Taktikbloggen

Taktikanalys: Victor Wanyamas viktiga roll i matchen mot Arsenal

Taktikanalys: Southampton 4-0 Arsenal

00

Laguppställningar:
Arsenal:  Cech – Koscienly, Mertesacker, Bellerin, Monreal – Flamini, Campbell, Walcott, Ramsey, Özil – Giroud
Southampton: Stekelenburg – Van Dijk, Jose Fonte, Martina, Bertrand – Wanyama, Davies, Claise, Ward – Long, Mané

Det blev minst sagt ett chockerande resultat i matchen mellan Southampton och Arsenal.  Arsenal hade ett perfekt läge att gå om Leicester i tabellen eftersom ligaettan förlorade sin ’’box day’’-match mot Liverpool med 1-0. Men det som man på förhand såg som en stor chans för Arsenal blev snarare en nackdel.  Arsenal hade stora problem med att spela sig ur Southamptons lagdelar och några bra positionsspel i anfallsspelet (exempelvis som Özils ’’half-space’’-positioner i matchen mellan Arsenal – City) var det inte frågan om överhuvudtaget.

Southampton kombinerade matchen igenom med ett possessionspel där man försökte spela spelyta för spelyta med ett kortpassningsspel och ibland med mer direkta försök till Mané eller Long. Båda lagen försökte med snabba omställningar, speciellt kontringarna, men det var Southampton som överlag såg farligast ut mot ett trött Arsenal.

Southampton chockar Arsenal
Ett ord som ofta förknippas med lag som ”lyckas”, som exempelvis Southampton mot Arsenal, är ordet flexibel. Enligt mig är det oerhört svårt att vara ett flexibelt lag då dina spelare ständigt måste läsa av situationer och lösa dem utefter vad som händer i förhållande till med/motspelare och bollens position. Varför Southampton var flexibelt var just hur dem skiftade mellan olika roller i sitt presspel vilket kunde få formationerna i försvaret att skifta. Det kunde ibland se ut som ett 4-4-2 som sedan skiftade till ett 4-1-3-1-1, och så vidare. Det man ska göra i sådana lägen är att istället se/kolla efter vad det är Koeman vill få ut av detta slags system. Hur är deras styrspel i pressen, inför dem en direkt återerövring och så vidare…

Det Koeman ville var att ha en bra tillgång till att återerövra bollen, det vill säga genom ett intensivt presspel som Arsenal hade stora problem med, men även att exempelvis styra Arsenal ut mot kanterna, speciellt vid spelyta 1, mellan Arsenals backlinje och mittfält (första pressen). Det man kunde se var en situationsanpassad diamantformation som var oerhört effektiv då exempelvis Özil var positionerad nära Claise positionerar sig ännu djupare för att möta boll, då följde alltså Claise med Özil där man prioriterade man-markering (situations-anpassat) och då centrerade samtliga mittfältare i förhållande till Claise och bollens position. Detta skedde oftare längre bort från mål då man kan säga att utgångspositionerna var ett 4-4-2, som syntes tydligare nära eget mål.

01

Claise framför resterande tre mittfältare. Här ser vi det som ser ut som en diamantformation (4-1-2-1-2), det vill säga att Koeman har prioriterat att hålla laget centralt kompakt och inte spela med en rak mittfältslinje. Det en diamantformation gör är att vara centralt kompakta på ett annorlunda sätt än en rak linje, detta tvingade Arsenal ut till kanterna. Diamanten skapar tre linjer istället för bara en, vilket i sin tur gör det svårare för motståndarna att spela sig ur/förbi den.

02

Wanyama framför de 3 resterande mittfältarna då man situationsanpassat har prioriterat man-markering.

03
Två bilder som visar Southamptons diamantformation och hur de tvingar ut Arsenal till kanterna när man är centralt kompakta. Lägg märke till att Wanyama denna gång var den som var ’’spetsen’’ i diamanten och inte Claise(som vanligtvis). Det vill säga att man hade en tydlig idé i sin strategi, men man kunde också flexibelt skifta mellan rollerna.

04

Här är en annan situation där man har ett betydligt lägre försvarsspel och spelar då med en rakare linje, alltså ett mer 4-4-2 eller 4-4-1-1. Det är detta jag menar med att man flexibelt skiftar mellan olika roller och positioner.

Det Southampton försökte med var att alltid vara så kompakta som möjligt i förhållande till boll vilket kunde ge dem en mer effektiv tillgång till att återerövra bollen. Ungefär som om att de bjöd in Arsenal i vissa ytor för att där sedan övernumrera eller införa ett mer intensivt återerövringsförsök.

05
Sekvens då Özil får en intensiv press bakifrån från Wanyama, vilket resulterar i att Southampton återerövrar bollen och kan ställa om snabbt.

06
Sekvens då bollen är ute på kant. Notera hur många spelare Southampton har i förhållande till bollens position jämfört med Arsenal, alltså kunde man mer effektivt införa ett återerövringsförsök här.

07
Ungefär en likanande situation fast nu på andra kanten. Southampton har här ett numerärt överläge jämfört med Arsenal-spelarna och i förhållande till bollens position.

Man kan även tydligt höra under matchens gång hur spelarna får ständiga direktiv av Koeman från sidlinjen där man hör honom skrika ’’Press, press ’’.

Wanyamas roll som pivot
I ett sådant flexibelt system som Koeman implementerade i denna match var Wanyama en viktig nyckel för försvarsspelet. Wanyama spelade under matchen som en ’’defensiv mittfältare/pivot’’ och läste spelet exceptionellt. Om Arsenal spelade sig förbi Southamptons första press till en medspelare i spelyta 2, var nästan Wanyama alltid positionerad med en bra tillgång till att antigen återeröra bollen eller åtminstone störa motspelaren och behålla denne felvänd.

I situationerna ovan visade jag hur Southampton kollektivt agerade i förhållande till bollens position och skiftade mellan en diamant och rak mittfältslinje. Vilket man än implementerade (situationsanpassat) så var Wanyamas roll vital oavsett.

08
Sekvens där man har försökt till att återerövra bollen på kanten, men Arsenal spelar sig ur pressfällan och in centralt till Ramsey. Ramsey får omedelbart press på sig direkt när passningen slås av Davies.

09

Det Ramsey gör är att skickligt på första touchen finta sig förbi Davies, till att alltså vara helt fri i spelyta 2.

10
Det Southampton vann på, var att Wanyama var så bra positionerad och överlag hade ett bra positionsspel så att han kunde, exempelvis som i denna situation ovan, vinna tillbaka bollen/hindra Ramsey från att skapa något.

11

Mertesacker hittar lucka mellan Southampton och spelar en boll förbi in till spelyta 2 som…

12

…Wanyama bryter och sedan kan han ställa om spelet snabbt. Lägg märke till hur han har prioriterat man-markering i denna situation bara för att förhindra Arsenals speluppbyggnad.

13
En annan liknande sekvens där Arsenal spelar sig förbi Southamptons höga press, till Özil som tack vare sin position hade kunnat bidra med att skapa ett övertag som hade kunnat hjälpa Arsenal till att spela sig ur pressen. Dock hinner de inte med det eftersom Wanyama läser av situationen och vinner tillbaka bollen. Återigen har Wanyama (situationsanpassat) prioriterat man-markering för att på ett så effektivt sätt som möjligt hindra Arsenals speluppbyggnad.

Även närmare mål var Wanyama lika viktig då han var den som följde ’’third man runs’’ det vill säga spelare som ’’underlappade’’ förbi in till spelyta 3 eller exempelvis situationsanpassat bytte position med ytterbacken bara för att minimera Arsenals möjligheter till att skapa farliga anfall.

14
Wanyama har här följt Campbells löpning bakom backlinjen.

Southampton anfallsspel
Arsenal hade mest bollinnehav under hela matchen, trots Southamptons effektiva presspel, men lyckades aldrig riktigt spela sig ur Southampton. Det som var intressant att se var att Southampton faktiskt i vissa moment (när tillfället gavs) spelade sig ur Arsenal och detta med en intressant taktik.

Southampton slog ju pga. sitt minimala bollinnehavande många direkta passningar till Mane och Shane Long. Eftersom Arsenal anföll med mycket spelare lämnades det stora ytor för Shane Long och Mane att löpa i. Det som var intressant var att se deras diagonala löpningar som hade som syfte att sära på Mertesacker och Koscienly vid dessa mer direkta passningar. Detta skedde dock oftare andra halvlek då fler möjligheter för detta gavs eftersom Southampton kunde fokusera på sitt försvarsspel mer (speciellt efter 2-0 ledningen).

15

Det Southampton gjorde var att flytta upp Bertrand högt upp i banan och skapa en stor yta för Davies/Ward /Mane att positionera sig i.  Det man började med var att sära på mittbackarna och skapa ett övertag med Wanyama som positionerade sig mellan anfallarna (alltså ett 3vs2). Tack vare detta kunde Van Dijk eller Fonte hota med bollen och ockupera yttermittfältaren i Arsenal eftersom denna spelare var närmast och skall då prioritera press. Denna press drar ju yttermittfältaren ur position och en yta diagonalt mellan Arsenals mittfältslagdel skapas. Det var i dessa ytor som Davies/Ward/Mane kunde positionera sig i.

En annan sekvens som bilden ovan visar, är hur Giroud  och Özil båda har ockuperat varsin mittback vilket lämnar Wanyama med alternativ som: att börja hota med boll eller spela bollen till Ward. Det jag vill belysa med Wards position är hur klokt han drar med sig Walcott för att sedan skapa yta för Martina.

16
Ward spelar bollen till Wanyama som spelar den ut till en helt fri positionerad Martina som…

17

…spelar med en passning förbi hela Arsenals mittfält in till spelyta 2.

Det fanns alltså flera olika tillväga sätt som Southampton kunde implementera för att lösa Arsenals första press, vilket var mycket imponerade att se på.  Det är även värt att notera hur man använde Mané i olika situationer och hur ’’fri’’ Mané egentligen var. Meningen med hans fria roll var enligt mig för att skapa övertag i sådana situationer, vilket skulle ge Southampton fördel att spela sig in till mer offensiva ytor.

18
Här ser vi Van Dijk som har hotat ytan framför Campbell (som jag nämnde innan) som tvingar Campbell till att pressa honom. Men Arsenal har tack vare Özils låga position, inte ’’öppnat’’ ytor för Southampton spelare att positionera sig i och eventuellt spela sig förbi.

Van Dijk spelar då bollen tillbaka till Wanyama som har positionerat sig mellan mittbackarna i speluppbyggnaden.

19
Wanyama börjar hota centralt vilket gör att Ramsey (närmast) måste börja pressa vilket skapar en yta bakom Ramsey. Resterande mittfältare, inklusive Mané som spelar som en ’’falsk-nia’’, börjar positionera sig mer centralt för att överbelasta spelyta 2 och skapa ett stort övertag mot Flamini. Alltså skapas det en 3vs1-situation.

20
Wanyama spelar passningen förbi hela Arsenals mittfält in till spelyta 2 och in till en helt fri Mané.

Sammanfattning
Överlag hade Arsenal ett dåligt positionsspel i sitt 4-5-1 system, men detta berodde även mycket på att man på fick smaka på sin egen medicin (matchen mot City).  Arsenal verkar enligt mig inte klara av att styra en match utan är mycket mer effektiva som ett ’kontringsprioriterande lag där man kanske har ett lägre försvarsspel med snabba omställningar vid bollvinster. Detta har man bevisat mot både Bayern Munchen och Manchester City. Idag klarade man inte av att lösa Southamptons försvarsspel och blev offer för sitt egna spel som man utförde mot City, nämligen att få snabba omställningar mot sig.

Kommentera gärna era tankar om matchen, och om det är någon speciell match, spelare eller lag som ni skulle vilja läsa om. Följ mig gärna på Twitter för mer fotboll  : @mrSheqiri

 

Albin Sheqiri
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER