Taktikbloggen

Taktikanalys: Ranieris Leicester närmar sig ligatiteln efter segern mot Liverpool

Leicester City 2-0 Liverpool

001

Leicester City knep återigen tre viktiga poäng i sin fantastiska resa mot en eventuell Premier League-titel. Ranieri har verkligen utformat en spelidé utefter sitt spelarmaterial och system/strategi som passar dessa spelarna perfekt. I sista tredje delen har Leicester City blivit mer flexibla och deras positionsspel är mycket bättre idag än förr. Nu försöker man faktiskt i vissa fall att spela sig ur situationer istället för att slå tidiga inlägg.

Leicester startade denna match ungefär som man har gjort tidigare under säsongen, med Schmeichel i mål. Backlinjen bestod av Simpsons och Fuchs som båda hade intressanta roller i omställningsfaserna och anfallsspelet, då de båda bidrog med mycket numerära övertag såsom överlapp/underlappnings-löpningar. Leicester spelade med en hög backlinje och stannade i vissa fall endast kvar med mittbackarna Huth och Morgan. Mittfältet bestod av en av Europas bästa centrala mittfältare just nu, nämligen Kante som bidrar mycket i alla spelets situationer/faser och ses ofta löpa i djupled i sista tredje del för att öppna upp ytor centralt för Mahrez eller någon annan att ockupera i. Drinkwater är den som behåller mer balans i förhållande till Kante, och yttrarna Albrighton och Mahrez positioner. Dock fanns det även situationer då Drinkwater var den som löpte i djupled i sista tredjedel, i dessa fall positionerade sig Kante utefter Drinkwaters position.

Det man lägga märke till är att Mahrez relativt ofta befinner sig centralt i banan, där han är betydligt farligare (närmare mål) och överlappas då i dessa situationer av Simpsons på kanten, dock inte i varje situation. Längst fram spelade Vardy tillsammans med japanen Okazaki som spelade som en mer ’’target’’-spelare, vilket gjordes för att skapa en destabilisering hos Liverpools mittbackar (dra isär dem) och skapa 1vs1-situationer för Vardy (eller eventuellt större ytor att löpa in i) då det var precis på detta sätt som Vardy fick yta och tid till att lyckas med sitt fantastiska mål. Ett sådant direktspel med mycket direkta bollar gynnar en sådan spelare som Vardy, detta p.g.a. hans snabbhet och Leicesters snabba omställningar.

002

Leicester City – utgångspositioner 4-4-2 vs Liverpools asymmetriska 4-2-2-2 -formation (4-2-3-1) – värt att notera är att Kante och Drinkwater ofta bytte positioner under matchens gång, dock alltid med en balans.

Liverpool startade med Mignolet i mål. Lovren och Sakho bildade mittbackspar tillsammans med Moreno och Clyne på vardera kant. Mittfältet bestod av Henderson till höger och Milner till vänster, tillsammans med Lucas och Emre som centrala mittfältare. Framför dem spelade Lallana och Firmino.
Varför Klopp valde att spela med ett 4-4-2 är ganska oklart, men det man tydligt kunde se var hur dåligt positionsspel Liverpool hade. Detta självklart också tack vare Leicesters försvarsspel. Klopp är välkänd för sitt ’’counterpressing’’, vilket innebär att man direkt efter bollförlust väljer att pressa/återerövra bollen för att minimera motståndarnas omställningsmöjligheter/kontring, men också att laget själv befinner sig i denna fas så lite som möjligt. Man märkte av Liverpools counterpressing mycket mer i det första mötet mellan dessa lagen som då slutade 1-0 till Liverpool, där Leicester hade stora problem med att spela sitt direkta spel eftersom Liverpool effektivt återerövrade bollen snabbt (tack vare den intensiva pressen). För att ha en bra counterpressing/tillgång till en direkt återerövring, måste du ha ett bra positionsspel. Har du ett dåligt positionsspel med ’’utspridda’’ spelare på plan kommer det att bli svårare för laget att försöka att direkt återerövra bollen, detta eftersom tillgången till att återerövra den tillsammans blir svårare.

Video
(Klipp som visar Leicesters fantastiska kombination, tack vare ett bra positionsspel)

Som jag nämnde tidigare imponerades jag av Leicesters positionsspel och positionsförsvar under denna match. Jämför vi med Liverpool så lyckades faktiskt Leicester ett fåtal sekvenser med counterpress, där man direkt återerövrade bollen från Liverpool efter att ha tappat den. Dette skedde dock inte så ofta och det är även värt att nämna att Liverpool faktiskt hade flera kontringstillfällen som de borde ha utnyttjat mer effektivt. Dessa kontringstillfällen uppstod just på grund av den höga backlinjen som Leicester hade, samt på grund av misslyckade försök till att återerövra bollen. Lag spelar med en högbacklinje för att öka chanserna (tillgång till en snabbare press) till att återerövra bollen i motståndarnas planhalva. Detta var något som Ranieri förändrade under matchens gång och ändrade då istället till att en ytterback stannade, samtidigt som den andra bidrog i anfallet för att behålla en balans i försvaret när man väl var i anfall.

Leicesters anfallsspel – Okazakis roll
Leicester spelade i ett 4-4-1-1-system, med Okazaki snäppet lägre positionerad än Vardy. När jag säger ’’target’’ menar jag inte den traditionella spelartypen som används på grund av sin fysiska förmåga, utan Okazaki användes som en targetspelare man spelade upp på för att dra ur motståndarna ur sina positioner.

Det fanns flera varianter som jag såg under matchens gång där Leicester med bollinnehav befinner sig i spelyta 2. Liverpool försöker med sitt 4-4-2-positionsförsvar att styra Leicester åt kanten och börjar sätta press. Morgan slår i detta fall över bollen till Okazaki som rör sig mellan back- och mittfältslinjen medans Vardy ockuperar mittbacken. Okazaki börjar möta boll och drar med sig en av mittbackarna, medan Mahrez i detta läge börjar möta upp en eventuell andra boll som han då kan ta emot och börja hota Liverpools backlinje med. Bollen slås till Vardy som nickar ner den till Okazaki och därifrån börjar de hota backlinjen 3vs3. En väldigt enkel, men effektiv spelstil.

003

004

005

En annan väldigt enkel spelstil som Liverpool inte lyckades med är att använda Lallana som en 10:a. I Leicester användes Okazaki som en 10:a, han positionerade sig exempelvis lägre ner på plan än vad Vardy gjorde och han användes till vad som såg ut som en numerär övertagsspelare. Detta innebär att han rörde sig i ytor för att skapa numerära övertag.

Ett exempel som jag kommer att visa nedan är ett perfekt exempel över hur Leicester med hjälp av Okazakis roll kunde penetrera sig förbi Liverpools första och andra press. Självklart öppnas dessa ytor upp tack vare lagkamrater, men det är på grund av Leicesters positionsspel som Okazaki vet när han ska ockupera dessa ytor eller eventuellt skapa numerära övertag, för att kunna spela sig ur Liverpools lagdelar.

006

Leicester spelar sig ur Liverpools första press efter att Drinkwater har positionerat sig mellan för att skapa ett övertag på 3vs2 och spelar sedan ut den till Fuchs…

007

… Som spelar tillbaka till Drinkwater (lägg märke till Liverpools försvar).
Drinkwater kan redan här hitta en vertikal boll förbi Liverpools mittfälts-lagdel. Jag vill att ni även lägger märke till Liverpools dåliga positionsförsvar och presspel. Detta kan vi jämföra med Leicesters som jag kommer att förklara nedan.

008

Drinkwater spelar tillbaka till Fuchs, vilket lockar till sig Emre Can som fortsätter sin press mot Fuchs.

009

Fuchs spelar den på ett tillslag direkt förbi hela Liverpools lagdel och det är nu som Mahrez börjar penetrera centralt i planen, medan Simpsons fortsätter sin löpning i den yta/kant som Mahrez har rört sig ur.
010

Det hela leder till att man har tvingat Liverpool till att överbelasta en kant. En överbelastning som Leicester har tvingat Liverpool till, för att sedan skifta kant till Simpsons som befinner sig i en betydligt större yta på andra sidan plan.

Leicesters 4-4-2 positionsförsvar

Leicester försvarar sig i ett 4-4-2-system med en intensiv press och tydliga lagdelar och roller. Det jag har märkt på sistone är vilka förändringar Ranieri har gjort i försvarsspelet när man väl försvarar i sin egna planhalva, närmare sitt eget mål. I vissa moment märker man tydliga inslag av markeringsförsvar, men detta enbart för att ha en så bra tillgång till återerövring som möjligt, men samtidigt behåller man ett kompakt försvar.

Det Leicester gör vid höga pressförsök är att alltid pressa med en styrande press utifrån bollens position. Det vill säga att när bollen befinner sig centralt så centrerar laget och tvingar ut motståndarna till kanterna. Precis samma strategi användes mot Liverpool. När Leicester väl försöker ha ett högre försvarsspel är Mahrezs position mycket mer centralt orienterad, detta enligt mig för att stänga av ’’inre-korridoren’’ och helt enkelt för att styra ut motståndarna mot ett alternativ.
Inre-korridoren är något som Klopp använder sig av väldigt mycket (även i Dortmund). Dock hade Liverpool det svårare att penetrera sig förbi med hjälp av ockupering av dessa ytor, detta främst på grund av Leicesters försvarsspel.Genom att stänga dessa ytor centralt, öppnar man upp alternativ för Liverpool att spela ut den mot kant där ett mycket mer intensivt återerövringsförsök uppstår (en så kallad pressfälla).
011

Här har jag markerat ut Mahrez utgångsposition i dessa lägen. Även värt att notera är att Vardy i dessa lägen försöker att skära av närmsta mittback och centralmittfältare, medan Okazaki som är längst ifrån situationen av anfallarna ockuperar Emre Can, Liverpools andra centrala mittfältare.

012

Här kan vi se att så fort Sakho passar ut till kanten börjar Mahrez pressa för att förhindra att bollen spelas ut till Moreno. Notera även hur Milner har positionerat sig djupt ner för att möta boll i inre-korridoren som jag nämnde ovan. Vid dessa moment lämnar Mahrez sin utgångsposition för att pressa och Kante markerar Milner, vilket stoppar Liverpools försök till att spela sig förbi via de inre-korridorerna.

Det som bidrar till ett effektivt försvarsspel är förstalinjens försvarsagerande. Alltså anfallsparet i Leicester. Ovan visade jag ett exempel när Leicester försökte till ett högre försvarsspel, dock spelar Leicester majoriteten av sina matcher i sin egen planhalva med ett lågt försvarsspel, men det betyder inte att det är låg intensitet i deras agerande. Det som stoppade Liverpools mittbackar från att kunna spela sig ur spelyta för spelyta var just anfallarnas agerande i försvarsspelet.

Det som syntes tydligt var hur båda jobbade för att även i egen planhalva styra ut Liverpool mot kanterna, men hade dock vid centrering fokus på att ockupera varsin av Liverpools centrala mittfältare. Detta innebar att Liverpools mittbackar hade det svårare att penetrera sig förbi centralt och de var ofta tvungna till att spela ut på kant där Leicester är effektiva med sin återerövring.

013

Leicester i sin 4-4-2 (positionsförsvar) där Albrighton pressar och resterande i lagdelen flyttar över för att täcka farliga ytor i förhållande till bollens position.

014

Det vi kan lägga märke till här är både Liverpools dåliga positionsspel, men även hur enkelt Leicester förhindrar/påverkar Liverpools speluppbyggnads-försök. Detta genom att Okazaki och Vardy båda ockuperar varsin centralmittfältare och utför sina defensiva roller utifrån deras positioner.

015

Bollen spelas från Clyne tillbaka till Lovren som pressas direkt av Okazaki. Jag har försökt markera ut Okazakis löpning med Emre Can som utgångspunkt, där han tvingar ut Lovren till kant återigen, samtidigt som han täcker av passningsalternativet till Can.

Slutsats
Återigen en fantastisk insats av Leicester, som fortsätter med att förvåna fotbollsvärlden med sin makalösa form. Leicester måste dock vara försiktiga framöver mot de bättre lag som är effektiva på omställningar. Det var ju precis på detta vis som Leicester förlorade mot Arsenal. Med så pass höga ytterbackar och Kante som ofta bidrar med löpningar i djupet, behöver Leicester ha en bättre balans i försvaret under sitt anfallsspel för att minimera omställningsmöjligheterna som uppstår, som vi även kunde se i gårdagens match då Kante fortsatte sin löpning i djupet och Simpsons positionerade sig mer centralt som en mittfältare nära Drinkwater för att inte lämna centrala ytor sårbara. Dock tror och hoppas jag att Leicester löser detta och är de som förklaras som Premier League-vinnare 2016.
016
Bild som visar Leicesters positioner överlag under 90 minuter, helt enkelt visar bilden vart spelarna har haft som mest influens under matchens gång.

Kommentera gärna om det är någon speciell match, lag eller spelare som ni vill att jag ska analysera och skriva om här på bloggen och följ mig gärna på Twitter för mer fotboll.
Twitter: @mrSheqiri

Albin Sheqiri
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER