Lorenzo Medicis Italienblogg

Gomez skrev om historien

14 mars 2014 11.02, Lorenzo Medici

Ibland känns vissa mål viktigare än andra. Mario Gomez kvittering igår mot Juventus kändes som ett sådant. Som ett mål som skrev om historien.

Tyskens kvittering i slutet av matchen ändrade förutsättningarna rejält. Nu känns Fiorentina som favoriter att ta sig vidare nästa vecka då man kommer ha fördelen av ett bortamål och ett fullsatt och kokande Artemio Franchi i ryggen.

Returen nästa vecka kommer bli årets match i Florens. Chansen att slå ut sin fiende Juventus i Europa League samma år som finalen spelas på deras hemma-arena är naturligtvis nog med tändvätska för Montella och hans mannar.

I övrigt var det en underhållande och något märklig match. Conte ställde över många spelare, vilket inte verkade påverka laget speciellt negativt med tanke på hur bra de spelade i första halvlek.

Arturo Vidal gjorde mål efter bara tre minuter och dominerade mittfältet, Giovinco var pigg och Juventus skapade chanser mot ett förvirrat Fiorentina-försvar, men det kom aldrig fler mål än ett för de svartvita.

I andra halvlek blev Juve av någon anledning mer passiva, Fiorentina trillade boll fint och blev bättre och bättre (det var väldigt tydligt hur mycket bättre Viola blir med Borja Valero i laget).

Sedan kom målet. Mario Gomez har ju sett otroligt otymplig ut sedan han kommit tillbaka från skada, men en lång perfekt boll från Ilicic nådde fram till Super-Mario som tog ner bollen fint och avslutade iskallt med ett att skjuta förbi Buffon.

Målet kan ha ändrat hela säsongen för Fiorentina. Slår Fiorentina ut Juventus nästa vecka kan man säkerligen hänvisa till gårdagens kvitteringsmål som en avgörande faktor.

Målet fick även effekt på Gomez. Han såg så mycket lättare och bättre ut efter sin kvittering, så det kan även få en positiv effekt på hans resterande säsong. Och Giuseppe Rossi är på väg tillbaka.

Ibland vänder vinden när man minst anar det.

***
Gonzalo Higuain sa innan matchen mot Porto bland annat att det vore viktigt att göra ett bortamål för att ta sig vidare och att försvararna måste vara på topp för att stoppa Jackson Martinez.

Ingen av hans önskningar infriades. Man gjorde inget mål fastän man var oerhört nära flera gånger (han själv borde ha gjort minst ett) och Martinez gjorde matchens enda mål.

Visst, kan Napoli fortfarande vända på matchen, men kanske var det precis som Higuain sa,

Att ett bortamål hade varit avgörande för att ta sig vidare.

Det är dags för revolution nu, Milan

13 mars 2014 09.57, Lorenzo Medici

Det fanns egentligen inget överraskande eller märkligt i Milans uttåg ur Champions League. Ändå lämnade förlusten en bitter eftersmak. Smaken av saknad framtid.

För nu står Milan där bland sina Champions League-ruiner, förvirrade och utan någon aning om vart man ska ta vägen. Deras förfall är inget som hänt över en natt utan har pågått under flera år.

Det verkar spela mindre roll om tränaren heter Allegri eller Seedorf. Problemet är främst något annat.

Milan har en ägare som fortfarande tror och hoppas på att kunna ta en genväg till en ny storhetstid och medan Europas storlag lägger stora pengar på bra spelare så letar Milan efter bästa möjliga gratis-spelare. Det är klart att det inte fungerar.

Vill man vara med och slåss bland de bästa i Europa krävs pengar. Bayern Munchen, Barcelona, Real Madrid, Chelsea och PSG är inte byggda på spelarlån och klubblösa spelare. De värvar de bästa.

Om nu Milan inte längre kan hävda sig ekonomiskt bland de rikaste känns det ändå märkligt att det inte investeras någonting alls. För mig finns det två vägar för Milan och Berlusconi att gå.

Den första, enklaste och bästa vägen är att Silvio säljer klubben eller söker efter nya investerare. Men Milan är Berlusconis sista livlina till någon sorts popularitet och hans nostalgi kring klubben klipper han inte av i första taget.

Så om nu Milan ska fortsätta att kravla bland ekonomiskt fair-play-alibin och gå plus minus noll på en transfersommar krävs det enligt mig en helt annan strategi än vad man har nu.

För det första ska man strunta i att låna föredettingar som t ex Michael Essien eller välja spelare bara för att deras kontrakt har gått ut eller för att deras PR-värde är högt. Man måste vara hård och samvetslös i sina försäljningar. Man måste hitta tillbaka till tiden när man grävde fram en ung Pato, Kaka eller Thiago Silva.

Varför ligger man inte hårdare på spelare som t ex Angel Correa, Doria, Mayke, William Carvalho, Oscar Benitez eller Otavio? Framtidens stjärnor finns framför näsan på dem.

Hur man inte har lyckats sälja spelare som t ex Robino och Mexes är en gåta och inget annat än ett grovt underkännande av de ansvariga. Varför sålde man inte Abate dyrt när man hade chansen? Nu måste man börja rensa ut på riktigt.

Dessa spelare bör säljas till sommaren:
Robinho, Mexes, Matri, Niang, Nocerino, Zaccardo, Constant, Abate, Honda, Muntari, Birsa, Saponara, Pazzini. För dessa spelare kan man få ihop ca 40-50 miljoner euro om man är skicklig.

Man ska inte köpa loss Rami eller Taarabt. Man ska våga kapa bandet med Kaka redan till sommaren.

Men Balotelli då? Ja, kanske skulle Milan må bättre av att sälja honom och det återstår att se hur våren kommer se ut. Om han inte levererar är risken att han får supportrarna emot sig och klimatet blir ohållbart. Men jag vågar inte räkna bort honom. Balotelli är definitivt en spelare som är bättre i en bra omgivning än någon att lita till när det går tungt.

Om man säljer honom tycker jag att Milan ska värva Luis Muriel. Plocka bort några kilo, få honom skadefri så har du en världsspelare.

Angående Alex
Rykten säger att PSG:s mittback Alex är klar för Milan nästa säsong. Låt gå för denna gratis-värvning då. Brassen har varit rätt bra för PSG den här säsongen och trots att han börjar komma upp i åren kan han fungera som bra sidekick till Doria. Köper man inte loss Rami behöver man dessutom en mittback till i truppen.

Angående Jaap Stam.
Ett stort problem har varit försvarsspelet. Visserligen har klassen på mittbackarna inte varit tillräckligt bra, men jag tror också att det är en taktisk fråga, man måste bli bättre på att försvara sig kollektivt. Det vore kanske inte fel att ta in Stam som en assisterande tränare där han har hand om försvarsspelet.

Några spelare man borde försöka köpa till sommaren:
Doria, Alessio Cerci, Mayke, Otavio, Angel Correa, Adam Maher, Luis Muriel, Mattia Perin, William Carvalho.

Så här skulle en elva kunna se ut:
(4-2-3-1): Perin, Mayke, Alex, Doria, De Sciglio, Montolivo, De Jong; Cerci, Maher, El Shaarawy; Balotelli (eller Muriel).

Kanske skulle detta lag inte vara redo att vinna Champions League på en gång, men det skulle vara ett lag som skulle inbringa hopp, och det skulle vara ett lag som ger Milan en spännande framtid.

För att nå dit krävs mod, kreativitet och skicklighet.

Det är inte en dag för tidigt för Milan att starta sin revolution.

När bara framtiden finns kvar

12 mars 2014 09.30, Lorenzo Medici

Milan har de senaste dagarna försökt sälja drömmar, spelat högt på sin stolta historia och försökt skapa hopp om att ta sig vidare i Champions League. Det sista av nerv i deras säsong. Men luftslottet började pysa efter bara tre minuter.

Adel Rami tittade boll, tappade bort Diego Costa för en sekund och brasse-spanjoren nådde inlägget med ett utsräckt kung-fu-ben. Kazam. 1-0.

En av Europas absolut mest fruktade och bästa anfallare fortsatte att skapa oro och pulvrisera Bonera & Costa. Men när Atletico så sakteliga började fega tog sig Milan in i matchen. Balotellis snabba och viktiga tillslag hittade ut till Poli vars inlägg nådde Kakas panna. 1-1. Match igen.

Men Atletico är elaka och stenhårda, man bryr sig inte om skönhetspoäng eller bollinnehav, det handlar bara om att vinna. De är passiva när det behövs och när de bestämmer sig för att hugga då gör de det med övertygelse. Simeones maskin älskar att sätta kniven i ryggen när man tror att det är lungt.

När Kakas fina nickläge inte ens träffade ramen, hittade Arda Turans skott en touch som ställde Abbiati. Marginaler är inget man bara får från ovan, de kommer inte bara av en slump utan av hårt jobb och av att man skapar chanser. Atletico är väldigt bra på det.

Det spelade mindre roll att Robinho hade en ovanligt pigg dag eller att Pazzini hoppade in. Milan spelar som om man haft det lätt för sig i livet, medan Atletico som om varje match vore deras sista. Spanjorernas tyngd tog ut sin rätt och de var till slut väldigt mycket bättre än sina konkurrenter.

Clarence Seedorfs Milan har gått upp och ner i ligaspelet och det är oklart vad som egentligen håller på att byggas. Samtidigt som Europas storklubbar kommer kasta pengar över Diego Costa i sommar så kommer Gallianis efterträdare leta efter gratisspelare.  Frågan är hur länge de rödsvarta supportrarna orkar med den verkligheten.

Milan har levt på konstgjord andning lite för länge nu och den bittra sanningen är att man är ute ur Champions League och att man ser ut att missa Europa-spel nästa säsong.

Nu finns bara framtiden kvar. En otydlig sådan.

Mycket otydlig.

Giornata 27 – ”Kung i det tysta”

11 mars 2014 09.10, Lorenzo Medici

Giornata 27:
Udinese-Milan 1-0

1-0 Di Natale
Catania-Cagliari 1-1
0-1 Vecino 1-1 Bergessio
Juventus-Fiorentina 1-0
1-0 Asamoah
Bologna-Sassuolo 0-0
Chievo-Genoa 2-1
1-0 Paloschi (str) 1-1 Gilardino 2-1 Paloschi (str)
Inter-Torino 1-0
1-0 Palacio
Lazio-Atalanta 0-1
0-1 Moralez
Parma-Hellas Verona 2-0
1-0 Biabiany 2-0 Schelotto
Sampdoria-Livorno 4-2
0-1 M`Baye 0-2 M `Baye 1-2 Kristcic 2-2 Självmål 3-2 Okaka 4-2 Gabbiadini
Napoli-Roma 1-0
1-0 Callejon

Omgångens topp:

1. Kwadwo Asamoah (Juventus)
Inte den Juventus-spelare som det snackas mest om eller som brukar hamna i rampljuset. Men Asamoah gör nästan aldrig en dålig match och är alltid nyttig. Mot Fiorentina hamnade han dock i blickfånget då han gjorde ett oerhört vackert mål. Först den fina dribblingen och sedan kanonskottet i samma aktion.

En spelare att framför allt lita till, men visade även att han kan agera matchvinnare. Asamoah är kung i det tysta.

2. Alberto Paloschi (Chievo)
Att göra två straffmål är kanske inte det svåraste. Men att ta en straff på övertid där de tre poängen på spel är galet viktiga i bottenstriden, det kräver nerver och skicklighet.

Paloschi klarade av det och räddade tre poäng för sitt Chievo mot Genoa.

3. Andrea Ranocchia (Inter)
Han har fått ta emot mycket skit på sistone då han ibland agerat nonchalant i försvarsspelet. Mot Torino fick han chansen igen och tog vara på den med att göra en stabil och säker insats. Visst finns det en orsak till att klubbar som Juventus och Dortmund visat intresse för den italienska mittbacken.

Kvaliteten finns där.

Omgångens flopp:

1. Antonio Candreva (Lazio)
Hans filmning var tydlig och pinsam. Gör man det i vetskap om att man har ett gult kort i bagaget blir inte saken bättre. Svek sina lagkamrater då de förgäves fick försöka kvittera med tio man.

2. Marek Hamsik (Napoli)
Det var många som inte hade passningsskickligheten inställd i matchen mellan Napoli-Roma men visst är vi vana vid en helt annan Hamsik än den vi såg i söndags.

Fick inget att stämma och missade passningar frekvent. Måste höja sig.

3. Rafael (Verona)
Har varit riktigt bra under säsongen men mot Parma var han ute och flaxade på andra baklängesmålet. Bjöd på målvakts-clowneri.

Omgångens lag:

Pepe Reina (Napoli) (2)
Gjorde en kanonräddning strax innan Napoli gjorde matchens enda mål. Lika mycket matchvinnare som Callejon.

Maicon (Roma) (3)
Pigg och giftig på sin kant. Hotade Reina.

Federico Fernandez (Napoli) (1)
Vaksam och offervillig. Fick städa upp efter sina lagkamrater vid flertalet tillfällen.

Andrea Ranocchia (Inter) (2)
Tillbaka och agerade säkert. Följsam och elegant.

Kwadwo Asamoah (Juventus) (3)
Höll som så vanligt en hög lägstanivå. Gjorde ett supermål.

Robert Pereyra (Udinese) (2)
Gjorde mycket väldigt bra mot Milan. Suverän omställningsspelare och var den som låg bakom målet.

Giacomo Bonaventura (Atalanta) (1)
Smart och alltid spelbar mot Lazio. Viktig för laget.

Ibrahima Mbaye (Livorno) (1)
Dubbel målskytt mot Sampdoria. Skulle kunna gå in i Inters startelva redan idag.

Antonio Di Natale (Udinese) (2)
Målskytt och energisk mot Milan. Återfunnen form.

Stefano Okaka (Sampdoria) (1)
Målskytt och visade upp friskt anfallsspel mot Livorno. Återupplivad av Mihajlovic

Alberto Paloschi (Chievo) (1)
Gjorde två mål på straff mot Genoa varav ett avgörande på övertid. Livsviktiga mål.

Avbytare:

Gabriel Paletta (Parma)
Återigen klockren när Parma vann över Verona. Garanti.

Silvan Widmer (Udinese)
Var ständigt en tagg i Milans rygg med sina offervilliga löpningar.

Rodrigo Palacio (Inter)
Pigg och alert mot Torino. Gjorde ett fint nickmål ur svår vinkel.

Skytteligan:
15 mål
Carlos Tevez (Juventus) 14 mål Giuseppe Rossi (Fiorentina) 13 mål Gonzalo Higuain (Napoli) Ciro Immobile (Torino) Luca Toni (Verona) 12 mål Domenico Berardi (Sassuolo) Alberto Gilardino (Genoa) Rodrigo Palacio (Inter)

Serie B-elvan (3-4-3):

Guarna (Bari), Zoboli (Modena), Del Prete (Crotone) Izzo (Avellino), Zito (Ternana), Pulzetti (Siena), Bolzoni (Palermo), Politano (Pescara); Di Michele (Reggina) Litteri (Ternana) Paolucci (Latina).

Felpassningarnas himmelrike

10 mars 2014 10.56, Lorenzo Medici

Jag tror knappt jag sett så många felpassningar på hela säsongen som under matchen mellan Napoli och Roma.

Det var som att spelarna satt på sig skorna på fel fot. Anfallen avbröts ständigt av att en spelare fått bollen för långt ifrån sig eller passat fel. Det blev aldrig något flyt.

Det var som om vi trätt in i felpassningarnas himmelrike.

Garcia och Roma hade valt en defensivare approach än vanligt. Tanken var att satsa på kontringar med Gervinho som spets. Det var ju trots allt Napoli som behövde vinna, så Romas utgångsplan var inte helt oväntad.

Men Napolis oförmåga att få till något spel gjorde att Roma såg ut som det lite mer fokuserade laget. De hade lite mer kontroll, lite mer skärpa och de var de som skapade de vassaste chanserna.

Inler och Dzemaili var usla på mitten och gav Benitez rätt i att söka mittfältare under januari. Hamsik, Callejon och Mertens hade extremt få rätt med bollen och Higuain sprang i ett vakuum. Jorginho saknades verkligen.

Federico Fernandez höll dock ihop försvaret på ett imponerande sätt, han har växt den här säsongen. Igår fick han till och med städa upp efter Albiol ett par gånger.

Roma hade lite mera ordning på sitt spel. Nainggolan var stundtals en av få som kunde slå ordentliga passningar och Pjanic förskte hyggligt, men framåt var Gervino antingen för ensam eller hade skygglapparna på.

Precis som hos Napoli var deras starkaste lagdel försvaret med Benatia som sedvanlig störste ledare.

Men den sista kvarten föll Roma, medvetet eller inte, lite längre bak i plan och plötsligt kunde yttern  Ghoulam befinna sig längre fram i plan än vad han gjort under hela matchen, slog ett perfekt inlägg som Callejon snyggt nickade in.

Napolis seger tar dem närmare Roma och andraplatsen och jag har svårt att tro att man ska spela så här slarvigt framöver.

Kampen om andraplatsen kan bli en rysare.

***
Däremot verkar scudetton vara avgjord redan nu i mars. Det krävdes ingen superinsats från Juventus för att vinna över Fiorentina utan bara ett vackert mål av Asamoah.

Fiorentina saknar bett just nu och Juve gjorde bara vad de behövde. Om Roma vinner sin hängmatch mot Parma så är man ändå elva poäng efter ledande Juventus.

Överlägsna var ordet.

***
Inter fick vinna framför president Erick Thohir när man besegrade ett fegt och blekt Torino. Inter gjorde ingen större match, men försvaret agerar säkert numera och firma Hernanes, Guarin och Palacio är en fin trio att bygga laget kring.

Kul att se att Ranocchia tog sin chans med att vara mycket följsam och säker. Vore jag Inter skulle jag akta mig för att sälja honom. Det finns en anledning att klubbar som Juventus och Dortmund vill ha honom.

***
Olimpico ekade tomt när Lazio förlorade mot Atalanta. De är nog Serie A:s dystraste klubb just nu.

***
Sampdoria vände underläge 0-2 till 4-2 och Mihajlovic-effekten har varat länge nu. Så länge att de nu snart är ikapp rivalerna Genoa.

***
Parma bara öser på mot Europa.

Den viktiga andraplatsen står på spel ikväll

9 mars 2014 10.53, Lorenzo Medici

Våren håller på att smyga sig på oss med all sin underbarhet. Vi är på väg att kläckas ur våra kokonger.

I Neapel har våren redan omfamnat sin stad. I kväll ska deras lag, Napoli, försöka sträcka sig efter de svårfångade laget strax norr om dem. Rudi Garcias Roma. Säsongens positiva överraskning.

Ikväll ställs två lag mot varann som under stora delar av säsongen bjudit på mycket bra fotboll. Två lag som försöker spela den moderna fotbollens vals och ofta gör det väldigt bra,

Båda är dessutom på väg mot nästa års upplaga av Champions League. Men det finns ändå en rätt stor skillnad på den där andraplatsen och tredjeplatsen.

Att kvala eller inte kvala, det är frågan. Och det är en viktig fråga. Hela upplägget får sommaren att ändras beroende på om du ska spela en tidig kvalmatch i augusti eller inte.

Ovissheten om att vara med i C.L-gruppspelet eller inte skapar oro kring klubbens transferpolicy. Man vet inte hur mycket pengar man har att röra sig med förrän mercatons sista dagar.

Och desto tidigare du har ditt lag klart, desto bättre. Andra-platsen är underskattat viktig. Roma har den just nu.

Det är den som Napoli vill komma närmare ikväll.

***

Ungefär åtta timmar tidigare spelas den första av tre matcher (de möts i Europa League) mellan Juventus och Fiorentina. Mini-maraton. Juventus är favoriter, men hittills har Viola vunnit säsongens enda match lagen emellan.

Kanske är det tändvätska nog för Conte och hans mannar.

***
Seedorfs turn-over blev kanske lite väl överdriven. Birsa, Honda och Robinho skrämde knappast slag på Udinese. På tisdag gäller det att vara på topp om man ska ha någon chans mot Atletico.

***
Udineses mål var ett riktigt vackert fotbollsmål. Roberto Pereyra kommer bli het i sommarens transferdjungel.

***
Två italienska fotbolls-ikoner ställs mot varandra idag. Antonio Cassano vs Luca Toni.

***
Visst är det märkligt att inget Serie A-lag låg på hårdare för att köpa eller låna Fausto Rossi i somras.

Igår gjorde han matchens enda mål i seger-matchen mot Barcelona.

Parmas dröm om Europa är ingen utopi

7 mars 2014 09.38, Lorenzo Medici

Tommaso Ghirardi har en dubbelhaka och kroppshydda som får Jabba the Hut att blekna i jämförelse. Nu håller tungviktaren, med inte alltför stora resurser, på att göra Parma till ett topplag i Serie A.

För sju år sedan blev Ghirardi majoritetsägare i Parma. Hans första tid i klubben var rätt knackig. Man la ut rätt stora pengar på spelare som t ex Igor Budan, Andrea Gasabarroni och Reginaldo. Säsongen 2007/08 åkte man ur Serie A. Men Ghirardi har haft tålamod och lärt sig med tiden.

Man tog sig tillbaka till den högsta serien på en gång och sommaren 2009 gjorde Ghirardi en viktig värvning. Sportdirektören Pietro Leonardi anslöt till klubben.

Den nya sportdirektören har sedan dess bland annat lyckats värva spelare som Sebastian Giovinco, Gabriel Paletta, Antonio Mirante, Jonathan Biabiany och nu senast Antonio Cassano.

De senaste fem åren har Parma blivit ett stabilt Serie A-lag och hamnat någonstans mellan plats 8-12. Men än så länge har drömmen om en Europa-plats inte blivit verklighet. Kanske håller det på att förändras.

Roberto Donadoni tillträdde som tränare för Parma den 9 januari 2012, då han ersatte Franco Colomba. Under hans första vår tog han Parma till en åttondeplats efter tio segrar, sju oavgjorda och bara fyra förluster. Hans ankomst blev en succé.

Förra säsongens tiondeplats var visserligen ett tabellmässigt steg tillbaka, men tålamodet med Donadoni verkar nu ge frukt. Den här säsongen känns man redo att kämpa om en Europa-plats på allvar.

Laget är mycket bra balanserat. Målvakten Mirante gör en mycket stabil säsong, Paletta styr försvaret med järnhand och Lucarelli har vid 36 års ålder aldrig varit bättre.

Mittfältet är väl preparerat med Marchionnis kvicka ben, Garganos energi och Parolos suveräna tvåvägsspel.

Anfallet innehåller alla viktiga ingredienser med Amauris styrka, Biabianys snabbhet och Cassanos geniala fötter.

Även om Leonardi inte riktigt har hittat de där gömda talangerna från t ex Sydamerika så är framtidsutsikterna ändå goda. Parma har nämligen två juveler i sin ungdomsverksamhet, Alberto Cerri och José Mauri.

Cerri är kanske Italiens största talang just nu, med sin kombination av styrka och målfarlighet. Han har redan fått hoppa in i A-lags sammanhang vid 17 års ålder.

Något som även Mauri fick prova på för några veckor sedan i hemmamatchen mot Udinese. Mauri är en defensivt skicklig mittfältare med elegans à la Rui Costa. Om Parma kan behålla dessa två talanger ser framtiden ljus ut.

Det känns som att Ghirardi och Leonardi har lagt grunden för fina år framöver och kanske kan det belönas redan den här säsongen.
En plats ute i Europa är ingen utopi längre.

Det gick för fort för Italien

6 mars 2014 10.08, Lorenzo Medici

Nja, det krävs nog ett bättre Italien om man ska kunna rå på Spanien. Stundtals gick det för fort när Pedro, Jordi Alba och sedan David Silva satte upp farten. Maggio och Criscito blev mosade.

Italien som har alldeles för få av de spelartyperna hade svårt att hänga med och även svårt att skapa ett eget spel. Cerci hade något försök, men så mycket mer var det inte. Det fanns ingen Balotelli att sätta upp bollar på och Thiago Motta är ingen regissör.

Debutanten Gabriel Paletta var en av de som klarade sig bäst och visade att han bör plockas ut till truppen till Brasilien. Tack och lov för Italien var Diego Costas debut inte lika vass. Anfallsbesten är ännu inte riktigt indansad i Spaniens spel. När/om han är/blir det så ger han laget en dimension de ibland saknat. Spanien ser ut att bli topp fyra till VM.

Italien däremot känns långt ifrån en semifinal till sommaren. Mycket måste bli bättre.

Och jag är inte ens säker på att det räcker.

Spelarbetyg:
Italien: Buffon 6,5, Maggio 4,5, Paletta 6,5, Barzagli 6, Criscito 4,5, Montolivo 6. Thiago Motta 5, Marchisio 5,5, Cerci 6, Candreva 5, Osvaldo 5,5.
Avbytare: Abate 6, De Sciglio 6, Pirlo 6.

Spanien: Casillas 6, Azpilicueta 6,5, Martinez 6,5, Ramos 6,5, Jordi Alba 7, Thiago 6,5, Busquets 6, Fabregas 5, Iniesta 7, Diego Costa 6, Pedro 7,5.
Avbytare: Valdes 6, Silva 7, Xabi Alonso 6.

Betygskalan är enligt italiensk modell, dvs ungefär: 4,5= Usel, 5= Dålig 5,5= Inge vidare 6= Godkänt 6,5= Bra, 7=Mycket bra, 7,5= Lysande osv.

***
Enligt Bloomberg så har Berlusconi öppnat upp för att sälja klubben. Det skulle i så fall vara de bästa nyheter en Milan-supporter kan tänka sig.

Inte lika roligt är att Fininvest gått ut och dementerar uppgifterna.

***
Juventus sportdirektör Marotta var i Spanien igår och erkände att han träffat representanter för Real Madrid. Ska vi gissa att någon eller några av Pogba, Vidal, Di Maria, Morata, Coentrao eller Isco diskuterades?

***
Nemanja Vidic är nu officiellt klar för Inter. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den värvningen. Kanske kan han bidra till att förstärka försvaret i ett….två år. Budskapet är tydligt. Thohir vill börja vinna nu inte imorgon.

Men vart tog ungdomssatsningen vägen?

Paris – pengar pratar (del 2)

5 mars 2014 14.32, Lorenzo Medici

Donato Di Campli börjar bli lite tjatig. Så tjatig att man undrar om han har en dold agenda bakom sina uttalanden. Det går knappt en vecka utan att man hör honom säga hur bra hans klient Marco Verratti trivs i PSG eller att han inte kommer återvända till Serie A.

Om han har det så bra och allt är frid och fröjd, då är det väl bara att stänga munnarna och köra på? Eller finns det något som oroar? Ja, troligen. Nämligen en fransk supertalang i Juventus.

Marco Verrattis agent, Di Campli, är säkerligen mycket väl medveten – och kanske även informerad – om att PSG kommer göra allt för att värva Paul Pogba i sommar.

Den franska klubben känns nästan besatta av honom. Dels på grund av hans enorma kvaliteter och potential men också för att man vill bygga sitt varumärke på fler franska spelare. Vad vore då bättre än en Pogba?

Var kommer då Verratti in i bilden? Jo, PSG är säkert redo att offra Verratti som delbetalning för Pogba. Det känns rätt givet. Genom att påpeka hur ovärderlig Verratti är för PSG, att Juventus skulle vara ett steg ner i karriären osv,  så kanske man kan tro att Di Campli bara försvårar en eventuell framtid i Juventus.

Jag är inte så säker på det. Det här är ett vanligt spel från agenter som klubbar och medspelare känner till. Det som Di Campli troligen försöker göra är att höja statusen hos sin spelare. Men om man har ett ständigt behov av att berätta hur gärna ens klient vill stanna i klubben ska man börja ana oråd.

Frågan är om Juventus är redo att svälja betet? Verratti har varit otroligt bra i PSG och skulle passa bra in i Juventus men å andra sidan ger man upp en ännu större talang och en annan spelartyp  i Pogba.

Släpper man den unge fransmannen så tappar man väldigt mycket fysisk kraft på mitten, något Verratti inte kan bidra med. Givetvis skulle PSG behöva lägga upp minst 20-30 miljoner euro förutom Verratti, vilket skulle kunna vara pengar att handla en bra och kraftfull mittfältare för.

Men de pengarna skulle man kanske hellre vilja använda till andra spelare. Jag kan tänka mig att man vill värva ytterligare en anfallare i Tevez-klass och kanske också en ytter av högsta nivå.

PSG kommer nog att försöka få ner priset genom att erbjuda någon av Verratti, Lucas eller Lavezzi. Frågan är hur mycket det intresserar Juventus.

Kanske är det trots allt bättre att stå emot pengarna och behålla Pogba. Han lär ju inte gå ner i pris om ett år, snarare tvärtom. Hur man än gör så har Juventus ett bra förhandlingsläge.

Men räkna med att PSG kommer göra allt vad de kan för att locka över Pogba till Paris i sommar.

Paris – pengar pratar (del 1)

5 mars 2014 09.11, Lorenzo Medici

Miralem Pjanic var i Paris i söndags. Han och lagkamraten Mehdi Benatia hade åkt över på sin lediga kväll för att kolla när PSG och Marseille möttes på Parc des Princes.

Givetvis ledde det till nya rykten om att han kommer gå till den franska huvudstads-klubben i sommar.

Att Pjanic åker över till Frankrike och Paris är inte jättekonstigt i sig. Han har sedan sin tid i Metz och Lyon fortfarande vänner och nätverk kvar i Frankrike. Inte konstigare än att Zlatan då och då åker hem till Sverige.

Men att Pjanic kan försvinna från Roma i sommar tror jag är mycket möjligt ändå. Det finns det olika anledningar till.

Pjanic har själv sagt att han trivs mycket bra i Roma och att han vill stanna, men om det är något lag han kan tänka sig att lämna för så är det PSG. Ett uttalande som avslöjar att han drömmer om att få spela i PSG någon dag och en rätt uppenbar flirt till den franska klubben.

Men framför allt så är han inte oumbärlig för Roma och Garcia. Även om jag tycker att Pjanic varit väldigt mycket bättre den här säsongen och att Roma ofta saknat hans kreativitet när han inte varit med, så känns det fortfarande som att han saknar det där sista steget för att bli en riktig världsstjärna. Han har fortfarande svårt att leverera vecka in och vecka ut.

Rudi Garcia gillar förvisso Pjanic väldigt mycket, och han har startat i nästan alla av Romas matcher, men det är inte alltid som Garcia anser att han passar in rent taktiskt beroende på vilket lag de möter och han har bara spelat alla nittio minuterna i sju matcher den här säsongen.

Garcias främsta spelidé är att ha tre offensiva spelare längst fram och tre mer defensivt skickliga spelare på mitten som är duktiga på att ställa om från försvar till anfall.

Någonstans är kanske trion Nainggolan, De Rossi och Strootman Garcias primära mittfältstrio. Möter man väldigt starka lag är risken att det blir för offensivt att ha Pjanic plus tre offensiva spelare längst fram.

Jag menar inte att jag personligen inte vill ha Pjanic från start, snarare tvärtom, eller att Garcia nödvändigtvis vill sälja honom, men det jag försöker beskriva är att han inte känns oumbärlig (något som jag tycker t ex Gervinho, Strootman och Bentia är) för Garcia och Roma. Att han kan komma att offras i sommar.

Och då lär PSG stå redo med pengarna i högsta hugg. Pengar som Roma skulle kunna använda på andra spelare. Som t ex Stevan Jovetic eller Karim Benzema. Eller varför inte Ezequiel Lavezzi eller Mario Mandzukic?

Kanske är det trots allt bäst att passa på att sälja dyrt när chansen finns. Inte minst om man tror att man kan göra sitt lag bättre på köpet. Om man istället väljer att behålla Pjanic och han är tillfreds med det, så har man en mycket bra spelare i sin ägo.

Det känns som att Roma har svårt att inte kliva ut som en vinnare hur de än gör.

Inför Malmö FF Champions League
Onsdag 26 november kl 19:30
Dynamo Moskva - Panathinaikos
Torsdag 27 november kl 16:55
Wolfsburg - Everton
Torsdag 27 november kl 18:55
Superlive
Torsdag 27 november kl 18:59
Sparta Prag - Napoli
Torsdag 27 november kl 19:00