Lorenzo Medicis Italienblogg

Hur länge varar Juventus-dynastin?

6 maj 2014 10.00, Lorenzo Medici

Juventus är italienska mästare. Igen. För tredje gången i rad. Innan säsongen startade trodde nog också de flesta att det skulle bli så. De har kanske Italiens vassaste tränare och de har Italiens bästa trupp. Kanske handlar Juventus triumfer de senaste åren om att konkurrensen inte är tillräckligt bra, men handlar lika mycket om Juves styrka.

Vilka har varit störst bidragande till scudetton?

1. Antonio Conte
Juves framgångar börjar och slutar med Conte. Det är han som byggt detta lag och det är han som håller laget koncentrerade vare sig man möter Roma eller Chievo. Det är just det som är Juventus styrka, jämnheten. Man förlorar sällan mot de “mindre” lagen och lägstanivån är väldigt hög.

2. Carlos Tevez
Argentinaren har gett Juve det man tidigare saknade. En spelare som kan göra skillnad själv och som gör många mål. Dessutom jobbar han hårt för laget.

3. Försvaret
Försvarslinjen har hållit samma höga nivå som de två tidigare scudetto-åren. Barzagli var fantastisk innan han blev skadad, Caceres klev fram under våren, Bonucci hade sina missar men var ändå stabil under större delen av säsongen och Chiellini var sitt vanliga fighting-spirit-jag.

4. Arturo Vidal och Paul Pogba
De två största ässen på mittfältet. Vidals universella mittfältsspel och Pogbas styrka och klass har varit ovärderliga. Men de är också konkreta och poängsspelare. Vidal har gjort elva mål och fem assist. Paul Pogba har gjort sju mål och sju assist. De har alltså som mittfältare varit inblandad i i  nästan fyrtio procent av Juventus mål.

5. Andrea Pirlo
Han blir äldre och inte snabbare. Men fortfarande är han väldigt viktig för Juventus. Hans kloka mittfältsspel, överlägsna spelförståelse och hans enorma skicklighet på frisparkar är en mycket viktig del i detta Juve.

Vad fattas för att Juve ska kunna bli bättre i Europa?
Jag saknar fler kreativa spelare i offensiven. Mer snabbhet och mer oförutsägbarhet. Förmodligen kommer Juventus att försöka hitta dessa element i sommar. Det är spelartyper som t ex Alessio Cerci, Angel Di Maria, Juan Cuadrado och Alexis Sanchez som Juventus behöver.

Vad händer om Conte lämnar?
Det är faktiskt ingen omöjlighet att han lämnar. Någon gång kommer Conte känna att han gett allt han kan till Juve. Att han behöver nya utmaningar. Kanske är den tiden nu. Han vill nog dessutom försäkra sig om att klubben kan satsa på de nyförvärv han tycker sig behöva för att kunna hota på allvar i Champions League.

Om Conte skulle lämna skulle det troligen vara ett oerhört bakslag för Juventus. Många spelare är väldigt bundna till Conte och kan i ett längre perspektiv komma att lämna klubben.

Juventus har alltså återigen visat sig vara Italiens bästa lag. Men det svåra kommer nu. Att bygga en dynasti är mycket svårt. Men att bibehålla den under en längre period än tre år är ännu svårare.

Civilklädda mästare och ett grått derby

5 maj 2014 11.02, Lorenzo Medici

Att bli civilklädda mästare är aldrig lika roligt eller dramatiskt som att vinna på plan. Igår blev Juventus mästare för tredje gången på raken utan att spela själva. Romas förlust mot Catania fick Juve-spelarna att fira, om än inte i kostym, så i T-shirts med texten “Non c’e 2 senza 3”.

Även om man kan ifrågasätta Juves konkurrens i ligan de senaste två åren så är tre raka titlar en enormt stark bedrift och ett bevis på vilken stark lagmaskin Antonio Conte har byggt. Nästa år vill man ta sig längre i Europa.

Kolla in när Conte hoppar upp i Pogbas famn.

***

Det blev knappast något sprakande Milano-derby, snarare ett grått och ett chansfattigt derby. Supportrarna gjorde dock sitt med fin koreografi innan matchen, men spelarna levde aldrig upp till fansens höjder.

Inter var oerhört impotenta i offensiven medan Milan försökte mer och bättre. Egentligen innehöll matchen inte mycket mer än Kakas fina skott i ribban och De Jongs mål. Balotellis kraftfulla frispark satt perfekt på holländarens panna vilket fick den södra kurvan att explodera.

Milans seger innebär att man fortfarande är med och slåss om en Europa-plats. Något som kändes otänkbart innan Seedorf tog över. Visst förtjänar den holländske tränaren mer respekt för vad han ändå åstadkommit poängmässigt.

När det gäller Inter och Mazzarri ställde derby-segern en del frågor. Saknar Inter kreativa spelare eller är det Mazzarri som inte lyckas skapa ett kreativt spel?

Borde inte Hernanes kanske användas längre fram i plan? Nu känns han som en “normal” spelare som man betalat nästan 180 miljoner kronor för. En spelare i den prisklassen måste oftare vara skillnaden än vad han hittills visat.

Guarin och Alvarez har fått väldigt lite speltid på sistone. Är det en indikation på att de kommer säljas i sommar?

Inter och Thohir har fortfarande en hel del kvar att göra i sin revolution av laget. Precis som Milan.

Något som gårdagens derby tydligt visade.

En cupfinal i kaosets tecken

4 maj 2014 10.02, Lorenzo Medici

Det var länge osäkert om den italienska cupfinalen skulle gå av stapeln eller inte. En Napoli-supporter hade blivit skottskadad i bröstet innan matchen, men orsaken – och av vem – var inte helt klart. Uppgifterna kring om han var vid liv eller inte fick Napoli-fansen att ta bort alla sina banderoller och de ville inte att matchen skulle spelas.

Kaos.

Men lagkapten Marek Hamsik, sportdirektör Riccardo Bigon mfl gick och pratade med Ultras-ledarna. Och matchen blev av.

Gillar man fotboll så var det tur att det blev så. Tempot startade högt för att sedan accelerera. Napoli ställde om med en mördande skicklighet och när Marek Hamsik fick ett hav att löpa på så passade han Lorenzo Insigne som tog vara på sin chans med att smeka in bollen via stolpen. Kort därefter inträffade mer eller mindre samma sak igen.

Higuain drev framåt spelade in mot Hamsik som inte nådde bollen. Det gjorde Insigne. Två-noll.

Men Fiorentina gav igen. Ilicics skarv friställde Juan Vargas som mini-bombade in reduceringen från nära håll.

Spelet böljade fram och tillbaka. Fiorentina hade mest boll i sin jakt på kvittering, men Napoli fortsatte med sina älskade kontringar.

Och kanske borde det ha blivit 2-2. Aquilani såg ut att vara i linje innan han sköt in bollen i mål.

Paus.

Sällan har fyrtiofem minuter gått så fort som de gjorde igår.

Nästa fyrtiofem gick inte lika snabbt. Sämre spel och neddraget tempo. Napoli sjönk längre ner i planen och Fiorentina blev ännu mer innehavare av boll.

Sedan efter sjuttiotvå minuter var det dags för Giuseppe Rossis comeback. Fiorentina-curvans luftade sina strupar åt sin mest älskade spelare. Matchen tändes till och Gökhan Inler blev utvisad efter sitt andra gula kort.

Fiorentina fick tio minuter på sig med en man mer att kvittera. Ilicic som blandat och gett hela matchen fick den bästa chansen. Helt fri borde han naturligtvis gjort mål. Men som jag ofta sagt om slovenen, han är ruggigt bra på de svåra sakerna men inte så bra på de enkla.

Dries Mertens missade däremot inte sin chans. Fint framspelad av Callejon sänkte inhopparen Viola med att enkelt bredsida in den förbi Neto.

Den italienska cup-pokalen hamnade i Napolis händer, Benitez tog en ny cuptitel och de tillresta Napoli-supportrarna fick byta aggression mot glädje.

Många visade det genom att storma planen. Matchen slutade som den började. I kaos. Och vi ska inte glömma bort att kvällen handlade mycket om det. Bristen på kompetens hos ett lands myndigheter och ordning.

Den italienska fotbollen har annars varit relativt förskonad av våldsamheter de senaste åren. Men kaoset och upploppen finns där bakom hörnet i Italien.

Igår påmindes vi tyvärr om det.

Cupfinalens dag

3 maj 2014 09.44, Lorenzo Medici

Idag är det den italienska cupfinalens dag. En turnering som förändrats genom åren. För sex år sedan valde att man ändra om till en enda final på Olimpico istället för ett dubbelmöte.

Det har blivit ett vinnande koncept. Numera är finalen en fullsatt tillställning, prestigen har ökat och för de lite mindre lagen är det en chans att ta sig ut i Europa.

Det svartrosa publikhavet när Palermo föll mot Inter, när Hamsik avgjorde mot Juventus för två år sedan och Lazios derbyseger över Roma ifjol är alla goda minnen från de senaste finalerna.

Kvällens final mellan Fiorentina och Napoli har alla förutsättningar att bli en cupfest och en thriller.

Vikten av att vinna är ändå ganska stor trots att båda lagen redan är klara för Europa-spel eftersom båda lagen törstar efter en titel och gärna vill avsluta säsongen på ett positivt sätt.

Att kliva in med sommaren med en trofé ska inte underskattas. Ifjol fick det effekt för hela Romas sommar. Förlusten mot Lazio i finalen var droppen som fick att rinna över den bägare som fyllts upp under den svaga ligasäsongen. Roma ansattes hårt av supportrarna ända in i augusti.

För Lazio var det tvärtom, man gick på semester med en stark känsla av medvind. Sedan förändrades situationerna rejält med Garcias inträde och Petkovics kräftgång, men det är en annan historia.

Ikväll vill Fiorentina och Napoli få känna på segerns sötma, de behöver den där positiva skjutsen in i sommarens hetta.

Låt spektaklet börja!

Drömmen är över

1 maj 2014 23.57, Lorenzo Medici

Drömmen om en Europa League-titel är över. Givetvis hade Juventus och deras supportrar förväntat sig att gå vidare igår.

Benfica försvarade sig mycket skickligt men Juve kom aldrig upp i någon högre nivå. De skapade för få chanser och attackerna gick lite för långsamt.

Pirlo dominerade inte, Llorente var tämligen värdelös och Tevez kom sällan loss. Asamoah och Pogba försökte bäst i första halvlek, men båda två tappade i andra.

De var också märkligt att se Juves matande av inlägg då man vet att Luisao och Garay är mer eller mindre oövervinnerliga i luften.

Inte ens med en man mer sista tjugo lyckades man sätta Benfica under något större tryck. Det var lite förvånade.

Matchen igår bevisade också det jag så ofta skrivit under våren. Juventus måste förstärka offensiven i sommar. Det räcker inte med Tevez.

Förutom argentinaren finns det inte tillräckligt med kreativitet och snabbhet bland de offensiva spelarna. Det börjar bli ett tydligt faktum. Inte minst i Europa-spelet.

Den tredje raka scudetton kan bli klar nu på måndag, men visst hade Juventus förväntat sig mer av den här säsongen.

Fyra namn som kan komma att ta över efter Seedorf

30 april 2014 09.57, Lorenzo Medici

Milan à la Berlusconi anno 2013-14 har verkligen varit en röra. En röra som gör att man undrar om den snart 80-årige Berlusconi har alla hästar hemma. Han lever för mycket i det förflutna och verkar inte längre kapabel eller villig att lägga stora pengar på nyförvärv.

Tiitta bara vad som har hänt under det senaste året.

Berlusconi ville bli av med Allegri redan för ett år sedan men lät sig övertalas och man fortsatte med Toscana-tränaren vid rodret.

Säsongen startade dåligt, Barbara fick mer makt, Galliani ville säga upp sig, men åt middag med Silvio och ändrade sig. Milan släpppte in fyra mål mot Sassuolo och Allegri fick lämna i förtid. Barbara och Galliani ville ha Pippo men Silvio valde Seedorf.

Det började illa och supportrarna protesterade mot bland annat Galliani och Balotelli. Resultaten blev sedan aningen bättre, men man åkte ut mot Atletico Madrid i Champions League efter en rejäl utskåpning.

Där någonstans gissar jag att Silvio ändrade uppfattning om Clarence (han är alltid känslig mot internationella förluster).

Plötsligt ger Milan kalla handen till Seedorf som dock radar upp ett par segrar. Det verkade dock bara vara en illusion. Förlust mot Roma och dåligt spel. Balotelli gnäller efter att ha blivit utbytt. Seedorf är som vanligt tämligen positiv efter matchen.

Nu står man där och ska göra sig av med en tränare som man skrivit ett kontrakt till 2016 med. Seedorf tjänar ca 25 miljoner kronor om året. Bortkastade pengar alltså. Vem ska nu ta över som tränare? Hur ska Milan kunna bli bättre om det inte finns pengar?

Det har varit en jäkla cirkus kring Milan det senaste året och Silvio är dess förvirrade konferencier.

Här är kandidaterna till att ta över efter Seedorf:

Vincenzo Montella
Är väl Milans drömvärvning. Men för tillfället lämnar han nog inte Fiorentina. Och varför skulle han?

Roberto Donadoni
Har väl visat den här säsongen att han är en duktig tränare. Hans koppling till Milan gör honom till en tänkbar kandidat. Men är han tillräckligt duktig för att sköta ett storlag?

Luciano Spalletti
Kanske den mest spännande kandidaten. Lyckades göra Zenit till en återkommande rysk mästare, men lyckades aldrig föra dem särskilt långt i Champions League vilket till slut gav honom sparken. Men för oss som minns hans jobb i Roma, vet att han är kapabel till att bygga starka lag som spelar fin fotboll.

Filippo Inzaghi
Den mest troliga kandidaten. Har gjort den “rätta” resan att börja nerifrån i Milans ungdomslag. Där har det gått rätt bra och han förde Primavera laget till seger i Viareggio-turneringen i vintras. Men är han så pass bra att han ska kunna vända det rödsvarta skeppet på rätt köl?

Jag är tveksam.

Giornata 35 – ”Artist i kontraktsförhandling”

29 april 2014 10.02, Lorenzo Medici

Giornata 35:
Roma-Milan 2-0
1-0 Pjanic 2-0 Gervinho
Bologna-Fiorentina 0-3
0-1 Cuadrado 0-2 Ilicic 0-3 Cuadrado
Inter-Napoli 0-0
Verona-Catania 4-0
1-0 Självmål 2-0 Toni 3-0 Marquinho 4-0 Gomez
Cagliari-Parma 1-0
1-0 Pinilla (str)
Livorno-Lazio 0-2
0-1 Mauri 0-2 Candreva (str)
Sampdoria-Chievo 2-1
0-1 Thereau (str) 1-1 Eder 2-1 Soriano
Torino-Udinese 2-0
1-0 El Kaddouri 2-0 Immobile
Atalanta-Genoa 1-1
0-1 De Ceglie 1-1 De Luca
Sassuolo-Juventus 1-3
1-0 Zaza 1-1 Självmål 1-2 Marchisio 1-3 Llorente

Omgångens topp:

1. Miralem Pjanic (Roma)

Mitt i kontraktsförhandlingarna gjorde Pjanic ett solomål signerat en äkta artist. Var i övrigt briljant på mitten mot Milan med sin välslipade teknik. Pjanic har äntligen hittat större jämnhet i sina presationer och när han håller sin högsta nivå är han en världsspelare. Sportdirektör Sabatini bör få det där kontraktet underskrivet så fort som möjligt.

2. Luca Toni (Verona)

Luca Toni spelar som om det vore 2006 då han bombarderade in mål för Fiorentina. Mot Catania nickade han i ett mål, fick ett bortdömt och ett mål som sedermera krediterades som självmål. Tonis säsong har varit rena rama sagan och visst skulle han kunna bidra med en dimension som det italienska landslaget saknar i sommarens VM.

