Lorenzo Medicis Italienblogg

Inters bluff, Menez show och en liga som lever

2 februari 2015 09.45, Lorenzo Medici

Detta Inter känns som en bluff. Gamla spelare som fortsatt underpresterar och nya spelare som ännu inte integrerats eller som inte är tillräckligt bra.

Om Inter kördes ner i träsket av Mazzarri så har Roberto Mancini verkligen inte lyckats ta dem upp därifrån.

Det är som om man lider av en virvlande nedåtgående spiral som aldrig slutar snurra.

Faktum är att man under sin nya tränare håller ett poängtempo som ett nedflyttningslag. Mot Sassuolo hade man på nytt ett intetsägande bollinnehav och började inte skapa riktigt farliga chanser förrän man var riktigt illa ute.

Lukas Podolski var en vålnad längst fram och beslutet att låta honom spela längst fram istället för Mauro Icardi var ett misstag som vilar på Mancini. Mittfältet kändes obeslutsamt och försvaret var som vanligt virrigt.

Ranocchia och Vidic spelade med osäkerheten utanpå tröjan, delvis på grund av sina egna brister och delvis på minimerat skydd från mittfält och från ytterbackar.

Det är ett Inter utan självförtroende.

Efter matchen hamnade Icardi i dispyt efter att han fått sin matchtröja tillbakaslängd av supportrarna.

Det summerar läget rätt bra. Detta Inter underpresterar och fansen har fått nog.

Nu sätter man sitt sista transferhopp till att föredettingen Ledesma (usel mot Cesena igår) ska kunna få ordning på spelet. Han kommer inte få stopp på kräftgången.

Sanningen är att Inter inte riktigt vet hur de ska ta sig ur sin djupa dvala.

***
Även Milan lider av ungefär samma problem. Men med “supermago” Jeremy Menez kan man uthärda det nya hårda livet lite bättre.

På ett halvtomt San Siro förde han igår nästan på egen hand Milan till seger mot Parma. Det är fransmannen som får saker att hända och det är han som fixar poängen.

Igår fick han dock lite hjälp av en pigg Cerci och en överraskande bra Zaccardo.

Men Milan har fortfarande stora problem på mittfältet och i försvaret. Och precis som Inter är Inzaghis bygge ett ofärdigt konstverk gjort på en planlös ritning.

Precis som Inter hoppas man också att en spelare vars karriär pekar nedåt ska ge en hjälpande hand. Men Gabriel Paletta löser bara saker minimalistiskt på kort sikt. Det är inte så man bygger ett starkt lag.

Milans arkitekter är omoderna. Men Milan har åtminstone en stark offensiv vilken man kan dölja sina brister med och det kan kanske räcka en bit.

Igår räckte det i alla fall rätt bra att ha en supervirtuos i Menez till sitt förfogande.

***
Nej scudetton är inte avgjord. Det kan vi kanske tacka Udinese för. Hade Juventus vunnit igår hade man legat nio poäng före Roma. Det hade varit väldigt mycket.

Medan Juve spelade under sin normala nivå så var Stramaccionis mannar disciplinerade och kloka i sitt spel.

Mittfältaren Allan Marques Loureiro framstår mer och mer som en av ligans bästa spelare och till och med före detta Roma-fiaskot Ivan Piris imponerade igår.

Ligan lever.

***
Samuel Etoo måste ha undrat vart han har hamnat när han såg sitt försvar rasa samman mot Torino igår. Det var säsongens bottennapp för Sampdoria hittills.

Det ska bli intressant att se hur Mihajlovic hanterar motgången. Det är ofta då man ser hur bra en tränare är.

***

Fabio Quagliarella har lite i hemlighet gjort en fantastiskt bra säsong för Torino. Och kanske borde Roma ha värvat Bruno Peres redan nu i januari.

De lär nog göra det i sommar.

***

Lazio
föll i Cesena och tappade mark i kampen om en Champions League-plats. Jag tyckte att den annars så duktige tränaren Stefano Pioli, visade dålig fingertoppskänsla när han inte spelade med Keita från start.

***

Gregoire Defrel kommer bli het på transfermarknanden i sommar. Mycket het.

***

Manolo Gabbiadini presenterade sig ordentligt för Napoli-supportrarna igår. Hans två mål mot Chievo fick Napoli att dryga ut försprånget till lagen bakom dem och krympa det till lagen framför dem.

Vid det första målet hade han lite tur, det andra däremot var fin klass.

***

Palermo
är säsongens största överraskning för mig. Tränare Iachini har gjort ett mästerligt jobb och hans lag försöker alltid spela bra fotboll.

Är det inte prins Paulo Dybala eller hans lakej Franco Vazquez som fixar poäng så är det den lille straffområdes-ficktjuven, Andrea Belotti

***

Men omgången kanske bäst kan summeras med att så länge Mauricio Pinilla finns i Serie A kan man vara lycklig.


Brutna kroppar, brutna själar

1 februari 2015 10.44, Lorenzo Medici

Med brutna kroppar och brutna själar står nu Roma och tittar långt efter den scudetton de drömde om.

Fem raka hemmakryss är inget som rimmar ligatitel. Egentligen har Roma de senaste fyra, fem månaderna inte riktigt varit samma lag som vi vant oss att se från tidigare.

Det är något som inte klickar längre. Kanske är det förlusten mot Bayern som spökar. Kanske fick sig laget där en törn som de aldrig riktigt hämtat sig ifrån.

Det är lite som om de gick ut för hårt och nu fått håll. En del spelare som inte har orkat hålla samma höga nivå under en hel säsong. En del spelare som blivit för osynliga när de borde kliva fram (Pjanic).

