Lorenzo Medicis Italienblogg

Inter bjöd på något nytt igår – en smak av hopp

Jag hade förberett Roberto Mancinis dödsbädd, suttit och skrivit en hel text om hur han är ansvarig för Inters misslyckande den här säsongen.

Men så hände returen i Copa Italia. Och även om jag står fast vid alla de många punkter jag tycker att Mancini misslyckats med, gav gårdagens match en ny smak.

En smak av hopp.

Jag fick helt enkelt spara texten och skjuta upp den till en annan gång och vill det sig väl för Inter och Mancini kommer den hamna i papperskorgen. Vi ska givetvis inte dra för stora växlar på att Inter lyckades hämta upp ett underläge 3-0 till 3-3 igår, då Juventus startade med i stort sett hela “B-laget” och en darrig Rugani.

Men ändå.

Det fanns många saker som gladde de blåsvarta supportrarna igår. Gårdagens lag som Mancini släppte loss hade lösare tyglar, gick bärsärkagång på kanterna och visade prov på vilja och lust.

Anfallstrion med Eder, Ljajic och Perisic var rörliga och finurliga. De utmanade och de använde sig av farten som vapen.

För mig är det en gåta varför Ljajic petats de senaste matcherna då han är en av få som skapa oreda med sin teknik. Han bör alltid vara en man för elvan.  Även om Ivan Perisic inte är så bra som reklamerat har han ändå kvalitéer som Inter mår bra av. Det såg vi igår. Han har inhandlats för ganska dyra pengar och ska nog in i startelvan permanent. Detsamma gäller för Kondogbia.

I brist på kreativa mittfältare är ändå Marcelo Brozovic den bästa lösningen man har. Visst, han är ojämn och ibland lite irriterande hetsig, men han har också skickliga fötter och kan skapa saker både på egen hand och för sina medspelare.

Igår var han en nyckelperson i segern. Han snuvade bollen av en sävlig Hernanes och satte dit det viktiga tidiga ledningsmålet och gjorde även 3-0 på straff. Däremellan var han kanske planens bästa spelare.

Jag hade velat helst velat sett en trygg playmaker på Inters mittfält, men han hade i så fall gärna fått flankeras av Brozovic. Även Medels kampinsats på mitten, Eders fina match och Juan Jesus försvarsinsats bör nämnas. Jag tycker även att Davide Santon gav bevis på att det är märkligt att inte fått spela mer.

I slutändan räckte inte Inters upphämtning till en final, utan bara till en hedersamt uttåg efter straffsparksläggning.

Men visst gav det lite hopp om att Mancini och Inter hittade någonting igår.

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Copa Medici Cup: ”Bonunbauer och Faraonen i topp”

10p Leonardo Bonucci (Juventus)
Det italienska derbyts stora spelare. Var lysande längst bak med sin spelförståelse, fina uppspel och brytsäkerhet. Som om det inte var nog dundrade han in 1-0-målet som den finaste strikern. Visade till och med upp ett fin teknisk aktion på offensiv planhalva som extranummer. ”Bonunbauer”.

9p Stephan El Shaarawy (Roma)
Gjorde först ett drömmål och satte sedan spiken i Empolis kista när han stormade fram och slog in en retur i mål. Hittat självförtroendet i sin nya omgivning och känns mer och mer som ett fynd för Roma.

8p Andrea Barzagli (Juventus)
Alltid så säker, alltid så stabil. Imponerade mot Inter där han vann sina dueller och stod rätt hela tiden. Bildar tryggt par med Bonucci.

7p Antonio Di Natale (Udinese)
Efter en säsong där Di Natale lyst med sin frånvaro visade han vägen mot Verona med två fina assists. Nu känns Serie A mer bekant igen.

6p Cristian Tello (Fiorentina)
Löpte sönder Napoli i den första halvleken och höll på att göra mål när hans fina avslut träffade kryssribban. Framstår mer och mer som ett mycket vasst nyförvärv.

5p Miralem Pjanic (Roma)
Den stora arkitekten i segern mot Empoli. Styrde och ställde med sin fina teknik och passningsskicklighet och dundrade in sin egen frisparksretur i mål.

4p Fernando (Sampdoria)
Gjorde det viktiga och förlösande 1-0-målet mot Frosinone och kokade ihop fina saker på mitten. Tog ansvaret när det behövdes som mest.

3p Keisuke Honda (Milan) Alex Sandro (Juventus) Borja Valero (Fiorentina)

2p Diego Perotti (Roma) Juraj Kucka (Milan) Luca Antonelli (Milan) Gregoire Defrel (Sassuolo)

1p Fabio Quagliarella (Sampdoria) Geoffrey Kondogbia (Inter) Joaquin Correa (Sampodria) Cristian Zapata (Milan) Matias Vecino (Fiorentina) Domenico Berardi (Sassuolo)

Minuspoäng:

-5p Danilo D´Ambrosio (Inter)
Bjussade på det första baklängesmålet när han nickrensade rakt i gapet på Bonucci. I övrigt klart medioker på sin kant. Ingen vidare kväll för italienaren.

-4p Mauricio (Lazio)
Orsakade en straff och var allmänt långsam, klumpig och bedrövlig. Med Mauricio i backlinjen kommer Lazio inte komma någonstans.

-3p Tim Matavz (Genoa)
Osynlig och meningslös mot Chievo. Pavoletti är saknad.

-2p Giampaolo Pazzini (Verona)
Missade en jättechans och drog på sig ett onödigt gult kort som innebär att han är avstängd till nästa match.

-1p Felipe Melo (Inter) Gary Medel (Inter) Luca Rigoni (Genoa) Lukasz  Skorupski (Empoli) Milan Bisevac (Lazio) Suso (Genoa)

Poängligan:
76p Higuain (Napoli)
62p Dybala (Juventus)
51p Insigne (Napoli)
36p Handanovic (Inter) Ilicic (Fiorentina)
30p Hamsik (Napoli)
29p Koulibaly (Napoli)
28p Salah (Roma) Barzagli (Roma)
25p Bonaventura (Milan)
24p Miranda (Inter) Kalinic (Fiorentina) Pjanic (Roma)
23p Bacca (Milan) Manolas (Roma) Pogba (Juventus)
22p Gervinho (Roma)
21p Borja Valero (Fiorentina) Gomez (Atalanta) Saponara (Empoli)
20p El Shaarawy (Roma) Maccarone (Empoli)
19p Eder (Inter) Donnarumma (Milan) Soriano (Sampdoria)
18p Bernardeschi (Fiorentina) Cuadrado (Juventus) Zielinski (Empoli)

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Supershow utan verkan

Den italienska måndagkvällen bjöd på rena rama propagandan för Serie A. En match som bjöd på sig själv så innerligt att man aldrig ville att den skulle ta slut. En match befriad av en massa av avblåsningar och fylld av fart, fläkt, teknik, chanser och spänning. Bättre skådespel har jag nog inte sett i den här säsongen.

Matchens ton sattes direkt. Marcos Alonso nickade in 1-0 omgående, men lika fort som spanjoren agerat hjälte blev han syndabock när hans misslyckade rensning hamnade rakt hos Higuain som aldrig tvekade, utan sköt in 1-1.

Därefter var det Fiorentina som tog hand om taktpinnen och det var de som agerade mest målmedvetet i offensiv riktning. Jag tror inte att Napoli sett sig så underlägsna när det gäller bollinnehav under hela säsongen. Det var inte helt lätt att säga om det var Violas kraft eller om Napolis misstänksamma form var den största anledningen, men jag gissar att det var det förstnämnda.

Sousa som för kvällen något överraskande petat både Ilicic och Bernardeschi såg sina taktiska manövrar falla väl ut. Mittfälts-trion Borja, Vecino och Badelj imponerade och Cristian Tello var en ostoppbar furie på sin kant, ungefär som om han dopat sig med stora doser av Alexis och Cristiano tidigare under dagen.

Fiorentina vaskade även fram chanser som höll på att bli mål. Först dundrade Kalinic bollen i ribban och därefter var det Tellos tur att gå samma öde till mötes.

Napoli klarade sig undan med blotta förskräckelsen.

Efter en dryg timme hände dock något. Callejon blev fri, missade (han missar alltid just frilägen) och bollen hamnade hos Higuain som fick ett jätteläge att kvittera. Men dubbla mirakel från Tatarusanu gjorde att matchen målmässigt var oförändrad. Däremot skulle den komma att bli spelmässigt förändrad.

Napoli fick mer att säga till och började plötsligt vara lika sannolika vinnare i matchen som sina motståndare. Men även om deras spel förbättrades rejält under den sista halvtimmen tjänade den bara till att rättfärdiga en poäng man tidigare inte var värdiga.

Det blev en supershow utan verkan.

För när så strålkastarna väl slocknat på Stadio Artemio Franchi var det Juventus, Roma och den italienska fotbollens skyltfönster som var den stora vinnarna.

Inte dess kreatörer.

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Juventus tar kommandot

Gissa vad? Roberto Mancini hade ändrat i laguppställningen. Till det italienska derbyt var det 3-5-2 som gällde och han valde även att återigen plocka bort de mest kreativa spelarna.

Istället blev det ett mittfält med gnuggare och en offensiv innehållandes en övergiven Icardi och en Palacio som sett sina bästa dagar. Det kändes som om Mancini gick in helt och hållet för en poäng, att han försökte vinna mittfältet och täta till centralt. Givetvis misslyckades det.

Juventus tog ganska fort tag i taktpinnen och släppte den aldrig. Hernanes dundrade ett skott i ribban och de svartvita småchanserna var betydligt fler än det blåsvarta.

När sedan D´Ambrosio bjussade på framspelningen till Leonardo Bonucci gjorde mittbacken inget misstag utan dundrande matchens första mål. Där och då kändes det som om matchen inte hade någon återvändo. Att Juventus hade kopplat ett oåterkalleligt grepp om matchen.

Man stängde ytor, behärskade sina motståndare och skapade mer framåt. Morata stängde sedan matchen helt när han satte en straff han själv fixat.

Juventus har nu tagit kommandot i Serie A igen. Man avverkade ett italienskt derbyt utan problem och sätter nu stor press på Napoli som måste ta tre poäng mot Fiorentina ikväll. Det gör man inte hur som helst.

Att det på nytt doftar scudetto om Juventus har många orsaker. Dybalas briljans är en stor sådan. Men framför allt är det Bonuccis och Barzaglis försvarsspel som har lett vägen och satt Juventus på kurs mot sin femte raka titel. De är ryggraden Juventus så tryggt vilar på.

Inter då? Tredjeplatsen börjar försvinna framför ögonen på dem. Den som de skulle ro hem till varje pris. Övertron på Mancini ser ut att sätta kniven i ryggen på ett Inter som varit skadeskjutet ända sedan Mourinho lämnade.  Risken är nu stor att man kommer få ett stort ekonomiskt bakslag vid en missad C.L-plats och att Erick Thohir måste sälja eller hitta nya partners.

Det italienska derbyt visade inte bara på en stor sportslig skillnad mellan klubbarna utan även hur de sköts utanför planen.

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Dags att akta sig för Roma

Först kom skiftet. Sedan kom flytet och fler segrar. I och med det kom större självförtroende och ännu fler segrar.

Det är dags att akta sig för Roma.

Med Spalletti som tränare har Roma vunnit sex raka ligamatcher och är inte bara med och slåss om en tredjeplats utan har också förvandlat vad som var ett kittlande tankeexperiment till något som kan liknas till verklighet.

Att de faktiskt inte är borta i striden om en scudetto.

Och tänk om Juventus tappar poäng i kväll mot Inter? Tänk om Fiorentina och Napoli spelar oavgjort imorgon? Då är man bara fem eller sex poäng efter en serieledning.

Det skulle gå att göra samma tes för t ex Fiorentina (inte minst om de vinner över Napoli), men känslan är att Viola inte är i samma stim som Roma, att de inte kommer kunna trycka på samma gaspedal som de rödgula.

Roma har hittat ett momentum och har inte för avsikt att släppa det.

Igår drog Stephan El Shaarawy till med ett sådant där drömmål han gjorde i sin succésäsong i Milan och hans andra mål för kvällen var signifikativt för en spelare i form. Efter en fin framspelning till Salah stannade han inte upp, utan stormade istället fram mot mål. Returen damp såklart ner vid hans fötter. Målet betydde spiken i kistan för Empoli. Däremellan hade kvällens finaste arkitekt, Miralem Pjanic, dundrat in sin egen frisparks-retur.

Spallettis Roma fungerar bra just nu. Försvarsspelet är förbättrat. Salah och El Shaarawy turas om att vara riktigt giftiga och Perotti har varit mycket bra som falsk nia.

Nästa vecka möter man Fiorentina och den 19 mars möter man Inter. Det är nyckelmatcher för att kunna lägga vantarna på tredjeplatsen. Och vem vet, då kanske de kan drömma om mer än så.

Det är dags att akta sig för Roma.

***

Några som kanske inte älskade att Roma vann, var Milan. Då de själva är mitt uppe i en rätt fin form försöker de samla så många poäng så att de åter kan drömma om en tredjeplats som länge sett förlorad ut. En tredjeplats där Roma är en huvudkonkurrenterna.

Det kan bli svårt att nå dit då det är så pass många lag som slåss om saken, men segern över Torino betydde fjorton poäng av arton möjliga och ingen förlust på de nio senaste matcherna. Det är statistik att luta sig mot.

Den stora skillnaden är försvarsspelet. Under en kväll mot Torino när Bacca och Niang inte var i bästa slag agerade backlinjen säkert och mittfältet slet hårt för att hjälpa dem.

Zapata var riktigt bra för andra matchen i rad, Donnarumma är på riktigt, Antonelli och Abate agerar stabilt, Kucka är en slitvarg och Honda verkar vara en återfunnen spelare.

Man lyckades repetera samma typ av koncentration och hårda jobb som mot Napoli. I längden kommer det krävas mer från offensiven, men att få ordning på försvarsspelet som man gjort är nog att börja i rätt ände så att säga.

Kanske är det dags att börja ta Milan på allvar.

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Snart står Lazio övergivna i Europa-spelet

Och snart kan Lazio stå där ensamma.

Ensamma kvar i Europa-spelet, övergivna av de andra italienska klubbarna. Vi vet säkert att Fiorentina och Napoli inte kommer göra dem sällskap, Roma lär heller inte göra det och risken är stor att Bayern slår ut Juventus om drygt två veckor.

Det är naturligtvis ett dåligt resultat för italiensk fotboll och den senaste hetsen kring att komma ikapp England på UEFA-rankingen kommer troligen lugna sig en hel del inom kort.

Egentligen var det inte så överraskande. De italienska lagen fick en lottning från helvetet, inte minst Roma och Juventus.

Napoli var bättre än Villarreal igår, hade spelet, skapade chanser, men fick inte in mer än ett mål. I slutändan är det ju någonstans det som det handlar om. Att göra mål. Napoli har för tillfället förtvivlat svårt med det.

Fiorentina spelade jämnt med Tottenham rätt länge, men när Spurs satte 2-0 gick luften ur Viola. Det fanns liksom ingen växel till att lägga in och där visades den stora skillnaden mellan lagen. Tottenham har kommit längre i sin utveckling med Pocchettino och var helt enkelt det bättre laget sett över två matcher.

Detta lämnade Lazio kvar som enda italienska lag att ta sig vidare till åttondelsfinal i Europa League. Den sammanlagda segern med 4-2 kändes sällan i fara och gårdagens match gav en positiv mersmak efter fina insatser av bland annat Biglia, Milinkovic, Parolo, Radu, Felipe Anderson och inhopparna Candreva och Klose.

Eftersom Lazio inte har mycket att kriga för i ligan var avancemanget viktigt för dem då de nu har något kämpa för, något att sikta mot.

Det är de tyvärr ganska ensamma om.

