Olof Lundhs blogg

Ryssarna kan sina pampiga byggnader och statyer

Rekommenderar podden med Patrik Andersson där den förre mittbacken listar gamla favoritspelare som han lirat med och det sticker ut att inte bara Jocke Björklund finns med där bland giganterna i Bayern och Barcelona utan även Jonas Thern och Martin Dahlin från tiden i landslaget och MFF.

Han avhandlar även hur det är att så sig in i Bayern Münchens omklädningsrum, hur svensk fotboll borde utvecklas och att han gärna käkar lunch med Erik Hamrén för att få till en dialog. Dessutom avslöjar han att hela 94-gänget på tisdag är inbjudet av SvFF:s nya generalsekreterare Håkan Sjöstrand för att få veta vägen framåt.

***

Den ryska pressen skiljer sig från den svenska och det var rätt udda när en reporter gav Leonid Slutskij en diktsamling av Aleksandr Pusjkin som avhandlade Poltava. Det var då ryssarna krossade Sverige och drev Karl XII på flykt.

Slutskij ansåg däremot att han inte ha tid att läsa böcker så det är osäkert om det hjälper Ryssland. Kanske får dra fram en bok till Hamrén framöver för att skapa lite bättre stämning på presskonferenserna.

***

Vet att jag inte svarat på alla mejl, twitter och kommentarer apropå veckan. Ska försöka hinna med det inom de närmaste dagarna.

***

Aldrig tidigare varit i Moskva men man får ge ryssarna att de kan bygga pampigt, stort och krydda gatubilden med statyer. Älskar vårt hotell som tidigare hette Ukraina men nu är uppköpt av en amerikansk kedja.

Ryssarna kan sina pampiga byggnaderDäremot är trafiken av modellen så att jag behövt tjäna som Pontus Wernbloom för att bo här och orka sitta timme efter timme i köer.

I hotell Ukraina känner man dessutom av klasskillnaderna som slagit igenom efter att Sovjet rasade samman, och det går att köpa en Rolls Royce i lobbyn.

Ett besök på matcharenan Otkrytie Arena gav också en smak av statyskapandet där en krigare från Sparta symboliserar hemmalaget Spartak Moskva, och det är något med statyer och det forna Östeuropa. Vi kan inte det på samma säkra vis som de kan här.

Måste ge ryssarna att det var en mäktig ochOtkrytie Arena samtidigt tajt arena och trycket lär bli därefter. Ser verkligen fram emot matchen och är lite rädd att det blir en häxkittel och att man kommer att ligga på gränsen och kanske även över när man psykar svenska spelare.

Tyvärr finns rasismen i högsta grad på läktarna i Ryssland och där hoppas man att Uefa agerar om några svenska spelare blir utsatta av ramsor.

***

Lars Lagerbäcks resa med Island är både imponerande och fascinerande. Nej, det är inte så att det var fel av SvFF att byta ut honom efter 13 år, men det måste ändå gå att beundra det han gjort med det lilla landet. Även om Holland är svagt är det svårt att vinna i Amsterdam.

Visst, Island fick en hyfsad VM-kvalgrupp och hade ett lovande U21-landslag på väg till EM i Danmark när Lagerbäck valde att kliva på, men det går inte att ta i från honom att han stöpt om landets landslag till en vinnarmaskin.

 

 

olof.lundh
0 kommentarer

SvFF och Zlatan ska inte styra mina frågor

I mitten av augusti kom min artikel i Café om att jag upplever att bevakningen av Zlatan Ibrahimovic blivit alltmer hovsam. Vet ju inte om det är den som stör landslagets lagkapten, även om jag gissar det, men jag hade verkligen inte förväntat mig den reaktion som jag fick på dagens presskonferens inför Sverige-Ryssland.

Många har reagerat, och min gissning är att de flesta inte sett hela presskonferensen. För det valsar runt en massa villfarelser och jag har inte frågat om pengar, privatekonomi eller annat som en del påstår. Så se hela presskonferensen via denna länk och hör hur DN:s Johan Esk pratar med om framtiden och Zlatan säger sig ha en plan för när han ska sluta.

Jag frågade då Zlatan om den senaste lanseringen, av hans egen parfym och den nya kommande grejen med Dressmann och hur viktigt det är för honom med en verksamhet vid sidan. Av hans reaktion att döma så måste han antingen vara dåligt informerad, för jag har aldrig varit kritisk till Dressmann eller missunnat honom att tjäna pengar.

Min följdfråga handlade om framgångar med nya projekt kan ersätta kickarna som finns inom fotbollen. Reaktionen från Zlatan blev en ny ilsken sådan. Förvånande för mig, men det är väl okej om han blir förbannad för mina frågor och det kommer inte att stoppa mig från att ställa dem. Varken han eller SvFF ska styra mina frågor.

En del är arga på mig för att jag inte bara ställer frågor om fotboll och taktik. För mig hänger detta ihop med fotboll och han är dessutom lagkapten för Sveriges landslag och det är en del av hans varumärke som han använder till att bygga en industri. Lycka till med det och påståendet att jag är avundsjuk kan jag bara skratta åt.

Däremot är det inte heller så att Zlatan alltid håller sig på fotbollsplanen. Ta bara den här intervjun med min kollega Anna Brolin efter en match och där svaren handlar om allt annat än fotboll. Den här världen flyter ihop och det är bara att förlika sig med det och både SvFF och Zlatan får inse verkligheten.

Sedan är det så att Zlatan Ibrahimovic gör ytterst få fria presskonferenser och då måste man givetvis utnyttja tillfället att ställa frågor som journalist. Zlatan är en stor förebild och en representant för Sveriges största idrottsrörelse och då får han leva med att vi ställer frågor till honom. Helt enkelt försöker granska honom.

Om ni är fruktansvärt missnöjda och vill ha bort mig så är det bara att mejla min chef: fredrik.olofson@tv4.se. Det är egentligen mest upp till min arbetsgivare om hur man ser på mig. Jag vill inte att någon ska bestämma vad jag får ställa för frågor eller inte, men sedan kan man lätt svara inga kommentarer.

Det är mitt uppdrag som journalist att ställa frågor, och det oavsett konsekvenser. Att Zlatan blir arg ska inte hindra mig från att ställa relevanta frågor. Sedan undrar jag om inte Zlatan missförstod mig och trodde jag var ute efter något som jag inte var. Snarare är jag full av beundran att han bygger ett imperium på sin karriär och sitt namn och den fotboll han stått för.

Att som SvFF:s fotbollschef Lasse Richt dels skratta åt Zlatans svar till mig, dels skylla det hela på mig för att jag ställde fel frågor säger mest om förbundet och dess beroende av superstjärnan. Egentligen mest en fråga för SvFF om det rimmar med förbundets värderingar och tankar på hur man ska bete sig?

För det är trots allt rätt udda att man har som drivkraft att en annan människa mår dåligt. Samtidigt kanske den ilskan lyfter honom i lördagens EM-kval i Moskva, men jag tror knappast att han funderar på mig då som han påstod på presskonferensen.

 

 

 

olof.lundh
Inlägget har 201 kommentarer

Gruvan på Park Hotell är en höjdare

Klev ner i gruvan på Scandic Park Hotell – kan vara en av de bästa gruvorna som finns – för en första presskonferens med Erik Hamrén under en samling som under tio dagar ska ta landslaget till Moskva följt av Solna. Två EM-kval väntar: Ryssland borta på lördag kväll och Österrike på tisdag kväll.

EM 2016 i Frankrike nästa sommar ligger i potten och med fyra omgångar kvar ser det gynnsamt ut för Sverige efter att Ryssland förlorade mot Österrike i juni samtidigt som Hamrén o Co slog Montenegro. Landslaget kan bli EM-klart om åtta dagar om man slår ryssarna och österrikarna.

