Taktikbloggen

Taktikanalys: Så lyckades PSG vinna över Chelsea i den första åttondelsfinalen i CL

Champions League

PSG 2-1 CHELSEA 

01
Statistik från matchen

Åttondelsfinalerna i Champions League är igång och igår var det dags för Chelsea att möta Zlatans PSG.
PSG har under Laurent Blanc (speciellt denna säsong) blivit ett mycket mer possession-baserat lag med ett intressant positionsspel och fina kombinationer i sista tredje delen. Det som man märkte redan i början av matchen var att Chelsea fokuserade på att spela en mer direkt fotboll, där de fokuserade mycket på att utnyttja PSGs höga utgångspositioner i anfallsspelet, det vill säga att omställningsfaserna var det som Chelsea prioriterade. Att Chelsea har problem är det inga tvivel om, men med tanke på deras säsong så försvarade Chelsea sig väldigt bra emellan åt under gårdagens match, och det fanns dessutom ett fåtal perioder då man faktiskt kunde spela sig ur PSG med bra kombinationer.

02
PSGs utgångspositioner (4-3-3) under anfall vs Chelseas 4-4-1-1 -formation

PSG ställde upp (på pappret) i en 4-3-3- formation med Lucas och Di Maria på varsin kant och Zlatan som en ensam forward. Dock spelar de inte i dessa positioner rakt av, utan har en betydligt större frihet där de ständigt försöker skapa övertagssituationer och ytor för sina medspelare. Flera gånger sågs exempelvis Lucas ockupera ’innerkorridorerna’’ och Di Maria exempelvis utnyttja sin dribblingsförmåga där han kan vika in med sin vänsterfot och eventuellt slå en diagonal passning. Zlatan har även han en stor frihet och rör sig över mängder av ytor centralt, då han är en mycket mer centralorienterad spelare. Matuidi, Veratti och Motta bildade ett centralt mittfält med Motta som en länkspelare, dvs lite mer djupliggande och Veratti framför Motta diagonalt positionerad med fokus på innerkorridors-ockupering. Matuidi har exempelvis en betydligt annorlunda roll än vad Veratti och Motta har och sågs ofta ta löpningar i djupet, i linje med anfallslinjen. Brasilianska backlinjen bestod av Luiz och Silva som mittbackar med Maxwell och Marquinhos på varsin kant, där Maxwell hade mer ’’frihet’’ att penetrera offensivt än vad Marquinhos hade.

Chelsea ställde upp i en 4-4-1-1-formation som även kunde se ut som en 4-4-2-formation där Willian och Costa, beroende på situationen och presspelet, varierade positionerna. Willian hade en mer djupliggande roll bakom Costa, detta för att få en mer effektiv tillgång till att åtminstone störa och skapa någorlunda övertag mot PSGs centrala fokus. Pedro och Hazard spelade yttrar på varsin kant med Fabregas och Mikel mellan som centrala mittfältare. Under speluppbyggnaden kunde man flera gånger se att Fabregas var den som försökte hjälpa till tillsammans med mittbackarna där Mikel intog en högre roll. När Chelsea väl hade bollinnehav i de mer offensiva spelytorna var det dock tvärtom. Backlinjen bestod av Baba och Azpilicueta som ytterbackar med Cahill och Ivanovic som mittbackar framför Courtois som vaktade Chelseas mål.

PSGs positionsspel
Som sagt, så prioriterar PSG bollinnehav med fokus på centralt övertag. Det jag menar med centralt övertag är att PSG gärna involverar mycket spelare centralt, bakom och framför motståndares lagdelar för att eventuellt hitta en ’’fri man’’ mellan lagdelarna. De har ett stor tålamod och hastar inte iväg passningar utan letar efter rätt moment för att faktiskt hitta dessa lägen. Personligen såg man flera situationer då man tänkte att nu slår de förbi hela lagdelen eftersom momentet begärde det, men istället fortsatte man bollinnehavandet med en passning i sidled. Detta kan ju bero på att det är för riskabelt eller som det ibland såg ut för mig, att bolltempot inte var särskilt snabbt.

Med spelare som Motta och Veratti som har exceptionella tekniska förmågor och klarar av situationer med press mot sig, har PSG en stor fördel med att kunna behålla bollinnehav och faktiskt slå sig igenom lagdelar. Chelsea som ställde upp med ett 2-mans centralmittfält och eventuellt Willians positionering framför var alltså i flera moment undernumrerade centralt. Detta är inte första matchen som PSG har en central fokus, utan laget baserar mycket av sin speluppbyggnad via centrala ytor.

03

Motta har positionerat sig mellan mittbackarna som en ’’situationsanpassad’’ trebackslinje med Veratti som i sin tur positionerar sig mellan Costa och Willian, detta för att tvinga dem till att fokusera på hans position och för att på så sätt dra iväg Costa från Silva som då kan börja hota ytan mot Hazard.

04

Här är en sekvens som jag gillar där PSG kanske hade kunnat ha bättre positioner, men det viktiga är hur de försöker ockupera specifika spelare för att öppna upp ytor för en spelare mellan lagdelarna. Här kan vi notera hur PSG försöker skapa centralt övertag, vi ser hur Lucas har ockuperat Azipilicueta och Pedro är fokuserad på Maxwells offensiva löpningar på kanten. I detta läget positionerar sig Zlatan mellan Fabregas och Mikel, samtidigt som Fabregas fokuserar på Matuidis ’’innerkorridors’’-position som drar Fabregas ur position. Willian och Costa blir blint tittande på boll och fokuserar endast på Veratti/boll, vilket skapar en stor yta mellan lagdelen för en ’’fri man’’ (Motta).

Som jag nämnde tidigare har de ’’centralt positionerade’’ spelarna i PSG en stor flexibilitet och frihet. Detta gör att till och med Zlatan ibland kan påverka spelet längre ner på plan och vara den spelare som slår passningar förbi mittfältslinjen. I PSGs positionsspel har Matuidi (speciellt i 2:a halvlek) en betydligt tydligare roll offensivt, eftersom han bidrog mindre i speluppbyggnaden utan istället tog många löpningar i djupet för att öppna upp/hota ytor.

05

Här kan vi se en lyckad situation då Matuidi ,från sin centrala mittfältsposition, med hjälp av Lucas och Maxwell har skapat övertag på kanten. Matuidi som här väggspelar med Maxwell, fortsätter sin löpning i djupet för att spela sig förbi Chelseas mittfält.

06

En intressant sekvens är när Chelsea försökte pressa högt och faktiskt lyckades med att tvinga PSG att sköta sin speluppbyggnad via kanten.

07
David Luiz blir tvingad ut mot kanten, där Chelsea vill sätta en eventuell ’’pressfälla’’.

08

09
Jag blir chockad av hur PSG löser det här, vilket visar mer flexibilitet än centrala kombinationer. Här blir Luiz tvingad att föra spelet mot en kant av Chelseas styrpress. Det PSG gör är att möta med samtliga centrala mittfältare för att tvinga Chelseas mittfältslinje att inta ett högre utgångsläge. Detta lämnar stora ytor mellan lagdelarna för PSG att kunna spela sig in till. Vi kan se hur Lucas försöker dra med sig Azipilicueta från sin position, och Zlatan som börjar möta boll. Zlatan får i nästa moment boll och spelar bara enkelt på 1-tillslag till en fri och ’’rättvänd’’ Lucas.  Alltså har man, med Zlatan som en target-spelare, löst Chelseas pressfälla.

10
PSGs positionsspel – Motta och Veratti har bytt positioner, och Veratti agerar som ’’länkspelare’’. Här kan vi se ’’triangulära’’ positioner i förhållande till bollinnehavaren med ett stort fokus centralt.

PSG hade inga problem med att behålla bollinnehavet, men saknade dock penetrering i djupet. För det mesta var det enda alternativet man hade i djupet, löpningarna från ytterbackarna (främst Maxwell). Det kan kanske också ha varit så att idén som Blanc hade var att faktiskt ha de mer penetrerande löpningarna i djupet från kanterna för att skapa mer ytor för de centralt positionerade spelarna. I vilket fall som helst ändrade Blanc på detta i andra halvlek, där han bytte kant på Lucas och Di Maria och där Lucas hade en mycket mer ’’direkt’’ roll på kanten. De mer ”direkta” djupledande rollerna från Blanc i andra halvlek gav faktiskt resultat, speciellt då man hade Matuidis löpningar, men även från Cavani som Blanc tog in istället för Lucas. Cavani agerade i en mer ’’central forward’’-roll (i alla fall fram till 2-1 målet).  Detta enligt mig för att få mer alternativ/bättre speldjup och hota bakom Chelseas backlinje.

Chelseas defensiv
Chelsea ställde upp med en 4-4-1-1-formation mot PSG. Den stora fällan man åkte på, var hur PSG lyckades med att dra isär Chelseas mittfälts-lagdel och lämna (i vissa situationer) de centrala mittfältarna isolerade i underläge. Dock jobbade Willian och Costa hyfsat bra i det defensiva framför de centrala mittfältarna. Ett stort plus ska även till yttrarna i Chelsea som jobbade extremt hårt med de ganska ”dumma” man-orienterade rollerna på kanterna. Att man utförde sin defensiv, ska man inte klaga på, för som jag nämnde ovan jobbade speciellt yttrarna i mittfältet något enormt för att följa med ytterbackarna i PSG i deras offensiva löpningar i djupet.

11

Chelseas 4-4-2 / 4-4-1-1

Man kan dock ifrågasätta rollerna som Chelsea-spelarna fick och det defensiva systemet. På grund av att PSG inte hotade (tillräckligt) i djupled så klarade sig faktiskt Chelsea undan flera situationer, där lagdelen var totalt destabiliserat. Man prioriterade ett positionsförsvar med inslag av man-orienterade sekvenser. De mest tydliga man-sekvenserna var ytterbackarna/mittfältarnas defensiva roller och så klart vid eventuella pressförsök i mer offensiva spelytor.

12
Dålig kompakthet horisontalt, där Hazard och Pedro var långt från bollens position och istället fokuserade på ytterbackarnas positioner.

Det som hände var att Guus Hiddink ville att ytterbackarna skulle markera ’’innerkorridors’’-positioneringarna från kantspelarna i PSG, alltså när Lucas och Di Maria positionerade sig närmare Zlatan, centralt på plan. I dessa situationer kunde Baba eller Azpilicueta lämna sin ytterbacks position, vilket skapade stora ytor på kanterna, vilket var något som PSG försökte utnyttja. Detta ledde till att Pedro och Hazard i dessa situationer fick markera spelare och springa extremt mycket.

13
Sekvens där Baba markerar Di Maria och Marquinhos som direkt springer in i ytan som har öppnats upp, och därmed tvingar Hazard att följa efter.

14

Ungefär liknande situation (eftersom det hände ofta) där Lucas löper in mot mittbackarna och Azpilicueta markerar Lucas. Detta gör att Azpilicueta dras ur position, vilket skapar en stor yta för Maxwell att utnyttja och positionera sig i. Vi kan se hur Pedro tvingas följa med i Maxwells löpning. Försvarare ur positioner, inga speciellt kompakta lagdelar och 1vs1- situationer på kant. Chelsea ska vara glada över att PSG inte utnyttjade detta försvarsspel mer effektivt.

Kommentera gärna om det är en speciell match, lag eller spelare som ni vill att jag ska skriva om.
Och glöm inte att följa mig på Twitter om ni vill läsa fler fotbollsrelaterade analyser: @MrSheqiri

Albin Sheqiri
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER