talangbloggen

Allt har sin tid

May 28, 2013 8:18 pm, Stefan Ottosson

Jag hade så gärna velat skriva om den senaste landslagsuttagningen här. Om vilka 95:or som blev uttagna till P18-landslaget och vilka som ni ska hålla koll på där. Men nu blir det inte så. För att efter fyra månader med den här bloggen är det dags att ta farväl.

Här på fotbollskanalen.se i alla fall. För att karriären går vidare. Bloggen går vidare. Och flyttas nu till min nya arbetsgivare SportExpressen.se. Jag hoppas verkligen att ni fortsätter att läsa bloggen trots att den byter färg och skepnad, men förhoppningsvis inte innehåll. För att talangerna kommer aldrig att försvinna.

Till alla läsare här på fotbollskanalen vill jag bara säga tack från botten av mitt hjärta. Jag trodde ALDRIG att den här bloggen skulle bli så stor när jag kläckte idén i början av januari. Och det är helt er förtjänst. För utan alla tips, rådgivningar, idéer, fakta- och stavrättning samt ert stora engagemang så hade jag nog inte orkat hålla uppe mitt intresse för detta ämne.

Stort tack även till fotbollskanalen.se som släppt fram mig här och låtit mig få skriva om exakt det jag velat skriva om. Men nu är det dags att gå vidare.

Håll koll på mig på twitter för vad som händer härnäst med Talangbloggen eller hör av er om ni bara vill snacka om lite svenska talanger runt om i Sverige och Europa. Vi hörs!

Äh, vad fan. Här får ni en sista present.

P18-landslagets trupp för dubbellandskamper mot Ryssland:

Oskar Klasson BK Forward 19950425
Edvard Setterberg IFK Norrköping FK 19950126
Johan Andersson Östers IF 19950507
Karl Bohm IFK Göteborg 19950824
Niclas Eliasson Falkenbergs FF 19951207
Frej Ersa Engberg Djurgårdens IF FF 19950505
Simon Gustafson BK Häcken 19950111
Marcus Haglind Sangré Malmö FF 19950204
Fredrik Jonsson GAIS 19950325
Jesper Karlström IF Brommapojkarna 19950621
Christian Kouakou Mjällby AIF 19950420
Jesper Manns Jönköpings Södra IF 19950805
Pontus Nordenberg Åtvidabergs FF 19950216
Joakim Olausson Atalanta BC 19950114
Philip Olofsson GIF Sundsvall 19950103
Anton Westerlund ÖSK Elitfotboll AB 19950226
Arber Zeneli IF Elfsborg 19950225
Alexander Zetterström IK Brage 19950428

Från slutet via mitten till början igen

May 21, 2013 7:30 am, Stefan Ottosson

Poetisk smörja till rubrik? Definitivt.
Logisk? Det märker ni.

Maj månad innebär runt om i Europa att ligorna börjar ta slut. På twitter ser man att både Kristoffer Peterson och Kristoffer Olsson börjar röra sig hemåt mot Sverige igen efter ytterligare en säsong i Liverpool respektive Arsenal. Ytterligare ett år i utvecklingen och ytterligare ett år närmare A-laget.

I England har även supertalangen Muamer Tankovic avslutat sin fantastiska säsong med sitt fantastiska Fulham U18 på ett fantastiskt sätt. Efter att laget först vunnit U18-seriespelet väntade slutspel. Där först Sunderland besegrades med 4-3 i semifinalen. Och i söndagens final väntade tvåan från seriespelet – Reading. Men i den här säsongen har inget lag kunnat stoppa Fulhams U18-lag som vann finalen och hela mästerskapet med klara 3-0.

Inget mål från “Mujo” dock men han passade ändå på att bli så här glad:

Foto: Privat

+++++

Branimir Hrgota hade även en imponerande avslutning på sin debutsäsong i Borussia Mönchengladbach. I näst sista matchen slog han till med ett hattrick på bortaplan mot Mainz i 4-2-vinsten. Och i sista matchen hemma mot självaste ligamästaren Bayern München stod Branimir för en assist innan han blev utbytt i 65:e minuten. Då var även ställningen 4-3 i den galna matchen, vilket också blev slutresultatet.

För de unga Italiensvenskarna i Serie B är ligan nu avgjord och det blev även dubbla playoff-spel. Marko Mitrovics Brescia knep en sjundeplats precis bakom Novara med Agon Mehmeti och Filip Pivkovski i laget. Båda klubbarna kommer nu att slåss om en plats upp till Serie A det playoff:et. Samtidigt åkte tyvärr Mattin Najafis Vicenza ut från Serie B. Men två lag kan komma till Serie A snart i alla fall. Alltid nåt.

+++++

En som ser ut att lämna slutet av en säsong för en säsong mitt i är Evertons ungdomsproffs Johan Hammar. Mittbacken tränar återigen med Malmö FF precis som tidigare under säsongen och där är en övergång nära. Skulle vara väldigt kul att se hur Johan står sig i allsvenskan. Kontraktet är på väg ut i Everton och mittbacken ska även testas i kvällens träningsmatch mot tyska Schalke 04. Spännande.

Här kan ni läsa mer om Johan Hammar och även höra intervjun med MFF-reportern Martin Östling (en polare till mig):
http://www.fotbollskanalen.se/allsvenskan/malmo-ff/mff-testar-evertonbacken-mot-schalke-mff-ar-mitt-huvudspar/
 

Ja, som sagt. Allsvenskan har just klivit in i det där mittenläget av säsongen när det ska vaskas fram vilka som är guldkandidater kontra nedflyttningskandidater samt de lagen som fastnar i ingenmansland. Omgång nio spelades färdigt i går och i nästa omgång är en tredjedel av säsongen avklarad.

Från nionde omgången tar jag med mig två saker. Först det unga och spännande Kalmar FF som ändå smygit sig fram hittills. Har gjort flera mycket bra matcher, väldigt tajta matcher också, och de ligger och lurar i vassen lite. Själv har jag inte riktigt uppmärksammat dem i år än. Och det är lite så det är med KFF. Laget blir aldrig riktigt taget på allvar. Tro mig, jag vet, då jag har spenderat tre år i staden under min journalistutbildning. Övriga fotbolls-Sverige glömmer väldigt lätt bort Kalmar nere i östra hörnet av Sverige. Då tog de ändå SM-guld så sent som 2008 genom att även slå målrekord i allsvenskan. Sveriges mest underskattade förening skulle jag nog vilja utse den till.

Då var brödratrion Elm kungar i staden. Nu är en ny ung kull på gång under ledning av fotbollsprofeten Nanne Bergstrand. Det är ju främst mittfältet som kommit i fokus här där Bergstrand satsat på en mycket ung ryggrad istället för pålitlige evighetsmaskinen Henrik Rydström. Vi har då fått se Måns Söderqvist, född -93, Jonathan Ring, född -91, Melker Hallberg, född -95, samt brassen Ismael Silva Lima, född -94. KFF har bjudit på ett rappt och ungdomligt mittfältsspel som fram till söndagens match mot IFK Göteborg bara förlorat en match. Men mot Blåvitt sken tyvärr orutinen igenom och ett hårt jobbande IFK tog över mitten helt. Melker, Måns och Ismael hade ingen chans centralt och man förlorade mittplanen och matchen med sammanlagt 0-2.

Nu kan den här läxan även vara precis vad de unga killarna behöver. De kommer att stärkas och utvecklas av nederlaget och KFF kommer att fortsätta lura i vassen.


IFK Göteborg-Kalmar FF 2-0.

Det andra jag tar med mig är serieledaren Helsingborgs IF. För vilken start de har fått i år. I måndagens toppmöte mot regerande mästarlaget Elfsborg kom ännu en trepoängare efter 2-1 på Olympia och man har nu 22 poäng på 9 matcher med en målskillnad på 24-6. Extra kul är även statistiken mot just Elfsborg. Där Helsingborg är det lag som fem säsonger på raken varit det första laget som slagit Elfsborg det året. Man gjorde det 09, 10, 11, 12 och så nu även 13. Vilket spöke för Elfsborg.

Och jag gillar verkligen HIF:s blandning av gammalt och ungt som ger en sådan härlig mix. Där även de unga tar för sig rejält. Högerbacken Emil Krafth, född -94, fortsätter att få gott om förtroende, Loret Sadiku, född -91, har gått in i startelvan som mittback och gör det så bra att han petat skicklige Walid Atta och där framme leverar Robin Simovic, född -91, sina mål. Han är uppe i sex stycken för tillfället. Och på bänken sitter U17-lagkaptenen Elias Andersson och bara väntar på sin chans som snart kommer.

Roar Hansens lagbygge är ruggiga än så länge och i nästa omgång väntar stekhett Skånederby mot Malmö FF. Får se vilken talang som kliver fram där.


Helsingborgs IF-IF Elfsborg 2-1.

+++++

Så till att runda av med en härlig början. Hajpade programmet “Proffsdrömmen” startade i går på TV4 Sport. Det som nämns som “Fotbollens Idol” där Patrick Ekwall är Peter Jihde och juryn består av målvaktslegendaren Thomas Ravelli, nyligen fotbollspensionerade Abgar Barsom och Elfsborgs sportchef Stefan Andreasson. Målet är att hitta en unik talang någonstans i Sverige och vinnaren får sedan ett kontrakt hos Elfsborg. Rätt bra möjlighet till att slå igenom faktiskt.

Första programmet visade uttagningarna i Borås. Och där riktades störst fokus på den härliga liraren Abbe Eriksson.
Ta er tid att lyssna till hans historia här nedanför:

http://www.fotbollskanalen.se/proffsdrommen/tv-abbe-var-gatubarn-i-tanzania—nu-drommer-han-om-allsvenskan/

Nästa avsnitt sänds nu på torsdag och då är det Kristianstad som gäller. Sedan ska avsnitten gå på måndagar och torsdagar. Det ska bli mycket spännande och roligt att följa den här satsningen.

Visst var det en logisk rubrik, va?

Följ mig även på twitter:
twitter.com/StefanOttosson 

Vad är det med Sverige och straffar i EM-slutspel?

May 15, 2013 10:31 am, Stefan Ottosson

Först och främst vill jag inte skriva något “vad var jag sa?” angående förra inlägget med att jag hade dålig magkänsla inför Ryssland och Arsjavin-kopian Ramil Sheydaev. Nu var det visserligen han som slog in den sista straffen och skickade Ryssland till final i U17-EM. Men han var långt ifrån det hotet mot Sverige som jag trodde att han skulle vara. Och det var heller inte han som avgjorde matchen.

Nej, matchen avgjordes i den 48:e minuten och det var ingen svensk eller ryss som stod för avgörandet heller – utan en sloven.

Målvakten Sixten Mohlin efter att det står klart att Sverige missar finalen. Foto: Uefa.com

Det var annars en härlig fotbollsmatch i semifinalen mellan Sverige och Ryssland. En match som jag gärna hade sett få avslutas under ordinarie tid. Det är alltid mest rättvist. Det var gott om målchanser åt båda håll, men de hetaste stod Sverige för under den första halvleken. Och allra närmast kom Gustav Engvall i den 26:e matchminuten. På ett inlägg från högerkanten av Erdal Rakip fick Engvall på en fin nickträff som gick mot det vänstra krysset. Men stolpen stod då i vägen och nekade ett ledningsmål.

Sekunder senare slog lagkaptenen Elias Andersson ett inlägg som Rakip sånär hann fram med foten till. Sverige var nära och Rakip var inblandad i mycket. Det skulle bli mer runt Rakip. Men Sverige avslutade den första halvleken fint och bjöd på ytterligare press kring det ryska målet vilket ledde till fler chanser. Ställningen förblev dock mållös till halvtidsvilan. Men det var fördel Sverige.

Sveriges Mirza Halvadzic i en duell med Dzhamaldin Khodzhaniyazov. Foto: Uefa.com

Därför blev starten av den andra halvleken rena kallduschen. För på bara sex minuter, 42:a och 48:e, drog Rakip på sig två gula kort och tvingades därmed lämna matchen. Ett mycket hårt domslut. Det första gula kortet kan jag köpa. Men det andra… Rakip försöker jaga i kapp Aleksandr Zuev och båda spelarna krokar ihop. Högst olyckligt och ofrivilligt från Rakips sida. Men slovenske domaren Slavko Vincic var stensäker och visade upp det röda kortet. Det var för hårt. I en semifinal måste man höja ribban för vad som kan ge ett rött kort. Jag menar en utvisning i en EM-semifinal är ju högst avgörande och att då börja vifta och påverka matchen helt vid ett så litet misstag som att fastna i en annan spelare. Då vinner tyvärr inte den spelande fotbollen.

Utvisningen påverkade Sverige som tappade kommandot. Ryssland tog över och började skapa målchanser. Men trots övertaget blev det ändå inte några jättefarliga lägen. Mest skott utifrån som duktige Sixten Mohlin i målet heller inte hade så stora problem med. Sverige höll ut med en man mindre och efter 80 spelade minuter plus övertid väntade straffar direkt. Ingen förlängning. Således var det alltså dags för lotterihjulet att börja snurra.

Och det började väldigt bra för Sverige. Isak Ssewankambo skickade in den första straffen i mål följt av att Mohlin räddade ryssarnas första straff. Sverige var på väg mot ännu en bragd. Sedan fortsatte målen att avlösa sig. Och båda lagen följdes åt. Mittbacken Linus Wahlqvist chippade även in en läcker straff.

Fram till den femte och sista straffomgången ledde fortfarande Sverige med 4-3 och det var dags för Mirza Halvadzic. Allt Malmöpågen behövde göra var att rulla in straffen och Sverige skulle vara klart för EM-final. Men straffen blev helt misslyckad. Det måste ha varit en felträff där bollen gick lågt och nästan mitt i mål. En enkel räddning för den ryske målvakten Anton Mitryushkin. Avgörandet var bortblåst och Ryssland kom i kapp genom att sätta sin femte straff. Nu väntade sudden death i straffar och därmed även en målkavalkad.

Sverige, Jakob Bergman: mål - 5-4
Ryssland, Vladislav Parshikov: mål – 5-5

Sverige, Noah Sonko Sundberg: mål – 6-5
Ryssland, Sergei Makarov: mål 6-6

Sverige, Ali Suljic: mål – 7-6
Ryssland, Aleksandr Likhachev: mål – 7-7

Sverige, Sebastian Ramhorn: mål – 8-7
Ryssland, Dmitri Barinov: mål – 8-8

Sverige, Sixten Mohlin (mv): mål – 9-8
Ryssland, Anton Mitryushkin (mv): mål – 9-9

Fram till straffomgång 11 där det var dags för Isak Ssewankambo att skjuta sin andra straff. Kylan fanns inte kvar från den första straffen och bollen gick en bit över ribban. Fan.

Sedan stegade Ramil Sheydaev fram för andra gången och placerade behärskat in det avgörande 10-9-målet. Rysslan till EM-final mot Italien. Ridå för Sverige. Fan, fan, fan.

Ramil Sheydaev avgör med den sista straffen i mål bakom Sixten Mohlin. Foto: Uefa.com

Noah Sonko Sundberg, Mirza Halvadzic, Sixten Mohlin, Linus Wahlqvist. Foto: Uefa.com

Så nu sitter man här morgonen efter att Sverige åkt ur ett EM på straffar igen. Och det är alltid lika bittert. Samtidigt som jag undrar varför Sverige har så svårt att vinna straffavgörande i stora mästerskap, framförallt EM också. Inte sedan VM 1994 har ett svenskt landslag gått vidare i ett slutspel på straffar. EM 2004 mötte A-landslaget Holland men straffmissar från Zlatan Ibrahimovic och Olof Mellberg skickade ut ett Sverige som gjorde sin bästa turnering på 2000-talet och var värda mer än en kvartsfinal.

Sedan var det dags för U21-landslaget i hemma-EM 2009. På nytt ett Sverige som charmade alla och gick hela vägen till semifinal mot England. Där stod Ola Toivonen, Marcus Berg, Rasmus Elm med flera för en makalös upphämtning när 0-3 blev 3-3 på 13 minuter i slutet av matchen. Sedan väntade straffar där Joe Hart lyckades psyka både Marcus Berg och Guillermo Molins till straffmissar och Sverige missade finalen.

Återigen var det i år då dags för ett svenskt U-landslag som charmade alla fram till och med semifinalen att darra vid ett straffavgörande i ett EM-slutspel. Och därmed missa en förtjänad EM-final. U17-grabbarna dansade in i våra hjärtan 2013 och det är med bitter eftersmak som de nu får lämna turneringen som tredje bäst i Europa. Det spelas tyvärr ingen match om tredjepris.


Förbundskaptenen Roland Larssons syn på matchen efter slutsignalen. Video: svenskfotboll.se

Visst kan man skylla på mycket nu efter men det är lite småsint att som många menar att ryssarna fuskade sig till EM-finalen. Dels med filmningar men även att man hoppade över en straffskytt där Aleksandr Golovin aldrig sköt en straff när alla andra gjorde det. Jag kan verkligen inte regelverket för det. Men då Sverige var en man mindre tvingades ju Ssewankambo lägga sin andra straff redan i den elfte omgången. Därför följde även Ryssland efter med Sheydaev som straffskytt för andra gången. Ingen Golovin alltså. Men när lagen skjutit 22 straffar så är det inte direkt avgörande om en spelare inte lägger och en annan lägger två straffar istället. Det är inget som vi svenskar ska haka upp oss på.

Nä, Sverige var värda mer i det här EM:et och borde avgjort semifinalen under ordinarie matchtid. Därav tycker jag att det mest är utvisningen som är avgörande för matchen.  Men för att vara debutanter i U17-mästerskap och gå till slutspel, bli tredje bäst i Europa samt bli klart för U17-VM i Förenade Arabemiraten i oktober/november i år. Det är respekt.

All heder till dessa killar som gjort det möjligt:

1 Sixten Mohlin Malmö FF 19960117
12 Hampus Strömgren Mjällby AIF 19960708
2 Jakob Bergman IK Sirius FK 19960102
4 Sebastian Ramhorn Kalmar FF 19960503
5 Johan Ramhorn Kalmar FF 19960503
6 Noah Sonko Sundberg AIK FF 19960606
3 Ali Suljic Motala AIF FK 19970918
7 Linus Wahlqvist IFK Norrköping FK 19961111
8 Elias Andersson Helsingborgs IF 19960131
15 Gentrit Citaku IFK Norrköping FK 19960225
17 Mirza Halvadzic Malmö FF 19960215
11 Anton Jönsson Salétros AIK FF 19960412
13 Viktor Nordin Hammarby IF FF 19960118
10 Erdal Rakip Malmö FF 19960213
14 Isak Ssewankambo Chelsea FC 19960227
9 Valmir Berisha Halmstads BK 19960606
16 Gustav Engvall IFK Göteborg 19960429
18 Christer Lipovac Karlslunds IF HFK 19960307

 

Hela Sverige vet vad ni har gjort och kommer att längta till VM i höst. Bara tillbaka och fortsätta er utveckling nu och vissa lär vi se mer av redan den här säsongen i allsvenskan. Det lär även bli en hel del proffsanbud till sommaren för flertalet av spelarna.
Tack för underhållningen! 

+++++

Följ mig på twitter här:
twitter.com/StefanOttosson 

Ryssen kommer – igen

May 13, 2013 3:19 pm, Stefan Ottosson

Rubriken är ett klassiskt uttryck i Sverige som genom historien blivit detsamma för att Sverige ska rusta sitt försvar. Bakgrunden är att Ryssland för flera, flera år sedan var ett ständigt hot mot Sverige. Och hela landet gick i princip bara och väntade på en militärinvasion från jättelandet i öst. Vad har då detta med fotboll att göra?

Ja, antingen allt eller ingenting. Men i U17-EM står det nu klart att Sverige, som gick vidare som tvåa i grupp A, ska möta Ryssland, grupp B-vinnaren, i semifinalen. Och ett svenskt landslag har gått på en mina mot Ryssland i en avgörande EM-mach förut. Då var det 2008 i Österrike/Schweiz och en viss Andrej Arsjavin som verkligen exploderade in i fotbolls-Europa efter den sommaren.

Fem år senare kommer orden “ryssen kommer” och sommaren 2008 åter till minnet.

För att för Sveriges del så är det försvaret som måste fortsätta vara starkt för att kunna bräcka ryssarnas attacker. Under gruppspelet visade U17-killarna just hur oerhört svårslagna och defensivt starka de är. Målvakten Sixten Mohlin har bara fått hämta bollen från egna nätet en gång på tre matcher. Imponerande.

Till sin hjälp har mittbackarna Linus Wahlqvist och Noah Sonko Sundberg varit hänsynslösa i sitt försvarsspel hittills. I sista gruppspelsmatchen mot Slovakien klev även Ali Suljic in som mittback och var lika bra. Ytterbackar då var även Kalmar FF-tvillingarna Sebastian och Johan Ramhorn som bidrog till den hållna nollan mot värdlandet inför 6000 hemmafans på läktaren.

Så försvaret är nyckeln för att nå den åtråvärda EM-finalen. Det måste hålla när ryssen kommer.

2008 var Sveriges A-landslag på väg mot sitt fjärde raka slutspel i ett stort mästerskap. Efter vinst mot Grekland och en knapp förlust mot Spanien var Ryssland det enda hindret för att gå vidare från gruppen. Ryssland som var ett landslag som hade somnat in lite i flera år skulle ju bara besegras enkelt. Då ville en Zenit St. Petersburg-anfallare annat.

Andrej Arsjavin hade missat de två första matcherna på grund av en utvisning i kvalet och gick in i sin första EM-match mot Sverige. Ja, vi vet ju hur det gick. Sveriges “storhetstid” med garanterat slutspel i mästerskap försvann. Fem år sedan har vi heller inte lyckats ta oss till ett slutspel i ett stort mästerskap. Och denne Andrej Arsjavin charmade alla efter succén mot Sverige där han avgjorde med 2-0-målet.

Nu när Sverige-Ryssland väntar igen är det nästan läskigt skrämmande att en ny Zenit St. Petersburg-anfallare seglar upp som det största hotet. Det efter att Sverige har slagit ut både Österrike(!) och Schweiz(!) i gruppen. Ramil Sheydaev är namnet som ni ska akta er för. Känner ni inte igen honom?
Det är för att han har varit avstängd hela gruppspelet efter en utvisning i EM-kvalets sista match. Matchen mot Sverige blir alltså hans första i detta EM:et. Fan, det känns inte bra det här. 

Men detta svenska P17-landslag har hittills inte känts som vårt A-landslag. De bryter mönster. De går till EM genom att ta poäng mot Ungern borta, de vinner premiärmatcher och de går vidare med fem poäng från gruppspelet.
Eller vänta, A-landslaget vann premiärmatchen den där hemska sommaren 2008 och när man gått vidare till slutspel sedan 2002 har man alltid gjort det med fem poäng och 2003 slog man Ungern borta i kvalet och tog sig sedan till EM 2004…

Varningsklockorna ringer i öronen inför EM-semifinalen på tisdag klockan 20.30. Slå gärna sönder dem, U17-grabbar.

Ramil Sheydaev i den kvalmatch mot Portugal som han blev avstängd.

ps. I den andra semifinalen möts Slovakien och Italien. ds.

Följ mig på twitter här:
twitter.com/StefanOttosson 

U17-EM: Sverige klart för VM och nära semifinalen

May 9, 2013 8:10 am, Stefan Ottosson

I skuggan av 71-årige Sir Alex Fergusons avsked till fotbollen så spelades det även ett speciell match igår ur svenska ögon sett. De 55 år yngre killarna i U17-EM mötte Österrike och det blev 1-1. En uddlös oavgjord match som egentligen inte borde betyda så mycket för de berörda – men det gjorde det verkligen i går.

För att den oavgjorda matchen innebär att Sverige är:
– Enormt nära en semifinal i EM-slutspelet.
– Klart för U17-VM senare i år.

Annars gjorde Sverige en klart sämre match än premiären mot Schweiz. Visst var man det bättre laget under den första halvleken som dock blev mållös men i den andra halvleken kom en rejäl dipp från svenskarna. Då började grabbarna ändå med den perfekta starten när ett år yngre Ali Suljic kom bäst på en intränad hörnvariant från Gentrit Citaku och knoppade enkelt in 1-0.

Ali Suljic firar sitt mål med Linus Wahlqvist och Noah Sonko Sundberg. Foto: Uefa

Men den glädjen varade bara några minuter när sedan Österrike gick på offensiven direkt. Fem minuter efter 1-0 testade man Sixten Mohlin från långt håll, Sixten räddade men lämnade retur. En retur som försvaret var alldeles för ofokuserat på och Nikola Zivotic fick hinna först till bollen och slå in 1-1-kvitteringen. Sedan tog Österrike över matchen och svenskarna ska vara glada för att man fick lämna matchen med en poäng i behåll.

Österrikes Nikola Zivotic firar 1-1 med lagkamraten Valentino Lazaro. Foto: Uefa

Här kan ni läsa en intervju av Alexander Malmkvist med målskytten Ali Suljic.

Men åh, så viktig den där poängen är. För att i och med att de övriga två lagen Slovakien-Schweiz bara fick 2-2 ger det den här tabellen efter två matcher spelade:

1. Slovakien    3-2    4
2. Sverige       2-1    4
——————————
3. Schweiz      2-3     1
4. Österrike    1-2     1

Och när det är inbördesmöten som avgör så ser ni att Schweiz inte kan komma förbi Sverige oavsett hur det går i sista matchen.  Då det även är de tre bästa som går vidare till U17-VM i Förenade Arabemiraten i oktober/november så har Sverige redan en biljett klar till det mästerskapet. Otroligt roligt att de här grabbarna får mäta sig med de allra bästa i världen och inte bara i Europa.

I sista matchen möts sedan Slovakien-Sverige och Schweiz-Österrike. Och då de två bästa går vidare till EM-semifinal så är det inte alltför omöjligt om Slovakien och Sverige kör en kompisgrej och kryssar för att ta vidare båda lagen. Vi har sett det många gånger förut. Kryss i den matchen och både Schweiz och Österrike är helt körda.

Sverige kan även gå vidare vid förlust men då måste det bli kryss i Schweiz-Österrike eller att Schweiz vinner. Därför vill jag ge Sverige väldigt goda chanser att gå vidare i det är EM-spelet. Men de ska förtjäna det först och att möta Slovakien i Slovakien blir nog inte den lättaste matchen.

Lagkaptenen Elias Andersson var tillbaka på mittfältet efter avstängning. Foto: Uefa

Sveriges startelva mot Österrike såg ur så här:

Mohlin
Suljic – Sonko Sundberg – Wahlqvist – Ramhorn
Gentrit Citaku (74) – E. Andersson – Ssewankambo – Jönsson Salétros
Engvall (62) – Lipovac (52)

Inhoppare:
Rakip (52)
Halvadzic (62)
Nordin (74)

Alltså tre ändringar jämfört med premiärstartelvan där Valmir Berisha inte kunde spela på grund av sin brutna näsa samt Mirza Halvadzic och Erdal Rakip inte fick något nytt förtroende. Istället var tidigare avstängde spelarna Elias Andersson och Gentrit Citaku tillbaka i startelvan tillsammans med anfallaren Christer Lipovac.

Nästa och sista gruppspelsmatchen mot Slovakien är lördagen den 11:e klockan 16.30 och matchen ser ni i Eurosport 2. Förutom den åtråvärda slutspelsplatsen i potten har Sverige då även chans till att förlänga sin förlustfria svit som är uppe i hela 10 matcher. Kommer den elfte på lördag blir det förlängt EM-spel för Sverige.
Det håller vi tummarna för.


Här är förbundskapten Roland Larssons ord efter att VM-platsen säkrats.

+++++

Fortsätt följa mig på twitter:
twitter.com/StefanOttosson 

Dubbla svenska framgångar – drömstart i U17-EM och överlägset i Lettland

May 6, 2013 5:06 pm, Stefan Ottosson

Ja, vad ska man säga om premiärsegern i U17-EM. Det är bara att applådera U17-grabbarna till en perfekt genomförd EM-premiär. Att vinna första matchen är i sig bara det väldigt tufft då svenska A-landslag oftast brukar inleda ett mästerskap trevande.

Och det var även motståndaren Schweiz som började matchen bäst. Men Sverige åt sig in och efter flera fina chanser kom det efterlängtade målet efter 38 minuter. Halmstads BK:s Valmir Berisha hittade anfallspartner Gustav Engvall med en läcker, kort djupledspassning in i straffområdet. IFK Göteborgs Engvall var sedan iskall och petade in 1-0 retfullt förbi Schweiz-målvakten. Klassframspelning och klassavslut.

Den andra halveken kom sedan mest att handla om kamp och det var Sverige som var närmast 2-0 än Schweiz en kvittering. Malmö FF:s Mirza Halvadzic fick ett perfekt läge för mål men lyckades inte förvalta avslutet. De tre poängen är blytunga för Sverige som blev kvitt all press som EM-debutanter direkt och nu kan rida på självförtroendevågen. Tre poäng mot just Schweiz är heller det inte särskilt dumt. Landet är erkänt skickligt på ungdomsnivå men sedan är det ju svårt att säga just hur bra den här generationen står sig mot tidigare framgångskullar. Men det är en imponerande seger från svenskarna, helt klart.

Spelare som lyste i matchen var främst anfallarna Valmir Berisha och Gustav Engvall, tillsammans med vänsteryttern Mirza Halvadzic. Men även lagkaptenen för dagen Linus Wahlqvist höll ihop backlinjen perfekt och målvakten Sixten Mohlin var rena muren mellan stolparna och visade upp flera fina räddningar.

Så här såg startelvan ut:
Mohlin
Suljic – Sonko Sundberg – Wahlqvist, S. Ramhorn
Rakip – Ssewankambo – Salétros Jönsson – Halvadzic
Engvall – Berisha
Inhoppare: Lipovac (59), Nordin (75), J. Ramhorn (80)

Segern var även viktig då Sverige saknade trion Elias Andersson, Gentrit Citaku och Jakob Bergman. Trion blir spelklar till nästa match. Men där är det även oro för Valmir Berisha som tvingades lämna gårdagens match efter en ihopskallning.

I den andra matchen i gruppen vann värdnationen Slovakien mot Österrike med 1-0 också och delar gruppledningen med Sverige. Nästa match för grabbarna är mot Österrike på onsdag klockan 16.00.

De tre tre poängen mot Schweiz var även enormt viktiga i jakten på en VM-biljett. De tre bästa från gruppen går dit och med en seger direkt talar mycket för att Sverige ska kunna sluta som sämst trea. Men det är en parentes för att nu är det en plats i slutspelet som gäller för Sverige efter drömstarten.


Hittade tyvärr inte video på målet. Men här är en intervju med förbundskapten Roland Larsson. Foto: svenskfotboll.se

Här hittar ni en intervju med målskytten Gustav Engvall också:
http://www.fotbollskanalen.se/sverige/segerskytten-nu-forstar-vi-hur-javla-bra-vi-ar/

1-0-matchvinnaren Gustav Engvall direkt efter slutsignalen mot Schweiz. Foto: SvFF

+++++

De ett år yngre landslagskillarna i P16-landslaget har även varit iväg på en liten turnering i Lettland och stått för bländande spel. Mot motståndet Finland, Estland och Lettland blev det full pott för Sverige efter tre uddamålssegrar.

Sverige-Finland 3-2 Mål: Tshutshu Tshakasua Wa Tshakasua, Erik Andersson och självmål.

Sverige-Estland 1-0 Mål: Tshutshu Tshakasua Wa Tshakasua.

Lettland-Sverige 1-2 Mål: Filip Sachpekidis och Albin Skoglund.

Turneringens profil var ju den populäre Tshutshu Tshakasua Wa Tshakasua från Gefle IF som med sina två mål bidrog en hel del för Sverige. Förbundskaptenen Magnus Wikman sa så här om anfallaren efter Estlandsmatchen:

– Vi har bra forwards överlag i det här gänget, men han är en riktigt spännande forwardstyp. Giftig, bra i djupled och en kylig avsutare, säger Wikman.

Tshutshu Tshakasua Wa Tshakasua i landslagsdressen. Foto: Privat

Intressant just i matchen mot Estland var att Sverige formade ett anfallsspar med Tshakasua och Jordan Larsson. Där har vi en mycket spännande duo som nog kommer att få gott om chanser tillsammans.

Annars var den här träningsturneringen till för att alla skulle få visa upp sig. Så det var en hel del olika uppställningar och roteringar i truppen från match till match. Imponerande då att lyckas vinna samtliga matcher med olika spelare på olika positioner.

Återväxten är god och det luktar kanske nytt U17-EM nästa år…

Följ mig även på twitter:
twitter.com/StefanOttosson 

Gästinlägg: Robert Mirosavic om proffslivet i Portugal

May 2, 2013 9:00 am, Stefan Ottosson

Ja, då var det dags för bloggens första gästspel här. Flera av er har varit intresserade av att hjälpa mig och självklart är ni varmt välkomna att få inlägg postade här då jag vill att bloggen ska vara till för alla.

Först ut då är alltså Portugalexperten Miguel Elmstedt Veiga som fått en liten pratstund med Helsingborgsfostrade talangen Robert Mirosavic.
Take it away, Miguel!

+++++

Fotbollstalangen Robert Mirosavic, kanske mest känd från programmet “Blågula drömmar – vägen till landslaget”, där han var en av de mest framhävande personerna.

Men vad hände sen med den talangfulle mittfältaren?

I intervjun nedan berättar Robert om sitt nya liv som ungdomsproffs i Portugal och storklubben Benfica.

Sommaren 2012 valde du 17 år gammal att flytta från tryggheten och familjen i Helsingborg för att flytta söderut till Portugal. Hur gick tankarna när du gjorde ditt val?
– Det var mycket som skulle vägas in såklart. Men jag kände rätt snabbt att man får kanske bara en chans i livet att flytta utomlands och spela fotboll. Jag hade även anbud från Real Madrids ungdomsakademi och var länge inne på det spåret. Real var verkligen sugna på att värva mig. Men när Benfica hörde av sig kändes det som ett bättre alternativ.

Hur har din första säsong i Benfica varit och hur har det fungerat socialt för dig i Portugal?
– Det har varit väldigt lärorikt. Allt är bättre än hemma i Sverige. Det är mycket mer teknisk fotboll och 99 % av träningen sker med boll vilket är en stor skillnad mot i Sverige. Socialt har det varit enklare att komma in i gruppen än vad jag kanske först trodde. Benfica är som en stor familj alla tar hand om alla. Jag flyttade ner hit till Portugal själv men vi bor hela U-19 laget och många från B-laget ute på Benficas anläggning som ligger lite utanför Lissabon. Man lär känna grabbarna snabbt även om de var lite svårt i början då de inte gillar att prata engelska och var lite blyga även om de kan prata engelska bra. Sen har även min agent hjälpt mig mycket. Även Nemanja Matic i A-laget har varit ett stort stöd. Vi båda pratar serbiska så han har tagit hand om mig på ett väldigt bra sätt. Men som sagt Benfica är en klubb där alla tar hand om alla så det har inte varit några problem alls.

Du tillhör som sagt Benficas ungdomsakademi men vilket lag är det du representerar av dessa?
– Jag tillhör U-19 laget där det är spelare födda 1995-1994. Det är där jag spelar seriematcher och tränar mestadels. Sen har jag även tränat en del med Benficas B-lag som spelar i portugisiska andraligan. Har dock inte spelat några tävlingsmatcher med B-laget än. Sen har jag även fått testa på att träna med A-laget ett par gånger.

Hur kändes det att träna med A-laget? Det finns ändå ett par riktiga stjärnspelare i den truppen?
– Man var lite nervös innan. Men när man väl kom igång ute på planen märker man att det är vanliga personer och det är bara köra på och spela sitt spel. Det är klart det är högt tempo och att alla är väldigt individuellt skickliga. Men att jag får chansen att träna med A-laget är ett tecken på att de tycker jag har gjort något bra så det var som sagt bara gå ut och spela sitt spel.

Du tillhör som du berättade Benficas U-19 lag. Hur har din första säsong gått rent spelmässigt och hur har det gått för laget?
– Det har gått bra både för mig personligen och för laget. Jag har spelat mestadels innemittfältare men även en del på kanten. Men det är på mitten jag trivs bäst och jag känner att jag får ut det maximala av mig som fotbollsspelare. Jag gillar teknisk fotboll och det är precis så Benfica vill spela så det är perfekt. Sen har laget också gått bra. Vi ligger delad etta med Sporting och en poäng före Porto med fyra omgångar kvar. Så det kommer att bli roliga matcher nu mot slutet.

Hur ser du på nästa säsong och framtiden i Benfica?
– Jag krigar på här i Benfica, vi tränar två gånger om dagen. Sen nästa säsong ska vi spela Champions League för U-19 lag så det kommer att bli väldigt roligt. Jag kommer att bli kvar här i Benfica i vilket fall. Förhoppningsvis kanske spela lite mer matcher med Benficas B-lag. Det är bara en själv som sätter sina gränser. Det gäller att kriga på varje dag och göra sitt bästa för att lyckas.

Champions League för U-19 nästa år låter ju väldigt spännande. Hur tror du ni står er internationellt mot andra ungdomslag?
– Jag vet att vi står oss bra. Hela den portugisiska ligan är väldigt underskattad i Sverige. Topplagen i Portugal har akademier i toppklass och A-lagen står sig bra i Europa som man ser när Benfica, Porto med mera spelar ute i Europa. Portugisiska ligan är även väldigt bra på att få ut spelare i storklubbar runt om i Europa. Och man känner verkligen att lagen här satsar på sina talanger och ger oss så bra förutsättningar som möjligt.

Du har inga planer på att bli utlånad till exempel till Sverige för att få A-lags rutin?
– Nej inte som det ser ut just nu. Jag krigar på här och jag känner att jag utvecklas för varje dag som går. Träningarna här är väldigt lärorika och motståndet som vi har i U-19 håller bra klass så jag har inte bråttom. Jag stannar hellre utomlands och kämpar på. Man har fått en möjlighet att representera en klubb utomlands och då känner jag att jag vill ta vara på den tiden maximalt.

Du var en av personerna i SVT dokumentären “Blågula drömmar – vägen till landslaget”. Hur har det sett ut med landslaget sedan ni gjorde den dokumentären för din del?
– P-95 landslaget har inte spelat några tävlingsmatcher utan bara haft träningsläger på Bosön vid ett par tillfällen under året. Men Benfica har valt att inte släppa mig på dessa läger vilket jag förstår då det blir mycket resa för lite träning. Men självklart är landslaget något man tänker på och jag har kontakt med tränaren. Självklart hoppas jag att man blir uttagen när det börjar gälla tävlingsmatcher.

Till sist vad har du för tips till andra unga spelare som satsar på fotboll?
– Träna, träna och återigen träna. Sen tro på sig själv och lägga ner mycket tid för att lyckas.

Robert Mirosavic är ofta lagkapten i de svenska ungdomslandslagen.

Om ni vill läsa mer från Miguel kan ni följa hans blogg som är helt inriktad på portugisisk fotboll. Här hittar ni den:
portugisiskfotboll.wordpress.com/
 

+++++

Är det fler som känner att de vill göra något här i bloggen, som sitter på en härlig intervju eller liknande. Tveka inte att höra av er så kan vi nog hitta en lösning. Jag välkomnar det mesta, bara det rör våra svenska talanger. Men det vet ni ju vid det här laget.

Ni når mig bäst via mejl (till höger) eller twitter:
twitter.com/StefanOttosson 

Spelarporträtt: Zia Sakirovski – Malmös nästa Ztjärna

April 29, 2013 8:30 am, Stefan Ottosson

Ni vet hur det brukar vara med fotbollsspelare som lyckas. Man har något visst speciellt under barndomen när allt fortfarande bara är lek och skoj. Sedan kommer tonåren och mycket händer i kroppen under utvecklingen. Färdigheterna slipas ytterligare och den rejäla satsningen börjar. Sedan får man äntligen kvittot på allt hårt slit genom att nå den framgång som man så väl förtjänar.

16-årige Zia Sakirovski är mitt i den utvecklingen.

Bakom ligger de lekfulla åren. Framför ligger drömmarna om proffsliv, VM och att vinna guldbollen, Ballon d’Or. Men just nu handlar verkligheten bara om två saker. Att växa och att bli uppflyttad till U19-laget.

År 2 f.Zl, alltså 1997, fick Malmöparet Sakirovski från Albanien sin första son. Efter fem döttrar kom till slut lille Zia. Fem år senare, år 3 e.Zl, kom Zia för första gången i kontakt med sin dröm här i livet.

– Malmö FF hade någon fotbollsskola på sommaren som man kunde anmäla sig till. Så mamma anmälde mig till det när jag var fem år gammal. Hon tänkte att jag skulle ha någonting att göra på fritiden, säger Zia Sakirovski till fotbollskanalen.se.

– Jag kommer ihåg att min högra arm var bruten. Så jag var rädd för att jag inte skulle få träna med det. Därför var jag var tvungen att gömma armen under tröjan. Men annars var det en helt okej start. De gillade mig.

Ingen märkte den gömda, brutna armen och Zia blev en del av MFF:s ungdomssektion. En satsning som numera är en förebild inom svensk ungdomsutveckling.

Zias, som även kallas Ziush, inledande år som MFF-spelare handlade mycket om hans storlek och hur han fick utveckla andra spetsegenskaper. Något som många kortväxta ungdomar kan likna sig vid.

– Jag var inte direkt den största i laget, jag var ganska liten i den åldern. Så jag kände en stor skillnad. Men det som hjälpte mig var min spelförståelse och min snabbhet.

När började du märka att du var bra och att du skulle satsa på fotbollen?
– Det var vid 10-11-årsåldern. Då började jag växa storleksmässigt också. Då kände jag ”wow, det var enkelt det här, det ser bra ut”.

Sedan var det på den vägen. Anfallaren Zia Sakirovski spelade med sitt 97-lag och öste in mål säsong efter säsong. Men steget till att börja spela med äldre kom så sent som inför förra säsongen när det äldre U17-laget kallade på 15-åringen.

Och det var en omställning för Zia.

– Ja, att komma från min egen ålder, där var jag rätt överlägsen och sen komma upp till de äldre grabbarna. De var snabbare, starkare och allt och man hade inte så mycket tid på sig med bollen.

Men mer om det senare. Under alla barndomsåren på gräsplanen hanns det även med gott om fotboll vid sidan om.

– Mitt fotbollsintresse är jättestort. Varje dag, allt är fotboll för mig. Fifa, fotboll på kvällarna, ute på gården, verkligen allt. Jag kollar på fotboll hela tiden. Så fort det är fotboll så stannar jag inne, låser rummet och slår på tv:n direkt.

Vilka är favoritspelarna då?
– Det är Zlatan. Bara han, ingen annan.

Haha såklart, när fick du upp ögonen för honom?
– Det var hans andra år i Ajax. Det var då jag började förstå fotboll.

Efter den dagen följde Zia allt kring cirkus Zlatan och via Juventus, Inter, Barcelona, Milan och PSG har Zia fått byta favoritlag många gånger. För egen del är det väldigt lätt för en förortsgrabb från Malmö att direkt förknippas med Herr Ibrahimovic och Zia med det karaktäristiska Z:t i början av sitt namn har han fått höra mycket.

– Ja, det är många som har sagt ”åh vilken Zlatan-supporter du är”. Sedan brukar även folk i mitt område säga att jag är den nya Zlatan och så.

– Om man kollar på spelstil så ser vi väldigt olika ut. Han är ju mycket större än mig. Men han och min spelstil påminner ändå lite av varandra. Hur han ser hela spelet och så. Och gör grejer utanför ramarna.

Har det varit jobbigt att bli jämförd med Zlatan?
– Ja, ibland kan det bli det. Visst, det är ju ändå stort att bli jämförd med Zlatan men ibland, ja, det är lite jobbigt ibland.

Finns det fler spelare som du försöker lära dig av?
– Ja, jag gillar ju Ronaldinho och även Ronaldo, den tjocke. Sedan även vad Messi gör med bollen, det är helt otroligt.

– Alltså det är inte så att om jag ser en fint så tänker jag ”wow, nu ska jag träna på den”. Jag kollar mycket hur de tänker, om de slår rätt eller fel passningar, sedan tar man ju efter litegrann av allt, det är ju klart.

Vad motiverar dig med fotbollen?
– Nu när jag väl har startat detta och folk börjar känna till mitt namn så är det vissa som säger att jag inte kommer att lyckas. Och jag vill kunna bevisa för dem att de har fel. Att det går att bli bäst. Sedan så är det jäkligt roligt att spela fotboll också.

Lagbilden för U17 där Zia ringas av den den röda cirkeln. Foto: Malmö FF

2012, 13 e.Zl, flyttades 15-årige Zia upp till Malmö FF:s U17-lag. Som 97:a skulle han spela med klubbens 95-96:or. För första gången skulle Zia ingå i en äldre trupp och förutom åldersskillnad var det även en hård konkurrens på anfallet.

– Vi var fem anfallare i truppen då. Och de andra var ju 95-96:or, så det var ganska tufft att ta en plats. Men det gick bra ändå. När jag väl fick spela så gjorde jag mina mål och ja, jag kom snabbt in i startelvan. Därefter var det bara att pumpa på.

Denna säsong hade Zia ett självförtroende som aldrig förr. Något som även skulle visa sig i målproduktionen när allt skulle summeras framåt vintern. Zia visste vad han var kapabel till och att det stora genombrottet bara låg runt hörnet. Hur kom det sig då? Jo, det var två storklubbar som såg till det.

– Jag provtränade med Manchester City och sedan Ajax två gånger om.

Berätta.
– Jag var i City när jag var 14 år, i slutet på året där, då åkte jag dit. De bjöd in mig för nio dagar. Jag hade just haft match dagen innan, MM – Malmö Mästerskap, och avgjort med tre mål. Sista målet var en volley i nättaket. Så fick jag en liten sträckning på baksidan av vänstern. Men jag sa inget, för att jag inte trodde att det skulle vara ett problem. Så åkte vi dit och redan första dagen var det träning. Sedan var det träning igen dagen efter. Och då kändes det som att det sprack där bak. Då fick jag massage och behandling varje dag. Sedan sista två dagarna kom jag in i lättare träning och sista dagen så spelade jag en halvlek mot Blackburn. Och fick göra en assist. Så det blev bra till slut.

Zia under träningsmatchen med City. “Var vänsterytter och fick elvan”. Foto. Privat

Vad fick du höra från City?
– Ja, det var ju mycket då att jag fortfarande var liten jämfört med andra. Så de sa att jag var en bra fotbollsspelare och så men att jag måste bygga upp mig. De sa att de kommer att komma och kolla på mig flera gånger och att vi skulle ha bra kontakt med varandra.

Hur mäktigt var det att vara hos Manchester City?
– Ouff, ah det var helt sjukt. Vilken klubb det var, de hade verkligen allt. Allt. Vad man än ville ha så hade de det. Vi åkte även till A-lagets träningsanläggning, Carrington. Jag fick se deras omklädningsrum och allt de hade där, deras fysställe och så.

Fick du träffa John Guidetti då eller?
– Nä, han var inte där. Men jag fick träffa många andra, (Sergio) Agüero, (Robert) Mancini, (Vincent) Kompany, (Nigel) de Jong. Aguero var riktigt tungt faktiskt. Sedan såg jag en match också. De mötte Wolves och vann. Det var mäktigt.

Zia tillsammans med Citystjärnan Sergio Agüero. Foto: Privat

Zia bredvid Citytränaren Robert Mancini. Foto: Privat

Sedan var det Ajax.
– Ja, det var när jag var femton. Då åkte vi dit efter att det hade varit mycket snack. De ville egentligen bjuda in mig fem-sex månader innan. Och när vi väl kom dit så var det träning och så. Men det var ingen match när jag var där. Så det var det som var nackdelen, att man inte fick visa upp sig på någon match.

– Men provträningen gick bra. Tränaren sa att allt hade gått bra och att de var imponerade och att de skulle prata igenom det. Sedan kom jag dit andra gången i februari nu. Och då sa att det skulle vara en match dagen innan vi skulle åka. Så jag var helt förberedd på den matchen. Att nu ska jag visa upp mig. Sedan när vi kom dit så hade allt blivit inställt. Ingen match och såna grejer så det var ju synd igen. Men annars gick det bra på träningarna och jag gjorde några mål. 

Zia i fullt Ajax-träningsställ under provträningen. Foto: Privat

Vilken klubb fick du bäst intryck av?
– Alltså Ajax var inte så mycket mindre ”wow” än City. Utan akademin var ungefär samma och de hade också allt. Och jag tyckte att Holland passade mig mycket bättre. I England var det mer fysiskt, stora, starka, krig – bam! Jag är inte sån och det var inte så i Holland.

Första kontakten med proffslivet och ett första kvitto på talangen. Europa var nära för Zia. Väl i Sverige fortsatte målen ösa in och säsongen 2012 blev ett rejält genombrott i MFF:s ungdomssektion. U17-laget vann SM-slutspelet för pojkallsvenskan och Zia vann skytteligan. Första året med två år äldre. Efter säsongen ärades Zia även av klubbens vandringspris till den mest lovande 15-åringen i föreningen.

Ett pris som bland annat Alexander Nilsson, utlånad till Landskrona BoIS, Dino Islamovic, Fulham, och Muamet Asanovski, Ängelholm, tidigare fått.

– Det betyder mycket faktiskt. Att få ta emot det priset, ah, det var riktigt stort.

Känner du en stor press efter det här priset, att folk förväntar sig att du ska bli något?
Nja, alltså jag gillar när folk lägger mycket press på mig. ”Han ska avgöra det här och så”, jag gillar sånt. Det ska vara press. Jag känner aldrig sånt att ”nu har jag press, nu kan jag göra bort mig”.

Vad säger polarna då? ”Ååh här kommer MFF:s bästa femtonåring” eller?
– Ja, det är många, ute på mitt område, som säger ”Uh, där är han som var i City och Ajax” och bla bla, det är mycket sånt. Men det är ändå stort att som femton-sextonåring få höra såna grejer.

Har du fått en massa yngre fans nu eller?
– Mm, faktiskt. Om jag går förbi så kan det vara någon som säger ”ah, du är så bra”, så är det klart att man spelar lite fotboll med honom. Man ska vara snäll mot dem små.

Zia med priset “Folksams vandringspris för lovande 15-åring”. Foto: Privat

Efter förra årets succé i U17 är nu årets mål U19 för Zia. Sedan är stegen till Malmö FF:s A-lag inte allt långt borta.

– Jag vill komma till U19 den här säsongen. Sedan finns det även U21 men det är tufft med U21 för att där spelar ju A-lagsspelarna också. Men jag siktar på att ta en startplats i U19 till slutet av säsongen ändå.

Hur nära är du U19?
– Ja, i U19 är ju alla 95-96:or som jag spelade med förra året hela säsongen. Så jag känner alla och har spelat mycket med dem, så det hade inte varit något problem. Och tränaren är även den jag hade i U17 förra året. Så de har hela tiden sagt att jag ska komma upp permanent och spela med dem. Och jag har nu bara väntat och gjort de rätta sakerna på träningarna. Jag har presterat och väntar bara på att komma upp närsomhelst. Så det är många som har snackat om det faktiskt.

– Det är bara en tidsfråga när det händer. Jag känner att jag klarar av den nivån.

Tränaren i U19 är MFF-ikonen Tore Cervin. Tore spelade i Malmö 1972-1980 och var även med om den historiska Europacupfinalen 1979 mot Nottingham.

– Tore har hjälpt mig med allt, både med fotbollen och han fanns där för mig även om det var något i skolan. Han hjälpte mig när jag hade en liten formsvacka i U17 och sa alltid bra saker i träning och på matcher.

Hur ser du på chanserna att lyckas i Malmö FF, de släpper ju ändå fram många talanger?

– Ja, faktiskt. De har ju skrivit på med fem lärlingar i år. Och det är många från U19 som spelar med U21-laget. Så det är ju jättebra, de släpper fram många unga.

Zia, med handen över Ä:et, firar SM-guldet i pojkallsvenskan med U17. Foto: Privat

Zia står inför ett viktigt skede i sin karriär. 16 år gammal har det blivit hög tid att bestämma sig för framtiden. Det beslutet som färgat flera svenska talangers karriärer innan. Stanna i Sverige och etablera sig eller ta chansen och gå utomlands tidigt. För att buden finns om man säger så.

– Ja, det är många som jagar mig. Jag valde att träna med City och Ajax för att de klubbarna är verkligen wow. Jag kände bara att detta ville jag pröva. Men det finns många fler klubbar också.

Så, vill du iväg utomlands tidigt eller vill du gå upp i A-laget i MFF som släpper fram spelare tidigt?
– Det som jag har tänkt är att jag går ingenstans nu. Det har varit många kontraktserbjudanden som jag fått hittills och jag har kunnat gå men jag har valt att säga nej för att jag stanna här och slå mig in i A-laget. Göra en säsong där och kanske sen gå vidare.

Du berättade att du gillat Ajax och den holländska fotbollen bäst. Känns Holland som det rätta första steget?
– Ja, nästa steg borde vara Holland för mig. Om du väl ska utomlands, och du kollar på mig, då är det Holland som gäller. Där det är bra anfallsspel och många mål, perfekt för en anfallare som mig.

– Gå till en klubb där, göra två säsonger kanske och sedan gå vidare till en större klubb och liga om möjligheterna finns.

Vilken liga hade passat dig bäst i framtiden?
– Spanien eller Italien. De är dem. England blir svårt, men kanske när jag är äldre och större.

Vilken är favoritklubben där?

– Det är Real Madrid i Spanien. För att Barca är, ah, fyfan. Jag gillar verkligen inte Barca. I Italien är det sedan Juventus och Milan.

Vad säger mamma och pappa om allt det här intresset från Europa?
– Mamma säger ”nej, nej, du får inte flytta” och pappa också ”nej, nej, du får inte flytta, vad ska vi göra utan dig…” Men de stöttar mig ändå i vilket beslut jag än tar. De säger att ”det du gör är upp till dig och vi hoppar på din buss.”

Men Zia är ändå inte helt ensam med detta beslut. Till hjälp och rådgivning har han agenterna Fabio Alho och Adnan Huseincehajic. En duo med bra erfarenhet av unga, svenska talanger.

– Det var för två och ett halvt år sedan ungefär. Adnan hade kontaktat mig genom en vän till honom och så ringde han och kollade på någon match också.

– Sedan snackade vi i början. Mina föräldar, Adnan och Fabio. Så sa vi att vi inte ville skriva något kontrakt från början. Utan vi väntar och ser hur det ser ut. Så det dröjde ett tag innan jag skrev kontrakt med dem. Men nu är allt klart och påskrivet kring det.

Är det skönt att ha agent eller?
– Ja, det är skönt. Så slipper folk ringa mig och störa hela tiden, om det är någon klubb eller en journalist.

Allt handlar dock inte bara om MFF eller Europa. Det finns något större – landslaget. För Zia gäller i år Sveriges P16-landslag. Men i den senaste landslagstruppen till en fyrnationsturnering i Lettland fanns överraskande inte någon Sakirovski med. Och det var heller inte den första gången som han missat en landslagssamling.

– Nä, jag var med på ett läger i Bosön i augusti men sedan dess har jag inte blivit inkallad till något läger. Jag har inte hört någonting. Några andra från MFF har ju varit med på läger och så, men inte jag. Jag borde få vara där och spela, fotbollsmässigt så klart. Men de kanske tittar på andra grejer, jag vet inte. De får ju mycket information från tränarna i klubbarna och så. Kanske att de även har någon som kommer och kollar på någon match. Så de har ju koll ändå.

Tänker du mycket på det här med landslaget eller?
– Alltså när jag väl fått reda på att jag inte kommit med så är det ju klart att jag tänker den dagen ”fan, varför kom jag inte med? Jag är ju bra, vad gör jag för fel”. Men sedan dagen efter så släpper jag det. Jag kör min grej här i MFF, jag gör det jag ska. Jag tänker att visst är det plus att vara i landslaget, men med landslaget är du kanske sex dagar sammanlagt på ett år. Resten av dagarna är du med klubben. Så det är inte hela världen att inte vara i landslaget nu.

– Sedan har jag faktiskt blivit erbjuden spel från Albanien. Men om man jämför Sverige och Albanien så är det mycket större chans att göra succé i Sverige.

Vad tycker dina föräldrar om det?
– Nä, min farsa säger bara Sverige. Och att jag har mycket större chans här. Sedan är jag ju även uppvuxen här.

Zia “in action” för Malmö FF som hittills varit enda klubben. Foto: Privat

Om du får hylla dig själv lite, vad är dina styrkor som fotbollsspelare?
– Jag är snabb och gör många mål. Jag har bra spelförståelse och jag är på rätt plats vid rätt tidpunkt helt enkelt. Då har jag lätt för att göra mål.  Jag gör väldigt enkla mål, eller det kan se enkelt ut men det är egentligen svårt. Men det är klart att jag har gjort några mål utanför ramarna också. Testat på lite svårare grejer och sånt. Man måste ju göra det.

Vad behöver du förbättra då?
– Jag behöver bygga mer muskler och förbättra huvudspelet. Det tycker jag själv. Alltså jag kan ju nicka nu, men det är klart att jag måste bli bättre på det.

Just bygga muskler är något som Zia tänker väldigt mycket på nu. Han har genom åren alltid varit den korte och smala spelaren som levt på sin ruggiga snabbhet. Nu mäter han 174 centimeter och 60 kilo. Give or take någon centimeter eller kilo. Det är dags att biffa till sig lite. Men det känsliga är ändå att inte tappa kvickheten.

– Jag vill komma upp till 80 kilo ungefär när jag är i 18-årsåldern. Men jag vill inte börja bygga för tidigt så blir jag stor och tung och tappar min snabbhet. Den är ju den viktigaste delen om man ser på fotbollen idag.

– Men jag snackat med mycket sjukgymnaster och undrat om det verkligen är bra för min snabbhet att vara tung. Och de sa att det inte är så bra att bygga på extrakilon. Det är inte bra för min explosivitet.

Om du får jämföra dig med någon spelare. Vem är du lik spelmässigt? Och du får inte säga Zlatan!
– Det skulle vara Messi faktiskt. Inte för att skryta för mycket men jag är sån som dribblar förbi många spelare, är snabb och gör enkla och många mål. Det är många som kallar mig Messi och säger att ”jag gör vad jag vill med bollen”. Men jag vill egentligen inte jämföra mig med honom. Jag gillar inte honom.

Varför det?
– Det är sedan Zlatan var där och han bara ville spela i mitten och förstörde då för Zlatan. Sedan dess har jag hatat både Messi och Barcelona. Men de spelar världens bästa fotboll, det måste jag erkänna.

Okej, hur långt känner du att du kan nå med fotbollen?
Hela vägen. Att vinna den – Ballon d’Or. Det är inte många svenskar som har vunnit den men jag hoppas. Ska träna hårt och göra det jag ska göra, sedan vem vet. Det vore en dröm. Sedan skulle jag även vilja spela med Zlatan. Och vinna någonting för Sverige och landslaget.

Hinner du verkligen spela med Zlatan i landslaget?
– Nä, det blir nog svårt faktiskt. Han är väl 31 år nu, han kanske har tre år till. Jag vet inte, kanske. Man vet aldrig.

Känner du att du har många ögon på dig när du spelar match nuförtiden?
– Ja, det känner jag faktiskt. Jag har sett folk kolla och säga ”Kolla han, tian”.

Hur känns det? Höjer du dig eller blir du nervös av det?
– Ja, alltså ibland vill jag ge så mycket, visa så mycket, så då händer det ingenting. Utan det är bara att gå ut och gör du några mål så gör du det, gör du det inte så, ja, då gör du det i nästa match. Men det är klart att man vill visa upp ett gott intryck och löpa lite extra.

Zia är fokuserad på framtiden som väntar för Malmösonen. Foto: Privat

Säsongen 2013 har precis dragit igång för Zia och Malmö FF:s U17-lag och målet är tydligt för det här året.

– Vinna skytteligan i pojkallsvenskan U17. Och att bli uppflyttad till U19 så snabbt som möjligt detta året. Få någon plats däruppe.

– Och komma med i landslaget. Det är också viktigt för året.

Att Zia är en målskytt av allra högsta rang råder ingen tvekan om då han även berättar om sitt bästa minne under karriären.

– En gång när vi var i en turnering i Danmark 2011. KB-cup i Köpenhamn, så mötte vi BP. Och där spelar Jamaal Raage, han är med i landslaget för 97:orna. Vi skulle möta BP i finalen. Och så stod både jag och han på åtta mål var inför finalen. Så då var det en dansk som intervjuade oss båda inför matchen. Så frågade han mig: ”Ja, final mot BP, vad tycker du om Jamaal och sånt?” Då svarade jag bara att Jamaal är säkert en bra fotbollsspelare men vi kommer vinna finalen.  Och jag kommer att göra två eller tre mål, sa jag.

– Så började vi matchen. Och jag gör 1-0. Jamaal gör 1-1, Jamaal gör 2-1. Jag gör sedan 2-lika innan paus. Sedan gör jag 3-2 i början av andra halvlek och så får jag ett läge utanför straffområdeshörnan. Jag drar på en volley – bam – upp i nättaket. 4-2 och vi vann med det. Haha Jamaal syntes inte efter det. Men reportern kom fram till mig efter matchen och han bara skrattade. Det var stort faktiskt.

Du, det är några väldigt lovande 97:or som börjar ploppa upp nu i svensk fotboll? Ali Suljic, i Motala, Adnan Maric, Gais, och Erik Andersson, Landskrona.
– Ja, jag har inte snackat så mycket med Ali men jag har träffat honom på landslagsläger. Han var mycket bra, stabil mittback. Adnan känner jag också. Han lirar ju i A-laget nu. Sedan känner jag Erik mycket bra också.

Hur bra är årgången 1997 då:
– Ja, jag tror det finns bättre generationer än 97:orna. Men vi är inte dåliga, det är bra spelare. Bra talanger. Och det är väl de tre som kommit upp nu som ”wow” verkligen.

Och snart är det du då?
– Ja, vi får hoppas det. Nästa år – då kan det nog bli bam!

Säsongen har bara börjat. Men efter de tre första matcherna leder Zia skytteligan i pojkallsvenskan för U17. Med åtta gjorda mål. Först hattrick mot Gais i 3-2-segern. Sedan hattrick mot Kalmar FF i 5-0-segern.  Men i 4-1-vinsten mot Ängelholm blev det “bara” två mål.

Bam. Bam. Bam.
Bam. Bam. bam.
Bam. Bam.
Wow.

+++++

Tidigare spelarporträtt:

Simon Tibbling – en av världens bästa
Robin Quaison rules ok
Mattin Najafi – Sveriges senaste Italienexport
Muamer Tankovic – den tickande bomben

Svenska landslagstrupper och två klassmål

April 22, 2013 1:33 pm, Stefan Ottosson

Dags för lite landslagstrupper igen då. Först ut är P17-landslagets trupp till det historiska EM-spelet i Slovakien som börjar den 5:e maj.

Dessa killar ska göra jobbet i U17-EM:

1 Sixten Mohlin Malmö FF
12 Hampus Strömgren Mjällby AIF
2 Jakob Bergman IK Sirius FK
4 Sebastian Ramhorn Kalmar FF
5 Johan Ramhorn Kalmar FF
6 Noah Sonko Sundberg AIK FF
3 Ali Suljic Motala AIF FK
7 Linus Wahlqvist IFK Norrköping FK
8 Elias Andersson Helsingborgs IF
15 Gentrit Citaku IFK Norrköping FK
17 Mirza Halvadzic Malmö FF
11 Anton Jönsson Salétros AIK FF
13 Viktor Nordin Hammarby IF FF
10 Erdal Rakip Malmö FF
14 Isak Ssewankambo Chelsea FC
9 Valmir Berisha Halmstads BK
16 Gustav Engvall IFK Göteborg
18 Christer Lipovac Karlslunds IF HFK

 

Känns truppen bekant eller? Det bör den göra. För att förbundskapten Roland Larsson väljer att ta med samma 18 spelare som fixade avancemanget från kvalet.

– Det känns bra att de som gjorde det i kvalet får fortsätta, de har jobbat hårt för den här chansen. Hoppas att vi slipper några återbud, men det finns också en bredd i den här åldersgruppen med tiotalet spelare som ligger nära, säger Larsson till svenskfotboll.se.

Sverige kommer att spela i grupp A möter Schweiz den 5 maj, Österrike 8 maj och värdlandet Slovakien 11 maj. Glädjande är även att Sveriges matcher kommer att visas i Eurosport. I den andra gruppen spelar sedan Kroatien, Italien, Ryssland och Ukraina.

Snart drar det igång och det ska mycket spännande att 96:ornas, samt 97:an Ali Suljics, EM-framgångar och även jakten på en biljett till U17-VM dit sex av åtta EM-lag går.

+++++

Nästa trupp är för P16-landslaget som ska till Riga för att spela en fyrnationsturnering tillsammans med Lettland, Estland och Finland. Matcherna spelas den 30 april, 1 maj och 3 maj.

Här är 20-mannatruppen:

Alex Berger IFK Norrköping FK
Anton Olsson Helsingborgs IF
Erik Andersson Landskrona BoIS
Kevin Carlsson Mjällby AIF
Hampus Dahlqvist IFK Göteborg
Morgan Fehrling AIK FF
Yonathan Getachew Helsingborgs IF
Oscar Kindlund IK Sirius FK
Jordan Larsson Högaborgs BK
Alexander Leksell IFK Göteborg
Ramon Pascal Lundqvist Kalmar FF
Anton Maikkula Aneby SK
Love Reuterswärd IF Brommapojkarna
Christian Rubio Sivodedov Djurgårdens IF FF
Filip Sachpekidis Kalmar FF
Albin Skoglund BK Häcken
Daniel Stensson IF Brommapojkarna
Tshutshu Tshakasua Wa Tshakasua Gefle IF FF
Ulysses Veghelyi AIK FF
Sebastian Ögren Hjerpebo Hammarby IF FF

 

Här är de mest spännande namnen Erik Andersson, Jordan Larsson, Christian Rubio Sivodedov och Tshutshu Tshakasua Wa Tshakasua. Fyra stortalanger födda 1997 som du bör lägga på minnet för framtiden.

+++++

Och apropå Erik Andersson i Landskrona BoIS. 15-åringens första mål för säsongen kom i helgen. I tuffa bortamatchen mot Östersund byttes Erik in i den 82:e minuten vid ställningen 2-0. Fem minuter senare var Erik högst bidragande till Landskronas imponerande upphämtning till 2-2 på tre minuter – genom att smälla in en fräck reduceringsfrispark.


Alla målen från Östersund-Landskrona som slutade 2-2.

 +++++

Kristoffer Peterson sköt även in ett fint mål fast på Stamford Bridge istället. Kris placerade in 1-0-målet för Liverpool mot Chelsea i FA Youth Cups returmatch i semifinalen. Men Chelsea vände dock efter målet och vann med 2-1, sammanlagt 4-1, och gick till final.


Här ser ni Kristoffer Petersons 1-0-mål på Stamford Bridge.

Det var allt för den här gången, kom gärna med tips om jag missat något skoj från helgen. Jag kan berätta att ett nytt spelarporträtt är på ingång och den här gången blir det en riktig stortalang från Skåne.
Håll utkik i veckan!

Här hittar ni mig på twitter:
twitter.com/StefanOttosson 

Vinnaren i skotävlingen: “Det trodde jag aldrig”

April 20, 2013 10:07 am, Stefan Ottosson

Här har ni nu vinnaren av ett par splitternya Adidas F50:

David Sellman, 16 år och bor i Höllviken.

– Oj, fan vad najs, det trodde jag aldrig, säger David när jag ringer upp honom för att gratta.

Tyvärr var han på väg in på en lektion när jag ringde så vi fick snacka vidare några timmar senare.

– Jag blev riktigt förvånad, säger David när jag ringer upp honom för andra gången.

– Jag var i skolan och skulle in på lektionen. Och då såg jag att det var ett 08-nummer. Så då tänkte jag: ”Hoppas att det är det numret”. Och så hörde jag att det var du. Och det var bara ”shit, liksom…” Jag kunde knappt tro det.

Vad sa polarna då?
– De är avundsjuka som fan nu.

David lyckades svara rätt på alla frågorna och skrev i sin motivering att han var AIK:are sedan barnsben samt att han alltid haft Martin Mutumba som idol. Men även att han tvingades flytta från Stockholm till Skåne 2007, vilket var en tuff flytt för en tioåring.

Men det jag ändå föll för i mitt val var att mamma Lena mejlade in och prickade rätt på de tre frågorna samt skrev en fin motivering till att sonen skulle vinna skorna från idolen.

Det är härligt med fotbollsmorsor ändå.

Hjälpte du henne med svaren eller?
– Hehe ja, det gjorde jag.

David är en stor fotbollsälskare som alla oss andra och är mittfältare/anfallare i BK Näset i Höllviken, några mil utanför Malmö. Han beskriver sig som snabb och med ett bra skott. David går även sista året av högstadiet och efter sommaren väntar ett nytt äventyr med gymnasiet. Där har han sökt till Barn och fritidslinjen med inriktning på Fritid och hälsa.

Men den stora drömmen är ändå fortfarande att bli fotbollsproffs.

– Fotbollen betyder allt för mig. Det är fritiden och det man gör med kompisarna.

Och det är bara AIK som gäller där eller?
– Jag följer ju såklart utländska ligor också, men det är bara AIK som gäller. Ända sedan jag var liten. Pappa tog med mig på många matcher på Råsunda.

– Men nu har jag inte kunnat se några matcher på ett tag på grund av att jag flyttade till Skåne 2007. Men jag åker alltid och tittar när AIK spelar bortamatcher i närheten.

Berätta lite om flytten som du beskrev som tuff?
– Ja, jag flyttade ned hit när jag var tio. Farsan träffade sin nya fru härnere så då flyttade vi ned hit. Och mamma flyttade ned också. Och ja, den perioden var tuff som fan när vi skulle flytta. Flytta från kompisar och så. Sedan även dialekten, jag trodde inte att jag skulle förstå dialekten först. Men det gick ändå bra.

Hur tog skåningarna emot dig som stockholmare då?
– Ja, de var ju på en för att man var stockholmare och så. Men man blev van efter ett tag.

Revanschen kom sedan 2009 när den inflyttade stockholmaren fick knäppa skåningarna på näsan med ett SM-guld. Händelsen är Davids bästa AIK-minne hittills.

– Det var ju när AIK tog guld. Jag var tyvärr inte där, men man såg ju på tv och allting och just den känslan. Nä, det kommer jag aldrig att glömma. Det var ju även det första SM-guldet som jag fick uppleva med AIK.

Då hade du AIK-tröjan på dig i skolan dagen efter eller?
– Ja, då fick man höra ”jävlar vilken ful tröja”. Men det var bara kul att jävlas med dem.

Till sist, vilken är din absoluta fotbollsdröm?
– Det är ju AIK. Att få lira i Gnaget. Först och främst att bara få spela men sedan även att få skjuta hem SM-guldet till dem. Det hade varit stort.

Än en gång grattis till David som inom kort har ett par Adidas F50 storlek 42 i brevlådan.