Efter två raka förluster och dåligt försvarsspel gjorde Hammarby en bra första halvlek mot Falkenberg. Försvarsspelet var stabilt. Andreas Dahl vann mittfältet. José Monteiro höll tätt bakåt samtidigt som han var ett ständigt hot framåt. Marcus Törnstrand och Erik Figueroa, som jag sågade efter förlusten mot Landskrona, gjorde det bra – Figueroa var nära att göra ett drömmål.
Christopher Lallet – vem annars – nickade in 1-0. Ett resultat som stod sig halvleken ut. Men ledningen borde ha varit större. Billy Schuler, som startade i stället för Sinan Ayranci, slarvade en del i de avgörande lägena och borde ha gjort minst ett mål på tre fina lägen. Två gånger var han för ivrig och löpte onödigt i offside och vid ett tillfälle, helt fri tre meter från mål, missade han bollen.
Men i det stora hela var det som sagt en bra första halvlek av Hammarby. Så vad hände egentligen inne i omklädningsrummet? För i andra halvlek var koncentrationen, beslutsamheten och viljan borta. Det var som att man tänkte: Det här löser sig.
Falkenberg tog över och pressade tillbaka hemmalaget. Kvitteringen kom efter bara sju minuter.
Med tanke på att Bajen darrade var det starkt att återigen ta ledningen. En minut efter kvitteringen fick Billy Schuler bollen långt ute till vänster, avancerade inåt och klippte in 2-1 över bortalagets målvakt Stojan Lukic.
Men Hammarby klarade inte av att stänga matchen. Med nio minuter kvar kvitterade Falkenberg igen. Christoffer Carlsson smekte retfullt in bollen mellan Bajens stillastående försvar. Zlatan Krizanovic blev fri och gjorde enkelt 2-2.
Hammarby försökte ösa på för ett ledningsmål. Sinan Ayranci kom i den 90:e minuten, vilket var för sent.
En bra halvlek. En poäng. Tre raka matcher utan seger. Trea i superettan. Åtta poäng efter serieledaren Öster.
