Taktikbloggen

Taktikanalys: EM–kvalmatchen Albanien mot Serbien

Taktikanalys: EM–kvalmatchen Albanien 0-2 Serbien
Mål: Kolarov 90+1, Ljajic 90+4
Laguppställning:

01

I de officiella rapporterna står det att Albanien ställde upp i ett 4-3-3, men så var det inte på plan. Albanien spelade detta system varken med eller utan boll, utan ett mer 4-5-1 system.

Förord
Det omtalade Balkanderbyt spelades mellan ett Albanien som innan matchen hade en stor möjlighet till att kvalificera sig till sitt allra första mästerskap någonsin (då Danmark förlorade mot Portugal 1-0) och ett Serbien som är helt uträknat med endast 1 poäng i gruppen innan gårdagens match.
På grund av de förfärliga scenerna som uppstod under och efter matchen för ett år sedan när lagen möttes i Serbien, ansågs denna returmatch vara en mycket osäker match. Detta på grund av att många var rädda för att de skulle bli på samma sätt som i den första matchen, speciellt med tanke på de historiska och politiska händelserna som skett mellan dessa två länder och lag. Dock ska det poängteras att det var en mycket respektfylld stämning mellan spelarna matchen igenom, vilket är ett positivt tecken på att man via fotboll faktiskt kan och ska acceptera varandra, oberoende av vilken nationalitet man har eller representerar i fotbollssammanhang.

Albanien vs Serbien
Det var en mycket jämn match där resultatet inte riktigt speglar matchens bild.
Även statistiskt var matchen väldigt jämt där exempelvis Albanien hade 360 passningar totalt och Serbien 365, och båda lagen hade lika många lyckade passningar – hela 280 stycken. Albanien hade fem skott på mål totalt och Serbien hade två, som som man effektivt utnyttjade till två mål.

Taktiskt var matchen väldigt jämn, där de båda lagen ungefär genomförde en likadan stil under 90 minuter. Albanien ställde upp i ett flexibelt 4-5-1 i försvar där de tre centrala mittfältarna skiftade i sin press inom sina zoner/positioner och man försökte ha en bättre tillgång till att pressa och störa Serbiens spelfördelare, som i detta fall var Matic och Milivojevic (mer information längre ner i texten).
Det kunde alltså i vissa fall se ut som ett 4-4-2 där en av centralmittfältarna i Albanien var i samma linje som Balaj, vilket i mångas ögon kunde sett ut som ett situationsanpassat 4-4-2, men detta berodde på hur djupt Serbiens centrala mittfältare faktiskt positionerade sig under sina speluppbyggnader. I Serbien kunde vi se Kolarov och Tomovic som spelade på varsin kant och Mitrovic och Ivanovic bildade ett mittbackspar. Serbiens tre mer offensiva spelare i 4-2-3-1 formationen var från höger Tosic, Ljajic och Southampton–yttern Tadic, med Alexander Mitrovic som ensam forward (targetspelare).

Albaniens defensiv
Vad Gianni De Biasi (Förbundskapten i Albanien) verkligen har lyckats med i det Albanska landslaget är att faktiskt ge dem en identitet. Dock kan den här identiteten diskuteras då den enligt mig är ganska tråkig (offensivt) och förutsägbar. Men p.g.a. Albaniens begränsade antal av tekniska spelare (med offensiva kvalitéer), har De Biasi istället implanterat ett hårt arbetande 4-5-1 där man fokuserar på att återerövra boll beroende på vissa taktiska detaljer och situationer under matchens gång, ibland direkt och ibland indirekt, för att eventuellt hitta lägen till att ställa om snabbt mot ett desorganiserat motstånd. Laget försöker att styra motståndaren mot en speciell yta, där man i sin tur försöker att implantera ett intensivare försök till att återerövra bollen (något som är väldigt modernt i dagens fotboll, som nämnt i mina tidigare blogginlägg, är att sätta en fälla i en yta där du bjuder in motståndaren för att där då försöka maximera effekten av din press). Ett hårt arbetande positionsförsvar, där man dock kombinerar positionsförsvaret med inslag av man–orienterade prioriteringar (zon-markering på svenskt fotbollsspråk). Beroende på bollens position under matchens gång, pressade man alltså i olika stilar. När Serbien exempelvis väl försökte med att bygga upp sitt spel från målvakt och Albanien hade hunnit organisera sitt försvar, började man istället en mer intensiv direkt återerövring mot Serbien.

Albanien ställde i denna match upp med tre centralt baserade mittfältare där Taulant Xhaka och Ledian Memushaj var ett steg högre upp i dessa lägen än den mer positionsförsvarsorienterade Migjen Basha, som agerade som en defensiv mittfältare. Det var alltså då Xhaka och Memushaj som var dem som ofta sågs positionerade i samma linje som Albaniens anfallare, vilket gjorde att det kunde se ut som ett 4-4-2.

02

Ett exempel på hur Albanien pressade/försvarade sig mot Serbiens försök till speluppbyggnad i Serbiens planhalv.

Det som det albanska laget ville var att genom ett mer direkt pressande försöka att hindra Serbien från att bygga upp sitt spel, och spela sig förbi Albanien in till sina offensiva spelare. Försökte Matic att positionera sig ner/djupare från sin utgångsposition, följde Xhaka eller Memushaj med Matic i rygg medan den resterande centralmittfältaren (längst från boll) markerade motståndarens centrala mittfältare. I dessa lägen hade Albanien kompakta horisontala och vertikala lagdelar där yttermittfältarna följde Serbiens ytterbackar och Migjen Basha täckte mer yta i förhållande till bollens position. Detta gjorde att Serbien hade problem med att faktiskt spela sig ur dessa situationer centralt, vilket gjorde att bollen oftast hamnade på kanterna eller så blev det långa bollar.

Vid eventuella situationer ute på kanterna införde Albanien sin ”fälla” där man kunde se ett mer aggressivt försökt till att återerövra bollen för att eventuellt snabbt ställa om och kontra. I dessa lägen förflyttade sig Basha mellan exempelvis vänsteryttern Lenjani och vänsterbacken Agolli, för att effektivt täcka av ytor diagonalt och stänga passningsalternativ in i banan, och samtidigt maximera effekten av pressen, alltså skapa ett numerärt övertag (i vissa fall 3vs2 eller till och med 3vs1).

03

Bilden visar: Matic har här spelat ut bollen till Kolarov, via Mitrovic. Här började Albaniens intensivare försök till att återerövra bollen genom en mer aggressiv press. Hysaj och Lila pressar hårt bakifrån för att behålla spelaren felvänd och Basha täcker yta i förhållande till bollens position, alltså diagonalt inåt i banan. Memushaj fullföljer sin press mot Mitrovic och täcker även av passningsalternativ till Matic.

Det fanns ett läge i 35:e minuten där Hysaj isolerat pressade och Albanien tappade organisering defensivt, vilket gjorde att Serbien med hjälp av Ljajic kunde spela sig ur situationen i kanten, något som i sin tur ledde till ett bortdömt mål.

Ett annat exempel var när man tydligt såg hur Serbiens offensiva spelare försökte röra sig från exempelvis spelyta 3 till spelyta 2 från motståndarnas blinda läge.
I dessa fall när exempelvis Ljajic positionerade sig djupare införde Albanien en situationsanpassad man-man, där man följde spelarens position för att fortsätta att hålla den serbiske spelaren felvänd. Detta betydde alltså att man lämnade sin position fri, men tack vare Bashas mer defensiva roll kunde han i dessa fall täcka av ytorna om exempelvis mittbacken Lorik Cana lämnade sin position för att markera exempelvis Mitrovic.

Smaka på sin egen medicin
När man spelar med kompakta och låga lagdelar fokuserar man på att vid bollvinst kunna hota sin motståndare vid eventuella omställningar, då ett lag är som mest sårbart vid förlust av bollinnehav (bollen). Detta är ett mycket effektivt och enkelt implanterat system som Albanien speciellt under början av EM–kval faktiskt fick positiva resultat på mot lag som Portugal och Frankrike. Man kan dock märka att många lag nu faktiskt har läst av denna spelstil, vilket gör att de enklare kan stänga av dessa tillgångar vid eventuella omställningar mot sig och är helt enkelt mer förberedda för dessa situationer (exempelvis att man retirerar/stannar kvar med minst tre spelare vid anfall). Alltså har man de tre senaste matcherna sett ett Albanien som inte alls får en lika stor utdelning på sina omställningsförsök, då motståndarlaget centrerar tidigt och tvingar Albanien långt ut till kanterna där Albanien ofta slår ineffektiva och tidiga inlägg med en klart numerär underlägsenhet i straffområdet. Dessa mönster syntes även under gårdagens match av båda lagen, men denna gång var det Serbien som fick utdelning och såg farligast ut.

Eftersom Albanien spelar med så kompakta lagdelar, försökte Serbien (beroende på olika situationer) att spela sig förbi Albanien centralt. Det var även i dessa lägen som Serbien var farligast och kunde skapa något, där man har tekniskt begåvade spelare som matchens spelare Ljajic och Tadic. Väl inne i sista tredje delen med boll såg Serbien farliga ut med sina snabba kortpassningskombinationer och dribblingsmoment, vilket ledde till flertalet frisparkar utanför straffområdet för Serbien.

Men det som Serbien vann på i denna match var just omställningarna mot ett desorganiserat Albanien. Det fanns redan i tidigt skede av matchen tecken på att Serbien inte väntade på att Albanien skulle organisera sig, utan exempelvis när Stojkovic hade plockat ett av Albaniens många ineffektiva inläggsförsök, kastade han snabbt ut bollen för att starta kontringen. Här ställde Serbien till med problem direkt och tog sig snabbt in i Albaniens planhalva, vilket slutade med att Ljajic blev fälld utanför Albaniens straffområde. Matchens två mål kom just från två omställningar där Ljajic var involverad i båda.

Andra Halvlek

’’ Tränaren sa till oss att säkra matchen, men vi lyssnade inte, vi ville gå för vinst’’ – Lorik Canas kommentar efter matchen i en intervju för albansk television.

Det märktes tydligt i andra halvlek hur Albanien försökte trycka upp med sina ytterbackar, för att försöka få mer spelare involverade i anfallen, men också skapa mer ytor för centralmittfältarna, där Basha oftast var positionerad som en ’’pivot’’. I dessa fall försökte Albanien att spela ett mer bollinnehavande spel, men med relativt dåliga positioneringar i offensiven blev det hela ganska passivt och ineffektivt och Serbien enkelt kunde försvara sig vertikalt och horisontalt i ett 4-4-2 positionsförsvar. En specifik situation var när man tillexempel såg Lenjani och Agolli som positionerade sig i samma linje, utan någon speciell positionering att hota i ytan mellan backlinjen och mittfältslinjen, blev det alltså som sagt väldigt ineffektivt bollinnehavande och anfallaren i Albanien blev helt enkelt alldeles för isolerad i ett 4-5-1.

Kanske var det just inställningen att gå för vinst som förstörde kvällen för Albanien, då Serbien allt mer och mer började hitta långa bollar i ytorna bakom ytterbackarna, där man då försökte kontra och eventuellt hota Albanien.

04

Det första målet börjar till exempel från ett misslyckat anfall av Albanien där Serbien slår en långboll mot högerkanten. Ljajic kontrollerar den snyggt och börjar vika in och hota centralt. Hysaj som är högerback i Albanien hinner inte riktigt tillbaka till sin utgångsposition vilket leder till att Serbien nu har två spelare bakom Cana, och Kolarov kan placerar in bollen i den bortre hörnan. P.g.a. de nu höga utgångspositionerna hann alltså inte Hysaj eller de centrala mittfältarna att organisera sig och täcka upp för Hysajs position/yta, som istället utnyttjades av en överlag hårt arbetande Kolarov.

05

Bilden visar omställningen mot Albanien som ledde till 0-2 målet. Här ser vi klart och tydligt hur Albaniens ytterbackar är väldigt offensiva, vilket lämnar Albaniens mittbackar väldigt isolerade och sårbara för en eventuell kontring. Ska dock påpekas att hela organisationen i försvaret (omställningarna) är under all kritik när det kommer till dessa två målen.

Albin Sheqiri
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER

  • Jojje

    Hur går det för Sadiku som valde bort det svenska landslaget för Albanien? Eller får han ingen speltid där och kommer snart krypandes tillbaks till det svenska?

    • King_Weah

      Han spelar för Kosovos landslag. Valde tillslut också bort Albaniens.Kosovo kommer som jag förstått möjligtvis få spela i VM-kvalet som börjar nästa höst, men tills dess har de bara fått spela inofficiella matcher.

  • David Jordacijevic

    Du måste ha blandat ihop Serbiens målvakt (Vladimir Stojkovic) med kroatiska Subasic. I övrigt var det en bra analys.

    • David Jordacijevic

      Såg att du ändrade. Varsågod.

  • Jacco

    Bra analys! och bra beskrivning Albanien fick smaka på sin egen medicin med kontringarna ju

  • AndrijaZivkovic17

    Riktigt bra! fortsätt att skriva sånt här!

  • Obito SħarínganKamuí Ʉçħïħa

    Intressant. 🙂

  • KrDelija

    Bra analys men jag tycker Serbien va bättre trots skottstatistiken. Serbien kom till fler farliga målchanser men slarvade i avslutningslägerna hela matchen sista tredjedelen.
    Albanien hade fler skott men ofarliga skott, oftast skott som man ska rädda som målvakt.

    Så Serbien va bättre och förtjänade segern då man individuellt klart bättre. Detta trots att Serbien saknade halva ordinarie elvan.