl lärdom. I Mainz hade han liknande tendenser men räddades hela tiden av att han var, om man nu kan säga så, ”lite bättre än klubben” om ni förstår vad jag menar. Han överpresterade i den tillvaron och Mainz skulle aldrig kunna hitta en lika bra ersättare. I Dortmund däremot finns det goda möjligheter att kunna hitta en meriterad tränare som kan uppnå liknande resultat.

Lucien Favre nämns som den nuvarande huvudkandidaten och det är ett namn som cirkulerat kring Dortmund tidigare. Han passar in i profilen på många sätt. Han kan ligan, har en bra meritlista och har visat att han är beredd att ge unga spelare chansen och kan utveckla dessa. Dessutom har den viktige Marco Reus sagt att Favre varit den enskilt viktigaste personen i hans karriär, vilket är ett plus i kanten.

Ett annat namn som var intressant var Julian Nagelsmann. Men han ska ha tackat nej, mycket talar för att han riktar in sig på att över Bayern München inom de kommande två åren. Niko Kovac finns i diskussionerna. Likaså Peter Stöger och Peter Bosz, men jag skulle nog sätta mina slantar på att det är Favre som tar över efter Tuchel.

Tuchel får för sin den slicka såren snabbt. Hans agent har redan blivit kontaktad av Bayer Leverkusen och tränaren sägs vara mycket intresserad av uppgiften, trots att de inte spelar ute i Europa nästa år. Kombinationen Tuchel och Leverkusen tror jag mycket på. De skulle mycket väl kunna snuva Dortmund på andraplatsen nästa säsong.

Så slutet gott, allting gott? Ja, kanske i detta fall.

Adam Nilsson
0 kommentarer

Kommer sakna Lahm brutalt mycket

Följ mig på Twitter: @atnilsson

När Philipp Lahm klev av planen på Allianz Arena i lördags var det för sista gången. En fantastisk karriär var över efter lång och trogen tjänst, nästan uteslutande i Bayern Münchens tröja. Det var så att tårarna började att trilla ned för kinderna. Inte från Lahms ögon, utan mina egna.

Ingen spelare har genom åren betytt så mycket för mig som Lahm. När han inledde sin karriär var ju runt 12-13 år, spelade själv ytterback, hade Bayern som favoritklubb och ägnade många, alldeles för många, timmar till att spela Championship Manager och där var Lahm en självklar figur mina lagbyggen.

Utöver att jag var längre (och tyngre) än Lahm kunde jag på många sätt identifiera mig i hans sätt att spela fotboll. Tekniskt habil, men långt ifrån någon stjärna, men med blick för spelet och en förmåga att hela tiden vilja spela enkelt. Skillnaden var att i mitt fall handlade det om en osannolik stress över att ha boll, i Lahms fall handlade det om faktisk spelintelligens.

Med åren avslutade jag min ”fotbollskarriär” och ägnade allt mer tid åt att följa Lahms. Tiden i Stuttgart där han tog de första kliven mot toppen. Tiden i landslaget där målet mot Costa Rica i hemma-VM 2006 etsat sig fast på min näthinna för all evighet och troligen kommer vara något av det sista jag kommer att minnas.

För varje år som gick blev jag bara mer och mer förtjust i Lahm. Han spelade bra fotboll, saknade vax i håret och höll sig borta från all extravagans. Hans ”tråkighet” var något jag också kunde identifiera mig eftersom jag själv inte upptäckte hårvax förrän i gymnasiet och alldeles för länge hade mjukisbyxor (med mudd) som standardplagg. Även om jag fick någon form av upprättelse när det tio år senare blev högsta mode i högstadieskolorna.

Jag minns hur nära det också var att Barcelona plockade Lahm i bästa fotbollsålder. Hur det knöt sig i hela magen bara av tanken på att han skulle bära en annan klubbs tröja. Min spelare hos en rival. Den värsta av tankar. Men tack och lov valde han och stanna. Något som inte bara var viktigt för mig, utan viktigt för hela Bayern för utan honom hade klubben aldrig varit där den är idag.

Lahm kom att bli figuren som förde Bayern från ”FC Hollywood” och utbrottspsykologi a la Kahn och Effenberg till en form av mer diplomatisk överlägsenhet. Få konkurrenter har några elaka ord att säga om Lahm. Han var aldrig den högljudda typen och talade sällan illa om motståndarna. Tvärtom var det en av anledningarna till varför ingen ifrågasatte när han blev kapten för landslaget i samband med VM 2010.

Den enda gången som Lahm riktigt tog bladet från munnen var för drygt tio år sedan. Då gick han ut och kritiserade klubbens framtidsvision och utförande. Det var han som drev på utvecklingen som senare mynnade ut i tränarval som van Gaal och Guardiola. Att Bayern fick den identitet som de idag är förknippade och har blivit den världsklubb som Münchenlaget idag är.

Det har på så många sätt varit givande att få följa honom. Både i det han gjort på planen och det utanför planen. Att han varit världens bästa ytterback under det senaste decenniet men aldrig riktigt fått det erkännande han förtjänade i form av en individuell utmärkelse. Men ändå bara kört på utan det minsta tillstymmelse av bitterhet.

Han förtjänar att få nämnas med de allra största tyska spelarna genom tiderna. Han sållar sig till namn som Fritz Walter, Franz Beckenbauer och Lothar Matthäus. Om han är störst? Kanske inte, men han är absolut där bland de allra största genom tiderna. Han har lyft nästan alla tänkbara bucklor han haft möjlighet att få lyfta. Och det ofta som lagkapten.

Vad som känns ännu lite underligare är att han skulle ha kunnat spela vidare i ett-två år och fortfarande hålla hög kvalitet. Men självklart är Lahm så pass klok att han någonstans inser att om han inte känner sig helt motiverad, inte riktigt kan spela på den nivå han tidigare gjort, så tackar man för sig. Så pragmatisk är han och jag avundas förmågan att ha den självinsikten något oändligt.

Jag kommer att sakna honom brutalt mycket. Att få skriva honom. Att få se honom spela. Att få läsa hans uttalande. Det kommer kännas konstigt att inte få se honom springa upp och ned längs högerkanten på Allianz Arena kommande säsong. Något som kommer att ta tid och vänja sig vid, om jag någonsin kommer att göra det.

Adam Nilsson
0 kommentarer