Zlatan Ibrahimovic slog sig ner med fyra svenska medier (TV4, SVT, Aftonbladet och Expressen) inför onsdagens träning med Paris SG på Parc de Princes och gav på många sätt ett harmoniskt intryck. Säkerligen sett till att klubben vunnit ligan och han verkligen gjort skäl för lönen med sina 29 mål.

Under 25 minuter svarade han bra och fylligt på frågorna om framtiden, året i Frankrike, kaoset i PSG, bråket med Leonardo, sin beundran för David Beckham och drömmen om VM i Brasilien och att slå målrekordet i landslaget. Hela intervjun finns HÄR.

PSG:s svenska affischnamn var oerhört tydlig med att han verkligen inte vet vad som händer i framtiden, och kunde ju skoja om att varje gång han sagt att han ska stanna i en klubb så har det blivit en flytt.

”Jag vågar inte säga något. Jag har två år kvar och allt kan hända. Det har jag lärt mig inom fotbollen. Jag har bytt flera gånger och då har jag planerat för att stanna en lång tid men det har inte hänt. Vi får se vad som händer, det är mycket som kan hända som situationen är nu.”

Kritiken mot det Qatar-finansierade projektet, som nu kan stå utan tränaren Carlo Ancelotti, och där de franska tidningarna är fyllda av dagliga spekulationer, var uppenbar. Han pratade om en klubb som har tydlig växtvärk och att det har gjort året svårt och rörigt.

”Med tanke på var jag kom i från, jag kom från Milan och innan representerade jag Barcelona. Jag har varit i den atmosfären där vi snackar världens största klubbar. Så kommer jag till Paris, men med all respekt för ligan så är den inte klassad som spanska, italienska eller engelska. Sedan är klubben fortfarande liten och för ett och halvt år höll klubben på att åka ner i division två. Det var ingen toppklubb och det är det man vill representera. Men man trodde på det här projektet som ska växa och bli hur stort som helst och i dag är man här och försöker hjälpa till och göra det bästa av läget.” 

”Milan har sin identitet och tradition och historik. De har den stämpeln var man än kommer och även om laget i dag inte är favoriter att vinna är det fortfarande Milan. Det får du med lång historik och de spelarna som spelat där och med all respekt för gamla spelare som varit i Paris, så har de inte den historiken. De är inte är många världsstjärnor eller talanger som stannar i Frankrike utan de drar vidare till de större ligorna.”

På frågan om han själv fick välja vad han ska göra så var svaret intressant sett till avslöjandet om att Paris SG inte var något han hade i tankarna för ett år sedan, tvärt emot vad han sade när han skrev på:

”Jag vet inte, jag vet inte. Jag var inte inställd på att komma till Paris för ett år sedan utan jag var inställd på att åka till USA med Milan och förbereda mig inför nästa säsong och hela den biten. Istället fick man ett samtal i mitten av juni eller i juli om att Paris var inne i bilden och så fick man tänka annorlunda, så vi får se.”

Passade på att fråga om Zlatan kunde tänka sig att sänka lönen för att komma i väg, något som var tvunget för att få till en flytt till Juventus, men det ville han åtminstone inte erkänna utåt:

”Jag trivs bra, man får inte blanda ihop saker, jag trivs bra, men det finns inte en tanke. Det funkar inte så. Man byter inte om man redan trivs bra och har det bra och då ska du inte byta för att få mindre lön så som du säger. Jag har Mino (Raiola, agent) och Mino är bra på det och brukar lösa det.”

Svårigheten för Zlatan är att det finns väldigt få alternativ i Europa som kan betala den lön han önskar och som även är en klubb som kan vara med och kriga i både den inhemska ligan och i Champions League. Om han inte ska stanna i PSG är det Real Madrid och Manchester City, Chelsea som är möjliga om nu Juve stängt dörren. Napoli tror jag inte är realistiskt.

Ancelotti kan vilja ha med sig Zlatan Ibrahimovic till Real sett till att Higuain och Benzema lär vara på väg ut och José Mourinho kanske, kanske kan nappa på att återförenas i London. Sedan är det om Pellegrini vill ha Zlatan till City som definitivt ska värva en anfallare i världsklass eller två?

Eller så kanske det kan finnas ryska eller ukrianska storklubbar som definitivt har stålarna som kunde göra Zlatan till en av världens bäst betalda spelare, men är det klivet han vill ta? Ja, det lär bli en sommar fylld av spekulationer för Mino Raiola har ingen lätt uppgift att skifta Zlatan till en annan klubb.

Vad Zlatan drömmer om? Ja, så som han talade om Italien så är det inget snack om att det är förstaalternativet. Verkade inte som om England lockade och sett till hur han jämförde kulturerna i Spanien och Italien och menade att han fick vara glad om han blev insläppt på en restaurang i Spanien till skillnad från sitt andra hemland.

Ur svensk synvinkel var det naturligtvis positivt att Zlatan ville hålla i gång i helgen för att vara i stöt till VM-kvalen mot Österrike och Färöarna i början på juni och att han vill gå om Sven Rydell som har gjort flest mål i landslaget med 49. I dagsläget är Zlatan trea i listan med 39 gjorda mål och även Gunnar Nordahl är före med 43 mål.

Inget snack om att Djurgården fått tag i en meriterad och kunnig tränare i Per-Mathias Högmo. I Tromsö gjorde han ett stortartat jobb även om cupförlusten mot Hödd från den norska andraligan i höstas säkert svek. Därefter har han nobbat Vålerengen för att satsa på sin forskning och vänta på att Egil ”Drillo” Olsens jobb ska bli ledigt.

Att hoppa in ett år i Djurgården mot en möjlighet till bra betalt och en ny miljö och ett nytt fotbollsland lockade uppenbarligen tillräckligt för att ta klivet och då är han redo i höst när VM-kvalet går mot sitt slut och i dagsläget är Norges väg till Brasilien rätt lång och snårig. För Högmo är det bara en bonus om han räddar Dif, men alla förstår om det misslyckas.

Har mest hört positivt om Högmo men en del som känner till honom väl undrar om han klarar trycket i Djurgården. Under sin tid i storklubben Rosenborg med stor press kring jobbet gick han in i väggen och fick till slut lämna klubben efter rätt kort tid. I varken Tromsö eller i norska damlandslaget, U21-landslaget var det lika stort tryck.

Ja, det återstår naturligtvis att se och människor lär sig av erfarenheterna och förhoppningsvis vet han hur han ska hantera ett ökat tryck i Djurgården om det går dåligt. Samtidigt kommer han in till rejält sänkta krav och därför är kanske risken mindre att han hamnar i en liknande situation som Magnus Pehrsson gjorde.

***

Trots att jag är Leeds-fan kommer jag att sakna Sir Alex Ferguson. Gillar att han fick en tårta i form av en hårtork på sin sista presskonferens inför en match:

***

Att Rikard Norling pratar med turkiska Genclerbirgli är inte särskilt underligt. Alla vill väl ta ett kliv upp i karriären.

***

På söndag avslutar vi säsongen av Fotbollskanalen Europa med ett extra långt program i TV4-Sport och ett samkör med Club Calcio enligt följande:

18.00 Fotbollskanalen Europa: Ligue 1

18.30 Fotbollskanalen Europa: La liga

19.00 Fotbollskanalen Europa: Bundesliga

19.30 Fotbollskanalen Europa: Premier League

20.00 Club Calcio

20.45 Serie A: Siena – Milan

22.30 Club Calcio

23.00 Fotbollskanalen Europa: summering

I Fotbollskanalen Europa är det Patrick Ekwall, Simon Bank, Johanna Garå, Jesper Hussfelt och jag. I Club Calcio b blir det Hussfelt med Martin Åslund, Thomas Nordahl och Marcus Birro.

***

David Beckhams framgångar vid sidan av planen hade effekten att en del ansåg att han inte var en vass spelare, men få hade hans känsla när det handlade om inlägg, frisparkar och avslut. Dessutom var han en vinnare.

***

Trist med nedläggningen av TV4-News och de många åtstramningarna och nedskärningarna på mediaområdet är både deprimerande och oroande. Risken för ökad PR-styrning av medierna är påtaglig och där är det bara att hoppas att ägarna inte bara betonar sista raden.

***

Såg hockey-kvarten Sverige-Kanada på plats i Globen och det är få saker som slår att uppleva dramatisk idrott på plats. Oerhört häftigt med den svenska segern, och den magiska känslan var nästan som den jag hade som liten pojke framför tv:n 1977.

Sedan var ju Fredrik Petterssons kraftfulla straff helt i min smak.

Däremot måste man undra kring arrangörernas jobb sett till att det inte går att sälja ut Globen helt och hållet i en avgörande VM-kvart mot Kanada. Biljettpriserna är för höga och det är lite svårt att förstå att inte läxan gått hem kring dem. Förvånar även att folk hänger i baren istället för att kolla när perioderna börjar.

***

Roberto Mancini fick sparken i Manchester City och det är bara att inse att trycket på managers i dag är därefter. Omsättningen är brutal och i England rätt fascinerande med alla byten i topplagen som gäller inför höstens Premier League. Enligt Sporting Intelligence lär bara tre av 20 managers ha haft sina jobb i mer än tre år i höst. I Campionship är det två av 24, i League 1 är det tre av 24 och i League 2 är det tre av 24.

När det gäller Mancini är det slående med alla stories som kommer ut i samband med sparkandet av italienaren som handlar om att han är arrogant och långt i från trevlig mot andra anställda och spelare. Sant eller ej? Ja, det är lite underligt att inget läckt ut tidigare, samtidigt är det väl alltid så att det kan finnas en rädsla för den som bestämmer.

Var på premiären av ”Lennart” på Café Opera. Mycket fotbollsfolk på plats för att se den nya dokumentären om Lennart Johansson som förre Dif-basen Bosse Lundquist och tidigare schlagergeneralen Svante Stockselius bolag finansierat och som Thomas Pettersson producerat. Samma gäng ligger bakom en kommande dokumentär om VM 94-gänget.

Den här dokumentären om Johansson är först ut och det handlar väl om SVT eller TV4 som är aktuella köpare och sedan hoppas man säkert på att få ut den i Europa. Lennart Johansson är större än många tror, som fotbollsledare från Uefa eller Fifa så är du i många länder på högre nivå än en svensk statsminister.

Den förre Uefa-presidenten är onekligen en av Sveriges största idrottsledare och den nu 83-årige profilen har ett liv som få andra. Började på golvet efter militärtjänsten på Forbo-Forshaga och slutade som VD, och efter att ha glidit in i AIK:s bandystyrelse växlade han upp till fotboll och blev ordförande i hela AIK innan det blev Svenska Fotbollsförbundet, Uefa och höga poster i Fifa.

Det stora avtrycket han gjort är att han skapade Champions League i en tid när de stora klubbarna i Europa hotade att bryta sig loss. Den storyn är intressant och mest fascinerande är att dagens Uefa-president Michel Platini går hårt åt Champions League i dokumentären och säger att han ogillar upplägget och turneringen.

Fransmannen poängterar att om man inte är mästare i sitt eget land så borde man inte heller kunna bli Europamästare och drar upp frågan varför inte det svenska mästarlaget är med i mästarnas cup, men Platini inser också att det gått för långt för att ändra på upplägget. Samtidigt intressant att högsta basen sågar sin egen turnering och kassako.

Filmen inleds med en del tunga namn som uttalar sig om Lennart Johansson och jag studsar till på Fredrik Reinfeldt som knappast har någon relation med Johansson. Statsministern tillträdde bara några månader innan en skadeskjuten Johansson lämnade posten som Uefa-president och hans uttalanden ger ingen tyngd.

Däremot är Göran Persson klockren och särskilt delen när han berättar om hur Storbritanniens premiärminister Tony Blair talar om ”Lennart”. Det säger mycket om statusen man har som Uefa-preisdent och det finns fler som är bra av rösterna, som Peter Schmeichel, Roy Hodgson och förre Uefa-vd:n Gerhard Aigner.

Samtidigt är det ingen rak hyllning, bland annat har man med Olof Brundin som gjorde den rubrikskapande intervjun med Lennart Johansson i Aftonbladet inför Fifa-valet 1998 där han sa följande efter ett besök i Sydafrika: ”Hela salen var full av svartingar och det blir jävligt mörkt när de sitter tillsammans. Är de dessutom ilskna så är det inte så jävla muntert.”

Även i dag är det märkbart hur förbannad Johansson är över att ha blivit utmålad som rasistisk och poängterar att han anser sig vara en av de europeer som gjort mest för fotbollen i olika länder i Afrika.

Filmen är 55 minuter och känslan efteråt är att man haft material för 90 minuter men har klippt ner och samtidigt velat ha med många delar och många röster. Jag hade velat se mer tid för för att fylla i storyn om Johansson. Hade även önskat mer miljöer som när han var på Champions League-finalen i München, eller på EM i somras eller träffar Kurre Hamrin i Neapel. Inser att det är svårt med de som intervjuas, men däremot hade jag velat ta rygg på Johansson än mer.

Ja, jag hade velat ha ännu mer Lennart i ”Lennart”. Det finns väldigt sköna intervjuscener där han är rak och öppen och både rolig och allvarlig om en rad skiftande ämnen: om sin tro, om döden, om att han inte alltid är nöjd med sitt liv och vad han uträttat och om att man inte behöver vara statistiker för att veta att man som 83-åring inte har mycket kvar.

Lennart Johansson är en fascinerande man och jag har stor respekt för honom och det är stort att man gjort en dokumentär om honom när han och en hel del av huvudpersonerna kan vara med och berätta om hur det gick till i olika sammanhang. Den är väl värd att se, men 55 minuter är för snålt till ett sådant livsöde.

Uppskattar även att Lennart Johansson bjöd till efter visningen och gick hårt åt Sepp Blatter och krävde att Fifa-presidenten ska avgå efter förra veckans rapport om mutor inom Fifa. Även om Johansson är nöjd över att han får upprättelse är det tydligt att det svider att han inte fick vinna 1998, och vem kan klandra honom för det.

Ivan Turinas hjärta slutade slå i natt. Två små döttrar miste sin pappa och en gravid sambo förlorade sin man. Det är naturligtvis omöjligt att ens föreställa sig smärtan, sorgen, ilskan och frustrationen men det gör ont att bara tänka på det och tårarna rinner nog för fler än mig.

Tankarna går till hans mamma och systrar i Kroatien som han försörjde, polare utanför fotbollen, lagkompisar i AIK och i de andra klubbarna som han spelat för, ledarna som jobbat med honom och alla kring AIK som har en relation till Ivan Turina.

Sorgen och chocken slår mot många och det är så ogreppbart. Att livet bara kan ta slut sådär. När man är 32 år och vältränad idrottsman med familj och med ett nyskrivet kontrakt och ett boende i en stad där man trivs och gärna stannar.

Ja, det är obegripligt, från lycka till total olycka. Tänk att livet är så bräckligt. Vad betyder ett insläppt mål då? Idrotten och dess uppumpade allvar bleknar, åtminstone för ett tag, när livets verklighet gör sig påmind på ett så brutalt sätt.

Ivan Turina gjorde direkt intryck i AIK. Etablerade sig med tiden som en av allsvenskans bästa målvakter och såg till att klubben gick från en skakig tillvaro till att bli ett topplag igen, och man slogs inte bara om allsvenska medaljer utan gav även CSKA Moskva, PSV Eindhoven och Napoli problem.

En kroatisk bjässe på närmare två meter och hundra kilo var som klippt och skuren för rollen som ankare i AIK. Det är klart att om man tillhört Dinamo Zagreb så har man sett det mesta när det handlar om fotboll, passion och dess plus och minus och då hanterar man AIK.

Ovanpå det var han en skicklig målvakt som sällan överdrev sina insatser och sparade sitt agerande och snackande till när det verkligen gällde. Då klev han in och såg oftast till att parera läget som uppstått med bibehållet lugn.

Även om den kraftfulle Turina på planen såg ut att vara en hårding med rakad skalle och en tystlåten och kompromisslös stil så var han han mjuk utanför. Egentligen motsatsen till hur han uppträdde när han försvarade sitt mål, en person som inte tog så stor plats och en vänlig själ.

Oavsett om AIK spelar mot största rivalen IFK Göteborg på måndag som planerat eller om man skjuter på matchen till en annan dag så är jag övertygad om att Ivan Turina får ett vackert avsked av AIK-fansen och spelarna som vill hedra en av de sina.

Fotbollen är konstigt nog ofta vacker i sorgens stund, då sluter man sig samman och enas, det är bara förbannat sorgligt att det måste till en tragedi för att det garanterat ska vara så.

Turerna kring Ingvar ”Putte” Carlsson är rätt talande för läget i Djurgården i dagsläget. Den sportsligt ansvarige i styrelsen avgick i fredags i solidaritet med Magnus Pehrsson och Tommy Jacobson och uteblev därför från helgens styrelsemöte och Anders Grönhagen tog hans roll, men ”Putte” var plötsligt tillbaka i tjänst under måndagen.

Klubben hann inte med i svängarna där och var precis på väg ut med ett pressmeddelande om avhoppet när man förstod att ”Putte” stannar kvar i styrelsen under sin mandatperiod. Djurgården är onekligen i gungning efter managern Magnus Pehrsson och ordföranden Tommy Jacobsons avhopp i fredags.

Lägg till att Dif:s suppporterklubb Järnkaminerna på måndagen ifrågasatte hur avhoppen skedde och kritiserade medierna och även statsminister Fredrik Reinfeldt för att bara köpa en källas version och JK bidrar till att ifrågasätta huruvida Magnus Pehrsson verkligen blev hotad eller inte. Vilket de inte är ensamma om.

Hotet är polisanmält och det återstår att se vad den utredningen ger. Fattar inte riktigt hela den här diskussionen om att det var fegt att kliva av eller att det var resultaten som gjorde att Pehrsson hoppade av. Bara den som varit hotad inser hur det är.

Det är väl givet att Pehrsson kan ifrågasätta sin tillvaro på jobbet efter att tre personer med en koppling till klubbens våldsamma supporters söker upp honom och säger att om det blir förlust på lördag så är alla emot honom. Hur kan man ens undra om det? Vem hade velat uppleva det?

Sedan kan diskussionen på Kaknäs ha framstått som vänlig på håll. De kan ha skakat hand och hållit ett civiliserat samtal men besökarna bär med sig en historik. Naturligtvis finns det säkert personer som inte brytt sig, men vi är alla olika och det är för dåligt att ifrågasätta Pehrsson utifrån att han skulle vara feg.

Det var intressant att lyssna på förre Dif-spelaren och lagkaptenen Markus Johannesson i Fotbollskväll som poängterade att fokus i debatten hamnar på fel ställe om man pratar om att det är fegt att hoppa av istället för att tala om vad man får göra och inte göra som supporters.

Han har erfarenheten och talar om att det tidigare sopats under mattan. Johannesson berättade om en tung period i Djurgården där det blev en vardag på träningsanläggningen Kaknäs med besök, poliseskort och hot som naturligtvis inte gjorde det lättare att prestera.

Efter förluster så tittade man sig extra omkring utanför träningsanläggningen och hade polis där och det påverkade givetvis spelarna, enligt Johannesson som talade om en uppladdningen inför match med tanken: ”Om vi förlorar i dag, vad kommer att hända då?”

En effekt som kom upp i den efterföljande diskussionen med Daniel Nannskog och Mats Nyström var att spelare kommer att tveka över att flytta till Djurgården och andra klubbar med en liknande problematik. Därför att det inte är det bästa miljön för att kunna prestera maximalt när man har de här möjliga hoten hängande över sig.

Det är en problematik som är vanligare i 08-klubbarna men det finns på många andra ställen i landet. Per Ågren vet hur det är att leva under hot i Malmö och Blåvitts spelare fick besök under en träning i höstas och det stör naturligtvis.

Djurgården har mer pressande problem. Frågan är vem som kan ta verkligt ansvar för klubben nu? Hanterar Lars-Erik Sjöberg det? Och Ellinor Persson? Och Johan Lindén, Anders Grönhagen och Gustaf Törngren? Och då även Ingvar ”Putte” Carlsson?

Det är den sittande styrelsen som just nu har Djurgårdens öde i sina händer och det är ingen lätt uppgift gänget har att hantera. Klubben är i kris sportsligt, ekonomiskt och numera även organisatoriskt och det är inte lätt.

Dagens styrelse är till stora delar resterna av den Dif-styrelse som valde att bli kvar när Tommy Jacobson klev in efter Per Darnell 2009. Då var det finansmannen Jacobson som såg till att pumpa in pengar i klubben både från egen plånbok och från andra partners och räddade den från haveri.

Vilket var ett måste efter en tung tid sedan en del krafter sett till att byta ut Bo Lundquist och det som följde var en lång och söndrande maktkamp, vilket skadade klubben. Något jag tror alla är överens om, oavsett vilken sida man är på.

Nu verkar en del drömma om att ”Bosse Lunkan” ska göra comeback, men det känns oerhört avlägset sett till att bägge de fansgrupperingar som ville bli av med honom fortfarande är aktiva i maktkampen kring klubben och knappast hälsar honom välkommen.

Så frågan är vem som är riddaren i den skinande rustningen? Ja, det är tveksamt om han ens finns. Karl-Johan Persson hade naturligtvis kunnat gräva fram lite växelpengar och lösta alla problem på kort sikt, men sett till att han mer och mer styr sin satsning mot Djurgårdsandan och dessutom inte ökat upp stödet så är det tveksamt om HM-ägaren är lösningen.

Att klubben haft det tufft ekonomiskt är ingen hemlighet. Under 2009-11 så förlorade klubben närmare 70 miljoner kronor och fjolåret klarade man bättre främst tack vare pengar från PEAB för att man kom till Tele2 Arena och även för att arenan blev försenad. Engångsintäkterna fixade bokslutet och en del riskkapital fixade Erton Fejuzullahu.

Fast den sittande styrelsen har inte tid att fundera på långsiktiga konsekvenser och det gäller att handla. Mitt recept hade varit att göra Anders Grönhagen till sportchef – tydligen klart – och sedan jaga en tränare som kan se möjligheterna i Djurgården.

Hade direkt siktat in mig på Özcan Melkemichel i Syrianska. Det han gjort med Södertälje-klubben är inget annat än magiskt, från division 1 till allsvenskt spel och dessutom höll han kvar klubben trots ett minst sagt begränsat manskap.

Hade Melkemichel hetat Haglund, Lennartsson, Norling eller något annat mer svenskklingande namn så hade han givetvis redan varit rekryterad av en annan klubb. Nej, det är inget jag kan bevisa men meriterna talar för det.

Nu är han snart klar med sin tränarutbildning och för Melkemichel att komma till Djurgården, som har helt andra förutsättningar än Syrianska, vore naturligtvis ett otroligt lyft och han är dessutom van vid att det är tryck och press och han är inte dyr, det passar en pressad klubb.

På lång sikt handlar det om att vinna förtroende hos Karl-Johan Persson och af Jochnick och de andra i Djurgårdens Nya Affärsnätverk som pumpat in pengar i klubben och som kan se till att man kan balansera vidare på linan.

Sedan är det bara att hoppas att styrelsen har kraft att sitta kvar och ge valberedningen tid att hitta en ny kraft för att leda Djurgården. Tror man gör klokt i att glömma det som varit och försöka hitta någon ny kraft som är villig att gå ”all in” i klubben. För de gamla namnen ger bara mer strider.

Till årsmötet nästa år får man hoppas att medlemmarna sluter upp och verkligen röstar. Varför inte hålla det i samband med en match? Allt för att se till att ge medlemmarna en möjlighet att lättare utnyttja sin demokratiska rätt och inte bara lämna mötet åt sitt öde och därmed makten till ett fåtal.

Svensk folkrörelsedemokrati har onekligen sina begränsningar och det är alldeles för lätt att kuppa igenom personer och förslag inom fotbollens värld när det räcker med att man samlar ihop ett 50-tal personer till ett årsmöte och på så sätt kan trycka igenom sin vilja.

Många har naturligtvis åsikter och det är givetvis förbannat lätt att sprida dem när man inte behöver ta ansvar för en klubb där man varje månad ska stå för kostnader på sju, åtta miljoner kronor och man dessutom mest får skit för att man inte gör på rätt sätt. Få personer pallar det trycket.

Vi i media är givetvis en del i det spelet, där vi skriver om klubbar och ledare som inte presterar. Vi har även kritiserat Magnus Pehrsson och bidrar till trycket på honom. Det får vi inte blunda för, men i slutändan är det vårt jobb att granska och ofta blir kritiken betydligt hårdare från dem som älskar klubben.

Supportrar vill ofta att ens lag ska vinna, behålla sina spelare, få ekonomin att gå runt samt se till att krydda truppen med värvningar. Lägg till att man vill ha en bra service runt om kring och även ha en tät kontakt och få maximalt med information. Alla inser nog att det är en ekvation som inte går ihop, och det gör det svårt för klubbledning och fans att alltid jobba ihop.

I Djurgårdens fall är det ett måste och det finns en styrelse som är vald att leda klubben och då måste den få det förtroendet som årsmötet redan gett den, och det bästa alla inblandade kan göra är att försöka lägga maktkamperna åt sidan och kämpa för att klubben ska överleva den här krisen – risken är att det annars inte finns något att kämpa om.

Förra SvFF-basen Lars-Åke Lagrell tillhör den falang inom svensk fotboll som velat flytta makten för 51-procentsregeln – som innebär att den ideella föreningen alltid ska ha makten i eventuella bolag – men Lagrells eget förbund övergav under fredagen den strävan. När 80 procent av medlemmarna i SvFF röstat i frågan var 55 procent för att Riksidrottsförbundet ska äga frågan och därmed byter förbundet inriktning i frågan.

En klar seger för fansen som mobiliserat under våren och även fått en rad av de stora klubbarna i allsvenskan att fatta beslut på sina årsmöten om att man är mot en förändring av regelverket. En del fans har jämfört det med en grundlag och velat att en sådan fråga ska ligga kvar hos RF. När SvFF-basen Karl-Erik Nilsson fick känna på kraften började han tveka.

Kritiken handlade om att förbundet försökt trycka igenom det här utan en ordentlig demokratisk process och man pekade på en undermålig utredning. Så trots att SvFF-styrelsen redan hade tagit beslut i frågan så lät Nilsson förbundets medlemmar säga sitt en gång till, och följden blir att förbundet inte kommer att stötta RF:s förslag om att specialförbunden ska äga frågan om 51-procentsregeln.

Naturligtvis både starkt och rätt av Nilsson att lyssna på opinionen. Uppenbarligen är frågan så laddad att få om ens någon vågar kliva fram och driva den i en riktning mot att förbundet ska få makten över frågan, och i en eventuell framtid kunna ge klartecken till en klubb vars medlemmar hade velat gå den vägen.

Därmed stänger man den frågan för svensk fotboll inom överskådlig framtid. Kan inte se hur den skulle kunna dyka upp igen. Den hade bara berört ett fåtal föreningen, men det finns naturligtvis både ideologiska hänsyn och en del som inte vill ta risken att en eller ett par klubbar skulle kunna ta stora kliv med kapital.

Intressant blir att se hur hockeyn skulle hantera ett nej på Riksidrottsmötet i maj, vilket är det troliga sett till hur specialförbund som fäktning och andra sett till att mobilisera krafterna för att stoppa en förändring av hur svensk idrott kan bolagisera.

Det finns en del som tror att hockeyn (läs främst hockeyligan) då kommer att försöka att bryta sig ut från idrottens organisation. Nej, det är ingen lätt process och inte alls givet att det lyckas. Däremot är det klart att hockeyklubbarna som är betydligt mer utvecklade kommersiellt ser möjligheter att få in kapital via investerare.

Frågan är vem som läckte? Vem hade mest att tjäna på att det kom ut att Mario Götze lämnar Dortmund för Bayern München i sommar? Min känsla är att Bayern ville få ut något som tog en del rubriken från presidenten Uli Hoeness klammeri med skattemyndigheten och stärka klubben inför mötet med Barcelona.

Har svårt att se att varken Götze eller Borussia Dortmund hade någon vinning i att det blev offentligt att storstjärnan går till den största rivalen, och det bara dagar före klubbens viktigaste match på länge. Nej, bättre uppladdning inför mötet med Real Madrid går det onekligen att tänka sig, och särskilt då för Götze.

Undrar hur fansen kommer att ta emot honom i kväll? Kommer den gula muren att vända honom ryggen? Blir det buande och protester mot en spelare som hjälpt Dortmund att återvända till den europeiska toppen igen?

Mario Götze lämnar alltså klubben som han kom till som 8-åring och det hade på ett sätt varit förståeligt om Dortmund inte alls var med i kampen om titlar och framgångar, men det är svårare att ta in flytten sett till att man på senare år kunnat mäta sig på allvar med Bayern München och är kvar i Champions League.

Dubbla ligatitlar samt en cuptriumf och dessutom har man tagit kliv i Europa. Inget talar heller för att man bara är en dagslända även om man tappat en hel del av profilerna som lyft klubben. Så framtiden är ganska ljus i Dortmund.

Pep Guardiola ska ha varit skälet till att Götze valde Bayern när nu en rad av Europas storklubbar var redo att köpa tysken för hans lösenpris på 37 miljoner euro. Naturligtvis ett spännande tränarval, och som representerar en fotboll vi alla berörts av.

Det blir en av höstens grejer att följa hur katalanen ska hantera en klubb som redan är på topp och man har svårt att se hur det ska kunna gå att göra det bättre än vad Jupp Heynkes gjort under säsongen, men det är klart att Guardiola lockar.

Samtidigt måste Götze fatta det kontroversiella i att byta inom Tyskland och gå till jätten glufs-glufs som nästan får alla spelare man pekar på. Bara i årets trupp finns exempel på hur man rekryterat: Maneul Neuer, Mario Gomez, Dante, Mandžukić, Pizarro och så vidare, och nu blir Götze nästa man.

I en tid när strömmingarna bland fans över hela Europa går i riktning ”mot den moderna fotbollen” så är det än mer bränsle till den brasan och det är naturligtvis trist för Bundesliga i stort att Bayern bara kan vara med och köpa sönder den största rivalen.

Den typen av dominans är inget som lockar mig, utan det är bara trist. Även om den tyska ligan har en massa positiva beståndsdelar så är en så kraftfull position för en klubb, och som blir än mer cementerad av Uefa:s Financial Fair Play, bara negativ.

Fast i slutändan måste Mario Götze får göra som han vill. Om han känner att steget till Bayern är rätt kliv för honom så är han naturligtvis fri att göra det, oavsett reaktionerna. Ovanpå det så får Dortmund rätt bra betalt, och det enligt en klausul som klubben och han själv kommit överens om.

Det kan aldrig vara okej att man är tvingad att vara kvar i en klubb om man känner att det finns utveckling att hämta någon annanstans. Och om det är pengar som styr så är det bara att acceptera att någon annan vill betala mer, för spelare måste vara fria.

***

Debuterar i podcastvärlden  efter att jag satte mig med Anders Cedhamre som kör Agendasättarna för några veckor sedan. Eurosports redaktionschef kör ett projekt vid sidan där han intervjuar olika personer med anknytning till sportvärlden och via länken ovan hittar ni samtal med Lars Lagerbäck, Anna Brolin, Simon Bank, Frida Nordstrand, Thomas Mattsson, David Fjäll, Jesper Hussfelt, Ola Wenström och många fler.

Efter en dryg timmes samtal kommer jag inte riktigt ihåg allt som vi avhandlade men det var onekligen en annorlunda och kul upplevelse. Om ni vill höra om nyhetsjakt, hets mellan journalister, att bevaka landslaget, hur nära man är landslaget och en hel rad andra ämnen så finns det här

iTunes-länk: https://itunes.apple.com/se/podcast/28-olof-lundh/id568107050?i=152584047&mt=2

Android: http://feeds.feedburner.com/Agendasattarna.

Fotbollschefen Emir Osmanbegovic fick en tuff start på en tv-konferens i Rio de Janeiro inför nästa års VM i fotboll, och det var tur att en skateboardkille kom till undsättning.

***

Körde slutspelet i Grandiosa SM i Fotbollskunskap under tisdagen och det är otroligt vad herrarna kan, vilket ni kan se 14 maj i TV4-Sport då semifinaler, bronsmatch och finalen visas. Vem, som vann? Ja, det är naturligtvis hemligt.

Till avgörandet i Stockholm var det bara män som tagit sig. Varför är inga tjejer med? Är det en typisk grabbsyssla att nörda ner sig? Det borde inte vara så, eller är det något vi gör fel i tävlingens upplägg?

***

Twittrade åt Berättarministeriet under tisdagen och det är ett förbannat bra projekt som stöttar barns skrivande och läsande. Om du är nyfiken, så kan du läsa mer här.

Sir Alex Ferguson ledde på måndagen Manchester United till klubbens 20:e ligatitel när laget slog Aston Villa med 3-0 hemma på Old Trafford. Det har i praktiken varit Uniteds guld ett tag, City föll samman och United ökade, men ett guld ska säkras helt och hållet innan Rooney o Co kan fira på riktigt.

Villa hade egentligen inget att sätta emot och Robin Van Persie hade efter 20 minuter skickat in tre mål och inte bara kopplat ett grepp om att vinna skytteligan och möjligen bli årets spelare utan även gett sin första säsong i United en värdig kröning. Frågan om värvningen av holländaren gav United den skjuts man behövde efter Manchester Citys triumf i fjol.

När jag på twitter skrev att United kunde tacka Van Persie fick jag genast mothugg av en del som lyfte laget och Michael Carrick och man poängterade att Van Persie hade en svacka när United avgjorde. Naturligtvis hade inte holländaren kunnat spela själv, men signalen när United köpte honom och hans start och de följande målen gav en rejäl injektion.

Det finns många spelare som excellerat, nämnde Michael Carrick, David De Gea som har vuxit in i ligan, Rio Ferdinand har gjort en av sina starkaste säsonger på länge och Nemanja Vidic var vass när han var tillbaka, är även svag för Rafael da Silva trots att försvaret ibland svajat och Kagawa och Hernández har bägge blixtrat till. Sedan är det naturligtvis en styrka med 19 olika målskyttar och veteraner som Giggs och Scholes.

Mest imponerad är jag ändå över Sir Alex Ferguson, 71. Tänk att brinna så för sitt jobb och bli så taggad av att vinna en titel att all kraft och energi går in i att ta tillbaka titeln. Fredrik Reinfeldt borde anlita honom som en frontfigur för att vilja och kunna jobba längre, även om den gamle skotten knappast skulle ställa upp för alliansen i en sådan fråga.

Fast det är avundsvärt att ha lågan kvar för ett jobb. Jag fattar att det är ett drömjobb med en rad fördelar, men trycket och pressen att leda en av världens största klubbar och dessutom aldrig bli mätt. Med sina 13 ligatitlar ligger han jämte Arsenal och med bara Liverpool (18) och United framför sig när det gäller ligatriumfer i den engelska fotbollen, och då har alla varit aktiva betydligt längre än Ferguson.

1. Manchester United, 20 ligatitlar

2. Liverpool, 18

3, Arsenal, Sir Alex Fergsuon, 13

5. Everton, 9

6. Aston Villa, 7

Ja, jag vet att Ryan Giggs har varit med och vunnit alla 13 ligatitlarna under Ferguson, men för mig är det något större att ha varit den som satt ihop lag efter lag och gång på gång vunnit. Han må vara en vresig gubbe utåt och kanske inte den som ger några fördelar till andra, men hans driv, vilja och ambition är imponerande sett till att han sedan länge kunde vilat med en drink i näven.

Efter segern mot Villa gav Ferguson den enda presskonferensen efter en ligamatch den här säsongen och han siktade redan på nästa säsong. Ja, herregud, den mannen vilar inte. Frågan hur han ska hantera Rooney är bara en av de svåra grejer han har att brottas med. Trots allt börjar en del av gardet bli till åren och han måste se till att fylla på manskapet, för han är inte nöjd med bara en titel.

Även om Ferguson hade en utstrålning som påverkade, det var få journalister som ens vågade fråga honom något. Den stenhårda blicken bakom en något mindre röd näsa var inte inbjudande, men i själva verket var han oerhört vänlig när han gått i gång. Ihop med Gunnar Larsson sken han upp och bjöd på många bra citat och hade tid, vilket var häftigt.

***

Typiskt att David Cameron ger sig in i Suarez-härvan. Politiker plockar gärna enkla poänger. Som Fredrik Reinfeldt och rövbombningen.

***

Som om det inte räckte med en ny förlust för Djurgården, typiskt nog avgör den ratade Kennedy Igboananike för AIK.

***

Förre Landskrona och Ajax-spelaren Rasmus Lindgren känner Luis Suarez bättre än de flesta och var också upphov till det första bettet som anfallaren tog.

***

Om Mario Götze är klar för Bayern München är det ett tungt slag inte bara för Dortmund utan för Bundesliga. Sedan kan man undra vem som läckte uppgifterna till Bild dagarna innan Bayern och Borussia Dortmund går in i semifinalerna i Champions League? Känslan är att en klubb tjänar mer på det än en annan.

Naturligtvis är det bra för Bayern att veta att man får en rejäl förstärkning och sedan är det positivt att få rubriker om annat än presidenten Uli Hoeness hundratals miljoner på ett konto i Schweiz. Att Bayern hotade att lämna presskonferensen inför CL-semin mot Barcelona om någon frågade om Hoeness är inte min typ av pressfrihet.

***

I det stora hela har Liverpool hanterat skandalen kring Suarez bra.

Liverpool-Chelsea handlade efter slutsignalen bara om Luis Suarez. Den skicklige och kontroversielle anfallaren hade inte bara hunnit bjuda på en straff, vara delaktig i Pools kvittering och ordna en poäng med ett nickmål på tilläggstidens tilläggstid – 96:40 – utan han bet även Chelseas Branislav Ivanovic.

Ja, herregud, och det är inte första gången Suarez hugger till med tänderna. När Liverpool värvade honom från Ajax för tre år sedan så var Uruguays store man avstängd i sju matcher i den holländska ligan för att ha bitit Otman Bakkal.

Överhuvudtaget har Suarez karriär handlat om rätt många kontroverser, allt från handsen i VM 2010 till de olika skandalerna kring bråken med Patrice Evra och så sent som i VM-kvalet i mars, mot Chile, där han uppges ha slagit till Gonzalo Jara. Rubrikerna har tyvärr handlat om mer än bara hans skicklighet framför målet.

Under den pågående säsongen var känslan att han rätat upp sitt rykte. Den 26-årige anfallaren har gjort 23 mål i ligan och är nominerad till årets spelare och hållit sig i från de värsta kontroverserna…åtminstone fram till att han i söndags eftermiddag bet Ivanovic i samband med kamp i straffområdet.

Vad var det som hände? Sa Ivanovic något? Var det helt oprovocerat? Eller finns det något som kan ursäkta beteendet? Ja, sett till hur Liverpools vd Ian Ayre och manager Brendan Rodgers agerade så verkar de inte finnas utrymme för något annat än en total pudel. Den kom också under kvällen när Suarez bad om ursäkt till allt och alla.

Att det dessutom skedde samma vecka som årsdagen av Hillsborough gör inte saken bättre. Luis Suarez dåliga beteende får den processen att hamna i skuggan och det är knappast något som är uppskattat. Supportergrupperingarna som lagt enorm kraft på allt kring tragedin får ingen energi av att se anfallaren bete sig så.

Skickar Liverpool sin stjärna nu? Alan Hansen, Graeme Souness tillhör dem som inte tror att klubben kan behålla Suarez. Kostnaden blir för stor att ha en stjärna som inte går att lita på, och för en klubb som haft det tungt sportsligt under en del år och blivit lidande av ett par ägarbyten så måste man agera för att visa vad man står för.

Undrar om det verkligen blir så? Suarez är kanske Liverpools viktigaste spelare och en spelare med många år framför sig, och att då få ut ett bra värde när man vill bli av med honom är inte lätt. Lägg till att ekonomin inte är den bästa trots nya amerikanska ägare, och att Rodgers haft svårt att få värva i den utsträckning han vill.

Därför tror jag inte Liverpool kommer att sälja Suarez. Kommunikationen under söndagskvällen tyder på det, och ett eventuellt straff från FA kommer man att acceptera. Sedan handlar det snarare om att klubben måste hjälpa honom än mer och hoppas på att han inser vilka problem han har och att han är villig att jobba med sitt uppträdande och i förlängningen sin image.

***

I inget annat ämne än sport hade en utfrågare kommit undan med att vara dåligt påläst som när SvFF-basen Karl-Erik Nilsson var gäst i Ekots lördagsintervju. Bara det att intervjuaren Monica Saarinen inte blivit briefad alternativt tagit fram uppgiften om SvFF först gav klartecken till Alexander Gerndt efter domen, och ändrade sig efter att det blåste till.

Bara tanken på om jag satt mig och intervjuat Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfvén om deras olika förslag och dribblande utan att ha totalkoll på vad som skett. Ja, det hade naturligtvis inte hänt, eftersom det inte rör idrott, men när det gäller sport så kan man ta det med en klackspark.

Sedan trodde jag alla på Ekot hade koll på att inte ställa mer än en fråga åt gången. Rätt lätt för Nilsson att dribbla när han får tre till fyra frågor åt gången, och dessutom med en del värdeladdade ord. Den gamle politikern hanterade det, han svarade i princip inte på något om huliganer, bolagisering och så vidare. Men det är frågan om det är vad fotbollen behöver? En ledare utan visioner?

***

Fotbollskanalen Europa körde en hel del Luis Suarez men även Zlatan-pussen, Fiorentinas återuppståndelse, Malagas kollaps samt St Etiennes första buckla sedan 1981, och massor av mål.

I Fergie Time borrade vi ner oss i Zlatans nästa klubbadress och vi är alla ense om att han vill i väg:

***

Blåvitt fortsätter att excellera med sin cyniska fotboll. Ser nu verkligen fram emot Göteborg-Malmö på torsdag som blir mer än ett klassikermöte mellan Sveriges två framgångsrikaste klubbar, det är en match mellan två olika fotbollsideologier.

***

Kan vara bra att komma ihåg att fotbollen har sina vackra och hoppfulla sidor, som när hela Anfield inför Liverpool-Chelsea uppmärksammade bortgångna Annie Williams, vars son Kevin, 15, dog vid tragedin på Hillsborough, och även offren i Boston med en minuts applåder:

De senaste dagarna har den engelska pressen varit fylld av berättelser om Williams som egentligen inte ville släppa i väg sin 15-åriga son till FA-cupsemifinalen i Sheffield men gav efter. Efter den dagen har hon kämpat för rättvisa för sonen och de andra offren. Gör ont att läsa om en familjs hemska öde och att hon dog utan att fått full upprättelse för sonen.

***

Tänk att HIF mer än halverade Mattias Lindströms lön inför säsongen. Fick han in en målbonus?

***

Leeds Uniteds säsong var över i lördags med en förlust i Birmingham. Det betyder att klubben är kvar i Championship även till hösten vilket fick fansen att fira rejält. Det är mina killar:

***

Apropå att Luis Suarez…är bara några veckor sedan Brendan Rodgers hyllade sin anfallare ”for his amazing appetite”.

Liverpool-Chelsea handlade efter slutsignalen bara om Luis Suarez. Den skicklige och kontroversielle anfallaren hade inte bara hunnit bjuda på en straff, vara delaktig i Pools kvittering och ordna en poäng med ett nickmål på tilläggstidens tilläggstid – 96:40 – utan han bet även Chelseas Branislav Ivanovic.

Ja, herregud, och det är inte första gången Suarez hugger till med tänderna. När Liverpool värvade honom från Ajax för tre år sedan så var Uruguays store man avstängd i sju matcher i den holländska ligan för att ha bitit Otman Bakkal.

Överhuvudtaget har Suarez karriär handlat om rätt många kontroverser, allt från handsen i VM 2010 till de olika skandalerna kring bråken med Patrice Evra och så sent som i VM-kvalet i mars, mot Chile, där han uppges ha slagit till Gonzalo Jara. Rubrikerna har tyvärr handlat om mer än bara hans skicklighet framför målet.

Under den pågående säsongen var känslan att han rätat upp sitt rykte. Den 26-årige anfallaren har gjort 23 mål i ligan och är nominerad till årets spelare och hållit sig i från de värsta kontroverserna…åtminstone fram till att han i söndags eftermiddag bet Ivanovic i samband med kamp i straffområdet.

Vad var det som hände? Sa Ivanovic något? Var det helt oprovocerat? Eller finns det något som kan ursäkta beteendet? Ja, sett till hur Liverpools vd Ian Ayre och manager Brendan Rodgers agerade så verkar de inte finnas utrymme för något annat än en total pudel. Den kom också under kvällen när Suarez bad om ursäkt till allt och alla.

Att det dessutom skedde samma vecka som årsdagen av Hillsborough gör inte saken bättre. Luis Suarez dåliga beteende får den processen att hamna i skuggan och det är knappast något som är uppskattat. Supportergrupperingarna som lagt enorm kraft på allt kring tragedin får ingen energi av att se anfallaren bete sig så.

Skickar Liverpool sin stjärna nu? Alan Hansen, Graeme Souness tillhör dem som inte tror att klubben kan behålla Suarez. Kostnaden blir för stor att ha en stjärna som inte går att lita på, och för en klubb som haft det tungt sportsligt under en del år och blivit lidande av ett par ägarbyten så måste man agera för att visa vad man står för.

Undrar om det verkligen blir så? Suarez är kanske Liverpools viktigaste spelare och en spelare med många år framför sig, och att då få ut ett bra värde när man vill bli av med honom är inte lätt. Lägg till att ekonomin inte är den bästa trots nya amerikanska ägare, och att Rodgers haft svårt att få värva i den utsträckning han vill.

Därför tror jag inte Liverpool kommer att sälja Suarez. Kommunikationen under söndagskvällen tyder på det, och ett eventuellt straff från FA kommer man att acceptera. Sedan handlar det snarare om att klubben måste hjälpa honom än mer och hoppas på att han inser vilka problem han har och att han är villig att jobba med sitt uppträdande och i förlängningen sin image.

***

I inget annat ämne än sport hade en utfrågare kommit undan med att vara dåligt påläst som när SvFF-basen Karl-Erik Nilsson var gäst i Ekots lördagsintervju. Bara det att intervjuaren Monica Saarinen inte blivit briefad alternativt tagit fram uppgiften om SvFF först gav klartecken till Alexander Gerndt efter domen, och ändrade sig efter att det blåste till.

Bara tanken på om jag satt mig och intervjuat Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfvén om deras olika förslag och dribblande utan att ha totalkoll på vad som skett. Ja, det hade naturligtvis inte hänt, eftersom det inte rör idrott, men när det gäller sport så kan man ta det med en klackspark.

Sedan trodde jag alla på Ekot hade koll på att inte ställa mer än en fråga åt gången. Rätt lätt för Nilsson att dribbla när han får tre till fyra frågor åt gången, och dessutom med en del värdeladdade ord. Den gamle politikern hanterade det, han svarade i princip inte på något om huliganer, bolagisering och så vidare. Men det är frågan om det är vad fotbollen behöver? En ledare utan visioner?

***

Fotbollskanalen Europa körde en hel del Luis Suarez men även Zlatan-pussen, Fiorentinas återuppståndelse, Malagas kollaps samt St Etiennes första buckla sedan 1981, och massor av mål.

I Fergie Time borrade vi ner oss i Zlatans nästa klubbadress och vi är alla ense om att han vill i väg:

***

Blåvitt fortsätter att excellera med sin cyniska fotboll. Ser nu verkligen fram emot Göteborg-Malmö på torsdag som blir mer än ett klassikermöte mellan Sveriges två framgångsrikaste klubbar, det är en match mellan två olika fotbollsideologier.

***

Kan vara bra att komma ihåg att fotbollen har sina vackra och hoppfulla sidor, som när hela Anfield inför Liverpool-Chelsea uppmärksammade bortgångna Annie Williams, vars son Kevin, 15, dog vid tragedin på Hillsborough, och även offren i Boston med en minuts applåder:

De senaste dagarna har den engelska pressen varit fylld av berättelser om Williams som egentligen inte ville släppa i väg sin 15-åriga son till FA-cupsemifinalen i Sheffield men gav efter. Efter den dagen har hon kämpat för rättvisa för sonen och de andra offren. Gör ont att läsa om en familjs hemska öde och att hon dog utan att fått full upprättelse för sonen.

***

Tänk att HIF mer än halverade Mattias Lindströms lön inför säsongen. Fick han in en målbonus?

***

Leeds Uniteds säsong var över i lördags med en förlust i Birmingham. Det betyder att klubben är kvar i Championship även till hösten vilket fick fansen att fira rejält. Det är mina killar:

***

Apropå att Luis Suarez…är bara några veckor sedan Brendan Rodgers hyllade sin anfallare ”for his amazing appetite”.