Lorenzo Medicis Italienblogg

Searching for Rudi Garcias Roma

Ibland känns det som om Rudi Garcias Roma inte fanns på riktigt. Då kontrasten mellan Roma anno 2013/14 (och början på 14/15) och våren 2015 var så stor känns nästan det där glimrande Roma som en fiktion.

Hur ska Roma kunna hitta tillbaka till den där blixtrande fotbolls-cirkusen som Garcia skapade? Är det ens möjligt?

Hur Roma kunde gå från genuin scudetto-kandidat till ett krampaktigt lag som knappt kunde vinna är en liten gåta.

Visst spelade säkert Bayern Munchens förnedring på Olimpico roll, precis som Bonuccis sena segermål mot Juventus också skar hål i den rödgula fotbollssjälen, men det kan inte vara hela sanningen.

Någonstans måste Roma helt enkelt haft för många spelare som inte är/var kapabla till att leverera under längre tid.

Gervinho är väl något av sinnebilden för det. Han dansande en säsong, men hittade sedan aldrig tillbaka. Iturbe var ny och inte helt redo, Pjanic och Ljajic har extrem högstanivå, men är också helt enkelt ojämna spelare och det verkar vila något mörkt öde över Strootmans knän.

Mattia Destro var aldrig svaret eller fick aldrig bli det, tiden hann till slut ikapp Maicon och Sabatini sabbade vinterns transferfönster rejält. Dessutom visade ledargestalterna De Rossi och Totti prov ålderdom och kunde aldrig ta tag i sakerna när det behövdes som mest.

Allt detta ledde till att Roma nu står och letar efter sitt gamla jag utan att veta om det någonsin kan finna det.

Searching för Rudi Garcias Roma.

Men kanske är det dags att uppfinna ett nytt jag. Det borde vara dags att se över de hål man har och rätta till vissa saker.

Mittförsvaret bör inte behöva gå igenom något åtgärdsprogram. Manolas visade att han är en ruskigt bra mittback, Yanga-Mbiwa och Astori duger bra som truppspelare och om Castan hittar tillbaka blir han som ett nyförvärv.

Men framför allt bör Roma satsa på Alessio Romagnoli. Den 20-årige mittbacken visade i Sampdoria att han är redo och det finns ingen tid att slösa bort. Han ska skolas in i startelvan.

Däremot har Roma stora bekymmer på ytterbacksplatserna. Grekerna Torosidis och Holebas dög inte, Cole och Maicon är historia och ingen vet om Balzaretti någonsin kan nå gammal Palermo-form igen (troligen inte). Egentligen är Alessandro Florenzi det enda vettiga alternativ man har.

Här måste Roma uppgradera sig fort och med rätt spelare. Är det på någon position som Roma bör lägga pengar på så är det på ytterbackar.

För mig bör Matteo Darmian och Portos Alex Sandro vara två naturliga värvningsobjekt.

Mittfältet kan behöva en och annan injektion, men löser man bara Nainggolan från Cagliari så har man satt den viktigaste stenen. Med De Rossi, Pjanic och en frisk Strootman har man det hyfsat ställt. Dessutom lär både Paredes och Ucan få mer speltid nästa säsong.

Möjligen bör man få in en Andrea Bertolacci för krydda till det lite extra.

Men det är i den sista tredjedelen som Garcia måste se över hur de ska förändra sitt spelsätt och där de måste hitta nya krafter.

Gervinho är på väg bort och man letar en ny klubbadress till Doumbia. Ljajics och Destros framtider kan även de vara långt borta från Rom.

Kvar finns då egentligen bara Totti och Iturbe, vilket betyder att man måste värva fler anfallare. Det är inte omöjligt att Garcia vill ha kvar Victor Ibarbo, men han är inte ensam lösningen.

Främst måste den franska tränaren se över hur de ska spela. Experimentet med att spela utan en riktig striker föll inte speciellt bra ut, vilket blev tydligt då ingen Roma-spelare gjorde mer än åtta mål.

Det är alldeles för lite.

Jag menar att de behöver en stark central anfallare som kan hålla i boll, vinna lite luftdueller och göra mål i boxen (nej det är inte du Doumbia).

Abrakadabra, Edin Dzeko.

Om Filip Djordevic kan göra åtta mål på tjugofyra matcher bör Dzeko göra minst femton. Han är säkerligen inte helt billig att köpa loss från City, men bosniern vill säkerligen lämna till varje pris och då den engelska klubben lär spendera en del pengar i sommar behöver de också få in slantar.

Andra tänkbara alternativ skulle kunna vara Ciro Immobile och Carlos Bacca. Men de är inte riktigt samma straffområdesspelare som Dzeko och är som bäst när de kommer rättvända med fart.

De skulle i så fall komplettera anfalls-mosaiken med att ta ytterroller i anfallet. Men enligt Garcias mall passar spelare som t ex Juan Cuadrado och Diego Perotti bättre in på de positionerna.

Jag vet inte om Roma någonsin kan hitta sitt gamla fantastiska “flow” igen. Kanske kommer det bara bli ett mikroskopiskt minne i klubbens historia. En dröm som blev till en illusion.

Men det är ju värt ett sista försök.

Lorenzo Medici
Inlägget har 6 kommentarer

10 värvningar jag gärna ser bli av

Här är tio värvningar jag gärna skulle se bli av på riktigt:

Gianelli Imbula – Inter
Stor och stark och defensivt skicklig. Är egentligen ett bättre alternativ till Yaya Touré sett till både ålder och defensiva kvalitéer. Den spelare som Inter letar efter och behöver.

Riccardo Saponara  – Lazio
Misslyckades i Milan, men visade vad han kan under våren i Empoli. Det har snackats om Napoli, Juventus och Roma, men egentligen skulle han passa allra bäst i Lazio. Släng in honom bakom Miroslav Klose och mellan Candreva och Felipe Anderson och ljuvlig fotbollsmusik skulle uppstå.

Geoffrey Kondogbia – Milan
Zlatan och Jackson skulle vara fantastiska värvningar, men kanske behöver Milan en Kondogbia ännu mer. Skulle ge både fysik och passningskvalité till det rödsvarta mittfältet.

Jose Mauri  – Milan/Fiorentina
Jag är ytterst förtjust i Mauri och hoppas han går till en klubb där han får speltid. Med tanke på att Milan inte har speciellt många mittfältare av hög dignitet skulle han kunna ge de rödsvarta energi och skicklighet trots sin unga ålder. Annars tror jag att han skulle passa utmärkt in i Sousas Fiorentina.

Matteo Darmian  – Napoli
Har Europas storklubbar efter sig, men det bästa för Darmian kanske vore att inte ta ett alltför stort steg utan istället landa i Napolis nya projekt. Sarri behöver en vänsterback och Darmian skulle vara perfekt.

Mattia Perin – Roma
Roma behöver hitta en ersättare till Morgan De Sanctis och vad vore bättre än Italiens stora framtidsnamn, Perin?

Allan  – Napoli
Napoli har skrikit efter en bollvinnande mittfältare som kan även är hygglig på att distribuera boll. Allan är den spelaren.

Mattia Destro  – Fiorentina
Fick aldrig riktigt chansen i Roma och var ingen succé i Milan, men Destro är en 15-målskytt i rätt omgivning. I Fiorentina skulle han kunna få fart på karriären igen.

Ciro Immobile – Napoli
Skulle passa bra in i Napoli och en återförening med Lorenzo Insigne vore underbart att få skåda.

Alex Sandro – Roma
Roma skriker efter en vänsterback och den duktige Porto-brassen skulle vara ett mycket bra val. Är en modern ytterback som är snabb och bra i båda riktningarna. En spelare Roma borde lägga pengar på.


Lorenzo Medici
Inlägget har 30 kommentarer

Det är hög tid att börja oroa sig för Inter

Det är inte helt lätt att förstå vart Inters framtid är på väg. Efter en säsong full av besvikelse vill man återvända till toppen illa kvickt. Men det är svårt att trycka ner gaspedalen när man är tvungna att bromsa samtidigt.

Inter har inga Champions League-pengar att leka med och har även Financial Fair Plays skugga hängande över sig. Även om få förstår regelverket hämmar det gissningsvis deras planer att kunna satsa stort.

Att UEFA dessutom gått ut och sagt att de ska lätta upp reglerna så att det ska bli enklare för ägarna att pumpa in pengar gör inte saken direkt tydligare. Man kan ju undra vad det varit värt för de klubbar som försökt rätta sig efter FFP? Vad som nu gäller är inte helt lätt att veta.

Kanske har UEFA insett att det för svårt att hålla sig efter dessa regler, att det behövs nya pengar som skjuts till eller att det ändå finns för många kryphål att ta sig igenom. Vad vet jag. Oavsett FFP så har Inter en lång framför sig till att nå tillbaka till toppen.

Under hela våren har man sagts vara nära att värva Yaya Touré och att ivorianen minsann vill till Inter.

För ett par veckor sedan kovände dock Yayas agent och sa att han ville stanna i Manchester City. Förvirring. Agenten Dimitri Seluk svamlade något om att Yaya nu känner att han förstått att han är omtyckt av City-fansen och att han känner förtroende från klubb-ledningen.

Samma person som tidigare ska ha varit besviken över att ingen uppmärksammade hans födelsedag.

Kanske mår Inter bättre av att inte ha en högavlönad spelare som gråter över uteblivna födelsedagstårtor, som är på väg ner i karriären och som faktiskt inte är så bra defensivt som en del vill göra gällande. Yayas styrka har främst alltid varit offensiven.

Men Roberto Mancini lär inte ge upp sin favoritspelare så lätt. Och även om Yaya inte är svaret på Inters defensiva problem skulle en nytänd Touré naturligtvis kunna vara en rejäl förstärkning.

Efter Touré började det ryktas om Geoffrey Kondogbia och Giannelli Imbula, men nu har man klättrat ner i hierarkin och dykt ner på Thiago Motta och Felipe Melo istället.

Motta har ett gott rykte i Inter efter sin rätt lyckade sejour där och har även varit rätt bra i PSG. Men jag känner mig rätt säker på att italo-brassen väldigt snart kommer att dala rejält i karriären. Inter behöver en bättre och en yngre spelare.

Felipe Melo känns inte direkt som någon man tar sig till toppen med.

Det pratas också om bla Eder, Rudiger, Montoya, Perisic, Kranevitter, Nani, Chicharito. Det är inte direkt några spelare som går in och gör så stor skillnad, vilket gör att man undrar om Inter och Mancini ens har en plan för hur de ska gå till väga.

Samtidigt som man förmodligen inte har pengar till att värva stjärnspelare säger man sig också ovilliga att sälja någon av sina bästa unga spelare.

Hur man då ska kunna förstärka ett försvar som är i skrikande behov av en remake och hur man då ska kunna få in en defensiv mittfältare av klass är för mig obegripligt.

Chanserna är därför stora att man tar in fler mediokra spelare. Eller så säljer man Mateo Kovacic, vilket enligt mig är att dömt att skapa tusenfalt av ånger. Är det någon spelare i truppen som kan bli ruskigt bra inom ett par år så är det han och Mauro Icardi.

Samtidigt som Inter alltid deklarerat att Kovacic är lagets framtid och att han ska stanna till hundra procent, florerar det rykten om att han är klar för Liverpool. Vad som är sanning och lögn är inte helt klart.

Jag hade hellre sett att man försökte sälja Guarin, Kuzmanovic, Palacio, Handanovic (målvakter är alltid enklare att ersätta) och kanske även Hernanes.

Om Piero Ausilio lyckas förvandla dagens trupp till ett riktigt slagkraftigt lag utan att sälja Icardi eller Kovacic är han en magiker.

Men kanske spelar det i slutändan inte någon roll.

För det kan vara så att Inters problem inte bara den svåra jakten på bättre spelare utan även Roberto Mancini. Tränaren som Erick Thohir har investerat all sin tro till.

Jag har i ärlighetens namn aldrig varit jätteimponerad av Mancini. Visst, han vann han flertalet scudetton med Inter, men det var under en tid utan större konkurrens och lagets feghet i Europa-spelet var ofta irriterande att skåda.

I Manchester City gjorde han det bra till en början och vann en ligatitel (missade dock återigen i Europa), men samtidigt var det nog svårt att misslyckas med en så pass bra trupp.

Jag trodde dock verkligen han skulle få bättre ordning på de blåsvarta under sitt första halvår.

Idag är jag inte alls så säker att han är rätt man att kunna omvandla Inter till ett topplag och kanske måste han ha riktigt bra spelare för att lyckas.

Inter vill hitta genvägen till framgång, men verkar inte ha tillräckligt med pengar, ha tålamod eller ta rätta beslut för det. Och i letandet av den genvägen undrar jag om de inte har gått vilse.

Det är hög tid att börja oroa sig över Inters framtid.

Lorenzo Medici
Inlägget har 3 kommentarer

Mercatonytt- Pogba boom och Raiolas flight till Qatar

Transfersommaren har börjat steka sig het. Milan verkar ha återfunnit modet förstärkta av asiatiska pengar och har satt ordentlig fart på mercaton.

Man ser ut att ha Jackson Martinez på gaffeln och vill även värva Zlatan Ibrahimovic och Geoffrey Kondogbia. Enligt uppgifter ska Mino Raiola vara på väg till Qatar för att träffa PSG:s Al-Khelaifi och snacka Ibra.

Om Milan lyckas få “hem” Zlatan är det naturligtvis en enorm fjäder i hatten och både en sportslig och medial superförstärkning.

Jag tror att något är på gång.

Om han passar bra in tillsammans med Martinez är dock kanske inte lika givet. Milan har kanske egentligen mer behov av en Kondogbia som kan ge muskler och skicklighet på mitten.

Att fransmannen finns i Doyen Sports “stall” talar naturligtvis för en övergång.

Tre stycken av Andrea Bertolacci, Roberto Soriano, Lucas Lima, Daniele Baselli och Jose Mauri skulle även sitta fint.

Sedan måste man förstärka mittförsvaret. Det ryktas en del om Mats Hummels, men jag tror att tysken föredrar Premier League framför Serie A. Men man vet aldrig.

***

Enligt engelsk media är Manchester City beredda att spränga kassavalvet för Paul Pogba. Det snackas om hela 110 miljoner euro. En sanslös summa. Om det stämmer har jag svårt att se att Juventus kan tacka nej. Det är liksom för mycket pengar.

Med de stålarna skulle Juventus kunna säkra upp två, tre transfersomrar på raken. Det skulle inte vara helt fel att ha en rejäl pengabunt på sparkontot när man måste hitta ersättare/komplement till Bonucci, Chiellini och Barzagli. Den dagen kommer den också.

Annars kretsar Juves mercato en hel del kring Carlos Tevez. Lämnar han? Boca Juniors? Atletico Madrid?

Att han skulle lämna Juventus för Boca på grund av hemlängtan kan jag förstå, men att han skulle lämna för Atletico är mindre begripligt. Kanske är det Diego Simeone som lockar.

Juve vill även ha Mario Mandzukic. En uppgradering jämfört med Llorente i så fall.

***

Om Fiorentina får chansen att sälja Mario Gomez måste de ta den. Snackas om Galatasaray.

***

Kan Torino bli Serie A:s super-svensk lag? Nu sägs Turin-klubben vara ute efter Albin Ekdal. Det skulle betyda trippelt svenskt. Även Palermo, Sampdoria och Lazio har ju sagts vara intresserade av den förre BP-mittfältaren.

Torino har även i stort sett gjort klart med Albins lagkamrat Danilo Avelar.

***

Milan, Inter och Napoli sägs alla vara ute efter Miranda. En underskattad försvarare som alltid gör jobbet. Även om han börjar bli till åren skulle det vara en mycket bra förstärkning för det lag som lyckas värva honom. Inte minst Napoli som behöver få ordning på försvaret. Kanske kan Napoli få in Jose Callejon i affären då han är en spelare de inte behöver medan Miranda verkligen är det.

Nu när Maurizio Sarri är klar kan vi nog räkna med minst två Empoli-spelare. Mirko Valdifiori och Elseid Hysaj kan nog bli klara inom kort. I övrigt är Udineses, Allan, en spelare de vill ha och skulle ha stor nytta av.

***

Andra mindre övergångar som är på gång:

Romas unge mittfältare Federico Viviani är på gång till Palermo och Sicilien-klubben sägs även jaga Birkir Bjarnason (Pescara) och Jonathan Calleri (Boca Juniors). Antonio Mirante kan hamna i Fiorentina och Bologna vill ha Luca Marrone och Kingsley Coman från Juventus.

Chievo har gjort klart med Lucas Castro (Catania) och vill även värva Jasmin Kurtic medan Atalanta vill sno Andrea Belotti från Palermo samtidigt som Sampdorias president ligger och lurar på en Mario Balotelli-värvning.

Ferrero har även dementerat att Giampaolo Pazzini skulle vara på väg tillbaka till Samp.

Inter och Roma då? Mer om dem imorgon och senare i veckan.

Lorenzo Medici
Inlägget har 1 kommentar

Det blåser nya vindar i Neapel

I De Laurentiis la-la-land har projekt-Rafa nått sitt slut och man har redan vänt bland. Napolis nya fotbollskapitel kommer skrivas av Maurizio Sarri.

Den 56-årige tränaren har mer eller mindre spenderat hela sin tränar-karriär i de lägre serierna innan han gjorde succé i Empoli. Han tog upp dem till Serie A och höll dem kvar där med ett både charmerande och taktiskt skickligt spel.

Nu vill Napoli återskapa den succén med att plocka in Sarri och troligen lär en del av “hans” spelare anlända. Jag är allmänt rätt skeptisk till när större lag ska försöka reproducera mindre klubbars framgångssagor.

Men hans kunnande är för mig odiskutabel. Att det dröjde innan han blev klar för Napoli har att göra med att De Laurentiis försökte värva Vincenzo Montella under veckan. Då han fått ett nej till svar återvände man till Sarri.

Hur mycket den förre Empoli-tränaren vet och bryr sig om att han inte var förstavalet låter jag vara osagt.

Det här ju såklart Sarris stora chans i karriären. Men hur bra jag än tycker om Sarri går det inte att låta bli att se tillbaka på historien och alla de italienska provins-tränare som misslyckats i de större klubbarna.

Osvaldo Bagnoli, Gian Piero Gasperini och Corrado Orrico. Listan kan göras längre. Att träna Napoli är något helt annat än att träna Empoli.

Det är den historiken som Sarri ska försöka utplåna med att lyckas i sin nya omgivning.

Han lär anlända till ett Napoli där dimensionerna kommer vara förändrade. Gonzalo Higuain lär lämna och det kommer inte trilla in några nya Champions League-pengar.

Det huvudsakliga målet kommer troligen inte bli en scudetto utan fortstatt jakt på en topp tre-placering.

Vi kan nog glömma de stora värvningarna utan istället se fram emot spelare som Allan och Mirko Valdifiori i en Napoli-tröja. Kanske även fler Empoli-spelare som t ex Tonelli, Hysaj och Saponara.

När man plockar in en tränare med lägre profil brukar inte kraven på spelarköp heller bli lika stora. Det kan ju vara en av anledningarna till att man vänt sig mot just Sarri.

Man vill bygga med mindre pengar, men med Sarris kunskap och taktiska skicklighet. Vi kan nog räkna med ett mindre spanskt-sydamerikanskt Napoli och ett mer italienskt. Både till spelarmaterial och sättet att spela.

Sarri lär välja att spela på det sätt han gjorde i Empoli. Det vill säga med en 4-3-1-2 uppställning. Inte minst då han lär ha spelare som Marek Hamsik och Dries Mertens i sitt lag (eller om de värvar Saponara). De passar ju båda bra in i rollen som offensiv mittfältare bakom anfallarna.

Jag kan även tänka mig ett mittfält med t ex Allan, Valdifiori och Inler. Jag tror även att Jorginho kan komma att få mer speltid under sin nye tränare. Framåt lär både Lorenzo Insigne och Manolo Gabbiadini få mycket speltid.

Det skulle inte förvåna mig om man kommer försöka att återförena Insigne med Ciro Immobile.

Sarris största utmaning lär dock bli att få ordning på försvaret och det kan vara nyckeln till framgång. En annan fördel med Sarri är att han är från Neapel. Han vet säkerligen vad han ger sig in på.

Jag vill tro att Napoli kan bygga något nytt och fint med sin nya tränare. Men samtidigt ska man nog inte förvänta sig stordåd.

För mig är talar valet av Sarri sitt tydliga språk. Man har sänkt ribban en aning, vill hitta stabilitet och lagt scudetto-drömmarna på is.

Och det behöver kanske inte vara helt fel.

Lorenzo Medici
Inlägget har 6 kommentarer

Milan vill slå tillbaka med Zlatans återkomst

Den italienska transfersommaren har satt igång på allvar och det är framför allt Milan som gett den tyngd.

För nu är det mer eller mindre bekräftat. Att det finns nya pengar i det rödsvarta kassavalvet. Annars skulle inte Adriano Galliani sitta i förhandlingar med Porto och Jackson Martinez. Annars skulle det inte pratas om Zlatan Ibrahimovics återkomst.

Dessa rykten är inget svammel utan garanterat sanna. Det är på många sätt ett tydligt budskap från Milan sida. Att deras vilja att ta sig tillbaka till toppen är på allvar den här gången. Inga köp av spelare med utgående kontrakt. Inga lån med köprätt.

Troligen är det vetskapen om nya asiatiska pengar som gjort Milan karska på transfermarknaden igen. Mr Bee är säkerligen inblandad. Kanske även Doyen Sports.

En del vill göra gällande att Bee Taechaubol med tiden vill ta över Milan, medan andra källor som står närmare affären menar att Mr Bee mer är ute efter att göra en bra affär. Investera, göra Milan starkt och sedan inkassera god avkastning.

Oavsett vad Taechaubol har i kikaren så har nu Milan plötsligt chansen att bygga ett starkt lag via nyförvärv på ett sätt man inte haft på flera år.

Man verkar vilja börja med anfallet. Förmodligen för att bygga entusiasm och få in stora namn som säljer drömmar.

Jackson och Zlatan.

Att Galliani befinner sig i förhandlingar med Jackson Martinez agent och Porto råder det inget tvivel om. Milan är troligen beredda att betala colombianens utköpsklausul på ca 35 miljoner euro, men vill dela upp betalningen medan Porto vill ha allt på en gång.

Det finns dock mycket som talar för att affären blir av, inte minst då den vekar långt gången, men Porto låter sig sällan luras och är tuffa att förhandla med. Dessutom lär inte Martinez sakna andra anbud.

Men Milan verkar inte nöjda med det. Man vill slå tillbaka med all kraft och kalla hem sin gamle Jedi-krigare, Zlatan Ibrahimovic.

Svenskens återkomst är troligen inte knutet till om förhandlingarna med Jackson faller ihop. Han är nog inte tänkt som ett alternativ till  J.M utan som en anfallspartner.

Det finns logik i att Zlatan skulle vilja återvända till Milan. Ibra har alltid sett Italien som sitt “hem”, har alltid sagt att han uppskattar Serie A och ville egentligen inte lämna Milan 2012. Det finns även en logik i att PSG kan tänka sig att släppa svensken ett år innan hans kontrakt går ut.

Milans nya muskler är inte bara julafton för alla rödsvarta supportrar utan även viktigt för italiensk fotboll. Serie A behöver fler lag som kan utmana Juventus på allvar, bli en faktor i Champions League och öka marknadsvärdet på ligan.

Jag utgår ifrån att jakten på Jackson & Zlatan bara är början. Att man sedan tar sikte på t ex Geoffrey Kondogbia och Jose Mauri och minst två, tre försvarare av hög klass.

Det känns som om Milans revolution är och nafsar oss i hälarna. Och om tänderna är så vassa som jag tror, så väntar en ny spännande tid för klubben.

En rödsvart soluppgång håller på att skönjas borta i horisonten.

Lorenzo Medici
Inlägget har 39 kommentarer

Säsongsbetyg del 4

ROMA 6,5

Det var en något märklig säsong för Roma. Man inledde med stor entusiasm och förhoppningar att kunna peta ner Juventus från scudetto-tronen då man gjort en så bra säsong innan. Man startade även lysande och allt pekade mot en titel-strid.

Men så kom det där Bonucci-målet i slutet av matchen mot Juventus och fiaskot mot Bayern Munchen på Olimpico. Där någonstans förlorade Roma självkänslan och var sig längre inte lika mer. Efter jul försvann Gervinho till Afrikanska mästerskapen, Strootman skadade sig igen, Totti kändes gammal på riktigt och det vackra fartfyllda spelet var som bortblåst.

Scudetto-drömmarna och euforin hade förvandlats till en mardrömsliknande atmosfär där supportrarnas missnöje tärde på laget.

Allt det som Garcia till syntes hade byggt upp hade plötsligt raserats på bara några månader. Man lyckades dock ta sig samman och försvara sin andraplats, vilket någonstans var det starkt sett till hur illa det såg ut ett tag.

Bäst: Radja Nainggolan
Under hösten var han kanske Serie A:s bästa spelare med sin dynamik och energi och bar det rödgula mittfältet. Var inte lika bra under våren hade, men var ändå en av lagets bästa spelare.

Sämst: Seydou Doumbia
Om Doumbia lämnar Roma i sommar måste hans sejour vara en av de sämre vi skådat på längre sett till prislapp. Det kändes som om han alltid var ett steg efter, aldrig målfarlig och hundra år gammal. Kanske behöver han bara en en hel försäsong att komma ikapp rent fysiskt, men jag är tveksam till om det är där problemet ligger.

Genombrottet: Daniele Verde
Gjorde ett par fina framträdanden och borde fått mer speltid på bekostnad av Doumbia, Ljajic, Ibarbo och Gervinho.

SAMPDORIA 6,5
Länge och väl såg Sampdoria ut att gå mot en Europa League-plats. Mihajlovic hade snickrat ihop ett välslipat lag, vassa i omställningarna och där spelarna jobbade hårt för varandra. Okaka och Gabbiadini hade en båda en fin höst, Eder var en turbo i offensiven och bakåt var både Romagnoli och Silvestre mycket bra.

Efter vinterns transferfönster blandade president Ferrero om lite i kortleken och in kom Etoo och Muriel. Laget tappade lite i och med de nya spelarna även om de individuellt sett gjorde bra ifrån sig.

Fastän man hamnade på en placering utanför Europa-platser ser man nu ut att ändå kvalificera sig till Europa League på bekostnad av Genoa (på grund av försenade skattebetalningar).

Slutet gott allting gott på något sätt.

Bäst: Eder
Sprang och slet som tusan längst fram och gjorde förutom en del mål, tusenfalt med nytta för Sampdoria. Belönades även med en landslagsplats i “Gli Azzurri”.

Sämst: Djamel Mesbah
Var ofta förvirrad i defensiven och gjorde heller inget större avtryck framåt.

Genombrottet: Roberto Soriano
Briljerade hela säsongen med vasst tvåvägsspel och gjorde fyra mål och fyra assist. Förlängde nyligen med klubben.

SASSUOLO 6
Ett tag såg man ut att vara på väg att blanda sig i kampen om Europa platser, men hamnade i en svacka i slutet av säsongen. Den italienska anfallstrion Berardi-Zaza-Sansone klickade inte alltid samtidigt, men tillräckligt ofta för att lyfta Sassuolo långt ifrån nedflyttningsstrecket. De har en enorm potential och behåller man alla tre och de utvecklas ytterligare kan nästa säsong bli ännu bättre.

Bäst: Domenico Berardi
Var inte alltid i harmoni och gillar att göra mål i klump, men Berardis slutfacit var imponerande, femton mål och elva assist. Det är lätt att glömma bort att han bara är tjugo år.
Sämst:

Genombrottet: Simone Zaza
Gjorde en mycket stark inledning på säsongen och plockade ut i Contes landslag. Hade sedan svårt att hålla den höga nivån, men har trots allt gjort sig ett aktat namn efter den här säsongen.

TORINO 6,5
Torino post Immobile/Cerci var faktiskt inte mycket sämre än den tidigare upplagan. Ventura slängde in nya ingredienser i sin gryta och plockade fram ett hårt jobbande lag som fann viss framgång.

Kamel Glik skeppade backlinjen med pondus och öste in nickmål, Quagliarella hade en smygande bra säsong, Moretti var stabil, Darmian bekräftade sina ytter-kvalitéer, Bruno Peres var ett fynd och Maxi Lopez överraskade med att göra elva mål efter jul.

Venturas mannar var taktiskt disciplinerade och förutom ett fint Europa League-äventyr belönade man supportrarna med en efterlängtad derbyseger över Juventus.

Så mycket mer kan man inte begära.

Bäst: Kamil Glik
Tog ansvaret i sin hand och styrde Toros backlinje med pondus och hjärta. Gjorde dessutom sju mål. Förvandlades till en av ligans mittbackar.

Sämst: Amauri
Så sig passeras av Maxi Lopez i hierarkin och endast ett ligamål skvallrar om en karriär på väg mot sitt slut.

Genombrottet: Bruno Peres
Gjorde ett drömmål mot Juventus och var rena rama furien på sin kant. Något som uppmärksammades av bland annat Roma. Vann epitetet “Den nye Maicon”.

UDINESE 5
Nej, Stramaccioni-eran blev inte särskilt lyckosam och långvarig. Udinese dök ner i en anonym tillvaro som till slut slutade med en svag sextonde-plats. Spelet var ofta intetsägande och man hittade aldrig riktigt sin identitet. Greken Kone var en besvikelse, Di Natale gjorde sin sämsta säsong i mannaminne och inga nya talanger frodades.

Guidolin är redan saknad.

Bäst: Allan
I ett grått Udinese framstod brassen Allan som den största ljuspunkten. Jobbade alltid och hårt och fick ibland även ta på sig rollen som spelfördelare. Förtjänar en toppklubb.

Sämst: Gabriel Silva
För någon säsong sedan trodde jag att Gabriel Silva skulle kunna bli en av de nya Udinese-fynden som sedermera skulle säljas för dyra pengar. Men efter denna säsong har han inte stått still utan även tagit ett steg bakåt.

Genombrottet: Ingen. Vilket är både anmärkningsvärt och talande för Udineses säsong.


Lorenzo Medici
Inlägget har 3 kommentarer

Säsongsbetyg del 3

LAZIO 8

Var det lag som efter Juventus imponerade mest. Stefano Pioli lyckades hitta den perfekta balansen i laget och att man till slut grejade en playoff-plats till Champions League var en stor bedrift.

Candreva och Felipe Anderson flög fram på kanterna, Parolo var den perfekta tvåvägsspelaren, Biglia var ett monster på det defensiva mittfältet och De Vrij var en klippa i försvaret.

Klose och Djordjevic turades om att göra mål, unge Cataldi var en stor överraskning med sitt mogna spel och nyförvärvet Dusan Basta var en stor uppgradering på högerkanten.

Lazio gjorde en kanonsäsong och det ska bli mycket spännande att se vart detta projekt kan ta vägen.

Bäst: Antonio Candreva
Tidigare år har Candreva varit något ojämn. Han har dock låtit sin briljans glimta till mer och mer för varje säsong. Det här året var det året då Candreva lyckades hålla en extremt hög nivå över en hel säsong. Var stor orsak till att Lazio lyckades ta en playoff-plats till Champions League.

Sämst: Mauricio
Värvades i vintras och blev aldrig den där pusselbiten bredvid De Vrij som man hoppades. Något klumpig och trög och stod ofta för kostbara misstag.

Genombrottet: Felipe Anderson
Man hade ju gärna velat ta med Danilo Cataldi här, men det är svårt att blunda för Felipe Andersons mega-genombrott. Blixtrade med massvis med superlativa insatser och gjorde både mål och spelade fram. Pioli trodde på Anderson och fick en superstjärna.


MILAN 5

Det var nog naivt att tro att orutinerade Filippo Inzaghi skulle kunna göra underverk med denna mediokra trupp. Det var även en ihålig illusion att sätta sitt hopp till Fernando Torres som frälsare. Milans säsong blev egentligen en enda lång pina förutom en hyfsat bra period i slutet av hösten.

Jeremy Menez bjöd på mycket magi, men var även en bromskloss med sina femtusen bolltouch, försvaret saknade både ledare och klass och mittfältet var uttömt på kreativitet.

Pippo försökte med någon sorts provins-kontrings-fotboll som var dömt att misslyckas. Nu kanske eländet är på väg mot sitt slut då Berlusconi ser ut att få in nya ekonomiska muskler från asien. Det finns nog ingen annan väg ut då det inte är många spelare från dagens trupp som man kan bygga en fin framtid på.

Bäst: Giacomo Bonaventura
Höll kanske inte en hög nivå hela säsongen, men var nog Milans största ljuspunkt. Gjorde sju mål och fyra assist och imponerade ofta med sitt fina tvåvägsspel.

Sämst: Mattia De Sciglio
De Sciglios haveri från stor talang till katastrofal ytterback var häpnadsväckande. Gjorde i stort sett allt fel så fort han spelade. Om det mest berodde på bristande trygghet i det övriga defensiva spelet eller på eget fall återstår att se.

Genombrottet: Ingen.


NAPOLI 5,5

Rafa Benitez sista säsong i Napoli var en blandad cocktail med en bitter eftersmak. Stundtals gav man illusionen av att kunna hota i toppen med briljant anfallsspel, men lika ofta var försvarsspelet under all kritik och kontinuiteten som bortblåst.

Med så mycket talang i laget borde man kunnat nått längre både i ligan och i Europa League. Var nära att greja en tredjeplats i den sista omgången, men visade på nytt att man inte hade de rätta vinnarskallarna.

Nu ser man ut att börja om med Maurizio Sarri vid rodret och troligen försvinner spelare som Higuain och Callejon. Benitez-projektet är över och det är nog få som kommer sakna det.

Bäst: Marek Hamsik
Gjorde en ojämn säsong med toppar och floppar. Kanske hade en del att göra med att Benitez ofta bytte ut honom i matcherna och han sällan fick kontinuitet. Men tittar du på hans facit är det svårt att klaga. Sju mål och tretton (!) asisst i ligan och fyra mål och två assist i Europa League. Det är svårt att vifta bort.

Sämst: Raul Albiol
Att försvaret darrade så ofta under säsongen faller till stor del på Albiol. Handplockad av Benitez lyckades aldrig spanjoren höja försvarsspelet. Överskattad och ingen ledare.

Genombrottet: Manolo Gabbiadini
Gjorde halva säsongen för Sampdoria och halva för Napoli och lyckades hitta målet hela femton gånger vilket ledde till ett genombrott. Listig, målfarlig och duktig frisparksskytt och kan vara en spelare som Sarri satsar hårt på nästa säsong.


PALERMO 7

Jag trodde att Palermo skulle få kämpa hårt för att hålla sig kvar. Jag hade fel. Tränare Giuseppe Iachini visade sig vara bättre än ryktet, hittade en fin balans i laget och lät Paulo Dybala och Franco Vazquez styra offensiven i relativt fria roller.

Just de två stod för suveräna säsonger som låg bakom mycket av framgångarna, men vi ska inte glömma bort att inte nämna grovjobbarna Luca Rigoni och Edgar Barreto som var oerhört viktiga på mittfältet.

Svenske Robin Quaison gjorde det även bra på den lilla speltid han fick. Palermos fina säsong var ett litet mästerverk av Iachini och hans mannar och framtiden ser ljus ut för Sicilien-laget.

Bäst: Paulo Dybala
Var fullständigt briljant under hösten och även om han kallnade lite under våren visade vilken fantastisk spelare han är. Hans tretton mål och tio assist var en nyckel i Palermos fina säsong.

Sämst: Simon Makienok
Kom, sågs inte och försvann. Det danska fyrtornet var helt enkelt för dålig för att spela i Serie A.

Genombrottet: Franco Vazquez
Efter ett par rätt anonyma säsonger i Spanien och Serie B blomstrade Vazquez ut till en fenomenal framspelare och röjde stora framgångar med sina känsliga fötter. Valde även att representera Italien i landslagssammanhang och togs ut av Antonio Conte till “Gli Azzurri”.


PARMA 4

Betyget gäller inte Donadoni och spelarna som gjorde det hedervärt sett till det usla förutsättningarna. Nej, betyget går till skurkar som Tommaso Ghirardi, Rezart Taci och Giampietro Manenti som drog ner en stolt klubb i skiten med sina fula affärer.

Parma och dess supportrar förtjänade mycket bättre än denna italienska komedi.

Bäst: Jose Mauri
Yngst i laget, men bäst. Energisk, teknisk och har god spelförståelse. Mauri har det mesta för att bli en storspelare. Imponerade stort.

Sämst: Ghirardi, Taci och Manenti.
Det känns orättvist att plocka ut en spelare när klubben styrdes av skojare. Så skojarna får helt enkelt dela på utnämningen.

Genombrottet:
Jose Mauri
Se ovan.

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Säsongsbetyg del 2

FIORENTINA 6,5
Det går inte att säga annat än att Vincenzo Montella lyckades få ut mer än vad man kan begära av en trupp som förföljdes av skador och där många spelare underpresterade rejält.

Trots att Giuseppe Rossi missade i stort sett hela säsongen och Borja Valero, Alberto Aquilani och Mario Gomez spelade under sina kapaciteter lyckades Fiorentina ta sig långt i Europa League och sluta på en fjärdeplats. Det är starkt gjort.

Vi ska också betänka att Josip Ilicic blandade och gav, Cuadrado inte var sig lik, klippan David Pizarro och talangerna Bernardeschi och Babacar missade delar av säsongen på grund av skador. Att Neto deklarerade att han inte ville fortsätta mitt i säsongen och nyförvärv som t ex Kurtic och Badelj inte blev några succér.

Mohamed Salah var däremot en stor ljuspunkt och hans intåg lyfte laget mycket. Nu går dock Fiorentina en mer osäker framtid till mötes då Montella igår fick sparken efter det att det skärt sig mellan honom och klubben (mer om det senare i veckan).

Bäst: Mohamed Salah
Kom i vintras i Cuadrado-affären och gjorde pang-succé på en gång. Hans accelerationsförmåga och fina teknik gjorde honom till en publikfavorit och ett tag såg han ut att göra vad han ville när han ville. Orkade inte riktigt hålla samma höga nivå under hela våren, men om han bara kan upprepa åttio procent av vad han visade mellan januari och mars har Fiorentina en spelare att sätta sitt hopp till nästa säsong.

Sämst: Mario Gomez
Missade delar av säsongen på grund av skador och när han väl spelade var han ofta trög, intetsägande och inte speciellt vass framför mål. Med tanke på hans dyra prislapp kan man inte säga annat att han varit ett stort fiasko. Fiorentina behöver ta sig vidare utan Gomez och satsa på Babacar istället.

Genombrottet: Khouma Babacar
Hade förvisso inte en jättelång period av framgång, men visade under hösten vilken enorm potential han besitter med en del snygga mål. Kom sedan tillbaka efter skada efter jul och hade ytterligare en vass period innan han blev skadad igen. En spelare att bygga framtiden på.

GENOA 7,5
Att Genoa missar Europa-spel berodde inte på att Gasperini och laget inte lyckades tillräckligt bra utan för att Preziosi och klubben inte skött sina betalningar i tid. Synd för Gasperini lyckades verkligen få ut maximalt av detta lag som verkligen presterade på topp.

Andrea Bertolacci var suverän på mitten, Diego Perotti och Iago Falque röjde stora framgångar i offensiven och De Maio, Izzo var duktiga längst bak. Grovjobbaren Tomas Rincon var viktig och nyförvärvet M’Baye Niang han göra stort avtryck under sin korta tid.

Bäst: Andrea Bertolacci
Var duktig under hösten, men det var efter jul som Bertolacci kom igång ordentligt. De sista månaderna av säsongerna var fyllda av lysande prestationer av den 24-årige mittfältaren. Nu vill Roma ha tillbaka honom.

Sämst: Facundo Roncaglia
Stod visserligen för en hel del energiska insatser i försvaret, men gjorde också alltför många horribla misstag under säsongen. Med spretig teknik och för stor iver var han alltid en risk bakåt.

Genombrottet: Iago Falque
Då Diego Perotti redan visat vad han kan en gång i tiden i Sevilla var Falques genomslagskraft mer överraskande. Den förre Juve-talangen gjorde hela tretton mål och var en positiv kraft på sin kant.

HELLAS VERONA 6

Det blev en något märkligt säsong för Verona där man i långa perioder hade svårt att upprepa fjolårets succé och där man flirtade med nedflyttningsplatserna samtidigt som Luca Toni vann skytteligan tillsammans med Mauro Icardi.

Bortsett från Tonis supersäsong hade Verona svårt att hitta flytet i spelet och få spelare kom upp i hög nivå. De omtalade värvningarna av Marquez och Saviola föll inte väl ut och försvaret agerade ofta förvirrat. Dock hade spelare som Tachtsidis, Juanito Gomez och Jacopo Sala positiva säsonger och även mindre omtalade nyförvärv som Obbadi och Ionita bidrog emellanåt med starka insatser.

Känslan är att Verona nu måste göra en bra transfersommar för att hitta tillbaka till spåret de hade som nykomlingar.

Bäst: Luca Toni
Vad ska man säga? Upprepade inte bara sin fantastiska första säsong i Verona utan toppade den med att vinna skytteligan. Vid 38 års ålder är det mer en anmärkningsvärt. Forever young.

Sämst: Javier Saviola
Det fanns förhoppningar att Saviola skulle kunna ersätta Iturbe och ge Toni det stöd han behövde längst fram. Nu klarade sig Toni alldeles lysande på egen hand, men Saviolas säsong blev ett litet fiasko. Fick sällan spela och när han väl gjorde det imponerade han sällan. Sett sina bästa dagar.

Genombrottet: Jacopo Sala
Den genombrottsstarke mittfältaren var alltid en frisk fläkt när han spelade. Duktig framspelare och är en komplett mittfältstyp. Nu har det börjat surrats om att större klubbar är ute efter honom.

INTER 5
Walter Mazzarri fick de spelare han ville ha, men fick ändå inte ordning på laget. Försvarsspelet var ofta undermåligt och offensiven var mestadels blek. Mazzarris tillkortakommanden varade fram till november då han till slut fick sparken.

Roberto Mancini återvände, men förväntningarna att han skulle vända på den blåsvarta skutan infriades aldrig. Det blev liksom inte speciellt mycket bättre. Försvaret var ett ständigt minfält redo att förgöra sig själva, Kovacic bänkades och vågade sedan aldrig mer, Shaqiri började vasst för att sedan ruttna bort på bänken, Podolski blev ett fiasko och ytterback-spelet var mer eller mindre ständigt en katastrof.

Det fanns sällan någon kontinuitet i insatserna. Hernanes briljerade ibland, Guarin blandade och gav och Brozovic likaså. Palacio var vass då och då, men påminde oss mest om att karriären är på nedåtgående och Medel blev aldrig riktigt den vitamin-injektion som det förutspåddes. Egentligen var det bara Icardi som visade någon sorts jämnhet då han lyckades hitta rätt med 22 fullträffar och då var även han svag i ett tiotal matcher.

Inter lämnade säsongen med fler frågor än svar och om en massa nyförvärv till sommaren är rätt väg till ny framgång återstår att se.

Bäst: Mauro Icardi
Icardi gjorde under säsongen en del rätt svaga matcher. Han gjorde även 22 mål. Killen är bara tjugotvå år. Det är läskigt hur bra han kan bli när han blir lite äldre och har en bättre omgivning omkring sig.

Sämst: Andrea Ranocchia
Det är svårt att välja mellan många spelare som hade en dålig säsong, men Ranocchia bjöd återigen på flertalet svaga insatser i backlinjen och verkar inte vara den ledare man hoppats att han skulle utvecklas till. Det har gått för många säsonger nu utan att han visat den form han hade i Bari och Genoa.

Genombrottet: Assane Gnoukouri
Det är fel att tala om något genombrott, men i brist på spelare som slog igenom så visade i alla fall ivorianen att han är en mittfältare att hålla ögonen på. Stark och taktisk skicklig.

JUVENTUS 9,5
Lyckades vinna sin fjärde raka ligatitel, vann italienska cupen och tog sig till Champions League-final. Mycket bättre än så kan man inte göra. Blev ett bättre lag under Massimiliano Allegri och det var många spelare som gjorde riktigt starka säsonger som t ex Marchisio, Bonucci och Tevez.

Morata gav anfallet mer farlighet och passerade Llorente som förstavalet efter ungefär en halv säsong. Pogba hade en lysande höst medan Vidal vaknade till på våren. Pirlo blandade bolltapp med genialitet och hans sorgliga avsked kan lura bakom hörnet.

Juventus gjorde en fantastisk säsong och nu kommer den svåra uppgiften att försöka upprepa det till nästa säsong.

Bäst: Carlos Tevez
Följde upp sin lysande debutsäsong för Juventus med en ännu bättre. Jobbar alltid stenhårt, gör massor av mål, går inte att ta bollen av, hittar fina passningar och skapar alltid oreda hos motståndarna. Vad mer kan man begära? Super-player.

Sämst: Fernando Llorente
Var inte direkt dålig, men alltför ofta var hans tröghet ett irritationsmoment. Passerades av Morata efter en halv säsong och kommer nu sannolikt rättmätigt att säljas till sommaren. Juventus behöver helt enkelt inte Llorente längre.

Genombrottet: Stefano Sturaro
Plockades in i vintras från Genoa och imponerade direkt med sin frenesi och stora kämpaglöd. Hans inställning påminner lite grann om Gennaro Gattusos. Kommer säkerligen nyttjas ännu mer nästa säsong av Allegri.

Lorenzo Medici
Inlägget har 3 kommentarer

Säsongsbetyg del 1

Atalanta 5,5

Det kändes som Atalanta inte kom någon vart. Några av de yngre spelarna tog inte det kliv man hade hoppats och mer rutinerade spelare som t ex German Denis och Luca Cigarini var inte lika bra som tidigare säsonger. Resultatet blev en bottenstrid och att Stefano Colantuono fick sparken. Edy Reja kom in och räddade kvar klubben i den högsta serien och nu krävs en tydligare plan för att försöka jaga Europa-platser till nästa säsong.

Bäst: Giuseppe Biava
Den erfarne försvarsklippan var en av de jämnaste och bästa Atalanta-spelarna under hela säsongen.

Sämst: German Denis
Missade massvis med gyllene målchanser och gjorde inte lika många mål som tidigare säsonger. För Atalanta var det mycket kännbart.

Genombrottet: Marco Sportiello
Atalanta sålde något överraskande Andrea Consigli till Sassuolo och slängde in egna produkten Sportiello i målet. 23-åringen gjorde ingen besviken och var en av seriens bästa målvakter.

Cagliari 5

“Zeman-projektet föll inte speciellt bra ut och Zola-injektionen uteblev. Zeman kom sedan tillbaka utan framgång och när sedan gamle Cagliari backen Gianluca Festa tog över hade mer eller mindre Serie A-tåget gått. Cagliaris spelartrupp innehöll tillräcklig med talang för att egentligen kunna hänga kvar i den högsta serien, men en blandning mellan naivitet, oflyt och oförmåga att vinna de rätta matcherna innebar att nye presidenten Tommaso Giulinie nu får börja om i Serie B.

Bäst: Albin Ekdal
Gav prov på några toppinsatser under hösten och var Cagliaris jämnaste spelare sett till hela säsongen. Svensken lär inte följa med klubben ner i Serie B utan kommer sannolikt nappa på något av de anbud han har. Lazio nästa?

Sämst: Andrea Cossu
Tidigare säsonger har vi njutit av Cossus pigga och kreativa fötter, men i år försvann de bland skador och svaga prestationer. Gjorde bara två mål och tre assist vilket var alldeles för lite med tanke på hans kvalitéer.

Genombrottet: Godfred Donsah
Visade upp sin dynamik och färdigheter likt en ny ung Michael Essien. Inte konstigt att klubbar som Roma och Juventus visat intresse för ghananen.

Cesena 5,5

Cesena lyckades aldrig klara sig kvar i Serie A och med tanke på den trupp man hade var det inte speciellt överraskande. Med en fantastisk publik i ryggen och med nye tränare Di Carlo gjorde man dock en bra avslutning på säsongen. Spelare som Defrel och Brienza hade mycket starka säsonger, men i slutändan var kvalitén på truppen för svag.

Bäst: Franco Brienza
Den 36-årige Brienza har haft en något brokig karriär där han bara stundtals fått ut allt av sin potential. Den här säsongen lyckades han plocka fram det bästa ur sin repertoar trots att åldern stigit. Var ofta Cesenas referenspunkt i offensiven och gjorde åtta mål.

Sämst: Ze Eduardo
Brassen fick en del chanser, men tog aldrig till vara på dem. För trög och intetsägande. Håller inte på den här nivån.

Genombrottet: Gregoire Defrel
Den snabbe och finurlige fransmannen fick ett litet genombrott med sina nio mål och sex assist. Nu jagar halva Serie A hans namnteckning. För bra för att följa med Cesena ner i Serie B.

Chievo 6,5

Lyckades återigen hänga kvar utan större problem trots klena förutsättningar. Rolando Maran gjorde ett bra jobb med att få laget att spela disciplinerat och taktiskt skickligt. Rutinerade Dainelli gjorde en stark säsong, Zukanovic var ett fynd, Paloschi gjorde sina mål och evigt unge Pelissier visade att han fortfarande håller i den högsta serien. De gula åsnorna flyger vidare.

Bäst: Ervin Zukanovic
Den bosniske vänsterbacken visade sig vara ett fynd med sin energi och offensiva villighet. Stod för två mål och två assist.

Sämst: Cristiano Biraghi
Den en gång talangfulle Inter-försvararen hade en tung säsong där han ofta var svag i det defensiva spelet. Har fortfarande chansen att utvecklas, men måste göra bättre ifrån sig om han ska kunna ta en plats i en startelva i Serie A.

Genombrottet: Ingen.

Empoli 7
Empolis säsong var ett smärre mirakel. Skicklige tränaren Maurizio Sarri fick laget att spela taktiskt smart samtidigt som man visade offensivt mod och i många av matcherna mot topplagen visade att man hängde med bra. Många spelare gjorde suveräna säsonger som t ex Valdifiori, Rugani, Vecino och Pucciarelli. Rutinerade Maccarones tio mål var viktiga och Saponaras comeback blev en stor succé. Frågan är hur man nu sadlar om efter Sarris avsked?

Bäst: Mirko Valdifiori
Den duktige mittfältaren fick något av ett sent genombrott i karriären den här säsongen. Hans fina fötter grävde ofta guld och stod för hela åtta assist. Följer med Sarri till Napoli?

Sämst: Francesco Tavano
Medan Maccarone gjorde tio mål gjorde en annan gamling än klart sämre säsong. Hänger inte riktigt med längre.

Genombrottet: Daniele Rugani
Den Juve-ägda mittbacken var strålande säsongen igenom och visade stor pondus trots sin unga ålder. Stark i luftrummet, men också duktig längs marken. Redo för ett Juve-äventyr.

***
Imorgon: Fiorentina, Genoa, Hellas Verona, Inter och Juventus.

Lorenzo Medici
0 kommentarer