De har också saknat Gervinho väldigt mycket.

Om man dessutom får elaka skador som på Kevin Strootman och igår Juan Iturbe (det såg verkligen inte bra ut), ja då är det tufft.

Det är ju inte säkert att Juventus vinner över Udinese ikväll och jag kan inte räkna ut Garcia och hans mannar riktigt ännu. De kanske prickar en toppform under våren och Doumbia kanske blir en jättehit.

Men faktum är att snart får de börja snegla över axeln och akta sig för lagen bakom dem.

Det finns två saker som är väldigt viktiga när man ska vinna en scudetto. Den ena är att inte tappa moralen, förhoppningarna och motivationen. Roma kan vara nära att göra det.

Det andra är att slippa skador. De har de inte kunnat göra.

Roma är ett lag med brutna kroppar och brutna själar just nu.

***

Transferbetyg:

Alejandro Gonzalez
Från Verona till Cagliari
Transferbetyg: 6
“Ger inte så mycket skicklighet, men behövlig tuffhet”
Paul-Jose M’Poku
Från Al Arabi till Cagliari
Transferbetyg: 6,5
“Spännande spelare som Napoli tidigare varit intresserat av. Köpt för att ersätta Ibarbo på sikt?”

Joshua Brillante
Från Fiorentina till Empoli
Transferbetyg: 5
“Platsade inte Fiorentina och jag tror inte han kommer platsa i Empoli heller”

Mohammed Salah
Från Chelsea till Fiorentina
Transferbetyg: 6,5
“Naturlig ersättare till Cuadrado, men risken är att han inte håller samma höga klass”

Alberto Gilardino
Från Guangzhou till Fiorentina
Transferbetyg: 5,5
“Svårbegriplig värvning som mer luktar nostalgi är intelligens. Kommer förhoppningsvis inte stå i vägen för Babacar.”

Diego Laxalt
Från Inter till Genoa
Transferbetyg: 6
“Lyckades inte i Empoli, men har kvalitéer. Måste få chansen.”

Lorenzo Ariaudo
Från Sassuolo till Genoa
Transferbetyg: 6
“Har en nedåtgående kurva, men är i grunden en hygglig mittback”

Leonardo Pavoletti
Från Sassuolo till Genoa
Transferbetyg: 5,5
“Inte tillräckligt bra för att starta i Serie A, lite för bra för Serie B. Blir troligen back-up i Genoa”

Fernandinho
Från Gremio till Verona
Transferbetyg: 5,5
“Känns lite som en desperado-värvning”

Marcelo Brozovic
Från Dinamo Zagreb till Inter
Transferbetyg: 7
“Skicklig kroat som även Milan var intresserat av. Kan bli riktigt bra.”

Mattia Destro
Från Roma till Milan
Transferbetyg: 7
“Bör fylla en stor funktion då Milan saknat en central anfallare av hög klass.”

Salvatore Bocchetti
Från Spartak Moskva till Milan
Transferbetyg: 6
“Är kanske värvad ett eller två år försent. Lär inte höja försvaret nämnvärt”

Luca Antonelli
Från Genoa till Milan
Transferbetyg: 6,5
“Är både en uppgradering gentemot Armero och ställer De Sciglios framtid på sin spets. Småvass värvning”.

Mato Jajalo
Från Rijeka till Palermo
Transferbetyg: 6
“Känns som en chansning. Var ganska bra i Siena för ett par år sedan.”

Seydou Doumbia
Från CSKA Moskva till Roma
Transferbetyg: 6,5
“Svårbedömd värvning. Kan lika gärna bli en flop som flip. Känns dock som om Roma i ett pressat läge överbetalat en aning. Kostade mer än Tevez.

Samuel Eto’o
Från Everton till Sampdoria
Transferbetyg: 7,5
“Underbar värvning både ur ett sportsligt och PR-mässigt sammanhang. Men sedan är jag ju naivt förtjust i Eto’os spelstil också.

 

Livet efter Cuadrado och Destro

30 januari 2015 15.11, Lorenzo Medici

Hur tar sig Fiorentina vidare utan Juan Cuadrado? Roma utan Mattia Destro? Och hur blir situationen i Milan med Destro?

Frågar jag tänkte försöka analysera i den här texten.

Fiorentina och Della Valle drömde om en supertrio med Cuadrado, Gomez och Rossi. Det blev bara 160 minuter tillsammans. Det var verkligen inte Colombianens fel, men tack vare skador blev ändå en dröm som aldrig gick i uppfyllelse.

Colombianen hade en fantastisk säsong 2013/14. Han var briljant och kunde lura bort sina motståndare som om det vore luft. Få spelare är så kvicka de första stegen som Cuadrado.

Dessutom gjorde han ett bra VM. Sommaren 2014 blev han jagad av större klubbar i Europa och bland annat Barcelona sas vara ute efter honom.

Fiorentina och Della Valle satte ett fast pris på sin stjärna och det blev aldrig någon flytt till Katalonien eller någon annanstans heller för den delen.

Jag skrev vid den tiden att jag undrade om det inte vore bäst för Fiorentina att sälja honom, då risken är att han kommer komma till ligastart med sänkt huvud. Dessutom var jag nyfiken på hur Viola skulle kunna bygga ett lag med de pengar de skulle fått in.

Det blev ungefär som jag trodde. Cuadrado har inte alls varit lika tongivande den här säsongen och har ofta försökt överarbeta situationerna. Säkerligen spelade den där uteblivna flytten en roll i det hela.

Jag kommer naturligtvis att sakna att se Cuadrado dansa boogie-woogie med Serie A-försvararna. Men nu när Chelsea är beredda att betala den summan Fiorentina vill ha, känns affären både rätt och bra för Violas del.

Man ser ut att få Mohamed Salah på lån (Chelsea betalar även lönen) vilket gör att man får, om än inte lika bra, så en naturlig ersättare till colombianen.

Men framför allt får man nu pengar att möblera om laget med.

Man kan nu börja försöka knyta till sig Atalantas Daniele Baselli, Sjachtars Fernando och kanske Monacos Geoffrey Kondogbia. Några namn som skulle sitta fint.

Man kan välja att värva en eller två spelare och ändå ha pengar kvar till sommaren. Cuadrado-affären kommer öppna upp nya möjligheter för Della Valle.

Det är på detta vis som italienska klubbar idag bäst kan bygga starkare lag.

Samtidigt som Cuadrado flyttar till England tar Mattia Destro en kortare väg från Rom till Milano. Den italienske anfallaren har knappast gjort dåligt ifrån sig i Roma. Ifjol gjorde han tretton mål på tjugo matcher och den här säsongen har han gjort fem mål på sexton matcher.

Men Destro har fått stå i skuggan av Francesco Totti. En legend flyttar man inte på så lätt, inte minst en som fortfarande levererar.

Roma har nu valt att släppa honom på lån till Milan där de rödsvarta kan köpa loss honom för ca 150 miljoner kronor (som ska betalas vid tre tillfällen).

Roma tog beslutet att göra sig av med en spelare som alltmer börjat knorra över bristande speltid och som man kanske inte riktigt tror ska ta klubben till nya höjder.

Det återstår att om de gjorde rätt.

Walter Sabatini kommer nu försöka få loss Sjachtars Luiz Adriano och annars kanske han vänder blickarna mot Seydou Doumbia. Eller så har sportdirektören ett annat namn i rockärmen.

Personligen tror jag Luiz Adriano skulle passa bra in i Roma. Jag tror mindre på Doumbia som lösning, men har sett för lite av honom på sistone. Jag får ta och grotta ner mig i Doumbia-klipp närmsta dagarna.

Kanske skulle det behövts ett större och starkare namn i den centrala anfallslinjen för Roma (som tex Stevan Jovetic eller Jackson Martinez) om man på allvar ska kunna peta bort  Juventus från scudetto-tronen, men jag tror inte att de kommer hinna eller kunna det i detta transferfönster.

Det kommer i så fall ske till sommaren.

Så har Milan löst sina problem med Destro nu? Filippo Inzaghi får den naturliga centrala anfallare han har saknat (nej Pazzini duger inte), vilket naturligtvis är positivt. Exploderar Destro kan han bli en stor succé.

Det känns både som en vettig och smart värvning. Hur de sedan ska kunna betala för att köpa loss honom återstår att se, men om 23-åringen gör tillräckligt bra ifrån sig lär de hitta en lösning på det.

Jag har svårt att tro att Galliani lyckats övertala Destro om en flytt utan att halvt lova att han ingår i Milans framtid.

Med Destro i laget kan Inzaghi behöva göra om i spelsystemet en aning. Ett alternativ är helt enkelt bara att flytta över Jeremy Menez till en kant, men samtidigt tror jag det kan vara riskfyllt. Fransmannen riskerar att bli marginaliserad där, börjar hänga med huvudet och skapa irritation.

Menez är som bäst när han flyta omkring fritt och ha mycket boll. Därför kan Inzaghi komma att ändra om till 4-2-3-1 (som han visserligen redan testat).

Med Destro längst fram, kan Menez användas i en fri roll som släpande anfallare. På kanterna har man Honda, Cerci och Bonaventura att välja bland.

Nu när Stephan El Shaarawy sorgligt nog blivit skadad på nytt, slipper man att ställa över för många bra spelare samtidigt.

På detta vis har Milan på papperet en offensiv få lag i Italien kan jämföra sig med. Men problemet är ett annat.

Precis som vi sett i matcherna mot Sassuolo och Atalanta är man väldigt sårbara på mittfältet. Det kan vara naivt att tro att t ex Montolivo och De Jong ska klara av att skydda försvaret och samtidigt täta till spelet på mitten.

Hittills har det varit en av Milans akilleshälar.

Försvaret har heller inte fungerat. Man har många alternativ i mittförsvaret, men inget riktigt bra.

Det är möjligt att Milan med Destro får en så pass bra offensiv att man kan tvinga ner motståndarnas försvar, göra fler mål på sina chanser och därmed lyckas dölja sina brister bättre.

Men faktum kvarstår. Milan skulle behöva värva mer och på andra positioner.

Nu när Cuadrado och Destro lämnar sina hål efter sig i Fiorentina respektive Roma är det bråttom. Nu gäller det att ha sakerna klara för sig och hinna fylla luckorna innan transferfönstret stänger på måndag.

Det kommer bli hektiska dagar för Daniele Pradé och Walter Sabatini.

Vi får se hur skickliga de är när det brinner i knutarna.

Sampdoria siktar högt med finess

29 januari 2015 10.40, Lorenzo Medici

Sampdoria är inte bara en av säsongens mest positiva överraskningar, man besitter även ett av det mest intressanta projekten i hela i Italien.

Kanske hade man kunnat ana att det skulle hända grejer när den excentriske Massimo Ferrero skulle ta över klubben.

Han är inte bara både banal och underhållande på läktaren när han utför lustiga dansgester i bandanas, han är även en av de mer modiga och innovativa presidenterna just nu.

