Olof Lundhs blogg

Nyhetsspäckat dygn med Allardyce, Jannes trupp och Besvärsnämnden

Sam Allardyce fick som väntat lämna posten som Englands förbundskapten. ”Big Sam” hann med en VM-kvalmatch (seger mot Slovakien) och 67 dagar på posten innan Daily Telegraph kunde publicera smygfilmat snack mellan Allardyce tilltänkta investerare i fotboll.

Om man bortser från att han talade illa om Gary Neville, Roy Hodgson, Wembley och prins Harry så är det givet att det var försvårande för Allardyce att han mötte investerare från Asien för att dels prata om ett extraknäck som skulle ge resor dit och runt fem miljoner kronor om året, dels att han talade om att man kan kringgå regelverket som hindrar tredjepartsägande av spelare.

Helheten blev en rejäl uppförsbacke för både det engelska förbundet och för Sam Allardyce. Lägg till att många kritiker ifrågasatt utnämningen av Allardyce, inte minst för att den dåvarande Bolton-managern i BBC 2006 pekades ut som en av dem som tog emot betalning av agenter för att köpa vissa spelare. Att FA helt enkelt tog en risk när man utnämnde Allardyce.

Därför kunde det engelska förbundet bara agera på ett sätt i slutändan, även om man försöker få ut att partnerna gemensamt kom fram till att bryta kontraktet. FA har på senare år gått hårt åt både Uefa och Fifa och pekat på att de organisationerna inte haft rent mjöl i sina påsar. Efter Allardyce sätt att uttala sig var det i det närmaste omöjligt att behålla honom.

Själv mest fascinerad av att Sam Allardyce inte var nöjd med sitt drömjobb och de 36 miljoner kronor som det betalade i årslön utan kände ett behov att jaga extraknäck. Den jakten på stålar verkar engelsk fotboll aldrig lämna, och att det finns en känsla av att mycket vill ha mer, mycket mer. Även Sven-Göran Eriksson föll på det greppet.

Sam Allardyce skyller på att han fastnade i en riggad fälla men han dök trots allt upp med två rådgivare på mötet. Det var inte direkt för att bara utbyta artigheter och snacka skit som parterna träffades. Det handlade om att Englands manager var sugen på mer pengar och därmed riskerade han sitt eget jobb.

Daily Telegraph har i dag fortsatt med sin granskning under rubriken ”Football for sale” och det handlar om åtta före detta managers som pekas ut utan att de namnges. Man utlovar mer, men just dag två kändes en aning tom men visar också på svårigheten att granska den här världen där inblandade på något sätt anger sig själva.

Precis som att det är svårt att granska föreningar och förbund i Sverige är det svårt att få insyn i klubbar i England som är stora företag. Insynen är bristfällig och det handlar om att någon berättar och helst kan backa upp det med dokument, men när det är utländska bankkonton är det en rejäl utmaning.

Har vi en liknande kultur som i England även här i Sverige? Det vore naivt att tro att man från svensk horisont skulle kunna stänga ut det här. Precis som att riggade matcher finns i Sverige och sprider sig hit så förekommer det konstiga affärer och turer vid spelaraffärer även här. Dock är det betydligt mindre pengar här.

Hade då journalistiken fungerat i Sverige? Ja, smygfilmat är alltid lätt att ifrågasätta men i fallet med att belysa en värld som är svår att få inblick i är det kanske enda möjligheten. Men för mig är det fel att lura in någon i en fälla där man lockar med en affär och syftet är att personen i fråga ska falla. Därför tror jag att det hade varit svårt i Sverige.

Sportsligt får Gareth Southgate ta över jobbet som förbundskapten på kort sikt. Tanken är att han leder landslaget i tre VM-kvalmatcher och en träningsmatch i höst samtidigt som förbundet letar efter en ersättare. Om det blir en engelsman? Ja, det är Eddie Howe som är hetast i så fall men väldigt ung för det jobbet även om Steve Bruce och Alan Pardew står i lägre odds.

FA gick på Sam Allardyce efter Roy Hodgson som i sin tur var en kursomläggning efter Fabio Capello där Steve McLaren varit ett kort mellanspel efter Svennis. Fakta är att engelska tränare har allt svårare att göra sig gällande, och frågan är vad FA vill ha? Ja, framgångar givetvis men det är svårt för det engelska landslaget att uppnå och det oavsett vad tränaren heter.

***

Sverige VM-kvalar mot FrankrikeStade de France 11 november. Matchen är flyttad, egentligen skulle den spelats 13 november. Det var dock årsdagen för de hemska terrordåden i Paris i fjol och där självmordsbombare försökte ta sig in på nationalarenan när Frankrike mötte Tyskland. Därför valde franska förbundet att flytta speldagen.

Under landslagssamlingen i november kommer Sverige även spela ytterligare en landskamp, en träningsmatch, och det blir borta. Var? Ännu inte bestämt, men med tanke på att Fotbollsgalan är flyttad till 21 november kan hela samlingen hamna i utlandet.

***

Bra jobb av Expressen att ta fram missnöjet med Pia Sundhage bland alla allsvenska klubbar. Sedan är det inte klubbarna utan SvFF som ska bestämma vem som är förbundskapten. Vore fel att skifta nu med nio månader till EM i Holland.

***

Pontus Jansson klev av skadad i paus mot Bristol City. Då släppte Leeds in mål och förlorade. Oroande för Gustav Engvall och Joel Ekstrand att de inte tog plats i Citys 18-mannatrupp.

***

Att flytta Fotbollsgalan till 21 november är för att få hem alla stjärnor i Pia Sundhages landslag som tog OS-silver. Nu krockar galan istället med herrarnas Champions League så räkna bort en hel del av Janne Anderssons spelare då klubbarna disponerar dem och inte behöver släppa dem.

Dessutom lär de flesta allsvenska spelare vara på semester tre veckor efter Allsvenskans slut. Zlatan som spelar Europa League på torsdagen kanske kommer? För ingen annan kan få Guldbollen. Just datumen kring Fotbollsgalan är som ett litet täcke, hur man än flyttar så blir det en glipa.

***

SvFF sänker priserna på biljetterna till Sverige-Bulgarien. Ett kliv i rätt riktning för att försöka locka ännu mer folk till Friends Arena för att se landslaget. Även om Sverige-Holland lockade bra med folk i ett internationellt perspektiv faller ju hela tanken med att gå från Råsunda till Friends Arena om man inte går över 40 000 åskådare.

Däremot är det öppna och nya landslaget inte bara öppet. Från början hade SvFF tänkt att köra en mediafri dag efter matchen mot Luxemburg, men man petade in Jonas Thern som scoutat Bulgarien på lördagens kväll. På söndagen kör man endast Janne Andersson och en spelare vid ett podium efter en stängd träning.

Tror man hade vunnit mer på att köra fram några spelare till, antingen på lördagen eller söndagen. För i den mixade zonen efter fredagens VM-kval blir fokus givetvis på den spelade matchen. Om man vill utnyttja medierna till att försöka bygga landslaget så hade man tänkt annorlunda, men öppenheten har uppenbarligen en gräns.

***

Martin Olsson och Ola Toivonen tillbaka. Sam Larsson inkallad. Dessutom plats för Albin Ekdal som lämnade förra samlingen skadad. Förbundskapten Janne Andersson dumpade samtidigt Emir Kujovic, Isaac Kiese Thelin, Oscar Lewicki, inkallade Victor Claesson och skadade Niklas Hult.

En trupp som måste fixa sex poäng mot Luxemburg och Bulgarien. Kan inte säga att jag saknar någon direkt, även om en formstark och hel Rasmus Elm hade varit bra, och gillar att Oscar Wendt är tänkt att användas högre upp i planen. Är Sam Larsson rätt man på den här nivån? Blir ett bra test.

Det är synd att Kujovic inte får speltid för han är en anfallare som hade varit en tillgång. Utan Kiese Thelin och Kujovic så saknar Sverige en mer target-player och det är en brist. Särskilt om man ser till att man ska möta ett backande Luxemburg och möjligen även ett defensivt Bulgarien.

***

U21-landslaget spelar två helt avgörande matcher kommande vecka. Först Estland borta och sedan Kroatien hemma. Den sistnämnda matchen på Vångavallen i Trelleborg…av alla ställen. Fast det är som Håkan Ericsson säger, det är svårt att hitta arenor som vill ta emot och kan ställa upp med allt som krävs.

Hoppas verkligen landslaget klarar av att nå EM i Polen nästa sommar. Vid sex poäng är man helt klart, men även fyra poäng kan räcka till playoff nu när EM är utökat till tolv lag jämfört åtta lag tidigare. Truppen känns lovande även om det är brist på speltid för en del och Estland bör man klara av och på så sätt ge sig själv ett rent avgörande mot Kroatien.

***

Janne Andersson hoppade till när Expressens Mathias Lühr frågade om Sam Allardyce och röran han satt sig i. Den svenske förbundskaptenen tolkade det som om Lühr antydde att han gjort något liknande…men den typen av frågor måste en förbundskapten kunna hantera.

***

Besvärsnämnden fastställde att Jönköping-Östersund slutade 1-1 efter att Disciplinnämnden tidigare i höst dömt 3-0 till ÖFK. Känns logiskt med 1-1, men regelverket är diffust och inte tillräckligt genomtänkt. I grunden borde man spela klart alla matcher, om de så ska spelas utan publik, och låta det avgöras på planen.

Bakgrunden är den avbrutna matchen mellan Jönköping och Östersund från i mitten av augusti då en 17-årig kille hoppade in på planen och attackerade ÖFK:s målvakt i matchens slutskede då ställningen var 1-1. Att Besvärsnämnden nu går på Jönköpings och SvFF:s Riksombuds linje är vettigt.

Samtidigt behöver svensk fotboll ta det här regelverket ett varv till. Det är svårt att definiera en supporter kontra en besökare och öppnar för oklarheter. Tänk att Malmö FF tidigare i år fick två poäng av Dn efter att man bedömt att en Blåvitt-supporter kastat knallskottet mot Tobias Sana. Man borde ha spelat klart matchen.

Man kommer aldrig att kunna täta alla luckor, men som det är nu är regelsystemet för godtyckligt. Tyvärr behöver man ha ett sådant här regelverk, och då måste det vara bättre på att täcka upp nya situationer och undvika att vissa klubbar är större vinnare än andra.

Grundregeln måste vara att ALLTID spela klart matchen, även om det inte går att få exakt samma förutsättningar, och på så sätt uppnå största möjliga sportsliga rättvisa. Den exakta rättvisan går aldrig att uppnå, men om Jönköping och ÖFK spelat de sista minuterna precis som Blåvitt-MFF spelat klart hade det varit bättre.

olof.lundh
0 kommentarer

En fotbollsnyhet som förgyllde måndagen

Andra måndagen i rad så var det en grymt bra nyhet på jobbet. Förra måndagen förlängde TV4 och C More med SHL och det återstår nu åtta år med hockeyns högsta serie vilket är en viktigt rättighet för C More. Under veckan så förlängde man även med hockeyallsvenskan.

Under måndagen presenterade EM-kvalet 2018-19 och VM-kvalet 2020-21 samt nya skapelsen League of Nations. Här är innehållet i det mäktiga avtalet som innebär att det blir väldigt mycket landslagsfotboll i C More och TV4. Inte bara Sveriges landskamper utan även de andra nationernas landslag:

• Tio landskamper med Sverige per år.

• Alla matcher i kvalet till fotbolls-EM 2020.

• Alla matcher för europeiska länder i kvalet till fotbolls-VM 2022.

• Alla matcher i nya Uefa Nations League, som ersätter vänskapslandskamperna, och gör alla matcher viktiga.

• Cirka 35 matchdagar landskamper per år och 250 landskamper per säsong.

• Formatet ”Week of football” – en sammanhållen vecka med 54 landslagsmatcher i EM-/VM-kval- och/eller Uefa Nations League-matcher. Varje landslag spelar under en sådan vecka 2 matcher. 3 Week of football under hösten 2018, 5 Week of football under 2019, följt av play off och träningsmatcher inför EM 2020.

Får inte glömma att TV4/C More redan har rättigheterna till EM 2017 (damer), VM 2018 (herrar), VM 2019 (damer), EM 2020 (herrar) och VM 2022 (herrar). En del av mästerskapen delar man med SVT, en del har man på egen hand. Redan nu vet vi att Sverige är med i EM 2017 nästa sommar.

Eftersom jag jobbat på TV4 när vi sålt landskamper och släppt rättigheter är det oerhört kul att se att ledningen tror på idrott som en viktig del för att bygga TV4 och C More. Hoppas naturligtvis att det ska förbli så, även om jag fattar att det handlar om affärer. Om inte tittare strömmar till eller man inte säljer abonnemang så är det svårt att motivera affärerna.

Så det är givetvis en del tryck på TV4/C More när nu ägarna Bonniers ger klartecken för att gå in tungt på några viktiga och stora rättigheter. En press man givetvis hellre har än ser hur konkurrenter disponerar rättigheter för landslag och ligor på bästa sätt. Därför är det en glädjens dag, men det ska betalas också.

Samtidigt är det aktörer likt SHL och Uefa som driver på 0ch vill ha mer och mer betalt för rättigheterna. Konkurrensen är tuff i Sverige med både TV4-Gruppen och MTG-Viasat som har betal-tv och en utmanare som Discovery (äger Kanal 5 och Eurosport) och det måste vara en dröm för dem som säljer. Man kan driva på priserna uppåt.

I en tid när teknikutvecklingen gjort att det är direktsänd sport och underhållning som Melodifestivalen och Idol och Let’s Dance drar tittare så är det svårt för tv-kanaler att stå vid sidan när det är stora och viktiga rättigheter som är till salu. Upp till oss som jobbar med rättigheterna att ta hand om dem på bästa sätt, men det är något som bara är roligt.

En del kanske undrar om Allsvenskan? Den tillhör C More och TV4 till och med 2019. Så det återstår över tre säsonger till men det är klart att man gärna får förlänga i god tid. Samtidigt kanske svårt för Sef att veta vilket som är bästa läget att sälja rättigheten för att maxa, närmast av de stora att komma ut på marknaden är Champions League.

Priset på rättigheterna? Ja, det är inte så att någon berättar det för mig så jag får gå lite omvägar för att få en känsla kring var de ligger. Det enda man kan vara säker på är att det inte blivit billigare sedan man senast sålde dem. Tacksam att jag inte behöver fundera på att få affären att gå ihop, för det är en utmaning.

***

Lisa Dahlkvist är gäst 117 i podden Lundh, och du lyssnar via denna länk. Landslagsmittfältaren var tongivande när Pia Sundhages gäng bärgade ett OS-silver i Rio de Janeiro, inte minst med sina avgörande straffar mot både USA och Brasilien.

Straffspecialisten berättar att det var en ren slump att hon slog den sista straffen, att Hope Solos handskpsykning var okej och att USA:s målvakt straffats för hårt, att Tyskland är ett svårförklarat spöke för Sverige och hur hon upplevde turerna kring när hon blev benämnd som Sven ”Dala” Dahlkvists dotter.

I podden talar Lisa Dahlkvist om att hon egentligen tänkte lägga av i landslaget efter VM 2015 då Pia Sundhage inte satsade på henne, att hon anser att Sundhage ska fortsätta över EM-slutspelet, att de unga spelarna kommer att vara ännu bättre nästa sommar och att Rosengård-tränaren Jack Majgaard Jensen har fel när han ifrågasätter det svenska defensiva spelet.

Dessutom säger Dahlkvist att hon vill att Örebro SK och KIF Örebro ska slås ihop för att möta konkurrensen på kontinenten, om hierarkin i Paris SG, om bristen på publik i Allsvenskan, om alla klubbyten, om turerna i Tyresö och att förutsättningarna som heltidsproffs bara blivit bättre och bättre.

Podden #Lundh är uppe i 117 avsnitt sedan starten och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat Rubarth och de flesta avsnitt senaste halvåret och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Pontus Jansson har på några matcher cementerat sig som hjälte i Leeds. Fyra raka segrar och uppoffrande spel hjälper till.

***

Malmö FF avgör sent gång på gång. Kan det räcka? Skadorna på Rosenberg och Christiansen oroar naturligtvis klubben och det är givet att en säsong där Sverige både är med i EM och i OS (ingen paus där dock) så blir spelschemat pressat.

Det är svårt att förstå att SvFF går rakt mot forskningen som är tydlig gällande vad brist på återhämtning gör för skaderisken. Kan inte riktigt se att det ska handla om att spela från februari till november för att kunna få in någon extra dag i spelschemat.

***

Tisdag 14:00 tar Janne Andersson ut VM-kvaltruppen till mötena med Luxemburg och Bulgarien. Oscar Lewicki och Emir Kujovic platser är under hot. Kanske finns det plats för Rasmus Elm? Sam Larsson? Isaac Kiese Thelin lär vara med från start. Martin Olsson också?

***

Var med på Bokmässan i Göteborg i helgen och det var kul att följa cirkusen på plats även om det kändes som att vara en spigg i Atlanten om man ser till hur många författare och utställare som fanns där, och vilka giganter det är som drar folk. Leif GW Persson, Ernst, Schulmans, Clara Henry, Fredrik Backman, Ingemar Stenmark och så vidare. Man blir ödmjuk inför hur många som skriver böcker och dessutom många bra böcker.

Att då möta läsare som var nöjda eller ville köpa signerade ex av ”Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll” var en verklig boost även om jag var med om en signering med en såld bok och i övrigt tomt. Samtidigt var det inte så hela tiden, och även om fotboll och idrott är stort och populärt är det kanske inte så stort i just böckernas värld, även om Stenmark drog folk.

Mats Rubarth var på plats och signerade sin självbiografi och även bröderna Kenta och Billy Ohlsson hade en sittning i en av många montrar på mässan där duon signerade sin bok om sex decennier i Bajens tjänst. Nanne Bergstrand fick sig en rejäl omgång i slutet av boken, uppenbart att Ohlssons vill se en annan fotboll.

Sprang även på Blåvitt-tränaren Jörgen Lennartsson som var där och shoppade böcker. Han jagar mest ledarskapsböcker för att läsa mellan säsongerna men även en del skönlitteratur som han plöjer under säsongen. Framför allt hyllade han NBA-tränaren Phil Jacksons bok om elva ringar (som man får när man vinner).

En annan fotbollsprofil i Göteborg var Glenn Schiller, men honom träffade jag i baren på Park Avenue. Det är där Bokmässan fortsätter på kvällar och nätter. Hans fru Monika Ahlberg är vass på kokböcker och var där och jobbade medan Glenn var medföljande och på synnerligen gott humör.

Alltid kul att besöka en värld som är ny och det gav mersmak. Kanske får sätta mig under 2017 och skriva en ny bok. Fram till dess väntar en signering på NK onsdag kväll 28 september och på Akademibokhandeln på Mall of Scandinavia 10 oktober, inför VM-kvalet mot Bulgarien.

olof.lundh
0 kommentarer

Tio år sedan de första stapplande stegen i Fotbollskanalens tjänst

Mats Rubarth var gäst i podd 116 av Lundh. Den förre AIK:aren släpper sin självbiografi på helgens Bokmässa och då passade jag på att podda med honom. Han är inte urtypen för en fotbollsspelare och är dessutom en person som reflekterat om en hel del vilket borgade för ett intressant samtal.

I podden berättar Rubarth om varför han aldrig kände sig helt hemma i fotbollsvärlden, om att inte vilja vara ”grabbig” och snärta med handdukar, om att leva på inspiration, om hur han förändrades när han klev in på planen och hur det är att ställa om till ett liv utan fotboll.

Dessutom berättar Rubarth om hur AIK-basen Stefan Söderberg fick ur honom lönen, varför han nobbade bud från Norge, Danmark, Holland och USA, om medspelarna och tränarnas reaktioner på hans utvisningar, om när Blåvitt försökte värva honom från AIK och varför han är glad att han spelade så länge i AIK.

Mats Rubarth är även öppen om att det sved när AIK vann SM-guld året efter att han slutat, om hur dåligt förberedd han var när A-landslaget kallade och om baksidan med att spela för en storklubb där man kan bli tillsagd om man är ute och tar en öl och där en Bajen-supporter tryckte upp honom mot väggen efter ett derby.

Podden #Lundh är uppe i 116 avsnitt sedan starten och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat Rubarth och de flesta avsnitt senaste halvåret och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Pressen på Malmö FF inför mötet med Elfsborg

***

Vad är Alexander Isak värd? AIK sitter på en Zlatan-liknande spelare och med tanke på att 17-åringen snittat mål i varannan start och dessutom går in och äger derbyt mot Djurgården så sitter klubbens sportchef Björn Wesström i ett delikat läge. För det är klubbar från de största ligorna som kollar in talangen och kan vilja värva honom och då betala bra.

Frågan är om inte priset i dag är snäppet under Zlatan som kostade 82 miljoner kronor när Ajax värvade honom i mars 2001, även om han först flyttade på sommaren. Över 50 miljoner kronor borde vara givet för en sådan talang, och det är så att åldern innebär att priset går upp. Ändå är Isak långt från de dyraste tonåringarna i världen

Med tanke på att anfallaren bara förlängde sitt kontrakt med ett år, från att gå ut i december 2017 till december 2018, när han fick ett A-lagskontrakt så är det troligt att Isak har koll på sitt värde och vill ha en möjlighet att flytta. Han hade ett starkt förhandlingsläge med AIK och det avspeglade sig i kontraktets längd.

Naturligtvis är det inte givet att han ska flytta för att få bästa sportsliga utveckling. Snarare är minst en säsong till i AIK antagligen det bästa, men det är inte lätt att stå emot när storklubbar från Italien, Spanien, England, Holland och Tyskland lägger fram kontrakt som innebär pengar på en helt annan nivå och dessutom med satsningar som från håll ser lovande ut. I jakten på spelare lovar man ofta fylligt.

Att välja rätt klubb är dock inte lätt, för emellanåt kan man inte skydda sig mot att en tränare får sparken, klubben byte ledning eller att resultaten går emot och spelet läggs om. Eller att tränaren inte vill ha spelaren. Plötsligt så sitter man i frysboxen. Norrmannen Martin Ödegaard, som bara är ett år äldre än Isak, är ett exempel på att det är lätt att trampa fel när hela Europa jagar en.

Apropå Ödegaard så betalade Real Madrid 30 miljoner kronor till Strömsgodset, där han gjort fem mål på 23 matcher, ta bara att är Isak är uppe på sex mål redan och att spela för AIK smäller högre. Visst, den norska klubben kan få upp till 30 miljoner till om norrmannen spelar och tar olika kliv men i dagsläget känns det avslägset från Reals andralag.

Rådet till Isak är väl att försöka få någon klubb att värva en och sedan låna ut en till AIK så man kan fortsätta utvecklas i en miljö man känner till och där man kan ta kliven i lagom takt. Om det går att lösa? Allt går, och AIK är en klubb som spelar stora matcher och jagar i toppen och det är inte fel när man inte ens gått ut gymnasiet.

Viktigt att påpeka att det inte finns några rätt eller fel i den här världen. Det går så oerhört snabbt och det är lätt att glömma att Ajax efter Zlatans första år i klubben ville sälja honom för man var missnöjda och att en affär var på gång med Middlesbrough. Frågan om hans utväxling varit likadan efter det? Istället blev han kvar och istället var det Midos karriär som spårade ut.

Om vi bortser från affärer och klubbval. Vilket derby Isak gjorde. Så imponerande. AIK var dessutom klart vassare än Djurgården som inte var sig likt jämfört med i segern mot Malmö FF. Även om Dif åt sig in i matchen vid ställningen 0-1 så var det ändå AIK som hela tiden hade spetsen och vann rättvist. Sista målet av Obasi var klass, men vad gjorde Dif-försvaret? Sex man…och ingen järnkamin.

***

Någon som har tips på hur man äter popcorn på annat sätt än mula in det? Tar tacksam emot tips.

***

Skrev det förra veckan och skriver det igen: IFK Norrköpings prestation 2016 är större än 2015 då man vann SM-guld.

***

Helsingborgs IF hade flyt mot Sundsvall. Räcker det? Såg bara delar av matchen, men det lilla jag såg imponerade inte spelmässigt men tre sådana poäng kan ge en rejäl boost. Spännande att kampen om kvalet lever.

***

Det är tur att sociala medier påminner om att det tiden går. Även om jag och Tobias Rosvall pratade om det för någon månad sedan så var det Linkedin som fick mig att komma ihåg att i dag är det exakt tio år sedan jag klev in på TV4 första gången. Fredagen 22 september sade jag upp mig från Expressen och lämnade in datorn och åkte sedan till Tegeluddsvägen.

Det var nervöst och egentligen ett helt oskrivet blad i vad jag skulle göra. Tanken var att jag mest skulle styra och utveckla sajten Fotbollskanalen.se men att det inte skulle finnas tid till journalistik i jobbet. Jag såg till att få in även en hel del av journalistiken i jobbet och det blev till slut ganska bra även om det inte varit någon rak resa.

Bakgrunden var att TV4 våren 2006 köpt en massa fotbollsrättigheter till svensk fotboll och insåg att man behövde finnas på nätet för att ta hand om dem och försöka tjäna pengar på dem. Under sommaren hade man kommit på att man skulle starta en sajt och ett tv-program med samma namn: Fotbollskanalen, och i den processen var inte jag inblandad, men någon fastnade för mitt namn när man skulle dra i gång.

Då var jag i Expressens frysbox sedan jag hade gjort fel gällande ett extraknäck för agenten Kent Carlzon. Jag hade skrivit texter på svenska och engelska om spelare till hans hemsida och det gjorde att Expressen tog bort mig från mitt jobb som fotbollsreporter på sporten och jag hade varit ledig ett halvår (via komp och semester). När jag kom tillbaka till tidningen efter sommaren för att jobba som nyhetsreporter ringde TV4.

I slutet av september tackade jag ja till erbjudandet från Mattias Fyrenius om att driva sajten Fotbollskanalen och fick en provanställning på sex månader med sänkt lön. Löftet var att om jag fick fart på Fotbollskanalen både besöksmässigt och ekonomiskt under den tiden så skulle jag bli anställd. Vet att Ekwall breakade nyheten om min flytt på sin blogg men jag hittar inte inlägget.

Ekwall betygsatte även min klädsel när jag två dagar senare var med i det första programmet som hette Fotbollskanalen och gick sent på söndagskvällen. Då var det ett debattprogram och chefen Per Nunstedt som skissat på det väckte ont blod genom att ha Robbie Fowler sniffandes en vit kortlinje som målfirande i vinjetten, men tanken var att programmet skulle sticka ut lite och ge sajten kännedom.

Ola Wenström var ständig programledare och på den tiden var Magnus Hedman ofta gäst, sedermera Hasse Backe eller Pontus Kåmark, och jag skulle med dator i knät hålla kontakt med tittarna och följa snacket. Lägg till att vi bjöd in en gäst till varje program och vi snackade om något ämne i varje program.

Kalmar FF:s La Manga-film gick bäst när det gällde att skapa rubriker i Expressen, Barometern och Aftonbladet. Kul att läsa krönikor på SvenskaFans från våren 2007 för att förstå hur filmen skakade om, ett och två. Här ser ni det klassiska programmet där Henrik Rydström o Co lekte regissörer:

Bästa var att Kalmar FF i efterhand insåg att publiciteten varit så bra att Nanne Bergstrand undrade om inte spelarna ville göra en ny film påföljande år, från Aftonbladet och Expressen. Så i mitt uppdrag på TV4 ingick även att vara med en del i tv och den delen växte med tiden och efter några år fick jag även lägga undan datorn och det blev inte lika viktig del av arbetet när jag var med i rutan.

Tv-programmet Fotbollskanalen blev Fotbollskanalen Europa hösten 2008 när Per Nunstedt och Ola Wenström lämnat TV4 för Viasat. Emir Osmanbegovic blev fotbollschef och han stöpte om programmet och det blev mycket lyckat. Han var även kreativ i att ta fram Superlive och en del andra roliga upplägg. Jag och Ekwall körde Ekwall vs Lundh och en massa annat genom åren.

Parallellt pågick jobbet med sajten. De första två åren på TV4 vill jag inte göra igen, om man säger så, även om det var kul så var det jobb hela tiden. Dessutom nervöst eftersom jag inte visste om det skulle bli en anställning, och man kan väl säga att den osäkerheten var en rejäl brasa och det gjorde att jag låg i med jobbet. Det var allt från att jaga nyheter, styra upp redaktörandet, träffa kunder och vara med i olika tv-sändningar med en dator i knät.

Hade ingen koll på hur liten och okänd sajten var från start – veckosiffror på under 30 000 unika besökare – och hade jag fattat det hade jag nog tvekat, men ibland är det bra att inte känna till allt och bara köra på. Inte ens när vi fick ett bra genomslag av nyheten om Henrik Larsson till Manchester United i december 2006 så hade sajten mer än 11 000 klick under den dagen.

Men det gick till slut och när jag under våren 2007 skrev på en anställning med TV4 var det både skönt och ett kvitto på att arbetet gett effekt. Robert Laul var inne på samma spår i Resumé sommaren 2007. Fotbollskanalen.se blev med tiden en spelare i fotbolls-Sverige och givetvis var TV4 en stark motor men det går inte av sig självt att se till att det finns bra och relevant innehåll som fyller sajten 24/7.

Kunde aldrig drömma om den utveckling som varit och är absolut inte ensam i det jobbet som gjorts utan det är oerhört många som varit delaktiga i att placera Fotbollskanalen där den befinner sig, inte minst Katarina Koritz som drev på sajten i många år. Däremot är jag nog ensam om att ha varit med från starten i källaren på TV4, eller i varje fall en våning ner och en bra bit från Sporten, där jag satt och skissade fram sajten hösten 2006. Den lanserades i mars 2007 och levde fram till i juni 2015.

Som så ofta handlade det om tur och tillfälligheter och när vi drog i gång så var fortfarande kvällstidningarna inriktade på papperstidningen och morgontidningarna skötte inte nätet ens med vänster hand. Det fanns en lucka för Fotbollskanalen och den tog vi och det är rätt häftigt att inse att vi etablerat något starkt trots att vi var rätt få från starten. Första året var det bara jag, Pierre Matteoni och Karl Romanus som rattade sajtverksamheten och Bella Tidblad var den närmaste chefen.

Sedan tre år tillbaka är jag inte alls involverad i den dagliga driften av sajten längre även om jag fortfarande bloggar, poddar, krönikerar och skriver en del artiklar som är kopplat till Fotbollskanalen. I dag är det Tobias Rosvall som styr och ställer, mejla honom på tobias.rosvall@tv4.se om ni har idéer, tankar eller frågor och det är bra att nya krafter kommer in och tar tag i jobbet som hela tiden måste utvecklas.

Att bara kunna ägna mig åt journalistik är en lyx och det är ett jobb jag verkligen älskar. Sedan vet jag att inget är givet och att det gäller att vara på tå för att hänga med. Ur det perspektivet är det bra att inte fundera för mycket på det som varit och att tiden gått utan titta framåt. Men jag gjorde ett undantag i dag på grund av, eller tack vare, Linkedin där folk automatgratulerade på årsdagen av min anställning.

olof.lundh
0 kommentarer

Sef vill ha sovjetiskt styre – men Peking visar klass trots tapp

AIK:s Rikard Norling är veckans poddgäst. Här lyssnar du på avsnittet med honom. Han berättar om sin utveckling som både tränare och människa och erkänner en hel del fel från senast han var i klubben. Då han lade sig saker han inte hade med att göra, jagade spelarna för vad de åt och drack och ”inte var snäll” mot Ola Andersson och han vill be förre AIK-basen Per Bystedt om ursäkt.

Norling ger även en rätt osminkad bild av sin tid i Malmö FF. Där Norling kände sig som en nödlösning från start och inte kände sig fullt ut accepterad av alla delar av klubben trots framgångarna. Lägg till hans överraskande avhopp efter SM-guldet 2013, som fick MFF-ledningen att uppträda kyligt mot honom i somras, och det finns en del att lyssna på för MFF-intresserade.

Dessutom ger Norling sin syn på en mängd saker inom svensk fotboll och även om han uttrycker det som om att han är imponerad av Hammarbys Nanne Bergstrand så framgår det rätt tydligt att den cyniska fotbollen som Bajen spelat på sistone inte står högt i kurs. Fansfavoriten Norling säger också att han är rädd för att bengaler ska skada någon och att barnen inte får gå på alla AIK-matcher.

Podden #Lundh är uppe i 115 avsnitt sedan starten och ALLA avsnitt finns här och bland gästerna finns SVT:s Daniel Nannskog och nye förbundskaptenen Janne Andersson, hans två scouter Jonas Thern och Tom Prahl, spelare som Oscar Wendt, Ludwig Augustinsson, Andreas Granqvist, Patrik Carlgren och Emir Kujovic, journalister som Erik Niva och Robert Laul och inrikesminister Anders Ygeman.

***

Stefan Lundin är sportdirektör för Svensk Elitfotboll och nu vill att klubbarna gemensamt ska stoppa försäljningar av spelare för att få svenska klubbar att nå gruppspelet i Champions League och Europa League med en större regelbundenhet. Allt enligt en intervju på Viasatsport. Bakgrunden är att inga svenska klubbar är med när gruppspelet drar i gång för första gången på fem år.

Tyvärr hänger inte Sef med i verkligheten och försöker istället stänga den ute. Det är bara två år sedan Lundins chef Lars-Christer Olsson ville att klubbarna skulle bänka spelare som vägrade förlänga sina kontrakt. Däremot fanns det ingen tanke på de spelare vars klubbar vägra förlänga kontrakten, utan det här skulle vara en ensidig rättighet för klubbarna.

Blir mörkrädd när jag ser att några av svensk fotbolls högsta företrädare förespråkar lösningar som dels strider mot EU-rätten om fri rörlighet, dels knappast genererar någon större motivation från spelare som kommer att stoppas från att ta ett kliv de är sugna på och kanske inte får fler möjligheter till. Eller att man vill tvinga dem att förlänga men utan att ge något tillbaka.

Om klubbar ska spela ”hardball” med spelarna så får de kanske sluta ta Bosman-spelare på egen hand. Naturligtvis ska kontrakt respekteras och i fallet med Emir Kujovic så var det en sista möjlighet att ta in pengar och det var något spelaren drömde om. Att IFK Norrköping inte hade några pengar att stå emot försäljningar av Alexander Fransson och Arnór Ingvi Traustason är en verklighet som är svår att ändra på.

Givetvis har svensk klubbfotboll problem men det kan vara värt att påminna om att FC Köpenhamn är enda nordiska lag som är med i något av gruppspelen, den här gången i Champions League. Det går också att påpeka att man ska bli bättre på att ta betalt men det är svårt för klubbar utan pengar att stå emot när det är tomt i kassan och man ska klara elitlicensen.

Vägen fram är inte att agera sovjetiskt och försöka stänga ute världen. Man kan påminna om att Malmö FF nådde Champions League både 2014 och 2015 trots att man sålde enormt många spelare inför bägge säsongerna. Få trodde på MFF inför 2014 när man tappade tränare, sportchef, vd, lagkapten och en rad spelare och ändå klarade man av klivet.

Apropå Stefan Lundin kan det vara värt att påminna om att han lämnade Halmstads BK för portugisiska Maritimo i början av sin tränarkarriär? När gick han från Sverige till Portugal då? Jo, mitt i sommaren och mitt i säsongen naturligtvis. För det var då anbudet kom som givetvis var en dröm för tränaren och HBK släppte honom.

***

Pontus Jansson får beröm från både medier 1 och 2 samt från Leeds-fansen. Har den kollen…men det är Championship. Samtidigt kul att han får speltid och möjlighet att göra avtryck och Leeds är tyvärr en säljande klubb så det kan vara en väg uppåt i ligasystemet.

***

Hörde att Häckens rekrytering av Mikael StahreExpressens nyhet – inte landade helt klockrent i klubbens omklädningsrum.

***

Vad sker i Paris SG efter Zlatans reträtt? Och att ägarna sparkade Laurent Blanc? Tufft möte med Arsenal direkt i Champions League. Hatem Ben Arfa på läktaren och beordrad extraträning.

***

Klart det är imponerande av Malmö FF att avsluta matchen så starkt mot IFK Göteborg som gör en riktigt bra insats på Swedbank Stadion. Kombinationen Markus Rosenberg och Alexander Jeremejeff visade lite vad motståndarna i form av Blåvitt saknade med en svagare Tobias Hysén på bänken och inga riktiga avslutare på planen.

Det var efter matchen rätt uppenbart att Rosenberg uppskattade att få en annan roll när nu Vidar Örn Kjartansson flyttat till Israel. Kombinationen Rosenberg och Jeremejeff påminde mer om när Isac Kiese Thelin var Rosenbergs anfallspartner och då blev det betydligt fler mål från MFF:s lagkapten.

Tummen upp till sportchefen Daniel Anderssons rekrytering. Att Häcken inte riktigt såg samma potential i Jeremejeff framgick i podden med Mathias Ranégie tidigare i våras. Dif-anfallaren berättade att Häcken var intresserat att värva honom, men att man ville sälja Jeremejeff först innan man kunde ta in Ranegie men det blev inte av.

Guldstriden går in i ett spännande skede och kan bara se tre lag involverade och egentligen står det väl mellan Malmö FF och IFK Norrköping även om det är för tidigt att helt räkna bort AIK med nio omgångar kvar att spela. Så här ser restprogrammet ut:

Malmö FF, 48 poäng, 28 plusmål

Återstående matcher: Djurgården (B), Elfsborg (H), Helsingborg (H), Häcken (B), Norrköping (B), Östersund (H), Falkenberg (B), Gefle (B), Hammarby (H).

IFK Norrköping, 47 poäng, 26 plusmål

Återstående matcher: Helsingborg (B), Östersund (B), Djurgården (H), AIK (B), Malmö (H), Falkenberg (H), Elfsborg (B), Hammarby (B), IFK Göteborg (H).

AIK, 40 poäng, 12 plusmål

Återstående matcher: Gefle (H), Djurgården (B), Elfsborg (B), Norrköping (H), Östersund (H), IFK Göteborg (B), Häcken (H), Jönköping (B), Kalmar (H).

Det ska vara upplagt för Malmö FF att ta hem det här. SM-guldet är klubbens att förlora, även om man har en del mittbacksproblem. Visst, man har rätt kniviga matcher framöver fram till 16 oktober då Norrköping väntar på bortaplan. Förhoppningsvis lever guldstriden även till dess.

Egentligen är det nästan en starkare bedrift av IFK Norrköping att man är ett topplag i år också än att man vann SM-guldet i fjol. Inte bara har man förlorat guldtränaren Janne Andersson mitt under säsongen och ersatt honom med Jens Gustafsson, man har ju även tappat mer än ett halv guldlag:

Startelvan när man ordnade SM-guldet: David Mitov Nilsson – Linus Wahlqvist, Andreas Johansson, David Boo Wiklander, Nikola Tkalcic – Christoffer Nyman, Alexander Fransson, Daniel Sjölund, Arnor Traustason – Emir Kujovic, Alhaji Kamara.

 

Startelvan när man slog Jönköping senast: Andreas Vaikla – Linus Wahlqvist, Andreas Johansson, Marcus Falk Olander, Filip Dagerstål – Niklas Bärkroth, Tesfaldet Tekie, Daniel Sjölund, David Moberg Karlsson – Sebastian Andersson, Karl Holmberg.

 

Det är rätt sensationellt att man fortsatt kunna slussa in nya spelare och ersatt dem som flyktat och ändå inte tappat så mycket i kvalitet. Ta bara Andreas Blomqvist som inte spelade senast men som är ytterligare ett exempel på att Peking fortsatt att ta kliv. Därför går det inte att räkna bort de regerande mästarna på något sätt, även om man trotsar idrottens naturlagar.

Inte utan att jag lider lite med Blåvitt som gör en match där man definitivt borde tagit minst en poäng och absolut kunde ha tagit tre poäng. Fast det blir inte så när man inte sätter de chanserna man skapade, krävdes ett MFF-självmål för att få hål på Wiland, och sedan saknar man Gustav Svensson.

Man släpper in för många mål och en del är för lätta. Visst kan man stirra på Bjärsmyr, Rogne och de andra i backlinjen och även John Alvbåge har gjort en svagare säsong. Ändå känns det som om tappet av Gustav Svensson till Kina som förklaringen. Mittfältaren skyddade Blåvitt-försvaret på ett förtjänstfullt sätt.

Under 2015 släppte Blåvitt in 22 mål på 30 omgångar. Hittills har man släppt in 27 mål på 21 omgångar (jag räknar bort 0-3 som det blev mot Malmö efter Disciplinnämndens beslut) och det är en ökning från 0.73 i snitt per match till 1,29 vilket är en procentuell ökning på 75 procent. Framåt har man faktiskt gått från 1,73 mål per match 2015 till 1,76 2016.

I det här läget känns cupmatchen mot Oskarshamn i oktober som Blåvitts viktigaste uppgift under 2016. För att ha dörren till Europa öppen via gruppspelet i vår. Annars är det en säsong som ger intrycket att vara över, där man är för långt efter AIK på tredjeplats och formen talar inte heller för klubben.

Man räddade ekonomin genom att sälja Engvall och Aleesami men det väntar en tuff vinter för kostnaden för truppen är ännu för hög. Klubbens kassör gav en nykter bild i G-P inför förra veckans medlemsmöte och det är skönt med ett plusresultat men kraven att prestera sportsligt finns där och det är givetvis kämpigt.

olof.lundh
0 kommentarer

Var finns mittfältaren som ger Sverige stadga?

Den förre skyttekungen och numera SVT-experten Daniel Nannskog är gäst i nystarten av podden Lundh. Lyssna via den här länken. Där ger han sin syn på landslaget efter Zlatan, vilka som kliver fram, varför han anser att Janne Andersson var helt rätt val och hur han såg på Kim Källströms sommarprat om bland annat att Zlatan styrde det mesta.

Den tidigare anfallaren ger självklart sin syn på Allsvenskan, talanger som Alexander Isak och berättar att han gärna återvänder till fotbollen som sportchef, hur han skulle bygga ett lag och drar exempel på dålig scouting i bland annat IFK Göteborg som värvade från Norge.

Totalt finns 113 avsnitt av podden #Lundh och ALLA avsnitt finns här och bland gästerna finns nye förbundskaptenen Janne Andersson, hans två scouter Jonas Thern och Tom Prahl, spelare som Ludwig Augustinsson, Andreas Granqvist, Patrik Carlgren och Emir Kujovic, journalister som Erik Niva och Robert Laul och inrikesminister Anders Ygeman.

***

Hela presskonferensen med Janne Andersson ser du nedan. Rätt intressant med hans inställning till läckta startelvor och annat som stört hans föregångare.

***

Sverige kan återvända till att ladda upp i utlandet inför landskamper. Möjligen samlas man i Luxemburg och tränar på plats där från måndag 3 oktober inför VM-kvalet 7 oktober. Under Erik Hamréns dagar och även på slutet av Lars Lagerbäcks tid så åkte man ofta bara ett drygt dygn före avspark.

***

Precis som under EM-slutspelet i Frankrike så räckte inte det svenska mittfältet till riktigt i VM-kvalpremiären mot Nederländerna heller. Framför allt det centrala mittfältet med Oscar Hiljemark och Alexander Fransson haltade i Janne Anderssons landslagsdebut, men även Marcus Rohdén hade det tufft på högerkanten.

Emil Forsberg var ett undantag med ett vasst avslut och dessutom spelvändningen som ledde till det svenska målet. Han vågade dessutom hålla i bollen och utmana och Sverige behöver mer av den varan om man ska höja sig ytterligare i jakten på en trovärdig VM-jakt.

Om inte mittfältet funkar så blir både försvarsspelet och anfallsspelet lidande. Kan sakna en mittfältare som skulle ge Sverige lugn och stadga. Någon som inte bara krigar och försöker vinna boll utan en spelare som verkligen kan hålla i bollen och ge ett lugn och bidra till ett anfallsspel som saknades stora delar av matchen.

En Anders Svensson eller en Kim Källström i toppslag eller en Jonas Thern. Inser att det är svårt att tvinga fram en spelare i den klassen och samtidigt är det svårt att se några givna alternativ centralt i dagens svenska fotboll. För det är uppenbart att det är centralt även om det handlar om kollektivet och laget.

Givetvis är Albin Ekdal högaktuell om han får ordning på skadorna för han var kraftfull när han väl spelade under EM-slutspelet. Dock oroar det att han är så skadebenägen och att en ankelskada förstört starten av den här säsongen, och att han fick förra säsongen spolierad.

Annars ser jag inga direkta lösningar. Om Oscar Lewicki hittar formen? Nja. Eller ska Andersson hoppas på att Rasmus Elm hittar tillbaka efter sjukdomar och annat som stört? Det svåra är att det inte finns några givna och verkliga alternativ. Kanske handlar det om att ge Fransson/Hiljemark förtroende och tid?

På högerkanten är det givet att Andersson kan hitta något annat än Rohdén. Jimmy Durmaz fanns med i VM-kvaltruppen men ansågs för offensiv av förbundskaptenen men bör ha möjligheten att utmana i nästa VM-kval mot Luxemburg och Bulgarien. Utanför truppen finns Nabil Bahoui, Sam Larsson och Robin Quaison som Andersson och Peter Wettegren bör kolla in.

Även om Janne Andersson bara tar en match i taget så är verkligheten sådan att VM-kvalet är en serie över tio matcher och man har sällan råd att tappa många poäng på hemmaplan om man ska tro på VM och Luxemburg måste man bara slå både hemma och borta.Så det krävs sex poäng i oktober då Luxemburg väntar borta och Bulgarien hemma.

Då vill det till att Sverige höjer sitt anfallsspel ett snäpp för det var som Janne Andersson konstaterade, att om landslaget spelar som mot Nederländerna så kommer man närmare en förlust. Det måste helt enkelt till ett mittfält som ser till att det händer mer än att det krigas och vinns bollar som tappas direkt.

olof.lundh
0 kommentarer

Så här är verkligheten i den skitiga fotbollsvärlden

Norska fotbollsmagasinet Josimar har legat bakom flera bra granskningar senaste året och när alla läsare får det nya numret så kan de ta del av hur det går till i fotbollsvärlden och att Norden inte är befriat från konstigheter. För mig har Josimar en hög trovärdighet och det är en spännande inblick man får i varför fotbollsförbunden i Sverige, Norge, Danmark och Finland först av alla lanserade slovenen Aleksander Čeferin som ny Uefa-bas.

Redan den 3 juni så gick förbunden ut gemensamt och lyfte fram den oprövade juristen – han har varit ordförande för Sloveniens förbund sedan 2011 men annars blott ett halvår som ledamot i en klubbstyrelse – som rätt man att ersätta Michel Platini som Uefa-president. Då hade Čeferin inget valmanifest. Det fanns inga andra klara kandidater. Och deadline för att ställa upp i valet var 20 juli.

Enligt norska Josimar finns det en förklaring till de nordiska förbundens brådska. Tidningen har flera källor som pekar på en uppgörelse där de nordiska länderna skulle backa Aleksander Čeferin offentligt för hans uppbackare ville åt den demokratiska auran som finns i Norden och sedan kunde Ryssland och andra länder med en annan image följa efter de nordiska förbunden.

För nordisk del fanns det ett EM i potten. Antingen 2024 eller 2028. Något de nordiska länderna gick ut med att man ville arrangera redan i början av mars. Ett löfte ska finnas om detta efter att man stöttat slovenen, enligt norska Josimar. För SvFF:s del och framför allt Karl-Erik Nilssons del finns något ännu bättre i potten: en plats i Uefa:s exekutivkommitté och dessutom som en av fem vicepresidenter.

Kanske inte så underligt att Sverige uppges ha legat på de andra länderna mest om att släppa pressmeddelandet om att stötta Čeferin som för övrigt var i Malmö 30 maj när Sverige mötte Slovenien inför EM. Danska DBU har därefter distanserat sig från pressmeddelandet och menar att man bara stöttade slovenens kandidatur och inte garanterat kommer att rösta på honom.

Bakom uppgörelsen pekar norska Josimar ut Fifa-basen Gianni Infantino som gått via sin norske rådgivare Kjetil Siem som i maj fick arbetet att hjälpa schweizaren som en av hans närmaste medarbetare. Då ska man veta att norrmannen som har bra kontakter i Afrika efter många år i Sydafrika, bland annat över VM 2010, jobbade för Infantino även inför Fifa-valet som han vann i februari.

Kjetil Siem har varit generalsekreterare i det norska förbundet sedan 2012 och han kom till de nordiska förbundens informella möte i samband med Champions League-finalen i Milano i maj och propagerade för Aleksander Čeferin. Slovenen var för övrigt också med på ett av två möten som de nordiska förbunden höll. Att Fifa nu säger att Siem formellt jobbade för norska förbundet – alla visste ju att han inom kort skulle gå till sitt nya Fifa-jobb – är en del av spelet.

Karl-Erik Nilsson nekar och tar det hela med ett leende på läpparna. Vilket är rätt förvånande sett till allvaret i anklagelserna. Själv hade jag varit galen om det var fel. I intervjun med min kollega Martin Petersson så är Nilsson glad och stolt över att Sverige och de andra nordiska länderna tog kommandot och rekommenderade en kandidat innan man ens visste hur startfältet skulle se ut.

Nilssons svar på frågan om det inte är konstigt att välja offentligt sex veckor innan deadline för kandidater att ställa upp är talande: ”Nej, jag tycker snarare att det finns anledning att vara lite stolt över att vi vågade ha modet att gå ut så tidigt. Det normala är att man sätter sig och väntar och ser. Där tog vi initiativ, vi fyra nordiska länder, och sen kom väldigt många efter oss. Jag tycker det känns bra att vi var på hugget och att vi var modiga att gå ut och beskriva det här i ett så tidigt skede. Jag ser det precis tvärtom.”

Dessutom tror jag inte Nilsson förstår att effekten av de nordiska ländernas handlande är just vad Čeferins uppbackare ville se – vilket följande tyder på: ”Det är ganska ovanligt att nordiska länder sätter sig i förarsätet, men den här gången ville vi tydligt signalera och ta det initiativet. Med de risker det innebär, naturligtvis, att man satsar på fel kandidat. Det är bara att konstatera när man ser vilka länder som kommit efter oss att vi inte var helt fel ute. Det är väldigt många som efter oss har signalerat att de ser honom som sin kandidat.”

Det var just de nordiska ländernas välsignelse som man ville ha och sedan kunde Ryssland och en del andra länder som inte har riktigt samma renommé följa efter och stötta slovenen. Frankrike och Tyskland har i dagarna följt efter, men det är en helt annan sak att ta ställning en dryg vecka innan valet än att göra det när man inte vet vilka som ställer upp i valet.

Ja, herregud. SvFF-Nilsson har tidigare sagt att han hoppades att Michel Platini skulle bli friad in i det sista trots att fransmannen blivit fångad i en syltburk och även försvarat SvFF:s vice ordförande Jörgen Eriksson efter att han massakrerat valberedningen i Norrbottens FF. Att nu vara glad och stolt över att ha valt kandidat innan man vet alternativen…

Och då ska man alltså tro på att det inte finns någon inblandning alls i det här och att de fyra nordiska länderna agerat helt utan någon tanke annat än den bästa och enda kandidaten är rätt. All heder åt Island och Färöarna vars ordföranden säger det självklara till Josimar:

”Vi tyckte det var för tidigt att gå ut och stötta en kandidat innan vi visste vilka alla kandidater var”, säger Geir Thorsteinsson.

”Vi ville inte offentliggöra vem vi stöder innan vi har haft samtal med alla kandidater i Köpenhamn 8 september. Vi blev också tillfrågade om att skriva under pressmeddelandet men vi tyckte inte att vi skulle komma med ett uttalande innan ens tiden för att anmäla sig som kandidat gått ut”, säger Christian Andreasen, ordförande i Färöarnas förbund.

Skälet till att Infantino ska vilja ha Čeferin i Uefa-borgen är att han har bra relationer till honom och dessutom har Infantino satt en annan slovensk jurist som ordförande i den viktigaste kommittén i Fifa: kontrollkommittén som ska ha koll på Fifa:s affärer, se till att ingen överskriver sina befogenheter och sätta lönen för Fifa-basen.

Enligt Josimar är nyblivne Fifa-höjdaren Tomas Vezel god vän med Čeferin. Alla som följt Fifa sedan Infantino valdes har kunnat ta del av hur han varit arg över sin årslön på 17-18 miljoner, hur han bråkat med tidigare ordförande för Fifa:s kontrollkommitté som hoppade av och hur han velat radera ett protokoll från ett stormigt möte och en del annat.

Att få en allierad i det mäktiga Uefa är inte fel för Gianni Infantino. Čeferin är dessutom helt oprövad på den här nivån och det passar kanske en del starka krafter. Han blir lättare att kontrollera och styra. Ungefär som när Gianni Infantino valde sin generalsekreterare, Fatma Samoura, som förvisso jobbat inom FN i 20 år men har noll erfarenhet inom fotbollens värld och därmed ingen förankring.

Kan tyvärr inte säga att jag är förvånad över uppgifterna som kommer från Norge. Att det svenska fotbollsförbundet gett sig in i en kohandel och bytt tjänster med Fifa-basen Gianni Infantinos representanter. För det är inte så att vi är så mycket bättre i den svenska fotbollsrörelsen än vad man är ute i världen, även om man gärna vill låtsas som det här hemma.

Har tyvärr sett alldeles för många exempel i Sverige på hur man går fram och skaffar sig makt och förmåner och struntar i demokrati och Fair play och har försökt skildra det. Frustrationen över det räckte till slut till en bok om många av de deppiga turerna inom svensk fotboll och tyvärr lär inte den kulturen försvinna i brådrasket. Om det ens någonsin sker?

En del kanske anser att det svenska fotbollsförbundet bara spelar internationellt och skaffar sig makt så som alla andra gör. Själv hade jag hellre sett att man levt upp till sin svansföring om transparens, demokrati och öppenhet och då avstått eventuella förmåner som ingår. För SvFF har var kritiskt mot Fifa, Uefa och de skandaler som rullats upp – och då kan man inte ingå i sådana här turer.

 

olof.lundh
0 kommentarer

Andersson ska bedömas av resultat – inte av öppenhet

Öppen träning men det lockade knappt 100 personer till Friends Arena. Tror att SvFF har en del jobb att göra kring det för att skapa lite mer hajp.

***

Det svaga intresset för det nya landslaget speglas inte bara i biljettförsäljningen. Så länge jag kan minnas har Sportbladet inte bara haft en person utsänd på en träning inför en tävlingsmatch. Expressen hade åtminstone tre personer på plats.

***

Fortfarande svårt att läsa in en startelva men tvingad tar jag ut följande: Olsen – Lustig, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Augustinsson – Durmaz, Fransson, Hiljemark, Forsberg – Kujovic, Berg. Osäkrast är jag på vänsterbacken där Oscar Wendt är aktuell och om det blir Kujovic eller John Guidetti.

***

Fick ett argt mejl i dag. Ja, det händer ju ganska ofta, men i dag hade mejlaren en poäng som fastnade. Det handlade om att allt är så positivt i bevakningen av Janne Anderssons landslag och att vi journalister har hyllat de nya tagen, stämningen och öppenheten. Så här löd mejlet:

Det börjar lukta illa, tyvärr. Önskar all framgång för det ”nya” landslaget men oj vad undertexten börjar stinka i förhållandet till då och nu. Det börjar kännas patetiskt allt från Janne A:s kommentarer till er fotbollsjournalisters upprymda utrop om det nya goda. Min slutsats är att ni i journalistkåren måste ha tyckt väldigt mycket synd om er själva under Hamren tiden.

Om jag börjar med vad journalistkåren eventuellt kände under Erik Hamrén så är inte min bild att man tyckte synd om sig själv. Inte alls, däremot var det svårjobbat med tanke på den fientlighet som fanns. Grämer mig att jag inte gav en tydligare bild från Hamréns start, som jag bloggade om under fredagen, och även skrev om i min bok ”Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll”.

Däremot finns en poäng i att allt nytt i och kring landslaget blir spännande och intressant. Nu är det verkligen en chockartad ändring av inställning till det mesta. Inte bara att man är öppnare och tillgängligare för medierna. Man har numera en assisterande förbundskapten. Man har en idrottspsykologisk rådgivare. Man har adderat Lars Lagerbäck som rådgivare.

Saker som hade varit helt otänkbara under Erik Hamrén. Så sent som i juni sa landslagets ledning att det inte var aktuellt att jobba med någon form av psykologiskt stöd men i augusti är det plötsligt ett välkommet inslag. Det är skarpa skiften och väldigt långt från vad landslaget stod för under den tidigare förbundskaptenen. Att SvFF så distanserar sig från hur man jobbade tidigare.

Därför blir det naturligtvis en skildring av det nya som sker kring landslaget och det på många vis. Lägg till att det numera är en långt i från fientlig inställning från inte bara Janne Andersson utan egentligen hela landslaget. Det är så stor skillnad att det vore fel att inte beskriva det och dess följder.

Däremot är det viktigt att poängtera att det är resultaten som styr. Sverige och Janne Andersson ska bedömas på hur det går i VM-kvalet. Det är en svintuff grupp (beroende på att landslaget på senare år dalade på världsrankningen efter svaga resultat) och det vore en skräll om man nådde VM i Ryssland. Men som journalist handlar det om att vara kritisk.

Även om jag tror att jag ger min bild är det naturligtvis så att jag är en del av en massa skildringar. När det nu väller in rapporter om hur öppet, härligt och underbart så fattar jag att man som läsare kan reagera. Det kan vara viktigt för oss att fundera på, att man hela tiden har det i tanken att det är viktigt att se på vad som sker på planen och inte fastna på det andra.

Öppet eller ej, det handlar om att landslaget ska vinna matcher. Janne Andersson har inte ens fått leda landslaget i en enda match och det är efter dem han främst ska bedömas. Däremot kan man inte bortse från att relationen med medierna är en del av jobbet och det måste han också kunna hantera.

 

olof.lundh
0 kommentarer

Bilden av Hamréns smekmånad blev skev

På måndag gör podden comeback med Daniel Nannskog som gäst. Den förre anfallaren som numera är populär expert i SVT talar om hur han ser på det nya landslaget, om svensk klubbfotboll och dess brister, jobbet som expert och sin karriär. Kan utlova en del sköna skratt från en energisk person.

Totalt finns 113 avsnitt av podden #Lundh och ALLA avsnitt finns här och bland gästerna finns nye förbundskaptenen Janne Andersson och hans två scouter Jonas Thern och Tom Prahl, spelare som Ludwig Augustinsson, Andreas Granqvist, Patrik Carlgren och Emir Kujovic, journalister som Erik Niva och Robert Laul och inrikesminister Anders Ygeman, tränaren Ole Gunnar Solskjaer, experten och förbundskaptenen Hasse Backe, OS-hjälten Hedvid Lindahl och många, många fler.

***

Numera finns jag under Bonnier Broadcasting och har fått mejladressen: olof.lundh@bonnierbroadcasting.com. Just att tappa @TV4.se svider lite, det var enkelt och tydligt, men annars ingen dramatik utan bara en omorganisation.

***

Landskrona Bois följde upp cupsuccén mot Malmö FF med att förlora mot Husqvarna och man fick se Norrby smita förbi upp på kvalplats. Man älskar ju Medi Dresevic som firade sitt mål på läktaren….och blev utvisad.

***

Efter några dagars samling med förbundskapten Janne Andersson och en markant skillnad i öppenhet kring landslaget jämfört med under Erik Hamrén, skildrat av kollega Andreas Sundberg här, ligger det en del i vad Mikael Lustig säger: Att det är en smekmånad under en ny förbundskapten.

Självklart är det enklare för Andersson när han inte lett landslaget i en enda tävlingsmatch. Ändå går det att se en större beredskap i att hantera när det blåser till. Ta bara när Janne Andersson i P1:s Sommar talade om krav att sjunga nationalsången. Han bad om ursäkt, backade och tog på sig ansvaret.

Dessutom var Hamréns smekmånad inte så fylld av smek. I efterhand höll vi i pressen igen och berättade inte fullt ut om det som skedde. Själv blev jag utskälld redan efter första träningsmatchen och hans förhållande till Aftonbladet var ansträngt redan efter första presskonferensen. Lägg till att han klandrade SvD öppet på sin andra presskonferens.

Bara det att han tog in hela Bladets styrka av utsända och läxade upp dem inför sin presskonferens inför första tävlingsmatchen, EM-kvalet mot Ungern hösten 2010, och det blev inte mycket skrivet om det. Kan inte minnas vad de hade gjort för att misshaga förbundskapten då. Så bilden av att han dansade i Skavlan var en förbannat skev bild…och han tog knappt ett steg.

Kolla själv 4:40 in i klippet:

Helt enkelt fastnade vi i att ge en bild av en smekmånad och naturligtvis var det en skillnad mot hur det hade varit kring Lars Lagerbäck på slutet. Så det är bara att erkänna att vi i pressen inte riktigt gjorde vårt jobb och gav en korrekt bild av förbundskaptenen.

Hur länge klarar då Janne Andersson att hålla i gång det här? Hur länge pallar spelarna att bjuda på sig själva? Plötsligt har man utökat pressträffarna till en halvtimme och dessutom sker de efter lunch så det är mindre stress än förr när pressträffen var 20 minuter före träningen, och osugna spelare kom för sent och visste att de inte behövde stanna för träningen började.

Min kollega Sundberg har gett det max ett halvår. Själv tror jag att det kan vara längre än så och det trots eventuella resultat. Inte så att det är glatt hela vägen, det kommer givetvis att spraka till mellan landslaget och medierna även i framtiden. Tro inget annat. Däremot tror jag inte det blir samma fientlighet som gick att ta på när Hamrén och Marcus Allbäck ledde landslaget.

En skillnad jämfört med när Hamrén trädde till är att förbundet i dag är inne på att ta sig från den mediafientlighet som präglade stora delar av den förre förbundskaptenens tid. Det var ett krav från generalsekreterare Håkan Sjöstrand på den tillträdande förbundskaptenen. Om det var det som fick Jörgen Lennartsson att tacka nej två gånger får vi väl aldrig reda på.

Däremot hade Janne Andersson inga problem att köpa det eftersom han alltid haft ett rätt avslappnat sätt att hantera medierna. Via honom har SvFF nu varit tydliga mot spelarna att man vill gå mot en större öppenhet och att det är den enda vägen som gäller när man bygger ett nytt landslag utan superstjärnor och ska försöka få till uppmärksamhet.

olof.lundh
0 kommentarer

Disciplinnämndens beslut visar bara att regelverket är fel

Innan alla är arga och galna på SvFF:s Disciplinnämnd efter beslutet kring den avbrutna matchen mellan Jönköping och Östersund är det viktigt att komma ihåg att det var en dåre som hoppade in på planen och attackerade målvakten precis som att en dåre kastade knallskott på Gamla Ullevi i våras. Utan dem hade man inte kunnat vara irriterad på beslutet.

Men efter att Disciplinnämnden under torsdagen meddelat att Östersund tilldömts segern med 3-0 mot Jönköpings Södra efter den avbrutna matchen häromveckan är det enkelt att se att regelverket haltar. För det finns ingen känd koppling mellan 17-åringen och J-Södra även om han satt på klubbens sektion, och då borde man gå på 1-1 som slutresultat.

Viktigt att notera att nämnden inte var överens och att två ledamöter i nämnden ville ha 1-1 men att de andra sex gick på 3-0 i beslutet. Grunden till majoritetens beslut var att man inte anser att det går att tvivla på domarens beslut att avbryta matchen och man hittar inte andra skäl att gå emot huvudregeln.

Huvudregeln lyder: ”Om matchen avbryts beroende på en förenings supportrars uppträdande, ska den andra föreningen enligt 2 kap. 15.1 § TB som huvudregel tilldelas segern med målskillnaden 3-0 eller om det är mer fördelaktigt, det målresultat som gällde då matchen bröts.

Istället knyter Disciplinnämnden ”supportern” till Jönköping i sitt beslut: ”Detta gör att Disciplinnämnden anser att omständigheterna är sådana att huvudregeln vid avbrutna matcher ska tillämpas och att Jönköping, vars supporter har orsakat att matchen fick avbrytas, förlorar matchen med målskillnaden 0-3.

Jönköping lär överklaga till Besvärsnämnden och ärendet kommer därmed att leva vidare ett tag till. Om man inte är nöjd med Besvärsnämnden kan man även överklaga till Riksidrottsnämnden. Med tanke på att Blåvitt gick från en poäng till noll och Malmö FF från en till tre och nu Jönköping tappar en poäng och Östersund vinner två så är betydelsen av en nämnd väldigt stor.
Möjligen skulle man kunna anse att Jönköping inte haft tillräcklig säkerhet, men det har matchdelegaten bedömt att man haft. De ledamöter som går emot besltet är tydliga med att huvudregeln inte fungerar och vill istället använda sig av en av de två undantagsreglerna som man kan ta till vid synnerliga skäl:
”I detta fall avbröts matchen på grund av att Östersunds målvakt angreps och frågan är om det var en supporter som utförde angreppet. För att kunna tillämpa huvudregeln menar vi att det måste vara klart att angriparen kan betraktas som en supporter till något av lagen. En supporter beskrivs enligt fotbollens regler som ”en person som genom klädesplagg, kännetecken, text, uppträdande eller på annat sätt tydligt stödjer viss förening”, se 3 kap 11 § andra stycket särskilda tävlingsbestämmelser herr. Utifrån denna definition av en supporter kan vi inte slå fast att angriparen var en supporter till något av lagen. Enbart de omständigheterna att det var en Östersundsspelare som angreps eller att angriparen kom från en blandad läktare innebär inte att angriparen ska ses som en supporter till Jönköping och därmed ”tydligt stödjer viss förening”. Det medför att huvudregeln om 3-0-seger inte är möjlig att tillämpa. Istället ska någon av undantagsreglerna användas eftersom dessa inte förutsätter att någon person som föreningarna ansvarar för har orsakat att matchen måste avbrytas. När det gäller undantagsreglerna skulle möjligen brister i arrangemanget kunna ha betydelse. Dessa reglers utformning utesluter i vart fall inte detta. Men matchdelegaten har angett att Jönköping hade en ändamålsenlig säkerhetsorganisation i enlighet med de krav som finns, varför arrangemanget som sådant inte kan tas med i bedömningen. Vad som bör vara avgörande är istället att matchen avbröts i 90:e minuten då det stod 1-1 och att endast eventuell tilläggstid fanns kvar att spela. Vi menar att det inte är rimligt att då besluta att matchen ska återupptas eller spelas om. Detta gör att vi anser att det finns synnerliga skäl för att tillämpa undantagsregeln om att målresultatet vid avbrottet ska gälla som slutresultat. Matchens resultat borde därför fastställas till 1-1.”
Det framgår tydligt att regelverket inte är tydligt och distinkt nog och att någon faktiskt kan hoppa in från en läktarsektion och stoppa en match och därmed sänka ett visst lag utan att ha någon koppling till klubben. Det är naturligtvis för dåligt och innebär att man måste skriva om regelverket.
I slutändan handlar det om att man måste gå tillbaka till att spela klart matcherna för att få resultat som står sig. Det håller inte att matcherna avgörs vid skrivbord när regelverket är så här bristfälligt att tolkningarna kan skilja sig så. Allsvenskan ska i första hand avgöras på planen och den här händelsen har visat att SvFF har en rejäl hemläxa.
För övrigt så går det att konstatera att man även kan vara orolig över rättsväsendets arbete när man på fullt allvar tror att 17-åringen agerade helt på egen hand och att det endast handlade om besvikelse över ett misslyckat spel. Naturligtvis bekvämt att kunna hantera ärendet på det viset, men inte ens åklagaren och polisen kan väl tro på den historien?
olof.lundh
0 kommentarer

Saknade en vision om hur Sverige ska spela och ett mål

Humorn var i varje fall intakt hos Sveriges nya förbundskapten Janne Andersson. Känslan var att det inte var långt från omklädningsrummet till podiet där han stod och presenterade sin första landslagstrupp. Peter Wettergren och Lasse Lagerbäck fick smaka på både gliringar och jargong och det var allmänt hög stämning.

Kanske inte så konstigt att det är glatt. Ännu har inte Anderssons landslag ens genomfört ett träningspass, än mindre en match. Nederländerna väntar i VM-kvalet 6 september på Friends Arena och innan dess väntar en dryg vecka av träningar för spelarna och vi får reda på mer.

För när krutröken väl lagt sig efter Jannes show på podiet så var vi inte mycket klokare. Spelsystemet ville han inte röja innan spelarna fått ta del av hans tankar. Naturligtvis förståeligt att han vill dra det för spelarna först och främst, men bara truppen räcker inte för att luska ut hur Sverige vill spela hösten 2016.

Frågan om vilka råd han fått av Lagerbäck som Expressens Mathias Lühr ville veta skämtade Andersson bort med att han inte kom ihåg ett enda bra råd. Mycket garv, men väldigt lite svar. Janne Andersson var tydlig med att det inte var så viktigt vem som sade vad, utan bara att det blev bra.

Inte heller fanns det något långsiktigare mål än att slå Nederländerna. Därefter skulle målet vara att slå nästa motståndare. Och nästa. Inga tankar på vilket mål som var rimligt för landslaget som går in i VM-kvalet. På bänken framför Andersson satt generalsekreteraren Håkan Sjöstrand och skrattade med.

Vet att de isländska spelarna jag intervjuade inför EM var oerhört imponerande av hur Lars Lagerbäck på första samlingen slog fast att laget skulle till Brasilien och VM där. Bara det var ett kulturskifte i det isländska landslaget och det är för mig konstigt att inte ha målet att spela VM, även om det är ett tufft mål.

Överhuvudtaget var det oerhört muntert i Friends Arena. Ett antal lappkast från hur det var under Hamréns tid. Till och med Lasse Lagerbäck skrattade, förvisso efter att jag erkänt att jag ställt en dum fråga, men ändå. Det var en dag fylld av hopp och glädje men egentligen väldigt lite konkret information förutom truppen på 23 man och landslagsledningen.

Janne Andersson berättade att han ville bygga vidare på Erik Hamréns kosttänkande men utan Henning Svendsen. Istället har den nye förbundskaptenen tagit in Dale Reese från Norrköping som någon slags koordinator, och han ska se till att man håller bra kontakt med klubbar och spelare och se till att man följer upp den fysiska statusen hos spelarna.

Truppen då? Ja, det var roligt att se att Oscar Wendt var tillbaka och att han sagt att han var sugen på spel i landslaget. Några överraskningar i form av Niklas Hult, Christoffer Nyman och Filip Helander och där Alexander Milosevic, Robin Quaison, Nabil Bahoui och Branimir Hrgota lika gärna kunde ha fått plats.

Men det är svårbedömt när man inte vet riktigt hur laget ska spela och det var rätt uppenbart att man hade väldigt många centrala mittfältare. Uppenbart däremot att Janne Andersson och Peter Wettergren sneglat mot spelare man jobbat med tidigare i olika klubblag, och det är en naturlig följd.

Sedan var Andersson tydlig med att det spelade roll hur spelarna var som människor och inte bara egenskaperna på planen, och att han här tagit hjälp av Wettergren och andra som jobbat närmare landslaget och kände spelarna bättre. Vad det betyder för framtiden får man se, men det är klart att de ratade kan börja fundera på vad som styr uttagningen.

Ett 70-tal spelare finns i basen som Janne Andersson och Peter Wettergren väljer ur. Man har tagit fram dem med tanke på att det ska vara de som är aktuella under den närmaste tvåårsperioden men det kan rymma allt från spelare som tackat nej till skadade spelare eller rätt oprövade förmågor.

Dock vill inte Janne Andersson avslöja hela listan på aktuella spelare, men det framgick att Rasmus Elm var en spelare man gärna velat ha med i truppen och även en skadad Martin Olsson. Även Marcus Antonsson var med på listan, men den nye förbundskaptenen ville inte gå in på spelare som inte var med i truppen för då skulle han få svara för länge.

****

Generalsekreteraren Håkan Sjöstrand var noga med att poängtera att SvFF tänker långsiktigt med Janne Andersson även om det är ett VM-kval som drar i gång 6 september. För gruppen är tuff med Frankrike, Holland, Bulgarien, Vitryssland samt Luxemburg och en plats Ryssland.

***

Daniel Ekvall är idrottspsykologisk rådgivare för landslaget. En ny kompetens som inte funnits tidigare kring A-landslaget och han har jobbat i många år i IFK Norrköping. Övertygad om att det är ett klokt drag.

***

Lasse Lagerbäck ingår i den innersta kretsen i landslagsledningen, men förbundskapten Andersson var tydlig med att han är den som bestämmer över sin erfarne rådgivare. Säkerligen ett visst spel för galleriet för det är givet att Lagerbäcks ord kommer att väga tungt i diskussioner.

Gillar att Andersson är så prestigelös att han utan tvekan anlitar Lagerbäck och det är en spännande konstellation och ingen kan ta i från Islands förre förbundskapten har unik erfarenhet. Sedan innebär det inte med någon automatik att det blir en succé bara för att han är ombord.

Det som förvånade var att Lagerbäck i Janne Anderssons sommarprat – där nyheten presenterades – hade en mindre roll, men nu handlar det om ledningens rådgivare som är med på all planering och alla samlingar och det på lång sikt. Jonas Thern och Tom Prahl fick som scouter betydligt mindre roller i landslagsledningen.

olof.lundh
0 kommentarer