Taktikbloggen

Taktikanalys: Tränarduellen mellan Guardiola & Pochettino

MANCHESTER CITY 2-2 TOTTENHAM 
(Premier League 2017-01-21)
Taktikanalys

Aldrig förr har Guardiola upplevt en sådan motgång i sin karriär som under denna (än så länge) korta period i Premier League med City.
Han kritiseras ständigt av media, fans och har till och med konstaterat att han själv kanske är en för ”dålig” tränare för City. Han har vid flera tillfällen kallats för ’’Fraudiola’’ av internetbaserade Goal.com (ett smeknamn från engelska ordet ”fraud”, vilket betyder bedrägeri).

Trots resultatmässiga motgångar har Guardiolas City faktiskt dominerat matcher i statistik som exempelvis skott mot mål, vilket han själv nämner i sina presskonferenser. City har faktiskt dominerat matcher och skapat chanser, men haft en för dålig utdelning på dessa.
1
(City vs Spurs, där City med 17 skott varav 7 på mål gav endast utdelning på 2 mål. Två mål som dessutom uppstod via osäkra ingripanden av Lloris)

2
(Formation City: 4-1-4-1/4-1-2-2-1 vs Spurs: 5-2-1-2/3-4-1-2)

Spurs spelade alltså i en variant av en 5-3-2 med två ’’6:or’’ centralt framför tre-backslinjen, varav Rose och Walker stod för breddspelet. Eriksen spelade framför de centrala mittfältarna som en ’’10:a’’ med Dele och Kane framför sig och de bildade anfallsparet.

Pochettinos tanke redan från start av matchen var att mixa från en högre press till en lägre (vid mitten av plan) i denna 5-2-1-2 variant. Det man såg tydligt dock var att presspelet var sårbart i båda pressekvenserna.

Eftersom City ställde upp i en tydlig 4-1-2-3, hade man alltså redan två spelare som stod för bredden kontra Spurs som bara hade 1/sida (Walker & Rose). Det betyder att vid högre pressekvenser var det alltså Walker + Rose som orienterade sig för att pressa Citys ytterbackar vid eventuell pass till dem.

Harry Kane samarbetade med Dele i första presslinjen för att försöka sätta pressfälla mot kanterna med en intensiv styrande press där man skär av tillbaka-spel till Bravo. Eriksen orienterade sig i ytan mellan anfallarna där Yaya Toure försökte göra sig spelbar genom att försöka skapa övertag via sin position för att kunna spela sig förbi Spurs press. De Bruyne och Silva stod för en mer offensiv central mittfältsroll där de stod för ockupation av innerkorridor i sin utgångsposition.

I dessa höga press försök av Spurs, tvingades alltså de två centrala mittfältarna Dembele och Wanyama att fokusera på man, vilket ledde till att man situationsanpassat markerade varsin spelare.
Detta ledde i sin tur till destabilisering och en okompakthet i Spurs pressförsök, vilket gav City i princip 1vs1-situationer mot sin sista lagdel med en hel spelyta framför sig att attackera.

3
Här är en situation där Spurs pressar högt i en 3-4-1-2. Vi kan tydligt se hur anfallarna har delat på sig för att orientera sig på eventuell pass ut till mittback, varav Eriksen i princip markerar Yaya Toure. Ytterbackarna (syns ej i denna sekvens) är som sagt pressade av Spurs ytterbackar vilket gör de relativt svårt för Spurs i denna press att kontrollera innerkorridorerna. Dessa zoner är ockuperade av De Bruyne och Silva, vilket tvingar Dembele och Wanyama att ’’följa’’ deras positionering för att minimera yta/tid för dessa spelare i dessa ytor.

4
Kane fullföljer sin styrande press ut mot kanten, där vi kan lägga märke till Spurs spelarnas roller i den höga pressen. David Silva som är en exceptionell pressresistent spelare och är känd för sin intellektualitet, visar prov på just detta i denna situation då han möter boll för att ställa frågor till Wanyama, 1) om han inte orienterar sig efter Silvas positionering leder det till att han blir fri och kan då vända upp samt skapa övertag för att spela sig ur Spurs första/höga press försök eller 2) om Wanyama som i denna situation följer/markerar Silva skapas det en stor yta bakom Spurs mittfält vilket leder till 1vs1 situationer för Citys anfallslinje.

Citys anfallslinje som inte mötte för mycket, utan höll sina positioner ute på kant för att antagligen försöka förstöra Spurs kompakthet horisontalt (skapa ytor mellan den sista lagdelen).

5
Kolarov hotar yta till han hittar rätt läge att spela en passning förbi 6st Spurs spelare till Aguero som tar emot bollen helt fri…

6
…som spelar den på 1-tillslag till De Bruyne som kan nu spela/hota/attackera en enormt stor yta mot ett totalt destabiliserat Tottenham försvar.

7
En annan sekvens av hur Citys positionsspel skapade övertag vs Spurs presspel.

8
Walker sätter press på Clichy, som har tillräckligt med tid att vända upp och spela en passning bakom Walker som har släppt sin position för att sätta press högre upp vilket leder till…

9
1) en stor okompakthet mellan Tottenhams lagdelar i försvaret (som den vita zonen påpekar)
2) Sane hamnar i en 1vs1-situation ute på kant, med en stor yta att attackera på.

Även i lägre pressförsök hade man svårt att kunna skapa en effektiv tillgång till att kunna pressa och erövra bollen, då man i lägre pressförsök hade svårt att kontrollera ytor mellan anfallarna och Eriksen, vilket gjorde att Silva och De Bruyne fick nog med tid för att kunna skapa destabilisering och dra Spurs spelarna ur positioner för att skapa yta bakom/mellan lagdelarna.

10
City positionsspel 4-1-2-3 under speluppbyggnad vs Tottenham 5-2-1-2.

11
Dele Ali försöker orientera sig i innerkorridor för att täcka ytan in till Silva, men ställer sig i ett mellan läge, vilket tvingar Wanyama att börja orientera sig mer mot Silva som är smart och ockuperar 2 spelare i sin positionering. Eriksen blir då den som är närmast boll och försöker med en styrande press skära av passningsbanan till Yaya, samtidigt som vi ser Dembele som inte riktigt är bollorienterad utan fokuserar mer på De Bruynes position.

12
Kolarov spelar in till Silva, som ockuperar tre spelare, vilket leder till att Yaya Toure samt Clichy är nu i bättre positioner för att kunna skapa övertag som fria spelare förbi Spurs lagdelar.

13
Eftersom man har ockuperat så många spelare av Spurs med färre av sina egna (numerärt undertag 3vs1 men positionerings övertag) kan nu Yaya röra sig in i en fri yta för en eventuell pass som leder till att han kan vända upp helt fri i Spurs egna planhalva vs ett destabiliserat mittfält. Samtidigt som Yaya rör sig in i den fria ytan, tvingas Dembele att istället orientera sig mot Yayas position och flyttar över mot bollens position.

14
Något som kan leda till att man nu kan hitta De Bruyne helt fri centralt ,tack vare Citys övertag i sitt positionsspel vs Spurs. Dock väljer faktiskt Kolarov som får tillbaka bollen av Yaya att inte utnyttja detta överlägsna läge att spela sig ur. Men det är ett bra exempel på hur matchbilden såg ut för de båda lagen tills Pochettino ändrade och anpassade sin formation.

Pochettino ändrade alltså till en 4-backslinje där Eric Dier flyttade upp ett steg och bildade en 3-mans kedja centralt tillsammans med Wanyama och Dembele. Ca 25 minuter in i matchen ändrades matchbilden till Spurs favör som lyckades bygga upp fler och fler anfall med kontrollerat passningsspel samt att man i försvarsspelet hade betydligt bättre kontroll/ockupation av Citys innerkorridors positioneringar pga att 3-man på mittfältet skapade en större kompakthet horisontalt för Tottenham som nu kunde flytta över och täcka ytor mer effektivt (dock hade Spurs fortfarande stora problem med längre och mer direkta passningar bakom backlinjen).

15
16
Sekvens som visar Tottenhamns kompakthet i överflyttningarna vid uppspel via Citys ytterbackar. Där man nu slipper att exponeras till 1vs1 situationer i backlinjen samt hur man tvingar City att spela tillbaka bollen till mittback kontra tidigare sekvens då man hade nog med tid och yta att spela passningen vidare mot kant.

17
En annan sekvens i Spurs höga pressförsök vs Citys 4-1-2-3 positionsspel. Där man tack vare en längre mittfältslinje kan flytta över för att pressa ytterback med närmaste centralmittfältare samtidigt som man har tillgång till att pressa Citys ’’6a’’ med sin 10a i speluppbyggnaden (Eriksen orienterar sin press på Yaya), medan resterande centralmittfältare flyttar över i förhållande till bollens position för att täcka ytor, vilket resulterar till ett mer stabiliserat och kontrollerat försvarsspel med effektivare tillgångar i sitt presspel.

Slutsats
Pochettino visar prov på klass, som kan justeras snabbt under matchens gång med en positiv effekt, samtidigt som Guardiola verkligen bjöd på dominerande första 20 minuter och kanske borde ha vunnit den här matchen med större marginal.
En fantastisk match och en fantastisk vändning i slutändan av Spurs, som tack vare upphämtningen fortfarande har chans till att utmana om ligatiteln mot Contes Chelsea.

För mer fotboll följ mig gärna på twitter: @mrSheqiri

Albin Sheqiri
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER