Taktikbloggen

Taktikanalys: Så spelades giganternas match i CL

Champions League 

Juventus vs FC Bayern München

00

Två av Europas formstarkaste lag möttes igår i ett stormöte i åttondelsfinalen i Champions League. Juventus började säsongen förvånansvärt dåligt, men har spelat upp sig något beundransvärt. De spelar med ett fantastisk försvarsspel där Allegri kan skifta mellan 3-5-2 eller 4-4-2, och nu leder de Italienska ligan med 1 poäng före tvåan Napoli.

Bayern ställde upp i ett 4-2-3-1 (på pappret), men spelade ett helt annat system i verkligheten. De är mycket asymmetriska i sitt system och spelar en ”annorlunda” fotboll som ska ge dem tillgång till att utföra sin ’’total football’’-stil. I mål stod Neuer, med Alaba och Kimmich som mittbackar tillsammans med Lahm och Bernat som ytterbackar. Vidal spelade som länkspelare matchen igenom och är ibland även en situationsanpassad mittback. Müller och Thiago agerar mer offensiva mittfältare. Breddorienterade positionerna stod Robben och Costa för, med Lewandowski på topp som forward.

Juventus ställde upp i ett 4-4-2 med Buffon i mål, där Bonnucci och Barzagli bildade backlinjen tillsammans med Lichtsteiner och Evra som ytterbackar. Pogba och Cuadrado stod för de bredd/ytter-orienterade positionerna, där Pogba var mycket mer delaktig centralt än vad Cuadrado var under bollinnehav. Marchisio och Khedira spelade som centrala mittfältare med Dybala och Mandzukic som forwards framför mittfältslinjen. Dybala agerade (precis som i tidigare matcher denna säsong) som en ’’falsk 9:a’’, det vill säga att han hade friheten att positionera sig djupare ner i plan för att skapa numerära övertag.

Första Halvlek – Bayerns dominans
När FC Bayern har bollinnehav (speciellt i spelyta 2/motståndarnas planhalva) spelar de med en helt annan ’’formation’’. Det ser nästan ut som en 2-1-3-4 formation, där olika spelare ockuperar olika ytor i förhållande till bollens position och medspelarens position. Det vill säga att Müller ibland kunde vara den som ockuperade kanterna och Robben var den som befann sig mer centralt. Dock var dessa positionsskiften inte slumpmässiga utan det fanns en klar struktur i det.

Det Guardiola vill (till skillnad från sin tid i Barcelona) är att skapa centralt övertag för att skapa 1vs1-situationer ute på kanterna, där han har enorm fördel med Costa och Robben som exceptionella 1vs1-spelare. Det man ofta kan se är exempelvis hur bollen kommer ut till kanterna och yttern tar sig förbi sin motståndare för att bomba in ett inlägg mot första stolpen/straffpunkten. I Barcelona föredrog Guardiola att skapa övertag via kanterna för att öppna upp ytorna centralt, då han hade Messi, Xavi, Iniesta och Busquets att spela med.

Eftersom Juventus ställde upp med ett 4-4-2 blev det tydligt hur Bayern lyckades med att skapa ytor för yttrarna och även eventuellt spela sig förbi centralt. Det Bayern gjorde under sin speluppbyggnad var att involvera Lahm och Bernat som mer centralt positionerade spelare där Kimmich, Alaba och Vidal bildade en situationsanpassad trebackslinje. Vidal hade den friheten som en länkspelare har, nämligen att spela mellan Juventus mittfält och anfallslinje och vid nödvändiga situationer positionera sig framför dessa. När väl Vidal positionerade sig framför Juventus första press skapades det ett övertag för Bayern, som sedan gav frihet för Kimmich eller Alaba att hota ytan framför. Det var i sådana situationer som Bayern kunde överbelasta en speciell yta.

01

Bayern i speluppbyggnad där Vidal agerar som ’’länkspelare’’ eller en situationsanpassad mittback. Detta för att minimera Juventus kontringsmöjligheter (2vs3-övertag).

02

Robben spelar in till Lahm, som agerar mer centralt och Muller börjar ockupera en mer breddorienterad position.

03

Lahm spelar tillbaka bollen på ett till Robben, som börjar avancera mot den centrala ytan i plan. Det är nu och ungefär på detta sätt som Bayerns ’’positionsskiften’’ uppstod. Det vi kan märka i en sådan situation är att Robben tvingar Evra till att pressa honom och Pogba skiftar mot kant för att inte låta Bayern skapa en 1vs1-situation. Lahms position tvingar Pogba till att täcka av passningen till Lahm, där då Muller (i samma situation) rör sig från central position ut mot kant. Det vi kan lägga märke till är att han i detta fall tvingar Barzagli att lämna sin mittbacksposition, vilket skapar ett stort mellanrum/ stor yta mellan Barzagli och Bonnucci. Som…

04

…Lahm omedelbart försöker röra sig in i, dock utan något resultat. Anfallet slutar med att Bayern fortsätter sitt bollinnehav och vänder på spelet. Det som är intressant att titta närmare på är hur de lyckades destabilisera Juventus backlinje och tvingar spelarna ur sina positioner. Allegri kanske hade det som en taktik att faktiskt låta Barzagli följa med så pass långt bort från sin position och låta Marchisio markera den spelare som löper in i ytan. Dock såg det väldigt farligt och sårbart ut.

05

En liknande situation som den ovan, fast på andra sidan kanten. Jag valde att rita upp bilden, då hela situationen inte filmades under matchen. Det som hände var att Alaba gavs frihet att penetrera och hota ytan med boll. I detta fallet började han hota ganska centralt och fick press ifrån Khedira. Eftersom Juventus är så bollorienterade i sitt försvarsspel såg det väldigt centrerat ut i denna situation.

Det jag dock la märke till var hur Bayern ockuperade innerkorridorerna via ytterbackarnas hjälp (Lahm och Bernat). Det Bernat gör i denna situation istället för att behålla en breddorienterad position, är att ockupera innerkorridors-ytorna, vilket tvingar Cuadrado till att ”centrera” och fokusera på Bernats position. I samma situation har Costa fortsatt att behålla bredd, vilket tvingar Lichtsteiner ut mot kanten och skapar återigen en stor yta mellan Lichtsteiner och närmaste mittback, vilket leder till ett destabiliserat och sårbart försvar. Bernat fortsätter sin löpning in mot den mer offensiva ytan, men Alaba väljer att spela in till Lewandowski och passningen bryts. Lägg även märke till hur Bayern enkelt hade kunnat skapa en 2vs1-situation på höger kant, om Alaba hade slagit en diagonal passning till andra sidan kant.

Den kanske mest tydliga och ’’farligaste’’ situationen uppstod på högra kanten när Lahm utnyttjade den exponerade ytan som öppnades upp, vilket ledde till att Müller blev fri – men missade bollen.

06
Återigen ser vi hur Lahm har en centralt orienterad position och Robben står för breddspelet. I detta läge börjar Kimmich hota yta, vilket tvingar…

07

Pogba till att pressa Kimmich, samtidigt som Evra har till uppgift att följa Robben, vilket skapar en stor yta bakom Pogba som har ockuperats av Kimmich som hotade ytan framför. Kimmich spelar bollen till Lahm samtidigt som Barzagli (återigen) blir tvungen till att lämna sin position och pressa Lahm.

08

Kimmich spelar boll till Lahm som spelar den på ett tillslag snett bakåt. Det vi kan se nu är hur Kimmich med en passning har spelat förbi hela Juventus mittfältslinje, samtidigt som man totalt har destabiliserat Juventus backlinje och tvingat dem ur sina positioner. Det leder till en 2vs1-situation centralt för Muller och Lewandowski mot en isolerad Bonucci…

09

Bayerns presspel
Det som är värt att notera är Bayerns fantastiska presspel matchen igenom. Där Juventus i andra halvlek såg ut att ha mest energi och implementerade samma metod som Bayern. Nämligen att man var oerhört effektiva i att stoppa omställningarna mot sig genom en ’’counterpressing’’ eller ’’direkt återerövring’’. Tack vare detta tillät man inte Juventus att ’’ställa om’’ och kontra till något farligt, utan man hade en snabb och bra tillgång till att direkt stoppa omställningen och bibehålla bollinnehavandet i Juventus planhalva. Eftersom Juventus (som jag visade ovan) spelade ett positionsförsvar långt ner på egen planhalva, tvingades de att faktiskt försvara sig på detta viset, vilket gjorde det ännu lättare för Bayern att stoppa omställningarna eftersom det knappt fanns några möjligheter att spela upp till för Juventus. Det som intresserade mig var hur de så effektivt lyckades stoppa Juventus speluppbyggnad, och tvingade dem till att slå långa ’’chanspassningar’’ som eventuellt ledde till att Bayern återerövrade bollen.

10

Här är en sekvens som visar hur Bayern pressade Juventus mot kanterna.

Eftersom Juventus spelade ett 4-4-2, valde Allegri att inte ändra speluppbyggnadsfaserna för att kunna skapa övertag någonstans, utan fastnade rätt in i Bayerns pressfällor i princip varje gång. Dock ändrade han på detta under andra halvlek genom att låta Mandzukic inta en mer bredd orienterad position, bakom Bayerns offensiva ytterbackar. Det var även så här första målet kom till för Juventus.  Allegri valde att ha Evra och Lichtsteiner i relativt låga utgångspositioner, vilket tvingade yttermittfältarna att möta upp längre ner i banan och eventuellt få press bakifrån för att bibehålla dem felvända. Dybala försökte flertalet gånger att positionera sig lägre ner för att skapa övertag, men dock utan någon vidare effekt eftersom det ofta resulterade i en bollförlust på grund av den intensiva pressen i så små ytor.  Bayern pressade i en 4-2-1-3-formation där Muller oftast markerade Juventus ”länkspelare” under speluppbyggnaden, vilket gjorde att man tvingade ut Juventus mot kanterna i princip varje gång.
2:a Halvlek
Allegri är verkligen en tränare som imponerar stort på mig. Han är makalös på att läsa av matcher och ändra matchbilden via taktiska inslag. Exempelvis ändrade han Juventus speluppbyggnad och införde att diverse spelare skulle ockupera kanterna i tidiga speluppbyggnadsfaser för att öppna upp kanterna för de offensiva spelarna längre upp. Det han ändrade på var att implementera Mandzukic och Cuadrado som ytterforwards på varsin kant, samtidigt som Pogba bildade ett 3-manna mittfält centralt. De fick det hela att se ut som en 4-3-3 formation, samtidigt som Dybala fortfarande hade friheten att agera som en falsk 9:a.  På grund av denna justering fick Bayern det mycket svårare att införa sina pressfällor på kanterna. Ett exempel kan hämtas från en situation då Khedira ockuperade kanten längre ner på plan, vilket lockade Bernat till att sätta press på honom och det i sin tur öppnade upp en stor yta för Cuadrado att penetrera sig i. Samtidigt fick även Juve mycket mer stabilitet och kvalité i sina uppspelsvarianter med Hernanes och Pogba centralt. Allegri behöll låga utgångspositioner för ytterbackarna under speluppbyggnaden, men lurade in Bayerns ytterbackar till att pressa på kant (en gång till) genom att låta exempelvis Khedira ockupera kanterna för att öppna upp för Cuadradro.
11
Juventus 4-3-3 (speluppbyggnad) mot Bayern 4-2-1-3 (press)

Slutsats
Personligen håller jag Juventus som en favorit till Champions League-titeln i år, men blev dock mäkta imponerad av Guardiolas ”approach” till denna match. Expertkommentatorerna nämnde något om ”total football” och det var precis det som det såg ut som. Bayern totalt dominerade första halvlek, med en fantastisk offensiv fotboll som jag valde att poängtera ut i denna artikel. Andra mötet kommer att bli en klassiker och jag tror att Bayern kommer att införa en bättre defensiv balans för att verkligen minimera Juves omställningar mot sig. Kommentera gärna vem som ni tror vinner detta fantastiska möte och följ mig gärna på Twitter för mer fotboll: @mrSheqiri

Albin Sheqiri
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER