Olof Lundhs blogg

Fascinerande driv hos Zlatan

Snacka om tråkig tajming att bli sjuk för Erik Johansson och Ludwig Augustinsson. FCK:s vänsterback fick i alla fall debutera och gav sig själv en bra chans att nå EM-truppen. Johansson är också med där om han bara spelar i klubblaget.

Utifrån söndagens träning så ser startelvan ut så här mot Tjeckien: Isaksson – Salomonsson, Nilsson-Lindelöf, Granqvist, Olsson – Durmaz, Lewicki, Källström, Forsberg – Zlatan, Berg

Hade kanske själv satsat på Guidetti framför Berg, men där har Hamrén hela tiden haft Berg före Celta Vigo-anfallaren. Annars är det rätt att Salomonsson får möjligheten att visa upp sig.

***

Rätt risigt med biljetter sålda till på tisdag. Så om ni vill se landslaget EM-genrepa är det rätt lätt. Priserna är väl okej, med långsida: 375 kr, kurva: 275 kr och kortsida 175 kr. Dessutom familjebiljett där vuxen betalar 275 kr och barn upp till 16 år pröjsar 100 kr.

***

Englands vändning och seger mot Tyskland i Berlin imponerar, även om tyskarna inte varit så stabila efter VM-guldet. Dock osäker om det är rätt uppladdning för Roy Hodgson inför ett mästerskap som går 50 år efter man vann sin enda titel.

Irland slog Schweiz och rapporterna ger sken av tufft motstånd för Sverige i EM-premiären. Så är det garanterat och Martin O’Neill och Roy Keane har fått bättre styr på det landslag som Hamrén o Co slog hösten 2013.

Lider med Hasse Backe som fick se sitt Finland kölhalat mot Polen. Nu har han 0-9 på tre matcher, förvisso bara ett med ”det riktiga landslaget” men då blev det också största förlusten. Värst var väl att Robert Lewandowski bara spelade de sista 30 minuterna.

***

Pontus Wernblooms satsning på Kim Källström bar Philadelphia Flyers signum. Den tidigare Blåvitt-mittfältaren gillar hockeylaget som gärna kör tufft.

***

Efter 40 minuters försening klev Zlatan Ibrahimovic upp på podiet i Friends Arena. Efter några dagars ledigt, då han verkar ha besökt Adrian Mutu i Rumänien, så kan lugnt konstatera att han är i slag. Rätt mycket humor från hans sida.

Han fick förvisso chansen att prata om Eiffeltornet och en Zlatan-staty men passade också på att tala om Expressen-reportern Daniel Kristofferssons frisyr (liknande Zlatans) och konstaterade själv att han är lika rolig i dag som han var förr.

Visst, Zlatan har tidigare talat om boxaren Muhammed Ali och att han sa 2013 till tyska 11 Freunde att han var den störste sedan Ali. Under knappa 20 minuter såg han till att leva upp till den gamle boxarens sätt att signalera självförtroende.

Det var oneliners. Det var egna spår. Det var allt om löften om att det ska hända en massa grejer i sommar så alla ska få något att skriva om till att köra lite Eric Cantona-likt med snack om fiskmåsar efter en fråga om dokumentären ”Den ungen Zlatan” som han inte hade sett.

Rätt fascinerande att ta del av hans driv att pumpa upp sig själv och motståndare och kritiker, vilket även gällde landslaget. Som exempelvis när han beskrev att alla var emot landslaget, ingen trodde på dem och alla bara kritiserade dem inför EM-playoffet mot Danmark.

Eller när han själv drog in OS på presskonferensen och det var uppenbart att han förutom EM i Frankrike även vill åka med Sverige till Rio de Janeiro, men att det också blir en fråga för den klubb han tillhör då. Men att det blir en förhandling och han ansåg sig själv sitta stark i en sådan.

På en fråga från SVT så konstaterade han att gör sitt jobb, och att han gör det bra. Till och med jävligt bra. Han beskrev själv hur han spelat poker när han gått in i den pågående säsongen med ett utgående kontrakt, men att det nu finns mycket att välja på efter hans uppvisningar under säsongen.

Pressen utifrån sporrar. Att han upplever att det finns kritik mot honom. Att han sedan konstruerar en hel del av den bilden själv är sin sak, men det är uppenbart att det är ett verktyg han fortfarande kan ta till för att lyfta sig. Imponerande på sitt sätt.

Ingen tvekan om att Zlatan spelar bland sin bästa fotboll i karriären. Under april avgörs mycket av säsongen med Champions League-kvartsfinal mot Manchester City, ligacupfinal, cupsemifinal och samtidigt ska han kanske göra klart med en ny klubb.

Lägg till att det verkar vara en hel del kommersiella projekt under utrullning. Dels från vitamninvattnet men det ska även ske filminspelningar i Malmö i mitten av april, och frågan är om det inte är den sportklädkollektion han gör ihop med de norska bröderna som har Dressmann.

Återigen bjöd Zlatan de engelska medierna på bra rubriker när han pratade om Premier League och att det finns konkret bud därifrån. Att det är den mest uppmärksammade ligan i världen. Att agenten Mino Raiola känner att det är dags att välja spår, men att en förhandling med klubb ska vara som ett äktenskap, bägge ska vilja.

Petra Thoréns fråga om hur mycket inflytande frun Helena och sönerna har på hans klubbval och efterföljande flytt var det ett tydligt svar. Ingenting. Det är han som ska trivas i klubben och det är han som ska bestämma var han ska spela nästa säsong.

Om det blir fortsatt spel i Paris SG? Knappast, för som han påpekade förekommer överhuvudtaget inga diskussioner mellan honom och klubben. Däremot hyllade han PSG och de som stod bakom den, och tackade för att de gjort allt som de utlovat.

Och när det handlar om att Zlatan pratar om en kommande kampanj för sitt vitaminvatten på en presskonferens. Är det då okej att fråga om det, eller är det att gräva i hans privatekonomi? Apropå synpunkter från lagkaptenen och SvFF om vad man får fråga om.

olof.lundh
0 kommentarer

Förvisso förlust – men en förlust som gav hopp

ANTALYA. Träningsmatcherna före ett mästerskap kan definiera en karriär. Fråga Alexander Östlund. Hur gör Erik Hamrén när han väger trotjänare mot utmanare?

Sverige föll till slut med 2-1 inför en rusig hemmapublik som växlade med att skandera ”Fatih Terim”, ”Türkei” och ”Arda Turan” med understöd av en rejäl anläggning. Förlust är aldrig kul, men det var en okej insats.

Att möta Turkiet borta är aldrig lätt, särskilt inte när man har medvind som man fick efter slutspurten i EM-kvalet. Ur det perspektivet är det inte så farligt att falla med ett måls skillnad i en testmatch.

Förbundskapten Hamrén satsade på två debutanter i backlinjen i form av Augustinsson och Nilsson Lindelöf, och bakom stod Robin Olsen som är oprövad i landslaget. Dessutom kom man till spel utan lagkaptenen Zlatan Ibrahimovic som fått ledigt.

Ett ytterligare avbräck var att Oscar Lewicki fick kasta sig hem till Sverige för att återigen bli pappa vilket gav en rätt matchotränad Albin Ekdal från start. Erik Johansson kunde heller inte kliva in på grund av magsjuka.

Visst, det brast några gånger när Sverige miste boll och Turkiet vände på spelet. Bland annat när hemmalaget tog ledningen och mittbackarna inte hann stoppa upp attacken och Olsen var chanslös på skottet.

Efter den första kvarten i andra halvlek kunde det varit en större ledning men istället åt sig Sverige in i matchen. Till slut kunde Andreas Granqvist raka in 1-1 efter att Emir Kujovic spelat fram bollen efter en frispark av ”Seb” Larsson.

Tyvärr förlorade Kujovic en nickduell på en vass turkisk frispark och Olsen hade ingen möjlighet att rädda nicken. Hemmalaget fick den där segern landet nog kände behov av, och dessutom fick man en injektion av EM-hopp.

Ändå är det svårt att lämna den tajta arenan utan känslan av att Erik Hamrén sitter på ett manskap med potential. Här kom ett svenskt B-lag och skapade lägen nog för kryss och såg till att hyfsat stå emot en rejäl anstormning.

Emellanåt såg man till att skapa klara målchanser på kombinationer och John Guidettis bicykleta var värd något bättre. Dessutom kunde Marcus Berg och Mikael Lustig ha hittat rätt med skarpare avslut i finns lägen. Det hände faktiskt en hel del.

Länge sedan jag följde en träningsmatch med Sverige som signalerade sådant här hopp. Det fanns intentioner och en vilja att göra något när man kunde. Nej, det är inte färdigt och det är knappast än startelva i EM som vi såg.

Än viktigare är att Hamrén fick se en del spelare ha svårt och att en del klev fram. Förbundskaptenen jobbar med två parallella processer, dels mejsla ut en trupp på 23 man, dels jobba fram en startelva.

Det är också här det blir intressant att se hur Hamrén väger trotjänare mot utmanare. Och där det bara är att inse att man inte får så många möjligheter att visa vad man går för när landslaget spelar, och därmed stärka kandidaturen.

Elitfotboll är en krass verksamhet, vilket en sådan som Alexander Östlund upplevde för tio år sedan i Dublin. Då han hade en hemsk match mot Irland och sedan blev stekt när Lars Lagerbäck presenterade VM-truppen.

Erkan Zengin kan inte ha varit nöjd med sin kväll i Antalya. Hans plats är under tryck. Emil Forsberg behövde fem minuter för att göra större avtryck. En spelare som Albin Ekdal känner säkerligen flåset efter skadeperioden och det i en tid när många mittfältare är sugna på att vara med.

Även Sebastian Larsson som haft skadeproblem och inte alls spelat för Sunderland är tydligt ur form. Kommer han i form i tid till EM? En annan spelare som är under lupp är säkert Pontus Wernbloom.

En matchkväll har givetvis vinnare också; Kim Källström såg stark ut och var länge den som höll ihop mittfältet, John Guidetti var oerhört bra under den dryga timme han spelade och Granqvist klev fram som härförare både bakåt och framåt.

Okej för att Ludwig Augustinsson och Victor Nilsson Lindelöf hade en del skavanker i debuten men det signalerade under sina 90 minuter att de klarar det här och vill vara med. Emir Kujovics inhopp lovade mer.

Nu gäller det bara för Hamrén att kalibrera konkurrensen så att alla känner av den. Om förbundskaptenen får till rätt blandning och vågar se över stallet av trotjänare är det en svensk trupp med möjlighet att göra något i Frankrike.

Självklart är det en svår grupp, men med en del inställning från U21-spelarna kan man göra skillnad. En match till mot Tjeckien och sedan gäller det att välja rätt 23 spelare för förbundskaptenen i maj.

De här träningsmatcherna gör jobbet både svårare och lättare. Naturligtvis får han se spelare och med större konkurrens blir det svårare att välja. Men det är väl det man drömmer om som förbundskapten; att ha mycket att välja ifrån.

****

Assyriskas gamle tränare José Morais som hjälpt José Mourinho i Inter, Real Madrid och Chelsea är numera tränare för lokala laget Antalyaspor. Se vår intervju med honom här.

Han berättar om MFF-kontakterna, suget efter Allsvenskan, varför Johan Elmander fick nej tack, sin bisarrt höga lön i Saudiarabien och miraklet att han lever efter hjärnblödningen.

****

Säkerheten var inte mer uppskruvad på Antalya Stadium än att kollega Andreas Sundberg kunde gå rakt in i det svenska omklädningsrummet.

****

Häftig inramning på Antalyas nya miljardbygge till arena. Samtidigt en aning kluvet med så öppen och påhejad nationalism med utlagda flaggor och massiva ljudanläggningar som eldar på. I ett land där regimen trycker tillbaka både demokrati och pressfrihet.

****

Apropå säkerhet så firade en del turkiska fans 1-0 med bengaler.

****

Turkiska arrangören hade Zlatan Ibrahimovic på omslaget till programmet. Besvikelsen bland både fans och journalister var stor att Sveriges superstjärna avstod.

****

Landslaget planerade att flyga hem direkt efter matchen. Under förmiddagen väntar rehab för spelarna som startade, resten tränade. Därefter påskledigt fram till söndag.

****

Arda Turan är STOR i Turkiet. Barcelona-stjärnan behövde bara visa sig med en kopp kaffe före matchen så steg jublet.

****

Kommer det ingen svensk EM-låt? Zlatan kanske kan koppla in sin vän Max Martin?

****

Turkiet har ingen lätt EM-grupp: Spanien, Tjeckien och Kroatien.

****

Så här ser våren ut fram till EM för svensk del: 29 mars, Sverige-Tjeckien, 11 maj, EM-truppen presenteras, 23-29 maj, träningsläger i Stockholm, 30 maj, Sverige-Slovenien, Malmö, 31 maj-3 juni, träningsläger i Båstad, 4 juni, Sverige-Wales, 8 juni, avfärd till Frankrike.

olof.lundh
0 kommentarer

SvFF borde vara öppet om bonusarna

EM-slutspelet närmar sig och då är det också dags för spelarna i landslaget att förhandla om sin bonus. När man åkte till EM 2012 så var ett EM-guld värt 1,7 miljoner kronor för Zlatan o Co och en plats i truppen 250 000 kronor.

Återstår att se var parterna landar den pågående förhandlingen. Uefa har totalt sett ökat prispotten i EM, men det är numera 24 lag istället för 16 och därför är det lika mycket att fördela per lag i Frankrike 2016 som i Polen och Ukraina 2012.

Var på SvFF:s årsmöte i lördags, och där gick man igenom en del anmärkningsvärda poster som belastat resultatet för 2015. Bland annat hade man redan betalat ut 20 miljoner kronor i bonusar till spelare och ledare för EM-platsen i sommar.

Inga konstigheter, det är givet att det ska finnas en morot för de inblandade. Däremot kunde SvFF gott ha varit öppnare med den posten. Man trycker ofta på att man är en folkrörelse och hur mycket gott man bidrar med och att man ska vara öppen.

Dessutom är det väl bättre att vara tydliga och raka med att vi anser att det är viktigt att spelare och ledare har del i intäkterna, och det här är vad de får. Att inte berätta bidrar snarare till en tro att man inte vill stå för uppgörelsen, och att det är för mycket.

Upplägget för spelarna brukar vara en fast summa för att man når EM samt att man får retroaktivt för segrar i EM-kvalet. Min kvalificerade gissning är att de spelare som varit med mest i EM-kvalet tar hem mellan 400 000 och 500 000 kronor för EM-platsen.

Med tanke på vad den är värd för SvFF så är det rätt att dela med sig till spelarna. Bara en plats i Frankrike är 80 miljoner av Uefa och sedan tillkommer sponsoravtal, sålda tröjor och mycket annat som ger intäkter.

Frågade Andreas Granqvist om det är viktigt med pengar och om man är överens om ett avtal för EM-slutspelet. Mittbacken svarade att de spelar i landslaget för att det är en ära, men att man får del av intäkter när det går bra. Ännu är man inte överens om EM-avtal men nära.

Internationellt sett är svenska spelare av tradition generösa gentemot förbundet och får mycket mindre än andra länder. Ta bara Danmark där spelarna höll på att gå i strejk för att få mer av DBU:s intäkter, bland annat hade man betalt per åskådare som landslaget drog.

Sedan kan jag förstå dem som invänder mot att de flesta spelare tjänar så mycket att man borde kunna spela gratis i landslaget. Fast för mig är det givet att SvFF ska dela mig sig till den grupp som fortfarande är förbundets ekonomiska lokomotiv.

***

Turkiska medier var inte helt nöjda med att Sverige inte körde fram någon spelare som är aktiv i den turkiska ligan. Förstår helt de turkiska journalisterna.

***

Erik Hamrén släppte startelvan mot Turkiet: Olsen – Lustig, Granqvist, Nilsson Lindelöf, Augustinsson – Durmaz, Källström, Lewicki, Zengin – Guidetti, Berg.

Av dem är det bara tre som går att räkna in i en EM-startelva: Lustig, Granqvist och Källström. Resten krigar för att ta mark i kampen, dels för att spela från start, dels för att få följa med till EM-slutspelet.

Helt givna spelare som inte är med från start här är: Isaksson, Ibrahimovic och Forsberg. Sedan är Martin Olsson och Erik Johansson nära en startplats, men det är däremot öppet om en plats till höger på mittfältet, om en plats centralt och en bredvid Zlatan på topp.

Så det finns mycket att spela om både i Antalya torsdag kväll och på Friends Arena på tisdag, då Tjeckien väntar. Kul också att Hamrén ger en del av de unga möjligheten att ta ett kliv närmare både trupp och startelva.

***

Speciellt med en landskamp där den nya matcharenan är stängd dagen före match av säkerhetsskäl och inget av lagen kunde träna där. Matcharenan New Antalya Stadium är toppmodern och öppnade i fjol och är världens första soldrivna fotbollsstadion och på en dag tar den in el för en månad.

Matcharenan tar drygt 30 000 åskådare – endast sittande – och enligt turkiska mediauppgifter ska över 1000 poliser och 600 säkerhetsvakter se till att inget händer när det är dags för match, torsdag kväll 19:45 svensk tid.

***

Erik Hamrén sa till den turkiska pressen som undrade om Zlatans frånvaro att han hade resonerat likadant om det hade varit en hemmalandskamp. Just det tror inte jag på.

***

Begränsad säkerhet på landslagets hotell i Belek utanför Antalya. Bara att åka rakt in utan problem. Förvånande. Faktiskt mer säkerhet på vårt hotell, där man åtminstone behöver visa nyckelkortet.

olof.lundh
0 kommentarer

SvFF behöver en Björn Eriksson

Blåvitts högerback Emil Salomonsson är gäst i podden denna vecka. Han får samtidigt chansen i Erik Hamréns landslag i den sista samlingen innan förbundskaptenen ska välja ut 23 spelare som får följa med till EM i Frankrike.

I podden berättar Salomonsson om den målmedvetna satsningen som gett effekt, om konkurrensen till höger inför EM, hur han ser på att förbundskaptenen knappt haft kontakt med honom genom åren och om operationen där han satte karriären på spel.

Dessutom är Salomonsson öppen om hur krisen i Blåvitt påverkat honom, den dåliga informationen från ledningen, vilken press han känner, om det kan vara aktuellt att att sänka lönerna och att han inte vill lämna klubben innan han vunnit SM-guld.

Emil Salomonsson tackar samtidigt orienteringen som barn och spel i seniorlag som tonåring för sin utveckling, talar om Janne Anderssons betydelse, Halmstads havererade spanska satsning och att hans flytt räddade klubbens ekonomi.

Totalt finns 95 avsnitt av podden #Lundh och fram till nu är det nästan sex miljoner lyssningar vilket är häftigt. Henrik Larsson, Jonas Thern, Hasse Backe, Nanne Bergstrand, Pia Sundhage, Lotta Schelin och många fler har gästat.

Alla avsnitt går att lyssna på via Fotbollskanalen.se eller iTunes, Acast, Youtube eller så googlar man Lundh och pod och hittar den. Givetvis finns podden på Podcaster, Podkicker och en massa andra alternativ för poddlyssnande.

***

Allsvensk upptaktsträff i Upplands Väsby under måndagen och det är alltid givande att träffa spelare och ledare från de 16 allsvenska klubbarna. Visst, det kan förvåna att fler inte passar på när de är på scen och säljer in sina lag och klubbar bättre.

Samtidigt är det kanske lite av en svensk mentalitet. Att inte vilja sticka ut för att det kan riskera att straffa sig. Så inte underligt att danske MFF-tränaren Allan Kuhn var bäst på scen och underhöll en del.

***

Explosioner på Bryssels flygplats. Minst elva döda, enligt belgiska medier. Det är svårt att inte tänka terrordåd i dessa tider. Hur ska man hantera EM i Frankrike med det här hängande över sig?

***

AIK:s styrelse har kravet SM-guld på Andreas Alm. Tuff kravbild som knappast rimmar med verkligheten där klubben sålt Bangura och mist Goitom i vinter och även tappat Bahoui i augusti.

***

Landslaget laddar för EM-guld. Med tanke på att fotbollschefen Lasse Richt delvis förklarade triumfen över Danmark via en stängd dag för medierna från Blågults sida när danskarna körde öppna spjäll så har det uppenbarligen fastnat.

Inför mötet med Turkiet ransonerar man svenska spelare. Fem stycken måndag, fem stycken tisdag och endast en spelare onsdag och då på podiet ihop med Erik Hamrén i Antalya. Därefter är det inget vare sig fredag eller lördag.

***

Kul att se Emir Bajrami på gott humör igen. Bara hoppas att han kommer tillbaka i gammalt slag.

***

Spelarna får för övrigt ett mindre påsklov. De är lediga från Långfredagens förmiddag till Påskdagen. För Zlatan Ibrahimovic blir det utbyggt ytterligare när han slipper att åka med till Turkiet.

Erik Hamrén uppgav att han tänkt på att ge Zlatan ledigt innan oroligheterna, men med tanke på att det varit flera attentat under våren är väl just det tveksamt. Dessutom svårt att tro att det inte är en faktor.

Sedan är det säkert smart att Zlatan slipper den matchen, Paris SG är säkert nöjt och det kan man ha igen för svensk del. Dessutom är det säkert skönt för lagkaptenen att slippa resa till en plats där han hade varit extra utsatt.

***

Var på förbundets årsmöte i lördags och där var det tydligt att SvFF-basen Karl-Erik Nilsson, generalsekreterare Håkan Sjöstrand och styrelsen tagit beslutet att svensk fotboll ska försöka göra skillnad i viktiga samhällsfrågor. Främst handlade det om integration och om att olika är bra.

Sjöstrand berättade om en ny fond som man ska lansera och där föreningar ska kunna söka pengar till projekt som jobbar i den här riktningen. Fotbollen spelar en viktig roll i samhället och nu är man verkligen beredd att ta det ansvaret var signalen.

I en tid när flyktingströmmar väller in i Europa och genererat både diskussioner och en polarisering om hur man ska hantera det så skulle jag klassa det som politiska utspel. Uppfriskande att SvFF tar ett sådant grepp, och på den allsvenska upptaktsträffen snuddade Nilsson vid ämnet igen.

Då gör det lite ont att se hur valhänt SvFF hanterar frågan kring att spela match i Turkiet. En stat som inte bara befinner sig i fritt fall när det handlar om pressfrihet och demokrati utan även är involverat i flera stridigheter, både inne i landet och utanför.

Lägg till att flera terrorattentat drabbat oskyldiga i både Ankara och Istanbul de senaste månaderna och där det var i nytt i helgen som gick. På söndagen blåste man av Galatasaray-Fenerbahce på grund av en hotbild mot Istanbul-derbyt.

På den första presskonferensen inför Sveriges match i Turkiet så inleder Erik Hamrén med att prata om hur han ser fram emot samlingen, två bra motståndare och att Turkiet är en bra värdemätare. Det är mesta är riktigt bra, enligt förbundskaptenen.

Jo, jag vet att han bara är tränare men när känslomänniskan Erik Hamrén distanserar sig från att det skulle vara något speciellt att åka till Turkiet och att han bara gör sitt fotbollsjobb så skär det sig. Varför kan han inte på något sätt kliva ur den rollen?

En förbundskapten som byggt en stor del av sin tid som ledare för landslaget genom att prata om uppumpade bröst, att visa attityd och vilja och ge allt. Här ger han ingenting utan sitter som en tjänsteman och försöker låtsas som om omvärlden inte rör honom.

För att tala klarspråk: det är NOLL shajning kring förbundskaptenen när det handlar om att visa vad han står. Kim Källström överglänste honom i höstas med några enkla meningar om flyktingkrisen. Nu var det Albin Ekdal och Johannes Hopf som sa det självklara.

Om nu Hamrén inte klarar av att formulera sig eller att uttrycka annat än att han bara gör sitt jobb och att andra tar besluten om var man spelar så får någon annan kliva fram. SvFF kan inte vara politiska när det passar och sedan ducka.

Förbundets pressavdelning är oerhört noga med att få fram skyltarna med alla sponsorer på, men här klarar man uppenbarligen inte att bedöma känsligheten kring att spela i Turkiet. Att man inte är proaktiv och övertydlig kring läget är något man måste jobba med.

Sverige har på senare år spelat matcher mot och i länder som Förenade Aarabemiraten, Saudiarabien, Kina, Turkiet, Iran, Nordkorea, Qatar, Bahrain, Syrien och Oman. En del mer problematiska än andra och då måste man ställa sig långt fram och ta diskussionen.

Önskar så att RF-basen Björn Eriksson fanns i rummet. Han har som få andra idrottsledare vågat ta steget fram och rakryggat tala klartext och pekade tidigt på vad som varit fel i det internationella friidrottsförbundet. Och han vill se att fler följer handbollens exempel.

Ni som inte minns handbollens insats under VM i Qatar så var både förbundet, förbundskaptenen och spelarna tydliga om synen på regimen när man anlände för att spela mästerskapet i det lilla emiratet. Man behöver inte bojkotta, men man kan vara tydlig.

Ska man spela på torsdag? Jag har inte förstått hur man kunde boka in Turkiet från start och tycker det är fel att spela matchen. Samtidigt är motståndet en spegel av Sveriges status som fotbollsnation och det är säkerligen så att man fått till en bra deal som kostar mycket att hoppa av.

För den turkiska staten och för dess fotbollsförbund hade det varit en enorm prestigeförlust att inte kunna spela matchen i Antalya. Som Ankara-boende Hopf konstaterar om att ställa in: ”Det är inget alternativ. Man kommer göra allt för att spela den.”

Så all försäkran om att det inte finns något hot med att spela matchen från guvernören i Antalya eller det turkiska fotbollsförbundet får man nog ta med försiktighet. Trots allt är de parter i målet och vill att matchen ska spelas till varje pris.

Om Sverige ändå åker så kan SvFF och dess representanter – och där ingår både tränare och spelare – låtsas som att det är ingenting att åka dit och spela fotboll. För landslaget blir här en bricka i ett helt annat politiskt spel och det är för naivt att ignorera det.

olof.lundh
0 kommentarer

Där var Hamréns startelva i EM

Veckans poddgäst är Marta Vieira da Silva. FC Rosengårds brassestjärna berättar om revanschsuget när hon för första gången på tio år inte var med bland världens bästa spelare, om att få spela OS i Brasilien, om förutsättningarna för damfotboll i hemlandet och besvikelsen över att varken herrstjärnor eller förbund på nationell och internationell nivå stöttar dem tillräckligt.

Dessutom är hon öppen om den hemska tiden i Tyresö FF som slutade med konkurs och upplösning, att klubben och föreningen inte förtjänade en plats i Champions League-finalen, om hur det var när hennes lön läckte ut och att klubben fortfarande är skyldig henne miljoner.

Hon ger sin syn på Rosengårds CL-chanser, svensk fotboll i stort och pekar på att unga spelare inte offrar tillräckligt för att bli bra, att svenska landslaget stagnerat för att det händer för lite nytt, att hon själv aldrig kommer att bli tränare för hon inte har tålamod med dåliga spelare och att hon gör allt för att hantera sin ilska.

Totalt finns det över 90 avsnitt av podden #Lundh och fram till nu är det nästan sex miljoner lyssningar vilket är häftigt. De går alla att lyssna på via Fotbollskanalen.se eller iTunes, Acast, Youtube eller så googlar man Lundh och pod och hittar den. Givetvis finns podden på Podcaster, Podkicker och en massa andra alternativ för poddlyssnande.

***

Zlatans reklamfilmer för den där drycken är riktigt bra.

***

Irritationen från SvFF:s Gerhard Sager går att ta på i intervjun med Sydsvenskan. Vet att jag påpekat det många gånger men attityden från förbundet om att de gör allt rätt och att alla andra har fel är något som knappast gynnar dem. Samtidigt inser jag att om man har en SvFF-bas som Karl-Erik Nilsson som försvarar Jörgen Eriksson efter ett helt bisarrt mejl, då sitter det i kulturen.

***

Det är alltså H&M som ska klä Sveriges fotbollslandslag i Rio de Janeiro. Klår man Adidas?

***

Befriande att Andreas Alm berättar i Offside att klubben var på väg att byta ut honom, men det rann ut i sanden. Vad jag hört låg Stuart Baxter närmast till hands men lösningen blev alldeles för dyr för AIK och det rann ut i sanden.

***

Apropå FC Rosengård. Regnbågsflaggan på tröjan ena veckan, andra veckan är det 21 miljoner in i sponsorpengar under tre år. Applåd!

***

Erik Hamrén presenterade en trupp på 24 spelare och det var några namn som stack ut: Johannes Hopf, Ludvig Augustinsson, Victor Nilsson Lindelöf och Emil Salomonsson. De får en möjlighet att visa att de ska med till EM i Frankrike under en samling med matcher mot Turkiet och Tjeckien.

Gillar signalen som förbundskaptenen sänder, att här får en del nya ta plats och samtidigt finns ett gäng spelare likt Mikael Antonsson, Jonas Olsson, Oscar Wendt, Rasmus Elm, Robin Quaison och några till som står utanför, men där dörren inte är stängd till truppen. Det gäller för alla att visa de två månader som är kvar.

Visst, jag kan sakna en Jonas Olsson och Oscar Wendt (som förvisso är skadad) och är osäker vem som är vassast av Milosevic och Filip Helander och där speltiden skulle tala för den senare och undrar om Pontus Wernbloom och ”Seb” Larsson, men det är rätt små skillnader och det är tycke och smak i vad man vill ha.

Det är bara att konstatera att Hamrén till nästa gång ska gå ner med en spelare och i dagsläget har han en ännu mer orutinerad mästerskapstrupp jämfört med den han tog med sig till Ukraina 2012. Då var det tolv mästerskapsdebutanter (och jag räknar inte U21-EM), i denna trupp är det 15 spelare.

Målvakter: Johannes Hopf, Genclerbirligi, Andreas Isaksson, Kasimpasa, Robin Olsen, FC Köpenhamn.

Försvarare: Ludwig Augustinsson, FC Köpenhamn, Mikael Lustig, Celtic, Andreas Granqvist, Krasnodar, Erik Johansson, FC Köpenhamn, Alexander Milosevic, Hannover, Victor Nilsson Lindelöf, Benfica, Martin Olsson, Norwich, Emil Salmonsson IFK Göteborg

Mittfältare och anfallare: Marcus Berg, Panathinaikos, Jimmy Durmaz, Olympiakos, Albin Ekdal, Hamburg, Emil Forsberg, Leipzig, John Guidetti, Celta Vigo, Oscar Hiljemark, Palermo, Zlatan Ibrahimovic, Paris SG, Emir Kujovic, IFK Norrköping, Kim Källström, Grasshoppers, Sebastian Larsson, Sunderland, Oscar Lewicki, Malmö FF, Pontus Wernbloom, CSKA Moskva, Erkan Zengin, Trabzonspor.

Förbundskapten Hamrén var noga med att peka på att samlingen handlade om att ge nya spelare chansen och att spela ihop ett lag än mer. Så det kändes lite som en trupp där han givetvis plockat med sin startelva och sedan kryddat med en del som kan utmana om platser på bänken.

Hamréns EM-elva måste vara följande: Andreas Isaksson – Mikael Lustig, Andreas Granqvist, Erik Johansson, Martin Olsson – Jimmy Durmaz, Albin Ekdal, Kim Källström, Emil Forsberg – Zlatan Ibrahimovic, Marcus Berg. De närmast som utmanar är Oscar Lewicki och John Guidetti.

Målvakt och fyrbackslinje känns helt given, Ekdal måste upp i bra form om han ska hålla Lewicki utanför startelvan och i Durmaz fall kan Zengin och Larsson utmana, och möjligen Hiljemark. Fast det är svårt att se att Hamrén åker till EM med så många centrala mittfältare, särskilt om Elm ska tillkomma.

olof.lundh
0 kommentarer

Dagen D för EM-drömmande spelare

Under tisdagen presenterar förbundskapten Erik Hamrén den trupp som ska möta Turkiet i Antalya på skärtorsdagen 24 mars och TjeckienFriends Arena 29 mars. Räkna med att man kan läsa in en hel del av hur EM-truppen kommer att se ut i sommar efter att ha sett de namn han lägger fram på presskonferensen.

HÄR FÖLJER NI TRUPPUTTAGNINGEN MED START 13:00.

Om man bortser från skador och sjukdom som kan sätta stopp från nu och fram till 11 maj då EM-truppen ska presenteras är det i stora stycken EM-truppen som får chansen i de här två matcherna. Visst, utrymme finns säkert för en eller två spelare men inte mer. Så de spelare som inte är med mot Turkiet och Tjeckien kan snegla på semesterplaner snarare än EM.

Hur såg det ut senast det begav sig för Erik Hamrén inför ett EM? Det var våren 2012, och då tog han ut sin sista trupp innan han skulle presentera EM-truppen i maj i mitten på februari, inför en match mot Kroatien i Zagreb. För övrigt en match landslaget vann med 3-1 efter två mål av Sebastian Larsson, ett av Zlatan Ibrahimovic som spelade som ”tia” för första gången och debut för John Guidetti.

Då såg truppen på 21 man ut på följande vis:

Andreas Isaksson, Johan Wiland

Andreas Granqvist, Olof Mellberg, Jonas Olsson, Mikael Antonsson, Martin Olsson, Mikael Lustig, Oscar Wendt

Anders Svensson, Kim Källström, Rasmus Elm, Emir Bajrami, Sebastian Larsson, Pontus Wernbloom, Samuel Holmén

Zlatan Ibrahimovic, Ola Toivonen, Johan Elmander, John Guidetti, Tobias Hysén.

När Erik Hamrén på kvällen den 14 maj presenterade 23 man som skulle få åka med till Kiev och spela EM i Ukraina och Polen hade han inte ändrat särskilt mycket från Zagreb-manskapet. Pär Hansson tillkom som tredjemålvakt och tog en ledig plats, Behrang Safari klev in före Wendt, Markus Rosenberg kom in på slutet när Guidetti blivit sjuk och Christian ”Chippen” Wilhelmsson kom in som en joker.

Frågan är hur mycket Erik Hamrén vågar skifta? Åker en spelare som Mikael Antonsson ut för Victor Nilsson Lindelöf, Filip Helander eller Alexander Milosevic? Eller gör Hamrén som vännen och kollegan Håkan Ericson och satsar på de som tog oss till mästerskapet? Veteraner som Wernbloom och Toivonen har varit satta under press.

Inför EM i Ukraina tog Hamrén ut tre målvakter, sju backar, åtta mittfältare och fem forwards och det handlar väl om en liknande balans denna gången. Sebastian Larsson som ju spelat väldigt lite på grund av skada är en spelare som kan vara både back och mittfältare och kanske talar det för honom? Då hade även Hamrén tolv mästerskapsdebutanter och det slipper han nog den här gången.

Statusen bland de svenska spelarna hittar ni här, i en färsk SVENSKKOLLEN. Nedan 23 spelarna tror jag Hamrén har i EM-tankarna och troligen går han ner på fyra anfallare och ökar på med en mittfältare och det lär spegla tisdagens trupp:

Målvakter: Andreas Isaksson, Robin Olsen, Patrik Carlgren. Outsider: Kristoffer Nordfeldt, Johannes Hopf.

Backar: Mikael Lustig, Andreas Granqvist, Erik Johansson, Martin Olsson, Mikael Antonsson, Victor Nilsson Lindelöf, Pierre Bengtsson. Outsiders: Alexander Milosevic, Filip Helander, Ludvig Augustinsson, Jonas Olsson, Oscar Wendt.

Mittfältare: Albin Ekdal, Kim Källström, Oscar Lewicki, Pontus Wernbloom, Sebastian Larsson, Jimmy Durmaz, Emil Forsberg, Erkan Zengin, Oscar Hiljemark. Outsiders: Rasmus Elm, Abdul Khalili, Robin Quaison, Gustav Svensson, Sam Larsson, Simon Tibbling.

Anfallare: Zlatan Ibrahimovic, Marcus Berg, John Guidetti, Ola Toivonen. Outsider: Emir Kujovic.

Det ska sägas att plötsligt har Hamrén en del att välja mellan bland mittbackar som spelar, vänsterbackar som går bra och en hel del på mittfältet. Handlar om att han ska få till rätt balans och dessutom få med spelare som inte gnäller när det blir lite eller ingen speltid. En hel del att tänka på, och inget lätt jobb men kul.

Hur hade min trupp sett ut då? Som följer:

Målvakter: Andreas Isaksson, Robin Olsen, Patrik Carlgren.

Backar: Mikael Lustig, Andreas Granqvist, Erik Johansson, Jonas Olsson, Victor Nilsson Lindelöf, Martin Olsson, Ludvig Augustinsson, Oscar Wendt.

Mittfältare: Albin Ekdal, Kim Källström, Oscar Lewicki, Sebastian Larsson, Jimmy Durmaz, Emil Forsberg, Erkan Zengin, Oscar Hiljemark.

Anfallare: Zlatan Ibrahimovic, Marcus Berg, John Guidetti, Emir Kujovic.

Oscar Wendt är en spelare som hade gått att använda som ytter längre fram i planen eftersom han rör sig på kanten i Tyskland och är stark i offensiven. Sebastian Larsson har spelat lite och får ses som ett alternativ att backa upp Lustig till höger och Augustinsson utmanar Martin Olsson.

Å ena sidan är det lustigt att Erik Hamrén på senare år efterlyst fler svenska spelare i de högsta ligorna och sedan lär han inte använda sig av vare Jonas Olsson som återigen är given i WBA och får beröm i England och en nu förvisso skadad Oscar Wendt som presterar vecka ut och vecka in i Bundesliga.

Om det ligger Wendt i fatet att han nobbade inhopp i Sveriges EM-playoff mot Danmark dagen före eller samma dag som match två? Ja, jag tror inte att det är till hans fördel. Dock ska man veta att landslaget först kallade in Ludvig Augustinsson i FCK men klubben stoppade honom, och Wendt kände sig nog inte särskilt eftertraktad.

För en spelare som Nabil Bahoui krävs det regelbunden speltid och starka insatser i Hamburger SV för att ens vara aktuell. Man kan konstatera att hans klubbskifte till Saudiarabien knappast var optimalt, men det är alltid lätt att vara kritisk i efterhand. Vem trodde att Emil Forsberg skulle få den utvecklingen i Bundesliga 2?

Isaac Kiese Thelin offrade hälen för U21-EM och fick vara med om en stor triumf, men det har kostat honom mycket och EM i Frankrike kan han antagligen glömma. Med Willy Sagnol sparkad i Bordeaux så är hans framtid osäker om inte Hamrén ser något i honom som han saknar bland konkurrenterna.

Andreas Isaksson har en liknande uppladdning inför EM 2012 som han hade inför EM 2008. Då var det Sven-Göran Eriksson som tryckte in målvakten längst bak i frysboxen i Manchester City och först satsade på Kasper Schmeichel och sedan på Joe Hart. Trots brist på speltid lär Isaksson få stå, och han har hittills alltid gjort ett bra jobb i Blågult.

olof.lundh
0 kommentarer

Måndag hela veckan för Zlatan

Lite humor att SVT Gomorron drog ut på tiden så när man lottade kvartsfinalerna i Svenska Cupen att man var tvungen att lotta semifinalerna på svenskfotboll.se klockan 11:00 i tisdags, och de blev följande: Kalmar/Helsingborg-Malmö/Norrköping och AIK/Hammarby-Häcken/Halmstad.

A) Förstår inte varför man inte lottar semifinaler först efter kvartsfinalerna är spelade för att försöka bygga hajpen ytterligare B) Förstår inte heller varför man inte lottar direkt efter sista matchen är spelad i en runda likt England C) Borde annars vara givet i SVT:s sportsändningar likt Sportspegeln.

En del hör av sig och kopplar ihop AIK:s relation med SvFF och att klubben får fördelar när man får spela på tisdag. Tycker det är helt naturligt att man inte behöver avstå sin hemmaplan och ge den favören till Hammarby och att spela matchen i Norrköping vore galet.

AIK-fans upplever inte direkt att man fått någon fördel av sin relation med SvFF, men andra klubbars fans och en del spelare och ledare upplever det tvärtom. Ja, det går inte direkt att leda i bevis eller att peka på varken det ena eller det andra, det är som när vi journalister blir anklagade för att hålla på ett visst lag.

***

På måndag kväll är jag i LundIdrottsgillet för att prata om EM, Allsvenskan, Zlatan, Hamrén och sportjournalistik med Lasse Holmström. Om du vill komma dit och lyssna finns DET INFO HÄR.

***

MTG flyttar över Zlatans avgörande match i TV3. Förr ville man i tv-branschen låsa in det mesta i betal-tv för att skaffa abonnenter

***

Hamnade av en slump på en middag med Lennart Johansson. Den förre Uefa-basen var missnöjd med att den svenska pressen var tveksam till Gianni Infantino som valts till nya Fifa-president. Johansson var med och anställde Infantino som jurist på Uefa för 19 år sedan och hyllade schweizaren.

Att det är rätt naturligt att känna tveksamhet kring alla som varit en del av kulturen i Fifa och Uefa förstod förvisso Johansson men menade att journalister tillskrev Infantino egenskaper som inte stämmer. Johansson gav en bild av en stark person som vågar ta ställning och absolut inte låter sig hunsas.

Lennart Johansson var själv i Zürich på kongressen och var hoppfull om att Fifa skulle ta en ny väg, men höll med om att det blir intressant hur Gianni Infantino hanterar sin avstängde tidigare chef Michel Platini och även Garcia-rapporten. Fortsättning lär följa, sedan är det givet att Johansson är tillfreds med att Blatter o Co åkt dit till slut.

***

Vet inte hur många gånger Champions League i februari och mars utmålats som sista chansen för Zlatan Ibrahimovic att ta hem pokalen han saknar i sin samling av triumfer. Det är lite som ”Måndag hela veckan” med Bill Murray och nu är det dags igen.

Paris SG har 2-1 från hemmamatchen mot Chelsea och nu väntar returen i London. Av statistiken kan man utläsa att London-laget är svag favorit att gå vidare, det är väl 50,6 procent mot 49,4 om man destillerar hur det gått tidigare i cupspelet i Europa när hemmalaget ska vända på 1-2.

Zlatan Ibrahimovic fyller 35 i höst och även om han känner sig ung, som han sa på presskonferensen, och precis börjat och har en fantastisk säsong i benen och gjort mer mål per match så är det inget som talar för att han kan trotsa naturens lagar i så många säsonger till.

Alltså är våren 2016 en utmärkt möjlighet och Paris SG har tagit kliv och det måste smärta för Laurent Blanc att man inte kunde skaffa sig ett försprång på något mer mål i hemmamatchen. Att åka i åttondelen vore ett bakslag när man i princip redan vunnit ligan, är i Ligacupfinal och på väg fram i franska cupen.

Ägarna från Qatar vill se mer och det betyder avtryck i Europa och att man då avancerar till semifinal och helst final och vinna. Man har ett lag som i sina bästa stunder kan mäta sig med Europas storheter men har under sina fyra säsonger med rejäla stålar i bakgrunden inte nått mer än kvartsfinal.

Zlatan har också av tradition haft svårt att göra avtryck i Champions League på denna sidan av året. En sväng i semifinal med Barcelona som åkte ut mot Inter 2010 och där Zlatan blev utbytt när man jagade mål. Statistiken talar emot honom också, med 38 mål på 79 gruppspelsmatcher och åtta mål på 37 slutspelsmatcher i Champions League.

Målsnittet är 0,48 i Champions Leagues gruppspel på hösten och 0,21 i slutspelet på våren. Sedan är det självklart så att matcherna efter gruppspelet är betydligt tuffare, och taktikbloggaren Michael Cox lyfter på ESPN fram två skäl till varför Zlatan har svårare att spela en avgörande roll i åttondelarna och framåt:

1) Zlatan är unik av anfallarna på toppnivå med att han är starkare i straffområdet och även faller bak i planen och står för passningar, men han är ingen kontringsspelare likt Neymar, Messi, Suarez, Ronaldo och Robben och att CL-slutspelet hänger mer på kontringsspelet.

2) Zlatan är för mycket av en egen och stark spelare som förvisso kan dra fram ett lag till inhemska ligatitlar men framgångar i Champions League handlar oftare om starka och harmoniska kollektiv. Där anfallare också måste hjälpa till i försvarsspelet och att pressa motståndare, som vi förvisso såg från Zlatan när Sverige slog Danmark i EM-playoffet.

Cox har några poänger och det är klart att om Zlatan lägger skorna på hyllan utan att ha vunnit Champions League kommer alltid en del kritiker peka på det. Han kan naturligtvis strunta i det och peka på sina närmare 30 titlar och en rad individuella priser och utmärkelser, men givetvis vore det en kröning för honom att vinna den främsta triumfen.

Inte många svenskar har gjort det: 1969 – Kurt Hamrin (AC Milan), 1970 – Ove Kindvall (Feyenoord), 1974 – Conny Torstensson (Bayern München), 1975 – Björn Andersson (Bayern München), Conny Torstensson (Bayern München) 1999 – Jesper Blomqvist (Manchester United) 2001 – Patrik Andersson (Bayern München), 2006 – Henrik Larsson (Barcelona).

Zlatan platsar dessutom i en rätt vass elva som aldrig vunnit heller: Gianluigi Buffon – Lilian Thuram, Fabio Cannavaro, Laurent Blanc, Gianluca Zambrotta – Michael Ballack, Patrick Viera, Pavel Nedved, Dennis Bergkamp – Ronaldo, Zlatan Ibrahimovic. Tränare: Arsene Wenger.

Zlatan var sedan okänslig när han på tisdagens presskonferens konstaterade att PSG först drog i gång med ägarna från Qatar. Även om klubben är ung i förhållande till många så är den trots allt 45 år gammal och har tagit 13 inhemska titlar (två i ligan, åtta i cupen och tre i ligacupen) och även vunnit Cupvinnarcupen under åren före Qatar.

Sedan var Paris SG i semifinal i Champions League våren 1995 efter att ha slagit både Bayern München och Barcelona på vägen innan Milan blev för svårt. Det är längre än vad Qatar-ägda PSG tagit sig, men Zlatan har rätt i att man behöver tid för att nå framgångar, vilket jag bloggade om för ett år sedan och det stämmer även i dag.

Det är givetvis så att Paris SG har tiden på sin sida med kapitalstarka ägare som fortsätter att utveckla klubben och det talar för att man kommer att vinna Champions League snarare förr än senare. Tyvärr för Zlatans del så har han inte tiden på sin sida men någon chans till får han nog, om PZG inte vinner Champions League redan i vår.

 

olof.lundh
0 kommentarer

Karl-Erik Nilsson trycker till demokratitanken

Podd med norrmannen Ståle Solbakken ute i dag. FC Köpenhamns tränare är en spännande man som säkert kan få ytterligare chanser ute i Europa. I podden talar han om utmaningen för nästa svenska förbundskapten, att Hamrén körde Lagerbäckskt i EM-playoff och att Ludwig Augustinsson borde vara given i EM-truppen.

Förra veckans podd var med Idrottsminister Gabriel Wikström, där han berättade om sin syn på konflikten mellan polisen och fotbollens företrädare, varför han skulle tveka om att ta med dottern på ett 08-derby samt varför det är viktigt för politiker att sitta på hedersläktaren när Sverige spelar.

Totalt finns det 93 avsnitt av podden #Lundh och fram till nu är det nästan sex miljoner lyssningar vilket är häftigt. De går alla att lyssna på via Fotbollskanalen.se eller iTunes, Acast, Youtube eller så googlar man Lundh och pod och hittar den. Givetvis finns podden på Podcaster, Podkicker och en massa andra alternativ för poddlyssnande.

***

Visst, man kan gnälla på oklarheten kring lottningen av Svenska Cupens kvartsfinaler, men i det stor hela så lever cupen på ett sätt som jag aldrig kunde drömma om. Inte blir den mindre het efter AIK-Hammarby och Malmö-Norrköping.

***

Deltog i en sketch för en god sak i dag. Herregud, det är inte min grej att vara skådis.

***

Gillar att Fifa:s regelråd ser till att agera. Många bra tankar, som att man tar bort trippelstraffet vid målchansutvisning.

***

I fredagens krönika skildrade jag hur Jörgen Eriksson, 1:e vice ordförande i SvFF, hade gått hårt åt valberedningen i Norbottens FF för han kände sin plats i distriktets styrelse hotad, och därmed platsen i SvFF-styrelsen. Den erfarne styrelseledamoten – sju år bara i SvFF-styrelsen – och nuvarande vd:n Jörgen Eriksson skyllde på okunskap.

Ja, mycket ska man höra, och läs gärna mejlet en gång till. Tänk om han kunde ha sagt att han gjorde fel som försökte påverka föreningarnas valberedning som definitivt inte är styrelsens organ. Men icke, Eriksson anser att han rett ut det hela och han räkna med att bli vald under lördagens årsmöte.

Värst är ändå att Karl-Erik Nilsson, SvFF-basen helt backar upp Jörgen Erikssson, och säger i en intervju med fotbollskanalen att ”det inte fanns något ont uppsåt och att han hel enkelt bara ville ha svar på några frågor”. Rätt fascinerande att SvFF-basen därmed ger klartecken till att runda en av föreningsdemokratins grunder.

Värsta är att jag fått fler påstötningar om hur Eriksson gått hårt fram i sitt distrikt och att man försökt få hjälp av Karl-Erik Nilsson som dock hela tiden backat Eriksson, jag har läst Nilssons mejlsvar. Tyvärr är folk brända av Erikssons pamptakter och när man inte får stöd uppifrån heller så vågar man inte kliva fram och ta striden.

På lördagens årsmöte i Norrbottens FF kommer dessutom Karl-Erik Nilsson till Scandic i Luleå och med tanke på hur han ser på situationen så får väl Jörgen Eriksson känna att kavalleriet rycker ut till undsättning. I SvFF-familjen så spelar det ingen roll om man gör fel, konsekvenserna blir inga, det är sedan gammalt.

Som när Lars-Åke Lagrell på egen hand utredde Bengt Madsens tveksamma affärer med Börje Lantz och Benfica och den dåvarande MFF-höjdaren och SvFF-ledaren fick klartecken. Eller när Kenneth Håkansson satt på flera stolar i Landskrona Bois, men friades och tre månader senare blev utsedd till hedersledamot trots att han inte suttit tillräckligt många år för det.

Blir också en aning deppig av att få andra medier hakar på. Har bara sett en ren rerajt i NSD men inget annat. Hade detta gällt politikens värld eller näringslivet eller stat och kommun så hade andra medier definitivt hakat på, men i sportjournalistikens värld så vill man inte ta i det.

Varför? Jag har ingen riktigt bra förklaring. Kanske finns det ett tydligare tävlingsinslag i sportjournalistiken? Man vill hellre skriva om någon har fel, som vi uppenbarligen hade om Henok Goitom till Dalkurd och det häcklades vilket man får köpa, men det är då trist att alla duckar när det är något relevant för fotbolls-Sverige.

Trots allt är Jörgen Eriksson nummer två i SvFF-styrelsen och var med Karl-Erik Nilsson och Håkan Sjöstrand under Fifa-kongressen i samband med valet av Gianni Infantino. Ändå kan Eriksson utan följder köra över valberedningen utan konsekvenser och tala om kupper, mörka pakter och annat och bara få stöd av SvFF-ledningen.

Hoppas det är mer krut i Norrbottens FF och man ser till att markera att den typen av bristfällig demokrati inte är något man vill stå för. Se till att rösta för öppenhet, transparens och demokrati och markera mot den typen av översitteri som Jörgen Eriksson gjorde i sitt mejl. För hans agerande blir en symbol för SvFF.

Till skillnad från Karl-Erik Nilsson – som gärna drar upp antalet föreningar som SvFF är uppbyggt av – så är detta inte bara en fråga om Norrbottens FF. Det här är något som hela SvFF studerar och när man ser hur Karl-Erik räddar Jörgen och bara slätar över så fattar alla att det är djungelns lag som gäller, allt snack om demokrati är just bara snack.

olof.lundh
Inlägget har 1 kommentar

Gott om frågetecken för Infantino att räta ut

Gianni Infantino vann överraskande Fifa-valet i omgång två med 115 röster, hela 27 röster före storfavoriten shejk Salman. Faktum är att schweizaren som klev in i kampen om att bli president först efter att Michel Platini blivit avstängd från all fotboll i höstas måste gjort en väldigt stark kampanj.

Det hette på förhand att shejk Salman bin Ibrahim al-Khalifa från Bahrains styrande familj, som är ordförande i det asiatiska fotbollsförbundet, hade sytt upp både Asiens och Afrikas röster vilket skulle räcka tillräckligt långt. Dessutom att många av Fifa:s 209 länder inte ville ha en ny europé i topp.

En viss déjà vu för oss som var på Fifa-kongressen i Paris 1998. Då Lennart Johansson var övertygad om att han hade tillräckligt med röster för att slå Sepp Blatter om att bli Fifa-bas, men verkligheten blev en helt annan. Precis som då vann en schweizisk, flerspråkig fotbollsbyråkrat från en liten ort på landet.

Man hoppas att jämförelserna stannar där och att Gianni Infantino menar allvar med att återupprätta Fifa:s havererade förtroende. Han har lovat att han ska göra avtryck under de första 90 dagarna och det är väl läge att göra en avstämning i slutet av maj för att veta om han är på riktigt eller inte.

Däremot ska man inte jubla för högt ännu så länge. Glöm inte att Infantino gått till val på att dela ut delar av Fifa:s pengar till nationsförbund (cirka 45 miljoner kronor på fyra år) och till konfederationerna samt lovat att utöka VM från 32 deltagande lag till 40. En hel del populism, helt enkelt.

Han har dessutom ett skamfilat rykte i både Turkiet och Grekland efter att ha agerat väl släpphänt kring skandaler med uppgjorda matcher kring storklubbar.Inte heller har han varit någon välkänd ”whistleblower” i en kultur med pengar och makt där nog alla sett och vetat vad som skett. Så han är inte fläckfri.

Samtidigt framstår Infantino som badad i klorin i jämförelse med shejk Salman som är anklagad för tortyr och övergrepp i samband med att Bahrains styrande slog ner den arabiska våren. Lägg till att den demokratiska traditionen i hans hemland är noll. Ur det perspektivet är Infantino bättre.

Samtidigt är det många frågetecken för Gianni Infantino att ta reda på. Öppnar han upp Garcia-rapporten om hur det gick till när Ryssland och Qatar fick VM 2018 samt VM 2022? Hur hanterar han Blatter o Co som tvingats från fotbollen? Givetvis finns det mängder av information på Fifa:s högkvarter. Öppnar han upp kring den förres styre?

Lägg till att det finns en rad tveksamma avtal och affärer som Blatter-regimen slutit. De måste man gå igenom och helst göra sig av med. Man bör även rensa bland de högre cheferna som uppenbarligen har haft en insyn i den korrupta delen av verksamheten och det gäller att stöpa om Fifa på allvar.

Är rädd att Infantino gör som Carl XVI Gustaf och vänder blad. Lika intressant blir att följa hur den nyvalde Fifa-basen gör kring sin förre chef, Michel Platini. Mannen som trodde han skulle bli vald till Fifa-president men som är avstängd från ALL fotboll i sex år för en betalning på 17 miljoner kronor från Blatter. Blir han tagen till nåder av Infantino?

Det finns många delar att följa upp den nyvalde Fifa-basens agerande kring och det är givet att varje beslut blir ett tecken på om han är på riktigt eller han bara är på plats för att upprätthålla en kultur. Hoppet ligger givetvis på det förstnämnda, men det sistnämnda går absolut inte att utesluta från den 45-årige juristen som kan fastna i en kultur och ett system.

Vem ska bli hans generalsekreterare? Gianni Infantino ska bli mer som en styrelseordförande jämfört med hur Sepp Blatter agerade. Då blir det viktigt vem som blir vd/generalsekreterare och som ska agera operativt. Knappast en europé för att ljuta lite olja på vågorna och se till att alla är med från nystarten, eller åtminstone tillräckligt många.

Än viktigare än presidentvalet var egentligen Fifa-kongressens beslut på förmiddagen, där man röstade igenom ett reformpaket som sätter stopp för evighetsuppdrag (max tolv år), minskar på kommittéer, öppnar upp kring finanser, sätter viss fokus på jämställdhet och tydligare delar på strategi och operativ verksamhet. Det är ett viktigt steg.

Däremot är det uppenbart att reformerna inte fungerar utan att den högsta ledningen driver på i den riktningen. Utan en president som verkligen vill se till att reformerna genomförs och blir verklighet, och dessutom ser till att följa upp dem så blir det det som vanligt i Fifa-borgen i Zürich inom kort.

Risken är överhängande att det inte är slut med skandaler heller. Rättsprocesserna pågår både i USA och i Schweiz och här är det av yttersta vikt att en ny ledning, som vill bygga trovärdighet och anseende, inte bara samarbetar utan även välkomnar en upprensning av den internationella fotbollens högsta styrande.

Vad sker för svensk del? Ja, förutom att SvFF kan se fram emot ett tillskott i kassan (45 miljoner på fyra år) vilket man behöver efter att Friends Arena håller på att dränera förbundet så kan man kanske känna viss tillfredsställelse att den svenska kandidaten vann och att VM 2026 åtminstone inte blir svårare att nå om det blir 40 lag istället för 32.

Sedan kan det bli efterverkningar på Uefa när presidenten är avstängd på sex år och generalsekreteraren försvunnit. Kanske kan det öppna sig en plats i Uefa:s exekutivkommitté för SvFF-basen Karl-Erik Nilsson? Man jobbar stenhårt i den riktningen och det blir lättare om Platini är borta. En plats vid maktens bord är något man längtar efter i den här världen.

olof.lundh
0 kommentarer

Dokumentär som stärker Zlatans varumärke

Fick känna av att jag i tisdags var i Zlatans hemstad när en dyr bil med mycket extrautrustning stannade till när jag promenerade på en central gata mitt på dagen. En ruta åkte ner och direktivet från mannen var både hotfullt och hårt: ”Sluta snacka skit om Zlatan. Annars.”

Uppmaningen kom två gånger, uppbackat av distinkt gestikulerande innan bilen for i väg i hög fart. Det var inte läge för diskussion om jag säger så, men det kanske inte fanns något intresse av det heller. Vad som är snacka skit går ju att diskutera.

Var på plats i Malmö för att på kvällen vara med om en specialvisning av ”Den unge Zlatan” via Doc LoungeBabel, och en efterföljande diskussion med regissörerna Fredrik och Magnus Gertten om den nya dokumentärfilmen.

Ska inte recensera snacket efter visningen men jag gillar verkligen filmen – den ger mig något nytt kring Sveriges bäste spelare genom tiderna – och det är intressant att diskutera fenomenet Zlatan. Han fortsätter att engagera och filmen bidrar till det och ger fler delar.

Kombinationen av nya och bra intervjuer med en del huvudpersoner som Mido, Andy van der Meyde, Leo Beenhakker, Jari Litmanen, Marco van Basten och som var med under tiden i Ajax och ett unikt tv-material från Holland gör filmen strålande och känslosam.

Bröderna Gertten har i den nya filmen även med en del av det enorma material man har från inspelningarna av ”Blådårar 2”, och där tiden gjort att en del av det Zlatan exempelvis säger om pappans tryck och press och hur utsatt han är både på läktare och i omklädningsrum vuxit i betydelse.

Dessutom har regissörerna varken väjt från att Zlatan var en del att styra upp i Malmö FF eller för att visa en ful armbåge under tiden i Ajax eller hans grubblande och problem med farsan apropå Zlatan på tröjryggen eller att svensken på slutet i klubben under ett möte hotar med att slita huvudet av Rafael van der Vaart.

Det är uppenbart att bröderna Gerttens svåraste uppgift har varit att välja bland allt material som man haft. Under åren de följde Malmö FF och Zlatan på nära håll så fick man en tillgång till spelare, ledare och miljöer som aldrig lär ske igen. Det är helt unikt och det är många timmar, och de fick av tur och eller skicklighet med mycket av och med Zlatan.

Även om bröderna Gertten både är Zlatanister och MFF-fans så har de värnat sitt oberoende som filmare och journalister. Därför har de inte försökt få med Zlatan för att höra hans version utan nöjt sig med den unge spelaren, som de har rikligt dokumenterat samt snack med en del av personerna som var med då, främst Mido och van der Meyde.

Var ju nyfiken på om Zlatan ändå hade någon del i filmen, eftersom han får ”special thanks” först av alla i eftertexterna och att även Mika Lepistö tackas på slutet. Den senare är sedan sex år tillbaka Zlatans varumärkesman som legat bakom boken, parfymen och mycket annat av affärsverksamheten som Zlatan bygger upp.

Enligt bröderna Gertten är det inte så att Zlatan har någon del, man har inte heller haft någon direktkontakt med honom. Istället har de hela tiden hållit kontakt med Mika Lepistö, som ju sköter Zlatans varumärke, och informerat honom om processen, vilka man träffat och hur arbetet går med filmen.

Visade sig att bröderna Gerttens i smyg hållit på i flera år med filmen, alltså en bit innan Zlatan och Lepistö själva drog i gång med jobbet med den egna dokumentären som gick i Kanal 5 hösten 2014. Så jobben pågick parallellt under en tid, om än med olika inriktning och nedan är trailer ur den Zlatan gjorde.

Ännu är det oklart om Zlatan sett ”Den unge Zlatan” – även om jag är övertygad om det – men Lepistö ska ha sett den och uppges vara nöjd med bilden som ges och recensionerna. Framför allt tror jag att han inser värdet av att en oberoende dokumentär som stärker Zlatans varumärke, likt boken om Steve Jobs som gav en något mer opolerad bild av Apple-grundaren.

Man vill väl ha den mänskliga Zlatan med fel och brister som vi alla har, eller hur? Det är som Zlatan säger till en reporter när han försvarar Mido som kastat en sax på Zlatan och ska sparkas från klubben: ”Har inte du gjort misstag? Jo, det är klart, men ingen skriver om dem för du är bara en reporter.”

Misstagen och mänskligheten gör Zlatan mer verklig. Att han hade det verkligt tufft under första året i Ajax och att känslorna det genererade hade olika effekt på honom. Det gör det på något sätt än mer beundransvärt att han tog sig igenom motgångarna och nådde där han är i dag. Han gav aldrig upp.

Fredrik Gertten var övertygad om att de haft hjälp av de skriverier som följde Zlatans egen dokumentär. Där det ju visade sig att Zlatan själv både låg bakom den och ägde den och därmed styrde dess innehåll. Då blir ”Den unge Zlatan” en bra motvikt som i grunden bygger hans varumärke starkare.

Det visar att journalistik och riktiga dokumentärer har ett stort värde och jag hoppas att den går bra på bio så fler blir intresserade av att göra riktiga dokumentärfilmer. Och att inte minst både idrottare och klubbar ser värdet av oberoende processer och journalistik när man gör en film från start till mål.

olof.lundh
0 kommentarer