Statistikbloggen

Efter halva Superettan 2017 – så nära är BP Allsvenskan

BP hade uppvisning mot 2005 års cupfinalist Åtvidaberg borta under lördagen (5–0) och den här bloggen ska försöka undvika att göra humor om den gamla klassiska Facit-fabriken. Men en oundviklig humor är att Åtvid-mittfältaren Simon Helg hade förmodligen inte karriärens bästa helg.

Vet att det finns en del HIF-fans som följer denna blogg och det måste kännas mäktigt när Pär Hansson kommer hem och får vara med om att ordna en seger i comebacken. Men motståndet – Örgryte med Johan Elmander. Finns det några Örgryte-fans som följer bloggen? Vad anser ni om honom? Är karln slut? Eller finns det magi kvar och att ”han har varit en jävel på att dölja det”?

***

Åter till BP och HIF. HIF som i Helsingborg denna gången. 

3 nya sköna poäng per lag och nu har halva Superettan spelats för dessa bägge lag. Så här nära är lagen den poängskörd som har varit lägst och högst för de fyra bästa placeringarna i Superettan sedan starten år 2000:

Vilken placering är mest intressant? Direktuppflyttning? För plats 2 har det krävts 52 poäng eller mer genom åren och till denna tabellplacering återstår följande antal poäng per lag:

BP: 52 – 37 = 15 poäng (motsvarar 5 segrar)
HIF: 52 – 27 = 25 poäng (motsvarar 8 segrar & 1 kryss)

Väljer man att räkna på ett strängare sätt så kan man räkna fram hur många poäng som krävs sista 15 omgångarna för att respektive lag ska nå 1 poäng mer maximalt antal poäng som något lag haft för kvalplatsen vilket är 60 poäng från den säsongen få Hammarby gick upp till Allsvenskan:

BP: 61 – 37 = 24 poäng (motsvarar 8 segrar)
HIF: 61 – 27 = 34 poäng (motsvarar 11 segrar & 1 kryss)

Kontentan – så här många poäng behöver lagen ta under hösten för att nå Allsvenskan utan att behöva kvala:

BP: intervallet 15 – 24 poäng (motsvarar 5–8 segrar)
HIF: intervallet 25 – 34 poäng (motsvarar 8–11 segrar & 1 kryss)

***

BP:s 37 poäng efter 15 omgångar är inget rekord för Superettan, även om man lätt skulle kunna tro det. Tittar man tidigare mästarlag så är 43 poäng rekordet och det sattes av Öster 2012.

***

Dalkurd får ej glömmas bort. Laget går som tåget, inklämd som tvåa mellan BP och HIF och kommer att ha 29–32 poäng när halva serien är spelad.

Tror ni läsare att det kommer vara BP, Dalkurd och HIF som är topptrion även i slutomgångarna?

Carl-Johan Eelde
0 kommentarer

Galatasaray lyckades inte jaga bort ”Sverigespöket” i kväll!

Efter att ha misslyckats även i det fjärde försöket att vinna mot svenskt motstånd på hemmaplan är det bara att konstatera att Galatasarays ”Sverigespöke” finns kvar. Östersund tog ledningen med 1–0 i 60:e minuten via straffspark vilket gjorde att Galatasaray behövde göra 4 mål på 30 minuter för att vinna dubbelmötet. I 69:e minuten blev det ”1 down, 3 to go” men de där sista tre målen kom aldrig. Matchen slutade 1–1 och Östersund vann dubbelmötet med 3–1.

Så här ser nu Galatasarays facit ut mot svenska lag i europacuperna…

1976/77: 1–1 hemma och 2–1 borta –> 3–2 totalt (mot AIK, Cupvinnarcupen)
1994/95: 0–1 hemma och 0–1 borta (mot IFK Göteborg, CL-gruppspelet)
2007/08: 2–3 hemma (mot Helsingborg, UEFA-cupens gruppspel)
2017/18: 1–1 hemma och 0–2 borta (mot Östersund, EL-kval)

(Hösten 2007 hade UEFA-cupens gruppspel ännu inte formatet att alla möter alla både hemma och borta.)

***

Nu väntar Sporting Circle Fola Esch (från Luxemburg) som motstånd för Östersund i nästa kvalomgång. Sporting Circle Fola Esch skickade ut Inter Baku från Azerbajdzjan efter totalt 4–2. Azerbajdzjan ligger öster om Turkiet, för den som undrar.

Torsdagarna 27:e juli och 3:e augusti spelas nästa kvalrunda till Europa League. Därefter krävs vinst i ytterligare en kvalrunda för att nå gruppspelet.

Carl-Johan Eelde
0 kommentarer

Galatasaray–Östersund i kväll: ”svensk fördel” för Östersund!

Fortsatt kval till Europa League i kväll, och för svensk del har vi följande program, lag och kickoff-tider:

Norrköping 18:00 (borta mot Traku)
AIK 19:00 (hemma mot ”Z-nånting…”)
Östersund 19:30 (borta mot Galatasaray)

Kanalpropaganda: kasta ett öga hit.

Störst uppmärksamhet har det varit kring ”Trollkarlen” (Potter) och hans norrlänningar som ska förvalta sin 2–0-ledning från hemmamötet när det nu går över till bortamöte.

För 6 dagar sedan undersökte undertecknad hur Galatasaray har presterat mot svenska lag i europacuper genom åren och kontentan är att svenska lag har presterat riktigt bra mot Galatasaray. Det finns uppenbarligen en så kallad ”svensk fördel” mot Galatasaray.

Ni som ännu inte läst det där blogginlägget från 14:e juli, gör det gärna.

***

Hur tror ni det går för Östersund mot Galatasaray när det gäller dubbelmötet? Vinner Potter och hans grabbar?

Carl-Johan Eelde
0 kommentarer

Sveriges svar på CR7 vs Messi – Oremo vs Dahlberg

Vem är bäst? När det gäller ”Crille” eller Messi finns det uppenbarligen två olika läger. Det är ungefär som Mac vs PC eller iPhone vs Android. Vad är bäst? Vem är bäst? Varför? Vilken skulle kunna vara Sveriges motsvarighet till Messi vs Ronaldo (”Crille”)? Oremo vs Dahlberg ligger väldigt bra till av den enkla anledningen att bägge herrar har spelat Allsvenskt ungefär lika länge och i år har det blivit Superettan för dem båda.

Men nu rör Johan Oremo på sig. Lämnar Gefle för Halmstads BK. Från ena laget med både sportslig och ekonomisk kris till andra laget med främst sportslig kris. Oremos kontrakt med ”Bollklubben” är på 2 1/2 år med risk för att det åter igen blir spel i Superettan. Micke Dahlbergs senaste tid har kantats av skador och operationer – han har med andra ord hållit hus oftare i sjukstugan än på matcharenor.

En del av spelet i fotbollen är att hålla sig skadefri, men även att se till att alltid ha tränarens/klubbens förtroende för att få starta eller vara inhoppare. Om barndomsdrömmen har varit att bli anfallare och ösa in mål – hur kul är det att nöta bänk i 90 minuter eller sitta på läktarn och äta varmkorv?

***

Så vem är bäst – Oremo eller Dahlberg?

Någonstans måste strecket dras för att definiera en startpunkt med så mycket ”rättvisetänk” som möjligt. Säsongen 2007 som startår borde de flesta kunna hålla med om att vara ett lämpligt år. År 2006 spelade Johan Oremo i Division 3 och Micke Dahlberg i Superettan. Umeå-sonen Dahlberg spelade dock allsvenskt 2004–2005, men hur skall Oremos facit i Division 3 kunna jämföras med Dahlbergs allsvenska facit?

Kort och gott: vi kör från och med år 2007!

Så här har spelarna flyttat mellan olika klubbar…

JOHAN OREMO
2007–2008 Gefle
2008–2011 Djurgården
2012–2017 Gefle
2017–> HBK (aka ”Bollklubben”)

MICKE DAHLBERG
2007–2009 Djurgården
2010–2013 Gefle
2014 (vår) Apollon Smyrni (Cypern)
2014–> Helsingborg

Förutsättningarna rent klubbmässigt har varit någorlunda motsvarande för de bägge spelarna.

Först klassiskt facit med matcher & mål…

Därefter kollar vi in vem som gjort flest mål per säsong:

Oremo har varit den målrikaste spelaren 7 gånger. Dahlberg 2 gånger. 7–2 till Oremo! Två gånger har det blivit oavgjort: åren 2009 och 2014. ”Firma” Oremo & Dahlbergs samlade facit år 2009 i Djurgården med ”Damtränaren” som coach blev 41 matcher och inget mål, vilket får anses som en stark kandidat till tidernas praktfiasko i Allsvenskans historia. Inte ens ett enda mål. Att det blev 3 målpassar totalt (Oremo 2, Dahlberg 1) är nog en klen tröst.

I relation till antal spelade matcher – vem har bästa målsnittet per säsong?

Oremo 7, Dahlberg 3. Oavgjort 1 gång.

***

Johan Oremos bästa säsong är definitivt år 2015. Micke Dahlbergs bästa säsong sedan 2007 är tveklöst 2011. Oremos 2015 lär nog alla hålla med om att vara bättre än Dahlbergs 2011.

***

TOTALT: 2007–2017

(per den 19:e juli 2017)

JOHAN OREMO

Matcher: 229
Mål: 62
Målsnitt: 0,27

MICKE DAHLBERG

Matcher: 239
Mål: 38
Målsnitt: 0,16

***

Vinnare: Johan Oremo

***

Någon mer sådan här duell som vore intressant att se i bloggen framöver?

Carl-Johan Eelde
0 kommentarer

Erton Fejzullahus facit i norska ligan med Sarpsborg 08

Ska Erton Fejzullahu lämna ”fel” 08-lag för att ansluta till ”rätt” 08-lag (Djurgården) nu innan det just nu öppna Allsvenska transferfönstret bommar igen den 11:e augusti? Kanske som ersättare till Gustav Engvall som går tillbaks till Bristol. Bristol City och inte Teater Bristol i Sumpan 🙂 Svaret får vi inte här i Statistikbloggen utan istället på Fotbollskanalen.se.

De flesta har väl ändå lite koll på Erton, dvs att han har ”spelat i någon halvt anonym klubb i norska ligan”. Några har bättre koll än så och vet exakt vilken klubb det handlar om men inte mer än så. Ertons fanclub – om det nu finns någon – har superkoll på allt från Ertons vårsäsong detta år.

Så detta blogginlägg är till 99% av alla läsare som troligen inte har stenkoll, men tack vare denna genomkörare kommer ni att ha det.

Nu efter 17 omgångar av norska ligan tar den ett sommarlov där spelarna får möjlighet till bensträckare, lämna in bilen på besiktning, fiska lite lax, chilla lite och sedan vara tillbaks pigga och motiverade. Det är för dessa 17 omgångar som Erton Fejzullahus facit kommer att handla om.

Uttagen till matchtrupp: 13 av 17 matcher. 4 gånger utanför.
Facit för de 13 matcherna i matchtruppen…
–> Bänk hela matchen: 2 gånger
–> Matcher som inhoppare: 7 stycken
–> Matcher från start: 4 stycken
Antal spelade matcher: 11 av 17 stycken
Total speltid i ligan: 454 minuter (knappt 30% av maximala 1530 minuter)
Totalt antal ligamål: 2 av lagets 27 mål (bägge som inhoppare)
Måleffektivitet: 227 minuter speltid per mål eller 0,18 mål per spelad match
Totalt antal gula kort: 1 st

Summerat: 4 starter och 2 mål på 17 omgångar i norska ligan.

Utöver norska ligan finns även den norska cupen där Erton stod för ett hattrick i 10–1-segern borta mot Drøbak-Frogn i april. Drøbak-Frogn är knappast Rosenborg, om man säger så.

Övrigt intressant är att klubbens hemmaarena Sarpsborgs Stadion har kapacitet för 8000 åskådare. Hittills denna säsong har publiksiffrorna varit 4121–5759. Grovt räknat kan man jämföra detta med J-södras hemmasnitt i år som just nu är 4806.

***

Vi får se om Super-Bosse syr ihop en lösning som innebär en comeback för Erton i Djurgården – eller om Erton hamnar i en helt otippad klubb, eller någonstans i Kina.

Vad tror ni läsare? Blir det Djurgården eller annan klubb för Erton?

Carl-Johan Eelde
0 kommentarer

IFK Göteborg har följt 2010 års jumbolag BP hittills i år

Förnedringen i Örebro i helgen blev minst sagt en symbol för tillfället då IFK Göteborg definitivt förlorade det sista pyttelilla guldhopp som fortfarande fanns kvar, även om det är helt uppenbart att Malmö FF med 99% (?) sannolikhet kommer att ta hem SM-guldet. I förra blogginlägget redogjorde jag för att det i princip är kassaskåpssäkert att MFF vinner Allsvenskan 2017.

Nu ligger IFK Göteborg för första gången i år under ”golvet” för den poängkorridor som mästarlagen 1993–2016 alltid har befunnit sig i, se diagrammet:

Det är kanske inte så alarmerande att IFK Göteborg halkade ifrån ”kampen om guldet” (även om ligan redan är avgjord), men desto mer alarmerande är när man jämför IFK Göteborg i år med 2010 års utveckling för Brommapojkarna som slutade sist och skickades ner till Superettan:

Inlånade John Guidetti (från Man City) lämnade BP efter omgång 14, vilket kan vara värt att ha i åtanke. Därefter hade BP ett dubbelmöte med Mjällby (laget, inte Johan) – kryss borta, seger hemma. Efter det var ”Sveriges AC Milan” Allsvenskans slagpåse säsongen ut. Hur hade BP presterat hela 2010 om John Guidetti kunnat stanna säsongen ut?

Om IFK Göteborg kommer att fortsätta att gå i BP:s fotspår rent poängmässigt återstår att se.

***

Det ska nog mycket till för att IFK Göteborg ska ramla ur Allsvenskan denna säsong, men följande är värt att ha i minnet:

IFK Göteborg spelar just nu sin 41:a raka säsong i Allsvenskan. Sedan 1977 som har laget spelat konstant i Allsvenskan är det säsongen 2002 som varit den sämsta då det slutade med en kvalplats där man vann ”kvalderbyt” mot Västra Frölunda.

Säsongerna 1971–1976 var senast som IFK Göteborg spelade i andradivisionen. Noterbart för den vistelsen är att den föregicks av SM-guld 1969, därefter direktnedflyttning 1970 via en elfteplats.

***

Ni läsare som har hjärtan som klappar för blåvitt: hur är er känsla för hur säsongen kommer sluta? Oroliga för kvalplats/nedflyttning eller finns tryggheten att ”Tobbe Hysén fixar detta åt IFK Göteborg”?

Carl-Johan Eelde
0 kommentarer

Halvtidsmästare i Allsvenskan ’08–’16: garanti för SM-guld?

Hur det än går i resterande matcher för att omgång 15 i årets Allsvenskan skall bli färdigspelad så kommer Malmö FF att vara serieledare. Inte bara serieledning utan serieledning med god marginal. Hur god marginalen blir återstår att se när omgången är färdigspelad, vilket beror på AIK. Det kommer handla om 6–7 poängs serieledning för MFF vilket i sämsta fall innebär en tangering av poängledning när halva Allsvenskan är spelad sedan 16-lagsformatet infördes 2008.

Istället för att gör den tråkiga uppställning och visa år efter år hur det gått för serieledarna i halvtid så drämmer vi till med en sortering av poängskörd i halvtid (”HT”) från högst till lägst vilket ger denna tabell:

32 poäng eller bättre för en serieledare i halvtid har alltså alltid slutat med laget har tagit SM-guld. 31 poäng har lett till antingen SM-guld eller ”stora silvret”. Ytterst sällan sker en total genomklappning under hösten för en serieledare i halvtid. Det skedde 2013 för Helsingborg (HeIF, Hammarby = HaIF).

Om man lutar sig mot statistiken så ska det bara bli SM-guld i år för Malmö FF.

***

Åren 2009, 2010, 2013 och 2015 har lag bakom serieledaren vid halvtid seglat upp som mästare efter 30 omgångar. Den största positionsmässiga upphämtningen har AIK stått för: från femma till ledare (+4 placeringar). Men det var år 2009, vilket är det året som vi hade en serieledare med minst antal poäng vid halvtid.

Så här har mästarlagen åren 2008–2016 presterat fram till halvtid i serien:

***

Vad tror ni läsare: är Allsvenskan 2017 redan avgjord? Eller ska Norrköping/AIK ”förstöra festen” för Malmö FF?

Carl-Johan Eelde
0 kommentarer

Galatasaray–Östersund 20/7: har Östersund ett övertag?

Hur man än vrider och vänder så var Östersunds 2–0 hemma mot Galatasaray en knall! Hur stor knallen är – ja, det handlar väl om ”grader i himmelriket”. Vi har sett fina ledningar från hemmamötet ätas upp smärtsamt i returmötet: senaste tydliga exemplet på detta var PSG–Barca i CL-slutspelet i våras. PSG vann med 4–0 hemma och torskade ändå dubbelmötet trots ett bortamål.

En sak är säker: det kommer bli tuffare för Östersund i returen på bortaplan nästa torsdag (20:e juli). Men allt kan hända i fotboll. Vi minns hur AIK slog ut CSKA Moskva i kvalet för några år sedan och vi minns (eller känner till) hur Helsingborg slog ut Inter i CL-kvalet.

Kan även Östersund skriva in sig i historieboken för ytterligare en sån där bragd mot ett kvalificerat motstånd? Hur ser möjligheterna ut för att kunna göra det?

Den statistik som Östersund och Galatasaray har att gå på inför mötet i Turkiet om 6 dagar är hur det har gått för Galatasaray på sin hemmaplan mot svenska lag i europacupspel genom åren, och så här har det gått…

1976/77: 1–1 hemma och 2–1 borta –> 3–2 totalt (mot AIK, Cupvinnarcupen)
1994/95: 0–1 hemma och 0–1 borta (mot IFK Göteborg, CL-gruppspelet)
2007/08: 2–3 hemma (mot Helsingborg, UEFA-cupens gruppspel)
2017/18: 0–2 borta (mot Östersund, EL-kval), hemmamötet spelas 20/7

(Hösten 2007 hade UEFA-cupens gruppspel ännu inte formatet att alla möter alla både hemma och borta.)

Galatasaray har alltså aldrig vunnit mot ett svenskt lag i någon av europacuperna på hemmaplan. Ett kryss och två uddamålsförluster.

På bortaplan har Galatasaray inklusive mötet med Östersund nu 2 förluster och enda en vinst.

***

Om vi säger så här: vi vet hur det brukar bli när Sveriges damlandslag möter Tyskland. Där kan vi snacka om att Tyskland har ett statistiskt övertag som heter duga. Galatasaray har verkligen inget sådant när det gäller möten med svenska lag i europacuperna.

***

Kör hårt nu, Östersund!

Carl-Johan Eelde
0 kommentarer

Allsvenskan 2017 hittills: en titt på hemmapubliksiffrorna

Efter de 16 allsvenska hemmapremiärerna i år stod det klart att det blev nya rekordnoteringar. Högtryck när det gäller ”plåtar”, med andra ord. Nu har nästan halva Allsvenskan 2017 avverkats och det börjar bli läge att jämföra de publiksnitt som respektive lag har på hemmaplan med noteringarna för säsongen 2016, med officiella publiksiffror från SvFF.

Första diagrammet…

De fem tyngsta lagen från 2016 när det gäller bäst hemmapubliksnitt har ökat sina noteringar hittills i år. De tre nykomlingarna (med asterisk/stjärna efter klubbnamnet) har ökat jämfört med noteringarna från Superettan förra året. För resterande lag är det publiktapp, med undantag för Häcken.

Procentuellt har samtliga lags hemmaplubliksiffror förändrats så här från säsongen 2016 till hittills denna säsong:

Följande kan konstateras, och det är väldigt intressant:

1 >> Samtliga lag från de tre största städerna ökar sina publiksiffror
2 >> Samtliga lag som hängt kvar från Allsvenskan 2016 har tappat hemmapublik
3 >> Samtliga tre nykomlingar har ökat rejält jämfört med tiden i Superettan 2016

***

Så den stora frågan är hur det – egentligen – är med ”publikboomen” i Allsvenskan då den bara är koncentrerad till storstäderna. Tror ni läsare att lagen från de mindre städerna kan höja sina publiksnitt under den resterande tid och de resterande matcherna som är kvar av Allsvenskan 2017?

Hur ska man locka fler till arenorna? Med slogan som ”Film ses bäst på bio – varmkorv är bäst på arenan”?

Carl-Johan Eelde
0 kommentarer

Blåvitt 15p bakom serieledning – borta från guldracet?

Efter 1–1 hemma mot Halmstad ikväll har IFK Göteborg skrapat ihop blygsamma 18 poäng efter 13 allsvenska matcher i år. Laget är hela 15 poäng (motsvarande 5 segrar) bakom serieledande Malmö FF, och spontant med 4 teskedar magkänsla och 2 kryddmått sunt förnuft borde väl ändå IFK Göteborg strykas helt och hållet från chans att vinna SM-guld?

Som stöd till åsikter kan IFK Göteborgs ”poängbana” hittills i Allsvenskan jämföras med poängbanan för lägst antal poäng per omgång för mästarlag säsongerna 1993–2016:

Efter match nummer 6 och 13 har IFK Göteborg tangerat lägst antal poäng som tidigare mästarlag har presterat, och IFK Göteborg har aldrig underskridit ”mästarlagskorridoren” poängmässigt. IFK Göteborg uppfyller även ”kravet” i år för en blivande mästare att ha tagit poäng i allsvenska premiärmatchen.

Kontentan: hoppet lever, Blåvitt!

…men det hänger på ett svagt, mycket svagt, halmstrå.

***

Men vid vilka tillfällen tidigare har ett lag kammat hem 18 poäng efter 13 omgångar och avrundat säsongen med ett SM-guld? Passande nog är det endast IFK Göteborg som har lyckats med detta: åren 1995 och 2007.

Göteborg har gjort det förut och inte bara en enda gång – kan dom göra det ännu en gång?

För ett SM-guld i 16-lagsallsvenskan krävs minst cirka 60 poäng. Just nu saknas cirka 42 poäng. Men ju fler poäng desto bättre. 42 poäng innebär 14 segrar. Dessa 14 segrar måste fixas på de 17 sista omgångarna. Helst ska prestationen resten av året bli bättre än 14 segrar & 3 förluster, kanske 15 segrar samt 1 kryss och 1 förlust vilket skulle ge 64 poäng totalt efter 30 omgångar.

Det blir ett tufft jobb för Tobbe Hysén & Co att ordna fram sisådär 14–15 segrar på de 17 kvarvarande allsvenska matcherna i år.

Som sagt, hoppet lever, och det hänger på ett mycket svagt halmstrå. Extremt svagt halmstrå. Brister när som helst.

***

Klarar IFK Göteborg av att bära hem ytterligare ett SM-guld efter en så förhållandevis svag inldedning av Allsvenskan?

Svaret: i teorin med statistiken att luta sig emot är IFK Göteborg kvar i kampen om guldet – men i praktiken får man stryka IFK Göteborg.

Medhåll? Eller finns det några läsare som känner att det finns en realistisk guldchans för IFK Göteborg?

 

Carl-Johan Eelde
0 kommentarer