Olof Lundhs blogg

En bragd som kan bära Sverige till Ryssland

Heligagudsmoder. En magisk kväll öppnade vägen till VM i Ryssland.

En osannolik matchhjälte gav Sverige ett galet avgörande.

Och ett minne för livet.

En gång i tiden fick Ove Kindvall Bragdguldet för att han 1969 sänkte Frankrike i VM-kvalet till Mexiko-VM. Tror inte Ola Toivonen får det för sitt mäktiga och skickliga 2-1 på tilläggstid, men landslaget har en bragdstämpel över sig efter den har triumfen.

Sverige har inte slagit många världsnationer i tävlingsmatcher på 2000-talet. Spanien 2006. Holland 2011. Frankrike i en betydelselös EM-match 2012. Frågan är om inte 2-1 mot EM-finalisten Frankrike slår ut alla dem och lägger sig högt upp i svensk fotbollshistoria.

Slutet var så grymt osannolikt, där Sverige låg i brygga och Frankrike jagade ett segermål. Från bänken såg man förbundskapten Janne Andersson signalera med tydliga armrörelser när svenskarna hade bollen. Ta det lugnt. Ta det lugnt. Det visade hur viktig den svenska poängen var trots hemmaplan.

Efter en av många attacker mot Robin Olsen o Co så kom en befriande spark upp på fransk planhalva. Sebastian Larsson sprang som en galning hela vägen upp och när bollen gick till Hugo Lloris jagade han vidare och när målvakten slog upp bollen misslyckades han under stark press av Larsson.

Bollen hamnade hos Ola Toivonen – som ju är NFL-frälst – och visade bra känsla som kicker från mittlinjen. Toivonen slog in bollen i mål från nästan halva plan. Att se bollen segla in var lite som det gamla hockeyreferatet om att pucken glider in i mål… Tv-puckshögen efter målet var härlig att se.

Kan erkänna att även på pressläktaren gick det vilt till efter att bollen seglat i mål. Inte sedan Anders Svenssons frispark mot Argentina i Japan-VM eller Mattias Jonsons 2-2 mot Danmark i EM 2004 har det varit något liknande. Jepp, det var lite lätt turkiskt efter att segermålet seglat in.

Frankrike hann knappt dra i gång spelet efter målet innan slutsignalen gick. Var länge sedan den euforin gick att känna på den svenska nationalarenan. Inte sedan Sverige slog Holland med 3-2 och ordnade EM-plats i Ukraina har det varit ett sådant imponerande tryck och folk bara stod ocj skrek ut sin glädje.

Rättvist eller ej är ointressant. Sverige vann och det efter en stark insats och återigen måste man hylla Janne Andersson val av startelva. Tänk att två bänkspelare i franska mittenlaget Touoluse ser till att ordna bägge målen när det stjärnspäckade franska landslaget förlorade för första gången i VM-kvalet.

Dessutom har Toivonen definitivt varit ifrågasatt, och emellanåt med rätta. Många trodde att hans landslagskarriär var över när han åkte ur landslaget inför EM 2016 och sedan blev petad till EM-slutspelet. Fast en stark start i Toulouse gav honom en ny chans, och han har tagit den, och det är ännu ett bevis på att Janne Andersson får max ut av spelarna.

På något sätt är det talande för Sverige 2017 att ingen spelare faller igenom men det är inte heller någon som är så dominant att han far i väg i från de andra. Ett lag som sliter och kämpar för varandra, men som också visar både kreativitet och mod. Kan inte förstå dem som kritiserar den fotbollen som landslaget står för.

En kväll som denna gör det inte svårt att fara i väg mot Ryssland och VM. Delad gruppledning med fransmännen. Segern öppnar upp VM-kvalet inför höstens fyra avslutande matcher och fransmännen möter ett pånyttfött Holland i nästa omgång. Sverige ska ta sig an Bulgarien och Vitryssland och man lär inte sakna självförtroende efter den här triumfen.

Efter den snöpliga förlusten i Paris så var det här ett underbart svar. Tänk, det började ju med att Frankrike skakade Sverige målmässigt. Olivier Girouds volleymål till 0-1 var inte bara bollskicklighet av hög klass, det var oerhört vackert och i princip omöjligt att försvara sig emot.

Den bollbanan är en njutning att följa om man inte är blågul i själen. Det som smärtade extra mycket var att Sverige gjort en stark insats i 37 minuter och spelat jämnt mot en världsnation. Spetsen saknades framåt men man höll spelet uppe och visade mod med framspelningar som ofta fastnade på ett utsträckt ben.

Dessutom var det kanske lite stökigt när Giroud var nära att nicka in ledningsmålet och Andreas Granqvist fick offra sig likt en Sven Dufva och kanske Robin Olsen borde hämtat det inlägget. På den efterföljande hörnan – som inte borde ha varit en hörna – så hamnade bollen till slut hos Giroud som bombade in 0-1.

Känslan av en hedersam insats som inte skulle betala sig i poäng smög sig på, men Sverige gick direkt till angrepp och slog inte av på takten. Även om kvittering dröjde så var det underbart att Jimmy Durmaz fick svara med ett mål som också höll hög klass.

Efter pausen öppnade sig spelet mer och bägge lagen skapade skarpa lägen. Frankrike både fler och farligare men det finns ett lugn kring landslaget under Janne Andersson som det inte funnits på länge. Det är som om man hela tiden har kontroll och är redo att spela i gång.

En stark försvarsinsats och mod när man hade bollen var receptet inför matchen. Det hade Sverige och sedan hade man Sebastian Larsson som offrade sig maximalt på slutet och på så sätt grävde fram Toivonens läge att avgöra. Och just den kombinationen av att slita hårt och ta chansen när den kommer är avgörande.

Om det räcker till VM i Ryssland? Det ser i varje fall lovande ut när det gäller en plats i playoff och efter en sådan här magisk kväll är inget omöjligt. Det räcker att spela upp sekvensen med en galet jagande Larsson, Lloris med ett svagt uppspel och Toivonens seglande långskott som böjde sig in i mål.

Den glädjen i den stunden är vad som gör fotboll så underbart. Det är för att uppleva sådan dramatik och att kastas mellan hopp och förtvivlan innan man får till ett avgörande. Magi som verkligen är något som inte går att sätta ett pris på. Tack för det.

****

Veckans podd var lämpligt nog med Ola Toivonen. Lyssna via denna länken.

****

När senast hade Sverige både fler passningar och ett större bollinnehav mot en stornation som Frankrike? Så såg det varje fall ut i första halvlek.

****

Robben och Sneijder stod för de första målen när nygamle förbundskaptenen Dick Advocaat fick fart på Holland hemma mot Luxemburg. Inte direkt någon revolution utan snarare tillbaka till framtiden, men det handlar om att gräva fram poängen.

Att Bulgarien tappade poäng mot Vitryssland var naturligtvis ett plus för Sverige men det går inte att räkna bort ”Oranje” i kampen. Sista matchen i kvalgruppen: Holland-Sverige på Amsterdam Arena.

****

Premier League-domaren Martin Atkinson hanterade matchen rätt skickligt. Inte för många avblåsningar och hade ribban på rätt höjd. Klart man som svensk reagerade när Emil Forsberg blev avblåst efter en duell som hade inneburit öppen gata, men helheten var bra.

****

Alltid varit svag för ”Allez les Bleus, allez les bleus”. Överlag skön inramning på Friends Arena och riktigt tungt stöd för Blågult, vilket var ett tag sedan. Nästan 49 000 på nationalarenan och många vill nog komma tillbaka.

****

 

olof.lundh
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER