Lorenzo Medicis Italienblogg

Höstens lag

31 december 2013 20.25, Lorenzo Medici

Höstens lag

Mattia Perin (Genoa)
Den 21-årige målvakten har verkligen gjort succé under hösten. Efter sitt misstag mot Fiorentina i början av säsongen, har han varit sensationellt bra och räddat poäng efter poäng för sitt Genoa. Buffons främste efterträdare.

Andrea Barzagli (Juventus)
Den björnstarke försvararens höga lägstanivå är imponerande. Han har under hösten bara fortsatt där han slutade i våras, nämligen att bjuda på sitt följsamma säkra försvarsspel. Är värd större upprättelse internationellt.

Mehdi Benatia (Roma)
Blev snabbt nyckeln till Romas framgång med sitt listiga och uppoffrande försvarsspel. Var inte bara tuff, majestätisk och oumbärlig utan även målfarlig framåt. Höstens bästa spelare i Serie A.

Leandro Castan (Roma)
Även om Benatia var det största utropstecknet ska vi inte glömma bort den före detta Helsingborgs-brassen. Castan lyfte sig bredvid Benatia och var starkt bidragande till att Roma släppte in minst mål av alla.

Paul Pogba (Juventus)
Pogba tog sitt genombrott från ifjol och lyfte det till nya höjder. Sprängde sig in i startelvan med sin enorma dynamik, sköt så att fötterna glödde, och dominerade runt om på Serie A:s olika arenor. Mittfältskejsare.

Borja Valero (Fiorentina)
När Pizarro regrederade klev Borja fram och tog på sig mer ansvar och blev Fiorentinas nyckelspelare på mitten. Fick Violas spel att rulla rätt med sin rörlighet och passningsskicklighet. Fem mål och sex assist talar sitt tydliga språk.

Arturo Vidal (Juventus)
Lika viktig och briljant för Juventus under hösten som under förra säsongen. Var säker straffskytt, bollvinnare, målskytt och vikarierade även som mittback med glans vid ett tillfälle. Så viktig och så skicklig.

Marco Parolo (Parma)
Gjorde en fantastisk höst då han bombade in mål (sex stycken), spelade fram och löpte outröttligt från sin mittfältsposition. Tog sig tillbaka in i landslaget och fick storklubbarna att åter rikta sina ögon på honom.

Alessio Cerci (Torino)
Snabb, snabbare, Cerci. Serie A:s kanske största speedkula var inte bara en fenomenal högerkantserövrare utan utvecklade även sitt målskytte och blev en mer komplett anfallare. Gjorde nio mål och sju assist (flest av alla) under hösten. Say no more.

Giuseppe Rossi (Fiorentina)
Var kanske Serie A:s vackraste saga när han återfann sin bästa form efter långvarig skada och tog Fiorentina och hela ligan med storm. Blev Violas nya kelgris och alfahanne med sitt målfyrverkeri och kvicka härliga anfallsspel.

Carlos Tevez (Juventus)
Radade upp grandiosa insatser under sin debuthöst i Serie A. Tappade sällan bollen, gjorde många fina individuella saker men var också mycket viktig för laget. Tvåa i målskytteligan på sina 11 mål.

Avbytare:

Giorgio Chiellini (Juventus)
Lika tuff och lagom elak som brukligt. Gjorde inga större misstag och lyckades befinna sig i målprotokollet två gånger om under hösten. Braveheart.

Gervinho (Roma)
Förutom en liten skadeperiod och två, tre matcher efter det så var han rena rama showen. Terroriserade sönder sina motståndare med sin enorma snabbhet och sin härliga oförutsägbarhet.

Rodrigo Palacio (Inter)
Fick större ansvar under Mazzarri och lyfte med det. Mycket duktig i omställningsfasen och alltid listig på offensiv planhalva. En del mål var kanske av mindre vikt medan andra var av mer betydelse som när han klackade in det enda målet i Milano-derbyt.


Höstens genombrott

31 december 2013 10.07, Lorenzo Medici

Höstens genombrott

5. Gabriel Silva (Udinese)
Lite av ett hemligt genombrott då han som ytterback kanske inte gjort något jätteväsen av sig under Udineses anonyma höst. Men faktum är att brassens snabbhet och ork under hösten väckt stort intresse hos de större klubbarna i Italien.

4. Keita Balde Diao (Lazio)
Fick chansen och tog den. Har ett oerhört klipp i steget och har både hunnit med att göra sina två första mål i ligan och även ett par fina insatser i Europa League. En av få ljuspunkter för Lazio denna höst.

3. Mattia Perin (Genoa)
Personligen har jag aldrig tvekat kring Perins kapacitet men det är nog inte förrän nu han imponerat som han gjort denna höst. Inledde med ett grovt misstag mot Fiorentina men har sedan dess räddat poäng på poäng för sitt Genoa. Framtida landslagsmålvakt.

2. Domenico Berardi (Sassuolo)
I våras var han på en andra plats på min topp 100 talang-lista. Jag trodde dock inte att han skulle göra ett så pass stort avtryck så fort som han gjort under hösten. Snabb, dribblingsskicklig och målfarlig. Redo för Juve nästa säsong?

1. Juan Iturbe (Verona)
Det lönar sig att chansa på talangfulla spelare som inte får chansen i större lag (i detta fall Porto). Iturbe har varit en underbar virvelvind på Bentegodi under hösten med sin balans, sitt otroligt giftiga skott och sin härliga snabbhet. Roma sägs vara nära att redan nu värva honom till nästa säsong. Det gör de nog rätt i.

Höstens överraskningar

30 december 2013 09.56, Lorenzo Medici

Höstens överraskningar

5. José Callejon (Napoli)
Personligen tyckte jag ca 8 miljoner euro lät mycket för en 27-årig Real-reserv. Successivt har spanjoren bevisat mig fel. Även om Callejon varit osynlig ibland och inte alltid visat framfötterna när det vankas stormatcher så har han levererat i ligan men sin löpvillighet och målfarlighet. Åtta mål på drygt halv säsong är verkligen inte illa. Passar väldigt bra in under Benitez.

4. Jonathan (Inter)
Har gått från från svag Maicon-kopia till mer än duglig ytterback under Mazzarri. Sett säkrare och mer beslutsam ut under hösten och bidragit med poäng från sin kant.

3. Ricardo Alvarez (Inter)
Kanske har Mazzarris största verk under hösten varit förvandlingen av Alvarez. Ricky gick från vek, okonkret spelare som man inte riktigt visste var man skulle sätta på plan till fantasifull dribbler med en uppgift. Suddat ut fiasko-stämpeln och blivit den spännande artist man en gång hoppades att han skulle bli.

2. Hellas Verona
Inget lag har överraskat som Verona har gjort. Man har ett tryggt grundspel, återupplivat Luca Toni, fyndat i Iturbe och Romulo, duktig målvakt i Rafael och äger en duktig spelfördelare i Jorginho. Har gjort Bentegodi till sin ointagliga borg då de tagit hela 24 av 29 poäng där. Kollektivt mini-mirakel.

1. Gervinho (Roma)
Innan ivorianen hade satt sin fot på Olimpico hade man fått uppleva två versioner av Gervinho. En i Lille där han blev en komet med fart under fötterna och en i Arsenal där han successivt blev ett enigma utan självförtroende. För mig var denna värvning en chansning av Roma.

Men eftersom det var Garcia som varit hans mentor i Lille så var det väl han som skulle få ordning på Gervinho. Och som han fick ordning på honom. Det var länge sen Roma-publiken fick uppleva sådan fart och oförutsägbarhet på kanten som denna höst med Gervinhos fotbollscirkus. Underbart och oväntat.

Höstens bästa & sämsta

28 december 2013 09.14, Lorenzo Medici

HÖSTENS BÄSTA

5. Juventus ligaspel

Respasset ur Champions League var naturligtvis en stor besvikelse. Men i ligaspelet var man lika starka som vanligt. Man tappade endast fem poäng under hösten och lagmaskinen tickade på med Barzagli, Chiellini, Pogba, Vidal och Tevez i spetsen.

4. Alessio Cerci & Ciro Immobile (Torino)

Är detta Serie A:s mest spektakulära duett? Ja, kanske, Cerci fortsatte att förlöjliga motståndare med sin enorma fart men la även till förbättrat målskytte till sin repertoar. Bredvid honom fanns en god partner i mångsidige Immobile som verkligen fick det att flyta i slutet av höstsäsongen. Italiensk superduo.

3. Carlos Tevez (Juventus) & Gonzalo Higuain (Napoli)

Serie A:s mest namnkunniga värvningar inför säsongen var Tevez och Higuain. Det är inte alltid som de “bästa” spelarna motsvarar förväntningarna. Men de båda argentinarna visade sig vara både målmässigt och spelmässigt så bra som man hade hoppats. Serie A behövde stora stjärnor och både Tevez och Higuain visade sig vara det.

2. Giuseppe Rossi (Fiorentina)

Vi visste inte hur bra Rossi skulle vara efter sin långvariga skada. Nu vet vi. Han tog Fiorentina i sin hand och ledde dem genom hösten med alla sina mål, sitt kvicka rörliga anfallsspel och blev snabbt lagets nya alfahanne samt supportrarnas kelgris. Höstens roligaste comeback.

1. Rudi Garcia (Tränare, Roma)

Ur Luis Enriques, Zemans och Andreazzolis aska dök Rudi Garcia upp som en frälsare och gav Roma en identitet och ett självförtroende klubben inte sett sedan Spallettis dagar. Han gav Gervinho Lille-krafter, Totti rätt nycklar och De Rossi rätt position.

Garcia har lärt Roma att spela på olika sätt, man kan vara bollförande lag där man dikterar villkoren men man kan också agera mer cyniskt med snabba omställningar.

HÖSTENS SÄMSTA

5. Lazio

Lazios triumferande vår blev snabbt till mörkrets höst. 4-0-förlusten i den italienska supercup-finalen mot Juventus rev direkt upp stora sår i laget och det kändes som att man aldrig riktigt hämtade sig efter det.

Mittbackarna visade sig vara av den klumpigaste sorten vem man än satte på plan, de flesta av nyförvärven visade sig vara bluff (Novaretti, Biglia, Felipe Anderson), Hernanes var inte längre engagerad, Klose var ofta skadad och Ledesma hade blivit för gammal och långsam. Medan Petkovic tvingades till att föryngra och förändra laget tömdes man på  självförtroende och poäng.

Nu står man med en tränare som gjort klart att han tar över schweiziska landslaget efter säsongen och man letar efter en ersättare fram till sommaren. Säsongen känns körd för den ljusblå delen av Roma. Räddas det som räddas kan.

4. Catania

Mycket har hänt på den södra kusten av Sicilien sedan förra säsongen. Francesco Lodis mittfältsgeometri och Pietro Lo Monacos sportdirektör-smartness är saknade, alla spelare som överpresterat har börjat underprestera.

Catania har förvandlats från ett Calcio-fyrverkeri till ett impotent sjunkande skepp på väldigt kort tid. Nicola Legrottaglie är slut, Panagiotis Tachtsidis är ingen Lodi, Maxi och Wanda har gjort slut och den argentinska tangon har tystnat.

3. Juventus respass ur Champions League

Respasset ur CL var ett tungt bakslag för Juventus och italiensk fotboll. Visst, det handlade om små marginaler. Oflyt mot Köpenhamn i Danmark, en tveksam domarinsats på Bernabeu och slarv i hemmamatchen mot Galatasaray.

Men hur man än vrider och vänder på det så ska ett så pass bra lag som Juventus sätta marginalerna på sin sida och inte tvärtom. Man ska inte missa så många chanser på Parken eller tappa en ledning hemma mot Galatasaray.

Man har främst sig själva att skylla.

2. Milans ligaspel

Milans ligaspel i höst har varit en ren katastrof. En 13:e plats i tabellen, man är 27 poäng efter serieledande Juventus och 17 poäng efter en Champions-plats. Medan klubbledningen har genomgått en metamorfos har laget presterat undermåligt.

Försvaret har varit virrigt, skadebekymren har varit för många, Balotelli inte alls varit lika bra som i våras, Kaka har sett ordinär ut och Matri var en meningslös värvning. Problemen har varit av olika slag men har inträffat ungefär samtidigt vilket har lett till Milans apokalyptiska höst.

1. Halv-tomma arenor & Tömda kurvor

Den italienska fotbollens lågkonjuktur forsatte under hösten. Halvtomma arenor, krångliga biljettsystem, få nya idéer bland klubbarna för hur man ska marknadsföra Serie A bättre var gamla problem som fortsatte vara aktuella. Det nya för hösten var förbundets nya regler för att stävja rasism med att stänga av den kurva på arenan som gjort sig skyldig till det.

Medan jag tycker att de hårdare tagen mot rasism är rätt väg att gå satte sig förbundet i en rävsax när man behandlade territorial rasism likvärdigt. Enligt supportergrupperna själva handlade det mer om ömsesidigt häcklande än verklig skada.

Förbundet har nog heller inte riktigt tänkt till ordentligt då man t ex stängt av en hel kurva på över tusen personer på klubbens hemma-arena fastän ett par hundra bortasupportrar varit ansvariga.

Det finns väldigt mycket att tänka igenom och se över för att kunna nå fram och vinna tillbaka supportrarna till arenan istället för att fjärma dem ännu mer.

Men medan man jagar bättre lösningar så sjunker tyvärr anseendet för Serie A över hela världen.

Höstbetyg – lag för lag (del 2)

27 december 2013 08.34, Lorenzo Medici

Lazio 4,5
Petkovics Lazio kändes som ett av Serie A:s mest spännande byggen ifjol. Nu i höst har det rasat rejält. Hernanes känns oinspirerad, Ledesma trött och långsam, Klose alltför ofta skadad, försvaret för klumpigt och nyförvärven inte tillräckligt vassa. Mitt bland allt detta så har Petkovic blivit klar för Schweizs landslag och man jagar en ny tränare. Lost in translation.

Livorno 5,5
Rivstartade säsongen, men med tiden har verkligheten hunnit ikapp dem. Har trots allt tagit ungefär så många poäng man kunde förvänta sig innan säsongen. Vilket inte riktigt räcker.

Milan 5
Skador, försvarsmisär, underpresterande spelare, low cost-mercato och ett inte alltid övertygande coachande har fått Milan att göra sin sämsta höst i mannaminne. Medan klubben håller på att försöka transformera sig med ett yngre styre har laget tappat bort sig på vägen. Åttondelsfinalen i C.L räddar betyget en aning.

Napoli 6,5
Startade säsongen som ett scudetto-lag men har successivt sett mer och mer normala ut. Ligger dock på en godkänd tredjeplats men känslan är att Benitez borde kunna få ut mer av lagets kvalitéer. Gjorde ett tappert försök i en stentuff Champions League-grupp.

Parma 6.5
Cassano har varit oförskämt bra under hösten, Sansone vaknade sent omsider, Lucarelli har tagit hand om försvaret i Palettas frånvaro och Parolo har haft sina bästa månader i sin fotbollskarriär. Känslan är dock att Parma borde tagit något eller några poäng mer än vad man gjort och Cassanos anade flykt lägger ett visst grått moln över framtiden. Donadonis kreation har ändå sett intressant ut.

Roma 9
Höstens saga. Ur Luis Enriques, Zemans och Andreazzolis aska dök Rudi Garcia upp och gav laget en identitet och ett självförtroende klubben inte sett sedan Spallettis dagar. Han gav Gervinho Lille-krafter, Totti rätt nycklar och De Rossi rätt position. Strootman gav mittfältet pondus och passningsskicklighet och Benatia klädde i sig dräkten som seriens bästa försvarare. Drömmen om ett återtåg till Champions League brinner starkare än någonsin.

Sampdoria 6
Under ett Delio Rossi-trött styre körde Sampdoria fast i en återvändsgränd. Men med Mihajlovic har klubben återfått viljan och inspirationen igen. Och tänk om Cassano återvänder i januari?

Sassuolo 6
Startade uselt, men hittade sedan en bättre version av sig själva när tränare De Francesco ändrade lite i spelsystemet. Unge Berardi har gjort stor succé men försvaret känns klent. Resultaten har varit lite upp och ner på slutet.

Torino 7
Har stormat fram den senaste tiden som en tornado. Dess vassaste virvelvind har naturligtvis varit fantastiske Cerci men Immobiles senaste månad har varit oerhört lovande för framtiden. Även svenske Farnerud har bidragit fint till framgångarna.

Udinese 5,5
Inte varit samma slagkraftiga Guidolin-taktiserande lag som tidigare. Di Natale har till slut visat tendenser till ålderdom, Muriel har inte riktigt blivit den succé man hoppades och insatserna har varit mycket upp och ner. Det bor dock en väldig massa kvalitéer i truppen vilket talar för en uppryckning under våren.

Höstbetyg – lag för lag (del 1)

26 december 2013 08.44, Lorenzo Medici

Atalanta 6
Känts för dåliga för att jaga Europa-platser och för bra för att dras in i den ordentliga bottenstriden. Vilket med andra ord betyder att allt är som det brukar i Atalanta-land. Vägrar att kliva ur mittskiktets tillvaro.

Bologna 5,5
Segern över Genoa gav lite andrum i vad som har varit en jobbig höst. Antonsson och kompani har haft besvär i backlinjen och förutom Diamanti har offensiven varit mycket impotent. Behöver förstärka laget under januari.

Cagliari 6
Spelmässigt har man varit upp och ner, men tillräckligt bra för att ännu inte dras in i bottenstriden. Få spelare i laget har nått upp till fjolårets nivå mensvenskarna Eriksson och Ekdal har dock båda haft godkända höstar. Men hur länge orkar klubben dras med sina arena-problem?

Catania 4,5
Har gått från Lodi-styrt, Sydamerika-inspirerat-överpresterande lag till dekadent och impotent sjunkande skepp på väldigt kort tid. Kanske har det en hel del med sportdirektör Lo Monacos frånvaro att göra. Den argentinska tangon har tystnat på Sicilien.

Chievo 5,5
Inledde katastrofalt med Sannino men ryckte upp sig rejält när Corni tog över och vann bland annat derbyt mot Verona. De två senaste förlusterna gör ändå att de lämnar 2013 med en viss perplex känsla.

Fiorentina 7
Har inte riktigt kunnat utmana om topp tre-placeringarna på allvar men är med i racet trots att Mario Gomez gått skadad under nästan hela hösten. Rossi har varit fantastisk, Cuadrado har varit Cuadrado och Montella fortsätter att imponera som tränare. Viola borde kunna bli bättre efter jul när man får tillbaka Gomez, Ilicic kanske hittar formen och man värvar en och annan spelare (Lodi?).

Genoa 6
Liverani-projektet slutade illa men Gasperini version 2 har fallit relativt väl ut. Trots att truppen inte riktigt är anpassad till Piemonte-tränarens idéer har man ändå lyckats hitta ett hyfsat recept. Det är dock stor skillnad på Gasperinis Genoa hemma på Marassi och på bortaplan.

Hellas Verona 8
Säsongens stora överraskning. Är i detta nu på en Europa League-plats vilket är sensationellt bra. Laget har ett tryggt grundspel, återupplivat Luca Toni, fyndat i Iturbe och Romulo och äger en duktig spelfördelare i Jorginho. Har gjort Bentegodi till sin ointagliga borg då de tagit hela 24 av 29 poäng där. Salvezzan är redan avklarad.

Inter 6,5
Mazzarri plåstrade om Inter efter alla Stramaccioni-sår, lappade ihop försvaret och pumpade nytt blod i Ricky Alvarez och Jonathan. Successivt har dock Mazzarris feghet och försvarsspelets virrighet ökat och Inters poängskörd minskat. Är en bit efter topp tre, men laget känns ändå avsevärt förbättrat gentemot i våras.

Juventus 7,5
Lika dominanta i ligan som vanligt, där de sällan tappar poäng eller gör några fel. Pogba tog ett kliv till, Tevez blev en succé och Llorente har växt. Men visst drar det tidiga respasset ur Champions League ner betyget.

Giornata 17 ”Försvarsgeneralen regerar i Serie A”

24 december 2013 09.07, Lorenzo Medici

Giornata 17:
Livorno-Udinese 1-2
0-1 Lopez 1-1 Siligardi 1-2 Heurtaux
Cagliari-Napoli 1-1
1-0 Nene 1-1 Higuain (Str)
Bologna-Genoa 1-0
1-0 Diamanti
Atalanta-Juventus 1-4
0-1 Tevez 1-1 Moralez 1-2 Pogba 1-3 Llorente 1-4 Vidal
Hellas Verona-Lazio 4-1
1-0 Toni 1-1 Biglia 2-1 Iturbe 3-1 Romulo 4-1 Toni
Roma-Catania 4-0
1-0 Benatia 2-0 Destro 3-0 Benatia 4-0 Gervinho
Sampdoria-Parma 1-1
1-0 Eder 1-1 Lucarelli
Sassuolo-Fiorentina 0-1
0-1 Rossi
Torino-Chievo 4-1
0-1 Thereau 1-1 Immobile 2-1 Immobile 3-1 Vives 4-1 Cerci
Inter-Milan 1-0
1-0 Palacio

Omgångens topp:

1. Mehdi Benatia
Först nickade han in 1-0-målet, sedan dominerade han i backlinjen och avslutade sen med att göra sitt andra nickmål för dagen när han satte 3-0. Förmodligen finns det ingen spelare som imponerat så mycket som Benatia gjort under hösten. Så beslutsam, så stabil, så skicklig i sina brytningar. Romas försvarsgeneral spelar med fullt självförtroende. Super-player.

2. Rodrigo Palacio (Inter)
Agerade derby-prins när han klackade in matchens enda mål. Palacio skapar alltid farligheter med sin rörlighet och skicklighet och har den här hösten blivit en målskytt av högsta rang.

3. Hellas Verona
Mandorlinis har med sin blågula skapelse gjort Bentegodi till sin egen lilla guldgruva den här hösten. Åtta segrar av nio möjliga. Nu senast var det dags för Lazio att få känna på Veronas starka hemma-spel då de piskades med 4-1.

Luca Toni är återupplivad från 2006, Iturbe är en turbo med ett gnistrande skott och spelare som t ex Jorginho, Romulo är hyper-vassa när det vankas omställningar. Segern över Lazio krönte en fantastisk höst.

Omgångens flopp:

1. Vladimir Petkovic (tränare, Lazio)
Segern förra omgången var kanske bara en illusion. Återigen föll man ihop. Man måste bli bättre på att utnyttja sina chanser, bli mer konkreta i sitt bollinnehav och framför allt så måste försvaret undvika att rasa isär. Givetvis faller mycket under Petkovics ansvar och det troliga är att han inte är kvar som tränare när det nya året ropas in. 

2. Luigi De Canio (tränare, Catania)
Man kan ju knappast påstå att det blivit bättre sedan han tog över efter Rolando Maran. Förlusten mot Roma avslutade en katastrofal höst för Catania. Laget känns impotent framåt och ihåligt bakåt och har under De Canios ledning tagit endast fem poäng på nio matcher.

3. Paolo Mazzoleni (Domare, Inter-Milan)
Borde ha blåst straff när Zapata drog ner Palacio i första halvlek. Hade en del andra tveksamma domslut också. Är inte tillräckligt bra för att få ta hand om de stora matcherna. 

Omgångens lag (4-2-3-1):

Gianluca Pegolo (Sassuolo) (3)
Utan Pegolo hade Fiorentina avgjort mycket tidigare.

Yuto Nagatomo (Inter) (3)
Har inte alltid världens bästa spelförståelse men hans derby-ork och frenesi på sin vänsterkant var Nagatomisk.

Mehdi Benatia (Roma) (8)
Två mål och behärskat försvarsspel. Man kan inte begära mer. Kanonhöst. Värd flest julklappar i Roma.

Daniele Bonera (Milan) (1)
Elegant och skicklig i det mesta han gjorde. Mini-Cannavaro.

Romulo (Verona) (2)
Ytter-jojo som ville och gjorde mycket mot Lazio. Till exempel 4-1-målet.

Paul Pogba (Juventus) (4)
Den unge fransmannen gjorde mål och dominerade mittfältet med sin fysik, teknik och dynamik mot Atalanta. Fenomen.

Jorginho (Verona) (2)
Duktig på att filtrera spelet, behärskade både de enkla och de svåra lösningarna mot Lazio och lirade mycket elegant fram till Romulos mål.

Alessio Cerci (Torino) (4)
Snabb, snabbare Cerci. Chievo blev åksjuka av Cercis fart. Ett mål och två läckra assist dessutom.

Ciro Immobile (Torino) (2)
Tvåmålskytt som glimrade. Formstark.

Rodrigo Palacio (Inter) (3)
Alltid giftig längst fram och det var ingen slump att han blev derby-hjälte med sitt underbara klack-mål.

Luca Toni (Verona) (2)
Tvåmålsskytt, framspelare och alltid viktig och vass. Som i gamla dagar.

Avbytare:

Mattia Destro (Roma)
Tredje målet i hans tredje match var visserligen en bjudning av Catania men dessförinnan hade han gjort enorm nytta längst fram med många skarvningar och framspelningar. Inblandad i mycket.

Alessandro Diamanti (Bologna)
Ville mycket, jobbade hårt och hittade till slut rätt när han placeringssäkert satte matchens enda mål. Ett otroligt viktigt mål dessutom.

Giuseppe Rossi (Fiorentina)
Återigen frälsare för sitt Fiorentina då han avgjorde mot Sassuolo sista tio. Tagit laget under sina vingar.

Skytteligan:

14 mål Rossi (Fiorentina) 11 mål Tevez (Juventus) 10 mål Palacio (Inter) 9 mål Cerci (Torino), Higuain (Napoli), 8 mål Callejon (Napoli), Immobile (Torino)

Serie B-elvan:
Kosicky (Novara), Volta (Cesena), Paci (Brescia), Pesoli (Carpi), Cascione (Cesena), Croce (Empoli), Memushaj (Carpi), Sodinha (Brescia), Mancosu (Trapani), Caracciolo (Brescia), Ebagua (Spezia).

Kungar av Italien, prins av Milano

23 december 2013 11.05, Lorenzo Medici

Juventus och Roma bekräftade sin starka höst med att båda skyffla in fyra mål var på sina motståndare. De svartvita släppte in ett mål mot Atalanta medan de rödgula från den eviga staden höll nollan och kunde gjort minst fyra, fem mål till framåt mot ett svagt Catania.

