Lorenzo Medicis Italienblogg

Two down, one to go

Juventus dröm om en trippel lever. Ligatiteln var redan i hamn och igår plockade man hem den italienska cupen.

Two down, one to go.

Den där sommaren när många Juventus-supportrarna var upprörda över att Allegri skulle ta över efter Conte känns väldigt långt borta. Idag är han en hjälte och ingen saknar Conte.

Det Juventus hittills åstadkommit är stort. Historiskt.

Det blev en jämn cupfinal. Lazio stod upp bra och att matchen gick till förlängning blev logiskt.

Radus tidiga nickmål följdes upp av Chiellinis akrobatiska kvittering inte speciellt långt senare. Sedan följde en match där tempot sällan drogs upp till max utan istället höll en ganska monoton men hygglig fart hela tiden.

Llorente var meningslös och hos de ljusblåa kändes Klose tung. Det där riktigt vassa målchanserna uteblev.

Men väl i förlängningen hände det saker. Både Pioli och Allegri gjorde ett par byten som skulle få effekt på utgången.

Först dundrade inhopparen Filip Djordjevic ett skott i stolpen och strax därefter förvandlades Alessandro Matri från mega-flopp till superhjälte.

Han tog vara på den boll som lämnades fri i Lazios straffområde och skickade in vad som skulle bli segermålet.

Lazio hade säkerligen velat fira en cuptriumf hemma på Olimpico framför sina fans, men sanningen är att de har ännu viktigare uppdrag framöver. En Champions League-plats innebär så mycket mer rent ekonomiskt.

Juventus däremot har redan den platsen klar och även tjänat sin förmögenhet.

Det har råd att drömma om en trippel.

Two down, one to go.

***

Toppar & Floppar från finalen:

Toppar:

Giorgio Chiellini
Gjorde ett vackert akrobatiskt mål. Giorgio är inte bara vassa armbågar och oortodox löpstil.

Alessandro Matri
Hoppade in och avgjorde finalen. Från flopp till topp…för en kväll åtminstone.

Roberto Pereyra
Hans inhopp gav Juventus mer fart och argentinaren skapade många farligheter.

Danilo Cataldi
Trots sin unga ålder var han kanske Lazios bästa spelare igår. Har fina fötter och är smart taktiskt. Cataldi har en ljus framtid.

Floppar:

Paul Pogba
Har inte varit toppform sedan han kom tillbaka efter sin skada, vilket syntes igår. Kan mycket bättre.

Miroslav Klose
Kändes tungsprungen och syntes alldeles för lite. Borde kanske ha bytts ut tidigare.

Senad Lulic
Stod för många misstag och kom sällan loss. För två år sedan var han cuphjälte, igår var han väldigt anonym.

Mauricio
Hans inhopp skapade viss förvirring i Lazios försvar. Känns inte som den långsiktiga lösning bredvid De Vrij.

Lorenzo Medici
Inlägget har 13 kommentarer

Bland cupfinaler och spelskandaler

I skuggan av nyheterna om att den nya (eller ständigt samma) spelskandalen i den italienska fotbollen ska det spelas en cupfinal i Rom mellan Juventus och Lazio.

Det är två olika världar vi pratar om.

I de lägre serierna som Lega Pro och Serie D är de ekonomiska bekymren stora och många klubbar står på ruinens brant.

Att det nu kommer fram uppgifter att kriminella grupper varit med och “styrt” matcher är knappast något förvånande för oss som känner till Italien och följt fotbollen i landet.

Det vi nu ser krypa fram är bara en av de många stenar man vänt på. Många stenar har stått kvar genom den italienska fotbollshistorien och jag tror inte heller att det är den sista stenen som kommer det vändas på.

I den andra världen ska det spelas en cupfinal där den främsta moroten är prestige.

Varken Juventus eller Lazio har någon nytta av den Europa League-plats som en seger ikväll skulle ge.

Det var ett bra tag sedan Juventus ens ägnade några tankar åt den turneringen och Lazio är redan som sämst klara för Europa League genom sin ligaplacering.

Det betyder inte att kvällens final inte har någon större betydelse. Tvärtom.

Juventus har inte vunnit den italienska cupen på evigheter och vill göra ett allvarligt försök på trippeln, som då i sämsta fall blir en vacker dubbel.

För Lazio handlar det naturligtvis om prestige, att vinna över Juventus hemma i Rom framför deras fans skulle vara någonting stort. Mycket stort.

Jag förväntar mig en mycket sevärd match. Det brukar kunna bli det när Juve besöker Lazio i Rom.

Medan en del av fotbollsvärlden sitter arresterade kommer segerns sötma smaka och nederlagets sorg tynga. Olympiastadion kommer brisera i färger och sång och en italiensk cupmästare ska koras.

I väntan på att nästa sten ska vändas på.

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Omgångens lag – 2014/15- 36^ Giornata

Omgång 36:

Inter-Juventus 1-2
1-0 Icardi 1-1 Marchisio (str) 1-2 Morata
Sampdoria-Lazio 0-1
0-1 Gentiletti
Sassuolo-Milan 3-2
1-0 Berardi 2-0 Berardi 2-1 Bonaventura 2-2 Alex 3-2 Berardi
Atalanta-Genoa 1-4
1-0 Pinilla (str) 1-1 Pavoletti 1-2 Bertolacci 1-3 Falque 1-4 Falque
Cagliari-Palermo 0-1
0-1 Vazquez
Hellas Verona-Empoli 2-1
0-1 Saponara 1-1 Moras 2-1 Sala
Torino-Chievo 2-0
1-o Lopez 2-0 Lopez
Roma-Udinese 2-1
0-1 Perica 1-1 Nainggolan 2-1 Torosidis
Fiorentina-Parma 3-0
1-0 Rodriguez 2-0 Gilardino 3-0 Salah
Napoli-Cesena 3-2
0-1 Defrel 1-1 Mertens 2-1 Gabbiadini 2-2 Defrel 3-2 Mertens

Omgångens lag:

Marco Storari (Juventus)
Räddade allt som gick rädda och mer därtill mot Inter. Världen bästa andrekeeper?

Gonzalo Rodriguez (Fiorentina)
Målskytt framåt och stabil bakåt. Gjort fler mål än Mario Gomez. Bomber-stopper.

Santiago Gentiletti (Lazio)
Gjorde comeback efter en långt tids frånvaro med att knäa in det viktiga segermålet mot Sampdoria. Visade även lugn och skicklighet i backlinjen.

Matias Silvstre (Sampdoria)
Under långa stunder var det nästan Silvestre själv som höll undan för Lazios anfallare. Visade prov på flera märktiga aktioner och viktiga brytningar.

Antonio Candreva (Lazio)
Gav Sampdoria stor huvudbry med sin enorma löpvilja. Vill och kan mycket.

Radja Nainggolan (Roma)
Gjorde det viktiga kvitteringsmålet mot Udinese och var hela tiden drivkraften på Romas mittfält.

Andrea Bertolacci (Genoa)
Återigen bländande bra när hans kvicka fötter grävde guld på Genoas mittfält. La till ett mål och en assist till sitt fina säsongsfacit.

Dries Mertens (Napoli)
Hade stor enmansshow mot Cesena med två mål och en assist. Skapade stor oreda för motståndarförsvaret med sin fart och fina teknik. Förtjänar mer speltid.

Domenico Berardi (Sassuolo)
För över ett år sedan gjorde Berardi fyra mål när Sassuolo besegrade Milan med 4-3. I söndags upprepade han nästan samma bedrift. Sassuolo vann med 3-2 över Milan och Berardi gjorde alla tre målen. Milan-killer.

Maxi Lopez (Torino)
Dubbla mål mot Chievo och argentinaren har överraskat stort i en Toro-tröja. Verkar ha nio Serie A-liv.

Iago Falque (Genoa)
Tvåmålsskytt mot Atalanta och är nu uppe i tretton mål. Genombrott.

Omgångens sämsta:

1. Marco Guida & Kompani (Domargänget, Sassuolo-Milan)
Sassuolos första mål borde inte ha godkänts då hela bollen tydligt aldrig var över linjen (straffområdesdomaren Damato stod precis bredvid…), Berardi berövades en straff när De Jong kapade honom och Susos utvisning var överdriven. Ingen bra dag på jobbet precis.

2. Daniele Doveri & Kompani (Domargänget, Inter-Juventus)
Brozovic mål borde ha godkänts och Vidic borde enligt regelboken ha fått ett rött kort för målchansutvisning. Grova fel.

3. Silvan Widmer (Udinese)
Missade bollen totalt när han skulle rensa i eget straffområde vilket ledde till att Torosidis kunde skyffla bollen i mål. Stort misstag av schweizaren.

Skytteligan:

20 mål: Carlos Tevez (Juventus) 19 mål: Mauro Icardi (Inter), Luca Toni (Verona) 16 mål: Jeremy Menez (Milan) Gonzalo Higuain (Napoli) 15 mål: Manolo Gabbiadini (Napoli)



Lorenzo Medici
Inlägget har 4 kommentarer

The Gospel of Gasperini

Genoa marscherar mot Europa League.

Gårdagens seger över Atalanta innebar att man tog sig förbi stadsrivalen Sampdoria och att man nu har goda chanser att behålla den Europa-plats man lagt beslag på.

Det var det nog inte många som trodde innan säsongen.

Få har fått ut så mycket av sin trupp som tränare Gian Piero Gasperini.

Visserligen var jag med och delade ut goda transferbetyg till värvningar som Diego Perotti och Iago Falque innan säsongen, men benämnde dem även som chansningar.

Perrotti hade visat i Sevilla vilken fräck och kvick spelare han kunde vara, men samtidigt var det ett par år bak i tiden och ingen visste riktigt vart han stod.

Falque gick som ung till Juventus och lyckades aldrig slå sig in A-laget. Därefter fladdrade han runt i Villarreal B, Tottenham, Southampton och Almeria utan att göra något större avtryck.

Säsongen 2013/14 visade han tendenser till att bli en hygglig anfallare, men gjorde faktiskt bara tre mål.

Genoa gillade dock vad de såg och köpte loss honom.

Både Falque och Perrotti har nu stor succé den här säsongen.

De är dock inte ensamma. Andrea Bertolacci har slagit igenom ordentligt med sju mål och sex assist och nu sägs Roma vilja ha tillbaka honom.

M’Baye Niang lånades in från Milan och gjorde förträffligt ifrån sig. Mittfältaren Tomas Rincon har betytt mycket med sin kämpaglöd och Edenilson är en ytter i Gasperinis smak.

Mattia Perin har satt ihop ytterligare en fin säsong och framför honom har Sebastian De Maios och Nicolas Burdissos rutin varit värdefull.

Mittbacken Armando Izzo har gjort bättre ifrån sig än väntat och Facundo Roncaglia har varvat misstag med betydelsefull energi och tuffhet.

Genoa har lyckats göra en lysande säsong trots att man släppte Mauricio Pinilla och Alessandro Matri i vintras, trots att Maxime Lestienne inte blev någon större hit (ge honom en säsong till så) och trots att Juraj Kucka har kämpat med skadeproblem.

Lagets succé har mycket med Gasperini att göra. Kanske var Inter ett för stort uppdrag för honom. I Genoa får han utrymme att bedriva den fotboll han tror på och där känner han sig hemma. Han har ju redan i sin första lyckosamma sejour i klubben tagit ut Genoa i Europa. Nu är han på väg att göra det igen. Med relativt små medel.

Men känner vi president Enrico Preziosi rätt kommer han sälja Perotti den här sommaren. Kanske även Iago Falque. Truppen kan precis som vanligt komma att genomgå en stor förvandling.

Preziosi vill göra profit på de lyckosamma värvningar klubben gjort och hoppas att de ska hitta nya guldklimpar i sommar. Kontinuitet är inte hans melodi.

Och säkert räknar han med att Gasperini återigen ska trolla med knäna och fixa resten. För i Genoas kyrka är det Preziosi som är överstepräst och som bestämmer.

Men det är The Gospel of Gasperini som håller den vid liv.

****

Det fanns inte en chans att Milan skulle kunna vinna över Sassuolo igår.

Inte med Domenico Berardi som motståndare. Inte med försvars-lik som Gabriel Paletta och Daniele Bonera på plan. Inte med ett godkända mål som inte borde varit godkända.

Länge leve straffområdesdomarnas totala meningslöshet.

Pippo Inzaghi är Serie A:s största komiker. Han kör samma slogan gång på gång efter matcherna. Vi visade bra inställning. Jag vill vara i klubben i många framöver.

Han kan ju inte mena allvar.

***

Det var kul att se svenskarna igår. Pontus Jansson var riktigt bra igår då han fick spela istället för Kamel Glik. Jag tror han kommer få betydligt mer speltid nästa säsong.

Cagliari åkte ut, men Albin Ekdal var en av lagets bästa igen. Han kommer inte följa med ner i Serie B. Jag kan se honom i Lazio till nästa säsong och jag tror att Rom-klubben mycket väl kan komma att köpa honom.

Hans spelstil passar bra in i på vad Lazio vill ha på mittfältet och jag tror han vara med och tampas om en startplats och säkert göra minst en 20-25 matcher under en säsong. Jag tror det skulle vara rätt steg i hans karriär.

Allas vår Husby-son, Robin Quaison, gjorde på nytt bra ifrån sig igår och var bland annat inblandad i Palermos segermål. När vi snart ska summera säsongen tycker jag han gjort ett mycket bra första år i en svår liga. Med tanke på rätt lite speltid har han fått ut mycket.

Jag hoppas att Palermo satsar mer på honom nästa säsong.

***
Vem trodde att Maxi Lopez skulle göra sex mål på sjutton matcher för Torino? Inte jag i alla fall. Han verkar ha nio små Serie A-liv.

***

Segern över Udinese var förstås väldigt viktig för Roma. Att behålla försprånget till Lazio var guld värt.

För nu räcker oavgjort i nästa veckas derby.

Lorenzo Medici
Inlägget har 5 kommentarer

Frågetecknen kring Mancini består

Det var ett italienskt derby vi inte riktigt var vana vid. Milanos solstrålar smög sig in på arenan istället för San Siros strålkastarljus. Vi såg ett Juventus som redan vunnit ligan och ett Inter i ett halvhjärtat försök att nå Europa League.

Till en början såg det ut som de blåsvarta skulle ro hem segern. De hade lite mer boll, skapade fler chanser och såg ut att vara lite mer motiverade.

Men desto längre matchen gick, desto mer visade Juventus upp sin klass och desto mer visade Inter upp sin brister.

I slutändan hade Storari bevisat att han är en av världens bästa andramålvakter, Vidic blottat sin enorma långsamhet och Handanovic bjudit på ett grovt misstag.

Detaljer som avgör en match.

Och frågetecknen kring Roberto Mancini som rätt man att föra Inter tillbaka till toppen består.

Det finns saker som blivit bättre sedan Mancini tog över, men ganska mycket är sig likt. Inter har för få spelare som kan/vågar göra sin gubbe och backlinjen lever fortfarande alltid farligt.

Jag hör många offensiva spelare ryktas vara på väg till Inter, men för få defensiva.

Juventus red helt helt enkelt vidare på den framgångsvåg de så imponerande gungat igång. Marchisio visade åter igen att han är en av seriens bästa och jämnaste spelare och Morata solade sig i sitt eget rampljus.

Inter står däremot ganska still i sitt vakuum. Frågan är om Mancini kan ta dem därifrån nästa säsong.

***

Sampdoria hade tillräckligt med chanser för att sabotera Lazios Champions-drömmar, men då Obiang och Etoo missade gyllene lägen så knäade comebackande Gentiletti in matchens enda mål.

Därefter hade Lazio full kontroll på matchen. De visade upp en stor mognad och ett enormt lugn i sitt spel. Sådant som gör att jag tycker att de verkligen förtjänar den där Champions League-platsen.

Men innan dess ska de ju ta sig an Juventus i en cupfinal.

Det är viktiga och fina tider för Lazio.

Lorenzo Medici
Inlägget har 2 kommentarer

Konsten att göra mål

Napoli kan absolut hävda att Dnipros offsidemål i den första matchen fällde avgörandet. Det var en skandal.

Men med tanke på alla deras chanser, sett till båda matcherna, borde de ha lett till fler än ett mål. Det är inte otur. Det är oskicklighet.

Napoli var det bättre laget än ukrainarna, men medan Rafas mannar inte riktigt kom upp till den nivå som de kan så gjorde Dnipro det väldigt bra efter sina förutsättningar. De behöver inte ursäkta sig för segern.

Fiorentina var lustigt nog spelmässigt inte mycket sämre än Sevilla. Sett över två matcher skapade Fiorentina 28 chanser gentemot Sevillas 13.

Men fotboll går ut på att göra och inte släppa in några mål och Fiorentina var inte speciellt bra på någondera.

Sevilla hade alldeles för lätt för att vara före Fiorentina-spelarna i det purpurfärgade straffområdet och framåt kunde “viola” inte göra mål hur bra chanserna än var. Inte ens på straff lyckades de.

Det kändes som om Fiorentina inte hade kunnat träffa vatten om de hoppat från en livbåt på en vidöppen ocean.

Det hade såklart varit fantastiskt om ett italienskt lag hade vunnit Europa League, inte minst med tanke på den extra C.L-platsen, men de räckte helt enkelt inte hela vägen fram.

Årets upplaga av Europa League har trots allt varit ett stort steg fram för de italienska klubbarna och jag hoppas att fortsätter ta turneringen på allvar.

För Napoli och Fiorentina väntar nu intressanta tider. Fortsätter Benitez (troligen inte) och Montella (mer troligt, men inte säkert) sina projekt i klubbarna?

Eller kommer de vända blad och börja på nya?

Lorenzo Medici
Inlägget har 5 kommentarer

Triumfen i Madrid

Drömmarna om Berlin blev till verklighet. En dröm som successivt växt fram i takt med Juventus ökade självförtroende.

Nu är de där. I final. Juventus ska till Berlin.

En helig trippel är fortfarande möjlig.

”Den gamla damen” har vandrat lång väg för att komma dit där de är idag. De har fått traska genom Calciopolis träsk, via Serie B och sedan lunkandes i en värld med Ranieri, Ferrara och mediokra spelare.

Sedan kom Conte och styrde upp. Men bara till en viss gräns. Gränsen stannade alltid innanför Italien.

In kom Allegri. Nästan på ett bananskal som Conte själv kastat. Skepsisen kring den nya tränaren var stor.

Idag har alla tvivel förvandlats till hyllningar.

För Allegri visste hur man skulle göra för att bryta ny mark. Han gjorde Juventus mer flexibla, gav dem fler sätt att spela på och han gjorde dem till vinnare i Europa.

Juventus förvandlades från Contes svartvita vinstmaskin till en mer färgglad Allegri-närd kameleont.

Gårdagens triumf i Madrid var på många sätt väldigt imponerande. Juventus kunde inte mäta sig med Real Madrids individuella skönhet, men fotboll är också ett lagspel och där var Juventus starkare.

Och så långt efter i individuell skicklighet är de inte.

Visst attackerade Real Madrid mer än Juventus igår. Men inte med tillräcklig skärpa. Forutom att Chiellini agerade elefant i porslinsfabrik vid ett tillfälle så stod Juventus-spelarna alltid rätt.

Men nyckeln till segern var även att de vågade gå till attack med jämna mellanrum, att de vågade hålla i boll och skapa längre anfall.

Det var just under perioden när Juventus satte fast bollen på Reals planhalva under en lite längre tid som de lyckades göra mål på dem.

Såklart var det ju Alvaro Morata som gjorde målet. Ex-Real. Eller kanske snarare utlånad. Det skulle ju inte förvåna mig om Real nu använder sin klausul och köper tillbaka honom.

Lite som om man fått låna en fantastisk leksak av sin rikare polare.

Men det är inte alltid som den rikare polaren drar de längsta strået. Igår lyckades man visa att det går att ta sig till final fastän man inte har samma resurser som sina kollegor.

Nu väntar final mot Barcelona. Nu ska Buffon och Pirlo återvända till Berlin. Nu ska Chiellini ställas öga för öga, tand för tand med Luis Suarez igen.

Nu väntar en final mot Barcelona som har en anfallstrio hämtat hur Marvel-världen. Nästan overkliga. Hur Juventus ska kunna stoppa tre av de fyra bästa anfallarna i världen är för mig svårt att begripa.

Att besegra Barcelona kommer anses vara ett i stort sett omöjligt uppdrag. Men det trodde man om matchen om Real Madrid också.

Vägen till Berlin ligger nu öppen.

Men även vägen bortom det.

Lorenzo Medici
Inlägget har 32 kommentarer

Under Apaches vingar

Paulo Dybala är mer eller mindre klar för Juventus.

Kanske kommer han presenteras som en trofé på vägen till Berlin. Eller som ett fint tröstpris när man åker ut ikväll. Tajmingen är bra oavsett vad.

Jag tror inte att värvningen av Dybala är sammankopplad med en försäljning av Paul Pogba. Juventus har under året samlat ihop så pass mycket Champions-pengar att man kan finansiera ett Dybala-köp av sig själva.

Värvningen andas mycket Carlos Tevez. Dels så är jag övertygad om att han spelat en viktig i roll i att Dybala valt Juventus och dels så kan det vara så att Tevez försvinner hem till Boca nästa sommar och då har man hans arvtagare redo med ett år under “Apaches” vingar i sitt bagage.

Den unge Palermo-anfallaren har säkert pratat en hel del med Tevez och 31-åringen har säkerligen berättat om klubbens starka infrastruktur och att han tror att klubben är rätt för honom.

Har Juventus gjort rätt val då?

Det går ju att hävda att Iago Falque nästan gjort lika många mål som Paulo Dybala och därför nästan är lika bra. I ett vakuum skulle de kunna vara likvärdiga. Men fotbollsvärlden befinner sig lyckligtvis inte i ett vakuum.

Paulo Dybala är mycket bättre än Iago Falque och kan framför allt bli väldigt mycket bättre.

Det går att hävda att landsmannen och på papperet lika talangfulle Juan Iturbe minsann misslyckats i Roma. Ja hittills har inte Iturbe lyckats, men de är olika.

För mig är också Dybala en större talang än Iturbe.

Palermo-anfallaren har en magnifik bollkontroll medan Iturbe alltför för ofta kan få bollen för långt ifrån sig. För mig har de rätt olika karaktärer. Iturbe är mer dynamik medan Dybala är mer finess.

I Juventus kommer han hamna med ännu bättre spelare och på många sätt kommer det därför bli mycket enklare för honom.

Att han kan komma att ha Tevez som guide och läromästare kan vara guld värt. På det sättet kommer inte pressen på honom behöva bli så stor på en gång. Han blir en värvning för nutiden, men framför allt en investering för framtiden.

Säkerligen kommer Allegri använda honom främst som anfallare och jag tror att han kan komma att passa bra tillsammans med t ex Alvaro Morata, men jag tror även att han kan utvecklas till en ”trequartista” som får florera fritt bakom anfallet. Han gör det även möjligt för Allegri att kunna laborera med ett rakare tremanna-anfall om han så vill.

Jag har inga som helst tvivel kring Dybalas talang eller fotbollskunskaper. De är för bra för att han ska lyckas. Jag har alltid varit en Dybala-believer.

Att han nu går till Juventus känns som ett rätt steg i hans karriär.

Det kan mycket väl vara så att en av sommarens bästa värvningar är på väg att ske innan sommaren ens har börjat.

Lorenzo Medici
Inlägget har 6 kommentarer

Rohdén kan bli Strömbergs arvtagare

Få svenska spelare har imponerat på mig lika mycket som Marcus Rohdén gjort det senaste året. Han har vuxit ifrån Allsvenskan. Vid 24 års ålder och nybliven landslagsman är han redo att ta steget ut i Europa.

Och kanske blir det Italien och Serie A. Som vi rapporterat här på Fotbollskanalen.se har Atalanta studerat honom flera gånger. De lär inte ha blivit besvikna.

Rohdén har en rivig spelstil, men har också bra teknik, ett fint skott och är både duktig på att spela fram och komma till avslut. Jag tycker han har tillräckliga med kvaliteér för att lyckas utomlands.

Svenska spelare har ett bra rykte i Italien. Allt ifrån Grenoli, Svennis, Brolin, Ingesson, till Zlatan har bidragit till att Italienska klubbar litar till spelare från Sverige.

Jag tror även att de senaste svenska importerna som Farnerud, Ekdal, Hallberg, Jansson och Quaison har visat att de är pålitliga, villiga att lära sig och ger hundra procent. Dessutom är svenska spelare inte speciellt dyra.

Nu kan Rohdén bli sjätte svensk i Serie A.

Det ska också sägas att Serie A varit bra för svenska spelare. Alla de ovan nämnda spelarna utom Hallberg har blivit eller åter blivit landslagsmän sedan de anlänt till Italien.

När det gäller Melker Hallberg så har han trots ung ålder inte lånats ut och fått spela från start två gånger den här säsongen.

Det är verkligen inte alla italienska 19-åringar som lyckas med det. Även om Hallberg inte gjorde speciellt bra ifrån sig i helgen så har Udinese har stora förhoppningar på svensken. Hans tid kommer.

Så kommer Atalanta att passa Rohdén?

Klubben skötte visserligen inte sitt förhållningssätt till Joakim Olaussons speciellt snyggt, men Glenn Strömberg är en legend i klubben och han har fortfarande en god relation med klubben. Det svenska arvet finns i Atalanta.

Jag tror även att Rohdén skulle kunna ta en ordinarie plats till nästa säsong. Daniele Baselli, Luca Cigarini och Carlos Carmona är Atalantas idag tre bästa mittfältare.

Alla tre har kontrakt till 2018, men Baselli har ryktats vara på väg bort från klubben och Carmona har tidigare haft spanska klubbar efter sig. Det är inte omöjligt att någon av dem flyttar i sommar.

I övrigt har inte Atalanta speciellt många mittfältare kvar till nästa säsong. Migliaccios, Estigarribias, Moralez och Raimondis kontrakt går alla ut till sommaren och Emanuelson är bara på lån.

Sedan kommer säkert en hel del handla om vem som blir klubbens nästa tränare. Det är ju inte omöjligt att Edy Reja får fortsatt förtroende till nästa säsong, då han ser ut att rädda kvar i klubben till nästa säsong.

Reja är en tränare som gillar spelare som han kan lita på, som ger hundra procent och som är taktiskt skickliga. Jag tror att han skulle uppskatta en spelare som Rohdén.

Det må fortfarande vara lite tidigt att säga, men kanske är Strömbergs arvtagare snart på väg till Bergamo.

Lorenzo Medici
Inlägget har 9 kommentarer

Omgångens lag – 2014/15- 35^ Giornata

Omgång 35:

Juventus-Cagliari 1-1
1-0 Pogba 1-1 Rossettini
Milan-Roma 2-1
1-0 Van Ginkel 1-1 Totti (str) 2-1 Destro
Chievo-Hellas Verona 2-2
1-0 Paloschi 1-1 Gomez 1-2 Toni 2-2 Pellissier (str)
Cesena-Sassuolo 2-3
1-0 Defrel 2-0 Brienza 2-1 Zaza 2-2 Taider 2-3 Missiroli
Palermo-Atalanta 2-3
0-1 Baselli 0-2 Självmål 1-2 Vazquez 1-3 Gomez 2-3 Rigoni
Udinese-Sampdoria 1-4
0-1 Soriano 0-2 Soriano 0-3 Acquah 1-3 Di Natale (str) 1-4 Duncan
Empoli-Fiorentina 2-3
0-1 Ilicic 1-1 Saponara 1-2 Salah 1-3 Ilicic 2-3 Mchedlidze
Parma-Napoli 2-2
0-1 Palladino 1-1 Gabbiadini 2-1 Jorquera 2-2 Mertens
Lazio-Inter 1-2
1-0 Candreva 1-1 Hernanes 1-2 Hernanes
Genoa-Torino 5-1
1-0 Falque 1-1 El Kaddouri 2-1 Costa 3-1 Bertolacci 4-1 Pavoletti 5-1 Costa

Omgångens lag

Antonio Mirante (Parma)
Stod för sex grymma parader i den andra halvleken vilka räddade en poäng åt Parma.

Nemanja Vidic (Inter)
Var stabil och följsam i markeringsspelet mot Lazio. Varit så mycket bättre den senaste tiden. Acklimatiserat sig till den italienska fotbollen nu?

Matias Silvestre (Sampdoria)
Beslutsam och säker i sitt försvarsspel mot Udinese. En garanti för Mihajlovic.

Giuseppe Biava (Atalanta)
Räddade två mål på mållinjen och vann sina dueller. Rutinerad räv.

Hernanes (Inter)
“Profeten” sänkte sitt forna lag Lazio med två mål. Först via en skicklig frispark och satte sedan tvåan kyligt på sitt friläge. Släkten är värst.

Andrea Bertolacci (Genoa)
Ett vackert mål och ett mycket fint jobb på mitten mot Torino. Känns numera given i den italienska landslagstruppen.

Roberto Soriano (Sampdoria)
Tvåmålskytt mot Udinese och visade god förmåga att hitta rätt ytor att löpa in i. Genombrotts-säsong.

Alfred Duncan (Sampdoria)
Ett mål, en assist och en i stolpen. Dynamisk till tusen. Ett bra kap av Sampdoria.

Josip Ilicic (Fiorentina)
Två snygga mål och en assist mot Empoli. Visar super-form. Måste få starta mot Sevilla.

Iago Falque (Genoa)
Öppnade målskyttet mot Torino och spelade smart. Har lite i smyg gjort en mycket bra säsong med bland annat elva mål.

Keisuke Honda (Milan)
Visade äntligen lite gammal höst-klass. Spelade snyggt fram till Van Ginkels mål. Bättre utan Menez?

Omgångens sämsta:

1. Davide Astori
Vek ner sig mot Destro vid 2-1-målet och var hela tiden en säkerhetsrisk i backlinjen för sitt Roma.

2. Guilherme (Udinese)
Orsakade första baklängesmålet med sitt släpphänta försvarsspel och var blek på mitten resten av matchen. Brassen har varit en besvikelse för mig.

3. Torino-försvaret
Det vanligtvis så stabila Torino-försvaret klappade igenom totalt sista tio minuterna mot Genoa. Bjöd på för många misstag.

Skytteligan:

20 mål: Carlos Tevez (Juventus) 19 mål: Luca Toni (Verona) 18 mål: Mauro Icardi (Inter) 16 mål: Jeremy Menez (Milan) Gonzalo Higuain (Napoli) 14 mål: Antonio Di Natale (Udinese) Manolo Gabbiadini (Napoli)


Lorenzo Medici
Inlägget har 2 kommentarer