Olof Lundhs blogg

Hamrén skojar bort Svensson, men borde tänka till

2 september 2014 13.33, olof.lundh

På många sätt är det naturligtvis smart av Erik Hamrén att skoja bort Anders Svenssons tankar kring Zlatan Ibrahimovic i landslaget, och då samtidigt försöka ta bort kritiken mot honom själv. Det är vl ett av de äldsta tricken i boken att försöka vända skratten mot kritikern och Zlatan körde ju precis likadant i Paris.

Självklart ligger det i Kanal 5:s intresse att nya experten Anders Svensson marknadsför sig själv inför tv-debuten för kanalen, MEN det finns inget självändamål att gå på just Zlatan. Tro mig, Anders Svensson vet hur känsligt det är och att det är lätt att bli en allmän spottkopp och utsatt för alla möjliga typer av hån.

För även om Kanal 5 styr upp pressframträdanden men de kan inte styra vad Svensson säger. Det är något landslagsveteranen funderat över och spelmässigt är Zlatan en tillgång i de flesta fall men i intervjun med Expressens Anna Friberg pekar Svensson på en faktor: ”...men det blir också en belastning om man har en stark personlighet. Allting handlar om honom och allt byggs upp kring Zlatan. Många spelare söker honom hela tiden och en del kanske till och med är lite rädda.

Henrik Rydström har tidigare talat om att stämningen i landslaget kanske inte är en sådan som gynnar en spelare som hans polare Rasmus Elm. För självklart har Zlatan ett stort inflytande – på gott och ont och mest gott – precis som Henrik Larsson hade, eller Fredrik Ljungberg och givetvis Anders Svensson hade på sin tid och även i Elfsborg.

Hade varit betydligt intressantare om förbundskaptenen hade vågat att glänta på just den svårigheten och vad det utsätter honom för i egenskap som tränare. Det hade varit stort ledarskap och det utan att för den skulle röja några stora hemligheter. För Anders Svensson har givetvis en unik insyn och dessutom vågar han nu öppna på dörren.

Visst, det kan anses vara dåligt att i efterhand ta upp det, men både Svensson och även andra spelare har intygat att det är något som varit uppe till diskussion mellan förbundskaptenen och Svensson. Vilka går ut och kritiserar sin arbetsgivare eller uppdragsgivare mitt i karriären? Det är inte så många som vågar att ta det klivet.

Att Hamrén försöker förminska Svensson är synd, för det är givet att det finns svårigheter i ett ledarskap där en av världens största och bästa fotbollsspelare ska inkluderas i ett kollektiv där majoriteten är långt efter. Vet ju att Svensson var ute och kritiserade Hamréns ledarskap i min podd i våras vilket också skapade rubriker och diskussioner.

Då var inget känt om att Svensson skulle börja på Kanal 5, som i panik fick kasta ut en pressrelease dagen efter att vi släppt en del av landslagsveteranens uttalanden om förbundskaptenen, och  som fick stor uppmärksamhet utom hos SVT. Nej, det är kanske inga nyheter för oss som följer landslaget, men det är givet att det är intressant när mittfältaren uttalar sig om ledarskapet.

Erik Hamrén lyfte på gårdagens presskonferens att det är ett sätt att få uppmärksamhet att gå på Zlatan eller förbundskaptenen, och så är det givetvis men ingen kan tvinga Svensson att säga det han sa kring landslaget, tro mig, och det är intressant att ta del av. Givetvis är det en del av det ökande rycket på Hamrén under hösten och där ett gäng förluster skulle göra att hans framtid är osäker ganska snabbt.

***

Här är min startelva mot Estland och då även Österrike om ingen spelar bort sig i genrepet: Isaksson – S Larsson, Granqvist, J Olsson, M Olsson – Ekdal, Durmaz, Källström – Ibrahimovic – Hrgota, Toivonen.

***

John Guidetti skrev på och det är bara att hoppas att det löser sig med Celtic. En bra övergång, och det oavsett om TV4 har rättigheterna eller inte. På samma vis är det bra att Alexander Kacaniklic gick till Köpenhamn för att få speltid. Muamer Tankovic, Kristoffer Olsson och Kristoffer Peterson har gjort liknande kloka kliv till AZ, Midtjylland och Utrecht.

***

Efter Anders Svensson kritik mot Hamrén i min podd våras skrev DN:s Johan Esk att när en föredetting går ut och kritiserar sin tidigare ledare så grumlas kritiken av feghet. Fast nu är Svensson en viktig som visselblåsare. Det svänger, men för mig är det sistnämnda givetvis.

Stadsbiblioteket i Lund formade mig – hade velat vara där i kväll

1 september 2014 13.28, olof.lundh

Måndag kväll är det vernissage på Lunds Stadsbibliotek för en utställning som heter ”BERUSAD – det började i Lund” och där några ungdomar träffat folk med rötter i Lund som tagit sig vidare. Hade så gärna varit där, men får inte till det. Även om berusad kan syfta på alkohol och det är något många förknippar med Lund så handlar det mer om intressen som berusar och det är komikern Johan Wester, ex-biskopen KG Hammar, boxaren Anna Laurell, proffsbacken Behrang Safari, jag och många fler som svarat på frågor.

Här kan ni läsa mer om projektet i Sydsvenskan, Lokaltidningen och följa det på Facebook, Instragram och även läsa Lunds Kommuns presentation och pressmeddelandet som förklarar det. När jag träffade tjejerna i somras fick jag välja en plats som betytt mycket för mig för att bli fotograferad. För mig var valet givet: Stadsbiblioteket i Lund.

Mest har jag hängt i avdelningen som på min tid var direkt in till vänster: tidningshyllorna. Kan än i dag minnas känslan när jag stod på trappan vid Bibblans öppnande för att kvickt ta vänster, vänster och kunna ta dagstidningarna innan någon annan dödat dem (min farsas term för om någon hunnit läsa tidningen först) och kasta mig ut i världen.

Oavsett om det var på bibblan i stan eller på skolbiblioteket på Tuna eller Katte eller på UB (Universitetsbiblioteket) eller bakom kodlåset på engelska institutionens lilla bibliotek har jag älskat att läsa tidningar och de har gjort mig den jag är.

Av min pappa ärvde jag bland annat att älska medier och det var som han konstaterade: han ville inte dö nyfiken. Han ville inte sponsra onödigheter men prenumerationer och böcker ställde han gärna upp med om han kunde, men min hunger krävde även Stadsbibblan.

Själv har jag sedan jag var nio, tio år köpt kvällstidningar dagligen. Från början bara Expressen men med tiden kom även Aftonbladet in och lägg till en rad magasin från både Sverige och utlandet som slukat en hel del av mina pengar.

Utan tvekan kan jag säga att det varit min bästa skola att läsa tidningar och magasin. Hungern på information gick inte att stilla och den är kvar än i dag och internet gör att den är lättare att mätta även om nätet tyvärr dödat lite av glädjen med papperstidning.

Får emellanåt frågan från unga människor om hur man blir sportjournalist? De drömmer om att få åka ut och bevaka matcher, spelare och turneringar. Att få jobba med sitt intresse. Ja, säg det, det är mycket tur och tillfälligheter inblandade, åtminstone för mig.Brukar jämföra min väg med Patrick Ekwalls och kan konstatera att det är långt mellan våra krokiga stigar som gjort oss till kollegor på TV4.

När Patrick som 15-åring började på Kvällsposten i Malmö och lärde sig jobbet från grunden så hade jag som omogen 14-åring i Lund inte aning om vad jag skulle jobba med, och det var knappast sportjournalistik som jag tänkte på.

Efter gymnasiet i Lund, där jag tog det föga betygtaktiska valet att gå ett år i varje klass så gjorde jag lumpen på A3 utanför Kristianstad. Skulle ha blivit kompanibefäl för ett batteri haubits 77:or, men det var inte för mig (har svårt att ta order och vara i naturen) och 15 månader blev sju månader…

I februari 1987 klev jag nymuckad upp på institutionen för Ekonomisk Historia och skrev in mig. Vet att en polares farsa undrade vad i helvete jag skulle med det till. Bra fråga, men jag har ännu inget svar mer än att det gav studiemedel.

Under en rad år varvade jag sedan diverse universitetsstudier (historia, engelska, statskunskap, nationalekonomi) med barjobb och drift av en del svartklubbar och rockklubbar. Under många år hade jag ingen mer plan än att ha så kul som möjligt.

Mina gymnasiebetyg var väl okej men inte bra nog för Journalisthögskolan eller Handelshögskolan som var det jag tänkte mig när jag som 25-åring började fundera på att bli vuxen. Högskoleprovet räddade mig och utan att ha slukat alla de tidningarna hade jag aldrig fått vad jag fick.

Ändå tog det tills jag var snart 28 år innan jag fattade att det var dags att göra något seriösare än att hänga i Lund och valde Journalisthögskolan i Stockholm. Sport fanns givetvis i min värld men det kändes så orealistiskt att bli som Mats Olsson eller Åke Stolt.

Under alla uppväxtår hade förutom intresset att läsa tidningar, magasin och böcker lagt tid och kraft på att följa fotboll. Jag slukade allt som gick att komma åt och missade inga Tipsextra och lyssnade på kortvågsradio för att få mer information och brann för Leeds, Landskrona och Sverige.

Gick på allsvenska matcher i Malmö och såg Helsingborg och Landskrona slåss om att gå upp i högsta serien eller att inte åka neråt . Emellanåt blev det Lunds BK och någon resa till England för att se matcher.

I slutet av 1980-talet började jag åka på matcher på allvar och framför allt på landslagets matcher och var på VM 1990, EM 1992 och VM 1994 och på något sätt började jag närma mig tanken att kunna jobba med sport. När jag kommit in på JH 1994-95 började jag stapplande med att skriva i Landskronas matchprogram och gjorde intervjuer med motståndare.

Sedan hjälpte DN:s Georg Cederskog mig att få kontakt med sportchefen Lars LundströmSkånska Dagbladet. Nästa steg blev att gå på Skånelagens matcher i Stockholm och skriva åt Skånska Dagbladet. Än i dag får jag kalla kårar av när jag debuterade och skulle läsa in Hammarby-Malmö FF på slutsignal sommaren ’95 och det krånglade som fan.

Morgonen efter bad jag mina föräldrar att köpa Skånska Dagbladet, och de kunde rapportera att min text inte var med. Jaha, det var den karriären. Jag var på väg att ge upp, men det visade sig att versionen var med i upplagan i Malmö och Lund och jag fick nya chanser.

Praktiktiden på Expressen var först ett helvete men det blev en himmel och det är bara att konstatera att det var den nyttigaste skolan. Det blev vägen in till ännu mer jobb och jag valde att jobba extra utan pröjs för sportredaktionen för att få erfarenhet.

Expressen utnyttjade mig, jag utnyttjade Expressen. Sedan blev det vikariat och i januari 1997 kunde jag välja mellan att hoppa in som Tipsredaktör på Expressen eller att åka och leta efter en ö till Strix som skulle starta en såpa som skulle heta ”Robinson”.

Det blev tipsspalten och en vikarietid där innan det blev Göteborgs-Posten som vikarie (där det sved att Sydsvenskan nobbade mig för Kent Jönsson), men jag blev anställd på G-P istället. Efter EM 2000 hade jag tröttnat på regnet och morgontidning och gav mig på vinst och förlust till Stockholm. Expressen högg och i januari 2001 var jag tillbaka på tidningen.

Första kvartalet var jag så taggad att jag hade tidningens högsta mobilräkning någonsin och sportchefen Lars Näslund kom skrikandes ”En klassiker” med räkningen på 85 000 i högsta hugg. Han hade blivit utskälld av ekonomichefen som ville ta min telefon. Jag fick behålla mobilen och fem och halvt år senare med fullt drag över hela världen (och en skandal som ni får googla fram) så blev det TV4 och fotbollskanalen.se september 2006.

Ett halvår på mig att få upp sajten annars skulle det inte bli något fast jobb. I grunden har det handlat om tur och tillfälligheter att jag varit på rätt på plats vid rätt tid och när det väl öppnat sig en lucka så har jag jobbat allt vad jag har för att lyckas. Tajmingen för fotbollskanalen.se var perfekt och jag tror inte det går att göra samma trick i dag.

Min svensklärare Birgit Swartling hade nog inte trott att jag skulle försörja mig på att skriva och tala. Vet egentligen inte vad jag har för kvaliteter mer än att jag älskar mitt jobb, är sjukt nyfiken och hatar att förlora. Lägg till att jag är rätt arbetsvillig och gärna ringer tre extra samtal, eller 30 om det behövs. Egentligen har jag aldrig känt mig säker på min position, inte ens i dag, och det är förvisso jobbigt men samtidigt helt avgörande för att hela tiden vara på tå.

Klyschigt? Ja, det är möjligt, men det är sant, för världen utanför snurrar och det gäller att hänga med. De som känner mig väl vet att jag alltid är rädd för att få sparken. Om det är nyttigt för hälsan går säkert att diskutera, men det är samma jakt i dag som när jag ville vara först in på Stadsbiblioteket i Lund för att öppna Observer, Guardian, och the Times efter helgens ligaspel som när jag nu vill vara på tå.

Evigt tacksam för att biblioteket lät mig få utlopp för mina intressen och att jag hade någonstans att bara läsa, läsa och läsa. Givetvis krävs mer än det, men läsandet av tidningar, magasin, böcker är en fantastisk väg som alla kan ta. Om det sedan leder till det här jobbet eller något annat är svårt att säga och jag önskar att det fanns ett rakare svar på hur man får ett visst jobb, men det finns det inte.

Champions League grupp för grupp – så går det

28 augusti 2014 21.54, olof.lundh

Tyvärr ingen Zlatan Ibrahimovic för Malmö FF, för det hade varit en häftig grupp med tre tidigare Zlatan-klubbar i form av MFF, Ajax och FC Barcelona men det blev istället gruppen efter i lottdragningen och nu väntar det spanska mästarlaget Atlético Madrid, det italienska mästarlaget Juventus och det grekiska mästarlaget Olympiakos.

Schemat ser ut som följer; 16 september: Juventus-Malmö FF, 1 oktober: Malmö FF-Olympiakos, 22 oktober: Atlético Madrid-Malmö FF, 4 november: Malmö FF-Atlético Madrid, 26 november: Malmö FF-Juventus, 9 december: Olympiakos-Malmö FF.

Tuff start i Turin men det är bra att få Olympiakos hemma i andra matchen och där finns poängchans. Känslan är att Juventus och Atlético har de två första platserna och att Olympiakos är tredjelag och det är där det handlar om att sikta in sig. Det ska dock mycket till om MFF ska kunna balansera kamp i allsvenskan med spel mot de här lagen.

Däremot lär man sälja ut matcherna kvickt och lätt och sett till att man är ensam som marknadsdelen nu när de danska lagen är utslagna så kan det här inbringa 250 miljoner kronor för deltagande, tv- och marknadsintäkter och biljettintäkter. Något som skulle vara en fördubbling av klubbens omsättning och man får en möjlighet att pröjsa ner skulderna på arenan.

Viktigast för klubben är trots allt att helst vinna allsvenskan och framför allt se till att man tar en plats i Europa League. Det gäller att inte tappa kraften nu när man nått Champions League och försöka få till en ny titel och kunna surfa på erfarenheterna. Samtidigt kommer allt bli dyrare för Malmö FF. Spelare vill ha mer i lön, klubbar vill ha mer för spelare och så vidare.

Det är ett angenämnt problem att ha gott om pengar men spåren förskräcker när det gäller att dra på sig kostnader som man sedan inte kan bära när intäkterna uteblir. Trots allt är Champions League en engångsintäkt och ingen vet om man kommer dit igen, och då gäller det att vara slimmad så att man inte riskerar att haverera ekonomiskt.

Här är mina tips för Champions Leagues gruppspel:

Grupp A

Atletico de Madrid, Juventus, Olympiakos, Malmö FF

Kommentar: Det är svårt att tippa emot Juve och Atlético men man får inte glömma att det italienska laget inte gick vidare i fjol och då mötte FC Köpenhamn bland andra. Olympiakos (med ex-MFF:aren Jimmy Durmaz) kan säkerligen hota alla lagen. Malmö FF riskerar att få det tufft när man ska balansera sju allsvenska matcher (mot Elfsborg, AIK och HIF) kring CL-matcherna.

Grupp B

Real Madrid, Basel, Liverpool, Ludogorets

Kommentar: Behrang Safari o Co i Basel får häftiga matcher åtminstone. Bulgariska uppstickaren Ludogorets kan skaka om på hemmaplan. Ändå går det inte att tippa annat än att Real vinner gruppen. Det stjärnspäckade laget har blivit än vassare. Liverpoolgör comeback i CL och ser ut att ta en andraplats även utan Luis Suarez. Kamp om tredjeplatsen mellan Basel och Ludogorets men det finns inga lätta matcher här och Pool kan snubbla.

Grupp C

Benfica, Zenit, Bayer Leverkusen, Monaco

Kommentar: En grå grupp och där det är jämnt mellan lagen. Benfica har stor erfarenhet av spel i Europa och lyckas allt som oftast att gå långt, om än i Europa League. Zenit har inte övertygat. Bayer Leverkusen gick vidare i våras men fick sedan stryk mot PSG.  Monaco är en outsider som dock tappat en aning i kvalitet. Tror på Bayer Leverkusen och Zenith och att Monaco blir trea och Benfica har ett mellanår.

Grupp D

Arsenal, Borussia Dortmund, Galatasaray, Anderlecht

Kommentar: Wow, vilken grupp. Kan bara gå på Arsenal och Dortmund som etta och/eller tvåa och vidare efter jul. Anderlecht kommer att vara en slagpåse och det är svårt attse det turkiska laget nå annat än Europa League.

Grupp E

Bayern München, Manchester City, CSKA Moskva, Roma

Kommentar: Svensklaget CSKA får att bita i när det handlar om motståndet. När Roma känns som det svagaste motståndet inser man att det är en ”Dödens grupp” som Pontus Wernbloom och Rasmus Elm hamnat i. Kan inte se att det blir annat än en fjärdeplats för det ryska laget och att Bayern och City är favoriter att gå vidare till Champions League och att Roma möjligen får nöja sig med Europa League.

Grupp F

Barcelona, Paris Saint-Germain, Ajax, Apoel

Kommentar: Zlatan fick två gamla klubbar och den ena blir svår och den andra blir lättare. Det här ska vara Barcelonas och PSG:s grupp och de ska bägge gå vidare utan större problem. Ajax har visat att man i sina bästa stunder kan hota de stora klubbarna men i en serie över sex matcher är det svårare. APOEL piskade Ålborg rejält men det här är en annan nivå.

Grupp G

Chelsea, Schalke, Sporting, Maribor

Kommentar: José Mourinho fick en överkomlig lottning, minst sagt, och ihop med Schalke så ska man bara gå vidare utan större problem. Varken Sporting eller Maribor ska ha mycket att sätta emot. Lissabon-laget lär plocka tredjeplatsen och få spela vidare i Europa League och det är vackert så.

Grupp H

Porto, Sjachtar Donetsk, Athletic Bilbao, BATE Borisov

Kommentar: Glad att MFF inte hamnade i denna svåra men rätt osexiga gruppen. Sjachtar hade varit favorit om det inte var för oroligheterna i Ukraina och att hemmarenan knappast går att använda. Athletic är därmed favorit och sedan står det mellan Porto och Sjachtar om att ta den andra platsen som ger spel i CL framför EL. BATE Borisov är starkt hemma men det räcker inte här.

En bragd av Malmö FF, inget annat

27 augusti 2014 23.08, olof.lundh

Malmö FF gjorde det omöjliga, och vi har ju lärt oss av fler än Adidas att inget är omöjligt. Vilken mäktig kväll för svensk klubbfotboll när MFF bröt barriären och tog sig till Champions League som första svenska klubb sedan 2000. Efter att ha ordnat 1-2 i Salzburg så stod MFF för en strålande match av hemma på Swedbank Stadion.

Markus Rosenberg visade sådan sjuk klass när han framspelad av Simon Kroon i matchens slutskede dribblade som i skolfotboll innan han skickade in det dödande målet. Förstår om Åge Hareiede i det närmaste fick en hjärtattack, och det är så underbart att Rosenberg får visa klassen och det i sin hemmaklubb där han började som 5-åring.

Det slutade till slut 3-0 och totalt 4-2, och egentligen hade det österrikiska laget inte några riktiga lägen förrän matchen var avgjord. Förutsättningarna var att MFF var tvunget att vinna och där 1-0 räckte, och tidigt fixade Markus Rosenberg 1-0 på straff efter Magnus Eriksson blivit fälld av målvakten Peter Gulácsi som kommer ha ångest länge efter det här.

Sättet som Rosenberg skickade in ledningsmålet i nättaket var så talande för självförtroendet i klubben, och uppbackade av de rusiga fansen som på läktarna var det som om det ljusblå gänget var ostoppbart. Tänk vad det kan svänga i fotboll. För en dryg vecka sedan så kunde det rasslat in mål bakom Robin Olsen men i Malmö var det annat och Magnus Eriksson bjöd på ett konstnummer när han skickade in 2-0.

Just Eriksson hade först rutinerat fixat straffen och sedan högg han på ett läge när Gulácsi var långt ute och den tidigare AIK-talangen lobbade in 2-0 från en bra bit utanför straffområdet. Det hade knappt gått 20 minuter och redan hade Malmö 2-0 och även om Uefa inte tillåter ståplats så var det mycket ståplats kring Swedbank Stadion då.

Därefter var det en lång och kall väntan på slutsignalen och Åge Hareide hade satsat på Eriksson från start och Pa Konate täckte upp för en skadad Ricardinho. Markus Halsti var fenomenal som en extra mittback. På något sätt är det extra imponerande att Malmö FF hanterat en stor spelaromsättning och skador på Simon Thern och Guillermo Molins och ändå nått Champions League.

Vadå omöjligt? Varför är alla journalister plötsligt experter på österrikisk ligafotboll? Salzburg har ju inte klarat Champions League tidigare. Jo, det går att ha invändningar till tipsen men om man sett Salzburg i Europa League under förra säsongen så var det klasskillnad jämfört med vad Malmö FF kan prestera. Klubbens resurser och spelare är vassare om man sätter dem bredvid MFF.

Samtidigt är det härligt med fotboll att pengar inte alltid vinner. Det ska alla som nu gnäller om MFF:s väntande dominans tänka på. Sveriges två senaste representanter i Champions League, AIK och Helsingborg, gick i princip i konkurs efter att man fått in alla pengar och de tappade omdömet och lät stålarna flöda ut på olika satsningar.

Torsdag kväll lottar Uefa gruppspelet i Champions League och det är givet att Paris SG med Zlatan Ibrahimovic hade varit drömmen. Det kryllar av svåra lag men också många stjärnor som det blir häftigt för MFF:arna att ställas emot och det är så att MFF är i sista gruppen och här är de andra som man kan lottas emot:

Seedningsgrupp 1: Real Madrid, Barcelona, Bayern München, Chelsea, Benfica, Atlético Madrid, Porto, Arsenal

Seedningsgrupp 2: Schalke 04, Dortmund, Juventus, Paris SG, Shakhtar Donetsk, Basel, Zenit, Manchester City

Seedningsgrupp3: Olympiakos, CSKA Moskva, Ajax, Liverpool, Sporting, Galatasaray, Leverkusen, Roma

Åge Hareide var snabbt inne på matchen mot Djurgården, och givetvis har han rätt att den andra stora barriären i svensk klubbfotboll är att försvara SM-guldet. Klarar han det också? Måste säga att norrmannen verkligen presterat på topp med ett manskap som skiftat rejält på grund av försäljningar och skador och ändå fått dem att funka.

***

Elfsborg kan torsdag kväll ge Sverige ett lag även i Europa Leagues gruppspel. Vore inte dumt om man tog klivet dit i år igen och fortsatte se till att de allsvenska klubbarna närmar sig.

***

Vad säger Rikard Norling?

***

FC Köpenhamn hade petat Per Nilsson och satsade på två andra landslagsbackar: Mikael Antonsson och Pierre Bengtsson. Ja, det var knappast spel som värmde för Erik Hamrén mot Bayer Leverkusen när målen rasslade in.

Inget är omöjligt i fotboll, det vet även jag

27 augusti 2014 11.54, olof.lundh

Precis som fotbollskanalen.se skrev tidigare i somras så forsätter det att kärva kring förhandlingarna om Friends Arena. Idrottens Affärers Dan Persson fortsätter att peka på att det går trögt och att gräsfrågan är olöslig. Egentligen skulle man ha haft ett avtal med Lagardère på plats i juni och sedan sköt man på det för att man inte kom överens och snart är augusti slut och inget avtal.

Det är givetvis en mardröm för arenaägarna att förhandla i ett läge där kniven sitter i strupen och förlusterna fortsätter att växa. Förstår inte hur SvFF ska kunna tråckla sig ur affären utan att ekonomin går helt i kras. För det är väl tveksamt om Peab, Fabege och andra parter går in och täcker upp förlusterna för Nationalarenan trots att man vinner på karuseller vad man förlorar på gungor.

***

Första poddgästen för hösten är bokad. Om gudarna är goda, eller onda, beroende på hur man ser det, så är ”Lundh” tillbaka på måndag och det är även via ett nytt samarbete.

***

Hade velat sitta med David Moyes när han fick resultatet mellan MK Dons och Manchester United. Galet.

***

Erik Hamrén måste klara av att både ta fram nya spelare och ta poäng. Krönika efter truppen mot Österrike.

***

Malmö FF går in i årets viktigaste match mot Salzburg i kväll. Klubben har bra slagläge efter 1-2 borta och statistiken är på MFF:s sida och dessutom är självförtroendet på topp. Hur det såg ut i Salzburg spelar mindre roll, det är resultatet som styr och med ett bortamål och blott ett mål upp är Champions League inom räckhåll.

Har fått mycket skit av MFF-fans för mitt tips och det svarar jag på i min videoblogg nedan:

Kan inte heller förstå de fans i andra klubbar som inte vill ha MFF i Champions League. Det är till fördel för alla om det kommer in mer pengar i svensk fotboll. Dessutom går det inte att dominera för evigt. I så fall skulle IFK Göteborg aldrig ha tappat sin position från tidigt 90-tal när man håvade in CL-pengar och sponsoravtal.

Glömmer aldrig hur en DN-skribent med tydliga AIK-kopplingar skrev en krönika på 1990-talet och där poängen var att Blåvitts pengar borde delas ut till alla klubbar i allsvenskan i en slags socialism. Kom aldrig några liknande förslag när AIK nådde Champions League. Det är givetvis befängt att ens tänka den tanken, men ibland så färgar det av sig att man är supporter.

Ett annat exempel är norska Rosenborg som hade klippkort till Champions League och byggde upp en kassa få andra klubbar i Norden kunde drömma om. Har det betytt dominans? Nej, efter att ha vunnit ligan varje år 1992-2004 så har det bara blivit fyra titlar de sista tio åren och absolut inget säkert spel i Champions League för den norska jätteklubben.

Förutom att Sverige skulle klättra i Uefa-rankning och därmed skulle svenska klubbar komma närmare spel i Europa så är det så att MFF tar in pengar som ofta trillar ner i den svenska fotbollen när man värvar.Man lockar till sig spelare som inte varit aktuella tidigare och det gör att talanger och andra får söka sig andra vägar.

Dessutom sporrar andras framgångar och det visar vägen för att det möjligt. Det går att lära sig en del av MFF och dess sätt att jobba, även om allt inte går att kopiera, och även om det svider så borde alla svenska fans vilja se MFF i Champions League. Det handlar om att bryta barriärer och om MFF kan så är det givetvis så att andra klubbar kan.

Facit på landslagstruppen

26 augusti 2014 18.14, olof.lundh

Tråkigt med misstankarna kring Syrianska men det är uppenbart för alla som spelar på fotbollsmatcher och följer oddsens rörelser och annat kring spel att något var på gång. Om det är uppgjort? Ja, det får utredningen visa men tyvärr är det svårt att gå till botten med det här och känslan är inte alltid att fotbollen och spelbranschen vill gå till botten med det här.

***

Mario Balotelli ångrar att han lämnade England. Trodde aldrig att han skulle erkänna ett fel.

***

SvFF:s generalsekreterare Michael Santoft har tre dagars jobb kvar, sedan väntar ett annat liv. Han blir avtackad på torsdag efter fem år på förbundet och man kan väl säga att det kanske inte riktigt blev som tänkt. Rekryterad av Lars-Åke Lagrell från RF och han stöpte om en del på förbundet men känslan är att han inte hann klart med sitt jobb. Så blir det ibland.

***

Oroande att se Stevan Jovetic framfart i Manchester Citys tröja. Han spelar i Montenegro som kanske kan spöka för Sverige i EM-kvalet.

***

Markus Rosenberg nobbade Erik Hamréns invit och det var synd sett till vad MFF-anfallaren visat upp och att Sverige i dag saknar några riktigt vassa avslutare. Samtidigt är det förståeligt sett till att ”Rosi” aldrig kan ha känt sig som ett av förbundskaptenens hetaste alternativ oavsett vad han gjort ute i Europa.

Trist att det blir så men sett till åldern är det förståeligt att Rosenberg vill satsa på klubblaget. Hade han känt Hamréns förtroende genom åren hade han säkert resonerat annorlunda. Rosenberg har inte heller riktigt lyckats i landslaget och om det sedan beror på möjligheter, spelsätt eller annat går att diskutera men länge konkurrerade han med Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson.

Här nedan är truppen som jag bloggade om och ville se Hamrén presentera:

Målvakter: Andreas Isaksson, Kristoffer Nordfeldt.

Backar: Mattias Johansson, Mikael Lustig, Jonas Olsson, Per Nilsson, Filip Helander, Andreas Granqvist, Martin Olsson, Oscar Wendt.

Mittfältare: Kim Källström, Pontus Wernbloom, Sebastian Larsson, Albin Ekdal, Oscar Hiljemark, Nabil Bahoui, Emil Forsberg, Jimmy Durmaz, Erkan Zengin.

Anfallare: Zlatan Ibrahimovic, Ola Toivonen, Muamer Tankovic, Markus Rosenberg, Branimir Hrgota.

TILLÄGG: Borde givetvis haft med Niklas Hult med i truppen och i så fall på Wendts eller Bahouis bekostnad.

 

Här är truppen som Hamrén presenterade med nytillkomna i versaler och ratade överstrukna:

Målvakter: Andreas Isaksson, Kristoffer Nordfeldt, JOHAN DAHLIN.

Backar: Mattias Johansson, Mikael Lustig, Jonas Olsson, Per Nilsson, Filip Helander, Andreas Granqvist, Martin Olsson, Oscar Wendt, MIKAEL ANTONSSON, PIERRE BENGTSSON.

Mittfältare: Kim Källström, Pontus Wernbloom, Sebastian Larsson, Albin Ekdal, Oscar Hiljemark, Nabil Bahoui, Emil Forsberg, Jimmy Durmaz, Erkan Zengin.

Anfallare: Zlatan Ibrahimovic, Ola Toivonen, Muamer Tankovic, Markus Rosenberg, Branimir Hrgota, TOBIAS HYSÉN, JOHAN ELMANDER.

TILLÄGG: Borde givetvis haft med Niklas Hult med i truppen och i så fall på Wendts eller Bahouis bekostnad.

 

Ingen kan anklaga Hamrén för att ha flyt, men här är landslagstruppen

25 augusti 2014 10.12, olof.lundh

Fotbollskanalen Europa är tillbaka på söndag. 31 augusti i TV4.

***

Leeds Uniteds nye ägare Massimo Cellino hade i lördags bestämt sig för att fimpa tränaren Dave Hockaday men ändrade sig till söndagen. Kan det sluta på annat sätt än olyckligt?

***

Podden ”Lundh”, då? Ja, om allt går som det ska är den tillbaka 1 september. Semestern kom emellan. Är sugen på att köra för fullt igen. Varit väldigt kul att ta del av all feedback och synpunkter. Slår allt jag upplevt tidigare.

***

Scenerna från Malmö i helgen är så deppiga på alla sätt. Håller med om de som anser att poliser inte kan utreda sig själva. Borde finns en kommission som sköter det. Sedan är det aldrig svart eller vitt som folk på bägge sidor hävdar. Polariseringen är åt helvete.

***

Över 30 000 på Hammarbys match mot Ljungskile. Imponerande. Oavsett om man delar ut biljetter eller kör låga priser, som de avundsjuka pekar på, är det fantastiskt att kunna locka så många människor till en match i Superettan. Blir också glad över att läsa intervjun med skåningen som är delaktig i framgången, inte minst för att han tagit klivet från Kristianstad DFF, Vittsjö och via SvFF:s EM 2013 till Hammarby och listar Göran Havik som förebild.

Kanske det viktigaste som kan ske i svensk fotboll är att man drar nytta av varandra och kan växa karriärmässigt även om man inte har stått i exakt den klubbens klack. En professionalisering av fotbollen på ledarsidan är A och O om man ska kunna växa och bli större och starkare. För bilden som Robert Laul och Bosse Andersson målar upp i helgen är densamma som jag har, det blåser snålt.

***

Det är slående vilken täckning ligor och klubbar får i dagens mediasamhälle. Det bara växer och växer och för de intresserade är det naturligtvis fantastiskt att kunna få ALLT om exempelvis sin klubb i Premier League ner till U-lagens sparka och spring. Ändå undrar jag om det inte finns en mättnad? Eller blir det bara ett 20-tal klubbar runt om i världen som överlever?

***

Var finns de nyktra och klara bedömarna av valrörelsen? Är så förbannat trött på det höga tonläget och anklagelserna. Vet att Lars Calmfors får skit för att han går till höger, men gillar ändå hur han tar isär olika utspel från olika sidor.

***

Zlatan Ibrahimovic är skadad och osäker startande. Rasmus Elm är borta efter sjukdom. I FCK har landslagets mittbackspar Per Nilsson och Mikael Antonsson svårt att glänsa. Marcus Berg visade form när han stänkte in tre mål mot Midtjylland i förra veckan, men så gick nyckelbenet i söndagens ligamatch med Panathinaikos.

Martin Olsson fick tuppjuck och är mest avstängd i Championship. Mikael Lustigs Celtic excellerar i att spela dåligt. Alexander Kacaniklic är bottenfrusen i ett fullkomligt iskallt Fulham i den engelska andradivisionen. Johan Elmander har spelat begränsat i Bröndby på grund av privata skäl och har annat att fokusera på.

Vid sidan om det har Branimir Hrgota börjat fundera på Kroatien, John Guidetti har svårt att hitta en klubb och Oscar Hiljemark var bänkad i toppmötet mot Ajax och Jiloan Hamad inte ens i Hoffenheims trupp. Tidigare glödhete hemvändaren Guillermo Molins gick sönder tidigare i somras och är inte aktuell på ett bra tag och detsamma gäller Alexander Farnerud som gick bra i Torino.

Ja, ingen kan anklaga förbundskapten Erik Hamrén för flyt inför uttagningen tisdag eftermiddag. Det är första EM-kvaltruppen som gäller och först väntar genrep mot Estland 4 september innan Österrike väntar i Wien. Frågan är vilken väg han väljer? Satsa på gammalt och beprövat och ihoplappat eller försöka få in några nya pjäser och se på längre sikt.

Visst, det finns några glädjeämnen i allsvenskan: Markus Rosenberg, Emil Forsberg, Nabil Bahoui och även ute i Europa med Niklas Hult, Sam Larsson, Jimmy Durmaz som tagit bra kliv och om de får regelbunden speltid blir alternativ. Det är sådant som Hamrén får ta med i beräkningen och glädjas åt.

Såg SVT-Sportens Johan Kücükaslans intervju med Muamer Tankovic och det är fascinerande med en spelare som inte bryr sig om han kommer med eller inte, men ändå erkänner att han blir arg om han inte kommer med. Tre matcher och ett mål med AZ visar att Tankovic tagit rätt kliv som gått ner ett snäpp och det är inte fel att ha med honom i truppen i morgon men han behöver spela än mer.

Fortfarande förstår jag inte att Hamrén nobbade Hrgota i våras och jag hoppas att han är med i truppen inför EM-kvalpremiären. Visst, han bommade ett jätteläge mot Stuttgart men det har många spelare gjort och han är en spelare som är med en hel del i ett topplag i Bundesliga och har ett par år i ligan och har tagit kliv på kliv mot startelvan.

Det svåra för Hamrén är att balansera ett avancemang till EM med att bygga nytt. Förbundskaptenen har bara kontrakt i två år till. Och hur motiverar man en spelare som Ibrahimovic vars landslagskarriär antagligen är över med EM 2016 med att bygga nytt med sikte på VM 2018? Överlever SvFF ekonomiskt av att sikta längre fram? Knappast, det gäller först och främst att hålla kvalet vid liv.

Så här hade min trupp sett ut och jag hade gått på ett större manskap på 24 spelare för att täcka för skador och bland annat kunna testa mot Estland och även prioriterat form och speltid som exempelvis Rosenberg, Helander och Forsberg vars självförtroende är på topp och om de sedan finns med i ett eventuellt EM-slutspel är ointressant:

Målvakter: Andreas Isaksson, Kristoffer Nordfeldt.

Backar: Mattias Johansson, Mikael Lustig, Jonas Olsson, Per Nilsson, Filip Helander, Andreas Granqvist, Martin Olsson, Oscar Wendt.

Mittfältare: Kim Källström, Pontus Wernbloom, Sebastian Larsson, Albin Ekdal, Oscar Hiljemark, Nabil Bahoui, Emil Forsberg, Jimmy Durmaz, Erkan Zengin.

Anfallare: Zlatan Ibrahimovic, Ola Toivonen, Muamer Tankovic, Markus Rosenberg, Branimir Hrgota.

TILLÄGG: Borde givetvis haft med Niklas Hult med i truppen och i så fall på Wendts eller Bahouis bekostnad.

Klart VM ska spelas på naturgräs

22 augusti 2014 17.01, olof.lundh

I dag är det exakt tio år sedan Zlatan gjorde följande trick.

***

VM går i Kanada nästa sommar och nu har en rad toppspelare gått ihop (inte minst flera svenskar) för att kräva att man spelar mästerskapet på naturgräs. Det gillar jag, och om ni vill haka på så skriver ni på HÄR. För Fifa och de kanadensiska arrangörerna har bestämt att man ska spela VM på konstgräs och vägrar diskutera något annat.

Läser i New York Times att det varken är särskilt svårt och inte heller jättedyrt med Fifa:s mått att lägga gräs på konstgräsmattor. Man kan lugnt konstatera att Ronaldo, Messi, Neuer o Co aldrig spelat ett VM eller ett EM på konstgräs. För mig är det svårt att greppa att man nu kör ett helt VM på konstgräs, bara för att det är kvinnor som spelar.

Nej, Blatter o Co, gör om och gör rätt. Lyssna på spelarna och se till att det blir naturgräs. Möjligen är det som kollega Robert Perlskog skriver, att det är en fördel för Sverige att spela på konstgräs då många allsvenska lag spelar på konstgräs, men för min del är naturgräs att föredra för VM:s skull och framför allt bör man lyssna på spelarna.

Sedan blir det en deppig symbolik i att Fifa bara kör över kvinnorna i denna fråga, vilket man aldrig gjort om det handlat om män. Ska Fifa lämna 1900-talet och närma sig verkligheten är det dags att idka jämlikhet i gräsfrågan. Om det blir en extra kostnad så har Fifa råd att bära den, inte minst av symboliska skäl för att visa att man vill sträva efter jämlikhet.

***

Tillbaka på jobbet och det är smygstart i dag. Som de rekommenderar i tidningen. Sedan exploderar det i nästa vecka och det blir poddande, bloggande, krönikerande och tv-jobbande. Ser fram emot det och en höst fylld av fotboll.

***

Jimmy Durmaz till Olympiakos låter betydligt bättre än Robin Söder till Esbjerg. Samtidigt ska man få speltid och det är lättare i en dansk klubb, men Durmaz har alla möjligheter att ta nästa kliv.

***

Apropå om det gnälls mycket i Pia Sundhages landslag? Gnäller inte alla spelare? Inte minst på oss i media. Det är en del av verksamheten. Och det gnälls på de flesta jobb. Om det påverkar prestationen? Svårt att veta, det är väl från person till person. Kan inte uppleva att damernas landslag i fotboll skiljer sig från många andra lag. Däremot finns det alltid individer som aldrig gnäller.

***

Zlatan Ibrahimovic lär vara med i truppen på tisdag och sedan blir det en kamp mot klockan för att ha honom spelklar mot Österrike. Och det oavsett vad en meriterad fransk läkare säger till en tidning i Paris.

***

Kosovare Asllani satte eld på debatten när hon skyllde sin petning på att Pia Sundhage inte gillar henne som person. Bra att parterna rett ut det hela, och sedan har Asllani en historia där hon ibland far i väg med orden. Sundhage har å andra sidan visat med Hope Solo att hon kunde ta tillbaka en spelare som var obekväm för USA:s landslag.

Det viktiga är att Asllani och Sundhage lär sig vad som gäller för att sköta kommunikationen bättre. Visst, det kan vara skönare att sköta det internt men ibland är det bra och nyttigt om topplocket går och det är bättre att det sker efter en 4-0 seger när man är nära VM än under ett mästerskap.

Det går att komma igen, ta bara Tomas Brolin vs Tommy Svensson hösten 1993, då ”Brollan” nobbade landslaget. Eller när Zlatan och Mellberg var oense med Lars Lagerbäck, men hittade tillbaka till varandra.

Beklagar men podden (och allt annat) har uppehåll

21 juli 2014 06.58, olof.lundh

I dag var tanken att en podd med min kollega Hasse Backe skulle gått ut, men jag mäktade inte med att styra upp det. Beklagar det men jobbet med VM i Brasilien tog till slut musten ur mig och min känsla var att det inte skulle bli bra. Vill ju ha kvalitet när det väl är dags, och sedan var det även så att jag visste att det var förändringar på gång och det skulle bli svårt att göra utan att fråga om det.

Så podden tar ett brejk fram till i slutet av augusti och räkna med att jag i höst ska träffa Hasse Backe. Tanken när vi drog i gång podden i våras var tio avsnitt och utvärdera men när intresset var stort och lyssningen bar i väg så gjorde jag ytterligare fem stycken och det parallellt med VM-förberedelser, annat jobb och sedan VM på plats i Rio de Janiero.

Har varit oerhört roligt med all respons kring podden och det finns som sagt 15 avsnitt att lyssna på här med Jonas Eriksson, Anders Svensson, Anders Carlsson, Katherine Salisbury, Henrik Rydström, Håkan Mild, Pia Sundhage, Niclas Ericson, Jonas Olsson, Erik Edman, Marcus Berg, Sven-Göran Eriksson, Stefan Andreasson, Bosse Lundquist och Johan Mjällby.

Givetvis tråkigt att inte kunna mata ut nya avsnitt när det finns tid för de flesta att lyssna men det fanns varken kraft eller utrymme i schemat för att lösa det och man kan inte heller spela in hur många som helst långt i förväg. De går inte att göra helt tidlösa. Beklagar om någon är besviken men hoppas att ni förstår att semestern har tagit över. I slutet av augusti är den tillbaka.

Detsamma gäller krönikor, blogg och annat arbete. Just nu knegar jag bara med solbrännan, på att skägget ska få växa och att göra så lite som möjligt. Framför allt så få tider som möjligt att passa och så få måsten som möjligt. Batterierna ska laddas upp till hösten med allsvenskan, landslagets EM-kval, Fotbollskanalen Europa och en del annat.

Bäst, värst, härligast och tyngst från VM 2014

15 juli 2014 15.53, olof.lundh

VM är över och när man avrundar kvällen efter finalen med Lasse Granqvist, Jens Fjellström, Hasse Backe och Anna Brolin i hotellmatsalen så väller det givetvis fram minnen av olika karaktär. Lasse och Jens har precis som Robert Perlskog, Anders Andersson, Patrick Ekwall och Johan Tarland rest runt och fått se mer av landet.

Vi har rört oss kring Copacabana där vi bott, käkat, tränat och framför allt jobbat men det finns en tjusning att lära känna ett område mer noga och därmed arbeta upp rutiner och favoritställen. Det blev lättare och lättare att få bord på La Trattoria, en italienare runt hörnet som hade grymt kött, och även om chefen på juicestället aldrig log så var hans assistent desto gladare att se oss.

Den high-five jag fick på Palace Churasceria andra varvet vi var där visade att den mängd kött som jag drog i mig på midsommarafton gjorde avtryck även på mannen som serverade revbensspjällen. Vakten vid studion var också skön och sken upp när han fick några av mina kavajer och Backes skjortor…och givetvis kom han springande med mitt kreditkort som jag glömt i innefickan.

Inte heller glömma gänget jag jobbat med: Hasse, Anna, Tobbe, Sebbe, Åsa och Oscar här i Rio som sett till att det varit lätt och smidigt samt Emelie, Jede och Harvig och alla i Stockholm. För mig och Hasse har det varit rutiner som ett strävsamt gammalt gift par, gym, frukost, taxi till studio, jobb, taxe hem, middag.

Har givetvis plockat ut mina tio bästa VM-minnen från fotbollen i Brasilien och Jonatan Jonasson har satt ihop dem i ett snyggt paketerat klipp.

Det är om ni behöver påminnas:

James Rodriguez – min VM-MVP.

Miroslav Klose slog Ronaldos målrekord i VM på brasiliansk mark precis som Ronaldo gjorde med Gerd Müllers målredkord på tysk mark. Underbart att Ronaldo visade klass och hyllade Klose.

Tidernas skräll? Ja, att Costa Rica vann över både EM-tvåan Italien och regerande sydamerikanska mästarna Uruguay och gick till kvartsfinal var det.

Belgien-USA – Fast and Furious VII

Louis van Gaal visade kyla när han skiftade in Tim Krul som blev straffhjälte.

Bäst levererans under press? Neymar Jr.

Målvakterna:Navas, Neuer, Ochoa, Howard och Bravo.

VM:s funktionella teknik? Thomas Müller är fantastisk.

Flygande holländaren I – Robin van Persies mål.

Hasse Backe har tränat Tim Cahill och kallar honom ett A-barn. Målet mot Holland är bevis nog.

Har naturligtvis även gjort en lista över mina värsta minnen från fotbolls-VM i Brasilien:

Om ni inte minns så är det följande som finns med i klippet.

Alla moders kollaps? Brasilien förlorade inte bara mot Tyskland – man föll samman.

Domardirektiven från Fifa blev fel – alldeles för få gula kort.

Hur dum får man vara? Luis Suarez bett på Chiellini var SÅÅÅÅ korkat.

Luis Suarez blev med rätta rejält avstängd men att Blaise Matuidi bara fick gult för den här tacklingen på Onazi är en gåta.

Tim Krul var vass i mål men hans psykande var tveksamt.

Zunigas knätackling på Neymar var deppig men också en följd av att brassarna sparkade ner James Rodriguez.

Kamerun var ett dårhus, dels Songs hemska armbåge, dels inbördes bråk när Benoit Assou-Ekotto rök ihop med Benjamin Moukandjo.

Iran var VM:s Gefle.

Flygande holländaren II – Arjen Robbens fall.

Vad hände Spanien? Var tog försvaret vägen?

  • Fakta om Lundh

    Ålder: 46
    Bor: Stockholm
    Gör: Krönikör på fotbollskanalen.se och i TV4-Sport.
    Laget i hjärtat: Leeds United.
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

  • Mejla Olof Lundh: