Lorenzo Medicis Italienblogg

Höstbetyg – lag för lag (del 2)

27 december 2013 08.34, Lorenzo Medici

Lazio 4,5
Petkovics Lazio kändes som ett av Serie A:s mest spännande byggen ifjol. Nu i höst har det rasat rejält. Hernanes känns oinspirerad, Ledesma trött och långsam, Klose alltför ofta skadad, försvaret för klumpigt och nyförvärven inte tillräckligt vassa. Mitt bland allt detta så har Petkovic blivit klar för Schweizs landslag och man jagar en ny tränare. Lost in translation.

Livorno 5,5
Rivstartade säsongen, men med tiden har verkligheten hunnit ikapp dem. Har trots allt tagit ungefär så många poäng man kunde förvänta sig innan säsongen. Vilket inte riktigt räcker.

Milan 5
Skador, försvarsmisär, underpresterande spelare, low cost-mercato och ett inte alltid övertygande coachande har fått Milan att göra sin sämsta höst i mannaminne. Medan klubben håller på att försöka transformera sig med ett yngre styre har laget tappat bort sig på vägen. Åttondelsfinalen i C.L räddar betyget en aning.

Napoli 6,5
Startade säsongen som ett scudetto-lag men har successivt sett mer och mer normala ut. Ligger dock på en godkänd tredjeplats men känslan är att Benitez borde kunna få ut mer av lagets kvalitéer. Gjorde ett tappert försök i en stentuff Champions League-grupp.

Parma 6.5
Cassano har varit oförskämt bra under hösten, Sansone vaknade sent omsider, Lucarelli har tagit hand om försvaret i Palettas frånvaro och Parolo har haft sina bästa månader i sin fotbollskarriär. Känslan är dock att Parma borde tagit något eller några poäng mer än vad man gjort och Cassanos anade flykt lägger ett visst grått moln över framtiden. Donadonis kreation har ändå sett intressant ut.

Roma 9
Höstens saga. Ur Luis Enriques, Zemans och Andreazzolis aska dök Rudi Garcia upp och gav laget en identitet och ett självförtroende klubben inte sett sedan Spallettis dagar. Han gav Gervinho Lille-krafter, Totti rätt nycklar och De Rossi rätt position. Strootman gav mittfältet pondus och passningsskicklighet och Benatia klädde i sig dräkten som seriens bästa försvarare. Drömmen om ett återtåg till Champions League brinner starkare än någonsin.

Sampdoria 6
Under ett Delio Rossi-trött styre körde Sampdoria fast i en återvändsgränd. Men med Mihajlovic har klubben återfått viljan och inspirationen igen. Och tänk om Cassano återvänder i januari?

Sassuolo 6
Startade uselt, men hittade sedan en bättre version av sig själva när tränare De Francesco ändrade lite i spelsystemet. Unge Berardi har gjort stor succé men försvaret känns klent. Resultaten har varit lite upp och ner på slutet.

Torino 7
Har stormat fram den senaste tiden som en tornado. Dess vassaste virvelvind har naturligtvis varit fantastiske Cerci men Immobiles senaste månad har varit oerhört lovande för framtiden. Även svenske Farnerud har bidragit fint till framgångarna.

Udinese 5,5
Inte varit samma slagkraftiga Guidolin-taktiserande lag som tidigare. Di Natale har till slut visat tendenser till ålderdom, Muriel har inte riktigt blivit den succé man hoppades och insatserna har varit mycket upp och ner. Det bor dock en väldig massa kvalitéer i truppen vilket talar för en uppryckning under våren.

Höstbetyg – lag för lag (del 1)

26 december 2013 08.44, Lorenzo Medici

Atalanta 6
Känts för dåliga för att jaga Europa-platser och för bra för att dras in i den ordentliga bottenstriden. Vilket med andra ord betyder att allt är som det brukar i Atalanta-land. Vägrar att kliva ur mittskiktets tillvaro.

Bologna 5,5
Segern över Genoa gav lite andrum i vad som har varit en jobbig höst. Antonsson och kompani har haft besvär i backlinjen och förutom Diamanti har offensiven varit mycket impotent. Behöver förstärka laget under januari.

Cagliari 6
Spelmässigt har man varit upp och ner, men tillräckligt bra för att ännu inte dras in i bottenstriden. Få spelare i laget har nått upp till fjolårets nivå mensvenskarna Eriksson och Ekdal har dock båda haft godkända höstar. Men hur länge orkar klubben dras med sina arena-problem?

Catania 4,5
Har gått från Lodi-styrt, Sydamerika-inspirerat-överpresterande lag till dekadent och impotent sjunkande skepp på väldigt kort tid. Kanske har det en hel del med sportdirektör Lo Monacos frånvaro att göra. Den argentinska tangon har tystnat på Sicilien.

Chievo 5,5
Inledde katastrofalt med Sannino men ryckte upp sig rejält när Corni tog över och vann bland annat derbyt mot Verona. De två senaste förlusterna gör ändå att de lämnar 2013 med en viss perplex känsla.

Fiorentina 7
Har inte riktigt kunnat utmana om topp tre-placeringarna på allvar men är med i racet trots att Mario Gomez gått skadad under nästan hela hösten. Rossi har varit fantastisk, Cuadrado har varit Cuadrado och Montella fortsätter att imponera som tränare. Viola borde kunna bli bättre efter jul när man får tillbaka Gomez, Ilicic kanske hittar formen och man värvar en och annan spelare (Lodi?).

Genoa 6
Liverani-projektet slutade illa men Gasperini version 2 har fallit relativt väl ut. Trots att truppen inte riktigt är anpassad till Piemonte-tränarens idéer har man ändå lyckats hitta ett hyfsat recept. Det är dock stor skillnad på Gasperinis Genoa hemma på Marassi och på bortaplan.

Hellas Verona 8
Säsongens stora överraskning. Är i detta nu på en Europa League-plats vilket är sensationellt bra. Laget har ett tryggt grundspel, återupplivat Luca Toni, fyndat i Iturbe och Romulo och äger en duktig spelfördelare i Jorginho. Har gjort Bentegodi till sin ointagliga borg då de tagit hela 24 av 29 poäng där. Salvezzan är redan avklarad.

Inter 6,5
Mazzarri plåstrade om Inter efter alla Stramaccioni-sår, lappade ihop försvaret och pumpade nytt blod i Ricky Alvarez och Jonathan. Successivt har dock Mazzarris feghet och försvarsspelets virrighet ökat och Inters poängskörd minskat. Är en bit efter topp tre, men laget känns ändå avsevärt förbättrat gentemot i våras.

Juventus 7,5
Lika dominanta i ligan som vanligt, där de sällan tappar poäng eller gör några fel. Pogba tog ett kliv till, Tevez blev en succé och Llorente har växt. Men visst drar det tidiga respasset ur Champions League ner betyget.

Giornata 17 ”Försvarsgeneralen regerar i Serie A”

24 december 2013 09.07, Lorenzo Medici

Giornata 17:
Livorno-Udinese 1-2
0-1 Lopez 1-1 Siligardi 1-2 Heurtaux
Cagliari-Napoli 1-1
1-0 Nene 1-1 Higuain (Str)
Bologna-Genoa 1-0
1-0 Diamanti
Atalanta-Juventus 1-4
0-1 Tevez 1-1 Moralez 1-2 Pogba 1-3 Llorente 1-4 Vidal
Hellas Verona-Lazio 4-1
1-0 Toni 1-1 Biglia 2-1 Iturbe 3-1 Romulo 4-1 Toni
Roma-Catania 4-0
1-0 Benatia 2-0 Destro 3-0 Benatia 4-0 Gervinho
Sampdoria-Parma 1-1
1-0 Eder 1-1 Lucarelli
Sassuolo-Fiorentina 0-1
0-1 Rossi
Torino-Chievo 4-1
0-1 Thereau 1-1 Immobile 2-1 Immobile 3-1 Vives 4-1 Cerci
Inter-Milan 1-0
1-0 Palacio

Omgångens topp:

1. Mehdi Benatia
Först nickade han in 1-0-målet, sedan dominerade han i backlinjen och avslutade sen med att göra sitt andra nickmål för dagen när han satte 3-0. Förmodligen finns det ingen spelare som imponerat så mycket som Benatia gjort under hösten. Så beslutsam, så stabil, så skicklig i sina brytningar. Romas försvarsgeneral spelar med fullt självförtroende. Super-player.

2. Rodrigo Palacio (Inter)
Agerade derby-prins när han klackade in matchens enda mål. Palacio skapar alltid farligheter med sin rörlighet och skicklighet och har den här hösten blivit en målskytt av högsta rang.

3. Hellas Verona
Mandorlinis har med sin blågula skapelse gjort Bentegodi till sin egen lilla guldgruva den här hösten. Åtta segrar av nio möjliga. Nu senast var det dags för Lazio att få känna på Veronas starka hemma-spel då de piskades med 4-1.

Luca Toni är återupplivad från 2006, Iturbe är en turbo med ett gnistrande skott och spelare som t ex Jorginho, Romulo är hyper-vassa när det vankas omställningar. Segern över Lazio krönte en fantastisk höst.

Omgångens flopp:

1. Vladimir Petkovic (tränare, Lazio)
Segern förra omgången var kanske bara en illusion. Återigen föll man ihop. Man måste bli bättre på att utnyttja sina chanser, bli mer konkreta i sitt bollinnehav och framför allt så måste försvaret undvika att rasa isär. Givetvis faller mycket under Petkovics ansvar och det troliga är att han inte är kvar som tränare när det nya året ropas in. 

2. Luigi De Canio (tränare, Catania)
Man kan ju knappast påstå att det blivit bättre sedan han tog över efter Rolando Maran. Förlusten mot Roma avslutade en katastrofal höst för Catania. Laget känns impotent framåt och ihåligt bakåt och har under De Canios ledning tagit endast fem poäng på nio matcher.

3. Paolo Mazzoleni (Domare, Inter-Milan)
Borde ha blåst straff när Zapata drog ner Palacio i första halvlek. Hade en del andra tveksamma domslut också. Är inte tillräckligt bra för att få ta hand om de stora matcherna. 

Omgångens lag (4-2-3-1):

Gianluca Pegolo (Sassuolo) (3)
Utan Pegolo hade Fiorentina avgjort mycket tidigare.

Yuto Nagatomo (Inter) (3)
Har inte alltid världens bästa spelförståelse men hans derby-ork och frenesi på sin vänsterkant var Nagatomisk.

Mehdi Benatia (Roma) (8)
Två mål och behärskat försvarsspel. Man kan inte begära mer. Kanonhöst. Värd flest julklappar i Roma.

Daniele Bonera (Milan) (1)
Elegant och skicklig i det mesta han gjorde. Mini-Cannavaro.

Romulo (Verona) (2)
Ytter-jojo som ville och gjorde mycket mot Lazio. Till exempel 4-1-målet.

Paul Pogba (Juventus) (4)
Den unge fransmannen gjorde mål och dominerade mittfältet med sin fysik, teknik och dynamik mot Atalanta. Fenomen.

Jorginho (Verona) (2)
Duktig på att filtrera spelet, behärskade både de enkla och de svåra lösningarna mot Lazio och lirade mycket elegant fram till Romulos mål.

Alessio Cerci (Torino) (4)
Snabb, snabbare Cerci. Chievo blev åksjuka av Cercis fart. Ett mål och två läckra assist dessutom.

Ciro Immobile (Torino) (2)
Tvåmålskytt som glimrade. Formstark.

Rodrigo Palacio (Inter) (3)
Alltid giftig längst fram och det var ingen slump att han blev derby-hjälte med sitt underbara klack-mål.

Luca Toni (Verona) (2)
Tvåmålsskytt, framspelare och alltid viktig och vass. Som i gamla dagar.

Avbytare:

Mattia Destro (Roma)
Tredje målet i hans tredje match var visserligen en bjudning av Catania men dessförinnan hade han gjort enorm nytta längst fram med många skarvningar och framspelningar. Inblandad i mycket.

Alessandro Diamanti (Bologna)
Ville mycket, jobbade hårt och hittade till slut rätt när han placeringssäkert satte matchens enda mål. Ett otroligt viktigt mål dessutom.

Giuseppe Rossi (Fiorentina)
Återigen frälsare för sitt Fiorentina då han avgjorde mot Sassuolo sista tio. Tagit laget under sina vingar.

Skytteligan:

14 mål Rossi (Fiorentina) 11 mål Tevez (Juventus) 10 mål Palacio (Inter) 9 mål Cerci (Torino), Higuain (Napoli), 8 mål Callejon (Napoli), Immobile (Torino)

Serie B-elvan:
Kosicky (Novara), Volta (Cesena), Paci (Brescia), Pesoli (Carpi), Cascione (Cesena), Croce (Empoli), Memushaj (Carpi), Sodinha (Brescia), Mancosu (Trapani), Caracciolo (Brescia), Ebagua (Spezia).

Kungar av Italien, prins av Milano

23 december 2013 11.05, Lorenzo Medici

Juventus och Roma bekräftade sin starka höst med att båda skyffla in fyra mål var på sina motståndare. De svartvita släppte in ett mål mot Atalanta medan de rödgula från den eviga staden höll nollan och kunde gjort minst fyra, fem mål till framåt mot ett svagt Catania.

Kontentan för de båda var densamma. De befäste sina positioner som landets två bästa lag, Roma har gått obesegrade, Juventus har bara tappat fem poäng och de avslutade höstsäsongen på bästa sätt.

Contes mannar är en maskin som sällan rullar fel, försvaret agerar säkert, Vidal och Pogba är dominanta mittfältare och Tevez & Llorente ett vasst anfallspar.

Garcias Roma är en nyare bekantskap men har imponerat på alla sätt och vis. Försvaret har släppt in minst mål i landet (bara 7st!) med mästerlige Benatia i spetsen, mittfältet är säkert och skickligt i båda riktningarna och anfallet oförutsägbart och giftigt.

Förutom Gervinhos speed, Ljajics skickliga fötter, Tottis magi har de nu fått tillbaka Mattia Destro och hans målskytte. Tre mål på tre matcher för honom skvallrar om att anfallet är kanske den del som Roma minst behöver förstärka på.

Kanske blir det för tufft för Roma att utmana Juventus om scudetton in i det sista, men deras största mål är fortfarande en Champions League-plats och just nu har man skaffat sig ett fint avstånd ner till fjärdeplacerade Fiorentina med åtta poäng. Man har till och med fem poängs försprång ner till tredje-placerade Napoli.

Juventus och Roma möts efter jul. I seriefinal. Som kungar av Italien.

***

Om landets främsta fotboll leds av ett lag från Turin och ett från Rom så blev Milano-derbyt visserligen koreografilöst men inte utan prins.

Ett försvarsmässigt skadeskjutet (alltför många insläppta mål på sistone) Inter tvingade tydligen Walter Mazzarri att bjuda på taktisk feghet i ordets rätta bemärkelse när han satte ett defensivt tremannamittfält med Zanetti, Cambiasso och Taider på plan samtidigt.

Efter fem minuters illusion av Inter-dominans så hamnade de såklart för långt ner och det saknades känsliga fötter för att kunna mata Palacio med vettiga bollar. Guarin fick slita hårt för att supporta en alltför ensam Palacio längst fram.

Milan fick därmed en gratisresa in i matchen som spelförande lag. De skapade några farliga chanser, men det kändes att det var två lag som inte tillhör den absoluta toppen av Serie A.

Det gjorde ont att se hjältar som Zanetti och Kaka inte tillföra någonting och det gjorde minst lika ont att se Kovacic och Icardi på bänken. Guarin spelade inspirerat som att han hade Mourinhos ögon på sig, Saponara såg halvspännande ut och Bonera lekte mini-Cannavaro.

Trots Inters relativt defensiva halvlek hade man ändå en, två halv-chanser och borde nog ha haft straff när Zapata drog ner Palacio i straffområdet.

Andra halvlek började ungefär som första, men nu hade Mazzarri (som älskar att över-coacha matcher) bestämt sig för att växla upp lite grann. In med Kovacic och matchen jämnade ut sig. Muntari var stundtals bäst på plan, Saponara försvann, Inters försvar stod upp bra och Rodrigo Palacio blev farligare och farligare.

Och visst var det argentinaren som skulle bli derby-prins. Hans fantastiskt snygga klack skickade den norra kurvan in i ett delirium och sköt upp Inter närmare Fiorentina i tabellen.

Oavsett om det för mig finns frågetecken kring detta Mazzarri-styrda Inter som mer verkar försöka överleva dagen än på sikt vill erövra världen så hänger de med i jakten på Europa Platser.

Milan däremot har en hel ocean att passera för att ta sig upp dit.

Under två kurvors vakande ögon

21 december 2013 09.48, Lorenzo Medici

Så bestämde förbundet sig för att skjuta upp avstängningen av Inters kurva till derbyt. Naturligtvis goda nyheter för alla oss som älskar att se och höra ett Derby della Madonnina med dess högsta volym och tätaste atmosfär. Ett Milano-derby utan en av klackarna hade inneburit ett derby utan känsla.

Låt vara att anledningen till att skjuta upp avstängningen var ungefär lika tvetydig som själva anklagelserna. Man kan ju verkligen ifrågasätta logiken i att stänga av en hel sektion på flera tusen personer (pga territorrial rasism) fastän det var ett par hundra som var ansvariga i bortamatchen mot Napoli.

Det blir ju lite konstigt. Och kanske var det förbundet insåg, att reglerna innehåller brister. Hur som helst få vi nu ett derby precis som det ska vara.

Under två kurvors vakande ögon.

***

Även avstängningen för Romas kurva mot Catania är upphävd.

***

M’baye Niang
 ser ut att lånas ut till Montpellier, men eftersom man verkar ge den franska klubben köprätt tyder det på att man gett upp hoppet om honom.

Tydligen ska Milan först ha försökt byta Niang med Marco Parolo men Parma ska ha sagt att de bara vill ha pengar för sin mittfältare. Intresset för Parolo är säkerligen stort från Milan. Återstår att se om de försöker igen.

Visst skulle det heller inte förvåna om Niang öser in mål i Ligue 1 med tiden? Vi vet ju hur det gick för P-A Aubameyang.

***

Parma har många spelare som intresserar andra klubbar. Parolo, Biabiany, Paletta och Sansone. Deras bästa spelare, Antonio Cassano , kan också vara på väg bort. Men för att han själv vill. Ryktet säger att han vill tillbaka till Genua och Sampdoria.

Kanske öppnar det upp för Sebastian Giovincos återkomst eller kanske Fabio Quagliarella som varit på Emilia Romagna-klubbens radar tidigare.
För Juventus verkar planera åtminstone ett offensivt köp.

Antonio Conte verkar vilja ha en anfallare som är bra på att passera sin motståndare och som kan ta en ytter-position längst fram. Menez sägs ligga bra till. Kanske är Conte rätt man att pressa ut hans talang. Annars är väl fortfarande Biabiany, Nani (byte med Vucinic?) eller Ibarbo andra alternativ.

Apropå Conte så har han nu öppnat upp för att bli förbundskapten någon gång i framtiden. Tänk om någon gång redan är i höst? Byter han då bara plats med Prandelli?

***

Erick Thohir har diskuterat mercaton med sitt crew. Kanske är Guarin på väg bort. Kanske är Lavezzi på väg in (Inters och Mazzaris förstaval).

Även rykten kring Mateo Kovacic har börjat florera. Inte är de väl så korkade att de tänker sälja honom innan han ens fått chansen att explodera?

Men Kovacic är inte helt nöjd med den bristande speltiden vilket kan leda till problem om det fortsätter. Ett helt onödigt problem som Mazzarri får ta på sig om du frågar mig.

***
Det är inte bara derby på planen utan även på transfermarknaden. Förutom Juventus så jagar båda Milano-lagen Radja Nainggolan. Cagliaris president Cellino försöker trissa upp priset med en hetsjakt storklubbarna emellan.

Men även Toros D’Ambrosio är intressant för både Milan och Inter.

***
Silvio har träffat Clarence. Och därmed ökade oddsen rejält på att holländaren blir den som tar över efter Allegri.

När mörkret faller över Serie A

20 december 2013 08.06, Lorenzo Medici

Förra helgen bjöd på en hel del bra fotboll i Italien. Både Napoli-Inter och Milan-Roma var underhållande matcher. Spelmässigt har Serie A inte särskilt stora bekymmer. Men när helgen blev vardag föll mörkret över Serie A.

Den gamla spelskandalen tog ny spinn med nya misstänkta spelare och matcher. Bland annat Cristian Brocchi och Gennaro Gattuso. Vi vet att namn har slängts ut tidigare som sedan inte visat sig vara skyldiga. I Gattusos fall vill jag och tror jag att han är oskyldig.

Det är många som känner varandra i fotbollsvärlden och skickade SMS behöver inte alltid betyda att man är en fuskare. Men som om detta inte var nog beslutade förbundet att stänga av Inters och Romas kurvor. För Inters del betyder detta alltså att derbyt mot Milan berörs (de har dock lämnat in en överklagan). Oerhört trist såklart.

Serie A befinner sig i den metamorfos som startade för ett par år sedan och som kommer hålla på i några år till. Det finns inga genvägar längre, man måste orka ta sig genom mörkret för att nå ljuset igen.

Ett bra exempel är det nya TV-avtal som man slutit, ett helt okej avtal, men det slutar inte där. Serie A måste lära sig att se längre än så, våga bryta ny mark. Man måste satsa hårdare på att marknadsföra sig kollektivt och inte bara försöka se till den egna klubbens överlevnad.

Precis som man gjort i Premier League och i Bundesliga. Jag pratar inte bara om nya arenor utan hela produkt-utvecklingen. Biljettsystem, trovärdighet, åtgärder för att komma till rätta med sviktande publiksiffror osv.

Ska man återigen kunna hävda sig som en av de två bästa ligorna i världen måste man bli en het produkt utanför Italien. Det är man inte idag.

Det finns mycket kvar att göra innan ljuset återigen skiner på Serie A.

Giornata 16 – ”Som skjuten ur en kanon”

18 december 2013 09.56, Lorenzo Medici

Giornata 16:
Catania-Verona 0-0
Chievo- Sampdoria 0-1
0-1 Eder
Fiorentina-Bologna 3-0
1-0 Ilicic 2-0 Borja Valero 3-0 Rossi
Genoa-Atalanta 1-1
1-0 Bertolacci 1-1 De Luca
Lazio-Livorno 2-0
1-0 Klose 2-0 Klose
Parma-Cagliari 0-0
Udinese-Torino 0-2
0-1 Farnerud 0-2 Immobile
Juventus-Sassuolo 4-0
1-0 Tevez 2-0 Peluso 3-0 Tevez 4-0 Tevez
Napoli-Inter 4-2
1-0 Higuain 1-1 Cambiasso 2-1 Mertens 3-1 Dzemaili 3-2 Nagatomo 4-2 Callejon
Milan-Roma 2-2
0-1 Destro 1-1 Zapata 1-2 Strootman (str) 2-2 Muntari

Omgångens topp

1. Carlos Tevez (Juventus)
Han må ha svårt att göra mål i Europa men i ligaspelet har han inga problem att hitta målet. Mot Sassuolo satte han på sig guldskorna ordentligt och gjorde tre mål och en assist. Rörlig, stark, snabb och målfarlig. Fick kliva av till stående ovationer.

2. Dries Mertens (Napoli)

Det  kändes som han var överallt på plan. Ryckte loss, dribblade, erövrade boll (9 gånger) och var allmänt svårstoppad för Inter. Höll sig framme och dundrade in 2-1 och dessutom föddes Napolis tredje mål ur Mertens skott som Handanovic inte kunde hålla. Som skjuten ur en kanon.

3. Miroslav Klose (Lazio)

Tysken kliver väldigt ofta fram när det behövs som mest. Nu när Petkovic dansade på skör lina och Lazio tappat i jakten på Europa platser var en seger mot Livorno ett måste. 2-0-segern signerades av Kloses två mål.

Omgångens flopp:

1. Gabriel (Milan)
Beslutet som att springa ut att försöka bryta den kantspringande Gervinhos var både helt onödigt och dödsdömt. Straff och mål för Roma. Den unge brasilianske målvakten imponerar inte.

1. Inters försvar
Om man trodde att Juan Jesus var Inters största problem kanske man fick sig en tankeställare efter Napoli-matchen. Försvaret såg inte direkt förbättrat ut gentemot i matchen mot Parma. Campagnaro stod inte att känna igen, Ranocchia dansade bambi-på-is-dansen och Rolando var väl på gränsen till godkänd. Inter har nu släppt in sju mål på två matcher.

2. Bolognas & Sassuolos försvar
0-3 mot Fiorentina sved och Antonson och kompani har stora problem att hålla tätt. De har släppt in flest mål av alla tillsammans med Sassuolo som precis som Bologna släppt in 31 mål den här säsongen. Mot Juventus blev det hela fyra i baken.

Omgångens lag (3-4-3):

Mattia Perin (Genoa) (3)
Gjorde avgörande räddningar två gånger om mot Atalanta. Grym höst.

Mehdi Benatia (Roma) (7)
Briljant i sina brytningar och stod nästan alltid rätt mot Milan. Underbar försvarare.

Davide Astori (Cagliari) (1)
Bäst på plan när Cagliari nollade Parma på bortaplan. Ledare.

Cristian Zapata (Milan) (1)
Gjorde Milans 1-1-mål och stod bland annat för två enormt viktiga brytningar.

Borja Valero (Fiorentina) (4)
Klivit fram ur Pizarros regression och tagit större ansvar. Mot Bologna styrde han spelet, gjorde ett mål och bjöd på fantastiska framspelningar. Gyllene fötter.

Dries Mertens (Napoli) (3)
Var som en lössläppt kanon mot Inter. Trissade upp farten, tog sig förbi sina motståndare stup i ett, sköt och gjorde mål.

Kevin Strootman (Roma) (3)
Pressade och var mycket duktig i båda riktningarna. Iskall på straffmålet.

Josip Ilicic (Fiorentina) (1)
Titta vem som är tillbaka! Ilicic öppnade målskyttet mot Bologna och såg bra ut när han fick spela på sin rätta position.

Carlos Tevez (Juventus) (5)
Tre mål för att glömma Galatasaray-matchen, tre mål för att se framåt mot nya framgångar.

Miroslav Klose (Lazio) (1)
Två mål som troligen räddade Petkovics jobb. Klassavslutare.

Giuseppe Rossi (Fiorentina) (4)
Inblandad i Borjas mål och gjorde sedan trean själv. Skytteliga-ledare av en orsak.

***

Avbytare: 

Mattia Darmian (Torino)
Slog inlägget till Immobiles 0-2-mål och fungerade mycket bra på sin kant mot Udinese.

Alexander Farnerud (Torino) (1)
Målskytt mot Udinese och bäst på plan. Den svenska influensen i Toro bli allt starkare.

Gonzalo Higuain (Napoli)
Bombade in Napolis första mål, lirade elegant fram Dzemaili som sedan ledde fram till Mertens mål och hotade Inter-försvaret med sina löpningar.

***

Skytteligan:
13 mål Rossi (Fiorentina) 10 mål Tevez (Juventus) 9 mål Palacio (Inter) 8 mål Cerci (Torino), Higuain (Napoli), Callejon (Napoli) 7 mål Berardi (Sassuolo), Jorginho (Verona), Gilardino (Genoa).

Serie B-Elvan:
Rossini (Cesena), Zambelli (Brescia), Munoz (Palermo), Perticone (Novara), Zecchin (Varese), Viola (Ternana), Cristiano (Varese), Rosseti (Siena); Bidaoui (Crotone), Pavoletti (Varese), Mbakogu (Carpi).

En något märklig afton i Milano

17 december 2013 00.13, Lorenzo Medici

Det blev en något märklig tillställning mellan Milan och Roma på den lite mer ovanliga speldagen måndag.

Milan stod för stilla, de pressade sällan kollektivt, utan en och en och då och då. Det kändes som att matchidéerna var få och att man mest litade på den enskilda kvalitén. Det kändes lite uppgivet och irriterat om vart annat.

Poli kändes trög, Kaka och Montolivo hade rätt stor felprocent och Sulley Muntari väntade alltid till sista sekund innan han skulle passa vilket gjorde honom till största orsaken att Milans omställningar ofta tog för lång tid.

Romas spel kändes mer naturligt, inarbetat och planlagt. Målet var ett fint bevis på det. Fart, och många som följde med in i straffområdet. Det var rörelse och löpningar. Men chansmässigt var det rätt fattigt åt båda håll. Det var det däremot inte målmässigt.

Destro hade gjort mål igen, Zapata hade både gjort mål och agerat räddare åt andra hållet ett par gånger. Halvtidspausen brukar sällan vara särskilt händelserik men nu tvingades både Castan och Abbiati att utgå. In med Burdisso och Gabriel. Ett av de bytena skulle visa sig få effekt på resultatet.

Fem minuter in i andra halvleken kommer nämligen Gervinho galopperande på vänsterkanten och den inhoppande brasilianska målvakten bestämmer sig fullständigt onödigt för att springa ut och försöka bryta. Han tar Gervinho istället.

Straff och gult kort. Rätt beslut av Rocchi. Helt fel beslut av Gabriel. Strootman gjorde inget misstag från straffpunkten och uppförsbacken som Milan redan stakat ut själva med svagt spel blev nu ännu större.

Garcia slängde in Tottis återkomst, Allegri svarade med Matri, Kaka kunde kanske ha fått en straff, Bradley kunde ha nickat in 1-3. Men kontentan av den andra halvleken var ungefär densamma. Milan chansade mest, Roma visste vad de gjorde.

Men sedan som blixt från en klar himmel, hittade Balotelli in till den dittills så dålige Muntari (världsbäst på att blanda och ge) som skickligt pangade dit kvitteringen. Kanske var det inte speciellt rättvist, men det är alltid målen som räknas och Milan var duktiga på att ta vara på de få chanserna de fick.

Och plötsligt kändes Roma skrämda för första gången. Balansen hade rubbats. Milans nerv hade äntligen vaknat. Båda gick för seger. Gervinho missade. Balotelli missade. De Rossi var nära. Gervinho missade igen. Men det oavgjorda resultatet var ett faktum. En poäng vardera var inte till speciellt stor gagn för något av lagen.

Under en något märklig afton på San Siro.

Målfest på San Paolo

16 december 2013 09.49, Lorenzo Medici

Målfesten på San Paolo var väl egentligen logisk. Två försvar som tidigare visat prov på svaghet och två anfall som stundtals (mest Napolis) visat sig vara riktigt giftiga.

För när Higuains skottstyrka, Mertens speed och Insignes smekande passningar fungerar som de kan, då darrar de flesta försvar. Om man då som Campagnaro, Ranocchia och Rolando inte riktigt sätter upp den blåsvarta muren, ja då blir det problem. Och problem blev det.

Men Inter var så pass bra att de även kunde skapa problem åt andra hållet. Guarins dynamik, Cambiassos styrka, Alvarez och Palacios finurlighet och ytterbackarnas offensivlusta gjorde matchen jämn.

Pang, bom och vi hade fem mål efter första halvlek. Visst kan man diskutera försvarsspelets förvirring men den kvalité och anfalls-styrka som det fanns i offensiven får inte marginaliseras. I alla mål bodde det väldigt mycket klass.

Andra halvlek fylldes inte av samma målfyrverkeri. Inter försökte komma ikapp. Guarin kämpade köpiöst, Kovacic hoppade in och Maggios fyrbackslinje-dekadens fortsatte. Glam-fotbollen försvann, Napoli bevakade medan Inter försökte skapa.

Sedan när Ricky A viftade lite för mycket fick han något oturligt bollen på armen. Domare Tagliavento följde kanske regelboken men kändes ändå lite elak när han visade ut argentinaren Där dog matchen för Inter. Trodde man kanske. Men Napoli hade märkligt nog svårt att få tag i bollen och Inter fortsatte att trycka på för kvittering.

Men luften gick till slut ur de blåsvarta. De orkade inte. Insigne tryckte på gaspedalen, åkte ifrån och dunkade in till -den-alltid-så-in-i-boxen-löpande Callejon. Kappao. Match finito. Pandev hade till och med råd att bränna en straff. Inter gjorde en bra match. Men försvaret svek.

Napolis gjorde en mycket bra match och försvaret svek bara lite grann. Benitez offensiv-glädje gav supportrarna en härlig fotbolls-kväll.

Och dessutom även fortsatt hopp om en scudetto.

***
Tevez, Tevez, Tevez och så lite Peluso också.

***
Borja, Beppe och Don Juan dansade segerdans på Artemio när Bologna kläddes av med 3-0. Och vem har dessutom vaknat i Viola? Jojomän, Josip Ilicic, som gjorde det första målet då han äntligen fick spela på sin rätta position. Med honom och Mario Gomez har man två starka sparkapital.

***
Farneruds Toro ångar på som en vild tjur och stångade ner zebrorna från Friuli.

***

Mihajlovic-effekten!! ….var starkare än Corini-effekten…… eftersom Sampdoria vann över Chievo….och gick om i tabellen.

***
Always Klose. Två mål som räddade Petkovics jobb ett tag till.

Ex vs Ex

15 december 2013 09.58, Lorenzo Medici

Ikväll ställs Walter Mazzarri mot sitt förra lag Napoli för första gången. För den före detta Inter-tränaren Rafa Benitez är det likadant. Båda tillträdde i somras och har hunnit uträtta en del sedan dess.

Walter Mazzarri tog över ett Inter i spillror och lyckades klistra ihop bitarna igen. Han fick försvaret att se säkert ut och han återupplivade spelare från de döda som Ricky Alvarez och Jonathan. Men på sista tiden har bitarna börjat lossna en aning igen. Det har inte sett så där perfekt ut längre.

Är det bara så att truppens kvalité inte riktigt håller måttet? Att det är det som nu håller på att ta ut sin rätt? Eller är Mazzarris lite väl defensiva inställning inte gångbar i längden?

Rafa Benitez tog över ett numera etablerat topplag i Napoli, men ett lag som saknade det där sista för att nå en scudetto eller ännu längre i Champions League. Kanske ville man med Benitez även förändra lagets sätt att spela fotboll.

Till en början verkade Napoli ha hittat sin frälsare i Benitez. Man spelade offensiv bollinnehavs-inriktad fotboll och man vann matcher. Det såg smått fantastiskt ut. Men sakta men säkert började försvaret svaja och förlusterna mot Arsenal, Juventus och Roma sved.

Sedan kom förlusten mot Parma och poängtappet mot Udinese som sved ännu mer. Plötsligt kändes Rafa inte som någon räddare längre. Napoli kändes som förr. Lite som under Mazzarri.

Är det bara så att truppen behöver ett par förstärkningar för att lyckas bättre? Eller är det Benitez taktiska bitar som inte riktigt håller vad de lovar?

Både Rafa och Walter har en hel del frågetecken kvar att räta ut och en del att bevisa.

Inte minst ikväll.