3. Mateo Kovacic (Inter)

Håller mer och mer på att växa in i den stora potential han har. Mot Napoli var det oftast han som anförde Inter med sin energi och spelförståelse. Nu när han äntligen har fått förtroende har han också visat vad han kan. Kovacic är talangen som Inter ska bygga laget kring i höst.

Omgångens flopp:

1. Felipe (Parma)

Förstörde Parmas chanser till att komma tillbaka mot Cagliari när han onödigt och bryskt knuffade Rossettini. Domaren kunde inte göra annat än att visa upp det röda kortet. Hjärnsläpp.

2. Andrea De Marco (domare, Livorno-Lazio)

Blåste en totalt felaktig straff för Lazio när Mauris skott träffade Rinaudos bröst och inte handen. Livorno-killer.

3. Sebastiano Peruzzo (domare, Atalanta-Genoa)

De Lucas mål var offside och Gilardino borde haft en straff. Genoa-killer.

Omgångens lag:

Marco Silvestri (Cagliari) (1)
Kanondebut med fyra viktiga och svettiga parader.

Vangelis Moras (Verona) (1)
Mycket säker och stabil mot Catania.

Rafael Toloi (Roma) (1)
Lugn och trygg bredvid Castan. Ersatt Benatia på ett exemplariskt sätt.

Leandro Castan (Roma) (5)
Brytsäker och tuff mot Milan. Klinisk.

Juan Cuadrado (Fiorentina) (7)
Tvåmålsskytt mot Bologna. Blir dyr i sommar.

Claudio Marchisio (Juventus) (4)
Inblandad i Juves första mål och gjorde själv det andra målet. På väg mot gammal god form?

Mateo Kovacic (Inter) (1)
Bäst på plan med sin energi och spelförståelse. Framtidens man för Inter.

Miralem Pjanic (Roma) (5)
Gjorde ett super-solomål mot Milan. Artist.

Carlos Tevez (Juventus) (9)
”Gjorde” första målet, sköt i ribban och bidrog med massor av skickligt anfallsspel. Och den här spelaren ska inte med till VM?

Luca Toni (Verona) (5)

Gjorde ett mål, fick ett bortdömt och provocerade fram ett självmål. Kung i Verona.

Ciro Immobile (Torino) (4)
Ett mål och ett gediget jobb längst fram. Skyttekung.

Avbytare:

Marquinho (Verona)
Gjorde ett mycket snyggt mål och löpte massor mot Catania.

Daniele De Rossi (Roma)
Var mästerlig i sitt defensiva jobb mot Milan. Igen.

Jasmin Kurtic (Torino)
Gigant på mitten för Toro mot Udinese.

Skytteligan:
21 mål
Ciro Immobile (Torino) 19 mål Luca Toni (Verona) 18 mål Carlos Tevez (Juventus) 17 mål Gonzalo Higuain 15 mål Rodrigo Palacio (Inter) Fernando Llorente (Juventus)

Serie B-elvan:
Di Gennaro (Cittadella), Pisano (Palermo), Ceppitelli (Bari), Laurini (Empoli); Galano (Bari), Barreto (Palermo), Valdifiori (Empoli), Vazquez (Palermo), Feola (Trapani), Sodinha (Brescia), Dybala (Palermo).

 

Ciao Mister

28 april 2014 10.39, Lorenzo Medici

Balotellis problematik och Kovacics form

27 april 2014 11.34, Lorenzo Medici

Balotelli hamnade i centrum efter matchen mot Roma. Han ifrågasatte Seedorf öppet varför han blev utbytt och hamnade i polemik i en intervju med Skys Gianluca Marocchi.

Super-Mario lider naturligtvis av Milans svaga spel och är frusterad. Men han hjälper inte direkt till för att saker och ting ska bli bättre. Han rör sig för lite på planen och söker alldeles för ofta frisparkar. Det är som det så ofta varit med Balotelli med andra ord.

Balotelli är ingen ledare och ingen spelare att lita till när det blåser motvind, men kan säkert vara en guldkalv när saker och ting går bra. Så länge Milan inte hittar vägar ur sin kris kommer nog Balotelli fortsätta vara mer en belastning än frälsare. Han är bra på att blanda de två sakerna.

Att han nu kanske inte ska med till VM känns dock lite förhastat. Att få landa i Prandellis mjuka famn och i Gli Azzurris bekvämare atmosfär är säkerligen orsaker till att Balotelli kan leverera på ett mycket bättre sätt. Men Prandelli lär och bör känna av temperaturen på Mario.

För det sista han vill är att få med sig dålig attityd till Brasilien i sommar. Och med Balotelli kan man aldrig vara säker på den saken.

***

Inter och Napoli kunde inte göra mål på varandra trots att det inte saknades målchanser.  Kovacic var bäst på plan och bevisade att han är en spelare att bygga laget kring nästa säsong.

Mazzarri själv lär säkert mena att han gett Kovacic chansen i rätt läge, medan jag menar att det handlar om att han nu äntligen fått förtroende och kontinuitet. Det kunde lika gärna skett i höstas om Mazzarri gett honom chansen. Däremot tror jag att Kovacic mått bra av att spela med Hernanes då det blir ett annat flyt i spelet med brassen.

Thohir fortsätter att säga att Mazzarri kommer att vara tränare för Inter även nästa säsong och även om jag tror att det blir så, är jag ännu inte hundra procent säker.

Igår buades det när Mazzarri bytte ut Icardi mot Kuzmanovic och Thohir är väldigt lyhörd kring vad fansen tycker. Skulle Inter t ex missa Europa-spel och förlora derbyt mot Milan kan saker förändras fort.

***
Bologna tog ytterligare ett kliv mot Serie B medan Cuadrado tog ytterligare ett steg mot en dyr övergång i sommar.

Idag fortsätter striderna om Europa-platser och nedflyttning. Mycket står på spel.

Mycket Roma och väldigt lite Milan

26 april 2014 10.17, Lorenzo Medici

Det var mycket Roma och väldigt lite Milan. Man skulle också kunna säga att det var klasskillnad. Lagen spelade ungefär som de mår just nu. Roma på väg mot Champions League och Milan på väg mot ovisshet och att missa Europa helt.

Milan vågade inte pressa tidigt med rädsla för Romas skickliga omställningsförmåga. Problemet är att Roma behärskar flera sätt att spela. De är lika bra på att spela med bollinnehav och tog därför full kommando över matchen.

Kaka, Taarabt och Honda hamnade för högt upp för att hjälpa Montolivo och Muntari på ett vettigt sätt, men vågade heller inte riktigt kliva fram i offensiven vilket gjorde att de därför hamnade i något sorts ingenmansland.

Seedorfs taktik var en smärre katastrof. Roma däremot visste som vanligt vad de skulle göra. Passningssäkerheten, rörelsen, samspelet, de tydliga rollerna och den individuella skickligheten.

Toloi och Castan bossade, Maicon och Dodo löpte och De Rossi tog hand om defensiven. Nainggolan vann boll, Ljajic och Totti trixade och Pjanic bjöd på ett fantastiskt solomål som måste fått Sabatini att printa ut det där nya kontraktet på stört.

Det var liksom Roma anno 2014. Det nya Roma. Garcias Roma.

Milan spelade utan själ, som om de inte hade något att spela för. Kanske har även spelarna tröttnat på Seedorfs lite överdriva positiva approach.

Balotelli blev utbytt (och gillade det inte), Seedorfs dagar är räknade, Kaka är slut som toppspelare, De Sciglio och El Shaarawy fanns inte med på plan.

Mexes och Robinho är kvar i laget fast det är 2014, Berlusconi verkar inte vill inte sälja och Pippo är ett lika stort inkognito som Clarence. Milan befinner sig i mycket svåra tider.

Roma däremot fortsätter att enträget klamra sig fast vid de sista scudetto-strået på ett oerhört imponerande sätt.

  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Assyriska - Hammarby
Onsdag 28 januari kl 18:25
Atletico Madrid - Barcelona
Onsdag 28 januari kl 20:55
Athletic Bilbao - Malaga
Torsdag 29 januari kl 19:55
Getafe - Villareal
Torsdag 29 januari kl 19:55
Sevilla - Espanyol
Torsdag 29 januari kl 21:55