Lorenzo Medicis Italienblogg

Vila i frid, Klas – Italien glömmer dig aldrig

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk när Klas Ingesson gick till Bari. Jag var tveksam till om han skulle klara av att spela i serie A då hans teknik kanske inte var den bästa.

Men precis som han alltid gjort under sin karriär skulle han tysta sina tvivlare. Ingesson var en vinnarskalle och lyckades alltid överträffa sig själv på något sätt. Både i landslagsammanhang och i klubbsammanhang.

Ingesson hade väldigt fina år i både Bari och Bologna. Han lyckades utveckla sitt spel i Italien både tekniskt och taktiskt. Men framför allt hade han en karaktär som det inte finns alltför många av i Serie A. Det var nog en av anledningarna till att han lyckades så pass bra.

Hans arbetskapacitet, lagkänsla och taktiska klokhet på planen gjorde honom både omtyckt hos lagkamrater, tränare och supportrar.

En av de som uppskattade Ingesson mycket var tränare Eugenio Fascetti som hade svensken i Bari.

“Jag har jättefina minnen av honom. Hans död är hemska nyheter.”

“Han var en spelare med stor prestanda. Jag har haft få spelare så bra som honom. Han var en klippa i laget och i omklädningsrummet, en man kunde lita på.”

“På planen var han tuff, tekniskt begränsad, men mycket duktig taktiskt. Han var en utmärkt mittfältare.”

En av Italiens vassaste i anfallare i modern tid, Giuseppe Signori, spelade ihop med Ingesson i Bologna och minns honom så här:

“Jag förlorar inte bara en före detta lagkamrat utan en vän, en fantastisk person. Jag minns hans energi på plan, en spelare som aldrig sparade på krutet och jag tror det var därför han tog sig in i Bologna-supportrarnas hjärtan fastän han bara spelade två säsonger där.”

Klas Ingesson vann kanske inte kampen över sin sjukdom, men han vann kampen på fotbollsplanen där hans spelstil ofta möttes med viss skepis.

Vila i frid, Klas.

Non ti dimenticheremo mai.

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Jakten på scudetton kommer dansas ända in i maj

Juventus med Allegri som tränare kommer inte att springa iväg med titeln. Jag tror att scudetto-jakten kommer vara ända in i maj.

Matchen mot Genoa talade i vilket fall för det. En match som Juventus dominerade, men inte vann. Så brukade det sällan vara under Antonio Conte. Jag menar inte att allt handlar om Allegri, efter tre raka scudetton är det inte mer än normalt att tappa i koncentration och hunger en aning.

Däremot tycker jag fortfarande att Allegri är lite väl hierarkisk (eller bara fotbollskorkad) när han återigen väljer Llorente före Morata. Visst gjorde Llorente mål mot Palermo (inte världens bästa försvar direkt), men det är så tydligt att Morata är bättre och hetare.

Mot Genoa hoppade Morata in och skapade flera farligheter direkt. Återstår att se hur länge Allegri ska envisas med att välja fel anfallare till Tevez.

Genoa må ha haft en del flyt när man lyckades få in bollen i allra sista stund i en match där man mestadels var tillbakapressade, men formen är lysande och nu har man hoppat upp på femton poäng i ett nafs.

Det var ju inte speciellt länge sedan fansen var rejält irriterade över läget. Det svänger snabbt.

Den andra scudetto-kanditaten, Roma, gjorde väl ungefär det som Juventus gjorde i söndags, alltså vann ganska säkert utan att bjuda på något större spektakel. Det viktiga för de rödgula var ju att man nu är ikapp Juventus helt och hållet. Det kan ju behövas inför den tuffa matchen på lördag mot Napoli då man riskerar att tappa poäng.

Nej, jag ser fortfarande inga andra lag som kan hota om scudetton. Inte gör jag det mer efter gårdagen heller.

Milan ska vara glada att man fick en poäng med sig borta mot ett friskt Cagliari. Precis som i söndags har man oerhört svårt att bygga ett konstruktivt spel och framåt kändes man inte speciellt vassa.

Fernando Torres var värdelös, El Shaarawy letar efter formen och när både Honda och Menez logiskt nog inte har samma hysteriska form som för ett par veckor sedan, ja då blir det lite blekt.

Tur att Jacky Bonaventura gjorde skäl för namnet och slog till med ett drömmål och att Alex och Adel var stabila bakåt.

Jag tyckte Albin Ekdal gjorde en mycket bra match igen. Cagliari spelade bra, i vilket fall i första halvlek, men måste bli bättre att omsätta sina chanser till mål.

Victor Ibarbo är många gånger ostoppbar med sin fysik och teknik, men är lite för slarvig i avslutsfasen. Förbättrar han det är han värd minst 200 miljoner kronor.

Inte heller Inter kan stoltsera med något imponerande spel. Men det har vi ju vant oss vid det här laget. Det är väl så här det kommer se ut med Mazzarri. Frågan är om det är så himla bra att man vinner då det ökar chanserna att Mazzarri får vara kvar. Varför blåsa in mer syre i luftslottet?

Rodrigo Palacio är helt enkelt iskall just nu. Iskall.

Gonzalo Higuain blev både frälsare och syndabock igår. Atalanta är något av Napolis boogie-team och German “Karma” Denis gör nästan alltid mål på dem.

Igår dominerade dock Napoli matchen och borde ha gjort det första målet. Istället var det just Karma-Denis som gav Atalanta ledningen.

Men Napoli kom dock tillbaka genom ett mycket skickligt inprickat mål av Higuain. Som sen fick chansen att avgöra på straff. Men världen bästa sportnamn, Sportiello, räddade. Där hade Napoli en jättechans att ta mycket viktiga poäng.

Trots allt ser jag Napoli fortfarande som den starkaste tredje kraften i ligan. Övriga tänkbara kandidater måste visa mer för att få mig att ändra åsikt.

Kanske kan Fiorentina vara ett sådant lag med tiden. Det finns nog inget lag med större sparkapital att plocka av än dem. Borja Valero har inte nått upp till sin vanliga nivå, Cuadrado kan mycket bättre och sedan har vi Rossi och Gomez på skadefronten.

Och så två spännande ungtuppar i anfallet såklart. Varav en håller på att få sitt riktiga genombrott.

Babacar är helt enkelt grym.

Udinese verkar köra lite varannan vecka med sig själva. Ena gången tror man att de har något vasst på gång, andra gången inser man det var lite för tidigt att tro det. Så där håller de på. Det brukar sluta med att man kommer på en nionde, tionde plats.

Finns ingen målvakt som vinner mer poäng åt sitt lag än Mattia Perin. Ingen. Sedan kan ni säga vad ni vill. Alla storklubbar som hade tänkt köpa honom i somras måste nu betala det dubbla. Grattis. Å andra sidan spelar det ingen roll, då han lär plockas av någon klubb utanför Italien som har råd.

Det står för övrigt rätt bra till med återväxten av italienska målvakter. Det visar inte minst Marco Sportiello. När Atalanta sålde Andrea Consigli till Sassuolo var det nog en del som höjde på ögonbrynen. Få visste att man hade en minst lika bra eller bättre yngre målvakt i sin ägo. Igår räddade han poängen för sitt Atalanta.

Jag var en av få som anade att Parmas kris låg bakom hörnet och lurade. Riktigt så här illa trodde jag inte att det skulle gå dock. Mot Torino hade man dock lite oflyt och borde/kunde ha fått med sig en poäng. Men det brukar ju vara så när det blåser motvind.

Franceso Lodi och Ishak Belfodil är verkligen två fotbollsspöken.

Palermos seger över Chievo var nästan värd det dubbla. Dels skuttar man upp på nio poäng och dels förankrade man en direkt bottenkonkurrent.

Pablo Dybala är fotbollsgodis varje vecka numera.

Apropå ligans tredje kraft så har ju Lazio chansen att gå upp på tredje plats ikväll. Men min känsla är att Verona tar minst en poäng.

Lorenzo Medici
Inlägget har 10 kommentarer

Omgångens lag – 2014/15- 8^ Giornata

Omgång 8:

Empoli-Cagliari 0-4
0-1 Sau 0-2 Avelar 0-3 Avelar (str) 0-4 Ekdal
Parma-Sassuolo 1-3
0-1 Floccari 0-2 Acerbi 0-3 Taider 1-3 Cassano
Sampdoria-Roma 0-0
Cesena-Inter 0-1
0-1 Icardi (str)
Chievo-Genoa 1-2
1-0 Zukanovic 1-1 Matri 1-2 Pinilla
Juventus-Palermo 2-0
1-0 Vidal 2-0 Llorente
Lazio-Torino 2-1
1-0 Biglia 1-1 Farnerud 2-1 Klose
Udinese-Atalanta 2-0
1-0 Di Natale 2-0 Thereau
Napoli-Verona 6-2
0-1 Hallfredsson 1-1 Hamsik 2-1 Hamsik 2-2 Lopez 3-2 Higuain 4-2 Callejon 5-2 Higuain 6-2 Higuain (str)
Milan-Fiorentina 1-1
1-o De Jong 1-1 Ilicic

Omgångens lag:

Sergio Romero (Sampdoria) (1)
Gjorde bland annat en kanonräddning på Florenzis nick i slutet av matchen vilket räddade en poäng till Sampdoria. Given etta nu?

Danilo Avelar (Cagliari) (1)
Skruvade först in elegant frispark och gjorde sedan sitt andra mål för dagen på straff. Säker i defensiven och modig i offensiven. Fått ett lyft under Zeman.

Stefan De Vrij (Lazio) (1)
Säker och stabil mot Torino. Börjar acklimatisera sig till det italienska spelet. För Lazios del är det mer än värdefullt.

Ignazio Abate (Milan) (1)
En av de bättre mot Fiorentina. Gör inga misstag längre och spelar enkelt. Stark höst.

Allan (Udinese) (1)
Kompromislös och hårt jobbande mittfältare. Mot Atalanta bossade han på mitten.

Saphir Taider (Sassuolo) (1)
Löpte mycket, var alltid i centrum av spelet och gjorde ett drömmål mot Parma. Hittat rätt i Sassuolo.

Lucas Biglia (Lazio) (1) 
Var dels frisparksmålskytt, men framför allt var han enormt viktig för Lazio med sitt bollvinnande och kloka mittfältsspel. Oerhört förbättrad från ifjol.

Marek Hamsik (Napoli) (1)
Gjorde två mål på karaktäristiskt vis. Såg äntligen så där bra ut som för ett år sedan.

Antonio Di Natale (Udinese) (2)
Öppnade målskyttet med ett underbart skott. Di Natale är Udinese.

Gonzalo Higuain (Napoli) (1)
Stod på noll ligamål innan matchen mot Verona då han plötsligt fick allt att stämma och hittade rätt tre gånger om. Visade stor klass i avsluten. Lossnar det nu?

Marco Sau (Cagliari) (1)
Giftig som attan mot Empoli. Gjorde ett fint mål och var allmänt ett ständigt orosmoment.

Omgångens sämsta:

1. Parma
Bjöd på ytterligare ett bottenapp mot Sassuolo. Försvaret är under all kritik och Cassano är för ensam framåt. Biabiany saknas och Parmas transfersommar var en katastrof vilket lett till den svaga säsongsinledningen. Just nu finns det inte mycket som tyder på att Parma ska kunna rycka upp sig. Det finns all anledning att vara orolig för detta Parma.

2. Juan Cuadrado (Fiorentina)
Bjöd på en orgie i misslyckade aktioner och okoncentrerade passningar mot Milan. Lyckades egentligen inte med någonting. Om Fiorentina vill vara ett topplag måste Cuadrado vara på topp. Har inte riktigt varit sig lik efter en sommar med Barca-rykten hängandes över sig.

3. Mattia De Sciglio (Milan)
Vad har hänt med De Sciglio? Vart har den unga frejdiga ytterbacken med den stora framtiden tagit vägen? Mot Fiorentina var han på nytt osäker och slarvig. Dessutom var det hans misslyckade passning som ledde till baklängesmålet.

Skytteligan:
7 mål: Jose Callejon (Napoli) 6 mål: Carlos Tevez (Juventus) Keisuke Honda (Milan) 5 mål: Filip Djordjevic (Lazio) Antonio Cassano (Parma) Antonio Di Natale (Udinese)

Lorenzo Medici
Inlägget har 3 kommentarer

Napoli var ett av undantagen i en medioker omgång

Det var en spelmässigt medioker omgång. I sanningens namn har det varit det en relativt medioker höst.

Förutom att Juventus och Roma stundtals har spelat riktigt bra fotboll har kvalitén inte varit särskilt hög. Lag som Inter, Milan, Fiorentina och Napoli har letat efter sitt spel utan att riktigt hitta det.

Kvalitén på trupperna känns över lag lägre än vanligt, men pressen på att vinna är lika hög som tidigare. Det skapar sämre matcher.

I den åttonde omgången skulle dessutom Juventus och Roma studsa tillbaka efter Champions League-fiaskon, vilket säkerligen påverkade deras insatser en aning.

Roma hade relativt svårt mot ett defensivt Sampdoria på ett knepigt underlag. Spektaklet uteblev. Juventus gjorde vad de behövde mot Palermo, men inte mycket mer.

Den match som kanske symboliserade omgångens låga nivå var ändå Milan-Fiorentina. Precis som veckan innan när Inter mötte Napoli i en kvällsmatch var förväntningarna från min sida relativt höga. Men precis som då blev det en spelmässig besvikelse.

Det var två lag som slog ofantligt många felpassningar och där målchanserna uteblev.

Milan har egentligen inget större grundspel att luta sig emot och Montolivos flinka fötter saknas mycket på mittfältet. Menez var inte lika bra som tidigare och De Sciglio är ett spöke på sin ytterbacksplats.

Fiorentina är en skugga av sitt forna jag. Borja Valero glider inte fram som han brukar och Cuadrado var usel igår.

Det enda positiva från igår var väl De Jongs hårda slit och Abates fortsatta fina form. I Fiorentina var väl Josip Ilicics inhopp ett ljus i mörkret. Men vad är oddsen på att han ska följa upp den insatsen med fler liknande?

Likväl var både Inzaghi och Montella nöjda efteråt. Det borde de inte vara. Men de vill väl skydda sina jobb och inte släcka supportrarnas hopp.

Men okej, det fanns ett par undantag i helgens omgång.

Vi kunde t ex se ett stabilt Udinese vinna efter bland annat ett vackert mål av Di Natale. Och även om inramningen kring Udineses hemmamatcher inte är de bästa så är Stramaccionis comeback ett av de mer spännande inslagen i årets Serie A.

Lazio kanske inte flirtar med finlirets vackra toner, men har radat upp segrar och ser stabila ut. De Vrij har börjat lära sig den italienska fotbollen och Lucas Biglia är en oerhört förbättrad spelare från ifjol.

Zemans Cagliari bjöd på lite fotbollstivoli under lördagen och är seriens bästa lag om en match bara skulle bestå av den första halvleken.

Saphir Taiders lycka var kanske ändå att han fick återvända till Serie A och till en klubb som passar hans nivå och där han får starta. Förnämlig insats från hans sida mot Parma.

Alexander Farnerud var tillbaka och gjorde mål på en gång.

Men det som kanske framstår som det mest spännande från helgen var ändå Napoli. Det kändes lite som om gårdagens seger över Verona med 6-2 kan ha varit början på en nystart.

Marek Hamsik och Gonzalo Higuain hittade äntligen tillbaka till målskyttet och den fina form de hade för ett år sedan. Om de kan fortsätta på detta vis har Napoli oerhört mycket vunnet.

Trots sina brister har ändå Benitez hållt huvudet kallt när det blåst hårt och jämfört med Milan, Inter, Fiorentina och Lazio så pratar Napoli inte om någon tredjeplats. De pratar fortfarande om att de kan vinna scudetton. Det gör de rätt i.

För är det något lag som faktiskt kan utmana Juventus och Roma om scudetton så är det Napoli. De har en så pass hög högstanivå att de faktiskt skulle kunna komma ikapp. Men då krävs det att gårdagens match bara är början på en ny trend som måste hålla i sig. Det vet vi ännu inte. Men de närmsta två matcherna kommer säkert ge en del svar på det.

För på lördag kommer Roma på besök till San Paolo. Där har vi en värdemätare om något. Tills dess kan jag konstatera att i en relativt blek åttonde omgång var Napolis lyft det mest intressanta.

Lorenzo Medici
Inlägget har 9 kommentarer

Mazzarri och Benitez går på glödande kol

Att Massimo Moratti lämnar posten som hederspresident förändrar inte mycket i praktiken. Men ändå är det ett tecken på att Inter inte mår speciellt bra just nu.

Ännu vet vi inte riktigt anledningen till Morattis avsked, men italiensk media spekulerar i några saker som kan ha fått honom att ta sitt beslut.

1. Moratti ska inte ha gillat att den nya VD:n Michael Bolingbroke gick ut offentligt och sa att ekonomin under den förra ledningen var en katastrof.  Moratti ska tidigare ha bett om att hålla detta internt.

Det märkliga med detta är väl att Erick Thohir och hans gäng fick tillgång till alla bokslut och uppgifter under flera månader innan de bestämde sig för att kliva in som nya majoritetsägare i klubben.

2. Moratti sägs inte heller ha gillat hur den nya ledningen ska ha behandlat de gamla ikonerna som Cambiasso, Cordoba, Milito, Samuel och Zanetti.

Det ligger väl något i det, men samtidigt skulle det också synliggöra Morattis starka och svaga sidor på samma gång. Moratti har alltid varit av det nostalgiska slaget vilket på många sätt har något vacker över sig, men också något som försvårat saker för honom.

Många gånger skulle han behövt kapa banden till spelare eller sportdirektörer långt tidigare.

3. Det sägs även att Moratti ska ha tyckt att man skulle väntat med att förlänga tränare Walter Mazzarris kontrakt, medan Thohir istället valde att förlänga kontraktet till 2016.

Om det stämmer kan man ju redan nu känna att Moratti hade en poäng. Något som säkert Thohir inser nu.

Att Moratti någon gång skulle lämna sin post var väl oundvikligt och någon gång måste den nya ledningen ta fullt ansvar utan att lyssna på den förre presidenten. Men all denna cirkus kommer relativt olägligt för Inter.

Spelet imponerar inte, supportrarna är irriterade på Walter Mazzarri och laget och om det nu börjar visa sig finnas sprickor och oklarheter i ledningen ökar osäkerheten kring klubben ännu mer.

Ska man kapa banden med det gamla så är det viktigt att det nya känns förtroendeingivande och förhoppningsfullt. Så känns det inte riktigt just nu.

Nu känns det som om harmonin uteblivit och att framtiden känns oviss.

Inte blev det bättre av att man gjorde en sömnig insats mot St Etienne igår. Protesterna mot Mazzarri och laget ökar från fansen och frågan är hur länge den Toscana-födde tränaren får eller orkar vara kvar.

Det går liksom inte att luta sig mot att man tog en viktig poäng eller att man hämtar upp underlägen om inte spelet fungerar. För det gör det inte för Inter och frågan är om det någonsin har gjort det under Mazzarri.

Kanske är problemet så enkelt som om att den gode Mazzarri inte lyckas få ut det bästa av laget.

Och kanske var det som Massimo Moratti anade i somras.

Det är inte bara Mazzarri som är under press. Även Rafa Benitez har det tufft just nu.

Det kändes som om jag var rätt ute i min analys av både Inters och Napolis insatser i söndags. Två lag som inte är i form. Gårdagens Europa League-matcher visade tydligt att så är fallet.

Medan Inter fick med sig en zombie-poäng mot St Etienne förlorade Napoli mot Young Boys med 2-0. Efteråt ska några Napoli-supportrar lackat ur och föröskt attackera spelarbussen.

Tålamodet är slut. Benitez är inte speciellt svår att börja irritera sig på. Den tafatta match-coachningen. Kroppsspråket. Bristande självkritik. De ständiga valet av att ställa över spelare.

Irritationen är redan igång. Frågan är hur långt den kommer gå. Walter Mazzarri och Rafa Benitez går på glödande kol just nu.

Frågan är hur länge det dröjer innan det exploderar till en eldsvåda.

Lorenzo Medici
Inlägget har 2 kommentarer

All hail the super-powers

Juventus åkte till Aten och stötte på en overkligt bra målvakt i Roberto Jimenez. De hade tillräckligt med chanser för att få med sig en poäng hem till Turin. Men så blev det inte och förlusten mot Olympiakos kan komma att bli fatal.

Juventus slarvade bort en hel halvlek där man kändes impotenta och inte alls lika aggressiva som för någon månad sedan.

Andrea Pirlo slog bort boll efter boll (en av gångerna ledde det till baklängesmålet) och såg inte ut att vara i matchform. Men det kan lika gärna vara, som jag skrev i söndags, att han är på väg ner i karriären.

Där har Juventus ett delikat problem. Har man modet och klokheten att bänka honom om han visar sig inte vara tillräckligt bra?

Det känns nästan bisarrt att det var just Allegri som skickade iväg honom av de anledningar som nu tre år senare besannas och som han får ta del av. Som någon sorts karma.

Nu fanns det fler spelare som inte kom upp i normal nivå som t ex Vidal, Tevez och Pogba.

Däremot såg Alvaro Morata vass ut. Han kan göra allt det som Llorente kan göra, men kan också skapa farligheter på egen hand som hans spanska kollega inte kan. För min del borde Morata starta jämnt.

Igår brände han en del bra chanser vilket naturligtvis hamnar på hans minuskonto. Men delvis är det Allegris fel. Jag tycker att han borde spelat Morata tidigare och mer. Hade han gjort det hade hans säkerligen haft en annan matchrytm i kroppen vid avslutningslägena.

Juventus måste nu helt enkelt vinna mot Olympiakos i returen.

De italienska lagens äventyr i Champions League börjar bli oroväckande likt fjolårets turnering. Ett Juventus som har svårt att göra mål när man behöver och ett Roma som kan komma att falla i sista omgången i en tuff grupp precis som Napoli gjorde ifjol.

Romas och Juventus förluster ställer även givetvis frågan vart Serie A står någonstans. Men frågan är gammal. Det har sett ut så här i ett par år nu. Men det är inte bara pengarna som är slut eller arenorna som är förlegade. Kanske är spelsättet omodernt också.

För jag upplever att de italienska lagen bli överraskade när motståndarna håller ett högt tempo under en hel match. Jag upplever även att de bästa lagen är modigare och offensivare än vad de italienska lagen är. Det är som om de inte hängt med i utvecklingen. Som om de själva inte tror att de kan spela på det viset.

Men det är inte bara Serie A som har tappat ekonomiskt och sportsligt. De stora har blivit större.

Idag spelar Real Madrid, Barcelona, Chelsea och Bayern Munchen i en egen liga. Bayern åker till Rom och krossar, Real åker till Liverpool och vinner lätt, Chelsea lekte med Maribor och Barcelona hade inga problem med Ajax.

Chelsea och Bayern leder sina serier klart och i slutändan kommer Real och Barcelona göra upp om ligasegern.

De har råd med de allra bästa tränarna och deras trupper liknar All Star Teams där folk har fått rösta in de bästa spelarna.

Fotbollen har fått några “super-powers” med ett gäng rika klubbar en bit efter som möjligen kan utmana som t ex, PSG, Manchester City, Arsenal och kanske på längre sikt Manchester United.

Men därefter är det ett stort glapp.

Det betyder inte att det inte går att sticka upp ibland, precis som Atletico Madrid och Borussia Dortmund gjort (ingen av dem lyckades dock vinna Champions League), men som helhet har de rikare och starkare klubbarna blivit ännu rikare och starkare.

Italien och Serie A har pratat om sina problem länge och väl nu, men väldigt lite har hänt för att försöka minska klyftan till de största europeiska lagen. Alla vet vad som borde göras, men ingen flyttar nålen.

Och under tiden som det inte händer någonting så växer avståndet.

Lorenzo Medici
Inlägget har 29 kommentarer

Roma förvandlades till Brasilien

Den luftfuktiga kvällen i Rom var uppfylld av förväntningar. Huvudstadens rödgula lag skulle ta emot en  av världens bästa klubbar, Bayern Munchen. Nu skulle man med stolthet och entusiasm äntligen få se vad man verkligen går för.

Men Roma förvandlade sig till Brasilien. För visst påminde matchen en hel del om Tyskland-Brasilien från i somras.

Samma kollaps, samma typ av skräck. Samma resultat.

Roma-supportrarna kanske snarare drar paralleller med 1-7 förlusten mot Manchester United för sju år sedan.

Italienska lag är inte vana vid lag som konstant anfaller med fem spelare, som ständigt är i rörelse och som använder farten som vapen.

Det skulle vara lätt att säga att detta är ett bevis på hur långt efter Serie A är Bundesliga, men jag har personligen svårt för den typen av jämförelse. Primera Division förvandlades inte en gärdsgårdsserie bara för att man förlorade mot Bayern med 7-0 i dubbelmöte för något år sedan.

Det är också svårt att förstå hur en hel liga skulle vara så mycket bättre då Bayern Munchen vann Bundesliga med hela 19 poäng ifjol och man redan leder med fyra poäng efter åtta omgångar den här säsongen. Det är nog rätt många som är långt efter Pep Guardiolas välspelande piano.

Det man kan säga är att Serie A har tappat i kraft och att de bästa italienska lagen inte är på samma nivå som Bayern Munchen.

Men ändå. Det var mycket som inte var sig likt i hemmalaget.

Det var skrämda uppspel och Roma-spelarna stod alltid tre, fyra meter ifrån sina motståndare vilket är helt förödande mot spelare som t ex Götze, Lahm och Robben.

Pjanic bjöd på gåfotboll, De Rossi var inte det vanliga defensiva filtret, Cole blev förlöjligad av Robben, Yanga Mbiwa såg skräckslagen ut, Manolas trodde det var vattenpolo och De Sanctis var mer fastklistrad i marken än reflexsnabb.

Den taktiska koncentrationen från City-matchen var som bortblåst och det är svårt att förklara varför.

Roma har klivit in i Champions League som om det vore de första dagarna i skolan, de har tagit för sig och skuttat fram med glädjesprång. Förlusten mot Bayern var som en käftsmäll av ett äldre barn på rasten.

Så frågan är hur man tar sig vidare efter den här knocken. Hur rädda har man blivit? Hur sargat är självkänslan?

Det här är det tuffaste bakslaget som Rudi Garcia har fått känna på sedan han tog över Roma.

Hur man lyckas resa sig efter detta kommer bli oerhört viktigt för resten av säsongen.

Lorenzo Medici
Inlägget har 31 kommentarer

Omgångens lag – 2014/15- 7^ Giornata

Omgång 7:

Roma-Chievo 3-0
1-0 Destro 2-0 Ljajic 3-0 Totti
Sassuolo-Juventus 1-1
1-0 Zaza 1-1 Pogba
Fiorentina-Lazio 0-2
0-1 Djordjevic 0-2 Lulic
Atalanta-Parma 1-0
1-0 Boyake
Cagliari-Sampdoria 2-2
0-1 Gabbiadini 0-2 Obiang 1-2 Avelar (str) 2-2 Sau
Palermo-Cesena 2-1
1-0 Dybala 1-1 Rodriguez (str) 2-1 Gonzalez
Torino-Udinese 1-0
1-0 Quagliarella
Inter-Napoli 2-2
0-1 Callejon 1-1 Guarin 1-2 Callejon 2-2 Hernanes
Genoa-Empoli 1-1
1-0 Bertolacci 1-1 Tonelli

Omgångens lag (3-4-3):

Christian Abbiati (Milan)
Stod för tre viktiga ingripanden som hindrade Verona att ta sig in i matchen igen.

Pontus Jansson (Torino)
Gjorde sin första match från start i en Torino-tröja och var bäst på plan. Klockren försvarsinsats.

Alex (Milan)
Vann allt i luften och stod i vägen när det behövdes mot Verona. Brassens rutin och pondus börjar ge Milan välbehövlig trygghet längst bak.

Giancarlo Gonzalez (Palermo)
Nickade in segermålet i sin debut. Kan inte bli bättre än så.

Paul Pogba (Juventus)
Stundtals fantastisk mot Sassuolo. Som när han curlade in 1-1-målet eller när han bjöd på ett mäktigt solonummer. På väg mot den absoluta världstoppen.

Hernanes (Inter)
Den spelare i Inter som ville och gjorde mest. Sköt först i stolpen efter ett elegant nummer och gjorde sedan det viktiga kvitteringsmålet på nick.

Pedro Obiang (Sampdoria)
Jobbade hårt på mitten och gjorde ett mycket vackert mål. Hittat tillbaka till gammal form.

Keisuke Honda (Milan)
Har blivit rena rama skyttekungen. Två nya mål mot Verona efter att ha varit härligt beslutsam i omställningsfasen. Sensationell höst.

Jose Callejon (Napoli)
Var relativt anonym innan han satte dit två bollar bakom Handanovic med stor kyla och klass. Fundamental.

Adem Ljajic (Roma)
Var alltid farlig och gjorde ett fint mål efter ett välplacerat skott. Offrade sig även i det defensiva jobbet.

Pablo Dybala (Palermo)
Var mer eller mindre ostoppbar för Cesena med sin kvickhet och teknik. Gjorde Palermos första mål och slog hörnan som ledde till 2-1. Little big star.

Omgångens sämsta:

1. Marques & Marquez (Verona)
Radarpar i katastrof. Den brasilianska varianten av Marques styrde klantigt in det första baklängesmålet i eget mål och den mexikanska varianten av Marquez blev utvisad efter att ha varit usel.

2. Antonio Mirante (Parma)
Parmas misslyckanden den här säsongen har många barn, men just i matchen mot Atalanta var det Mirantes taffliga ingripande som ledde till Atalantas sena segermål.

3. Angelo Cervellera (domare, Genoa-Empoli)
Missade att bollen stöttes in via Tonellis arm vilket betydde 1-1. Ett misstag som kostade Genoa tre poäng.

Skytteligan:
6 mål: Carlos Tevez (Juventus) Keisuke Honda (Milan) Jose Callejon (Napoli) 5 mål: Filip Djordjevic (Lazio) 4 mål: Pablo Osvaldo (Inter) Antonio Cassano (Parma) Manolo Gabbiadini (Sampdoria) Fabio Quagliarella (Torino) Antonio Di Natale (Udinese)

Lorenzo Medici
Inlägget har 9 kommentarer

Skelett i garderoben

Inter började oväntat bra. Vann allt på mitten och hade mest boll. Napoli hade inte mycket till eget offensivt spel.

Mateo Kovacic och Hernanes fick styra spelet medan David Lopez och Gökhan Inler mest fick jaga boll.  Trots det hade Inter ändå svårt att göra något vettigt av bollinnehavet. Det gick lite för långsamt sista tredjedelen.

Men visst hade Inter kunnat ta ledningen efter det att Mauro Icardi haft en jättechans och Hernanes skjutit i stolpen efter ett elegant nummer.

I den andra halvleken ryckte Napoli upp sig en aning medan Inter blev lite sämre. Felpassningarna och de små misstagen var fler än de individuellt skickliga insatserna hos båda lagen.

Trots att matchen exploderade den sista kvarten, med två mål vardera så syntes det att båda lagen inte är i form. Napolis mod från ifjol är numera bortblåst. Inter har väl egentligen aldrig hittat riktig kontinuerlig fart och flyt i sitt spel ända sedan Mazzarri tog över laget.

Visst går det att plocka ut en del positiva saker hos båda lagen som t ex Hernanes och Kovacics fina insatser, Callejons skickliga avslutningsförmåga, David Lopez assist till Napolis andra mål och Koulibalys försvarsspel.

Det kan vara lätt att luras att Napoli tog en viktig poäng på bortaplan eller att Inter hämtade upp starkt två gånger om. För mig var det lika mycket en match mellan två lag som hade skelett i garderoben.

***
Det är klart att om Alberto Aquilanis cykelspark hade gått i mål istället för i stolpen hade matchen kunnat gå annorlunda. Men nu gjorde den inte det och Fiorentina har fortsatt svårt att omsätta bollinnehav till segrar.

Lazio behövde inte göra någon större insats för att vinna, men tog en tung bortaseger och om spelet i fortsättningen också blir bättre kan man definitivt vara ett lag för topp sex.

***

Med lite hjälp av både den brasilianska varianten och den mexikanska av Marques (z) och med Super-Hondas omställningar (suverän framspelning av SES på ena målet) hoppade Milan upp som den kanske främsta tredjeplatsen-kandidaten.

Intressant är att Milan än så länge bara vunnit när man tagit ledningen. Tydligen mår man bäst när man kan spela på omställningar.

***
Pontus Jansson fick bäst betyg av alla när Torino vann över Udinese. Kul för svensken i sin debut från start.

***
Pablo Dybala var fansansfullt bra när Palermo lyckades vinna i slutminuterna mot Cesena efter en nick av costaricanen Giancarlo Gonzalez. En extremt viktig seger. Iachinis jobb räddades nog kvar där.

***
Även i Bergamo avgjordes matchen sent. Atalantas Richmond Boyake hittade rätt efter ett svagt ingripande av målvakten Antonio Mirante. Parma är en patient som inte mår bra, men jag varnade för det innan säsongen.

***
Ikväll är det Genoa-Empoli och sedan följer Romas och Juventus spännande Champions-äventyr.

Nu är vi äntligen igång på allvar.

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Fyra spelare- fyra tankar

Juventus trepoängsförsprång höll bara en vecka. Roma lekte med Chievo och sänkte Verona-laget redan efter en halvlek.

Roma hade mycket att glädjas åt. Totti är en evig legend, Nainggolan är kanske Serie A:s bästa mittfältare för tillfället, Yanga-Mbiwa är ett fynd och Ljajic ett sparkapital att utnyttja.

Juventus däremot fick bara en med sig en poäng mot Sassuolo. Allegris mannar förde spelet och försökte bygga chanser med fint spel och ibland var anfallen välstrukturerade och vackra. Även chanser skapades. Men inte tillräckligt många för att kunna få in mer än ett mål.

Någonstans kanske också gårdagens speglade matchen för två veckor sedan. Skillnaden mellan Roma och Juventus är extremt små den här säsongen.

Gårdagen fick också mina tankar och åsikter kring fyra spelare surra  lite extra.

Adem Ljajic
Jag har alltid älskat Ljajics talang. Hans sublima teknik och elegans. Men det fanns många som tvivlade på honom. Hans inställning och ojämnhet ställde frågetecken. För två år sedan fick hans sin revansch när han  blommade ut i Fiorentina.

Han har potentialen och förmågan att bli en riktigt stor stjärna. Hans första säsong i Roma blev dock en blandad fotbollspåse. En del fina insatser mixades med sämre insatser och till slut hamnade han långt från startelvan under våren.

Igår fick vi en påminnelse om hur bra Ljajic kan vara och att vilket sparkapital Roma har i serben.

Paul Pogba
Jag skrev någon gång i somras att om Juventus var tvungna att sälja någon av Vidal eller Pogba så borde de sälja chilenaren. Nu behöll de båda vilket naturligtvis var det bästa scenariot.

Men skulle Juventus var tvungna att välja idag skulle nog de inte ha något större problem att välja. Vidal är äldre, har en knäskada i bagaget, sprungit på diskotek och har mer eller mindre nått sitt tak som fotbollspelare. Visserligen är det ett tak som är oerhört högt, men Pogba är på väg att bli ett fenomen.

Igår mot Sassuolo fanns det vissa moment där man anade att man såg en spelare som kommer anses som en av de tre bästa i världen inom några år. En sådan spelare vill man helst ha sitt lag och når han den höga potential han har, kommer han vara värd det dubbla av Vidals värde om han skulle säljas.

Fernando Llorente
Jag var ju relativt skeptisk till Llorente när Juventus värvade honom. Jag tyckte inte då att han var den världsanfallare de behövde och trodde han skulle göra en okej säsong men inte mer. Hans fjolårssäsong visade mig fel då han var bättre än vad jag trodde och gjorde fler mål är än jag gissade.

Men jag hade också rätt. Han är inte den världsanfallare Juventus behöver. Han är en bra anfallare att ha i sin trupp, men det är inte med Llorente man brottar ner de stora lagen ute i Europa.

Den här hösten har han i mina ögon varit relativt kass. Det går långsamt och skärpan har saknats. Han har varit mer eller mindre meningslös. Jag tror att Juventus måste försöka spela in Alvaro Morata i startelvan så fort de kan, han har en annan växel i sitt spel som inte Llorente har.

Andrea Pirlo
Någon gång kommer ju dagen komma. Dagen då Pirlo inte riktigt hänger med, då hans spelförståelse och passningsgenialitet inte längre kommer överskugga hans långsamhet.

Jag tyckte det fanns sådana tendenser igår mot Sassuolo. Kanske var det mest trötthet, men jag anar att det ganska snart kommer bli en fråga om inte Juventus spel mår bättre av Marchisio än Pirlo i samma roll.

Det handlar inte om att sänka Pirlo, jag skulle säga att han är en av de sex största italienska spelarna i modern fotbollshistoria (Baggio, Totti, Maldini, Del Piero, Buffon och Pirlo), men dagen då Juventus måste brottas med dessa problem lär nog komma.

Kanske redan den här säsongen.

Lorenzo Medici
Inlägget har 19 kommentarer