Lorenzo Medicis Italienblogg

Kung Midas och straffområdesdomarnas meningslöshet

Torino var på väg mot deras första poäng på evigheter i ett derby mot Juventus. De hade gjort sig förtjänta av det. Bruno Peres hade slagit till med ett solomål som skulle göra Maicon grön av avundsjuka. Torino var på väg att pricka in en taktiskt fullträff mot ett för dagen segt Juventus.

Men då klev han fram, som nästan från ingenstans. Mittfälts-maestron och spelgeniet. Mannen med den sagolika touchen, han som behandlar bollen som om den vore en fågelunge. Han som fortfarande målar fotboll likt en ung renässans-prins. Den evige Andrea Pirlo.

Han fick på en perfekt träff precis när tiden höll på att rinna ut. Han räddade tre poäng i ett derby där Juventus spelade under sin normala nivå.

Där Pogba och Tevez såg riktigt slitna ut och där yttrarna Evra och Lichtsteiner var riktigt dåliga.

Trots att Pirlo ibland har sett lite seg ut den här säsongen, och trots att han ibland är en riskfaktor med sin långsamhet (och sitt stundtals bristande defensiva jobb) så lämnar han mer av värde till bordet än vad han tar bort.

Och så kommer det kanske alltid vara ända tills han lägger skorna på hyllan.

För Torino var Pirlos segermål naturligtvis en hård spark i magen. Det var ju liksom redan klart. Marco Benassi kommer säkert gräma sig länge över den där förlorade duellen som föranledde målet.

Men det krävs genier för att hitta rätt med ett skott från det avståndet vid det tillfället.

**

Hade Juventus tappat poäng så hade Roma plockat in värdefulla poäng. Segern över Inter var något märklig. Roma var det klart bättre laget, men hade ändå svårt att skaka av sig de blåsvarta.

Inters försvar hade problem. Ytterbackarna är inte av tillräckligt hög kvalité och Andrea Ranocchia verkar ha svårt med omställningen till fyrbackslinje. När inte heller Mateo Kovacic kunde starta försvann mycket av den behövliga kreativiteten på mitten.

Inter var dock duktiga på att ta vara på de få misstag som ändå Roma-försvaret gjorde. Men logiskt nog höll det inte i nittio minuter. Roma hade helt enkelt en klart bättre elva på planen och det tog ut sin rätt.

Gervinho var alltid för snabb för Dodo och kompani, Nainggolan lekte storslagen gladiator, medan Pjanic agerade prins av finess. Trots att Romas seger var hotad så borde den inte ha varit det.

Garcias mannar ser ut att vara på väg mot bra form medan Inter och Mancini har mycket kvar att jobba med. Risken är stor att man är på väg mot ytterligare något år utan Champions League-fotboll.

**

Inters stadsrivaler, Milan är då kanske aningen närmare det målet. Den där tredjeplatsen som behandlas som en helig graal. Och som alla glömmer bort att man först måste ta sig igenom kvalets ovissa portar innan man hamnar i fotbollens paradis.

Men en tredjeplats ger supportar, spelare och presidenter tro, hopp och drömmar över en sommar. Det är ju mycket det man lever på i fotbollens snurrande värld.

Milans seger över Udinese handlade delvis om att de rödsvarta till stora delar ägde matchen totalt mot ett rätt färglöst Stramaccioni-gäng.

Den handlade också om att Jeremy Menez hade vaknat på rätt sida, men framför allt skulle den komma att handla om straffområdesdomarnas meningslöshet och Paolo Valeris inkompetens.

För mig är Valeri en av de sämre domarna i Serie A vilket gör att jag inte är förvånad att han gör misstag, men desto mer förvånad att han ofta får ta hand om stora matcher. Det handlar om någon slags hierarki antar jag.

Men matchen igår belyste annars straffområdesdomarnas totala meningslöshet. Adel Rami hade en nick som såg ut att vara över linjen på TV-repriserna. I efterhand har jag sett andra vinklar och repriser där jag inte är lika säker.

Oavsett om bollen var inne eller inte så kunde inte straffområdesdomaren se om bollen var över eller inte. Fine, det kunde vi inte heller efter massor av repriser så jag kan inte anklaga honom för något.

Men poängen är att det är en av anledningarna till att straffområdesdomaren överhuvudtaget existerar. Att han ska kunna hjälpa till vid sådana situationer. Men vad är det för mening om han bara kan hjälpa till vid tydliga situationer där alla ändå ser om bollen är över eller inte?

Om han dessutom inte kan hjälpa till att väcka liv i Valeri när Armero fäller Badu eller när Honda tar ned bollen med armen innan han dras ner, ja då kan man ju verkligen börja undra vad man ska ha straffområdesdomaren till.

För mig är det bättre att plocka in alla Eagle-eye-apparater som finns och ge de meningslösa domarna en meningsfull uppgift.

**

Ett annat lag som också lurar i Champions-vassen, är Fiorentina. Även de hade lite hjälp med domaren mot Cagliari, men visade även upp en hel del egen skicklighet. Till och med Mario Gomez gjorde mål efter vad som känts som en evighet.

Och på fredag ska “Viola” möta sina största antagonister, Juventus. Är det någon match som de svartvita är en aning oroliga för och som Roma sätter sitt hopp till, så är det nog just när “Den gamla damen” åker till Artemio Franchi för att ta emot supportrarnas öronbedövande hat.

Då kan det komma att krävas mer än att Andrea Pirlo tvingas leka Kung Midas.

Lorenzo Medici
Inlägget har 7 kommentarer

Bra Europa-vecka och tio transfers-rykten att gilla (eller inte gilla)

Så var då en Europa-vecka till ända igen. Roma släppte visserligen in ett onödigt mål i slutet mot CSKA, men Juventus vann sin viktiga match mot Malmö och de italienska lagen gjorde bra ifrån sig i Europa League.

Napoli, Inter och Fiorentina säkrade alla avancemang igår och Torino har goda chanser inför den sista omgången. Det är viktigt för Uefa Koefficient-rankingen. Italien ligger fortfarande väldigt långt efter tredjeplacerade Tyskland, men samtidigt är det viktigt att dra ifrån Portugal som närmast jagar på en femteplats.

Inter tog en stark seger över Dnipro trots att man inte imponerade. I spel elva mot elva var ukrainarna klart bättre och det var inte förrän Ranocchia blev utvisad som Inter spelade upp sig och gjorde en fin kämpainsats.

Givetvis var Super-Handanovics straffräddning helt avgörande. Slovenen är helt enkelt i en klass för sig när det gäller att knipa bollar från elva meter.

Det var egentligen inget annat italiensk lag som imponerande nämnvärt, men viktiga poäng togs.

Fiorentina kunde glädjas åt Marko Marins fina insats och första mål för klubben, Napoli åt att man tog den poäng som kvalificerade dem till åttondelsfinal och Torino åt att spelet stundtals faktiskt såg rätt bra ut.

 

Tio transferrykten att gilla eller inte gilla:

Jevhen Konopljanka – Inter
Missade visserligen straffen igår mot Inter som troligen hade ordnat segern åt Dnipro, men visade samtidigt klassen när han pulvriserade Nagatomo på sin kant. Är kanske inte högst upp på min Inter-lista men skulle ge den blåsvarta Milano-klubben snabbhet och kvalité. Med tanke på hans insats igår svalnade nog inte Inters intresse. Men många klubbar är ute efter ukrainaren.

Alessio Cerci – Inter
Jämfört med Konopljanka tror jag det är lättare att värva Cerci. I alla fall så länge han inte verkar vara tänkt för Simeones startelva. Egentligen tycker jag inte att han passar riktigt in i Atleticos sätt att spela och det är inte omöjligt att den spanska klubben går med på att låna ut honom i januari (kanske med köprätt). I så fall tror jag han skulle passa utmärkt in i Mancinis Inter.

Marcelo Brozovic – Milan
Jag tycker inte att han är Kovacic-bra och är just för tillfället rätt hypad, men visst skulle Milan må bra av en kreativ mittfältare à la Brozovic. Allt handlar troligen vad priset landar på.

Sebastian Giovinco – Napoli
Jag har tidigare skrivit att han skulle vara en utmärkt ersättare för Insigne då de är av samma spelartyp. men släpper verkligen Juventus honom till en direkt konkurrent i januari?

Ezequiel Lavezzi – Napoli, Inter
Jag tror att det finns sanning i ryktena kring att Lavezzi kan komma att lämna Paris. Sedan om det är redan i januari eller till sommaren låter jag vara osagt. Lavezzi har aldrig gjort någon hemlighet att han kan tänka sig att återvända till Italien. Han trivdes i Neapel och han har uttalat sig positivt till att bo i Milano. Skulle ge Napoli en enorm boost både för spelet och för entusiasmen hos fansen. Skulle även passa bra in i Inter.

Gabriel Paletta – Lazio
Claudio Lotito har öppnat upp för att hjälpa Parmas president Tommas Ghirardi ekonomiskt. Men på vissa villkor. Som typ att man får köpa loss Gabriel Paletta billigt, eller byta honom mot t ex Konko och Novaretti. Lazio skriker efter en duktig mittback bredvid De Vrij och även om mittförsvaret inte skulle bli Ferrari-snabbt med Paletta och holländaren är det en klar uppgradering gentemot t ex Ciani eller Cana.

Vlad Chiriches – Roma
Jag har aldrig varit överdrivet förstjust i Chiriches och alltid tyckt att han varit något överskattad. Han har ju heller inte direkt tagit Premier League med storm. Men Garcia har en förmåga att få sina mittbackar att rätta sig in i hans defensiva taktik. Jag kan förstå att Roma vill förstärka med en mittback med tanke på alla skadebekymmer, men är inte Eder Balanta en bättre idé? Varför behöll man inte Romagnoli?

Matija Nastasic – Juventus
Vore logiskt att han lämnade bänken i City för att återvända till Serie A där hans speltsil passar utmärkt in. Då Juventus precis som Roma har skadebekymmer i backlinjen borde han ligga högt upp på Marottas lista. Men gör han inte även på Sabatinis? City lär inte släppa honom billigt dock.

Fabian Schar – Juventus
Har ett kontrakt som går ut till sommaren, vilket gör det vettigare att vänta till sommaren med att värva schweizaren. Kanske kan han vara ett alternativ för Juventus redan i januari då de kan komma att få honom på rea-pris. Tror det finns goda chanser att han bär en Juventus-tröja inom sju månader. Om det är rätt värvning? Jag hade valt andra alternativ (se ovan).

Leonel Vangioni – Milan
Är rätt snabb och har bra löd i dojan. Bör heller inte bli alltför dyr. Skulle kunna lösa upp en del problem för Milan då man kan flytta över De Sciglio på högerkanten och spela med Vangioni till vänster.

Lorenzo Medici
Inlägget har 7 kommentarer

Juventus borde sikta på förstaplatsen

På en gräsmatta som var mindre grön än Juventus borta-tröjor lyckades de regerande italienska mästarna vinna över ett Malmö som kämpade väl, men som saknade kvalitén.

I svensk media skulle matchen mindre komma att handla om kvalitén eller gräsmattor utan mer om domare Pruenca. I italiensk media stod det väldigt lite om domaren.

Visst borde Pruenca ha blåst frispark för Erik Johansson när Morata gick mer på spelare än på boll (och därmed inte heller visat ut Johansson) innan Tevez gjorde 0-2, men att den portugisiske domaren skulle ha dömt till Juventus fördel under hela matchen är nonsens.

Om det var något lag som hela tiden klev upp i hälarna och spelade småfult så var det Malmö. Det var väl på det sätt man ville störa en bättre motstånd. Vilket man stundtals gjorde.

Men det var också tydligt att Juventus var det betydligt bättre laget och vi ska inte glömma bort att Robin Olsen gjorde flertalet vassa räddningar.

Juventus gjorde det man var tvungna till och eftersom Atletico Madrid krossade Olympiakos räcker det nu med att kryssa mot spanjorerna i sista matchen för att ta sig vidare.

Jag tycker dock att man ska sitta ribban högre. Att man ska försöka vinna matchen med två mål och därmed ta förstaplatsen i gruppen. Dels så slipper man då lag som Bayern, Chelsea och Real Madrid och dels så skulle Juventus må bra av att höja sin ambitionsnivå en aning.

Man måste börja se själva som ett lag som borde vinna den här gruppen.

För så pass bra är man egentligen.

Lorenzo Medici
Inlägget har 18 kommentarer

Nu återstår bara ett dramatiskt avgörande i Rom

Kevin Strootman skulle inte försökt slå den där passningen. Seydou Keita skulle nog hindrat sin iver och inte klivit fram i momentet efter, bara för att bli bortspelad. Morgan De Sanctis kanske kunde ha agerat annorlunda.

Adem Ljajic och Radja Nainggolan kunde och borde ha stängt matchen på sina chanser.

Det oavgjorda resultatet kunde ha undvikits. Och ändå inte. Det som händer, ja det händer. Det var var kanske heller inte helt orättvist att CSKA fick med sig en poäng.

Men visst var det ett knytnävsslag i magen för Roma.

Sedan i efterhand spelade den tappade poängen inte jättestor roll ändå. Eftersom Manchester City vann, så blir den enda skillnaden att Roma hade kunnat gå vidare på vilket oavgjort resultat som helst om man vunnit över CSKA.

Nu räcker 0-0, men inte 1-1 eller 2-2. Och nu måste man även lita till att Bayern Munchen inte förlorar mot CSKA (tar ryssarna en poäng mot Bayern går Roma vidare på alla oavgjorda resultat i sin match)

Hur man vrider och vänder på det så måste man nu gå in för att vinna mot Manchester City. Jag har alltid skrivit att jag tror att det kommer avgöras i den sista omgången och att jag är orolig för att Roma missar avancemanget i sista stund precis som Napoli gjorde i ifjol. Även då var det ett engelskt lag på besök i den sista omgången.

Ett City med förbättrat självförtroende kommer bli en tuff och spännande match om drygt två veckor. Ett dramatiskt avgörande väntar.

Den tionde december vet vi om Roma har växt sig stora eller inte.

Lorenzo Medici
Inlägget har 13 kommentarer

Omgångens lag – 2014/15- 12^ Giornata

Omgång 12:

Atalanta-Roma 1-2
1-0 Moralez 1-1 Ljajic 1-2 Nainggolan
Lazio-Juventus 0-3
0-1 Pogba 0-2 Tevez 0-3 Pogba
Torino-Sassuolo 0-1
0-1 Floro Flores
Cesena-Sampdoria 1-1
1-0 Lucchini 1-1 Självmål
Hellas Verona-Fiorentina 1-2
0-1 Rodriguez 1-1 Lopez 1-2 Cuadrado
Parma-Empoli 0-2
0-1 Vecino 0-2 Tavano
Napoli-Cagliari 3-3
1-0 Higuain 2-0 Inler 2-1 Ibarbo 2-2 Farias 3-2 De Guzman 3-3 Farias
Udinese-Chievo 1-1
1-0 Di Natale 1-1 Radovanovic
Milan-Inter 1-1
1-0 Menez 1-1 Obi
Genoa-Palermo 1-1
0-1 Dybala 1-1 Antonelli

Omgångens lag:

Andrea Consigli (Sassuolo)
Räddade en straff och mycket därtill. Matchvinnare mot Torino.

Giorgio Chiellini (Juventus)
Sällan elegant, men vann sina dueller med smartness och styrka.

Phillipe Mexes (Milan)
Hängde inte med Icardi precis i början, men var sedan så där perfekt elak som Mexes kan vara. Tuff och säker. Oväntat styrkebesked.

Konstantinos Manolas (Roma)
Var precis som hela Roma-försvaret aningen skakade av Atalantas fina inledning, men desto längre matchen gick växte Manolas ut till en stor ledare i backlinjen.

Paul Pogba (Juventus)
Gjorde två mål med stor kyla och hade ett skott i ribban. Börjar skrapa på ytan av sin enorma potential. Fenomen.

Radja Nainggolan (Roma)
Gjorde ett viktigt mål och var stabil på mitten för Roma. Tillbaka i gott slag.

Roberto Pereyra (Juventus)
Hittade ofta fina ytor att löpa i mot Lazio och gav både kvantitet och kvalitet till Juves mittfält. Läcker framspelning till Pogbas andra mål. Är just nu i bättre form än Vidal.

Matias Vecino (Empoli)
Matchvinnare med ett mål och en fin assist. En spelare Fiorentina (som äger honom) kommer få nytta av i framtiden.

Diego Farias (Cagliari)
Terroriserade Maggio genom hela matchen och gjorde två mål. Ger Cagliari ytterligare ett starkt offensivt vapen.

Pablo Dybala (Palermo)
Gjorde ett supermål och var alltid oerhört giftig mot Genoa. Hur länge får Palermo behålla sin guldklimp?

Adem Ljajic (Roma)
Kvitterade efter ett snyggt nummer på egen hand och spelade även fram till Nainggolans mål. Förtjänar mer speltid med tanke på hans fina form.

Omgångens sämsta:

1. Napoli-försvaret
Om Napoli vill kunna vara med och slåss med Juventus och Roma om titeln krävs det ett helt annat försvarsspel än det som visades upp mot Cagliari. Maggio är ett spöke, Rafael måste rensa när han ska och Koulibaly måste låta bli att spela svårt när han ska spela enkelt.

2. Juan Sanchez-Mino (Torino)
Missade straffen som skulle ha gett Torino det viktiga ledningsmålet. Verkade aningen knäckt efteråt och hade svårt att lyckas resten av matchen.

3. Ashley Cole (Roma)
Lät sig luras av Raimondi vid baklängesmålet på ett sätt som inte får ske på den här nivån. Stärkte inte direkt sina chanser över att inte säljas i januari.

Skytteligan:
9 mål: Carlos Tevez (Juventus) 8 mål: Jose Callejon (Napoli) 7 mål: Mauro Icardi (Inter) Gonzalo Higuain (Napoli) Antonio Di Natale (Udinese) 6 mål: Filip Djordjevic (Lazio) Keisuke Honda (Milan) 5 mål: Pablo Dybala (Palermo) Antonio Cassano (Parma) Alessandro Matri (Genoa) Jeremy Menez (Milan)

 

Lorenzo Medici
Inlägget har 5 kommentarer

Derby utan vinnare

Det började ganska bra. Det var högt tempo och det fanns incitament till farliga chanser. Men successivt blev Derby di Milano allt sämre. Två lag som nog ville vinna, men inte riktigt kunde. Och kanske speglade det två lag som mer visat sina brister än sina kapaciteter den här säsongen.

Det var också ett derby där ingen spelare lyckades fullt (förutom kanske Phillipe Mexes faktiskt) ut, Jeremy Menez gjorde ett fantastiskt mål men var svag i det övriga spelet, Stephan El Shaarawy stod för en briljant framspelning till målet, men hade svårt att komma loss och missade en jättechans.

Fredy Guarin var mycket bra på mitten, men hade svårt att komma till avgörande lägen och Michael Essien var långa stunder en av de bästa på planen, men var också för vek i närkampen mot Joel Obi vid Inters kvittering.

Detta derby var också Roberto Mancinis första match som tränare för Inter. Det fanns embryon till förändring till det bättre. Det syntes att Inter ville spela snabbare och med färre tillslag och innan Menez slog till med sin briljanta volley hade Inter bollinnehavet på ett sätt som Mancini troligen vill.

Inter och Mancini har fortfarande lång väg att vandra, men tillstymmelserna till ett annat typ av spel fanns där.

Inzaghis Milan spelar gärna helst via snabba omställningar. Det är fortfarande inte helt tydligt för mig om det är Inzaghis spelidé eller om det handlar om vilka typer av spelare han har till sitt förfogande som gör att man ofta spelar på det viset. Förmodligen det sista. Kanske kommer det ändras när Montolivo kommer tillbaka.

Det var ett derby utan vinnare och det var kanske inte så konstigt med tanke på hur säsongen har utvecklat sig.

Positivt från derbyt:

Phillipe Mexes
Är kanske en av Milans mest utskällda spelare och vi har vant oss att fransmannen står för grova misstag. Kanske är det något oförtjänt. Igår var han så där perfekt elak som han kan vara och var faktiskt enligt mitt tycke planens bästa spelare.

Fredy Guarin
Hade visserligen lite svårt att komma till bra målchanser, men hans insats var positiv. Såg pigg och stark ut. Vann en del boll och försökte höja tempot. Får man igång Guarin på innermittfältet (där jag vill ha honom) kan han nästan räknas som ett nyförvärv.

Michael Essien
Var förvånandsvärt bra igår. Om vi bortser från att han borde varit tuffare mot Joel Obi vid kvitteringen så var Essien en dominant kraft på mitten. Vann boll, löpte mycket och slarvade sällan i passningsspelet. Såg nästan ut som i gamla dagar. Om han kan hålla den här formen känns han precis som, Guarin, nästan som ett nyförvärv.

Joel Obi
Var inte briljant på något sett, men gjorde det viktiga kvitteringsmålet och på eget bevåg. Efter alla skador han haft fanns det nog ingen annan spelare man önskade en framgång som Obi. Får han bara vara skadefri nu kanske han kan få visa vad han kan.

Negativt från derbyt:

Fernando Torres
Han pratar mycket om att han kommer hitta sin gamla Atletico-form, men visar inget som tyder på det. Har ingen acceleration i sig, befinner sig sällan i målsituationer och ser ut som en spelare som förlorat sig själv. Tror oddsen är rätt stora på att Milan kommer försöka värva en central anfallare i januari.

Mateo Kovacic
Lyckades aldrig göra något större avtryck på matchen. Kanske kände han för stor press. Han är fortfarande ung, men har redan stora förväntningar på sig. Som han inte lyckades infria igår.

Sulley Muntari
Medan Essien gjorde en mycket bra match på mitten, var hans kompanjon klart sämre. Höll på att bjuda Inter på ett mål med sin vansinniga felpassning och var ofta otajmad i spelet. Tack och lov är Montolivo på väg tillbaka.

Rodrigo Palacio
Är fortfarande fjärran från sin fjolårsform. Kommer sällan till farliga lägen och springer ofta i ingenmansland. Är det bara en lång formsvacka eller är detta början till slutet på en fin karriär?

***
Man vet aldrig vart man har Zemans Cagliari. De kan vinna mot vem som helst, men också förlora med 5-0 mot vem som helst.

Trots att Albin Ekdal (riktigt bra igår) och Cagliari gjorde en förnämlig insats på San Paolo igår, handlade Napolis poängtapp lika mycket om deras usla försvarsspel.

Maggio fortsätter att vara en defensiv katastrof och både Rafael och Koulibaly måste lära sig att rensa när man ska göra det.

Om Napoli vill komma ikapp Juventus och Roma går det inte att spela försvarsspel som man gjorde igår mot Cagliari.

***
De som var allra gladast för gårdagens kryssfest var nog ändå Fiorentina. Segern över Hellas Verona tog dem tillbaka in i jakten på tredjeplatsen. Och Giuseppe Rossi börjar närma sig comeback.

***
Atalanta skrämde Roma i lördags med att göra mål innan man ens hade satt sig. Bergamo-laget började matchen riktigt bra, men successivt fick Roma bättre och bättre kontroll. Ljajic smekte in kvitteringen och spelade sedan fram till Nainggolan som snyggt satte ledningsmålet innan paus.

Därefter spelade Roma av matchen skickligt. Det var långt ifrån deras bästa insats, men tre poäng borta mot Atalanta är inget man bara hämtar hem.

***

Omgångens klart mest imponerande bedrift stod annars Juventus för. Deras insats mot Lazio var stor uppvisning. Mittfältet var alldeles lysande med Pirlo som dirigent och Pereyra och Marchisio som både grovjobbare och finlirare.

Och så Paul Pogba då. Han gjorde två mål och hade en i virket.  Den unge fransmannen börjar verkligen nå sin fulla potential.

Killen är ett fenomen.


Lorenzo Medici
Inlägget har 14 kommentarer

Trebackslinjen är på väg bort från Serie A

När Antonio Conte hoppade av tränarjobbet från Juventus i somras och när Walter Mazzarri fick sparken härom veckan försvann inte bara två tränarprofiler från Serie A. Då försvann även två av de av största förespråkarna av en trebackslinje.

Trebackslinjen (som även kan beskrivas som en fembackslinje i en del fall) håller på att försvinna från italiensk fotboll. Idag kan man kan säga att endast Torinos Ventura, Parmas Donadoni och Genoas Gasperini använder sig av det systemet.

Och då ska vi inte glömma att Donadoni använde sig av en fyrbackslinje nästan hela säsongen ifjol och övergav den inte förrän ett par omgångar sedan i ett försök att ändra på den negativa trenden.

Andrea Stramaccioni tog över Guidolins treback och ändrade om efter bara fyra omgångar. Livorno och Bologna åkte ur den högsta serien med sina trebackslinjer.

Massimilano Allegri ärvde Contes spelsystem och har fortsatt på det spåret under nästan hela hösten. Tills nu. Allegri har i och med skador börjat gå över till en fyrbacksklinje, men det var nog bara en tidsfråga innan han skulle byta till sitt föredragna spelsystem som innebär fyra backar.

Trebackslinjen fick ett litet uppsving under sommarens VM, inte minst tack vare Louis Van Gaals succé med Holland, men samme tränare skrotade det systemet efter bara ett par veckor i Manchester United.

Luis Enrique experimenterade med en treback under sommaren, men när väl säsongen satte igång så gick han tillbaka till det 4-3-3 som Barcelona är vana vid.

Det bästa och största undantaget är Bayern Munchen. Och ändå inte. Pep Guardiolas bygge är ett taktiskt monster. Han är ingen predikant av en trebackslinje trots att han använder sig av det ibland. Guardiolas fotboll är en modern variant av totalfotbollen.

Det är som om han tagit det Ajax-inspirerade Barcelona-tänket och vridit om det 90 grader. Få lag har ändrat spelsystem så ofta med sådan framgång som Guardiola har gjort under hösten.

Bayern Munchen kan ställa upp med en treback där Alaba (innan han blev skadad) både är mittback och offensiv mittfältare på samma gång, där Xabi Alonso både är defensivt ankare och offensiv point guard.

Där han gjort om Lahm från ren ytterback till mittfältsguru. Där Robben, Ribery och Bernat använder flankerna och skär in i plan. Där de offensiva spelarna är i ständig rörelse och laget är en taktisk kameleont. Spelarna under Guardiola tvingas och lär sig att spela på flera olika positioner.

Få tränare är så innovativa som Pep. Men det handlar också om kvalité. Hade Guardiola inte haft världsspelare på varje position hade han aldrig kunnat sätta sin idéer till verket. Det hade han inte kunnat i Barcelona heller.

Och kanske är det främst spelarkvalitén som bestämmer hur man kan spela än tvärtom.

Jag kan ändå sakna lite nytänkande i den italienska fotbollen. En gång i tiden räckte det med att man utbildade sig i Coverciano och så låg man i framsätet när det gäller taktiskt kunnande. Jag är inte så säker på att det är så längre.

Det finns dock tecken på förändring. Jag kan gilla Filippo Inzaghis försök med Menez som falsk nia där han får röra sig fritt. Rudi Garcia har definitivt stått för en viss uppfräschning med sitt Roma där han på många sätt försökt tillämpa en mer modern fotboll.

De Rossi agerar inte helt olikt Xabi Alonso när han kliver ner och blir till en extra försvarare och när spelet har flutit som bäst har man varit svårlästa med sitt skickliga sätt att ändra taktik från match till match.

Även Rafa Benitez har gett den italienska fotbollen lite nytt. När spelet fungerat som det ska har Napoli varit ett offensiv tivoli, med kreativitet och fint kombinationsspel. På ett sätt man inte ser så ofta i Serie A.

Jag hoppas att den nya generationen italienska tränare kommer med mod och nya idéer. För det behövs.

Så är det bra eller dåligt att den italienska fotbollen ser ut att överge trebackslinjen för t ex 4-3-3 eller 4-2-3-1? Min spontana reaktion har alltid varit ja, men det är inte så enkelt. För som jag nämner handlar det mycket om kvalité. Spelar man med en fyrbackslinje kräver det t ex att ytterbackarna helst håller hög klass.

Idag är det ont om det i Serie A. Det är inget bra tecken att Maicon fortfarande är en av seriens bästa yttrar, eller att Maggio regregerat i svindlande fart eller att De Sciglio blivit en skugga av sitt talangfulla jag.

Det är därför en bra, men inte fantastisk, spelare som Matteo Darmian är så het på transfermarknaden. Det finns ett stort tomrum på duktiga ytterbackar i den italienska fotbollen och det finns inga nya Paolo Maldinis eller Gianluca Zambrottas på ingång.

Men kanske kommer efterfrågan att skapa nya skickliga ytterbackar. Något som trenden med fyrbackslinje kan komma att lyckas med.

På söndag ska Inter försöka sadla om till nytt liv under Roberto Mancini och en fyrbackslinje.

Det är inte en slump, det är en trend.

Lorenzo Medici
Inlägget har 15 kommentarer

Nya reformer och Parma-kris

Tidigare i veckan skrev jag att den italienska fotbollen inte vill förändra sig. Bara någon dag senare så är man redo att införa nya reformer som ska förändra den inhemska fotbollen till det bättre.

Och ja, jag tycker det finns en hel del logik i de nya reformerna.

1) Man vill banta ner trupperna till 25 spelare per lag enligt Uefa-modellen. Fyra av dessa spelare ska vara från de egna leden och fyra ska vara fostrade i någon italiensk klubb.

2) Man vill förändra villkoren för minst en av de icke-EU-spelare man ska ta in. Man vill göra som man gör i Premier League, nämligen att spelaren ska ha spelat ett visst antal landskamper osv. Man ska längre inte kunna värva en okänd ung icke-Eu-spelare för att sedan låna ut honom och därmed öppna upp en plats för en annan icke-EU-spelare.

Detta kommer säkert innebära vissa protester från spelarförbundet då väldigt många spelare kommer bli klubblösa eller behöva kliva ner en och annan division, men det här är förslag som sannolikt kommer klubbas igenom och sättas igång från och med säsongen 2016/17.

Jag tycker det låtter vettigt. Idag är de italienska klubbarna överbefolkade av mediokra spelare som mest lyfter lön. Det bör även tvinga fram större användning av egna produkter.

Enligt Tuttomercatoweb.com är läget detta i alla klubbarna just nu:

Atalanta: 28 spelare i truppen (7 fostrade i klubben)
Cagliari: 29 spelare i truppen (7 fostrade i klubben)
Cesena: 32 spelare i truppen (6 fostrade i klubben)
Chievo: 27 spelare i truppen (0 fostrade i klubben)
Empoli: 28 spelare i truppen (10 fostrade i klubben)
Fiorentina: 35 spelare i truppen (6 fostrade i klubben)
Genoa: 30 spelare i truppen (7 fostrade i klubben)
Inter: 28 spelare i truppen (8 fostrade i klubben)
Juventus: 27 spelare i truppen (4 fostrade i klubben)
Lazio: 28 spelare i truppen (4 fostrade i klubben)
Milan: 28 spelare i truppen (4 fostrade i klubben)
Napoli: 25 spelare i truppen (1 fostrad i klubben)
Palermo: 30 spelare i truppen (1 fostrad i klubben)
Parma: 30 spelare i truppen (2 fostrade i klubben)
Roma: 30 spelare i truppen (4 fostrade i klubben)
Sampdoria: 29 spelare i truppen (2 fostrade i klubben)
Sassuolo: 28 spelare i truppen (2 fostrade i klubben)
Torino: 27 spelare i truppen (1 fostrad i klubben)
Udinese: 32 spelare i truppen (2 fostrade i klubben)
Verona: 27 spelare i truppen (0 fostrade i klubben)

Och allvarligt talat, om jag skulle vakna imorgon och dessa spelare, Scaloni, Joao Pedro, Eriksson, Motta, Pepe, Kuzmanovic, Khrin, Mexes, Essien, Van Ginkel, Alonso, Iakovenko, Lazzarri, El Hamdoui, Joaquin, Emanuelson, Lobont, Pereirinha, Gonzalez, Ederson, Wague, Belmonte, Riera, Geijo, Bianco, Gazzola, Mussis, Rincon, Santana, Ghezzal, Lucas Souza, Bidaoui, Felipe, Santacroce, Perez, Wszolek, Da Costa, Bamba, Feddal, Ngoyi, Chochev, Joao Silva, Perticone, Nené, Luna, Marques, Mangani, Edimar, Kupisz, Nica, Giorgi och Ze Eduardo ………..skulle vara försvunna skulle jag inte bry mig ett dugg.

Jag skulle knappt märka någon skillnad.

Reformerna bör tvinga fram smalare men bättre trupper. Klubbarna tvingas att leta kvalité istället för kvanitet och tvingas även att satsa mer på spelare från de egna leden.

Har man en trupp på tjugofem spelare kommer man behöva spela med yngre talanger någon gång under säsongen. Det är bra. De är mer redo än vad klubbarna ibland tror.

Jose Mauri, Domenico Berardi, Stefano Sturaro, Mandragora, Marco Sportiello, Federico Bernardeschi, Federico Bernardeschi, Daniele Rugani, Andrea Belotti och Lorenzo Crisetig har knappast gjort bort sig när de fått cahnsen. Listan kan göras längre.

Visst, ska en del unga spelare fortsätta att lånas ut till Serie B, men många fler bör få chansen tidigare i Serie A.

Jag ser hoppfullt fram emot dessa nya reformer.

***
En klubb som kanske får vänta att ta del av dessa reformer i den högsta serien är Parma. I våras uteslöts man från Europa League-spel från vad som tycktes en larvig försenad skattebetalning. Sådant som hänt tidigare i Serie A utan större bestraffning.

Men där borde man börjat ana oråd. President Ghirardi framstår mer och mer som en mini-bluff. Nu riskerar man konkurs. Spelarna har inte fått sina löner och klubben måste hosta fram ca 280 miljoner kronor för att få avsluta säsongen. Pengar som Ghirardi inte verkar ha och det verkar heller inte finnas finansiell hjälp heller. Varför har inte Ghiradi berättat om det prekära läget?

Den naturliga lösningen är att Ghiradi säljer klubben, men vem vill köpa en klubb med skulder på runt 500 miljoner kronor?

Parma förtjänar bättre än så här.

Lorenzo Medici
Inlägget har 16 kommentarer

Contes ilska fastnar i ett italienskt vakuum

Träningsmatchen mot Albanien lämnade inte speciellt många svar. Man kan väl enkelt säga att Alessio Cerci och Stefano Okaka stärkte sina chanser efter goda insatser.

Det var dock klart mer spännande att höra Antonio Conte efter matchen. Han vevade åt alla håll och kanter.

Det var en frustrerad Conte på presskonferensen. Dels så verkar han ha insett att det nya livet som förbundskapten inte är detsamma som att vara tränare för en klubb. Du kan inte påverka lika mycket. Du jobbar inte med spelarna på samma sätt. För en person som Conte måste det vara frusterande.

Men det borde ju inte kommit som någon överraskning. Det är ju så det brukar vara för förbundskaptener.

Men Conte attackerade även hela det italienska fotbollsetablissemanget. Och där har han mycket rätt. Det snackas mycket, men görs lite. Han klagade på dåligt samarbete och att man måste vakna och inse de problem som man faktiskt har.

Det är bara att se på de två matcherna som Italien har arrangerat den här veckan. I söndags kastade de kroatiska supportrarna in massor av bengaler på San Siro och igår sprang det in albanska supportrar på Marassi nästan lika ofta som Lichtsteiner klagar på domaren under en match.

Varför slussas det in bengaler på italienska arenor som om det vore smågodis? Hur kan åskådare få fri tillgång till att rusa in på planen upprepade gånger?

Kanske borde det italienska förbundet ta sig en funderare hur det står till. Men det lär de ju inte göra.

För hur mycket än Conte skriker, känns det som om han skriker i ett vakuum. I alla fall så länge samma personer sitter på samma bekväma fåtöljer och samma klubbpresidenter sitter på samma poster.

Det är en italiensk sanning. Den verkliga förändringsprocessen har inte börjat eftersom man inte vill det tillräckligt mycket. Eller inte alls. Det handlar till stor del om att bibehålla den makt man har.

Effekten av att den italienska klubbfotbollen har försämrats har ju blivit att kvalitén på det italienska landslaget gått samma väg. Det finns få italienska spelare av riktigt hög klass idag. Conte kan nog få ihop ett hyfsat slagkraftigt lag till EM som säkert kan ta sig vidare från ett gruppspel.

Men att tro att det ska kunna bli ett guld är att sälja falska drömmar.

Lorenzo Medici
Inlägget har 10 kommentarer

Mycket bengaler, lite spel

Italien tog en poäng mot Kroatien vilket får anses som klart godkänt. Men Contes italienska landslag gjorde spelmässigt ingen vidare match.

Det var ett ganska pragmatiskt “Gli Azzurri” som ställde upp mot Kroatien fullt med funktionella spelare, men rätt tomt på kreativitet. Visst handlar det till en hel del om skador, men det handlar också om hur Conte väljer att ställa upp sitt lag.

Kanske bör den gode Conte också börja fundera på att nedmontera 3-5-2-uppställningen. Jag har svårt att förstå varför han behöver vara principfast kring ett spelsystem.

Matchen hade en bra start, men tappade successivt i fart. Många gånger kändes Kroatien mer trygga i sitt spel än vad Italien gjorde.

Valet av Darmian som mittback var en liten gåta, De Sciglio översatte sin Milan-svacka till landslagströjan och Pasqual var inte mycket bättre på sin kant innan han tvingades utgå på grund av skada.

De Rossi och Marchisio lyckades aldrig riktigt äga mittfältet och firma Zaza-Immobile glimtade bara till stundvis. Jag tyckte att Candreva var en av få ljusglimtar och att både Sorianos och El Shaarawys inhopp var klart godkända.

Jag tyckte nog också att Andrea Ranocchia var Italiens bästa spelare i en kväll där Buffon för ovanlighetens skull var den svagaste länken.

Vi vet ju att Contes lag ofta baseras på energi, inställning och löpvilja. Men lite mer fantasi och offensiv flärd kan vi nog begära.

Det var mer bengaler är bra spel, så att säga.

 

Lorenzo Medici
Inlägget har 8 kommentarer