Taktikbloggen

Inför EM – Taktikanalys av grupp A

Inför EM 2016 – Grupp A

Snart är det äntligen dags för ett stort mästerskap som vi kan njuta av. Men innan dess kan det vara bra att ha full koll på de medverkande lagen. Jag kommer därför att beskriva de olika landslagens taktik, spelarmaterial och sätt att spela fotboll på. Först ut är länderna i grupp A.

GRUPP A

FRANKRIKE
Tränare: Didier Deschamps
Formation: 4-3-3
Kapten: Hugo Lloris
Nyckelspelare: N’Golo Kante & Paul Pogba
Spelare att hålla koll på: Kingsley Coman

TRUPPEN TILL EM:

01

Värdlandet Frankrike spelar i ett 4-3-3, men spelar en mycket mer flexibel 3-1-3-3-formation under bollinnehav. Deschamps har implementerat en frihet för spelare som Griezmann och Payet (ytterforwards) att positionera sig relativt fritt i förhållande till boll, men med en central orientering där man föredrar en target-forward längst upp för att på så vis få fler alternativ i djupledsspelet. Matuidi och Pogba ockuperar offensiva roller, där Pogba gärna rör sig in i en 10:a-roll.

02

Frankrike 4-3-3

För att ta sig förbi lagdelarna har laget olika varianter som startar från defensivmittfältaren (pivot), en position som Kante har haft under de senaste matcherna. Om Kante positionerar sig längre ner, ockuperar mittbackarna innerkorridors-positioner vilket kan ge dem en större frihet till att sköta uppspelen in till de spelare som är centralorienterade.

03
Frankrikes (4-3-3) utgångspositioner under speluppbyggnad.

04

Här kan vi se hur Frankrikes struktur öppnar upp för många eventuella innerkorridors-ockuperingar. De vita pilarna ska föreställa spelarnas löpvägar. Här kan vi se Pogba i en innerkorridors-position, där man försöker skapa trianglar i förhållande till mittbacken (bollinnehavande spelare). Lägg märke till Griezmanns position, han börjar nämligen på kant för att sedan…

05

… Skifta position med Pogba som intar en mer ’’ytterforward’’-roll för att samtidigt öppna upp en eventuell pass genom motståndarnas lagdel till en fri Griezmann. Här ockuperar man alltså motståndarnas ytterback genom en 2vs1-situation, för att öppna upp för Griezmann. De gula pilarna är de andra passningsbanor som mittbacken eventuellt kan passa till.

06

Griezmann får boll och spelar den vidare ut mot en löpande ytterback. Lägg märke till när Griezmann kan vända upp i dessa situationer och hota med sin vänster fot samt de möjliga passningsbanorna, där man ser tydligt hur bollorienterat Frankrike är.

Vid uppspelsfaser intar ytterbackarna breda och offensiva positioner för att stå för Frankrikes breddspel, det är detta som skapar möjlighet för Payet och Griezmann att ockupera mer centrala ytor (mellan lagdelar). Frankrike har flera varianter vid försöken till speluppbyggnad, där man försöker tvinga motståndare till att markera för att eventuellt skapa yta för en medspelare att ockupera i. Ett sådant exempel kan vara när mittback har boll med en innerkorridors-positionering. Pogba kan då röra sig bort från situationen till Griezmanns position, samtidigt som Griezmann positionerar sig mellan lagdelen som en ’’fri’’ spelare (som exemplet ovan).

07
Giroud agerar ’’target’’ och erbjuder ofta ett alternativ för mittbacken vid problem vid uppspelsfaser. Giroud kan antingen spela på 1-tillslag till en rättvänd spelare samtidigt som han drar med sig en mittback ur position eller vända upp i en mer offensiv spelyta. Deschamps ställer höga krav på att mittbackarna kan sköta uppspelsfaserna och faktiskt hitta in dessa passningar mellan lagdelarna. Ett annat alternativ (en sista utväg) kan vara att spela den mot en mötande Giroud (target) som spelar den på 1-tillslag ner till en understödsspelare som då spelar ut den till kanterna.

Lyckas man ta sig in i spelyta 2 (ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfältslinje) är detta en signal för ytterbackarna att erbjuda alternativ för en spelvändning på kant, där man snabbt intar en offensiv position (ytterbackarna står för breddspelet). Samtidigt erbjuds det då direkt väldigt explosiva och intensiva löpningar i djupled för den bollinnehavande spelaren i spelyta 2, detta för att dra med sig försvarare och eventuellt skapa mer yta och tid för exempelvis Pogba som ofta rör sig mer fritt.

08
En situation då mittback återigen sköter uppspelet. Här har man ganska dåliga förbindelser centralt, samtidigt som man vill undvika att spela ut den till Evra för att inte bjuda in ’’pressfällan’’. De vita pilarna ska föreställa spelarnas löpningar.

09

Matuidi rör sig bort från ytan för att öppna upp en eventuell passning genom lagdelen då Payet tillsammans med Giroud försöker skapa ett numerärt övertag. Lägg märke till att Kante rör sig mellan mittbackarna för att skapa en eventuell förbindelse till den svaga kanten (underbelastade)/spelvändning.

10
Giroud är spelbar. Detta är en signal för en av mittfältarna att erbjuda ’’support’’ för en eventuell passning på 1-tillslag tillbaka till en rättvänd spelare. Här kan Pogba börja driva med boll ’’fri’’ mellan motståndarnas lagdelar eller, tack vare de offensiva ytterbackarna, spela ut den på kanterna till en offensivt löpande ytterback. Väl ute på kant försöker man skapa triangulära positioneringar via positionsskiften. Precis som i PSG, har Matuidi friheten att ta explosiva löpningar i anfallsspelet mellan ytterback och mittback, för att öppna upp centralt (innerkorridors löpningar där han gärna underlappar spelaren ute på kant).

11
Här är en situation då Matuidi spelar ut bollen till en offensivt positionerad Evra. Eftersom ytterbackarna är de som står för breddspelet (om inte det sker positionsskiften) så ockuperar Payet en mer central position istället.

12

Det är vid dessa tillfällen Matuidi löper explosivt in i ytan mellan motståndarnas ytterback (som har satt press på Evra) och mittback, vilket tvingar motståndarnas backlinje att överdriva i sin överflyttning. Mittbacken måste då följa med Matuidis löpning i djupet, samtidigt som en stor yta öppnas upp för Payet, som i dessa lägen skapar en vinkel centralt i förhållande till Evra och kan vända upp i princip helt fri i spelyta 2.

I försvaret spelar man ett 4-1-4-1 där man är väldigt centralt orienterade. Med en stor bollorientering i sitt positionsförsvar, stänger man till möjliga passningsbanor centralt relativt bra och tvingar motståndare ut mot kanterna. Detta genom att man sätter sin mer intensiva press vid halva plan, istället för att inta ett högt försvarsspel. Har Giroud bestämt sig för att styra pressen mot en kant, är samtliga lagdelar med på detta och orienterar sig efter boll. Tvingas bollen ut mot kant, blir det en mer man-orienterad positionsförsvar där Giroud stänger passningsbanan tillbaka till mittback samtidigt som ytterforwarden (exempelvis Griezmann) sätter en intensiv press på mittbacken. Just denna press kan skapa problem då det öppnar upp för spel till en fri ytterback. Denna ytterback måste då antingen pressas av den närmaste centrala mittfältaren eller ytterback, vilket kan skapa en destabilisering i Frankrikes kompakthet horisontalt och vertikalt (sårbar för eventuella spel mellan lagdelarna i djupled eller centralt, och eventuella spadvändningar).

RUMÄNIEN
Tränare: Anghel Iordanescu
Formation: 4-4-2
Kapten: Vlad Chiriches
Nyckelspelare: Mihai Pintilii & Vlad Chiriches
Spelare att hålla koll på: Florin Andone

TRUPP TILL EM:

13
Att den rumänske tränaren Anghel har gjort ett bra jobb går ej att bortse från. Att lyckas med ta ett lag som Rumänien med en sådan relativt tunn trupp till ett stort mästerskap visar prov på ett godkänt arbete. Anghel prioriterar oftast ett positionsförsvar där man jobbar med olika pressfällor för att sedan snabbt ställa om till kontringar, undantaget till detta sker dock när de möter lag av samma kaliber.

14

Rumänien 4-4-2

Intensiteten i Rumänien som lag är kanske inte den allra högsta, men de är taktiska som ett kollektiv och spelar ett 4-4-2 som kan liknas vid Atletico Madrids eller Leicesters, där anfallare skär av passningsbanor och eventuellt skapar situationsanpassade man-orienteringar för att styra motståndarna mot en speciell zon/yta där man kan skapa en överbelastning och återerövra bollen. Dessa ytor är oftast kanterna, där anfallare med en styrande press styr spelet mot exempelvis ytterbacken för att sedan låsa spelare/spelalternativen i förhållande till ytterback. Där flyttar man över i förhållande till boll och jobbar med både täckning av ytor och markering av farligaste spelare i förhållande till boll.

Man har heller inga problem med att exempelvis pressa högre med ett högt försvarsspel. Detta gör man vid exempelvis felpass, felvänd motspelare eller en dålig passning tillbaka till målvakt. Dessa ’’triggers’’ gör att Rumänien kan flytta upp med lagdelarna och försöka till att förhindra motståndarlagens speluppbyggnad tidigt. I dessa lägen orienterar sig anfallare mer åt att pressa mittbackarna och målvakt, där en av de centrala mittfältarna i Rumänien markerar (i förhållande till bollens position) motståndarnas pivot/defensiva mittfältare. Spelas bollen ut mot kanterna, flyttar laget över och yttermittfältarna sätter en intensivare press. Om man återerövrar boll försöker man ställa om snabbt via kanterna eller spela upp direkt till en av forwards som agerar mer ’’target’’ och kan spela den på ett tillslag till en ’’eventuellt’’ rättvänd droppande anfallare eller yttermittfältare som har en mer central position. Oftast föredrar dock yttrarna att snabbt dra iväg i djupled och erbjuder spelbredden. Väl ute vid kanterna har man inga problem med att slå tidiga inlägg där man i princip garanterat har tre spelare vid varje inläggssituation, eller en 1vs1-situation.

ALBANIEN
Tränare: Gianni De Biasi
Formation: 4-1-4-1
Kapten: Lorik Cana
Nyckelspelare: Taulant Xhaka
Spelare att hålla koll på: Elseid Hysaj

TRUPP TILL EM:

15

Precis som Rumänien är även Albanien ett lag som verkligen försöker att utnyttja sina få förutsättningar till maximum. De Biasi har under hela kvalificeringen till mästerskapet prioriterat ett centralt mittfält bestående av bastanta och hårt arbetande mittfältare. Alltså har man inte riktigt prioriterat någon/några spelskickliga mittfältare utan startar oftast med tre spelare som är ganska lika i sin spelstil (Abrashi, Xhaka och Memushaj/Basha/Kukeli är de som har spelat mest på denna position).

16
Albaniens 4-1-4-1

De Biasi föredrar att ha en forward längst upp som ensam ’’target’’. Anfallaren har support från två enormt snabba yttrar för eventuella omställningar samt en centralmittfältare som möter och eventuellt spelar ut den mot kanterna. Det är där majoriteten av Albaniens mål har gjorts/skapats från, via tidiga inlägg från Agolli (vänsterback) eller Lenjani (vänster mittfältare) som har tagit sig förbi sin motspelare 1v1. Det var precis på detta sätt Albanien skapade och ”bombade” in 0-1 målet mot Portugal på borta plan, fast då via högerkanten.

17

Det som gör Albanien svårslaget är just det numerära övertaget centralt (4-1-4-1) vilket gör det svårare för motståndarna att spela sig ur centralt. Man har absolut inga problem med att spela ett lågt och kompakt positionsförsvar för att sedan satsa på omställningar.

Speluppbyggnads-försöken har man dock problem med. Det här var något som man till och med hade svårt med mot ett lag som Qatar (vänskapsmatch, Maj 2016). I den matchen hade man tydliga svårigheter med att vara det bollförande laget. Sker det en kontrollerad speluppbyggnad, slutar anfallen oftast med en spelvändning till andra kant (underbelastad kant) där man kan försöka skapa övertag med överlappande ytterback eller ett tidigt inlägg. Att försöka hitta in passningar mellan lagdelar och spela sig igenom centralt är inte Albaniens styrka, speciellt inte då De Biasi kommer att prioritera ’’fysik’’ före ’’teknik’’, med tanke på hans laguttagning/spelarmaterial och den startelvan som han kommer att ställa upp med.

18

Defensivt är man väldigt kompakta och jobbar med en väldigt intensiv press vid mitten, där en av de centrala mittfältarna har en innerkorridors-positionering och kan sätta press på bollinnehavande mittback, samtidigt som han skär av innerkorridors-passningsbana (kan situationsanpassat likna ett 4-4-2). Detta tvingar motståndare ut mot kanterna eller bort från centrala ytan, vilket gör det svårt för motståndare att spela sig igenom Albanien centralt. Som sagt kommer Albanien att mestadels få förlita sig på försvarsspelet och omställningarna både offensivt och defensivt.

SCHWEIZ
Tränare: Vladimir Petkovic
Formation: 4-1-3-2
Kapten: Valon Behrami
Nyckelspelare: Granit Xhaka & Xherdan Shaqiri
Spelare att hålla koll på: Breel Embolo

TRUPP TILL EM:

19

20

Schweiz 4-3-1-2

Petkovic har valt att spela en diamantformation bestående av tre centrala mittfältare, en tio ”10:a” och två lite mer bredd/innerkorridors-orienterade forwards framför. Det man jobbar mycket med är att ytterbackarna står för spelbredden och intar väldigt höga utgångspositioner under speluppbyggnad.

21

Schweiz i sina utgångspositioner.

22
Schweiz med sin variant under speluppbyggnad, där en av de centrala mittfältarna positionerar sig mellan mittbackarna. Detta är signalen för ytterbackarna att inta offensivare utgångspositioner.

23

Är exempelvis den defensive mittfältaren markerad eller täckt av motspelare, så orienterar sig den andra centrala mittfältaren smart, genom att inta ytterbackens position bort från motståndarna för att ha nog med tid för att vända upp med bollen rättvänd.

24
I detta moment har den centrala mittfältaren alternativ till att börja hota yta och har flera vinklar där man har möjlighet att spela sig igenom motståndarnas lagdelar. Här kan vi se hur ytterbacken erbjuder bredd, anfallaren med en vertikal passningsbana och 10:an (Shaqiri) diagonalt.

I tidiga uppspelsfaser kan hela backlinjen vara lägre positionerade, dock är signalen för ytterbackarna att inta högre positioner när en av de tre centrala mittfältarna positionerar sig djupare för att bli fri/rättvänd mot spelet. En annan variant kan vara att om denna centrala mittfältare blir markerad av motståndarlaget, så positionerar sig en till centralmittfältare i en innerkorridors-position eller till och med i en mer bredd-inriktad position för att kunna försöka spela sig förbi motståndarnas lagdelar.  Här skapar man trianglar via ytterbacken som spelar som en ”ytterforward” och anfallaren som erbjuder djupled samt 10:an med en diagonal passningsbana.
25

26

Återigen positionerar sig den defensiva mittfältaren/pivoten i Schweiz mellan mittbackarna som breddar, samtidigt som ytterbackarna intar offensivare utgångspositioner. Det Petkovic vill är att hans mittbackar (beroende på situation) ska ha friheten/mod till att kunna driva mot en fri yta och sköta uppspel in till mer offensiva spelytor.

27

28

Här kan vi se hur mittbacken lockar till sig pressen för att sedan kunna hitta alternativ till Shaqiri diagonalt, centrala mittfältaren med en högre utgångsposition (mellan lagdelen) samtidigt som den överbelastning man gör med spelare öppnar upp för en eventuell spelvändning till vänsterytterback (Rodriguez).

En annan variant kan vara att mittbacken vid bildandet av 3-backslinjen, kan börja hota yta för att locka press mot sig och sedan hitta en hård passning mellan lagdelarna till en fri spelare. Detta är då en signal för den mittfältare närmast boll att inta en position mellan lagdelarna samtidigt som 10:an erbjuder diagonal position.

Det Schweiz försöker med är att överbelasta en speciell yta med spelare under bollinnehav/anfallsspel, för att sedan vid eventuellt förlust av boll snabbt kunna återerövra bollen. Det som dock sker är att på grund av att Petkovic använder sina tre centrala mittfältare på så olika ockuperingar samtidigt som ytterbackarna intar offensiva utgångspositioner, blir strukturen i Schweiz väldigt sårbar för eventuella omställningar mot sig (vid förlust av boll) och eventuella spelvändingar. Detta sker flera gånger, då man snabbt/direkt försöker återerövra bollen, men misslyckas och vid retirerings momenten blir bortspelade via centrala passningsbanor eftersom man i princip inte har någon ”lokal” kompakthet i förhållande till bollens position (laget har tendens att bli för utdraget).


Vilka lag tror ni går vidare från Grupp A? 

Albin Sheqiri
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER