Olof Lundhs blogg

Önskar så att Lennart Johanssons initiativ får effekt

img_9272I tisdags kväll på restaurang Ulla Winbladh skrev förre Uefa-basen Lennart Johansson under ett förordnande för en ny stiftelse. Det var advokaten och AIK:s förre ordförande Johan Strömberg som levererade dokumentet som Sveriges kanske störste idrottsledare genom tiderna satte sin signatur på och som är grunden till ett spännande initiativ.

Lennart Johansson Foundation ska försöka skapa en vass utbildning för idrottsledare i samarbete med ett par universitet ute i världen. I dagsläget har man kontakter med Stanford i USA och med en del av Cambridge i England. Tanken är helt enkelt att försöka få in tankar om demokrati, öppenhet och fair play och ge ledarna styrka.

Låter helt perfekt om man får det att rulla och är det dessutom öppet för kritiker som en del av utbildningen så är det vad fotbollsvärlden behöver. Inte minst därför att utbildning av den här typen är eftersatt och knappt finns.

Att se till att ledare inom fotbollen lär sig hur man ska organisera och driva organisationer utan att tumma på insyn och demokrati är vad fotbollen behöver. Frågan är bara om det finns intresse att ändra på det? Jag hoppas att man lyssnar på Lennart Johansson.

För ingen har väl missat skandalerna som rullats upp inom främst Fifa men även inom Uefa och andra av fotbollens konfederationer. Vi har sett det tidigare i IOK och flera gånger i det internationella friidrottsförbundet och tyvärr finns det mer eller mindre i de flesta andra internationella idrottsförbund. Varken nationsförbund eller klubbar är heller förskonade.

Mycket handlar om en kultur som har idrottens styrande i ett grepp. Där man på olika sätt utnyttjar sina positioner och samtidigt stoppar insyn och där val och andra demokratiska processer inte fungerar. Få kan heller klättra i organisationerna utan att blir en del av kulturen på ett eller annat vis, och försöker man ändra på det blir man marginaliserad.

Lennart Johansson vet. Han försökte på många vis att förändra kulturen inom fotboll, men utan att lyckas. Dessutom kan han i dag ångra att han inte gjorde ännu mer när han var Uefa-bas och vice-president i Fifa. ”Jag borde ha varit aggressivare och vi hade mycket ambitioner men det höll inte hela vägen. Jag såg mycket och gjorde för lite”, säger han.

Den förre Uefa-basen är väntat kritisk mot delar av det gamla ledarskapet inom Fifa och Uefa men säger att Sverige inte är förskonat från det här vare sig inom förbundet eller på klubbnivå. ”Det här förekommer även hemmavid och viktiga personer som vill något annat sablas ner eller får problem att utföra sitt arbete.”

Han talar om SvFF-basen Karl-Erik Nilsson som en slipad politiker med väldigt tydliga ambitioner att nå högst upp inom den internationella fotbollen. Att Nilsson tidigt backade Alexander Ceferin som ny Uefa-bas efter en personundersökning var en möjlighet för SvFF-ledaren att stärka sin roll inom Uefa, enligt Lennart Johansson.

Den förre Uefa-basen säger att han själv var mycket skeptisk till slovenen Ceferin som ny Uefa-bas. ”Jag var strängt emot att ta in honom sett till han är en man som inte gjort så mycket inom fotbollen. Efter att ha träffat honom i samband med kongressen inser jag att jag hade fel, Ceferin gjorde ett mycket starkt intryck på mig. Jag hoppas att han lyckas efter bluffen Michel Platini.”

Efter nån timme med den snart 87-årige Johansson går det att se att han brinner för utbildningsprojektet. Att initiativet ska försöka fånga upp ledare som inte nått högst upp och ge dem verktyg via en bra utbildning där även kritiker ska få delta och föreläsa. Dessutom ska utbildningen ge ledarna en möjlighet att bygga nätverk med likasinnade. Man ska även ge ut mycket skrifter för att sprida kunskap.

Lennart Johansson gör nu allt vad han orkar för att ge utbildningsinitiativet dragkraft och har fått med Luis Figo och Göran Persson och förfrågningar finns hos Kofi Annan och andra stora namn. Dessutom var Johansson på Uefa-kongressen tidigare i september och berättade om sina planer för exekutivkommittén. Han har även skrivit brev till generalsekreteraren och Uefa ställer sig positivt även om inget är klart, men det kan bli så att organisationen är med och stöttar initiativet.

Annars handlar det om att försöka samla in pengar för att få fart på det på allvar. Tanken är att utbildningen ska finansieras av att deltagarnas arbetsgivare i form av klubbar, ligor och förbund betalar den, lite som företag skickar sina höga chefer på utbildning, men att det ska finnas möjligheter till att dela ut stipendier till deltagare vars arbetsgivare saknar resurser.

”Det är stora pengar det handlar om, det kommer att vara hög kvalitet och då blir det dyrt, men vi är övertygade om att det blir attraktivt att gå kursen”, säger advokaten Johan Strömberg som dragit i gång initiativet med Johansson och kollegan Jonas Mannerfelt och Strömberg är hoppfull om att få till effekt. ”Kan vi få till 30-40 elever per år så kan vi rita om kompassen för en del av dem på några år”.

Tanken är även att stiftelsen årligen ska dela ut Lennart Johansson Award för att uppmärksamma gott ledarskap inom fotbollen. Allt för att försöka uppmärksamma de goda exemplen i en värld där det på senare år varit gott om negativa exempel och många förknippar bara Uefa och Fifa med skumma affärer, polisrazzior på femstjärniga hotell och pengar som försvinner från sporten.

Har respekt för Lennart Johansson och vad han gjorde, inte minst för att han i dag inser att han kunde gjort ännu mer. Att han inte ger upp utan försöker förändra ytterligare är starkt. Vill verkligen att han och hans partners ska lyckas, men fotbollsvärlden är inte lättacklad och många har mycket att förlora om man ändra på kulturen. Ändå hoppas jag verkligen att det går i lås.

olof.lundh
0 kommentarer

Allbäcks nya karriär väcker en del frågor för SvFF

SvFF-örnen har landat på Bromma. Två flygresor med landslaget och alla ger intryck av att ha överlevt, men vi har suttit längst bak och skött vårt. Andersson o Co har suttit längre fram. Återstår att se om det blir repris? Kanske när landslaget kör MarbellaParis och ytterligare ett stopp under samlingen i november?

***

Efter ett sent tidsskifte i landslagets planering under lördagen så faller den mixade zonen i från och även snack med Bulgarien-spionen Jonas Thern för min del. Får rikta in mig på söndagens mediaaktiviteter då jag ska spela in en podd i Stockholms södra delar då.

***

Dagen efter Sveriges seger borta mot Luxemburg och det är alltid intressant att jämföra en del betyg i tidningar. Expressen underkände Jimmy Durmaz och Aftonbladet underkände John Guidetti. Vi gav dem varsin 2:a men med motiveringar som gav bilden att de knappast var lyckade. Man ser på det annorlunda, och vi underkände ingen.

Egentligen inga större skillnader, kan själv känna att Sverige inte fick till det hundra men att man trots allt vann matchen och ingen riktigt föll ur ramen. Luxemburg var ett rätt bra blåbärslag med en vass målvakt. Andra kan argumentera att offensiva spelare ska se till att det blir chanser och mål och när det inte görs borde det vara betyget underkänt.

Förstår det också, och hade inte kedjat mig vid Riksdagenshuset om någon velat ge Guidetti en etta eller Durmaz samma betyg. För mig färgas dock betyget av resultatet, motståndets kvalitet och om det hade blivit en tappad poäng i Luxemburg hade kanske gjort att fler hamnat på etta än som nu när vi gav alla godkänt men ingen högre än betyget 3.

Inte sällan är fansen betydligt hårdare än medier, vilket man hör efter matcherna eller får ta del av via Twitter, Instagram eller mejl. Då håller man inte igen, som inför och under EM i Frankrike då fansen gick fram betydligt tuffare i sin syn på Erik Hamrén och hans landslag jämfört med vad medierna gjorde. Promenaden i Paris efter 1-1 mot Irland i EM-premiären var talande.

I Sverige har vi av tradition en fembetygsskala, men internationellt jobbar med ofta med bredare skalor vilket ger mer nyanser. Om man nu ens tycker betyg är viktiga? Jag kan gilla dem, framför allt om det är med motiveringar som ger lite mer än bara en kall siffra över vad någon anser att en spelare uträttat. Det är inget facit, men en indikation.

Sedan är det givet att man ser olika på fotboll och vi som följer en match på läktaren vet inte exakt vilka direktiv en specifik spelare fått. Kan vara taktiska delar. Samtidigt är det talande att man från spelare och dess representanter gärna lyfter fram bra betyg från utlandet om de är positiva – vilket även vi i media gör – och tycker att svaga betyg inte är något som betyder något.

Lite som att vi i tv-branschen gärna läser positiva tv-recensioner och det då kan dunkas lite rygg, men en sågning avfärdas med att vad vet tv-recensenten om hur vi jobbar och hen har ingen koll. Det finns givetvis inget facit oavsett om det är en fotbollsmatch eller en insats någon annanstans; på scen, i tv eller i form av en bok, det hela är är subjektivt.

Men kanske vi kunde utveckla betygen genom att utöka skalan och därmed få till fler nyanser? Gå från 1-5 till 1-9 eller till 1-10 och då hade man kunna göra skillnad på Robin Olsens tvåa (han var inte så prövad och gjorde bara sitt jobb) och de tvåor som John Guidetti och Jimmy Durmaz fick när de hade en afton som inte tillhörde de bästa.

Kollega Andreas Sundberg utvecklar i sin blogg kring John Guidetti som uppgav att matchen mot Luxemburg var hans bästa landskamp. Varför han säger så? Antagligen för att försöka få ut sin story och kanske ta udden av eventuell kritik. Eller så ansåg han att det var den bästa landskampen, men det hade förvånat.

Klart är att han vann några dueller och sög in bollen som bland annat gav Emil Forsberg ett kungligt läge att göra 1-0, men annars var det en tämligen blek insats. Självklart sliter och krigar han men det gav för liten effekt. I en sådan match hade en spelare som Emir Kujovic eller Isaac Kiese Thelin gjort större nytta.

Tveksamt om Janne Andersson startar John Guidetti på måndag. Jimmy Durmaz? Möjligen, men även han är under tryck och kanske det blir en annan lösning med Oscar Wendt på en kant? Eller en Christoffer Nyman? Det var en tungsprungen plan i Luxemburg och det är tajt om tid, så räkna med några skiften.

***

En aning irriterat i VIP-loungen för privatflyg i Luxemburg när säkerhetskontrollen var ovanligt nitiskt. Stort jubel bland en del spelare när Lasse Richt fick ta av sig skor och man kollade honom rejält.

***

Har aldrig varit svag för 3-5-2 men spelet AIK har visat upp på sistone har ändå gett det en fin dimension. Kanske är det något för Sverige? Inte sällan får det centrala mittfältet problem för att man är en man mindre när de flesta andra landslag kör med tre centrala mittfältare.

Hur ser det ut då? Om man petar in Pontus Jansson som mittback bredvid givna duon Nilsson Lindelöf och Granqvist så är det en bra trio. Lustig och Olsson/Wendt kan vara wingers. Samtidigt flyttar man in Forsberg som tia och har Ekdal och någon ytterligare mittfältare med ett defensivt ansvar (Hiljemark var svag) och Berg plus annan anfallare på topp?

***

Landslagets förre players manager Marcus Allbäck fick inte förlängt kontrakt med SvFF och lämnade sitt arbete på förbundet efter EM i somras. Han var handplockad av förbundskapten Erik Hamrén och jobbade med landslaget från 2009 när det var skifte på posten fram till i juni då han klev av.

I lördagens Expressen berättar Allbäck för Daniel Kristoffersson om att han byter spår och blir spelaragent. Dessutom ska han framöver jobba med Martin Dahlin. Den tidigare spelaren, som då hade Roger Ljung som agent under många år, har naturligtvis erfarenheter efter en rad transfers. Han spelade bland annat för Lyngby, Bari, Heerenveen, Aston Villa och FC Köpenhamn.

Att han ovanpå det har arbetat sju år som länk mellan landslagsspelarna och Erik Hamrén gör att han är väl insatt i hur det fungerar i dag och vilka frågeställningar man ställs inför som spelare. Lägg på de täta kontakterna han haft med spelarna. Dessutom har han en telefonbok som naturligtvis är guld värd med nummer till spelare och klubbar.

Viktigt att poängtera att Allbäck inte gör det minsta fel som skiftar inriktning och yrke, men det är givet att det kommer att väcka reaktioner i branschen. Det är som när en minister blir lobbyist över en natt och kan utnyttja sitt nätverk. Här går alltså mannen som var landslagsspelarnas närmaste kontakt fram till i juni och nu så ska han plötsligt representera några av dem. Och fråga om de är sugna att jobba med honom.

Marcus Allbäck har givetvis en bra insyn i hur landslagsspelarna tänker, vad som stör dem och kanske till och med hur de resonerar kring agenter och vem de jobbar med. Han har säkert arbetat upp ett gott förtroende hos en hel del av dem och det finns en möjlighet att ta vara på det nu. Så man kan lugnt säga att han är väl rustad för att bli spelaragent eftersom han jobbat både med etablerade spelare och de talanger som följer med på vinterturnén.

Kampen om spelarna har hårdnat år efter år och konkurrensen är i dag stentuff när man slopat licensen och alla kan jobba som agent. Om vi tar Fifa-licensens införande och Bosman-domen i mitten på 90-talet som en startpunkt så hade ofta dåtidens agenter en spelare hela karriären, även om undantag givetvis finns. Anders Wallstén hade sitt gäng precis som Roger Ljung och Vincenzo Morabito och spelare och agent följdes oftast åt under en lång rad av år.

I dag byter spelare ut agenter betydligt tätare i en jakt på valfrihet och i att vara fri och för att få ut max. En del spelare anser att det är agentens fel när det inte blir rätt flytt till rätt liga och klubb och ibland är det kanske så men ibland handlar det om att prestationen kanske inte varit på. Oavsett skäl, den här världen är som i resten av samhället, helt enkelt. Att man vill vara rörlig och öppen för att maximera alla möjligheter.

Om det är rätt väg går att diskutera länge. Man kan konstatera att Zlatan började utan agent, jobbade ett kort tag med dansken Ivan Benes innan han bytte till Anders Carlsson och dåvarande IMG. Från 2003-04 började han jobba med Mino Raiola och har därefter varit honom trogen och Zlatan har ofta hyllat honom. Många toppspelare har trots allt agenter och inte sällan samma person.

Går å andra sidan garanterat att ta fram någon som kunde propagera för att vara fri och ledig, och det enda jag konstatera är att det är ett svårt beslut för fotbollsspelare att hitta rätt med en person som går att lita på. Spelare skriver inte heller alltid kontrakt med en agent utan vill ha möjlighet att jobba med den som kommer med bästa klubben.

Att skattemyndigheter i olika länder granskat upplägg där klubbar betalat arvoden när spelare haft avtal med agenter har inneburit att färre agenter velat ha avtal. Alla de faktorerna har lett till inte bara en ökad rörlighet bland klienterna utan även till ett betydligt tuffare klimat på marknaden med konkurrens och en hel del hårda tag.

Därför är det inte konstigt att Marcus Allbäcks karriärskifte kommer att ge eko på marknaden. För SvFF handlar det kanske om att ta in det här i ekvationen när man anställer folk. Kan man ha en karenstid? Hur ska man se på agenter. I somras skrev vi på Fotbollskanalen om att Håkan Ericson börjat samarbeta med en agent, vilket inte är konstigt med tanke på att U21-landslagets förbundskapten möjligtvis behöver jaga ett nytt jobb inom kort.

Samtidigt innebar det att andra inom branschen reagerade kring att en förbundskapten hade en tydlig koppling till en agent som givetvis hade spelare i sitt stall som var aktuella för Ericsons U21-landslag och då kommande OS-landslag. En slags jävsposition där man kunde ifrågasätta varför någon blev uttagen. Något som fick SvFF:s Lasse Richt att säga att förbundet behöver tänka till i de här frågorna. Vilket inte betyder att inte förbundskaptener ska kunna ha agenter, men mer att man belyser det.

I efterhand kan man inte heller göra något från SvFF:s sida men det här är en del av fotbollsindustrin där det finns mycket pengar och då gäller det att förbundet gör allt för att inte bidra till störningar på marknaden. Att helt enkelt prata om det och kanske se över om man kan införa någon policy. Vad får man som SvFF-anställd göra och hur lång tid efter att jag slutar måste jag följa vissa riktlinjer.

Det är givet i många branscher och många på TV4 har klausuler i sitt anställningskontrakt som begränsar vad man kan göra en viss tid efter att man har lämnat tv-bolaget, och det gäller även mig. Sådana avtal kan reglera allt från vem man kan jobba med till om man får ta med sig kunder, uppdragsgivare eller andra anställda. En slags karantän och det borde förbundet se över.

olof.lundh
0 kommentarer

En svensk ”smash and grab” i Luxemburg

LUXEMBURG. Resultatet styr alltid. 1-0 ger trots allt tre poäng och VM-hoppet lever. Janne Anderssons bygge är långt i från färdigt och att inte kunna döda en sådan här match är svagt.

Möjligheterna som Luxemburg skapade framför Robin Olsen i matchens slutskede var inget för den nervsvage. Den svenska målvakten fick dessutom en smäll precis före matchens slut. Domarens slutsignal kom som en befrielse för Janne Andersson o Co på den svenska bänken.

VM i Ryssland hägrar fortfarande i horisonten men det är inte lönt att skruva upp de svenska förväntningarna. Det nya landslaget tog några kliv uppåt efter Hollands-matchen och skapade en radda målchanser, men det var trots allt mot ett landslag som är rankat som nummer 145 i världen.

Och vad värre är, man gjorde bara ett mål trots ett antal hundraprocentiga möjligheter och det räcker att kolla på konkurrenterna i gruppen för att förstå att man måste få upp effektiviteten. Alltså är det svårt att fara i väg i hyllningar efter den svenska segern. Trots att Sverige fick avsluta matchen med elva man mot tio så kunde man inte avgöra den. Döda den, helt enkelt.

Visst, uppdraget är att vinna matchen och ta tre poäng men en starkare motståndare utnyttjar någon av möjligheterna som Luxemburg trots allt drog fram. Bollen ven lite väl nära både ribban och stolpen bakom Olsen. Sverige förde spelet i perioder men alldeles för tidigt började man spela på resultatet och det kunde ha straffat sig.

Även om det kanske inte ger några poäng, åtminstone inte nu, så var det annorlunda att se ett litet land som Luxemburg hela tiden försöka spela sig ur alla lägen. Oavsett hur trångt och pressat det var så sökte man en lösning. Lägg till 16-årige Vincent Thill, som irriterade de svenska spelarna, och då går det att förstå att det finns viss optimism i storhertigdömet inför framtiden.

Samtidigt gäller det att ta de här poängen och det gjorde Sverige. Mikael Lustig var iskall när Marcus Berg nickade fram honom på en hörna i andra halvlek. Celtic-försvararen bjöd på ett målfirande som alla som sett honom i en musiksnutt från Skottland känner igen, och det är väl okej att fira så.

Samtidigt går det inte att komma från att det var frustrerande att Sverige inte gjorde fler mål. En vass Anthony Moris i Luxemburgs mål såg till att hålla nollan under de första 45 minuterna. Även om inte Sverige tokdominerade så grävde man trots allt fram flera målchanser.

Emil Forsberg och Marcus Berg borde bägge ha gett svenskarna ledningen men avsluten var inte skarpa nog, och på slutet av de första 45 minuterna var det ribban som räddade Moris. Han kunde i andra halvlek inte göra något på Lustigs avslut men annars såg han till att matchen levde ända in i slutet och det bara blev 0-1.

Matchen var grinig och Luxemburg kompletterade sitt bollspelande med tacklingar som kunde varit hämtade från engelska Championship. Att det bara blev ett rött kort var kanske i underkant, och kroatiske domaren  Ivan Bebek hade ingen större afton. Att Chris Philipps klarade sig med gult efter kapningen av Albin Ekdal förvånade.

Spelmässigt tog Sverige ett litet kliv framåt men en del pjäser övertygade inte. Varken Jimmy Durmaz, Oscar Hiljemark eller John Guidetti hade någon större kväll och kanske det finns spelare som kan fylla de rollerna bättre mot Bulgarien. I Durmaz fall verkar det handla om att vilja för mycket och överarbeta. Hiljemark saknade driv. Guidetti är stark när han suger in bollen, men det sker för sällan.

Förbundskapten Andersson har inte mycket tid på sig fram till måndag, men det är ett vingklippt Bulgarien som släpper in mycket mål som kommer till Friends Arena. Det är på många sätt en okej start för förbundskapten och han får en möjlighet att förmå landslaget att höja sig tillräckligt för att ta ytterligare tre poäng och ge VM-hoppet en skjuts.

På många sätt påminner matchen om hur det var när Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg tagit över landslaget från Tommy Svensson till EM-kvalet 1998-99 och byggde något nytt. Då handlade det om att säkra bakåt först och främst, och sedan förhoppningsvis utnyttja en av chanserna och bärga tre poäng. Det var ”smash and grab” som gällde.

Resan till Luxemburg blev ett sådant uppdrag där man inte övertygade men gjorde exakt vad som krävdes. Det är en viss styrka i det också. Frågan som återstår att svara på är om man har mer i sig? För det kommer att krävas mer om trenden ska gå åt rätt håll och på måndag vet vi om det räcker till tre nya poäng.

***

Gruppfavoriterna Frankrike och Holland visade att de ska till VM i Ryssland med klara segrar mot Bulgarien respektive Vitryssland, även om fransmännen hamnade i underläge mot Bulgarien så växlade man upp redan under första halvlek. Janne Andersson har något rejält att ta tag i om han ska rubba dem i kampen om att försöka nå VM.

Vilka går då till VM? Hur många platser finns det? Målskillnad eller inbördes möten? Play off? Ja, hur går VM-kvalet till och vilka i Sveriges grupp har chansen att nå Ryssland? Ja, det finns förklarat här – BARA ATT KLICKA PÅ LÄNKEN.

***

Dagen före match så körde Luxemburgs förbund ett lokalt öl som pressfika. Inför matchen ökade man på med lokalt rosévin. Givetvis fanns ölen kvar.

***

Musikvalet på Stade Josy Barthel var tidsdaterat och det rätt långt bak i tiden.

***

Publiken var 5057 på VM-kvalet och även om det inte var så gott om svenska fans på läktarna är det imponerande att en hel del trots allt söker sig till en sådan här bortamatch. Fattar att en del bor i landet eller i närheten, men en del hade trots allt rest hit. Egentligen finns det inte så mycket att hämta resultatmässigt, allt annat än seger är en överraskning och en negativ sådan, och att man då satsar både tid och stålar är verkligen starkt.

olof.lundh
0 kommentarer

Vägen till VM i Ryssland är lång, krånglig och svår

Fotbollskanalen On Tour från Luxemburg i Luxemburg:

***

Fredagskrönikan inför VM-kvalet – en chans att visa att landslaget lever och att det finns hopp. Via DEN HÄR LÄNKEN hittar du allt som vi gör inför SverigeLuxemburg.

***

Den första VM-kvalmatchen i historien spelades faktiskt i Stockholm 11 juni 1933. Till det första VM-slutspelet 1930 var lagen inbjudna, men till VM 1934 i Italien skulle man kvala och Sverige slog Estland med 6-2 och nådde även till slut VM, men där Tyskland blev för svårt i kvartsfinalen.

Efter det har kvalspelet vuxit till ett otroligt maskineri när man ska ta fram de deltagande länderna till VM. Just nu är kvalspelet som gäller 31 platser i VM i Ryssland 2018 i full gång världen över. Sverige utkämpar en kamp i Europa där 54 nationsförbund kämpar om 13 platser och närmast väntar för svensk del Bulgarien hemma på måndag.

Fifa-basen Gianni Infantino talade i dagarna om att utöka VM till 48 lag med direktutslagning av 16. Problemet för honom och Fifa är att fotbollen växer och man är i dag 211 medlemmar och släppte bland annat in Kosovo och Gibraltar i det europeiska kvalspelet. Så det är kamp om platserna att nå VM om man betänker att bara 32 av 211 får vara med.

Man har sedan tidigare utökat VM ett flertal gånger. Första VM-slutspelet i Uruguay 1930 lockade 13 länder, många ville inte göra den långa resan. Fram till och med VM 1978 i Argentina var man 16 deltagande länder med undantag i Frankrike 1938 (15 länder) och i Brasilien 1950 (13 länder).

Till VM i Spanien 1982 ökade man till 24 länder och höll det fram till och med USA-VM 1994. Till VM i Frankrike 1998 utökade man mästerskapet till 32 länder och det har gällt i fem VM-slutspel och kommer även att gälla i Ryssland 2018 och i Qatar 2022. Fifa-presidentens nya plan skulle i så fall gälla från VM 2026 som ännu inte är utdelat till någon nation.

Utökandet har givetvis handlat om att ge lite fler platser till Afrika, Asien och andra delar av världen där fotbollen vuxit och antalet länder blivit fler. Men det knorras hela tiden över hela världen över att man har för få platser, och därför är Infantino ute och talar om att utöka VM. Han vill inte ta av Europas platser för att ge till andra kontinenter.

I dagsläget är fördelningen som följer, och man har sedan VM 2002 tagit bort platsen till de regerande världsmästarna, och det som gäller för fördelningen av 32 platser är:

Ryssland 1 plats

Europa 54 länder slåss om 13 platser

Sydamerika 10 länder slåss om 4,5 platser då ett lag spelar playoff mot Oceaniens vinnare.

Oceanien 11 länder slåss om 0,5 plats

Nord-, Mellanamerika och Karibien 35 länder slåss om 3,5 platser då ett lag kvalar mot ett lag från Asien

Afrika 54 länder slåss om 5 platser

Asien 46 länder slåss om 4,5 platser där ett lag kvalar mot ett från Nord-, Mellanamerika och Karibien

Sverige var seedat i tredje gruppen när VM-kvalet lottades och har följande kvalspel att kämpa sig fram i där Frankrike, Holland, Bulgarien, Vitryssland och Luxemburg står för motståndet. Man fick 1-1 i VM-kvalpremiären mot Holland och om ett år är kvalspelet på väg att avslutas.

2016

6 september: Sverige – Holland 1-1, Vitryssland-Frankrike 0-0, Bulgarien-Luxemburg 4-3

7 oktober: Luxemburg – Sverige 0-1, Holland-Vitryssland 4-1, Frankrike-Bulgarien 4-1

10 oktober: Sverige – Bulgarien, Vitryssland-Luxemburg, Holland-Frankrike

11 november: Frankrike – Sverige, Luxemburg-Holland, Bulgarien-Vitryssland

2017

25 mars: Sverige – Vitryssland, Bulgarien-Holland, Luxemburg-Frankrike

9 juni: Sverige – Frankrike, Holland-Luxemburg, Vitryssland-Bulgarien

31 augusti: Bulgarien – Sverige, Frankrike-Holland, Luxemburg-Vitryssland

3 september: Vitryssland – Sverige, Holland-Bulgarien, Frankrike-Luxemburg

7 oktober: Sverige – Luxemburg, Vitryssland-Holland, Bulgarien-Frankrike

10 oktober: Holland – Sverige, Luxemburg-Bulgarien, Frankrike-Vitryssland

Eftersom det är Fifa som styr VM och dess kvalspel och inte Uefa så är det INTE inbördes möten som avgör kampen om man hamnar på lika många poäng utan målskillnad går före. Därför kan det vara viktig att se till att vräka in mål på Luxemburg om man nu kan det. Så här rankar man lagen i gruppen:

1. Poäng 2. Målskillnad 3. Flest gjorda mål 4. Inbördes möten 5. Inbördes målskillnad 6. Flest gjorda mål i inbördes möten 7. Om bara två lag är kvar på samma poäng så vinner det lag som gjort fler bortamål 8. Play off på neutral plan med förlängning och straffar om det krävs.

Det är nio VM-kvalgrupper i Europa och de nio gruppvinnarna går direkt till VM i Ryssland. För de åtta bästa grupptvåorna, den sämsta grupptvåan faller alltså bort, blir det play off. Det var en sådan plats Sverige tog under VM-kvalet till Brasilien men där man föll mot Portugal över två matcher.

Playoff till VM lottas efter att kvalspelet är klart i oktober 2017 och spelas sedan i november: 9-11 och 12-14. När man ska ta fram åtta grupptvåor så rensar man bort det sistaplacerade laget i varje VM-kvalgrupp och sedan gäller: 1) poäng 2) målskillnad 3) flest gjorda mål för att ta fram åtta av nio lag. Inför lottningen seedar man lagen och Fifa:s världsranking i oktober 2017 är grund till seedningen.

Sverige har alltså två vägar till VM i Ryssland. Antingen vinna gruppen eller så handlar det om att bli en av åtta grupptvåor och väl där vinna play off som man gjorde mot Danmark när man nådde EM 2016. Om det går? Ja, det är inte direkt lätt men det är klart att Sverige har en liten möjlighet och den måste man tro på.

olof.lundh
Inlägget har 1 kommentar

Priset på Zlatan speglade mer än potentialen

Alexander Farnerud är veckans gäst i podden, och du lyssnar via denna länk. På fem starter för BK Häcken har han stått för två mål och tre assist och är utan tvekan en av Allsvenskans bättre spelare för tillfället. Den 32-årige offensive liraren har inte gett upp drömmen om att få spela i Janne Anderssons landslag.

I podden pratar han om besvikelsen över uteblivna chanser under Hamrén och Lagerbäck och att han känner att han borde varit med en period i landslaget under sina många utlandsår. Han talar om att han borde stannat i Ligue 1, om de tuffa tagen i Bundesliga där kontrakten inte bygger lag och om cirkusen i Bröndby.

Dessutom om succén i Schweiz, om att nobba storlag, om politiken i den italienska fotbollen, om kapningen som gav en karriärrotande skada där lagkompisen i princip aldrig pratade med honom efter det och konflikten med moderklubben Landskrona Bois som utesluter en återkomst och om att se upp till brorsan Pontus.

Podden #Lundh är uppe i 118 avsnitt sedan starten och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat Rubarth och de flesta avsnitt senaste halvåret och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

U21-landslaget har en EM-plats inom räckhåll när man först spelar borta mot Estland på torsdag och sedan hemma mot Kroatien på måndag. Sex poäng innebär att man spelar EM i Polen nästa sommar, vid fyra poäng lär Spanien (som möter San Marino borta och Estland hemma) smita förbi och man får hoppas på playoff. Dock har kroaterna allt att spela för inför sista matchen mot Håkan Ericson o Co.

Lag S V O F GM-IM D P
S= Spelade matcher,
V= Vunna matcher,
O= Oavgjorda matcher,
F= Förlorade matcher,
GM= Gjorda mål,
IM= Insläppta mål,
D= Differens,
P= Poäng
Hämta widget för tabell
Kroatien 9 6 2 1 22-7 15 20
Sverige 8 5 3 0 17-5 12 18
Spanien 8 5 2 1 23-9 14 17
Georgien 10 4 1 5 17-17 0 13
Estland 8 1 1 6 3-18 -15 4
San Marino 9 0 1 8 1-27 -26 1

***

IFK Norrköpings målvakt Michael Langer hade ingen större eftermiddag på Friends Arena.

***

Roberto Di Matteo fick tolv matcher på sig i Aston Villa. Tålamod är en bristvara.

***

A-landslaget är samlat i Stockholm inför VM-kvalen mot Luxemburg och Bulgarien och återigen väntar några träningspass på Bosön. Med tanke på den fina planen på Friends Arena borde man väl träna där, eller? Samtidigt är det kanske närmare till spelarhotellet och lite enklare för laget att åka fram och tillbaka till passen.

Här nedan är vad som bjuds på pressbuffén under hela VM-kvalsamlingen och det största skiftet är att vi får flyga med landslaget till och från Luxemburg. Annars inga sensationer, även om det är snålt tilltaget mellan matcherna. Kanske SvFF tänker till och ordnar lite mer pressträff på söndagen?

October 3

  • 12.30 – Press conference with coach Janne Andersson, Scandic Park
  • 17.00-18.00 – Training session, Bosön
  • 18.00-18.30 – Mixed zone, Bosön. Available players: Martin Olsson, Sam Larsson, Ola Toivonen, Pontus Jansson, Patrik Carlgren

October 4

  • 11.00-12.30 – Training session, Bosön
  • 14.15-14.45 – Mixed zone, Scandic Park. Available players: Robin Olsen, Andreas Granqvist, Marcus Berg, Oscar Wendt, Albin Ekdal

October 5

  • 10.30 – Media entrance (gate 2) opens, Friends Arena
  • 11.00-12.30 – Training session (first 15 minutes open to media), Friends Arena
  • 14.15-14.45 – Mixed zone, Scandic Park. Available players: Emil Krafth, Emil Forsberg, Victor Nilsson Lindelöf, Jimmy Durmaz, John Guidetti

October 6

  • 12.00-13.30 – Training session, Stade Josy Barthel
  • 13.45 – Press conference with coach Janne Andersson & Mikael Lustig, Stade Josy Barthel

October 7

  • 20.45 World Cup Qualifier Luxembourg-Sweden, Stade Josy Barthel

October 8

  • 18.30 – Jonas Thern (scout) available for media, Scandic Park

October 9

  • 11.30 – Media entrance opens, Friends Arena (gate 2)
  • 12.00-13.30 – Training session (first 15 minutes open to media), Friends Arena
  • 13.45 – Press conference with coach Janne Andersson & player

October 10

  • 18.00 – Media entrance opens, Friends Arena (gate 2)
  • 20.45 – World Cup Qualifier Sweden-Bulgaria
  • 01.00 – Media centre closes

October 11

  • 10.30 – Press conference with coach Janne Andersson, Scandic Park

Sverige valde att förlägga mer av lägret i Stockholm. I samband med matcherna i november lär det bli utomlands hela tiden med tanke på att man möter Frankrike borta och ska få till ytterligare en träningsmatch, också den borta. Friends Arena ska vara upptaget av andra evenemang och därför funkar det inte med någon match där.

***

Ändå förvånande att IFK Norrköping inte spelade med Niclas Eliasson. På något sätt ingår det väl när man lånar ut en spelare. Om Malmö FF kunde se Pawel Cibicki göra mål borde väl AIK klara av att Eliasson spelade en viktig roll. Nu tror jag inte Eliasson kunnat påverka matchen, men det är konstigt att han inte spelade.

***

Alexander Isak stod för två nya mål när AIK pulvriserade IFK Norrköping. Framför allt första målet var klass men även det andra och det känns helt rätt att 17-åringen är uppkallad i U21-landslaget. Visst, det blir lätt en medial hajp kring unga talanger men en tonåring som gör åtta mål i sin första allsvenska säsong är värd uppmärksamhet.

Det är häftigt att se hans rörelsemönster på planen och även hans vassa avslutningar. Sedan är det alltid oerhört svårt att sia om hur unga spelare ska utvecklas och vad det ska bli av dem. Allra viktigaste är att befinna sig i rätt klubb där man får utvecklas och utmanas men samtidigt inte hamna snett så att speltiden uteblir.

Ett oerhört svårt val när det duggar anbud utifrån och inte sällan bud som innebär att Isak kan få ett rejält lyft ekonomiskt. Visst, det är lätt för oss vid sidan att anse att en spelare bör göra si eller så. Om vi själva suttit där med anbud som skulle 20-dubbla vår lön hade vi kanske inte varit lika säkra på hur man ska tackla situationen.

Vi hade en diskussion i C Mores studio och där jag lyfte att Isak med tanke på talangen, åldern, vad han gjort och i vilken miljö samt har två år kvar på kontraktet med AIK har en möjlighet att passera vad Malmö FF fick för Zlatan Ibrahimovic 2001. Vilket inte betyder att Isak är i klass med Zlatan eller kommer att bli.

Fotbollen har förändrats och det finns mer pengar inom den i dag. Om rätt klubbar är med och bjuder så kan det rassla i väg. AIK är inte heller pressat att sälja Isak ekonomiskt och har dessutom en vana att sälja spelare vilket talar för att man kan få fart på priset. Om 17-åringen passerar Zlatan-priset eller ej återstår att se, men efter att ha lyssnat på AIK:s Björn Wesström så låter det inte som om talangen blir kvar till nästa säsong.

Här är listan över de spelare som inbringat mest pengar när de sålts från Sverige. Givetvis var 40 miljoner hösten 1998 som Halmstads BK fick för Ljungberg mer än 40 miljoner kronor i dag och det får man ha i åtanke när man jämför affärer. Skiftande valutakurser och annat som tillgången på pengar inom fotbollen kan också påverka.

  1. Zlatan Ibrahimovic – 82,5 miljoner kronor
  2. Markus Rosenberg – 45 miljoner
  3. Afonso Alves – 42 miljoner
  4. Fredrik Ljungberg – 40 miljoner
  5. Ola Toivonen – 40 miljoner
  6. Ari da Silva Ferreira – 40 miljoner
  7. Marcus Berg – 38 miljoner
  8.  Isaac Kiese Thelin – 38 miljoner
  9. Vidar Örn Kjartanson – 38 miljoner
  10. Tokelo Rantie – 37 miljoner

Blev en hel del reaktioner på Twitter efter att jag talat om det möjliga priset på Isak. Om att man måste räkna upp Zlatans pris till dagens penningvärde, och någon hade det uppe på drygt 100 miljoner kronor. Så kan man se det. Sedan ska man veta att priset som Malmö FF fick för Zlatan antagligen hängde ihop med att spelaren själv fick en av de lägsta lönerna i Ajax trupp.

När en klubb värvar en spelare brukar man ha en budget och i fallet med Zlatan så hade han ingen agent utan fick hjälp av Malmö FF:s sportchef Hasse Borg. Vad Zlatan tyckte om det i efterhand har framgått i hans biografi. Jag tror aldrig att Malmö FF hade fått 82,5 miljoner kronor om Zlatan hade haft en agent som legat på för att han skulle få högre lön. Så en affär kan man se på olika vis.

Ajax gjorde dessutom en god affär och fick ut det dubbla när man 2004 sålde Zlatan till Juventus. Samtidigt ska man komma ihåg att många kring den holländska klubben ifrågasatte Leo Beenhakker under Zlatans första år i klubben. Han var då Ajax dyraste värvning någonsin, och hade inte levererat vad man hade räknat med.

I Alexander Isaks fall så kan hans eventuella pris vid en försäljning styras av att han förlängde kontraktet 2018 ut i våras och möjligen fick in en klausul eller något som kunde påverka AIK:s pris, men enligt mina kollegor på Fotbollskanalen så har inte Isak någon klausul och nu ska hans brorsa hjälpa honom att sålla i affärerna.

En del av invändningar kring priset på Isak handlade om att klubbar vill se honom prestera internationellt innan man köper honom. Så är det givetvis, men även om Zlatan spelat i U21-landslaget hade han vid tiden för affär gjort några insatser i Allsvenskan och sedan spelat en säsong i Superettan.

Det blir spännande att följa vad som sker kring Alexander Isak och i den bästa av världar så stannar han i AIK även under nästa säsong. Hade säkert varit både tryggt och nyttigt att vara i en miljö han känner väl och matcherna är tillräckligt utmanade. Fast verkligheten ser inte alltid ut sådan när man slår igenom på det sättet som Isak gjort.

olof.lundh
0 kommentarer

Nyhetsspäckat dygn med Allardyce, Jannes trupp och Besvärsnämnden

Sam Allardyce fick som väntat lämna posten som Englands förbundskapten. ”Big Sam” hann med en VM-kvalmatch (seger mot Slovakien) och 67 dagar på posten innan Daily Telegraph kunde publicera smygfilmat snack mellan Allardyce tilltänkta investerare i fotboll.

Om man bortser från att han talade illa om Gary Neville, Roy Hodgson, Wembley och prins Harry så är det givet att det var försvårande för Allardyce att han mötte investerare från Asien för att dels prata om ett extraknäck som skulle ge resor dit och runt fem miljoner kronor om året, dels att han talade om att man kan kringgå regelverket som hindrar tredjepartsägande av spelare.

Helheten blev en rejäl uppförsbacke för både det engelska förbundet och för Sam Allardyce. Lägg till att många kritiker ifrågasatt utnämningen av Allardyce, inte minst för att den dåvarande Bolton-managern i BBC 2006 pekades ut som en av dem som tog emot betalning av agenter för att köpa vissa spelare. Att FA helt enkelt tog en risk när man utnämnde Allardyce.

Därför kunde det engelska förbundet bara agera på ett sätt i slutändan, även om man försöker få ut att partnerna gemensamt kom fram till att bryta kontraktet. FA har på senare år gått hårt åt både Uefa och Fifa och pekat på att de organisationerna inte haft rent mjöl i sina påsar. Efter Allardyce sätt att uttala sig var det i det närmaste omöjligt att behålla honom.

Själv mest fascinerad av att Sam Allardyce inte var nöjd med sitt drömjobb och de 36 miljoner kronor som det betalade i årslön utan kände ett behov att jaga extraknäck. Den jakten på stålar verkar engelsk fotboll aldrig lämna, och att det finns en känsla av att mycket vill ha mer, mycket mer. Även Sven-Göran Eriksson föll på det greppet.

Sam Allardyce skyller på att han fastnade i en riggad fälla men han dök trots allt upp med två rådgivare på mötet. Det var inte direkt för att bara utbyta artigheter och snacka skit som parterna träffades. Det handlade om att Englands manager var sugen på mer pengar och därmed riskerade han sitt eget jobb.

Daily Telegraph har i dag fortsatt med sin granskning under rubriken ”Football for sale” och det handlar om åtta före detta managers som pekas ut utan att de namnges. Man utlovar mer, men just dag två kändes en aning tom men visar också på svårigheten att granska den här världen där inblandade på något sätt anger sig själva.

Precis som att det är svårt att granska föreningar och förbund i Sverige är det svårt att få insyn i klubbar i England som är stora företag. Insynen är bristfällig och det handlar om att någon berättar och helst kan backa upp det med dokument, men när det är utländska bankkonton är det en rejäl utmaning.

Har vi en liknande kultur som i England även här i Sverige? Det vore naivt att tro att man från svensk horisont skulle kunna stänga ut det här. Precis som att riggade matcher finns i Sverige och sprider sig hit så förekommer det konstiga affärer och turer vid spelaraffärer även här. Dock är det betydligt mindre pengar här.

Hade då journalistiken fungerat i Sverige? Ja, smygfilmat är alltid lätt att ifrågasätta men i fallet med att belysa en värld som är svår att få inblick i är det kanske enda möjligheten. Men för mig är det fel att lura in någon i en fälla där man lockar med en affär och syftet är att personen i fråga ska falla. Därför tror jag att det hade varit svårt i Sverige.

Sportsligt får Gareth Southgate ta över jobbet som förbundskapten på kort sikt. Tanken är att han leder landslaget i tre VM-kvalmatcher och en träningsmatch i höst samtidigt som förbundet letar efter en ersättare. Om det blir en engelsman? Ja, det är Eddie Howe som är hetast i så fall men väldigt ung för det jobbet även om Steve Bruce och Alan Pardew står i lägre odds.

FA gick på Sam Allardyce efter Roy Hodgson som i sin tur var en kursomläggning efter Fabio Capello där Steve McLaren varit ett kort mellanspel efter Svennis. Fakta är att engelska tränare har allt svårare att göra sig gällande, och frågan är vad FA vill ha? Ja, framgångar givetvis men det är svårt för det engelska landslaget att uppnå och det oavsett vad tränaren heter.

***

Sverige VM-kvalar mot FrankrikeStade de France 11 november. Matchen är flyttad, egentligen skulle den spelats 13 november. Det var dock årsdagen för de hemska terrordåden i Paris i fjol och där självmordsbombare försökte ta sig in på nationalarenan när Frankrike mötte Tyskland. Därför valde franska förbundet att flytta speldagen.

Under landslagssamlingen i november kommer Sverige även spela ytterligare en landskamp, en träningsmatch, och det blir borta. Var? Ännu inte bestämt, men med tanke på att Fotbollsgalan är flyttad till 21 november kan hela samlingen hamna i utlandet.

***

Bra jobb av Expressen att ta fram missnöjet med Pia Sundhage bland alla allsvenska klubbar. Sedan är det inte klubbarna utan SvFF som ska bestämma vem som är förbundskapten. Vore fel att skifta nu med nio månader till EM i Holland.

***

Pontus Jansson klev av skadad i paus mot Bristol City. Då släppte Leeds in mål och förlorade. Oroande för Gustav Engvall och Joel Ekstrand att de inte tog plats i Citys 18-mannatrupp.

***

Att flytta Fotbollsgalan till 21 november är för att få hem alla stjärnor i Pia Sundhages landslag som tog OS-silver. Nu krockar galan istället med herrarnas Champions League så räkna bort en hel del av Janne Anderssons spelare då klubbarna disponerar dem och inte behöver släppa dem.

Dessutom lär de flesta allsvenska spelare vara på semester tre veckor efter Allsvenskans slut. Zlatan som spelar Europa League på torsdagen kanske kommer? För ingen annan kan få Guldbollen. Just datumen kring Fotbollsgalan är som ett litet täcke, hur man än flyttar så blir det en glipa.

***

SvFF sänker priserna på biljetterna till Sverige-Bulgarien. Ett kliv i rätt riktning för att försöka locka ännu mer folk till Friends Arena för att se landslaget. Även om Sverige-Holland lockade bra med folk i ett internationellt perspektiv faller ju hela tanken med att gå från Råsunda till Friends Arena om man inte går över 40 000 åskådare.

Däremot är det öppna och nya landslaget inte bara öppet. Från början hade SvFF tänkt att köra en mediafri dag efter matchen mot Luxemburg, men man petade in Jonas Thern som scoutat Bulgarien på lördagens kväll. På söndagen kör man endast Janne Andersson och en spelare vid ett podium efter en stängd träning.

Tror man hade vunnit mer på att köra fram några spelare till, antingen på lördagen eller söndagen. För i den mixade zonen efter fredagens VM-kval blir fokus givetvis på den spelade matchen. Om man vill utnyttja medierna till att försöka bygga landslaget så hade man tänkt annorlunda, men öppenheten har uppenbarligen en gräns.

***

Martin Olsson och Ola Toivonen tillbaka. Sam Larsson inkallad. Dessutom plats för Albin Ekdal som lämnade förra samlingen skadad. Förbundskapten Janne Andersson dumpade samtidigt Emir Kujovic, Isaac Kiese Thelin, Oscar Lewicki, inkallade Victor Claesson och skadade Niklas Hult.

En trupp som måste fixa sex poäng mot Luxemburg och Bulgarien. Kan inte säga att jag saknar någon direkt, även om en formstark och hel Rasmus Elm hade varit bra, och gillar att Oscar Wendt är tänkt att användas högre upp i planen. Är Sam Larsson rätt man på den här nivån? Blir ett bra test.

Det är synd att Kujovic inte får speltid för han är en anfallare som hade varit en tillgång. Utan Kiese Thelin och Kujovic så saknar Sverige en mer target-player och det är en brist. Särskilt om man ser till att man ska möta ett backande Luxemburg och möjligen även ett defensivt Bulgarien.

***

U21-landslaget spelar två helt avgörande matcher kommande vecka. Först Estland borta och sedan Kroatien hemma. Den sistnämnda matchen på Vångavallen i Trelleborg…av alla ställen. Fast det är som Håkan Ericsson säger, det är svårt att hitta arenor som vill ta emot och kan ställa upp med allt som krävs.

Hoppas verkligen landslaget klarar av att nå EM i Polen nästa sommar. Vid sex poäng är man helt klart, men även fyra poäng kan räcka till playoff nu när EM är utökat till tolv lag jämfört åtta lag tidigare. Truppen känns lovande även om det är brist på speltid för en del och Estland bör man klara av och på så sätt ge sig själv ett rent avgörande mot Kroatien.

***

Janne Andersson hoppade till när Expressens Mathias Lühr frågade om Sam Allardyce och röran han satt sig i. Den svenske förbundskaptenen tolkade det som om Lühr antydde att han gjort något liknande…men den typen av frågor måste en förbundskapten kunna hantera.

***

Besvärsnämnden fastställde att Jönköping-Östersund slutade 1-1 efter att Disciplinnämnden tidigare i höst dömt 3-0 till ÖFK. Känns logiskt med 1-1, men regelverket är diffust och inte tillräckligt genomtänkt. I grunden borde man spela klart alla matcher, om de så ska spelas utan publik, och låta det avgöras på planen.

Bakgrunden är den avbrutna matchen mellan Jönköping och Östersund från i mitten av augusti då en 17-årig kille hoppade in på planen och attackerade ÖFK:s målvakt i matchens slutskede då ställningen var 1-1. Att Besvärsnämnden nu går på Jönköpings och SvFF:s Riksombuds linje är vettigt.

Samtidigt behöver svensk fotboll ta det här regelverket ett varv till. Det är svårt att definiera en supporter kontra en besökare och öppnar för oklarheter. Tänk att Malmö FF tidigare i år fick två poäng av Dn efter att man bedömt att en Blåvitt-supporter kastat knallskottet mot Tobias Sana. Man borde ha spelat klart matchen.

Man kommer aldrig att kunna täta alla luckor, men som det är nu är regelsystemet för godtyckligt. Tyvärr behöver man ha ett sådant här regelverk, och då måste det vara bättre på att täcka upp nya situationer och undvika att vissa klubbar är större vinnare än andra.

Grundregeln måste vara att ALLTID spela klart matchen, även om det inte går att få exakt samma förutsättningar, och på så sätt uppnå största möjliga sportsliga rättvisa. Den exakta rättvisan går aldrig att uppnå, men om Jönköping och ÖFK spelat de sista minuterna precis som Blåvitt-MFF spelat klart hade det varit bättre.

olof.lundh
0 kommentarer

En fotbollsnyhet som förgyllde måndagen

Andra måndagen i rad så var det en grymt bra nyhet på jobbet. Förra måndagen förlängde TV4 och C More med SHL och det återstår nu åtta år med hockeyns högsta serie vilket är en viktigt rättighet för C More. Under veckan så förlängde man även med hockeyallsvenskan.

Under måndagen presenterade EM-kvalet 2018-19 och VM-kvalet 2020-21 samt nya skapelsen League of Nations. Här är innehållet i det mäktiga avtalet som innebär att det blir väldigt mycket landslagsfotboll i C More och TV4. Inte bara Sveriges landskamper utan även de andra nationernas landslag:

• Tio landskamper med Sverige per år.

• Alla matcher i kvalet till fotbolls-EM 2020.

• Alla matcher för europeiska länder i kvalet till fotbolls-VM 2022.

• Alla matcher i nya Uefa Nations League, som ersätter vänskapslandskamperna, och gör alla matcher viktiga.

• Cirka 35 matchdagar landskamper per år och 250 landskamper per säsong.

• Formatet ”Week of football” – en sammanhållen vecka med 54 landslagsmatcher i EM-/VM-kval- och/eller Uefa Nations League-matcher. Varje landslag spelar under en sådan vecka 2 matcher. 3 Week of football under hösten 2018, 5 Week of football under 2019, följt av play off och träningsmatcher inför EM 2020.

Får inte glömma att TV4/C More redan har rättigheterna till EM 2017 (damer), VM 2018 (herrar), VM 2019 (damer), EM 2020 (herrar) och VM 2022 (herrar). En del av mästerskapen delar man med SVT, en del har man på egen hand. Redan nu vet vi att Sverige är med i EM 2017 nästa sommar.

Eftersom jag jobbat på TV4 när vi sålt landskamper och släppt rättigheter är det oerhört kul att se att ledningen tror på idrott som en viktig del för att bygga TV4 och C More. Hoppas naturligtvis att det ska förbli så, även om jag fattar att det handlar om affärer. Om inte tittare strömmar till eller man inte säljer abonnemang så är det svårt att motivera affärerna.

Så det är givetvis en del tryck på TV4/C More när nu ägarna Bonniers ger klartecken för att gå in tungt på några viktiga och stora rättigheter. En press man givetvis hellre har än ser hur konkurrenter disponerar rättigheter för landslag och ligor på bästa sätt. Därför är det en glädjens dag, men det ska betalas också.

Samtidigt är det aktörer likt SHL och Uefa som driver på 0ch vill ha mer och mer betalt för rättigheterna. Konkurrensen är tuff i Sverige med både TV4-Gruppen och MTG-Viasat som har betal-tv och en utmanare som Discovery (äger Kanal 5 och Eurosport) och det måste vara en dröm för dem som säljer. Man kan driva på priserna uppåt.

I en tid när teknikutvecklingen gjort att det är direktsänd sport och underhållning som Melodifestivalen och Idol och Let’s Dance drar tittare så är det svårt för tv-kanaler att stå vid sidan när det är stora och viktiga rättigheter som är till salu. Upp till oss som jobbar med rättigheterna att ta hand om dem på bästa sätt, men det är något som bara är roligt.

En del kanske undrar om Allsvenskan? Den tillhör C More och TV4 till och med 2019. Så det återstår över tre säsonger till men det är klart att man gärna får förlänga i god tid. Samtidigt kanske svårt för Sef att veta vilket som är bästa läget att sälja rättigheten för att maxa, närmast av de stora att komma ut på marknaden är Champions League.

Priset på rättigheterna? Ja, det är inte så att någon berättar det för mig så jag får gå lite omvägar för att få en känsla kring var de ligger. Det enda man kan vara säker på är att det inte blivit billigare sedan man senast sålde dem. Tacksam att jag inte behöver fundera på att få affären att gå ihop, för det är en utmaning.

***

Lisa Dahlkvist är gäst 117 i podden Lundh, och du lyssnar via denna länk. Landslagsmittfältaren var tongivande när Pia Sundhages gäng bärgade ett OS-silver i Rio de Janeiro, inte minst med sina avgörande straffar mot både USA och Brasilien.

Straffspecialisten berättar att det var en ren slump att hon slog den sista straffen, att Hope Solos handskpsykning var okej och att USA:s målvakt straffats för hårt, att Tyskland är ett svårförklarat spöke för Sverige och hur hon upplevde turerna kring när hon blev benämnd som Sven ”Dala” Dahlkvists dotter.

I podden talar Lisa Dahlkvist om att hon egentligen tänkte lägga av i landslaget efter VM 2015 då Pia Sundhage inte satsade på henne, att hon anser att Sundhage ska fortsätta över EM-slutspelet, att de unga spelarna kommer att vara ännu bättre nästa sommar och att Rosengård-tränaren Jack Majgaard Jensen har fel när han ifrågasätter det svenska defensiva spelet.

Dessutom säger Dahlkvist att hon vill att Örebro SK och KIF Örebro ska slås ihop för att möta konkurrensen på kontinenten, om hierarkin i Paris SG, om bristen på publik i Allsvenskan, om alla klubbyten, om turerna i Tyresö och att förutsättningarna som heltidsproffs bara blivit bättre och bättre.

Podden #Lundh är uppe i 117 avsnitt sedan starten och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat Rubarth och de flesta avsnitt senaste halvåret och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Pontus Jansson har på några matcher cementerat sig som hjälte i Leeds. Fyra raka segrar och uppoffrande spel hjälper till.

***

Malmö FF avgör sent gång på gång. Kan det räcka? Skadorna på Rosenberg och Christiansen oroar naturligtvis klubben och det är givet att en säsong där Sverige både är med i EM och i OS (ingen paus där dock) så blir spelschemat pressat.

Det är svårt att förstå att SvFF går rakt mot forskningen som är tydlig gällande vad brist på återhämtning gör för skaderisken. Kan inte riktigt se att det ska handla om att spela från februari till november för att kunna få in någon extra dag i spelschemat.

***

Tisdag 14:00 tar Janne Andersson ut VM-kvaltruppen till mötena med Luxemburg och Bulgarien. Oscar Lewicki och Emir Kujovic platser är under hot. Kanske finns det plats för Rasmus Elm? Sam Larsson? Isaac Kiese Thelin lär vara med från start. Martin Olsson också?

***

Var med på Bokmässan i Göteborg i helgen och det var kul att följa cirkusen på plats även om det kändes som att vara en spigg i Atlanten om man ser till hur många författare och utställare som fanns där, och vilka giganter det är som drar folk. Leif GW Persson, Ernst, Schulmans, Clara Henry, Fredrik Backman, Ingemar Stenmark och så vidare. Man blir ödmjuk inför hur många som skriver böcker och dessutom många bra böcker.

Att då möta läsare som var nöjda eller ville köpa signerade ex av ”Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll” var en verklig boost även om jag var med om en signering med en såld bok och i övrigt tomt. Samtidigt var det inte så hela tiden, och även om fotboll och idrott är stort och populärt är det kanske inte så stort i just böckernas värld, även om Stenmark drog folk.

Mats Rubarth var på plats och signerade sin självbiografi och även bröderna Kenta och Billy Ohlsson hade en sittning i en av många montrar på mässan där duon signerade sin bok om sex decennier i Bajens tjänst. Nanne Bergstrand fick sig en rejäl omgång i slutet av boken, uppenbart att Ohlssons vill se en annan fotboll.

Sprang även på Blåvitt-tränaren Jörgen Lennartsson som var där och shoppade böcker. Han jagar mest ledarskapsböcker för att läsa mellan säsongerna men även en del skönlitteratur som han plöjer under säsongen. Framför allt hyllade han NBA-tränaren Phil Jacksons bok om elva ringar (som man får när man vinner).

En annan fotbollsprofil i Göteborg var Glenn Schiller, men honom träffade jag i baren på Park Avenue. Det är där Bokmässan fortsätter på kvällar och nätter. Hans fru Monika Ahlberg är vass på kokböcker och var där och jobbade medan Glenn var medföljande och på synnerligen gott humör.

Alltid kul att besöka en värld som är ny och det gav mersmak. Kanske får sätta mig under 2017 och skriva en ny bok. Fram till dess väntar en signering på NK onsdag kväll 28 september och på Akademibokhandeln på Mall of Scandinavia 10 oktober, inför VM-kvalet mot Bulgarien.

olof.lundh
0 kommentarer

Tio år sedan de första stapplande stegen i Fotbollskanalens tjänst

Mats Rubarth var gäst i podd 116 av Lundh. Den förre AIK:aren släpper sin självbiografi på helgens Bokmässa och då passade jag på att podda med honom. Han är inte urtypen för en fotbollsspelare och är dessutom en person som reflekterat om en hel del vilket borgade för ett intressant samtal.

I podden berättar Rubarth om varför han aldrig kände sig helt hemma i fotbollsvärlden, om att inte vilja vara ”grabbig” och snärta med handdukar, om att leva på inspiration, om hur han förändrades när han klev in på planen och hur det är att ställa om till ett liv utan fotboll.

Dessutom berättar Rubarth om hur AIK-basen Stefan Söderberg fick ur honom lönen, varför han nobbade bud från Norge, Danmark, Holland och USA, om medspelarna och tränarnas reaktioner på hans utvisningar, om när Blåvitt försökte värva honom från AIK och varför han är glad att han spelade så länge i AIK.

Mats Rubarth är även öppen om att det sved när AIK vann SM-guld året efter att han slutat, om hur dåligt förberedd han var när A-landslaget kallade och om baksidan med att spela för en storklubb där man kan bli tillsagd om man är ute och tar en öl och där en Bajen-supporter tryckte upp honom mot väggen efter ett derby.

Podden #Lundh är uppe i 116 avsnitt sedan starten och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat Rubarth och de flesta avsnitt senaste halvåret och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Pressen på Malmö FF inför mötet med Elfsborg

***

Vad är Alexander Isak värd? AIK sitter på en Zlatan-liknande spelare och med tanke på att 17-åringen snittat mål i varannan start och dessutom går in och äger derbyt mot Djurgården så sitter klubbens sportchef Björn Wesström i ett delikat läge. För det är klubbar från de största ligorna som kollar in talangen och kan vilja värva honom och då betala bra.

Frågan är om inte priset i dag är snäppet under Zlatan som kostade 82 miljoner kronor när Ajax värvade honom i mars 2001, även om han först flyttade på sommaren. Över 50 miljoner kronor borde vara givet för en sådan talang, och det är så att åldern innebär att priset går upp. Ändå är Isak långt från de dyraste tonåringarna i världen

Med tanke på att anfallaren bara förlängde sitt kontrakt med ett år, från att gå ut i december 2017 till december 2018, när han fick ett A-lagskontrakt så är det troligt att Isak har koll på sitt värde och vill ha en möjlighet att flytta. Han hade ett starkt förhandlingsläge med AIK och det avspeglade sig i kontraktets längd.

Naturligtvis är det inte givet att han ska flytta för att få bästa sportsliga utveckling. Snarare är minst en säsong till i AIK antagligen det bästa, men det är inte lätt att stå emot när storklubbar från Italien, Spanien, England, Holland och Tyskland lägger fram kontrakt som innebär pengar på en helt annan nivå och dessutom med satsningar som från håll ser lovande ut. I jakten på spelare lovar man ofta fylligt.

Att välja rätt klubb är dock inte lätt, för emellanåt kan man inte skydda sig mot att en tränare får sparken, klubben byte ledning eller att resultaten går emot och spelet läggs om. Eller att tränaren inte vill ha spelaren. Plötsligt så sitter man i frysboxen. Norrmannen Martin Ödegaard, som bara är ett år äldre än Isak, är ett exempel på att det är lätt att trampa fel när hela Europa jagar en.

Apropå Ödegaard så betalade Real Madrid 30 miljoner kronor till Strömsgodset, där han gjort fem mål på 23 matcher, ta bara att är Isak är uppe på sex mål redan och att spela för AIK smäller högre. Visst, den norska klubben kan få upp till 30 miljoner till om norrmannen spelar och tar olika kliv men i dagsläget känns det avslägset från Reals andralag.

Rådet till Isak är väl att försöka få någon klubb att värva en och sedan låna ut en till AIK så man kan fortsätta utvecklas i en miljö man känner till och där man kan ta kliven i lagom takt. Om det går att lösa? Allt går, och AIK är en klubb som spelar stora matcher och jagar i toppen och det är inte fel när man inte ens gått ut gymnasiet.

Viktigt att påpeka att det inte finns några rätt eller fel i den här världen. Det går så oerhört snabbt och det är lätt att glömma att Ajax efter Zlatans första år i klubben ville sälja honom för man var missnöjda och att en affär var på gång med Middlesbrough. Frågan om hans utväxling varit likadan efter det? Istället blev han kvar och istället var det Midos karriär som spårade ut.

Om vi bortser från affärer och klubbval. Vilket derby Isak gjorde. Så imponerande. AIK var dessutom klart vassare än Djurgården som inte var sig likt jämfört med i segern mot Malmö FF. Även om Dif åt sig in i matchen vid ställningen 0-1 så var det ändå AIK som hela tiden hade spetsen och vann rättvist. Sista målet av Obasi var klass, men vad gjorde Dif-försvaret? Sex man…och ingen järnkamin.

***

Någon som har tips på hur man äter popcorn på annat sätt än mula in det? Tar tacksam emot tips.

***

Skrev det förra veckan och skriver det igen: IFK Norrköpings prestation 2016 är större än 2015 då man vann SM-guld.

***

Helsingborgs IF hade flyt mot Sundsvall. Räcker det? Såg bara delar av matchen, men det lilla jag såg imponerade inte spelmässigt men tre sådana poäng kan ge en rejäl boost. Spännande att kampen om kvalet lever.

***

Det är tur att sociala medier påminner om att det tiden går. Även om jag och Tobias Rosvall pratade om det för någon månad sedan så var det Linkedin som fick mig att komma ihåg att i dag är det exakt tio år sedan jag klev in på TV4 första gången. Fredagen 22 september sade jag upp mig från Expressen och lämnade in datorn och åkte sedan till Tegeluddsvägen.

Det var nervöst och egentligen ett helt oskrivet blad i vad jag skulle göra. Tanken var att jag mest skulle styra och utveckla sajten Fotbollskanalen.se men att det inte skulle finnas tid till journalistik i jobbet. Jag såg till att få in även en hel del av journalistiken i jobbet och det blev till slut ganska bra även om det inte varit någon rak resa.

Bakgrunden var att TV4 våren 2006 köpt en massa fotbollsrättigheter till svensk fotboll och insåg att man behövde finnas på nätet för att ta hand om dem och försöka tjäna pengar på dem. Under sommaren hade man kommit på att man skulle starta en sajt och ett tv-program med samma namn: Fotbollskanalen, och i den processen var inte jag inblandad, men någon fastnade för mitt namn när man skulle dra i gång.

Då var jag i Expressens frysbox sedan jag hade gjort fel gällande ett extraknäck för agenten Kent Carlzon. Jag hade skrivit texter på svenska och engelska om spelare till hans hemsida och det gjorde att Expressen tog bort mig från mitt jobb som fotbollsreporter på sporten och jag hade varit ledig ett halvår (via komp och semester). När jag kom tillbaka till tidningen efter sommaren för att jobba som nyhetsreporter ringde TV4.

I slutet av september tackade jag ja till erbjudandet från Mattias Fyrenius om att driva sajten Fotbollskanalen och fick en provanställning på sex månader med sänkt lön. Löftet var att om jag fick fart på Fotbollskanalen både besöksmässigt och ekonomiskt under den tiden så skulle jag bli anställd. Vet att Ekwall breakade nyheten om min flytt på sin blogg men jag hittar inte inlägget.

Ekwall betygsatte även min klädsel när jag två dagar senare var med i det första programmet som hette Fotbollskanalen och gick sent på söndagskvällen. Då var det ett debattprogram och chefen Per Nunstedt som skissat på det väckte ont blod genom att ha Robbie Fowler sniffandes en vit kortlinje som målfirande i vinjetten, men tanken var att programmet skulle sticka ut lite och ge sajten kännedom.

Ola Wenström var ständig programledare och på den tiden var Magnus Hedman ofta gäst, sedermera Hasse Backe eller Pontus Kåmark, och jag skulle med dator i knät hålla kontakt med tittarna och följa snacket. Lägg till att vi bjöd in en gäst till varje program och vi snackade om något ämne i varje program.

Kalmar FF:s La Manga-film gick bäst när det gällde att skapa rubriker i Expressen, Barometern och Aftonbladet. Kul att läsa krönikor på SvenskaFans från våren 2007 för att förstå hur filmen skakade om, ett och två. Här ser ni det klassiska programmet där Henrik Rydström o Co lekte regissörer:

Bästa var att Kalmar FF i efterhand insåg att publiciteten varit så bra att Nanne Bergstrand undrade om inte spelarna ville göra en ny film påföljande år, från Aftonbladet och Expressen. Så i mitt uppdrag på TV4 ingick även att vara med en del i tv och den delen växte med tiden och efter några år fick jag även lägga undan datorn och det blev inte lika viktig del av arbetet när jag var med i rutan.

Tv-programmet Fotbollskanalen blev Fotbollskanalen Europa hösten 2008 när Per Nunstedt och Ola Wenström lämnat TV4 för Viasat. Emir Osmanbegovic blev fotbollschef och han stöpte om programmet och det blev mycket lyckat. Han var även kreativ i att ta fram Superlive och en del andra roliga upplägg. Jag och Ekwall körde Ekwall vs Lundh och en massa annat genom åren.

Parallellt pågick jobbet med sajten. De första två åren på TV4 vill jag inte göra igen, om man säger så, även om det var kul så var det jobb hela tiden. Dessutom nervöst eftersom jag inte visste om det skulle bli en anställning, och man kan väl säga att den osäkerheten var en rejäl brasa och det gjorde att jag låg i med jobbet. Det var allt från att jaga nyheter, styra upp redaktörandet, träffa kunder och vara med i olika tv-sändningar med en dator i knät.

Hade ingen koll på hur liten och okänd sajten var från start – veckosiffror på under 30 000 unika besökare – och hade jag fattat det hade jag nog tvekat, men ibland är det bra att inte känna till allt och bara köra på. Inte ens när vi fick ett bra genomslag av nyheten om Henrik Larsson till Manchester United i december 2006 så hade sajten mer än 11 000 klick under den dagen.

Men det gick till slut och när jag under våren 2007 skrev på en anställning med TV4 var det både skönt och ett kvitto på att arbetet gett effekt. Robert Laul var inne på samma spår i Resumé sommaren 2007. Fotbollskanalen.se blev med tiden en spelare i fotbolls-Sverige och givetvis var TV4 en stark motor men det går inte av sig självt att se till att det finns bra och relevant innehåll som fyller sajten 24/7.

Kunde aldrig drömma om den utveckling som varit och är absolut inte ensam i det jobbet som gjorts utan det är oerhört många som varit delaktiga i att placera Fotbollskanalen där den befinner sig, inte minst Katarina Koritz som drev på sajten i många år. Däremot är jag nog ensam om att ha varit med från starten i källaren på TV4, eller i varje fall en våning ner och en bra bit från Sporten, där jag satt och skissade fram sajten hösten 2006. Den lanserades i mars 2007 och levde fram till i juni 2015.

Som så ofta handlade det om tur och tillfälligheter och när vi drog i gång så var fortfarande kvällstidningarna inriktade på papperstidningen och morgontidningarna skötte inte nätet ens med vänster hand. Det fanns en lucka för Fotbollskanalen och den tog vi och det är rätt häftigt att inse att vi etablerat något starkt trots att vi var rätt få från starten. Första året var det bara jag, Pierre Matteoni och Karl Romanus som rattade sajtverksamheten och Bella Tidblad var den närmaste chefen.

Sedan tre år tillbaka är jag inte alls involverad i den dagliga driften av sajten längre även om jag fortfarande bloggar, poddar, krönikerar och skriver en del artiklar som är kopplat till Fotbollskanalen. I dag är det Tobias Rosvall som styr och ställer, mejla honom på tobias.rosvall@tv4.se om ni har idéer, tankar eller frågor och det är bra att nya krafter kommer in och tar tag i jobbet som hela tiden måste utvecklas.

Att bara kunna ägna mig åt journalistik är en lyx och det är ett jobb jag verkligen älskar. Sedan vet jag att inget är givet och att det gäller att vara på tå för att hänga med. Ur det perspektivet är det bra att inte fundera för mycket på det som varit och att tiden gått utan titta framåt. Men jag gjorde ett undantag i dag på grund av, eller tack vare, Linkedin där folk automatgratulerade på årsdagen av min anställning.

olof.lundh
0 kommentarer

Sef vill ha sovjetiskt styre – men Peking visar klass trots tapp

AIK:s Rikard Norling är veckans poddgäst. Här lyssnar du på avsnittet med honom. Han berättar om sin utveckling som både tränare och människa och erkänner en hel del fel från senast han var i klubben. Då han lade sig saker han inte hade med att göra, jagade spelarna för vad de åt och drack och ”inte var snäll” mot Ola Andersson och han vill be förre AIK-basen Per Bystedt om ursäkt.

Norling ger även en rätt osminkad bild av sin tid i Malmö FF. Där Norling kände sig som en nödlösning från start och inte kände sig fullt ut accepterad av alla delar av klubben trots framgångarna. Lägg till hans överraskande avhopp efter SM-guldet 2013, som fick MFF-ledningen att uppträda kyligt mot honom i somras, och det finns en del att lyssna på för MFF-intresserade.

Dessutom ger Norling sin syn på en mängd saker inom svensk fotboll och även om han uttrycker det som om att han är imponerad av Hammarbys Nanne Bergstrand så framgår det rätt tydligt att den cyniska fotbollen som Bajen spelat på sistone inte står högt i kurs. Fansfavoriten Norling säger också att han är rädd för att bengaler ska skada någon och att barnen inte får gå på alla AIK-matcher.

Podden #Lundh är uppe i 115 avsnitt sedan starten och ALLA avsnitt finns här och bland gästerna finns SVT:s Daniel Nannskog och nye förbundskaptenen Janne Andersson, hans två scouter Jonas Thern och Tom Prahl, spelare som Oscar Wendt, Ludwig Augustinsson, Andreas Granqvist, Patrik Carlgren och Emir Kujovic, journalister som Erik Niva och Robert Laul och inrikesminister Anders Ygeman.

***

Stefan Lundin är sportdirektör för Svensk Elitfotboll och nu vill att klubbarna gemensamt ska stoppa försäljningar av spelare för att få svenska klubbar att nå gruppspelet i Champions League och Europa League med en större regelbundenhet. Allt enligt en intervju på Viasatsport. Bakgrunden är att inga svenska klubbar är med när gruppspelet drar i gång för första gången på fem år.

Tyvärr hänger inte Sef med i verkligheten och försöker istället stänga den ute. Det är bara två år sedan Lundins chef Lars-Christer Olsson ville att klubbarna skulle bänka spelare som vägrade förlänga sina kontrakt. Däremot fanns det ingen tanke på de spelare vars klubbar vägra förlänga kontrakten, utan det här skulle vara en ensidig rättighet för klubbarna.

Blir mörkrädd när jag ser att några av svensk fotbolls högsta företrädare förespråkar lösningar som dels strider mot EU-rätten om fri rörlighet, dels knappast genererar någon större motivation från spelare som kommer att stoppas från att ta ett kliv de är sugna på och kanske inte får fler möjligheter till. Eller att man vill tvinga dem att förlänga men utan att ge något tillbaka.

Om klubbar ska spela ”hardball” med spelarna så får de kanske sluta ta Bosman-spelare på egen hand. Naturligtvis ska kontrakt respekteras och i fallet med Emir Kujovic så var det en sista möjlighet att ta in pengar och det var något spelaren drömde om. Att IFK Norrköping inte hade några pengar att stå emot försäljningar av Alexander Fransson och Arnór Ingvi Traustason är en verklighet som är svår att ändra på.

Givetvis har svensk klubbfotboll problem men det kan vara värt att påminna om att FC Köpenhamn är enda nordiska lag som är med i något av gruppspelen, den här gången i Champions League. Det går också att påpeka att man ska bli bättre på att ta betalt men det är svårt för klubbar utan pengar att stå emot när det är tomt i kassan och man ska klara elitlicensen.

Vägen fram är inte att agera sovjetiskt och försöka stänga ute världen. Man kan påminna om att Malmö FF nådde Champions League både 2014 och 2015 trots att man sålde enormt många spelare inför bägge säsongerna. Få trodde på MFF inför 2014 när man tappade tränare, sportchef, vd, lagkapten och en rad spelare och ändå klarade man av klivet.

Apropå Stefan Lundin kan det vara värt att påminna om att han lämnade Halmstads BK för portugisiska Maritimo i början av sin tränarkarriär? När gick han från Sverige till Portugal då? Jo, mitt i sommaren och mitt i säsongen naturligtvis. För det var då anbudet kom som givetvis var en dröm för tränaren och HBK släppte honom.

***

Pontus Jansson får beröm från både medier 1 och 2 samt från Leeds-fansen. Har den kollen…men det är Championship. Samtidigt kul att han får speltid och möjlighet att göra avtryck och Leeds är tyvärr en säljande klubb så det kan vara en väg uppåt i ligasystemet.

***

Hörde att Häckens rekrytering av Mikael StahreExpressens nyhet – inte landade helt klockrent i klubbens omklädningsrum.

***

Vad sker i Paris SG efter Zlatans reträtt? Och att ägarna sparkade Laurent Blanc? Tufft möte med Arsenal direkt i Champions League. Hatem Ben Arfa på läktaren och beordrad extraträning.

***

Klart det är imponerande av Malmö FF att avsluta matchen så starkt mot IFK Göteborg som gör en riktigt bra insats på Swedbank Stadion. Kombinationen Markus Rosenberg och Alexander Jeremejeff visade lite vad motståndarna i form av Blåvitt saknade med en svagare Tobias Hysén på bänken och inga riktiga avslutare på planen.

Det var efter matchen rätt uppenbart att Rosenberg uppskattade att få en annan roll när nu Vidar Örn Kjartansson flyttat till Israel. Kombinationen Rosenberg och Jeremejeff påminde mer om när Isac Kiese Thelin var Rosenbergs anfallspartner och då blev det betydligt fler mål från MFF:s lagkapten.

Tummen upp till sportchefen Daniel Anderssons rekrytering. Att Häcken inte riktigt såg samma potential i Jeremejeff framgick i podden med Mathias Ranégie tidigare i våras. Dif-anfallaren berättade att Häcken var intresserat att värva honom, men att man ville sälja Jeremejeff först innan man kunde ta in Ranegie men det blev inte av.

Guldstriden går in i ett spännande skede och kan bara se tre lag involverade och egentligen står det väl mellan Malmö FF och IFK Norrköping även om det är för tidigt att helt räkna bort AIK med nio omgångar kvar att spela. Så här ser restprogrammet ut:

Malmö FF, 48 poäng, 28 plusmål

Återstående matcher: Djurgården (B), Elfsborg (H), Helsingborg (H), Häcken (B), Norrköping (B), Östersund (H), Falkenberg (B), Gefle (B), Hammarby (H).

IFK Norrköping, 47 poäng, 26 plusmål

Återstående matcher: Helsingborg (B), Östersund (B), Djurgården (H), AIK (B), Malmö (H), Falkenberg (H), Elfsborg (B), Hammarby (B), IFK Göteborg (H).

AIK, 40 poäng, 12 plusmål

Återstående matcher: Gefle (H), Djurgården (B), Elfsborg (B), Norrköping (H), Östersund (H), IFK Göteborg (B), Häcken (H), Jönköping (B), Kalmar (H).

Det ska vara upplagt för Malmö FF att ta hem det här. SM-guldet är klubbens att förlora, även om man har en del mittbacksproblem. Visst, man har rätt kniviga matcher framöver fram till 16 oktober då Norrköping väntar på bortaplan. Förhoppningsvis lever guldstriden även till dess.

Egentligen är det nästan en starkare bedrift av IFK Norrköping att man är ett topplag i år också än att man vann SM-guldet i fjol. Inte bara har man förlorat guldtränaren Janne Andersson mitt under säsongen och ersatt honom med Jens Gustafsson, man har ju även tappat mer än ett halv guldlag:

Startelvan när man ordnade SM-guldet: David Mitov Nilsson – Linus Wahlqvist, Andreas Johansson, David Boo Wiklander, Nikola Tkalcic – Christoffer Nyman, Alexander Fransson, Daniel Sjölund, Arnor Traustason – Emir Kujovic, Alhaji Kamara.

 

Startelvan när man slog Jönköping senast: Andreas Vaikla – Linus Wahlqvist, Andreas Johansson, Marcus Falk Olander, Filip Dagerstål – Niklas Bärkroth, Tesfaldet Tekie, Daniel Sjölund, David Moberg Karlsson – Sebastian Andersson, Karl Holmberg.

 

Det är rätt sensationellt att man fortsatt kunna slussa in nya spelare och ersatt dem som flyktat och ändå inte tappat så mycket i kvalitet. Ta bara Andreas Blomqvist som inte spelade senast men som är ytterligare ett exempel på att Peking fortsatt att ta kliv. Därför går det inte att räkna bort de regerande mästarna på något sätt, även om man trotsar idrottens naturlagar.

Inte utan att jag lider lite med Blåvitt som gör en match där man definitivt borde tagit minst en poäng och absolut kunde ha tagit tre poäng. Fast det blir inte så när man inte sätter de chanserna man skapade, krävdes ett MFF-självmål för att få hål på Wiland, och sedan saknar man Gustav Svensson.

Man släpper in för många mål och en del är för lätta. Visst kan man stirra på Bjärsmyr, Rogne och de andra i backlinjen och även John Alvbåge har gjort en svagare säsong. Ändå känns det som om tappet av Gustav Svensson till Kina som förklaringen. Mittfältaren skyddade Blåvitt-försvaret på ett förtjänstfullt sätt.

Under 2015 släppte Blåvitt in 22 mål på 30 omgångar. Hittills har man släppt in 27 mål på 21 omgångar (jag räknar bort 0-3 som det blev mot Malmö efter Disciplinnämndens beslut) och det är en ökning från 0.73 i snitt per match till 1,29 vilket är en procentuell ökning på 75 procent. Framåt har man faktiskt gått från 1,73 mål per match 2015 till 1,76 2016.

I det här läget känns cupmatchen mot Oskarshamn i oktober som Blåvitts viktigaste uppgift under 2016. För att ha dörren till Europa öppen via gruppspelet i vår. Annars är det en säsong som ger intrycket att vara över, där man är för långt efter AIK på tredjeplats och formen talar inte heller för klubben.

Man räddade ekonomin genom att sälja Engvall och Aleesami men det väntar en tuff vinter för kostnaden för truppen är ännu för hög. Klubbens kassör gav en nykter bild i G-P inför förra veckans medlemsmöte och det är skönt med ett plusresultat men kraven att prestera sportsligt finns där och det är givetvis kämpigt.

olof.lundh
0 kommentarer

Var finns mittfältaren som ger Sverige stadga?

Den förre skyttekungen och numera SVT-experten Daniel Nannskog är gäst i nystarten av podden Lundh. Lyssna via den här länken. Där ger han sin syn på landslaget efter Zlatan, vilka som kliver fram, varför han anser att Janne Andersson var helt rätt val och hur han såg på Kim Källströms sommarprat om bland annat att Zlatan styrde det mesta.

Den tidigare anfallaren ger självklart sin syn på Allsvenskan, talanger som Alexander Isak och berättar att han gärna återvänder till fotbollen som sportchef, hur han skulle bygga ett lag och drar exempel på dålig scouting i bland annat IFK Göteborg som värvade från Norge.

Totalt finns 113 avsnitt av podden #Lundh och ALLA avsnitt finns här och bland gästerna finns nye förbundskaptenen Janne Andersson, hans två scouter Jonas Thern och Tom Prahl, spelare som Ludwig Augustinsson, Andreas Granqvist, Patrik Carlgren och Emir Kujovic, journalister som Erik Niva och Robert Laul och inrikesminister Anders Ygeman.

***

Hela presskonferensen med Janne Andersson ser du nedan. Rätt intressant med hans inställning till läckta startelvor och annat som stört hans föregångare.

***

Sverige kan återvända till att ladda upp i utlandet inför landskamper. Möjligen samlas man i Luxemburg och tränar på plats där från måndag 3 oktober inför VM-kvalet 7 oktober. Under Erik Hamréns dagar och även på slutet av Lars Lagerbäcks tid så åkte man ofta bara ett drygt dygn före avspark.

***

Precis som under EM-slutspelet i Frankrike så räckte inte det svenska mittfältet till riktigt i VM-kvalpremiären mot Nederländerna heller. Framför allt det centrala mittfältet med Oscar Hiljemark och Alexander Fransson haltade i Janne Anderssons landslagsdebut, men även Marcus Rohdén hade det tufft på högerkanten.

Emil Forsberg var ett undantag med ett vasst avslut och dessutom spelvändningen som ledde till det svenska målet. Han vågade dessutom hålla i bollen och utmana och Sverige behöver mer av den varan om man ska höja sig ytterligare i jakten på en trovärdig VM-jakt.

Om inte mittfältet funkar så blir både försvarsspelet och anfallsspelet lidande. Kan sakna en mittfältare som skulle ge Sverige lugn och stadga. Någon som inte bara krigar och försöker vinna boll utan en spelare som verkligen kan hålla i bollen och ge ett lugn och bidra till ett anfallsspel som saknades stora delar av matchen.

En Anders Svensson eller en Kim Källström i toppslag eller en Jonas Thern. Inser att det är svårt att tvinga fram en spelare i den klassen och samtidigt är det svårt att se några givna alternativ centralt i dagens svenska fotboll. För det är uppenbart att det är centralt även om det handlar om kollektivet och laget.

Givetvis är Albin Ekdal högaktuell om han får ordning på skadorna för han var kraftfull när han väl spelade under EM-slutspelet. Dock oroar det att han är så skadebenägen och att en ankelskada förstört starten av den här säsongen, och att han fick förra säsongen spolierad.

Annars ser jag inga direkta lösningar. Om Oscar Lewicki hittar formen? Nja. Eller ska Andersson hoppas på att Rasmus Elm hittar tillbaka efter sjukdomar och annat som stört? Det svåra är att det inte finns några givna och verkliga alternativ. Kanske handlar det om att ge Fransson/Hiljemark förtroende och tid?

På högerkanten är det givet att Andersson kan hitta något annat än Rohdén. Jimmy Durmaz fanns med i VM-kvaltruppen men ansågs för offensiv av förbundskaptenen men bör ha möjligheten att utmana i nästa VM-kval mot Luxemburg och Bulgarien. Utanför truppen finns Nabil Bahoui, Sam Larsson och Robin Quaison som Andersson och Peter Wettegren bör kolla in.

Även om Janne Andersson bara tar en match i taget så är verkligheten sådan att VM-kvalet är en serie över tio matcher och man har sällan råd att tappa många poäng på hemmaplan om man ska tro på VM och Luxemburg måste man bara slå både hemma och borta.Så det krävs sex poäng i oktober då Luxemburg väntar borta och Bulgarien hemma.

Då vill det till att Sverige höjer sitt anfallsspel ett snäpp för det var som Janne Andersson konstaterade, att om landslaget spelar som mot Nederländerna så kommer man närmare en förlust. Det måste helt enkelt till ett mittfält som ser till att det händer mer än att det krigas och vinns bollar som tappas direkt.

olof.lundh
0 kommentarer