Olof Lundhs blogg

En del av reaktionerna efter Sverige-Danmark

Veckans podgäst har en tydlig koppling till Danmark. U21-landslagets vänsterback Ludwig Augustinsson är avsnitt 77 av podcasten Lundh. Vi träffades i Malmö i förra veckan och under en knapp timme så berättar han om målmedvetenheten och drivet som tagit honom från Brommapojkarnas fotbollsskola till välbetalt proffs i FC Köpenhamn och dessutom till EM-guld med U21-landslaget.

I podden berättar den omskolade mittfältaren – ett beslut med tanke på landslaget – om tacksamheten mot Blåvitt som lyfte honom trots tunga skador, drömmen om Manchester United, planen som stakar ut hela karriären, förvåningen i Danmark över att Erik Hamrén ratar honom och att han hellre spelar EM i Frankrike med Sverige än OS i Rio de Janiero.

Sedan tidigare finns det 76 avsnitt av podden #Lundh och de går att lyssna på via Fotbollskanalen.se eller iTunes, Acast, Youtube eller så googlar man Lundh och pod och hittar den. Givetvis finns podden på Podcaster, Podkicker och en massa andra alternativ för poddlyssnande. Bara att hänga på, över fem miljoner lyssningar kan inte ha fel.

***

Marcus Allbäck och kocken Mats Broström var landslagets förtrupp i Danmark. Träffade dem på klassiska Café Victor under söndagskvällen.

***

Pione Sisto är blixtinkallad i danska truppen efter att ha fått ordning på sin skada.

***

Norge föll rätt rejält mot Ungern i playoff. Trodde att Högmo o Co skulle fixa det, för även om Ungern ryckt upp sig så är det är en del gamla stötar kvar i laget. Så här i efterhand hade kanske norrmännen varit att föredra från svensk sida, men det hade blivit andra matcher och med en annan laddning.

***

Blev en sittning med Mats Olsson och kollega Ekwall under söndagskvällen. Råbiff, pommes och dansk öl och ett batteri stories från både förr och nu. Ibland behöver man skratta och det gjorde vi. Den 15 november 2015 är för evigt inskrivet i huvudet för en del roliga diskussioner.

***

Regn och grått i Köpenhamn. En måndag i november och den danska huvudstaden är inte direkt inbjudande.

***

Det är alltid kul att jobba med något som engagerar och även om Sverige vann med 2-1 så är inte alla nöjda. Här är några av mejlen som jag fått:

Hej! Men mina tankar från matchen igår känns lite negativ, jag tycker Danmark spelar en fin fotboll försöker spela boll med fina kombinationer sådan fotboll men som fotbollsälskare vill se, Sen Sverige tycker jag inte bjuder upp till en fin fotboll deras ändå spelide är att vänta på Danmarks misstag och sedan kontra på Danmark inget fel ide men jag som fotbollsälskare tycker att över 2 matcher ska den som vill spela fotboll vinna och gå till Em vore trist för fotbollen om Sverige går vidare till Em på detta sett vi har ingen egen spelide vilket vi inte haft på flera år detta håller inte i längden vad anser du om detta? njuter du av att se Sverige spela fotboll? /Björn.

För egen del styr alltid resultatet och jag bryr mig inte hur Sverige tar sig till EM, bara man tar sig till EM. Sedan kan brist på spelidé och matchplan påverka negativt, men jag kan inte se det som fel att spela på andras misstag.

Hej Har aldrig förstått fotbollens ”gnäll” över täta matcher (3dgr mellan play off tex). Tennisspelare lirar match varje dag i slutet av en turnering med matchtider runt 90 min o uppåt. Under en grand slam är det 5 set varannan dag i 14 dgr med ovissa matchtider a’ 3-4-5 timmar… Ser man på löpmeter, intensitet o belastning skiljer det lite mot fotboll? Kan inte en fysiolog få kommentera? Är d bara en ”kultur”? Mvh Pb

Hej Olof! Det här är någonting som har retat mig länge nu men som jag aldrig har kunnat få något bra svar på, så nu hoppas jag att du har ett sådant. Erik Hamrén var ju i eftersnacket idag närmast förbannad över att det är match igen redan på tisdag. Varför är det ”helt vansinnigt” att spela 2 fotbollsmatcher på 3 dagar men normal serielunk att spela två hockeymatcher på 2 dagar eller ibland till och med back-to-back alltså match igen redan nästa dag?
Handbollsspelare har heller inga problem med bara en dags vila eller ibland mindre, friidrottare likaså, en tiokampare maxpresterar i tio grenar på 2 dagar? Längdskidåkare och alpinister klarar detsamma osv osv listan kan göras lång. Vad är det med fotbollsspelare som är så speciellt att de måste ha så extremt mycket längre vila än alla andra idrottare? Med vänlig hälsning//Jonas

Bra fråga och exempelvis var Christian Eriksen inne på att han spelar i Premier League och då är det inget problem med tätt matchande. De flesta spelarna som spelar i Europa League eller Champions League ligger ofta på de här viloperioderna mellan matcher. Dessutom kan man säga att Erik Hamrén vetat om förutsättningarna under lång tid och det är bara att acceptera. Sedan vet jag lite för lite om de fysiologiska förutsättningarna kring olika idrotter, vet ju att många från hockeyns värld ofta anser att fotbollen gnäller. Finns ju en del att läsa, som här, och här, och här, och här.

Undrar om du kan svar på en fråga som funderat länge på när jag sett landslaget. Om Sveriges mittbackar får bollen spelad till sig på egen planhalva så spelar de Isaksson 24 av 25 gånger. Isaksson i sin tur kör en långboll upp mot mittlinjen 24 av 25 gånger, ofta relativt planlös. Så min fråga är egentligen två: Varför spelar mittbackarna tillbaka till Isaksson istället för att själva slå en långboll? Finns det någon vinst med att bollen slås en 10-20 meter närmare vårt mål av en målvakt som är dålig på fötterna jämfört med att den slås 10-20 meter högre upp i banan av mittbackar som åtminstone tränar på att slå passningar? Och den andra frågan är varför inte mittbackarna försöker slå en passning till ytterbackarna även om det råkar befinna sig en motståndare inom 15 till 20 meter? Ofta har de en marginal på 10 meter men väljer ändå att slå den till Isaksson som, i bästa fall, slår en planlös långboll, och i sämsta slår en helt misslyckad boll rakt ut. Är mittbackarna tillsagda att aldrig försöka passa ytterbackarna eller är det bara för att de har noll självförtroende? Att de inte skulle klara det tror jag faktiskt inte på. Ola

Det största problemet är att Andreas Isaksson är relativt svag med fötterna och därför blir tillbakaspelet fel eftersom hans långa bollar är för svaga och i lördags gick de oftast till en dansk. Jämför bara med Kasper Schmeichel som är säkrare med bollen när han ska ta till fötterna och mer blir en spelare att utnyttja. Sedan känns det som om det är en svensk kultur att inte våga slå en svårare passning som mittback oavsett om det är längre boll eller ut till Mikael Lustig eller Martin Olsson.

olof.lundh
Inlägget har 21 kommentarer

Visa att mindre tid till media ger resultat

Om ni inte är intresserade av relationen mellan medierna och landslaget så kan ni sluta läsa här. Samtidigt kan ni också inse att medierna är ett sätt för fans att komma fram till spelarna och ledarna och faktiskt ställa frågor om saker kring landslaget. För att det engagerar går att märka på twitter, instagram och i min mejlbox.

I morse drog kollegorna Ekwall, Tarland och jag till Danmark för att fortsätta bevakning inför ett avgörande EM-playoff på tisdag kväll. Då väntar 90 minuter och eventuellt mer på Parken och ett lag av Sverige och Danmark ska bli klart för EM 2016. Lär bli en rysare och det är klart att man vill veta reaktionerna och tankarna från spelarna.

Efter en timme på DBU:s bas Hotell Marienlyst i Helsingör så är det bara att konstatera att det är andra tag i det danska landslaget än i det svenska landslaget. Trodde knappt det var sant när en vänlig presschef tog emot med frågan om vem jag ville prata med och jag undrade vilka som fanns tillgängliga.

Svaret: alla. ALLA.

Under de dryga 25 minuter som jag var där så snackade jag med Agger, Bendtner, Schmeichel och Eriksen som alla svarade på frågor utan problem. Om det mesta. Några av dem ville ha konversationen på engelska och det är i det närmaste enklare för mig och det var som att åka tidsmaskin till Tommy Svenssons tid i Blågult.

Detta dagen efter en förlust i Sverige och en hemresa. Då Hamrén o Co samtidigt sett till att stänga alla vägar in och enbart erbjöd en SvFF-genomförd intervju med Andreas Granqvist på 1 minut och 21 sekunder via olika sociala medier. Mmmmm, det är verkligen en buffé att gå loss på.

Ja, det är verkligen annat än i Sverige där de flesta spelarna under en samling på nio-tio dagar gör ett besök i den mixade zonen utöver att de som spelar matcher ska gå igenom den mixade zonen. Det danska landslaget kör i princip med alla spelare under 20 minuter varje dag och lägg till besök i den mixade zonen efter matcherna.

Vad gör då Sverige efter att man stängt till helt under söndagen? Jo, då bjuder man på följande gäng på plats i Köpenhamn:

  • 16.35 – Mixed zone, Parken, Available players: Erik Johansson, Andreas Granqvist, Jimmy Durmaz, Martin Olsson
  • 17.00 – Training session
  • 18.00 – Press conference with coach Erik Hamrén and player Sebastian Larsson

En vanlig invändning är att det sportsliga ska styra och det kan jag köpa. Nu kan vi konstatera att varken Sverige eller Danmark nått EM 2016 trots olika mediastrategier och att det knappast är det som har styrt insatserna. Fortfarande kan Sverige nå EM på Danmarks bekostnad men jag tror inte en sekund på att det är intervjuer som fäller danskarna i så fall.

Fakta är att Sverige aldrig gjort mindre media än under det pågående EM-kvalet. SvFF har bara krympt tillgången mer och mer och det görs hela tiden nya inskränkningar samtidigt som man kommunicerar att man är ett öppet landslag…det är kommunikation som hämtas från länder man inte vill jämföras med i något fall.

Vilken effekt har det haft på det sportsliga resultatet? Ja, det är fakta att Sverige aldrig varit sämre rankat än när man gjort mindre media än någonsin. Sämsta placeringen på Fifa-rankningen någonsin. Sämsta seedningen inför en VM-lottning någonsin. Och inte ens i ett EM-kval där både ettan och tvåan går direkt till EM så klarade man att fixa det.

Tommy Svenssons landslag tog VM-brons 1994 och då gjorde man media en timme om dagen. Och det handlade om varenda spelare i truppen som ställde upp på intervjuer. Naturligtvis är jag inte så naiv att jag inte fattar att läget är annorlunda i dag, men ett färskare exempel är U21-landslaget som i somras vann EM-guld i total öppenhet för media.

olof.lundh
Inlägget har 7 kommentarer

Landslaget lever men det blir ingen promenad i Parken

En bra matchplan väl utförd i 75 minuter. Sänkt av bolltittande på en hörna och en dansk reducering. Sverige får ingen promenad i Parken på vägen till EM.

Med en kvart kvar av rond 1 i Sveriges EM-playoff hade man ena foten i EM-slutspelet i Frankrike. Efter Emil Forsbergs 1-0 tätt före pausen och hans dribblande tätt därefter som gav straff och 2-0 via Zlatan såg det ljust ut. Tyvärr var det som om Blågults bensin tog slut och Nicolai Jörgensens reducering gör att det blir en rysare på tisdag.

Typiskt att det rasslade till bakom Andreas Isaksson efter en hörna där det svenska försvaret blev bolltittande (Martin Olsson hamnade snett) och en dansk kunde skarva bollen vidare till en fristående Jörgensen som inte hade några problem att ordna det där viktiga bortamålet.

Nu räcker det för Danmark att vinna med 1-0 för att gå till EM i Frankrike. Ja, det är ju så att vid lika resultat efter två matcher så går det lag som gjort flest bortamål vidare. Sverige jagade den där hemmanollan men det höll inte och på slutet så gungade det svenska försvaret rejält.

Extra bittert med ”bara” 2-1 eftersom Sverige länge ägde matchen och faktum var att det kunde blivit 3-0 när det stod och vägde, men tre avbytare från Mortens Olsens sida vände på det hela, faktum att två av dem var inblandade i reduceringen, och det gör att det är helt öppet inför tisdagens rond 2.

Naturligtvis fanns det en rad om och men och kanske är man blågul när känslan är att om man väger chanserna mot varandra och även domsluten (Bendtners straff och möjlig utvisning när Zlatan blev kapad i misstänkt friläge) så måste det gräma Erik Hamrén att det lös 2-1 från ljustavlorna när knappa 50 000 åskådare lämnade Friends Arena.

På presskonferensen efteråt så sa Hamrén att det trots allt var en seger och att han hellre tog 2-1 än 0-0 inför den första matchen, men med tillägget att det givetvis hade varit skönare med 2-0. Den svenska förbundskaptenen pekade på att Sverige inte slagit danskarna på länge och att det då givetvis var ett plus med en seger.

Morten Olsen var missnöjd med förlusten (och att Bendtner inte fick straff) men sa sig vara nöjd med resultatet och utlovade en helt annan fotboll på hemmaplan. Han poängterade hur viktig reduceringen var innan han skickade in nådastöten om att Hamrén inte kunde vara nöjd med att bara vinna med 2-1.

Nej, det blir ingen promenad i Parken i Köpenhamn. Hamrén måste antagligen kalla in en ny mittback för skadade Mikael Antonsson och det finns frågetecken för Zlatan som klev av och ville bli utbytt långt tidigare, den utskällningen som Marcus Allbäck fick var inte att leka med.

Då ville dessutom både Forsberg och Lustig och ytterligare några byta men det gick inte för alla byten var gjorda. Ddet var som om Sverige helt gick på knäna och det var skillnad på hur lagen uppträdde på slutet. Danmark uppträdde inte alls lika vilset och slutkört.

Det blir inte heller lång tid att ladda om och om Erik Hamrén fick fart på sitt landslag från avspark så gick Morten Olsens offensiva satsning från start inte hem. Först efter danskens dubbelbyte vid underläge 2-0 så vaknade danskarna till liv på allvar och fick ju längre matchen led ett rejäl tryck på Sverige som hängde på repen som en boxare som gått några ronder för mycket.

När slutsignalen väl gick var det en befrielse och att Sverige trots allt är i EM vid ett kryss i Köpenhamn är ett plus men det var så snöpligt att det blev en dansk reducering som gör att det är femtio-femtio inför returen istället för att 2-0 hade inneburit att ett svenskt mål på Parken tvingat Danmark att göra fyra.

Men man kan inte gräma sig för mycket när Sverige nu vann den första tävlingsmatchen utan hjälp av en full dansk supporter sedan 1992. Trots allt är det så att Danmark måste ösa på framåt och blotta sig och det kan öppna för svenska spelvändningar och trots allt var man starkare i 60 minuter och det måste man ta med sig.

Om vi börjar med det positiva så var det länge sedan Erik Hamréns landslag genomförde en liknande match. Kontrollerat försvarsspel fick Danmark att se rätt tamt ut och man grävde fram chanser med kvicka kombinationer som när Andreas Granqvist hittade Oscar Lewicki på kanten och Marcus Berg borde gjort 1-0.

Äntligen var det en släng shining över Hamréns landslag. Backlinjen agerade oftast med pondus och framför allt Lewicki och Forsberg glänste framåt ihop med Zlatan och ju längre matchen så växte Källström in i den. Durmaz hade en briljant klack till Lustig som ledde till 1-0 men han varvade insatserna för mycket och var svag i försvarsspelet.

Marcus Berg slet, krigade och skapade lägen och hade nått toppbetyg om han bara hade gjort mål, men det är något som inte stämmer med hans avslut. Han hade två jättelägen och ena gången räddade Kasper Schmeichel och andra gången träffade anfallaren inte ens målet.

John Guidetti och Sebastian Larsson var injektioner i rättan tid och återigen hade Hamrén missflyt som fick göra ett byte redan efter en knappt halvtimme vilket gjorde att han var tvungen att spara på det sista bytet. Tufft eftersom det var uppenbart att Sverige hade behövt göra ett byte tidigare för att kunna stå emot.

Under en dryg timme så hade Sverige bra koll på Eriksen o Co men det räckte inte hela vägen. Om Sverige ska nå EM så krävs det att landslaget orkar hela vägen på Parken och helst ska man nog göra mål för att det ska fungera, för Danmark går inte mållösa på hemmaplan om de skapar ett liknande tryck mot Blågult som på Friends Arena.

olof.lundh
Inlägget har 43 kommentarer

I en tid när idrotten är en viktig kraft blev den en måltavla

Tänk att fotboll ena stunden kan kännas så viktig för att i nästa vara så banal. Mötet mellan EM-arrangören Frankrike och de regerande världsmästarna TysklandStade de France under fredagskvällen kändes som en försmak av nästa sommars stora fotbollsfest, EM 2016. En tänkbar EM-final.

Att hemmalaget vann med 2-0 lär glömmas rätt fort och det framstår i efterhand som otroligt att man spelade klart matchen trots ett par sprängattentat mot folk utanför arenan och flera döda. Det talas om självmordsbombare och bilderna på sociala medier under fredagskvällen var läskiga.

Vi såg publiken inne på planen för att de lämnat läktarna i rädsla. Rapporter om att man inte kunde lämna stadion förrän området var säkrat. Landslagen inlåsta. Men också filmen från när åskådarna till slut lämnade arenan och samtidigt sjöng den franska nationalsången.

Under flera pågående attentat i Paris så bara rullade rapporterna in via Twitter och andra medier. Bilder. Filmsnuttar. Ögonvittnens skildringar. Den ena overkliga beskrivningen efter den andra. Oron. Rädslan. Sorgen. Allt gick att ta på och känna och det är naturligtvis så att närheten har en effekt.

Men också en del hoppingivande om taxichaufförer som slog av taxametern för att hjälpa folk att komma hem, Facebooks funktion för att kunna rapportera om vänner som är säkra och hashtaggen för att symbolisera att man skulle öppna sina dörrar för folk i nöd.

Rapporterna som fortsatte komma under fredagskvällen var dock mest sorgliga, skrämmande och skakande. Över 100 döda i flera olika attentat i den franska huvudstaden där landets president Francois Hollande införde undantagstillstånd, stängde gränserna och talade om de värsta attackerna sedan andra världskriget.

Fullsatta restauranger och barer en fredagskväll. En pågående konsert. En fotbollslandskamp i full gång. Alla utsatta för olika attacker och vittnesmålen från flera ställen är svåra att ta del av. Paniken. Rädslan. Blodet. Skoningslösheten. Och alla oskyldiga som dog när terrorister vill sätta skräck i ett samhälle, och lyckades.

Vi har alla upplevt känslan av fredagskväll med vänner. Gå ut och käka middag och snacka skit. Eller se en efterlängtad konsert med de gemensamma favoritbandet. Eller gå på fotboll och se idolerna i landslaget tillsammans med barnen. Ja, ni vet, den där känslan av lycka och avkoppling och förhoppning om ett skönt minne.

Och så slutar kvällen med män med automatvapen, bomber och en rad döda människor. Så brutalt. Så vidrigt. Så sjukt jävla hemskt. Lider med alla drabbade och dess anhöriga och tänker på sorgen, oron och ilskan och maktlösheten. En veritabel mardröm för alla inblandade.

Det är å ena sidan svårt att greppa vidden av attentaten och dess följder och varför, å andra sidan är det uppenbart att den pågående polariseringen i olika delar av världen skulle få följder. Blir riktigt rädd med tanke på framtiden. Vad är det för värld vi lever i? Gör vi tillräckligt?

Verkligheten trängde sig på brutalt och hårt under fredagen. Påminde om att det finns en massa svåra frågor som inte har några klara och givna lösningar och med våldet är risken tyvärr mer våld och att spiralen går åt fel håll. Likt efter attentatet mot USA 11 september 2001 som bidrog till invasionen av Irak och en rad händelser som tagit oss på fel kurva.

Världen står inför rejäla utmaningar och förhoppningsvis öka förståelsen för alla som flyr av rädsla från länder som plågas av attentat, krig och oroligheter likt den som nu greppar Europa efter de här attentaten i Frankrike. I januari var det attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo som skakade om och nu slog terrorister till på flera ställen i Paris.

Det är ingen tvekan om att idrotten och fotbollen är en viktig kraft i dessa tider. Ofta är det vägen in i ett samhälle och just det franska fotbollslandslaget och dess framgångar på Stade de France var en symbol för ett förändrat franskt samhälle när man vann VM 1998 och det talades om Black-Blanc-Beur och ett multikulturellt landslag.

Även om utvecklingen avstannat sedan dess i Frankrike och polariseringen tilltagit och den förre guldhjälten Lilian Thuram reser världen runt i sin kamp mot rasismen så har fortfarande idrotten en stor roll att fylla i en värld där utmaningarna är stora. Det är trots allt en lek som får folk att träffas, samlas och göra saker ihop.

Självklart har idrotten en mängd brister och baksidor men det positiva överväger. Att Stade de France blev utsatt gör att det man många gånger tänkt på välbesökta idrottsevenemang blivit en verklighet. Attackerna på OS i München 1972 där palestinier slog till mot israeler i OS-byn och 17 personer dog är ett exempel på där idrotten använts som skådeplats av terrorister.

Naturligtvis är det för tidigt att dra slutsatser men det är givet att EM i Frankrike går i att ifrågasätta. Inte minst med tanke på säkerheten som kommer att krävas. Är det värt det? Det omedelbara svaret är att det måste vara värt det och att vi inte får vika oss, men det är naturligtvis mer komplicerat än så.

Man körde VM i fotboll i Västtyskland blott två år efter München-OS även om säkerheten var enorm. I svåra tider behöver vi sådant som får oss att samlas men det är väl frågan om det är roligt med hoten hängande över sporten. För attentaten mot Stade de France slår mot det som är fotbollens styrka, att samla många människor.

Vardagen har en förmåga att ta över och att mycket blir sig likt över tid, men det är givet att de här attentaten kommer att skaka om. Risken är dessutom att de här attentaten och svaren från Frankrike och andra länder med ökad säkerhet ger bensin åt en brasa åt de krafter som vill öka polariseringen men det går inte heller att vara passiv.

Sverige tar emot DanmarkFriends Arena lördag kväll och en plats i EM i Frankrike står på spel. Förstår alla som tvekar över om matchen ska spelas och har respekt för det, men det bästa är att ta tillfället i akt att manifestera att vi står samlade och att vi inte viker oss och sedan göra upp om en plats i EM.

olof.lundh
Inlägget har 204 kommentarer

Låt inte danskarna skriva slutet, Zlatan

När lite hosta följt av en förklaring om att det är lugnt ändå blir krigsrubriker, om hostan som skakar nation hos både Aftonbladet och Expressen, så säger det en del om någons storhet. Ja, vi talar om Zlatan Ibrahimovic och hans förkylning men det skulle förvåna om den spelar någon roll på lördag kväll.

Sverige går på lördag in i ett EM-playoff mot Danmark och där en plats i EM 2016 ligger i potten. Laddningen har gått att ta på de senaste dagarna och både Erkan Zengin och Jimmy Durmaz sa under torsdagen i den mixade zonen att det var annorlunda på den här samlingen. Mer fokuserat. Mer koncentrerat.

Fullt förståeligt sett till att Sverige är 180 minuter från att nå ett stort mästerskap och för ett av Europas äldsta landslag är det rätt givet att en del spelare inte är aktuella för ett eventuellt VM i Ryssland 2018, och ännu mindre för ett EM 2020. Det här kan vara enda chansen till ett stort mästerskap, eller i varje fall sista?

Lägg till VM-lottningen inför 2018 med Frankrike, Holland, Bulgarien, Vitryssland och Luxemburg och att det bara finns 13 platser vilket innebär att bara gruppvinnaren är garanterad en VM-plats. Tvåan får hoppas på lycka i ett playoff och med tanke på utvecklingen på rankningen blir det tufft.

Ja, ni fattar, att då slå Danmark över två matcher är en promenad i parken jämfört med att tro på VM i Ryssland. Nej, det betyder inte att det blir lätt. Har hela tiden känt att danskarna är favoriter och att det är 60-40 i Morten Olsens fördel. Visst, de är impotenta framför mål men Sverige läcker mot bättre motstånd och har haltat spelmässigt under ett par år.

Det finns ingen anledning efter några dagars träning att ändra på de tankarna. Sverige är i ett visst underläge och att det skandinaviska derbyts enda världsstjärna är svensk spelar ingen roll för procenten. Även om Zlatan kan avgöra matchen på egen hand så kan han inte vinna den på egen hand, för försvaret måste funka.

Under torsdagen slog Zlatan Ibrahimovic sig ner vid podiet enda gången den här samlingen och svarade på frågor. Det gick smärtfritt och skavde inte ens när jag och en dansk reporter efter varandra frågade om de uteblivna målen mot Danmark. Endast en del känsliga fransmän kanske reagerar på att han ansåg sig ha satt Frankrike på världskartan…

Dessutom var det lite humor när Zlatan påpekade att om nu alla i Frankrike ansåg att han passerat sitt bäst-före-datum så skulle de fundera på vad han gjort om han varit ung och stark med tanke på att det blivit elva mål och fem assist för Paris SG. Eller när han påpekade att U21-spelarna tagit med energi in i truppen, men ändå förlorat alla interna matcher yngre mot äldre.

Annars var Sveriges lagkapten oklanderlig under den dryga kvart som han bemötte frågor från svensk, dansk och fransk media. Han gled smart på frågorna om slutet på karriären, OS-planerna, domare Rizzoli eller Nicklas Bendtner och det blixtrade inte till i ögonen som det kan göra då och då, eller att han hade ett behov att trycka till någon verbalt.

Bra eller inte? Ja, det brukar heta att Zlatan med hjälp av konflikter och revanschlust sett till att ta sig till toppen och att det varit ett bränsle, och att han är bättre när han är arg. Samtidigt var han rätt ilsken inför matcherna mot Ryssland och Österrike – jag om någon vet – och då gick det sådär för både honom och Sverige.

En lärdom i livet är att det är vinnarna som skriver historien. Oavsett om det gäller krig, politiska skiften eller rena maktkamper på olika ställen så kan segraren fatta pennan och ge sin syn på hur det såg ut och varför det gick som det gick. Fotboll är kanske inte på den nivån, men nästan.

Det sista jag vill se är att Bendtner o Co skriver historien om hur Zlatans landslagskarriär tog slut på Parken i Köpenhamn. Kan inte se att en 35-årig anfallare som troligen spelar i USA då ladda om för ett kvalspel till VM 2018 nästa höst, och det under en ny förbundskapten.

Även om Zlatan sa att i dag är svaret på frågan om det var slut i landslaget vid förlust i playoff nej så visste han inte hur det skulle kännas den dagen EM-drömmen verkligen var död. Det var just efter VM-missen 2009 på Parken i Köpenhamn som Zlatan tog en paus från landslaget, men då var han 28 år, nu är han 34 år.

Önskar verkligen att han får avsluta landslagskarriären med ett stort mästerskap och på så sätt får skriva sin sluthistoria som en vinnare. Att det tar stopp i ett stort mästerskap är en annan sak än att falla i playoff mot Danmark efter ett haltande kvalspel och det vore ett betydligt värdigare avsked från landslaget.

olof.lundh
Inlägget har 10 kommentarer

Danskjävlarna äger oss, grip in Expressen

Danska Kanal 5 bjöd på humor när de gick hårt åt Pippi Långstrump, IKEA, Abba och Kungen. Till och med DR, den danska motsvarigheten till SVT, har gått till angrepp och intagit Malmö slott och hissat Dannebrogen. Vet inte varför men jag gillar sådant.

Tyvärr har vi inte sett några svenska framgångar i propagandakriget inför lördagens playoff. Det har inte varit någonting, direkt. Vi kan inte leva på Ernst-Hugo Järegård längre, även om jag fortfarande älskar klippet från Riget och att Danmark är utskitet ur kalk och vatten.

Hoppet står till att Expressen griper in på klassiskt vis. Kvällstidningen kan ofta ta till sådana grepp och något måste ske för att lätta upp det hela från svenskt håll. Även vi måste få garva åt danskarna och lätta upp det hela en aning. Kom igen nu, Thomas Mattsson.

***

Italienaren Nicola Rizzoli är domaren som tar hand om Sverige-Danmark. Han tog hand om Sverige-Ryssland 2014, Portugal-Sverige 2013, Ungern-Sverige 2009 och är en väl ansedd domare. Han visade ut Zlatan Ibrahimovic i serie A 2012 när svensken örfilade Napoli-spelaren Salvatore Aronica.

***

Rapporterna från det danska lägret är skador, sjukdomar och en del annat. Tror inte på det utan det blir ett starkt danskt manskap som kommer till Friends Arena lördag kväll. Sedan får man inte glömma att även Morten Olsens landslag är ifrågasatt och här är en genomgång om varför det blev playoff.

***

Fick vara med i Ekstrabladet och ta ut en drömelva med danska och svenska spelare. Valde att gå på 3-5-2 och tydligen är jag ensam om att rata Nicklas Bendtner. Här är min elva, enligt 3-5-2:

Andreas Isaksson – Andreas Granqvist, Daniel Agger, Simon Kjaer – Daniel Wass, Michael Krohn-Dehli, Pierre Emile Højbjerg, Oscar Hiljemark, Christian Eriksen – Zlatan Ibrahimovic, John Guidetti

Vilka är era drömelvor? Mejla mig så lägger jag ut dem senare.

olof.lundh
Inlägget har 10 kommentarer

Curva Nordahl fixade inramning, men biljetterna borde varit gratis

Torbjörn Nilsson var svensk fotbolls gigant i många år. Framför allt i IFK Göteborg eftersom han under många år nobbade landslaget, men under den tiden var Blåvitt lite av Sveriges lag och ”Totte” som han kallades var en uppskattad lirare som firade stora framgångar innan han slutade som 32-åring för att bli kock.

I veckans podcast som är nummer 76 är Torbjörn Nilsson gäst och vi pratar givetvis en del om hans spelarkarriär, hjälpen av mental träning och att han förstår Markus Rosenberg som nobbar landslaget. Dessutom går vi igenom hans tränarkarriär som stannat av trots framgångar och Nilsson undrar om det var skiftet från herrfotboll till damfotboll som satte stopp?

Visste ju att Nilsson hoppat av U21-landslaget 2004 men inte att SvFF degraderade honom trots att han gjorde en halv Håkan Ericson. Fast då var inte det mediala strålkastarljuset lika starkt på U21-EM som i det närmaste krockade med riktiga EM 2004 och Nilsson gjorde ingen grej av det. Fast rätt konstigt att han blev sidsteppad trots framgångarna.

Ni hittar annars som vanligt alla tidigare 75 avsnitt av podden #Lundh via Fotbollskanalen.se eller iTunes, Acast, Youtube eller så googlar man Lundh och pod och hittar den. Givetvis finns podden på Podcaster och en massa andra alternativ för poddlyssnande och är inte särskilt svårfunnen om man kan navigera en dator och/eller en smartphone.

***

IFK Norrköping lättade inte på gasen när IFK Göteborg kom till Nya Parken för finalen i Supercupen. Matchen var avgjord redan i paus och 3-0 var i underkant, och med två assist och ett mål så överglänste ”Totte” Nyman nyblivne landslagsmannen Emir Kujovic som dock skickade in ett mål på ett tungt skott, hade en nick som räddades på mållinjen och ett bortdömt offsidemål.

Bara 2 600 på plats, men Curva Nordahl gav trots allt matchen en inramning vilket alla ska vara tacksamma för. Om nu SvFF bedömer att det är omöjligt att spela matchen i mars, inför den Allsvenska premiären, för att man inte kan flytta gruppspelet i Svenska Cupen så borde man släppa biljetterna gratis.

Alla hade vunnit på att man hade fått lite mer drag kring matchen. Som det är nu så hade exempelvis Norrköpings årskortsinnehavare inte rätten att gå utan skulle köpa biljetter. Dessutom efter en vecka med en massa annat firande kring klubben.

Peking ville ge bort biljetter för att få till drag men fick nej av SvFF, vilket var fel, det var de tomma läktarna bevis på. Det är förbundet som ”äger” Supercupen och därmed arrangerar. Kanske vill man inte sänka värdet genom att ge bort något gratis? Samtidigt är 2 600 en svag publiksiffra och ger mer badwill än tvärtom.

Varför inte vara mer på hugget? Tror att om det varit gratis så hade många kommit för att hylla de nyblivna mästarna på hemmaplan. Då hade man fått lite drag på läktaren och kanske hade det väckt IFK Göteborg som uppenbarligen gått på semester i besvikelsen över ett missat SM-guld.

Vinnande klubb i Norrköping fick 250 000 kronor förutom äran. Man kan undra varför SvFF bara ger vinnande damklubb 50 000 kronor? Vi klagar gärna på Uefa som gör stora skillnader på damer och herrar och i det här fallet borde väl SvFF kunna jämna ut det hela, handlar om rätt små pengar för en symbolisk poäng.

***

Leeds United! Två segrar i rad efter att Massimo Cellino sagt sig vilja sälja klubben.

***

Att Hasse Eklund håller kvar Falkenbergs FF i Allsvenskan är i det närmaste nog för att bli Årets tränare. Även om det var tajt mot Sirius så spelar FFF i den högsta serien även 2016. Det trodde jag aldrig, och det är bara att imponeras av jobbet man gjort.

För Sirius finns det bara en väg, det är uppåt. Fattar givetvis att det svider att åka dit på ett insläppt hemmamål mer i och med att matcherna slutade 2-2 och 1-1, men tiden talar för Uppsala-klubben. Ny arena på gång, hyfsad och rutinerad organisation och en del kapital från miljardären Bengt Ågerup.

Däremot undrar jag om fotbollen kan få med sig staden? Som uppvuxen i Lund så vet jag hur svårt det är för elitidrott att verkligen få med sig folket i en universitetsstad. Vet inte om det beror på omsättningen av folk? Eller att synen på vikten av studier gör att man inte ser upp till idrott? Eller något annat skäl?

***

Fotbollsgalan måndag kväll och den går i TV4 med avspark 20:00, men på fotbollskanalen.se börjar vi bevakningen redan 16:30 med bevakning av Gröna Mattan och kör sedan på hela kvällen och det är #Galasoffan som gäller. Läs mer om det HÄR.

***

Sorgligt med Mjällby och att klubben sedan dessutom bråkar inbördes, där influgne ”Chippen” Wilhelmsson ifrågasatte en hel del och tränaren Hasse Larsson högg tillbaka och kallade honom oduglig. Nu får Blekinges fotbollsstolthet börja om i källaren.

Den enes död är som bekant den andres bröd och klassiska Örgryte är uppe i elitfotbollen igen. Återstår att se om man kan hantera konkurrensen i Göteborg bättre den här svängen. Känns som om klubben haft kroniskt dålig ekonomi i många år och att familjen Rosén klivit in gång på gång.

***

Måndag innebär också att landslaget samlas och att man börjar jakten på en plats i EM i Frankrike 2016. Match mot DanmarkFriends Arena på lördag följt av retur i Köpenhamn nästa tisdag. Blir onekligen en spännande vecka och programmet ligger klart för oss i media:

November 9

  • 13.15 – Press conference with coach Erik Hamrén, Scandic Park
  • 15.30 – Media entrance opens
  • 16.10 – Mixed zone, Friends Arena. Available players: Patrik Carlgren, Erik Johansson, Oscar Hiljemark, Emir Kujovic, Oscar Lewicki
  • 16.30 – Training session, Friends Arena

November 10

  • 09.30 – Media entrance opens
  • 10.20 – Mixed zone, Friends Arena. Available players: Andreas Isaksson, Emil Forsberg, John Guidetti, Kim Källström, Gustav Svensson
  • 10.45 – Training session, Friends Arena

November 11

  • 09.30 – Media entrance opens
  • 10.20 – Mixed zone, Friends Arena. Available players: Mikael Antonsson, Andreas Granqvist, Sebastian Larsson, Ola Toivonen, Mikael Lustig
  • 10.45 – Training session (open to media first 15 minutes), Friends Arena

November 12

  • 09.30 – Media entrance opens
  • 10.20 – Mixed zone, Friends Arena. Available players:Robin Olsen, Martin Olsson, Marcus Berg, Jimmy Durmaz, Erkan Zengin
  • 10.45 – Training session (open to media first 15 minutes), Friends Arena

November 13

  • 09.30 – Media entrance (gate 2) opens
  • 10.20 – Mixed zone, Friends Arena
  • 10.45 – Training session (open to media first 15 minutes), Friends Arena
  • 12.00 – Press conference with coach Erik Hamrén and one player, Friends Arena
olof.lundh
Inlägget har 7 kommentarer

Så röstade jag i Allsvenskans Stora Pris 2015

I kväll var det Allsvenskans Stora Pris och där man delade ut priser till de bästa spelarna i olika kategorier från årets säsong och det är en gala som C More håller ihop med Offside och Svensk Elitfotboll och jag var en av de som röstade på spelarna ihop med en mängd andra.

Vinnarna utses av en jury bestående av Allsvenskans 16 huvudtränare och lagkaptener samt av 32 utvalda journalister och experter. I juryn ingår representanter för riks- och lokalmedia, press och tv, radio och webbtidningar. Förbundskaptenen för herrlandslaget, Erik Hamrén, samt U21:s förbundskapten Håkan Ericson ingår också i juryn.

Man röstar på fem spelare i varje kategori och nedan är mina röster samt vinnaren i varje kategori.

Årets målvakt: 1. John Alvbåge 2. Patrik Carlgren 3. Otto Martler 4. David Mitov Nilsson 5. Stojan Lukic

Vinnare: John Alvbåge, Göteborg

Årets försvarare: 1. Haitam Aleesami 2. Andreas Johansson 3. Mattias Bjärsmyr 4. Anton Tinnerholm 5. Adam Lundqvist

Vinnare: Andreas Johansson, Norrköping

Årets mittfältare: 1. Daniel Sjölund 2. Ebenezer Ofori 3. Gustav Svensson 4. Sören Rieks 5. Victor Claesson

Vinnare: Ebenezer Ofori, AIK

Årets anfallare: 1. Emir Kujovic 2. Henok Goitom 3. Christoffer Nyman 4. Johan Oremo 5. Nyasha Mushekwi

Vinnare: Emir Kujovic, Norrköping

Årets mest värdefulla spelare: 1. Emir Kujovic 2. John Alvbåge 3. Henok Goitom 4. Andreas Johansson 5. Gustav Svensson

Vinnare: Henok Goitom

Årets tränare: 1. Janne Andersson 2. Roger Sandberg 3. Hans Eklund 4. Jörgen Lennartsson 5. Pelle Ohlsson

Vinnare: Janne Andersson, Norrköping

Priset till Årets nykomling delas ut på Fotbollsgalan på måndag, som går att se i TV4 20:00. Där är tre finalister framröstade och de är: Gustaf Nilsson – Falkenbergs FF, Kerim Mrabti – Djurgårdens IF, Sam Johnson – Djurgårdens IF.

Mina röster i kategorin Årets nykomling: 1. Gustaf Nilsson 2. Kerim Mrabti 3. Sam Johnson 4. Fredrik Helstrup Jensen 5. Joakim Nilsson.

Under galan delade Fotbollskanalen ut priset till Årets Röst i Allsvenskan som tidigare gått till John Alvbåge 2013 och Anders Svensson 2014. Priset till Årets röst i Allsvenskan 2015 gick till Kennedy Bakircioglu och juryns motivering lyder som följer:

Årets Allsvenska Röst 2015 tilldelas Kennedy Bakircioglu för att han inte tvekat att axla rollen som förebild och vågat ta ställning i frågor som gällt allt från fansens uppträdande till Hammarbys engagemang i FN-projektet ”He for she” där spelarna blir ambassadörer för jämställdhet och tar ansvar.”

olof.lundh
Inlägget har 6 kommentarer

Kan aldrig se Malmö FF:s 2015 som ett fiasko

Malmö FF möter Sjachtar Donetsk och det ligger en plats i Europa League i potten. Har svårt att tro att någon av de här två klubbarna ska kunna hota Real Madrid och Paris SG om ett bli tvåa i gruppen utan det handlar om att bli grupptrea och få spela vidare i en 16-delsfinal i Europa League i februari.

Vilket vore fantastiskt för Malmö FF. Inget svenskt klubblag har fått spela vidare i Europa efter ju sedan Helsingborgs IF gick vidare i Uefa-cupen och fick möta PSV Eindhoven i ett dubbelmöte i februari 2008. Där det dock blev respass för Henrik Larsson o Co med sammanlagt 1-4 över två matcher.

Hade det räddat säsongen? Många stämplar Malmö FF.s 2015 som ett fiasko. Kan själv inte se det så även om en femteplats i Allsvenskan är en besvikelse. Samtidigt tog man sig till Champions League för andra säsongen i rad och det trots att man bytte ut en stor del av laget som tog hem SM-guldet 2014.

Man måste ta med i beräkningen att Malmö FF var den första klubb sedan Djurgården 2002-03 som försvarade sitt SM-guld när man vann även 2014. Lägg till att man då även nådde Champions League det året trots allt som skedde efter man bärgat guldet hösten 2013.

Efter det försvann tränaren Rikard Norling, sportchefen Per Ågren, vd:n Per Nilsson, lagkaptenen Jiloan Hamad, Erik Friberg, Johan Dahlin, Ivo Pekalski. In kommer en hel del nytt med Daniel Andersson och Åge Hariede i spetsen som dock får se Pontus Jansson och Miiko Albornoz dra på sommaren.

Fast man hittar rätt med rekryteringarna under 2014 och Markus Rosenberg inför säsongsstarten följs av Anton Tinnerholm, Isaac Kiese-Thelin och Enoch Kofi Adu och det blir inte bara ett nytt SM-guld utan även spel i Champions League och även om stålarna rasar in vill många i väg.

Efter det försvinner Simon Thern, Matias Concha, Ricardinho, Magnus Eriksson, Emil Forsberg, Markus Halsti och Kiese-Thelin inför säsongsstarten och under sommaren följer Erik Johansson, Filip Helander och Robin Olsen. Det är en omsättning som sätter spår.

Att då kunna nå Champions League ännu en säsong är oerhört starkt för den typen av omsättning är svårhanterad och det är svårt för svenska klubbar att bolla både en kampanj i Europa med att försvara det allsvenska guldet eller ens ta sig ut i Europa säsongen.

Kolla bara hur det gick för MFF 2010 och för HIF, AIK och Elfsborg när de skulle försvara guld eller en toppplacering och samtidigt spela i Europa Leagues gruppspel. Det är ingen lätt ekvation och sedan hade Malmö bättre förutsättningar i och med CL-pengarna och spelarförsäljningar men pengar är ingen garanti.

Det är bara att inse att även om man träffat rätt med en del värvningar har inte alla varit lyckosamma och dessutom hade man skadan som gjorde att Guillermo Molins inte kunde vara en kraft. För många av värvningarna har inte höjt nivån och de har haft svårt att göra riktiga avtryck och därmed avlasta.

Självklart förstår jag att folk är besvikna att Malmö kanske inte når Europa hösten 2016, även om det finns en chans som börjar i Götene på söndag då man spelar i Svenska Cupen och där bör ha alla möjligheter att ta sig in i gruppspelet och sedan sikta på vårens final. Så än är det inte helt över.

Skulle man nå Europa League i februari får man in ytterligare runt 30 miljoner kronor och det bör väl kunna ge en injektion när man nu köpt 100 procent av Swedbank Stadion och därefter kan öka på satsningen för att ta SM-guld 2016 och det med en trupp som ska hantera spelet i Allsvenskan.

För MFF:s del skulle en seger mot Sjachtar Donetsk innebära att man är klar grupptrea eftersom man då har fördel av inbördes möte, även oavgjort skulle sätta klubben i ett gynnsamt läge då man också har fördel av inbördes möte och fyra poäng och då skulle rivalerna behöva ta fem poäng i de två avslutande matcherna för att gå förbi.

Samtidigt är det realistiska att Malmö får det tufft i kväll, trots att hemmalaget spelar på bortaplan i Lviv och bara har vunnit två matcher i Champions League där. Å andra sidor har inte ett svenskt klubblag vunnit på bortaplan i Champions League sedan Thomas Ravelli stod i IFK Göteborgs mål och man 1997 slog Bayern München.

Så det är rätt stort att Malmö FF har chans att nå Europa League även om man kan gräma sig över att det inte blev fler mål framåt i hemmamatchen. Då slutade det 1-0 till MFF men man borde ha gjort fler mål med tanke på alla chanser och framför allt med tanke på att man ska ta sig an det ukrainska laget som har spelare av en annan kvalitet.

Ingenting är naturligtvis omöjligt och det är självklart så att självförtroendet i Malmö är starkt efter hemmamatchen och nu måste Sjachtar Donetsk blotta sig genom att kliva framåt. Då gäller det att Markus Rosenberg o Co har rätt effektivitet när det blir några chanser framåt. Det kommer att bli några.

Och även om det skulle bli stryk i kväll och Malmös säsong tar slut i Madrid i december så kan jag inte se den som ett fiasko. Utan snarare att klubben gjort något starkt som trots rejäl omsättning klarat två SM-guld i rad och två gruppspel i Champions League i rad.

olof.lundh
Inlägget har 12 kommentarer

Kommer att sakna Anders Svensson på planen

Marie-Anne Lindhardt är gäst i avsnitt 75 av podden #Lundh och du kommer till podden genom att klicka på den här länken. Juristen på Maqs Advokatbyrås sportgrupp berättar om hur hon hjälpt klubbar få rätt pengar för Behrang Safari och Ola Toivonen, hur Gustav Svensson kom i väg från Krim under oroligheterna i Ukraina och hur Åtvidabergs FF hanterade miljonböter från Fifa.

I en tid när idrotten i stort och naturligtvis även fotbollen blir mer kommersialiserad så ställer det större krav på de olika aktörerna att kunna regler, lagar och hantera tvister. Då har behovet av juridisk kompetens ökat inom ett område där man emellanåt följer idrottens egna regler och emellanåt vanliga lagar.

Dessutom ger Lindhardt en bild av hur det är att vara kvinna i en mansdominerad bransch och där hon emellanåt låter manliga kollegor ta första kontakten eller att utländska klubbar generellt har dålig betalningsmoral och där hon fått frågan om att skriva på ett papper i utbyte mot betalning trots att hennes klient förlorat på det.

Ni hittar annars som vanligt alla tidigare 74 avsnitt av podden #Lundh via Fotbollskanalen.se eller iTunes, Acast, Youtube eller så googlar man Lundh och pod och hittar den. Givetvis finns podden på Podcaster och en massa andra alternativ för poddlyssnande och är inte särskilt svårfunnen om man kan navigera en dator och/eller en smartphone.

***

Landskrona Bois har fallit så att nyheter kring klubben inte är så heta. Vad jag hör lutar det åt att Agim Sopi blir ny tränare för klubben. Han tog upp Prespa Birlik i division 1 efter att man varit överlägset men fick sluta i höstas efter en konflikt med ledningen.

***

Anders Svensson slutade i lördags och lämnar ett stort hål efter sig. Mittfältaren är inte bara en av svensk fotbolls stora med flest landskamper, han är en av Allsvenskans absolut största genom tiderna och en stor förklaring till att Elfsborg från 2005 och framåt vunnit två SM-guld, tagit nio medaljer och spelat gruppspel i Europa ett par år.

Att han vände hem som 28-årig landslagsman och faktiskt tackade nej till några bud från utlandet för att istället spela närmare tio år till i Allsvenskan var stort, och att han höll sig på en sådan hög nivå genom åren är inget annat än imponerande. Han kommer att vara saknad av de flesta.

Passningsskickligheten kombinerat med tjurigheten och vinnarskallen var ett plus för alla inblandade, utom för motståndarna som fick känna av det, och Svensson briljerade match efter match och år efter år var han den bäste i serien. Även om han tappat lite i slagstyrka så hade han del i tre av fyra Elfsborgs-mål i den sista (seger-) matchen mot Falkenbergs FF.

Kan känna att Svensson möjligen aldrig fick ett riktigt erkännande. Vet inte vad en del störde sig på? I landslaget var han ofta delaktig när man hade framgångar och när Lagerbäck/Hamrén inte satsade på honom gick det inte sällan sämre. I Allsvenskan var han oftast en vinnare och utan honom hade inte Elfsborg varit vad man är i dag.

För egen del kommer jag sakna att se Svensson trippa omkring och leta efter öppnande passning, gå in tufft för att vinna bollen (han utvecklade den delen av spelet rejält) och även att se honom käfta lite med både motståndare, domare och andra runt om kring.

För trots att han oftast är trevlig och snäll så hade han sin linje och vek sällan från den, och det gjorde honom till den storhet han var under många år. Sedan var han inte sämre än att han kunde medge att han gått för långt och lösa det innan han gick vidare. En tjurig tekniker som utvecklades hela vägen och det är trist att det måste ta slut, men åren hinner i kapp oss alla.

***

Redan i våras satte jag in runt 2 500 kronor i en fond som skapats av Leeds-fans som tröttnat på misskötseln och ville köpa in sig i klubben. Äger alltså 200 aktier i det som varit en liten krigskassa på 500 000 pund och många trodde nog att det skulle handla om att köpa en minoritetspost.

Fast nu talas det om att fansen ska köpa klubben, efter att Massimo Cellino öppnat för att sälja sin andel av klubben till fansen. Vill du veta mer om att köpa in sig i klubben så LÄS HÄR. Sedan tror jag själv att det är lång väg kvar innan det blir verklighet, det finns många falluckor på vägen.

***

Kvällspostens Mattias Larsson har en bra nyhet om Malmö FF och om varför många spelare som inte varit nära speltid stannat kvar i höst. Skälet är Champions League-bonusen på en bra bit över en halv miljon kronor per spelare. Vilket är förståeligt för ett halvår i frysboxen.

Det är den svenska modellen att alla ska få en del framgångens kaka och i grunden är det positivt för att skapa en lagkänsla. Till nästa gång man når Europa så är man nog tvingad att ändra på upplägget så att en tränare slipper att hantera närmare 30 spelare i truppen. Rätt självklart att det är svårt.

Mer pengar i en klubb får alltid effekter och det är inte alltid man ser dem på förhand. Går egentligen inte att klandra någon och jag tror att de flesta individer hade bitit sig fast ett extra halvår om de insett att det skulle ge dem en rejäl extra årslön på 5-600 000 kronor.

olof.lundh
Inlägget har 2 kommentarer