Olof Lundhs blogg

Ett avslöjade i Aftonbladet för att elda på i rättighetsbrasan

Under måndagen avslöjade Aftonbladet att svensk klubbfotboll är på väg mot ett miljonregn. Ingressen målar upp en positiv bild gällande försäljningen av tv-rättigheterna för Allsvenskan och Superettan som pågår och där det kommer ett ge pengar till klubbarna:

Kim Källström, Simon Thern och Kristoffer Olsson. Räkna med fler hemvändande stjärnor framöver – lockade av högre löner? Svensk elitfotboll är på väg mot ett nytt guldkantat tv-avtal. Enligt vad Sportbladet erfar pekar mycket mot fördubblade tv-inkomster från 2020.

Om vi börjar med det som sticker ut, det vill säga fördubblingen så behöver man inte gå längre tillbaka än i november, då kan man hitta en rerajt i Aftonbladet där det står att svensk klubbfotboll räknar med en fördubbling av priset på tv-rättigheterna. Så det är ju som väntat om det blir dubbelt upp för rättigheter som nästan legat stilla i pris sedan 2011.

De 172,5 miljoner kronor de allsvenska klubbarna delar på årligen och tre år till är långt efter Norge och Danmarks avtal (430 miljoner för Tippeligan och 530 för Superligan) för att inte tala om SHL som i kraft av sitt nya avtal med start 2018 har fyra gånger så mycket i ersättning för att matcherna sänds.

Faktum är att om inte Sef:s inhyrde agenten Rune Hauge – som passande nog inte nämns i det färska avslöjandet i Aftonbladet – uppnår en fördubbling av priset så går han lottlös. Han och företaget Profile Partners måste uppnå 460 miljoner för att få tre procent av köpeskillingen enligt överenskommelsen med Svensk Elitfotboll.

Har tidigare bloggat om att just Rune Hauge och hans delägda bolag har ansvaret för att sälja svensk klubbfotboll ännu en gång. Norrmannen har ju varit delaktig i försäljningarna av de flesta rättigheter kring svensk fotboll i över 20 år och har fortfarande en stark ställning i Sverige. Han jobbar tätt både med SvFF och Sef men fick inte vara kvar hos SHL när man sålde rättigheterna hösten 2016.

Alla som läser det här vet nog att jag är anställd på Bonnier Broadcasting som äger TV4 och C More och som i dag innehar rättigheterna till svensk klubbfotboll. Givetvis är man med och bjuder på rättigheterna som är ute till försäljning och gäller från april 2020. Sedan inser nog alla att jag inte är briefad i vad som sker, men det kan vara bra att påpeka min koppling oavsett.

Samtidigt har jag bevakat den här delen av fotboll och idrott och rättighetsförsäljningar under lång tid, vilket tyvärr alldeles för få sportjournalister gör, och kan därför se hur artikeln i Aftonbladet som kommer fyra dagar innan budtiden går ut, är planterad för att skapa en bild av ett drag. Antagligen mest för att ge klubbarna den bilden. Eller för att piska budgivarna en sista gång, då de är nervösa inför fredagen.

Inte för att jag misstror Aftonbladet eller reportern Michael Wagner som skrivit texten. De har garanterat fått den här informationen om att det är drag i försäljningen. Sedan kanske man inte lagt så mycket krut på research utan bara dånat på med den positiva vinkeln om det väntande miljonregnet, som förvisso först kommer 2020.

För när det gäller budgivarna så vet man att informationen är sparsam kring vad buden ligger på, även om man träffats och förhandlat. ”Man håller på sitt bud till absolut sista minuten”, enligt en erfaren och initierad aktör som inte alls är inblandad i den här affären. Det vill säga att det finns inga riktiga indikationer på eventuella bud som Sef ska få på fredag.

Hur är då förhandlingsläget? Naturligtvis är det som Sef:s generalsekreterare Mats Enquist säger i artikeln med avslöjandet i Aftonbladet: ”Vi är optimistiska. Det råder en stark medvind för allsvenskan.” Jo, det är förvisso drag i Allsvenskan men än viktigare är att det är konkurrens på tv-marknaden för det avgör hur det går mer än hur det blåser för serien och lägg till att direktsänd idrott är en av få fungerande produkter i tv-världen.

C More/TV4 vill givetvis behålla svensk klubbfotboll för att fortsätta på den inslagna vägen att satsa på svensk lagidrott. Man har SHL som man nyligen förlängde till 2024 och även Hockeyallsvenskan som man förlängt till 2021. Samtidigt pressas man av dåliga ekonomiska resultat och att det är tre år till fotbollsavtalet går ut och man förutom stora hockeyavtal köpte ett paket med EM-kval 2018-20, VM-kval 2020-22 och EM 2020. Så att nu köpa svensk fotboll är en tuff uppgift.

MTG/Viasat är garanterat med och hugger. Ett köp av fotbollen skulle innebära att man dominerar klubbfotbollen totalt och kanske knäcker konkurrenten. Även om man inte får köpa så driver man upp priset för den som köper och det är minst lika viktigt. För det är samtidigt så att innan Allsvenskan är aktuell att börja sända våren 2020 så ska man försvara sina två viktigaste rättigheter: Champions League löper ut om ett drygt år och Premier League om drygt två, och de är betydelsefullare för Viasat.

Amerikanska Discovery som köpte Kanal 5 i april 2013 och även äger Eurosport inledde starkt med att köpa EM- och VM-kvalen 2014-18 och sedan köpte bolaget fyra OS för att sända i många länder i Europa, bland dem Sverige. Man tappade dock kvalpaketet i både Sverige och Norge. Många hade trott att Discovery skulle vara ännu aktivare och aggressivare i Sverige och man borde vara med och bjuda på Allsvenskan, för man köpte Tippeligan i Norge i sex år. Men i torsdags fick mannen bakom köpet av norsk klubbfotboll, Harald Strömme, överraskande gå från Discovery och han var även chef för verskamheten i Sverige. Vad det betyder vet ingen? Strömme var Rune Hauges man, enligt mina uppgifter. Strömme ville även satsa lokalt med specifikt innehåll för olika länder men Discovery vill göra Eurosport till ett ESPN för Europa och satsa på rättigheter som går över flera länder.

SVT, då? Har svårt att se att man skulle vara med på de nivåer som det handlar om och för en fotbollsserie. SVT-Sporten har köpt ett stort paket med vintersport och dessutom hockey-VM från och med våren 2018 och sex år framåt och det var ruggigt dyrt för licensjätten. Lägg till att man ihop med TV4 har halva VM 2018 och VM 2022 och även EM 2020.

Telia, Com Hem, Netflix, Amazon eller någon annan? När SHL såldes i höstas talades det om att det fanns nya aktörer med och bjöd på hockeyn. Likt Englands motsvarighet till Telia, BT, som på senare köpt både rättigheter för Premier League och Champions League för att på så sätt sälja bredband i paket med innehåll. Den typen av nya aktörer lär vara med i upphandlingen och möjligen lämna ett bud men vilka de är och hur många eller om de agerar med kanaler återstår att se om de får köpa. Ganska ofta ryktas det om sådana här aktörer, och då även internationellt, men väldigt sällan sker något liknande som när BT köpte rättigheter i England. En känsla är att säljaren gärna vill hetsa de som är intresserade om att de har ny konkurrens.

Kentaro, då? Nja, bolaget är i konkurs men det kan sluta med att man säljer rättigheterna till andra agenter eller mellanhänder likt Rune Hauge gjorde till Kentaro 2006 första gången och där det schweiziska bolaget följde med ända till sin konkurs 2014. För det är inget otänkbart scenario att ingen riktigt möter Hauges värdering av svensk klubbfotboll och att han då parkerar rättigheterna hos en annan agent och sedan hoppas på att marknaden ska ta fart ännu mer. Trots allt är det över tre år innan de här rättigheterna är aktuella och Sef skriver att man öppnar för bud från i princip alla aktörer: ”Interested parties such as broadcasters, platform operators, internet providers, mobile operators, rights agencies, publishers and newspapers with online-services etc.”

På fredag ska buden vara inne och Sef/Hauge har i tendern öppnat för att det kan bli affär direkt men även bli en andra budrunda om man ligger för nära varandra eller om det inte är på en nivå som är bra nog. Man kan konstatera att oavsett vad priset landar så lär kostnaden landa hos intresserade av att se Allsvenskan och att priset för att se den lär gå upp. Vilket beror på att klubbarna vill ha mer intäkter.

olof.lundh
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER