Olof Lundhs blogg

Podden med Kim Källström blev en dubbel-LP

Veckans poddgäst är Kim Källström, lyssna via länken här, och vi satt i närmare två timmar i en hotellsvit dagen efter Fotbollsgalan och gick igenom karriären i både klubblag och landslag. Han är en intressant man att lyssna på. När producenten Olle Juhnell Lindberg gått igenom materialet så ville han få ut allt.

Lösningen blev två delar, uppdelat på två måndagar, och det är väl som att ge ut en dubbel-LP för er som minns vad det var för något. Man sitter på så mycket bra material att det inte går in på en skiva. Vad som är bäst för en podd går att diskutera, mitt argument för långa poddar har alltid varit att de riktigt intresserade kör hela vägen men vi testar denna variant.

Del 1 av podden är klubblagskarrären och Kim Källström säger att han aldrig funderade på att sluta helt, att fotbollen fortfarande är rolig, att resorna är rimligare i Grasshoppers, att han och familjen var trötta på att flytta runt och att marknaden styr vilka val man har.

Dessutom är Källström öppen om det finns ett litet sug på att spela i Sverige, betydelsen av Andreas Isakssons skifte till Djurgården, att Dif:s Bosse Andersson inte var den enda sportchefen han pratade med på Fotbollsgalan, att relationen med Djurgården är läkt men att han har respekt för att det är svårt att spela i Allsvenskan.

Dessutom om livet i Ryssland med stora pengar, tränarskifte och en klubb som plötsligt vill bli av med dig, chockflytten till Arsenal, reaktionerna på sommarpratet om tiden i London-klubben, varför han stannade i Frankrike så länge och hur det är att vara en del av en business.

Källström pratar även om de svåra valen man ställs inför som ung spelare, vad som krävs för att ta sig hela vägen, om de kraftiga reaktionerna på hans uttalanden om flyktingkrisen och att han engagerar sig i olika saker utanför planen för att han vill.

Nästa måndag kommer avsnitt 2 med allt om tiden i landslaget, om relationerna med Erik Hamrén och Lars Lagerbäck, varför han älskade att spela i Blågult, varför det är nyttigt med lite gruff som med Zlatan Ibrahimovic och den obeskrivliga glädjen vid framgång och att det blivit några tunga förluster.

Podden #Lundh är uppe i 125 avsnitt sedan starten, närmar sig åtta miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet och de andra under 2016 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Tar några dagar på andra sidan Atlanten efter att fotbollssäsongen går ner på något lägre varv. Ska kolla en hel del tv-sport, läsa både böcker och magasin. Alltid lär man sig något och det är viktigt att försöka vara på tå i en bransch som ständigt förändras.

***

Sorglig krasch i Colombia där ett flyg med det brasilianska sensationslaget Chapecoense störtade. Man skulle spela final i Sydamerikas motsvarighet till Europa League vilket hade varit kulmen på en makalös resa för klubben som av tränaren kallats ”Brasiliens Leicester”.

Skakande hur snabbt livet kan svänga, bara att se bilderna från hur man firade triumfen för några dagar sedan. Nu är det helt andra bilder och det gör som alltid ont att se sådant från ännu en tragedi.

***

Många av världens fotbollsproffs finns med i en undersökning om allt kring arbetsmiljön som det internationella spelarfacket, Fifpro, ligger bakom. Det är uppenbarligen inte bara glamour och stora pengar inom fotbollsvärlden, vilket väl ingen trodde, men det är intressant att ta del av den.

Även Sverige är med och det är slående siffror både när det gäller hot från fans, att en del inte får sina pengar i tid och några procent fått frågan om de fått erbjudande om att rigga en match. Däremot är det en miss att varken Spanien eller England finns med i undersökningen.

***

Sex sidor Leeds United i Sportbladet är man inte bortskämd med. Erik Nivas reportage om Leeds och Pontus Jansson finns nu även digitalt och är klart läsvärt. I kväll väntar Liverpool-Leeds på Anfield i Ligacupens kvartsfinal. Får se hur jag kan följa den då jag är på väg västerut.

olof.lundh
0 kommentarer

SvFF stoppade ändring av 51-procentsregeln – men sitter själv i knät på miljardär

Under fredag kom nyheten att fastighetsbolaget Fabege köper ut de tidigare ägarna Solna stad, Peab och Jernhusen ur det ekonomiska haveriet slash Nationalarenan Friends Arena. I Solnas fall innebär det bland annat att man skjuter in 178 miljoner kronor för att täcka framtida förluster men kommer ur projektet.

En person som är direkt inblandad i processen tror aldrig att några andra än ägarna kommer att få den heltäckande bilden över vad det har kostat de tre parterna att komma ur Nationalarenan. Ni vet bygget som skulle ha kostat 1,9 miljarder kronor men som hamnade på det dubbla och där förlusterna för driften varit stora år efter år.

Bakom Fabege står i dag miljardären Erik Paulsson, som tillsammans med sin bror Mats Paulsson under årens lopp bildat både Peab och Fabege, men där familjerna delat på tillgångarna sedan ett år tillbaka. Ett problem på senare tid kring Friends Arena har varit att bröderna inte dragit jämnt, enligt mina uppgiftslämnare, och att det därför tagit tid att komma överens.

Under fredagen släppte man till slut uppgifterna om att Fabege (läs Erik Paulsson) köper ut de andra och att det nu är Fabege och SvFF som gemensamt äger arenan. Fabege har två tredjedelar och SvFF har en tredjedel, även om man försöker dölja 11,1 procent via en fond där Folksam lånat ut 100 miljoner kronor, men tro inte på SvFF där.

För Solna Stad har det kostat pengar att vara med i projektet men det är ingen tvekan om att det kan ha varit en av stadens bästa affärer någonsin. Man fick med hjälp av arenan till en ny stadsdel med skattebetalare och arbetstillfällen och det kommer man att skörda under många år framåt och nu är man ute. Skrev i Dagens Industri om vinsterna som finns från arenan.

Även Jernhusen, som sett värdet på markägandet i området gå som en IT-aktie i slutet av 1999 kan skratta hela vägen till banken, och är en av vinnarna. Man fick helt enkelt betala en del för att få till hela projektet och det är ändå en bra affär för det statliga bolaget som nu tar sig ur projektet.

Klart att även Peab tjänat pengar på att bygga arenan och köpcentret och en del annat, men det är nog här skon klämmer i fajten mellan bröderna Paulsson. Kanske är det så att fastighetsjätten Fabege kom ur det hela aningen starkare än byggjätten som även gick på en jättesmäll i bygget av Tele2 med rättsprocesser och annat. Men konflikten mellan Paulssons får ekonomijournalisterna ta tag i.

I min bok ”Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll” från tidigare i år så försökte jag gå till botten i vem som stod för SvFF:s förluster. För fakta är att förbundet bränt alla stålar från Råsunda och man har förlorat nästan allt man har och har lån och förlusterna fortsätter men som en bankdirektör med direkt insyn i alla turer sa: ”Ingen kommer att sätta förbundet i konkurs”.

SvFF har pengar till något eller några års förluster till men någon har på senare år täckt upp en del av förlusterna på vägen. Vem? Ja, ingen ville berätta i min bok men en person med insyn förklarade i boken att det var Erik Paulsson som har stått för att täcka upp dem via sponsorgrejer (Fabege är sponsor till herrlandslaget) och att det är Paulsson som svensk fotboll kan sätta sitt hopp till.

Nu har Paulsson tagit visst ansvar och köpt ut dem andra som inte velat hjälpa till längre och han har säkert tvingat av dem en del stålar på vägen. Så då står svensk fotboll och hoppas på att den snart 75-årige Paulsson (fyller siste januari 2017 och räkna med att Karl-Erik Nilsson står först i ledet med en gåva) ska fortsätta täcka upp förlusterna.

En del hopp står naturligtvis till Lagadère men den franska jätten har haft svårt att få snurr på arenaaffärerna. Tror inte det går att hitta en nykter och sansad person med kunnande på området som tror att man kan Friends Arena till en plusaffär. Det kommer max att handla om att få ner förlusterna.

För SvFF finns bara två vägar: antingen att någon snäll person ser till att plocka upp räkningen år efter år (läs: Erik Paulsson) eller att man kommer ner i ett symboliskt ägande. För det finns inga pengar i svensk fotbolls kassakista, och publiksiffrorna talar inte för att det kommer att strömma in pengar till SvFF.

Vet via initierade uppgiftslämnare att EM-spelet i Frankrike kommer att ge SvFF ett överskott på runt 30 miljoner kronor men att man måste spara på dem och sprida ut dem på flera års verksamhet och satsningar. För ingen vågar räkna med VM-spel i Ryssland och då finns det inte mycket pengar att hoppas på.

Om ni inte tror på mig när det gäller SvFF:s risiga ekonomi? Ja, jag kan bara konstatera att det jag hör från kansliet i Solna är att man ska minska ner på kontorsytorna för att man helt enkelt måste spara ännu mer pengar. Sötebrödsdagarna är sedan länge över för SvFF och nu skrapar man på foten inför en miljardär som avgör dess ekonomiska öde.

Det är en oerhörd ironi att SvFF röstade emot att rucka på 51-procentsregeln för att den ideella föreningen eller förbundet skulle ha makten men själv satte sig SvFF rakt i knät på Erik Paulsson som nu avgör vad som sker. Om han säger hoppa, då kan ni räkna med att Karl-Erik, Håkan Sjöstrand o Co kommer att hoppa högre än Zlatans staty på 2,7 meter.

olof.lundh
Inlägget har 1 kommentar

Rune Hauge har svensk fotboll i ett starkt grepp

Måndagens podd kom ut lite senare än väntat, skälet var att vi ville vänta in att Tord Grip skulle få Fotbollskanalens Hederspris 2016Fotbollsgalan. Podden hittar ni här via länken och han har onekligen varit med om en hel del grejer i sin långa karriär.

Det är 60 år sedan han lämnade Ytterhogdal för Degerfors och påbörjade en resa som tagit honom över hela världen i fotbollens tjänst. Som spelare nådde han Allsvenskan med Degerfors och AIK, tog lilla silver och gjorde tre A-landskamper.

Som tränare har han varit med och vunnit serie A, tagit VM-brons med Sverige, nått EM-semifinal och jobbat för sex olika nationer som England, Kosovo, Mexiko och Elfenbenskusten och deltagit i både VM och EM ett flertal gånger. Lägg till jobb för Manchester City, Young Boys, Malmö FF, Örebro SK och en hel rad massa andra klubbar.

I podden berättar Grip om karriären som spelare, om hur Degerfors tränade för lite, hur det var att kombinera jobb som bagare med elitfotboll och hur det sved när Djurgården nobbade honom för en skada och då AIK kom till hans räddning.

Dessutom talar Grip om hur det var att jobba som assisterande till Georg ”Åby” Ericson som aldrig talade startelva med honom, om den heta systemstriden i svensk fotboll mellan engelskt och tyska, om hur han och Tommy Svensson fick till laget som tog VM-brons och att han ångrar att de inte klev av efter USA-VM.

Naturligtvis är Tord Grip öppen om hur han fick Sven-Göran Eriksson att satsa på en tränarkarriär, att ”Svennis” ville ha honom till Benfica och Roma men blev nobbad, om åren i Lazio och hur det var att leda England till tre mästerskap och det samtidigt stormade om Svennis kärleksliv.

Tord Grip talar även om sitt engagemang för Kosovo, varför han lämnade nationens landslag efter det historiska VM-kvalet i höstas och att han gillar Janne Anderssons nya landslag. Dessutom om att han ofta stått i bakgrunden och trivts med det.

Podden #Lundh är uppe i 125 avsnitt sedan starten, närmar sig åtta miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet och de andra under 2016 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Att SvFF anmäler Henrik Larsson till Disciplinnämnden är inte rätt väg att gå. Särskilt inte när man friat Tobias Sana för kast med hörnflagga. Då kan man inte straffa Larsson, och det är dessutom fel fokus efter de sorgliga scenerna på Olympia.

***

Rune Hauge är mannen som alltid dyker upp i svensk fotboll. Den norske agenten och affärsmannen som ofta skapat rubriker och inte alltid positiva sådana verkar ha svensk fotboll i ett sanslöst grepp. Man kan undra hur det kommer sig? För det kan inte vara så att han är ensam om att kunna göra affärer med tv-rättigheter.

SVT kunde i maj med hjälp av Panama-dokumenten avslöja att SvFF betalat ut stora belopp till Hauges bolag i skatteparadis som ersättning för tidigare kontraktsförhandlingar och norrmannen har figurerat i svensk fotboll i över 20 år. I våras framställdes samarbetet som en rest från Lars-Åke Lagrells tid som SvFF-bas även om rubrikerna blev stora.

Faktum är att Rune Hauges bolag fortsatt jobba med förbundet även efter Lagrells mandatperiod, vilket jag skrev om i min bok i somras. Fortfarande är det så att Profile Partners, vars svenska kontor ligger på Birger Jarlsgatan i Stockholm, har ett nära samarbete med SvFF om tv-rättigheter och har en anställd som jobbar på SvFF:s kansli.

För tio dagar sedan skrev jag en krönika i Dagens Industri om att Sef, Svensk Elitfotboll, bestämt sig för att redan i vinter börja sälja tv-rättigheterna för Allsvenskan och Superettan trots att man sitter i ett avtal som gäller till och med säsongen 2019. Och att man ska använda sig av Rune Hauges bolag för att försöka höja intäkterna.

Givetvis förstår jag att Mats Enquist, generalsekreterare i Sef, vill distansera sig från Hauge och hänvisar till andra som sköter affärerna i hans bolag. Om det är verkligheten? Ja, min bild är att Rune Hauge hänger med i vad som sker och är delaktig i Sverige. Han skickade ju sin anställde på SvFF att köpa min bok och få den signerad av mig.

Det är slående hur stark norrmannen fortfarande är inom svensk fotboll och att han alltid får fotbollens tv-affärer. Till skillnad från i Norge där han under lång tid var ”persona non grata” men gjorde comeback senast Tippeligan blev såld men då fick nöja sig med 30 miljoner kronor i ersättning för ett sexårsavtal med Discovery.

Under måndagens medlemsmöte fick Sef-ledningen klubbarna att haka på deras plan att anlita Rune Hauge. Endast Kalmar FF gick emot, ett skäl kan vara att i klubbens styrelse sitter Jonas Persson (intervju med honom i Idrottens Affärer nyligen) som i höst hjälpte SHL att skriva det största tv-avtalet i Nordens historia på runt fyra miljarder kronor, och det genom att ta över SHL från Profile och Rune Hauge.

Fotbollen däremot håller sig fast vid Hauge och det är klart att om man inte behöver betala något i arvode upp till 460 miljoner om året för rättigheterna till Allsvenskan och Superettan (i dag är det 230 miljoner) så är det kanske förståeligt. Blott tre procent på beloppet över det avtalet är långt från de gamla avtalen Hauge hade med svensk fotboll.

Samtidigt hoppas jag att klubbarna lärt av historien och kräver öppenhet kring avtal och ersättningar. Låt inte allt ske i stängda rum utan insyn. Snarare handlar det om att klubbarna ska som ansvarstagande medlemmar ställa krav på ledningen att redovisa vad man gör och varför. Då kanske till och med Rune Hauge kan vara bra för svensk fotboll.

I princip har jag inget emot att man anlitar Hauge. Problemet är att man i svensk fotboll alldeles för länge smusslat om affärerna och ersättningarna och vägrat berätta om dem. Det är därför man anar oråd när man gör den typen att hemliga affärer. Om Hauge var värd 100 miljoner kronor borde man utan att skämmas kunna stå för det.

***

Som vanligt är det skillnad och sitta i Globen och följa Fotbollsgalan och läsa vad recensenterna anser om det hela. Sågningar hör till.

***

Tacksam för en röst på min podcast i kampen om det svenska podcastpriset. Här röstar man.

 

olof.lundh
0 kommentarer

Därför dröjer poddavsnitt 125 till måndag kväll

Avsnitt 125 av podcasten Lundh dröjer till i kväll strax före 21:00. Skälet är att poddintervjun är med vinnaren av Fotbollskanalens hederspris som då får priset. Först efter det blir offentligt kör vi ut intervjun med hen.

Måndag kväll väntar alltså årets Fotbollsgala – går att se i TV4 20:00-22:00 – och bland många priser så delar TV4 och Svenska Fotbollförbundet ut Fotbollskanalens hederspris till en spelare eller ledare som gjort stora insatser för svensk fotboll.

Fotbollskanalens Hederspris instiftades 2009 och då fick förre Uefa-basen Lennart Johansson den speciella ring som går till pristagaren. Sedan följde Bob Houghton 2010, Kurt Hamrin 2011, Fredrik Ljungberg 2012, Lars-Åke Lagrell 2013, Tommy Svensson 2014 och Therese Sjögran 2015.

Och vissa av dem har gjort poddar och ni hittar Lagrell HÄR, Sjögran HÄR, Svensson HÄR och Johansson HÄR. Alla 124 tidigare avsnitt finns via denna länk.

olof.lundh
0 kommentarer

Attacken på Jordan Larsson är sorgligt slut på fotbollsåret 2016

Matchsammandraget ovan är på något sätt typisk för Helsingborgs IF:s säsong. Jordan Larsson ger klubben ledningen i den andra kvalmatchen mot Halmstads BK och i matchens slutskede verkar det om om klubben ska klara sig kvar, men 1-0 blir på kort tid 1-2 efter en straff och ett vasst avslut.

HIF har underpresterat och 2016 slutar alltså med att laget åker ur Allsvenskan och det går givetvis att förstå att det finns kritik mot klubben, mot managern Henrik Larsson och spelarna. Fast det innebär inte det vi fick se från Olympias gräs efter matchen någonsin ska accepteras som visas i klippet nedan.

Vet inte om männen som stormar in på plan förstår det, men något lag måste åka ut. Alla kan inte vinna serien och två till tre allsvenska klubbar ska åka ut. År efter år. Det innebär att man kan ha gett sitt yttersta under ett helt år i form av träningar och seriespel men att det ändå kan sluta i tårar och besvikelse.

Grattis till Halmstads BK, men hela dramatiken förstörs av det som följde på slutsignalen. Maskerade killar tog sig in på arenans gräs, kastade grejer och började slita tröjan av Jordan Larsson som mötte dem. På bilderna ser det ut som om någon även slår den unge anfallaren. Det är tumult och sedan möter Henrik Larsson dem.

Naturligtvis är det helt sjukt att en del människor ens tänker tanken på att gå in och attackera spelare och ledare. Det är givetvis grundproblemet men precis som man måste skydda olika institutioner i samhället mot kriminella så måste man skydda spelare och ledare. Man måste vara förberedd.

Obegripligt nog fanns ingen polis och inte tillräckligt med säkerhetsvakter för att stoppa dessa idioter. Hur är det möjligt att de kan ta sig in? Varför gör inte myndigheterna något åt problemet? Det här är scener vi sett på flera fotbollsarenor runt om i Sverige under 2016 och det fortsätter.

De ska naturligtvis gripas och ställas inför rätt och stoppas från att komma in på svenska fotbollsarenor, men det sker inte. Utan istället har de lyckats ta makten och det är ytterst beklagligt att det här troligen kommer att leda till att betydligt större supportergrupperingar straffas när man ska komma åt dem.

Jag vet att många kurvor pekar uppåt i form av publiksiffror och att man på många sätt skapat bättre trygghet i svensk fotboll, men vi kan inte blunda för sådana här scener. Ingen kan på allvar påstå att andra åskådare eller en fotbollsklubb ska kunna stoppa de här personerna som har noll respekt för lagar och regler.

Vi har pratat om det år efter år och även om det möjligen är färre händelser så är det grövre attacker. Att se maskerade huliganer dra tröjan av en HIF-anfallare som är utan skydd och det är allmänt tumult med kastade grejer är bilderna som stänger den svenska fotbollssäsongen.

Hoppas att inrikesminister Anders Ygeman ser dem och får politikerna att göra något vettigt likt ett riktigt maskeringsförbud och sätta tryck på polisen att verkligen se till att det följs. För även om fotbollen har ett ansvar så klarar man inte de här problemen utan att få hjälp att skydda sig mot personer som aldrig kan kallas fans.

Naturligtvis kommer HBK-spelarna och Janne Jönsson med rätta att fira avancemanget när man väl tagit sig hem till Örjans Vall. Ett starkt genomfört kval efter att man hade avslutat Superettan ganska svagt och det finns en hel del bra spelare i klubben som studsar tillbaka till Allsvenskan efter en säsong.

HBK är en klassisk institution i fotbolls-Sverige och även om ekonomin är pressad (inte direkt ovanligt i svensk klubbfotboll) så har man en bas och en tradition att bygga på. Sead Haksabanovic är en talang utöver det vanliga och med blott ett år kvar på kontraktet kan det vara en del som rycker i 17-åringen men förhoppningsvis stannar han.

Under säsonger har det kommit fram fler talanger likt Gabriel Gudmundsson (son till Niklas) och att ta fram och utveckla spelare är något som HBK i perioder varit starkt på. Man var dessutom skicklig på att fynda och skola spelare, och det måste man bli bättre på om man inte ska förbli ett jojo-lag.

HIF får det tyngre och måste börja om från början igen. Det enda positiva i det är att man blir tvungen att rensa rejält i klubbens organisation och arbetssätt och då kan man ofta komma ur starkare. Det är både jobbigt och smärtsamt men hårda tider tvingar en att ompröva gamla sanningar och sätt som man levt efter.

Många andra klubbar har visat att en säsong i Superettan kan vara en möjlighet att komma tillbaka starkare som Malmö FF, Djurgården och AIK. Samtidigt har andra klubbar som Hammarby och IFK Norrköping fastnat längre i den svenska andradivisionen. Så det är svårt att sia om HIF-framtiden.

Viktigast är väl att bestämma vilka som ska leda laget, jaga rätt nyförvärv som vill spela i HIF och sedan försöka samla staden bakom laget igen. Det sistnämnda blir viktigast och ska man lyckas med det behöver man hjälp att hålla männen som hoppade in på plan borta från Olympia.

olof.lundh
0 kommentarer

Om Carlgren är fyra kan man undra vad han gör i truppen

Dagen efter Sveriges stabila 2-0 mot Ungern så var det en hyfsat nöjd Janne Andersson som svarade på frågor inför resterna av pressuppbådet som var kvar i Budapest. Även om Frankrike-förlusten sved än så är det mesta positivt.

Förbundskaptenen är nöjd över att fler spelare vill vara med och slåss om att spela, att B-laget som spelade mot ungrarna visade att de tagit in spelidén och att han fick avsluta hösten med en seger.

Det är en fortsatt smekmånad för Sveriges förbundskapten, och det med all rätt. Trots allt kan man inte klaga på mycket när man inlett sin tid med fyra tävlingsmatcher och då tagit sju poäng och aldrig fallit samman.

Dessutom är det uppenbart att spelarna och ledarna har något på gång. Atmosfären är tydlig och det här är ett lag som vill göra något ihop. Räcker att se och höra hur spelarna bygger varandra på träning och under matcherna.

Däremot så måste man kunna fråga sig hur Andersson hanterade Patrik Carlgren. För även om det är elitidrott är det fel signaler att ta med en spelare i truppen och sedan inte spela honom när det är läge.

När Karl-Johan Johnsson blev skadad så kallade Andersson in Kristoffer Nordfeldt av nyfikenhet. Swansea-målvakten har knappt spelat något sedan flytten till Wales, nån ligamatch och några cupmatcher är allt.

Att då satsa 90 minuter på Nordfeldt är förvånande. Varför var ens Carlgren med i truppen om han inte ens får spela en vänskapsmatch? Hade i så fall varit bättre att ta med Nordfeldt som tredjemålvakt från start.

Janne Andersson hade även undvikit en del undringar om han i samband med två återbud på ytterbackarna Martin Olsson och Mikael Lustig inte nöjt sig med Linus Wahlqvist utan även tagit med Mattias Johansson eller Johan Larsson.

På samma vis förstår jag om Alexander Milosevic undrar över att Andersson inte ersatte den skakade Filip Helander med en ny mittback. Men Nordfeldt och Alexander Fransson blev kallade och fick dessutom speltid.

Jobbet som förbundskapten innebär inte bara att vi i media och även fans följer vad Andersson gör och inte gör. Även spelarna har naturligtvis koll och undrar om uttagningar och varför man inte är med.

På ett liknande vis är det givetvis att många noterar de inslag av IFK Norrköping och Elfsborg, via assisterande Peter Wettergren, som går att se i landslaget. Ta bara matchen mot Ungern som var verkligt tydlig i det.

Inte nog med att startande anfallsduon Isaac Kiese Thelin och Christoffer Nyman är gamla Peking-spelare, även debutanten Wahlqvist och inkallade Fransson fick hoppa in. Med Elfsborgs-koppling fanns Rohdén, Claesson och Hiljemark.

Naturligtvis kan det vara så att de är de allra bästa i just den matchen, men Andersson och Wettergren lär få leva med frågorna om det, och då gäller det att veta vad man svarar och dessutom tänker till extra när man tar ut lag och trupper.

För det är givetvis korrekt som Janne Andersson säger, att det inte får vara en belastning att han tränat spelarna en gång i tiden. Samtidigt är det naivt att tro att folk inte ska se Nyman som förbundskaptenens spelare bara för att han leder Sverige och anfallaren spelar i tyska andraligan.

***

Om jag hade haft ansvaret för Norges FF så hade jag gått mer efter Lars Lagerbäck än Erik Hamrén. Tror mer på att ha en spelidé som försöker få svaga beståndsdelar att bli en starkare enhet.

***

Sverige spelar två matcher i Abu Dhabi: 8 och 12 januari. Man åker på läger 3 januari för att klubbarna legat på SvFF så att det inte ska störa deras träningsläger.

***

Sveriges nästa VM-kval är 25 mars. Vitryssland hemma på Friends Arena en lördag 18:00. Som upplagt för att trycka i väg billiga biljetter till familjer och unga. Sedan kan man säkert ta mer betalt för Sverige-Frankrike i juni.

olof.lundh
0 kommentarer

Janne Andersson har lagt grunden till ett lovande bygge

Janne Andersson stängde sitt första halvår med att se ett B-betonat Sverige slå ett B-betonat Ungern med klara 2-0. Det borde blivit större siffror, men också förståeligt att spelarna inte ”drar tussarna”.

Man kan inte göra mer än att vinna och att matchen blev sönderryckt av byten och hyllningar av Gabor Kiraly är något man får acceptera. Trots allt ett plus att Sverige vinner en sådan här match.

Frankrike-förlusten är naturligtvis ett stickande sår om man ser till hur nära det var att det blev svensk poäng. Men samlingen visade att landslaget är på rätt väg när man ska snickra ihop något med spelare som är på väg upp.

Förbundskapten Andersson verkar ha byggt rätt och det ser lovande ut. Många unga spelare vill vara med i A-landslaget framöver (Isak, Asoro o Co) och alla som är med nu verkar trivas.

Stämningen är smittsam och även om jag vet att man inte haft många motgångar så är det uppenbart att det är en annan atmosfär och stämning kring dagens landslag. Det är något som är värt att bygga på.

Det som framför allt sticker ut från matchen i Budapest var Sam Larsson. Villig att utmana, bra kombinationer, internationell speed och sedan målskytt även om det var tursamt att frisparken hittade in.

En debut som lovade mycket mer och antingen är det ett vasst alternativ till Emil Forsberg eller så kan man tänka sig en match där Larsson och Forsberg tar hand om varsin kant. Oavsett hur så är det bra med ökad konkurrens.

Jimmy Durmaz spelade inte den här matchen men han har höjt sig i landslaget och det är delvis för att han fick inleda VM-kvalet på bänken. Han höjde sig och gjorde det riktigt bra i de följande matcherna.

Janne Andersson får mer och mer att jobba med och det är härligt att höra hur Pontus Jansson erkänner att det var en lite knackig start men att han spelade upp sig och därmed satte trycka på andra.

Jakob Johansson glimtade till och vinner mycket boll vilket är nyttigt. Annars är det centralt på mittfältet som Andersson kan oroa sig över att alternativen är för svaga och inte tillräckligt många och Albin Ekdals skador stör.

Mot Ungern fick Isaac Kiese Thelin slita på topp och det är så uppenbart att han har problem vilket inte är konstigt med tanke på lite speltid. Oerhört skönt att han fick göra mål. Kanske är det en injektion?

Sverige har för svag effektivitet framåt och det straffade sig mot fransmännen. Den delen av spelet måste landslaget höja om man ska nå VM i Ryssland och hittills har man inte riktigt hittat rätt besättning framåt.

Victor Nilsson Lindelöf fick ta över kaptensbindeln i andra halvlek. Har Sverige haft en yngre kapten? Han är stark på planen och det är rätt otroligt att han halkade in i U21-EM-truppen efter ett återbud och sedan bara exploderat.

Oscar Wendt var starkare framåt än bakåt och han är bakom Martin Olsson och Ludwig Augustinsson men tänkbar som mittfältare. En skadebenägen Mikael Lustig har fått ett alternativ i Emil Krafth.

En annan sak som sticker ut från segern mot Ungern är hur spelarna peppar varandra och det är i princip rent från negativa gester. Det finns en laganda i landslaget som inte funnits på ett bra tag.

Vilket är viktigt när man försöker få summan av ett gäng beståndsdelar att bli större än varje del. Måste hylla att man på så kort tid fått till något som inte känts av utåt på väldigt, väldigt länge.

Om det är nya? Räcker att höra ledare och spelare som varit med ett tag tala om hur det skrattas, att ingen är rädd för att störa andra och att man fått till något som inte funnits på en bra stund. Ett kollektiv som är accepterande.

Däremot är man ovillig att säga det utåt för det lätt tolkas som kritik av hur det varit tidigare. Man vill inte fastna i någon sådan diskussion, men när man följer landslaget nära så känner man av det.

***

Kylan på arenan i Budapest var långt från ”Global warming”.

***

Hoppas att Oscar Hiljemark hittar en ny klubb där han får regelbunden speltid. Det finns mer än vad han får ut i landslaget.

***

Underbart att se Lars Lagerbäck springa på Gabor Kiraly i spelartunneln och sedan höra honom snacka med och hylla den ungerska målvakten.

***

Förstår verkligen besvikelsen hos Patrik Carlgren. En aning underligt att AIK-målvakten inte fick stå en halvlek, nu blev han ensam om att vara med på hela samlingen utan att få någon speltid.

Om man tror mer på Kristoffer Nordfeldt så borde han varit med som tredjemålvakt från start. Visst, det är elitidrott och det är en del av livet att ta sig igenom motgångar men det var opsykologiskt.

***

Gillar att Ungern tackade av Kiraly och några andra hjältar. Vi får försöka lära oss i Sverige. Givetvis att plus att Zlatan Ibrahimovic, Kim Källström och Andreas Isaksson kommer till Fotbollsgalan så de får ta emot hyllningar.

olof.lundh
0 kommentarer

Zlatan-effekten är tydlig på tittarsiffrorna

Veckans poddgäst är Johanna Frändénni hittar podden här – och hon är till vardags kolumnist och reporter för Aftonbladet och bor i Paris och har varit ett stående inslag i SVT:s mästerskapssändningar från EM och VM på senare år.

I podden berättar Frändén om karriären som tagit henne till Italien, Spanien och Frankrike, skillnaden på sportjournalistik där och i Sverige, om hur FC Barcelona fick en sporttidning att skriva om ”vänskapen” mellan Zlatan och Messi och att man i utlandet är mer klubblojala och nära spelarna.

Naturligtvis berättar Frändén om åren med Zlatan, om synen på honom i Frankrike i dag, om att hon aldrig fått sitta ner och intervjua honom en längre stund samt om hans arga blick, att hon inte alls tycker att han mognat och att det är en frihet att inte vara bunden vid att följa en person.

Dessutom talar Frändén om relationen till svensk fotboll, varför Italien är störst för henne, om att hon inte saknar att jobba i Sverige, om kvinnliga förebilder, om att hon får stor respekt från spelarna, om det nya medialandskapets plus (Twitter) och minus (en del grabbig webb-tv).

Podden #Lundh är uppe i 123 avsnitt sedan starten, närmar sig åtta miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns.

Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet och de andra under 2016 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

*****

Fotbollskanalen On Tour sände direkt från matcharenan i Budapest. Om petningen av Patrik Carlgren, om Anderssons startelva, om att det är en tack-och-hej-match för Gabor Kiraly.

*****

Gillar ni podden Lundh så är jag tacksam för en röst.

*****

I kväll väntar träningsmatch för Sverige mot Ungern. Faktum är att det är Janne Anderssons första träningsmatch och ni ser den från 19:00 i TV12 i kväll, och via CMore.se givetvis och det är en del nya som får chansen.

Själv är jag spänd på framför allt Sam Larsson och Pontus Jansson som bägge får spela från start. De har gjort det bra i sina klubblag och det behövs konkurrens på många platser i laget för att Sverige ska fortsätta att höja sig.

Om landslaget lockar? Hoppas det, men det var förvånande tittarsiffror i fredags där ett stjärnspäckat Frankrike mot Sverige bara drog 723 000 i första halvlek och trots dramatiken bara ökade till 871 000 i andra halvlek.

Är lite överraskad att Pogba o Co inte lockade mer mot ett Sverige som inlett VM-kvalet förvånande starkt. Det massmediala trycket var ändå rätt stort inför matchen på Stade de France och känslan var att det borde varit fler.

Visst, det var en fredag kväll med konkurrens från Idol och andra program och det är ett landslag utan Zlatan Ibrahimovic. Det är rätt tydligt att landslagets dragningskraft tappat en del under hösten.

Expressen hade tidigare i höst en sammanställning av tittarsiffrorna för Kanal 5 under det senaste EM-kvalet och det pågående VM-kvalet, och där man talade om tittartappet men trodde på fler tittare mot just Frankrike.

EM-kvalet

Österrike-Sverige, 1 332 000

Sverige-Ryssland, 1 184 000

Sverige-Liechtenstein, 1 275 000

Montenegro-Sverige, 1 190 000

Moldavien-Sverige, 873 000

Sverige-Montenegro, 1 083 000

Ryssland-Sverige, 1 204 000

Sverige-Österrike, 1 374 000

Liechtenstein-Sverige, 885 000

Sverige-Moldavien, 929 000

Sverige-Danmark, 1 614 000

Danmark-Sverige, 1 944 000

VM-kvalet

Sverige-Holland, 1 230 000

Luxemburg-Sverige, 762 000

Sverige-Bulgarien, 753 000

Frankrike-Sverige, 797 000

Självklart var Hollands-matchen en bra siffra i VM-kvalet och varken Luxemburg eller Bulgarien var så heta motståndare, men om man jämför med EM-kvalet så är landslaget på en annan nivå i VM-kvalet helt enkelt.

Lägg till att alla hyllat Kim Källströms intåg som expert i sändningarna istället för Hasse Backe – har inte själv sett något då jag är på plats – och jag kan inte tänka mig annat än att det är bra och proffsiga sändningar som Kanal 5 levererar gång efter annan.

Kanske är det så enkelt att Zlatan-effekten är tydligast här. Att några hundra tusen tittare försvunnit för att Sveriges enda superstjärna lagt av i landslaget. Att det var han som lockade många av de som inte till vardags är intresserade.

Sedan försvinner en del för att man ser mindre på tv. När man kollar sammanställningar av webb-tv så har ingen av kvalmatcherna gjort avtryck på det som är MMS (mäter tv-tittande) publicerar gällande just Webb-tv. Kan inte svara på om det bara är fria visningar som räknas.

Däremot är det inget nytt att många ser matcher på krogar, sportbarer och tillsammans med andra. Den faktorn fanns även under EM-kvalet och som det är nu finns bara MMS sätt att mäta och där har landslaget tappat en hel del under hösten.

Vi kan inte heller gå runt att publiksiffran mot Bulgarien var svag med drygt 20 000 och det trots sänkta biljettpriser. Mot Frankrike kunde Sverige bara sälja 800 biljetter av de 3 500 som man hade och då var minst hundra av dem GIF Sundsvalls sponsorer.

Det finns inga givna svar på varför det är så här men om man ser hur landslaget bevakas så är det uppenbart att morgontidningarna börjar släppa på bevakningen och den trenden har funnits ett tag. De sänder färre personer och ibland inga alls.

Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet finns på plats på tävlingsmatcher men representanter för större regionala tidningar som G-P, Sydsvenskan och andra storstadstidningar är inte längre vanliga på landskamper.

SvFF har en del att brottas med för det är givet att det är många siffror som pekar åt fel håll vilket påverkar dess affär oavsett om det handlar om publik och sponsorer. Naturligtvis kan resultat ändra på det och ett fortsatt starkt VM-kval kan vända på trenden men det är en uppförsbacke.

Även om förbundskapten Janne Andersson säkert inte funderar så mycket på det så har han ett viktigt jobb, inte minst ekonomiskt. Herrarnas A-landslag är ett lokomotiv för svensk fotboll och om det fortsätter tappa fart blir det ännu tuffare för förbundet. Många förbundsjobb hänger på det.

Det är ingen hemlighet att SvFF bara har något år kvar innan man inte kan ta fler mångmiljonförluster för Friends Arena. Ännu syns ingen lösning kring ägarproblematiken och det ekonomiskt hårt ansatta förbundet får hoppas att Andersson får loket att dra svensk fotboll.

För det är rätt meningslöst att ha en arena som bara drar drygt 20 000 åskådare och när man på vägen slukat alla förbundets resurser. Endast vinster och ett hopp om spel i VM i Ryssland kan ge nödvändig pengar och vända på de negativa kurvorna.

olof.lundh
0 kommentarer

Janne Andersson har ändå inte haft kontinuitet i laget

Om vi har kul på jobbet? Bara att kolla Fotbollskanalen On Tour där Ekwall och Sundberg tappar det helt.
****
Har gjort poddar med en del av dem som är del i det nya landslaget. Här finns Janne Andersson, Pontus Jansson, Ludwig Augustinsson, Oscar Wendt, Patrik Carlgren, Andreas Granqvist och Sam Larsson. Bara att trycka på dem så kan ni lyssna på poddarna.
****
Lång intervju med Jakob Johansson som pekar på att satsningen som fick smeknamnet Real Blåvitt också blev en vändning för honom. Mittfältaren kände att få trodde på honom och ännu färre räknade med honom och då släppte pressen.
Under karriärens början så satte Johansson för mycket press på sig själv och det blev negativt. Under första säsongen med Mikael Stahre så lärde han sig att hitta rätt mentalt och när han fick chansen så tog han den och nu är han A-landslagsman.
****
En journalistlandskamp (inhomhus) föregår SverigeUngern. Man inser att det är tunt lag när jag är inkallad under fanorna. Kan knappt springa med mina hälsenor och orkar inte göra tåhävningar i sex månader för att komma igen.
****
Gillar landslagets skyltdockeutmaning på Instagram. Inser att tiden går snabbt för vissa när jag och kollega Johan Tarland fick informera kollega Ekwall om vad det var för något. Inte heller Andreas Sundberg hade en susning om denna virala utmaning.
****
Studiebesök på Champions League-handboll mellan Paris SG och Barcelona. Bra tryck i hallen även om PSG:s assisterande tränare Staffan Olsson sa att det inte hörde till vanligheterna med så mycket folk.
Kollega Ekwall hade ordnat VIP-biljetter och det var bra säten nära planen och lounge både före, i paus och efter maten. Samma värdinnor som man sett på PSG:s fotbollsmatcher och gott om både mat och dryck.
Fransmännen gillade även att mata på med rejält med musik under minsta döda stund som dök upp under matchen. Handbollen var emellanåt högklassig men regelverket har med åren blivit en aning för uppluckrat för min del.
Däremot är det häftigt att se dessa bjässar toksatsa och åka i golvet med rejäla smällar. I de flesta fall bara studsar de upp som om inget hade hänt. Det sägs att filmande gjort sitt intåg även i handbollen men jag såg inga spår av det i CL-matchen.
Rätt slående när några av PSG-spelarna tätt efter matchen gick runt i loungen och hälsade på folk. En av världens bästa kantspringare kom fram och tog både Ekwall och mig i handen. Tror inte det ingick i fotbollslagets förpliktelser.
****
Budapest var riktigt kyligt. Då har vi inte ens talat någon politik.
****
Kan beundra Ludwig Augustinsson som verkligen verkar vilja spela U21-EM i Polen i sommar. Lär nog knappast hända när någon storklubb köper honom. Inser att det är en viktig affär för Blåvitt som kan få mellan fem och tio miljoner kronor när ”Ludde” säljs.
****
VM-kvalet i grupp A är färdigspelat för hösten 2016 och även om det sved i fredags när Sverige förlorade mot fransmännen får man inte glömma flytet mot Holland i september.
Trots allt en stark start på VM-kvalet där Janne Anderssons landslag är med i kampen om biljetterna till VM i Ryssland. Nedan är tabellen, resultaten och spelschemat för VM-kvalgrupp A:
1 Frankrike      4  3  1  0   7-2   10
2 Nederländerna  4  2  1  1   8-4    7
3 Sverige        4  2  1  1   6-3    7
4 Bulgarien      4  2  0  2   6-10   6
5 Vitryssland    4  0  2  2   2-6    2
6 Luxemburg      4  0  1  3   5-9    1

Resultat

6 september: Sverige – Holland 1-1, Vitryssland-Frankrike 0-0, Bulgarien-Luxemburg 4-3

7 oktober: Luxemburg – Sverige 0-1, Holland-Vitryssland 4-1, Frankrike-Bulgarien 4-1

10 oktober: Sverige – Bulgarien 3-0, Vitryssland-Luxemburg 1-1, Holland-Frankrike 0-1

11 november: Frankrike – Sverige 2-1

13 november: Luxemburg-Holland 1-3, Bulgarien-Vitryssland 1-0

Spelschema

2017

25 mars: Sverige – Vitryssland, Bulgarien-Holland, Luxemburg-Frankrike

9 juni: Sverige – Frankrike, Holland-Luxemburg, Vitryssland-Bulgarien

31 augusti: Bulgarien – Sverige, Frankrike-Holland, Luxemburg-Vitryssland

3 september: Vitryssland – Sverige, Holland-Bulgarien, Frankrike-Luxemburg

7 oktober: Sverige – Luxemburg, Vitryssland-Holland, Bulgarien-Frankrike

10 oktober: Holland – Sverige, Luxemburg-Bulgarien, Frankrike-Vitryssland

Svensk seger är ett måste i mars, mot Vitryssland hemma. Utgår från att både fransmän och holländare tar tre poäng den omgången. Sedan bör Sverige ta poäng mot Frankrike i juni. En seger drar in fransmännen i kampen om förstaplatsen som dår är öppen.

En poäng mot fransmännen är okej för då är man åtminstone före Holland som förlorade sin hemmamatch mot fransmännen. Då handlar det främst om att ta en andraplats i kvalgruppen och tro på playoff.

När Sverige åker till Bulgarien i slutet på augusti så möts Frankrike och Holland igen. Sverige möter alltså Holland först i den absolut sista omgången av kvalspelet. Troligen blir det en rejäl drabbning som då gäller en plats i playoff.

Vad som talar för Sverige är att Janne Andersson då får mer tid på sig att sätta spelet och prova spelare och att allt kan bli flera snäpp bättre. För att inleda kvalspelet så här starkt utan träningsmatcher och med ett nytt landslag är bra jobbat.

Visst är det häftigt att många unga spelare får chansen och att Andersson är villig att satsa på dem. Att de sedan gör det bra gör det ännu roligare och A-landslaget har fått ett nytt liv vilket det behöver.

Lustigt att kolla in Janne Anderssons startelvor under hösten och se hur de skiftat och att bara fem man från matchen mot Holland startade mot Frankrike på Stade de France och bara fyra av dem har spelat alla matcher: Olsen, Nilsson Lindelöf, Granqvist och Forsberg.

Startelvan mot Holland: Olsen – Lustig, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Wendt – Rohdén, Fransson, Hiljemark, Forsberg – Berg, Guidetti.

Startelvan mot Luxemburg: Olsen – Lustig, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Olsson – Durmaz, Ekdal, Hiljemark, Forsberg – Berg, Guidetti.

Startelvan mot Bulgarien: Olsen – Krafth, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Olsson – Durmaz, Ekdal, Johansson, Forsberg – Toivonen, Berg.

Startelvan mot Frankrike: Olsen – Krafth, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Augustinsson – Durmaz, Ekdal, Johansson, Forsberg – Toivonen, Guidetti.

Så här vill jag se den svenska startelvan mot Ungern på tisdag

Olsen – Krafth, Nilsson Lindelöf, Jansson, Augustinsson – Forsberg, Johansson, Hiljemark, Wendt – Nyman, Guidetti.

Olsen måste få chansen att revanschera sig. Jansson bör få speltid. Vill se Wendt i spel på mittfältet. Toivonen och Durmaz är slitna och då öppnar det för de andra. Nyman är läge att se ihop med Guidetti.

Ungern VM-kvalade under söndagen och det är klart att det inte är optimalt träningsmotstånd att man spelat match två dygn tidigare, även om det var mot Andorra och blev en enkel hemmaseger.

Det är naturligtvis lätt att gnälla över det här, att Ungern kommer med ett B-lag och U21-spelare, men den nya fotbollskartan innehåller färre och färre träningsmatcher och Sverige utan Zlatan har svårt att få till matcher. Bra för Andersson att kunna testa en del.

****

Eftersom det är Fifa som styr VM och dess kvalspel och inte Uefa så är det INTE inbördes möten som avgör kampen om man hamnar på lika många poäng utan målskillnad går före.Så här rankar man lagen i gruppen:

1. Poäng 2. Målskillnad 3. Flest gjorda mål 4. Inbördes möten 5. Inbördes målskillnad 6. Flest gjorda mål i inbördes möten 7. Om bara två lag är kvar på samma poäng så vinner det lag som gjort fler bortamål 8. Play off på neutral plan med förlängning och straffar om det krävs.

Det är nio VM-kvalgrupper i Europa och de nio gruppvinnarna går direkt till VM i Ryssland. För de åtta bästa grupptvåorna, den sämsta grupptvåan faller alltså bort, blir det play off. Det var en sådan plats Sverige tog under VM-kvalet till Brasilien men där man föll mot Portugal över två matcher.

Just nu är ställningen bland grupptvåorna så här men det är tidigt:

Plats Grupp Landslag M V O F MF MB MS Poäng
1 G Italien 3 2 1 0 7 4 +3 7
2 H Grekland 2 2 0 0 4 0 +4 6
3 D Serbien 3 1 2 0 6 5 +1 5
4 I Ukraina 3 1 2 0 4 3 +1 5
5 F Slovenien 3 1 2 0 3 2 +1 5
6 A Holland 3 1 1 1 5 3 +2 4
7 C Nordirland 3 1 1 1 4 2 +2 4
8 B Ungern 3 1 1 1 4 3 +1 4
9 E Montenegro 3 1 1 1 4 4 0 4

När man ska ta fram åtta grupptvåor så rensar man bort det sistaplacerade laget i varje VM-kvalgrupp och sedan gäller: 1) poäng 2) målskillnad 3) flest gjorda mål för att ta fram åtta av nio lag.

Inför lottningen av playoff så seedar man lagen och Fifa:s världsranking i oktober 2017 är grund till seedningen. Playoff till VM lottas efter att kvalspelet är färdigspelat i oktober 2017 och matcherna spelas sedan i november: 9-11 och 12-14.

Sverige har alltså två vägar till VM i Ryssland. Antingen vinna gruppen eller så handlar det om att bli en av åtta grupptvåor och väl där vinna play off som man gjorde mot Danmark när man nådde EM 2016. Om det går? Ja, det är inte direkt lätt men det är klart att Sverige har en liten möjlighet och den måste man tro på.

Den första VM-kvalmatchen i historien spelades faktiskt i Stockholm 11 juni 1933. Till det första VM-slutspelet 1930 var lagen inbjudna, men till VM 1934 i Italien skulle man kvala och Sverige slog Estland med 6-2 och nådde även till slut VM, men där Tyskland blev för svårt i kvartsfinalen.

Efter det har kvalspelet vuxit till ett otroligt maskineri när man ska ta fram de deltagande länderna till VM. Just nu är kvalspelet som gäller 31 platser i VM i Ryssland 2018 i full gång världen över. Sverige utkämpar en kamp i Europa där 54 nationsförbund kämpar om 13 platser och närmast väntar för svensk del Bulgarien hemma på måndag.

Fifa-basen Gianni Infantino talade i dagarna om att utöka VM till 48 lag med direktutslagning av 16. Problemet för honom och Fifa är att fotbollen växer och man är i dag 211 medlemmar och släppte bland annat in Kosovo och Gibraltar i det europeiska kvalspelet. Så det är kamp om platserna att nå VM om man betänker att bara 32 av 211 får vara med.

Man har sedan tidigare utökat VM ett flertal gånger. Första VM-slutspelet i Uruguay 1930 lockade 13 länder, många ville inte göra den långa resan. Fram till och med VM 1978 i Argentina var man 16 deltagande länder med undantag i Frankrike 1938 (15 länder) och i Brasilien 1950 (13 länder).

Till VM i Spanien 1982 ökade man till 24 länder och höll det fram till och med USA-VM 1994. Till VM i Frankrike 1998 utökade man mästerskapet till 32 länder och det har gällt i fem VM-slutspel och kommer även att gälla i Ryssland 2018 och i Qatar 2022. Fifa-presidentens nya plan skulle i så fall gälla från VM 2026 som ännu inte är utdelat till någon nation.

Utökandet har givetvis handlat om att ge lite fler platser till Afrika, Asien och andra delar av världen där fotbollen vuxit och antalet länder blivit fler. Men det knorras hela tiden över hela världen över att man har för få platser, och därför är Infantino ute och talar om att utöka VM. Han vill inte ta av Europas platser för att ge till andra kontinenter.

I dagsläget är fördelningen som följer, och man har sedan VM 2002 tagit bort platsen till de regerande världsmästarna, och det som gäller för fördelningen av 32 platser är:

Ryssland 1 plats

Europa 54 länder slåss om 13 platser

Sydamerika 10 länder slåss om 4,5 platser då ett lag spelar playoff mot Oceaniens vinnare.

Oceanien 11 länder slåss om 0,5 plats

Nord-, Mellanamerika och Karibien 35 länder slåss om 3,5 platser då ett lag kvalar mot ett lag från Asien

Afrika 54 länder slåss om 5 platser

Asien 46 länder slåss om 4,5 platser där ett lag kvalar mot ett från Nord-, Mellanamerika och Karibien

olof.lundh
0 kommentarer

En tung förlust som ändå gav hopp

PARIS. Förlusten svider. Ändå var insatsen på Stade de France en sådan som gav hopp – även om VM i Ryssland.

Drygt 70 000 fransmän jublade över tre poäng när slutsignalen till slut gick i VM-kvalet. De viftade med sina trikolorer och en del av de svenska spelarna omringade samtidigt det serbiska domarteamet för att prata om det som varit.

De gulklädda svenska spelarna tackade sedan motståndarna för matchen. Kramades. Även Janne Andersson och andra svenska ledare kom ut på planen för att tacka för insatserna när de franska segrarna tog emot folkets jubel.

Egentligen hade matchen slutat underligt. Det var Sverige som låg på och jagade mål och hemmalaget kontrade och slog i från sig. Janne Andersson hade kastat in Isaac Kiese Thelin som lär drömma länge om skottet som smet precis utanför.

Även Pontus Jansson fick hoppa in som anfallare när Sverige jagade en kvittering mot ett något tillbakapressat hemmalag. Sett till lagens kvalitet på papperet var det förvånande, men när slutsignalen gick var det ett lättat hemmalag som kunde fira.

Fotboll är som livet i övrigt, det vill säga orättvist. Sällan har oddsen varit så emot ett svenskt landslag. Hur man än vred på de elva spelarna i gult som ställdes mot elva spelare i blått och rött så skulle det vara en promenad i parken för Frankrike.

Så blev det verkligen inte.Den första halvleken var en uppvisning i den fotboll som Sverige kan bjuda på. En stram och disciplinerad defensiv med tre raka linjer och sedan fyndiga kombinationer och en riktigt skarp chans och några lägen.

Okej för att Frankrike hade mer boll men Pogba, Payet, Griezmann och de andra skapade ändå inte så många farligheter framför Robin Olsen i det svenska målet. De 45 minuterna av Sverige gav så mycket hopp och tro om ett LAG som kan göra något.

Att Janne Andersson startade med Jakob Johansson och Ludwig Augustinsson som helt saknade tävlingsmatcher för A-landslaget gick inte att se. De uppträdde som ärrade veteraner som behållit sin kvalitet genom åren.

Egentligen var det ingen som föll ur ramen ur den första halvleken. Spelarna måste ha följt matchplanen till punkt och pricka och i perioder adderat mod och kunnande när man spelade sig ur trånga lägen. Det var Lars Lagerbäck 2.0 eller till och med 3.0.

Andra halvlek inleddes lite mer trevande. Kanske hade Didier Deschamps piskat på sina spelare verbalt och ganska snart var det franskt tryck och när man fick frispark i Payet-läge så trodde de flesta på Stade de France på mål men bollen smet över.

Istället var det Emil Forsberg som gav Sverige ledningen med en mäktig frispark. En häxpipa eller Ronaldo-spark ställde Hugo Lloris och de svenska spelarna samlades nere i hörnet nedanför de knappa tusen svenska supportrarna som var på plats.

En härlig bild, men det varade inte länge. Den franska kvitteringen kom snabbt efter en tveksam frispark, men en kraftfull nick av Paul Pogba på Payets inlägg betydde 1-1. Det var en riktig magsup på Sverige som efter det hade det tufft att få ordning på spelet.

Tyvärr föll Sverige sedan på eget grepp och Olsen som varit säkerheten själv tappade retur på ett skott och fick felaktigt inte frispark när han hade bollen. Det var uppenbart att insatsen störde honom en aning och med en fransk offensiv var det tufft att stå upp.

Avgörandet föll när Olsen skulle gå upp och plocka ett inlägg och såg ut att vara i kontroll men först blev han utmanad i duellen av Griezmann (som varit offside) och kolliderade sedan med en svensk back som försökte rensa men bollen hamnade hos Payet som skickade in 2-1.

Sverige försökte resa sig och närmast en kvittering kom Isaac Kiese Thelin som blev vackert frispelad av Ola Toivonen men Bordeaux-anfallaren blev trängd och avslutet smet precis utanför. Om Kiese Thelin haft mer speltid i klubblaget så hade han nog fått skottet på mål.

Även om vägen till Ryssland är sjukt lång och det framför allt handlar om att utmana Holland om andraplatsen för att nå playoff så har Janne Andersson och spelarna visat att man tagit kliv på fyra tävlingsmatcher, och stora sådana.

Det finns en idé om hur man ska försvara sig och om hur man ska anfalla. Det är uppenbart att ALLA är med på tåget och att det är ett lag vilket är en förutsättning när ett superstjärnelöst landslag ska försöka åstadkomma något.

En hedervärd förlust är aldrig rolig, men de dryga 90 minuterna i Paris gör nog att fler återigen kommer att känna något för landslaget. Att se spelare slita och kriga och med en tanke mer än att slå långt och hoppas på att Zlatan är i form och gör något.

*****

Över 70 000 åskådare på Stade de France och ändå var stämningen bara sådär. En besvikelse. Visst, de sjöng Marseljäsen med hjärta inför matchen, pumpade av ”vulkanen” och viftade med flaggor. Annars var det inte mycket.

*****

Serbiske domaren Milorad Mažić och hans team var allt annat än bortavänliga. Tyvärr. Offside på det franska 2-1 och han gav hemmalaget en rad tveksamma beslut.

*****

Man är bortskämd när man saknar tv-skärmar för att kunna se repriser, men i dag är man så van att kunna se alla situationer utan och innan och från flera vinklar. Kollega Johan Tarland ordnade sändning via dator efter pausen.

*****

Tänk att Sverige startade med tre backar som kan spela U21-EM i Polen i sommar.

*****

Glad och lättad att allt gick lugnt till väg på Frankrikes nationalarena. Säkerheten var hög och hela Paris präglades av den helgdag man instiftade 1922 för att första världskriget tog slut 11 november 1918. Militärparaderna kring Triumfbågen bidrog till känslan av att landet är i ständig beredskap.

*****

Älskar att Anders Svensson fotobombade mig och Ekwall under en LIVE-chatt.

*****

olof.lundh
0 kommentarer