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Copa Medici Cup: ”Skruva den som Salah och superskuggan Zapata”

Omgång: 26

10p Mohamed Salah (Roma)
Löpte loss och placerade in det tredje målet och gjorde sedan ett Houdini mål när han skruvade in en boll från kortlinjen.

Rena rama trollkonsterna.

9p Cristian Zapata (Milan)
Fullständigt lysande när han plockade bort en viss argentinare mot Napoli. Var en skugga Higuain aldrig kunde bli av med. Tänk om Zapata kunde spela så här bra oftare.

8p Domenico Berardi (Sassuolo)
Dundrade in ett laserskott till mål och spelade sedan fram till Defrels andra mål. Har inte gett upp en EM-plats.

7p Artur Ionita (Verona)
Gjorde ett stort jobb på mitten och slog till med ett makalöst mål vilket beseglade Veronas seger över Chievo. Derbyhjälte.

6p Amadou Diawara (Bologna)
Imponerade å det väldiga på mitten framför ögonen på det lag som visat stort intresse för honom. Kan man tänka att Juventus värvar honom till sommaren?

5p Gregoire Defrel (Sassuolo)
Efter en lång tid av måltorka slog fransmannen till med två fint inprickade mål mot Empoli. Form på väg upp?

4p Jonathan Biabiany (Inter)
Var Inters vassaste spelare mot Sampdoria med sin enorma speed. Gav Samp-försvaret huvudvärk.

3p Ignazio Abate (Milan) Godfred Donsah (Bologna) Mati Fernandez (Fiorentina)
2p Luca Antonelli (Milan) Christian Tello (Fiorentina) Giacomo Bonaventura (Milan) Edin Dzeko (Roma)
1p Felipe Melo (Inter) Alex (Milan) Radja Nainggolan (Roma) Miranda (Inter) Miralem Pjanic (Roma) Alessio Cerci (Genoa)  

Minuspoäng:

-5p Aljaz Struna (Palermo)
Klumpig, ovårdad och sorglig med boll. Kanske inte jättekonstigt att Roma kan göra fem mål med Struna som motståndare. Håller inte Serie A-klass.

-4p Andrea Ranocchia (Sampdoria)
Trög och långsam i vändningarna och blev bortgjord flera gånger. Flytten till Sampdoria har knappast gjort livet lättare för Ranocchia.

-3p Nicholas Spolli (Chievo)
Orsakade en straff, hade svårt med Pazzini och blev utvisad. Ingen vidare afton för Spolli.

-2p Maxi Lopez (Torino)
Missade den straff som sannolikt skulle ha gett Torino tre poäng mot Carpi. Inte bra.

-1p Duvan Zapata (Udinese) Antonio Di Natale (Udinese) Giancarlo Gonzalez (Palermo) Valter Birsa (Chievo) Gonzalo Higuain (Napoli) Mattia Cassani (Samporia)

Poängligan:

76p Higuain (Napoli)
62p Dybala (Juventus)
51p Insigne (Napoli)
36p Handanovic (Inter) Ilicic (Fiorentina)
30p Hamsik (Napoli)
29p Koulibaly (Napoli)
28p Salah (Roma)
25p Bonaventura (Milan)
24p Miranda (Inter) Kalinic (Fiorentina)
23p Bacca (Milan) Pogba (Juventus) Manolas (Roma)








Lorenzo Medici
0 kommentarer

Juventus två ansikten

När domare Martin Atkinson blåste för full tid var det svårt att inte kippa efter andan. Som om man färdats i en torktumlare i 93 minuter. Resan som Juventus och Bayern München gav oss var i det häftigaste laget. Det var också en match som förändrades under dess gång och framför allt var det Juventus som bjöd på två olika olika ansikten.

Juventus började matchen med en tydlig taktisk matchplan. Ligga tätt, vara disciplinerade och kontra via snabba omställningar när chanser gavs. Detta innebar restriktioner i offensiven och att man överlät allt bollinnehav till Bayern.

Det finns säkert många som anser att den ganska typiska italienska taktiken var Juventus största chans att rå på ett så pass starkt lag som tyskarna är, men det innebar också att Guardiolas mannar fick diktera villkoren. Och då Bayern är så pass trygga i sitt spel, är så pass rörliga och så väldigt skickliga hade de inga problem att omsätta ägandet av boll till chanser och mål.

Och till skillnad från italienska lag förändrar inte Bayern sitt spel bara för att man gjort ett mål på bortaplan. Så medan Juventus var kvar i sin ursprungs-taktik efter det att Thomas Muller placerat in 0-1 fortsatte Bayern bara att äga boll och spela sitt spel.

När Arjen Robben sedan dansat runt Juventus försvar och piskat dit tvåan på typiskt Robben-sätt kändes det kört för de svartvita. 0-2 på hemmaplan. En avgrund väntade.

Men så hände något. Juventus hade plötsligt inget att förlora, ingen nolla att bevaka och började sakteliga släppa på de taktiska principerna. De började chansa mer och pressa hårdare. När de sedan utnyttjade Bayerns enda egentliga akilleshäl i unge Kimmich satte Dybala kyligt in reduceringen via en fin pass av Mandzukic.

Kanske hade Juventus överdrivit sin respekt för Bayern en aning. Kanske hade det varit bättre att vara lite modigare, tro mer på sin offensiva krafter och att sätta deras backlinje under större press tidigare. För när de väl gjorde det hände det saker.

Med publiken i ryggen började Mandzukics adrenalin spruta, Pogbas eleganta ben fräsa och Cuadrados hastighet att öka. Dessutom gav inte bara inhoppande Morata och Sturaro laget en injektion utan även ett kvitteringsmål. Spanjorens perfekta nick hittade in till en framstörtande kanonkula i Sturaro som hittade rätt.

2-2. En comeback som ändå visade att Juventus faktiskt kan mäta sig med de stora elefanterna, ett kryss som ändå inger ett litet, litet hopp inför en returen i München. Men det krävdes att Juventus ändrade ansikte, började spela med större hjärta och mindre hjärna för att de skulle kunna komma tillbaka.

Ibland är det just det som är den bästa taktiken av dem alla.





Lorenzo Medici
0 kommentarer

Missad guldchans för Napoli

Då Juventus inte lyckades dyrka upp Bologna i fredags öppnade det upp för Napoli att gå om i tabellen. Ett Napoli som skulle ställas mot ett Milan som sällan imponerat under säsongen.

Men igår gjorde man det.

Även om Napoli inte riktigt var så vassa som man kan vara, handlade poängtappet minst lika mycket om Milans enormt fina försvarsinsats.

Mihajlovic valde rätt när han prioriterade Zapata framför Romagnoli. Colombianen var bäst på plan när han plockade bort Higuain med följsamhet och brytsäkerhet. Zapata har varit den senaste tiden varit mycket utskälld (med viss rätta), men visade igår att han kan vara en riktigt bra försvarare.

Han var som en skugga Higuain inte kunde bli av med.

Men det var hela försvarsspelet som fungerade. Mittfältet hjälpte hemåt, Alex var en god kompanjon till Zapata, på högerkanten var Abate lysande och till vänster var Antonelli bra.

Milans offensiv bestod visserligen mest av någon Niang-rusch och ett inprickat mål av Bonaventura via en missriktad nick av Koulibaly, men då man är vad man är och mötte Serie A:s kanske bästa anfall var utförandet troligen så perfekt det bara kunde.

Napoli gjorde absolut ingen dålig match, man var säkra bakåt, försökte hitta vägar framåt och hade väldigt mycket boll. Men igår saknades den vanliga rätta skärpan och då man mötte ett så pass koncentrerat Milan blev resultatet en missad guldchans.

Frågan är hur många fler de får.

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Is this the end?

Var det så här det skulle sluta? En fotbollskung som abdikerar missnöjd? En Francesco Totti som och som befinner sig mer på läktaren än på planen?

“Er Pupone” gick ju ut i media och beklagade över att sitta så mycket på bänken och pratade om bristande respekt. Spalletti svarade med att inte ta ut honom till matchen mot Palermo. Roma-supportrarna hade inga svårigheter med vart de skulle lägga sina sympatier och hyllade sin hjälte innan matchen och buade ut Spalletti.

Det är klart att Totti är kung och förblir en sådan i fansen ögon. Har man varit en av världens bästa spelare, vunnit scudetton och tackat nej till anbud från andra stora klubbar på grund av sin stora kärlek till klubben är man en evig hjälte.

Rätt så.

Men Luciano Spalletti har också rätt när han säger att övriga laget förtjänar respekt. Och det Totti gjorde omedvetet var att ställa sig högre än klubben. Däremot borde kanske Spalletti skött det hela intern istället för att peta honom inför öppen ridå.

Det är heller inte så enkelt att låta Totti spela på grund av gamla meriter. Kanske måste man inse när en karriär är på väg att gå mot sitt slut. I de matcher Totti spelade under hösten imponerande han inte och jag har svårt att se att han skulle gå före El Shaarawy, Salah eller Perotti idag.

Men visst hade man hoppats att han skulle få ett värdigt slut och inte ett där han tjafsar med klubben han svurit evigt liv med.

Det har han förtjänat.

5-0. Fem raka ligasegrar. En imponerande förlust mot Real Madrid. Dzeko som gjort tre mål på de två senaste ligamatcherna. Strootman är tillbaka. En tredjeplats inom räckhåll.

Det går bra nu, Roma. Även utan Totti.

Någonstans säger det också någonting.

***

Edin Dzeko gjorde två fina mål igår. Innan dess hade han stått för årets miss. Så talar en äkta artist. Roligare att göra svåra mål tydligen.

***

Mo Salah gjorde ett sådant där mål man alltid tävlade om som liten fotbollsgrabb. Skruva in den från kortlinjen.

Ett Houdini-mål av den egyptiske trollkarlen.

***

Roma är åtta poäng efter. Tänk om? Nej. Men tänk….

***

Palermo var värdelösa mot Roma. Vad ska President Zamparini göra nu? Sparka Iachini för sjuttiofemte gången? Hitta en ny licenslös tränare någonstans i Sydamerika? Vad gör förresten Ballardini nuförtiden?

Som man bäddar får man ligga.

***

Fiorentina försvarade sin tredjeplats med en 2-3-seger borta mot Atalanta. Mati Fernandez tog revansch och Tello gjorde sitt första ligamål i Serie A. Grejen är inte bara den att man är två poäng före Roma och fyra före Inter.


Man är faktiskt bara sex poäng efter Juventus.

***

Domenico Berardis
laserskott var bland det snyggaste målen jag sett på länge. 700 kilometer i timmen. Han har inte gett upp den där EM-platsen riktigt ännu.


Gott för Sassuolo att Defrel vaknat till liv också.

***
Genoa vände och vann mot Udinese. Perin var syndabock och hjälte. Cerci var bäst på plan och Di Natale missade en straff. Serie A har sina outgrundliga vägar ibland.

***
Ikväll är det Napoli-Milan och imorgon är det Juve-Bayern. Fina dagar. Copa Medici Cup skjuts därför upp till torsdag.

***
Förresten tror jag att det ordnar upp sig med Totti och Roma. Det måste bara bli så.

Så här skrev jag för sju år sedan.

Egentligen är det förargligt att folk inte förstår hur bra Francesco Totti har varit och vilken stor spelare han fortfarande är. Fråga en Dressman-klädd och rakvatten-luktande trettiofemårig studionisse och han kommer säkert rycka lite på axlarna och nämna spottloskor, underprestation och filmningar. Fråga en av mina fritidskids och hen kommer säkert knappt ens veta vem han är. De flesta i Sverige ser honom som rätt misslyckad bara för att han inte synts tillräckligt i Champions League, inte varit med i tillräckligt många skoreklam-trailers eller på framsidan av Playstation-omslagen.

Totti har valt sin väg. Han har valt sitt hjärtas väg. Det är tillräckligt stort i sig i en rätt bandiera-urholkad fotbollsvärld. För mig är han väldigt lyckad. För mig är han en väldigt stor fotbollsspelare. För mig sover han i samma säng som Roberto Baggio och Gianni Rivera. “


Det står jag fast vid.





Lorenzo Medici
0 kommentarer