Andréas Sundbergs blogg

Bästa och sämsta i allsvenskan – bråk, kärlek, talangerna, flopparna

Måste inleda med att slå ett slag för granskningen som vi har gjort på Fotbollskanalen och som publicerades i dag. Klubbdöden.

Tänk att det 1986 fanns 5399 lag och 30 år senare 3336, en minskning på runt 38 procent.

Det är en trist utveckling och jag kan själv relatera till det. Har själv spelat i ett lag som har lagts ner. Det var Stenshults IF i Bohuslän. Vi var ett kompisgäng som hade varvat ner. Tillsammans höll vi igång och hade flera roliga år.

Det fanns ett par personer som brann för klubben och som jobbade ideellt med att klippa gräsmattan, stå i kiosken, ta betalt för bilparkering och mycket annat.

Vi som spelade var vänner och i stället för att umgås någon annanstans gjorde vi det på en fin gräsmatta med några bollar. Två träningar, en match och en lagfest i veckan. Ungefär så. Det var en fin tid.

Bra att förbundet säger att man tar det här på allvar och att man har olika planer för att stoppa blödningen.

Men nu till allsvenskan. Sju omgångar har spelats. Malmö FF har varit bäst och ångar på i toppen.

Tabellen ljuger inte. MFF har en offensiv spets och bredd som ingen annan är i närheten av och det är en stor anledning till att man leder serien.

Mot Elfsborg plockade Magnus Pehrsson ut Magnus Wolff Eikrem ur frysboxen och norrmannen kom in vid 0-0 och gav svar på tal för petningarna genom att göra två assist på tolv minuter när MFF vann med 2-1.

Mot Örebro kom Erdal Rakip och Yoshimar Yotun in i den andra halvleken och la med sju minuter kvar upp för Alexander Jeremejeffs (som gjorde sin första start) avgörande 2-1-mål.

Mot Djurgården kom Jo Inge Berget och Magnus Wolff Eikrem in i den andra halvleken. Berget gjorde det viktiga 2-2-målet innan Yotun avgjorde med sitt fina 3-2.

Efter sju omgångar har MFF fem segrar, tre med uddamål, en med 3-0 mot nykomlingen Halmstad som vid 0-0 fick ett rött kort, en med 2-0 hemma mot Gif Sundsvall.

En av flera spelare som har levererat är Pawel Cibicki. Fyra mål och en assist har det blivit och det hade säkert blivit fler poäng om han inte tvingats flytta runt på flera olika positioner.

Det ska bli väldigt intressant att se hur Håkan Ericson bildar sitt anfall i U21-EM. Mest speltid i kvalet fick Cibicki, Gustav Engvall och Carlos Strandberg.

Engvall har, precis som Cibicki, gjort det bra i allsvenskan. Efter sju omgångar har det blivit fem mål vilket kan jämföras med tre mål på 16 matcher säsongen 2016, fem mål på 25 matcher säsongen 2015 och åtta mål på 20 matcher 2014. Det känns som att Engvall kommer att slå sitt allsvenska målrekord som är på åtta fullträffar.

I Djurgården har Magnus Eriksson återuppstått. ”Mange” återvände till allsvenskan efter att ha floppat i Kina och i Danmark. När han kom tillbaka till Sverige kändes det som att han ville visa att han fortfarande dög och då var det väldigt mycket kämpa, vilja och fysik. Nu är det fortfarande kämpa och vilja men även leverans. Fem mål och tre assist är bra gjort.

På tal om flopp så är det så här långt svårt att inte använda något annat ord om Sulejman Krpic. Han plockades in sent när AIK hade haft stora problem med målskyttet i både cupen och även i träningsmatcherna. Krpic hade öst in mål i Bosnien och skulle bli pusselbiten som AIK saknade och behövde för att ta guld.

Krpic fick starta i de fyra första matcherna men var iskall och hade svårt att ta sig till avslut. Därefter petades han och har nu suttit på bänken i de tre senaste omgångarna.

Henok Goitom presenterades samma dag som Krpic och även han har haft det tufft. Goitom startade i de tre första matcherna men var sedan tvungen att vila. Han var sliten, vilade i två omgångar och Rikard Norling menade att uppförsbacken var så brant att han inte trodde att Goitom kunde vara i bra slag förrän till hösten.

I den förra omgången skadade sig Goitom och missar nu resten av vårsäsongen. Frågan är hur länge det nu dröjer innan anfallaren kan vara tillbaka i gott slag?

AIK har haft allsvenskans bästa defensiv så här långt. Inte orimligt med tanke på att man spelar med fler försvarsspelare än de flesta andra lagen.

Laget har haft svaga anfallare och då har Norling täppt till bakåt. AIK:s tränare hoppas så klart att man inte tappar för mycket fram till uppehållet och att man då kan göra ett bra sommarfönster. Kanske kan man låna tillbaka Alexander Isak som just nu spelar ungdomsfotboll i Tyskland? Det hade varit något det. Ett som är säkert är att AIK lär värva anfallare i sommar. Man borde även ta in en ny vänsterytter i stället för gåtan Stipe Vrdoljak.

Gillar Jesper Nyholm och tror att Simon Thern kommer att växa.

I botten kämpar Kalmar FF. Ismael är på väg tillbaka från skada och han kan mycket väl lyfta laget. Med Ismael tillbaka borde Kalmar FF spela 3-5-2. Flytta in Emin Nouri som mittback och köra med Ismael, Rasmus Elm och Melker Hallberg centralt på mitten.

Flera yngre spelare har tagit för sig och gillar framför allt Häckens duo Daleho Irandust och Egzon Binaku, Halmstads Sead Haksabanovic, Elfsborgs Simon Olsson, Djurgårdens Felix Beijmo, IFK Göteborgs Pontus Dahlberg, AIK:s Oscar Linnér och Hammarbys Marcus Degerlund.

Det är alltid kul när spelare har kämpat sig tillbaka från skador och levererar. Jamie Hopcutt var med och sköt upp Östersund i allsvenskan med sina 15 mål på 24 matcher i superettan. Men i klubbens första allsvenska match åkte Hopcutt på en dubbel fraktur på skenbenet vilket gjorde att han nästan missade hela säsongen. Nu är engelsmannen tillbaka. Hopcutt har gjort fyra mål på en match från start och två inhopp.

Oklart om det var någon liten romans mellan Mats Jingblad och Mini-Mourinho, men en sak som är säker är att det inte blev någon långvarig kärlek.

Det känns som att duon inte riktigt har samma syn på fotboll.

I juni förlängde Jingblad med Fredrik Torsteinbö med två och ett halvt år. I december förlängde han med Stefan Batan med ett plus ett år. Inför säsongen värvade han, tillsammans med scouten Mikael Hjelmberg, Gershon Koffie på ett treårskontrakt. Dessutom lånades Mario Musa in.

Det har gått sådär.

Torsteinbö har spelat i 27 minuter, Musa har startat i två matcher, Batan har inte fått någon speltid och Koffie har för andra gången i karriären lämnat Bajen. Återstår att se om det i framtiden blir tredje gången gillt.

Av nyförvärven som startar är det Jiloan Hamad, Mini-Mourinhos värvning Björn Paulsen och assisterande tränaren Stefan Billborns värvning Junior.

Dessutom har Jingblad slutat som sportchef och när ersättaren Jesper Jansson presenterades sa Mini-Mourinho: ”Det är en väldigt bra signal att han kommer in. Vi behöver en stark sportchef som har mandat att göra förändringar. Vi vill skapa en ny kultur på Årsta och vi vill utveckla klubben.”

Spelmässigt har det inte sprudlat men resultatmässigt har det ändå varit okej för Bajen. Tre transferfönster har Michelsen sagt att han behöver. Det ska bli väldigt intressant att följa.

En annan allsvensk relation som inte känns jättestabil är den mellan Mats Gren och Jörgen Lennartsson. Det är i alla fall så som det ser ut utifrån.

I oktober sa ordförande Frank Andersson att man ville förlänga med Lennartsson. Men sju månader senare har man inte gjort det, trots att klubben flera gånger har sagt att parterna diskuterar för fullt. Efter 0-4 i derbyt mot Häcken skakade det till rejält.

Fansen skrek: ”avgå Jörgen” och när Mats Gren efter slutsignalen fick frågan om Lennartsson får vara kvar blev svaret: ”Direkt efter match vill jag inte kommentera det”.

Ungefär tio minuter efter det uttalandet klev Lennartsson in i pressrummet på Bravida Arena för den sedvanliga efter matchen-presskonferensen. Dels hade han fått tokstryk med 0-4 i ett derby, dels krävde fansens hans avgång. Lägg där till att hans avtal är på väg att löpa ut. Så det var en ganska tagen IFK-tränare som nog hade kunnat komma på ett gäng andra saker han hellre ville göra än att kliva in i det där pressrummet. Och inte blev hans situation bättre när han fick veta vad Mats Gren hade sagt, att han inte backades upp av sin chef efter det blytunga nederlaget.

”Ja vad ska jag säga. Inte en aning. Du får fråga ordföranden, han står där”, sa Lennartsson och pekade på Frank Andersson som stod och lyssnade bakom alla journalister.

Alla vände sig om. Alla tittade på Frank. Som sa:

”Jag vet inget.” Jörgen är kvar så länge.”

Efter den meningen avslutades presskonferensen. Jörgen Lennartsson försvann. Frank Andersson blev kvar och fick svara på fler frågor.

”Jag är jätteförvånad över att Mats säger så. ”Det pågår förhandling och jag har inte varit med och diskuterat att vi inte ska ha kvar Jörgen.”

Fortsättning följer. Det kanske blir så att Lennartsson förlänger men det är klart att det ser märkligt ut att klubben för sju månader sedan sa att man ville förlänga men att man så här många månader senare ändå inte har gjort det, trots att avtalet går ut efter säsongen.

Hoppas att IFK Göteborg spelar med öppna kort och visar Lennartsson ärlighet och respekt. Så att det inte blir som med Mikael Stahre som inför derbyt gick ut och sa att det var fegt när han tvingades lämna Blåvitt.

Säsongens vassaste konstgrässpelare är Kingsley Sarfo. Sarfo har gjort tre mål i allsvenskan, alla mål har kommit på konstgräs och på det snabbare underlaget har stjärnan med sin låga tyngdpunkt och kvickhet varit bättre. Om Sarfo vill ut i Europa känns det som att han behöver visa mer på gräs.

Sirius har två förluster och en oavgjord på gräs och tre segrar och en oavgjord på konstgräs.

Säsongens dummaste så här långt är förbundets riksombud som anmälde Kennedy Igboananike 20 dagar efter incidenten mot AFC och Örebro fick beskedet samma dag som man skulle spela mot Djurgården. Förstår verkligen Alexander Axéns ilska.

Nu tar vi nya tag. Tjugotre omgångar återstår.

Andréas Sundberg
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER