Olof Lundhs blogg

En brutal verklighet är här för svensk fotboll

IFK Göteborg-AIK blev uppskjuten. Chockbeskedet för svensk fotboll kom på förmiddagen under torsdagen efter att en AIK-spelare ska ha blivit utsatt för påtryckningar och blivit erbjuden pengar för att underprestera i matchen. Alla parter var efter det överens om att det var rätt beslut att skjuta på matchen.

De bekräftade detaljerna om exakt vad som skett är få. Man vill inte berätta om hur spelaren informerat klubben, vem det är som är inblandad eller om det finns misstänkta och hur spelarna i AIK har reagerat på det hela. Polisen och klubben vill ha sekretess kring affären och se till att de inblandade får den hjälp som krävs.

AIK låter bara sportchefen Björn Wesström uttala sig framöver, för man vill hålla undan spelarna. Man har kopplat in krishjälp för att låta spelarna bearbeta det inträffade och man kan utgå från att de även får skydd mot eventuella hot. Ännu är det oklart när matchen ska spelas, det är en fråga för klubbarna och sedan får man lyssna på olika parter som polis, tv-bolag, arenor och så vidare.

Allt är oerhört deppigt och sorgligt, men samtidigt är det tyvärr en rätt väntad utveckling. Även om snittlönen i allsvenskan är på 70 000 kronor i månaden så är det bara att inse att det kan finnas betydligt mer pengar att hämta via deltagande i riggande av matcher, och att den högsta svenska serien inte är isolerad från den här typen av händelser.

I en tid där teknik, politik och handel river ner gränser och öppnar upp världen så är det tyvärr en rätt given utveckling. Under en lång tid har det hetat att riggade matcher bara förekommer utomlands. Det är en mix av naivitet och en vilja att försvara det svenska spelmonopolet, som också sponsrar svensk idrott, som har bidragit till den tokiga inställningen att detta inte existerar i Sverige.

Inte ens den svenska spelskandalen som Expressens Thomas Malmquist avslöjade 1990, och där han egentligen motarbetades av alla parter inklusive kollegorna på andra tidningar, skakade om svensk idrott tillräckligt. Lyssna på P3 Dokumentär om den, vilket är ganska nedslående lyssning och det har dröjt länge innan det har blivit bättre.

På senare år har riggade matcher sakta krupit in i en del mindre svenska sporter och i lägre svenska fotbollsserier och därmed bekräftats, men allt snack om en förekomst i allsvenskan har avfärdats. Man har helt enkelt inte tagit problemet på allvar, och slentrianmässigt skyllt på utländska spelbolag och menat att man håller det på avstånd.

När SVT:s Uppdrag Granskning träffade den tidigare Kalmar– och Landskrona-spelaren Liridon Leci 2014 så berättade han att han kunde rigga resultat i matcher i klubbar som spelade i både allsvenskan och superettan. Då var det inte många som trodde på honom. När jag gästade Uppdrag Granskning och var kritisk så fick jag anställda på Svenska Spel efter mig i sociala medier.

Varken svensk fotboll, myndigheter eller staten har tagit riggade matcher på fullt allvar förrän nyligen. Ta bara Svenska Spels tvekan att registrera spelare som först infördes 2014 till ett omsättningstapp på 800 miljoner kronor. Inte heller var lagarna stränga nog, men det är på väg. Polisen lade ingen kraft på att utreda. De första fällande domarna för matchfixning har dröjt.

Det enda positiva med att Blåvitt-AIK blev uppskjuten är att det visar att svensk fotboll tar det på fullt allvar och att man i dag samarbetar med polisen som skruvat upp sina insatser inom idrotten. Det är verkligen ett steg i rätt riktning och ett sundhetstecken att man erkänner att problemen existerar.

Polisen Fredrik Gårdare leder en aktion mot kriminella inom idrottsmiljön men det är en ny insats, från i januari i år, och även från den sidan av samhället har man länge varit passiv. Vilket gett de kriminella ett försprång och en möjlighet att påverka matcher mer än vad man kanske vill tro.

Det är glädjande att någon spelare i AIK visat tillräckligt med kurage och berättat om försöken att styra resultaten i toppmatchen mot Blåvitt. Det gäller att han och andra som vill följa efter får stöd från fotbollens sida och även från myndigheter. Inte sällan är det tufft och ensamt att stå som vittne till brott.

Äntligen kliver svensk fotboll fram och bemöter det på allvar. En enad front står samlad för att agera mot riggade matcher. Det är ingen lätt uppgift och man kommer aldrig att bli av med det helt och hållet, men den här samlade aktionen visar att man förstår frågan och gör sitt bästa för att hantera den.

För det finns många risker. Jag har hört talas om spelare som själva spelat bort stora summor pengar och det är klart att de kan bli satta under tryck att agera felaktigt, allt för att reglera skulder. Frågan om fixade matcher är konstant aktuell och där klubbarna och Sef aldrig kan slappna av utan måste jobba med information och att ha ett system som funkar om det förekommer.

I slutändan handlar det om hur samhället hanterar problemen. Polis och åklagare måste följa upp och lagföra de skyldiga för att verkligen få stopp på de här personerna som kan vara hänsynslösa i jakten på pengar. Utan att fotbollen får den hjälpen så kan man inte hålla det i schack, för att helt få bort det går tyvärr inte.

olof.lundh
0 kommentarer

Tänk om fler vågade tala fritt som Björn Andersson

Satt ett par timmar med Björn Andersson i Halmstad före påsk och det är alltid uppfriskande med någon som säger vad han tycker och tänker. Bayern Münchens scout är naturligtvis präglad av en tid som spelare i den tyska klubben och sedan 22 år som anställd som både ungdomstränare och scout.

Bara hans uppgifter om Alexander Isak-affären, där Anderssons scoutkollegor i Borussia Dortmund inte kände till att affären var på gång. Bayern hade kollat in Isak många gånger men bedömt att han inte räckte till för att slåss om en plats i ett A-lag i Bundesliga och Anderssons råd hade varit att stanna i allsvenskan.

Även Martin Ödegaard fick samma råd av Björn Andersson som är orolig för att den norska talangen inte når upp till sin potential efter flytten till Real Madrids andralag som numera är en utlåning till Heerenveen. Andersson håller inte heller igen när han talar om fotbollens förvandling till pengadriven showbusiness, även om han inte fastnar i någon nostalgi.

Bara berättelserna om hur olika agenter och rådgivare erbjudit Andersson pengar om Bayern München skulle värva deras spelare är en del av verkligheten som scout. Björn Andersson hetsar inte direkt upp sig utan berättar bara rakt upp och ner om hur det går till i fotbollsvärlden, vilket är uppfriskande. Tänk om fler vågat det.

I sommar går han i pension, även om Bayern inte vill släppa honom helt, och det är inte konstigt att Andersson inte gått hem i den svenska fotbollsfamiljen. Det brukar inte folk som vågar utmana givna uppfattningar göra. De ser man som obekväma och vill helst hålla på avstånd och därför har det var få uppdrag i Sverige.

Veckans poddgäst Björn Andersson är kanske inte det där mest publikdragande namnet men den som sätter av en dryg timme för intervjun med Andersson om jobbet som scout och ungdomstränare får en unik och ofriserad inblick i fotbollsvärlden. Det är inte många svenskar som jobbar på den nivån.

Podden med Björn Andersson finns via denna länk.

Om man dessutom lägger en halvtimme på bonusmaterialet får man vara med om Anderssons spelarkarriär som gick från Perstorp via Öster till VM i Västtyskland och spel i Bayern München innan en hemsk skada satte stopp. I början av Europacupfinalen mot Leeds United 1975 blev Andersson brutalt nersparkad av Terry Yorath, vilket ni ser tio  minuter in i klippet nedan.

Bara berättelserna om hur Andersson efter matchen dels får mindre i bonus för att han bara spelade några minuter, dels blir bestulen på sin medalj och sina kläder (troligen av någon i laget) ger en inblick i proffsvärlden. Lägg till att Bayern bara struntade i honom efter skadan. Ja, det är rätt sorgligt och solkigt.

Naturligtvis har även Björn Andersson sina sidor. Viljestarka människor som har ett driv att komma någon vart brukar ha det, och det går att inse när man hör hur han lämnade Georg ”Åby” Ericsons landslag mitt under en samling inför VM i Argentina för att han inte anser att de är ett lag med sammanhållning.

Ändå är det deppigt att svensk fotboll gått miste om en så fotbollskunnig person som 1995 fick uppdraget att restaurera Bayern Münchens akademi med ytterligare två personer och sedan har den tyska klubben sett hur man producerat många världssspelare. Lahm, Schweinsteiger, Müller, Hummels, Alaba och så vidare i en lång rad. Därefter har han scoutat fram spelare till Bayern.

 

olof.lundh
0 kommentarer

Modet är roligast med det nya landslaget

Kvällen var upplagd för att hylla Cristiano Ronaldo och de regerande Europamästarna i form av Portugals landslag. Man hade tagit EM-pokalen med sig till Madeira. Det var utsålt. Det var galet liv bara Ronaldo visade sig på planen. Och det var som sagt tänkt som en hyllning.

Festen blev dock aningen förstörd när Sveriges landslag snodde till sig en imponerande seger med 3-2 efter att ha vänt underläge 0-2. En rätt osannolik vändning där Janne Andersson fortsätter att uppträda med mod, spelglädje och en vilja att springa långt och mycket för varandra.

Naturligtvis kan man invända att det var en träningsmatch och att Portugal och Sverige mönstrade B-lag. Ändå räcker det att snegla på det portugisiska B-laget och inse att det är grymt bra klass även i det. Dessutom kan man inte göra annat än att vinna matcherna, oavsett motstånd och eget lag.

Lägg till sättet som Janne Anderssons landslag vann matchen på. Det sände en signal om att han och Peter Wettergren bygger något spännande. Modet. Drivet. Viljan att spela fotboll även i trängda lägen. Att aldrig ge upp. Landslaget är ett lag på ett annat sätt än tidigare, det går inte att missta sig på det.

Var själv skeptisk till att inte behålla en stomme av den vanliga startelvan, men Andersson ville ge fler chansen att visa vad de kunde. Som de gjorde det. Janne Anderssons jobb blev omedelbart svårare men samtidigt är det den konkurrensen som kan lyfta både laget och en hel del av spelarna som inte kan känna att de är givna.

Plötsligt längtar jag till VM-kvalet mot FrankrikeFriends Arena 9 juni. Om det var sålt 32 000 biljetter till den matchen under måndagen så undrar jag om man inte säljer slut efter den här upphämtningen och segern mot Portugal. Vem vill riskera att missa det här nya och modiga landslaget?

Ändå var känslan annorlunda efter en dryg halvtimme. Då Karl-Johan Johnsson oturligt styrde in 2-0 till Portugal på Andreas Granqvists rensning så smög det sig på en flashback från tidigare smällar för landslaget. Kunde detta bli ett nytt Vigo? Då Spanien kölhalade Tommy Söderbergs och Lars Lagerbäcks oprövade landslag och fick en del att undra om de var rätt på det.

På Madeira var  det 2-0 till hemmalaget efter 34 minuters spel och det gultröjade gänget hängde med huvudena. Risken var överhängande att det kunde rassla till mer bakom Johnsson i målet.  Här hade ett orutinerat Sverige ändå grävt fram en del möjligheter att göra mål men Nyman, Claesson och Sam Larsson hade inte tillräcklig kvalitet på avsluten.

Istället hadse öns store son Cristiano Ronaldo frälst en fullsatt stadion genom att smyga in bakom Emil Krafth – som bara kollade på bollen – för att sedan läckert styra in 1-0 i det svenska målet. Ronaldo hade även ett fräsande skott som var nära innan han var inblandad i situationen som ledde till svenskt självmål och 2-0.

Där och då var det nog få som trodde på Janne Anderssons landslag. Efter 90 minuter är det nog annat, om nu inte folk slutade följa matchen. För Sverige fortsatte att visa mod, och det gjorde man faktiskt även i första halvlek, och man fortsatte att skapa chanser att göra mål efter pausen.

Det hade inte gått en timme av matchen när ”Totte” Nyman sög åt sig returen efter Isaac Kiese Thelins skott. Nyman var kall och lade sedan fram bollen perfekt till en framstormande Claesson som skickade in reduceringen bakom Marafona i det portugisiska målet. 2-1 och Ronaldo klev av tätt därefter.

Sverige släppte inte på trycket, även om det var en böljande match där Quaresma visade en otäck bollkänsla när han lekte med svenska spelare, så skapade Claesson fortsatt oreda tillsammans med sina lagkamrater. De hade verkligen inte gett upp och just Claessons styrde in 2-2 efter en hörna.

Bara ett kryss hade varit en bedrift för Sverige, men Elfsborgs-duon med rötter i Småland och Värnamo satte fart på vänsterkanten när Claesson klackade fram en framstormande Niklas Hult som bara klev runt och skickade in bollen mot Marcus Berg i straffområdet. Bollen hamnade hos Cancelo som vinklade in det svenska segermålet.

Klart att vi alla ska behålla bollskorna på marken. VM i Ryssland är fortsatt långt borta, Holland byter förbundskapten och det återstår fem kvalmatcher och möjligen två playoffmatcher. Samtidigt får man väl drömma lite efter att man sett Sverige resa sig mot Portugal och vinna.

Det framstår inte längre som omöjligt att Sverige tar sig till VM nästa sommar. Klart är att landslaget har ett mod och en vilja som räcker långt och kombinerar det med en smart spelidé och en skicklighet som ger resultat. VM-kvalet är något att se fram emot med det här landsLAGET.

olof.lundh
0 kommentarer

Jakten på de svenska EM-miljonerna

Efter lördagens årsmöte i Svenska Fotbollförbundet framkom att EM 2016 i Frankrike gett ett överskott på 13 miljoner kronor. Med tanke på att SvFF trott och hoppats på att man skulle ta in mellan 25 och 30 miljoner kronor var det ett bakslag.

Tar man en historisk tillbakablick så inser man att det är ett svagt ekonomiskt resultat. Inte sedan EM 2000 har Sverige tagit in så lite pengar. Då ska man ha i åtanke att Uefa för varje mästerskap tagit in mer och mer pengar.

  • EM 2000 + 8,1 Mkr – Sverige ut i gruppspelet efter en poäng mot Turkiet.
  • VM 2002 + 28,2 Mkr – Sverige ut i åttondelen mot Senegal.
  • EM 2004 + 32,0 Mkr – Sverige ut i kvartsfinal efter straffar mot Holland.
  • VM 2006 + 23,5 Mkr – Sverige ut i åttondelen mot Tyskland.
  • EM 2008 + 38,0 Mkr – Sverige ut i gruppspelet efter en seger mot Grekland.
  • EM 2012 + 26,2 Mkr – Sverige ut i gruppspelet efter en seger mot Frankrike.

 

Naturligtvis ska man ta in faktorn att EM 2016 i Frankrike för första gången bestod av 24 lag, men Uefa lyckades höja intäkterna så mycket att man trots det kunde garantera varje lag åtta miljoner euro för en plats i EM. Vilket var lika mycket som i EM 2012. Dessutom gav en seger en miljon euro och oavgjort en halv miljon euro.

Sverige fick till ett kryss mot Irland men föll sedan i två matcher och därför stannade EM-intäkten på 8,5 miljoner euro. Naturligtvis sämre än i EM 2012 där man slog Frankrike, men ändå bara en intäktsskillnad på en halv miljon euro. Efter EM i Ukraina och Polen fick man nio miljoner euro, nu 8,5 miljoner euro.

Då ska man dessutom tillägga att euron 2012 var svagare till kronan så intäkten efter EM 2016 blev mer i kronor än intäkten efter EM 2012. Så man kan undra var EM-miljonerna från 2016 tog vägen? Hur kan det enbart bli 13 miljoner kronor i överskott när kostnaderna är dragna?

Det är fler än jag som undrar, efter att jag skrev om SvFF:s ekonomiska bakslag från lördagens årsmöte, så fick jag direkt några mejl:

Hej igen Olof. Förstår fullt ditt engagemang i SvFFs märkliga ekonomiska slingringar. Man blir matt. Men en fråga som jag hade velat ha svar på, är vilka var de ökade och oförutsedda kostnaderna under EM? Lennart

63 miljoner för en dryg månads landslagssamling, vad blir det, 2 miljoner per spelare? Gissar att en och annan ledare fick hänga med på tåget… Borde väl finnas något att gräva i där?
Ola

Trots förbundets fylliga verksamhetsberättelse på 78 sidor varav sidorna 34 till 57 handlar om årsredovisning så går det inte att läsa ut särskilt mycket där. Det framkommer att Uefa betalat 79 390 000 kronor till SvFF för deltagande i EM 2016, vilket ger en kurs på 9,34 för 8,5 miljoner euro.

I övrigt är det mesta höljt i dunkel. SvFF:s ekonomichef Kjell Sahlström pekade i sin genomgång i lördags på att allt blivit dyrare. Dels hotellen i Frankrike, dels säkerheten och sedan hade Uefa lagt över kostnader för att hantera medierna på deltagarländerna.

Däremot går det inte att se vad Zlatan Ibrahimovic o Co fick för att delta. På årsmötet i mars 2016 avslöjade SvFF att spelare och ledare i landslaget fick dela på 20 miljoner kronor för EM-platsen, men det var nog ett misstag för nu är det locket på från förbundet.

Man kan i not 8 på sidan 45 se att i posten ”Övriga anställda inklusive arvoderade och spelare” gått från 39,3 miljoner 2015 (då herrarna fick 20 miljoner för platsen i EM) till 53 miljoner 2016. Alltså kan man misstänka att det rymmer EM-bonusen, men hur stor den är går inte att veta.

Har länge tyckt att SvFF borde vara öppna om bonusar till spelare och ledare. Förstår faktiskt inte att man mörkar det. SvFF är trots allt en folkrörelse och man borde lätt kunna motivera vad det betyder för svensk fotboll att landslagen når mästerskap och att spelarna ska ha en del av pengarna som då flyter in till förbundet.

Det är viktigt att poängtera att när Sverige spelar VM och EM så ger det så mycket mer än bara prispengar. Det ger bättre sponsoravtal för förbundet, man blir attraktivare för tv-bolag, man får fler utövare och drar mer publik. Det är svårt att sätta det exakta värdet, men det är stort för förbundet och då ska spelare och ledare ha en del av det.

Vet inte vad som är deppigast på SvFF:s årsmöte. Att man inte ger fler detaljer om varför överskottet bara blev 13 miljoner kronor eller att inte ett enda ombud har en enda fråga om detta. Även om pengarna från EM och VM inte går in i den löpande verksamheten är de viktiga för riktade satsningar.

Så här skriver SvFF om pengarna: ”Under 2000-talet har fotbollens mästerskapspengar inneburit satsningar på Elitprojekt (60 Mkr), bildande av riksinstruktör-spelarutbildningssorganisation, heltidsdomarprojekt, anläggningsutveckling, distriktsutveckling, skadefond, damfotbollsutveckling och UEFA Dam-EM 2013, spelarutveckling samt U21-EM 2009.”

Ja, ni fattar att det är viktiga pengar som kan lyfta svensk fotboll. Försökte få en pratstund med generalsekreteraren Håkan Sjöstrand om bakslaget med 13 miljoner kronor men i lördags var han fullbokad, i söndags var det resa till Madeira och i måndags var han rätt fåordig om det hela.

Han sa att det handlade om säkerhet, boende, resor och kommunikation. Dessutom talade han om att en seger hade gett mer pengar, som det gjorde i Ukraina. Frågan om vad spelarna fick möttes av: ”Det är en överenskommelse som stannar mellan oss och spelarna.” Inte ens frågan om de fick mer eller mindre jämfört med 2012 fick samma svar.

Dessutom hade Sjöstrand en utläggning om att avtalet mellan förbundet och spelarna är precis som ett anställningsavtal i näringslivet, och det är inget man talar om. Att SvFF är en folkrörelse och inte ett kommersiellt företag var inget som Sjöstrand ansåg gjorde någon skillnad.

Så där slutar jakten på de 66 miljoner kronor som gick åt i samband med att SvFF skickade ett herrlandslag till EM 2016. Uppenbarligen bryr sig inte medlemmarna i förbundet om det här bakslaget, och då går det inte att komma längre.

olof.lundh
0 kommentarer

Segrar som denna pekar mot playoff till VM i Ryssland

Segrar likt den mot Vitryssland är ofta ett tecken på att landslaget är på väg mot ett mästerskap. Osexigt motstånd. Inget direkt sprakande spel. Ändå säkra 4-0 och tre poäng efter en vanlig dag på jobbet för Janne Anderssons landslag.

Även om det kan handla om att nå playoff i första hand så är det tydligt att landslaget gräver fram resultat. Landslaget har nu städat av både Bulgarien och Vitryssland hemma och Luxemburg borta utan att släppa in något mål. Det är väl genomfört, och man får acceptera att spelet kanske inte alltid flyter som man hoppas.

Ett backande och defensivt motstånd gör det inte lättare. Okej för att det vitryska landslaget knappast imponerade vare sig i anfallsspelet eller försvarsspelet, men det är ändå den är typen av matcher som man ska ta sig förbi och det gjorde Sverige, och dessutom med ett resultat som var ett mål bättre än Hollands.

Ett kvalspel över 15 månader handlar om att dra fram resultaten som ger poängen. Just det är vad det svenska landslaget gjort efter halva kvalspelet avklarat. Ingen kan klaga på raden tre segrar, ett kryss och en förlust, tio poäng och 10-3 i målskillnad för ett helt nytt landslag som Andersson formerat.

Sverige inledde rappt och Marcus Berg slet sig fri i ett tidigt läge och hade han inte sökt avslut utan istället lagt sig hade kanske straffen kommit direkt. Nu dröjde det till den 18:e minuten innan det blev straff som Emil Forsberg förvaltade.

Nog hade man tillräckligt med målchanser för att döda matchen redan innan pausen. Berg kommer nog fundera på sin nick utanför i helt rent läge precis som Andreas Granqvist kan spela upp en ohotad nick efter hörna några gånger. Sverige hade tålamod och lät bollen vandra runt.

Upplevde inte att det centrala mittfältet med Albin Ekdal och Oscar Hiljemark övertygade till fullo. En aning omständligt och långsamt spel och det var på kanterna det hände med Jimmy Durmaz och Emil Forsberg. Mot vassare motstånd hade det inte räckt till.

Framåt var Berg och Ola Toivonen rätt vassa förutom avsluten. Till slut nickade Berg in 3-0 men han skulle ha gjort fler mål. Och Toivonen som stod för många fina vrickningar, skarvningar och passningar borde ha sökt fler egna avslut när han väl fick lägena framför Vitrysslands mål.

Defensivt satte inte vitryssarna den svenska backlinjen på några större prov. En nick på hörna och några spelvändningar. Annars hade Sverige koll på motståndet och antingen hade spionen Jonas Thern läst dem eller så pumpade han bara upp Vitryssland verbalt när han var på den svenska träningen.

Vinsten ger även Janne Andersson arbetsro inför Frankrike i juni. En träningsmatch mot Portugal på tisdag är en bra genomkörare för att testa några alternativ till den startelva som Andersson skickade ut mot Vitryssland. Vad kan Sam Larsson gör? Viktor Claesson? Och Jakob Johansson?

Klart är att Janne Andersson och Peter Wettergren har mejlat fram en trupp som får resultat och som sitter i slagläge inför andra halvan av kvalspelet. Bara det att allt finns att vinna när Frankrike i juni kommer till Friends Arena är häftigt. Då vill nog många ha revansch efter snöpliga 1-2 på Stade de France.

****

Här är tabell, resultat och spelschema för VM-kvalgrupp A:

6 september:

Sverige – Holland 1-1, Vitryssland-Frankrike 0-0, Bulgarien-Luxemburg 4-3

7 oktober:

Luxemburg – Sverige 0-1, Holland-Vitryssland 4-1, Frankrike-Bulgarien 4-1

10 oktober:

Sverige – Bulgarien 3-0, Vitryssland-Luxemburg 1-1, Holland-Frankrike 0-1

11 november:

Frankrike – Sverige 2-1, Luxemburg-Holland 1-3, Bulgarien-Vitryssland 1-0

25 mars:
Sverige – Vitryssland 4-0, Bulgarien-Holland 2-0, Luxemburg-Frankrike 1-3
1 Frankrike      5  4  1  0  10-3   13
2 Sverige        5  3  1  1  10-3   10
3 Bulgarien      5  3  0  2   8-10   9
4 Nederländerna  5  2  1  2   8-6    7
5 Vitryssland    5  0  2  3   2-10   2
6 Luxemburg      5  0  1  4   6-12   1

Eftersom det är Fifa som styr VM och dess kvalspel och inte Uefa så är det INTE inbördes möten som avgör kampen om man hamnar på lika många poäng utan målskillnad går före. Därför var det viktigt att vinna med 4-0.

Så här rankar man lagen i gruppen: 1. Poäng 2. Målskillnad 3. Flest gjorda mål 4. Inbördes möten 5. Inbördes målskillnad 6. Flest gjorda mål i inbördes möten 7. Om bara två lag är kvar på samma poäng så vinner det lag som gjort fler bortamål 8. Play off på neutral plan med förlängning och straffar om det krävs.

Resterande spelschema:

9 juni: Sverige – Frankrike, Holland-Luxemburg, Vitryssland-Bulgarien

31 augusti: Bulgarien – Sverige, Frankrike-Holland, Luxemburg-Vitryssland

3 september: Vitryssland – Sverige, Holland-Bulgarien, Frankrike-Luxemburg

7 oktober: Sverige – Luxemburg, Vitryssland-Holland, Bulgarien-Frankrike

10 oktober: Holland – Sverige, Luxemburg-Bulgarien, Frankrike-Vitryssland

****

Marcus Berg kunde eller borde ha gjort tre eller fyra mål med tanke på möjligheterna. Hade inte riktigt marginalerna med sig men ett mål och tar sig till lägen.

****

Alla mål räknas men Andrei Gorbunovs schabbel vid 2-0 till Sverige var en sanslös tabbe. Den vitryske målvakten var inte vass vid 3-0 heller.

****

Vill se Jakob Johansson och Albin Ekdal från start på tisdag kväll.

****

Inom sex veckor räknar ägarna av Friends Arena (Fabege och SvFF) med att det kommer besked om Lagadère ska fortsätta driva arenan eller om någon annan tar över. Framför allt är det Fabege som sköter förhandlingen med det franska bolaget som sagt upp sitt gällande avtal.

****

Christoffer ”Totte” Nyman var fjärde anfallare i originaltruppen, men när Andersson skiftade anfallare under matchen mot Vitryssland så hade Isaac Kiese Thelin, som kallades in när John Guidetti skadades, klivit förbi Nyman. Kanske insatserna på träningarna? Andersson fick betalt med 4-0 och förklarade det med att Thelin var mer lik Toivonen än Nyman.

****

Imponerande med 31 243 å plats mot Vitryssland, men trycket var så där och det går inte att blunda för att landslaget drunknat medialt i hockeyns olika slutspel och kvalspel och draget kring allsvenskan. Janne Andersson o Co har en bra bit kvar att vandra, men med resultaten kommer det kanske?

olof.lundh
0 kommentarer

Är Blåvitt gnälligt eller är det vi som gnäller?

Avsnitt 142 av Sveriges nyfiknaste fotbollspodd gästas av Robin Olsen. Landslagsmålvakten berättar om vägen från division 5 till VM-kval på sex år, om att ta över efter Andreas Isaksson, om tron på att nå VM i Ryssland, om hur man går vidare efter en tabbe och varför han valde Sverige trots danskt pass.

Dessutom talar Olsen om hur han utvecklats i FC Köpenhamn, om hur det är att vara målvakt i ett lag som oftast dominerar, om vilka målvakter som imponerar på honom, om den speciella känslan att höra Champions League-hymnen och varför han drömmer om spel i Tyskland och England.

Naturligtvis berättar Olsen om den makalösa resan i Malmö FF, om framgångarna under Åge Hareide, om relationen med klubben i dag och om att han förstår MFF-supportrarnas reaktion efter valet av FCK men att de också bör förstå hans relation med den danska storklubben där han ofta varit och sett matcher som liten.

Podden #Lundh är uppe i 142 avsnitt och ligger nu på närmare 9 miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns att hitta via denna länk. Som vanligt hittar ni även poddavsnitten på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet ovan och de andra under 2016-7 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Årlig upptaktsträff inför allsvenskan i Uppsala under måndagen. Det är  en blandning av utfrågningar av tränaren och en spelare från varje lag varvat med nyttig information från domarna till en hel del skryt från pampar som Mats Enquist, Lars-Christer Olsson och Karl-Erik Nilsson. Allt är toppen, om ni undrar?

Genom åren har det varit en rad konferencierer och experter och i år var det Jesper Hussfelt och Anders Andersson. Inget lätt uppdrag för mina kollegor att tillfredsställa familjen fotboll samtidigt som de ska försöka ge något till journalister som kommit från när och fjärran. Svårt att ligga rätt med balansen.

Hela föreställningen är en hybrid som inte är lätt att trycka ihop. Det ska andas att vi är en enda stor familj, men så är det inte riktigt. Vilket gör att man upplever det olika. En del klubbfolk upplever att det är för negativa frågor, en del mediarepresentanter upplever att det är för snälla frågor och att man inte konfronterar klubbarna. Ja, olika synsätt som kolliderar helt enkelt.

I vårt Fotbollskanalen On Tour så fastnade vi på IFK Göteborg efter att flera representanter klagat på Andersson och Hussfelt och talat om att det bara var negativa frågor. Min kollega Andreas Sundberg frågade Jörgen Lennartsson om det i samband med en en längre diskussion om olika saker, och det gav följande artikel.

När vi efter träffen var över spelade in FK On Tour så tyckte jag att Blåvitt var gnällerövar och att det var patetiskt att klaga på frågorna, och att det är en del av att vara en storklubb. Och ett litet klipp visades även i TV4-Sporten på kvällen. Ni kan se programmet nedan:

Under tisdagen hade jag ett telefonsamtal med Jörgen Lennartsson – han ringde – som ansåg att han och klubben felaktigt blev uthängda. Att man haft en lång försäsong med mycket negativa frågor och att han svarar på dem gång på gång. Men att han kunde ifrågasätta varför det inte var en enda positiv fråga om Blåvitt nu när den allsvenska premiären ligger runt hörnet. Och här kan ni se utfrågningen:

Om vi går till hur jag uttrycker mig så var det väl överord med ”gnällerövar” och det tar jag på mig. Det blev för kraftfullt helt enkelt, men FK On Tour-formatet är sådant att det blir lite tuffare och rakare. På gott och ont men det gäller att tänka efter och det tar jag med mig. Men i grunden handlar det om olika sätt att se på det hela.

Att det skär sig när en journalist och en tränare ser på upptaktsträffen. Dessutom är det väl en bister verklighet att Blåvitt har mycket motvind och det på många plan. Ändå slapp man frågor om Tom Petterssons kritik och kontraktsläget där tio spelare och Lennartsson sitter på utgående kontrakt.

Sedan borde rutinerade krafter som Lennartsson och Mattias Bjärsmyr kunna hantera att ta en negativ fråga och sätta lite positiv spinn på den. Ja, ja, nu har jag och Lennartsson diskuterat det hela och han är tydlig med att han inte tog upp kritiken utan fick en fråga om det och svarade på det. Han meddelar att han klarar negativa frågor.

Gillar på ett sätt när någon missnöjd ringer och man kan reda ut det hela. Även om man inte når hela vägen fram så är det viktigt även för oss i media att kunna ta till oss av kritik och sträcka upp handen och erkänna: okej, med det här ordvalet hamnade jag fel. Eller att jag hade inte en fullständig bild när jag uttalade mig.

Så svaret på frågan i rubriken är att vi i media definitivt är gnälliga och det ingår i jobbet. Dessutom är Blåvitt-ledningen lite känslig, men det går att förstå efter några tunga år med en rad negativa rubriker och där långt i från allt handlat om det sportsliga. Så att Lennartsson o Co är slitna av det är rätt givet.

Nu får de väl tejpa upp en del av de negativa frågorna och rubrikerna i omklädningsrummet och tagga till och visa allsvenskan att man är det storlag som man får bevakning som. För det är som Blåvitts advokat konstaterade i samband med skatterazzior mot klubben: ”Draken lyfter i motvind”.

Förutom Blåvitt kan man konstatera att Hammarby knappast bjöd till med andretränaren Stefan Billborn och Gershon Koffie. Till skillnad från Djurgården som har med sig Kim Källström och Malmö FF som har med Markus Rosenberg och bägge huvudtränarna. Jakob Michelsen hade varit en man verkligen varit nyfiken på och Jiloan Hamad.

Apropå upptaktsträffen, är det så att den tjänat ut? För det är uppenbart att en majoritet av tränarna inte tar tillfället i akt att sälja in sina klubbar eller den högsta serien. Även en del av spelarna är rätt tama. De skyller säkert på kort om tid, svårt att kliva upp scen och flera moment med supportersånger och så vidare.

För egen del gillar jag dagen för att det finns en möjlighet att prata med många olika personer och det utan att det behöver generera direkt artiklar. Det handlar om att bygga nätverk och odla nätverket. Något som är ovärderligt och särskilt när det handlar om en del klubbar och personer som man inte stöter på till vardags.

***

Pontus Jansson höll sig till en tajt version om vad som skedde när han blev petad i lördags. Klart är att något måste hänt och någon gång kommer det väl fram, men med tanke på att Jansson var tydlig med att han respekterade beslutet som managern Garry Monk tog så är en kvalificerad gissning att mittbacken bett om ursäkt för vad det nu är som hänt. Att Jansson kom med i årets lag är väl en viss tröst.

***

Robin Söder…!?! Janne Andersson är fylld av överraskningar. Undrar om Branimir Hrgota finns kvar i förbundskaptenens tankar? Även Samuel Armenteros borde vara före Söder.

***

Uppenbarligen vill Blåvitt-spelarna slippa negativa frågor. Inte ett telefonnummer eller mejladress i den guide man delar ut på upptaktsträffen.

***

På lördag väntar Vitryssland och det är väl startelvan: Olsen – Lustig, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Augustinsson – Larsson, Ekdal, Johansson, Forsberg – Toivonen, Berg. Osäkerhet kring högeryttern där både Jimmy Durmaz och Viktor Claesson kan vara aktuella, men annars rätt satt elva.

olof.lundh
0 kommentarer

Deppigt med Elm som aldrig nådde de riktiga höjderna i A-landslaget

När förbundskapten Janne Andersson presenterade truppen inför VM-kvalet mot Vitryssland så inledde han med ett tråkigt besked. Rasmus Elm lägger ner landslaget för gott. Det var drygt tre år sedan han var med senast men den nuvarande Kalmar-spelaren som blev 29 år häromdagen har emellanåt visat klass i allsvenskan.

Att Andersson ville ha med Elm i landslaget är ingen nyhet. Man har talat med honom flera gånger och även Erik Hamrén var sugen på att ta med mittfältaren till EM i somras, men Rasmus Elm har hela tiden tackat nej. Nu kände han att det verkligen var färdigt, han når inte tillräcklig nivå för landslaget enligt sin egen bedömning.

Ett bakslag för svensk fotboll. En Rasmus Elm i fullt slag hade inte bara tagit plats i truppen utan även klivit in i startelvan, men magsjukdomen som plågat honom under lång tid och fick honom att avbryta tiden i Ryssland har fortsatt att hämma honom. Han är inte själv nöjd med vad han levererar och då blir det inget. För Elm lyssnar på sig själv och är en bestämd man.

Rasmus Elms genombrott i A-landslaget på vinterturnén 2009 var av klassiskt snitt. Under hösten hade han varit med och vunnit SM-guld med Kalmar FF och när 20-åringen fick spela mot USA och Mexiko var dåvarande förbundskaptenen Lars Lagerbäck imponerad och jämförde honom med Fredrik Ljungberg och Zlatan Ibrahimovic.

Elm växlade direkt över till det riktiga landslaget och gjorde mål borta mot Österrike och blev därefter en given pjäs i landslaget. Där emellan hann han med U21-EM på hemmaplan och där han också briljerade. Efter det blev det ett kliv till AZ Alkmaar i Holland och sedermera CSKA Moskva där han var framgångsrik.

Även om han tillhörde landslaget under Lagerbäcks sista år och de första åren av Hamréns styre var det som om han aldrig till fullo fick ut sin potential. Han hade ett stort spel i sig men fick för sällan ut det. Elms förre lagkamrat Henrik Rydström var i SUPERLIVE 2013 inne på att mittfältaren blev hämmad av stämningen som Zlatan byggde upp.

Om det var så eller ej lär inte Rasmus Elm bekräfta. Han har alltid varit försiktig och haft stor integritet gentemot medier. Avslutningen på hans landslagstid blev i VM-playoffet mot Portugal i november 2013 där han blev utbytt i paus mot Anders Svensson då det stod 0-0 och Sverige behövde vinna med två mål.

Klart att det går att förstå att Janne Andersson suktat efter Rasmus Elm. Konkurrensen på det centrala mittfältet är inte mördande och han hade lätt kunnat ta plats bredvid Albin Ekdal, men nu blir det inte så. För en sak är given med Rasmus Elm, han går inte att övertala att gå emot sig själv.

I övrigt var det en väldigt väntad trupp. Martin Olsson är skadad och saknas och det gör att Oscar Wendt är vänsterback och inte mittfältare. Sebastian Larsson var tillbaka och det är trots allt givet med en spelare som är med från start vecka ut och vecka in i Premier League. Ola Toivonen överlevde trots mindre speltid i Toulouse.

Om det var något jag saknade så var det en större anfallare, likt en Isaac Kiese Thelin. Hade varit nyttigt när man möter ett lag som man kan förväntas backa hem på Friends Arena likt Vitryssland lär göra. Visst, 0-0 hemma mot Frankrike imponerar men det gör inte 1-1 hemma mot Luxemburg. Två gjorde mål på fyra matcher skrämmer man inte barnen med.

***

Under presskonferensen presenterade U21-landslagets Håkan Ericson siffror som visade att de flesta av spelarna i hans trupp som är ute i Europa får väldigt lite speltid. Om man räknar bort Augustinsson, Tibbling, Nilsson Lindelöf och Krafth är det siffror som skrämmer. 14 spelare har spelat 4,8 matcher i snitt under säsongen 2016-17.

Den avgående förbundskaptenen var noga med att poängtera med att han inte är emot att man ska flytta ut, men att svensk fotboll borde ta reda på om det finns några bakomliggande orsaker. Förbereder man spelarna fel. Vad har spelarna för erfarenheter och reflektioner? Kan klubbarna berätta något?

Tyvärr är väl verkligheten att svensk klubbfotboll bara vill hitta en sanning, och det är att det är fel att flytta ut i unga år. Annars hade det varit intressant om man verkligen tog Ericson på allvar och lät göra en undersökning för att kunna ge unga spelare information om vad det är viktigt att tänka på. Tror dock inte att det blir verklighet, för många intressen emot det.

***

Tänk att vi är inne i mars 2017 och Erik Hamrén inte har något nytt jobb ännu. Den förre förbundskaptenen har säkert haft en del bud som inte lockat honom nog för att tacka ja, men det är trots allt nio månader sedan sista matchen som tränare med Sverige. Efter en tid så svalnar man, oavsett den hetta man eventuellt har haft.

***

Ingen Alexander Isak i U21-landslaget trupp. Han är med P19-landslaget i Belgien där man kvalar till EM i sommar. Däremot fick 99:orna Pontus Dahlberg och Joel Asoro hänga med U21-landslaget till Spanien och Marbella för två träningsmatcher inför EM i sommar. Vilket är enda samlingen innan Ericson ska ta ut EM-truppen.

***

Träningsmatchen mot Norge i juni kom till efter att Lars Lagerbäck blev förbundskapten. Utbyte för att släppa rådgivaren? Nej, så var det inte men matchen blev intressantare även om Sverige spelar ännu en match i Oslo. Sedan är det inte alltid lätt för SvFF att hitta bra matcher nog.

Bittert att vara tvungen att släppa Lagerbäck? Så här i efterhand var det nog ett perfekt upplägg att han kom in ett halvår och gav Janne Andersson och Peter Wettergren möjligheterna att ta in kunskaper och erfarenheter som den nye norske förbundskaptenen besitter när det handlar om kvalspel och landslaget.

Har i efterhand hört att samarbetet inte flöt bara helt hundra och att det gjorde det lättare att skiljas åt. Att det var svårt att veta var Lagerbäcks ansvar började och var det slutade, och att Janne Andersson upplevde det som en aning irriterande. Dessutom förvirrande för spelarna; vem bestämmer?

Man fick rotera runt lite i upplägget och ta många diskussioner efter samlingen och matchen mot Holland i september. Det blev bättre men inte hundra och det var inte enbart krokodiltårar när Lagerbäck fick anbudet från Norge och valde att tacka ja till det uppdraget. För då blev det ett naturligt och okänsligt slut på tiden med Lagerbäck som rådgivare.

***

Håkan Ericson står utan jobb efter U21-EM i sommar. Han säger att han lagt en del tid på att kratta inför jobbjakten efter mästerskapet i Polen, men att det ska vara något extraordinärt om han ska lämna jobbet innan EM. Inte helt lätt läge för Ericson när kontraktet går ut.

olof.lundh
0 kommentarer

Hade ju hellre sett snack om Melkemichel än om Svenssons Zlatan-snack

Veckans podd, som går att lyssna på via länken, är med Özcan Melkemichel som är ny tränare i Djurgården. Han berättar om sin vandring i den svenska elitfotbollen och talar om att han själv varit frustrerad genom åren när han inte fått möjligheten att träna större och mer etablerade klubbar. Frågan är vad det berott på? Melkemichel är inne på att det hänger ihop med hans utländska bakgrund.

Om Melkemichel hetat något annat, typ Svensson, och tagit en liten klubb från division 2 till allsvenskan och dessutom hållit den kvar i högsta serien ett par år så hade han fått andra anbud. Det är jag övertygad om, och även Melkemichel är inne på det spåret. Att han måste visa mycket mer än tränare med andra bakgrunder:

”Redan i Syrianska tycker jag att jag hade bevisat tillräckligt för att få en möjlighet. Men det gick inte. Då tog jag ett bottenlag i division 1 och förde dem på tre år upp till allsvenskan. Det är klart att jag känner att jag har varit tvungen att visa mycket mer än någon annan som kanske vunnit någon serie ett år och sedan, pang, fått möjligheten. Det är klart att jag har kämpat hårdare än många för att få den här möjligheten.”

Sedan är Özcan Melkemichel tydlig med att Assyriska och Syrianska inte har Södertälje med sig. Det är tydligt på läktarna. Likadant är det med sponsorerna och det är svårt för klubbar som drivs av personer med utländsk bakgrund trots att man gör en stor insats för samhället. Marknaden är inte intresserad, enligt Melkemichel.

”Okej, Astra Zeneca och Scania sponsrade, och kanske Volkswagen, men det är mer kaffepengar. Det är så att ingen kan säga ”varför sponsrar ni inte?”, så att de ska slippa hamna i en sådan diskussion. De gör det för att de är tvungna. Inte för att de vill. Det är småpengar. Jag tycker att det är synd, för de hade kunnat göra mycket mer.”

Det är också en bild av svensk fotboll 2017. En tid där man ofta talar om det starka integrationsarbetet som fotbollen ligger bakom. Där SvFF satsar på sin kampanj ”Alla är olika – olika är bra”, men där det knappast funkar hela vägen tyvärr. För fotbollen är oerhört konservativ och många vill sitta kvar på sina positioner.

Det är dessutom svårt att diskutera och ännu svårare att bevisa att det som sker är skevt på något sätt. Kanske är det bara så att Özcan Melkemichel inte är bra nog som tränare? Eller att de stora företagen i Södertälje satsar mer pengar på Assyriska och Syrianska än vad man gjort på SSK hockey?

Uppskattade att Özcan Melkemichel var öppen och rak om hur han upplever det. På något sätt tror jag det är en diskussion svensk fotboll måste ta. Varför är det så svårt för folk med utländsk bakgrund att ta sig in i fotbollen. Att nå fram som ledare, tränare, styrelseledamöter och så vidare? Men det är sällan det sker, vilket svensk fotboll tjänat på. Övertygad om att man går miste om väldigt mycket av att inte bli öppnare.

Istället blir det fullt drag kring vad Anders Svensson sagt om Zlatan Ibrahimovic på ett frukostmöte i Småland. Oavsett ordvalet – där Svensson förnekar ordet idiot – så kan det väl inte vara en överraskning för någon att Sveriges förre lagkapten inte alltid strök medhårs i omklädningsrummet, och att inte alla spelare uppskattade det.

Sedan var Zlatan överlägset bäst och kom undan med det. I en hierarki så accepterar man en hel del, men kanske ger man sedan sin syn efteråt som Kim Källström gjort och Anders Svensson i flera omgångar. Det har även skildrats i media, så det är knappast en nyhet att Zlatan körde med hårda tag mot en del spelare.

Vet naturligtvis hur vi i media fungerar – även Fotbollskanalen skrev om det – och att det är en enkel och rak nyhet som engagerar många. Betydligt fler vill läsa vad Svensson säger om Ibrahimovic än vad Melkemichel säger om hur tränarkarriären gått om han hade hetat Svensson istället. Det är så världen ser ut.

Podden #Lundh är uppe i 141 avsnitt och ligger nu på närmare 9 miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns att hitta via denna länk. Som vanligt hittar ni även poddavsnitten på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet ovan och de andra under 2016-7 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

olof.lundh
0 kommentarer

Ett avslöjade i Aftonbladet för att elda på i rättighetsbrasan

Under måndagen avslöjade Aftonbladet att svensk klubbfotboll är på väg mot ett miljonregn. Ingressen målar upp en positiv bild gällande försäljningen av tv-rättigheterna för Allsvenskan och Superettan som pågår och där det kommer ett ge pengar till klubbarna:

Kim Källström, Simon Thern och Kristoffer Olsson. Räkna med fler hemvändande stjärnor framöver – lockade av högre löner? Svensk elitfotboll är på väg mot ett nytt guldkantat tv-avtal. Enligt vad Sportbladet erfar pekar mycket mot fördubblade tv-inkomster från 2020.

Om vi börjar med det som sticker ut, det vill säga fördubblingen så behöver man inte gå längre tillbaka än i november, då kan man hitta en rerajt i Aftonbladet där det står att svensk klubbfotboll räknar med en fördubbling av priset på tv-rättigheterna. Så det är ju som väntat om det blir dubbelt upp för rättigheter som nästan legat stilla i pris sedan 2011.

De 172,5 miljoner kronor de allsvenska klubbarna delar på årligen och tre år till är långt efter Norge och Danmarks avtal (430 miljoner för Tippeligan och 530 för Superligan) för att inte tala om SHL som i kraft av sitt nya avtal med start 2018 har fyra gånger så mycket i ersättning för att matcherna sänds.

Faktum är att om inte Sef:s inhyrde agenten Rune Hauge – som passande nog inte nämns i det färska avslöjandet i Aftonbladet – uppnår en fördubbling av priset så går han lottlös. Han och företaget Profile Partners måste uppnå 460 miljoner för att få tre procent av köpeskillingen enligt överenskommelsen med Svensk Elitfotboll.

Har tidigare bloggat om att just Rune Hauge och hans delägda bolag har ansvaret för att sälja svensk klubbfotboll ännu en gång. Norrmannen har ju varit delaktig i försäljningarna av de flesta rättigheter kring svensk fotboll i över 20 år och har fortfarande en stark ställning i Sverige. Han jobbar tätt både med SvFF och Sef men fick inte vara kvar hos SHL när man sålde rättigheterna hösten 2016.

Alla som läser det här vet nog att jag är anställd på Bonnier Broadcasting som äger TV4 och C More och som i dag innehar rättigheterna till svensk klubbfotboll. Givetvis är man med och bjuder på rättigheterna som är ute till försäljning och gäller från april 2020. Sedan inser nog alla att jag inte är briefad i vad som sker, men det kan vara bra att påpeka min koppling oavsett.

Samtidigt har jag bevakat den här delen av fotboll och idrott och rättighetsförsäljningar under lång tid, vilket tyvärr alldeles för få sportjournalister gör, och kan därför se hur artikeln i Aftonbladet som kommer fyra dagar innan budtiden går ut, är planterad för att skapa en bild av ett drag. Antagligen mest för att ge klubbarna den bilden. Eller för att piska budgivarna en sista gång, då de är nervösa inför fredagen.

Inte för att jag misstror Aftonbladet eller reportern Michael Wagner som skrivit texten. De har garanterat fått den här informationen om att det är drag i försäljningen. Sedan kanske man inte lagt så mycket krut på research utan bara dånat på med den positiva vinkeln om det väntande miljonregnet, som förvisso först kommer 2020.

För när det gäller budgivarna så vet man att informationen är sparsam kring vad buden ligger på, även om man träffats och förhandlat. ”Man håller på sitt bud till absolut sista minuten”, enligt en erfaren och initierad aktör som inte alls är inblandad i den här affären. Det vill säga att det finns inga riktiga indikationer på eventuella bud som Sef ska få på fredag.

Hur är då förhandlingsläget? Naturligtvis är det som Sef:s generalsekreterare Mats Enquist säger i artikeln med avslöjandet i Aftonbladet: ”Vi är optimistiska. Det råder en stark medvind för allsvenskan.” Jo, det är förvisso drag i Allsvenskan men än viktigare är att det är konkurrens på tv-marknaden för det avgör hur det går mer än hur det blåser för serien och lägg till att direktsänd idrott är en av få fungerande produkter i tv-världen.

C More/TV4 vill givetvis behålla svensk klubbfotboll för att fortsätta på den inslagna vägen att satsa på svensk lagidrott. Man har SHL som man nyligen förlängde till 2024 och även Hockeyallsvenskan som man förlängt till 2021. Samtidigt pressas man av dåliga ekonomiska resultat och att det är tre år till fotbollsavtalet går ut och man förutom stora hockeyavtal köpte ett paket med EM-kval 2018-20, VM-kval 2020-22 och EM 2020. Så att nu köpa svensk fotboll är en tuff uppgift.

MTG/Viasat är garanterat med och hugger. Ett köp av fotbollen skulle innebära att man dominerar klubbfotbollen totalt och kanske knäcker konkurrenten. Även om man inte får köpa så driver man upp priset för den som köper och det är minst lika viktigt. För det är samtidigt så att innan Allsvenskan är aktuell att börja sända våren 2020 så ska man försvara sina två viktigaste rättigheter: Champions League löper ut om ett drygt år och Premier League om drygt två, och de är betydelsefullare för Viasat.

Amerikanska Discovery som köpte Kanal 5 i april 2013 och även äger Eurosport inledde starkt med att köpa EM- och VM-kvalen 2014-18 och sedan köpte bolaget fyra OS för att sända i många länder i Europa, bland dem Sverige. Man tappade dock kvalpaketet i både Sverige och Norge. Många hade trott att Discovery skulle vara ännu aktivare och aggressivare i Sverige och man borde vara med och bjuda på Allsvenskan, för man köpte Tippeligan i Norge i sex år. Men i torsdags fick mannen bakom köpet av norsk klubbfotboll, Harald Strömme, överraskande gå från Discovery och han var även chef för verskamheten i Sverige. Vad det betyder vet ingen? Strömme var Rune Hauges man, enligt mina uppgifter. Strömme ville även satsa lokalt med specifikt innehåll för olika länder men Discovery vill göra Eurosport till ett ESPN för Europa och satsa på rättigheter som går över flera länder.

SVT, då? Har svårt att se att man skulle vara med på de nivåer som det handlar om och för en fotbollsserie. SVT-Sporten har köpt ett stort paket med vintersport och dessutom hockey-VM från och med våren 2018 och sex år framåt och det var ruggigt dyrt för licensjätten. Lägg till att man ihop med TV4 har halva VM 2018 och VM 2022 och även EM 2020.

Telia, Com Hem, Netflix, Amazon eller någon annan? När SHL såldes i höstas talades det om att det fanns nya aktörer med och bjöd på hockeyn. Likt Englands motsvarighet till Telia, BT, som på senare köpt både rättigheter för Premier League och Champions League för att på så sätt sälja bredband i paket med innehåll. Den typen av nya aktörer lär vara med i upphandlingen och möjligen lämna ett bud men vilka de är och hur många eller om de agerar med kanaler återstår att se om de får köpa. Ganska ofta ryktas det om sådana här aktörer, och då även internationellt, men väldigt sällan sker något liknande som när BT köpte rättigheter i England. En känsla är att säljaren gärna vill hetsa de som är intresserade om att de har ny konkurrens.

Kentaro, då? Nja, bolaget är i konkurs men det kan sluta med att man säljer rättigheterna till andra agenter eller mellanhänder likt Rune Hauge gjorde till Kentaro 2006 första gången och där det schweiziska bolaget följde med ända till sin konkurs 2014. För det är inget otänkbart scenario att ingen riktigt möter Hauges värdering av svensk klubbfotboll och att han då parkerar rättigheterna hos en annan agent och sedan hoppas på att marknaden ska ta fart ännu mer. Trots allt är det över tre år innan de här rättigheterna är aktuella och Sef skriver att man öppnar för bud från i princip alla aktörer: ”Interested parties such as broadcasters, platform operators, internet providers, mobile operators, rights agencies, publishers and newspapers with online-services etc.”

På fredag ska buden vara inne och Sef/Hauge har i tendern öppnat för att det kan bli affär direkt men även bli en andra budrunda om man ligger för nära varandra eller om det inte är på en nivå som är bra nog. Man kan konstatera att oavsett vad priset landar så lär kostnaden landa hos intresserade av att se Allsvenskan och att priset för att se den lär gå upp. Vilket beror på att klubbarna vill ha mer intäkter.

olof.lundh
0 kommentarer

Beundrar Nouris mod och förstår inte de som dömer honom

Brwa Nouri har absolut gjort fel och han är den förste att erkänna det. Inkilningen i ett av AIK:s juniorlag gick överstyr och den nuvarande ÖFK-spelaren blev som 15-åring både dömd för ofredande och avstängd från att spela fotboll i klubben.

Han har dessutom haft allvarliga problem med droger och alkohol och levt kriminellt under flera å. Han åkte inte bara ut ur AIK utan även ur en del småklubbar i Stockholm innan han kom på fötter via den hjälp han fick i Dalkurd. Nu är han en av Allsvenskans bästa spelare.

Naturligtvis var det den mittfältaren Djurgården såg när man i höstas gjorde upp med Brwa Nouri om ett treårsavtal. När värvningen läckte ut så blev det uppror bland Dif-fansen på grund av hans förflutna i AIK och vad han gjort, vilket fick klubbens ledning med Bosse Andersson i spetsen att vika ner sig och bryta avtalet med Nouri.

I veckans podd berättar Brwa Nouri om turerna – du hittar avsnittet här – och hur han blev kallad till ett möte i Vasastan där Djurgården meddelade att han inte kunde spela för klubben. Det fick bli ett samtal till Graham Potter och Östersund tog tillbaka spelaren som bara några veckor tidigare berättat att han ska lämna klubben.

Reaktionerna går att se i sociala medier även i dag och hur Dif-fansen fortfarande dömer honom för vad han gjorde som 15-åring. Det är snart 15 år sedan det skedde och Brwa Nouri har gjort en hoppfull resa och han är verkligen inte en person som försöker glida undan sitt förflutna, men någon gång måste man kunna få en ny chans.

Blir både imponerad och inspirerad av Brwa Nouris mod och hur han tagit sig fram i livet efter de grova snedsteg som skedde på vägen. Att han vågar vara öppen och snarare reflektera över miljöer och vad de bidrar till att skapa. Inser givetvis att inte alla ser det så, men att kölhala honom i sociala medier är inte rätt väg.

Podden #Lundh är uppe i 137 avsnitt och ligger nu på närmare 9 miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns att hitta via denna länk. Som vanligt hittar ni även poddavsnitten på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet ovan och de andra under 2016 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Kim Källström! Oerhört kul för Allsvenskan. Här en lång intervju med honom. Ny anfallare på gång. Är det Emir Kujovic?

***

Zlatan Ibrahimovic håller grytan kokande…vill inte garantera att han stannar i United.

***

Förra veckans bloggavsnitt med AIK:s sportchef Björn Wesström gav en hel del reaktioner i sociala medier och där var många positiva efter att ha fått en annan bild av honom. Sedan var det rätt mycket folk i branschen som ringde och var både nyfikna och irriterade och saknade följdfrågor om Vlado Lemic och försäljningen av Alexander Isak.

Om ni vill lyssna så hittar ni avsnittet via denna länk. Det blir nu en spänd väntan på när AIK släpper sin rapport för Q1 för att se vad man rapporterar för transferintäkter. Min känsla efter intervjun är att Wesström och AIK vill förekomma med att bekräfta att man faktiskt hade hjälp av Lemic i affären med Borussia Dortmund och betalat honom för det.

Tror tyvärr att den generella bristen på insyn i fotbollens värld gör att det är omöjligt att klarlägga strömmarna av pengar, och ingen är intresserad av att berätta om det. Att agenter har tongivande roller när stora klubbar gör affärer är legio och det går att se över hela Europa och att de är med på både köp och försäljningar.

Även om det finns saker som skiljer sig åt när det gäller Lemic/Aså kan man ta Mino Raiolas del av köpesumman för Paul Pogba som exempel. Där fick Raoila 27 miljoner euro, vilket Juventus bekräftat för sina aktieägare. Dessutom jobbade Railo för Pogba.

Att det i dag är grönt ljus att sitta på flera stolar samtidigt öppnar för den här typen av affärer. Visste Alexander Isak om att hans agent samtidigt hjälpte AIK? Kanske är det så att Isak också får en del av vad Lemic fått av köpesumman? I så fall är det okej, men i den bästa av världar vill en spelare ha en agent som slåss för honom.

Det är som när Zlatan Ibrahimovic lämnade Malmö FF och sportchefen Hasse Borg representerade både klubben och spelaren. Då är det rätt givet att spelaren hamnar i ekonomisk kläm för att klubben tankar hem en större del av vad Ajax hade möjlighet att betala för att värva talangen från MFF.

Visst, Zlatan hade rätt till tio procent av de 82,6 miljonerna som MFF fick, men hans lön speglade inte alls vad Ajax köpt honom för. Det hade en agent slagits för. Men så blir det när man sitter på flera olika stolar och i dag är det fritt fram för alla inblandade att göra det. Något som öppnar för fler affärer av den här typen.

Vad Alexander Isak tycker om det hela? Det kanske det finns möjlighet att fråga i framtiden, men just nu får medierna vänta och det är inte så konstigt. Däremot är det uppenbart att fotbollen inte direkt vill öppna sig så att man ska få insyn.

olof.lundh
0 kommentarer