Taktikbloggen

Taktikanalys: Så tog Simeones Atletico hem första CL-semin

1

Väldigt intressant statistik som visar att Atletico, med 26 % bollinnehav och 159 genomförda passningar, återigen vinner matchen med 1-0.

Semifinalmatchen mellan Atletico Madrid och Bayern Munchen slutade till Atleticos favör. En otroligt intensiv match mellan två lag som spelar med två väldigt olika spelstilar. Atletico är överlägsna i sitt spel utan boll med fantastiska omställningar samt kombinationsspel kontra Peps konstruktiva stil, alltså spelet med boll som i ett kontrollerat bollinnehavande ständigt försöker spela sig fram spelyta för spelyta.

Simeone och Guardiola är troligtvis de allra bästa tränarna just nu och förtjänar all heder för sina sätt att faktiskt implementera en filosofi praktiskt samt få det att ge resultat. Vilken av stilar som är bäst eller mest attraktiv går att diskutera, men en sak som är säker är att dessa två män definitivt har bevisat att båda stilarna går att implementera med succé.

2

Laguppställningar/Utgångspositioner från matchen.

Atletico ställde upp utan sin mittbacksstjärna Godin i ett 4-4-2 med Oblak i mål, Gimenez och Savic som innerbackar samt Luis och Juanfran på varsin kant. Juanfran och Luis hade båda en väldigt viktig roll mot Bayern då de ofta utsattes för isolerade 1vs1-situationer på kanterna, men de löste dessa situationer väldigt bra. Mittfältslinjen bestod av Koke till vänster, Augusto och Gabi som centrala mittfältare samt målskytten Saul till höger. Griezmann och Torres bildade anfallspar. Griezmann hade en ’’falsk-nia’’-roll, medan Torres fokuserade på löpningar diagonalt i djupet för att sära på motståndarnas innerbackar.

Bayern ställde upp i ett 4-3-3-system som var betydligt mer flexibel i sina positioner vid bollinnehav. Dock var det oftast så att yttermittfältarna behöll en bredd för att öppna upp centrala passningsbanor/ytor i innerkorridoren som Bayern ofta försökte ockupera eller penetrera sig genom. Lewandowski startade som ensam forward, med Coman och Costa på varsin kant. Guardiola sa att han valde att spela med en vänsterfotad respektive högerfotad på varsin kant för de eventuella 1vs1-situationerna samt tidiga/sena inläggen. Vidal och Thiago stod för innerkorridorspositioner där Xabi agerade som en balansspelare. Alaba och Martinez spelade innerbackar tillsammans med Bernat och Lahm på varsin kant, där Lahm vid speluppbyggnaderna var betydligt mer centralorienterad än exempelvis Bernat.

Atleticos försvarsspel/presspel

Matchen påminde mig överlag mycket om Juventus-matchen, där Bayern ständigt växte sig in i matchen och Juventus föll tillbaka mer och mer och försvarade sig närmare och närmare eget mål. Eftersom Bayern har ett så effektivt och väletablerat positionsspel under bollinnehav är det väldigt svårt att faktiskt pressa högt konstant. De är exceptionella i att dra motståndare ur positioner för att hitta in bollar till en ’’fri-man’’ mellan lagdelarna och det är därför viktigt att man som motståndare ständigt har kompakta lagdelar vertikalt för att minimera dessa ytor.

Atletico Madrid är enligt mig kanske det bästa laget utan boll just nu. Detta för att man i sitt 4-4-2 med en intensitet konstant vill styra motståndare mot kanter/specifika ytor för att sätta fällor och återerövra bollen. Detta gör att de är väldigt bollorienterade, det vill säga att man är kompakta i förhållande till bollens position. P.g.a. kompaktheten i förhållande till boll kan de enklare sätta press på boll och även bjuda in motståndare att bli ’’för kompakta’’, vilket kan skapa/öppna upp en svagare kant för en eventuell spelvändning vid boll-vinst (omställning).

Första 10-15 pressade Atletico med en högre försvarslinje, det vill säga med högre utgångspositioner, men ändrade dock första pressen till lägre utgångspunkt efter Sauls 1-0 mål.

3

Atleticos styrande press med situationsanpassade markeringar på specifika spelare i förhållande till boll.

4

Torres försöker styra bollinnehavande mittback genom att skära av passningsbanan tillbaka till målvakt/mittback samt styra mittbacken mot kant, varav Griezmann orienterar sin position på balansspelaren. Yttermittfältarna riktar sin press mot Bayerns ytterbackar – Koke-Lahm och Saul-Bernat.

5

6

Bilden visar en situation där Atleticos lagdelar samt första presslinjen är betydligt lägre positionerade.

På grund av Bayerns skickliga positionsspel kunde de flera gånger spela sig ur första pressen (precis som bilden ovan) på grund av den lägre pressen från Atletico. Detta gjorde att exempelvis Alaba fick friheten att börja hota centrala ytor för att eventuellt bjuda in press av Atletico-spelare för att dra dem ur position. Men Atletico var som sagt väldigt skickliga på de kollektiva försvarsmetoderna för att minimera Bayerns chanser till att spela sig ur genom lagdelarna.

7

Situationen sekunder senare efter det att Alaba har hotat ytan och spelar ut bollen till en väldigt bredd-orienterad Costa, vilket skapar situationen 1vs1 på kanten. Notera Atleticos lagdelar i dessa moment. Simeone har tydligt instruerat sina ytterbackar/försvarande lagdelar att försvara på detta viset istället för att flytta över med hela backlinjen och öppna upp för eventuella diagonala spelvändningar mot underbelastad kant.

8
Liknande sekvens från andra halvlek. Denna situation speglade hela matchbilden och det som var båda lagens fokus under matchen.

Bayerns triangulära positionsspel
Eftersom Atletico är så pass skickliga på att täcka ytor samt ha en bra tillgång till att pressa bollhållare, var det alltså viktigt för Guardiola att komma på ett sätt för Bayern att försöka skapa destabilisering av Atleticos försvarsspel. Det som sker när spelare har så pass bredd-orienterade positioner är att det öppnar upp för ytor mellan (exempelvis som bilden ovan) ytterback och närmaste innerback (innerkorridor). Om vi jämför med exempelvis Barcelona så är det ofta man ser Rakitic orientera sig i dessa ytor. Detta gör att om försvarande lag exempelvis flyttar över med närmsta mittback för att täcka denna yta, kan det skapa en destabilisering horisontalt vilket kan skapa stora ytor för eventuella spelvändningar bakom ytterback längst ifrån boll (andra kant). Det är precis dessa ytor som Messi utnyttjar med sina diagonal spelvändningar till Neymar eller Alba (Detta är en viktig aspekt av Bayerns anfallsspel och skedde exempelvis även mot Juventus).

När bollen väl var ute på kant kunde man exempelvis ibland se Thiago som den breddorienterade spelaren, Bernat som den offensivt löpande spelaren i djupet samt Costa i en ’’support’’-position med ett speldjup bakåt. Alltså var dessa ockuperingar av positioner/ytor väldigt flexibla, men dock alltid med en tydlig triangulering mellan spelarna för att skapa penetrering mellan Atleticos lagdel. Man försökte överbelasta innerkorridoren och tvinga Atletico till att bli för kompakta horisontalt och öppna upp för en spelvändning på en underbelastad yta.

9
Bilden visar en nästan identisk situation som den ovan. Här kan vi se att Juanfran återigen går tidigt ut i en 1vs1 isolerad situation, vilket öppnar upp innerkorridoren totalt eftersom resterande backlinje väljer att inte vara lika bollorienterade i sina positioner/försvarsspel. Detta gör att exempelvis Bernat löper in i innerkorridoren för att självklart få boll i djupet och Thiago finns där som ’’support’- spelare.

Det Bayern tvingar Atletico till är att först och främst stänga den sårbara ytan mellan Juanfran och Gimenez. Det var Gabi och Saul som täckte denna yta, men de turades om beroende på situationen under matchens gång.

Det som händer sedan är att Thiago, på grund av sitt speldjup bakåt (fortfarande i innerkorridoren), kan invänta en eventuell passning av Costa som exempelvis kan bjuda in press mot sig för att öppna upp yta för Thiago som kan börja hota in centralt. Vid sådana sekvenser blev mittfältslinjen alldeles för horisontalt kompakt, vilket öppnade upp för en spelvändning mot en ’’underbelastad’’ innerkorridorsposition som Lahm ockuperade, vilket skedde under match där Lahm fintade bort Koke och i princip hade öppen yta för skottläge mot Atleticos mål, dock utan tilldelning denna gång.

10

11

Bilden visar hur Atleticos defensiv/system påverkas av Bayerns positionsspel.

Det är värt att nämna att Atletico försvarade sig enormt bra mot detta genom sin intensitet i överflyttningarna samt presspelet. Dock är det ändå intressant att se hur Bayern positionsspel faktiskt påverkar försvaret.
12

Situation i andra halvlek där Bayern ’’överbelastar’’ innerkorridor. Precis som jag nämnde tidigare så pressar Koke ytterbacken.

13

14
Muller rör sig väldigt breddorienterat för att dra Augusto ur position, samtidigt som Lahm spelar in sig till ytan som Muller har tvingat Augusto att lämna via ett väggspel. Här kan vi se en tydligare bild av hur Bayern försöker med att dra spelare ur positioner för att skapa en fri man (lägg märke till Lewandowski-Savic och Costa-Felipe Luis). Stora ytor har skapats mellan lagdelarna, dock utan korrekt positionering av resterande Bayern-spelare och därför saknar man löpningar/positioner i djupet.

Slutsats
Det kommer att bli otroligt intressant att analysera det andra mötet mellan dessa två lagen, eftersom vi då får se vad Guardiola ändrar för att skapa en mer effektivitet/utnyttja dessa moment som jag förklarat ovan till sin fördel och få en bättre utdelning på dem. Det många lag gör är ju att spela med en 4-5-1 eller 5-4-1 för att skapa en horisontalt kompakt försvarslinje, som exempelvis Mainz (som slog Bayern) eller Juventus implementerade mot Bayern.
15
Atletico i ett 4-5-1

Detta gjorde även Atletico (som ni kan se ovan), men fick snabbt tydliga direktiv av Simeone att ändra formationen igen för att enligt mig:

1) Formationen skapar en bra horisontal kompakthet, vilket minimerar innerkorridors ockuperingar av Bayern (exempelvis Bernats/Mullers löpningar i djupet mellan innerback och ytterback), samt att du minimerar chansen att bli underbelastad vid eventuella spelvändningar.

2) Det som sker dock är att formationen blir alldeles för ’’låg’’ i sina utgångspositioner, vilket bjuder in motståndare närmare mål, p.g.a. den dåliga tillgången till att pressa med en första linje (ungefär som ett 4-5-1-0). Det är betydligt svårare att ha en bra tillgång till press med en ensam anfallare än två anfallare i ett 4-4-2 system.

Atletico ändrade alltså formation tidigt in i andra halvlek, men fick tydliga instruktioner av Simeone att ändra formationen tillbaka till ett 4-4-2 för att inte bjuda in Bayern Munchen till för offensiva spelytor.

Personligen håller jag på Atletico, men jag har ändå väldigt svårt att se att Atletico löser det i ytterligare 90 minuter, trots sin fantastiska kollektiva defensiv. Kommentera gärna vad ni tror och vilka två lag ni vill se i final!

——————————————————————————————————————————
Följ mig även gärna på Twitter för mer fotboll: @MrSheqiri

Albin Sheqiri
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER