Lorenzo Medicis Italienblogg

Frågetecknen kring Mancini består

Det var ett italienskt derby vi inte riktigt var vana vid. Milanos solstrålar smög sig in på arenan istället för San Siros strålkastarljus. Vi såg ett Juventus som redan vunnit ligan och ett Inter i ett halvhjärtat försök att nå Europa League.

Till en början såg det ut som de blåsvarta skulle ro hem segern. De hade lite mer boll, skapade fler chanser och såg ut att vara lite mer motiverade.

Men desto längre matchen gick, desto mer visade Juventus upp sin klass och desto mer visade Inter upp sin brister.

I slutändan hade Storari bevisat att han är en av världens bästa andramålvakter, Vidic blottat sin enorma långsamhet och Handanovic bjudit på ett grovt misstag.

Detaljer som avgör en match.

Och frågetecknen kring Roberto Mancini som rätt man att föra Inter tillbaka till toppen består.

Det finns saker som blivit bättre sedan Mancini tog över, men ganska mycket är sig likt. Inter har för få spelare som kan/vågar göra sin gubbe och backlinjen lever fortfarande alltid farligt.

Jag hör många offensiva spelare ryktas vara på väg till Inter, men för få defensiva.

Juventus red helt helt enkelt vidare på den framgångsvåg de så imponerande gungat igång. Marchisio visade åter igen att han är en av seriens bästa och jämnaste spelare och Morata solade sig i sitt eget rampljus.

Inter står däremot ganska still i sitt vakuum. Frågan är om Mancini kan ta dem därifrån nästa säsong.

***

Sampdoria hade tillräckligt med chanser för att sabotera Lazios Champions-drömmar, men då Obiang och Etoo missade gyllene lägen så knäade comebackande Gentiletti in matchens enda mål.

Därefter hade Lazio full kontroll på matchen. De visade upp en stor mognad och ett enormt lugn i sitt spel. Sådant som gör att jag tycker att de verkligen förtjänar den där Champions League-platsen.

Men innan dess ska de ju ta sig an Juventus i en cupfinal.

Det är viktiga och fina tider för Lazio.

Lorenzo Medici
Inlägget har 2 kommentarer

Konsten att göra mål

Napoli kan absolut hävda att Dnipros offsidemål i den första matchen fällde avgörandet. Det var en skandal.

Men med tanke på alla deras chanser, sett till båda matcherna, borde de ha lett till fler än ett mål. Det är inte otur. Det är oskicklighet.

Napoli var det bättre laget än ukrainarna, men medan Rafas mannar inte riktigt kom upp till den nivå som de kan så gjorde Dnipro det väldigt bra efter sina förutsättningar. De behöver inte ursäkta sig för segern.

Fiorentina var lustigt nog spelmässigt inte mycket sämre än Sevilla. Sett över två matcher skapade Fiorentina 28 chanser gentemot Sevillas 13.

Men fotboll går ut på att göra och inte släppa in några mål och Fiorentina var inte speciellt bra på någondera.

Sevilla hade alldeles för lätt för att vara före Fiorentina-spelarna i det purpurfärgade straffområdet och framåt kunde “viola” inte göra mål hur bra chanserna än var. Inte ens på straff lyckades de.

Det kändes som om Fiorentina inte hade kunnat träffa vatten om de hoppat från en livbåt på en vidöppen ocean.

Det hade såklart varit fantastiskt om ett italienskt lag hade vunnit Europa League, inte minst med tanke på den extra C.L-platsen, men de räckte helt enkelt inte hela vägen fram.

Årets upplaga av Europa League har trots allt varit ett stort steg fram för de italienska klubbarna och jag hoppas att fortsätter ta turneringen på allvar.

För Napoli och Fiorentina väntar nu intressanta tider. Fortsätter Benitez (troligen inte) och Montella (mer troligt, men inte säkert) sina projekt i klubbarna?

Eller kommer de vända blad och börja på nya?

Lorenzo Medici
Inlägget har 5 kommentarer

Triumfen i Madrid

Drömmarna om Berlin blev till verklighet. En dröm som successivt växt fram i takt med Juventus ökade självförtroende.

Nu är de där. I final. Juventus ska till Berlin.

En helig trippel är fortfarande möjlig.

”Den gamla damen” har vandrat lång väg för att komma dit där de är idag. De har fått traska genom Calciopolis träsk, via Serie B och sedan lunkandes i en värld med Ranieri, Ferrara och mediokra spelare.

Sedan kom Conte och styrde upp. Men bara till en viss gräns. Gränsen stannade alltid innanför Italien.

In kom Allegri. Nästan på ett bananskal som Conte själv kastat. Skepsisen kring den nya tränaren var stor.

Idag har alla tvivel förvandlats till hyllningar.

För Allegri visste hur man skulle göra för att bryta ny mark. Han gjorde Juventus mer flexibla, gav dem fler sätt att spela på och han gjorde dem till vinnare i Europa.

Juventus förvandlades från Contes svartvita vinstmaskin till en mer färgglad Allegri-närd kameleont.

Gårdagens triumf i Madrid var på många sätt väldigt imponerande. Juventus kunde inte mäta sig med Real Madrids individuella skönhet, men fotboll är också ett lagspel och där var Juventus starkare.

Och så långt efter i individuell skicklighet är de inte.

Visst attackerade Real Madrid mer än Juventus igår. Men inte med tillräcklig skärpa. Forutom att Chiellini agerade elefant i porslinsfabrik vid ett tillfälle så stod Juventus-spelarna alltid rätt.

Men nyckeln till segern var även att de vågade gå till attack med jämna mellanrum, att de vågade hålla i boll och skapa längre anfall.

Det var just under perioden när Juventus satte fast bollen på Reals planhalva under en lite längre tid som de lyckades göra mål på dem.

Såklart var det ju Alvaro Morata som gjorde målet. Ex-Real. Eller kanske snarare utlånad. Det skulle ju inte förvåna mig om Real nu använder sin klausul och köper tillbaka honom.

Lite som om man fått låna en fantastisk leksak av sin rikare polare.

Men det är inte alltid som den rikare polaren drar de längsta strået. Igår lyckades man visa att det går att ta sig till final fastän man inte har samma resurser som sina kollegor.

Nu väntar final mot Barcelona. Nu ska Buffon och Pirlo återvända till Berlin. Nu ska Chiellini ställas öga för öga, tand för tand med Luis Suarez igen.

Nu väntar en final mot Barcelona som har en anfallstrio hämtat hur Marvel-världen. Nästan overkliga. Hur Juventus ska kunna stoppa tre av de fyra bästa anfallarna i världen är för mig svårt att begripa.

Att besegra Barcelona kommer anses vara ett i stort sett omöjligt uppdrag. Men det trodde man om matchen om Real Madrid också.

Vägen till Berlin ligger nu öppen.

Men även vägen bortom det.

Lorenzo Medici
Inlägget har 32 kommentarer

Under Apaches vingar

Paulo Dybala är mer eller mindre klar för Juventus.

Kanske kommer han presenteras som en trofé på vägen till Berlin. Eller som ett fint tröstpris när man åker ut ikväll. Tajmingen är bra oavsett vad.

Jag tror inte att värvningen av Dybala är sammankopplad med en försäljning av Paul Pogba. Juventus har under året samlat ihop så pass mycket Champions-pengar att man kan finansiera ett Dybala-köp av sig själva.

Värvningen andas mycket Carlos Tevez. Dels så är jag övertygad om att han spelat en viktig i roll i att Dybala valt Juventus och dels så kan det vara så att Tevez försvinner hem till Boca nästa sommar och då har man hans arvtagare redo med ett år under “Apaches” vingar i sitt bagage.

Den unge Palermo-anfallaren har säkert pratat en hel del med Tevez och 31-åringen har säkerligen berättat om klubbens starka infrastruktur och att han tror att klubben är rätt för honom.

Har Juventus gjort rätt val då?

Det går ju att hävda att Iago Falque nästan gjort lika många mål som Paulo Dybala och därför nästan är lika bra. I ett vakuum skulle de kunna vara likvärdiga. Men fotbollsvärlden befinner sig lyckligtvis inte i ett vakuum.

Paulo Dybala är mycket bättre än Iago Falque och kan framför allt bli väldigt mycket bättre.

Det går att hävda att landsmannen och på papperet lika talangfulle Juan Iturbe minsann misslyckats i Roma. Ja hittills har inte Iturbe lyckats, men de är olika.

För mig är också Dybala en större talang än Iturbe.

Palermo-anfallaren har en magnifik bollkontroll medan Iturbe alltför för ofta kan få bollen för långt ifrån sig. För mig har de rätt olika karaktärer. Iturbe är mer dynamik medan Dybala är mer finess.

I Juventus kommer han hamna med ännu bättre spelare och på många sätt kommer det därför bli mycket enklare för honom.

Att han kan komma att ha Tevez som guide och läromästare kan vara guld värt. På det sättet kommer inte pressen på honom behöva bli så stor på en gång. Han blir en värvning för nutiden, men framför allt en investering för framtiden.

Säkerligen kommer Allegri använda honom främst som anfallare och jag tror att han kan komma att passa bra tillsammans med t ex Alvaro Morata, men jag tror även att han kan utvecklas till en ”trequartista” som får florera fritt bakom anfallet. Han gör det även möjligt för Allegri att kunna laborera med ett rakare tremanna-anfall om han så vill.

Jag har inga som helst tvivel kring Dybalas talang eller fotbollskunskaper. De är för bra för att han ska lyckas. Jag har alltid varit en Dybala-believer.

Att han nu går till Juventus känns som ett rätt steg i hans karriär.

Det kan mycket väl vara så att en av sommarens bästa värvningar är på väg att ske innan sommaren ens har börjat.

Lorenzo Medici
Inlägget har 6 kommentarer

Rohdén kan bli Strömbergs arvtagare

Få svenska spelare har imponerat på mig lika mycket som Marcus Rohdén gjort det senaste året. Han har vuxit ifrån Allsvenskan. Vid 24 års ålder och nybliven landslagsman är han redo att ta steget ut i Europa.

Och kanske blir det Italien och Serie A. Som vi rapporterat här på Fotbollskanalen.se har Atalanta studerat honom flera gånger. De lär inte ha blivit besvikna.

Rohdén har en rivig spelstil, men har också bra teknik, ett fint skott och är både duktig på att spela fram och komma till avslut. Jag tycker han har tillräckliga med kvaliteér för att lyckas utomlands.

Svenska spelare har ett bra rykte i Italien. Allt ifrån Grenoli, Svennis, Brolin, Ingesson, till Zlatan har bidragit till att Italienska klubbar litar till spelare från Sverige.

Jag tror även att de senaste svenska importerna som Farnerud, Ekdal, Hallberg, Jansson och Quaison har visat att de är pålitliga, villiga att lära sig och ger hundra procent. Dessutom är svenska spelare inte speciellt dyra.

Nu kan Rohdén bli sjätte svensk i Serie A.

Det ska också sägas att Serie A varit bra för svenska spelare. Alla de ovan nämnda spelarna utom Hallberg har blivit eller åter blivit landslagsmän sedan de anlänt till Italien.

När det gäller Melker Hallberg så har han trots ung ålder inte lånats ut och fått spela från start två gånger den här säsongen.

Det är verkligen inte alla italienska 19-åringar som lyckas med det. Även om Hallberg inte gjorde speciellt bra ifrån sig i helgen så har Udinese har stora förhoppningar på svensken. Hans tid kommer.

Så kommer Atalanta att passa Rohdén?

Klubben skötte visserligen inte sitt förhållningssätt till Joakim Olaussons speciellt snyggt, men Glenn Strömberg är en legend i klubben och han har fortfarande en god relation med klubben. Det svenska arvet finns i Atalanta.

Jag tror även att Rohdén skulle kunna ta en ordinarie plats till nästa säsong. Daniele Baselli, Luca Cigarini och Carlos Carmona är Atalantas idag tre bästa mittfältare.

Alla tre har kontrakt till 2018, men Baselli har ryktats vara på väg bort från klubben och Carmona har tidigare haft spanska klubbar efter sig. Det är inte omöjligt att någon av dem flyttar i sommar.

I övrigt har inte Atalanta speciellt många mittfältare kvar till nästa säsong. Migliaccios, Estigarribias, Moralez och Raimondis kontrakt går alla ut till sommaren och Emanuelson är bara på lån.

Sedan kommer säkert en hel del handla om vem som blir klubbens nästa tränare. Det är ju inte omöjligt att Edy Reja får fortsatt förtroende till nästa säsong, då han ser ut att rädda kvar i klubben till nästa säsong.

Reja är en tränare som gillar spelare som han kan lita på, som ger hundra procent och som är taktiskt skickliga. Jag tror att han skulle uppskatta en spelare som Rohdén.

Det må fortfarande vara lite tidigt att säga, men kanske är Strömbergs arvtagare snart på väg till Bergamo.

Lorenzo Medici
Inlägget har 9 kommentarer

Omgångens lag – 2014/15- 35^ Giornata

Omgång 35:

Juventus-Cagliari 1-1
1-0 Pogba 1-1 Rossettini
Milan-Roma 2-1
1-0 Van Ginkel 1-1 Totti (str) 2-1 Destro
Chievo-Hellas Verona 2-2
1-0 Paloschi 1-1 Gomez 1-2 Toni 2-2 Pellissier (str)
Cesena-Sassuolo 2-3
1-0 Defrel 2-0 Brienza 2-1 Zaza 2-2 Taider 2-3 Missiroli
Palermo-Atalanta 2-3
0-1 Baselli 0-2 Självmål 1-2 Vazquez 1-3 Gomez 2-3 Rigoni
Udinese-Sampdoria 1-4
0-1 Soriano 0-2 Soriano 0-3 Acquah 1-3 Di Natale (str) 1-4 Duncan
Empoli-Fiorentina 2-3
0-1 Ilicic 1-1 Saponara 1-2 Salah 1-3 Ilicic 2-3 Mchedlidze
Parma-Napoli 2-2
0-1 Palladino 1-1 Gabbiadini 2-1 Jorquera 2-2 Mertens
Lazio-Inter 1-2
1-0 Candreva 1-1 Hernanes 1-2 Hernanes
Genoa-Torino 5-1
1-0 Falque 1-1 El Kaddouri 2-1 Costa 3-1 Bertolacci 4-1 Pavoletti 5-1 Costa

Omgångens lag

Antonio Mirante (Parma)
Stod för sex grymma parader i den andra halvleken vilka räddade en poäng åt Parma.

Nemanja Vidic (Inter)
Var stabil och följsam i markeringsspelet mot Lazio. Varit så mycket bättre den senaste tiden. Acklimatiserat sig till den italienska fotbollen nu?

Matias Silvestre (Sampdoria)
Beslutsam och säker i sitt försvarsspel mot Udinese. En garanti för Mihajlovic.

Giuseppe Biava (Atalanta)
Räddade två mål på mållinjen och vann sina dueller. Rutinerad räv.

Hernanes (Inter)
“Profeten” sänkte sitt forna lag Lazio med två mål. Först via en skicklig frispark och satte sedan tvåan kyligt på sitt friläge. Släkten är värst.

Andrea Bertolacci (Genoa)
Ett vackert mål och ett mycket fint jobb på mitten mot Torino. Känns numera given i den italienska landslagstruppen.

Roberto Soriano (Sampdoria)
Tvåmålskytt mot Udinese och visade god förmåga att hitta rätt ytor att löpa in i. Genombrotts-säsong.

Alfred Duncan (Sampdoria)
Ett mål, en assist och en i stolpen. Dynamisk till tusen. Ett bra kap av Sampdoria.

Josip Ilicic (Fiorentina)
Två snygga mål och en assist mot Empoli. Visar super-form. Måste få starta mot Sevilla.

Iago Falque (Genoa)
Öppnade målskyttet mot Torino och spelade smart. Har lite i smyg gjort en mycket bra säsong med bland annat elva mål.

Keisuke Honda (Milan)
Visade äntligen lite gammal höst-klass. Spelade snyggt fram till Van Ginkels mål. Bättre utan Menez?

Omgångens sämsta:

1. Davide Astori
Vek ner sig mot Destro vid 2-1-målet och var hela tiden en säkerhetsrisk i backlinjen för sitt Roma.

2. Guilherme (Udinese)
Orsakade första baklängesmålet med sitt släpphänta försvarsspel och var blek på mitten resten av matchen. Brassen har varit en besvikelse för mig.

3. Torino-försvaret
Det vanligtvis så stabila Torino-försvaret klappade igenom totalt sista tio minuterna mot Genoa. Bjöd på för många misstag.

Skytteligan:

20 mål: Carlos Tevez (Juventus) 19 mål: Luca Toni (Verona) 18 mål: Mauro Icardi (Inter) 16 mål: Jeremy Menez (Milan) Gonzalo Higuain (Napoli) 14 mål: Antonio Di Natale (Udinese) Manolo Gabbiadini (Napoli)


Lorenzo Medici
Inlägget har 2 kommentarer

Två förlorade poäng blev till en vunnen

Märkligt nog slutade Napolis poängtapp mot Parma med en vunnen poäng i jakten på en Champions League-plats.

Napolis motivation borde ha varit större än sina motståndare och de är och var det bättre laget än Parma. Men kasta in en liten dos av Napolis nonchalans och en stor dos av Parmas stolthet och vi får ett 2-2-resultat på Ennio Tardini.

Gonzalo Higuain och kompani var förbannade efter matchen och ska ha vevat sin ilska mot att Parma-spelarna gav allt fastän de inte hade något att spela för.

Säkerligen en version som kommer dementeras från Napoli-håll. Oavsett vad som är sant eller inte borde Napoli-spelarna varit mest förbannade på sig själva. Kanske var det också det som Higuain och de övriga egentligen var. Frustrerade över att man inte vann över Dnipro och frustrerade över att man inte vann över Parma.

Men Napolis poäng blev alltså en vunnen poäng då Roma förlorade mot Milan under lördagen och då Lazio förlorade mot Inter.

Lazio hade en jättechans att inte bara passera Roma i tabellen utan även utöka försprånget till Napoli. En chans att ta ett stort grepp om den där viktiga Champions League-platsen. Det hade verkligen behövts med tanke på lagets tuffa spelschema som väntar dem.

Men så blev det inte. Matchen mellan Lazio och Inter blev en händelserik och något märklig match. En match där en gammal profet återvände och sänkte sitt gamla lag. En match där domare Massa hamnade i fokus av fel anledningar.

Lazio började bäst, visade att man var i mycket bättre form än Inter och tog ledningen tidigt efter en sedvanlig super-rusch av Felipe Anderson som Candeva styrde in 1-0 på.

Lazio har varit ett av seriens jämnaste lag, de har undvikit formsvackor och spelare som Felipe A, Biglia, Parolo och Candreva har varit lysande under våren.

Men man är också vad man är. Lazio är också ett lag som misslyckats att hittat den rätta mittbacken bredvid Stefan De Vrij. Och när holländaren inte är med blir problemen det dubbla. Då tvingas man spela med Ciani, Mauricio, Novaretti eller Cana.

Och då skapas det hål i den ljusblå backlinjen.

Man kunde börja ana oråd när Inter tidigt hittade luckor i Lazios backlinje och faran skulle sedan visa sig tydlig när Mauricio halkade efter Palacio och drog ner honom.

Frispark, rött kort och mål av Hernanes. Matchen hade därmed kastats om i ett nafs.

I den andra halvleken föll Icardi relativt lätt i en duell mot Marchetti, men missade sedan den straff som han själv fixat.

Men Marchettis åkte ut. Med nio man kämpade Lazio väl, men uppförsbacken blev för stor. Trots att Inter visade sina brister i fart och kreativitet hittade Hernanes till slut rätt genväg till segern.

Lazio kände sig naturligtvis sänkta av domaren. På frisparken som Hernanes satte stod Medel i offside-position när han störde siktvägen för Marchetti.

Kontakten mellan Marchetti och Icardi var minimal om den ens fanns.

Men hade Lazio gjort 2-0 på Parolos chans eller Klose (svag igår) satt 2-1 på sitt gyllene läge hade saker och ting kunnat gå annorlunda.

Och hade Lazio haft fler vettiga mittbackar hade vi nog inte ens diskuterat domarmisstag en dag som denna.

***
Josip Ilicic gjorde två nya mål mot Empoli. Med tanke på hans form borde han kanske ha startat mot Sevilla i torsdags. Med tanke på hans form måste han starta mot Sevilla nu på torsdag.

***
Roberto Soriano har haft en “sneaky good season”. Två mål igår mot Udinese och Sampdoria fortsätter jaga den där Europa League-platsen som jag tycker de förtjänar.

***
Det var intressant att studera Mateo Kovacic igår mot Lazio. Efter att han petats stora delar av våren är han i mångt och mycket en annan spelare. Han spelar nästan alltid den “enkla” passen till närmsta gubbe.

Jag vet inte om han är tillsagd att spela så eller om han mest är rädd för att göra misstag. Säkert en blandning.

Men samtidigt var det Kovacic som passade fram till Palacio när han drogs ner och därmed fick Mauricio utvisad och i den andra halvleken var det tydligt att är spelaren i Inter som har den största talangen.

Han kan när han vågar och får experimentera med sin acceleration och passningsförmåga.

Kovacic är unik och då ska han inte spela som om han vore en i mängden. På det sättet utnyttjar man inte hans kapacitet och han blir meningslös.

Jag är också förvånad över att Xherdan Shaqiri får så lite speltid. Jag tycker inte att han nödvändigtvis borde konkurrera endast med Hernanes om en startplast. På sikt måste väl ändå schweizaren kunna ta över Palacios roll? För mig borde Inter kunna spela med Kovacic, Hernanes och Shaqiri samtidigt.

***
Cesena är klara för Serie B. Deras fans hyllade ändå sitt lag efter matchen mot Sassuolo. Jag kommer sakna Cesena-supportrarna i den högsta serien nästa säsong.

***
Atalanta har mer eller mindre grejat nytt kontrakt. Säga vad man vill om Edy Reja, men han är bra på att utföra de uppdrag han ska. Sällan hittar han en högre växel, men man vet vad man får.

***
Empoli förlorade visserligen igår, men gjorde en bra match och förtjänade en poäng. Tränare Maurizio Sarri och spelarna har gjort en fantastisk säsong. Få klubbar har en så bra infrastruktur som Empoli. De har en tydlig idé om vad de vill göra, hittar bra tränare och ger dem tid och trygghet, de fostrar egna spelare och är bra på att förädla inlånade talanger.

Deras framgång är ingen slump.

***
Ikväll ska Genoa möta Torino, på onsdag ska Juventus åka till Bernabeu och i veckan kan Paulo Dybalas nya klubbadress bli klar (Juventus?).

Serie A sover aldrig.

Lorenzo Medici
Inlägget har 16 kommentarer

Två lag med bekymmer

Keisuke Honda var bättre än på evigheter. Mattia Destro gjorde mål sedan urminnes tider och Marco Van Ginkel var kanske den bästa mittfältaren på planen.

Kanske gynnades också lagspelet av att Jeremy Menez inte var med.

Kvällar som denna har varit sällsynta för Milan. Att vinna mot ett lag på den övre halvan.

Men vi ska inte inbilla oss saker. Det finns få intressanta saker ur denna upplaga av Milan.

När Filippo Inzaghi börjar snacka om att man nu är tillbaka i december-form, vet vi att det är struntprat. Noll självinsikt, eller full insikt och mega-lögn.

Om en försäljning av Milan går igenom innan sommaren kommer det inom två år bara finnas kvar tre, fyra spelare av den nuvarande truppen.

Och definitivt ingen Pippo.

Hur många spelare som finns kvar från Romas trupp inom ett par år kan man också ifrågasätta. Igår var man fullständigt inkompetent i en timme, innan Totti och Iturbe hoppade in och satte fart.

Davide Astori var ett hål bakåt, Torosidis hade smärtsamt svårt på sin kant, Ibarbo attackerade sällan framåt och Nainggolan spelade under normal nivå.

Doumbias två mål innan lördagskvällen betydde förmodligen ingenting alls. Det är inte svårt att se att han inte har den rätta tekniken eller tajmingen för att vara en toppspelare.

Roma har problem. Både med att försvara en Champions League-plats och med sin trupp i helhet. Spelarna har knappast gått upp i värde om man skulle vilja sälja dem och vill man behålla dem är frågan hur många som är tillräckligt bra.

Igår såg vi ett lag i mitten av tabellen som vann och ett lag i toppen av tabellen som förlorade.

Men framför allt var det två lag som präglas av stora bekymmer.


Lorenzo Medici
Inlägget har 14 kommentarer

Ilska och ineffektivitet

För mig var det två ord som beskrev de italienska lagens semifinaler i Europa League igår. Ilska och ineffektivitet.

Klart Aurelio De Laurentiis hade rätt att vara rasande. Trots en del överdrifter hade han rätt i sak.

Domarnas misstag var grovt. Många offside-missar kan man förstå. Att ögat inte hinner med. Det här var något annat. Det var väldigt tydligt.

Antingen stod den assisterande domaren och sov eller så behöver han besöka en optiker. På den här nivån ska sådana misstag inte begås.

Nu kan en Europa League-final och en eventuell Champions League-plats ryka på grund av det misstaget. Så illa är det.

De Laurentiis kallade även Europa League för värdelös. Jag håller dock inte riktigt med.

Europa League kan betyda mycket för “mindre” lag som t ex Torino och Genoa. Jag tycker även att beslutet att låta vinnarna få spela i Champions League nästkommande säsong är ett bra drag.

Det gör att många klubbar satsar hårdare på turneringen. Men Michel Platini och gänget kan göra ännu mer. Turneringen är fortfarande lite för mycket av en farmaliga till C.L.

Jag skulle önska att man la mer pengar på Europa League och att klubbarna fick större ekonomisk vinning av att vara med och ta sig långt.

På det sättet skulle även “mindre” klubbar som Genoa och Torino kunna få en bättre ekonomi och hävda sig bättre på längre sikt. Och det var väl det som Michel Platini sa att han ville?

Snacka går ju.

Napoli har mycket att skylla på det där offside-målet, men de har även sig själva att skylla. Hade de satte en eller två av alla deras chanser hade det där Dnipro-målet inte spelat lika stor roll.

Man agerade för nonchalant i den första halvleken och man var alldeles för ineffektiva.

Nu måste Napoli omvandla ilskan till aggressivitet och vilja till returen. De är ett bättre lag än Dnipro. Fönstret till en finalplats står fortfarande öppet.

***

Även Fiorentina hade problem att göra mål. Efter det första baklängesmålet hade “Viola” mängder av bra chanser som man borde kunnat omvandlat till mål. Mati Fernandez var den största syndaren.

Fiorentina spelade långa stunder jämnt med Sevilla, men var svagare på ett viktiga punkter. Sevilla var starkare fysiskt, var klart effektivare och även stabilare i sitt försvarsspel.

Det fanns också för många spelare som svek i Fiorentina. Mario Gomez var på nytt helt meningslös framåt och Milan Badeljs sävlighet är en pina att se.

Borja Valero är inte den han varit och Salah kom aldrig loss.

Jag skulle inte säga att Fiorentina är helt chanslösa, för om det finns något lag i Italien som kan trycka på den galna offensiv-pedalen är det nog de Montella och hans lag.

Men det kommer krävas ett smärre mirakel för att Fiorentina ska kunna lyckas vända på det här.

Lorenzo Medici
Inlägget har 1 kommentar

Omgångens lag – 2014/15- 34^ Giornata

Omgång 34:

Sampdoria-Juventus 0-1 
0-1 Vidal
Sassuolo-Palermo 0-0
Roma-Genoa 2-0
1-0 Doumbia 2-0 Florenzi
Atalanta-Lazio 1-1
1-0 Biava 1-1 Parolo
Fiorentina-Cesena 3-1
1-0 Ilicic (str) 2-0 Ilicic 3-0 Gilardino 3-1 Rodriguez
Hellas Verona-Udinese 0-1
0-1 Di Natale
Inter-Chievo 0-0
Napoli-Milan 3-0
1-0 Hamsik 2-0 Higuain 3-0 Gabbiadini
Cagliari-Parma 4-0
1-0 Ekdal 2-0 Farias 3-0 Mpoku 4-0 Cop
Torino-Empoli 0-1
0-1 Självmål

Omgångens lag:

Federico Marchetti (Lazio)
Räddade sitt Lazio den första timmen med ett par sanslösa räddningar. Allt som Lazio-försvaret gav bort fick Marchetti ordna upp.

Alessandro Florenzi (Roma)
Löpte och slet i massor mot Genoa och var aldrig rädd för att stöta framåt när läge fanns. Satte spiken i Genoas kista när han erövrade boll på mittplan och sedan rusade hela vägen fram till straffområdet och skickade upp bollen i nättaket. Här har Italien en ny ytterbacksjuvel i görningen. Omgångens lirare.

Giuseppe Biava (Atalanta)
Mötte sitt gamla lag (Lazio) och presenterade det bästa av sig själv. Gjorde mål framåt och var stabil bakåt.

Leonardo Bonucci (Juventus)
Räddade ett baklängesmål, skötte uppspelen bra och var allmänt stabil. Går mot sin bästa säsong i karriären.

Faouzi Ghoulam (Napoli)
Avslutade sista halvtimmen mot Milan med att ständigt hota det rödsvarta försvaret från sin kant. Såg pigg ut.

Luca Cigarini (Atalanta)
Styrde och ställde på mitten mot Lazio med intelligens och skickligt passningsspel. Varför är han inte så här bra oftare?

Matias Vecino (Empoli)
Löpvillig, smart, gav allt i presspelet  och träffade stolpen mot Torino. Ger mycket energi till Empoli.

Marek Hamsik (Napoli)
Fixade först en straff (som Higuain missade), gjorde sedan det förlösande 1-0-målet och försökte hela tiden vara kreativ. Formen håller i sig.

Josip Ilicic (Fiorentina)
Gjorde två mål mot Ceseba och kunde gjort två till. Visade fint samarbete med Salah. Äntligen vaknat till liv eller bara en kanonmatch i illusionens tecken?

Paul-Jose M’poku (Cagliari)
Ett mål och en assist mot Parma. Visat tillräckligt att han är en spelare som Cagliari kan bygga vidare på.

Antonio Di Natale (Udinese)
Avgjorde matchen mot Verona med matchens enda mål och passerade därmed Roberto Baggio i historien. Serie A-legend.

Omgångens sämsta:

1. Daniele Padelli (Torino)
Stod för något av årets målvaktstavla när han sköt bollen i eget mål mot Empoli. Parodi.

2. Mattia De Sciglio (Milan)
Oavsett om han borde blivit utvisad eller inte så orsakde han en straff på grund av att inte hängde med. Då domaren ansåg att det röda kortet var på sin plats tvingades Milan spela med en man mindre i stort sett hela matchen. De Sciglios extrema dipp den här säsongen har varit lite av ett mysterium. Är han inte bättre?

3. Facundo Roncaglia (Genoa)
Stod för ett horribelt misstag när hans skeva bollmottagning hamnade i famnen på Doumbia. Jag gillar argentinarens energi och vilja, men han gör sådana här typer av misstag alldeles för ofta.

Skytteligan:
20 mål: Carlos Tevez (Juventus) 18 mål: Mauro Icardi (Inter) Luca Toni (Hellas Verona) 16 mål: Gonzalo Higuain (Napoli) Jeremy Menez (Milan) 13 mål: Manolo Gabbiadini (Napoli) Antonio Di Natale (Udinese) Fabio Quagliarella (Torino) Paulo Dybala (Palermo)

 

Lorenzo Medici
Inlägget har 6 kommentarer