Bara det att man har fyra poäng upp på ryssarna och kan ta en förlust, samtidigt ska man ha i åtanke att Uefa kör inbördes möten och en rysk seger under nya förbundskaptenen Leonid Slutskij – till vardags tränare för Pontus Wernbloom i CSKA Moskva – kan ge fördel vid lika poäng när tabellen räknas klart 12 oktober.

På presskonferensen talade Hamrén om att försöka vinna bägge matcherna och avgöra EM-kvalet till svensk fördel redan tisdag kväll. Det handlade om att få in vinnarmentaliteten från VM-kvalets slutspurt då man slog Irland, Kazakstan och Österrike i tre raka ödesmatcher.

Kan förstå den känslan, men bara ett kryss kan se rätt gynnsamt ut. Om man tar två poäng i de här matcherna, eller till och med fyra, är man i bra läge inför två matcher mot Liechtenstein och Moldavien som bara ska innebära sex poäng.

1  Austria 6 5 1 0 11 2 +9 16 Advance to final tournament 1–1 1–0 1–0 12 Oct 5 Sep
2  Sweden 6 3 3 0 10 4 +6 12 8 Sep 1–1 3–1 2–0 12 Oct
3  Russia 6 2 2 2 9 4 +5 8 Final tournament or play-offs 0–1 5 Sep 12 Oct 4–0 1–1
4  Montenegro 6 1 2 3 4 8 −4 5 9 Oct 1–1 0–3[a] 5 Sep 2–0
5  Liechtenstein 6 1 2 3 2 12 −10 5 0–5 9 Oct 8 Sep 0–0 1–1
6  Moldova 6 0 2 4 3 9 −6 2 1–2 0–2 9 Oct 8 Sep 0–1

Känslan är att Österrike är klart, ryssarna kan ju max nå 20 poäng och då kan Sverige max nå 21 poäng och i Wien väntar Liechtenstein och Moldavien vilket bör vara sex poäng och lägg till ett avsågat Montenegro borta så ska det mycket till.

Sverige har följande restprogram: Ryssland B, Österrike H, Liechtenstein B, Moldavien H.

Ryssland har följande restprogram: Sverige H, Liechtenstein B, Moldavien B, Montenegro H.

Att ryssarna skiftat förbundskapten från Fabio Capello till Slutskij gör landslaget mer svårbedömt, och de rapporter som finns från italienarens tid som förbundskapten gör gällande att det knappast var sorg hos de ryska spelarna när han försvann i somras.

Vilket kan ge Ryssland en injektion och dessutom måste hemmanationen gå framåt, för seger är i det närmaste ett måste för att skapa sig ett gynnsamt utgångsläge inför de tre avslutande omgångarna. Med tanke på att CSKA Moskva är mer offensivt lagt än Capellos Ryssland så kan det bli en anstormning i Moskva.

Ett kryss hade varit kanon och även om man inte kan spela för defensivt så är det givetvis så att en svensk offensiv måste vara försiktig. Föreslår en matchplan som U21-landslaget körde i somras då man ställdes mot lag som fick föra matchen och sedan försökte man såra dem med kontringar.

I kampen mellan Oscar Lewicki och Pontus Wernbloom som handlar om Kim Källströms plats (avstängd mot Ryssland) så är Lewicki före i min bok men det är mycket möjligt att Hamrén väljer erfarenheten i Wernbloom. Sättet förbundskaptenen talade om en helt matchotränad Martin Olsson gör att erfarenhet verkar väga extra tungt i denna bortamatch.

I dagsläget tror jag detta är Hamréns startelva: Isaksson – Bengtsson, Granqvist, Johansson, Olsson – Larsson, Ekdal, Wernbloom, Zengin – Ibrahimovic, Berg.

***

Aldrig varit i Ryssland. En aning spänd på att åka dit.

***

Landslagets förre mittbacksjätte och lagkapten Patrik ”Bjärred” Andersson är gäst i podden och han ger Erik Hamrén godkänt för sin tid som förbundskapten, varken mer eller mindre, men efterlyser mer diskussion och dialog kring landslaget. Ännu har det stannat vid att förbundskaptenen sa till Andersson att hålla kritiken internt på Idrottsgalan.

I podden ger Andersson sin syn på svensk fotboll, varför han brinner för att hjälpa till att utveckla den och hur han känner för Malmö FF och hur viktigt det är att klubben når Europa även nästa höst. Dessutom om tiden som scout i Manchester United, vad han lärt sig av att alltid vilja vara nummer ett och hur det var att spela i MFF som son till en klubblegendar.

Ni hittar som vanligt alla 65 tidigare avsnitt av podden ”Lundh” via Fotbollskanalen.se eller iTunes, Acast, Youtube eller så googlar man Lundh och pod och hittar den. Givetvis finns podden på Podcaster och en massa andra alternativ för poddlyssnande och är inte särskilt svårfunnen om man kan navigera en dator och/eller en smartphone.

***

Landslaget finns på Instagram numera. Saknar ”Clap for Sweden”.

***

Får höra att det blåst kring Lars-Christer Olsson och Mats Enqvist efter att Sef-basen Olsson på en presskonferens talat om att AIK och Djurgården borde jobba som Hammarby och nå högre i publiksnitt, vilket ledde till en artikel på fotbollskanalen.se om just det.

I både AIK och Djurgården hoppade man till, och det är kanske förståeligt nu när Sef har sin ”code of conduct” om att man inte ska kritisera varandra. Däremot är det ledsamt att höra hur Olsson och Enqvist skyller på fotbollskanalen och hävdar att man vill förstöra.

Den inställningen är bara löjlig och dessutom är hela presskonferensen inspelad och där framgår tydligt hur Lars-Christer Olsson på eget bevåg kör på detta spår. Stå upp för vad du säger, eller så är det bättre att backa och erkänna att det blev fel. Bara trams att skylla på media.

 

olof.lundh
Inlägget har 39 kommentarer

Inte bara lätt att leda klubbarna när Malmö FF dominerar

Podden #Lundh är tillbaka i vanliga hjulspår och 2015 år allsvenska sensationslag IFK Norrköpings ordförande Peter Hunt är första gästen. Han räddade klubben undan konkurs 2009 och har sedan lett omstöpningen av det forna storlaget och det har varit en berg-och-dal-bana.

Hunt backade inte några frågor och jag gillade honom och fick svar på vad han själv tjänat på sina investeringar i klubben, dubbla stolar när han både är delägare i spelare och ordförande, synen på Janne Andersson samt om Emir Kujovic blir kvar eller inte. Dessutom om 51-procentsregeln, bengaler och hur tidigare IFK-ledningar kört ner klubben.

Ni hittar som vanligt alla 62 avsnitt av podden ”Lundh” via Fotbollskanalen.se eller iTunes, Acast, Youtube eller så googlar man Lundh och pod och hittar den. Givetvis finns den på Podcaster och en massa andra alternativ för poddlyssnande och är inte särskilt svårfunnen om man kan navigera en dator och/eller en smartphone.

***

Många undrar om La Liga och serie A. Kan bara hänvisa till min krönika från i fredags om kampen om tv-rättigheterna. Har hört att tv-rättigheterna för Premier League 2016-19 är på väg ut på marknaden inom kort och det kan klarna ganska snabbt.

***

Lottningen för Champions Leagues gruppspel för Malmö FF är vid 18:00 torsdag kväll. Ihop med Axel Pileby följer jag den i CL-soffan med start 17:45 på fotbollskanalen.se. Bara att haka på.

Nedan är de fyra seedningsgrupperna och som vanligt kan inte klubbar från samma land hamna i samma grupp och ryska och ukrainska lag hålls separat på grund av oroligheterna mellan länderna. Det finns ju en hel del kul klubbar att möta:

1: Barcelona, Chelsea, Bayern München, Juventus, Benfica, Paris SG, Zenit St Petersburg och PSV Eindhoven.

2: Real Madrid, Atlético Madrid, Porto, Arsenal, Manchester United, Valencia, Leverkusen, Manchester City.

3: Sjachtar Donetsk, Sevilla, Lyon, Dynamo Kiev, Olympiakos, CSKA Moskva, Galatasaray, Roma.

4: Bate Borisov, Borussia Mönchengladbach, Wolfsburg, Dinamo Zagreb, Maccabi Tel Aviv, Gent, Malmö FF, Astana.

Sportsligt bäst: PSV Eindhoven, Porto, Dynamo Kiev.

Publikgruppen: Paris SG, Manchester United, Galatasaray.

Tuffast: Bayern München, Real Madrid, Sjachtar Donetsk.

Osexigast: Zenit St Petersburg, Leverkusen, Lyon.

***

Gick på Sef:s pressträff i centrala Stockholm i onsdags kväll. Där skulle revisionsföretaget Deloitte presentera allsvenskans egen penningliga i närvaro av svensk elitfotbolls ordförande Lars-Christer Olsson och dess generalsekreterare Mats Enquist.

Det handlade om en rapport över 2014 års ekonomiska siffror, men där Malmö FF:s Champions League-avancemang kvällen före och nya 200 miljoner hängde över tillställningen där Sef:s 32 klubbar bland annat ätit tårta för att fira att MFF tagit sig till Europas finrum för andra året i rad.

Osäker om alla lät sig smaka? För det är inte bara fans som är oroliga över Malmö FF:s eventuella dominans som är uppenbar efter fjolårets pengainjektion utan den finns även bland klubbledare. Den känslan är uppenbar även om ingen riktigt vågar säga det öppet, utan det är något man säger vid sidan av blocket och bandaren.

Det är givetvis så att MFF även vill värva i Sverige men får kalla handen eller prislappar från höga höjder, där Häckens Simon Gustafsson i våras ska ha kostat 35 miljoner…men när holländska Feyenoord ville köpa så var prislappen betydligt lägre än om de regerande svenska mästarna ville ta en spelare från en rival.

Frågade Lars-Christer Olsson om hur han såg på oron bland de andra medlemmarna i Sef och dess fans, men han såg inte problematiken och tipsade mig om när AIK:arna ringer och klagar så ska jag räkna upp sådant jag redan gått igenom i min blogg, och då senast i går.

Passade på att upplysa den förre Uefa-vd:n om att ingen ringer längre, utan att det snarare är på twitter och via instagram och mejl som man nås av synpunkterna på att Malmö FF inte lägger sina pengar i Sverige utan värvar Bosman-fall och en hel del utländska spelare.

Då gav sig SFSU-basen, tillika MFF-supportern, Tony Ernst in i debatten – vilket jag ju gillar – och påpekade att fem av 13 spelare som var inblandade i tisdagens triumf mot Celtic och 14 av 24 spelare i truppen har fostrats i Malmö FF. Så det är fel att peka på att MFF består av norrmän, serber och så vidare.

Även Mats Enquist bröt in och påpekade att det gått för kort tid för att ha invändningar, men på sikt blir det problem om MFF och andra klubbar inte lägger pengar i Sverige. Det är just där problematiken finns, att hålla ihop en organisation när en rycker i från de andra och inte med lite heller.

Har länge drivit att Sef är en anakronism och organisationen borde stöpas om. Det är otidsenligt att tro att 32 klubbar från IK Frej till Malmö FF ska kunna driva utvecklingen framåt på allvar. Även om man delat upp sig en del är det inte tillräckligt, det kan gå ännu bättre om Allsvenskan kör sitt spår och Superettan kör sitt. Där är ett plus ett mer än två.

Naturligtvis förstår jag att Olsson och Enquist utåt sett håller masken för det är mycket som pekar uppåt för svensk klubbfotboll. I dagsläget är man högst rankad i Norden och även om intäkterna inte alls växer i den takt man hoppats och satt som mål så visar Malmö FF att man är ett lok som drar upp allsvenskan både i rankning och ekonomi om man ser på omsättningen.

Lägg till att Allsvenskan under hösten kan slå en del publikrekord och det är ett drag kring svensk fotboll som man får gå en bit bak för att hitta motsvarighet till. Intressant att de bägge höjdarna berömde Hammarbys målmedvetna arbete för att sälja biljetter och Olsson skickade en passning till AIK och Dif som borde kunna jobba lika bra som Bajen, enligt Sef-basen.

Att Sef inte ens är nära att nå de offensiva intäktsmålen som är satta inför 2017 – Deloittes Andreas Frountzos ville inte ens svara på frågan om målet – verkade varken Olsson eller Enquist särskilt brydda av. Istället pekade man på allt det positiva och härliga som händer med svensk klubbfotboll och pekade framåt, och det var lite väckelsepredikan eller så är jaga bara för mycket journalist?

På frågan om vad bengalbrännandet och pauserna betyder för varumärket hade Olsson och Enquist inget svar, eller möjligen att de ser på tillströmningen och inser att det inte påverkat särskilt mycket.Däremot var de oroade över att avbrotten får sportsliga konsekvenser och att matcherna får konstig rytm och det ger dåliga effekter för en del lag.

Sedan lyfte de även problematiken med att klubbarna kan få problem med myndigheterna om det fortsätter, bengaler är trots allt olagligt, men duon hoppades att man ska hitta en lösning med fansen kring att bli av med illegal pyroteknik även om Olsson trodde att det skulle ta tid. Så räkna med fortsatta bengalavbrott även framöver.

Fast viktigast för Lars-Christer Olsson o Co är väl att se till att hålla ihop medlemmarna när en i form av Malmö FF dragit i från de andra. Avundsjuka är ingen lätt känsla att hantera och med fans i andra klubbar som eldar på oron lär det bli en tuff uppgift. Säger som Uno Hedin, ”Lycka Till.”

olof.lundh
Inlägget har 11 kommentarer

Är Malmö FF bra för svensk fotboll – eller FÖR bra för svensk fotboll?

Redan i slutet av gårdagens CL-triumf för Malmö FF var det en del Blåvitt-fans som ville ha svar på hur detta kunde vara bra för svensk fotboll? De hakade på mig, Sef:s sportchef Stefan Lundin och Bladets Robert Laul. Jag försökte svara, men även om twitter är bra på mycket, så är det inte bra på sådana debatter.

Det första man måste göra för att svara på den frågan är att definiera ”svensk fotboll”. Inser naturligtvis att de syftar på allsvenskan och de svenska elitklubbarna och det är givet att balansen fortsätter rubbas när Malmö FF under hösten tar in runt 200 miljoner kronor ytterligare och återkommer till det längre ner.

Men jag vill börja med att lyfta att MFF:s framgångar i Europa var bra för svensk fotboll i och med att Erik Hamrén i större utsträckning vågade satsa på allsvenska spelare. Isaac Kiese Thelin, Erik Johansson, Emil Forsberg, Robin Olsen, Filip Helander, Anton Tinnerholm och nu Oscar Lewicki är sådana som tagit klivet in i truppen.

Även i sommarens U21-triumf i Tjeckien fanns det en del MFF-inslag i form av Lewicki och Helander. Är det bra för svensk landslagsfotboll att de fått erfarenheten av stora och avgörande matcher? Ja, jag hävdar det och att det varit en bra utveckling för att faktiskt visa att spelare från allsvenskan kan ta klivet och sedan klivit ut i Europa.

Fick några spydiga svar tillbaka om att A-landslaget är dåligt just  nu, att det bra med det här är alltså att Tinnerholm spelar i landslaget och att till nästa år så hoppas vi på Djurdjic, Berget, Eikrem, Rodic Arnason, Yotun och Adu i landslaget.

En andra injektion för svensk fotboll, och då handlar det om både i stort och ner till elitklubbarna, att det är möjligt att bryta barriärer. Malmö FF klarade först av att nå Champions League som första svensk klubb på 14 år, sedan att både spela i Europa i fjol och vinna SM-guld och nu Champions League igen. Det måste ju vara stimulerande för andra att se någon gå före.

Hur jobbar Malmö FF? Vad kan vi lära oss av det? Varför lyckas inte Elfsborg, IFK Göteborg och AIK att nå Europa-spelet där Uefa faktiskt gjort Europa League mer penningstint till i höst? Det är något de klubbarna måste brottas med, och faktiskt försöka förbättra jobbet man gör, för det går.

Gillar att MFF hanterar att både sälja spelare och prestera. Något man sett i en del klubbar i mindre länder längre ner i näringskedjan likt Portugal (Porto, Benfica, Sporting) och även i Schweiz. Basel har ofta en stor omsättning av spelare och inte minst tränare, men lyckas oftast i den inhemska ligan och har spelat mycket i Europa på senare år och då gått långt.

Dessutom tror jag att allsvenskan i stort lyfter i folks ögon när Malmö FF faktiskt är ute och härjar mot storklubbar. Vilket faktiskt borde vara ett plus även för andra klubbar, och där man ser spelare som ena veckan spelar på Gavlevallen i nästa syns i Viasats sändningar med Europas fotbollselit.

Ovanpå det kan Malmö FF:s framfart faktiskt höja Sveriges Uefa-koefficient och inte bara klubbens egen rankning i Europa-spelet vilket alla lag kan ha nytta av. Glöm inte den gången FC Köpenhamn spelat till Danmark en direktplats i CL-gruppspelet, då var det Nordsjälland som drog nytta av det.

Självklart förändrar MFF:s nya miljoner och ännu starkare kapital allsvenskan. Om den dominansen varar för evigt? Nej, det tror inte jag, för även om klubben på kort sikt kan dominera och pengar styr i fotboll så finns det för många exempel på att rikedom inte är för evigt, och då kanske framför allt i Norden där man är långt ner i näringskedjan.

Det här är ingen shejk eller oligark som skickar in miljarder för att bygga upp en klubb och dessutom får fart på intäkterna i samma veva, utan det här är en pengainjektion för andra året i rad men i dagsläget är det långt i från säkert att Malmö FF spelar i Europa nästa höst igen.

Räcker att kolla in MFF-matchen mot Häcken i lördags för att inse att bollandet allsvenskan vs Champions League är svårt. Eller bortamatchen mot Åtvidaberg. Ovanpå det kan inte sportchefen Daniel Andersson förstärka laget inför gruppspelet utan det är manskapet man har nu som gäller och det lär bli svårbalanserat.

De flesta klubbar i Norden har svårt att få driften att gå runt – om nu inte Malmö FF kan vända den trenden när de kan sänka lånekostnaderna på arenan – och FC Köpenhamn, Bröndby, Rosenborg och IFK Göteborg har alla varit rika dominanter under vissa perioder och många trodde att de skulle dominera för evigt, men icke.

Ta bara när Blåvitt skrev under ett historiskt Reebok-avtal ovanpå CL-stålarna och Roger Gustafsson med sin serie ”Fotbollens Hemligheter” skulle se till att klubben skulle bli en aktör i både Asien och Nordamerika. För att använda en sliten klyscha man hörde när man jobbade på Expressen: ”The sky is the limit”, men det slutade i trädtopparna för IFK Göteborg.

Visst, det var andra pengar i Champions League på 1990-talet när Blåvitt härjade där år efter år, men det var dels andra pengar i allsvenskan då, dels många från andra klubbar som trodde att ingen skulle kunna gå i kapp klubben. Fast personskiften, fartblindhet och en rad felbeslut ledde till att klubben närmast gick på knäna i början av 2000-talet.

Glöm inte heller att Malmös nya rikedom gör att det blir dyrare att vara Malmö FF. Spelarna vill ha mer, enligt mina uppgifter har man fått upp sin bonus rejält jämfört med fjolåret, och både nyförvärv, agenter och klubbar vill ha mer. Alla i klubben vänjer sig vid en annan standard och när rivaler sliter i allt från tränare, scouter och spelare går ersättningen upp.

Många fans från andra klubbar pekar på att Malmö FF inte sprider sina pengar i Sverige. Det är hittills korrekt, där den enda större värvningen är Erik Andersson från Landskrona – var har han tagit vägen, är det skada eller något annat? – och det handlade bara om några miljoner. Sedan är det mest Bosman-fall, lån och utländska värvningar.

Kanske är felet att svenska klubbar inte vill sälja till Malmö FF? Eller så är MFF för snålt? Blåvitt plundrade friskt bland andra klubbar, ta bara när man värvade Andreas Andersson, Niclas Alexandersson och Teddy Lucic på ett bräde? Det finns givetvis ingen skyldighet att värva i Sverige, MFF är bara ansvarigt inför sina medlemmar.

Även om jag kan förstå oron bland andra fans så är det sorgligt att fokus ligger på det. Tror varken AIK:are, Blåvitt-fans eller Bajen-fans varit knäckta om deras klubbar tagit sig hela vägen. Livet är inte rättvist, än mindre fotbollen och alla klubbar har olika förutsättningar. Tror många är avundsjuka på de plus som de tre klubbarna har naturligt eller har skaffat sig.

Riskerar allsvenskan att bli ett nytt Bundesliga med ett dominant Bayern München? Det borde väl egentligen inte skrämma svenska fans som ofta lyfter fram den tyska högstaligan som något eftersträvansvärt med sin stämning och 51-procentsregel, eller?

Samtidigt är det svårt att stoppa Malmös kapitaltillväxt med regler och det är en bra bit till Tyskland än så länge. Ingen vill väl heller ha en stängd liga där bara vissa förutsättningar ska gälla, eller? Så här är fotboll och ofta är det när man har ont om resurser som man kommer på nya sätt, och dessutom ger unga spelare chansen.

Glöm inte att Malmö FF haft flera ekonomiska kriser bara under 2000-talet och en gång tvingats skriva upp värdet på gamla klubbhuset Kulan för att klara elitlicensen eller fick spara på det mesta efter att dåvarande vd:n Pelle Svensson helt navigerat fel och klubben backade över 30 miljoner kronor.

olof.lundh
Inlägget har 43 kommentarer

Hur kan en matchotränad Olsson gå före Augustinsson?

Erik Hamrén höll ett mindre brandtal där han förklarade varför han inte skulle släppa i U21-hjältarna i A-landslaget och stöpa om sitt lag. Inte så att han inte beundrade hjältarna från Tjeckien eller att han inte förstod att folk han mötte på sina resor ville se skiftena, utan det fanns andra skäl till ratandet.

Förbundskaptenen pekade på att A-landslaget har presterat och blott är två segrar mot Ryssland och Österrike från att vara klart för EM 2016 i Frankrike. Det var helt enkelt som väntat av Hamrén när han presenterade EM-kvaltruppen och det till stora delar var det gamla gänget.

Till slut blev det två U21-spelare som var med i EM-kvaltruppen redan i juni (Isaac Kiese Thelin och Alexander Milosevic) samt två nytillskott från EM-vinnarna i somras (Abbe Khalili och Oscar Lewicki) som klev in i EM-kvaltruppen.

Just Lewicki känns som given, särskilt när Kim Källström är avstängd mot Ryssland, och MFF-mittfältaren har gång på gång visat sin höga klass. Även kul med Abbe Khalili som är ännu en talang från Högaborg som gått hela vägen, och var stark och bollsäker i EM och har gått bra i turkiska Mersin.

John Guidetti då? Hade han bara spelat mer under försäsongen så hade han säkert tryckt ut Ola Toivonen som inte är önskad i Rennes och nu jagar klubb i Grekland. Oscar Hiljemark och Robin Quaison hade kunnat vara med men fann inte nåd hos Hamrén.

Förbundskapten Hamrén tryckte på att det viktigaste för de unga spelarna från Tjeckien är speltid. De måste ta regelbunden plats i sina klubblag och visa att de kan ta kliv där, då kommer också A-landslaget att följa. Om det blir speltid och succé är vägen öppen mot en plats i truppen mot EM 2016.

Det mest förvånande är att Hamrén vill ha med Martin Olsson före Ludwig Augustinsson. Det förstår jag bara inte. Olsson opererades i maj och avstod EM-kvalen i juni och har därefter börjat träna nyligen men inte spelat något alls i Norwich. Inte så att jag inte gillar Olsson, men speltiden är för svag och han borde inte vara med.

Ludwig Augustinsson gjorde ett briljant EM i Tjeckien och har varit stark i FC Köpenhamn och är i fullt slag. Att han bara är med som förstereserv om Martin Olsson inte kan spela är svårt att greppa. Det känns ju knappast som att Hamrén har fullt förtroende för Oscar Wendt som är den andre vänsterbacken och Pierre Bengtsson är mest till höger.

Apropå skador var det tummen upp från Zlatan Ibrahimovic, enligt förbundskapten Hamrén. De talades vid i förra veckan och då var Sveriges lagkapten positiv, optimistisk och sugen på landslaget och att nå EM 2016. Vilket definitivt är ett plus när Sverige styr mot Moskva.

På måndag samlas landslaget i Stockholm inför en ödesvecka där Sverige kan skaffa sig ett rejält grepp om en biljett till nästa sommars EM-slutspel. Faktum är att det går att ta en förlust i Moskva, men det bästa är att avgöra direkt och ta sex poäng om nu A-landslaget presterar.

***

Ryssland blir svåranalyserat för Hamrén o Co. I och med att det ryska landslaget bytt tränare från Fabio Capello till CSKA-tränaren Leonid Slutsky är scoutingen inte mycket värd. Det inte finns några träningsmatcher att kolla in så blir det till att gissa. Viss hjälp går att få från Pontus Wernbloom och Rasmus Elm som känner Slutsky väl och Hamréns lirare har pratat med dem, men vad som sades ville han inte svara på.

***

Håkan Ericsons pondus har vuxit med triumfen i somras. Han kan sitt podium och verkar trivas vid det.

***

Anders Svensson anklagade Erik Hamrén för att ljuga i Café i förra veckan, vilket ingen kan ha missat. Förbundskaptenen svarade på det med några hugg på Svensson om att ”förra gången han ville ha uppmärksamhet” och att det är ”mycket som är felaktigt och påhittat” men slog sedan fast att han aldrig ljuger.

Nja, det sistnämnda går att diskutera. Var bara ett par år sedan Hamrén satt i TV4 och sa att han inte ens hittade in i en blogg, och då visste nog alla att han läste bloggar eftersom han påpekat grejer i dem. Strunt samma, känns inte som om Hamrén och hans tidigare vice-kapten kommer att hänga ihop.

***

Mikael Lustig är också reserv, och om inte han kan spela är det Anton Tinnerholm som kliver in.

***

Hamrén var mycket noga med att poängtera att det mest var taxichaffisar som ville skifta spelare i A-landslaget. Vad betyder det?

olof.lundh
Inlägget har 21 kommentarer

Ett svar till Robert Laul om kritiken

Efter att ha läst Robert Lauls blogginlägg där han utvecklar kritiken mot min artikel i Café om bevakningen av Zlatan som jag upplever liknar den som hovet får så måste jag undra om Laul läst artikeln ordentligt? För om vi hänger upp oss på ordet ingen, som Laul gör, så skriver jag:

Ingen ifrågasätter, eller åtminstone alldeles få, och det handlar inte om att man som journalist ska få tillgång till fler intervjuer, för det får ingen, utan mer klimatet i stort och en rädsla både för Zlatans reaktion, förbundets reaktion och framför allt fansens reaktion.

1) Laul lovade en kritisk nyhetstext inom ett par dagar för att bevisa att jag har fel, det blev ett blogginlägg. Återstår att se om det blir mer.

2) Laul tar upp att man kan gå i tidningsarkiven för att bevisa att jag har fel. Läser man hela artikeln är jag noga med att påpeka att Zlatan definitivt inte haft någon gräddfil i media, men att det handlar om ett skifte de senaste åren. Framför allt kring landslaget där det är allt med appen, dokumentären, bara en presskonferens per samling.

3) Nästa punkt i Lauls kritik är bristen på mod. Jag kan inte förklara vad folk är rädda för, men jag har sett det många gånger genom åren. Man avstår frågor. Tycker fortfarande att det är otroligt att ingen reagerade på när Zlatan Ibrahimovic, lagkapten för Sverige och representant för den största folkrörelsen lade sitt bananskal på TV4:s fotograf. Man skrattar med. Ingen ifrågasatte heller när Zlatan sa till Laul: ”Fan, vad ful du är” i mixed zon på Malta 2009. Jag pratade med Lasse RichtSvFF om det men han skrattade bara bort det. Jag har själv blivit uppläxad av representanter för både SvFF och Zlatan, och vet att andra på TV4 blivit det, och det är även så att en av de högsta inom SvFF berättar för kollegor att den spända stämningen mellan landslaget/Zlatan/Hamrén och media bara beror på mig. Sedan är det lustigt att Laul är kritisk på just den här punkten, han har ju själv åkt och träffat Zlatan och Mino Raiola med Bladet-chef för att medla mellan parterna. Sedan kan han ju fråga om sponsoravtalet som Bladet skrev med Zlatan efter Spy Bar-incidenten och där det ingick att Peter Wennman intervjuade Zlatan på IMG:s kontor. Även den intervjun finns i arkivet. I grunden handlar det väl om en kombination av det lätt blir dålig stämning och det vill inte många vara med om och att det finns intressen att inte stöta sig med Zlatan o Co för att kunna komma med på Nike-resor med tio minuters intervju, bokintervjuer, parfymintervjuer eller få honom till studion efter en match. Tyvärr är det inte heller så att de flesta journalister skriver eller säger vad som helst bara det är sant, riktigt och korrekt.

4) När det gäller boken om kungen så körde medierna just den fega stilen att låta någon annan skriva uppgifterna som givetvis varit kända i medierna. Sedan är jag förvisso glad att vi i Sverige inte skriver om otrohet, men den fega varianten – likt fina DN gjorde om ”Svennis” kvinnoaffärer i dokumentform – att låta någon annan göra skitjobbet och sedan både skriva om storyn och ta hem kungens reaktioner är inget att vara stolt över. Om hovet hårdgranskas går väl att diskutera. Jag tycker inte det.

5) Laul menar att jag var för sen med nyheten om dokumentären som delägs av förbundet och som är initierad av Zlatan och hans rådgivare Mika Lepistö.  Jag skrev om det fyra dagar efter att del 2 gått i Kanal 5. Möjligt att det var för sent men jag upplever att tidningar i dag knappast har svårigheter att plocka upp gamla grejer. Vi kan ha olika uppfattningar, men jag förstår inte att inga andra medier hakade på det. Dessutom visade ju att det inte var en dokumentär på det sättet, utan en film som Zlatan och hans entourage initierat och sedan gått runt till alla tv-kanaler och sedan även fått med SvFF på tåget. Bara det hade varit en nyhet.

6) Det finns säkert många som önskar att både jag och Laul grävdes ner i en svart sopsäck på en bakgård, men det var inte den typen av hot som min artikel handlade om och som Laul avslutar med att skämta om när det handlar om att Zlatans dokumentär om sig själv och sin pappa är Kristallen-nominerad. Utan artikeln i Café beskriver ett klimat kring Zlatan som blivit väldigt starkt de senaste åren och som jag upplever. Jag har själv ändrat inställning efter jag debatterade just det med Yrsa Stenius i Göteborg våren 2012.

7) Sedan kan jag även notera att Lauls twitterkrav på att jag skulle komma med namnen på de som håller igen inte är med i bloggen. Det är ingen hemlighet vilka de är, vare sig för mig eller Laul, men för mig ger namn och personer en annan diskussion.

8) Dessutom kan man konstatera att Laul inte bevakat landslaget med Zlatan på samma vis under de senaste åren utan det har varit andra från Aftonbladet.

olof.lundh
Inlägget har 17 kommentarer

Om en vecka kliver Hamrén upp igen – längtar

Om ganska exakt en vecka – när det här skrivs tisdagen 18 augusti 13:30 – så kliver Erik Hamrén fram på Friends Arena för att presentera truppen till EM-kvalen mot Ryssland i Moskva 5 september och Österrike i Solna 8 september. Spännande av många skäl:

* Hur blir en presskonferens med Håkan Ericson och Hamrén efter sommarens EM-triumf? Där Hamréns polare och gamle kurskamrat från GIH plötsligt seglat om förbundskaptenen i popularitet och även i att kunna hantera media utan ett ge ett jagat intryck.

* Hur många från sommarens succé i U21-EM får plats? Ja, Isaac Kiese-Thelin har funnits med ett tag. Även Ludwig Augustinsson och Alexander Milosevic var med i juni. Oscar Lewicki? Hiljemark? Quaison? Guidetti?

* Vilka får i så fall lämna truppen om Hamrén ska göra plats för nya aktörer? Mikael Lustig är tillbaka från skada och även om Martin Olsson inte är det och Per Nilsson dragit på sig ny så är det många om budet både bland mittbackar och vänsterbackar.

*Även bland mittfältarna och anfallarna är det rätt trångt och det är klart att trotjänare som Källström, Wernbloom, Toivonen och några till hamnar under tryck om Hamrén ska förnya truppen till ödesmatcherna i september som kan avgöra de svenska EM-chanserna positivt med rätt antal poäng.

* Vad är Sveriges syn på Ryssland efter sparkningen av Fabio Capello? Där CSKA-tränaren Leonid Slutsky, som Pontus Wernbloom och Rasmus Elm känner väl, kliver in som tillförordnad förbundskapten EM-kvalet ut.

* Hur tar Hamrén eventuella frågor om Ryssland och dess politik? Något som kan spänna från kritiken mot många att landet har VM 2018 till konflikten med Ukraina, president Putins satsning på idrottsevenemang och synen på homosexuella.

Ja, jag tror ju inte det blir så många skiften i Hamréns trupp. Tror inte att han vill ändra för mycket i en grupp som tagit Sverige till ett läge där två segrar i september innebär EM, och där fyra poäng gör att det ser ljust ut. Man kan till och med förlora i Moskva, bara man slår Österrike.

När det gäller politiken så kanske Hamrén gör något kort om att han givetvis är för allas rättigheter. Sedan hänvisar han väl till SvFF-styrelsen, men nu vet han i varje fall att de kan komma upp. Om han trimmar några svar återstår att se.

Däremot hoppas jag att Erik Hamrén lämnar mina barn och dess eventuella lydnad vid sidan på presskonferensen, för det är rätt stor skillnad på att leda dem och ett gäng fullblodsproffs, men när förbundskaptenen drar tussarna kan det mesta hända. Inte konstigt att det är kul när jobbet börjar på allvar igen.

***

Malmö FF har god chans att skicka ut Celtic. Håller helt med Åge Hareide om att Salzburg är ett vassare lag. Vore en rejäl bragd om MFF efter att ha bytt ut i det närmaste hela startelvan nådde Champions League igen, men även gruppspelet i Europa League är oerhört starkt.

Dessutom är Malmö med i guldkampen som ser ut att sträcka ut sig hela hösten. Ser fram emot det och fick en känsla efter derbytriumfen av att AIK kommer att ta det på upploppet. Kanske är det så att Dif och Norrköping dansat klart och det blir Elfsborg och Blåvitt som också har chansen.

***

Landslaget stänger för övrigt ner pressverksamheten helt 6 september. Så då kan alla reportrar vara lediga.

***

På måndag är det slut på nostalgi i podden #Lundh, och det är nya tag med en representant för en högaktuell klubb. Redan på fredag ska vi ha möte om poddens framtid. Har ni tankar, åsikter, förslag eller idéer så är de välkomna: olof.lundh@tv4.se.

***

5-0 på Vapenvallen. Landskrona lever.

***

Way Out West är en musikfestival helt i min smak. Ingen tältkänsla utan snarare cityliv med en festival. Florence & Machine och Lorentz var det som stack ut för mig, men även dokumentären om The Damned var två timmar av livets vändningar.

En otroligt rolig helg i Göteborg.  Ni som följt mig ett längre tag vet ju att den staden inte är högst på min lista över resmål (bodde där 1997-00 och det var som att vara med i ”Blade Runner” men att det var idel goa gubbar och gummor i huvudrollerna) men med WoW har man fått till det.

Överhuvudtaget är Göteborg svensk mästare på evenemang. Det är väl Göteborgs-andan som sett till att steget mellan beslut och handling är kort. Om det alltid är bra går väl att diskutera, men det räcker att kolla gyttjebrottningen kring Slussen eller Friends Arena vs Tele2 Arena för att inse att 08-området har en del att lära.

***

Tillbaka i sadeln på allvar efter smygstart i förra veckan, och det tog fart direkt på sociala medier och i en del branschmedia (Resumé, Idrottens Affärer och Dagens Media) när Café på måndagen släppte min text om att bevaka Zlatan Ibrahimovic.

Behöver inte lägga till så mycket till de 17 000 tecken som finns i tidningen och även på nätet. Bakgrunden var att Café undrade om jag ville skriva något om Zlatan när de gjorde en grej om hans parfymsläpp och där de gjorde en intervju med honom, men ville ha något mer.

Har under våren alltmer funderat kring bevakningen av Zlatan och har ändrat inställning sedan jag våren 2012 debatterade det med Yrsa SteniusPublicistklubben i Göteborg. Samtidigt har det skett en klar förändring åt fel håll sedan dess och det fick mig att föreslå upplägget för Café, och för att även ge lite insyn och bakgrund till jobbet som landslagsbevakare.

Har tidigare berört ämnet och skrev bland annat en krönika i oktober i fjol med rubriken Zlatan-bevakningen liknar den hovet får och nu fick jag möjlighet att bygga ut den. Reaktionerna har varit mer positiva än negativa och de flesta ser kulturen som vuxit fram och SvFF:s enorma beroende av en lagkapten som är större än någon tidigare svensk.

Om man bortser från de som bara avfärdar mig som idiot utan att utveckla så var Aftonbladets Robert Laul var mest kritisk och kallade det ”dålig journalistik” för att jag inte namngav vilka som är kritiska och vilka som är okritiska. Just för att man då pekar ut en hel kår som ansvarig när det inte är sant, och rubriken blev det ”ingen” men i texten skriver jag ”ingen, eller åtminstone alldeles för få.”

Robert Laul utvecklade att han aldrig känt av något på sin arbetsplats när det gäller att hålla tillbaka granskningar och lovade en kritisk text inom några dagar. Kanske inte direkt det jag var ute efter, men det blir spännande att se vad det blir och jag tipsade om både bananskalet i Oslo och dokumentären.

Helt okej att vilja se namn, men för mig är det här större än att personerna X, Y och Z av olika skäl väljer att hylla och skriva runt om kontroverser eller aldrig ställa en enda fråga på en presskonferens med Sveriges lagkapten. Utan det handlar om en kultur, och det var den jag ville belysa.

Både jag och Laul har givetvis en klar bild av vilka som gör vad och ställer vilka frågor och skriver och talar på olika vis, och det är fritt fram för honom och andra att ta det vidare. Tror att ett gäng namn bara slutar i pajkastning och knappast en diskussion eller debatt om bevakningen av Zlatan.

Istället handlar det om stora ekonomiska värden. Zlatan säljer. Det är tidningarna medvetna om. Det är tv-kanalerna medvetna om. Det är alla reportrar medvetna om. Det är givetvis Zlatan medveten om. Därför kanske man funderar några extra varv, och kanske tar bort något namn eller avstår.

Naturligtvis är det inte så att det finns en ansvarig för det här och det är inget som Zlatan från början valt och styrt men det har tagit den vägen och nu är det så. Läste intervju med Tom Ahland som pekade på tre personer som han såg som fredade i Sverige: kungen, Ingmar Bergman och Zlatan.

Finns nog några till. Det är väl givet att man måste kunna reflektera över det hela och jag är själv en del av maskineriet kring landslaget och har också ett ansvar. För övrigt så ser det ut som om Zlatan Ibrahimovic nästa presskonferens är onsdagen 2 september, cirka 13:00.

 

olof.lundh
Inlägget har 44 kommentarer

Sommarens poddar kollar bakåt på svenska triumfer och fiaskon

Dags för mig att ta semester och ta igen mig efter en sommar av två mästerskap och där det ena slutade floppliknande när Pia Sundhage o Co fick vända hem tidigt från Kanada och det andra blev succé när Håkan Ericson o Co för första gången såg till att ett svenskt U21-landslag vann EM. Jag ska försöka logga ut. Helt.

Till skillnad från förra sommaren ville jag dock inte pausa podden utan låta den rulla när folk har tid att lyssna, även om jag är ledig. Samtidigt är det en utmaning att förinspela intervjuer med nyhetsinriktning och där en spelare som man träffar i juni kan vara såld i juli eller en tränare går från glödhet till sparkad på sex veckor.

Därför har jag under sex avsnitt valt att inrikta mig på nostalgi. Helt enkelt lagt fokus på sex stora mästerskap med svenskt deltagande och jag har träffat olika huvudpersoner som varit delaktiga i de svenska lagen som åkt till Västtyskland, Argentina, USA, Portugal, England och Råsunda i hopp om framgång. Det blev en rätt rolig resa i sex steg för mig eftersom jag gillar historia och att kolla bakåt.

Dessutom fick jag möjlighet att fråga exempelvis Andreas Jakobsson om han slutade i landslaget efter presskonferensen med Olof Mellberg dagen efter EM-uttåget 2004 och en massa andra frågor till gamla hjältar och hjältinnor. Det är lite kul att även mästerskap som jag minns och följt på nära håll så finns det saker jag inte känner till.

Får inte heller glömma att det är bra med perspektiv även om man givetvis ska ha blicken riktad framåt. För det kan vara nyttigt att höra hur fotbollen gått både framåt och bakåt på olika plan. Allt från förutsättningarna för kvinnor i landslaget till hur gamla VM-hjältar inte riktigt förstår hur dagens spelare helt kan stänga in sig.

Tog inte lång tid under söndagen förrän den första sura kommentaren kom på Instagram gällande att jag träffade Anette Börjesson från EM 1984 till skillnad mot någon av U21-hjältarna. Det kan man naturligtvis anse, men ofta är det bra att träffa äldre människor som både hunnit och kunnat reflektera över vad de varit med om under karriären.

Nedan är schemat i sommar och ni hittar som vanligt alla nya samt alla 58 tidigare avsnitt av podden ”Lundh” via Fotbollskanalen.se eller iTunes, Acast, Youtube eller så googlar man Lundh och pod och hittar den. Givetvis finns podden på Podcaster och en massa andra alternativ för poddlyssnande och är inte särskilt svårfunnen om man kan navigera en dator och/eller en smartphone.

13 juli ­EM 1984: Anette Börjesson

I dag är Börjesson expert på Radiosporten och ansvarig utgivare för damfotboll.com men 1984 var hon libero och lagkapten när Sverige vann det första historiska EM-guldet mot England i det som var det första officiella mästerskapet. I podden berättar Börjesson om uppladdningen, upplägget, leran på finalarenan i Luton, straffdramatiken och festen efteråt där den svenska pressen deltog. Triumfen gav damfotbollen en rejäl skjuts och Börjesson berättar om hur de kämpat för att få ersättning för missat arbete och att gänget fortfarande håller kontakten och att de inte ser sig som pionjärer.

20 juli ­VM 1974: Staffan Tapper

I dag är den 67-årige Tapper aktiv i Malmö FF med ett projekt som jobbar med klubbens roll i samhället. Men 1974 var Malmö FF:s mittfältare given i Georg ”Åby” Ericsons landslag som åkte till VM i Västtyskland. I podden berättar Tapper om Sveriges VM-äventyr, varför Jan Tomaszewski kunde rädda hans straff och hur han märkte av reaktionerna. Dessutom om det täta umgänget med pressen, där ”Åby” snackade startelva med utsänd reporter, och hur mycket kraft förbundskaptenen lade på VM-låten och att Tapper och Bosse Larsson tjänade extra på att spela i rätt skor. Dessutom har Tapper tydliga åsikter om hur fotbollen både från spelarhåll och klubbhåll måste öppna sig mer.

27 juli EM 2004: ­ Andreas Jakobsson­

I dag jobbar den 42-årige tidigare mittbacken med att sälja konstgräs och tränar sina barn i fotboll. Under EM 2004 i Portugal var han given som mittback och berättar i podden om utspelningen mot Italien, anklagelserna om den uppgjorda matchen och straffdramatiken. Dessutom om presskonferensen med Olof Mellberg, varför han slutade i landslaget och dagens landslagsbackar.

3 augusti ­VM 2003: Frida Östberg

I dag är den förre mittfältaren expert på SVT men till USA reste hon 2003 som en truppspelare. Under VM tog hon startplatsen ganska snabbt och var med hela vägen till den snöpliga förlusten mot Tyskland. I podden förklarar hon att en del av landslagets grund kom från Umeå, att Marika Domanski-Lyfors var perfekt med hårda krav och hur Mia Hamm peppade Sverige inför finalen. Dessutom om de ekonomiska förutsättningarna, att man inte utnyttjade VM-silvret nog och att Östberg kan bli tränare framöver.

10 augusti VM 1978 : Ronnie Hellström

I dag är den gamle målvakten konsult men inför VM-avresan 1978 var han en av världens bästa målvakter som blivit uttagen i världslaget i Västtyskland 1974. I podden berättar han om att det fanns viss mättnad i landslaget, det politiska trycket att bojkotta VM i juntans Argentina och spelarnas tillvaro som är långt från dagens skyddade verkstad. Dessutom förklarar Hellström varför han inte räddade Brasiliens segermål av Zico som blev bortdömt, hur han reste sig från sin största motgång och synen på dagens landslag där Isaksson är nummer ett.

17 augusti EM 1992: Janne Eriksson ­­

I dag är den förre mittbacken anställd på bank som rådgivare till förmögna varav en del är idrottare. Under hemma-EM 1992 så spelade han i IFK Norrköping och skulle ställas mot några av Europas bättre. I podden berättar Eriksson om hörnvarianterna som gav två mål på Råsunda, segerkänslan när Gary Lineker blev utbytt och att dåtidens svenska stjärna Tomas Brolin inte kan jämföras med Zlatan Ibrahimovic. Dessutom om att backspelet i EM gav utlandsflytt, att hemma-EM gav svensk fotboll en rejäl skjuts och om landslagets gamla receptet som fick talangen Nabil Bahoui att få styr på kosten.

 

olof.lundh
Inlägget har 8 kommentarer

Ännu en underbar historia om en generös U21-hjälte, Simon Tibbling

U21-landslagets osannolika resa bara fortsätter. EM-final väntar på tisdag mot Portugal och det efter att man sänkte Danmark med 4-1, och det låter tryggt men ett tag i andra halvlek var det ångest. Fast som vanligt reste sig Håkan Ericsons spelare och inhoppet av Robin Quaison och ”skadan” på Patrik Carlgren ordnade det hela.

 

Det var en ny lagtriumf, det kanske är trist att upprepa just det, men ett Sverige som spelade cyniskt och för att vinna såg till att ordna en svensk triumf. Oerhört imponerande att för första gången sedan 1992 vara i final och det i en värld med ännu hårdare konkurrens. Då var det 32 lag som krigade och Sverige vann grupp före Grekland, Cypern och Israel.

Sedan väntade hemma-bortamöten och Sverige slog ut Holland tack vare bortamål, besegrade Skottland i semifinal efter 0-0 och 1-0. I finalen blev Italien för svårt, italienarna vann hemma med 2-0 och förlorade borta med 1-0 och det blev 2-1 totalt. Backar som Patrik Andersson och Jocke Björklund samt Håkan Mild, Håkan Svensson, Jesper Jansson var del av det svenska manskapet som annars inte var så namnkunnigt.

I dag är det över 50 lag som började kvalspelet för nästan två år sedan och bara sju lag når slutspelet. Väl där har Sverige överlevt en grupp med Italien, Portugal och England, och det säger väl något när bägge finallagen är från samma grupp. John Guidetti gick loss i intervjun efter segern, minst sagt, och det var kul men kanske väl hårt mot Danmark:

 

Fast den goda Guidetti fattade läget och bad om ursäkt efteråt. Det gjorde han rätt i och det är alltid stort att kunna inse att man gått för långt. Sedan var det så att danskarna var rätt nöjda med att få Sverige i semifinal och då är det klart att svenskarna njuter, och jag förstår att Guidetti for i väg men det är alltid smartare att ligga lågt – men det är lätt att vara efterklok.

Vad det här landslaget tagit Sverige med storm? Så häftigt och det blir kul att se fram emot en final i TV4 på tisdag. Sändningen börjar 20:00 och finalen 20:45 och det är en ynnest att få jobba med ett så här härligt landslag som verkligen bjuder till. Även om det är skillnad på U och A borde Erik Hamrén, Lasse Richt och Niklas Bodell se och försöka ta efter.

På onsdag eftermiddag blir det mottagande i Kungsträdgården för U21-landslaget oavsett om det blir EM-guld eller EM-silver. Givetvis rätt att hylla hjältarna för en insats som ger eko och är riktigt, riktigt stor. Sedan går det aldrig att jämföra ett U-mästerskap med svenska framgångar i mästerskap med A-landslag, men det förtar inget av vad Sverige gjort i Tjeckien.

Det är dessutom kul att vittja mejlboxen på sköna historier.Ni känner väl alla till historien om John Guidetti och hur han spelade fotboll med en 8-åring och hans kusiner efter finalen i Champions League för några veckor sedan, väl beskrivet av Cafés Andrev Walden och bekräftat av John Guidetti. Nu fick jag ett härligt mejl om Simon Tibbling.

Man blir glad av sådan här historier, och det är garanterat fler än Tibbling och Guidetti som gör sådant, men det är kul att få ta del av det och visa att trots pengar, berömmelse och annat så finns spelarna kvar på marken. Mycket ligger i vad Guidetti insett, att det kostar honom rätt lite men ger så mycket till andra. Mejlet nedan är kul läsning.

”Hej Olof,

Jag måste få berätta om en osannolik historia, som kanske är ett kännemärke för vårt fantastiska U21-lag och vad det laget representerar. Det gäller Simon Tibbling, vår nye lille hjälte. Jag och min fru är strax utanför Groningen för några månader sedan på en campingplats och bestämmer oss för att åka in till staden.

Vår son ringer och säger då apropå per tfn ”hälsa från oss djurgårdare att den bästa spelaren Simon Tibbling vi hade spelar nu i Groningen”. Jaha… vi åker och tittar på deras stadion i alla fall, tänkte vi.  Vi tar husbilen och stannar på p-platsen. Vi ser spelare klara med sin träning. Vi träffar en säkerhetsvakt som vi pratar med och han frågar om vi inte vill se deras tämligen nybyggda arena (ca 25 000 sittplatser), vilket vi givetvis ville. Inne i arenan ser jag ut över planen och där finns några spelare kvar. Vill ni träffa Simon Tibbling vår bäste spelare? Ja tack, det vore kul!

Min fru ropar ut över gräsmattan ”Simon!” och fram kommer en oerhört trevlig pojke (20 år!) och slutar nästan inte prata med oss och berättar om sin fantastiska fotbollsresa från ungdomsåren till Groningen. Han avslutar med att bjuda in oss till morgondagens match mot Feyenoord samt komma till ”Spielers Room” för press och anhöriga, ”där vi kan snacka om matchen och jag får höra vad ni tyckte. Välkomna!”. Och som sagt, han kände inte oss.

Matchen var bra med lite annorlunda fotboll jämfört med Svedala. Mycket kortpassniing och att i varje läge spela sig ur en situation. Fantasifullt och i publikens smak. Simon var navet i Groningen och han spelar givet i ett större lag så småningom. Ett enormt tryck på läktarna och annorlunda mot vår lunk.

Enligt Simons uppfattning på min direkta fråga om Groningen så svarade han att ”vi är som Elfsborg men en nivå högre och skulle definitivt utmana MFF om vi spelade i allsvenskan. PSV, Ajax och Feyenoord är helt klart bättre än vad övriga lag är i Eredevise” Efter matchen inviterades vi som sagt till Spielers room och där var det mycket ”small talk” med anhöriga och spelarna om matchen. Simon kommer fram till oss efter all fotografering och alla selfies och vi fick gott om tid att prata om matchen.

Till slut säger han när vi tar adjö och tackar honom för hans generositet ”har ni vägarna förbi någon gång så hör av er och vill barnbarnen se en match så fixar jag det givetvis. Kul att ni tyckte matchen var bra och håll på mig och Sverige i sommarens U21-EM!” Sagt alltså av en tjugoåring och redan en populär och berömd kändis, i varje fall i Holland (och nu i Sverige!). som ju inte alls behövt bry sig om oss överhuvudtaget..

 Vilken grej faktiskt! Och vilken annonspelare för dagens ungdom och svensk fotboll! Oerhört fin upplevelse detta,  Ha det gott! Göran”
olof.lundh
Inlägget har 8 kommentarer