Lorenzo Medicis Italienblogg

Omgångens lag – 2014/15- 8^ Giornata

28 oktober 2014 10.40, Lorenzo Medici

Omgång 8:

Empoli-Cagliari 0-4
0-1 Sau 0-2 Avelar 0-3 Avelar (str) 0-4 Ekdal
Parma-Sassuolo 1-3
0-1 Floccari 0-2 Acerbi 0-3 Taider 1-3 Cassano
Sampdoria-Roma 0-0
Cesena-Inter 0-1
0-1 Icardi (str)
Chievo-Genoa 1-2
1-0 Zukanovic 1-1 Matri 1-2 Pinilla
Juventus-Palermo 2-0
1-0 Vidal 2-0 Llorente
Lazio-Torino 2-1
1-0 Biglia 1-1 Farnerud 2-1 Klose
Udinese-Atalanta 2-0
1-0 Di Natale 2-0 Thereau
Napoli-Verona 6-2
0-1 Hallfredsson 1-1 Hamsik 2-1 Hamsik 2-2 Lopez 3-2 Higuain 4-2 Callejon 5-2 Higuain 6-2 Higuain (str)
Milan-Fiorentina 1-1
1-o De Jong 1-1 Ilicic

Omgångens lag:

Sergio Romero (Sampdoria) (1)
Gjorde bland annat en kanonräddning på Florenzis nick i slutet av matchen vilket räddade en poäng till Sampdoria. Given etta nu?

Danilo Avelar (Cagliari) (1)
Skruvade först in elegant frispark och gjorde sedan sitt andra mål för dagen på straff. Säker i defensiven och modig i offensiven. Fått ett lyft under Zeman.

Stefan De Vrij (Lazio) (1)
Säker och stabil mot Torino. Börjar acklimatisera sig till det italienska spelet. För Lazios del är det mer än värdefullt.

Ignazio Abate (Milan) (1)
En av de bättre mot Fiorentina. Gör inga misstag längre och spelar enkelt. Stark höst.

Allan (Udinese) (1)
Kompromislös och hårt jobbande mittfältare. Mot Atalanta bossade han på mitten.

Saphir Taider (Sassuolo) (1)
Löpte mycket, var alltid i centrum av spelet och gjorde ett drömmål mot Parma. Hittat rätt i Sassuolo.

Lucas Biglia (Lazio) (1) 
Var dels frisparksmålskytt, men framför allt var han enormt viktig för Lazio med sitt bollvinnande och kloka mittfältsspel. Oerhört förbättrad från ifjol.

Marek Hamsik (Napoli) (1)
Gjorde två mål på karaktäristiskt vis. Såg äntligen så där bra ut som för ett år sedan.

Antonio Di Natale (Udinese) (2)
Öppnade målskyttet med ett underbart skott. Di Natale är Udinese.

Gonzalo Higuain (Napoli) (1)
Stod på noll ligamål innan matchen mot Verona då han plötsligt fick allt att stämma och hittade rätt tre gånger om. Visade stor klass i avsluten. Lossnar det nu?

Marco Sau (Cagliari) (1)
Giftig som attan mot Empoli. Gjorde ett fint mål och var allmänt ett ständigt orosmoment.

Omgångens sämsta:

1. Parma
Bjöd på ytterligare ett bottenapp mot Sassuolo. Försvaret är under all kritik och Cassano är för ensam framåt. Biabiany saknas och Parmas transfersommar var en katastrof vilket lett till den svaga säsongsinledningen. Just nu finns det inte mycket som tyder på att Parma ska kunna rycka upp sig. Det finns all anledning att vara orolig för detta Parma.

2. Juan Cuadrado (Fiorentina)
Bjöd på en orgie i misslyckade aktioner och okoncentrerade passningar mot Milan. Lyckades egentligen inte med någonting. Om Fiorentina vill vara ett topplag måste Cuadrado vara på topp. Har inte riktigt varit sig lik efter en sommar med Barca-rykten hängandes över sig.

3. Mattia De Sciglio (Milan)
Vad har hänt med De Sciglio? Vart har den unga frejdiga ytterbacken med den stora framtiden tagit vägen? Mot Fiorentina var han på nytt osäker och slarvig. Dessutom var det hans misslyckade passning som ledde till baklängesmålet.

Skytteligan:
7 mål: Jose Callejon (Napoli) 6 mål: Carlos Tevez (Juventus) Keisuke Honda (Milan) 5 mål: Filip Djordjevic (Lazio) Antonio Cassano (Parma) Antonio Di Natale (Udinese)

Napoli var ett av undantagen i en medioker omgång

27 oktober 2014 09.30, Lorenzo Medici

Det var en spelmässigt medioker omgång. I sanningens namn har det varit det en relativt medioker höst.

Förutom att Juventus och Roma stundtals har spelat riktigt bra fotboll har kvalitén inte varit särskilt hög. Lag som Inter, Milan, Fiorentina och Napoli har letat efter sitt spel utan att riktigt hitta det.

Kvalitén på trupperna känns över lag lägre än vanligt, men pressen på att vinna är lika hög som tidigare. Det skapar sämre matcher.

I den åttonde omgången skulle dessutom Juventus och Roma studsa tillbaka efter Champions League-fiaskon, vilket säkerligen påverkade deras insatser en aning.

Roma hade relativt svårt mot ett defensivt Sampdoria på ett knepigt underlag. Spektaklet uteblev. Juventus gjorde vad de behövde mot Palermo, men inte mycket mer.

Den match som kanske symboliserade omgångens låga nivå var ändå Milan-Fiorentina. Precis som veckan innan när Inter mötte Napoli i en kvällsmatch var förväntningarna från min sida relativt höga. Men precis som då blev det en spelmässig besvikelse.

Det var två lag som slog ofantligt många felpassningar och där målchanserna uteblev.

Milan har egentligen inget större grundspel att luta sig emot och Montolivos flinka fötter saknas mycket på mittfältet. Menez var inte lika bra som tidigare och De Sciglio är ett spöke på sin ytterbacksplats.

Fiorentina är en skugga av sitt forna jag. Borja Valero glider inte fram som han brukar och Cuadrado var usel igår.

Det enda positiva från igår var väl De Jongs hårda slit och Abates fortsatta fina form. I Fiorentina var väl Josip Ilicics inhopp ett ljus i mörkret. Men vad är oddsen på att han ska följa upp den insatsen med fler liknande?

Likväl var både Inzaghi och Montella nöjda efteråt. Det borde de inte vara. Men de vill väl skydda sina jobb och inte släcka supportrarnas hopp.

Men okej, det fanns ett par undantag i helgens omgång.

Vi kunde t ex se ett stabilt Udinese vinna efter bland annat ett vackert mål av Di Natale. Och även om inramningen kring Udineses hemmamatcher inte är de bästa så är Stramaccionis comeback ett av de mer spännande inslagen i årets Serie A.

Lazio kanske inte flirtar med finlirets vackra toner, men har radat upp segrar och ser stabila ut. De Vrij har börjat lära sig den italienska fotbollen och Lucas Biglia är en oerhört förbättrad spelare från ifjol.

Zemans Cagliari bjöd på lite fotbollstivoli under lördagen och är seriens bästa lag om en match bara skulle bestå av den första halvleken.

Saphir Taiders lycka var kanske ändå att han fick återvända till Serie A och till en klubb som passar hans nivå och där han får starta. Förnämlig insats från hans sida mot Parma.

Alexander Farnerud var tillbaka och gjorde mål på en gång.

Men det som kanske framstår som det mest spännande från helgen var ändå Napoli. Det kändes lite som om gårdagens seger över Verona med 6-2 kan ha varit början på en nystart.

Marek Hamsik och Gonzalo Higuain hittade äntligen tillbaka till målskyttet och den fina form de hade för ett år sedan. Om de kan fortsätta på detta vis har Napoli oerhört mycket vunnet.

Trots sina brister har ändå Benitez hållt huvudet kallt när det blåst hårt och jämfört med Milan, Inter, Fiorentina och Lazio så pratar Napoli inte om någon tredjeplats. De pratar fortfarande om att de kan vinna scudetton. Det gör de rätt i.

För är det något lag som faktiskt kan utmana Juventus och Roma om scudetton så är det Napoli. De har en så pass hög högstanivå att de faktiskt skulle kunna komma ikapp. Men då krävs det att gårdagens match bara är början på en ny trend som måste hålla i sig. Det vet vi ännu inte. Men de närmsta två matcherna kommer säkert ge en del svar på det.

För på lördag kommer Roma på besök till San Paolo. Där har vi en värdemätare om något. Tills dess kan jag konstatera att i en relativt blek åttonde omgång var Napolis lyft det mest intressanta.

Mazzarri och Benitez går på glödande kol

24 oktober 2014 11.18, Lorenzo Medici

Att Massimo Moratti lämnar posten som hederspresident förändrar inte mycket i praktiken. Men ändå är det ett tecken på att Inter inte mår speciellt bra just nu.

Ännu vet vi inte riktigt anledningen till Morattis avsked, men italiensk media spekulerar i några saker som kan ha fått honom att ta sitt beslut.

1. Moratti ska inte ha gillat att den nya VD:n Michael Bolingbroke gick ut offentligt och sa att ekonomin under den förra ledningen var en katastrof.  Moratti ska tidigare ha bett om att hålla detta internt.

Det märkliga med detta är väl att Erick Thohir och hans gäng fick tillgång till alla bokslut och uppgifter under flera månader innan de bestämde sig för att kliva in som nya majoritetsägare i klubben.

2. Moratti sägs inte heller ha gillat hur den nya ledningen ska ha behandlat de gamla ikonerna som Cambiasso, Cordoba, Milito, Samuel och Zanetti.

Det ligger väl något i det, men samtidigt skulle det också synliggöra Morattis starka och svaga sidor på samma gång. Moratti har alltid varit av det nostalgiska slaget vilket på många sätt har något vacker över sig, men också något som försvårat saker för honom.

Många gånger skulle han behövt kapa banden till spelare eller sportdirektörer långt tidigare.

3. Det sägs även att Moratti ska ha tyckt att man skulle väntat med att förlänga tränare Walter Mazzarris kontrakt, medan Thohir istället valde att förlänga kontraktet till 2016.

Om det stämmer kan man ju redan nu känna att Moratti hade en poäng. Något som säkert Thohir inser nu.

Att Moratti någon gång skulle lämna sin post var väl oundvikligt och någon gång måste den nya ledningen ta fullt ansvar utan att lyssna på den förre presidenten. Men all denna cirkus kommer relativt olägligt för Inter.

Spelet imponerar inte, supportrarna är irriterade på Walter Mazzarri och laget och om det nu börjar visa sig finnas sprickor och oklarheter i ledningen ökar osäkerheten kring klubben ännu mer.

Ska man kapa banden med det gamla så är det viktigt att det nya känns förtroendeingivande och förhoppningsfullt. Så känns det inte riktigt just nu.

Nu känns det som om harmonin uteblivit och att framtiden känns oviss.

Inte blev det bättre av att man gjorde en sömnig insats mot St Etienne igår. Protesterna mot Mazzarri och laget ökar från fansen och frågan är hur länge den Toscana-födde tränaren får eller orkar vara kvar.

Det går liksom inte att luta sig mot att man tog en viktig poäng eller att man hämtar upp underlägen om inte spelet fungerar. För det gör det inte för Inter och frågan är om det någonsin har gjort det under Mazzarri.

Kanske är problemet så enkelt som om att den gode Mazzarri inte lyckas få ut det bästa av laget.

Och kanske var det som Massimo Moratti anade i somras.

Det är inte bara Mazzarri som är under press. Även Rafa Benitez har det tufft just nu.

Det kändes som om jag var rätt ute i min analys av både Inters och Napolis insatser i söndags. Två lag som inte är i form. Gårdagens Europa League-matcher visade tydligt att så är fallet.

Medan Inter fick med sig en zombie-poäng mot St Etienne förlorade Napoli mot Young Boys med 2-0. Efteråt ska några Napoli-supportrar lackat ur och föröskt attackera spelarbussen.

Tålamodet är slut. Benitez är inte speciellt svår att börja irritera sig på. Den tafatta match-coachningen. Kroppsspråket. Bristande självkritik. De ständiga valet av att ställa över spelare.

Irritationen är redan igång. Frågan är hur långt den kommer gå. Walter Mazzarri och Rafa Benitez går på glödande kol just nu.

Frågan är hur länge det dröjer innan det exploderar till en eldsvåda.

All hail the super-powers

23 oktober 2014 10.13, Lorenzo Medici

Juventus åkte till Aten och stötte på en overkligt bra målvakt i Roberto Jimenez. De hade tillräckligt med chanser för att få med sig en poäng hem till Turin. Men så blev det inte och förlusten mot Olympiakos kan komma att bli fatal.

Juventus slarvade bort en hel halvlek där man kändes impotenta och inte alls lika aggressiva som för någon månad sedan.

Andrea Pirlo slog bort boll efter boll (en av gångerna ledde det till baklängesmålet) och såg inte ut att vara i matchform. Men det kan lika gärna vara, som jag skrev i söndags, att han är på väg ner i karriären.

Där har Juventus ett delikat problem. Har man modet och klokheten att bänka honom om han visar sig inte vara tillräckligt bra?

Det känns nästan bisarrt att det var just Allegri som skickade iväg honom av de anledningar som nu tre år senare besannas och som han får ta del av. Som någon sorts karma.

Nu fanns det fler spelare som inte kom upp i normal nivå som t ex Vidal, Tevez och Pogba.

Däremot såg Alvaro Morata vass ut. Han kan göra allt det som Llorente kan göra, men kan också skapa farligheter på egen hand som hans spanska kollega inte kan. För min del borde Morata starta jämnt.

Igår brände han en del bra chanser vilket naturligtvis hamnar på hans minuskonto. Men delvis är det Allegris fel. Jag tycker att han borde spelat Morata tidigare och mer. Hade han gjort det hade hans säkerligen haft en annan matchrytm i kroppen vid avslutningslägena.

Juventus måste nu helt enkelt vinna mot Olympiakos i returen.

De italienska lagens äventyr i Champions League börjar bli oroväckande likt fjolårets turnering. Ett Juventus som har svårt att göra mål när man behöver och ett Roma som kan komma att falla i sista omgången i en tuff grupp precis som Napoli gjorde ifjol.

Romas och Juventus förluster ställer även givetvis frågan vart Serie A står någonstans. Men frågan är gammal. Det har sett ut så här i ett par år nu. Men det är inte bara pengarna som är slut eller arenorna som är förlegade. Kanske är spelsättet omodernt också.

För jag upplever att de italienska lagen bli överraskade när motståndarna håller ett högt tempo under en hel match. Jag upplever även att de bästa lagen är modigare och offensivare än vad de italienska lagen är. Det är som om de inte hängt med i utvecklingen. Som om de själva inte tror att de kan spela på det viset.

Men det är inte bara Serie A som har tappat ekonomiskt och sportsligt. De stora har blivit större.

Idag spelar Real Madrid, Barcelona, Chelsea och Bayern Munchen i en egen liga. Bayern åker till Rom och krossar, Real åker till Liverpool och vinner lätt, Chelsea lekte med Maribor och Barcelona hade inga problem med Ajax.

Chelsea och Bayern leder sina serier klart och i slutändan kommer Real och Barcelona göra upp om ligasegern.

De har råd med de allra bästa tränarna och deras trupper liknar All Star Teams där folk har fått rösta in de bästa spelarna.

Fotbollen har fått några “super-powers” med ett gäng rika klubbar en bit efter som möjligen kan utmana som t ex, PSG, Manchester City, Arsenal och kanske på längre sikt Manchester United.

Men därefter är det ett stort glapp.

Det betyder inte att det inte går att sticka upp ibland, precis som Atletico Madrid och Borussia Dortmund gjort (ingen av dem lyckades dock vinna Champions League), men som helhet har de rikare och starkare klubbarna blivit ännu rikare och starkare.

Italien och Serie A har pratat om sina problem länge och väl nu, men väldigt lite har hänt för att försöka minska klyftan till de största europeiska lagen. Alla vet vad som borde göras, men ingen flyttar nålen.

Och under tiden som det inte händer någonting så växer avståndet.

Roma förvandlades till Brasilien

21 oktober 2014 22.40, Lorenzo Medici

Den luftfuktiga kvällen i Rom var uppfylld av förväntningar. Huvudstadens rödgula lag skulle ta emot en  av världens bästa klubbar, Bayern Munchen. Nu skulle man med stolthet och entusiasm äntligen få se vad man verkligen går för.

Men Roma förvandlade sig till Brasilien. För visst påminde matchen en hel del om Tyskland-Brasilien från i somras.

Samma kollaps, samma typ av skräck. Samma resultat.

Roma-supportrarna kanske snarare drar paralleller med 1-7 förlusten mot Manchester United för sju år sedan.

Italienska lag är inte vana vid lag som konstant anfaller med fem spelare, som ständigt är i rörelse och som använder farten som vapen.

Det skulle vara lätt att säga att detta är ett bevis på hur långt efter Serie A är Bundesliga, men jag har personligen svårt för den typen av jämförelse. Primera Division förvandlades inte en gärdsgårdsserie bara för att man förlorade mot Bayern med 7-0 i dubbelmöte för något år sedan.

Det är också svårt att förstå hur en hel liga skulle vara så mycket bättre då Bayern Munchen vann Bundesliga med hela 19 poäng ifjol och man redan leder med fyra poäng efter åtta omgångar den här säsongen. Det är nog rätt många som är långt efter Pep Guardiolas välspelande piano.

Det man kan säga är att Serie A har tappat i kraft och att de bästa italienska lagen inte är på samma nivå som Bayern Munchen.

Men ändå. Det var mycket som inte var sig likt i hemmalaget.

Det var skrämda uppspel och Roma-spelarna stod alltid tre, fyra meter ifrån sina motståndare vilket är helt förödande mot spelare som t ex Götze, Lahm och Robben.

Pjanic bjöd på gåfotboll, De Rossi var inte det vanliga defensiva filtret, Cole blev förlöjligad av Robben, Yanga Mbiwa såg skräckslagen ut, Manolas trodde det var vattenpolo och De Sanctis var mer fastklistrad i marken än reflexsnabb.

Den taktiska koncentrationen från City-matchen var som bortblåst och det är svårt att förklara varför.

Roma har klivit in i Champions League som om det vore de första dagarna i skolan, de har tagit för sig och skuttat fram med glädjesprång. Förlusten mot Bayern var som en käftsmäll av ett äldre barn på rasten.

Så frågan är hur man tar sig vidare efter den här knocken. Hur rädda har man blivit? Hur sargat är självkänslan?

Det här är det tuffaste bakslaget som Rudi Garcia har fått känna på sedan han tog över Roma.

Hur man lyckas resa sig efter detta kommer bli oerhört viktigt för resten av säsongen.

Omgångens lag – 2014/15- 7^ Giornata

21 oktober 2014 10.00, Lorenzo Medici

Omgång 7:

Roma-Chievo 3-0
1-0 Destro 2-0 Ljajic 3-0 Totti
Sassuolo-Juventus 1-1
1-0 Zaza 1-1 Pogba
Fiorentina-Lazio 0-2
0-1 Djordjevic 0-2 Lulic
Atalanta-Parma 1-0
1-0 Boyake
Cagliari-Sampdoria 2-2
0-1 Gabbiadini 0-2 Obiang 1-2 Avelar (str) 2-2 Sau
Palermo-Cesena 2-1
1-0 Dybala 1-1 Rodriguez (str) 2-1 Gonzalez
Torino-Udinese 1-0
1-0 Quagliarella
Inter-Napoli 2-2
0-1 Callejon 1-1 Guarin 1-2 Callejon 2-2 Hernanes
Genoa-Empoli 1-1
1-0 Bertolacci 1-1 Tonelli

Omgångens lag (3-4-3):

Christian Abbiati (Milan)
Stod för tre viktiga ingripanden som hindrade Verona att ta sig in i matchen igen.

Pontus Jansson (Torino)
Gjorde sin första match från start i en Torino-tröja och var bäst på plan. Klockren försvarsinsats.

Alex (Milan)
Vann allt i luften och stod i vägen när det behövdes mot Verona. Brassens rutin och pondus börjar ge Milan välbehövlig trygghet längst bak.

Giancarlo Gonzalez (Palermo)
Nickade in segermålet i sin debut. Kan inte bli bättre än så.

Paul Pogba (Juventus)
Stundtals fantastisk mot Sassuolo. Som när han curlade in 1-1-målet eller när han bjöd på ett mäktigt solonummer. På väg mot den absoluta världstoppen.

Hernanes (Inter)
Den spelare i Inter som ville och gjorde mest. Sköt först i stolpen efter ett elegant nummer och gjorde sedan det viktiga kvitteringsmålet på nick.

Pedro Obiang (Sampdoria)
Jobbade hårt på mitten och gjorde ett mycket vackert mål. Hittat tillbaka till gammal form.

Keisuke Honda (Milan)
Har blivit rena rama skyttekungen. Två nya mål mot Verona efter att ha varit härligt beslutsam i omställningsfasen. Sensationell höst.

Jose Callejon (Napoli)
Var relativt anonym innan han satte dit två bollar bakom Handanovic med stor kyla och klass. Fundamental.

Adem Ljajic (Roma)
Var alltid farlig och gjorde ett fint mål efter ett välplacerat skott. Offrade sig även i det defensiva jobbet.

Pablo Dybala (Palermo)
Var mer eller mindre ostoppbar för Cesena med sin kvickhet och teknik. Gjorde Palermos första mål och slog hörnan som ledde till 2-1. Little big star.

Omgångens sämsta:

1. Marques & Marquez (Verona)
Radarpar i katastrof. Den brasilianska varianten av Marques styrde klantigt in det första baklängesmålet i eget mål och den mexikanska varianten av Marquez blev utvisad efter att ha varit usel.

2. Antonio Mirante (Parma)
Parmas misslyckanden den här säsongen har många barn, men just i matchen mot Atalanta var det Mirantes taffliga ingripande som ledde till Atalantas sena segermål.

3. Angelo Cervellera (domare, Genoa-Empoli)
Missade att bollen stöttes in via Tonellis arm vilket betydde 1-1. Ett misstag som kostade Genoa tre poäng.

Skytteligan:
6 mål: Carlos Tevez (Juventus) Keisuke Honda (Milan) Jose Callejon (Napoli) 5 mål: Filip Djordjevic (Lazio) 4 mål: Pablo Osvaldo (Inter) Antonio Cassano (Parma) Manolo Gabbiadini (Sampdoria) Fabio Quagliarella (Torino) Antonio Di Natale (Udinese)

Skelett i garderoben

20 oktober 2014 08.58, Lorenzo Medici

Inter började oväntat bra. Vann allt på mitten och hade mest boll. Napoli hade inte mycket till eget offensivt spel.

Mateo Kovacic och Hernanes fick styra spelet medan David Lopez och Gökhan Inler mest fick jaga boll.  Trots det hade Inter ändå svårt att göra något vettigt av bollinnehavet. Det gick lite för långsamt sista tredjedelen.

Men visst hade Inter kunnat ta ledningen efter det att Mauro Icardi haft en jättechans och Hernanes skjutit i stolpen efter ett elegant nummer.

I den andra halvleken ryckte Napoli upp sig en aning medan Inter blev lite sämre. Felpassningarna och de små misstagen var fler än de individuellt skickliga insatserna hos båda lagen.

Trots att matchen exploderade den sista kvarten, med två mål vardera så syntes det att båda lagen inte är i form. Napolis mod från ifjol är numera bortblåst. Inter har väl egentligen aldrig hittat riktig kontinuerlig fart och flyt i sitt spel ända sedan Mazzarri tog över laget.

Visst går det att plocka ut en del positiva saker hos båda lagen som t ex Hernanes och Kovacics fina insatser, Callejons skickliga avslutningsförmåga, David Lopez assist till Napolis andra mål och Koulibalys försvarsspel.

Det kan vara lätt att luras att Napoli tog en viktig poäng på bortaplan eller att Inter hämtade upp starkt två gånger om. För mig var det lika mycket en match mellan två lag som hade skelett i garderoben.

***
Det är klart att om Alberto Aquilanis cykelspark hade gått i mål istället för i stolpen hade matchen kunnat gå annorlunda. Men nu gjorde den inte det och Fiorentina har fortsatt svårt att omsätta bollinnehav till segrar.

Lazio behövde inte göra någon större insats för att vinna, men tog en tung bortaseger och om spelet i fortsättningen också blir bättre kan man definitivt vara ett lag för topp sex.

***

Med lite hjälp av både den brasilianska varianten och den mexikanska av Marques (z) och med Super-Hondas omställningar (suverän framspelning av SES på ena målet) hoppade Milan upp som den kanske främsta tredjeplatsen-kandidaten.

Intressant är att Milan än så länge bara vunnit när man tagit ledningen. Tydligen mår man bäst när man kan spela på omställningar.

***
Pontus Jansson fick bäst betyg av alla när Torino vann över Udinese. Kul för svensken i sin debut från start.

***
Pablo Dybala var fansansfullt bra när Palermo lyckades vinna i slutminuterna mot Cesena efter en nick av costaricanen Giancarlo Gonzalez. En extremt viktig seger. Iachinis jobb räddades nog kvar där.

***
Även i Bergamo avgjordes matchen sent. Atalantas Richmond Boyake hittade rätt efter ett svagt ingripande av målvakten Antonio Mirante. Parma är en patient som inte mår bra, men jag varnade för det innan säsongen.

***
Ikväll är det Genoa-Empoli och sedan följer Romas och Juventus spännande Champions-äventyr.

Nu är vi äntligen igång på allvar.

Fyra spelare- fyra tankar

19 oktober 2014 10.49, Lorenzo Medici

Juventus trepoängsförsprång höll bara en vecka. Roma lekte med Chievo och sänkte Verona-laget redan efter en halvlek.

Roma hade mycket att glädjas åt. Totti är en evig legend, Nainggolan är kanske Serie A:s bästa mittfältare för tillfället, Yanga-Mbiwa är ett fynd och Ljajic ett sparkapital att utnyttja.

Juventus däremot fick bara en med sig en poäng mot Sassuolo. Allegris mannar förde spelet och försökte bygga chanser med fint spel och ibland var anfallen välstrukturerade och vackra. Även chanser skapades. Men inte tillräckligt många för att kunna få in mer än ett mål.

Någonstans kanske också gårdagens speglade matchen för två veckor sedan. Skillnaden mellan Roma och Juventus är extremt små den här säsongen.

Gårdagen fick också mina tankar och åsikter kring fyra spelare surra  lite extra.

Adem Ljajic
Jag har alltid älskat Ljajics talang. Hans sublima teknik och elegans. Men det fanns många som tvivlade på honom. Hans inställning och ojämnhet ställde frågetecken. För två år sedan fick hans sin revansch när han  blommade ut i Fiorentina.

Han har potentialen och förmågan att bli en riktigt stor stjärna. Hans första säsong i Roma blev dock en blandad fotbollspåse. En del fina insatser mixades med sämre insatser och till slut hamnade han långt från startelvan under våren.

Igår fick vi en påminnelse om hur bra Ljajic kan vara och att vilket sparkapital Roma har i serben.

Paul Pogba
Jag skrev någon gång i somras att om Juventus var tvungna att sälja någon av Vidal eller Pogba så borde de sälja chilenaren. Nu behöll de båda vilket naturligtvis var det bästa scenariot.

Men skulle Juventus var tvungna att välja idag skulle nog de inte ha något större problem att välja. Vidal är äldre, har en knäskada i bagaget, sprungit på diskotek och har mer eller mindre nått sitt tak som fotbollspelare. Visserligen är det ett tak som är oerhört högt, men Pogba är på väg att bli ett fenomen.

Igår mot Sassuolo fanns det vissa moment där man anade att man såg en spelare som kommer anses som en av de tre bästa i världen inom några år. En sådan spelare vill man helst ha sitt lag och når han den höga potential han har, kommer han vara värd det dubbla av Vidals värde om han skulle säljas.

Fernando Llorente
Jag var ju relativt skeptisk till Llorente när Juventus värvade honom. Jag tyckte inte då att han var den världsanfallare de behövde och trodde han skulle göra en okej säsong men inte mer. Hans fjolårssäsong visade mig fel då han var bättre än vad jag trodde och gjorde fler mål är än jag gissade.

Men jag hade också rätt. Han är inte den världsanfallare Juventus behöver. Han är en bra anfallare att ha i sin trupp, men det är inte med Llorente man brottar ner de stora lagen ute i Europa.

Den här hösten har han i mina ögon varit relativt kass. Det går långsamt och skärpan har saknats. Han har varit mer eller mindre meningslös. Jag tror att Juventus måste försöka spela in Alvaro Morata i startelvan så fort de kan, han har en annan växel i sitt spel som inte Llorente har.

Andrea Pirlo
Någon gång kommer ju dagen komma. Dagen då Pirlo inte riktigt hänger med, då hans spelförståelse och passningsgenialitet inte längre kommer överskugga hans långsamhet.

Jag tyckte det fanns sådana tendenser igår mot Sassuolo. Kanske var det mest trötthet, men jag anar att det ganska snart kommer bli en fråga om inte Juventus spel mår bättre av Marchisio än Pirlo i samma roll.

Det handlar inte om att sänka Pirlo, jag skulle säga att han är en av de sex största italienska spelarna i modern fotbollshistoria (Baggio, Totti, Maldini, Del Piero, Buffon och Pirlo), men dagen då Juventus måste brottas med dessa problem lär nog komma.

Kanske redan den här säsongen.

Tillbaka till ligafotbollens verklighet

17 oktober 2014 09.57, Lorenzo Medici

Nu är snart landslagsuppehållet äntligen över. Vi är tillbaka till ligafotbollens verklighet.

Under två veckor har den italienska fotbollen mest handlat om mediokra landslagsinsatser från “Gli Azzurri” och efterspelet till matchen mellan Juventus och Roma.

Ett Roma som kände sig bortdömda och där bland annat Totti gick ut i media och attackerade Juventus.

Motattackerna lät inte vänta på sig, då bland annat Giuseppe Marotta och Pavel Nedved gick till motangrepp. Till och med Andrea Agnellis fru, Emma, svarade Totti.

Egentligen var det bara saker som tillhör den italienska fotbollen. Ett Juventus som är lätt att skylla på sedan Calciopoli-tiden, och ett Juventus som har lätt att se sig som offer.

Kontentan av matchen var dock att både Juventus och Roma kändes som de två starkaste lagen i serien och att jag faktiskt tror att Roma kan dra mer nytta av förlusten än vad Juventus kan av segern.

Jag tror att förlusten kan få Roma att knyta näven och spela med ett stort jäklar anamma resten av säsongen. Hade man vunnit kanske man hade fått lite hybris.

Juventus lär inte få hybris, de är vana att leda serien och kommer inte ha några problem att hålla sig i toppen. Men Roma visade att de spelmässigt är minst lika bra som Juve.

Scudetto-jakten fortsätter på lördag när de båda går upp i ringen mot varsitt “bottenlag” (Chievo och Sassuolo).

Sedan fortsätter deras resa i Champions League.

***
Annars är ju helgens höjdpunkt Inter-Napoli. En match som betyder så oerhört mycket. Om något av lagen förlorar ligger man pyrt till. Som ett knytnävsslag i magen där det kan bli svårt att andas igen.

Inter klev in i landslagsuppehållet med dålig form och sargad självkänsla efter att ha förlorat mot Fiorentina med 3-0. Mazzarri är ifrågasatt, försvaret har agerat virrigt och kreativiteten framåt har varit sporadisk.

Napoli har tagit sig upp från de döda den senaste tiden med två raka segrar och även om inte spelet har varit fantastiskt kanske formen och självförtroendet långsamt håller på att infinna sig.

Matchen kan få stora konsekvenser på lagens respektive säsong.

****
Eftersom Daniele De Rossi är skadad och Seydou Keita är avstängd borde det betyda att antingen Leandro Paredes eller Salih Ucan bör ligga nära en plats i startelvan. Två spelare jag gärna ser från chansen.

***

Fiorentina-Lazio känns lite som en mindre variant av Inter-Napoli. Båda lagen vill hänga på toppen och känna att de är på gång. Synd bara att varken Bernardeschi eller Keita ser ut att spela från start.

***

El Shaarawy lär spela från start i helgen. Ska bli spännande att se vart hans insats tar vägen. Han har både varit briljant och osynlig hittills den här säsongen.

***
Palermo möter Cesena på söndag. På hemmaplan. Måste vara sista chansen för tränare Giuseppe Iachini.

***
Det är Skönt att vi är tillbaka. Tillbaka till ligafotbollens verklighet.

Bologna rising

16 oktober 2014 09.43, Lorenzo Medici

Jag har suttit på Stadio Dall ‘Ara och tittat ut över den klassiska arenan. Det vackra tornet som tittar ner på löparbanorna. En arena som andas historik.

Visst går det att gnälla på att den inte är modern och att de där löparbanorna är passé i fotbollsvärlden. Men det är inte frågan om att man inte ser bra från sin plats, för det gör man, utan problemet är väl att bara halva arenan fylls nuförtiden. Ett fullsatt Stadio Dall`Ara är en fin upplevelse.

Nu är det tänkt att arenan ska moderniseras. För Bologna har fått nya ägare. Bologna blir precis som Roma, amerikanskt.

Bologna har fina anor med sju ligatitlar och starkt supporterstöd. Spelare som Giacomo Bulgarelli, Angelo Schiavi, Roberto Baggio har alla dragit på sig Bologna-tröjan genom tiderna. Likaså svenskar som t ex Kennet Andersson och Klas Ingesson.

Så kan Bologna äntligen börja drömma om att bli ett lag för den övre halvan i Serie A igen? Ja, jag vill tro det. Efter flera år av ekonomisk osäkerhet och instabilitet ska nu den välkände och omstridde amerikanske advokaten Joe Tacopina med sina investerare försöka ta Bologna tillbaka till toppen igen.

Jag tror att Romas amerikanska ägarskap fått alla tvivlare att inse att italienska klubbar faktiskt kan må bra av utländska ägare. Än så länge är det lite för tidigt att bedöma Erick Thohirs påverkan på Inter. Men vi kan i vilket fall säga att han inte är någon ny Shinawatra och att det inte hade varit bättre med en Massimo Moratti som inte längre kunde satsa som tidigare.

Dagens fotbollsvärld är fylld med ägare från utlandet och Italien börjar långsamt följa efter. För mig är det oväsentligt vilken nation en ägare kommer ifrån, det intressanta är hur seriösa de är och om de kan satsa ordentligt.

Bolognas nya ägare har pratat om att modernisera arenan och har också siktat högt med att drömma om Roberto Mancini som tränare. Jag gillar idén med Mancini då han fostrades i klubben en gång i tiden och jag gillar att man gå ur ut med stora visioner.

Den stora frågan är om man kan omsätta de stora orden till praktiken. Men det finns all anledning att tro att de nya ägarna kommer att lyckas. Tillsammans med Tacopina finns t ex den kanadensiska miljardären Joey Saputo. Han älskar fotboll och äger Montreal Impact. Både Tacopina och Saputo har dessutom rötterna i Italien.

Jag hoppas att de kan föra Bologna in en ny mer framgångs tid och jag hoppas att de även har respekt för kulturen och historiken.

Tornet måste bestå.

Milan - Real Madrid
Tisdag 30 december kl 16:55
Partick Thistle - Celtic
Torsdag 01 januari kl 18:25
Kilmarnock - Celtic
Måndag 05 januari kl 20:25