Taktikbloggen

Taktikanalys: Så spelade Hoffenheim mot Borussia Dortmund

Taktikanalys – Hoffenheim 1-1 Borussia Dortmund
Mål: Rudy 42’ / Aubameyang 56’
Laguppställningar:
1ett

Matchdagen
Den 23:e september var en dag fylld av fotbollsöverraskningar, exempelvis lyckades Celta Vigo slå Barcelona med hela 4-1, varav ett av målen gjordes av vår svenska stolthet John Guidetti, Javier Hernandez ’tåpajade’ in sitt första mål i Bundesliga och Borussia Mönchengladbach, som nyligen fick se sin före detta tränare Lucien Favre avgå från sin position som huvudtränare, vann sin allra första Bundesliga-match för säsongen med 4-2 mot Augsburg. Det som jag fastnade för, var dock det som skulle bli en av de lite enklare matcherna för Thomas Tuchels ’’nya’’ fräscha Dortmund, nämligen mot tabelljumbon Hoffenheim som innan denna match bara hade ett poäng på fem matcher.

Hoffenheim, som ställde upp ett 4-4-2 mot tabellettan Dortmund, visade prov på bra disciplin då samtliga spelare arbetade hårt i de 3 lagdelarna i defensiven.
Ett intensivt presspel i spelyta 2 skapade stora problem för Dortmunds possession-baserade fotboll och laget hade därför problem med att spela sig igenom Hoffenheims kompakta lagdelar.

Dortmund spelade i ett 4-2-3-1-system som varierade i förhållande till bollens position och innehavare. Senare försökte laget också att skapa oro centralt med ett 4-3-3, då man med ett 4-3-3 har ett övertag rent numerärt med sina tre centrala mittfältare mot Hoffenheims två centrala mittfältare.

Hoffenheim vs Dortmund
Som jag nämnde ovan stod Hoffenheim för en förvånansvärt bra defensiv uppvisning mot Dortmund.  Hoffenheim fokuserade på ett positionsförsvar med vissa inslag av markeringsförsvar, detta märktes speciellt på kantspelarna där markering prioriterades först. Innan matchen kunde man ha trott att Hoffenheim bara skulle backa hem och låta Dortmund spela i de offensiva ytorna, men de blåklädda började pressen relativt högt redan i spelyta 2. Det var anfallarnas uppdrag att börja pressen utifrån bollens position, medan de resterande förflyttade lagdelarna i sidled eller framåt. En konstant tillgång till press på bollinnehavare var också viktigt för att laget skulle ge Dortmund så lite tid med boll som möjligt. Med två anfallare i defensiven nära mittfältet uppstod ett tydligt mönster, nämligen Volland och Vargas defensiva utförande för att först skära av yta och sedan styra ut mot kant där man kunde pressa intensivt. En annan viktig punkt var att den resterande anfallaren (längst från bollen) alltid var tätt intill Dortmunds länkspelare – Weigl. Julian Weigl, som innan denna säsong var ett relativt okänt namn i fotbollsvärlden, har fått stor uppmärksamhet i Tuchels nya Dortmund och jämförs redan med Busquets eftersom de båda spelarna i princip har samma roller för sina diverse lag och är de två som ska föra boll vidare till mittfält/anfall.

Dortmund försökte att (på grund av Weigls begränsade involvering i speluppbyggnaden) se till att Sokratis/Hummels fick mer frihet till att försöka föra spelet och hitta passningar förbi nästa lagdel in i mer offensiva ytor. Hoffenheim lät Dortmund fortsätta med boll in till ytor där de då kunde få en bättre tillgång till en effektiv press (exempelvis på kanterna). I dessa lägen var anfallarna väldigt defensivt involverade och täckte ytor där man blockerade passningsalternativ/banor till fri spelare d.v.s. att pressen blev mer effektiv (kallas på engelska för cover-shadow). Här skiftade ofta Vargas och Volland positioner eftersom den närmast boll var med i pressen/täckning av ytor medan den som var positionerad längst från boll, markerade Weigl.

Det fanns dock vissa sekvenser då Weigl var fri och kunde spela sig förbi Hoffenheims mittfält in till spelyta 3 där Dortmund är som mest farliga. Det bevisade verkligen vilken enorm betydelse denna länkspelare har för ett sådant här possession-baserat spelsystem. Man kunde se påtaglig effekt direkt när Weigl fick tid och yta med boll framför Hoffenheims mittfältslinje.  Med hjälp av anfallarnas defensiva uppdrag kunde Hoffenheim skapa ett 3vs3 centralt då den mer vänsterpositionerade centralmittfältaren Polanski var fokuserad på Castros rörelser och den resterande centralmittfältaren Schwegler fokuserad på Kagawa.2två

Bilden visar utgångspositioner i förhållande till bollens position, här befinner sig då bollen centralt.
3tre

Situationen där Sokratis spelar ut den i bredden till Ginter som direkt pressas av Hoffenheim. Här kan man tydligare se hur anfallarna arbetar och hur Volland har täckt en diagonal pass till Hummels och har en nära position till Sokratis (det röda ska föreställa det så kallade cover-shadow). Castro har här försökt droppa ner från en yta in framför Polanski, men även här har Polanski en bra position i förhållande till Castro då han och i princip hela Hoffenheim har ett bra avstånd till att pressa motståndarna och bra kontroll över ytorna i förhållande till bollens position.
Det fanns även situationer då Volland till och med bidrog med ett försök till ett numerärt övertag på kant, exempelvis när han skär av spelalternativ/passningsbanan från Ginter till Sokratis och fullföljer sin press för att skapa ett 2vs1 tillsammans med Schmid.

Eftersom Dortmund spelar en offensiv possession–baserad fotboll, ser man ganska tydligt hur offensivt deras ytterbackar positionerar sig på plan. Deras uppgift är att bidra i speluppbyggnad, behålla spelbredd för att helt enkelt alltid ha ett alternativ för laget att kunna sära på motståndarna och vara ett alternativ för en diagonal långpass över till andra sidan spelplan. Det var speciellt under sekvenser i speluppbyggnaden som ytterbackarna försökte inta en mer offensiv position, detta för att dra med sig yttermittfältarna längre ner på plan. Laget gör detta för att öppna upp yta för en mittfältare att positionera sig i, ungefär som Alba och Iniesta så synkroniserat rör sig i FC Barcelona.
4Fyra

Bilden ovan visar hur offensiv Ginter (högerback för Dortmund) faktiskt är och här gör han även mål mot Ingolstadt. Bilden är tagen ur en italiensk artikel skriven av Flavio Fusi för Ultimo Uomo http://www.ultimouomo.com/lo-scienziato-thomas-tuchel/

Castro och Kagawa brukade under matchens gång sära på sig diagonalt för att inta dessa ’’fria’’ zoner, men det märktes dock tydligt hur väl förberedda Hoffenheim var på detta och hanterade deras försök till att spela sig förbi riktigt stabilt.
5Fem

Här har jag delat upp planen i fyra zoner enligt Hoffenheims fyra mittfältare för att skapa en klarare bild av hur de kunde agera i defensiven inom sina speciella zoner. Här ser vi precis hur Dortmund försöker skapa ytor för varandra genom rörelser in och ut ur ytor. Ginter löper längst kanten, Hofmann viker in, Castro positionerar sig diagonalt djupare för att i detta fall försöka bli fri. Vi kan också lägga märke till hur Hoffenheim har flyttat över med lagdelarna och även deras rollindelningar under matchen. Återigen påbörjas defensiven i spelyta 2, där Volland skär av Hummels och tvingar Sokratis mot kanten, medan Vargas markerar Weigl. Det viktiga här är hur alla Hoffenheim–spelare har tillgång till press vid en eventuell pass till spelaren inom deras respektive zon. Schmid går ner som en situationsanpassad vänsterback medan Toljan (högerbacken) flexibelt följer Hofmanns rörelser inåt i plan. Detta är och kommer att bli ett stort problem för lag som använder sig av länkspelare eftersom man i dessa lägen behöver en så kallad ”Plan-B” när man har problem med att spela sig förbi lagdelar under matchens gång, då tex Weigls involvering i matchen är begränsad.

Plan B – Kagawa
Precis som Barcelona och Bayern strävar även Dortmund efter att spela en fotboll där man ständigt försöker manipulera försvarande lag och skapa ett övertag centralt, oftast genom att man positionerar sig mellan motståndarnas lagdelar (Det kallas för ett successivt/effektivt övertag = efficient superiority på engelska). Detta behöver inte nödvändigtvis vara att man är fler i antalet, vilket ett numerärt övertag innebär, utan snarare att man har manipulerat/ockuperat fler motståndare med färre eller lika antal i spelare.

Ett exempel är när en spelare inte står kvar i motståndarnas backlinje (exempelvis Dortmunds anfallare Aubameyang) utan positionerar sig mellan ytterback och mittback, vilket leder till att om bollen spelas till Aubameyang vet inte mittbackarna eller ytterbackarna om vem av dem som är närmast och bör sätta press på Aubameyang. Dessutom kommer den som sätter press på Aubameyang att eventuellt lämna en yta bakom sig, en yta som garanterat kommer att intas av en annan Dortmund–spelare. Om ingen sätter press på Aubameyang kan han då istället ta emot passningen och börja hota framför backlinjen, det vill säga skapa ett effektivt övertag med underlägsenhet i numerärt antal.  Det var just dessa positioneringar som Kagawa började fokusera på istället, vilket gav Hoffenheim stora problem då han enkelt kunde manipulera flertalet spelare samtidigt (mer än en spelare). Tack vare sina intelligenta rörelser kunde Dortmund försöka hota och spela sig förbi till nästa spelyta via Kagawa som positionerade sig nästan som en ytterback för att få tillgång till att bidra i speluppbyggnaden.

Ett speciellt exempel under matchens gång var när anfallarna slarvade med att täcka av Weigl, något som leder till att mittfältarna får då istället försöka att hantera hans nya positionering och sätta press vilket gör att ytan till backlinjen (bakom) blir för lång. Weigl får boll av Hummels som spelar den tillbaka på ett tillslag. Själva passningen från Hummerls till Weigl gör att centralmittfältarna sätter press (detta en mycket smart pass för att få Hoffenheims mittfält ur balans).  När väl Weigl spelat tillbaka bollen får han direkt press på sig av båda mittfältarna vilket gör att Kagawa då positionerar sig i ytan (successivt övertag) mellan Rudy (högermitt) och Schwegler (höger centralmittfältare). Kagawa får då boll av Hummels och börjar hota Rudy medan Schmelzer löper i maxfart för att ockupera Hoffenheims högerytterback Kaderabek, vilket gör att Reus positionerar sig mellan ytterback och mittback, och kan få en eventuell passning av Kagawa som nu är rättvänd i spelyta 3.
6Sex

Schwegler pressade alltså Weigl blint och kom då ur position, vilket gör att han nu i detta läge ovan (Kagawa med boll) är för långsam till situationen eftersom det är en spelare i hans zon som han måste pressa. Det leder till att Rudy tvekar och istället blir blint fokuserad på Kagawa, och därmed tappar sin markering på Schmelzer.
Reus viker in i den nya stora ytan bakom mittfältslinjen iväg från Kaderabek, utan någon direkt press eller markering bakifrån. Schwegler försöker peka åt Rudy att följa efter Schmelzers löpning, men det är dock alldeles försent eftersom det hela slutar med att båda sätter press på Kagawa (han har manipulerat två spelare med sin position). Det leder till att Kagawa enkelt kan spela bollen förbi Hoffenheims mittfält (Schwegler och Rudy) till en halvt rättvänd Reus som börjar hota nu i sista tredje delen.

Summering
En sak som är viktig att nämna från gårdagens match är Dortmunds förvånansvärt dåliga omställningar defensivt i första halvlek, vilket även ledde till matchens första mål. Hoffenheim, som efter bollvinst hade snabba omställningar där oftast Vargas eller Volland isolerade varsinn mittback, såg mycket piggare och explosivare ut i omställningarna.  Målet tillkom efter en omställning via kanten där Dortmund inte lyckades med att täcka av ytor centralt (i förhållande till boll) vilket ledde till att Schmid kunde hitta en diagonal boll upp till Vargas som sedan kunde lägga ut den till den sprintande Rudy, som i sin tur enkelt sköt in den i bortre stolpen. I andra halvlek dominerade Dortmund matchen ännu mer när Tuchel bytte in Gündogan och Mkhitarian vilket ledde till att matchbilden ändrades ganska märkbart, och Hoffenheim blev tillbaka pressade till sin egna sista tredjedel. Det räckte dock inte till vinst för Dortmund utan båda lagen fick nöja sig med ett poäng var.

Albin Sheqiri
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER

  • arsenal/malmö

    Toppen analys!

  • Chelsealimpan

    Bra skrivet! Det ända jag undrar över är att du tycker hoffenheim använde sig av ett positionsförsvar, men senare i texten så tycker jag du beskriver mer ett markeringsförsvar istället

  • 1887abbe

    Vad är spelyta 2? Låter som en term hämtad ur förbundets tränarmanual.

    • Chelsealimpan

      Spelyta 2 är ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält.

  • Sophia

    Man märker att Weigl har samma roll som Busquets men igår funkade det inte så bra för honom att vara länkspelaren i laget.

  • Anton

    Grym analys! Fortsätt med dessa

  • Lehu

    Igår fick vi se vad skillnaden är med Gündogan från start och inte. Skillnad mellan ett och tre poäng igår.

  • Oscar Widegren

    Mycket intressant!