Taktikbloggen

Taktikanalys: Leicester är tre viktiga poäng närmare guldet

Manchester City 1-3 Leicester
01
Återigen fortsätter jag med att uppmärksamma Leicesters fantastiska form. Att med ett sådant spelarmaterial som Leicester har, leda Premier League i Februari med hela sex poäng, är något som man  aldrig hade kunnat ana. Det som Leicester visar främst, förutom sin disciplin i försvarsspelet, är just viljan i matcherna. Ranieri har gång på gång försökt trycka lite extra på att han har uppmanat sina spelare om att springa för varandra och att det är det som gäller ute på plan.

Det här var en match där Leicester (återigen) förklarades som ’’underdogs’’ och skulle vara nöjda med ett oavgjort resultat. Men så blev det ej. Leicester ställde upp med samma lag som mot Liverpool och knep tre extremt viktiga poäng mot City som nu ligger sex poäng efter ledande Leicester.

02
Vi kan se att båda lagen ställde upp med liknande 4-4-2-formationer med olika prioriteringar. Vi vet redan att Leicester spelar mestadels utan boll, och är extremt effektiva vid sina omställningar och att ta vara på de lägen som de får. Vi kan se liknande formation som mot Liverpool av Ranieri, där Kante var den av de två centrala mittfältarna som drog iväg på löpningar i djupet. Detta gjorde han för att dra med sig motståndare, men också för att ibland öppna upp ytor för Mahrez att hota i, där även då Simpsons bidrog som understöd i anfallen. Drinkwater och Kante varierar positioner med varandra i olika moment så som situationer där omställningar emot sig uppstår. Okazaki fortsatte denna match att fungera som en övertagsspelare centralt och även som en eventuell ’’target’’ forward. Dock prioriterar Leicester hellre att nå Vardy direkt, och Okazakis löpningar är oftast för att försöka dra med sig motspelare från speciell yta.

City ställde upp med Hart i mål, Demichelis, Otamendi som mittbackar tillsammans med Zabaleta till höger och Kolarov till vänster som ytterbackar. Yaya och Fernandinho bildade det centrala mittfältet tillsammans med Sterling och Delph på varsin kant. Kanske valde Pelligrini att ställa upp med Delph för att spela med en spelare som kan bidra både i offensiva som defensiva omställningar, för att försöka minimera Mahrez/Leicesters hot till att skapa övertag på kanterna. Yaya Toure sågs självklart ockupera/positionera sig själv i mycket mer offensiva spelytor än Fernandinho som skulle bidra med defensiv balans under anfallen. Väl i sista tredje delen försökte City med mycket kombinationer för att ta sig förbi Leicester och prioriterade ett bollinnehav kontra Leicester som är väldigt bekväma att spela fotboll utan boll. När väl City hade boll rörde sig Silva mer fritt mellan lagdelarna för att försöka skapa övertag och City involverade även sina ytterbackar mycket för att just skapa övernumerära situationer, speciellt på kanterna. Det fanns även tillfällen då Sterling ockuperade de inrekorridorerna och Kolarov bidrog med bredd, dock försvarade Leicester mot detta väldigt bra och det var ett fåtal gånger, som exempelvis i första halvlek ,då Silva faktiskt kom förbi och det ledde till ett avslut mot Leicester.

Leicesters försvarsspel

Leicester prioriterar alltid press, men skiftar dock intensiteten beroende på olika situationer. Ibland kan man se dem spela med en mycket högre backlinje då självklart återerövrings-intensiteten är betydligt högre. Dock spelar man majoriteten av matcherna i sin planhalva och det är även där majoriteten av bollarna bryts/återerövras. Kante har en statistik på den spelare som har stoppat flest anfall (alltså flest återerövringar) vilket är bevis på hans positionsspel, men även den fysiska förmågan att ständigt ligga ’’rätt’’ i positioner i förhållande till bollens och lagkamraternas positioner för att på ett så effektivt sätt som möjligt täcka av farliga ytor.

Leicester ställer upp i formationen 4-4-2 där man försvarar i positionsförsvar. Detta är synligt över hela planen, men som sagt med olika prioriteringar beroende på olika situationer. Det som i England är tydligt kontra exempelvis Barcelona och Juventus är att lag väljer att ha två spelare som bidrar i speluppbyggnaden som djuptliggande spelfördelare istället för endast en. Detta gör att man tappar spelare mellan lagdelarna för att försöka penetrera sig förbi centralt. Det Leicester gör är att, precis som mot Liverpool, alltid försöka prioritera att samtliga lagdelar jobbar med bollen framför sig, och att anfallarna har motståndarnas två centrala mittfältare som utgångslägen i försvarsspelet. Det är en ganska klok idé av Ranieri att implementera eftersom du då helt enkelt försöker att minimera två av motståndarnas viktigaste spelare i speluppbyggnaden och istället låter mittbackarna sköta uppspelen till de mer offensiva spelarna. En fråga som man kan ställa sig är, vad gör de om mittbackarna börjar hota yta? I sådana lägen pressar Leicester istället ut mittbacken mot kanten eftersom närmaste anfallare skär av passning inåt i banan, samtidigt som han pressar ut mittbacken mot kanten för att där då sätta en pressfälla. Alltså jobbar Leicester med att centrera vid speluppbyggnader och tvinga ut motståndarna till kanterna för ett mer effektivt återerövringsförsök.

03
Leicester har tvingat ut City till kanterna där man har skapat ett betydligt större numerärt övertag och kan återerövra bollen för att sedan ’’ställa om’’ till anfall.  Vi kan se hur Kante har flyttat över för att bidra med att skapa en 3vs2 mot Delph och Kolarov (och i denna situation även Morgan som har flyttat över mot kanten).

04
Här har vi en situation som jag förklarade ovan, där vi ser hur Kante nu börjar att springa mot sitt eget mål då han har bidragit i anfallsspelet (sista tredje delen). I sådana situationer ser vi att Leicester sätter press på bollhållare för att minimera tid (tvinga honom till att slå iväg boll hemåt eller eventuellt återerövra bollen). Eftersom så många spelare är involverade i anfallet ser vi hur Drinkwater och Fuchs båda jobbar tillsammans för att stänga av ytor centralt och tvinga ut Citys omställning (återigen) mot kanterna. Alltså agerar Fuchs som en situationsanpassad centralmittfältare i sådana situationer.

05 06
Väl ute på kanterna ser vi nu att Simpson och Drinkwater direkt arbetar ut mot kanterna för att skapa ett övertag, där resterande spelare flitigt ställer om/jobbar snabbt för att återigen bilda kompakta lagdelar och inte bli exploaterade.

07
Mahrez har ställt om och Drinkwater flyttar in efter bollens/lagkamraternas position då lagdelen flyttar över och kompakta linjer har återigen skapats. Alltså har man lyckats med att effektivt minimera Citys kontringsförsök och med att återerövra bollen.

Kontringar
Med en statistik på 44 % bollinnehav/match överlag och 2:a flest långbollspassnings försök i ligan, tydliggör detta att Leicester är beroende av att vara effektiva i fasen från försvar till anfall, alltså omställningsfaserna/kontringar.
Nu när Okazaki och Vardy har hittat ett bra samarbete mellan varandra känns det som om det är de två som Ranieri kommer att fortsätta att spela med trots Okazakis längd. Det jag menar med längd är att Ranieri själv har uttryckt och sagt att han föreslår att spela med en target spelare bredvid Vardy för att kunna ha fler möjligheter att slå dessa direkta bollar på djupet. Jag personligen tycker att Okazaki har, trots det att han kanske inte är den mest tekniska spelare, löst situationer relativt bra och agerar bra som en mer djuptliggande anfallare.

Eftersom City spelar en offensiv fotboll där man prioriterar ytterbackarnas involvering för spelbredden i anfallsspelet, var Leicester väldigt fokuserade på att hitta dessa direkta långbollar/passningar diagonalt mellan mittbackarna och ytterbackarna i City.

08
Citys anfallsspel/positionsspel i sista tredjedelen, där vi ser hur Delph har en mer bredd-orienterad position där Yaya och Silva är som två offensiva mittfältare. Lägg märke till hur offensiv position Zabaleta har och även Kolarov som i princip har en liknande position fast på andra sidan kanten (syns ej i denna bild).

Ett annat exempel av Leicesters kontringar är just 0-2 målet som Mahrez gör, vilket kommer exakt tack vare en snabb kontring av Leicester där Kante är huvudperson. Det kanske inte är så konstigt att jag poängterar ut att omställningar är viktiga, för det är det för alla, men Leicester är extremt effektiva och många mål uppstår just inom dessa faser i spelet (Vardy gjorde båda sina mål mot Liverpool under denna fas). Leicester är helt enkelt bra på att exponera motståndarna när de är som mest sårbara, nämligen ögonblicket då man tappar boll.

09
Det som jag vill att ni lägger märke till här hur otroligt kompakta Leicester är i förhållande till bollens situation, där vi även ser ett (som jag nämnde i min förra artikel) markeringsförsvar på Fuchs och Albrighton som har följt motspelares löpningar och skiftar positioner i denna situation. Leicester har här en 6vs4-situation ute på kanten.

10
Kante återerövrar bollen och startar omställningen till anfall. Notera båda spelarna jag har markerat, båda är Citys ytterbackar. Jag vill även att ni lägger märke till Okazakis och Vardys löpningar diagonalt mot kanterna för att såra ytorna som Citys ytterbackar har lämnat på grund av deras involvering i anfallsspelet.

11
Mahrez som har fått friheten av Ranieri att ockupera ytorna mellan lagdelar/mer centralt forsätter sin löpning bakom Citys mittfält, medan Okazaki försöker att dra med sig en av mittbackarna horisontalt för att öppna upp yta för Mahrez.

12
Kante spelar bollen förbi Delph som tappar sin fokus på Mahrez eftersom han blir för bolltittande och Mahrez hamnar i en 3vs2-situation i sista tredje delen.

mahrez goal
Mahrezs snygga 0-2 mål, som uppstår efter en snabb omställning av Leicester (tryck på bilden ovan för att se gif animationen/videon)

Slutsats
Återigen vill jag uppmärksamma Leicester positionsspel under anfallen. Det jag missade att uppmärksamma förra gången, som jag nämnde i denna artikel, är just att den defensiva balansen under anfallen var mycket bättre justerad idag av Ranieri. Jag visade ett exempel ovan med Fuchs agerade som en situationsanpassad centralmittfältare, för att skapa balans och inte lämna Drinkwater isolerad centralt. Förutom vad jag har nämnt här är det även värt att nämna Leicesters fasta situationer där man gör två mål. Det är det som i princip ’’säkrar’’  tre poäng för Leicester även om det finns flera andra positiva aspekter hos laget.

Kommentera gärna om det är någon speciall match, spelare eller lag som ni vill att jag ska analysera och skriva om. Följ mig gärna även på twitter för mer fotboll.
Twitter: @mrSheqiri

 

Albin Sheqiri
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER