Andréas Sundbergs blogg

En taktisk triumf av Hammarby

Hammarby målade upp sig som David mot Goliat.
Backade hem, bjöd motståndaren på initiativet och lät AIK göra det man har haft svårast för det här året, nämligen anfalla och göra mål.
AIK hade mest att förlora – och gjorde det.

Inför derbyt valde Jakob Michelsen att se sitt lag som en underdog och samtidigt hylla AIK som ett med skandinaviska mått komplett lag. Nja, riktigt så är det ju inte och anledningen till uttalandet var givetvis att lyfta motståndaren för att en eventuell smäll skulle bli mjukare eller en seger bli en större.

”Mini-Mourinho” bänkade bollspelaren Junior och skickade in kämpen Johan Persson. Taktiken var tydlig: Bajen backade hem, bjöd motståndaren på initiativet och lät AIK göra det man har haft svårast för det här året, nämligen anfalla och göra mål.

AIK rullade, rullade och rullade lite till. Slog inlägg på inlägg på inlägg. Men hade svårt att skapa ordentliga chanser och hoppades på att det skulle bli farliga situationer.

AIK ville spela 3-5-2 men hade inte kanter för det så i stället blev det 5-3-2. Fem backar var ett par för mycket mot ett defensivt Hammarby.

Bajen gjorde det bra defensivt och lät AIK:s kanter med Daniel Sundgren och Nils-Eric Johansson ha mycket boll, men när man själv hade bollen slog man långa bollar i hopp om att hitta avgörande lägen alldeles för snabbt vilket gjorde att AIK enkelt kunde bryta och göra anfall på anfall mot Bajen som fick försvara sig.

Daniel Sundgren matade in flest inlägg, men Henok Goitom är långt ifrån samma form han hade 2015 och anfallskollegan Sulejman Krpic har ännu inte visat varför AIK har värvat honom.

Så i stället fick en försvarare kliva fram. Stefan Ishizaki slog ett perfekt inlägg från höger, Birkir Saevarsson tog inte duellen utan lät Nils-Eric Johansson gå upp ostört och nicka in 1-0.

Fyra minuter senare tog Saevarsson revansch. Högerbacken for fram längs högerkanten och serverade snyggt landsmannen Arnor Smarason som styrde in kvitteringen. Ett väldigt viktigt mål för bortalaget som därför inte behövde flytta fram i positioner och ändra så mycket i taktiken.

I andra halvleken fortsatte Hammarby att ligga lågt och låta AIK ha bollen och skicka in inlägg mot sina anfallare.
Stefan Ishizaki var bäst och mest kreativ i hemmalaget. Simon Thern var aktiv, ville ha bollen och var ofta där det hände saker, men lyckades för sällan i avgörande lägen. Den tredje länken på hemmalagets mittfält var Kristoffer Olsson och han spelade med små marginaler, ibland hittade han korta passningar framåt i banan, men tappade boll för ofta vilket ställde lagkamraterna.

På Hammarbys mittfält var Johan Persson sheriff och i försvaret vann Joseph Aidoo och Richard Magyar allt mot AIK:s anfallare, och hemmalaget var lika svaga när det handlade om att samla upp andrabollar efter alla inlägg.

Efter 70 minuter var AIK:s tryck enormt och det kändes som att det låg ett mål i luften. Men inget hände. Rikard Norling ville gå för seger och gjorde efter 77 minuter ett dubbelbyte. In med mer djupledshot i Johan Blomberg och fysiske Eero Markkanen. Ut med Krpic och Jesper Nyholm, varav valet att ta ut Nyholm förvånade.

Men det blev motsatt effekt. Två minuter senare fick Pa Dibba bollen i AIK:s straffområde, ”Nisse” Johansson upphävde offside, anfallaren blev fri och rullade behärskat in 2-1.

Game over, AIK.

Hammarby kom till Friends Arena med en tydlig idé. Den var inte vacker och långsiktig. Men det var åtminstone en plan. 90 minuter senare åkte man hem till Södermalm med tre poäng.

För Jakob Michelsen var en derbyseger i tredje omgången otroligt viktig. Nu blir det bättre arbetsro på Årsta.

För Rikard Norling var förlusten tung. Anfallsspelet på försäsongen var under all kritik och därför värvades två anfallare in med motiveringen att man prickat helt rätt. Men ännu har vi inte sett någon förbättring. Laget är ineffektivt och den delen måste bli bättre och det direkt, annars kan AIK titta på när Malmö FF fortsätter att ösa på.

Andréas Sundberg
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER