Taktikbloggen

Taktikanalys: Så kontrade Zidane Enriques Barcelona och vann sin första ’’El Clasico’’

La Liga 2015/2016

FC Barcelona 1-2 Real Madrid

1

Statistik från matchen

Laguppställningarna i El Clásico:

2

Real Madrid ställde upp i ett asymmetriskt 4-3-3 som skiftade till ett indirekt pressande 4-5-1 i ett lågt försvarsspel, där man försökte hantera diverse attraktiva ytor mellan lagdelarna samt situationsanpassade man-orienteringar i förhållande till bollens position. Målet vaktades av Navas, som hade Ramos, Pepe, Carvajal och Marcelo framför sig. Mittfältet bestod av Casemiro, som den mer defensivt baserade spelaren utav de tre centrala mittfältarna, och Kroos och Modric som intog varsin innerkorridors position. Kanterna positionerades av Bale och Ronaldo med Benzema som Real Madrids ’’target’’.

Barcelona ställde upp i sitt klassiska 4-3-3 med Bravo i mål. Pique och Mascherano som mittbackar med Alves och Alba som ytterbackar. Rakitic, Iniesta och Busquets bildade det centrala mittfältet, varav Messi, Neymar och Suarez bildade ett tremannaanfall.

Real Madrids 4-5-1 formation
För att förenkla matchen taktiskt spelade Real/Zidane klokt nog med tre centrala mittfältare, detta för att helt enkelt skapa ett 3vs3 centralt. Det man dock kunde se var hur Benzema orienterade sig mot att stänga av Busquets inflytande, vilket tvingade Barcelona till att tvinga in Messi centralt för att försöka skapa ett övertag centralt (4vs3), vilket jag kommer att förklara mer senare.

Det Zidane ville med sitt 4-5-1 var att, med hjälp av Modric och Kroos positioneringar i försvarsspelet, försöka minimera Barcas ockupationer av innerkorridorerna. Eftersom Barcelona ständigt försöker skapa numerära övertag genom att tvinga spelare ur positioner, såg man ibland att Kroos medvetet stängde av Rakitic positionering bakom sig (Rakitic som ofta positionerade sig bakom Kroos i innerkorridoren, mellan Kroos och Ronaldo) för att fortsätta sin press mot Pique, men samtidigt stänga av passningsbanan till Rakitic. Detta tvingade Pique att cirkulera bollinnehavet i sidled eller eventuellt slå en långboll mot kanterna som var/är enklare zoner för Real att försvara sig i.

För att minimera Barcelonas tid/yta med boll kunde de centrala mittfältarna ibland bli ’’för’’ kompakta, p.g.a. sina man-orienteringar i försvarsspelet. Dock tappade man aldrig kompaktheten inom lagdelen, genom att dras ur positioner och exponeras centralt. Man-orienteringarna implementerades enbart för att skapa/ha en bra tillgång till att pressa Iniesta, Rakitic, Busquets och även Messi (som rörde sig centralt). Dock skedde detta enbart situationsanpassat i förhållande till bollens position.

3

En fembackslinje på eller mittfält på 5 spelare med fokus positionsförsvar börjar bli mycket mer vanligt när man spelar mot lag som Barcelona och Bayern. Som ni vet ställde Juventus exempelvis upp med en fembackslinje mot Bayern, vilket Bayern hade stora problem med (speciellt i första halvlek) och Bayern har också mött många lag i Bundesliga som nu ställer upp med fembackslinje för att ockupera/täcka innerkorridors positioneringar som Bayern är så skickliga på att utnyttja.

Enligt mig gav just denna horisontalt kompakta lagdel Real en stor fördel i gårdagens match, eftersom både Ronaldo och Bale jobbade hårt i defensiven med sina överflyttningar och situationsanpassade markeringsorienteringar mot Barcelonas ytterrockar. Genom ett bra kollektivt försvarsspel och bra kompakthet horisontalt och vertikalt, hade faktiskt Barcelona det svårt att spela sig förbi via centrala passningsbanor.

Real Madrids flexibla man-orienteringar
Precis som jag nämnde tidigare införde Zidane situationsanpassade man-orienteringar, dvs att mittfältarna följde motståndares löpningar istället för att täcka yta. Detta skedde väldigt flexibelt och var främst till för att få/ha en bättre/närmare tillgång till att faktiskt pressa och förhindra spelare. Det var även så att man i princip blev/blir tvungen till att införa dessa man-orienteringar vid vissa moment, för att helt enkelt kontra Barcas fantastiska positionsspel.

4

Bild 1 kan vi se Real Madrids 4-5-1 struktur, med tydliga positioner i försvaret och ett relativt lågt försvarsspel. Det som sker i denna situation är att Rakitic börjar sin löpning bakom Kroos för att sedan komma in mellan Kroos och Ronaldo (fri). Dock pressar Kroos mot Rakitic direkt, men fullföljer alltså inte sin press mot Pique då avståndet är för långt.

Vidare mot Bild 2, där vänder Barca spelet till Mascherano som befinner sig innerkorridors-orienterad med Iniesta i samma passningsbana längre fram. Här kan vi se hur Real Madrid kollektivt har flyttat över för att täcka av farliga ytor samt täcka spelare, så som Iniesta (Modric vs Iniesta).

Bild 3 visar hur Benzema har börjat markera Busquets samtidigt som Mascherano återigen tvingas vända på spelet i sidled till Pique, på grund av att Modric nu i princip istället markerar Iniesta som…

…Börjar möta boll från sin innerkorridors-position. Modric fortsätter sin markering för att behålla Iniesta felvänd i Bild 4. Samtidigt som Benzema täcker av passningsbanan till Busquets och Real fortfarande har en kompakthet centralt (bra centrering).

5
Bild 5 kan vi se hur Modric släpper över Iniesta till exempelvis Kroos, eftersom Iniesta nu inte befinner sig inom Modrics zon. Alltså positionerar sig Modric tillbaka till sin position för att inte lämna någon fri yta mellan lagdelen (skiftar flexibelt mellan situationsanpassade man-orienteringar inom lagdelen).

Bild 6 visar när Iniesta spelar ut den till kanten. Väl ute på kanten har Barcelona en annan variant (som jag kommer att nämna nedan) om hur man vill skapa en ’’fri man’’ genom olika kombinationer/varianter. Eftersom Neymar möter boll istället för att behålla en mer offensiv position, följer alltså Carvajal Neymars positionering samtidigt som Bale fokuserar på Alba (med boll). Detta skapar (funkar inte i alla sekvenser) en stor yta mellan ytterback och närmsta mittback som Iniesta direkt börjar löpa in till.

Istället för att täcka yta fokuserar Modric då på att följa/markera Iniestas löpning/positionering mot ytan för att på ett så effektivt sätt som möjligt försvara sig mot en ’’fri mans’’-variant som vi kan se på Bild 7.

Bild 8. Anfallet avslutas med att Neymar viker in mot banan samtidigt som Real inte tappat struktur eller exponerats för farliga ytor i försvarsspelet. Neymar viker in i banan och det hela avslutas med att Barcelona tappar boll…

6
… på sin egna planhalva.

Real Madrids dåliga positionsspel
Under bollinnehav var Real betydligt sämre än utan boll. De hade ett pinsamt dåligt positionsspel i första halvlek, där man bjöd till sig omställningar mot sig på grund av långa avstånd mellan spelare då Real oftast slog långa bollar mot anfallarna för att på så sätt skippa Barcelonas första och andra lagdelar i sina intensiva återerövrings-försök. När man väl slog långbollarna fanns det knappt någon support för/runt om spelaren exempelvis Benzema, som oftast tappade boll eller spelade till sig svåra passningar som Barcelona ofta bröt.

Det man tydligt kunde se under första halvlek var hur man under kontringarna försökte spela på en kant av planen för att sedan snabbt skifta mot den andra ’’svagare’’ kanten. Dessa diagonal passningsförsök slog man oftast mot Bales kant, dock utan någon vidare utdelning. Man var med andra ord alldeles för statiska och hade extremt dåliga ’’förbindelser’’ mellan de olika lagdelarna/spelarnas positioner i förhållande till bollinnehavande spelare.

7

Illustrationen ovan visar en situation från första halvlek där vi ser Real Madrids extremt statiska positionsspel med dåliga förbindelser. Real har vunnit tillbaka bollen och spelar hem till Ramos som spelar in till Kroos (felvänd). Visst är det situationsanpassat, men ingen av de mer offensiva spelarna i Real visar sig mellan lagdelarna i Barcelona och bollinnehavandet slutar med en misslyckad diagonal boll till Marcelo som slås ut till ett inkast för Barca.

Barcelonas anfallskombinationer
Som jag nämnde tidigare skapade Barcelona ett övertag tidigt i matchen genom att inkludera Messi centralt. Vilket gjorde att spelet kunde se ut som ett ’’klassiskt’’ Johan Cruyff-system, dvs 3-1-2-1-3 system också kallas för en diamant. Jordi Alba var mycket mer defensivt balanserad än Alves och han deltog inte i offensiven lika mycket som Alves. Detta gjorde att Iniesta var den som intog en mer ”bredd”-orienterad position under bollinnehav. Anledningen till att Enrique valde att integrera Alba som en situationsanpassad mittback är just för att minimera Real Madrids kontringsförsök på Bales kant.

Det som alltid är lika intressant när man kollar på Barca är att se hur de, med sina olika kombinationer/rörelser i förhållande till spelaren i bollinnehav/bollens position, lyckas med att skapa en ’’fri man’’ mellan lagdelarna. Dock var det enligt mig ett alldeles för segt bolltempo och onödiga ockupationer skedde centralt. Barcelona kunde ha spelat ett mer direkt spel, med fler skiftningar av spelet, dvs fler diagonala bollar mot den svaga sidan för att skapa 1vs1-situationer för yttrarna (Neymar och Messi). Dock ville Enrique istället spela sig förbi centralt (som Barca lyckades med så effektivt förra matchen med Sergi Roberto som en flask 9:a).

8
Bild 1) Messi har boll centralt och börjar hota ytan för att bjuda in press mot sig och eventuellt skapa luckor mellan lagdelar. Samtidigt börjar Iniesta löpa mot innerkorridors-ytan för att ockupera Carvajal som är fokuserad på Neymar. Denna löpning skapar ett övertag för Barcelona (2vs1) och tvingar Carvajal att följa Iniestas löpning mot innerkorridoren.

Bild 2) Alltså drar Iniesta bort Carvajal från Neymar, som nu har betydligt mer yta och tid samt blir rättvänd för att hota med boll.

Bild 3) Neymar börjar hota och väggspelar med Suarez som har dragit Ramos ur position/tvingat Ramos till att markera Suarez löpning, som…

Bild 4) …Spelar den på ett tillslag till en nu rättvänd Messi centralt positionerad närmare Reals mål, samtidigt som Rakitic läser av situationen och helt fri positionerar sig i den andra innerkorridors-ytan.

Detta är bara ett exempel på hur Barcelona ständigt försöker skapa numerära övertag för att eventuellt hitta en fri man mellan lagdelar, samt dra motståndare ur sina positioner. Dock gav det aldrig riktigt någon vidare utdelning utan som exempelvis vid denna situationen ovan, valde Messi att istället återigen börja driva mot ytan han fick boll från istället för att fortsätta bollcirkulationen vidare till Rakitic som har en betydligt mer attraktiv positionering för att kunna skapa en målchans/komma till avslut.

9
Bild 1) Sekvens där Barcelona börjar sin speluppbyggnad efter vinst av boll. Det man tydligt kan se här är hur Barcelona har en situationsanpassad diamant formation, som asymmetriskt skapar en 3-1-2-1-3 formation.

Bild 2) Busquets får boll och har, på grund av Benzemas dåliga markeringsförsvar, tid att vända med boll och han börjar därför driva bollen mot Reals mittfältare. Vi kan även se hur Iniesta återigen börjar röra sig utåt mot kanten (som jag nämnde tidigare) för att även här skapa en ’’fri man’’-positionering.

Bild 3) Denna gången är det Neymar som löper in mot innerkorridoren, vilket tvingar Carvajal till att fokusera på hans löpning, vilket i sin tur leder till att Iniesta har tid och yta att hota med boll i vid en eventuell 2vs1 numerär övertagsposition.

Barcelonas förlorar matchen i omställningsfaserna
Det som avgör matchen är Enriques konstiga prioriteringar i anfallsspelet de sista 30 minuterna. Det man börjar märka kontra första halvlek är att Barcelona börjar tappa en central kompakthet, det vill säga att Real Madrid börjar hitta in fler och fler bollar centralt i princip genom hela Barcas första och andra lagdelar/press.

Detta sker på grund av att Rakitic, Alves och Alba skulle införa mer offensiva positioneringar samt att Rakitic skulle skifta positioneringar med Messi på grund av Messis centrala positionering. Detta ledde istället till att anfallet ibland såg ut som ett 4-2-4 för Barcelona vilket gjorde det enkelt för Real Madrid att kontra genom centrala ytor. Fanns det ej ytor centralt fullföljde Marcelo samt Carvajal väldigt direkt löpningar för att exponera och utnyttja det dåliga defensiva arbetet som Barcelonas yttrar bidrog med. Det betyder alltså att exempelvis tre Barcelona spelare stannade (Messi, Neymar och Suarez) men samtidigt hade Rakitic en för offensiv positionering för att hinna retirera hem till försvarssida, vilket Real såklart utnyttjade direkt.

10

Sekvens från första halvlek som visar hur kompakta Barcelona är när de tappar boll, och hur Messi, som är nära boll på Bild 2, direkt försöker återerövra bollen. Det som händer är att Barcelona tvingar ut Real mot kanterna där man sedan försöker skapa numerära övertag. I detta anfall skiftar Real sedan med en crossboll över till andra kant. Dock sker något väldigt konstigt i andra halvlek där Barcelona tappar sin struktur helt och hållet, med struktur menar jag den defensiva balansen när man väl anfaller.

12

Om vi studerar bilderna så har jag valt att visa en situation då Barcelona misslyckas med att direkt återerövra bollen. Det som händer är att Real Madrid lyckas spela sig ur situationen och skiftar kant till Marcelo. På grund av att Messi positionerar sig centralt och Rakitic går ut på en kant, ser vi tydligt här hur Rakitic inte hinner med att ställa om till försvar och omställningen slutar med att Real kvitterar till 1-1.

13

Sekvens från matchen där man får en av de mest tydliga bilderna på Barcelonas dåliga defensiva balans. Barcelonas tre centrala mittfältare försöker med att överbelasta en yta i förhållande till bollens position, men med en alldeles för onödig kompakthet, vilket öppnar upp enormt stora ytor för Modric centralt. Som vi ser är det ingen av anfallarna som reagerar på Modric/Reals fria positioneringar centralt.

14

Även här kan vi lägga märke till Barcelonas sårbara kompakthet centralt. Rakitic, Busquets och Iniesta är alldeles för bollorienterade i sina överflyttningar och öppnar upp sårbara ytor mellan och genom lagdelarna.

15
Här spelar Real sig skickligt ur Barcelonas situationsanpassade 4-2-4 presspel återigen hittar de en fri spelare mellan lagdelarna, vilket leder till att de enkelt kan spela sig ur Barcelonas press.

16

Det man bland annat kunde se under 1-2 målet för Real var hur Barcelona började slarva med sitt positionsspel. Förbindelserna mellan spelarna var alldeles för dåliga. Det som händer när du har dåliga förbindelser och för långa positioneringar i förhållande till medspelare med boll, är att om du tappar boll har du stora ytor mellan positionerna vilket gör det enkelt för motståndarna att, exempelvis vid en återerövring av boll, ställa om och utnyttja det dåliga positionsspelet.

Bild 1 vill jag att ni lägger märke till de gulmarkerade spelarna, vilket är de tre centrala mittfältarna i Barca. Det man kan se är hur extremt breda och långa de är mellan positionerna, detta leder till att de lämnar centrala ytor ytterst sårbara för omställningar mot sig.

——————————————————————————————————————————
Följ mig gärna på Twitter för mer fotboll: @MrSheqiri

Albin Sheqiri
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER