Olof Lundhs blogg

Kentaro är pirater, och SvFF tog dem ombord

Efter podden med SvFF:s försiktige generalsekreterare Håkan Sjöstrand – som många anser verkar lämpad för större uppdrag i FN eller andra diplomatiska institutioner – så är det annat att podda med Erton Fejzullahu. Den tidigare Dif-anfallaren håller inte igen när han förklarar varför han byter till Albaniens landslag, varför han var glad att Mjällby åkte ut och att han gillar sitt singelliv.

Dessutom talar Fejzullahu om miljonerna i Kina, om att han anställde bästa polaren Denis som assistent, hur man ska tänka som talang när det handlar om träning, klubbval och agenter och vad han tänker om att han varit ägd av olika riskkapitalbolag. Podden med Erton Fejzullahu lyssnar ni på HÄR: eller via acast: eller via itunes.

***

Vilket mål av Marta.

***

Martin Åslund vill att Paris SG och Zlatan Ibrahimovic ska få Bayern München i CL-lottningen 12:00 under måndagen. Här är lagen Paris kan få möta och rankade i den ordning som jag helst ser när det handlar om bäst och sämst: 1)  FC Porto (Portugal), 2) Borussia Dortmund (Tyskland), 3) Atlético de Madrid (Spanien), 4) Chelsea FC (England), 5) FC Bayern München (Tyskland), 6) Real Madrid CF (Spanien). PSG kan inte få möta AS Monaco då de är från samma land och inte heller Barcelona då man var i samma grupp.

***

Apropå Erton Fejzullahu och landslagsskifte till Albanien så var det ämnet i ”Fergie Time” där vi pratade om hur man ska se på byten av landslag:

I Fotbollskanalen Europa snackade vi akademier i Premier League, Guingamps succé och fick se en galen Sampdoria-president och höra David Moyes snacka spanska bland mycket annat.

***

I lördags körde Bladets Robert Laul ett gammalt trick för att piska i gång lite liv kring en av flera artiklar som tidningen skrivit om rättighetsbolaget Kentaro. Han frågade varför jag inte skrivit om det hela, och hänvisade till min anställning i TV4 som köpt tv-rättigheter av det schweiziska bolaget som i två omgångar köpt all svensk fotboll.

Laul antydde helt enkelt att jag på grund av min anställning i TV4 inte kunde skriva om Kentaro eller avstod. Det är egentligen en situation som aldrig att går att ta sig ur; för om jag skriver om tv-rättigheter så ifrågasätts jag som TV4-anställd och om jag inte gör det så ifrågasätts jag också. Lite av ett moment 22.

Dock kan jag försäkra Laul att jag hittills inte hört av någon av mina chefer efter vad jag skrivit om tv-marknaden genom åren.  Först och främst var jag ledig i lördags och att jag har varit rätt hårt arbetsbelastad hela hösten och nu spurtar jag med en massa grejer för att kunna vara helledig över helgerna.

Kentaro-grejen kändes inte som en tillräckligt stor nyhet för att bryta av ledigheten. Jag skippade det efter lite tjafs på twitter, helt enkelt, och sköt upp det till i dag då jag hade lite tid för att svara på ifrågasättandet av mig. Och jag förstår att frågan kan komma upp.

Precis som Aftonbladet är en av SvFF:s och allsvenskans största sponsorer så har TV4 starka kopplingar till svensk fotboll. Vill påminna Laul om att jag enbart fick stöd av min arbetsgivare efter att jag dragit fram avtalet mellan Svenska Spel och SvFF och som ledde till att Karl-Erik Nilsson ”likt en bulgarisk president försökte skrämma till tystnad” genom att hota TV4 i sin blogg.

Om vi börjar med lördagens artikel om att TV4 hotat Kentaro till tystnad så förstår jag att Bladet vill snacka med Casten Almqvist. Tyvärr vill inte alltid mediebolag ha samma öppenhet när man själv blir granskade, men jag tror å andra sidan inte TV4:s vd uttalat sig på annorlunda sätt om sekretessen i avtalet mellan parterna.

När det gäller sakfrågan så är det uppenbart i texten att Hovrätten inte ville ha avtalet utan det var Kentaro som ville få ut det för att sätta press på TV4 att betala 63 miljoner som man höll inne efter att det schweiziska bolaget var försatt i en situation där konkurs hotade. Det är inte första gången bolaget försätter sig i liknande situationer.

Konkursförhandlaren har att driva sitt uppdrag och även om han anser att TV4 ska betala så innebär det inte med automatik att det är rätt och riktigt. Där handlar det om att maxa intäkterna till konkursboet och det återstår att se hur det slutar. Jag skulle inte satsa några pengar på någon som jobbar för Kentaro eller dess konkursbo.

Inte heller tror jag Sef eller andra darrar av tanken att Kentaro nu tagit sig ur sitt frysta läge i Schweiz. Den typen av avtal är alltid tydligt reglerade och även om moderbolaget inte var försatt i konkurs så det inget krav. Det var rätt uppenbart att Kentaro AB satt i skiten och det gick inte för bolaget att häva konkursen i höstas trots många försök.

Även om jag är anställd på TV4 så är det inte så att jag varken sitter med i förhandlingarna eller har tillgång till vare sig avtal eller andra dokument. Jag får inga andra svar heller och det är inte så att jag försöker ta mig in i dokumentskåpen. Däremot finns det inget som hindrar att jag skulle få tag i avtalet på annat vis, exempelvis via SvFF/Sef och så vidare.

Sedan kan inte jag utesluta att det blivit ett internt liv om jag fått loss tv-avtalet och kört ut det, men jag har hittills under mina dryga åtta år på Tv4 fått höra väldigt lite om när jag bloggat. Vet inte ens om särskilt många chefer ens vet om att jag bloggar, men det kanske blir annorlunda nu? Vi får väl se, men inte ens när jag skrev om TV4:s fel på Fotbollsgalan hörde jag något.

Däremot känner jag att det är direkt fel att anklaga oss för att ligga lågt om Kentaro. Fram till de senaste dagarnas skriverier i Aftonbladet var det fotbollskanalen.se som skrivit mest om Kentaros ekonomiska problem och konkurs under 2014. Vi har jagat på hos kronofogden, Sef och andra inblandade och stått för flera avslöjanden.

Under 2013 var vi ute och avslöjade att konkurs hotade. Vi avslöjade att Kentaros delägda agentfirma hade rätt till pengar för spelare i Västerås SK för ett par år sedan. Under 2009 berättade vi att Kentaro fick loss landskampsrättigheter i smyg. Så att vi skulle vara rädda för att antingen kritisera SvFF, Svenska Spel, Kentaro eller andra partners till TV4 är fel, och särskilt om man jämför med hur lite andra medier skrivit.

Och det är ju ironiskt att läsa hur Sef:s vd Mats Enquist häromdagen i Bladet talade om att svensk elitfotbolls existens var hotad, men när vi ville ha kommentarer när det verkligen brann då lät det annorlunda. Fast det är klart att det låter bra att i efterhand säga att existensen var hotad, även om det inte är sant, för då framstår man ju som djävligt vass själv.

Mina initierade källor har hela tiden sagt att svensk elitfotboll kan förlora mellan 30 och 90 miljoner kronor, och att 30 miljoner redan är borta. Ännu återstår det att se om det blir värsta scenariot och detta är uppgifter vi skrivit om flera gånger sedan vi avslöjade att Kentaro var på väg att gå i konkurs, och det är onekligen en härva med skatteskulder och annan skit.

Vintern 2005 jobbade jag på Expressen och avslöjade då att de infekterade förhandlingarna om tv-rättigheterna till svensk fotboll tagit en oväntad vändning i och med att SvFF-basen Lars-Åke LagrellRune Hauges uppmaning ”sålt” till Kentaro. Jag döpte Philippe Huber till hästhandlaren i tidningen efter att ha snackat med honom om köpet och det har levt vidare.

Skälet till att Hauge plockade in Kentaro var för att sätta press på tv-kanalerna som inte ville betala vad SvFF (läs: Lagrell och Hauge) ville ha betalt. Man använde helt enkelt Kentaro trots att alla i branschen precis visste vad det var för killar. Kentaro-killarna är som moderna gårdfarihandlare i leasade privat-jet med kontoret på fickan och ständigt på jakt efter affärer för att hålla pyramiden stabil.

Kentaros intåg ledde till en massa olika turer och jag hoppas på att TV4:s förre vd Janne Scherman någon gång gör slag i saken och berättar vad som verkligen skedde. För fakta är att SvFF/Sef tog ombord Kentaro och ingen kunde köpa tv-rättigheterna till svensk fotboll utan att schackra med herrarna Huber och Philipp Grothe för att komma åt rättigheterna.

När första avtalet gick ut 2010 så vet jag att Lars-Åke Lagrell helst hade sluppit Kentaro, men vi avslöjade att schweizarna köpte svensk fotboll ett varv till, och det var inget vare sig SvFF-basen eller klubbarna jublade åt. För varje år rann 35 miljoner kronor i väg till Hauge och Kentaro som ersättning för att de tagit uppdraget att söndra och härska.

Det var också skälet till att nye Sef-basen Lars-Christer Olsson såg till att skära bort Kentaro/Hauge när han häromåret slöt ett nytt avtal kring svensk fotboll med TV4-CMore gällande 2016-19. Något som fick Kentaro att ilskna till och börja sköta sina affärer i Sverige ännu sämre än tidigare och vara en ständig gäst host Kronofogden.

Innan en eventuell konkursförvaltare får rätt mot TV4 och därmed ger Kentaro rätt så kommer jag att tvivla på bolaget och dess företrädare. Philippe Huber är alltid underhållande att snacka med och han kan låta lugn och tala om en lysande framtid även om det brinner på hans skrivbord, men jag litar inte på honom när det gäller. Häromåret skulle han ju köpa ALLT i svensk idrott.

olof.lundh
0 kommentarer

Lägg nu ALLA kort på bordet, SvFF

Ända från starten av projektet att bygga en ny Nationalarena har Idrottens Affärers Dan Persson varit kritisk och ifrågsatt om det verkligen går att få snurr på en mångmiljardarena. Under onsdagen avslöjade Persson att ägarna till arenan måste skyffla in ytterligare 400 miljoner kronor i ett bygge som redan tidigare hamnat kring tre miljarder kronor istället för budgeterade 1,9 miljarder.

Fascinerande att det avslöjandet kommer knapp två dygn efter att SvFF stolt skickat ut ett pressmeddelande om att man ihop med de andra ägarna kommit överens med den franska sportjätten Lagadère om att bolaget tar över driften av Friends Arena. Inte ett ord om att man måste skicka in 400 millar till från ägarhåll, eller att SvFF saknar pengar och måste släppa ägande och att fransmännen kan kliva av när man vill.

Så här lydde pressmeddelandet:

Den 1 januari 2015 tar Lagardère Unlimited över driften av Friends Arena i ett avtal som sträcker sig minst 10 år fram i tiden. Det offentliggör idag ägarna till Friends Arena; Svenska Fotbollförbundet, Peab, Fabege, Solna Stad och Jernhusen tillsammans med Lagardère Unlimited, som också tecknar ett långsiktigt hyresavtal med fastighetsbolaget till Friends Arena, Arenabolaget i Solna.

Lagardère Unlimited har gedigen erfarenhet av att driva och utveckla liknande anläggningar och har för närvarande avtal med ett 20-tal arenor runtom i världen, bland annat Commerzbank Arena i Frankfurt, Imtech Arena i Hamburg, Groupama Arena i Budapest, Singapore Sports Hub och Arena Castelao Fortaleza i Brasilien. Det var Lagardère Unlimiteds drifterfarenhet i kombination med ett stort internationellt nätverk av arrangörer, som avgjorde valet för de fem ägarna. Avtalet är ett led i ägarnas strävan att fortsätta fokusera på sina respektive kärnkompetenser som ägare av Friends Arena.
– Vi har under två års tid lagt grunden för Friends Arena. Det känns nu bra att kunna lämna över driften till en internationell driftoperatör som Lagardère Unlimited, som ytterligare kan stärka och utveckla Friends Arena som en konkurrenskraftig evenemangsarena, säger Erik Paulsson, ordförande i Sweden Arena Management.
– Det är positivt att en stark internationell aktör som Lagardère Unlimited tar över och som kan bidra till att göra Friends Arena internationellt konkurrenskraftig. Det stärker Stockholmsregionen och skapar jobb och tillväxt, säger Pehr Granfalk, kommunstyrelsens ordförande i Solna.
I driften ingår att marknadsföra och sälja in evenemangsmöjligheter till arrangörer och företag, skapa och utveckla egna evenemang, administrera biljettförsäljning, arbeta med nuvarande och framtida partners samt utveckla arenans kringservice.
– Friends Arenas läge, kapacitet och flexibilitet gör att vi ser en stor potential att fortsätta utveckla arenan till att vara en av de främsta evenemangsarenorna i norra Europa, både för fotboll, övrig sport och nöje, säger Ulrik Ruhnau, Managing Director på Lagardère Unlimited Stadium Solutions.
Ansvarig för den nya operatörens verksamhet på Friends Arena blir fortsatt Thomas Perslund.

 

Så här skrev SvFF på hemsidan om affären:

Den 1 januari 2015 tar Lagardère Unlimited över driften av Friends Arena i ett avtal som sträcker sig minst 10 år fram i tiden. Det offentliggjorde idag ägarna till Friends Arena, däribland Svenska Fotbollförbundet, tillsammans med Lagardère Unlimited, som också tecknar ett långsiktigt hyresavtal med fastighetsbolaget till Friends Arena, Arenabolaget i Solna.

Redan i mars i år presenterade parterna ett intentionsavtal kring driften av Friends Arena och nu har den processen lett fram till ett avtal från kommande årsskifte. Lagardère Unlimited har gedigen erfarenhet av att driva och utveckla liknande anläggningar och har för närvarande avtal med ett 20-tal arenor runtom i världen. I driften ingår att marknadsföra och sälja in evenemangsmöjligheter till arrangörer och företag, skapa och utveckla egna evenemang, administrera biljettförsäljning, arbeta med nuvarande och framtida partners samt utveckla arenans kringservice.

- Vi känner oss väldigt nöjda med det här. Lagardère är en professionell aktör som är vana att arrangera fotbollsevenemang på högsta internationella nivå, säger SvFF:s ordförande Karl-Erik Nilsson. Lagardère Unlimited har mer än 1.300 anställda och bedriver verksamhet i mer än 20 länder.

 

Varför ska man ljuga? För det är vad man gör när man lämnar så bristfällig information. Varför är det så svårt att tala sanning. Det är bara för SvFF att lägga alla korten på bordet – lite klyschigt och 80-talskrönika över det men det stämmer här – och sedan får SvFF försöka vinna tillbaka förtroendet via att man är ärlig, öppen och tydlig om vad som gäller.

Trots allt vill man gärna skryta när man gör något bra, tala då även sanning när det går dåligt. Tala inte om de två viktiga segrarna mot Estland och Liechtenstein hemma när det är det sämsta landslagsåret på länge. Medlemmar, partners, anställda och intresserade är inte dumma, de förstår vad som är vad, och då är det bara kortsiktigt korkat att försöka gömma skiten.

Om nu börsbolagen Peab och Fabege inte informerar sina ägare tillräckligt så får väl aktieägarna agera på bolagsstämman och jaga bröderna Paulsson och familjer med blåslampa. Detsamma gäller ägarna av Jernhusen, det vill säga staten. Solna Stad ser ju åtminstone till att en del information läcker ut från den röra som finns norr om Stockholm.

Däremot är det ledsamt att SvFF hemlighåller och smusslar om informationen. När jag spelade in en podd med nya generalsekreteraren Håkan Sjöstrand påpekade han hur mycket han levde för transparens och att öppenhet var avgörande. Jo, tjenare, det varade ju länge. Visst, han är ny men han stod likväl i SVT i måndags och talade sig varm för affären.

Det är viktigt för förbundets medlemmar att veta följande:

* Avtalet med Lagadère som förvisso sträcker sig till 2025 kan när som helst brytas av det franska bolaget. Vilket innebär en stor risk för ägarna att få driften i knät igen, och man har gjort garantier till Lagadère. Exakt vilka? Det talas om hyresfritt de första åren och även att det franska bolaget snarare kan få loss pengar.

* Ägarna till Friends Arena – där SvFF har 22 procent direkt och 11 procent indirekt efter ett samarbete med Folksam (som också är höljt i dunkel) måste stoppa in 400 miljoner kronor för att det franska bolaget ska ta över. Pengarna ska användas för att köpa mark och utveckla arenan.

* SvFF kan inte sätta in några pengar och nu talar SvFF-basen Karl-Erik Nilsson i Aftonbladet om att förbundets ägande minskar med fem procent för att de 400 miljonerna tas in med en emission och förbundet har inga pengar. Vem som går in med pengar och exakt hur det sker vill inte Nilsson berätta. Samme Nilsson sa i oktober att SvFF räknade med att sälja del före årsskiftet men nu blir det på annat vis.

* Säkerligen kommer SvFF att sälja mer eller försöka få de andra ägarna eller andra partners att ta över ännu mer av ägandet. Man vill ner i tio procent, men även det kan vara mycket pengar om förlusterna fortsätter ligga på 200-250 miljoner årligen. Då ska förbundet plocka fram 20-25 miljoner.

* Fortfarande är SvFF borgenär för en betydande del av lånen och det klarar man inte i längden. Vem tar över det? När sker det?

* SvFF har förlorat allt man tog in från Råsunda och förlusterna för driften under de första åren ligger på en halv miljard kronor och en tredjedel borde hamnat hon förbundet sett till 33-procentigt ägande av driftsbolaget. Vilka verksamheter inom förbundet har det påverkat?

Det finns en rad områden och en hel rad av frågor som SvFF hade behövt vara öppen. Alla inser nog att Råsunda inte höll längre och sedan äger naturligtvis inte SvFF hela ansvaret i att det slutade så här – att politikerna i Solna och Stockholm inte enades om en arena är också en faktor – men det är dags att berätta allt man vet för medlemmarna, vilket är rätt många människor.

Ibland kan man faktiskt få en större förståelse om man erkänner att allt inte hanterats på bästa vis och att peka på att man dragit lärdomar av det. Tvärtom funkar det om man gömmer sig bakom luddiga pressmeddelanden, konstiga bolagskonstruktioner och fluffiga uttalanden som ser bra ut på papper men faller platt när verkligheten och sanningen kommer ikapp.

olof.lundh
0 kommentarer

Inget svar från en höjdare är också ett svar

Efter en rätt spritindränkt turné i slutet av 1980-talet så konstaterade Ulf Lundell att en inställd konsert också är en konsert. Det går att diskutera, men däremot ett uteblivet svar också ett svar när man som journalist vill ha svar. Det ger en bild av vad personer inte vill svara på och vilka frågor som är heta och inte.

Det slår mig efter min poddintervju med Håkan Sjöstrand. Han är inget ”household name” men är svensk fotbolls högste tjänsteman sedan några veckor tillbaka. Efter en lång karriär inom Svenska Spel och ICA, senast som Marknadsdirektör för affärskedjan, så blev han generalsekreterare för Svenska Fotbollförbundet i våras efter avhoppade Mikael Santoft.

Ville givetvis intervjua honom och har legat på sedan i maj, och hela tiden har det hetat att han vill börja sitt jobb först och att han vill sätta sig in i frågorna. Till slut närmade det sig i och med att han skulle vara med på förbundets presskonferens i måndags men det satt ändå rätt långt inne.

Jag skickade mina frågeställningar i förväg – precis som de är så svåra att lista ut – och bearbetade både Sjöstrand och Niklas Bodell in i det längsta och fick till slut 30 minuter som blev 40 minuter i ett rum på SvFF:s kansli i fredags. Där vi slog oss ner och betade igenom de givna frågorna kring SvFF.

Även om jag inte har något emot att en höjdare har en pressman med sig i rummet så är det givet att det signalerar osäkerhet. Dels viljan se frågeställningar i förväg, dels ha sällskap med sig ger inte pondus. Har bara hänt en gång tidigare vid en poddintervju och det var när jag träffade Fifa:s tv-direktör Niclas Ericson.

Podden lyssnar ni på HÄR: eller via acast: eller via itunes och det finns en hel del intressant både i att Sjöstrand redan varit hos Jonas Thern och att han rätt tydligt tar avstånd från hur SvFF jobbat med jämställdheten med tanke på Therese Sjögran. Sedan får man lyssna in var han ligger lågt och inse hur brännheta en del frågor är.

Öppenheten då? Ja, jag har märkt på reaktionerna att många anser att Sjöstrand inte svarade på en enda frågan, vilket är väl hårddraget, men det är klart att han är försiktig och det säger en hel del om Sjöstrand som person och även om laddningen kring uppdraget. För mig speglar det ledarskapet inom svensk fotboll 2014, och där ingen vågar staka ut en riktning.

Därför saknar jag Lars-Åke Lagrell som alltid hade ett svar. Svensk fotboll behöver inte fler höga ledare som spelar sarg ut. Trots allt är det ingen kärnfysik att tydligt staka ut en riktning för svensk fotboll i frågor om mångfald, jämställdhet, talangutveckling, landslagets mediapolicy. För om alla ska gå och känna av att alla 3712 föreningar är med på tåget så hinner rälsen ryckas upp innan avgång.

***

Malmö FF krigar för att spela vidare i Europa League efter nyår och även om man knappast är favorit i Aten i kväll så är man inte helt borta mot Olympiakos. Att det grekiska laget räknar med seger är bara ett plus. Underbart att se Mikael Nilsson – en favorit som alltid hade ett svar – ihop med kollegorna Ekwall och Sundberg.

***

Markus Rosenberg var allt annat än diplomatisk i en bra intervju med Kvällsposten i förra veckan – en sådan intervju jag själv velat göra – och det går givetvis att diskutera hans besvikelse på Malmö FF för att man inte vill ge honom ett ännu bättre kontrakt. Många tycker att han ska ligga lågt och vara nöjd med sju miljoner i ”signing bonus” ovanpå en okej lön och att WBA köpte ut honom.

Jag förstår hans frustration om man tänker på att han kunde fått mer i Danmark – både FCK och Bröndby ville ha honom – och hans mål och spel har inte bara hjälpt Malmö FF till SM-guld och Champions League, utan även till ett par hundra miljoner kronor i intäkter. Då hade det kanske varit smart av MFF att gå honom till mötes, för sådan är fotbollsvärlden.

Precis som att Malmö FF:s ledare tänker på klubben i första hand så tänker spelarna på sig själva. Det är inget konstigt i det, sådan är verkligheten. Precis som en del spelare vill komma i väg utomlands och inte vill förlänga eller där klubben knappast förlänger med en del spelare så slåss var och en för sin egen del. Är det så upprörande? Nej, det är det inte.

Samtidigt skrev Rosenberg på kontraktet och då får han köpa att det är villkoren som gäller, även om han anpassade sig till klubbens dåvarande ekonomi. Om nu MFF inte vill ge honom mer så är det en verklighet han får acceptera och jag är säker på att han alltid kommer att ge allt på planen i ljusblå tröja oavsett, men om det kommer ett bud i januari kanske han tänker ett varv till.

Dessutom gillar jag att Markus Rosenberg vågar svara vad han känner och tycker och inte bara skickar en puck sarg ut. Rätt eller fel? Ja, det går att ha åsikter om men givetvis måste en spelare få ventilera vad han känner. Att det sedan inte går att prata om rimliga löner är en annan sak, spelare verkar på en annan marknad och det får vi acceptera.

***

Apropå att inget svar också är ett svar så är det talande att SvFF- och Sef-höjdaren Kenneth Håkansson helt avstått att svara på frågor kring turerna i Landskrona Bois där han var ordförande 1996-2013 och under 2014 varit ledamot i klubbens styrelse. Det handlar om riskkapitalbolaget Landskrona Bois Support AB där Håkansson och flera andra i styrelsen är delägare.

Inget konstigt i sig, eftersom den jävsproblematiken tyvärr är vanlig i svensk fotboll, men kring Bois finns konstigheten att riskkapitalbolaget som köpte rätten till 14 namngivna spelare i truppen – utan övre tak för vad bolaget kunde tjäna – och när det inte såg ut att bli några vinster så krävde man omförhandling med klubben och ett förlängt avtal med rätt till vinst från nya spelare.

Totalt satsade bolaget 4,5 miljoner kronor i två steg och det finns 15 aktieägare och bland dem även WBA-backen Jonas Olsson, som HD skriver om i dag, och som ju själv var på bild i prospektet. När ”Surprise” Ralani försvann utan att generera pengar så är bolagets krav på Landskrona Bois 3,6 miljoner kronor och man vill ha cirka 750 000 kronor nu när Bois sålt Erik Andersson till Malmö FF.

Erik Andersson kom in i ekvationen när styrelsen i Bois till slut gick med på att gå riskkapitalisterna till mötes. Det finns flera versioner om hur det gick till, men det var en hård kamp i styrelsen och möjligen bröt man mot klubbens stadgar när för många i styrelsen var jäviga med tanke på att de var delägare. Uppgifter finns om att bolaget via Håkansson o Co satte hårt tryck på klubbens styrelse efter ett första nej, och fick till ett ja.

Det är som om du eller jag knallar in hos den lokala tobakisten och köper en Triss-lott men när det inte är vinst då kräver vi att få en ny lott. Förvisso med begränsningen att vi bara ska kunna vinna tillbaka pengarna vi satsade på den första lotten, men helt utan ny insats eller risk för oss. Svenska Spel hade givetvis nobbat oss, och det borde Bois också gjort, men när halva styrelsen har intressen är det kanske omöjligt?

Detta är inte unikt för Landskrona Bois. Tidigare var det ett liknande upplägg i Djurgården och Malmö FF, Norrköping, Örebro, Hammarby, AIK och flera andra klubbar har haft den här stolsnurren. Riskkapital är inte fel, men det går inte att ledamöterna i klubbens styrelse eller tjänstemän i klubben är delägare i spelare på olika vis.

I Landskronas fall så sitter klubben i HSB-basen Håkanssons och en del tunga sponsorers grepp. Kanske är det rätt att de bestämmer för Kenneth Håkansson ser till att HSB sponsrar Landskrona Bois med ett par miljoner om året och underleverantörer i byggbranschen som ju gärna vill jobba med HSB sponsrar också Bois med rätt stora pengar?

Man kan naturligtvis också ställa frågan om Landskrona Bois bankaffärer med Handelbanken när man vet att Kenneth Håkansson även sitter i bankens lokala styrelse. För Handelsbanken har ett annat upplägg än andra svenska banker och de lokala kontoren är friare att agera. För Bois som numera är slav under lånen så är banken en viktig partner, men är det rätt upplägg?

Det stora misstaget Kenneth Håkansson, Peter Condrup, Mikael Hjelte och de andra i Bois-styrelsen gjort är att de inte varit öppna med upplägget. Det väcker naturligtvis misstankar om att allt inte gått rätt till, och följden blir frågor där Gabriel Munck stått upp för klubben och svarat på frågorna men där Håkansson duckat helt trots att vi ringt och smsat honom.

Så de uteblivna svaren från Håkansson ger åtminstone bilden av att det är frågor han helst inte vill ha. Har även hört från fans som jagade på med frågor på ett medlemsmöte i fjol att det var kalla handen och att en del delägare i princip bad dem sluta fråga. Dessutom försökte Håkansson då ta fram papper på att han avstod eventuell vinst, och det är väl också ett tydligt svar fyra år efter bolagets bildande.

olof.lundh
0 kommentarer

Ingen småskuttare i Landskrona utan en av svensk fotbolls tyngsta ledare

Vi har i ett drygt dygn sökt Kenneth Håkansson som var ordförande i Landskrona Bois 1996-2013 och därefter varit styrelseledamot i klubben. Skälet är givet, vi vill fråga om hur han kunde vara en del i att omvandla riskkapitalbolaget Landskrona Bois Support AB till ett icke-riskkapitalbolag när han och flera andra ledamöter och delägare såg till att avtalet förlängdes.

Det utan att nya pengar sattes in, och ändå har Landskrona Bois Support AB rätt till hälften av allt nettoöverskott som klubbens försäljningar ger fram till och med 2016. Jag som trodde att ordet ”Support” betydde stöd, men där kan man uppenbarligen ha fel eller olika tolkningar.

Följden blev att när talangen Erik Andersson i höstas gick till Malmö FF i en affär värd tre miljoner kronor på sikt så ska Kenneth Håkansson o Co ha hälften av pengarna. De vill ha pengarna nu. Problemet är att Landskrona Bois inte har några pengar och har fått låna in privat kapital för att klara de löpande räkningar och klubben backade över miljonen 2014 och budget för 2015 är en ny dryg minusmiljon.

Broschyren som Landskrona Bois Support AB använde med bilder på Jonas Olsson, Rasmus Lindgren, Alexander Farnerud och Niklas Nielsen.

Broschyren som Landskrona Bois Support AB använde med bilder på Jonas Olsson, Rasmus Lindgren, Alexander Farnerud och Niklas Nielsen.

Givetvis får klubben tåla leken som man gett sig in i när man dansar med kapitalet, men det finns en hel rad men i den här soppan. Den främsta är att bolaget och klubben skrev ett avtal 2009 som löpte ut utan att bolaget fick något tillbaka. Notera att Landskrona Bois Support AB är ett riskkapitalbolag och då ligger det i affärsidén att man riskerar pengarna, det vill säga riskerar att förlora dem.

Men det gillade inte gänget bakom Landskrona Bois Support AB utan man ville ha tillbaka sina stålar. Man tog inte in i betänkandet då att man fått med klubben, ja de i styrelsen som inte satt på bägge stolarna då, att gå med på att i utbyte mot tre miljoner kronor ge bolaget hälften av alla nettointäkter och det helt utan tak.

Om Niklas Nielsen inte blivit skadad och fått lägga av utan blivit en spelare som talangen skvallrade om, och Bois fått 20 miljoner kronor för honom så hade Kenneth Håkansson o Co tagit in tio miljoner kronor. Nu blev det inte så utan riskkapitalbolaget förlorade sin riskerade tre miljoner men istället för att acceptera det så tvingade man igenom att avtalet skulle löpa vidare.

Man kan med rätta ställa frågor om alla möjliga jäv där det var en riktig kökkenmödding av riskkapitalister, sponsorer och klubbledare som skiftade mellan stolarna så det stod härliga till? Ingen riktig insyn heller och ingen vet egentligen vem som tog vilka beslut, även om de inblandade säkerligen säger att att allt gått rätt till.

Nu gäller avtalet med Kenneth Håkansson o Co till 2016 och dessutom visar det sig att även nye Bois-basen Gabriel Munck är delägare (varför sa han inget om det när vi ringde i går?) och han kan inte svara på om det är fler i styrelsen som är delägare än de vi känner till. Undrar om det finns någon kvar som kan ta besluten utan att dras ner i jävproblematiken?

Ja, egentligen kanske vi på fotbollskanalen.se inte ska ägna oss åt en klubb i division 1 som verkar sjunka neråt och där lokalpressen i form av Landskrona-Posten/HD ägnar noll uppmärksamhet åt att klubbens styrelse drabbats av avhopp i torsdags, valberedningen sonderar om att byta ut den sittande styrelsen och det råder fullt inbördeskrig om miljontals kronor.

Men det är klart att det är tunga gubbar i den styrelsen och det är kanske bäst att passa sig för att skriva om dem? Eller ställa frågor. Kenneth Håkansson ser ju skickligt till att ducka. Vi kan säkert släppa det med tiden, och Bois är ju inte med i Sef längre och det blir något för fansen att fråga om på årsmötet i vår när Kenneth Håkansson kanske svarar?

Däremot är det intressant att Kenneth Håkansson, som förutom sitt HSB-jobb, gjort karriär som fotbollsledare och i tio år suttit i Sef:s styrelse och SvFF:s styrelse och dessutom varit överledare för herrlandslaget i många år. Vi talar alltså om en av svensk fotbolls främsta ledare som deltagit i en rad viktiga beslut och lett verksamheten för svensk fotboll.

Jag känner väl till att Kenneth Håkansson häromåret på ett medlemsmöte flott lovade att han avstod eventuella vinstpengar från riskkapitalbolaget. Jo, det är så dags när kritiska supportrar ställer frågor om det olämpliga i att han både var ordförande och delägare i stora delar av spelartruppen, vilket är ett problem många klubbar brottas med och som jag påpekat. Hade Håkansson sagt det 2009 har det varit en annan sak men nu funkar det inte för mig.

SvFF:s Disciplinnämnd gick hårt åt Gefle och Åtvidaberg för tveksamheter kring deras affärer med Club Consulting och bötfällde dem mer flera hundratusentals kronor för att det var tveksamheter i vem som hade makten. Undrar om SvFF ens vågar granska när en av deras främsta företrädare hoppat bomben i syltburken och fortsatt att simma ryggsim där efter det?

Sprang av en slump på en av svensk fotbolls allra högsta ledare under fredagen, och hen hade läst in sig på fallet men ville inte säga något, innan hen skakade på huvudet och suckade: ”Precis när man tycker att vi är på gång och det inte finns så mycket problem så dyker det upp något sådant här. Vad tänker han med? Tänker han överhuvudtaget?”

olof.lundh
0 kommentarer

Sveriges statschef borde ha koll på signalvärdet för tjejer och killar

Är i grunden republikan och hade helst sett att Sverige avskaffade rollen som Carl XVI Gustaf ska fylla men eftersom jag inte lagt till ett ”r” som står för revolution i min partibeteckning så köper jag att en majoritet av svenska folket vill ha ett kungahus med allt vad det innebär i cirkuskänsla. Däremot köper jag inte att Carl XVI Gustaf o Co helt saknar bollkänsla.

Visst är det givet att när den svenska statschefen och fru är i Paris så vill man träffa den svensk som tagit Frankrike med storm under sina år i landet. Zlatan Ibrahimovic är odiskutabelt enorm i både Sverige och Frankrike och det är en häftig resa som han stått för och som symboliserar så mycket av vad vårt land förändrats under de senaste decennierna.

Däremot är det obegripligt att det svenska statsbesöket hos Paris SG först ska beröra både Zlatan och hans två svenska klubbkompisar Kosovare Asllani och Caroline Seger, men där tjejerna kvällen före får besked om att det är inställt. Oavsett skäl eller vem som tagit beslutet att stryka två landslagsspelare och några av världens bästa damer så borde maskineriet runt hovet reagerat.

Symboliken i att även Seger och Asllani varit med på gräset är given. Då hade både svenska och franska tjejer och killar fått se att inte bara Zlatan är så mycket värd för kungaparet att träffa utan att även två fotbollspelande landslagstjejer som också tillhör det qatariska miljardbygget ingår. Det är ett tillfälle som man inte får missa från hovets sida.

Sveriges statschef kanske inte fattar bättre men han borde ha folk runt om kring sig som greppar den här typen av frågor och dess laddning. Det räcker inte att i efterhand säga att Asllani och Seger får komma på någon middag, utan det är bilderna från gräset man vill åt och där det inte bara är Zlatan som symboliserar Sveriges fotbollsspelare utan även två spelare från Pia Sundhages landslag.

Faktum är att jag har svårt att förstå att inte alla förstår det. Efter att jag twittrade om det i går så får jag givetvis en hel rad negativa reaktioner, och jag beundrar alla som jobbar för mångfald och jämlikhet dagligen och som orkar trots skiten som rasar över dem. De gör en stor insats och vi är skyldiga dem mycket.

Det är naturligtvis ingen rättighet att träffa det svenska kungaparet men om hovet velat framstå som man var en del av ett svenskt, modernt och jämställt samhälle hade man ordnat det. Förstår inte vem det är som känner sig hotad av det? Det är oerhört svårt för mig att ta in att någon från svenskt håll kan acceptera att de blir nobbade.

Ja, Zlatan är en av världens bästa herrar och har tjänat mer och konkurrensen är hårdare bland männen men om Caroline och Kosovare hade varit med så hade det knappast tagit bort något av hans framgångar och hyllningar. Jo, det må vara politiskt korrekt att tycka att det är så, men är det någon som måste vara politiskt korrekt är det Sveriges statschef.

I en tid när Svenska Fotbollförbundet har problem med sin syn på kön och jämställdhet så hade kungen och drottningen kunnat visa SvFF vägen och även på ett enkelt vis ge signalen om att alla är lika mycket värda. Dessutom behöver Carl XVI Gustaf en del att jobba med om han ska putsa borta bilden av honom på ”Noppes” med ett gäng kaffeflickor.

olof.lundh
0 kommentarer

Haddads story är viktig men ännu ärligare vore önskvärt

Alla mål räknas, även de efter billiga straffar, och det är kul att se att många svenskar är på gång och hittar rätt. Inte bara Zlatan utan även Guidetti, Berg, Zengin, Armenteros och Ishak. Målen finns i ”Fergie Time” och där vi även snackar om varför inga svenska tränare lyckas nå ut i Europa.

En rad grymma mål i Fotbollskanalen Europa, inte minst från derbyt i Turin.

***

Trodde aldrig Charlie Davies skulle komma tillbaka på så hög nivå. Imponerande.

***

Årets sportjournalist 2014 blev Johanna Frändén. En vass kollega slash rival som är väl värd priset och jag är glad att hon drar hem det. Fattar inte varför Bladet inte drar på i tidningen som man gjorde när Erik Niva och Mats Wennerholm vann? Nu blott en spalt, då var det ett par sidor. Men det kanske kommer?

Priset till Årets Sportjournalist delas ut av SKS Stockholmsklubb ihop med sponsorn i form av PR-byrån Kraftfull kommunikation som drivs av Thomas Björn. Samme man var för övrigt SvFF:s och Pia Sundhages pressman under EM 2013.

Här är de tidigare vinnarna:

2013 Lisa Edwinsson, DN

2012 Erik Niva, Aftonbladet

2011 André Pops, SVT

2010 Henrik Skiöld, TT

2009 Tommy Åström, CMore, Radiosporten

2008 Mats Wennerholm, Aftonbladet

2007 Göran Zachrisson, Viasat, ex-SVT

2006 Peter Jihde, SVT

2005 Simon Bank, Aftonbladet

2004 Jens Littorin, DN

2003 Lars Granqvist, frilans

2002 Jan Majlard, SvD

2001 Lars Östling, Aftonbladet

2000 Jens Lind, SVT

1999 Lennart Eriksson, frilans

1998 Lars Sandlin, Aftonbladet

1997 Sune Sylvén, SvD

1996 Ken Olofsson, frilans

1995 Anders Steinvall, DN

1994 Ulf Pettersson, Idrottsboken

1993 Pia Erlandsson, SVT

1992 Bo Gentzel, SVT

1991 Claes G Bengtsson, Expressen

1990 Per-Olof Olsson, TT

1989 Torbjörn Petersson, DN

1988 Anders ”Tecknar-Anders” Andersö, SvD

1987 Åke Strömmer, Radiosporten

Gillar att man tidigt uppmärksammade Bladets sportchef Lasse Östling som borde fått Bonniers journalistpris för länge sedan för att han bidrog till att revolutionera svenska idrottsjournalistik när han drog i gång Sportbladet inför EM 2000.

Men det är en verklig gåta att Expressens Mats Olsson inte fått priset. Snacka om en person som gjort avtryck i svensk sportjournalistik. Han faller väl på att han inte varit medlem i SKS vilket för mig är ett konstigt krav om man delar ut pris till ”Årets sportjournalist”.

Apropå Lasse Östling så är han gäst i podden Agendasättarna och han må vara en doldis för de flesta sportälskare, men har betytt mycket för hur de i dag konsumerar sportjournalistik. Bladets förre sportchef hade ett sällsynt driv kombinerat med idéer och det är många av namnen som i dag är Bladets stora stjärnor som kan tacka Östling för det.

***

I veckans podd är det Andreas Haddad gäst och anfallaren som senast spelat för Hammarby öppnar dörrar till en okänd värld. Där han under åren 2008-10, som nybliven fotbollsinvalid ,försörjde sig på bedrägerier, festade med kokain och jobbade med en av de tyngsta ”bossarna” i den undre världen. Ett större guldrån var på gång när han hoppade av karusellen.

Skälet till avhoppet var att hans fru skulle föda parets son och det sammanföll med dagen för planerade guldrånet. Andreas Haddad insåg då att han inte ville åka fast och bli en frånvarande pappa precis som hans egen pappa varit och var istället beredd att ta en kula i benet för att komma ur samarbetet med de kriminella, men köpte sig loss på annat vis.

Boken ”Helvetet Tur och Retur” är en skildring av Haddas liv från uppväxten i Solna via succén i Assyriska och det välbetalda proffslivet i Lilleström till en skada i danska Vejle 2008 som sätter stopp för allt när läkaren säger att han aldrig kan spela fotboll igen. Då börjar spiralen snurra neråt och det krävs att Haddad blir pappa för att han ska ta sig ur det.

Podden lyssnar ni på HÄR: eller via acast: eller via itunes och även om jag kan ömma för Andreas Haddads kamp att leva lagligt, hans modiga kliv att öppna upp och mål att försöka hjälpa andra unga att ta rätt beslut och inte göra samma misstag, så är det ändå problematiskt att anfallaren låtit en advokat granska partierna i boken som berör brotten för att skydda både andra inblandade och sig själv från polisen.

Visst, det är förståeligt att man är rädd för andra kriminella som skulle kunna agera, men det blir komplicerat när man är beredd att berätta en del men inte allt i en bok som ska vara öppen och ärlig. Dels behöver man lägga alla de egna korten på bordet, dels skulle man kunna visa samhället att man ångrar sig genom att berätta om alla som är inblandade.

Jag frågar om det i podden men där är Haddad ärlig om att han dels inte vill sätta dit andra, dels inte är beredd att riskera ett fängelsestraff och vara borta från familjen. För det är givet att en del av brotten inte är preskriberade och efter boken kan det bli så att polisen tittar närmare på händelserna, och därför har en advokat granskat partierna så att Haddad inte ska sätta dit sig själv.

I den bästa av världar så blir Haddads historia viktig i verkligheten och når ut till ungdomar i riskzonen. Kanske kan han själv bli en given gäst på skolor för att berätta om farorna bakom det lätt glamouriserade ”Snabba Cash”-livet? Att fester, stålar, kokain och kriminalitet i slutändan bara ger ångest och en svårighet att existera i en värld av svek.

På många sätt är han en symbol på att inte ge upp. Bara det att han låtit operera sig 15 gånger för att kunna spela fotboll igen, och att just fotbollen hjälper till att dra bort honom från den mörka världen. Haddad är kontraktslös men Assyriska är nära till hands och fortfarande har anfallaren mer att ge, och för en person som rest sig från de döda några gånger så finns det energi till flera säsonger.

 

olof.lundh
0 kommentarer

Brutus? Jag? Krusningar på ytan i ankdammen

I fredags krönikerade jag om SFS, Sveriges förenade sportjournalister, och både Stockholms-klubben och Göteborgs-klubben och efterlyste en reformering. Skälet var att jag bestämde mig för att hoppa av mitt uppdrag i styrelsen för Stockholms-klubben och tidigare i höstas pratade jag med en annan som är aktiv om att skriva ett brev eller på något sätt väcka debatt kring viktiga frågor.

Jag valde till slut att köra i krönikeform och på egen hand för att det är enklare. Sedan dess har jag fått en hel del mejl av både inblandade och inte inblandade och även reaktioner på telefon, sms och twitter och givetvis finns hela spektrumet i reaktioner, från att det var bra skrivet och på tiden till att jag är en bitter gammal gubbe som rotat betor på ett fält utanför Lund om inte facket funnits.

Däremot är i princip alla med något undantag överens om att man behöver reformera SFS. Sedan förstår jag invändningar mot mig om att jag är feg som hoppar av när det ska till ett skifte i ledningen, att jag borde sagt mer på styrelsemötena och jag måste ta mitt ansvar. I krönikan försökte jag få fram det svåra i att jag är för den här typen av organisationer men att jag känner mig instängd i dem.

TV4 betalar mitt medlemskap i SFS och jag är givetvis kvar som medlem om ingen vill kasta ut mig. Det är ju kanon om folk vill spela fotboll, anordna julbord och spela golf och socialisera på olika via, men den organisation som representerar sportjournalisterna och sitter på makten att dela ut AIPS-kort (internationella presskort) bör lägga sin kraft på annat än sociala evenemang.

SFS måste ta plats i debatten och inte vara beroende av bidrag från ATG, Svenska Spel och andra aktörer som rör sig runt idrotten. Särskilt inte i en tid där medier rustar ner och Qatars VM-organisation i handboll får ut sitt erbjudande om att stå för tio journalisters resa och upphälle via det svenska förbundet som först reagerar efter det blivit offentligt.

Kent Carlzon kommer givetvis upp. Jag är medveten om att jag gjorde fel när jag extraknäckte för fotbollsagenten (skrev texter till hans hemsida) och jag försöker göra så rätt jag kan efter det. Jag tycker att jag varit öppen om Carlzon och mitt etiska fel att extraknäcka för honom och det är inte många intervjuer jag gjort där jag inte fått frågan om det.

Det är avgörande med full transparens och jag försöker inte dölja det, uppgifterna finns på nätet för den som vill läsa ikapp och jag tar upp det med jämna mellanrum, senast när en oddsättare på Svenska Spel ville att Janne Josefsson skulle fråga mig om jag varit mutad. Jag svarade på oddssättarens fråga i bloggen och är alltid redo att svara på frågor om det.

Under gårdagen fick jag även mejl av Berndt Rosqvist, tidigare DN-reporter, och mångårig ordförande och aktiv i SFS. Det gick ut till hela styrelsen och det kan vara på sin plats att han får skjuta tillbaka på mig eftersom krönikan delvis berör honom.

Olof Lundh

Eftersom jag varken twittrar, använder Facebook, eller är med i klubben
för ”inbördes beundran” svarar jag därför på ditt inlägg på
fotbollskanalen.se enligt följande utanför applåderande fans på en
hemsida

1) Du ojar dig för att jag tog Zlatans autograf i samband med en
presskonferens, vilket du har framfört för flera personer utom till mig
själv. Anledningen till detta, som tog 15 sekunder, var att jag blev
uppringd av en sjuk dotterson – ”morfar mamma sa att du skulle träffa
Zlatan. Snälla ta en autograf”. Så skedde. Jag skäms inte och skiter
fullkomligt i om du går i taket. 11-åringen blev i alla fall glad över
att få idolens autograf.

2) Notera att de samarbeten vi (SKS) haft med ATG, Svenska Spel, inte
handlat om att pumpa in pengar till klubben. Det har handlat om
stipendier till ”Årets Stjärnskott”, utvecklingsstipendier till
sportjournalister (SSF),
Du bör även be om ursäkt för att kalla en person som Anders Andersö
(Tecknar-Anders” för ”Rit-Anders”). Så stor som han varit i SvD under
årens lopp blir du aldrig även om du är längre.

3) Uttrycket ”ni tjejer som sitter i festkommittén” kom i samband med
ett konstituerande möte där jag fällde kommentaren mest för att de
skulle fortsätta som tidigare år (2013).

4)Huvudstyrelsen består inte enbart av personer som inte varit på
fältet på mycket länge. Jag själv är inte lika verksam som tidigare, men
har gjort varje VM/EM i fotboll mellan 1982 (då var du tonåring) och
2004. Mats Taxén som är näst äldst i styrelsen har också lång
erfarenhet.

5)För mig är det avslutat med dina påhopp. Men inget av detta går upp
mot ditt extraknäckande för Kent Carlzon som du lindar in i en bisats i
attacken mot mig, SKS och SSF. Du fick avsked från Expressen. Mer
behöver inte sägas.

6) Att hoppa av från styrelsen i ett mail är en sak. Men du kunde ha
meddelat mig som ordförande rakt ut om du var missnöjd. Att sedan hoppa
på mig, SKS och SSF, är ren feghet. Men du kanske blir klokare när du
fyller halvtid (50) nästa år.

Julius Caesar knivhöggs med 23 stick den 15 mars 44 år före Kristus.
Han sägs ha avslutat med orden.
”Även du min käre Brutus”.

Med vänlig hälsning
Berndt Rosqvist

Och så här svarade jag Berndt Rosqvist:

Hej!

Inga konstigheter att vi upplever det på olika vis och jag kunde gjort mycket annorlunda under det år jag satt i styrelsen och sagt till dig fler gånger än när du talade om tjejerna i festkommittén. Min förhoppning är att SFS åtminstone debatteras och att det reser sig en starkare organisation.

Ber givetvis om ursäkt för att jag inte skrev Tecknar-Anders. Min miss och det är korrigerat.

Förvisso en petitess men jag fick inte avsked av Expressen, jag blev av med tjänsten som fotbollsreporter och när jag efter sommaren 2006 skulle börja jobba på nyhetsredaktionen, i dåvarande editionschefen Viveka Hanssons nattlag, så ringde TV4 och rekryterade mig. Då sade jag upp mig från Expressen.

/Olof

olof.lundh
0 kommentarer

#SUPERLIVE är motsatsen till Las Vegas – det som händer där stannar INTE där

Detta är något jag borde gjort för tio år sedan, men nu har jag äntligen dragit min lans i en krönika om SKS – som är sportjournalisternas förening – och den otidsenliga styrning av något kunde och borde vara en viktig röst. Hoppas att de får styr på det hela, men det blir utan mig. Fegt? Jag försökte under ett år men lägger min kraft och energi på annat.

Det är bedrövligt att SKS kontrollerar AIPS-korten, de internationella presskorten, men använder medlemmarnas pengar på något som gynnar ett fåtal. Säger en del när man från en rad yngre kollegor får reaktioner på krönikan – både plus och minus som sig bör – men bara får mejl från äldre falangen som handlar om hur man ska avtacka en avgående profil med en resa och få till en punkt av hyllningar.

***

Får höra av initierade kring Landskrona Bois att klubben var överens med Jonas Thern som skulle ta med sig Håkan Svensson och använda Joakim Nilsson i staben men att klubben hoppade av på grund av kostnaden. Oerhört synd och kortsiktigt tänkt. Det talas om 100 000 totalt i månaden och även om det är mycket vore det ett lyft för Bois som kunnat betala sig på många vis.

***

Jag kan inte sova. Vem är Harry Svensson? Inte ens i Pådden med Mats Olsson och Patrick Ekwall får jag besked. Jag vet ju vem Valpen är och vem som är Furiren på redaktionen i deckaren…men Harry Svensson?

***

Förra våren såg jag att Lundaprofilen Petter Lönegård skulle skriva en bok om Olympen och sökte pengar via crowdfunding. Ja, för er som inte har någon koppling till konsertlokalen i Lund så är det väl rena grekiskan men för oss som sprungit där under många år är det en viktig plats. Minns än min första konsert med 10CC där och att biljetten kostade 36 kronor.

Nappade på att skicka in 700 spänn för att få ett ex av boken och en nytryckt affisch från en av de konserter som gjort starkast intryck på mig: The Clash 1980. Häromdagen fick jag boken och den överträffade mina förväntningar och det är den givna julklappen för alla som varit på konserter där, och ni kan beställa boken härifrån.

***

Podden ”Lundh” med Tony Ernst går som tåget och det är uppenbart att 90 minuter snack med supportrarnas talesman lockar och för er som inte tagit del av det så hittar ni podden HÄR: eller via acast: eller via itunes..

***

I dag har jag skickat en fotboll till Trelleborgs gamle skyttekung Fredrik Jensen. Tyvärr ingen Masita som var hans märke i TFF utan en tysk bensinmacksboll, men att vi fick kontakt med jägaren från Löberöd under torsdagens program via hans rätt inaktiva twitter säger allt om SUPERLIVE:s storhet.

Nu vet jag att spelarens vars inställning var starkare än kroppen bor en välriktad Masita-nick från IP i Löberöd, att hans pappa är Bois-legendaren Ole Jensen (kodden att Youtube inte fanns 1985, då hade ni fått se tidernas kallaste straff när Bois vann straffläggningen i kvalet mot Linköpings FF) och att motståndarna i division 6 tycker det är fusk att Löberöd har Jensen.

Ja, det är stort och smått kring fotboll i SUPERLIVE och med en hel del avstickare däremellan vilket ni kan se i höjdpunkterna av det jag jämförde med att gå 15 ronder mot The Mauler men det är nog närmare 16 ronder.

I dryga fem timmars direktsändning kör vi bara på, även om Jesper Hussfelt nu har tvingat in några korta bensträckare, och själv håller jag mig i gång med frystorkat kaffe, kvarg med kardemummahavre och morotsjuice. Jag lovar, vi är både nyktra och opåverkade av droger…jag vet inte om det är bristen på syre, tugget eller vad som får oss att veva i gång.

Det är sällan jag skrattar så på jobbet, och då garvar jag ändå ganska ofta eftersom jag älskar jobbet, och visst kan det ibland hamna om inte under bältet så i varje fall i bälteshöjd. Dessutom är det likt ett omklädningsrum med att vi ger och vi tar…eller rättare sagt så får jag mest skit och försöker kämpa vilket är uppenbart i klippet nedan från i onsdags inför MFF-Juventus:

Se klippet igen och kolla förvirringen hos Henrik Rydström. Hans huvud snurrar likt ett östtyskt gammalt vakttorn och han letar förgäves efter den ”Ulf” som Patrick Ekwall talar om.

Det var förre fotbollschefen Emir Osmanbegovic som hösten 2010 stöpte om vår bevakning av Europa League och satsade på SUPERLIVE på fotbollskanalen.se. Alltså inte bara LIVE utan SUPERLIVE. Originaluppsättningen var Ekwall, Kåmark, Hussfelt och jag, och därefter har det varit en rad konstellationer och upplägg under fyra år.

Ekwall och jag har kuskat runt på olika Harrys i Svea Rike och kört med olika gäster, Ekwall och jag körde allsvenskan med först Kåmark och Anna Brolin och sedan med Martin Åslund. I fjol var det Hussfelt, jag och Hasse Backe och i år kör vi inför MFF i Champions League med Ekwall, lille-Anders, Åslund, Hussfelt och jag och Europa League med Emelie Ölander, John Alvbåge och Henrik Rydström.

Gemensamt för alla sändningar är att det är fokus på fotboll och att det inte alltid behöver vara så allvarligt. Vi har fått sköna stories som den Hasse Backe drog om Lionel Messi och i går fick vi höra hur John Alvbåge berättade om hur Tobias Grahn värmde upp på egen hand för att han var rädd att medspelarna skulle skada honom för han var så impopulär i Århus.

Tyvärr hittar jag inte klippet när Pontus Kåmark gör en ”Nakna Pistolen” går på toaletten fullt mickad, och det bästa är att han inte bara gjort det en gång utan två. Eller så har vi nedan intervju med Glenn Hysén som måste varit en sväng på Paddingtons innan han lyfte luren där mittbacken trodde att SUPERLIVE var att man super live…

Sedan har vi alla Hussfelts imitationer som håller hög klass:

Eller Tom Petterssons gästspel på gitarr:

olof.lundh
0 kommentarer

En självklarhet att ta fansens röst på allvar

Måndag morgon och om du missade Fotbollskanalen Europa med unik statistik med Messi vs Ronaldo vs Ibrahimovic, Liverpools fria fall och Englands försäljning av sin klubbfotboll, Rayo Vallecanos sköna gest, Roberto Mancinis comeback i Inter och en galet snabb utvisning så finns programmet här:

Här är målen från Italien.

Här är målen från Spanien.

Här är målen från Frankrike.

***

Att skriva om supportrar och dess olika viljor, yttringar och ansvar är lika minerat som att ta sig an flyktingpolitik, Israel-Palestina eller huruvida tillväxten är ett hot mot klimatet. Med tanke på att många fotbollsfans är aktiva på olika sociala medier och det bidrar till ett tryck och en snabbhet så kan det ibland vara lättare att ducka.

I måndagens podd träffar jag Tony Ernst och även om vi långt i från är överens om allt så kan jag känna en respekt för jobbet som han och de andra i Sveriges Fotbollssupportrars Union gör. Fansen behöver organisera sig för att tala med olika motparter och bakom röken från bengaler så gör man mycket bra.

Är själv skeptisk till att SFSU tar och får hjälp av Sef men jag förstår realiteten. Bäst hade givetvis varit om fansen på egen hand kunde finansiera sin egen organisation för det finns alltid en fara att dras in i ett etablissemang. Fansen behövs och det viktiga är att ta upp en dialog med dem och det blir lättare att snacka med en organisation.

Samtidigt får jag också vara självkritisk och jag har inte alltid kunnat ta in alla delar av fansens röster och det är en utmaning, men innebär inte att man ska skippa det. Där kan jag och många andra i media bli ännu bättre och jag och Tony Ernst pratade givetvis även om media och han gav mig en smäll efter att jag ville ha uttalande i samband med tragedin i Helsingborg i våras.

Det är en självklarhet i dag att ta in fansen och då inte bara från mediernas håll utan även från klubbarna, polisen, förbundet och så vidare. Vilket inte betyder att bara de som sett alla bortamatcher sedan barnen Hedenhös flög i raket är värda att lyssna på, men att man givetvis måste ta in upplevelserna från dem och många andra och då är SFSU ett bra steg.

Tyvärr finns det en del trista grejer som hände kring fotbollsmatcher precis som det sker på rockfestivaler, Finlands-färjor, lördagkvällar på Stureplan eller ute i landet. Det är komplext och gemensamt är väl att det är män i grupp och ofta alkohol inblandat som inte sällan trampar snett och det är ett ständigt pågående jobb.

Under 90 minuter går Ernst och jag igenom bengaler, 51 procent, maskering, firmor, bangers, Miiko Albornoz, den här graderingen av vad som är äkta fans och inte, rädslan för MFF:s CL-miljoner, om man kan ta emot Uefa:s miljoner om man är emot den moderna fotbollen, sexismen, vad spelare ska få stå ut med och mycket mer. Ni hittar podden HÄR: eller via acast: eller via itunes.

***

Kökkenmödding! Skakad att mina kollegor hånade mig för att jag hittat på ett ord eller att det möjligen finns i Skånska Akademiens Ordlista. Se Fergie Time om ni vill lära er och vi går igenom ALLA EM-kvalgrupper:

olof.lundh
0 kommentarer

Anade en ljusning, men det är lååååångt till mästerskapsmedalj

Förlust med 1-0 i Marseille och det efter en match där det franska landslaget i långa perioder belägrade det svenska försvaret likt i en handbollsmatch, men i fotboll är det ingen nackdel om motståndarna får ta avslut långt utifrån. Så även avsluten var många så var det sällan skarpt.

Vill man ta på sig de riktigt kritiska glasögonen så ser man ett svenskt landslag som knappt har en enda målchans på dryga 90 minuters spel, som släpper in ett mål på hörna där en ohotad Varane får gå upp och nicka och dessutom bränner motståndarna en straff via Karim Benzema.

Fortfarande kan man sakna linjer i spelet och även om det var spännande med Alexander Kacaniklic på det centrala mittfältet så kan han inte fått tillräcklig information om hur man spelar på den positionen. När han till slut fick ta ett kliv upp blev FCK-spelaren mer lik sig själv. Vems ansvar är det?

Vill man se nyktert på det, och det vill jag, så får man se vad det var: ett till stora delar oprövat svenskt landslag som faktiskt gör en stark defensiv insats mot ett motstånd som var bättre. Klart godkänt att bara förlora med 0-1 mot ett av Europas starkaste landslag och det med spelare som Emil Krafth, Pontus Jansson, Nabil Bahoui, Isaac Kiese Thelin, John Guidetti och Branimir Hrgota i spel.

Jag såg ett svagt ljus i horisonten i Marseille, men det är lång väg kvar till ett vasst landslag och framför allt som kan ens få in drömmen om medalj i nattsömnen. Sverige är långt efter och det beror delvis på att spelarmaterialet är på väg att växlas och delvis på att Erik Hamrén inte hittat rätt modell.

Andreas Isaksson visade att han håller hög klass. Backlinjen var mer än okej och kombinationen Andreas Granqvist och Jansson ser intressant ut, och där ”Granen” vuxit ut till en ledare. Mikael Lustig såg stark ut i 45 minuter i lördags och Martin Olsson är också en förstärkning.

Albin Ekdal och Kim Källström var inte dumma och kompletterar varandra även om de inte spelade ihop. Problemet för Källström är att han är likt Liverpools Steven Gerrard, en spelare med många bra egenskaper men där tiden börjar springa i från honom och han måste ha rätt spelare runt om kring

Ovanpå det var det flera av de unga som visade intressanta egenskaper och då inte minst Emil Krafth och Isaac Kiese Thelin. Att det blev för stort för en del av dem var rätt väntat och det handlar om att lära sig av de här matcherna. Om man kollar över plan så består Frankrikes lag av idel spelare som är med i CL och EL regelbundet.

I Sveriges elva är det inte riktigt så, och även om John Guidetti och Branimir Hrgota fick otacksamma möjligheter att skapa något efter inhoppen så är det två spelare som är intressanta för framtiden. Frågan är bara om 4-5-1 är modellen om Sverige ska jaga medalj? I varje fall mot riktigt bra motstånd?

Kiese Thelin slet men blev ett lätt byte för de franska mittbackarna när han saknade understöd. Det finns mer att jobba på och Erik Hamrén har rätt i att Sveriges försvar har tätats. Däremot saknar man förmåga att vinna matcher och det måste man göra i mars mot Moldavien och i juni mot Montenegro.

***

Fransmännens matservering inför tv-produktioner hade tävlat om en stjärna i Guide Michelin om det varit en svensk krog. Man får ge dem att de kan mat.

***

Paul Pogba. Vilken atlet. Överhuvudtaget var det franska landslaget en brutal kombination av moderna spelare: snabba, tekniska och starka.

***

Nej, jag frågade inte Erik Hamrén så mycket när han kom till tv-studion. Varför inte? Skälet är att det är lite meningslöst om en person upplever sig ansatt och vid varje fråga tror att han är under attack. Då är det bättre att någon det inte blir lika laddat med sköter frågorna.

Sedan undrar jag om förbundskaptenen hade kramat Hasse Backe? Det jag syftar på är att Hamrén ville ha beröm för att försvarsspelet blivit bättre, och då upplyste jag honom att min kollega Hanna Marklund just berömt försvarspelet när förbundskaptenen stod bredvid i studion.

Då blev Marklund kramad av Hamrén och hyllad för att hon åtminstone kunde fotboll…och det var ingen tvekan om vem som inte kunde fotboll. Undrar om Hasse Backe eller någon annan manlig expert blivit kramad i det läget? Något säger mig att Hamrén inte hade kramat en manlig expert men jag kan ha fel.

Visst, försvarsspelet har blivit bättre men resultaten är ändå för dåliga. Det är bara Karl-Erik Nilsson, som leder SvFF, som tycker att det är två viktiga segrar när man vunnit hemma mot Estland i en träningsmatch och mot Liechtenstein i en tävlingsmatch. Varför är det så svårt att säga som det är?

En klart godkänd match mot Frankrike ändrar inte på resultaten 2014 som slutar med två segrar: Estland och Liechtenstein hemma. Har man då drömt om en medalj i ett mästerskap så har man själv bidragit till att fallhöjden blir rätt så hög, och får nog räkna med att få frågor om det.

Under Hamrén så har det saknats en röd tråd för landslagets jobb och det är inte sällan när någon petar i saker som man vet är jobbiga som reaktionen blir därefter. Om alla i och kring landslaget hade tyckt att allt var på topp hade de nog struntat i eventuella frågor eller kritik.

Istället är det taggarna utåt. Lär av er kollega Pia Sundhage som utan tvekan kan ta en diskussion och vända och vrida på bra och dåligt och både svara utan att bli arg, irriterad eller känna sig kränkt. Inte heller behöver hon ha med sig någon till tv-studion för att eventuellt lyssna på snacket.

***

Utbuandet av Paris SG:s Lucas Digne fick utbuandet av landslagets Gary SundgrenUllevi våren 2001 att framstå som hyllningar.

olof.lundh
0 kommentarer