Han vågar trycka på gaspedalen, utan att det känns dumdristigt.

Ferrero började säsongen med att höja tränare Sinisa Mihajlovic till super-status och kallade honom för den bästa tränaren i Italien. Han gillade att vara i fokus och uttalade sig ibland klantigt. Men han förstorade även Sampdoria plats på den italienska fotbollskartan.

Plötsligt var klubben mer intressant.

Säsongen hittills har varit en stor succé. Mihajlovic har delvis levt upp till Ferreros stora ord, Stefano Okaka har slagit igenom, Eder har hittat en hög och jämn och hög nivå och Manolo Gabbiadini hann göra en hel del mål och nytta innan han lämnade för Napoli.

Mittfältet har sett välbalanserat ut med Palombos rutin, Obiangs skicklighet och Sorianos flexilibitet.

Försvaret har styrts med säkerhet av Gastaldello, Silvestre eller Romagnoli. På kanterna har man kanske inte det mest bollbegåvade spelarna, men löpvilliga yttrar som t ex De Silvestre och Regini.

Man har haft flyt med skador och Mihajlovic har lyckats banka in mycket vinnarskalle i laget.

Men det mest intressanta för Sampdoria börjar nu.

Deras agerande på transfermarknaden är värt att titta lite extra på. Det känns som om man är på väg att lyckas att skapa lag redo att kämpa om Europa-platser utan att för den delen tappa blickarna på framtiden.

Att man sålde Manolo Gabbiadini till Napoli var logiskt. Kommer det väldigt bra bud kan inte Sampdoria säga nej. Själva vinsten för anfallaren var inte stor då han var delägd med Juventus, men samtidigt var det en spelare som förr eller senare skulle lämna klubben.

Man har även gjort sig av med spelare som inte varit speciellt aktuella för startelvan som Sansone, Fedato och Fornasier.

Man är på väg att sälja Gastaldello och Kristic till Bologna. Att göra sig av med en så viktig mittback som Gastaldello kan verka märkligt, men försvararen börjar bli till åren och hans kontrakt går ut 2016. Dessutom har man redan bra mittbackar i truppen och man lär ersätta honom med likvärdig kvalité.

Men det är när man börjar titta på vilka spelare som Sampdoria har värvat och är intresserade av att värva, som man förstår varför Sampdoria kanske är Italiens smartaste klubb på transfermarknaden just nu.

Man har värvat Joaquin Correa, som jag tror kommer bli ett fynd med tiden. Det är den den typen av värvningar som jag inte förstår att t ex Milan gör. En spelare som kommer betyda mycket för framtiden.

Värvningen av Luis Muriel kan anses som något chansartad. Men jag köper fortfarande Muriel-aktier och tror att han kan nå sin stora potential någon gång i karriären. Gör han det är Sampdoria stora vinnare. Kommer han dessutom i matchform till våren kan han ge klubben en hjälpande hand redan nu.

Sedan har vi då den mest uppseendeväckande värvningen. Samuel Eto’o.

Föredettning? Min känsla är att han bara behöver komma upp i 75-80 procent av sin kapacitet för att göra avtryck. Så pass bra är hans kvalitéér fortfarande och Serie A har inte direkt blivit starkare sedan han lämnade den.

Dessutom är de få spelare som håller sig i så pass bra trim med tanke på ålder som kamerunaren.

Att värva Eto’o över tre och ett halvt år där man även ska ha bakat in en dokumentär (Ferrero är filmproducent) om anfallaren i kontraktet är smått underbart.

Vi ska inte underskatta vad värvningen av Eto’o innebär i publicitet. Hans anländande har skapat höga förväntningar och stort intresse. Publiken kommer strömma till Marassi. Dessutom tror jag att han kan bli en väldigt bra mentor för t ex Muriel.

De andra spelare som Sampdoria sägs vara intresserade av andas klokhet. Man vill ersätta Gastaldello med Gabriel Paletta, Nicoas Moisander eller Nicolas Spolli.

Man jagar yngre förmågor med intressant framtid som Diego Baselli, Nicola Murru och Luca Marrone. Man är ute efter kamerunaren Fabrice Olinga som skulle kunna få växa bredvid Eto’o.

Dessutom är man på väg att köpa loss Joseph Alfred Duncan från Inter, vilket skulle vara ett litet transfer-mästerverk i så fall.

President Massimo Ferrero har kommit in som en Beppe Grillo-liknande virvelvind och injicerat en vild och positiv galenskap.

Sampdoria siktar högt och gör det med finess.

Omgångens lag – 2014/15- 20^ Giornata

27 januari 2015 11.17, Lorenzo Medici

Omgång 20:

Cagliari-Sassuolo 2-1
1-0 Rossettini 1-1 Acerbi 2-1 Cop
Lazio-Milan 3-1
0-1 Menez 1-1 Parolo 2-1 Klose 3-1 Parolo
Verona-Atalanta 1-0
1-0 Saviola
Inter-Torino
0-1 Moretti
Juventus-Chievo 2-0
1-0 Pogba 2-0 Lichtsteiner
Parma-Cesena 1-2
0-1 Pulzetti 1-1 Självmål 1-2 Rodriguez
Sampdoria-Palermo 1-1
1-0 Eder 1-1 Vazquez
Fiorentina-Roma 1-1
1-0 Gomez 1-1 Ljajic
Empoli-Udinese 1-2
0-1 Di Natale 1-1 Saponara (str) 1-2 Widmer
Napoli-Genoa 2-1
1-0 Higuain 1-1 Falque 2-1 Higuain (str)

Omgångens lag:

Ciprian Tatarusanu (Fiorentina)
Gjorde ett par svettiga räddningar mot Roma, vilka räddade en poäng. Fiorentina verkar erdan ha hittat en värdig ersättare för Neto.

Marco Capuano (Cagliari)
Energisk och höll bra koll på Zaza. Fått chansen under Zola.

Danilo (Udinese)
Vann allt i luften och släppte aldrig till några centimeter till Empoli-anfallarna.

Emiliano Moretti (Torino)
Klinisk i försvarsspelet och stod på rätt ställe för att peta in segermålet i matchens sista sekunder mot Inter. Underskattad spelare.

Paul Pogba (Juventus)
Levererar varje vecka numera. Pogba avfärdade Chievo med ett 1-0-mål kryddat med både teknik och skottkraft och låg även bakom det andra målet efter en fin nedtagning och ett volleyskott som Lichtsteiner kunde skjuta in returen på. God of Thunder.

Marco Parolo (Lazio)
Fenomenalt bra mot Milan där han förutom två skickligt utförda mål var rörlig och duktig i presspelet.

Albin Ekdal (Cagliari)
Gjorde återigen en lysande match för sitt Cagliari när Sassuolo besegrades. Höjt sitt spel en nivå och även lyckats hålla den nivån över en serie matcher nu.

Allan (Udinese)
Bjöd på ett fyrverkeri i löpvillighet och var extremt nyttig för sitt Udinese mot Empoli. Jag säger det igen: Allan kommer jagas av större klubbar till sommaren.

Javier Saviola (Verona)
Äntligen lossnade det för den lilla argentinaren. Gjorde ett påpassligt mål som avgjorde mot Atalanta. Lär starta regelbundet framöver.

Miroslav Klose (Lazio)
Superinsats av tysken när Milan besgerades. Spelade först elegant fram till Parolos första mål och gjorde sedan 2-1 själv efter ett vasst avslut. Såg väldigt pigg ut.

Gonzalo Higauin (Napoli)
Gjorde ett mål i misstänkt offsideläge och ytterligare ett efter en lättvindigt dömd straff. Higuain hade inget dåligt samvete för det, utan var säker vid båda situationerna. Jobbade i övrigt ovanligt hårt längst fram.

Omgångens sämsta:

1. Phillipe Mexes (Milan)
Först bjöd han på miserabelt försvarsspel och sedan skulle han ta kål på Stefano Mauri. Denna Psyko-version av Mexes är en tragisk syn. Som en ex-wrestlare på crack. Det lär gå en lättnades suck kring Milans högkvarter när fransmannens kontrakt går ut i sommar, för att inte tala om alla de onödiga miljoner i lön som man slipper slänga bort på en medioker försvarare.

2. Riccardo Montolivo (Milan)
Ni kan kalla mig för “Dormolivo”. För Montolivo spelar som i sömn just nu. Det går sakta och antalet meningslösa bakåtpassningar bara ökar. Bjöd även på en sorgliga felpassning som ledde till 2-1-målet. Att ha lagkaptenen så långt ner i planen gör att Milan varken får användning av hans passningsförmåga eller får något större defensivt skydd.

3. Inter
Det kändes som om Inter skulle kunna anfallit i månader utan att göra mål mot Torino. Det fanns ingen aggressivitet sista tredjedelen och för det fanns för få vettiga idéer för att komma fram till vettiga avslut. Det är inte bara Milan som ser ut att säga farväl till tredjeplatsen.

Skytteligan:

13 mål: Carlos Tevez (Juventus) 12 mål: Gonzalo Higuain (Napoli) 10 mål: Jeremy Menez (Milan) Paulo Dybala (Palermo) Mauro Icardi (Inter) 9 mål: Antonio Di Natale (Udinese) Jose Callejon (Napoli)

God of Thunder

26 januari 2015 11.38, Lorenzo Medici

För drygt ett år sedan hörde jag många som varit skeptiska till att Paul Pogba verkligen skulle kunna säljas för 50 miljoner euro. Några månader senare var det en hel del som inte trodde att någon klubb skulle vara beredd att betala runt 70 miljoner euro.

Nu är det samma skepsis fast priset ligger runt 90 miljoner euro. Antingen har man inte följt Pogbas utveckling och spel i Juventus eller så har man en väldigt konstig uppfattning om läget på transfermarknaden.

Pogba var värd 50 miljoner euro för ett år sedan och är värd runt 90 miljoner euro idag. Någon får annars gärna förklara för mig varför han skulle bli billigare än Gareth Bale när han både är yngre och bättre?

Igår slog Pogba ner som den åskgud han är med ett dundrande skott som gav 1-0 mot Chievo. Innan han sköt hade han med sin klubba till ben lurat bort Cofie med en sådan innebandy-dragnings-fint.

Detta har blivit vardag för Pogba. Vi ser liknande aktioner vecka efter vecka numera. Såklart var han klart delaktig i det andra målet också. Efter en perfekt nedtagning tre meter upp i luften och sedan ett skott på halvvolley, vilken målvakten Bizzarri tvingades lämna retur på kunde Lichtsteiner enkelt skjuta in returen.

Det är som om han har övernaturliga krafter. Det är klart att någon klubb komma vara villig att betala 90 miljoner eller mer för fransmannen i sommar.

För det är han värd.

God of Thunder.

***
Juventus seger över Chievo innebar att man ryckte ytterligare i toppen. För Roma har svårt att vinna numera.

Den första halvleken var Fiorentinas medan den andra var klart Romas.

Det blev 1-1.

Mario G hittade rätt för andra matchen på raken, men gjorde sedan inte mycket mer. Strootman klev av (Holländarens knä får en ju att undra om det inte är bättre att sälja honom till United medan Van Gaal är där och vill ha honom till varje pris) och när Pjanic hoppade in blev Romas spel bättre.

Pizarro briljerade och drällde, Joaquin hade fin fart i benen, Iturbe gjorde sin hittills bästa match i en Roma-tröja och Ljajic gjorde mål utan att jubla på grund av sitt purpur-förflutna.

Båda var säkert rätt nöjda med en poäng sett till motstånd (och bortaplan för Roma), men kunde inte vara det med tanke på att det behövs trepoängare för att nå en scudetto eller en tredjeplats.

***
Milan får med rätta mycket skit nu, men faktum är att kusinerna, Inter,  inte är speciellt mycket bättre.

Mot Torino hade man ett enormt bollinnehav men var extremt impotenta sista tredjedelen.

Det kändes som om de skulle kunnat haft hundra procents bollinnehav i flera månader utan att för den sakens skull skapa några farligheter.

Då är det svårt att vinna matchen.

Skillnaden gentemot Milan är dock att Inters spel överlag blivit lite bättre de senaste veckorna och att nyförvärven ger förhoppningar medan Milans spel blivit sämre och sämre de senaste veckorna.

Men poängmässigt är Inter lika långt ifrån drömmen om en återkomst till Champions League som Milan.

***

Milan Horror Show

25 januari 2015 10.29, Lorenzo Medici

Milan mår inte speciellt bra just nu. Om vi kunde prata om en kris tidigare i veckan är det inget gentemot vad det är nu.

Detta Milan skapat ur Berlusconis nytomma fickor och Gallianis costo zero-strategi (konsekvens av Berlusconis nytomma fickor) börjar likna rena rama Milan Horror Show.

Matchen mot Lazio började annars bra där Jeremy Menez tog vara på Bastas tröghet, rann iväg och stiligt placerade bollen i mål.

Men målet var bara en illusion.

Milan sjönk ner i plan likt Titanic, tillät Lazio att föra spelet och övergav sitt eget spel. Vad nu deras egna spel är för något.

Milans insats var sorglig att skåda.

Van Ginkel gav meningslösheten ett ansikte, Dormolivo var saktfärdig och bjöd på baklängesmål, Armero spelade förbryllat, Il Faraone har förvandlats till en mumie och Alex var väldigt lätt att springa ifrån.

Ja och så dåren Phillipe Mexes. Denna version av Mexes är en tragisk syn. Som en ex-wrestlare på crack. Fotbollspelare är han i alla fall inte längre.

Antingen bjöd han på miserabelt försvarsspel eller så så skulle han ta kål på Stefano Mauri.

På tränarbänken har man en före detta spelare utan större erfarenhet, men framför allt verkar man ha en tränare utan tillräckligt med idéer och kunskap.

Inzaghis Milan kan inte föra matcher och kan längre heller inte vinna med omställningar som vapen. Alla uteblivna poäng är ett stort problem. Men bristen på ett vettigt eget spel är ett ännu större problem.

Efteråt är det alltid samma snack från Pippo. Vi gav allt, nu måste vi komma igen nästa match, jag tar på mig skulden osv. Men sällan några ord om de taktiska bitarna och vad som gick fel.

Inzaghis Milan är ett lag utan identitet.

Men roten till Milans problem ligger inte främst hos spelarna eller tränaren. Jag har redan skrivit om det.

Det bästa vore om det gick så dåligt för Milan att Silvio Berlusconi till slut tar sitt förnuft till fånga och säljer klubben.

Men det är tveksamt om han kommer släppa taget om det han i mångt och mycket har byggt upp sin makt och identitet på. Hans sista halmstrå till någon sorts bekräftelse.

Fåfängans fall.

Lazio imponerade däremot. Trots att man fick starta i uppförsbacke efter en jättemiss av Basta tog man sig tillbaka in i matchen (delvis med hjälp av att Milan lät dem, men ändå) och skapade fleratlet chanser.

Klose var tillbaka i högform och bjöd först på en fin passning till för dagen suveräne Parolo som stötte in kvitteringen med en bredsida (inget lätt nummer) och sedan sköt kyligt förbi Lopez till 2-1.

När samme Parolo gjorde 3-1 i slutet skulle man kunna säga att matchen avgjordes. Men det kändes som det avgjordes långt innan.

Lazio var överlägsna. Milan hade ett skott på mål.

Ett enda.

Jag vet inte hur länge Pippo får sitta kvar och jag vet inte hur mycket bättre det kan bli med en eventuell ersättare.

Jag vet bara att Milan genomgår en dyster period i deras historia. Deras hopp om en tredjeplats är så gott som släckt.

För Lazio lever det i allra högsta grad.

Framtiden är snart här för Napoli

23 januari 2015 15.21, Lorenzo Medici

Castello di Cisterna är ett litet samhälle femton kilometer från Neapel. Även om det bara bor ca 7 500 invånare där har man lyckats producera fotbollsspelare som Antonio Di Natale, Francesco Lodi och Nicola Caccia.

Jag vet inte om Rafa Benitez varit där eller inte och det spelar mindre roll. Den spanske tränaren är inne på sin andra säsong för Napoli och hittills har året varit lite upp och ner.

Man har inte lyckats kunnat växa sig till en riktig scudetto-kandidat, men vann t ex italienska supercupen innan jul.

Ibland har spelet sett riktigt dåligt ut, med förvirrande försvarsspel och bristande kreativitet på mitten och ibland har det sett riktigt bra ut.

Kanske är detta Rafas sista säsong i Napoli. Han har ännu inte förlängt sitt kontrakt eller sagt att han vill utnyttja sin option på ett tredje år med Napoli och jag får känslan av att han inte kommer göra det.

Med sin familj kvar i England och kanske med en känsla av att han inte kommer kunna ta Napoli längre än vad han hittills gjort kan De Laurentiis spanska experiment snart vara över.

Framtiden kan snart vara här för Napoli.

Frågan är vem som i så fall tar över. Vem skulle passa att ärva den spelartrupp som Rafa själv väldigt mycket har valt?

Det spekuleras i att Andrea Stramaccioni är ett namn. Kanske imponerade han tillräckligt mycket när hans Udinese gjorde en bra insats mot just Napoli i italienska cupen igår.

Men är han redo? Jag tror inte det. För Stramaccionis egen del tycker jag han ska fortsätta att bygga upp sitt namn under minst en säsong till i Udinese.

Sinisa Mihajlovic då? Han har visserligen gjort ett mästerligt jobb med Sampdoria, men jag är inte säkert att han passar in i Neapel och den hårda press som finns.

Vi ska inte glömma bort hans misslyckande i Fiorentina riktigt ännu.

Tittar man på spelarmaterialet i Napoli bör det vara en tränare som kan tänkas spela med en 4-2-3-1-uppställning eller åtminstone med flera offensiva spelare på planen samtidigt med tanke att laget har spelare som Higuain, Hamsik, Insigne, Gabbiadini, Callejon och Mertens.

Kanske finns Napolis svar på frågan i Castello di Cisterna.

För den lilla staden utanför Neapel har faktiskt fostrat en spelare till.

Nämligen Vincenzo Montella.

Rötterna till Kampanien finns alltså där. Även om han aldrig representerat Napoli i fotbollssammanhang och även om han flyttade till Toscana som trettonåring kanske hans ursprung kommer kunna locka hem honom om De Laurentiis kallar.

Jag tycker att det skulle vara ett lämpligt val.

Precis som att Rafas era i Napoli kan vara på väg mot sitt slut kan även Montellas tid i Fiorentina gå mot vägs ände.

Han har lyckats förvandla Fiorentina till ett välspelande lag som hållit sig i toppen och han har lyckats få ut mycket av det spelarmaterial han haft till sitt förfogande.

Hade det inte varit för alla skador hade han troligen lyckats ännu bättre. Men kanske känner han snart att han gjort sitt i Florens, att han behöver en ny utmaning.

Kanske skulle en flytt till Neapel vara det rätta valet.

Shaq, Mario och Liguria-Niang

22 januari 2015 14.48, Lorenzo Medici

Så har han presenterat sig då. Xherdan Shaqiri. I sin första match för Inter visade han tillräckligt för att ge Inter-supportrarna hopp om bättre tider. Skottvillig, pigg och målskytt. Ett mål som fick San Siro att jubla av förhoppningar.

Fast målets delikatess var väl ändå Lukas Podolskis passning.

***
Om Shaqiri var glad var det nog inget jämfört med vad Mario Gomez kände. Eller så var det kanske mest lättnad. Efter en miserabel säsong hittills med missade chanser, straffmissar och klumpigt anfallsspel hittade Mario rätt två gånger om igår mot Atalanta.

På första målet hade han lite flyt då hans skott tog på en Atalanta-spelare och på andra målet….ja där kunde han bara inte missa. Men ändå.

Islossning nu?

***

I och med att Genoa sålt Pinilla och Matri är skadad har man varit i stort behov av en anfallare. Nu har man lånat Milans M’Baye Niang. En bra lösning för båda klubbarna. Genoa får de det behöver och Milan får nu kanske en chans att se vad den unge fransmannen kan göra med mer regelbunden speltid.

Hans första ligamål borde väl ändå komma nu?

***
Sampdorias president, Massimo Ferrero har skrävlat högt om Samuel Etoo, men än så länge är inget helt klart. Kanske hade varit bättre att ropa högt efter man värvat honom.

Däremot har man nu löst Muriel-affären och colombianen är klar för Sampdoria. Även Massimo Coda tar vägen till Ligurien.

***

Parmas nya ägare har gått ut hårt under januaris transfermarknad. Antonio Nocerino, Silvestre Varela och Cristian Rodriguez är klara och mer lär komma. Återstår att se om de räcker för att hänga kvar.  Det är många poäng att ta ikapp.

***

Lazio hoppas att de har löst sina mittbacks-bekymmer med att värva Sportings mittback Mauricio. Brassen är stark, brytsäker och har karaktär. Det enda orosmomentet är om han och De Vrij blir för långsamma som mittbackspar.

Kanske är det däremot Wesley Hoedt som är lösningen på längre sikt. Igår blev nämligen även han officiellt klar för Lazio. Men han anländer inte förrän i sommar.

***

Transferbetyg:

URBY EMANUELSON
Från Roma till Atalanta
”Lyckades aldrig ta en plats i Roma och tar nu steget ner till Atalanta. Behöver hitta självförtroendet.”
Transferbetyg: 6

ZELJKO BRKIC
Från Udinese till Cagliari
”Cagliari letade efter en mer rutinerad målvakt och fick en. Tror dock inte att han förändrar Sardien-lagets säsong speciellt mycket.
Transferbetyg: 6

JOSEF HUSBAUER
Från Sparta Prag till Cagliari
”En spelare som Zeman ville ha redan i somras. Har viss potential, men det känns som Cagliari redan har bättre alternativ.
Transferbetyg: 6

DUJE COP
Från Dinamo Zagreb till Cagliari
”Pappa Davor var en flopp i Empoli på åttiotalet och jag tror Duje löper stor risk att gå samma väg”
Transferbetyg: 5

RICCARDO SAPONARA
Från Milan till Empoli
”Återvänder nu till Empoli vilket är mer hans rätta nivå. Bör ge Empoli en boost i kampen om att hålla sig kvar.”
Transferbetyg: 6,5

M’BAYE NIANG
Från Milan till Genoa
”Genoa lånar honom resten av säsongen. Liguria-klubben behövde en spelare av hans typ och det ska bli intressant att se vad han kan göra med mera speltid.”
Transferbetyg: 6,5

MAURICIO
Från Sporting till Lazio
”Stark och brytsäker back som bör förbättra Lazios försvar. Snabbheten är ett litet frågetecken.”
Transferbetyg: 6,5

SUSO
Från Liverpool till Milan
”Teknisk och spelskicklig spanjor som både kan spela på mitten eller längre fram. Spännande spelare som kan överraska. Jag skulle helst vilja se honom i en Pjanic-roll”
Transferbetyg: 7

ANTONIO NOCERINO
Från Torino till Parma
”Haft en del skadebekymmer och blev aldrig någon hit i Torino. Täcker inte Parmas största behov.”
Transferbetyg: 5,5

SILVESTRE VARELA
Från Porto till Parma
”Gjort en hel del landskamper och har snabbheten som vapen. Blixtrar till då och då. Dock ingen större målskytt.
Transferbetyg: 6

CRISTIAN RODRIGUEZ
Från Atletico Madrid till Parma
”Något underskattad hårt jobbande mittfältare som även är bra med boll. Är han bara i matchform borde han ge Parma en hel del nytta.
Transferbetyg: 6,5

MAXI LOPEZ
Från Chievo till Torino
”Gjorde mål på direkten mot Cesena, men jag har svårt att se att han ska fortsätta på den vägen resten av våren. Dock en viss uppgradering gentemot Amauri.
Transferbetyg: 6

Inte ens Spalletti kan ändra på detta Milan

21 januari 2015 14.13, Lorenzo Medici

Det blåser snåla vindar kring Milan. Men kanske även nya vindar.

Förlusten mot Atalanta var inte vad Filippo Inzaghi hade räknat med. Men kanske borde han inte varit förvånad. Den påminde ju väldigt mycket om förlusten mot Sassuolo två veckor innan.

Däremellan hade man tagit en relativt meningslös poäng mot Torino på bortaplan.

Ett Milan där lagdelarna blivit för långa, där det inte funnits något skydd på mittfältet och där det gått för långsamt.

Ett Milan där Jeremy Menez mer och mer presenterat den spelare jag trodde de hade värvat i somras (den där irriterande och ineffektive Menez), där El Shaarawy inte får det att fungera och där Montolivo spelat som en sömngångare.

Ett Milan där försvararna byts ut vecka efter vecka, men med ungefär samma mediokra resultat. Där Giampaolo Pazzini är det enda vettiga valet som central anfallare och där Alessio Cerci redan tjafsat med Ignazio Abate.

Ett Milan som nu försökt med två orutinerade Milan-ikoner som tränarexperiment utan någon större framgång.

Det har ju sett ut så här mer eller mindre sedan Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva lämnade klubben för större pengar i Paris. Ända sedan Silvio Berlusconi plötsligt deklarerade att pengarna var slut och Adriano Galliani blev tvungen nu att leta förstärkningar som inte kostar något i övergångssumma.

Costo Zero.

Anno Zero.

Problemet är att man aldrig riktigt erkänt att man hamnat på år noll. Man har fortfarande bröstat upp sig som universums mest titulerade klubb och slängt rätt höga löner på gratis-spelare som tidigare varit stora stjärnor.

En genväg som inte fungerat.

Under Filippo Inzaghi har spelet nästan bara fungerat när man tagit ledningen och kunnat satsa på omställningar. Så fort man har legat under eller ska föra matcherna har det varit svårare.

Innan Inzaghi blev vald till tränare för A-laget försökte jag studera hans Primavera-lag. Jag kom fram till att hans spelidé var rätt klassisk italiensk utan några större nya inslag.

Det är ungefär vad vi fått se den här säsongen också. Till en början kändes det som om han fått ihop laget och förbättrat stämningen.

Men han har inte kunna lura sanningen.

Sanningen är att hur hygglig coach Pippo än är (och jag skulle nog säga att han endast är hygglig) så kan han inte förvandla sten till guld.

Han är ingen alkemist.

Nu pratas det om Luciano Spalletti och Cesare Prandelli. Det kan vara vettiga lösningar. Två tränare som har rutin och ideologier.

Jag skulle inte sätta min tillit till en fiasko-bränd Prandelli. Jag skulle föredra Spalletti av de två. Han har en förmåga att bygga spännande lag och använda innovativa medel.

Något som detta Milan skulle behöva.

Men det var det här med nya vindar. Om uppgifterna stämmer så funderar nu Berlusconi på att sälja klubben. Det är naturligtvis den enda egentliga lösningen till ny framgång som jag ser det.

Det borde redan ha skett.

För om man har en klubb som på allvar funderar över att förlänga kontraktet med Daniele Bonera, ja då är det illa ställt.

Det kommer inte ens Spalletti kunna ändra på.