Kontentan för de båda var densamma. De befäste sina positioner som landets två bästa lag, Roma har gått obesegrade, Juventus har bara tappat fem poäng och de avslutade höstsäsongen på bästa sätt.

Contes mannar är en maskin som sällan rullar fel, försvaret agerar säkert, Vidal och Pogba är dominanta mittfältare och Tevez & Llorente ett vasst anfallspar.

Garcias Roma är en nyare bekantskap men har imponerat på alla sätt och vis. Försvaret har släppt in minst mål i landet (bara 7st!) med mästerlige Benatia i spetsen, mittfältet är säkert och skickligt i båda riktningarna och anfallet oförutsägbart och giftigt.

Förutom Gervinhos speed, Ljajics skickliga fötter, Tottis magi har de nu fått tillbaka Mattia Destro och hans målskytte. Tre mål på tre matcher för honom skvallrar om att anfallet är kanske den del som Roma minst behöver förstärka på.

Kanske blir det för tufft för Roma att utmana Juventus om scudetton in i det sista, men deras största mål är fortfarande en Champions League-plats och just nu har man skaffat sig ett fint avstånd ner till fjärdeplacerade Fiorentina med åtta poäng. Man har till och med fem poängs försprång ner till tredje-placerade Napoli.

Juventus och Roma möts efter jul. I seriefinal. Som kungar av Italien.

***

Om landets främsta fotboll leds av ett lag från Turin och ett från Rom så blev Milano-derbyt visserligen koreografilöst men inte utan prins.

Ett försvarsmässigt skadeskjutet (alltför många insläppta mål på sistone) Inter tvingade tydligen Walter Mazzarri att bjuda på taktisk feghet i ordets rätta bemärkelse när han satte ett defensivt tremannamittfält med Zanetti, Cambiasso och Taider på plan samtidigt.

Efter fem minuters illusion av Inter-dominans så hamnade de såklart för långt ner och det saknades känsliga fötter för att kunna mata Palacio med vettiga bollar. Guarin fick slita hårt för att supporta en alltför ensam Palacio längst fram.

Milan fick därmed en gratisresa in i matchen som spelförande lag. De skapade några farliga chanser, men det kändes att det var två lag som inte tillhör den absoluta toppen av Serie A.

Det gjorde ont att se hjältar som Zanetti och Kaka inte tillföra någonting och det gjorde minst lika ont att se Kovacic och Icardi på bänken. Guarin spelade inspirerat som att han hade Mourinhos ögon på sig, Saponara såg halvspännande ut och Bonera lekte mini-Cannavaro.

Trots Inters relativt defensiva halvlek hade man ändå en, två halv-chanser och borde nog ha haft straff när Zapata drog ner Palacio i straffområdet.

Andra halvlek började ungefär som första, men nu hade Mazzarri (som älskar att över-coacha matcher) bestämt sig för att växla upp lite grann. In med Kovacic och matchen jämnade ut sig. Muntari var stundtals bäst på plan, Saponara försvann, Inters försvar stod upp bra och Rodrigo Palacio blev farligare och farligare.

Och visst var det argentinaren som skulle bli derby-prins. Hans fantastiskt snygga klack skickade den norra kurvan in i ett delirium och sköt upp Inter närmare Fiorentina i tabellen.

Oavsett om det för mig finns frågetecken kring detta Mazzarri-styrda Inter som mer verkar försöka överleva dagen än på sikt vill erövra världen så hänger de med i jakten på Europa Platser.

Milan däremot har en hel ocean att passera för att ta sig upp dit.

Under två kurvors vakande ögon

21 december 2013 09.48, Lorenzo Medici

Så bestämde förbundet sig för att skjuta upp avstängningen av Inters kurva till derbyt. Naturligtvis goda nyheter för alla oss som älskar att se och höra ett Derby della Madonnina med dess högsta volym och tätaste atmosfär. Ett Milano-derby utan en av klackarna hade inneburit ett derby utan känsla.

Låt vara att anledningen till att skjuta upp avstängningen var ungefär lika tvetydig som själva anklagelserna. Man kan ju verkligen ifrågasätta logiken i att stänga av en hel sektion på flera tusen personer (pga territorrial rasism) fastän det var ett par hundra som var ansvariga i bortamatchen mot Napoli.

Det blir ju lite konstigt. Och kanske var det förbundet insåg, att reglerna innehåller brister. Hur som helst få vi nu ett derby precis som det ska vara.

Under två kurvors vakande ögon.

***

Även avstängningen för Romas kurva mot Catania är upphävd.

***

M’baye Niang
 ser ut att lånas ut till Montpellier, men eftersom man verkar ge den franska klubben köprätt tyder det på att man gett upp hoppet om honom.

Tydligen ska Milan först ha försökt byta Niang med Marco Parolo men Parma ska ha sagt att de bara vill ha pengar för sin mittfältare. Intresset för Parolo är säkerligen stort från Milan. Återstår att se om de försöker igen.

Visst skulle det heller inte förvåna om Niang öser in mål i Ligue 1 med tiden? Vi vet ju hur det gick för P-A Aubameyang.

***

Parma har många spelare som intresserar andra klubbar. Parolo, Biabiany, Paletta och Sansone. Deras bästa spelare, Antonio Cassano , kan också vara på väg bort. Men för att han själv vill. Ryktet säger att han vill tillbaka till Genua och Sampdoria.

Kanske öppnar det upp för Sebastian Giovincos återkomst eller kanske Fabio Quagliarella som varit på Emilia Romagna-klubbens radar tidigare.
För Juventus verkar planera åtminstone ett offensivt köp.

Antonio Conte verkar vilja ha en anfallare som är bra på att passera sin motståndare och som kan ta en ytter-position längst fram. Menez sägs ligga bra till. Kanske är Conte rätt man att pressa ut hans talang. Annars är väl fortfarande Biabiany, Nani (byte med Vucinic?) eller Ibarbo andra alternativ.

Apropå Conte så har han nu öppnat upp för att bli förbundskapten någon gång i framtiden. Tänk om någon gång redan är i höst? Byter han då bara plats med Prandelli?

***

Erick Thohir har diskuterat mercaton med sitt crew. Kanske är Guarin på väg bort. Kanske är Lavezzi på väg in (Inters och Mazzaris förstaval).

Även rykten kring Mateo Kovacic har börjat florera. Inte är de väl så korkade att de tänker sälja honom innan han ens fått chansen att explodera?

Men Kovacic är inte helt nöjd med den bristande speltiden vilket kan leda till problem om det fortsätter. Ett helt onödigt problem som Mazzarri får ta på sig om du frågar mig.

***
Det är inte bara derby på planen utan även på transfermarknaden. Förutom Juventus så jagar båda Milano-lagen Radja Nainggolan. Cagliaris president Cellino försöker trissa upp priset med en hetsjakt storklubbarna emellan.

Men även Toros D’Ambrosio är intressant för både Milan och Inter.

***
Silvio har träffat Clarence. Och därmed ökade oddsen rejält på att holländaren blir den som tar över efter Allegri.

När mörkret faller över Serie A

20 december 2013 08.06, Lorenzo Medici

Förra helgen bjöd på en hel del bra fotboll i Italien. Både Napoli-Inter och Milan-Roma var underhållande matcher. Spelmässigt har Serie A inte särskilt stora bekymmer. Men när helgen blev vardag föll mörkret över Serie A.

Den gamla spelskandalen tog ny spinn med nya misstänkta spelare och matcher. Bland annat Cristian Brocchi och Gennaro Gattuso. Vi vet att namn har slängts ut tidigare som sedan inte visat sig vara skyldiga. I Gattusos fall vill jag och tror jag att han är oskyldig.

Det är många som känner varandra i fotbollsvärlden och skickade SMS behöver inte alltid betyda att man är en fuskare. Men som om detta inte var nog beslutade förbundet att stänga av Inters och Romas kurvor. För Inters del betyder detta alltså att derbyt mot Milan berörs (de har dock lämnat in en överklagan). Oerhört trist såklart.

Serie A befinner sig i den metamorfos som startade för ett par år sedan och som kommer hålla på i några år till. Det finns inga genvägar längre, man måste orka ta sig genom mörkret för att nå ljuset igen.

Ett bra exempel är det nya TV-avtal som man slutit, ett helt okej avtal, men det slutar inte där. Serie A måste lära sig att se längre än så, våga bryta ny mark. Man måste satsa hårdare på att marknadsföra sig kollektivt och inte bara försöka se till den egna klubbens överlevnad.

Precis som man gjort i Premier League och i Bundesliga. Jag pratar inte bara om nya arenor utan hela produkt-utvecklingen. Biljettsystem, trovärdighet, åtgärder för att komma till rätta med sviktande publiksiffror osv.

Ska man återigen kunna hävda sig som en av de två bästa ligorna i världen måste man bli en het produkt utanför Italien. Det är man inte idag.

Det finns mycket kvar att göra innan ljuset återigen skiner på Serie A.