Olof Lundhs blogg

Mourinhos fotboll ger titlar – och fotboll handlar om att vinna

Manchester United saknade en pjäs i prisskåpet. Europa League-pokalen. Efter segern mot AjaxFriends Arena står den framöver och trängs med allt annat som klubben vunnit genom åren.

Egentligen är det kanske ingen pokal som alla kring Old Trafford drömt om. Samtidigt ger den i dagsläget en biljett till finrummet Champions League i höst, och det är dessutom den andra titeln denna säsong.

Rätt fascinerande att José Mourinhos lagbygge utan en riktigt etablerad spelidé lyckats så väl. Visst, han har handlat för vad allsvenskan omsätter på ett år och dessutom betalar United ut stora löner till en rad stjärnor.

Ändå har det gett en del resultat utan att övertyga spelmässigt. På Friends Arena handlade det snara om att hålla tätt bakåt, försöka anfalla på kanter eller med långbollar och så hoppas på fasta situationer, misstag från Ajax och individuell briljans.

Det sistnämnda var det ont om. Och nej, det var ingen klassisk final som gjorde avtryck på oss neutrala. För en stor final kan vara sprakande, dramatisk, underhållande och  en alldeles, alldeles underbar upplevelse som aldrig lämnar ens minne.

Men den kan också vara präglad av att någon vill vinna den framför allt annat. Som är beredd att underkasta sig en cyniskt inriktad fotboll trots att man har kvalitetsspelare. Även om det också kan vara beundransvärt, särskilt när det ger resultat i form av triumfer.

Fotboll är i grunden ett rätt enkelt spel. Det handlar om att göra fler mål än motståndarna och se till att vinna matcher och titlar. Hur spelet ser ut ger inget extra. José Mourinho vet det bättre än de flesta och det var också så han attackerade finalen.

Europa League blev den lille portugisens 20:e riktiga titel sedan 2000, då han tog över Benfica och fick sitt första jobb som huvudtränare. Fotbollen som han predikar är långt i från vacker, den är mer pragmatisk och resultatinriktad.

Vilket jag full respekt för. Naturligtvis är det roligare om det vinnande laget spelar en bländande fotboll med mod och kreativitet, men att vinna går alltid före. Sedan är det olika hur man ser på det i olika klubbar och vilka filosofier som styr.

Allt handlar om vilka krav en klubb har. I Uniteds fall har det rört sig om att ta kliv efter en tung period sedan Sir Alex Ferguson slutade 2013 och börja vinna igen. Då kan man säkert se mellan fingrarna med hur spelet ser ut.

Miljardmannen Paul Pogba utnyttjade slarv från Ajax som förlorade bollen efter ett eget inkast och fransmannen drog in 1-o till United via olycklige backen Davinson Sánchez efter 18 minuters spel. Därefter kunde United spela på resultatet.

Ajax skapade kanske inga direkt målchanser efter Uniteds ledningsmål men man höll i bollen och satte den engelska klubben under tryck. Man hade bollen överlägset mest (67-33) och avslutade också betydligt mer än United (15-6). Men vad hjälpte det?

Några minuter efter paus stötte Henrich Mchitarjan in 2-0 efter en hörna som Chris Smalling nickade ner till armeniern. På något sätt gick luften ur Ajax efter det, man försökte och försökte men kom ingen riktig vart.

Ingen kan anklaga Ajax för att inte ha försökt spela sig till en triumf och en titel, men man vägde för lätt när United var fast inriktat på att spela för att vinna. Det handlade om att inte ta risker och straffa motståndarnas misstag.

****

Det skulle ju ha varit ett större svenskinslag i finalen än att förre storspelaren Patrik Andersson levererade bucklan två gånger om. Egentligen skulle det ha varit Zlatan Ibrahimovic kröning på karriären, att vinna sin första europeiska titel på sin arena.

En knäskada i kvartsfinalen kom tyvärr emellan och Zlatan kördes in till Friends Arena i en golfbil av landslagschefen Lasse Richt. Knappast det han, arrangörerna eller andra intresserade hade hoppats på.

Under uppvärmningen var Zlatan inne på plan och stod med andra United-spelare som också var skadade eller avstängda. När matchen väl drog i gång satt han inte med dem utan följde matchen från någon annanstans i nationalarenan.

Efter slutsignalen hade Zlatan återigen tagit sig ner gräset och var med och hyllade först domarteamet och sedan Ajax innan det förlorande laget fick sina medaljer efter att ha tågat genom United-spelarnas ”guard of honour”.

Sedan tågade United och Zlatan upp på podiet, och Zlatan var utan kryckor. Han kramade SvFF-basen Karl-Erik Nilsson och fick sedan ta emot medalj och fira med de andra. Därefter hakade han på hela truppen som satte av mot United-klacken.

Zlatan var tvungen att hoppa på ett ben för att hinna fram till ett firande framför fotograferna. Väl där såg han både glad och tillfreds ut. På vägen ner mot ena målet hade han pekat både här och där när han talade med olika som ingick i Uniteds stab. Kanske mindes han gamla triumfer?

Det tog en stund men till slut fick även Zlatan hissa pokalen. Redan innan dess hade han hyllats av United-klacken. Klart att han har delaktighet i Europa League-titeln, men det sved naturligtvis att inte vara på plan i en final i hans arena.

Zlatan hängde kvar bland de sista av United-spelarna och lät sig fotograferas med pokalen och Pogba innan han tog kryckorna och linkade av. På vägen blev det en selfie innan han försvann. Kanske var det också sista gången han syntes på Friends Arenas gräs?

****

Av det jag såg och upplevde på stan så var det skön stämning med alla fans från Holland, England och andra länder. Finns kanske undantag, men det var rätt befriande att det verkar ha varit lugnt.

****

Alla bengalsupportrar måste ha glatts av att Ajax-fansen eldade på en del. Böter att vänta från Uefa.

****

Vet att Uefa och Fifa bägge infört musik inför matcher och i pausen men det är synd att det inte tillåts tystnad och de naturliga ljuden från fans. Finalen mellan Ajax och Manchester United var inget undantag. Tyvärr.

Framför allt Ajax-fansen sjöng och dominerade på Friends Arena, även om Uniteds del av läktarna kom i gång när matchen började tippa över till deras favör. Man borde kunna ge fansen möjligheten att fylla arenan med ljud istället för muzak.

****

Något krånglade för speakern på Friends Arena så det blev en något underlig ordning på den tysta minuten och applåderna efter den, men det var fint ändå och ett värdigt hedrande av offren från attentatet i Manchester.

Fattar dock inte att det finns idioter som måste skrika olika saker under en sådan stund.

****

Visst var det häftigt med en stor europeisk final på nationalarenan i Sverige. Ändå obegripligt att SvFF ska behöva reservera fyra miljoner kronor för att täcka förlusten. Arrangören i form av Uefa ska givetvis stå för det, inte förbundet.

olof.lundh
0 kommentarer

Kluvet att spela final i terrorns skugga

Terrorattentatet mot Manchester Arena sent i måndags kväll i samband med en konsert kastar onekligen sin skugga över finalen i Europa League. Minst 22 personer dog och långt fler skadades och självmordsbombaren lyckades med sitt högre syfte, att sätta skräck i många många fler.

Uefa var tidigt ute och slog fast att finalen mellan Ajax och Manchester UnitedFriends Arena ska spelas. Nye presidenten Alexander Ceferin slog i en intervju med Radiosporten fast att man aldrig tvekade: ”Vi höll alla med om att de här fega attackerna inte får stoppa oss från att spela fotboll.”

I teorin är det lätt att hålla med de som kör det argumentet, men i praktiken är det kluvna känslor med en stor final bara några dagar efter attentatet i Uniteds hemstad. Givetvis rätt drag att stryka showen inför matchen, att ha en tyst minut inför avspark och att spelarna har sorgband men det är väldigt tätt inpå.

Det känns helt enkelt konstigt att ladda för final, och de givna invändningarna om att terrorister inte ska hindra oss från att leva vårt liv klingar ihåligt för mig. Antalet attacker har ökat världen över och det vore naivt att tro att det inte påverkar oss, men ännu inte fotbollen som är mycket av en industri i dag.

Att showen måste rulla på skaver lite för mig. Det är som om det inte finns minsta eftertanke utan att man med automatik slår fast att man spelar matchen och lägger till de givna argumenten. Men det måste åtminstone finnas en möjlighet till diskussionen om man ska spela finalen eller inte, eller alternativt skjuta upp matchen?

Borussia Dortmund klagade på Uefa som i april tvingade klubben att spela den uppskjutna matchen mindre än ett dygn efter att spelarbussen blivit utsatt för en bombattack på vägen till den första kvartsfinalen mot Monaco. Det tyska laget föll 2-3 och flera spelare talade om att det var svårt att fokusera på matchen.

Naturligtvis var det en annan händelse, direkt riktad mot spelarbussen med en skadad spelare i Marc Bartra, samtidigt är det rätt givet att United-spelarna och resten av klubben är påverkad av terrorattacken i hemstaden. Men det är ett så stort maskineri i rullning med sponsorer, fans, tv-bolag och arrangörer att det knappast är möjligt att flytta matchen.

Säkerhetsmässigt har naturligtvis svensk polis och arrangörer redan tagit tillräcklig höjd i förberedelserna. Ända sedan attacken mot träningsmatchen mellan Frankrike och Tyskland på Stade de France i november 2015 har man höjt ribban vid stora matcher. EM i Frankrike präglades delvis av det.

Undrade inför EM i en krönika om det var rätt att spela vidare i terrorns skugga? Väldigt få av de som bestämmer tvekade, åtminstone utåt, och man använde de vanliga argumenten om att fortsätta att leva sitt liv. Det är naturligtvis både sportsliga och ekonomiska skäl bakom sådana beslut. Undrar bara var gränsen går?

I de bästa stunder så förenar fotbollen på ett vackert sätt och ser till att bygga broar, men det finns tyvärr många exempel på det motsatta. Hoppas bara att finalen på Friends Arena får en värdig inramning och att Ajax och Uniteds fans visar att de vill fortsätta leva sina liv som vanligt men utan att ta ut sitt eventuella hat mot några rivaler.

Showen måste helt enkelt rulla på. Sportsligt är det naturligtvis deppigt att Zlatan Ibrahimovic får ta sig till Friends Arena på kryckor och iförd kostym. Skadan i kvartsfinalen mot Anderlecht berövade honom en möjlighet till att skriva ännu mer historia i en redan späckad karriär, men med avsaknad av en stor final i Europa.

Att Zlatan hade fått kröna sitt år i United med att spela finalen i Europa League på en arena där han snart ska stå staty i det som numera är hans hemstad i Sverige (jag vet att finalen går i Solna och inte i Stockholm). Lägg till att Ajax, en klubb som delvis formade honom, skulle stå på andra sidan.

Nu blir det inte så, istället får ungt Ajax (en snittålder på runt 22 år) möjligheten att bli ensam klubb i Europa som vunnit alla de europeiska cuperna i alla dess former. Man måste fascineras av en relativt liten klubb som ständigt lyckas förnya sig och dessutom hitta blivande stjärnor och förädla dem.

Man saknar färre spelare än United med backen Viergever avstängd och vänsterbacken Singraven skadad. Att jämföra med Mourinho som är utan skadade Ibrahimovic, Shaw, Young, Rojo och Fosu-Mensah samt avstängde Bailly. Lägg till att Smalling och Fellaini är tveksamma till start i matchen.

Är spänd på att se den blivande danska storstjärnan Kasper Dolberg som är en av flera tonåringar som kommer till spel. Han har gjort sex mål i Europa League-spelet ovanpå 16 mål i ligaspelet. Kryllar av spelare i Ajax som inom kort kommer att spela i större klubbar och ligor.

Och det är verkligen två olika filosofier som ställs mot varandra i finalen. Någon tidning hade räknat samman att Manchester United på tre år köpt spelare för lika mycket pengar som Ajax värvat för sedan mitten av 1940-talet. Om den holländska klubben länge var en av Europas giganter så ritade Bosman-domen om kartan helt för drygt 20 år sedan.

Det är rätt talande att den holländska klubbens senaste triumf i Europa (man vann Champions League mot Milan 1995) kom samma år som Bosman-domen och att man inte spelat någon final sedan förlusten mot Juventus 1996. Men nu får man möjligheten återigen, och filmen som den holländska klubben släppt inför finalen rymmer dagens filosofi:

För de senaste 20 åren det har Ajax skickligt ställt om verksamheten och insett sin plats i näringskedjan men också värdet som redan fanns i att utbilda spelare som sker i Johan Cruyffs anda som revolutionerat fotboll. Man vet vad det handlar om i Amsterdam och har fått till en ny arena, vunnit både ligan och cupen ett flertal gånger och stabiliserat ekonomin.

Budgetmässigt är det ingen match. United omsatte över en halv miljard pund 2015-16 och intäkterna bara växer, vilket givetvis även utgifterna gör. Att man köpte ut Louis Van Gaal och hans stab och Bastian Schweinsteiger för närmare 200 miljoner kronor är onekligen ett tecken på den ekonomiska styrkan.

Ajax är långt efter och omsätter runt 100 miljoner euro per år – cirka en sjundedel av United – och har pendlat mellan 105 som högst 2015 och 93 som lägst 2016 under de senaste fem åren. Det är ungefär vad den sämsta klubben i Premier League tar in bara i tv-intäkter numera, men det är inte pengar som spelar en final utan spelare.

Manchester United är obesegrat i tio raka matcher nu i Europa League men spelet har verkligen inte övertygat. Även om man till slut slog ut Celta Vigo i semifinalen så var det med minsta möjliga marginal och de bortskämda United-fansen har inte känt igen sitt lag under säsongen.

Visst, man får ge José Mourinho mer tid på att stöpa om klubben som vacklat en hel del efter att Sir Alex Ferguson lämnade som regerande Premier League-mästare våren 2013. Några tränarskiften och många spelarvärvningar har gjort att det är att lag som ännu inte har en klar identitet.

Skulle man slå Ajax och bärga en andra titel efter Ligacupen så är det en godkänd säsong. Nej, Ligacupen och Europa League är inte vad United vanligtvis ska sikta på, vilket garanterat ger en del hån av andra klubbars fans, men det skulle ge en plats i Champions League till i höst och ge andrum och lättare att rekrytera spelare.

En som vet hur det är att vinna en final i Europa med Manchester United är Jesper Blomqvist. Veckans poddavsnitt är med honom och Blomqvist berättar om tiden i klubben, om hårtorkarna från Keane och Sir Alex, om triumferna men även om jobbet för United i dag, om vad som är godkänt för Mourinho och allt gott han hört om Zlatan.

LYSSNA PÅ AVSNITTET VIA DENNA LÄNK

Även om Manchester United är favorit att vinna Europa League är en final mer öppen än två matcher med hemma och borta. Det är skrälläge i matchen. Lägg till att United är skakat av tragedin i Manchester och även försvagat med en del viktiga spelare utanför laget. Det ger Ajax ett bra läge att skrälla.

Kan verkligen beundra Ajax sätt att målmedvetet jobba med sina förutsättningar och nå framgångar både sportsligt och via utveckling och försäljning av spelare, och därför hade det varit en fin signal om de vann mot den USA-ägda Premier League-jätten. Men efter attentatet i Manchester hade det varit vackert om man fick återvända hem med bucklan.

olof.lundh
0 kommentarer

En brutal verklighet är här för svensk fotboll

IFK Göteborg-AIK blev uppskjuten. Chockbeskedet för svensk fotboll kom på förmiddagen under torsdagen efter att en AIK-spelare ska ha blivit utsatt för påtryckningar och blivit erbjuden pengar för att underprestera i matchen. Alla parter var efter det överens om att det var rätt beslut att skjuta på matchen.

De bekräftade detaljerna om exakt vad som skett är få. Man vill inte berätta om hur spelaren informerat klubben, vem det är som är inblandad eller om det finns misstänkta och hur spelarna i AIK har reagerat på det hela. Polisen och klubben vill ha sekretess kring affären och se till att de inblandade får den hjälp som krävs.

AIK låter bara sportchefen Björn Wesström uttala sig framöver, för man vill hålla undan spelarna. Man har kopplat in krishjälp för att låta spelarna bearbeta det inträffade och man kan utgå från att de även får skydd mot eventuella hot. Ännu är det oklart när matchen ska spelas, det är en fråga för klubbarna och sedan får man lyssna på olika parter som polis, tv-bolag, arenor och så vidare.

Allt är oerhört deppigt och sorgligt, men samtidigt är det tyvärr en rätt väntad utveckling. Även om snittlönen i allsvenskan är på 70 000 kronor i månaden så är det bara att inse att det kan finnas betydligt mer pengar att hämta via deltagande i riggande av matcher, och att den högsta svenska serien inte är isolerad från den här typen av händelser.

I en tid där teknik, politik och handel river ner gränser och öppnar upp världen så är det tyvärr en rätt given utveckling. Under en lång tid har det hetat att riggade matcher bara förekommer utomlands. Det är en mix av naivitet och en vilja att försvara det svenska spelmonopolet, som också sponsrar svensk idrott, som har bidragit till den tokiga inställningen att detta inte existerar i Sverige.

Inte ens den svenska spelskandalen som Expressens Thomas Malmquist avslöjade 1990, och där han egentligen motarbetades av alla parter inklusive kollegorna på andra tidningar, skakade om svensk idrott tillräckligt. Lyssna på P3 Dokumentär om den, vilket är ganska nedslående lyssning och det har dröjt länge innan det har blivit bättre.

På senare år har riggade matcher sakta krupit in i en del mindre svenska sporter och i lägre svenska fotbollsserier och därmed bekräftats, men allt snack om en förekomst i allsvenskan har avfärdats. Man har helt enkelt inte tagit problemet på allvar, och slentrianmässigt skyllt på utländska spelbolag och menat att man håller det på avstånd.

När SVT:s Uppdrag Granskning träffade den tidigare Kalmar– och Landskrona-spelaren Liridon Leci 2014 så berättade han att han kunde rigga resultat i matcher i klubbar som spelade i både allsvenskan och superettan. Då var det inte många som trodde på honom. När jag gästade Uppdrag Granskning och var kritisk så fick jag anställda på Svenska Spel efter mig i sociala medier.

Varken svensk fotboll, myndigheter eller staten har tagit riggade matcher på fullt allvar förrän nyligen. Ta bara Svenska Spels tvekan att registrera spelare som först infördes 2014 till ett omsättningstapp på 800 miljoner kronor. Inte heller var lagarna stränga nog, men det är på väg. Polisen lade ingen kraft på att utreda. De första fällande domarna för matchfixning har dröjt.

Det enda positiva med att Blåvitt-AIK blev uppskjuten är att det visar att svensk fotboll tar det på fullt allvar och att man i dag samarbetar med polisen som skruvat upp sina insatser inom idrotten. Det är verkligen ett steg i rätt riktning och ett sundhetstecken att man erkänner att problemen existerar.

Polisen Fredrik Gårdare leder en aktion mot kriminella inom idrottsmiljön men det är en ny insats, från i januari i år, och även från den sidan av samhället har man länge varit passiv. Vilket gett de kriminella ett försprång och en möjlighet att påverka matcher mer än vad man kanske vill tro.

Det är glädjande att någon spelare i AIK visat tillräckligt med kurage och berättat om försöken att styra resultaten i toppmatchen mot Blåvitt. Det gäller att han och andra som vill följa efter får stöd från fotbollens sida och även från myndigheter. Inte sällan är det tufft och ensamt att stå som vittne till brott.

Äntligen kliver svensk fotboll fram och bemöter det på allvar. En enad front står samlad för att agera mot riggade matcher. Det är ingen lätt uppgift och man kommer aldrig att bli av med det helt och hållet, men den här samlade aktionen visar att man förstår frågan och gör sitt bästa för att hantera den.

För det finns många risker. Jag har hört talas om spelare som själva spelat bort stora summor pengar och det är klart att de kan bli satta under tryck att agera felaktigt, allt för att reglera skulder. Frågan om fixade matcher är konstant aktuell och där klubbarna och Sef aldrig kan slappna av utan måste jobba med information och att ha ett system som funkar om det förekommer.

I slutändan handlar det om hur samhället hanterar problemen. Polis och åklagare måste följa upp och lagföra de skyldiga för att verkligen få stopp på de här personerna som kan vara hänsynslösa i jakten på pengar. Utan att fotbollen får den hjälpen så kan man inte hålla det i schack, för att helt få bort det går tyvärr inte.

olof.lundh
0 kommentarer

Tänk om fler vågade tala fritt som Björn Andersson

Satt ett par timmar med Björn Andersson i Halmstad före påsk och det är alltid uppfriskande med någon som säger vad han tycker och tänker. Bayern Münchens scout är naturligtvis präglad av en tid som spelare i den tyska klubben och sedan 22 år som anställd som både ungdomstränare och scout.

Bara hans uppgifter om Alexander Isak-affären, där Anderssons scoutkollegor i Borussia Dortmund inte kände till att affären var på gång. Bayern hade kollat in Isak många gånger men bedömt att han inte räckte till för att slåss om en plats i ett A-lag i Bundesliga och Anderssons råd hade varit att stanna i allsvenskan.

Även Martin Ödegaard fick samma råd av Björn Andersson som är orolig för att den norska talangen inte når upp till sin potential efter flytten till Real Madrids andralag som numera är en utlåning till Heerenveen. Andersson håller inte heller igen när han talar om fotbollens förvandling till pengadriven showbusiness, även om han inte fastnar i någon nostalgi.

Bara berättelserna om hur olika agenter och rådgivare erbjudit Andersson pengar om Bayern München skulle värva deras spelare är en del av verkligheten som scout. Björn Andersson hetsar inte direkt upp sig utan berättar bara rakt upp och ner om hur det går till i fotbollsvärlden, vilket är uppfriskande. Tänk om fler vågat det.

I sommar går han i pension, även om Bayern inte vill släppa honom helt, och det är inte konstigt att Andersson inte gått hem i den svenska fotbollsfamiljen. Det brukar inte folk som vågar utmana givna uppfattningar göra. De ser man som obekväma och vill helst hålla på avstånd och därför har det var få uppdrag i Sverige.

Veckans poddgäst Björn Andersson är kanske inte det där mest publikdragande namnet men den som sätter av en dryg timme för intervjun med Andersson om jobbet som scout och ungdomstränare får en unik och ofriserad inblick i fotbollsvärlden. Det är inte många svenskar som jobbar på den nivån.

Podden med Björn Andersson finns via denna länk.

Om man dessutom lägger en halvtimme på bonusmaterialet får man vara med om Anderssons spelarkarriär som gick från Perstorp via Öster till VM i Västtyskland och spel i Bayern München innan en hemsk skada satte stopp. I början av Europacupfinalen mot Leeds United 1975 blev Andersson brutalt nersparkad av Terry Yorath, vilket ni ser tio  minuter in i klippet nedan.

Bara berättelserna om hur Andersson efter matchen dels får mindre i bonus för att han bara spelade några minuter, dels blir bestulen på sin medalj och sina kläder (troligen av någon i laget) ger en inblick i proffsvärlden. Lägg till att Bayern bara struntade i honom efter skadan. Ja, det är rätt sorgligt och solkigt.

Naturligtvis har även Björn Andersson sina sidor. Viljestarka människor som har ett driv att komma någon vart brukar ha det, och det går att inse när man hör hur han lämnade Georg ”Åby” Ericsons landslag mitt under en samling inför VM i Argentina för att han inte anser att de är ett lag med sammanhållning.

Ändå är det deppigt att svensk fotboll gått miste om en så fotbollskunnig person som 1995 fick uppdraget att restaurera Bayern Münchens akademi med ytterligare två personer och sedan har den tyska klubben sett hur man producerat många världssspelare. Lahm, Schweinsteiger, Müller, Hummels, Alaba och så vidare i en lång rad. Därefter har han scoutat fram spelare till Bayern.

 

olof.lundh
0 kommentarer

Modet är roligast med det nya landslaget

Kvällen var upplagd för att hylla Cristiano Ronaldo och de regerande Europamästarna i form av Portugals landslag. Man hade tagit EM-pokalen med sig till Madeira. Det var utsålt. Det var galet liv bara Ronaldo visade sig på planen. Och det var som sagt tänkt som en hyllning.

Festen blev dock aningen förstörd när Sveriges landslag snodde till sig en imponerande seger med 3-2 efter att ha vänt underläge 0-2. En rätt osannolik vändning där Janne Andersson fortsätter att uppträda med mod, spelglädje och en vilja att springa långt och mycket för varandra.

Naturligtvis kan man invända att det var en träningsmatch och att Portugal och Sverige mönstrade B-lag. Ändå räcker det att snegla på det portugisiska B-laget och inse att det är grymt bra klass även i det. Dessutom kan man inte göra annat än att vinna matcherna, oavsett motstånd och eget lag.

Lägg till sättet som Janne Anderssons landslag vann matchen på. Det sände en signal om att han och Peter Wettergren bygger något spännande. Modet. Drivet. Viljan att spela fotboll även i trängda lägen. Att aldrig ge upp. Landslaget är ett lag på ett annat sätt än tidigare, det går inte att missta sig på det.

Var själv skeptisk till att inte behålla en stomme av den vanliga startelvan, men Andersson ville ge fler chansen att visa vad de kunde. Som de gjorde det. Janne Anderssons jobb blev omedelbart svårare men samtidigt är det den konkurrensen som kan lyfta både laget och en hel del av spelarna som inte kan känna att de är givna.

Plötsligt längtar jag till VM-kvalet mot FrankrikeFriends Arena 9 juni. Om det var sålt 32 000 biljetter till den matchen under måndagen så undrar jag om man inte säljer slut efter den här upphämtningen och segern mot Portugal. Vem vill riskera att missa det här nya och modiga landslaget?

Ändå var känslan annorlunda efter en dryg halvtimme. Då Karl-Johan Johnsson oturligt styrde in 2-0 till Portugal på Andreas Granqvists rensning så smög det sig på en flashback från tidigare smällar för landslaget. Kunde detta bli ett nytt Vigo? Då Spanien kölhalade Tommy Söderbergs och Lars Lagerbäcks oprövade landslag och fick en del att undra om de var rätt på det.

På Madeira var  det 2-0 till hemmalaget efter 34 minuters spel och det gultröjade gänget hängde med huvudena. Risken var överhängande att det kunde rassla till mer bakom Johnsson i målet.  Här hade ett orutinerat Sverige ändå grävt fram en del möjligheter att göra mål men Nyman, Claesson och Sam Larsson hade inte tillräcklig kvalitet på avsluten.

Istället hadse öns store son Cristiano Ronaldo frälst en fullsatt stadion genom att smyga in bakom Emil Krafth – som bara kollade på bollen – för att sedan läckert styra in 1-0 i det svenska målet. Ronaldo hade även ett fräsande skott som var nära innan han var inblandad i situationen som ledde till svenskt självmål och 2-0.

Där och då var det nog få som trodde på Janne Anderssons landslag. Efter 90 minuter är det nog annat, om nu inte folk slutade följa matchen. För Sverige fortsatte att visa mod, och det gjorde man faktiskt även i första halvlek, och man fortsatte att skapa chanser att göra mål efter pausen.

Det hade inte gått en timme av matchen när ”Totte” Nyman sög åt sig returen efter Isaac Kiese Thelins skott. Nyman var kall och lade sedan fram bollen perfekt till en framstormande Claesson som skickade in reduceringen bakom Marafona i det portugisiska målet. 2-1 och Ronaldo klev av tätt därefter.

Sverige släppte inte på trycket, även om det var en böljande match där Quaresma visade en otäck bollkänsla när han lekte med svenska spelare, så skapade Claesson fortsatt oreda tillsammans med sina lagkamrater. De hade verkligen inte gett upp och just Claessons styrde in 2-2 efter en hörna.

Bara ett kryss hade varit en bedrift för Sverige, men Elfsborgs-duon med rötter i Småland och Värnamo satte fart på vänsterkanten när Claesson klackade fram en framstormande Niklas Hult som bara klev runt och skickade in bollen mot Marcus Berg i straffområdet. Bollen hamnade hos Cancelo som vinklade in det svenska segermålet.

Klart att vi alla ska behålla bollskorna på marken. VM i Ryssland är fortsatt långt borta, Holland byter förbundskapten och det återstår fem kvalmatcher och möjligen två playoffmatcher. Samtidigt får man väl drömma lite efter att man sett Sverige resa sig mot Portugal och vinna.

Det framstår inte längre som omöjligt att Sverige tar sig till VM nästa sommar. Klart är att landslaget har ett mod och en vilja som räcker långt och kombinerar det med en smart spelidé och en skicklighet som ger resultat. VM-kvalet är något att se fram emot med det här landsLAGET.

olof.lundh
0 kommentarer

Jakten på de svenska EM-miljonerna

Efter lördagens årsmöte i Svenska Fotbollförbundet framkom att EM 2016 i Frankrike gett ett överskott på 13 miljoner kronor. Med tanke på att SvFF trott och hoppats på att man skulle ta in mellan 25 och 30 miljoner kronor var det ett bakslag.

Tar man en historisk tillbakablick så inser man att det är ett svagt ekonomiskt resultat. Inte sedan EM 2000 har Sverige tagit in så lite pengar. Då ska man ha i åtanke att Uefa för varje mästerskap tagit in mer och mer pengar.

  • EM 2000 + 8,1 Mkr – Sverige ut i gruppspelet efter en poäng mot Turkiet.
  • VM 2002 + 28,2 Mkr – Sverige ut i åttondelen mot Senegal.
  • EM 2004 + 32,0 Mkr – Sverige ut i kvartsfinal efter straffar mot Holland.
  • VM 2006 + 23,5 Mkr – Sverige ut i åttondelen mot Tyskland.
  • EM 2008 + 38,0 Mkr – Sverige ut i gruppspelet efter en seger mot Grekland.
  • EM 2012 + 26,2 Mkr – Sverige ut i gruppspelet efter en seger mot Frankrike.

 

Naturligtvis ska man ta in faktorn att EM 2016 i Frankrike för första gången bestod av 24 lag, men Uefa lyckades höja intäkterna så mycket att man trots det kunde garantera varje lag åtta miljoner euro för en plats i EM. Vilket var lika mycket som i EM 2012. Dessutom gav en seger en miljon euro och oavgjort en halv miljon euro.

Sverige fick till ett kryss mot Irland men föll sedan i två matcher och därför stannade EM-intäkten på 8,5 miljoner euro. Naturligtvis sämre än i EM 2012 där man slog Frankrike, men ändå bara en intäktsskillnad på en halv miljon euro. Efter EM i Ukraina och Polen fick man nio miljoner euro, nu 8,5 miljoner euro.

Då ska man dessutom tillägga att euron 2012 var svagare till kronan så intäkten efter EM 2016 blev mer i kronor än intäkten efter EM 2012. Så man kan undra var EM-miljonerna från 2016 tog vägen? Hur kan det enbart bli 13 miljoner kronor i överskott när kostnaderna är dragna?

Det är fler än jag som undrar, efter att jag skrev om SvFF:s ekonomiska bakslag från lördagens årsmöte, så fick jag direkt några mejl:

Hej igen Olof. Förstår fullt ditt engagemang i SvFFs märkliga ekonomiska slingringar. Man blir matt. Men en fråga som jag hade velat ha svar på, är vilka var de ökade och oförutsedda kostnaderna under EM? Lennart

63 miljoner för en dryg månads landslagssamling, vad blir det, 2 miljoner per spelare? Gissar att en och annan ledare fick hänga med på tåget… Borde väl finnas något att gräva i där?
Ola

Trots förbundets fylliga verksamhetsberättelse på 78 sidor varav sidorna 34 till 57 handlar om årsredovisning så går det inte att läsa ut särskilt mycket där. Det framkommer att Uefa betalat 79 390 000 kronor till SvFF för deltagande i EM 2016, vilket ger en kurs på 9,34 för 8,5 miljoner euro.

I övrigt är det mesta höljt i dunkel. SvFF:s ekonomichef Kjell Sahlström pekade i sin genomgång i lördags på att allt blivit dyrare. Dels hotellen i Frankrike, dels säkerheten och sedan hade Uefa lagt över kostnader för att hantera medierna på deltagarländerna.

Däremot går det inte att se vad Zlatan Ibrahimovic o Co fick för att delta. På årsmötet i mars 2016 avslöjade SvFF att spelare och ledare i landslaget fick dela på 20 miljoner kronor för EM-platsen, men det var nog ett misstag för nu är det locket på från förbundet.

Man kan i not 8 på sidan 45 se att i posten ”Övriga anställda inklusive arvoderade och spelare” gått från 39,3 miljoner 2015 (då herrarna fick 20 miljoner för platsen i EM) till 53 miljoner 2016. Alltså kan man misstänka att det rymmer EM-bonusen, men hur stor den är går inte att veta.

Har länge tyckt att SvFF borde vara öppna om bonusar till spelare och ledare. Förstår faktiskt inte att man mörkar det. SvFF är trots allt en folkrörelse och man borde lätt kunna motivera vad det betyder för svensk fotboll att landslagen når mästerskap och att spelarna ska ha en del av pengarna som då flyter in till förbundet.

Det är viktigt att poängtera att när Sverige spelar VM och EM så ger det så mycket mer än bara prispengar. Det ger bättre sponsoravtal för förbundet, man blir attraktivare för tv-bolag, man får fler utövare och drar mer publik. Det är svårt att sätta det exakta värdet, men det är stort för förbundet och då ska spelare och ledare ha en del av det.

Vet inte vad som är deppigast på SvFF:s årsmöte. Att man inte ger fler detaljer om varför överskottet bara blev 13 miljoner kronor eller att inte ett enda ombud har en enda fråga om detta. Även om pengarna från EM och VM inte går in i den löpande verksamheten är de viktiga för riktade satsningar.

Så här skriver SvFF om pengarna: ”Under 2000-talet har fotbollens mästerskapspengar inneburit satsningar på Elitprojekt (60 Mkr), bildande av riksinstruktör-spelarutbildningssorganisation, heltidsdomarprojekt, anläggningsutveckling, distriktsutveckling, skadefond, damfotbollsutveckling och UEFA Dam-EM 2013, spelarutveckling samt U21-EM 2009.”

Ja, ni fattar att det är viktiga pengar som kan lyfta svensk fotboll. Försökte få en pratstund med generalsekreteraren Håkan Sjöstrand om bakslaget med 13 miljoner kronor men i lördags var han fullbokad, i söndags var det resa till Madeira och i måndags var han rätt fåordig om det hela.

Han sa att det handlade om säkerhet, boende, resor och kommunikation. Dessutom talade han om att en seger hade gett mer pengar, som det gjorde i Ukraina. Frågan om vad spelarna fick möttes av: ”Det är en överenskommelse som stannar mellan oss och spelarna.” Inte ens frågan om de fick mer eller mindre jämfört med 2012 fick samma svar.

Dessutom hade Sjöstrand en utläggning om att avtalet mellan förbundet och spelarna är precis som ett anställningsavtal i näringslivet, och det är inget man talar om. Att SvFF är en folkrörelse och inte ett kommersiellt företag var inget som Sjöstrand ansåg gjorde någon skillnad.

Så där slutar jakten på de 66 miljoner kronor som gick åt i samband med att SvFF skickade ett herrlandslag till EM 2016. Uppenbarligen bryr sig inte medlemmarna i förbundet om det här bakslaget, och då går det inte att komma längre.

olof.lundh
0 kommentarer

Segrar som denna pekar mot playoff till VM i Ryssland

Segrar likt den mot Vitryssland är ofta ett tecken på att landslaget är på väg mot ett mästerskap. Osexigt motstånd. Inget direkt sprakande spel. Ändå säkra 4-0 och tre poäng efter en vanlig dag på jobbet för Janne Anderssons landslag.

Även om det kan handla om att nå playoff i första hand så är det tydligt att landslaget gräver fram resultat. Landslaget har nu städat av både Bulgarien och Vitryssland hemma och Luxemburg borta utan att släppa in något mål. Det är väl genomfört, och man får acceptera att spelet kanske inte alltid flyter som man hoppas.

Ett backande och defensivt motstånd gör det inte lättare. Okej för att det vitryska landslaget knappast imponerade vare sig i anfallsspelet eller försvarsspelet, men det är ändå den är typen av matcher som man ska ta sig förbi och det gjorde Sverige, och dessutom med ett resultat som var ett mål bättre än Hollands.

Ett kvalspel över 15 månader handlar om att dra fram resultaten som ger poängen. Just det är vad det svenska landslaget gjort efter halva kvalspelet avklarat. Ingen kan klaga på raden tre segrar, ett kryss och en förlust, tio poäng och 10-3 i målskillnad för ett helt nytt landslag som Andersson formerat.

Sverige inledde rappt och Marcus Berg slet sig fri i ett tidigt läge och hade han inte sökt avslut utan istället lagt sig hade kanske straffen kommit direkt. Nu dröjde det till den 18:e minuten innan det blev straff som Emil Forsberg förvaltade.

Nog hade man tillräckligt med målchanser för att döda matchen redan innan pausen. Berg kommer nog fundera på sin nick utanför i helt rent läge precis som Andreas Granqvist kan spela upp en ohotad nick efter hörna några gånger. Sverige hade tålamod och lät bollen vandra runt.

Upplevde inte att det centrala mittfältet med Albin Ekdal och Oscar Hiljemark övertygade till fullo. En aning omständligt och långsamt spel och det var på kanterna det hände med Jimmy Durmaz och Emil Forsberg. Mot vassare motstånd hade det inte räckt till.

Framåt var Berg och Ola Toivonen rätt vassa förutom avsluten. Till slut nickade Berg in 3-0 men han skulle ha gjort fler mål. Och Toivonen som stod för många fina vrickningar, skarvningar och passningar borde ha sökt fler egna avslut när han väl fick lägena framför Vitrysslands mål.

Defensivt satte inte vitryssarna den svenska backlinjen på några större prov. En nick på hörna och några spelvändningar. Annars hade Sverige koll på motståndet och antingen hade spionen Jonas Thern läst dem eller så pumpade han bara upp Vitryssland verbalt när han var på den svenska träningen.

Vinsten ger även Janne Andersson arbetsro inför Frankrike i juni. En träningsmatch mot Portugal på tisdag är en bra genomkörare för att testa några alternativ till den startelva som Andersson skickade ut mot Vitryssland. Vad kan Sam Larsson gör? Viktor Claesson? Och Jakob Johansson?

Klart är att Janne Andersson och Peter Wettergren har mejlat fram en trupp som får resultat och som sitter i slagläge inför andra halvan av kvalspelet. Bara det att allt finns att vinna när Frankrike i juni kommer till Friends Arena är häftigt. Då vill nog många ha revansch efter snöpliga 1-2 på Stade de France.

****

Här är tabell, resultat och spelschema för VM-kvalgrupp A:

6 september:

Sverige – Holland 1-1, Vitryssland-Frankrike 0-0, Bulgarien-Luxemburg 4-3

7 oktober:

Luxemburg – Sverige 0-1, Holland-Vitryssland 4-1, Frankrike-Bulgarien 4-1

10 oktober:

Sverige – Bulgarien 3-0, Vitryssland-Luxemburg 1-1, Holland-Frankrike 0-1

11 november:

Frankrike – Sverige 2-1, Luxemburg-Holland 1-3, Bulgarien-Vitryssland 1-0

25 mars:
Sverige – Vitryssland 4-0, Bulgarien-Holland 2-0, Luxemburg-Frankrike 1-3
1 Frankrike      5  4  1  0  10-3   13
2 Sverige        5  3  1  1  10-3   10
3 Bulgarien      5  3  0  2   8-10   9
4 Nederländerna  5  2  1  2   8-6    7
5 Vitryssland    5  0  2  3   2-10   2
6 Luxemburg      5  0  1  4   6-12   1

Eftersom det är Fifa som styr VM och dess kvalspel och inte Uefa så är det INTE inbördes möten som avgör kampen om man hamnar på lika många poäng utan målskillnad går före. Därför var det viktigt att vinna med 4-0.

Så här rankar man lagen i gruppen: 1. Poäng 2. Målskillnad 3. Flest gjorda mål 4. Inbördes möten 5. Inbördes målskillnad 6. Flest gjorda mål i inbördes möten 7. Om bara två lag är kvar på samma poäng så vinner det lag som gjort fler bortamål 8. Play off på neutral plan med förlängning och straffar om det krävs.

Resterande spelschema:

9 juni: Sverige – Frankrike, Holland-Luxemburg, Vitryssland-Bulgarien

31 augusti: Bulgarien – Sverige, Frankrike-Holland, Luxemburg-Vitryssland

3 september: Vitryssland – Sverige, Holland-Bulgarien, Frankrike-Luxemburg

7 oktober: Sverige – Luxemburg, Vitryssland-Holland, Bulgarien-Frankrike

10 oktober: Holland – Sverige, Luxemburg-Bulgarien, Frankrike-Vitryssland

****

Marcus Berg kunde eller borde ha gjort tre eller fyra mål med tanke på möjligheterna. Hade inte riktigt marginalerna med sig men ett mål och tar sig till lägen.

****

Alla mål räknas men Andrei Gorbunovs schabbel vid 2-0 till Sverige var en sanslös tabbe. Den vitryske målvakten var inte vass vid 3-0 heller.

****

Vill se Jakob Johansson och Albin Ekdal från start på tisdag kväll.

****

Inom sex veckor räknar ägarna av Friends Arena (Fabege och SvFF) med att det kommer besked om Lagadère ska fortsätta driva arenan eller om någon annan tar över. Framför allt är det Fabege som sköter förhandlingen med det franska bolaget som sagt upp sitt gällande avtal.

****

Christoffer ”Totte” Nyman var fjärde anfallare i originaltruppen, men när Andersson skiftade anfallare under matchen mot Vitryssland så hade Isaac Kiese Thelin, som kallades in när John Guidetti skadades, klivit förbi Nyman. Kanske insatserna på träningarna? Andersson fick betalt med 4-0 och förklarade det med att Thelin var mer lik Toivonen än Nyman.

****

Imponerande med 31 243 å plats mot Vitryssland, men trycket var så där och det går inte att blunda för att landslaget drunknat medialt i hockeyns olika slutspel och kvalspel och draget kring allsvenskan. Janne Andersson o Co har en bra bit kvar att vandra, men med resultaten kommer det kanske?

olof.lundh
0 kommentarer

Är Blåvitt gnälligt eller är det vi som gnäller?

Avsnitt 142 av Sveriges nyfiknaste fotbollspodd gästas av Robin Olsen. Landslagsmålvakten berättar om vägen från division 5 till VM-kval på sex år, om att ta över efter Andreas Isaksson, om tron på att nå VM i Ryssland, om hur man går vidare efter en tabbe och varför han valde Sverige trots danskt pass.

Dessutom talar Olsen om hur han utvecklats i FC Köpenhamn, om hur det är att vara målvakt i ett lag som oftast dominerar, om vilka målvakter som imponerar på honom, om den speciella känslan att höra Champions League-hymnen och varför han drömmer om spel i Tyskland och England.

Naturligtvis berättar Olsen om den makalösa resan i Malmö FF, om framgångarna under Åge Hareide, om relationen med klubben i dag och om att han förstår MFF-supportrarnas reaktion efter valet av FCK men att de också bör förstå hans relation med den danska storklubben där han ofta varit och sett matcher som liten.

Podden #Lundh är uppe i 142 avsnitt och ligger nu på närmare 9 miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns att hitta via denna länk. Som vanligt hittar ni även poddavsnitten på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet ovan och de andra under 2016-7 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Årlig upptaktsträff inför allsvenskan i Uppsala under måndagen. Det är  en blandning av utfrågningar av tränaren och en spelare från varje lag varvat med nyttig information från domarna till en hel del skryt från pampar som Mats Enquist, Lars-Christer Olsson och Karl-Erik Nilsson. Allt är toppen, om ni undrar?

Genom åren har det varit en rad konferencierer och experter och i år var det Jesper Hussfelt och Anders Andersson. Inget lätt uppdrag för mina kollegor att tillfredsställa familjen fotboll samtidigt som de ska försöka ge något till journalister som kommit från när och fjärran. Svårt att ligga rätt med balansen.

Hela föreställningen är en hybrid som inte är lätt att trycka ihop. Det ska andas att vi är en enda stor familj, men så är det inte riktigt. Vilket gör att man upplever det olika. En del klubbfolk upplever att det är för negativa frågor, en del mediarepresentanter upplever att det är för snälla frågor och att man inte konfronterar klubbarna. Ja, olika synsätt som kolliderar helt enkelt.

I vårt Fotbollskanalen On Tour så fastnade vi på IFK Göteborg efter att flera representanter klagat på Andersson och Hussfelt och talat om att det bara var negativa frågor. Min kollega Andreas Sundberg frågade Jörgen Lennartsson om det i samband med en en längre diskussion om olika saker, och det gav följande artikel.

När vi efter träffen var över spelade in FK On Tour så tyckte jag att Blåvitt var gnällerövar och att det var patetiskt att klaga på frågorna, och att det är en del av att vara en storklubb. Och ett litet klipp visades även i TV4-Sporten på kvällen. Ni kan se programmet nedan:

Under tisdagen hade jag ett telefonsamtal med Jörgen Lennartsson – han ringde – som ansåg att han och klubben felaktigt blev uthängda. Att man haft en lång försäsong med mycket negativa frågor och att han svarar på dem gång på gång. Men att han kunde ifrågasätta varför det inte var en enda positiv fråga om Blåvitt nu när den allsvenska premiären ligger runt hörnet. Och här kan ni se utfrågningen:

Om vi går till hur jag uttrycker mig så var det väl överord med ”gnällerövar” och det tar jag på mig. Det blev för kraftfullt helt enkelt, men FK On Tour-formatet är sådant att det blir lite tuffare och rakare. På gott och ont men det gäller att tänka efter och det tar jag med mig. Men i grunden handlar det om olika sätt att se på det hela.

Att det skär sig när en journalist och en tränare ser på upptaktsträffen. Dessutom är det väl en bister verklighet att Blåvitt har mycket motvind och det på många plan. Ändå slapp man frågor om Tom Petterssons kritik och kontraktsläget där tio spelare och Lennartsson sitter på utgående kontrakt.

Sedan borde rutinerade krafter som Lennartsson och Mattias Bjärsmyr kunna hantera att ta en negativ fråga och sätta lite positiv spinn på den. Ja, ja, nu har jag och Lennartsson diskuterat det hela och han är tydlig med att han inte tog upp kritiken utan fick en fråga om det och svarade på det. Han meddelar att han klarar negativa frågor.

Gillar på ett sätt när någon missnöjd ringer och man kan reda ut det hela. Även om man inte når hela vägen fram så är det viktigt även för oss i media att kunna ta till oss av kritik och sträcka upp handen och erkänna: okej, med det här ordvalet hamnade jag fel. Eller att jag hade inte en fullständig bild när jag uttalade mig.

Så svaret på frågan i rubriken är att vi i media definitivt är gnälliga och det ingår i jobbet. Dessutom är Blåvitt-ledningen lite känslig, men det går att förstå efter några tunga år med en rad negativa rubriker och där långt i från allt handlat om det sportsliga. Så att Lennartsson o Co är slitna av det är rätt givet.

Nu får de väl tejpa upp en del av de negativa frågorna och rubrikerna i omklädningsrummet och tagga till och visa allsvenskan att man är det storlag som man får bevakning som. För det är som Blåvitts advokat konstaterade i samband med skatterazzior mot klubben: ”Draken lyfter i motvind”.

Förutom Blåvitt kan man konstatera att Hammarby knappast bjöd till med andretränaren Stefan Billborn och Gershon Koffie. Till skillnad från Djurgården som har med sig Kim Källström och Malmö FF som har med Markus Rosenberg och bägge huvudtränarna. Jakob Michelsen hade varit en man verkligen varit nyfiken på och Jiloan Hamad.

Apropå upptaktsträffen, är det så att den tjänat ut? För det är uppenbart att en majoritet av tränarna inte tar tillfället i akt att sälja in sina klubbar eller den högsta serien. Även en del av spelarna är rätt tama. De skyller säkert på kort om tid, svårt att kliva upp scen och flera moment med supportersånger och så vidare.

För egen del gillar jag dagen för att det finns en möjlighet att prata med många olika personer och det utan att det behöver generera direkt artiklar. Det handlar om att bygga nätverk och odla nätverket. Något som är ovärderligt och särskilt när det handlar om en del klubbar och personer som man inte stöter på till vardags.

***

Pontus Jansson höll sig till en tajt version om vad som skedde när han blev petad i lördags. Klart är att något måste hänt och någon gång kommer det väl fram, men med tanke på att Jansson var tydlig med att han respekterade beslutet som managern Garry Monk tog så är en kvalificerad gissning att mittbacken bett om ursäkt för vad det nu är som hänt. Att Jansson kom med i årets lag är väl en viss tröst.

***

Robin Söder…!?! Janne Andersson är fylld av överraskningar. Undrar om Branimir Hrgota finns kvar i förbundskaptenens tankar? Även Samuel Armenteros borde vara före Söder.

***

Uppenbarligen vill Blåvitt-spelarna slippa negativa frågor. Inte ett telefonnummer eller mejladress i den guide man delar ut på upptaktsträffen.

***

På lördag väntar Vitryssland och det är väl startelvan: Olsen – Lustig, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Augustinsson – Larsson, Ekdal, Johansson, Forsberg – Toivonen, Berg. Osäkerhet kring högeryttern där både Jimmy Durmaz och Viktor Claesson kan vara aktuella, men annars rätt satt elva.

olof.lundh
0 kommentarer

Deppigt med Elm som aldrig nådde de riktiga höjderna i A-landslaget

När förbundskapten Janne Andersson presenterade truppen inför VM-kvalet mot Vitryssland så inledde han med ett tråkigt besked. Rasmus Elm lägger ner landslaget för gott. Det var drygt tre år sedan han var med senast men den nuvarande Kalmar-spelaren som blev 29 år häromdagen har emellanåt visat klass i allsvenskan.

Att Andersson ville ha med Elm i landslaget är ingen nyhet. Man har talat med honom flera gånger och även Erik Hamrén var sugen på att ta med mittfältaren till EM i somras, men Rasmus Elm har hela tiden tackat nej. Nu kände han att det verkligen var färdigt, han når inte tillräcklig nivå för landslaget enligt sin egen bedömning.

Ett bakslag för svensk fotboll. En Rasmus Elm i fullt slag hade inte bara tagit plats i truppen utan även klivit in i startelvan, men magsjukdomen som plågat honom under lång tid och fick honom att avbryta tiden i Ryssland har fortsatt att hämma honom. Han är inte själv nöjd med vad han levererar och då blir det inget. För Elm lyssnar på sig själv och är en bestämd man.

Rasmus Elms genombrott i A-landslaget på vinterturnén 2009 var av klassiskt snitt. Under hösten hade han varit med och vunnit SM-guld med Kalmar FF och när 20-åringen fick spela mot USA och Mexiko var dåvarande förbundskaptenen Lars Lagerbäck imponerad och jämförde honom med Fredrik Ljungberg och Zlatan Ibrahimovic.

Elm växlade direkt över till det riktiga landslaget och gjorde mål borta mot Österrike och blev därefter en given pjäs i landslaget. Där emellan hann han med U21-EM på hemmaplan och där han också briljerade. Efter det blev det ett kliv till AZ Alkmaar i Holland och sedermera CSKA Moskva där han var framgångsrik.

Även om han tillhörde landslaget under Lagerbäcks sista år och de första åren av Hamréns styre var det som om han aldrig till fullo fick ut sin potential. Han hade ett stort spel i sig men fick för sällan ut det. Elms förre lagkamrat Henrik Rydström var i SUPERLIVE 2013 inne på att mittfältaren blev hämmad av stämningen som Zlatan byggde upp.

Om det var så eller ej lär inte Rasmus Elm bekräfta. Han har alltid varit försiktig och haft stor integritet gentemot medier. Avslutningen på hans landslagstid blev i VM-playoffet mot Portugal i november 2013 där han blev utbytt i paus mot Anders Svensson då det stod 0-0 och Sverige behövde vinna med två mål.

Klart att det går att förstå att Janne Andersson suktat efter Rasmus Elm. Konkurrensen på det centrala mittfältet är inte mördande och han hade lätt kunnat ta plats bredvid Albin Ekdal, men nu blir det inte så. För en sak är given med Rasmus Elm, han går inte att övertala att gå emot sig själv.

I övrigt var det en väldigt väntad trupp. Martin Olsson är skadad och saknas och det gör att Oscar Wendt är vänsterback och inte mittfältare. Sebastian Larsson var tillbaka och det är trots allt givet med en spelare som är med från start vecka ut och vecka in i Premier League. Ola Toivonen överlevde trots mindre speltid i Toulouse.

Om det var något jag saknade så var det en större anfallare, likt en Isaac Kiese Thelin. Hade varit nyttigt när man möter ett lag som man kan förväntas backa hem på Friends Arena likt Vitryssland lär göra. Visst, 0-0 hemma mot Frankrike imponerar men det gör inte 1-1 hemma mot Luxemburg. Två gjorde mål på fyra matcher skrämmer man inte barnen med.

***

Under presskonferensen presenterade U21-landslagets Håkan Ericson siffror som visade att de flesta av spelarna i hans trupp som är ute i Europa får väldigt lite speltid. Om man räknar bort Augustinsson, Tibbling, Nilsson Lindelöf och Krafth är det siffror som skrämmer. 14 spelare har spelat 4,8 matcher i snitt under säsongen 2016-17.

Den avgående förbundskaptenen var noga med att poängtera med att han inte är emot att man ska flytta ut, men att svensk fotboll borde ta reda på om det finns några bakomliggande orsaker. Förbereder man spelarna fel. Vad har spelarna för erfarenheter och reflektioner? Kan klubbarna berätta något?

Tyvärr är väl verkligheten att svensk klubbfotboll bara vill hitta en sanning, och det är att det är fel att flytta ut i unga år. Annars hade det varit intressant om man verkligen tog Ericson på allvar och lät göra en undersökning för att kunna ge unga spelare information om vad det är viktigt att tänka på. Tror dock inte att det blir verklighet, för många intressen emot det.

***

Tänk att vi är inne i mars 2017 och Erik Hamrén inte har något nytt jobb ännu. Den förre förbundskaptenen har säkert haft en del bud som inte lockat honom nog för att tacka ja, men det är trots allt nio månader sedan sista matchen som tränare med Sverige. Efter en tid så svalnar man, oavsett den hetta man eventuellt har haft.

***

Ingen Alexander Isak i U21-landslaget trupp. Han är med P19-landslaget i Belgien där man kvalar till EM i sommar. Däremot fick 99:orna Pontus Dahlberg och Joel Asoro hänga med U21-landslaget till Spanien och Marbella för två träningsmatcher inför EM i sommar. Vilket är enda samlingen innan Ericson ska ta ut EM-truppen.

***

Träningsmatchen mot Norge i juni kom till efter att Lars Lagerbäck blev förbundskapten. Utbyte för att släppa rådgivaren? Nej, så var det inte men matchen blev intressantare även om Sverige spelar ännu en match i Oslo. Sedan är det inte alltid lätt för SvFF att hitta bra matcher nog.

Bittert att vara tvungen att släppa Lagerbäck? Så här i efterhand var det nog ett perfekt upplägg att han kom in ett halvår och gav Janne Andersson och Peter Wettergren möjligheterna att ta in kunskaper och erfarenheter som den nye norske förbundskaptenen besitter när det handlar om kvalspel och landslaget.

Har i efterhand hört att samarbetet inte flöt bara helt hundra och att det gjorde det lättare att skiljas åt. Att det var svårt att veta var Lagerbäcks ansvar började och var det slutade, och att Janne Andersson upplevde det som en aning irriterande. Dessutom förvirrande för spelarna; vem bestämmer?

Man fick rotera runt lite i upplägget och ta många diskussioner efter samlingen och matchen mot Holland i september. Det blev bättre men inte hundra och det var inte enbart krokodiltårar när Lagerbäck fick anbudet från Norge och valde att tacka ja till det uppdraget. För då blev det ett naturligt och okänsligt slut på tiden med Lagerbäck som rådgivare.

***

Håkan Ericson står utan jobb efter U21-EM i sommar. Han säger att han lagt en del tid på att kratta inför jobbjakten efter mästerskapet i Polen, men att det ska vara något extraordinärt om han ska lämna jobbet innan EM. Inte helt lätt läge för Ericson när kontraktet går ut.

olof.lundh
0 kommentarer

Hade ju hellre sett snack om Melkemichel än om Svenssons Zlatan-snack

Veckans podd, som går att lyssna på via länken, är med Özcan Melkemichel som är ny tränare i Djurgården. Han berättar om sin vandring i den svenska elitfotbollen och talar om att han själv varit frustrerad genom åren när han inte fått möjligheten att träna större och mer etablerade klubbar. Frågan är vad det berott på? Melkemichel är inne på att det hänger ihop med hans utländska bakgrund.

Om Melkemichel hetat något annat, typ Svensson, och tagit en liten klubb från division 2 till allsvenskan och dessutom hållit den kvar i högsta serien ett par år så hade han fått andra anbud. Det är jag övertygad om, och även Melkemichel är inne på det spåret. Att han måste visa mycket mer än tränare med andra bakgrunder:

”Redan i Syrianska tycker jag att jag hade bevisat tillräckligt för att få en möjlighet. Men det gick inte. Då tog jag ett bottenlag i division 1 och förde dem på tre år upp till allsvenskan. Det är klart att jag känner att jag har varit tvungen att visa mycket mer än någon annan som kanske vunnit någon serie ett år och sedan, pang, fått möjligheten. Det är klart att jag har kämpat hårdare än många för att få den här möjligheten.”

Sedan är Özcan Melkemichel tydlig med att Assyriska och Syrianska inte har Södertälje med sig. Det är tydligt på läktarna. Likadant är det med sponsorerna och det är svårt för klubbar som drivs av personer med utländsk bakgrund trots att man gör en stor insats för samhället. Marknaden är inte intresserad, enligt Melkemichel.

”Okej, Astra Zeneca och Scania sponsrade, och kanske Volkswagen, men det är mer kaffepengar. Det är så att ingen kan säga ”varför sponsrar ni inte?”, så att de ska slippa hamna i en sådan diskussion. De gör det för att de är tvungna. Inte för att de vill. Det är småpengar. Jag tycker att det är synd, för de hade kunnat göra mycket mer.”

Det är också en bild av svensk fotboll 2017. En tid där man ofta talar om det starka integrationsarbetet som fotbollen ligger bakom. Där SvFF satsar på sin kampanj ”Alla är olika – olika är bra”, men där det knappast funkar hela vägen tyvärr. För fotbollen är oerhört konservativ och många vill sitta kvar på sina positioner.

Det är dessutom svårt att diskutera och ännu svårare att bevisa att det som sker är skevt på något sätt. Kanske är det bara så att Özcan Melkemichel inte är bra nog som tränare? Eller att de stora företagen i Södertälje satsar mer pengar på Assyriska och Syrianska än vad man gjort på SSK hockey?

Uppskattade att Özcan Melkemichel var öppen och rak om hur han upplever det. På något sätt tror jag det är en diskussion svensk fotboll måste ta. Varför är det så svårt för folk med utländsk bakgrund att ta sig in i fotbollen. Att nå fram som ledare, tränare, styrelseledamöter och så vidare? Men det är sällan det sker, vilket svensk fotboll tjänat på. Övertygad om att man går miste om väldigt mycket av att inte bli öppnare.

Istället blir det fullt drag kring vad Anders Svensson sagt om Zlatan Ibrahimovic på ett frukostmöte i Småland. Oavsett ordvalet – där Svensson förnekar ordet idiot – så kan det väl inte vara en överraskning för någon att Sveriges förre lagkapten inte alltid strök medhårs i omklädningsrummet, och att inte alla spelare uppskattade det.

Sedan var Zlatan överlägset bäst och kom undan med det. I en hierarki så accepterar man en hel del, men kanske ger man sedan sin syn efteråt som Kim Källström gjort och Anders Svensson i flera omgångar. Det har även skildrats i media, så det är knappast en nyhet att Zlatan körde med hårda tag mot en del spelare.

Vet naturligtvis hur vi i media fungerar – även Fotbollskanalen skrev om det – och att det är en enkel och rak nyhet som engagerar många. Betydligt fler vill läsa vad Svensson säger om Ibrahimovic än vad Melkemichel säger om hur tränarkarriären gått om han hade hetat Svensson istället. Det är så världen ser ut.

Podden #Lundh är uppe i 141 avsnitt och ligger nu på närmare 9 miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns att hitta via denna länk. Som vanligt hittar ni även poddavsnitten på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet ovan och de andra under 2016-7 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

olof.lundh
0 kommentarer