Andréas Sundbergs blogg

Här är spelarna som har varit bäst i allsvenskan

Tre omgångar har spelats. Malmö FF har varit bäst och leder allsvenskan. Vilka spelare som har varit bäst?

Målvakt: Christoffer Källqvist
Försvarare: Rasmus Lindgren
Mittfältare: Anders Christiansen
Anfallare: Pawel Cibicki

När Peter Abrahamsson skadade sig inför premiären mot AIK kastades Christoffer Källqvist in i hetluften. Källqvist spelade bra och höll nollan mot AIK och Djurgården och Abrahamsson, som var med på landslagets januariturné, fick sitta på bänken mot Gif Sundsvall.

Bland målvakterna har även Andreas Isaksson och Pontus Dahlberg varit väldigt bra. Isaksson höll en viktig nolla borta mot Häcken med bland annat en fin räddning efter ett lurigt skott av Paulinho och gjorde två väldigt bra frilägesräddningar mot Elfsborg i den förra omgången. Två mål har Isaksson släppt in, det var i premiären mot Sirius och det var inte så mycket att göra.

Dahlberg är 18 år och gör sin första allsvenska säsong och med tanke på det ska det fina spelet berömmas ännu mer. Räddade IFK Göteborg i premiären med en bra räddning på Pawel Cibickis nick. Två insläppta mål efter tre omgångar.

Rasmus Lindgren är klass rakt igenom. En från början mittfältare som har tagit klivet ner som mittback och dominerar. Bra spelförståelse och passningsspelare. Smart, fin fot och den ledaren som Häcken har saknat.

Andra försvarare som har stuckit ut är Daniel Björnquist, Eric Larsson, Jesper Nyholm och Jonas Olsson.

Bland mittfältarna har Anders Christiansen varit bäst. Kreativ, bra spelförståelse och gillar att han ofta hittar farliga passningar fram i banan. Har varit inblandad i ett gäng mål. En nyckelspelare som är otroligt viktig för Malmö FF.

Andra mittfältare som har varit väldigt bra är Alexander Farnerud, Kingsley Sarfo, Ken Sema, Kim Källström, Sead Haksabanovic och Filip Rogic.

Av anfallarna har Pawel Cibicki gjort det bäst. Tre mål och en assist på tre matcher. Snygga mål och framspelning. Ett ständigt hot. Har utvecklats och fått självförtroende efter utlåningen till Jönköpings Södra. Gillar att han är bra på att vända upp och sedan går rakt och snabbt mot mål. Bra tillslag och avslutare.

Andra anfallare som har varit bra är Markus Rosenberg, Mohamed Buya Turay och Tobias Hysén.

Andréas Sundberg
0 kommentarer

En taktisk triumf av Hammarby

Hammarby målade upp sig som David mot Goliat.
Backade hem, bjöd motståndaren på initiativet och lät AIK göra det man har haft svårast för det här året, nämligen anfalla och göra mål.
AIK hade mest att förlora – och gjorde det.

Inför derbyt valde Jakob Michelsen att se sitt lag som en underdog och samtidigt hylla AIK som ett med skandinaviska mått komplett lag. Nja, riktigt så är det ju inte och anledningen till uttalandet var givetvis att lyfta motståndaren för att en eventuell smäll skulle bli mjukare eller en seger bli en större.

”Mini-Mourinho” bänkade bollspelaren Junior och skickade in kämpen Johan Persson. Taktiken var tydlig: Bajen backade hem, bjöd motståndaren på initiativet och lät AIK göra det man har haft svårast för det här året, nämligen anfalla och göra mål.

AIK rullade, rullade och rullade lite till. Slog inlägg på inlägg på inlägg. Men hade svårt att skapa ordentliga chanser och hoppades på att det skulle bli farliga situationer.

AIK ville spela 3-5-2 men hade inte kanter för det så i stället blev det 5-3-2. Fem backar var ett par för mycket mot ett defensivt Hammarby.

Bajen gjorde det bra defensivt och lät AIK:s kanter med Daniel Sundgren och Nils-Eric Johansson ha mycket boll, men när man själv hade bollen slog man långa bollar i hopp om att hitta avgörande lägen alldeles för snabbt vilket gjorde att AIK enkelt kunde bryta och göra anfall på anfall mot Bajen som fick försvara sig.

Daniel Sundgren matade in flest inlägg, men Henok Goitom är långt ifrån samma form han hade 2015 och anfallskollegan Sulejman Krpic har ännu inte visat varför AIK har värvat honom.

Så i stället fick en försvarare kliva fram. Stefan Ishizaki slog ett perfekt inlägg från höger, Birkir Saevarsson tog inte duellen utan lät Nils-Eric Johansson gå upp ostört och nicka in 1-0.

Fyra minuter senare tog Saevarsson revansch. Högerbacken for fram längs högerkanten och serverade snyggt landsmannen Arnor Smarason som styrde in kvitteringen. Ett väldigt viktigt mål för bortalaget som därför inte behövde flytta fram i positioner och ändra så mycket i taktiken.

I andra halvleken fortsatte Hammarby att ligga lågt och låta AIK ha bollen och skicka in inlägg mot sina anfallare.
Stefan Ishizaki var bäst och mest kreativ i hemmalaget. Simon Thern var aktiv, ville ha bollen och var ofta där det hände saker, men lyckades för sällan i avgörande lägen. Den tredje länken på hemmalagets mittfält var Kristoffer Olsson och han spelade med små marginaler, ibland hittade han korta passningar framåt i banan, men tappade boll för ofta vilket ställde lagkamraterna.

På Hammarbys mittfält var Johan Persson sheriff och i försvaret vann Joseph Aidoo och Richard Magyar allt mot AIK:s anfallare, och hemmalaget var lika svaga när det handlade om att samla upp andrabollar efter alla inlägg.

Efter 70 minuter var AIK:s tryck enormt och det kändes som att det låg ett mål i luften. Men inget hände. Rikard Norling ville gå för seger och gjorde efter 77 minuter ett dubbelbyte. In med mer djupledshot i Johan Blomberg och fysiske Eero Markkanen. Ut med Krpic och Jesper Nyholm, varav valet att ta ut Nyholm förvånade.

Men det blev motsatt effekt. Två minuter senare fick Pa Dibba bollen i AIK:s straffområde, ”Nisse” Johansson upphävde offside, anfallaren blev fri och rullade behärskat in 2-1.

Game over, AIK.

Hammarby kom till Friends Arena med en tydlig idé. Den var inte vacker och långsiktig. Men det var åtminstone en plan. 90 minuter senare åkte man hem till Södermalm med tre poäng.

För Jakob Michelsen var en derbyseger i tredje omgången otroligt viktig. Nu blir det bättre arbetsro på Årsta.

För Rikard Norling var förlusten tung. Anfallsspelet på försäsongen var under all kritik och därför värvades två anfallare in med motiveringen att man prickat helt rätt. Men ännu har vi inte sett någon förbättring. Laget är ineffektivt och den delen måste bli bättre och det direkt, annars kan AIK titta på när Malmö FF fortsätter att ösa på.

Andréas Sundberg
0 kommentarer

Dansk dynamit räddade Bajen – men spelet var svagt

Hammarby hoppades på en nystart.
Men mycket var sig ändå likt.
Den årliga marschen, fullsatt, fantastiskt stöd av en publik som bar laget fram till en kvittering i 94:e minuten.
Men spelmässigt har Hammarby fortfarande en hel del att jobba på och det kommer att ta tid.

Södermalm bjöd in till fest. Sol, vår, folk med härligt humör och 13:20 gick den årliga marschen från Medborgarplatsen och upp till säsongens första hemmamatch för Hammarby. Över 30 000 på läktaren. Fullsatt. Fina förutsättningar.

Hammarby hade väntat så länge på just den här dan. Ny tränare. Lite mer lira fotboll. Nystart efter förra årets röriga säsong med spelarmissnöje mot Nanne Bergstrand redan innan första matchen. Klubben letade efter en ersättare i flera månader och träffade flera för att träffa rätt. Valet föll på danske Jakob Michelsen.

Michelsen kom inte till ett smörgåsbord. Truppen är likvärdig med förra årets. Mittfältet är något bättre med tanke på att Jiloan Hamad har kommit in. Försvaret något sämre med Richard Magyar, som klubben ville sälja i vintras, i stället för David Boo Wiklander, och i anfallet är bredden sämre då man inte har ersatt Alex.

Mot Kalmar FF kändes det ofta som förra säsongen. Tempot var lågt, passningarna oftast långa och spetsen uddlös. Offensivt var planen långa bollar upp mot Pa Dibba och nye starke huvudspelaren Björn Paulsen, lite som med Philip Haglund eller Erik Israelsson förra året. Förvånande taktik dels med tanke på att man har pratat om att bli mer spelande, dels med tanke på att det var hemma mot Kalmar FF som i premiären förlorade med 1-5 efter att ha blivit sönderkontrat mot Elfsborg.

Defensivt handlade mycket om att få bort Rasmus Elm. Elm är inte enkel att få bort men tycker ändå att Bajen hanterade honom helt okej, och den offensiva planen lyckades en gång och det var vid matchens sista spark, innan det var den mindre lyckad för där hade man inte tillräckligt med kvalitet och spets.

För Kalmar FF handlade allt om att tajta till och vara bättre defensivt än i 1-5-förlusten mot Elfsborg. Och den delen var bättre mot Bajen än mot Elfsborg.

Efter 14 minuter fick Hammarby jobba i en uppförsbacke. Magyar ställde hela sitt lag och bjöd på en kontring när han en bit in på Kalmars planhalva passade till duktige 18-åringen Svante Ingelsson. Ingelsson slog en snabb och rak boll upp till Papa Diouf som nickade ner till en rättvänd Melker Hallberg. Hallberg bjöd tillbaka, frispelade Diouf som säkert gjorde 1-0.

Hammarby försökte resa sig. Efter bara tio minuter in i den andra halvleken gjorde Michelsen ett dubbelbyte, tog ut mittfältarna Gershon Koffie och Kennedy Bakircioglu (Kennedy såg inte nöjd ut med det) och skickade in mer lungor i Johan Persson och Leo Bengtsson och med det mindre ytor för Elm.

Resten av matchen var det i princip spel på Kalmar FF:s planhalva. Bajen tryckte på men utan att skapa något. Kalmar FF fick bort hemmalagets djupledsspel och vann det mesta framför sin backlinje. En taktiskt fin match av bortalaget.

I 93 minuter var Hammarby uddlöst och lyckades inte med sin offensiva plan.

I 93 minuter var Kalmar FF:s försvarsspel väldigt bra.

Klockan stod på 93:02 när Kalmar lät Hammarby kasta ett snabbt och kort inkast och sedan slå ännu ett långt uppspel. Paulsen missade, bollen hamnade hos Dibba som la tillbaka till Paulsen som med dansk dynamit och matchens sista spark klippte till och så var det 1-1. Ungefär så man gör för att bli en ny publikfavorit hos Bajen Fans.

Imponerande av Hammarby att få en poäng när inte spelet var bra. Det tyder på bra moral.

Det kommer att ta ett tag för Hammarby att bli det laget man vill bli. Har man det tålamodet? Med tanke på att laget är likvärdigt med förra säsongen så återstår det att se om Bajen har tålamod med Mini-Mourinho som är väldigt rak och osentimental som ledare. Med en sådan stil finns det en risk att man kan bli känslig om inte resultaten går med. Och om det blir ett negativt läge mellan tränaren och ikonen Kennedy, vilken sida ställer sig resten på då?

Andréas Sundberg
0 kommentarer

Ett ofärdigt Djurgården och är förväntningarna på Engvall rimliga?

Ett hopkok med Kim Källström och sena värvningarna Jonas Olsson och Gustav Engvall får fansen att drömma om succé.
Kanske på lång sikt – men inte på kort.
I premiären var det laget som var mest samspelt som vann.

”Få oss att våga drömma igen”. Det var budskapet som Djurgårdens fans med sitt fina tifo skickade till sina spelare. Fansen hade nog härliga drömmar under de tio första minuterna som var bra med en hög och aggressiv press, men i andra halvlek var det nog mardrömmar.

Efter Djurgårdens fina start var Sirius tvungna att stoppa blödningen. Matchens bäste spelare Kingsley Sarfo föll ner fint och störde Kim Källström som därför ofta tvingades ut till vänsterkanten för att söka bollen. Problemet var att det tog alldeles för lång tid innan han fick den.

Hemmalagets fina press kom av sig och Sirius växte in i matchen. Nykomlingen agerade som ett lag och jobbade tillsammans. Kvicke och tekniske Sarfo gjorde lite som han ville och längst bak styrde mittbacken Johan Eiswohld.

I Djurgården hälsades tre spelare välkomna till klubben och första matchen på Tele2 Arena. Jonas Olsson blev klar för elva dagar sedan, Felix Beijmo för fyra dagar sedan och Gustav Engvall för två dagar sedan. Özcan Melkemichel skickade ut alla tre från start i premiären.

Det säger några saker:

* Förtroendet för spelarna som inte startade mot Sirius är inte jättestort och då blir det ett frågetecken för bredden.

* Det blir en utmaning för Özcan Melkemichel att snabbt få ihop det. För nu är serien igång och nu väntar Häcken borta, Elfsborg hemma och Malmö FF borta.

Jonas Olsson och Gustav Engvall är matchotränade efter att knappt spelat den sista tiden i England, men båda har upplevt att spela med ett rejält tryck på läktaren.

Det hade inte 19-årige Felix Beijmo. Talangen från BP hade knappt hunnit träna med sitt nya lag innan han alltså kastades ut i en allsvensk premiär på Tele2 Arena.

Efter 54 minuter skulle Beijmo rensa i eget straffområde men träffade rakt på Moses Ogbu som tackade, serverade Sarfo och så var det 1-0 till bortalaget.

Burop och busvisslingar på Tele2 Arena och hemmaspelarna såg helt bedrövade ut. Det utnyttjade Sirius. Bara en minut efter målet var Beijmo högt upp på Sirius planhalva och skulle slå in bollen i deras straffområde. Passningen misslyckades, kontring, Elliot Käck blev överspelad, tomt på Beijmos högerkant där Sarfo fick bollen och placerade in sitt andra mål. Ridå för Djurgården.

Av det som Kingsley Sarfo visade på Tele2 Arena undrar man hur det är möjligt att en så bra spelare är kvar i Sirius?

Djurgårdens sportchef Bosse Andersson har sagt att Özcan Melkemichel har fått alla pusselbitar. Har han verkligen fått det?

Gustav Engvall kämpade och slet i defensiven men lyckades inte med mycket offensivt. Anfallaren har målats upp som en stjärna och bra målskytt.

Är det rimligt eller är förväntningarna för höga?

Faktum är att han innan flytten till Bristol City, där det knappt blev någon speltid, gjorde tre mål och en assist på 16 matcher (tolv från start) för IFK Göteborg, 0,19 mål/match för de 16 matcherna. 2015 blev det fem mål och tre assist på 25 matcher (17 från start).

Jonas Olsson gör sig på en högre nivå bättre i lag som kämpar och krigar än i spelande lag som för matcher. Mot Sirius visade han att rutin från en högre nivå gör att han klarar av att vara i ett allsvenskt lag som vill föra matcher. Han var lugn och vårdade bollen, vågade släppa upp bollar i banan och sökte ofta efter Källström.

Djurgården imponerade inte i premiären och man skapade knappt några chanser mot nykomlingen Sirius. Det här kanske blir bra på lång sikt, men så som det såg ut på måndagen så har laget en bra bit kvar innan saker och ting är på plats och innan fansen kan börja drömma om nya titlar.

Andréas Sundberg
0 kommentarer

Konstiga drag av Magnus Pehrsson – ett steg i rätt riktning för IFK Göteborg

Sveriges två mest meriterade klubbar.
En eventuell förlorare riskerade att få det stormigt omkring sig.
Klart då att det blev 1-1 och att båda tränarna var ganska nöjda.

Försäsongen sprakade inte om IFK Göteborg eller Malmö FF. Faktum är att det har sett ganska risigt ut, både spelmässigt och resultatmässigt. De flesta har tippat IFK Göteborg som ett mittenlag och spelare och tränare har reagerat ganska ilsket.

IFK Göteborg var väldigt sugna på att visa alla tvivlare. ”Många har pissat på Blåvitt – nu jävlar!” sa Jörgen Lennartsson två dagar innan premiären och om det var för att få igång sina spelare så hjälpte det. För IFK Göteborg startade i ett rasande tempo och tryckte med en hög press tillbaka Malmö FF.

Henrik Björdal gjorde livet svårt för Behrang Safari. ”Mix” Diskerud och Mads Albaek fick Oscar Lewicki och Erdal Rakip att se ut som två juniorer. Sören Rieks hittade fina ytor

I 20 minuter. Då hade Johan Wiland, efter bara två minuter, räddat ett friläge från Rieks och Mikael Boman nickat in 1-0 efter en hörna.

Sedan visade MFF att man är ett för bra passningslag för att inte reda ut IFK Göteborgs höga press. Malmö FF kom in i det och klarade av att hålla i bollen vilket gjorde att man hittade rätt i positioner.

Lewicki och Rakip kunde hålla i och fördela. Magnus Wolff Eikrem skapade plötsligt större ytor åt sig själv och fick bort Sebastian Eriksson från sina hälar, Markus Rosenberg agerade target, höll i och släppte tillbaka och längst fram var Pawel Cibicki lurig, het och kom till ett par farliga avslut.

Det var också Cibicki som kvitterade efter att Eikrems hörna skarvats av (planens kortaste spelare?) Lewicki till målskytten Cibicki. Om det inte hade varit för IFK Göteborgs duktige målvakt Pontus Dahlberg hade MFF gått in till halvtid med en ledning.

I halvtid tog Magnus Pehrsson av Eikrem, flyttade ner Cibicki på en kant och skickade in Alexander Jeremejeff på topp.

Konstiga drag.

Med tanke på hur MFF avslutade den första halvleken var det förvånande byten att:

Ta ut Eikrem, med 15 assist förra säsongen, som låg bakom 1-1-målet och allt annat som skapades och som är en spelare som kan avgöra matcher.

Flytta ner en målskytt som Cibicki på en kant, som var het som anfallare, gjorde målet och hade flera avslut.

Och med facit i hand var det inga lyckade byten. MFF saknade Cibicki längst fram, man gjorde inga mål när Eikrem lämnat planen och Jeremejeff gjorde det mesta fel och såg bara ut att vara ute efter att sätta något rekord i antal klackar.

Ännu konstigare blev det när Magnus Pehrsson på presskonferensen efter matchen stod på sig och sa att bytena var bra. MFF:s nye tränare berättade bland annat att han valde att ta ut Eikrem i halvtid för att han var för dålig i presspelet och att det kunde ha att göra med en förkylning.

När har Eikrem varit jättebra i det spelet och det är väl inte på grund av något presspel som han är på planen?

Hur bra var Tobias Sana, som var på den andra kanten, i presspelet? Inte så mycket bättre än Eikrem.

Och om det hade med en förkylning att göra, så hade det gått att fortsätta med lagets hetaste anfallare, Cibicki, på topp, för på bänken satt Anders Christiansen och Mattias Svanberg.

Magnus Pehrsson var ifrågasatt redan innan hans första tävlingsmatch och är den allsvenske tränaren som är under störst press. Kraven är höga i Malmö FF som är en klubb med vinnarkultur. Pehrsson måste snabbt visa att han också är en vinnare.

Även om bytena blev fel så gör Magnus Pehrsson på ett sätt rätt i att stå på sig för att verka som en riktig ledare med egna och tuffa beslut, något Allan Kuhn aldrig lyckades övertyga någon med. Å andra sidan riskerar han en hel del med att få spelare och kanske även ledningen emot sig, något som är lätt att få i Malmö (fråga Kuhn och Rikard Norling) och som inte är lätt att ta sig ur.

Andra halvlek var jämn och det var slarvigt av Malmö FF att tappa en match som de höll på att ta över helt och hållet. Samtidigt ska IFK Göteborg ha beröm för att man inte föll ihop utan kom tillbaka och i slutet satsade offensivt genom att ta in både Tobias Hysén och Elias Omarsson.

Efter att ha läckt bakåt har Jörgen Lennartsson ändrat spelsystem till en blandning av 4-4-1-1 och 4-5-1. Mot MFF var vanligtvis centrale Sebastian Eriksson på en kant, en tanke med det för att försöka få bort bortalagets assistkung Magnus Wolff Eikrem. En taktik som lyckades med tanke på att Magnus Pehrsson tog av sin mittfältare efter 45 minuter.

Premiären var ett steg i rätt riktning för IFK Göteborg.

”Mix” var fin på det centrala mittfältet och kommer att bli ännu finare. Bra passningsspelare, lugn och klok med bollen och vann även en del dueller. En motor och kreativ central mittfältare är en spelartyp som IFK Göteborg har saknat.

Matchen slutade 1-1. Mest nöjd var Jörgen Lennartsson som såg väldigt lättad ut. På presskonferensen hyllade han allt och alla (till och med presschefen Ulf Jörnvik fick sig en ordentlig hyllning, något Jörnvik själv var förvånad över) och snackade Liverpool (som vanligt).

***

Halmstad besegrade Östersund med 1-0 på hemmaplan. Starkt! Visserligen på ett underlag som passade HBK bäst och med tanke på att det inte är helt ovanligt att nykomlingar får en fin start (Oddevold ledde allsvenskan efter några omgångar av säsongen 1996) så väntar jag med att hylla Halmstad.

Andréas Sundberg
0 kommentarer

AIK tar SM-guld – så slutar allsvenskan 2017

På lördag börjar allsvenskan 2017.
Äntligen!
Kulan i luften och AIK tar guld.

Det har gått fem månader sedan förra säsongen tog slut. Fem tunga och mörka månader. Vi kämpade och tog oss som vanligt igenom tunneln och ut till en motorväg av ljus. Så, nu möts vi igen och det är det käraste av återseenden och det tydligaste vårtecknet.

Allsvenskan. På lördag börjar säsongen 2017.

Äntligen!

Och vi sparkar igång med en match som är svensk fotbolls tyngsta möte.

På lördag kommer tusentals blåvita stå på Ullevi. De flesta kommer att sjunga: ”När vi går genom staden över broar och torg, med doft av salt ifrån havet minns vi glädje och sorg. Och vi minns första gången när änglarna sjöng, hur vårsolen värmde och vintern var glömd.”

Andra kommer att sjunga: ”Mästarna från Malmö här är vi.”

På söndag kommer tusentals svartgula att hylla sitt AIK när det är spelarbussmottagning, och veckan efter kommer tusentals grönvita att marschera från Medborgarplatsen till Gullmarsplan.

Fansens engagemang, sånger, stöd och energi som man ger sina spelare är helt fantastiskt och lyfter allsvenskan och det gör att jag aldrig tröttnar på serien. Det spelar ingen roll om någon gör ännu en artikel om att Kim Källström och Andreas Isaksson är bästisar och gillar att dela rum, eller om den där golfbollen Mikael Stahre fick rakt på skallen, eller att Alexander Axén har en AIK-tatuering, eller att Rasmus Elm är landslagsmässig när han är frisk, eller om Peter Gerhardssons musikintresse (ja, jag vet att han inte längre är i allsvenskan, men han var där och kommer säkert tillbaka någon gång).

Det här är allsvenskan. Serien där mycket avgörs under sommarens transferfönster. Serien som lilla Östersund kan hamna i efter att ha klivit rakt upp från division 2 och väl där skaka om landets största klubbar och nu vara med i guldsnacket. Serien där IFK Norrköping för två år sedan chockade alla och tog hem titeln. Serien där man som tränare kan få sparken efter ett SM-guld.

De flesta – nästan alla – tror att Malmö FF kommer att ta SM-guld. Laget är favorit, truppen är stark, man är regerande mästare och har en ekonomi som spelar i en egen serie.

Så på pappret pekar mycket på att Malmö FF borde vinna – men ändå är det långt ifrån säkert att det blir så.

Om man ska leta efter saker som får en att tvivla en aning på guld så startade laget svagt förra året och det dröjde några omgångar innan man kom igång och Enoch Kofi Adu kom efter många om och men in och fick fart på grejerna.

Nu är Adu borta och en annan viktig central mittfältare, Anders Christiansen, har precis kommit tillbaka efter en skada. Så frågan är hur det centrala mittfältet kommer att fungera från början?

Skyttekungen Vidar Örn Kjartansson lämnade i somras och ersattes av Alexander Jeremejeff. Han kom in och levererade på hösten. Men på grund av en skada har Jeremejeff knappt spelat något på försäsongen utan precis kommit tillbaka.

Spelskicklige mittbacken Rasmus Bengtsson är skadad och viktige Jo Inge Berget har lite problem med sina ljumskar.

Pressen på nye tränaren Magnus Pehrsson är stor redan från början. Många blev förvånade när han fick jobbet som MFF-tränare, dels på grund av misslyckandet i Djurgården, dels på grund av att han aldrig har vunnit någonting. En svag start i Malmö och det kommer att börja storma.

Pressen på sportchefen Daniel Andersson finns också där. Det skulle inte se bra ut om det visar sig att Magnus Pehrsson också är fel tränare för MFF med tanke på att Allan Kuhn fick sparken trots ett SM-guld. Två felrekryteringar på kort tid skulle se konstigt ut.

Sedan undrar jag om viktiga spelare som Jo Inge Berget och Magnus Wolff Eikrem, vars kontrakt går ut efter säsongen, är lika hungriga på att ta guld i år som man var förra säsongen eller om man kommer att gå in lite mer för Champions League?

Berget och Eikrem är inte ensamma i MFF om att ha utgående kontrakt. Johan Wiland, Fredrik Andersson, Erdal Rakip, Pa Konate, Luis Felipe Carvalho, Oscar Lewicki, Markus Rosenberg, Anton Tinnerholm och Yoshimar Yotun sitter också på utgående avtal och kan lämna gratis efter säsongen, och det är en märklig situation som Malmö FF har satt sig i.

Det är en ingen optimal situation för en storklubb som MFF som inte ska behöva hamna i en sådan situation för det här är något man skulle ha tagit tag i tidigare, innan den allsvenska starten. För nu vill flera av de här spelarna avvakta trots att klubben har varit på och önskat förlänga, men många har tackat nej.

Det är bara för MFF att hoppas att spelarnas fokus inte kommer att ligga på annat än på det spelmässiga och att man inte har huvudena någon annanstans med snack om kontrakt, agenter och annat. Samtidigt vet spelarna om att man måste visa upp sig om man vill utomlands. Men det är ett frågetecken för koncentrationen hos de här spelarna och situationen är inte optimal för MFF.

Malmö FF lär vara med i toppen och har så klart stor chans att ta guld i år igen. Men det finns andra lag som också är ganska bra och som vill utmana. Ett av dem tror själva på guld och menar att man har prickat helt rätt med sina två nya anfallare och att det var deras sista pusselbitar. Då litar vi väl på det och tippar att AIK tar guld i år.

I cupen och i träningsmatcherna har AIK varit väldigt bra defensivt men inte lika bra framåt. Om nya anfallarna Henok Goitom och Sulejman Krpic är vassa så kan det bära långt, väldigt långt. Och om man ska tro på AIK:s sportchef Björn Wesström så har AIK prickat rätt med båda, vilket han inledde med att säga när båda presenterades på en presskonferens.

Så om det stämmer att man har prickat helt rätt med anfallarna så borde AIK ta guld. För då har man förutom två bra anfallare, en bra grund, en hunger, ett bra försvar som sett vasst ut, ett bättre mittfält än förra säsongen med tunga värvningarna Kristoffer Olsson och Simon Thern, en bra bredd och bra ekonomi efter Alexander Isak-försäljningen till Dortmund som gör att man kan förstärka ännu mer i sommar.

Men räkna med att flera lag vill göra upp med MFF och AIK om SM-guldet.

IFK Norrköping borde också vara med i toppen. Laget har också en bra grund, en färdig spelidé och man är ett fint konstgräslag. ”Peking” har rutinerade pjäser som Andreas Johansson och Daniel Sjölund, vasst kantspel med Nicklas Bärkroth, Niclas Eliasson och David Moberg Karlsson, samt ett hett anfallspar i Sebastian Andersson och Kalle Holmberg.

Två lag som har imponerat på försäsongen och som mycket väl kan utmana i toppen är Häcken och Östersund.

Båda lagen har en sprudlande offensiv och har sett bättre ut än på länge i defensiven. Tom Pettersson har tillfört mycket i Östersund och jag håller Häckens Rasmus Lindgren som allsvenskans bäste mittback.

Har delat in lagen i olika block när jag har tippat allsvenskan och Malmö FF, AIK, IFK Norrköping, Häcken och Östersund är i blocket högst upp.

Därefter Elfsborg, Djurgården och IFK Göteborg. Tre lag som det osar ovisshet om.

Issam Jebali är vass framåt, Alex Dyer kan bli ett fint nyförvärv och Samuel Holmén lär förstärka i sommar. Men Elfsborg har tappat Viktor Claesson och dessutom lämnade Simon Hedlund mitt i förra säsongen. Har en känsla av att Elfsborg kommer att vara ganska ojämna i år.

Djurgårdens sportchef Bosse Andersson har kört hela havet stormar på försäsongen. Ungefär så här: Gustav Engvall var på plats, fans stoppade Brwa Nouri, Engvall lämnade, Kim Källström återvände, in med Özcan Melkemichel, Engvall på plats igen, tung Michael Olunga-försäljning, Engvall lämnade igen, Jonas Olsson värvades.

Hur som helst så har Djurgården gjort årets bästa värvning i Kim Källström. Klass rakt igenom, en profil och återvändare. Och det kommer givetvis att vara ett större intresse för laget nu när man har fått Källström och Jonas Olsson.

Men anfallsspelet har varit svagt på försäsongen och i cupen och det är svårt att tippa Djurgården när man inte riktigt vet hur bra nya anfallarna Aliou Badji och Haruna Garba är. Försvarsspelet har inte heller sett så bra ut och där blir det ett stort ansvar på Jonas Olsson.

IFK Göteborg ska försöka tajta till defensiven och har i de sista träningsmatcherna kört 4-5-1 och eventuellt med fyra centrala mittfältare (om Sebastian Eriksson hamnar på en kant). Förstår varför Jörgen Lennartsson har ändrat till ett mer defensivt spelsystem då laget måste släppa in färre mål och gör man det så kan Blåvitt bli ett svårslaget lag.

De fem sämsta lagen tror jag att GIF Sundsvall, Halmstad, AFC, Jönköpings Södra och Hammarby blir.

Hammarby ska bli väldigt intressant att följa. Hur kommer det att gå för nye tränaren ”Mini-Mourinho”? Vem får sista ordet av honom och Kennedy Bakircioglü? Kommer han någon gång att släppa fram och satsa på klubbens talanger, så som Bajen så gärna vill och som är en del av hans arbetsbeskrivning, eller är han en karriärist som kommer att stanna i max tre år och tänker på sig själv mer än klubben?

Mitt tips
1. AIK
2. Malmö FF
3. IFK Norrköping
4. Häcken
5. Östersund
6. Djurgården
7. Elfsborg
8. IFK Göteborg
9. Örebro
10. Kalmar FF
11. Hammarby
12. Sirius
13. Jönköpings Södra
14. Gif Sundsvall
15. AFC
16. Halmstad

Andréas Sundberg
0 kommentarer

Om inte Claesson får starta nu, när får han det då?

På lördag spelar Sverige mot Vitryssland.
Tre poäng är ett måste.
En plats i startelvan borde vara öppen, möjligtvis två.

I måndags samlades den svenska landslagstruppen på Scandic Park i centrala Stockholm. Ute var det kallt och grått, ibland snöade det, ibland regnade det. Inne höll Janne Andersson presskonferens klockan 18:15 och meddelade att John Guidetti var knäskadad och fått åka tillbaka hem till Vigo, och några dagar tidigare stod det klart att Martin Olsson inte heller kan spela den här viktiga matchen mot Vitryssland.

Mörker?

Nej, det svenska landslaget har ändå anledning att se ljust på framtiden. EM-kvalmatchen mot Frankrike lovade, trots 1-2-förlust, gott och det är nu, mot ett på pappret sämre lag, man ska visa att man kan föra en match, spela bra och vinna.

Lördagens match har alla möjligheter att bli en fest. 28 500 biljetter är sålda och om landslaget bjuder till så kommer det att bli en fin stämning och tillställning. Sedan kan man kasta in tre poäng i bagaget, dagen efter vakna upp till sommartid innan det är dags att ta flyget till Madeira.

På tisdagen och onsdagen tränade Sverige på Friends Arena. På tisdagen gav Peter Wettergren instruktioner och manade på, Victor Nilsson Lindelöf osade som vanligt klass, Karl-Johan Johnsson rev ner applåder efter en trippelräddning och Ola Toivonen kämpade och slet.

På onsdagen tog Janne Andersson kommandot och var väldigt aktiv och tydlig med instruktioner. Emil Forsberg gjorde snygga mål och fick beröm men den som log mest var nog Oscar Hiljemark.

Hiljemark som har lämnat ett dårhus på Sicilien och flyttat till Ligurien och hamnstaden Genua i nordvästra Italien såg av onsdagens träning att döma ut att ta tillbaka sin startplats i landslaget.

Inte helt orimligt med tanke på motståndet som väntar, men ändå förvånande med tanke på Jakob Johanssons fina insats mot Frankrike.

En plats i startelvan borde vara öppen, möjligtvis två.

Om inte Viktor Claesson får starta nu, när får han det då? Ett piggt inhopp mot Ungern följdes upp av en bra januariturné och ett klubbyte till ryska Krasnodar som kan sammanfattas med ett ord: succé.

Claesson har presterat i såväl den ryska ligan som i Europa League och genast blivit en viktig spelare. På de sju första matcherna har det blivit sex poäng, fyra mål och två assist.

Här har Janne Andersson en spelare med kvalitet, självförtroende, bra form och som passar mot Vitryssland. Men det finns ett problem. Var ska han spela?

I Krasnodar håller Claesson till på vänsterkanten. Den platsen är upptagen i landslaget. Därför var det synd att inte Janne Andersson provade Claesson till höger på januariturnén. För det är på den platsen han har chans att slå sig in mot Vitryssland.

Jimmy Durmaz startade till höger mot Frankrike och gjorde det helt okej, visade framför allt upp en bättre defensiv än tidigare, och på onsdagens träning spelade han i det som såg ut som en startelva.

Men det är klart att det är ett stort frågetecken för formen med tanke på att Durmaz den senaste tiden har haft det tungt i Toulouse med bara tre starter under 2017 och att han i lagets förra match var utanför truppen.

Den andra platsen som ser ut att vara öppen är den bredvid Albin Ekdal på det centrala mittfältet. Hiljemark startade mot Holland, Luxemburg och Bulgarien men imponerade inte och var bänkad mot Frankrike. Då gick Jakob Johansson rakt in i startelvan och gjorde just det som Hiljemark misslyckats med och lite till. Johansson var en av Sveriges bästa spelare och var bra i positionsspelet, stark i närkamper, lugn med bollen och tog framför allt ett jättejobb.

Det är klart att Frankrike borta och Vitryssland hemma är två helt olika matcher, men det skulle ändå förvåna om Jakob Johansson blir av med sin plats, för det är inte så att Hiljemark har varit magisk i landslaget eller i Italien där hans lag har en seger på de 13 senaste matcherna.

I anfallet lär Ola Toivonen få fortsatt förtroende och det är klart att man kan sätta ett frågetecken för formen med tanke på att han inte har fått starta i någon match för Toulouse under 2017 och att även han var utanför truppen i lagets förra match. Men sett till att han gjort ett par fina landskamper, att John Guidetti är skadad och att varken Christoffer Nyman eller Isaac Kiese Thelin känns hetare så känns det ändå rimligt med Toivonen tillsammans med hans gamla vapendragare Marcus Berg.

Nu ska det bli tre poäng vem som än spelar av Durmaz, Claesson, Hiljemark, Johansson. Vitryssland har bara två poäng i gruppen och den senaste poängen kom efter 1-1 hemma mot Luxemburg.

Så tre poäng borde det bli om VM-drömmen ska leva. Samtidigt hade det suttit fint med en bulgarisk seger mot Holland i Sofia. Sedan svensk sommartid och Ronaldo-jippo på Madeira.

Andréas Sundberg
0 kommentarer

Wendt kan petas från landslagstruppen – kan bli skrällar mot Vitryssland

På onsdagen tar Janne Andersson ut årets första kvaltrupp och det som väntar är VM-kval mot Vitryssland och träningslandskamp mot Portugal.

I den förra tävlingsmatchen blev det 1-2-förlust mot Frankrike och det var så klart surt med en förlust men det var samtidigt ett Sverige som stod upp bra på bortaplan mot en bra motståndare. Emil Forsberg gjorde 1-0 på en frispark men sedan kvitterade Paul Pogba och Dimitri Payet avgjorde.

Därefter åkte Sverige till Budapest och besegrade Ungern med 2-0 och där fick vi se en fin debut av Sam Larsson som tog för sig, utmanade och skapade chanser. Han gjorde matchens första mål och Isaac Kiese Thelin fastställde slutresultatet.

Så, vad har hänt sedan dess?

Marcus Berg, Martin Olsson, Mikael Lustig och Karl-Johan Johnsson missade mötena med Frankrike och Ungern på grund av skador, men nu är alla tillbaka.

Berg öser in mål i Grekland, leder skytteligan och har gjort 17 mål på 23 matcher.

Olsson har lämnat Norwich för Premier League-laget Swansea och vänsterbacken hyllas i England som en av vinterns bästa värvningar.

Bland de 24 spelarna som Janne Andersson tog ut mot Frankrike och Ungern har det hänt en hel del, både positiva och negativa saker. Vi börjar med de positiva.

Robin Olsen fortsätter att hålla tätt i FC Köpenhamn som går som tåget i den danska ligan och som gör upp med Ajax i Europa League. I ligan har Olsen bara släppt in nio mål på 23 matcher och hållit nollan 15 gånger. I förra veckan blev det 2-1 mot Ajax i EL och det var svenskens första insläppta mål på Parken sedan augusti.

Pontus Jansson fortsätter att göra det bra och hyllas i Leeds som kämpar för att ta sig upp från The Championship.

Filip Helander skadade sig i samband med den förra samlingen och har precis kommit tillbaka. Negativt att han har varit borta i flera månader, positivt att han är tillbaka och har fått starta i Bolognas två senaste matcher.

Oscar Hiljemark har lämnat Palermo och är nu i Genoa. Bra att han lämnade Palermo som är ett dårhus. Även om det inte var ett jättekliv så har han ändå hamnat i ett bättre lag och i en något tryggare miljö.

Emil Forsbergs succé i Bundesliga fortsätter. Sju mål och tio assist på 17 startmatcher imponerar.

Sam Larsson borde ha hamnat i en bättre klubb i vintras men är kvar i Heerenveen och där fortsätter han att göra det bra. Fina dribblingar och artisteri samtidigt som poäng trillar in. Sju mål och nio assist på 21 startmatcher i den holländska ligan är helt okej.

Viktor Claesson var väl tillsammans med Sam Larsson sist in i truppen mot Frankrike och Ungern. Efter det var Claesson bra på januariturnén, skiftade klubb till Krasnodar och har gjort succé med sex poäng på sju matcher.

Saker som inte har varit lika kul sedan den förra landslagssamlingen:

Patrik Carlgren sitter på bänken i det danska mittenlaget Nordsjälland.

Jimmy Durmaz har blivit bänkad i Toulouse och har bara startat i tre matcher under 2017 (21 januari, 29 januari och 25 februari).

Ola Toivonen har också hamnat på bänken i Toulouse och har inte startat i någon match under 2017.

Både Durmaz och Toivonen startade mot Frankrike så det är klart att deras situation i klubblaget inte är optimal för landslaget. Men tror att Durmaz räddas av att det inte finns bättre alternativ till höger på mittfältet och Toivonen av att han varit bra i de senaste landskamperna.

Kristoffer Nordfeldt, Linus Wahlqvist, Alexander Fransson och Isaac Kiese Thelin kallades in under den förra landslagssamlingen när Karl-Johan Johnsson, Mikael Lustig, Albin Ekdal och Marcus Berg lämnade.

Nordfeldt sitter fortfarande fast på bänken i Swansea och spelar inga matcher i klubben. Hans senaste framträdande var i 0-2-förlusten mot Hull i FA-cupen den 7 januari och innan det gjorde han en U23-match den 8 november, en match i september och en i augusti. Spela matcher och där göra det så bra som möjligt är viktigt för att få vara med i landslaget och det talar emot Nordfeldt nu när landslagstruppen tas ut.

För Wahlqvist blir det för tufft nu när allsvenskan inte är igång och när Lustig är tillbaka från skada.

Fransson lyckas inte riktigt ta en startplats i Basel och det förvånar att man inte vågar satsa fullt ut på sin mittfältare när man leder ligan med 17 poäng.

Kiese Thelin har lämnat Bordeaux och är nu i Anderlecht som toppar den belgiska ligan. Där får han lite mer speltid och i ligan har det blivit en start och fem inhopp och i Europa League tog han sitt lag vidare till åttondel.

Av spelare som inte var med i den senaste uttagningen så finns det några som nu har imponerat i sina klubblag.

Samuel Armenteros är trea i den holländska skytteligan och har gjort 13 ligamål på 20 startmatcher i Heracles. Nu slåss han förmodligen mot Christoffer Nyman och Isaac Kiese Thelin om den fjärde platsen som anfallare. Jag håller Armenteros högst i den trion men tror att Janne Andersson fortsätter med Nyman.

Sebastian Larsson är tillbaka efter skada och startar som central mittfältare i Sunderland. Laget är sist i Premier League och har sex poäng upp över strecket. Tror inte att det ur ett landslagsperspektiv är positivt för honom att spela centralt då han hade haft större chans att konkurrera till höger i landslaget. Larsson slåss förmodligen med Marcus Rohdén om en mittfältsplats då båda kan spela centralt eller till höger på mitten. Tror att Janne Andersson fortsätter med Rohdén.

Branimir Hrgota startar en hel del i Frankfurt som ligger sexa i Bundesliga. Fjorton starter och fyra mål har det blivit. Det är bra gjort och Hrgota är underskattad. Tror dock inte att han blir uttagen i Janne Anderssons landslag.

Astrit Ajdarevic har lämnat Örebro för AEK Aten där han startar. Ett mål har det blivit och det var i derbyt mot Olympiakos som svensken avgjorde med matchens enda mål. Ajdarevic är en spelare som hade passat fint i en trupp som ska spela hemma mot Vitryssland och jag hade verkligen inte protesterat om han blir uttagen. Men han är ingen Janne Andersson-favorit och lär nog inte komma med.

Niklas Hult startar hela tiden för Panathinaikos, men i landslaget är konkurrensen till vänster för tuff.

Johannes Hopf gör det bra i Turkiet och är i topp när det kommer till statistik bland ligans målvakter. Tio nollor på 22 matcher har det blivit. Med tanke på att Carlgren är bänkad i Danmark och att Nordfeldt inte spelar några matcher i England så borde Hopf komma med i Janne Anderssons trupp.

Om man ser på spelarna som är aktuella att bli uttagna så har Janne Andersson ett problem, men ett angenämt sådant. På vänstersidan är det många som har gjort det bra: Martin Olsson, Ludwig Augustinsson, Oscar Wendt, Emil Forsberg, Sam Larsson, Viktor Claesson.

Tidigare har Janne Andersson prioriterat Olsson, Augustinsson, Wendt och Forsberg (senast har Wendt varit uttagen som vänstermittfältare vilket betyder att han inte lär går före Olsson och Augustinsson). Nu är jag inte lika säker på att det blir så. Och det beror på att Sam Larsson gjorde det bra mot Ungern och har även varit bra i ligan, och att Claesson gjorde ett bra inhopp mot Ungern, ett bra januariläger och har gjort succé i sin nya klubb.

Om Janne Andersson tar ut två vänsterbackar och två vänstermittfältare så undrar jag om han inte steker Wendt och även Sam Larsson och tar ut Olsson, Augustinsson, Forsberg, Claesson.

Claesson spelar till vänster i Krasnodar vilket han även gjorde i landslagets januaritrupp. Men man kan även använda honom till höger nu när Durmaz har haft en tung tid i klubblaget. Det skulle öppna för att ta ut Sam Larsson eller Wendt och då tror jag på mer offensive Larsson, speciellt med tanke på att man möter Vitryssland på hemmaplan.

Så här var truppen mot Frankrike och Ungern och nedan listar jag den trupp jag tror att Janne Andersson tar ut på onsdag och som ska möta Vitryssland och Portugal.

Truppen mot Frankrike och Ungern
Robin Olsen
Karl-Johan Johnsson (skadade sig och lämnade återbud)
Patrik Carlgren

Mikael Lustig (skadade sig och lämnade återbud)
Emil Krafth
Andreas Granqvist
Victor Nilsson Lindelöf
Pontus Jansson
Filip Helander
Ludwig Augustinsson
Oscar Wendt
Martin Olsson (skadade sig och lämnade återbud)

Jimmy Durmaz
Jakob Johansson
Albin Ekdal
Marcus Rohdén
Oscar Hiljemark
Emil Forsberg
Sam Larsson
Viktor Claesson

Marcus Berg (skadade sig och lämnade återbud)
Ola Toivonen
John Guidetti
Christoffer Nyman

Kallades in
Kristoffer Nordfeldt (kallades in i stället för Johnsson och stod mot Ungern)
Linus Wahlqvist (kallades in i stället för Lustig)
Alexander Fransson (kallades in mot Ungern när Ekdal lämnade)
Isaac Kiese Thelin (kallades in när Berg lämnade återbud)

Truppen jag tror att Janne Andersson tar ut mot Vitryssland och Portugal
Robin Olsen
Karl-Johan Johnsson
Johannes Hopf

Mikael Lustig
Emil Krafth
Andreas Granqvist
Victor Nilsson Lindelöf
Pontus Jansson
Filip Helander
Martin Olsson
Ludwig Augustinsson

Jimmy Durmaz
Viktor Claesson
Albin Ekdal
Jakob Johansson
Oscar Hiljemark
Marcus Rohdén
Emil Forsberg
Sam Larsson

Marcus Berg
Ola Toivonen
John Guidetti
Christoffer Nyman

Andréas Sundberg
0 kommentarer

Häcken rättvist till semi – kan utmana om SM-guld

Förra året vann Häcken cupen – deras första titel någonsin.
Nu drömmer man om att försvara titeln och att sedan utmana om SM-guldet.
Hybris?
Nej, laget framme i semifinal i cupen och av det man har visat kan det även räcka långt i allsvenskan.

Brommapojkarna är årets cupskräll. Men Häcken har varit bäst. Om laget klarar av att undvika tunga skador på spetsspelare som Alexander Farnerud, Paulinho, Rasmus Lindgren och Erik Friberg så kan man att utmana om SM-guldet.

Det var två defensivt starka lag som möttes på Bravida Arena, det var oftast var stängt centralt och målvakterna Peter Abrahamsson och Oscar Linnér imponerade.

Abrahamsson gjorde två svettiga räddningar, först på Daniel Sundgrens fina nick och sedan på Eero Markkanens friläge.

Linnér var inte sämre när han var uppe vid krysset och räddade Farneruds fina frispark.

AIK startade med fyra centrala mittfältare i Kristoffer Olsson, Simon Thern, Johan Blomberg och Amin Affane. Häcken med tre i Erik Friberg, Mohammed Abubakari och Alexander Faltsetas. Inte konstigt att det oftast var stängt centralt.

Kristoffer Olsson och Simon Thern visade skicklighet och var tillsammans med Linnér bäst i sitt lag.

Olsson var passningsskicklig och bra på att spela sig ur förstapressen.

Thern visade upp ett bra driv och mod.

Olsson och Thern hade varit ännu farligare om man haft någon bra anfallare, men AIK saknade återigen djupledshot och har ännu inte klarat av att ersätta Alexander Isak och Chinedu Obasi.

Häcken hade fler offensiva spelare med individuell skicklighet och när Rasmus Lindgrens snygga 1-0-mål kom öppnade matchen upp sig. AIK chansade, tryckte upp spelare och blottade sig bakåt. Det utnyttjade Farnerud, ”Crespo” Kamara och Paulinho (brassens inhopp var otroligt bra och han skapade lägen varje gång han hade bollen) som kontrade in två mål till.

3-0 speglade inte matchbilden men Häcken gick rättvist vidare till semifinal. Nu när defensiven ser bättre ut än på länge så har laget från Hisingen mycket av vad som krävs för att utmana om SM-guldet. Man har ett bra försvarsspel, individuell skicklighet, flera rutinerade spelare som har vunnit titlar och har nu kryddat med två sena värvningar i Juhani Ojala och Chisom Egbuchulam.

AIK har det mesta utom djupledshot och det borde oroa Rikard Norling. AIK får verkligen hoppas på Henok Goitom och Sulejman Krpic.

Häckens semifinal blir hemma mot Östersund. En match mellan två lag som imponerar.

Östersund skickade enkelt ut Trelleborg med 4-1 i kvartsfinal och man var det enda laget som gick vidare från gruppen utan poängförlust.

Östersund var bra som nykomling förra året och har nu gjort några smarta värvningar i målvakten Andreas Andersson, försvararen Tom Pettersson och målskytten Johan Bertilsson.

Saman Ghoddos är klass och det kryllar av fler skickliga spelare som Ken Sema, Fouad Bachirou och Brwa Nouri.

Förra året slutade Östersund åtta i allsvenskan och man lär ta kliv den här säsongen.

***

I den andra semifinalen blir det IFK Norrköping mot BP. Båda lagen tog sig till semifinal dels genom fina prestationer, dels tack vare att man var skicklig på att utnyttja IFK Göteborgs och Elfsborgs individuella misstag.

Jörgen Lennartsson valde att spela med allsvenskans kanske bäste högerback, Emil Salomonsson, som vänsterback och placerade i stället Martin Smedberg Dalence till höger i backlinjen. Det straffade sig.

Vid ”Pekings” första mål låg Smedberg för högt och Niclas Eliasson fick gågata längs kanten. Sebastian Andersson fick bollen utanför straffområdet och sköt. Pontus Dahlberg klarade inte av att hålla bollen utan Kalle Holmberg satte 1-0.

Vid Norrköpings andra mål ryckte Eliasson förbi Smedberg och inlägget hittade Holmberg som avgjorde.

Brommapojkarna slog ut Djurgården i gruppen och i kvartsfinalen visade man återigen styrka när man åkte till Borås och vann med 2-1. Starkt gjort och det är klart att det är en skräll när en nykomling i superettan vinner i skarpt läge mot Elfsborg som är bra på sin hemmaplan.

BP spelade bra men Elfsborg imponerade inte. Simon Olsson sålde sig enkelt när BP fick straff, som annars duktige Markus Gustafsson missade och i slutet var det Joakim Nilssons tur att visa upp ett svagt försvarsspel när 18–årige Viktor Gyökeres avgjorde.

Magnus Haglund har två år kvar på sitt kontrakt men om inte Elfsborg får en bra start i allsvenskan så kommer managern att få det tufft. Han måste få en bra start.

IFK Norrköping är favorit att ta sig till final när man nu får ta emot BP hemma på Östgötaporten, det är en match som ”Peking” ska vinna.

 

***

När vi lottade grupperna i cupen tippade jag Häcken som vinnare. Måste ju stå på mig och säger därför Häcken-IFK Norrköping i final.

Andréas Sundberg
0 kommentarer

Så slutar kvartsfinalerna, AIK och Bajens problem och fin helg för svenska utlandsproffs

I går lottades kvartsfinalerna i svenska cupen och det var tur att jag och Pileby hade med oss Gerhard Sager i sändningen. SvFF-profilen styrde och ställde och hade full koll på bollar, skålar, regler och annat. Seedade ville han inte att vi skulle säga utan det var viktigt med hemmaplansfördel. Det fick IFK Göteborg, Häcken, Östersund och Elfsborg.

Östersund och Elfsborg borde vinna sina matcher. Hemmaplansfördel och mot Trelleborg respektive BP.

Östersund tog sig vidare efter att Hammarby besegrades med 1-0 i den sista omgången. Bajen har en hel del att jobba på. 3-2 mot Nyköping, 3-3 mot Varberg och 0-1 mot Östersund utan att ha skapat en enda riktig målchans.

Bajen slutade elva i allsvenskan förra säsongen och har som mål att bli bättre i år. Men som det ser ut nu har nye tränaren ”Mini-Mourinho” en del att göra för att laget ska ta kliv.

Tränaren har värvat med sig försvararen Björn Paulsen från Danmark och sportchefen Mats Jingblad har plockat in mittfältarna Jiloan Hamad och Gershon Koffie vilket känns sunt med tanke på att man har tappat försvararen David Boo Wiklander och mittfältarna Erik Israelsson och Philip Haglund. Men det man ännu inte har lyckats med är att ta in en bra anfallare, eller åtminstone att ersätta anfallaren Alex. Som det är nu så är Pa Dibba förste anfallare och det borde han inte vara i ett lag som Hammarby.

Samtidigt måste man bli bättre på att få fram unga spelare, ge chansen och sedan sälja vidare. Det var ett tag sedan klubben fick fram en egen spelare som man sedan sålde vidare för bra pengar. Mot Östersund var det kul att se att ”Mini-Mourinho” startade med 18-årige Dusan Jajic. Men inte lika kul att han 90 minuter senare sågade mittfältaren. ”Dusan Jajic hade stora problem på det centrala mittfältet, med boll och utan boll”

Om vi går vidare till kvartsfinalerna i cupen och lagen som har fördel av hemmaplan så väntar tuffa matcher för IFK Göteborg och Häcken. IFK Göteborg ställs mot IFK Norrköping och det är två lag som tog sig vidare utan att imponera jättemycket.

Blåvitt spelade 2-2 mot Sirius och besegrade Arameisk-Syrianska med 6-0 och Ljungskile med 3-2. Inte stabilt att släppa in två mål mot division 1-laget Ljungskile och sedan släppte man även in två mål mot Sirius.

IFK Norrköping började gruppspelet svagt och spelade oavgjort mot både Vänersborg och Örgryte innan det blev seger med hela 7-0 mot Halmstad. Pinsamt av HBK att släppa in sju mål i den sista omgången, dels för sin egen skull, dels förstörde man även för skrällaget Vänersborg som hade chans att gå vidare men slutade nu tvåa med sämre målskillnad än ”Peking”.

Känns som en jämn match mellan IFK Göteborg och IFK Norrköping men håller ”Peking” som knapp favorit.

En jämn match lär det nog även bli mellan Häcken-AIK. Cupmästaren Häcken är i dagsläget bättre offensivt medan AIK har en bättre defensiv. AIK har varit svagt offensivt och Denni Avdic och Eero Markkanen har inte levererat, i 0-0-matchen mot Dalkurd brände Avdic flera lägen och Markkanen fortsatte att vara ovän med bollen. AIK har värvat två nya anfallare och det är ett måste att båda kommer in och bidrar och levererar direkt. Håller Häcken som knapp favorit i kvartsfinalen.

***

Kul att min gamla klubb IFK Uddevallas futsallag vann SM-finalen mot Borås. Stort grattis! I finalen gjorde Robert Bagger tre mål och efter matchen utsåg futsal.se målvakten Marcus Gerd till årets spelare. Grattis också till Lindahl FF som försvarade guldet på damsidan!

***

Fint att Annika Norlin har gjort en låt till Östersund. ”Rött & svart pumpar hjärtat” är fin.

***

Samtidigt som cupen och SM-finalerna i futsal spelades i Sverige så hade flera svenska utlandsproffs framgångar i helgen. Nio målskyttar och ett gäng assist.

Målskyttar
Marcus Berg satte tre mål när Panathinaikos besegrade jumbon Veria med 5-0 och nu är svensken uppe i 16 mål på 22 ligamatcher vilket är starkt.
Oscar Hiljemark gjorde det viktiga 2-0-målet mot Empoli vilket lär ha varit skönt med tanke på kaoset som har varit i klubben. Det var Genoas första ligaseger på elva matcher.
Martin Olsson gjorde mål för Swansea och blev uttagen av ESPN i veckans lag i Premier League.
Samuel Armenteros gjorde mål på straff mot NEC och är nu trea i den holländska skytteligan med 13 mål på 20 ligamatcher.
Robin Söder satte ett mål mot Viborg och har gjort åtta mål på 20 ligamatcher. Bra för att vara i Esbjerg som är trea från slutet i ligan.
Mikael Lustig gjorde 1-0-målet i 4-1-segern mot ST. Mirren i cupen.
Branimir Hrgota gjorde sitt fjärde ligamål för säsongen när det blev 1-2-förlust mot Freiburg.
Albin Ekdal gjorde ett väldigt viktigt mål i 1-0-segern mot Hertha Berlin och det var svenskens första mål i klubben. Hamburg är på kvalplats och slåss bland annat med Werder Bremen som Augustinsson redan har skrivit på för.
Oscar Wendt satte 3-1-målet i 4-2-segern mot Schalke.

Assist
Ludwig Augustinsson gjorde tre assist.
Sam Larsson en assist mot Go Ahead Eagles och har nu gjort sju mål och nio assist och det är 16 poäng på 22 ligamatcher vilket är bra.
Emil Forsberg levererade igen. Den här gången blev det en assist i 2-2-mötet med Augsburg och svensken är nu uppe på sju mål och tio assist och det är 17 poäng på 19 matcher (16 från start) i Bundesliga vilket är väldigt imponerande.

Andra saker som stack ut var bland annat att Robin Olsen höll sin 22:a nolla för säsongen, Gustaf Nilsson debuterade för Bröndby, Filip Helander var tillbaka från start för första gången på fyra månader och Samuel Gustafson gjorde sin första start i Serie A.

Saker som inte var lika kul
Patrik Carlgren satt för tredje gången i rad på Nordsjällands bänk. Laget besegrade Bröndby så det är nog tveksamt om svensken får stå i nästa match.
Carlos Strandberg var återigen bänkad i Belgien och det har blivit två starter och fem inhopp, ungefär som i CSKA där han gjorde en start och sju inhopp.
Franska ligan är inte lika kul för oss svenskar när Zlatan har flyttat till England. I helgen satt både Jimmy Durmaz och Ola Toivonen på bänken i 1-1-matchen mot Lille. Toivonen fick hoppa in i den 90:e minuten och han har inte startat sedan den 21 december. Durmaz har gjort tre starter under 2017.
Alexander Kacaniklic var utanför truppen och har gjort två inhopp för sitt Nantes under 2017 och senaste starten var den 30 november.

Andréas Sundberg
0 kommentarer