Olof Lundhs blogg

ALLT du behöver för att ladda upp inför Österrike-Sverige

8 september 2014 19.27, olof.lundh

Vid 20:45 är det avspark på Ernst Happel-Stadion i Wien och det är utsålt och 48 500 åskådare på plats. Det lär bli ett mäktigt tryck och räkna med att hemmalaget öser på framåt. Sverige har aldrig vunnit i Wien.

Nedan är ett bra paket med innehåll för att ladda upp inför matchen.

Fotbollskanalen On Tour är obligatoriskt och vi tar en tur med häst och vagn genom Wien och snackar om Sveriges EM-kvalpremiär mot Österrike.

Här är den svenska startelvan och den bekräftade österrikiska elvan och här snackar vi om startelvan.

Här är en kartläggning av Erik Hamréns fem år som förbundskapten med favoritspelarna och snittelvan. Alla spelare i Hamréns tävlingsmatcher. Alla spelarna i Hamréns träningsmatcher.

Krönika inför matchen och om att allsvenska spelare inte är vad Erik Hamrén prioriterar.

Patrick Ekwalls blogg inför matchen om att EM-kvalet inte avgörs här och nu.

HÄR HITTAR NI ALLA ARTIKLAR OM LANDSLAGET INFÖR MATCHEN.

Jobbar Marcus Birro gratis?

8 september 2014 09.37, olof.lundh

Insåg häromdagen att Marcus Birro inte bara lämnat fotbollskanalen.se utan även Expressens sportredaktion och nu skriver om fotboll på spelsajten Rekatochklart som jag känner till men inte besöker.

Spelar inte själv och halkade bara in på en text som ägaren Tobias Holm skrivit om Fi, Palmemordet och en del annat och man kan konstatera att vi hade olika åsikter och det var inget som lockade att fördjupa mig i.

Fick dock tips om att Marcus Birro gick hårt åt TV4 och nämnde mig och kom in på det blogginlägget. Självklart får Birro tycka vad han vill och vara bitter och besviken och såga TV4 och från en spelfinansierad sajt skriva:

Jag har inga problem med att TV4 stirrar på tittarsiffror och räknar om allting till stålar. Tro mig, det ryms inte mycket äkta kärlek på TV4. Att kåta upp sig på tittarsiffror och stålar är helt naturligt.

Om det nu var så illa förstår jag inte varför Birro stannade så länge på denna hemska tv-kanal som är som hallonsaft och aldrig sticker ut? Ingen tvingade honom att vara kvar. Inte heller att skriva för TV4:s sajt fotbollskanalen.se. För inriktningen har varit sig rätt lik under de åtta år som jag jobbat på TV4.

Självklart har jag åsikter på saker som TV4 gör, tyckte det var förbannat trist att vi sålde VM-kvalen senast, men jag försöker samtidigt se helheten för att förstå. Ägaren Bonniers är i gungning, många av koncernens bolag är under press, TV4 tjänar pengar och behöver leverera uppåt för att hålla lånegivarna stången.

Om ni inte inser allvaret så kan ni ringa Stampen (Göteborgs-Postens ägare) som för fem år sedan bland annat köpte SvenskaFans för runt en kvarts miljard och i dag är Stampen nära konkurs och vill i princip ge bort SvenskaFans trots all passion och kärlek som finns kring fotbollen på den sajten. Sedan betyder inte det att TV4 gör allt rätt, absolut inte.

SvenskaFans ledning i form av vd Marhias Resare hälsar efter att ha läst inlägget att man nu gör ett positivt resultat, att trafiken ökar i framför allt mobilen och att man mycket väl kan säljas men då för att koncernen behöver få in pengar. Att man varit på marknaden men att Stampen tackade nej då budet inte matchade förväntningarna.

En del håller med Birro och saknar Club Calcio och anser att det är för jävligt att TV4 istället ramar in Zlatans matcher i Ligue 1. Tyvärr är verkligheten sådan att räkningar måste betalas och efter att ha satsat på Club Calcio som inramning till serie A i flera år så bär det sig inte. Man kan knappast påstå att TV4 gav upp snabbt och inte försökte.

Ingen ska inbilla mig att Marcus Birro jobbade gratis under de här åren. Det gör inte jag och det är det få som gör. Undantagen är skribenterna på SvenskaFans, men annars handlar det om jobb och att man precis som många andra behöver betalt för att ta hand om räkningar. Det är en ynnest att brinna för något och samtidigt få betalt.

Visst, man kan alltid klandra TV4. Verkligheten är att kanalen värnade Club Calcio i flera år och skickade Birro och hela gänget till Italien flera gånger men att det inte fungerade för tillräckligt många för att det skulle bära kostnaderna. Samtidigt drog Zlatans matcher många intresserade och där hade inte TV4 någon inramning.

Om det då är fel att ändra spår går att diskutera. Nej, jag är inte så hjärntvättad att jag inte ser att det sker ett skifte i TV4:s strategi kring rättigheter och att en tid när priserna för livesänd idrott fortsätter att gå upp så kan man komma att minska på antalet ligor och serier. Det är naturligtvis trist och något jag är emot, men det betyder inte att jag kan se nyanser i satsningar.

Inte bara VM-kval försvann. Ekwall vs Lundh försvann. SUPERLIVE Champions League försvann. Så är det i den här världen och det är bara att tugga i sig och inse att många av de chefer som tar beslut gör det för att få resurser till annat och det går inte att göra ALLT som man vill satsa på. Serie A lockar många men inte tillräckligt många.

Givetvis ska man diskutera vad vi i medierna gör och hur vi satsar och vad vi sänder. Samtidigt måste det ske från en punkt där man tar in verkligheten och inte bara baserar allt på känslor och passion. För mig är det rätt givet att rama in Zlatans matcher sett till intresset och därmed respektera det, och då får andra saker stryka på foten.

Under tiden på TV4 hörde man inte mycket från Birro om hur dålig kanalen var men den dagen då Club Calcio försvinner då gör han en quick-step som han måste lärt sig i Let’s Dance: ”Att Zlatan lockar folk är inget konstigt. Att serva alla dem som inte bryr sig om annat än just honom är så klart EN del i en fotbollssatsning. Men det kan aldrig vara DET ENDA man ägnar sig åt.

Att påstå att TV4 enbart ägnar sig åt Zlatan är inte bara ett hån utan fruktansvärt okunnigt. Tycker att TV4 tar mycket annat på allvar: som Pia Sundhages landslag, Superettan, allsvenskan för damer samt att man visar matcher från serie A och Europa League och U21-landslaget och nyhetsbevakning via fotbollskanalen.se och sportnyheterna.

Att det inte räcker för Birro är sin sak och han har all rätt att uttrycka sin besvikelse och frustration men det måste nyanseras med verkligheten och dess siffror. Ingen kan tyvärr bara leva av kärlek, känslor och passion, inte ens Marcus Birro.

Zengin eller Hysén istället för Bahoui

7 september 2014 15.31, olof.lundh

Fotbollskanalen On Tour är tillbaka och förstärkt av Andreas Sundberg.

***

Jimmy Durmaz höll inte igen om bristen på kvalitet i motståndarnas backlinje. Håller med Hamrén om att då får han leva upp till det måndag kväll.

***

Sorglig text men läsvärd om Tidningsbaronernas sista strid av DN:s Björn af Kleen.

***

Erik Hamrén bjuder på humor med sin svenengelska…och i dag var det om Zlatan: ”I don’t know what you say in Austria, in Sweden we say that he is grädde på moset.”

***

Nabil Bahoui skulle startat för Sverige mot Österrike, men hans ljumskar höll inte i den sista testen under söndagens träning på Ernst Happel-Stadion. Trist för AIK:aren som skulle spelat sitt livs största match, trist för Erik Hamrén som trodde att snabbheten och fysiken skulle innebär problem för det österrikiska landslaget.

Blir det Erkan Zengin eller Tobias Hysén? Eller någon annan lösning? Om Zengin spelar får landslaget mer av en mittfältare och kanske inte samma hot i djupled, om Hysén spelar är det mer av en anfallare som är bättre i djupled och kanske är svagare i försvarsspelet. Andra alternativ är Pontus Wernbloom in för att flytta upp ”Seb” Larsson men det tror jag inte på.

Så här hade Erik Hamrén tänkt ställa upp: Isaksson – Bengtsson, Granqvist, Antonsson, M Olsson – Larsson, Källström, Ekdal – Durmaz, Ibrahimovic, Bahoui.

Så här ser alternativen ut:

Isaksson – Bengtsson, Granqvist, Antonsson, M Olsson – Larsson, Källström, Ekdal – Durmaz, Ibrahimovic, Zengin.

Isaksson – Bengtsson, Granqvist, Antonsson, M Olsson – Larsson, Källström, Ekdal – Durmaz, Ibrahimovic, Hysén.

Isaksson – Bengtsson, Granqvist, Antonsson, M Olsson - Wernbloom, Källström, Ekdal - Larsson, Ibrahimovic, Durmaz.

För egen del hade jag gått på Hysén men förstår Hamréns resonemang om att vara säkrare bakåt med Erkan Zengin som i så fall skulle få debutera i tävlingssammanhang. Emil Forsberg eller Branimir Hrgota, då? Verkar uppenbart att de inte gjort samma starka intryck på förbundskaptenen som Bahoui.

Zlatan, Zlatan, Zlatan och lite MFF

7 september 2014 11.50, olof.lundh

En mixad zon inledde arbetsdagen på Ernst Happel-stadion (som tidigare hette Prater-stadion) och det var Kim Källström, Albin Ekdal, Andreas Isaksson, Jimmy Durmaz, Branimir Hrgota och Pierre Bengtsson som kastades till vargarna bestående av ett stort svenskt pressuppbåd som var förstärkt av österrikisk media.

I efterhand kan man konstatera att de lokala medierna pumpade på om Zlatan Ibrahimovic. Det var Zlatan, Zlatan, Zlatan och så lite Malmö FF på slutet. Skälet till det sistnämnda var ju att MFF slagit ut Salzburg nyligen och Emil Forsberg kallades för skräcken i en del av de lokala tidningarna. Respekten finns där bland medierna i varje fall.

Tydligt är att de svenska spelarna ser fram emot att mötas av ett mäktigt publiktryck. Annat än att spela inför 15 000 åskådare mot Estland på Friends Arena. Eller som Pierre Bengtsson konstaterade: ”Det är sådana här matcher man älskar, det är annat än Sönderjyske borta inför 2 500 åskådare.” Bara hoppas att de kan leva upp till det.

***

Stadion är utsåld, eller Ausverkauft, och redan är det flaggor på varenda plats. Så det är inget spontant flaggviftande. Runt 2 500 svenska fans har biljetter men de lär drunkna bland 47 500 österrikare.

***

Älskar att jag fick en säng som är för kort för mig. När jag påpekade det i hotellreceptionen beklagade man det, men konstaterade att de inte fått information i förväg om att jag var 1,96 lång…

***

SvFF-basen Karl-Erik Nilsson var träningsklädd på söndagens träning. Något jag aldrig förstått. Är det typiskt svenskt? Eller kör man så även i andra länder? Träningsjacka är väl okej men helt träningsklädd. Dock inga bollskor som Bengt Madsen hade på sin tid som överledare.

Kröken indragen i pressrummet, ett steg i rätt riktning

6 september 2014 13.01, olof.lundh

Friends Arena för ett stängt träningspass och en mixad zon. Därefter väntar Arlanda och Wien. Älskar att vara ute på fältet igen. Ernst Happel-Stadion är utsåld och det blir ett rejält test på Erik Hamréns nygamla lagbygge. Om det räcker får vi återkomma till, men klart är att Andres Granqvist och Mikael Antonsson är mittbacksparet.

Påarps stolthet ”Granen” är pånyttfödd i landslaget och det är för att han inte längre anpassar sig utan spelar sitt eget spel.

Gillar Nabil Bahoui som talar om sin ödmjukhet och att han ändrat inställning från kaxig till att ta allt som händer som en bonus, och givetvis är det förståeligt att AIK:aren gläds åt polaren John Guidettis mäktiga frispark.

***

Klagade på för mycket kakor och ingen frukt i pressrummet vilket är bra för hälsan, men fick höra att det räckte med att man dragit in kröken. Det var i så fall före min tid 1996.

Försvarsspelet räcker inte i Wien

4 september 2014 23.14, olof.lundh

Zlatan snodde showen, naturligtvis. Större än Sven Rydell i en tid som är tuffare för målskyttar och fotbollsspelare. Bara att bocka och buga för den uppvisningen och det lär ingen slå på länge. Om ens någonsin.

Förbundskapten Erik Hamrén fick annars äntligen räkna in en svensk seger efter 2-0 mot Estland på ett folktomt Friends Arena. Om vi bortser från vinsterna med ett inhemskt landslag mot Moldavien och Island i Förenande Arabemiraten i januari så är den senaste triumfen mot Österrike i oktober i fjol då Zlatan avgjorde.

Kanske bådar gott med tanke på Wien? Ändå är det ett till viss del tveksamt försvarsspel i den första halvleken som sitter på näthinnan. Magnus Pehrssons Estland är ett beskedligt landslag och ändå skapade de tillräckligt med möjligheter för att de borde ha straffat Sverige. Ett vassare motstånd hade definitivt gjort det.

Oavsett om det var på fasta situationer eller om det var på spelvändningar så är det för tamt, för tveksamt och det ger möjligheter till motståndarna. Det är uppenbart att Hamrén satsar på backlinjen Bengtsson, Granqvist, Antonsson och M Olsson och även om de inte har hela ansvaret är det tveksamt om de klarar av att stå upp mot Österrike.

I Wien på måndag kommer Alaba o Co äga bollen och det kommer att gå snabbare, kvickare och det kommer att vara vassare. Stämningen på Ernst Happel-Stadion är minst sagt uppiskad och anförda av publken kommer ett hemmalag att vilja få en rivstart på kvalet och de känner nog revanschlust efter att Sverige tog playoff-platsen.

Risken är att Hamrén kör för defensivt i jakten på en poäng. För backlinjen behöver hjälp för att freda Andreas Isaksson i målet men om man inte har någon kvar som har ett offensivt kunnande och kan hålla i bollen blir det tufft. Utifrån hur Hamrén resonerar så tror jag att följande spelare är klara för start i Wien på måndag:

Isaksson – Bengtsson, Granqvist, Antonsson, M Olsson – Larsson, ????, Källströn – ????, Ibrahimovic, ?????.

Tre platser är öppna och de bör gå till Ekdal på mittfältet och Durmaz och antingen Bahoui eller Toivonen på varsin kant, Ett alternativ är att Toivonen spelar centralt på mittfältet för att öppna för Bahoui på en kant.

För egen del hade jag styrt om lite och kört:

Isaksson – S Larsson, Granqvist, J Olsson, M Olsson – Ekdal, Toivonen, Källströn – Bahoui, Ibrahimovic, Durmaz.

***

Riktigt roligt att jobba med Hanna Marklund igen. Uppskattar verkligen henne.

***

Dryga 15 000 är inte en bra publiksiffra. Varför bjöd inte bara SvFF in alla spelarna i St Erikscupen för fylla läktarna och göra det till en propagandafest?

***

Kan inte vara någon slump att Lagadère och ägarna av Friends Arena med SvFF i spetsen inte hittat fram till det avtal man skulle ha klart i juni. Det är en enorm kvarnsten och då framför allt för förbundet.

Löser Hamréns systemskifte läckorna?

4 september 2014 16.53, olof.lundh

Sverige har sex raka förlustmatcher med det riktiga landslaget, jag räknar bort matcherna i Abu Dhabi i januari, och det är inget att hymla om att Erik Hamréns landslag har haft problem med försvarsspelet ända sedan systemskiftet i mars 2012. Då drog Sverige ner Zlatan som ”tia” snarare som ”nia” och fick fart på lagkaptenens målproduktionen.

Mellan 2001 och 2011 så gjorde Zlatan 28 mål i landslaget och därefter har han på 2012, 2013 och 2014 gjort ytterligare 20 mål. Den offensiva kraften som landslaget vann via skiftet av position straffade sig bakåt. I EM 2012 så släppte Sverige in två mål mot Ukraina och tre mål mot England och var ute ur EM efter två matcher.

I VM-playoffet mot Portugal så gav Zlatan Sverige hopp med två mål på Friends Arena men Cristiano Ronaldo var värre och landslagets försvar hängde inte med. Mittbackarna har fått mycket kritik och även om de delvis brustit så handlar det om att landslaget tagit större risker och blottat sig mer vilket inte sällan straffat sig mot vassare motstånd.

I juni gick Hamrén över till 4-3-1-2 vilket lätt blir 4-3-3 eller 4-5-1. Det är vad som gäller nu och det handlar naturligtvis om att försvarslinjerna ska få skydd av tre centrala mittfältare. Därmed ska backarna inte lämnas lika hotade. Det låter givetvis bra för defensiven, och som Erik Edmans klassiska metafor om ett kort sängtäcke, så betyder det att man drar ner på något annat.

Här handlar det om att den svenska offensiven blir försvagad och att det blir ett oerhört tryck på Zlatan centralt när det handlar om att hålla i bollen och fördela bollen och sedan att kantspelarna måste hota i djupled vilket även någon av de centrala mittfältarna måste göra. I EM-kvalgenrepet mot EstlandFriends Arena gäller 4-3-3 men viktigast är defensiven borta mot Österrike.

För det handlar som vanligt i kvalspel om att fixa en poäng borta och vinna hemma. Svårigheten är bara om det finns spelare nog som klarar av kantspelet där de både kan försvara och slå om till anfall. Inte det lättaste och man måste ha en offensiv om man ska kunna vinna matcher, även om jag förstår Hamréns systemskifte.

Vägen till Frankrike 2016 är enklare än tidigare kvalspel men det krävs inte så djuplodande granskning av det svenska spelarmaterialet för att inse att Ryssland, Österrike och Montenegro blir en tuff uppgift, även om grupptrean minst når ett playoff. Viktigast mot Estland är att gå igenom rörelserna och sedan kan man undra varför man genrepar mot ett så svagt landslag.

Spännande att Nabil Bahoui och Emil Forsberg får kliva in från start och Branimir Hrgota har ingen naturlig plats när Zlatan startar. Bakåt har varken Antonsson eller Nilsson övertygat och Jonas Olsson är mitt förstaval och jag hade dragit ner Sebastian Larsson som högerback, men det blir annat i Wien på måndag kväll.

***

Kentaro i konkurs. Någon som är förvånad? Inte jag, och nu förlorar de svenska elitklubbarna 30-90 miljoner över två år.

***

Hamrén skojar bort Svensson, men borde tänka till

2 september 2014 13.33, olof.lundh

På många sätt är det naturligtvis smart av Erik Hamrén att skoja bort Anders Svenssons tankar kring Zlatan Ibrahimovic i landslaget, och då samtidigt försöka ta bort kritiken mot honom själv. Det är vl ett av de äldsta tricken i boken att försöka vända skratten mot kritikern och Zlatan körde ju precis likadant i Paris.

Självklart ligger det i Kanal 5:s intresse att nya experten Anders Svensson marknadsför sig själv inför tv-debuten för kanalen, MEN det finns inget självändamål att gå på just Zlatan. Tro mig, Anders Svensson vet hur känsligt det är och att det är lätt att bli en allmän spottkopp och utsatt för alla möjliga typer av hån.

För även om Kanal 5 styr upp pressframträdanden men de kan inte styra vad Svensson säger. Det är något landslagsveteranen funderat över och spelmässigt är Zlatan en tillgång i de flesta fall men i intervjun med Expressens Anna Friberg pekar Svensson på en faktor: ”...men det blir också en belastning om man har en stark personlighet. Allting handlar om honom och allt byggs upp kring Zlatan. Många spelare söker honom hela tiden och en del kanske till och med är lite rädda.

Henrik Rydström har tidigare talat om att stämningen i landslaget kanske inte är en sådan som gynnar en spelare som hans polare Rasmus Elm. För självklart har Zlatan ett stort inflytande – på gott och ont och mest gott – precis som Henrik Larsson hade, eller Fredrik Ljungberg och givetvis Anders Svensson hade på sin tid och även i Elfsborg.

Hade varit betydligt intressantare om förbundskaptenen hade vågat att glänta på just den svårigheten och vad det utsätter honom för i egenskap som tränare. Det hade varit stort ledarskap och det utan att för den skulle röja några stora hemligheter. För Anders Svensson har givetvis en unik insyn och dessutom vågar han nu öppna på dörren.

Visst, det kan anses vara dåligt att i efterhand ta upp det, men både Svensson och även andra spelare har intygat att det är något som varit uppe till diskussion mellan förbundskaptenen och Svensson. Vilka går ut och kritiserar sin arbetsgivare eller uppdragsgivare mitt i karriären? Det är inte så många som vågar att ta det klivet.

Att Hamrén försöker förminska Svensson är synd, för det är givet att det finns svårigheter i ett ledarskap där en av världens största och bästa fotbollsspelare ska inkluderas i ett kollektiv där majoriteten är långt efter. Vet ju att Svensson var ute och kritiserade Hamréns ledarskap i min podd i våras vilket också skapade rubriker och diskussioner.

Då var inget känt om att Svensson skulle börja på Kanal 5, som i panik fick kasta ut en pressrelease dagen efter att vi släppt en del av landslagsveteranens uttalanden om förbundskaptenen, och  som fick stor uppmärksamhet utom hos SVT. Nej, det är kanske inga nyheter för oss som följer landslaget, men det är givet att det är intressant när mittfältaren uttalar sig om ledarskapet.

Erik Hamrén lyfte på gårdagens presskonferens att det är ett sätt att få uppmärksamhet att gå på Zlatan eller förbundskaptenen, och så är det givetvis men ingen kan tvinga Svensson att säga det han sa kring landslaget, tro mig, och det är intressant att ta del av. Givetvis är det en del av det ökande rycket på Hamrén under hösten och där ett gäng förluster skulle göra att hans framtid är osäker ganska snabbt.

***

Här är min startelva mot Estland och då även Österrike om ingen spelar bort sig i genrepet: Isaksson – S Larsson, Granqvist, J Olsson, M Olsson – Ekdal, Durmaz, Källström – Ibrahimovic – Hrgota, Toivonen.

***

John Guidetti skrev på och det är bara att hoppas att det löser sig med Celtic. En bra övergång, och det oavsett om TV4 har rättigheterna eller inte. På samma vis är det bra att Alexander Kacaniklic gick till Köpenhamn för att få speltid. Muamer Tankovic, Kristoffer Olsson och Kristoffer Peterson har gjort liknande kloka kliv till AZ, Midtjylland och Utrecht.

***

Efter Anders Svensson kritik mot Hamrén i min podd våras skrev DN:s Johan Esk att när en föredetting går ut och kritiserar sin tidigare ledare så grumlas kritiken av feghet. Fast nu är Svensson en viktig som visselblåsare. Det svänger, men för mig är det sistnämnda givetvis.

Stadsbiblioteket i Lund formade mig – hade velat vara där i kväll

1 september 2014 13.28, olof.lundh

Måndag kväll är det vernissage på Lunds Stadsbibliotek för en utställning som heter ”BERUSAD – det började i Lund” och där några ungdomar träffat folk med rötter i Lund som tagit sig vidare i livet. Hade så gärna varit där, men får tyvärr inte till det.

Även om berusad kan syfta på alkohol, och det är något många förknippar med Lund, så handlar det mer om intressen och jobb som berusar och det är komikern Johan Wester, ex-biskopen KG Hammar, boxaren Anna Laurell, proffsbacken Behrang Safari, komikern Jan Sigurd, jag och många fler som svarat på frågor.

Här kan ni läsa mer om projektet i Sydsvenskan, Lokaltidningen och följa det på Facebook, Instragram och även läsa Lunds Kommuns presentation och pressmeddelandet som förklarar det. När jag träffade tjejerna i somras fick jag välja en plats som betytt mycket för mig för att bli fotograferad.

För mig var valet givet: Stadsbiblioteket i Lund. Mest har jag hängt i avdelningen som på min tid var direkt in till vänster: tidningshyllorna. Kan än i dag minnas känslan när jag stod på trappan vid Bibblans öppnande för att kvickt ta vänster, vänster och kunna ta dagstidningarna innan någon annan dödat dem (min farsas term för om någon hunnit läsa tidningen först) och kasta mig ut i världen.

Oavsett om det var på bibblan i stan eller på skolbiblioteket på Tuna eller på Katte eller på UB (Universitetsbiblioteket) eller bakom kodlåset på engelska institutionens lilla bibliotek har jag älskat att läsa tidningar, och de har gjort mig till den jag är.

Av min pappa ärvde jag bland annat att älska medier och det var som han konstaterade: han ville inte dö nyfiken.Inte jag heller. Han ville inte sponsra onödigheter men prenumerationer och böcker ställde han gärna upp med om han kunde, men min hunger krävde även Stadsbibblan.

Själv har jag sedan jag var nio, tio år köpt kvällstidningar dagligen. Från början bara Expressen men med tiden kom även Aftonbladet in och lägg till en rad magasin från både Sverige och utlandet som slukat en hel del av mina pengar.

Utan tvekan kan jag säga att det varit min bästa skola att läsa tidningar och magasin. Hungern på information gick inte att stilla och den är kvar än i dag och internet gör att den är lättare att mätta även om nätet tyvärr dödat lite av glädjen med papperstidning.

Får emellanåt frågan från unga människor om hur man blir sportjournalist? De drömmer om att få åka ut och bevaka matcher, spelare och turneringar. Att få jobba med sitt intresse. Ja, säg det, det är mycket tur och tillfälligheter inblandade, åtminstone för min del.

Brukar jämföra min väg med Patrick Ekwalls och kan konstatera att det är långt mellan våra krokiga stigar som gjort oss till kollegor på TV4. När Patrick som 15-åring började på Kvällsposten i Malmö och lärde sig jobbet från grunden så hade jag som omogen 14-åring i Lund inte aning om vad jag skulle jobba med, och det var knappast sportjournalistik som jag tänkte på.

Efter gymnasiet i Lund, där jag tog det föga betygtaktiska valet att gå ett år i varje klass, så gjorde jag lumpen på A3 utanför Kristianstad. Skulle ha blivit kompanibefäl för ett batteri haubits 77:or, men det var inte för mig (jag har svårt att ta order, vara i naturen och lägga tid på meningslösheter) och 15 månader blev sju månader…

I februari 1987 klev jag nymuckad upp på institutionen för Ekonomisk Historia och skrev in mig. Vet att en polares farsa undrade vad i helvete jag skulle med det till. Bra fråga, men jag har ännu inget svar mer än att det gav studiemedel.

Under en rad år varvade jag sedan diverse universitetsstudier (historia, engelska, statskunskap, nationalekonomi) med barjobb och drift av en del svartklubbar och rockklubbar och till slut en resaturang. Under många år hade jag ingen mer plan än att ha så kul som möjligt.

Mina gymnasiebetyg var väl okej men inte bra nog för Journalisthögskolan eller Handelshögskolan, som var det jag tänkte mig när jag som 25-åring började fundera på att bli vuxen. Högskoleprovet räddade mig och utan att ha slukat alla de där tidningarna är jag säker på att jag aldrig fått det resultat jag fick.

Ändå tog det tills jag var snart 28 år innan jag fattade att det var dags att göra något seriösare än att hänga i Lund, ha kul och leva för dagen. Jag valde Journalisthögskolan i Stockholm och sport fanns givetvis i min tankevärld men det kändes så orealistiskt att bli som Mats Olsson eller Åke Stolt.

Under alla uppväxtår hade jag förutom intresset att läsa tidningar, magasin och böcker lagt tid och kraft på att följa fotboll. Jag slukade allt som gick att komma åt och missade inga Tipsextra och lyssnade på kortvågsradio för att få mer information och brann för Leeds, Landskrona och Sverige.

Jag gick även på allsvenska matcher i Malmö och såg Helsingborgs IF och Landskrona Bois slåss om att gå upp i högsta serien eller att inte åka neråt . Emellanåt blev det Lunds BK och någon resa till England för att se matcher.

I slutet av 1980-talet började jag åka på matcher på allvar och framför allt på landslagets matcher och var på VM 1990, EM 1992 och VM 1994 och på något sätt började jag närma mig tanken att kunna jobba med sport. När jag kommit in på JH 1994-95 började jag stapplande med att skriva i Landskronas matchprogram och gjorde intervjuer med motståndare.

Sedan hjälpte DN:s nuvarande reporter Georg Cederskog mig att få kontakt med sportchefen Lars LundströmSkånska Dagbladet. Nästa steg blev därför att gå på Skånelagens matcher i Stockholm och skriva åt Skånska Dagbladet.

Än i dag får jag kalla kårar av när jag minns tillbaka hur jag debuterade på Söderstadion sommaren 1995 och från en telefonkiosk skulle läsa in Hammarby-Malmö FF efter slutsignalen och det krånglade som fan.

Morgonen efter bad jag mina föräldrar att köpa Skånska Dagbladet, och de kunde rapportera att min text inte var med i tidningen. Jaha, det var den karriären. Jag var på väg att ge upp, men det visade sig att versionen var med i upplagan i Malmö och Lund och jag fick nya chanser.

Praktiktiden på Expressen som jag inledde i januari 1996 var först ett helvete men det blev en himmel – tack, Svante Stockselius – och det är bara att konstatera att det var den nyttigaste skolan. Det blev vägen in till ännu mer jobb och jag valde att köra extra utan pröjs för sportredaktionen för att få erfarenhet.

Expressen utnyttjade givetvis mig, men jag utnyttjade samtidigt Expressen. Sedan blev det vikariat innan jag gick klart JH och som nyutexaminerad kunde jag i januari 1997 välja mellan att hoppa in som Tipsredaktör på Expressen eller att åka och leta efter en ö i Asien till Strix som skulle starta en såpa som skulle heta ”Robinson”.

Det blev tipsspalten och en vikarietid där innan det blev Göteborgs-Posten som vikarie (där det sved att Sydsvenskan nobbade mig för Kent Jönsson), men jag blev anställd på G-P istället. Efter EM 2000 hade jag tröttnat på regnet och jobbet på morgontidning där blaskan var bestämd 09:00 oavsett vad som skedde och gav mig på vinst och förlust till Stockholm.

Expressen högg och i januari 2001 var jag tillbaka på tidningen. Första kvartalet var jag så taggad att jag hade tidningens högsta mobilräkning någonsin och sportchefen Lars Näslund kom skrikandes ”En klassiker” med räkningen på 85 000 i högsta hugg.

Näslund hade blivit utskälld av ekonomichefen som ville ta min telefon. Jag fick behålla mobilen och fem och halvt år senare med fullt drag över hela världen (och en skandal som ni får googla fram) så blev det TV4 och fotbollskanalen.se september 2006.

Jag fick ett halvår på mig att få upp sajten – den skulle vara lönsam och dra läsare – annars skulle det inte bli något fast jobb. Tajmingen för fotbollskanalen.se var perfekt och jag tror inte det går att göra samma trick i dag, då var exempelvis morgontidningarna svaga på nätet och kvällstidningarna sparade grejer till papperstidningen.

I grunden har min väg handlat om mycket tur och tillfälligheter, att jag varit på rätt på plats vid rätt tid och när det väl öppnat sig en lucka så har jag jobbat allt vad jag har för att lyckas. Som på G-P där gubbarna bråkade inbördes och jag fick göra jobb. Eller att Expressen skulle starta sportbilaga. Eller att TV4 köpte rättigheter.

Min svensklärare Birgit Swartling hade nog inte trott att jag skulle försörja mig på att skriva och tala. Vet egentligen inte vad jag har för kvaliteter mer än att jag älskar mitt jobb, är sjukt nyfiken och hatar att förlora. Lägg till att jag är rätt arbetsvillig och gärna ringer tre extra samtal, eller 30 om det behövs.

Egentligen har jag aldrig känt mig säker på min position, inte ens i dag, och det är förvisso jobbigt men samtidigt helt avgörande för att hela tiden vara på tå. Klyschigt? Ja, det är möjligt, men det är sant, för världen utanför snurrar och det gäller att hänga med.

De som känner mig väl vet att jag alltid är rädd för att få sparken. Om det är nyttigt för hälsan går säkert att diskutera, men det är samma jakt i dag som när jag ville vara först in på Stadsbiblioteket i Lund för att öppna the Observer, Guardian och the Times efter helgens ligaspel som när jag nu vill vara på tå och bäst.

Jag är evigt tacksam för att biblioteket lät mig få utlopp för mina intressen och att jag hade någonstans att bara läsa, läsa och läsa. Givetvis krävs mer än det, men läsandet av tidningar, magasin, böcker är en fantastisk väg som alla kan ta.

Om det sedan leder till det här jobbet eller något annat är svårt att säga och jag önskar att det fanns ett rakare svar på hur man får ett visst jobb, men det finns det inte. Det handlar så oerhört mycket om tillfälligheter, men en bra grund är att läsa och sedan jobba hårt.

Champions League grupp för grupp – så går det

28 augusti 2014 21.54, olof.lundh

Tyvärr ingen Zlatan Ibrahimovic för Malmö FF, för det hade varit en häftig grupp med tre tidigare Zlatan-klubbar i form av MFF, Ajax och FC Barcelona men det blev istället gruppen efter i lottdragningen och nu väntar det spanska mästarlaget Atlético Madrid, det italienska mästarlaget Juventus och det grekiska mästarlaget Olympiakos.

Schemat ser ut som följer; 16 september: Juventus-Malmö FF, 1 oktober: Malmö FF-Olympiakos, 22 oktober: Atlético Madrid-Malmö FF, 4 november: Malmö FF-Atlético Madrid, 26 november: Malmö FF-Juventus, 9 december: Olympiakos-Malmö FF.

Tuff start i Turin men det är bra att få Olympiakos hemma i andra matchen och där finns poängchans. Känslan är att Juventus och Atlético har de två första platserna och att Olympiakos är tredjelag och det är där det handlar om att sikta in sig. Det ska dock mycket till om MFF ska kunna balansera kamp i allsvenskan med spel mot de här lagen.

Däremot lär man sälja ut matcherna kvickt och lätt och sett till att man är ensam som marknadsdelen nu när de danska lagen är utslagna så kan det här inbringa 250 miljoner kronor för deltagande, tv- och marknadsintäkter och biljettintäkter. Något som skulle vara en fördubbling av klubbens omsättning och man får en möjlighet att pröjsa ner skulderna på arenan.

Viktigast för klubben är trots allt att helst vinna allsvenskan och framför allt se till att man tar en plats i Europa League. Det gäller att inte tappa kraften nu när man nått Champions League och försöka få till en ny titel och kunna surfa på erfarenheterna. Samtidigt kommer allt bli dyrare för Malmö FF. Spelare vill ha mer i lön, klubbar vill ha mer för spelare och så vidare.

Det är ett angenämnt problem att ha gott om pengar men spåren förskräcker när det gäller att dra på sig kostnader som man sedan inte kan bära när intäkterna uteblir. Trots allt är Champions League en engångsintäkt och ingen vet om man kommer dit igen, och då gäller det att vara slimmad så att man inte riskerar att haverera ekonomiskt.

Här är mina tips för Champions Leagues gruppspel:

Grupp A

Atletico de Madrid, Juventus, Olympiakos, Malmö FF

Kommentar: Det är svårt att tippa emot Juve och Atlético men man får inte glömma att det italienska laget inte gick vidare i fjol och då mötte FC Köpenhamn bland andra. Olympiakos (med ex-MFF:aren Jimmy Durmaz) kan säkerligen hota alla lagen. Malmö FF riskerar att få det tufft när man ska balansera sju allsvenska matcher (mot Elfsborg, AIK och HIF) kring CL-matcherna.

Grupp B

Real Madrid, Basel, Liverpool, Ludogorets

Kommentar: Behrang Safari o Co i Basel får häftiga matcher åtminstone. Bulgariska uppstickaren Ludogorets kan skaka om på hemmaplan. Ändå går det inte att tippa annat än att Real vinner gruppen. Det stjärnspäckade laget har blivit än vassare. Liverpoolgör comeback i CL och ser ut att ta en andraplats även utan Luis Suarez. Kamp om tredjeplatsen mellan Basel och Ludogorets men det finns inga lätta matcher här och Pool kan snubbla.

Grupp C

Benfica, Zenit, Bayer Leverkusen, Monaco

Kommentar: En grå grupp och där det är jämnt mellan lagen. Benfica har stor erfarenhet av spel i Europa och lyckas allt som oftast att gå långt, om än i Europa League. Zenit har inte övertygat. Bayer Leverkusen gick vidare i våras men fick sedan stryk mot PSG.  Monaco är en outsider som dock tappat en aning i kvalitet. Tror på Bayer Leverkusen och Zenith och att Monaco blir trea och Benfica har ett mellanår.

Grupp D

Arsenal, Borussia Dortmund, Galatasaray, Anderlecht

Kommentar: Wow, vilken grupp. Kan bara gå på Arsenal och Dortmund som etta och/eller tvåa och vidare efter jul. Anderlecht kommer att vara en slagpåse och det är svårt attse det turkiska laget nå annat än Europa League.

Grupp E

Bayern München, Manchester City, CSKA Moskva, Roma

Kommentar: Svensklaget CSKA får att bita i när det handlar om motståndet. När Roma känns som det svagaste motståndet inser man att det är en ”Dödens grupp” som Pontus Wernbloom och Rasmus Elm hamnat i. Kan inte se att det blir annat än en fjärdeplats för det ryska laget och att Bayern och City är favoriter att gå vidare till Champions League och att Roma möjligen får nöja sig med Europa League.

Grupp F

Barcelona, Paris Saint-Germain, Ajax, Apoel

Kommentar: Zlatan fick två gamla klubbar och den ena blir svår och den andra blir lättare. Det här ska vara Barcelonas och PSG:s grupp och de ska bägge gå vidare utan större problem. Ajax har visat att man i sina bästa stunder kan hota de stora klubbarna men i en serie över sex matcher är det svårare. APOEL piskade Ålborg rejält men det här är en annan nivå.

Grupp G

Chelsea, Schalke, Sporting, Maribor

Kommentar: José Mourinho fick en överkomlig lottning, minst sagt, och ihop med Schalke så ska man bara gå vidare utan större problem. Varken Sporting eller Maribor ska ha mycket att sätta emot. Lissabon-laget lär plocka tredjeplatsen och få spela vidare i Europa League och det är vackert så.

Grupp H

Porto, Sjachtar Donetsk, Athletic Bilbao, BATE Borisov

Kommentar: Glad att MFF inte hamnade i denna svåra men rätt osexiga gruppen. Sjachtar hade varit favorit om det inte var för oroligheterna i Ukraina och att hemmarenan knappast går att använda. Athletic är därmed favorit och sedan står det mellan Porto och Sjachtar om att ta den andra platsen som ger spel i CL framför EL. BATE Borisov är starkt hemma men det räcker inte här.

  • Fakta om Lundh

    Ålder: 48
    Bor: Stockholm
    Gör: Krönikör på fotbollskanalen.se och i TV4-Sport.
    Laget i hjärtat: Leeds United.
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

  • Mejla Olof Lundh:

Paris SG - Rennes
Fredag 30 januari kl 20:15
Rayo Vallecano - La Coruña
Fredag 30 januari kl 20:40
R Madrid - Real Soc.
Lördag 31 januari kl 15:55
Marseille - Evian Thonon Gaillard
Lördag 31 januari kl 16:30
Eibar - Atlético
Lördag 31 januari kl 17:55