Olof Lundhs blogg

Modet är roligast med det nya landslaget

Kvällen var upplagd för att hylla Cristiano Ronaldo och de regerande Europamästarna i form av Portugals landslag. Man hade tagit EM-pokalen med sig till Madeira. Det var utsålt. Det var galet liv bara Ronaldo visade sig på planen. Och det var som sagt tänkt som en hyllning.

Festen blev dock aningen förstörd när Sveriges landslag snodde till sig en imponerande seger med 3-2 efter att ha vänt underläge 0-2. En rätt osannolik vändning där Janne Andersson fortsätter att uppträda med mod, spelglädje och en vilja att springa långt och mycket för varandra.

Naturligtvis kan man invända att det var en träningsmatch och att Portugal och Sverige mönstrade B-lag. Ändå räcker det att snegla på det portugisiska B-laget och inse att det är grymt bra klass även i det. Dessutom kan man inte göra annat än att vinna matcherna, oavsett motstånd och eget lag.

Lägg till sättet som Janne Anderssons landslag vann matchen på. Det sände en signal om att han och Peter Wettergren bygger något spännande. Modet. Drivet. Viljan att spela fotboll även i trängda lägen. Att aldrig ge upp. Landslaget är ett lag på ett annat sätt än tidigare, det går inte att missta sig på det.

Var själv skeptisk till att inte behålla en stomme av den vanliga startelvan, men Andersson ville ge fler chansen att visa vad de kunde. Som de gjorde det. Janne Anderssons jobb blev omedelbart svårare men samtidigt är det den konkurrensen som kan lyfta både laget och en hel del av spelarna som inte kan känna att de är givna.

Plötsligt längtar jag till VM-kvalet mot FrankrikeFriends Arena 9 juni. Om det var sålt 32 000 biljetter till den matchen under måndagen så undrar jag om man inte säljer slut efter den här upphämtningen och segern mot Portugal. Vem vill riskera att missa det här nya och modiga landslaget?

Ändå var känslan annorlunda efter en dryg halvtimme. Då Karl-Johan Johnsson oturligt styrde in 2-0 till Portugal på Andreas Granqvists rensning så smög det sig på en flashback från tidigare smällar för landslaget. Kunde detta bli ett nytt Vigo? Då Spanien kölhalade Tommy Söderbergs och Lars Lagerbäcks oprövade landslag och fick en del att undra om de var rätt på det.

På Madeira var  det 2-0 till hemmalaget efter 34 minuters spel och det gultröjade gänget hängde med huvudena. Risken var överhängande att det kunde rassla till mer bakom Johnsson i målet.  Här hade ett orutinerat Sverige ändå grävt fram en del möjligheter att göra mål men Nyman, Claesson och Sam Larsson hade inte tillräcklig kvalitet på avsluten.

Istället hadse öns store son Cristiano Ronaldo frälst en fullsatt stadion genom att smyga in bakom Emil Krafth – som bara kollade på bollen – för att sedan läckert styra in 1-0 i det svenska målet. Ronaldo hade även ett fräsande skott som var nära innan han var inblandad i situationen som ledde till svenskt självmål och 2-0.

Där och då var det nog få som trodde på Janne Anderssons landslag. Efter 90 minuter är det nog annat, om nu inte folk slutade följa matchen. För Sverige fortsatte att visa mod, och det gjorde man faktiskt även i första halvlek, och man fortsatte att skapa chanser att göra mål efter pausen.

Det hade inte gått en timme av matchen när ”Totte” Nyman sög åt sig returen efter Isaac Kiese Thelins skott. Nyman var kall och lade sedan fram bollen perfekt till en framstormande Claesson som skickade in reduceringen bakom Marafona i det portugisiska målet. 2-1 och Ronaldo klev av tätt därefter.

Sverige släppte inte på trycket, även om det var en böljande match där Quaresma visade en otäck bollkänsla när han lekte med svenska spelare, så skapade Claesson fortsatt oreda tillsammans med sina lagkamrater. De hade verkligen inte gett upp och just Claessons styrde in 2-2 efter en hörna.

Bara ett kryss hade varit en bedrift för Sverige, men Elfsborgs-duon med rötter i Småland och Värnamo satte fart på vänsterkanten när Claesson klackade fram en framstormande Niklas Hult som bara klev runt och skickade in bollen mot Marcus Berg i straffområdet. Bollen hamnade hos Cancelo som vinklade in det svenska segermålet.

Klart att vi alla ska behålla bollskorna på marken. VM i Ryssland är fortsatt långt borta, Holland byter förbundskapten och det återstår fem kvalmatcher och möjligen två playoffmatcher. Samtidigt får man väl drömma lite efter att man sett Sverige resa sig mot Portugal och vinna.

Det framstår inte längre som omöjligt att Sverige tar sig till VM nästa sommar. Klart är att landslaget har ett mod och en vilja som räcker långt och kombinerar det med en smart spelidé och en skicklighet som ger resultat. VM-kvalet är något att se fram emot med det här landsLAGET.

olof.lundh
0 kommentarer

Jakten på de svenska EM-miljonerna

Efter lördagens årsmöte i Svenska Fotbollförbundet framkom att EM 2016 i Frankrike gett ett överskott på 13 miljoner kronor. Med tanke på att SvFF trott och hoppats på att man skulle ta in mellan 25 och 30 miljoner kronor var det ett bakslag.

Tar man en historisk tillbakablick så inser man att det är ett svagt ekonomiskt resultat. Inte sedan EM 2000 har Sverige tagit in så lite pengar. Då ska man ha i åtanke att Uefa för varje mästerskap tagit in mer och mer pengar.

  • EM 2000 + 8,1 Mkr – Sverige ut i gruppspelet efter en poäng mot Turkiet.
  • VM 2002 + 28,2 Mkr – Sverige ut i åttondelen mot Senegal.
  • EM 2004 + 32,0 Mkr – Sverige ut i kvartsfinal efter straffar mot Holland.
  • VM 2006 + 23,5 Mkr – Sverige ut i åttondelen mot Tyskland.
  • EM 2008 + 38,0 Mkr – Sverige ut i gruppspelet efter en seger mot Grekland.
  • EM 2012 + 26,2 Mkr – Sverige ut i gruppspelet efter en seger mot Frankrike.

 

Naturligtvis ska man ta in faktorn att EM 2016 i Frankrike för första gången bestod av 24 lag, men Uefa lyckades höja intäkterna så mycket att man trots det kunde garantera varje lag åtta miljoner euro för en plats i EM. Vilket var lika mycket som i EM 2012. Dessutom gav en seger en miljon euro och oavgjort en halv miljon euro.

Sverige fick till ett kryss mot Irland men föll sedan i två matcher och därför stannade EM-intäkten på 8,5 miljoner euro. Naturligtvis sämre än i EM 2012 där man slog Frankrike, men ändå bara en intäktsskillnad på en halv miljon euro. Efter EM i Ukraina och Polen fick man nio miljoner euro, nu 8,5 miljoner euro.

Då ska man dessutom tillägga att euron 2012 var svagare till kronan så intäkten efter EM 2016 blev mer i kronor än intäkten efter EM 2012. Så man kan undra var EM-miljonerna från 2016 tog vägen? Hur kan det enbart bli 13 miljoner kronor i överskott när kostnaderna är dragna?

Det är fler än jag som undrar, efter att jag skrev om SvFF:s ekonomiska bakslag från lördagens årsmöte, så fick jag direkt några mejl:

Hej igen Olof. Förstår fullt ditt engagemang i SvFFs märkliga ekonomiska slingringar. Man blir matt. Men en fråga som jag hade velat ha svar på, är vilka var de ökade och oförutsedda kostnaderna under EM? Lennart

63 miljoner för en dryg månads landslagssamling, vad blir det, 2 miljoner per spelare? Gissar att en och annan ledare fick hänga med på tåget… Borde väl finnas något att gräva i där?
Ola

Trots förbundets fylliga verksamhetsberättelse på 78 sidor varav sidorna 34 till 57 handlar om årsredovisning så går det inte att läsa ut särskilt mycket där. Det framkommer att Uefa betalat 79 390 000 kronor till SvFF för deltagande i EM 2016, vilket ger en kurs på 9,34 för 8,5 miljoner euro.

I övrigt är det mesta höljt i dunkel. SvFF:s ekonomichef Kjell Sahlström pekade i sin genomgång i lördags på att allt blivit dyrare. Dels hotellen i Frankrike, dels säkerheten och sedan hade Uefa lagt över kostnader för att hantera medierna på deltagarländerna.

Däremot går det inte att se vad Zlatan Ibrahimovic o Co fick för att delta. På årsmötet i mars 2016 avslöjade SvFF att spelare och ledare i landslaget fick dela på 20 miljoner kronor för EM-platsen, men det var nog ett misstag för nu är det locket på från förbundet.

Man kan i not 8 på sidan 45 se att i posten ”Övriga anställda inklusive arvoderade och spelare” gått från 39,3 miljoner 2015 (då herrarna fick 20 miljoner för platsen i EM) till 53 miljoner 2016. Alltså kan man misstänka att det rymmer EM-bonusen, men hur stor den är går inte att veta.

Har länge tyckt att SvFF borde vara öppna om bonusar till spelare och ledare. Förstår faktiskt inte att man mörkar det. SvFF är trots allt en folkrörelse och man borde lätt kunna motivera vad det betyder för svensk fotboll att landslagen når mästerskap och att spelarna ska ha en del av pengarna som då flyter in till förbundet.

Det är viktigt att poängtera att när Sverige spelar VM och EM så ger det så mycket mer än bara prispengar. Det ger bättre sponsoravtal för förbundet, man blir attraktivare för tv-bolag, man får fler utövare och drar mer publik. Det är svårt att sätta det exakta värdet, men det är stort för förbundet och då ska spelare och ledare ha en del av det.

Vet inte vad som är deppigast på SvFF:s årsmöte. Att man inte ger fler detaljer om varför överskottet bara blev 13 miljoner kronor eller att inte ett enda ombud har en enda fråga om detta. Även om pengarna från EM och VM inte går in i den löpande verksamheten är de viktiga för riktade satsningar.

Så här skriver SvFF om pengarna: ”Under 2000-talet har fotbollens mästerskapspengar inneburit satsningar på Elitprojekt (60 Mkr), bildande av riksinstruktör-spelarutbildningssorganisation, heltidsdomarprojekt, anläggningsutveckling, distriktsutveckling, skadefond, damfotbollsutveckling och UEFA Dam-EM 2013, spelarutveckling samt U21-EM 2009.”

Ja, ni fattar att det är viktiga pengar som kan lyfta svensk fotboll. Försökte få en pratstund med generalsekreteraren Håkan Sjöstrand om bakslaget med 13 miljoner kronor men i lördags var han fullbokad, i söndags var det resa till Madeira och i måndags var han rätt fåordig om det hela.

Han sa att det handlade om säkerhet, boende, resor och kommunikation. Dessutom talade han om att en seger hade gett mer pengar, som det gjorde i Ukraina. Frågan om vad spelarna fick möttes av: ”Det är en överenskommelse som stannar mellan oss och spelarna.” Inte ens frågan om de fick mer eller mindre jämfört med 2012 fick samma svar.

Dessutom hade Sjöstrand en utläggning om att avtalet mellan förbundet och spelarna är precis som ett anställningsavtal i näringslivet, och det är inget man talar om. Att SvFF är en folkrörelse och inte ett kommersiellt företag var inget som Sjöstrand ansåg gjorde någon skillnad.

Så där slutar jakten på de 66 miljoner kronor som gick åt i samband med att SvFF skickade ett herrlandslag till EM 2016. Uppenbarligen bryr sig inte medlemmarna i förbundet om det här bakslaget, och då går det inte att komma längre.

olof.lundh
0 kommentarer

Segrar som denna pekar mot playoff till VM i Ryssland

Segrar likt den mot Vitryssland är ofta ett tecken på att landslaget är på väg mot ett mästerskap. Osexigt motstånd. Inget direkt sprakande spel. Ändå säkra 4-0 och tre poäng efter en vanlig dag på jobbet för Janne Anderssons landslag.

Även om det kan handla om att nå playoff i första hand så är det tydligt att landslaget gräver fram resultat. Landslaget har nu städat av både Bulgarien och Vitryssland hemma och Luxemburg borta utan att släppa in något mål. Det är väl genomfört, och man får acceptera att spelet kanske inte alltid flyter som man hoppas.

Ett backande och defensivt motstånd gör det inte lättare. Okej för att det vitryska landslaget knappast imponerade vare sig i anfallsspelet eller försvarsspelet, men det är ändå den är typen av matcher som man ska ta sig förbi och det gjorde Sverige, och dessutom med ett resultat som var ett mål bättre än Hollands.

Ett kvalspel över 15 månader handlar om att dra fram resultaten som ger poängen. Just det är vad det svenska landslaget gjort efter halva kvalspelet avklarat. Ingen kan klaga på raden tre segrar, ett kryss och en förlust, tio poäng och 10-3 i målskillnad för ett helt nytt landslag som Andersson formerat.

Sverige inledde rappt och Marcus Berg slet sig fri i ett tidigt läge och hade han inte sökt avslut utan istället lagt sig hade kanske straffen kommit direkt. Nu dröjde det till den 18:e minuten innan det blev straff som Emil Forsberg förvaltade.

Nog hade man tillräckligt med målchanser för att döda matchen redan innan pausen. Berg kommer nog fundera på sin nick utanför i helt rent läge precis som Andreas Granqvist kan spela upp en ohotad nick efter hörna några gånger. Sverige hade tålamod och lät bollen vandra runt.

Upplevde inte att det centrala mittfältet med Albin Ekdal och Oscar Hiljemark övertygade till fullo. En aning omständligt och långsamt spel och det var på kanterna det hände med Jimmy Durmaz och Emil Forsberg. Mot vassare motstånd hade det inte räckt till.

Framåt var Berg och Ola Toivonen rätt vassa förutom avsluten. Till slut nickade Berg in 3-0 men han skulle ha gjort fler mål. Och Toivonen som stod för många fina vrickningar, skarvningar och passningar borde ha sökt fler egna avslut när han väl fick lägena framför Vitrysslands mål.

Defensivt satte inte vitryssarna den svenska backlinjen på några större prov. En nick på hörna och några spelvändningar. Annars hade Sverige koll på motståndet och antingen hade spionen Jonas Thern läst dem eller så pumpade han bara upp Vitryssland verbalt när han var på den svenska träningen.

Vinsten ger även Janne Andersson arbetsro inför Frankrike i juni. En träningsmatch mot Portugal på tisdag är en bra genomkörare för att testa några alternativ till den startelva som Andersson skickade ut mot Vitryssland. Vad kan Sam Larsson gör? Viktor Claesson? Och Jakob Johansson?

Klart är att Janne Andersson och Peter Wettergren har mejlat fram en trupp som får resultat och som sitter i slagläge inför andra halvan av kvalspelet. Bara det att allt finns att vinna när Frankrike i juni kommer till Friends Arena är häftigt. Då vill nog många ha revansch efter snöpliga 1-2 på Stade de France.

****

Här är tabell, resultat och spelschema för VM-kvalgrupp A:

6 september:

Sverige – Holland 1-1, Vitryssland-Frankrike 0-0, Bulgarien-Luxemburg 4-3

7 oktober:

Luxemburg – Sverige 0-1, Holland-Vitryssland 4-1, Frankrike-Bulgarien 4-1

10 oktober:

Sverige – Bulgarien 3-0, Vitryssland-Luxemburg 1-1, Holland-Frankrike 0-1

11 november:

Frankrike – Sverige 2-1, Luxemburg-Holland 1-3, Bulgarien-Vitryssland 1-0

25 mars:
Sverige – Vitryssland 4-0, Bulgarien-Holland 2-0, Luxemburg-Frankrike 1-3
1 Frankrike      5  4  1  0  10-3   13
2 Sverige        5  3  1  1  10-3   10
3 Bulgarien      5  3  0  2   8-10   9
4 Nederländerna  5  2  1  2   8-6    7
5 Vitryssland    5  0  2  3   2-10   2
6 Luxemburg      5  0  1  4   6-12   1

Eftersom det är Fifa som styr VM och dess kvalspel och inte Uefa så är det INTE inbördes möten som avgör kampen om man hamnar på lika många poäng utan målskillnad går före. Därför var det viktigt att vinna med 4-0.

Så här rankar man lagen i gruppen: 1. Poäng 2. Målskillnad 3. Flest gjorda mål 4. Inbördes möten 5. Inbördes målskillnad 6. Flest gjorda mål i inbördes möten 7. Om bara två lag är kvar på samma poäng så vinner det lag som gjort fler bortamål 8. Play off på neutral plan med förlängning och straffar om det krävs.

Resterande spelschema:

9 juni: Sverige – Frankrike, Holland-Luxemburg, Vitryssland-Bulgarien

31 augusti: Bulgarien – Sverige, Frankrike-Holland, Luxemburg-Vitryssland

3 september: Vitryssland – Sverige, Holland-Bulgarien, Frankrike-Luxemburg

7 oktober: Sverige – Luxemburg, Vitryssland-Holland, Bulgarien-Frankrike

10 oktober: Holland – Sverige, Luxemburg-Bulgarien, Frankrike-Vitryssland

****

Marcus Berg kunde eller borde ha gjort tre eller fyra mål med tanke på möjligheterna. Hade inte riktigt marginalerna med sig men ett mål och tar sig till lägen.

****

Alla mål räknas men Andrei Gorbunovs schabbel vid 2-0 till Sverige var en sanslös tabbe. Den vitryske målvakten var inte vass vid 3-0 heller.

****

Vill se Jakob Johansson och Albin Ekdal från start på tisdag kväll.

****

Inom sex veckor räknar ägarna av Friends Arena (Fabege och SvFF) med att det kommer besked om Lagadère ska fortsätta driva arenan eller om någon annan tar över. Framför allt är det Fabege som sköter förhandlingen med det franska bolaget som sagt upp sitt gällande avtal.

****

Christoffer ”Totte” Nyman var fjärde anfallare i originaltruppen, men när Andersson skiftade anfallare under matchen mot Vitryssland så hade Isaac Kiese Thelin, som kallades in när John Guidetti skadades, klivit förbi Nyman. Kanske insatserna på träningarna? Andersson fick betalt med 4-0 och förklarade det med att Thelin var mer lik Toivonen än Nyman.

****

Imponerande med 31 243 å plats mot Vitryssland, men trycket var så där och det går inte att blunda för att landslaget drunknat medialt i hockeyns olika slutspel och kvalspel och draget kring allsvenskan. Janne Andersson o Co har en bra bit kvar att vandra, men med resultaten kommer det kanske?

olof.lundh
0 kommentarer

Är Blåvitt gnälligt eller är det vi som gnäller?

Avsnitt 142 av Sveriges nyfiknaste fotbollspodd gästas av Robin Olsen. Landslagsmålvakten berättar om vägen från division 5 till VM-kval på sex år, om att ta över efter Andreas Isaksson, om tron på att nå VM i Ryssland, om hur man går vidare efter en tabbe och varför han valde Sverige trots danskt pass.

Dessutom talar Olsen om hur han utvecklats i FC Köpenhamn, om hur det är att vara målvakt i ett lag som oftast dominerar, om vilka målvakter som imponerar på honom, om den speciella känslan att höra Champions League-hymnen och varför han drömmer om spel i Tyskland och England.

Naturligtvis berättar Olsen om den makalösa resan i Malmö FF, om framgångarna under Åge Hareide, om relationen med klubben i dag och om att han förstår MFF-supportrarnas reaktion efter valet av FCK men att de också bör förstå hans relation med den danska storklubben där han ofta varit och sett matcher som liten.

Podden #Lundh är uppe i 142 avsnitt och ligger nu på närmare 9 miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns att hitta via denna länk. Som vanligt hittar ni även poddavsnitten på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet ovan och de andra under 2016-7 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Årlig upptaktsträff inför allsvenskan i Uppsala under måndagen. Det är  en blandning av utfrågningar av tränaren och en spelare från varje lag varvat med nyttig information från domarna till en hel del skryt från pampar som Mats Enquist, Lars-Christer Olsson och Karl-Erik Nilsson. Allt är toppen, om ni undrar?

Genom åren har det varit en rad konferencierer och experter och i år var det Jesper Hussfelt och Anders Andersson. Inget lätt uppdrag för mina kollegor att tillfredsställa familjen fotboll samtidigt som de ska försöka ge något till journalister som kommit från när och fjärran. Svårt att ligga rätt med balansen.

Hela föreställningen är en hybrid som inte är lätt att trycka ihop. Det ska andas att vi är en enda stor familj, men så är det inte riktigt. Vilket gör att man upplever det olika. En del klubbfolk upplever att det är för negativa frågor, en del mediarepresentanter upplever att det är för snälla frågor och att man inte konfronterar klubbarna. Ja, olika synsätt som kolliderar helt enkelt.

I vårt Fotbollskanalen On Tour så fastnade vi på IFK Göteborg efter att flera representanter klagat på Andersson och Hussfelt och talat om att det bara var negativa frågor. Min kollega Andreas Sundberg frågade Jörgen Lennartsson om det i samband med en en längre diskussion om olika saker, och det gav följande artikel.

När vi efter träffen var över spelade in FK On Tour så tyckte jag att Blåvitt var gnällerövar och att det var patetiskt att klaga på frågorna, och att det är en del av att vara en storklubb. Och ett litet klipp visades även i TV4-Sporten på kvällen. Ni kan se programmet nedan:

Under tisdagen hade jag ett telefonsamtal med Jörgen Lennartsson – han ringde – som ansåg att han och klubben felaktigt blev uthängda. Att man haft en lång försäsong med mycket negativa frågor och att han svarar på dem gång på gång. Men att han kunde ifrågasätta varför det inte var en enda positiv fråga om Blåvitt nu när den allsvenska premiären ligger runt hörnet. Och här kan ni se utfrågningen:

Om vi går till hur jag uttrycker mig så var det väl överord med ”gnällerövar” och det tar jag på mig. Det blev för kraftfullt helt enkelt, men FK On Tour-formatet är sådant att det blir lite tuffare och rakare. På gott och ont men det gäller att tänka efter och det tar jag med mig. Men i grunden handlar det om olika sätt att se på det hela.

Att det skär sig när en journalist och en tränare ser på upptaktsträffen. Dessutom är det väl en bister verklighet att Blåvitt har mycket motvind och det på många plan. Ändå slapp man frågor om Tom Petterssons kritik och kontraktsläget där tio spelare och Lennartsson sitter på utgående kontrakt.

Sedan borde rutinerade krafter som Lennartsson och Mattias Bjärsmyr kunna hantera att ta en negativ fråga och sätta lite positiv spinn på den. Ja, ja, nu har jag och Lennartsson diskuterat det hela och han är tydlig med att han inte tog upp kritiken utan fick en fråga om det och svarade på det. Han meddelar att han klarar negativa frågor.

Gillar på ett sätt när någon missnöjd ringer och man kan reda ut det hela. Även om man inte når hela vägen fram så är det viktigt även för oss i media att kunna ta till oss av kritik och sträcka upp handen och erkänna: okej, med det här ordvalet hamnade jag fel. Eller att jag hade inte en fullständig bild när jag uttalade mig.

Så svaret på frågan i rubriken är att vi i media definitivt är gnälliga och det ingår i jobbet. Dessutom är Blåvitt-ledningen lite känslig, men det går att förstå efter några tunga år med en rad negativa rubriker och där långt i från allt handlat om det sportsliga. Så att Lennartsson o Co är slitna av det är rätt givet.

Nu får de väl tejpa upp en del av de negativa frågorna och rubrikerna i omklädningsrummet och tagga till och visa allsvenskan att man är det storlag som man får bevakning som. För det är som Blåvitts advokat konstaterade i samband med skatterazzior mot klubben: ”Draken lyfter i motvind”.

Förutom Blåvitt kan man konstatera att Hammarby knappast bjöd till med andretränaren Stefan Billborn och Gershon Koffie. Till skillnad från Djurgården som har med sig Kim Källström och Malmö FF som har med Markus Rosenberg och bägge huvudtränarna. Jakob Michelsen hade varit en man verkligen varit nyfiken på och Jiloan Hamad.

Apropå upptaktsträffen, är det så att den tjänat ut? För det är uppenbart att en majoritet av tränarna inte tar tillfället i akt att sälja in sina klubbar eller den högsta serien. Även en del av spelarna är rätt tama. De skyller säkert på kort om tid, svårt att kliva upp scen och flera moment med supportersånger och så vidare.

För egen del gillar jag dagen för att det finns en möjlighet att prata med många olika personer och det utan att det behöver generera direkt artiklar. Det handlar om att bygga nätverk och odla nätverket. Något som är ovärderligt och särskilt när det handlar om en del klubbar och personer som man inte stöter på till vardags.

***

Pontus Jansson höll sig till en tajt version om vad som skedde när han blev petad i lördags. Klart är att något måste hänt och någon gång kommer det väl fram, men med tanke på att Jansson var tydlig med att han respekterade beslutet som managern Garry Monk tog så är en kvalificerad gissning att mittbacken bett om ursäkt för vad det nu är som hänt. Att Jansson kom med i årets lag är väl en viss tröst.

***

Robin Söder…!?! Janne Andersson är fylld av överraskningar. Undrar om Branimir Hrgota finns kvar i förbundskaptenens tankar? Även Samuel Armenteros borde vara före Söder.

***

Uppenbarligen vill Blåvitt-spelarna slippa negativa frågor. Inte ett telefonnummer eller mejladress i den guide man delar ut på upptaktsträffen.

***

På lördag väntar Vitryssland och det är väl startelvan: Olsen – Lustig, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Augustinsson – Larsson, Ekdal, Johansson, Forsberg – Toivonen, Berg. Osäkerhet kring högeryttern där både Jimmy Durmaz och Viktor Claesson kan vara aktuella, men annars rätt satt elva.

olof.lundh
0 kommentarer

Deppigt med Elm som aldrig nådde de riktiga höjderna i A-landslaget

När förbundskapten Janne Andersson presenterade truppen inför VM-kvalet mot Vitryssland så inledde han med ett tråkigt besked. Rasmus Elm lägger ner landslaget för gott. Det var drygt tre år sedan han var med senast men den nuvarande Kalmar-spelaren som blev 29 år häromdagen har emellanåt visat klass i allsvenskan.

Att Andersson ville ha med Elm i landslaget är ingen nyhet. Man har talat med honom flera gånger och även Erik Hamrén var sugen på att ta med mittfältaren till EM i somras, men Rasmus Elm har hela tiden tackat nej. Nu kände han att det verkligen var färdigt, han når inte tillräcklig nivå för landslaget enligt sin egen bedömning.

Ett bakslag för svensk fotboll. En Rasmus Elm i fullt slag hade inte bara tagit plats i truppen utan även klivit in i startelvan, men magsjukdomen som plågat honom under lång tid och fick honom att avbryta tiden i Ryssland har fortsatt att hämma honom. Han är inte själv nöjd med vad han levererar och då blir det inget. För Elm lyssnar på sig själv och är en bestämd man.

Rasmus Elms genombrott i A-landslaget på vinterturnén 2009 var av klassiskt snitt. Under hösten hade han varit med och vunnit SM-guld med Kalmar FF och när 20-åringen fick spela mot USA och Mexiko var dåvarande förbundskaptenen Lars Lagerbäck imponerad och jämförde honom med Fredrik Ljungberg och Zlatan Ibrahimovic.

Elm växlade direkt över till det riktiga landslaget och gjorde mål borta mot Österrike och blev därefter en given pjäs i landslaget. Där emellan hann han med U21-EM på hemmaplan och där han också briljerade. Efter det blev det ett kliv till AZ Alkmaar i Holland och sedermera CSKA Moskva där han var framgångsrik.

Även om han tillhörde landslaget under Lagerbäcks sista år och de första åren av Hamréns styre var det som om han aldrig till fullo fick ut sin potential. Han hade ett stort spel i sig men fick för sällan ut det. Elms förre lagkamrat Henrik Rydström var i SUPERLIVE 2013 inne på att mittfältaren blev hämmad av stämningen som Zlatan byggde upp.

Om det var så eller ej lär inte Rasmus Elm bekräfta. Han har alltid varit försiktig och haft stor integritet gentemot medier. Avslutningen på hans landslagstid blev i VM-playoffet mot Portugal i november 2013 där han blev utbytt i paus mot Anders Svensson då det stod 0-0 och Sverige behövde vinna med två mål.

Klart att det går att förstå att Janne Andersson suktat efter Rasmus Elm. Konkurrensen på det centrala mittfältet är inte mördande och han hade lätt kunnat ta plats bredvid Albin Ekdal, men nu blir det inte så. För en sak är given med Rasmus Elm, han går inte att övertala att gå emot sig själv.

I övrigt var det en väldigt väntad trupp. Martin Olsson är skadad och saknas och det gör att Oscar Wendt är vänsterback och inte mittfältare. Sebastian Larsson var tillbaka och det är trots allt givet med en spelare som är med från start vecka ut och vecka in i Premier League. Ola Toivonen överlevde trots mindre speltid i Toulouse.

Om det var något jag saknade så var det en större anfallare, likt en Isaac Kiese Thelin. Hade varit nyttigt när man möter ett lag som man kan förväntas backa hem på Friends Arena likt Vitryssland lär göra. Visst, 0-0 hemma mot Frankrike imponerar men det gör inte 1-1 hemma mot Luxemburg. Två gjorde mål på fyra matcher skrämmer man inte barnen med.

***

Under presskonferensen presenterade U21-landslagets Håkan Ericson siffror som visade att de flesta av spelarna i hans trupp som är ute i Europa får väldigt lite speltid. Om man räknar bort Augustinsson, Tibbling, Nilsson Lindelöf och Krafth är det siffror som skrämmer. 14 spelare har spelat 4,8 matcher i snitt under säsongen 2016-17.

Den avgående förbundskaptenen var noga med att poängtera med att han inte är emot att man ska flytta ut, men att svensk fotboll borde ta reda på om det finns några bakomliggande orsaker. Förbereder man spelarna fel. Vad har spelarna för erfarenheter och reflektioner? Kan klubbarna berätta något?

Tyvärr är väl verkligheten att svensk klubbfotboll bara vill hitta en sanning, och det är att det är fel att flytta ut i unga år. Annars hade det varit intressant om man verkligen tog Ericson på allvar och lät göra en undersökning för att kunna ge unga spelare information om vad det är viktigt att tänka på. Tror dock inte att det blir verklighet, för många intressen emot det.

***

Tänk att vi är inne i mars 2017 och Erik Hamrén inte har något nytt jobb ännu. Den förre förbundskaptenen har säkert haft en del bud som inte lockat honom nog för att tacka ja, men det är trots allt nio månader sedan sista matchen som tränare med Sverige. Efter en tid så svalnar man, oavsett den hetta man eventuellt har haft.

***

Ingen Alexander Isak i U21-landslaget trupp. Han är med P19-landslaget i Belgien där man kvalar till EM i sommar. Däremot fick 99:orna Pontus Dahlberg och Joel Asoro hänga med U21-landslaget till Spanien och Marbella för två träningsmatcher inför EM i sommar. Vilket är enda samlingen innan Ericson ska ta ut EM-truppen.

***

Träningsmatchen mot Norge i juni kom till efter att Lars Lagerbäck blev förbundskapten. Utbyte för att släppa rådgivaren? Nej, så var det inte men matchen blev intressantare även om Sverige spelar ännu en match i Oslo. Sedan är det inte alltid lätt för SvFF att hitta bra matcher nog.

Bittert att vara tvungen att släppa Lagerbäck? Så här i efterhand var det nog ett perfekt upplägg att han kom in ett halvår och gav Janne Andersson och Peter Wettergren möjligheterna att ta in kunskaper och erfarenheter som den nye norske förbundskaptenen besitter när det handlar om kvalspel och landslaget.

Har i efterhand hört att samarbetet inte flöt bara helt hundra och att det gjorde det lättare att skiljas åt. Att det var svårt att veta var Lagerbäcks ansvar började och var det slutade, och att Janne Andersson upplevde det som en aning irriterande. Dessutom förvirrande för spelarna; vem bestämmer?

Man fick rotera runt lite i upplägget och ta många diskussioner efter samlingen och matchen mot Holland i september. Det blev bättre men inte hundra och det var inte enbart krokodiltårar när Lagerbäck fick anbudet från Norge och valde att tacka ja till det uppdraget. För då blev det ett naturligt och okänsligt slut på tiden med Lagerbäck som rådgivare.

***

Håkan Ericson står utan jobb efter U21-EM i sommar. Han säger att han lagt en del tid på att kratta inför jobbjakten efter mästerskapet i Polen, men att det ska vara något extraordinärt om han ska lämna jobbet innan EM. Inte helt lätt läge för Ericson när kontraktet går ut.

olof.lundh
0 kommentarer

Hade ju hellre sett snack om Melkemichel än om Svenssons Zlatan-snack

Veckans podd, som går att lyssna på via länken, är med Özcan Melkemichel som är ny tränare i Djurgården. Han berättar om sin vandring i den svenska elitfotbollen och talar om att han själv varit frustrerad genom åren när han inte fått möjligheten att träna större och mer etablerade klubbar. Frågan är vad det berott på? Melkemichel är inne på att det hänger ihop med hans utländska bakgrund.

Om Melkemichel hetat något annat, typ Svensson, och tagit en liten klubb från division 2 till allsvenskan och dessutom hållit den kvar i högsta serien ett par år så hade han fått andra anbud. Det är jag övertygad om, och även Melkemichel är inne på det spåret. Att han måste visa mycket mer än tränare med andra bakgrunder:

”Redan i Syrianska tycker jag att jag hade bevisat tillräckligt för att få en möjlighet. Men det gick inte. Då tog jag ett bottenlag i division 1 och förde dem på tre år upp till allsvenskan. Det är klart att jag känner att jag har varit tvungen att visa mycket mer än någon annan som kanske vunnit någon serie ett år och sedan, pang, fått möjligheten. Det är klart att jag har kämpat hårdare än många för att få den här möjligheten.”

Sedan är Özcan Melkemichel tydlig med att Assyriska och Syrianska inte har Södertälje med sig. Det är tydligt på läktarna. Likadant är det med sponsorerna och det är svårt för klubbar som drivs av personer med utländsk bakgrund trots att man gör en stor insats för samhället. Marknaden är inte intresserad, enligt Melkemichel.

”Okej, Astra Zeneca och Scania sponsrade, och kanske Volkswagen, men det är mer kaffepengar. Det är så att ingen kan säga ”varför sponsrar ni inte?”, så att de ska slippa hamna i en sådan diskussion. De gör det för att de är tvungna. Inte för att de vill. Det är småpengar. Jag tycker att det är synd, för de hade kunnat göra mycket mer.”

Det är också en bild av svensk fotboll 2017. En tid där man ofta talar om det starka integrationsarbetet som fotbollen ligger bakom. Där SvFF satsar på sin kampanj ”Alla är olika – olika är bra”, men där det knappast funkar hela vägen tyvärr. För fotbollen är oerhört konservativ och många vill sitta kvar på sina positioner.

Det är dessutom svårt att diskutera och ännu svårare att bevisa att det som sker är skevt på något sätt. Kanske är det bara så att Özcan Melkemichel inte är bra nog som tränare? Eller att de stora företagen i Södertälje satsar mer pengar på Assyriska och Syrianska än vad man gjort på SSK hockey?

Uppskattade att Özcan Melkemichel var öppen och rak om hur han upplever det. På något sätt tror jag det är en diskussion svensk fotboll måste ta. Varför är det så svårt för folk med utländsk bakgrund att ta sig in i fotbollen. Att nå fram som ledare, tränare, styrelseledamöter och så vidare? Men det är sällan det sker, vilket svensk fotboll tjänat på. Övertygad om att man går miste om väldigt mycket av att inte bli öppnare.

Istället blir det fullt drag kring vad Anders Svensson sagt om Zlatan Ibrahimovic på ett frukostmöte i Småland. Oavsett ordvalet – där Svensson förnekar ordet idiot – så kan det väl inte vara en överraskning för någon att Sveriges förre lagkapten inte alltid strök medhårs i omklädningsrummet, och att inte alla spelare uppskattade det.

Sedan var Zlatan överlägset bäst och kom undan med det. I en hierarki så accepterar man en hel del, men kanske ger man sedan sin syn efteråt som Kim Källström gjort och Anders Svensson i flera omgångar. Det har även skildrats i media, så det är knappast en nyhet att Zlatan körde med hårda tag mot en del spelare.

Vet naturligtvis hur vi i media fungerar – även Fotbollskanalen skrev om det – och att det är en enkel och rak nyhet som engagerar många. Betydligt fler vill läsa vad Svensson säger om Ibrahimovic än vad Melkemichel säger om hur tränarkarriären gått om han hade hetat Svensson istället. Det är så världen ser ut.

Podden #Lundh är uppe i 141 avsnitt och ligger nu på närmare 9 miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns att hitta via denna länk. Som vanligt hittar ni även poddavsnitten på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet ovan och de andra under 2016-7 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

olof.lundh
0 kommentarer

Ett avslöjade i Aftonbladet för att elda på i rättighetsbrasan

Under måndagen avslöjade Aftonbladet att svensk klubbfotboll är på väg mot ett miljonregn. Ingressen målar upp en positiv bild gällande försäljningen av tv-rättigheterna för Allsvenskan och Superettan som pågår och där det kommer ett ge pengar till klubbarna:

Kim Källström, Simon Thern och Kristoffer Olsson. Räkna med fler hemvändande stjärnor framöver – lockade av högre löner? Svensk elitfotboll är på väg mot ett nytt guldkantat tv-avtal. Enligt vad Sportbladet erfar pekar mycket mot fördubblade tv-inkomster från 2020.

Om vi börjar med det som sticker ut, det vill säga fördubblingen så behöver man inte gå längre tillbaka än i november, då kan man hitta en rerajt i Aftonbladet där det står att svensk klubbfotboll räknar med en fördubbling av priset på tv-rättigheterna. Så det är ju som väntat om det blir dubbelt upp för rättigheter som nästan legat stilla i pris sedan 2011.

De 172,5 miljoner kronor de allsvenska klubbarna delar på årligen och tre år till är långt efter Norge och Danmarks avtal (430 miljoner för Tippeligan och 530 för Superligan) för att inte tala om SHL som i kraft av sitt nya avtal med start 2018 har fyra gånger så mycket i ersättning för att matcherna sänds.

Faktum är att om inte Sef:s inhyrde agenten Rune Hauge – som passande nog inte nämns i det färska avslöjandet i Aftonbladet – uppnår en fördubbling av priset så går han lottlös. Han och företaget Profile Partners måste uppnå 460 miljoner för att få tre procent av köpeskillingen enligt överenskommelsen med Svensk Elitfotboll.

Har tidigare bloggat om att just Rune Hauge och hans delägda bolag har ansvaret för att sälja svensk klubbfotboll ännu en gång. Norrmannen har ju varit delaktig i försäljningarna av de flesta rättigheter kring svensk fotboll i över 20 år och har fortfarande en stark ställning i Sverige. Han jobbar tätt både med SvFF och Sef men fick inte vara kvar hos SHL när man sålde rättigheterna hösten 2016.

Alla som läser det här vet nog att jag är anställd på Bonnier Broadcasting som äger TV4 och C More och som i dag innehar rättigheterna till svensk klubbfotboll. Givetvis är man med och bjuder på rättigheterna som är ute till försäljning och gäller från april 2020. Sedan inser nog alla att jag inte är briefad i vad som sker, men det kan vara bra att påpeka min koppling oavsett.

Samtidigt har jag bevakat den här delen av fotboll och idrott och rättighetsförsäljningar under lång tid, vilket tyvärr alldeles för få sportjournalister gör, och kan därför se hur artikeln i Aftonbladet som kommer fyra dagar innan budtiden går ut, är planterad för att skapa en bild av ett drag. Antagligen mest för att ge klubbarna den bilden. Eller för att piska budgivarna en sista gång, då de är nervösa inför fredagen.

Inte för att jag misstror Aftonbladet eller reportern Michael Wagner som skrivit texten. De har garanterat fått den här informationen om att det är drag i försäljningen. Sedan kanske man inte lagt så mycket krut på research utan bara dånat på med den positiva vinkeln om det väntande miljonregnet, som förvisso först kommer 2020.

För när det gäller budgivarna så vet man att informationen är sparsam kring vad buden ligger på, även om man träffats och förhandlat. ”Man håller på sitt bud till absolut sista minuten”, enligt en erfaren och initierad aktör som inte alls är inblandad i den här affären. Det vill säga att det finns inga riktiga indikationer på eventuella bud som Sef ska få på fredag.

Hur är då förhandlingsläget? Naturligtvis är det som Sef:s generalsekreterare Mats Enquist säger i artikeln med avslöjandet i Aftonbladet: ”Vi är optimistiska. Det råder en stark medvind för allsvenskan.” Jo, det är förvisso drag i Allsvenskan men än viktigare är att det är konkurrens på tv-marknaden för det avgör hur det går mer än hur det blåser för serien och lägg till att direktsänd idrott är en av få fungerande produkter i tv-världen.

C More/TV4 vill givetvis behålla svensk klubbfotboll för att fortsätta på den inslagna vägen att satsa på svensk lagidrott. Man har SHL som man nyligen förlängde till 2024 och även Hockeyallsvenskan som man förlängt till 2021. Samtidigt pressas man av dåliga ekonomiska resultat och att det är tre år till fotbollsavtalet går ut och man förutom stora hockeyavtal köpte ett paket med EM-kval 2018-20, VM-kval 2020-22 och EM 2020. Så att nu köpa svensk fotboll är en tuff uppgift.

MTG/Viasat är garanterat med och hugger. Ett köp av fotbollen skulle innebära att man dominerar klubbfotbollen totalt och kanske knäcker konkurrenten. Även om man inte får köpa så driver man upp priset för den som köper och det är minst lika viktigt. För det är samtidigt så att innan Allsvenskan är aktuell att börja sända våren 2020 så ska man försvara sina två viktigaste rättigheter: Champions League löper ut om ett drygt år och Premier League om drygt två, och de är betydelsefullare för Viasat.

Amerikanska Discovery som köpte Kanal 5 i april 2013 och även äger Eurosport inledde starkt med att köpa EM- och VM-kvalen 2014-18 och sedan köpte bolaget fyra OS för att sända i många länder i Europa, bland dem Sverige. Man tappade dock kvalpaketet i både Sverige och Norge. Många hade trott att Discovery skulle vara ännu aktivare och aggressivare i Sverige och man borde vara med och bjuda på Allsvenskan, för man köpte Tippeligan i Norge i sex år. Men i torsdags fick mannen bakom köpet av norsk klubbfotboll, Harald Strömme, överraskande gå från Discovery och han var även chef för verskamheten i Sverige. Vad det betyder vet ingen? Strömme var Rune Hauges man, enligt mina uppgifter. Strömme ville även satsa lokalt med specifikt innehåll för olika länder men Discovery vill göra Eurosport till ett ESPN för Europa och satsa på rättigheter som går över flera länder.

SVT, då? Har svårt att se att man skulle vara med på de nivåer som det handlar om och för en fotbollsserie. SVT-Sporten har köpt ett stort paket med vintersport och dessutom hockey-VM från och med våren 2018 och sex år framåt och det var ruggigt dyrt för licensjätten. Lägg till att man ihop med TV4 har halva VM 2018 och VM 2022 och även EM 2020.

Telia, Com Hem, Netflix, Amazon eller någon annan? När SHL såldes i höstas talades det om att det fanns nya aktörer med och bjöd på hockeyn. Likt Englands motsvarighet till Telia, BT, som på senare köpt både rättigheter för Premier League och Champions League för att på så sätt sälja bredband i paket med innehåll. Den typen av nya aktörer lär vara med i upphandlingen och möjligen lämna ett bud men vilka de är och hur många eller om de agerar med kanaler återstår att se om de får köpa. Ganska ofta ryktas det om sådana här aktörer, och då även internationellt, men väldigt sällan sker något liknande som när BT köpte rättigheter i England. En känsla är att säljaren gärna vill hetsa de som är intresserade om att de har ny konkurrens.

Kentaro, då? Nja, bolaget är i konkurs men det kan sluta med att man säljer rättigheterna till andra agenter eller mellanhänder likt Rune Hauge gjorde till Kentaro 2006 första gången och där det schweiziska bolaget följde med ända till sin konkurs 2014. För det är inget otänkbart scenario att ingen riktigt möter Hauges värdering av svensk klubbfotboll och att han då parkerar rättigheterna hos en annan agent och sedan hoppas på att marknaden ska ta fart ännu mer. Trots allt är det över tre år innan de här rättigheterna är aktuella och Sef skriver att man öppnar för bud från i princip alla aktörer: ”Interested parties such as broadcasters, platform operators, internet providers, mobile operators, rights agencies, publishers and newspapers with online-services etc.”

På fredag ska buden vara inne och Sef/Hauge har i tendern öppnat för att det kan bli affär direkt men även bli en andra budrunda om man ligger för nära varandra eller om det inte är på en nivå som är bra nog. Man kan konstatera att oavsett vad priset landar så lär kostnaden landa hos intresserade av att se Allsvenskan och att priset för att se den lär gå upp. Vilket beror på att klubbarna vill ha mer intäkter.

olof.lundh
0 kommentarer

Beundrar Nouris mod och förstår inte de som dömer honom

Brwa Nouri har absolut gjort fel och han är den förste att erkänna det. Inkilningen i ett av AIK:s juniorlag gick överstyr och den nuvarande ÖFK-spelaren blev som 15-åring både dömd för ofredande och avstängd från att spela fotboll i klubben.

Han har dessutom haft allvarliga problem med droger och alkohol och levt kriminellt under flera å. Han åkte inte bara ut ur AIK utan även ur en del småklubbar i Stockholm innan han kom på fötter via den hjälp han fick i Dalkurd. Nu är han en av Allsvenskans bästa spelare.

Naturligtvis var det den mittfältaren Djurgården såg när man i höstas gjorde upp med Brwa Nouri om ett treårsavtal. När värvningen läckte ut så blev det uppror bland Dif-fansen på grund av hans förflutna i AIK och vad han gjort, vilket fick klubbens ledning med Bosse Andersson i spetsen att vika ner sig och bryta avtalet med Nouri.

I veckans podd berättar Brwa Nouri om turerna – du hittar avsnittet här – och hur han blev kallad till ett möte i Vasastan där Djurgården meddelade att han inte kunde spela för klubben. Det fick bli ett samtal till Graham Potter och Östersund tog tillbaka spelaren som bara några veckor tidigare berättat att han ska lämna klubben.

Reaktionerna går att se i sociala medier även i dag och hur Dif-fansen fortfarande dömer honom för vad han gjorde som 15-åring. Det är snart 15 år sedan det skedde och Brwa Nouri har gjort en hoppfull resa och han är verkligen inte en person som försöker glida undan sitt förflutna, men någon gång måste man kunna få en ny chans.

Blir både imponerad och inspirerad av Brwa Nouris mod och hur han tagit sig fram i livet efter de grova snedsteg som skedde på vägen. Att han vågar vara öppen och snarare reflektera över miljöer och vad de bidrar till att skapa. Inser givetvis att inte alla ser det så, men att kölhala honom i sociala medier är inte rätt väg.

Podden #Lundh är uppe i 137 avsnitt och ligger nu på närmare 9 miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns att hitta via denna länk. Som vanligt hittar ni även poddavsnitten på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet ovan och de andra under 2016 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Kim Källström! Oerhört kul för Allsvenskan. Här en lång intervju med honom. Ny anfallare på gång. Är det Emir Kujovic?

***

Zlatan Ibrahimovic håller grytan kokande…vill inte garantera att han stannar i United.

***

Förra veckans bloggavsnitt med AIK:s sportchef Björn Wesström gav en hel del reaktioner i sociala medier och där var många positiva efter att ha fått en annan bild av honom. Sedan var det rätt mycket folk i branschen som ringde och var både nyfikna och irriterade och saknade följdfrågor om Vlado Lemic och försäljningen av Alexander Isak.

Om ni vill lyssna så hittar ni avsnittet via denna länk. Det blir nu en spänd väntan på när AIK släpper sin rapport för Q1 för att se vad man rapporterar för transferintäkter. Min känsla efter intervjun är att Wesström och AIK vill förekomma med att bekräfta att man faktiskt hade hjälp av Lemic i affären med Borussia Dortmund och betalat honom för det.

Tror tyvärr att den generella bristen på insyn i fotbollens värld gör att det är omöjligt att klarlägga strömmarna av pengar, och ingen är intresserad av att berätta om det. Att agenter har tongivande roller när stora klubbar gör affärer är legio och det går att se över hela Europa och att de är med på både köp och försäljningar.

Även om det finns saker som skiljer sig åt när det gäller Lemic/Aså kan man ta Mino Raiolas del av köpesumman för Paul Pogba som exempel. Där fick Raoila 27 miljoner euro, vilket Juventus bekräftat för sina aktieägare. Dessutom jobbade Railo för Pogba.

Att det i dag är grönt ljus att sitta på flera stolar samtidigt öppnar för den här typen av affärer. Visste Alexander Isak om att hans agent samtidigt hjälpte AIK? Kanske är det så att Isak också får en del av vad Lemic fått av köpesumman? I så fall är det okej, men i den bästa av världar vill en spelare ha en agent som slåss för honom.

Det är som när Zlatan Ibrahimovic lämnade Malmö FF och sportchefen Hasse Borg representerade både klubben och spelaren. Då är det rätt givet att spelaren hamnar i ekonomisk kläm för att klubben tankar hem en större del av vad Ajax hade möjlighet att betala för att värva talangen från MFF.

Visst, Zlatan hade rätt till tio procent av de 82,6 miljonerna som MFF fick, men hans lön speglade inte alls vad Ajax köpt honom för. Det hade en agent slagits för. Men så blir det när man sitter på flera olika stolar och i dag är det fritt fram för alla inblandade att göra det. Något som öppnar för fler affärer av den här typen.

Vad Alexander Isak tycker om det hela? Det kanske det finns möjlighet att fråga i framtiden, men just nu får medierna vänta och det är inte så konstigt. Däremot är det uppenbart att fotbollen inte direkt vill öppna sig så att man ska få insyn.

olof.lundh
0 kommentarer

Klokt val att nobba Real Madrid för en ännu bättre plantskola

Den gula väggen väntar på Alexander Isak. En av Europas bästa inramningar finns utan tvekan i Dortmund och färgerna kommer han att känna igen från AIK och Friends Arena. Överhuvudtaget har Bundesliga ett publikdrag som är svårslaget och bara det gör det till en häftig flytt.

Isak valde bort Real Madrid och gick på Borussia Dortmund istället. Fortfarande en toppklubb i Europa men ett snäpp ner och en klubb som omsätter fler spelare, vilket är bra ur en ung spelares perspektiv. De sex senaste säsongerna har man sålt eller tappat Götze, Lewandowski, Hummels, Gundogan, Mchitarjan, Kagawa och Sahin till klubbar högre upp i näringskejdan.

Vilket innebär att man varit tvungen att fylla på med nya talanger och gett många unga möjligheten. Även man tog två ligatitlar och en cuptitel och nådde final i Champions League under Jürgen Klopps ledning 2010-12 så hade man inte ekonomi i klubben för att behålla de stora stjärnorna och dessutom fylla på med nya för att utmana Bayern München.

Klubben har lärt sig av sin historia. Vid millenieskiftet var man nära att gå under ekonomiskt efter att ha lanserats på börsen och satsat våldsamt. Man vann förvisso en ligatitel 2001-02 men ett missat Champions League gjorde att det endast var en paniklån från Bayern München och sedermera lönesänkningar bland spelarna som höll klubben vid liv.

Den riktiga vändningen kom under Klopp som tog över klubben sommaren 2008 och hans satsning på unga spelare gav ganska kvickt resultat i både titlar och en starkare ekonomi. Tyvärr för fansen så kunde man som sagt inte hålla kvar alla spelare från den storhetstiden, även om en del återvänt som Götze, Sahin och Kagawa, men man var tvungen att bygga långsiktigt.

Inte sällan har man tagit mindre etablerade spelare och gjort dem vassare. Ta bara dagens stora stjärna Pierre-Emerick Aubameyang som ryktas vara på väg till flera större klubbar. Han tillhörde Milan som ung men gick på lån till olika franska klubbar innan St Etienne värvade honom och han fick fart på målskyttet. Det gav en flytt till Dortmund.

Även om Klopp lämnat för Liverpool har ersättaren Thomas Tuchel fortsatt på klubbens strategi att satsa på unga talanger och att utveckla dem. I somras värvade man en del unga spelare som fått möjligheten till spel och det är i den strategin som Alexander Isak passar in. En spelare man kan utbilda och förädla till nytta för honom och klubben.

Smartare flytt än Real? Ja, det är det troligen, även om Bundesliga är sjukt tufft och det knappast är enkelt att ta klivet in i den startelvan så är det närmare dit än att ta ett steg in i Real Madrids elva. Speltid är alltid viktigt men det är klart att bara att träna och vara en del av Borussia Dortmund ger en hel del den närmaste tiden. Och möjligheten till speltid redan i vår är god med tanke på konkurrensen.

Även om Dortmund är en bit efter Real Madrid så är det ingen liten klubb. Bevakningen av den är massiv, publiktrycket är stort och kraven är därefter. Dessutom kan man som 17-åring räkna med att det kommer att komma motgångar och tillfällen där man undrar om man valde rätt. Bara att hoppas att Isak fixar det som han hanterade året i Allsvenskan och debuten i landslaget. Då han växte med uppgiften.

Sedan är det oerhört svårt att säga vilken väg som är den garanterat bästa. Klart att Holland länge framstått som ett lagom steg för svenska spelare. För att därefter studsa vidare. Fredrik Ljungberg gick nästan rakt in i Arsenal, men var etablerad i Halmstads BK under några säsonger och var äldre. Så ung som Isak är, då är det ett svårt val men det går knappt att säga nej till en sådan möjlighet.

Ekonomiskt är det säkert grymt bra betalt och det säkrar garanterat Isaks framtid, även om en flytt till Real Madrid antagligen gett honom ännu mer. Vilket också tyder på att det är ett klokt och genomtänkt val där inte enbart pengar styrt när man kliver ner ett snäpp från Real Madrid och därmed ger sig själv en större möjlighet att lyckas och kunna ta det där klivet till de riktigt stora klubbarna framöver.

***

Här får ni en genomgång av Alexanders Isaks sensationella år som genererade en flytt till Tyskland.

***

Kan Alexander Isaks flytt till Bundesliga ge ligan ett tv-mässigt lyft? Discovery har rättigheterna men den har svårt att locka tittare.

***

Veckans poddgäst är Albin Ekdal. Landslagets mittfältare slog igenom som 17-åring i BP och det slutade med att Juventus köpte honom. Som rätt nybliven 18-åring flyttade han till den italienska storklubben och Turin för att försöka slå sig in i laget, och han lär känna igen en del av det som Alexander Isak brottas med och talar själv i podden om den ångest han kände inför flytten.

Mittfältare Ekdal berättar om tillvaron i Hamburger SV, om hur han överlever mediastormarna i storklubben som underpresterar, om den tunga hösten med sparkad tränare, om bonuskulturen i tysk fotboll och om de många skadorna som påverkar honom. Även om kärleken till Italien, om passionen för fotbollen, om när det var obehagligt och fansen jagade spelare och varför han ville vidare från serie A.

Ekdal talar naturligtvis om landslaget, om skillnaderna på Janne Andersson och Erik Hamrén, om EM 2016, om målet att nå VM i Ryssland och ilskan över att många gjorde sig lustiga över ”nattklubbsskadan” som var allvarlig och höll på att kosta honom en plats i EM. Sedan öppnar Ekdal för Djurgården vid en framtida hemflytt, slår ett slag för att spelare ska våga säga vad de tycker och tänker och varför han är sparsam med framträdanden i media.

Avsnittet om Ekdal hittar ni här. Podden #Lundh är uppe i 134 avsnitt och ligger nu på närmare 8.5 miljoner lyssningar och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat avsnittet ovan och de andra under 2016 och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.

***

Tyska Kicker skriver nio miljoner euro för Alexander Isak. Imponerande om AIK får loss det. Har hela tiden hört att man från AIK:s sida jobbat stenhårt för att man ska få en större summa direkt snarare än uppbyggt på klausuler. Sedan ska Isak ha tio procent av det, enligt det avtal han skrev på förra våren.

Återstår att se vad som dyker upp i AIK:s redovisning i kvartalsrapporter och bokslut. Uppgifter till mig gör gällande att även agenten Vlado Lemic och de som jobbar från hans sida har en del av summan som går till AIK. Sedan är det brukligt att köpande klubb betalar efter hand och inte hela summan på en enda gång.

Apropå transfersumman så är det lite fascinerande att Malmö FF-fansen gärna vill få in en uppräkning med inflationen på Zlatans försäljning till Ajax 2001. Om så är fallet så bör man ha en fotnot vid Zlatans prislapp som påpekar att han var utan agent och upplevde sig lurad av MFF då klubben representerade både sig själv och Zlatan och det fick en negativ effekt på spelarens lön. Bloggade om det hela i höstas.

Topp tio i transfers från Sverige:

1. Zlatan Ibrahimovic – från Malmö FF till Ajax för 82,6 miljoner (2001)
2. Markus Rosenberg – från Malmö FF till Ajax för 45 miljoner (2005)
3. Afonso Alves – Malmö FF till Heerenveen för 42 miljoner (2006)
4. Ola Toivonen – från Malmö FF till PSV Eindhoven för 40 miljoner (2009)
4. Fredrik Ljungberg – från Halmstads BK till Arsenal för 40 miljoner (1998)
4. Ari – från Kalmar FF till AZ Alkmaar för 40 miljoner (2007)
7. Vidar Örn Kjartansson – från Malmö FF till Maccabi Tel Aviv för 38 miljoner (2016)
7. Isaac Kiese Thelin – från Malmö FF till Bordeaux för 38 miljoner (2015)
7. Marcus Berg – från IFK Göteborg till Groningen för 38 miljoner (2007)
10. Tokelo Rantie – från Malmö FF till Bournemouth för 37 miljoner (2013)

***

Transferturerna kring Alexander Isak har varit många sedan i höstas och en hel del har gnällt på medierna som velat vara för snabba med vad som är klart och inte klart när det gäller en ny klubb. Givetvis kan man och bör man vara efterklok, men det här är inte helt lättnavigerat. Real Madrid trodde uppenbarligen också att att det var klart med Alexander Isak, men folk kan ändra sig.

Kan bara gratulera Aftonbladet som i lördags låg helt rätt med att Isak hade skiftat fokus från Real Madrid till tyska Borussia Dortmund. En riktigt bra nyhet. Även om nyheters värde devalverats med ny teknik och där alla har samma grej på några minuter så finns det trots att fortfarande grejer som ger avtryck, och det här var en sådan.

Några avfärdar säkert Bladets avslöjande med att man placerat Isak i andra klubbar och sagt att han varit klar för den klubben. Vilket även andra medier gjort och där är vi alla med i dansen. Vi som jobbar med det får naturligtvis fundera kring vad man gjort och hur man agerat fel och hur man ska undvika det i framtiden.

Om man jobbar med att jaga nyheter och försöker lägga pussel med egna källor och utländska medier så ska man givetvis tänka en gång extra innan man publicerar, och dessutom vara försiktig med hur man skriver det. Det är något jag tar med mig och jag hoppas att fler gör det, men det är också väl många som inte befinner sig i den här verksamheten som kliver upp på höga hästar när man dömer ut det hela.

Både bevakningen av Victor Nilsson Lindelöfs eventuella övergång till Manchester United och Alexander Isaks kommande flytt ger naturligtvis en del bismak på vårt arbete, och då menar jag de medier som vill ha nyheter inom fotbollens värld. Det måste man kunna ta med sig utan att för den skull ta till sig att allt vi gör är värdelöst. Många vill läsa om det här och då ska vi försöka berätta om det.

Kan definitivt sakna en fördjupning av bevakningen för att ge mer om hur det går till. Tyvärr är parterna ofta ovilliga att berätta och ett skäl till det är att man inte vill ha någon insyn. Där kan vi reportrar bli mycket bättre på att åtminstone försöka ge en fördjupad bild av turerna. Om man vill finns det mycket att lära sig.

Tyvärr är jag osäker på om de flesta redaktioner tar till sig av det här då det är pressat läge i branschen och man vill visa att man är både snabbast och bäst och snabbt glömmer ett felsteg. Det är som att många inte kan sträcka upp handen och erkänna att man gjort fel och kanske försöka förklara varför det blev som det blev. Vilket vi är usla på generellt i branschen.

Man får inte heller glömma att på många arbetsplatser är det även intern konkurrens, och där man inte alltid är ense om vem eller vilka som har bästa källan. Det leder till att kampen om att vara först inte alltid genomsyras av att man ska vara säker på att man har rätt. Det finns dessutom färre spärrar i dag från att någon har en nyhet till att den är flashad och presenterad som ett avslöjande.

Många faktorer samverkar, inte minst när utländska medier är inblandade och det ibland blir rundgång på uppgifter, och det gör att ett större ansvar ligger på individer än tidigare. Alltså handlar mer om den enskilda människan och allt mindre av en redaktion eller en del av ett maskineri, och då är det inte konstigt att det lättare blir fel.

olof.lundh
0 kommentarer

Rapport från en vinterturné, dag nio – målfest med Isak

Sverige krossade till slut ett Slovakien som föll samman med byten, motgångar och tappad kvalitet. Sedan kan det svenska landslaget inte göra mer än att se till att göra mål på mål. Till slut 6-0 efter en insats där många visade att de vill vara med fler gånger och i ett annat, riktigare landslag och/eller i U21-EM i sommar.

Även om det naturligtvis är flera trappsteg upp och man inte ska fara i väg för mycket har det på senare år varit slående att de flesta verkligen har förberett sig för turnén och ger allt. Man behöver inte gå så många år tillbaka för att ha spelare som hade haft tankarna på annat inför avresan och att det synts i både matcher och på träningar.

Lars Lagerbäck som själv varit förbundskapten under många januari-turnéer och nu är med som rådgivare till Janne Andersson berättade att naprapaten Johan Allgulander, som varit med i många år, sagt att inga trupper hade nått så bra fysiska värden som gruppen som var i Abu Dhabi 2017. De är fokuserade, 90-talisterna som nu börjar göra sitt intrång.

Sedan är matcherna bara en del av turnén. För Janne Andersson o Co handlar det om att lära känna spelare och se dem i träningar och lära ut spelsystemet. För spelarna är det en möjlighet att lära sig hur allt fungerar i och kring landslaget, från ledstjärnor till spelsystem. Vilket är en enorm fördel då man är med i det ”riktiga landslaget”, för man har tagit bort ett steg på trappan.

Visst, jag tar också del av invändningarna som man läser, om att de allsvenska klubbarna borde stoppa spelarna eller att skaderisken bekräftar att det här inte borde ske. Strikt ur klubbarnas synvinkel är det kanske rätt, men är övertygad om att spelare får ett lyft av att vara med här och att det är något som betalar sig framöver.

Även när spelare får chansen i det riktiga landslaget och då kan göra bättre i från sig och betinga ett högre pris. Det är komplext, men man kan misstänka att Emil Forsberg, Isaac Kiese Thelin och Erik Johansson alla gjort bra i från sig i A-landslaget tack vare svängar på vinterturnén som gett MFF ett något bättre pris.

Ur Janne Andersson perspektiv är det så att förbundskaptensrollen försvårats ytterligare på senare år. Klubbarna fick igenom att dra in träningsmatcherna i februari och i augusti. Så tillfällen för att försöka sätta ett spelsystem och inpränta andra tankar och idéer blir färre och färre och därför är januariturnén en bra möjlighet för förbundskaptenen att inviga fler, även om inte alla kommer nå hela vägen.

***

Solsken och runt 25 grader gav en behaglig sista dag. Ja, jag erkänner, jag låg vid poolen i 90 minuter.

***

Svårt att gå runt Alexander Isak som visade kyla när han fick läge i straffområdet. Den 17-årige talangen gjorde en stark första match från start och att då nypa till när möjligheten kom säger mycket om honom. Naturligtvis är det en spelare som Andersson har i åtanke för att ta plats i en landslagstrupp om han håller den här nivån.

Även imponerad av hur Isak hanterar media och allt runt om kring. Han ger ett väldigt balanserat, eftertänksamt och moget intryck. Naturligtvis ser vi bara en bråkdel, men det han visat upp i Abu Dhabi både på planen och vid sidan stärker tron att han kan bli stor. Men det är långt kvar och det kommer motgångar, och det är hur hanterar dem som avgör.

 

Även riktig imponerad av målvakten Andreas Linde som bland annat knep en straff och gjorde några ytterligare bra räddningar. Han var också stor nog att ge straffräddningen till målvaktstränaren Mats Elfvendal som både kollat upp straffskytten och trolig returtagare.

Det var fler som gladde, Sebastian Andersson var långa stunder anonym men två mål visade vad han kan, David Moberg Karlsson gjorde ett snyggt mål och hade sin fot i två andra, inhoppen från Ken Sema och Saman Ghoddos var klass och Victor Claesson visade återigen att han har ett stort spel i sig. Även om kvaliteten i motståndet sviktade så slog man inte av på takten.

Naturligtvis handlar det om att ta sig vidare och så här ser jag på truppen som var i Abu Dhabi och dess möjligheter att göra avtryck i det riktiga A-landsslaget:

Med i truppen till VM-kvalet mot Vitryssland i mars: Victor Claesson.

På Janne Anderssons bevakningslista inför mars: Linus Wahlqvist, Oscar Lewicki, Alexander Isak.

Drömmen om det riktiga landslaget lever, men det dröjer: Andreas Linde, Kristoffer Olsson, David Moberg Karlsson, Ken Sema, Saman Ghoddos, Sebastian Andersson.

Det riktiga landslaget är rätt långt borta: Peter Abrahamsson, Anton Tinnerholm, Emil Salomonsson, Joakim Nilsson, Franz Brorsson, Pa Konate, Jacob Une Larsson, Filip Dagerstål, Nicklas Bärkroth, Joel Allansson, Per Frick.

Alexander Jeremejeff och Tim Erlandsson fick ingen speltid och där är väl U21-landslagets målvakt närmare än Jeremejeff som var rätt anonym på träningarna, men bägge är unga och det kommer fler chanser.

För ett gäng spelare är prio inte A-landslaget utan U21-EM i Polen sommar och för följande gäng har chanserna stärkts: Tim Erlandsson, Linus Wahlqvist, Pa Konate, Joakim Nilsson, Jacob Une Larsson, Franz Brorsson, Filip Dagerstål, Kristoffer Olsson, Alexander Isak och David Moberg Karlsson. Ingen föll ur ramen, snarare tvärtom och förbundskapten Håkan Ericson får ett svårt jobb.

***

Patrik Carlgren tackade nej till att åka på januariturné för att han var nära en ny klubb. Något gått snett för den förre AIK-målvakten? Ännu inga nyheter i varje fall.

***

Här summerar vi turnén i Fotbollskanalen on Tour. Det är fortfarande slående för mig hur Janne Andersson helt förändrat atmosfären kring landslaget. Öppet. Vänligt. Välkomnande. Humor. Ändå inga problem att ställa frågor i olika ämnen. Och bara hur nära man kan komma och utan problem ställer både ledare och spelare upp.

SvFF:s Team Manager Lasse Richt säger att det vänder efter några år, när kritiken kommer och medier och fans vill ha något nytt. Möjligt att det ligger något i det, men har ändå oerhört svårt att se den fientliga atmosfär som präglade större delen av Erik Hamréns tid ska återkomma. För detta är mer än 180 grader i från om det är möjligt.

***

Transferfönstret är öppet tre veckor till och för en hel del av spelarna som var med i Abu Dhabi kan det hända grejer. Är Viktor Claesson kvar? Kristoffer Olsson hade behövt byta klubb. Är någon beredd att möta AIK:s pris på Alexander Isak? Landslagsmålet drog inte ner priset direkt.

Linus Wahlqvist är en annan spelare som varit på gång, senast i somras då IFK Norrköping nobbade ett bud från Leeds United. Tim Erlandsson verkar vara klar för AFC Eskilstuna. Pa Konate jagar speltid och då är ett byte från Malmö FF nog ett måste. Sebastian Andersson kopplas ihop med Galatasaray, men sa skrattande att han inte hört något mer än mejl från turkiska fans.

Nicklas Bärkroth var nyligen i England med sin agent och ville inte svara på frågor om det. Han har ett år kvar på kontraktet med IFK Norrköping. Anton Tinnerholm och Oscar Lewicki har kontrakt som går ut efter säsongen och ska MFF sälja och få bra betalt är januari rätt. Men kanske förlänger duon med MFF?

***

Ölhistorien fick nytt liv när generalsekreterare Håkan Sjöstrand körde över både Lasse Richt och Janne Andersson gällande om man kunde dricka alkohol i landslagsdräkt, och det kan man inte i SvFF-dräkt. Där var Sjöstrand tydlig och det var uppenbart att det var en fråga som diskuterats inom SvFF-lägret och kvällen före hade ledarna gått ut och då hade BÅDE Richt och presschefen Niklas Bodell poängterat: CIVILA KLÄDER.

Egentligen var det en ganska oskyldig start på det hela  när jag, Andreas Sundberg och Mattias Tjernström diskuterade i en LIVE-sändning om finska ledare som druckit öl sina landslagsdräkter både i puben sent på kvällen och vid poolen mitt på dagen. Definitivt en mindre fråga med tanke på det utrymme den fick i vår bevakning (som ett spigg ungefär).

När finsk press hakade på så växte det och det är naturligtvis inte så att jag bryr mig om finska ledare dricker 10, 100 eller 35 öl i baren. Allt handlar väl om att göra sitt jobb. Däremot är det väl klart att man representerar mer än sig själv när man sitter i en landslagsdräkt och att man får handla därefter, och då kanske inte ta en öl vid poolen.

Den svenske landslagsläkaren Anders Valentin undrade var gränsen gick? Var det okej med lättöl? Hur gör man med drycker som ser ut som alkoholfria men inte är det? Ja, det är klart att det kan bli gränsdragningar. Om Sverige tar sig till VM lär de flesta dricka alkohol i landslagsdräkt. Så det finns inga riktigt knivskarpa gränser och det är uppenbarligen ett laddat ämne.

För mig är det rätt givet att man inte dricker alkohol när man är iförd landslagsdräkt, och det oavsett när. Att sitta vid poolen dagtid med en stor bärs framför sig är fel signal på ett träningsläger i min värld, både gentemot omvärlden och mot spelarna. Klart att alla kan dricka alkohol efter arbetsdagens slut men då är inte förbundet träningsoverall rätt utan civila kläder. Men i grunden är det givetvis upp till respektive förbund/klubb osv.

En del arga personer har hört av sig och undrat vad jag är för en idiot. Jag tar det, för som journalist måste man kunna ställa frågor. Sett till att det uppmärksammas så är det uppenbarligen känsligt och SvFF-ledningen och landslagets ledare hade väldigt uppenbart olika bild. Men att påstå att vi lyft frågan är löjligt om man ser till mängden rapportering från Abu Dhabi och vilket utrymme alkohol fick.

När Anton Tinnerholm klev av planen efter segern mot Slovakien skrek han att nu skulle det bli en öl i landslagsdräkt. Gillar den humorn. Precis som att finske landslagsmannen Tim Sparv serverade mig en iskall öl vid poolen på hotellet och hälsade från det finska landslaget. Inte allvarligare än så och man kan tycka olika och ändå garva, och de svenska ledarna får väl skaffa finska landslagdräkter om de tvunget vill dricka alkohol i träningsoverall.

olof.lundh
0 kommentarer