AIK öppnar för att flytta till Globen-området. Råsunda är i princip nerlagt som alternativ, enligt klubbens Arenagrupp, och nu säger man att spel på Stockholms-arenan skulle ge klubben fem miljoner mer om året än om man flyttar till Nya Nationalarenan. För fem millar kan Jens T Andersson pröjsa ett par bra spelare.
Naturligtvis blir det en geografisk diskussion i klubben. Är det en Stockholms-klubb sett till att man är bildad i centrala Stockholm eller väger tiden på Råsunda i Solna tyngre? Det överlåter jag åt medlemmar och fans att avgöra, men det har väl aldrig varit några problem att följa AIK hockey i Globen-området.
Jag kan bara konstatera att det är oerhört smart av AIK att spela ut de nya arenorna mot varandra. Och givetvis kan den nya Stockholms-arenan erbjuda en bra slant för att AIK drar till Söder om Söder sett till stordriftsfördelarna av att få två elitklubbar på arenan och dessutom sätter arenan samtidigt press på Hammarby genom att signalera att man inte bara är beroende av klubben.
För Nationalarenan är det bistrare, för utan AIK står man sig rätt slätt. Skulle inte förvåna mig om AIK ändå inleder säsongen 2013 i Solna men då till otroligt mycket bättre villkor än de man snackat om hittills. För genom att man öppnat för Stockholmsarenan och lyft fram ett belopp för sina anhängare så sätter man SvFF i brygga.
Tänk, känslan var länge att AIK låg i brygga men nu har man med en halv-Nelson vänt på matchen och är i överläge. SvFF och dess partners måste nog ner i partär innan matchen kan dra i gång igen. Onekligen häftigt.
Extra lustigt att fotbollskanalen.se hade nyheten i dag när jag var på seminariet Fotboll & Pengar och där var både Martin Englund från Swedbank Arena (Nationalarenan) och Ninna Engberg från Stockholm Globe Arenas som bygger arenan vid Globen, och där Engberg var öppen om att det är en kamp arenorna emellan.
Kan onekligen konstatera att Swedbank-folket hade noll koll på nyheten om AIK. Martin Englund hade inga bra svar på AIK:s betydelse, eller rättare sagt: inga svar alls. Han verkade skakad.
***
Elfsborgs klubbchef Stefan Andreasson är trött på gnället inom svensk fotboll och var förbannad över att ingen stod upp och försvarade den när Zlatan Ibrahimovic sa att inget hänt på tio år nyligen.
***
SUPER-LIVE med ALLA mål från Europa League i kväll med start 18:00 på fotbollskanalen.se. Missa inte!
***
Lars Liljegren är en fajter och Lars-Åke Lagrell får inte lätt att få igenom något skifte av 51-procentsregeln. Rätt tam debatt om just 51-procentsregeln men jag och Liljegren hade en aning hetta i varje fall och Liljegren bad om ursäkt för sin ilska efteråt. Jag kallade honom ett politiskt djur som alla idrottspampar men han trodde att jag kallade honom poltisk.
En sak var vi alla överens om – demokratin i svensk fotboll är inte på topp.
***
Apropå arenor. En viss oro över 08-byggen kan man känna efter att tysken Stefan Ludwig på Deloitte & Touche, som höll en intressant genomgång kring Bundesliga i relation till de andra stora ligorna, varnade för att bygga för stora arenor.
I Tyskland har man problem att ta betalt för biljetterna sett till att deras arenor är för stora, så trots att man har högst publiksnitt i Europa så tjänar man mycket mindre pengar än exempelvis Premier League där det går att ta mer för varje biljett.
Mario Gomez sänkte Inter. Vem annars? Tysken med spanska rötter har en helt sjuk säsong bakom sig, och som han faktiskt inledde på bänken. ”Super-Mario” har sedan målat sig in i Bayern Münchens elva och när han stötte in returen efter Arjen Robbens skott på tilläggstid var det inte förvånande sett till hans facit under säsongen.
Segermålet i Milano var hans sjunde i Champions League och han har gjort 18 i Bundesliga och totalt 27 mål på 31 matcher. Formen är på topp med tolv mål på de senaste tio matcher. Ja, han kanske blev bjuden på målet av Julio César som släppte en underlig retur på Robbens skott, men det är ett kunnande att vara på rätt plats.
Förstår om Inter-fansen deppar för det fanns lägen, och särskilt Samuel Eto’o var i gång, men i vägen stod hela tiden Thomas Kraft. Tänk att tränaren Louis van Gaal fick skit av Bayern-ledningen när han satsade på den oprövade 22-åringen inför omstarten efter vintern. Hittills har Kraft inte svikit sin tränare, snarare tvärtom.
Är åttondelen över? Nja, inte riktigt, men jag tror att Bayern är snäppet vassare än ett Inter, som vi inte känner igen från Mourinhos tid vid spakarna, och det här fixar Bayern på hemmaplan. För min del kan det tyska laget gå hela vägen till Wembley och där vinna finalen, offensivt är man ett av de mest spännande gängen, och så har man ju Gomez.
Släppte Marseille-Manchester United efter en rätt kort stund. Sir Alex Ferguson var bara där för att ordna 0-0 och sedan kunna avgöra åttondelen på hemmaplan. Inte vidare underhållande efter vad jag såg, men skotten fick hem vad han ville och det tyder väl på kvartsfinal för United.
Hittills har Manchester bara släppt in ett mål i Champions League och mot Marseille fick man ställa upp utan Rio Ferdinand men försvaret höll tätt ändå. Kanske inte kul men det ger resultat och det är ju det avgörande.
***
Debatterar 51-procentsregeln på Fotboll & Pengar under torsdagen. Frågan har blivit oerhört laddad men man packar in en massa andra grejer i den. Jag är den förste att hålla med om att demokratin i svensk fotboll inte är tillfredsställande men det är en separat fråga som inte har med hur stort ett eventuellt delägande i klubbar som ska tillåtas.
***
Vad trist om Cesc Fabregas nu är allvarligt skadad. Segern mot Stoke kan bli dyrbar med Ligacupfinalen mot Birmingham på söndag och sedan en retur mot Bareclona om ett par veckor.
***
Läser Visasata bloggen? Plötsligt satt Erik Niva där som önskat, och han ägde Ola Andersson.
Tyvärr har vi haft teknikproblem sedan efter lunch och därför har vi inte varit så uppdaterade som vi borde ha varit. Beklagar det men nu kör vi igen och ska försöka hämta igen vad vi missat.
Jag satsar på Marseille-Manchester United i kväll. Jag måste bestämma mig för en match, zappandet gör att man inte får något grepp om matcherna som man går emellan.
***
Hur länge överlever Örgryte IS? Tänk att till och med Benny Rosén, som så många gånger ryckt in, nu säger till Bladet att han inte kan köpa Öis-gården en tredje gång och därmed återigen stötta upp klubben. Tränaren Bosse Backman har klivit av. Ordföranden Lars Ranäng har också klivit av. Lägg till att Öis enda kontrakterade spelare, David Leinar, tvekar om framtiden.
Ståle Solbakken var rak och redig efter 0-2 mot Chelsea hemma på Parken. FC Köpenhamn fick stryk av ett bättre lag och norrmannens gäng hade svårt med fysiken, tempot och även spelet. Sett i backspegeln av att den danska storklubben inte spelat tävlingsmatcher sedan mötet med Panathinaikos i december var det kanske inte underligt.
Visst är det avgjort nu? Kan inte se att FC Köpenhamn ska få upp tempot och spelet i tid till returen, och det är bara att inse att det är stort nog av ett danskt storlag att nå så långt. Man räckte inte till mot ett av Englands krislag, utan det var klasskillnad på Parken som aldrig riktigt lyfte.
Samtidigt såg London-laget vassare ut än på sistone. Tänk, Carlo Ancelotti o Co kom in i matchen efter respass i FA-cupen i helgen, svag form i Premier League och totalt sett hade man bara vunnit sex av de senaste 19 matcherna inför resan till Köpenham och då har man slagit lag som Ipswich, Bolton gånger två, slovakiska Zlinia, Blackburn och Sunderland.
Om det var Chelsea som var bra eller FCK som var dåligt går ju att diskutera men Torres och Anelka gick rakare på mål och uppbackade av Lampard, Essien, Malouda så tog man sig med lätthet fram till det danska straffområdet och väl där skapade man chans på chans på chans.
Johan Wiland gjorde en fin insats och stängde Torres några gånger, men efter Jesper Grönkjaers felpass så högg Anelka och fixade 1-0 efter en svensk dubbeltunnel på Antonsson och Wiland. Möjligheter att utöka ledningen var det gott om, men det dröjde till i andra innan det blev 2-0 efter att Lampard snyggt hittade fram till Anelka som var kall.
Viktig seger för Chelsea som har Champions League som räddningsplanka säsongen 2010-11 och fansen sjöng i går om att de är på väg till Wembley där finalen går i maj. Och sa Ancelotti ha kvar jobbet så bör han inte bara ta laget dit utan också vinna pokalen med de stora öronen. Om inte så ser sig nog Roman Abramovitj om efter en ny tränare.
Dessvärre är det inte många lag som FC Köpenhamn kvar på vägen dit, så även om man hanterade ett lag som inte spelat tävlingsmatch på över två månader så är det långt i från säkert att man tar sig längre än förbi det danska gänget.
***
Wow, är Blackpool så mycket bättre än Milan? Efter 3-0 på Tottenham så är det väl inget snack.
***
SUPER-LIVE med Europa League på torsdag på fotbollskanalen.se med start 18:00. Där får ni ALLA mål i 16-delsfinalerna. TV4Sport visar Liverpool-Sparta Prag och Manchester City-Aris.
***
Cesar Santin hade onekligen problem att skapa något. Varken Mikael Antonsson eller Oscar Wendt gjorde heller någon stormatch men backlinjen lämnades oskyddad gång på gång. Däremot visade Wiland klass och utan honom hade det kunnat bli betydligt fler baklängesmål för FCK.
***
Hoppade Lyon-Real Madrid men jag är glad för Kim Källström att han verkligen spelat sig in i det franska storlagets startelva.Tyvärr fick han kliva av i underläge och ersättaren Pjanic slog frisparken till kvitteringen.
Häftigt med Karim Benzema som petades när han var tillbaka i sin gamla hemstad och klubben som fostrade honom. Han blev hyllad som inhoppare, men efter mindre än minut på planen så tryckte han in ett viktigt mål för det spanska storlaget. Kanske kan han rappa om det framöver?
***
Namnet är inte långt i från Champions League, men Championship är lite annat. Sven-Göran Erikssons triumftåg spårade ur mot Cardiff. Fast det handlar om att fixa en playoff-plats för Leicester och det är 13 omgångar kvar. Swansea och QPR vann och ryckte när Leeds, Norwich och Nottingham tappade pinnar.
För egen del är jag skakad av att Leeds nu släppt in å-t-t-a mål mot Barnsley. Skandal.
***
José Mourinho är för skön, så här säger han inför Bayerns möte med hans gamla klubb Inter: ”I’ll be wearing my Inter shirt tomorrow night and cheering them on! Those are my friends! Always Interista!”
***
Idémöte med Ekwall inför omstarten av Ekwall vs Lundh och jag får ge oss fyra plus. En nyförändring som kommer att ge eko är på väg in. Dessutom skarpa gäster.
Efter att Madrid-tidningen AS suddat ut en Athletic-back för att förstärka offsidekänslan (se nedan) kring Barcelonas mål i helgen så passerades onekligen en gräns. Att tidningen nu ber om ursäkt är sin sak, men det är fascinerande vad det kan innebära om man håller på ett lag eller inte.
Fått en del mejl och twitter-reaktioner med frågor om det har hänt i Sverige. Klart att lokaltidningar som Sydsvenskan, HD, Barometern håller på ”sitt” lag emellanåt och att Stockholms-baserade DN i början av 1990-talet drev tesen att IFK Göteborg skulle dela med sig av miljonerna som klubben tjänade i Champions League, men det är inte som i Spanien. Det är inte ens nära.
Naturligtvis är det en affär som ligger bakom resonerandet i Spanien. De som köper och läser AS i Madrid håller ofta på Real och har sin världsbild klar: den bygger på att Barcelona får fördelar i La Liga och läsarna vill ha den bekräftad.
Då ser redaktören till att fixa det, även om sportchefen nu ska vara ”råkatalan” så vill han väl ha bonus och att tidningen ska gå bra. Sedan gick man väl över gränsen här, men det är knappast AS läsare som blir upprörda över det.
I veckan som gick skrev Expressens hockeykrönikör Magnus Nyström om att vara journalist och samtidigt hålla på lag. En farlig kombination, enligt Nyström och menade att han skulle vara en sämre krönikör om han höll på ett lag i elitserien och menade att hans kollegor inte kunde dölja att de håller på Djurgården, MoDo, Frölunda och Skellefteå.
Naturligtvis är det problematiskt men jag tror att majoriteten av de fotbollsjournalister som jobbar en gång i tiden fastnat för ett eller flera lag och fortfarande har en mer eller mindre stark relation till det laget. Det skiljer sig inte från att politiska journalister naturligtvis har sympatier för partier och att nöjesjournalister är svaga för Bob Dylan, Bruce Springsteen eller Lasse-Stefanz.
Grunden är att man är så intresserad av något att man fastnar för det och vill jobba med det och då som journalist. Att heja på ett lag eller en idrottare är en start och sedan går det inte att sudda ut i efterhand. Vare sig man vill eller ej, och sedan brukar det plana ut.
Jag kan inte ta bort min uppväxt som Leeds-fan efter en London-resa 1976 och där jag köpte Leeds-prylar och sedan var ”hooked”. Eller att jag fick en Landskrona-dräkt som 7-åring och fick in Bois i hjärtat. Eller att jag ofta och gärna såg HIF på Olympia, både i början av 1980-talet och i början av 90-talet med Henrik Larsson och Mats Magnusson. Jag var till exempel på Ruddalen när HIF föll i det allsvenska kvalet och det var inte Frölunda som jag höll på i just den matchen.
Dessutom stod jag ofta nära klacken på MFF:s matcher från 1985 och en bit in på 1990-talet. Såg när Roy Hodgsons talangspäckade lag firade två SM-guld och tappade ett efter straffar mot IFKNorrköping och när man skrällde i Europa och hade svårt mot Ajax. Och då var jag inte direkt en neutral observatör från läktarplats.
Eller alla matcher jag såg IFK Göteborg göra på väg mot Uefa-cupvinsterna 1982 och 1987 och än i dag kan jag bli knäckt när jag tänker på Roland Nilssons och Per-Edmund Mordts svaga straffar mot Barcelona och där en Europacupfinal var sjukt nära.
För att inte tala om alla matcher jag sett från läktaren som svensk. Det började på allvar med VM-kvalet i Chorzow den 25 oktober 1989 där landslaget säkrade en plats i VM i Italien, den matchen är 5.15 in i klippet och där Joakim Nilssons (en av mina absoluta favoritspelare) räd inför 1-0 egentligen är snyggare än den betydligt mer omskrivna tvåan från Johnny Ekströms attack.
Efter Polen-resan blev det VM -90, EM -92, VM -94 från läktaren och lägg till ett antal kvalmatcher både på hemmaplan och bortaplan där emellan. Naturligtvis var jag ingen neutral observatör i Palo Alto -94 eller på Råsunda när Brolin och Dahlin låg bakom målet mot England och de engelska hårdingarna bakom oss sneglade surt efter jag skrivit något om: ”We always xxxx Des Walker” som svar på deras: ”You never beat Des Walker.”
Vad jag försöker förklara är att jag tror att de flesta sportjournalister – jag vet att Ekwall är undantaget som bekräftar regeln – någon gång har hållit på lag och att det inte försvinner, men att jag inte alls är säker på att det gör alla dem till sämre journalister. Istället har jag en känsla av att många kanske till och med är extra hårda mot ”sina” lag, dels för att befria sig från känslan att man kan misstänkas, dels för att man kan mycket om sina lag och klubbar.
För egen del är jobbet något som gör att man kopplar bort känslorna. Jag läste Spurs-supportern Simon Banks funderingar i ämnet inför Milan-Tottenham och där kände jag igen mig i hans beskrivning av tankarna efter Sveriges förlust mot Senegal i VM 2002, och att man går in i ett jobb med vinklar, frågor och artiklar snarare än ett sörjande som det hade varit om jag stått i blågult på läktaren.
Efter Sveriges haveri mot Costa Rica i VM 1990 så var jag helt förstörd och knappt kontaktbar. Efter Senegal-matchen tror jag vi gjorde över 20 sidor från matchen och jag jobbade hela natten (tidskillnaden i Japan var ingen höjdare) innan jag flög med gryningsflyg till Tokyo för presskonferens med de svenskar som var kvar.
Där drog jag loss storyn om att Fredrik Ljungberg var missnöjd med de svenska landslagsläkarna som inte hittat förklaringen på smärtan som stoppat honom under VM. För då var jag journalist.
Naturligtvis ska man vara medveten om problematiken kring att man är journalist och samtidigt kan ha känslor för en klubb, men det får inte gå till överdrift.
Det går att skilja på att vara supporter och reporter, och det går inte att sudda ut det förflutna där man har en eller flera relationer till klubbar, lag och spelare.
***
Håller på FC Köpenhamn i kväll. Varför? Ja, inte är det för att jag en gång i tiden hade lag i en massa länder och sporter och då höll på B 1903 i danska ligan som ju är ena hälften av FCK. Inte heller är det för att jag hatar Chelsea efter FA-cupfinalen 1970 eller något annat skäl, utan för att det är häftigt och inspirerande att se det danska laget utmana Europas elit.
Även om Chelsea är i kris så är jag inte säker på att det är en fördel för det danska laget. Då mister FCK underskattningen som annars hänger med när engelska lag ger sig av till Skandinavien.
En aning inspirerande är det för svenska klubbar att det går, men det är svårt att jämföra sig med FC Köpenhamn som trots ekonomisk kris på senare år fått ihop en slagkraftig trupp. Delar förvisso Stefan Andreassons uppfattning om att FCK borde nå CL-spel varje år, men det imponerade är att klubben är så ung och fått sådan fart på verksamheten.
Det bästa för svensk fotboll är att en del av FCK:s CL-pengar kan skvätta över till Sverige om klubben vill ha någon härifrån. Då är det inte mycket att göra mer än att sälja och vara glad över att någon klubb har pengar och vill köpa spelare i allsvenskan.
***
Är rätt nöjd med att jag är i Italien på måndag så jag kan se Milan-Napoli på inhemsk tv och följa pådraget i samband med det som blivit en seriefinal i serie A. En skön extramatch är ju Ibrahimovic vs Cavani.
***
Snöandet håller på att knäcka mig. Värst är att jag blir beroende av SL:s kollektivtrafik och inte kan cykla så fritt som jag hade velat. Och det jag har emot kollektivtrafik är känslan av att se en buss försvinna från hållplatsen precis när jag svänger runt hörnet eller se hur dörrarna på t-banetåget slå igen när jag srpungit som en gnu med väskorna hängande runt halsen.
Vem vill sitta och vänta? Inte jag.
***
Att däremot hålla på en liga…ja, det gör mig konfunderad.
***
Kenny Dalglish gör uppenbarligen allt för att Andy Carroll ska trivas i Liverpool. Managern hängde på nyförvärvet på en konsert med Boyzone (!). Fast trivs Dalglish egentligen?
Om en dryg vecka träffas FIFA:s exekutivkommitté för att ta beslut i en fråga som kan påverka Sverige. Det handlar om hur många platser i VM som de olika kontinenterna ska få i VM 2014 i Brasilien. VM-kvalet lottas i Rio de Janeiro först den 30 juli i sommar, men innan dess ska man fördela de 32 platserna, där brassarnas landslag redan har en.
Alltså handlar det om 31 platser för drygt 200 länder att kvala om under 2012 och 2013. Det är som vanligt kamp om vilka kontinenter som har rätt till mer platser sett till att fotbollen växer.
Inte omöjligt att Europa fortsätter att tappa platser i VM-slutspelet vilket naturligtvis gör det svårare för Sverige. Trycket från många andra länder och kontinenter är stort och man vill ha fler platser, och även om Uefa också blivit större och att man ökat på hela VM så blir det trängre och trängre att nå VM-festen.
Senaste VM i Sydafrika i somras så hade Europa 13 platser, Afrika sex (där Sydafrika ingick), Asien och Oceanien hade fem ihop (Nya Zeeland slog ut Bahrain), Sydamerika hade fyra och en halv och Nordamerika, Mellanamerika och Karibien hade 3,5 platser. I de sistnämnda fallet kvalade Uruguay mot Costa Rica om den sista platsen.
Redan nu har Asien sagt sig vilja behålla sina 4,5 platser och precis som Afrika vill ha sex kvar, dessutom hoppas Sydamerika att man ska få ha 4,5 platser och att Brasilien inte ska räknas in i det. Dessutom vill Nordamerika, Mellanamerika och Karibien slippa kval för ett det fjärde laget och ha det som en given plats.
Matematiken går helt enkelt inte ihop och frågan är vilken kontinent som får släppa ytterligare platser? Europa hade 13 platser under VM 2006 i Tyskland då arrangörslandet gick utanför kvoten. Afrika hade fem, Sydamerika 4,5 och man mötte Oceanien som hade 0,5, Asien hade 4,5 platser och man kvalade mot Nord-, Centralamerika och Karibien som hade 3,5.
Under VM 2002 så var fördelningen: Europa 14,5 varav Frankrike fick en som VM-vinnare och kvalet gick mot Asien (Irland slog ut Iran), Sydamerika fick 4,5 med kval mot Oceanien (0,5 plats), Nord-, Centralamerika och Karibien hade tre, Afrika hade fem och Asien hade 4,5 varav arrangörerna tog två platser och man kvalade mot ett lag från Europa (Iran mot Irland).
Sportsligt är det egentligen inget snack om att Europa är vassast, tre lag i semifinalerna 2010, fyra lag i semifinalerna 2006 och två av fyra i semifinal 2002 och tre av fyra lag i både VM 1998 och 1994 och man har vunnit VM tre av de senaste fem mästerskapen. Undantaget är Brasilien som tog hem VM 94 och 02, annars är det Europa.
Samtidigt är det bara att inse, jag är part i målet och är europé och kanske är det därför att jag inte riktigt kan se varför Europa ska göra det. Samtidigt kan jag inte peka på vilka som ska avstå, utan snarare handlar det om att alla får behålla vad de har, och inte tappa något. Med FIFA vet man aldrig, det finns ingen logik i besluten alltid utan andra värden styr.
***
Mer från det oroliga Aten-derbyt där Olof Mellberg hamnade mitt i fyrverkeriet:
***
Fotbollen svänger även i toppen. Arsenal slog Barcelona i onsdags och tokhyllades, men på söndagen landade man igen när man släppte in en kvittering mot Leyton Orient i slutskedet av FA-cupmatchen. Okej för att att Wenger luftade ett batteri reserver, det är fascinerande att de inte kan stänga en sådan match.
Är det något Arsenal inte behöver så är det fler omspel. Matcher spelar man så det räcker, och om en vecka väntar Birmingham i Ligacupfinalen vilket naturligtvis är en bonus men ger ett ännu mer späckat matchschema. Och ovanpå det så blev Arsenal lottat mot Manchester United om man nu klarar Leyton Orient?
***
Förre HBK-anfallaren Emir Kujovic måste vara kung i Kayseri i kväll efter inhopp efter pausen och sedan två mål på tilläggstid vilket gav Kayserispor segern. Tre mål på två matcher från start och tre inhopp är klart vasst och han har fått en bra start.
***
Om Björn Runström skriver på för Hammarby, som det mesta talar för, så är frågan om inte han ansluter till det som blir superettans bästa anfall. Och att det talar för toppstrid.
Å andra sidan hade jag också varit rätt knäckt om jag lämnat tillvaron i den spanska huvudstaden för mörk och kall svensk vinter. Vi snackar mardröm.
***
Fantastiskt att se reklam för ännu en Henrik Larsson-DVD på Celtics hemsida (uppe till höger). Trots allt snart sju år sedan han lämnade klubben, ändå går det att kränga hans mål fortfarande. Säger en del om hans status.
Det är tre år sedan klubben vann ligan senast (en evighet i den Glasgow dominerade ligan) och 3-0 segern mot Glasgow Rangers varviktig för nu har Neil Lennon och Johan Mjällbys lag greppet om bucklan. Dessutom var det aldrig någon riktig match, de grönvita var klart vassare från start och avgjorde ganska kvickt. Rätt imponerad av den fotboll som man presterade: rappt, aggresivt och effektivt.
Med tanke på att dagens nummer sju, Fredrik Ljungberg, inte tog plats i startelvan i januari och i början av februari när Celtic haft en svagare period bakom sig så är det än mer tveksamt om han gör det framöver. Även om det nu var en muskelbristning som höll honom från en plats på bänken.
Old Firm mellan Celtic och Rangers i dag och allt talar för att Fredrik Ljungberg sitter på Celtics bänk. Igen. Från de stora rubrikerna och löftena om en skadefri Fredrik Ljungberg när han kom i januari till en betydligt mer blygsam roll i det skotska storlaget, som förvisso leder ligan och går bra, men det i en liga som är än mer på dekis.
På något sätt tycker jag att det är sorligt. En av svensk fotbolls allra största som var tongivande i ett av de bästa landslagen vi haft och som spelade i nio säsonger i ett Arsenal som då vann titlar på rad. Som bland annat gick igenom en säsong i Premier League utan förlust. Ja, det spelar ingen roll vad man tycker, fakta talar ett tydligt språk om Ljungberg.
På något sätt var sjysst att han satsade på något nytt, och drog till USA för att prova på det. Efter två säsonger där utan mycket avtryck vände han tillbaka till Europa. Agenten Phil Smith talade om mängder av erbjudanden, precis som föregångaren Claes Elefalk. Ändå valde Fredrik Ljungberg att provspela för Celtic i den skotska ligan. För fansen och passionen, förklarade svensken.
Ja, ja, jag borde ju skita i att Ljungberg fortfarande älskar att spela och träna fotboll och vara en del av ett lag, alternativt att han inte vet vad han ska göra nu när karriären snart är över. Det borde ju inte vara mitt problem att han i dag är nöjd med att kriga om en plats i Celtic, och drömma om att komma tillbaka till matcherna.
För jag ogillar ju att Börje Salming hoppar på Peter Forsberg, även om jag kan beundra Salmings mod och att han hade helt rätt, men det måste väl vara upp till individerna att få göra som de vill. Eller hur?
En klassisker är ju att sluta på topp. Fast hur ska man veta när det är? Och om man fortfarande har roligt även om man inte är på topp så ska man väl kunna fortsätta. Eller? Ja, jag är kluven, för det är något ovärdigt över att se en stor spelare som Ljungberg knappt platsa i en riktigt svag liga och egentligen mest leva på sitt namn, och det räcker inte ens till en plats i elvan.
Samtidigt är det häftigt att man som Ljungberg och Forsberg är beredda att ta en massa skit och ifrågasättande bara för att de vill köra på och spela vidare och inte gå in i nästa fas av livet. Så det är bara att hoppas att det stämmer att Ljungberg börjat närma sig formen, och att han kommer att sätta färg på den skotska ligan under våren.
Och då mest för hans egen skull, för innerst inne tror jag att han lider på bänken eller läktaren i Glasgow. Och alla som tar upp landslaget igen bör kasta sig bakom en skämskudde eller två. Han är inte ens nära.
Apropå Ljungbgerg så sade Sven-Göran Eriksson häromveckan i Expressen att han hade kontakt med Ljungberg innan han gick till Celtic. Naturligtvis var kopplingen att ”Ljungan” skulle kunna gå till Leicester i sommar. Sett till hur den klubben närmar sig Premier League så känns inte det som det naturliga steget för Ljungberg sett till hans insatser.
Ändå undrade Robert Börjesson om inte Celtic var bättre sett till att där får han spela Champions League. I dagsläget känns det inte som om Ljungberg har ett val, den tiden i hans karriär är förbi, och det är upp till klubbarna.
Vad jag förstått från Glasgow-håll så är det snarare så att klubben avstår en förlängning med honom om han inte rycker upp sig rejält. Och frågan är om han har det i sig? I eftermiddag får vi ännu en indikation.
***
Fotbollskanalen Europa i TV4 i kväll – redan 23:05. Missa inte.
***
Qviding verkar köra på sitt egna spår, efter vad jag hör, och tar platsen i superettan och skippar alltså Örgryte. En hyfsad smäll för Öis som får starta om i division 1. Stalltipset är även att ständige supportern och rikemannen Benny Rosén köper tillbaka Öis-gården från konkursboet efter Örgryte Fotboll och lånar/hyr ut den till den ideella föreningen.
***
När jag följde engelska ligan i början existerade inte internet och vi fick som sagt nöja oss med en match i veckan mellan mitten av november till i slutet av mars. Då blev kortvågsradio en räddning och framför allt i slutet av 1980-talet körde jag ofta Leeds-matcher via radio. Sändningarna hade minst sagt en del störningar och inte sällan stod jag utomhus för att få till rätt vinkel och fritt blås till BBC-sändningen.
Under gårdagen fick jag nostalgiska vibbar när jag hörde ett radioreferat av Leeds-Norwich via nätet. En match som hade allt att döma av rapporten. Alltid lika svårt att avgöra vem det är som gör mål, och samma hemska känsla i magen varje gång. Fast det var gött när Somma kom in och fixade 2-2 efter bara någon minut på plan. Sydafrikanen är vår tids David Fairclough? För som inte minns eller vet – googla.
***
Scenerna från Olympiakos-Panathinaikos gör att jag fattar att anfallsstjärnan Djibril Cisse som säger att han ska sluta spela i Grekland efter 1-2 förlusten och attackerna från Olympiakos-fansen.
Även Olof Mellberg ska ha varit inblandad i kaoset men jag har inte hittat några bilder på honom. Kanske lättare för honom att spela vidare efter segern?
***
Oerhört imponerande om Gais får in Wanderson också. Ovanpå att man tagit in Alvaro Santos från Örgryte utan större kostnad. Onekligen en spelarmarknad som gynnar klubbar med små resurser.
***
Ribban räddade Manchester United på slutet mot Crawley Town. Tänk att Premier Leagues dominant bara vann med 1-0 hemma på Old Trafford mot division 5-laget och en del av reserverna som fick chansen av Sir Alex Ferguson kom knappast närmare A-laget efter vad de visade upp. Inte utan att jag fattar om en del United-fans börjar tvivla på Gabriel Obertan och Bébé.
***
Får flera mejl som beskriver bristen på demokrati i den svenska fotbollsrörelsen när det handlar om 51-procentsregelns vara eller icke vara. En laddad fråga, minst sagt, och med starka politiska dimensioner. Lars-Åke Lagrell som nu försöker driva igenom en uppluckring är en vass ”power-player” och han verkar ha tagit skurit några kurvor.
Grunden till det senaste bråken är fotbollens remissvar där man går ”all in” för att luckra upp 51-procentsregeln. Det talas om 10-procentsgräns så att man ska kunna backa till 34-procentsgräns och så ska det framstå som att alla har gjort något. Den viktiga poängen är at föreningarna själva ska bestämma.
Samtidigt finns det en del tunga gubbar på andra planhalvan och Fair Play är inte riktigt det som kännetecknar kampen. Fast visst är det lite humor att Bosse Johansson är för uppluckring när hans förening, Elfsborg, har ett årsmötesbeslut på att behålla 51-procentsregeln. Och att Mikael Santoft skrivit under remissvaret trots att han bara är tjänsteman och egentligen ska hålla snattran och göra som rörelsen vill.
Min inställning i 51-procentsregeln är att föreningarna måste få göra som de vill, men jag delar många desillusionerade kritikers syn på bristen på demokrati i svensk fotboll. Det gäller i förbundet, det gäller i de flesta av föreningarna. Insynen är för dålig och kampen förs bakom stängda dörrar, precis som när det handlar om 51 procent eller ej.
Aris Saloniki fick förstöra alla matchprogram inför mötet med Manchester City. Varför? Den grekiska klubben hade tagit in en skämtbild på Citys spelare utan att fatta det och blev upplyst av Citys vd Gary Cook.
För er som kollar noga så kan ni se Rooney, Messi, Özil, Kaká, Ibrahimovic, Drogba och även Waldo. Bilden är från ett av många skämt som the Guardiankör när man samlar in bilder från folk.
***
Om en vecka är det årsmöte i Malmö FF. Ett möte där föreningens medlemmar ska rösta fram en styrelse som ska leda verksamheten och ta ansvar för den under det kommande året. Sett till att det blev SM-guld i höstas borde det naturligtvis vara en festlig MFF-tillställning där ordförande Håkan Jeppsson bara drar in ryggdunkar och ser hur valberedningens förslag fyller hans styrelse.
Men, det finns ett stort men, och det är att Malmö FF backade 30 miljoner kronor. Förlusten gick från runt 10 miljoner i början av december till 30 miljoner minus i slutet av januari. När jag i dessutom läser på lite om förra årets årsmöte så lade avhoppade vd:n Pelle Svensson då fram en tuff budget exklusive spelarförsäljningar som skulle ge nollresultat. Jo, tjenare.
Ja, ja, det sägs så mycket på årsmöten, det är aldrig någon som följer upp det ändå. Jag glömmer aldrig när dåvarande MFF-basen Bengt Madsen på årsmötet 2004 blåljög för medlemmarna om att finansieringen av Afonso Alves var fixad och att vi på Expressen, som skrivit tvärtom, hade helt fel. Att det senare visade sig vara precis som vi skrivit var det ingen som ville bry sig om.
Demokrati är härlig i teorin, tyvärr fungerar det sällan i föreningar. Förre MFF Support-basen Tony Ernst är kritisk i till föreningen i en krönika på SvenskaFans 0ch han ligger på många sätt rätt. Jag har tidigare skrivit om att Bengt Madsen går på styrelsemötena och deltar i diskussioner och beslut, trots att han blev bortröstad.
Ja, jag vet att årsmötet i fjol gjorde honom till hedersordförande men jag tror knappast att krafterna som då ville ha bort Madsen insåg att han skulle vara med och styra ändå. Att de flesta i styrelsen trots allt kommit in under Madsens tid i klubben och därmed har en viss skyldighet gentemot honom är något som glöms bort.
Vem tror att Håkan Jeppsson står fri? Inte jag. Han har suttit i MFF-styrelsen sedan 2004 och ingår i samma gäng som håller ihop i både uppgång och nedgång. Han viftar ju bara bort den stora ekonomiska förlusten.
Det är ju inte heller någon medlem som klarar av att ställa någon av del ledande till svars. Om man kliver utanför linjerna så anses man inte passa in och vilja ha något själv och så vidare. Lex Tony Ernst. Det passar sig inte att sköta det offentligt, utan det ska skötas i en valberedning och på rätt sätt och så vidare.
Det må heta demokrati, men är sällan det. Sjävklart påverkar styrelsen valberedningen och vice versa. Det är en enda röra där det handlar om en en mer eller mindre regelrätt maktkamp men utan insyn för medlemmarna. Så funkar det i de flesta föreningar. Förre IFK Göteborgs-basen Gunnar Larsson, som även är hedersordförande, har i många år lett valberedningen och därmed även klubben, och det gör han inte för att vara snäll.
I Svenska fotbollsförbundet är det likadant, styrelsens medlemmar är naturligtvis uppknutna till Lars-Åke Lagrell och vi såg alla vad som hände med Bengt Madsen som var ordförande i valberedningen men hamnade i strid med Lagrell. Om ni missade det så åkte Madsen ut med huvudet före och i stället kom Börje Sandgren som suttit under Lagrell i förbundets styrelse i alla år.
Det handlar naturligtvis om lojaliteter och där skiljer sig inte föreningar åt från arbetsplatser. Chefer och ledningar omger sig ofta av folk de jobbar bra ihop med och som drar åt samma håll, och kanske säger ja, ja, ja. Dock kan det på arbetsplatser bli rätt rejäla omskakningar om det inte går bra, och där får hela ledningar sluta när ägarna inte är nöjda.
Inte så att vi sett samma omskakningar i Malmö FF, eller hur? Enbart Pelle Svensson har fått bära ansvaret. Rätt eller fel? Ja, rätt så till vida att han var ansvarig. Samtidigt har styrelsen i det närmaste underkänt sig självt sett till att man inte har bättre koll. Eller ska de skylla det på den gamla styrelsen?
När medlemmarna inte är nöjda är det svårt att göra sig gällande. Valberedningen ska fånga upp det, men när de mer opolerade fansen ska påverka blir det naturligtvis en krock. Och det blir sällan så häftiga rörelser i föreningar. På ett sätt smart eftersom någon trots allt måste axla ansvaret, kontinuiteten och man kan inte kasta ut all erfarenhet på en gång, för då går det ofta utför.
Samtidigt fungerar inte längre det här smusslandet som man kallar föreningsdemokrati. Det hade varit mycket bättre med en öppnare kamp om makten i föreningar och förbund. Så att kandidater verkligen fick förklara vad de står för och att medlemmar kunde ta ställning. Jag tror en vinst av det hade blivit aktivare medlemmar.
För även om det jäser i Malmö FF så tror jag inte det händer mycket om en vecka. För medlemmarna vet alldeles för lite om vilka skiljelinjer som finns och om Håkan Jeppson verkligen har en egen linje eller om han bara är ”Bengt Madsen in disguise”?
***
Förstår inte vad alla Liverpool-fans hetsade om? Lagets bortamatcher i Europa League har hittills genererat två mål och 0-0 matchen i Prag var inget som avvek från det gängse schemat.
I debatten om ett för eller emot ett slopande av 51-procentsregeln så glömmer man bort att föreningarnas medlemmar bestämmer vilken väg man ska gå.
***
Efter tappad poäng i ligan och förlust mot Arsenal så har medierna i Barcelona en radda förklaringar till svackan, enligt LaLigaLoco på twitter: ”Puyol’s injury, Pep’s contract renewal, Piqué banging Shakira and refs being Mourinho’s mates.” Undrar om Mourinho håller med om att han är polare med domarna?
***
Apropå Gattuso så har han ju en vana att spåra ut, även om det debatteras om han är arg eller bara vill elda på sin tränare Lippi:
Fascinerande att Milan går ut så hårt i ett pressmeddelande och stöttar spelaren efter bråket med Joe Jordan och lovar att ge honom understöd i kampen mot UEFA sett till hans få röda kort: ”Gattuso has played 104 games in Europe and has been sent off once, in 2003 after a clash with (Zlatan) Ibrahimovic, who is now his team-mate. In 25 years, since (Silvio) Berlusconi became president of the company, Milan’s conduct has been exemplary. We are not thinking of stripping the vice-captaincy from Gattuso.”
Sedan vet jag inte om man just i dag vill ta rygg på Berlusconi sett till hans Bunga Bunga-kör?
***
Ola Toivonen höll PSV Eindhoven i liv i Europa League. Ska han ta ett kliv vidare i karriären i sommaren så behöver det fortsätta så här under våren:
***
Min kollega Ekwall har varit oerhört bekymrad över mitt skägg och min lätt bångstyriga frisyr och till slut fick han bara nog. Han bokade in mig hos en frisör som heter Hannah och jag gick dit så att hans pump inte ska ta mer stryk. Hannah gjorde ett synnerligen gott jobb. Eller vad säger ni?
Killen i bakgrunden? Ja, han är bara avundsjuk och vill också klippa sig hos Corinne och hennes vänner.
***
Även om AIK haft en del positiva nyheter de senaste dagarna med nya avtal med PEAB och Åbro så är bokslutskommunikén ingen rolig läsning för alla som drömmer om att AIK och kanske även en del andra svenska klubbar ska närma sig Europa och hela snacket om alternativa intäkter.
Ta bara att AIK förlorade 1,3 miljoner på att sälja souvenirer under 2010, att restaurangen backade 1,5 miljoner och att klädaffären the Terrace gav en miljon i förlust. Ser även att AIK planerar och budgeterar för en plats bland de fyra bästa i allsvenskan, så Andreas Alm har ett styvt jobb framför sig.
Mohamed Bangura heter den kortsiktiga räddningsplanken och om han får vara skadefri – hur dåligt skulle AIK-ledningen inte må om hans korsband gick? – så kan hans försäljning i sommar ge klubben ett visst andrum. Och för en gångs skull för klubben behålla större delen av pengarna som kommer in då inget riskkapital finansierade köpet.
Totalt backade klubben nio miljoner. Emissionen på 20 miljoner räcker ju ingen vart, det handlar bara om att släcka de bränder som flammat upp mest, och om inte Bangura flyttar för en bra slant kommer AIK att gå back även 2011. Det egna kapitalet på knappa tre miljoner är därmed hotat. Fast det är klart att om Alm får fart på AIK och vi ser något som liknar toppstrid så kan det se bättre ut i kassan, men det motsatta vågar man knappt tänka på – då är det Örgryte-läge.
Apropå PEAB så skrev byggbolaget bara ett ettårskontrakt med AIK. Kanske ingen slump? Under året ska klubben besluta om var man ska spela sina hemmamatcher från och med 2013. PEAB bygger som bekant Nationalarenan och ser gärna att att AIK hänger med dit för att spela sina matcher där…och sett till att man nu skickar in cash i ett år och kan köra med piska och morot så blir det väl en flytt.
Fortfarande anfådd efter Arsenal-Barcelona. Vilken åkning det blev för oss som följde den från sidan och kulissen från Emirates var mäktig efter Arsenals mål. Som de säger på andra sidan: ”End to end stuff”. Sjuk match på en massa olika sätt, egentligen mest för att den överträffade hajpen.
Egentligen skulle det inte vara möjligt att komma ut till spel i andra halvlek som Arsenal gjorde och fortfarande vara kvar i matchen. För det var ju Barcelonas match och att det bara stod 1-0 till det katalanska gänget var obegripligt. Flera gånger var ju känslan att här gör Messi som han vill och nu blir det garanterat mål igen.
Passningsspelet är ju kriminellt vasst. Tempot, rörelsen, fantasin och samspelet. Och lägg till pressen när de väl förlorar bollen. Ja, Barcelona är ett otroligt lag och spelet de visar upp är det bästa jag sett. I det perspektivet så fattar jag fortfarande inte hur Wengers mannar likt elva Houdinis tog sig ur Barcelonas grepp och gjorde både 1-1 och 2-1.
Samtidigt var det naturligtvis häftigt att uppleva hur den utspelade och uträknade London-klubben vågade fortsätta spela sitt spel, och försöka gå till angrepp och inte bara grisa, sparka och springa. Wilshere, Nasri, Fabregas, Koscielny, Szczesny, van Persie och Arsjavin stod upp och vände mot de bästa i världen.
Naturligtvis är det inte över än, men jag tror lite på Wenger sett i perspektivet att hans lag får ett lyft, en boost av att det här faktiskt gick. Det är lite som när Barcelona föll mot Inter i fjol då man ledde 1-0 borta och förlorade matchen med 1-3 och sedan åkte ut efter att förgäves ha försökt vända det på Camp Nou.
Snacka om att jag hade velat vara Arsenal-fan för en dag efter den här uppvisningen på Emirates. För det finns ingen bättre känsla än en sådan seger där man vänder mot ett lag som är bättre och där man varit i brygga ett bra tag men alla tar tag i det och med kvitteringen kommer den där extra kraften som gör en osårbar. Där man vet att det kommer mer.
Som några minuter senare när Wilshere, Fabregas och Nasri spelar sig fram till ett avgörande läge och där Arsjavin kommer stormande fram och bara trycker in segerbollen. Där och då är jag så förbannat avundsjuk på alla klädda i rött och vitt på Emirates, på pubar eller hemma framför tv:n och man vill bara kasta sig i famnen på någon och primalskrika.
***
Pär Hansson är ny lagkapten i HIF? Så mycket för den utskällningen av allt och alla, Erik Edman.
***
Vad får de i mjölken i norra London?
***
Bomma inte SUPER-LIVE på fotbollskanalen.se i kväll med start 18:00 och då får ni ALLT från kvällens matcher i Europa League. Från godbitar som Napoli-Villarreal (går att se i sin helhet på Tv4Sport), Anderlecht-Ajax, Sparta Prag-Liverpool, Rangers-Sporting, Lille-PSV, Sevilla-Porto (går att se i sin helhet på TV4Sport) och en massa annat.
Slående att Portugal och Ryssland dominerar Europa League, länderna har vars fyra lag kvar i 16-delsfinalerna.
***
Jag blir riktigt besviken om det enda Joe Jordan sa till Gennaro Gattuso var: ”Fucking Italian Bastard”. Om det räcker för att få en sådan rutinerad spelare i gungning? Kan inte vara möjligt.
***
Lika gärna som jag varit i London, lika gärna hade jag varit i Hamburg, där St Pauli skrällde i derbyt mot HSV. Ni får själva leta upp klippet så får ni se Pauli-keepern Bernhard Pliquett håna HSV-anfallaren Mladen Petric genom att göra kroatens målgest.
Eftersom mitt tyska klipp var tillbakadraget av Bundesliga så bjuder jag här på Bundesligas bästa mål 1971-1995 ackomompanjerat av bland andra AC/DC:
***
Han spelade sina första 35 minuter på 15 månader när Tottenham slog Milan och nu är Jonathon Woodgate skadad igen. Peter Forsberg framstår ju som hälsan själv jämfört med den förre Leeds-backen.
***
Vad gjorde John Arne Riise? Norrmannens sjabbel slutade med att Sjaktar smällde in 3-1 och han blev själv utbytt i paus.
***
Sunderland backade närmare 300 miljoner kronor senaste året. Malmö FF har en bit kvar.
***
Scunthorpe! Mina killar.
***
Serie A har haft roligare veckor i Europas finrum. Två hemmamatcher, två förluster.
Varken Joe Jordan eller Gennaro Gattuso är personer som drar sig för att gå i krig när det handlar om fotboll. Inte konstigt att den duon hamnade i luven på varandra vid San Siros sidlinje. Visst var det korkat av Gattuso att spåra ur och skalle en gammal gubbe, men han hade naturligtvis blivit hetsad.
Joe Jordan var en av mina första idoler. Den tandlöse centern såg ut som en NHL-buse som slagits för Broad Street Bullies och lätt kunde spela i samma kedja som Bobby Clarke och Dave Schulz. Han röjde väg i både Leeds och det skotska anfallet och det var sällan elegant men det var effektivt och det räckte långt för mig.
Visst sved det när han och Gordon McQueen drog till fiendeland men jag har alltid haft en plats för Jordan i mitt hjärta. Han var min typ av spelare, en kompromisslös hårding som inte vek ner sig och tryckte in en del bollar där emellan. Var rätt förvånad över att Milan köpte in honom i början av 1980-talet, men det var innan Berlusconis revolution av klubben och där det kom in helt andra spelartyper.
Han gjorde det okej i Milan med tolv mål på drygt 50 matcher innan han avrundade sin italienska sejour i Hellas Verona och han var en klassisk centerforward som hade en fin spelarkarriär. Inte nog med triumferna i klubblagen Leeds och Manchester U, han är ende skotte som gjort mål i tre olika VM-slutspel: 1974, 1978 och 1982.
Sett till att italienarna är kända för att ta hand om sina hjältar så hade nog Joe Jordan väntat sig ett annat mottagande än ett strupgrepp och en dansk skalle. Ja, ja, det är stridens hetta och sett till att Jordan kan italienska och Gattuso kan sin skotska efter tiden i Rangers så är det inget snack om att de fattar vad de säger till varandra.
Av samma anledning som jag gillar Jordan har Gennaro Gattuso varit en italiensk spelare som jag fastnat för. Det är en kille som man hellre spelar med än emot och sådana går gärna in i mina lag. Okej för att han gick för långt när Milan fick pisk av Tottenham men han var stark som gick ut och bad om ursäkt efteråt och var beredd att ta sitt straff.
Även om det kanske är närmare att Jordan och Gattuso slåss nästa gång de träffas så får man inte glömma bort att de är samma andas barn. Spelare som ser fotbollen som ett krig och där man inte skyr så många medel i jakten på en seger. Det är också därför som de ryker ihop med varandra, inte bara en gång utan flera. Givetvis löjligt men också fascinerande.
Matchen, då? Egentligen inte så förvånande att Milan är så svagt. Att de italienska medierna slaktar Zlatan Ibrahimovic är ju bara tramsigt. Vad ska han göra? Han får ju för lite uppbackning. Fotboll är ett lagspel och sett till det manskap som Allegri skickade ut så blev spelet för dåligt, impotent och fantasilöst.
Ytterbackarna var ju som de svenska i mötet med Ukraina. För dåliga i passningsspelet. Mittfältet var inte vasst nog, särskilt inte sett till motståndet. Att det är Zlatan som tappar bollen innan Lennon springer sig fri och hittar Peter Crouch…ja, det är bara ödets ironi i ”den där djävla Champions”. Inte underligt att han söker sig bakåt för att få boll och för att försöka skapa något.
Visst kan man gnälla över att Zlatans bortdömda mål inte står sig (det hade det gjort i serie A) eller en utebliven straff eller frispark om man sitter i Milan-randigt. Samtidigt ska de rödsvarta vara glada över att man inte var nere på nio man på slutet. Förutom Gattusos tokspel så var Flaminis kapning av Corluka av det grövre slaget och hade till och med varit rött i the Championship.
Skrev redan vid lottningen att jag inte var övertygad om att Milan skulle rå på Tottenham och då fick man ett gäng mothugg från många serie A-lovers. Nu är det inte över än, men Milan är svagt och det vittnade väl även värvningarna i januari om. Tyvärr köpte man ett gäng spelare som man inte får använda och med Cassano och van Bommel hade det sett annorlunda ut.
För sett i perspektivet av Champions Leagues startfält är knappast Tottenham det man skrämmer barnen med. Känslan är knappast att vinnaren av den här bataljen tar hem hela skiten, snarare är det så att det är slutfirat efter den här omgången. Okej för att Milan kan spela utan press i London men där kommer Tottenham troligen vara vassare sett till manskapet, det samma går inte att säga om Milan.
Samtidigt är nog det viktigaste för Milan att vinna ligan igen och kanske cupen, och samtidigt bygga vidare på ett lag som kanske, kanske kan utmana på allvar nästa säsong. För i år är man för dåligt, och det kan inte vara en nyhet för någon.
***
Guardians Richard Williams drar en lans för alla anglofiler och rider till angrepp mot Xavi. Efter att ha suttit igenom en och annan Leeds-match och ändå återkommit så fattar jag ju Williams och håller med när det gäller Xavis surhet mot Inter, samtidigt finns det i England en arrogans som är svårslagen och där Barcelonas spanjor inte ens är nära.
Laddat möte mellan Arsenal och Barcelona i kväll och frågan är om alla engelsmän får sig en näsvridning igen? Skulle tro det. Om man inte grisar till det rejält, det är enda sättet.
***
Det finns ett störande inslag av det gamla socialdemokratiska Förmynderiet i debatten kring 51-procentsregeln. Där personer sätter sig på höga hästar och gör bedömningen att klubbarna inte vet vad som är bäst för dem. Trots allt kan medlemmarna strunta i att släppa makten till kapitalet om man inte vill.
Alla motståndare är rädda för konkurser. Jo, men den begränsande regeln har inte förhindrat AIK, Hammarby, Djurgården, Norrköping, Landskrona, Helsingborg, Malmö FF, Örgryte, Gais och en del andra klubbar från att antingen hänga på kanten till avgrunden eller faktiskt rasa ihop i ekonomiska kollapser.
***
Raúl Gonzalez är bäste målskytt i Europa-spelets historia efter hans kvittering på Mestalla. Rätt häftigt att han fick göra målet i Spanien.
***
Så kan man också ta en förlust – Milan-bevakaren Tiziano Crudeli är tyngd:
***
Göran Zachrisson ägde i Viasatsa, men jag saknar Erik Niva eller någon annan kunnig som kan ge mer färg och djup kring matcherna. Nu blir det bara att Bosse Pettersson och Ola Andersson säger ungefär samma saker och det är för fattigt.
***
Ligger en del i den italienska kritiken mot engelsk press som går hårt åt Gattuso men samtidigt hyllar Joe Jordans hårdhet. Samtidigt är jag övertygad om att Gattuso hade kastat sig baklänges om det varit Jordan som gjort huvudrörelsen mot italienaren, och inte tvärtom som nu och där skotten inte backade.
***
Vad trött jag blir på gnället om den spelaren är före den spelaren på en lista över världens bästa efter min förra blogg om Ronaldo. Inte så att det inte går att snacka om det, men tonläget och idiotförklarandet är bara för mycket. Det är i princip omöjligt att jämföra spelare från olika epoker och det finns framför allt inget facit.
***
Visste Roberto Mancini vad han köpte i Edin Dzeko? Sett till att City-managern nu gnäller över bosnierns insats.
Milan-ägaren och Italiens premiärminister Silvio ”Bunga Bunga” Berlusconi har haft bättre veckor. Först väntar åtal för turerna kring den minderåriga prostituerade Karima ”Ruby” Keyek som var med på en av hans många fester (det handlar om sex) och som hans hantlangare fick loss från polisen…för att Italiens premiärminister uppges ha trott att hon var Hosni Mubaraks systerdotter.
Sedan kommer Tottenham av alla lag, en klubb som ju knappt skulle få beträda samma arena som Milan enligt alla serie A-kännare, och vinner på San Siro och ovanpå det så skämmer Gattuso och Flamini ut klubben. Inte så att jag stör mig på deras agerande, men reaktionerna i Milano är knappast till stöd för mittfältarna. Kolla bara Gazzettan och dess läsare.
***
Hammarby rustar, först Paulinho och nu Sinan Ayranci, och efter de anfallsvärvningarna börjar man närma sig ett topplag i superettan. Det gillar jag.
***
Skulle in och utmana Leifby LIVE på Bladets managerspel för Champions League men det var så krångligt att registrera sig så jag föll på sista hindret. För djävligt, ganska säker på att de 5000 spännen på en helkväll var mina.
