Lorenzo Medicis Italienblogg

Min attack på Capello

17 februari 2014 13.26, Lorenzo Medici

Fabio Capello talade i fredags. Som han rätt ofta gör i Gazzetta dello Sport numera. Förmodligen har han ganska mycket tid nu när han är förbundskapen (Ryssland).

Han menade att detta Juventus inte har någon större konkurrens i ligaspelet vilket ska ha påverkat deras Champions League-fiasko. Något som fått Conte att attackera tillbaka. Min attack är lite mindre och kanske inte riktigt från samma håll.

Att den italienska ligan som helhet har problem är en no-brainer. Ekonomin är inte den bästa och det är svårt att sälja tv-rättigheter utomlands dyrt, om arenorna gapar halvtomma. Det här vet vi.

Men Capellos attack innebär att han rackar ner på främst Roma och Napoli som odugliga konkurrenter åt Juventus.

Jag håller inte med. Både Napoli och Roma imponerade i sina matcher igår. Båda klubbarna spelar mycket bra och positiv fotboll (det kan man ju inte påstå att Capellos lag alltid gjort) de har skaffat tränare som har en vision och man kan se att klubbarna har en röd tråd i sina projekt. Båda har även stjärnor i sitt lag som man kan fronta med.

Capello menade att Juventus “la till” Tevez och Llorente medan Roma, Fiorentina och Napoli ersatte Lamela, Jovetic och Cavani. Det spelar ju egentligen ingen roll. De spelare som Juves nya anfallspar har tagit platsen ifrån har ändå inte bidragit den här säsongen.

Så visst har T & L förbättrat laget, men det vill jag mena att Roma, Fiorentina (om de inte haft alla skador) och Napoli också har gjort med sina så kallade ersättare.

Visst, ligger både Roma och Napoli efter Juventus i tabellen. Men så har det ofta varit i Italien. Capello om någon borde veta det. Säsongen 2004/05 var Juventus t ex sju poäng före tvåan Milan och fjorton före trean Inter.

Ett Inter som bland annat innehöll startspelare som Favalli, C.Zanetti, Martins och Adriano var heller knappast bättre än dagens Roma eller Napoli.

Jag tror att det var tillfälligheter som gjorde att Juventus åkte ur och att Roma skulle klara sig alldeles utmärkt i Champions League redan idag. Att Napoli gjorde det, såg vi ju i höstas när de var ytterst nära att ta sig vidare i en grupp med Arsenal och Dortmund.

Serie A har massor av problem, men att kvalitén på lag som Roma och Napoli och även Fiorentina inte håller måttet och gjort Juventus sämre i Europa-spelet tror jag helt enkelt inte är sant.

Det bästa Inter på väldigt länge

16 februari 2014 10.26, Lorenzo Medici

Inter vann obevekligen på ett rätt tydligt offside-mål. Men Inters seger över Fiorentina innehöll också andra sanningar.

Inter gjorde nämligen en av sina bästa matcher på väldigt länge. Säkerligen hade det en del att göra med Walter Samuels inträde. Hans pondus ger lugn och inre styrka.

Men framför allt känns laget mycket mer kompakt och dynamiskt nu när Hernanes och Guarin agerar i båda riktningarna med stor löpvillighet. Det är som att Inter fått en ny och bättre fungerande motor med dem på mitten.

Sedan blev tydligt igår hur mycket bättre Inter blir med två anfallare från start och när dessutom Kuzmanovic gjorde sin bästa match i en Inter-tröja, ja då förstår man att saker och ting är på rätt väg.

Igår spelade man nog väldigt mycket så som Walter Mazzarri vill att man ska spela. Kanske blev han också övertygad om att Mauro Icardi är rätt man på topp.

Den 20-årige argentinaren hoppade in och var mycket vass. Han vann boll i luften, löpte rätt och mycket. Det var också han som gjorde det där offside-målet.

Det såg så självklart ut att det är Icardi som ska spela från start bredvid Palacio istället för Milito. Inte ens Mazzarri borde kunna förbise det nu.

Fiorentina försökte snickra boll som de brukar och som de vill, men hade svårt att bli konkreta. För många gömde sig undan ansvar. Juan Cuadrado var den som alltid var farligast och den som gjorde mål men Borja saknades och Montellas val att spela utan riktiga anfallare föll inte väl ut.

Fiorentina har all rätt att klaga över Inters offside-mål och all rätt att oroa sig över att Napoli nu är på väg att springa ifrån dem med en Champions League-plats i fickan.

Men kanske mår de bäst av att bara lägga förlusten åt sidan och istället summera veckan i en fixad cupfinal den 3 maj.

Ett mål av en mästare

15 februari 2014 12.22, Lorenzo Medici

När man ser Cristian Zaccardo strutta runt på San Siro i en Milan-tröja förstår man att det är något som inte står rätt till. Milan anno 2014 spelar inte bra fotboll.

Laget känns dysfunktionellt, man spelar var och en för sig och det är inte mycket till spelglädje. Välkommen till lågbudget-Milan.

För kanske är det inte svårare att spåra lagets kräftgång än så. Förutom Balotelli har inte gårdagens startelva kostat många ören att värva ihop. Det är lån hit och gratis-värvningar dit. Det finns ingen klubb som kan ta sig till Europa-toppen på det viset.

Ingen.

Inte ens en nostalgi-vald tränare kan nog ändra på det. Så själva grundproblemet är enligt mig fortfarande främst på ledningsnivå.

Matchen mot Bologna såg ut att vara på väg mot 0-0.

Då slog han till.

Som blixt och dunder. Som bara en mästare är kapabel till. Mario Balotelli tryckte av en projektil från drygt 40 meter i Curcis högra kryss. I raketfart. Som i en serietidning.

Super-Mario har fått mycket skit på sistone. Varför pjåla? Inte pjåla. Du är ingen “Campione”. Det är han kanske inte ännu heller. Men i detta Milan är det svårt att bli det.

Men hans mål igår berättade motsatsen.

***
Förresten känns det som att det alltid blir mål när Balotelli och Pazzini är på plan samtidigt. Bara slump?

Välkommen till delägarskapets land

14 februari 2014 08.04, Lorenzo Medici

Italien är det enda land i Europa som använder sig av ett delägarskaps-system. Att två lag kan äga varsin halva av en spelare. I Italien är det vardagsmat. Det finns en hel drös av spelare som är delägda.

Men nu kan de komma att försvinna.Det håller nämligen på att växa fram ett sådant förslag inom ligaförbundet som kan bli verklighet redan i sommar.  Går det igenom skulle klubbarna ha minst två år på sig att lösa de aktuella delägarskapen men inga nya får göras.

För min del är det mycket välkommet. Jag gissar att ursprunget till att delägarskap infördes var att klubbarna lättare ska ha råd att köpa spelare av varandra, priset blir helt enkelt billigare. Kanske även ett sätt att lättare “gömma” siffror hit och dit.

Om delägarskapen försvinner skulle det bli lite lättare att behålla sina bästa talanger. Vill man köpa t ex Parmas supertalang Alberto Cerri, måste man betala hela summan. Det borde tala för att de flesta unga spelare stannar längre i sina moderklubbar.

Det kommer också innebära att fler spelare bli kvar i en klubb längre och skapar en större klubbkänsla. Något som  blir mer och mer sällsynt nuförtiden. Ofta är det inte spelarnas fel.

Ta en spelare som Ciro Immobile till exempel. Han har flackat runt i fem olika klubbar de senaste fem åren men aldrig spelat för Juventus som alltid ägt en del av honom. Var ska han känna klubbkänsla? Kanske vill han bara få ett ställe som han kalla för “hemma”, supportrar som  han kan känna är “hans”.

Jag tror att det skulle innebära att spelarna blir mindre av handelsvaror och mer som en del av klubbens själ.

Jag skulle vilja gå så långt att även begränsa antalet utlåningar per klubb. Idag är det så lätt att låna ut en spelare som man inte kan bli av med säsong efter säsong, eller låna en spelare för en vår och sedan strunta i att köpa loss honom. Det är främst klubbarna som skapar fotbollens legoknektar, inte spelarna själva.

Jag skulle föreslå ett system där man får låna ut hur många spelare man vill som är under 20 år, till lägre serier än den man själv befinner sig i. Men spelare över 20 måste man antingen behålla eller sälja. Möjligen skulle man kunna lägga till att man får låna ut eller låna säg sammanlagt tre överåriga spelare (över 20 år) per säsong.

Då skulle klubbarna och sportdirektörerna få stå till svars för sina misstag på ett ännu tydligare sätt. Värvar man en spelare för 12 miljoner euro och sedan inte kan sälja honom för mer än 6 miljoner euro, så är det så. Klubbarna skulle bli noggrannare i sina val.

Säkert skulle vi då få slippa se klubbar som äger hundratals spelare för att gardera sig om att ha de största talangerna i sin ägo när de väl blommar ut.

Att få till ett sådant förslag lär inte vara aktuellt, men nu finns det alltså idéer om att delägarskapet ska komma att slopas redan i sommar. Jag hoppas det blir så. Men jag är väldigt pessimistisk.

Den italienska fotbollen är fortfarande mycket rädd för förändringar.

Napoli och Fiorentina får åka till Rom den 3 maj

13 februari 2014 10.52, Lorenzo Medici

Diego Maradona återvände igår till San Paolo och fick jubla till en stark napoletansk seger med 3-0 över Roma. Det blir alltså Napoli och Fiorentina som får åka till Roma den 3 maj.

Napoli skulle kunna göra ett allvarligt “Case” för att de är bättre än Roma. Gårdagens seger skvallrar definitivt om det.

Egentligen har väl Napoli alltid haft ett bättre lag än Roma, egentligen borde de ha varit Juventus största antagonister till scudetton. Men de har slarvat bort en del poäng medan Roma varit oväntat stabila.

Men kanske håller Benitez och Napoli på att få bitarna att falla på plats ordentligt nu. Segern mot Milan i helgen följdes alltså upp av denna imponerande vinst.

För mig har Jorginhos inträde varit avgörande för att Napoli kunnat höja sin nivå. Passningsspelet är förbättrat.

För Roma gäller det att slicka såren. De har sett lite slitna ut på sistone. Ljajic känns lite splittrad av att inte få fullt förtroende och att inte riktigt kunna leverera som han kan, De Rossi är inte lika skärpt som tidigare, Torosidis brister börjar ta ut sin rätt och Destro missade sina chanser.

Det ska bli mycket intressant att se hur Rudi Garcia klarar av att samla ihop laget efter detta och få dem på rätt spår.

För lyckas de inte med det, kommer Napoli vara så pass bra att de hinner ikapp och går om i ligatabellen.

Det såg vi tydligt igår.

****

Fiorentinas finalplats är imponerande. Vincenzo Montella har fått klara sig utan Mario Gomez och Giuseppe Rossi under större delen av säsongen men ändå lyckats göra bra ifrån sig i ligan och nu alltså även lyckats nå en cupfinal. Det är starkt gjort.
Juan Cuadrado gjorde ett fantastiskt mål och stekte sig ännu hetare till kommande transferfönster, men Fiorentina hade också en del flyt mot Udinese i förrgår. De svartvita hade många chanser. Men målvakten Neto stod emot och blev matchhjälte.

En målvakt det blåste hårt kring när han i inledningen av sin karriär gjorde en del simpla misstag. Vem som stod vid hans sida och trodde på honom? Vincenzo Montella.

Den matchen vann han också.

Tårarna på San Paolo

12 februari 2014 11.28, Lorenzo Medici

Tårarna på San Paolo rann ner för kinderna. Han satt där sårbar, ensam och ledsen. Han gömde ansiktet i sin jacka som om han ville försvinna.

Italiensk media har efter Mario Balotellis känsloyttring försökt analysera och även uttryckt stor oro inför VM.

Italien vet att utan en formstark Balotelli så kan de inte drömma. De kan ta sig vidare från gruppen men ska man ta sig långt i turnering krävs det något extra. Det är Balotelli som kan ge Italien något extra. Precis som i EM senast.

Jag tyckte Marios tårar var en lättnad, han gav sig hän och lät tårarna falla. Den känslige Mario föll igenom bakom Bad-Boy-masken.

Den ständiga pressen, det ständiga häcklandet på bortaplan, rasismen. Pia.

Att det gått upp för Balotelli att han är pappa lär säkert ha rivit upp personliga sår från hans egen barndom samtidigt som det blandats med en ny sorts glädje.

Han ville säkert fira med ett mål åt sin dotter. Istället blev han utbytt efter en svag insats.

Nu finns de som menar att karriären är på väg utför, att man minsann har tröttnat. Men egentligen har han skött sig rätt bra sedan den där avstängningen i höstas.

Det var heller inte speciellt länge sedan han skruvade in en frispark på Sardinien och räddade Seedorfs debut.

Balotelli var inte bra senast mot Napoli. Men det var det få i Milan som var. Att spela ensam på topp (frågan är om det är hans bästa position) när spelet inte fungerar och när extremt få användbara bollar kommer till en är en mycket ogynnsam position att ha.

Super-Mario kunde såklart ha försökt bättre och löpt mer i djupled, men det är skillnad på att spela med Andrea Pirlo i landslaget och Michael Essien i klubblaget. Kvalitén på passningarna är inte densamma.

Balotelli har alltid varit för bra för sitt eget bästa. Han slog igenom tidigt, väl medveten om att han var kapabel att göra vad som helst, när som helst. Problemet var att han aldrig riktigt lärt sig att göra vad som helst kontinuerligt.

Därför kan hans motgångar bara användas som lärdomar. Balotelli behöver många sådana. Den här veckan som gått kan ha varit en av dem.

Det finns många som menar att det bara är han själv som kan ta sig ur sina problem. Jag tror att det är precis tvärtom.

Det är nu han behöver hjälp.

Giornata 23 – ”Glittrande anfallsspel, ”The Wall” och Seedorfs problem”

11 februari 2014 09.47, Lorenzo Medici

Giornata 23:
Udinese-Chievo 3-0
1-0 Di Natale 2-0 Bruno Fernades 3-0 Badu
Fiorentina-Atalanta 2-0
1-0 Ilicic 2-0 Wolski
Napoli-Milan 3-1
0-1 Taarabt 1-1 Inler 2-1 Higuain 3-1 Higuain
Torino-Bologna 1-2
1-0 Immobile 1-1 Cristaldo 1-2 Cristaldo
Hellas Verona-Juventus 2-2
0-1 Tevez 0-2 Tevez 1-2 Toni 2-2 Gomez
Lazio-Roma 0-0
Livorno-Genoa 0-1
0-1 Antonelli
Parma-Catania 0-0
Sampdoria-Cagliari 1-0
1-0 Gastaldello
Inter-Sassuolo 1-0
1-0 Samuel

Omgångens topp:

1. Napoli

Napolis insats mot Milan i helgen var omgångens höjdpunkt. Glittrande anfallsspel med rörelse och offensivlusta. Higuain löpte och gjorde mål, Hamsik och Mertens var svårfångade till tusen, Inler och Jorginho bemästrade mittfältet och försvaret var koncentrerade.

Detta är det Napoli som Benitez vill se. Detta är det Napoli som jag vill se.

2. Walter Samuel (Inter)
Vem ska Inter vända sig till när segrarna uteblir? Jodå, den argentinska väggen. Walter Samuel gjorde comeback mot Sassuolo, var stabil i försvaret och avgjorde matchen med en stenhård nick. Den gamle kan än.

3. Juan Gómez Taleb (Verona)
Den något anonyme argentinske 28-årige anfallaren har inte gjort något större väsen av sig i årets upplaga av Serie A. Tills i söndags. Då han hoppade in och nick-skarvade in kvitteringen mot Juventus på övertid.

Fixade därmed en värdefull poäng till sitt Hellas och räddade kvar spänningen i toppstriden.

Omgångens flopp:

1. Milan
Seedorf har inte haft så mycket tid på sig men det mesta av problemen som fanns med Allegri verkar bestå trots holländarens ankomst.

Mexes är fortfarande en labil försvarare, Emanuelson har svårt att klara av sina defensiva uppgifter, Essien kändes “over the hill”, Robinho spelade i ett vakuum, och Balotelli kom ingenstans. Mot Napoli hade Milan mycket svårt att konstruera ett eget spel.

Än så länge övertygar inte Seedorfs 4-2-3-1-system.

2. Walter Giachero (assisterande domare, Sampdoria-Cagliari)
Den assisterande domaren Giachero vinkade felaktigt av Sau vid hans mål. Cagliari-killer.

3. Torinos försvarsspel
I en match som såg ut att vara i deras hand, strulade försvaret till det på ett oförlåtligt sätt vid båda målen. Största syndare var Darmian vid första och Padelli vid andra.

Omgångens lag:

Mattia Perin (Genoa) (5)
Agerade vägg när Genoa nollade Livorno på bortaplan.

Giuseppe Biava (Lazio) (2)
Följsam och koncentrerad i derbyt. Grym under Reja.

Rolando (Inter) (2)
Satte inte en fot fel mot Sassuolo. Varit mycket bra på sistone.

Walter Samuel (Inter) (1)
Målskytt och säker längst bak i comebacken. Kan fortfarande leva upp till sitt smeknamn “väggen”

Romulo (Verona) (3)
Ständigt på språng och låg bakom 2-2-målet med sin fina inläggs-slägga.

Cristian Ledesma (Lazio) (2)
Agerade defensivt ankare i derbyt. Vann mycket boll med sin klokhet.

Jorginho (Napoli) (3)
Löpte massor och levererade  massvis med intelligenta passningar. Benitez nya nyckelspelare.

Gökhan Inler (Napoli) (1)
Gjorde sin bästa match på länge mot Milan och hans skott ledde fram till 1-1.

Jonathan Cristaldo (Bologna) (1)
Opportunistisk tvåmålsskytt mot Torino. Får mer utrymme nu när Diamanti lämnat?

Gonzalo Higuain (Napoli) (5)
Dubbel målskytt och alltid i rörelse mot Milan. Bättre än Cavani enligt Batistuta.

Antonio Di Natale (Udinese) (1)
Gjorde ett vackert mål och var inblandad i det andra målet med en fin klack. Ser ut att ha hittat formen.

Avbytare:

Juan Jesus  (Inter)
Höll väldigt bra koll på Berardi. Har få övermän rent fysiskt.

Adel Taarabt (Milan)
Gjorde en mycket pigg debut mot Napoli med ett vackert mål som största avtryck. Milans enda ljusglimt i matchen.

Luca Toni (Verona)
Nickade in 1-2-målet mot Juventus. Stärker sina chanser att komma med till VM.

Skytteligan:

14 mål Giuseppe Rossi (Fiorentina) 13 mål Carlos Tevez (Juventus) 12 mål Gonzalo Higuain (Napoli) Domenico Berardi (Sassuolo) Ciro Immobile (Torino) 11 mål Luca Toni (Verona) Arturo Vidal (Juventus) 10 mål Rodrigo Palacio (Inter) Alessio Cerci (Torino)

Serie B-elvan (3-4-3):

Brignoli (Ternana), Zappacosta (Avellino), Rugani (Empoli), Lisuzzo (Spezia), Basso (Trapani), Cataldi (Crotone), Sammarco (Spezia), Corti (Varese), Bernadeschi (Crotone), Nadarevic (Bari), Comi (Lanciano).

Det finns även en plats åt “Juanito” i dagens Serie A

10 februari 2014 12.17, Lorenzo Medici

Juan Ignacio Gómez Taleb eller bara “Juanito” lämnade Argentina och Arsenal Fútbol club för Italien redan som 19-åring. Anfallaren hamnade i Frosinone-provinsen och Ferentino men köptes sedan tre år senare upp av Hellas Verona som låg i division tre på den tiden.

Det var väl inte förrän fem år senare i Gubbio som Taleb började göra väsen av sig, målen började trilla in och när Hellas tog klivet upp i Serie B integrerades han in i det lag som nu tar Serie A med storm.

Egentligen är väl kanske “Juanito” ett typexempel på en utländsk spelare som “onödigt” tar upp en plats för en yngre italiensk produkt. Men det är så det ser ut idag, gränserna i fotbollsvärlden är mer utsuddade än någonsin. En trupp i ett italienskt lag (eller vilket lag som helst) idag kan bestå av upp till tio olika nationaliteter.

Även om det är synd att unga italienska spelare ofta inte ges chansen så är det trots allt rätt befriande att det inte spelar så stor roll vilket land du kommer ifrån. Att unga spelare bänkas till förmån för en sämre äldre spelare tror jag främst handlar om just ålder snarare än nationalitet.

Vad man tycker än så finns det en plats för Juan Gómez Taleb i dagens Serie A och igår gjorde den numera 28-årige anfallaren kanske sitt mest uppmärksammade mål i sin karriär. Kvitteringen på övertid mot Juventus gav stor effekt på scudetto-racet.

Det hör inte till vardagen att Juventus tappar en 2-0-ledning. Carlos Tevez dubbla mål borde vanligtvis betytt seger. Men tränare Mandorlini vågade och lyckades.

Juanito skarv-nickade in Romulos hårda inlägg och 2-2-målet innebar att Romas poängtapp inte betydde någonting. Scudetto-racet fortsätter i samma stil.

Det kan de rödgula tacka en 28-årig medioker argentinsk anfallare för.

***
Huvudstadsderbyt blev aldrig någon större fest. Edy Reja var fast besluten att inte låta en derby-förlust förstöra en stark Lazio-trend (det är just vad derby-förluster i Rom kan göra) och satte den taktiska tonen.

Lazio låg djupt och lät inte Gervinho komma med fart. Ledesma skötte sina defensiva uppgifter utmärkt och firma Biva/Dias vet hur de ska agera under Rejas styre.

I andra halvlek stramade den Friuli-födde Lazio-tränaren åt svångremmarna ytterligare och bytte ut unge Keita till mer rutinerade Stefano Mauri.

Det var nära att Reja föll på sitt eget grepp. Roma saknade inte chanser, kunde och borde nog ha gjort något mål men de kändes lite trötta i de sista avgörande momenten. Kanske var det den tuffa cupmatchen mot Napoli i veckan som spökade.

Med tanke på vad som hände på Bentegodi blev det oavgjorda resultatet rätt okej för båda lagen till slut.

Men visst hade det varit roligare om underhållningen hade varit bättre.

***
Inter tog små bebis-steg igår mot Sassuolo. Walter Samuel var tillbaka och skötte inte bara sina defensiva uppgifter väl utan blev också matchens enda målskytt. Det ska tydligen till en gammal rutinerad triplete-försvarare för att låsa upp de Interistiska nerv-knutarna.

“Profeten” Hernanes gjorde en godkänd debut och tillsammans med Guarin och Palacio är han lagets största kvalitetspelare. Den trion ger hopp om en hygglig vår-avslutning.

Annars tycker jag också att Rolando varit Inters bästa spelare de senaste matcherna och att Juan Jesus visade att han skulle klara av en ytterbackplats i en fyrbackslinje (inte för att Mazzarri skulle ändra till det, men om det byts tränare så…) medan Diego Milito kändes gammal.

För mig är Inter främst fyra spelare ifrån att kunna återta en Champions League-plats. Båda ytter-positionerna måste uppgraderas, en arvtagare till Cambiasso måste hittas (nej, det är inte du Kuzmanovic) och en vass anfallare bredvid Palacio.

Vi får se vad som händer i sommar.

***
Glöm inte bort fina matcher i italienska cupen i veckan. Fiorentina-Udinese imorgon och Napoli-Roma på onsdag.

Sedan tjuvstartar Milan omgång 24 redan på fredag eftersom det väntas fint besök från Madrid nästa onsdag.

Simeones Atletico mot Seedorfs Milan.

***
Mer om omgång 23 i morgondagens omgångs-blogg.

Napoli glöder, Milan blöder

9 februari 2014 10.38, Lorenzo Medici

Jag gissar att det är så här Rafa Benitez vill att Napoli ska spela. Med fart, rörelse och snabba uppspel från mittfält till anfall.

Bollinnehav och massvis med skapade chanser. Rafa-fotboll när den är som bäst. Den fina insatsen mot Roma i veckan var ingen slump, det var en uppåtgående form vi såg.

Segermatchen mot Milan gav många fina styrkebesked. Jorginho var fantastisk och visade redan att han kommer bli oersätterlig. Brassen har en oerhörd förmåga att hitta in med perfekta passingar från mittfältet till anfallet. För mig var han den största taktiska nyckelspelaren igår. Men det fanns mer att njuta av ur napoletanskt perspektiv.

Hamsik är på väg mot toppform, Maggio gjorde sin bästa match på länge, Fernandez växer, Ghuolam såg lysande ut, Inler mådde bra bredvid Jorginho, Mertens och Insigne var svårfångade och Higuain målfarlig.

Napoli kändes mycket starka. De kändes som ett lag som är på väg att komma underfund om sitt bästa jag.

Napoli glöder.

Milan däremot kändes som ett trasigt pussel. Många omaka bitar som inte riktigt passar ihop. Spelare som är för gamla, ur form eller för dåliga. Spelet flöt sällan och man jobbade mer en och en än tillsammans. På det sättet är det svårt att vinna matcher.

Att man inte sålt Robinho är ett bra exempel på hur Milan mår, försvarsspelet duger inte, Kaka är mest en sorglig skugga av sig själv och Essien såg….ja gammal ut. Det var bara Adel Taarabt som var en rödsvart ljusglimt. Pigg och explosiv.

Man kan analysera Milan hur länge som helst. Men jag tror i slutändan att det handlar om att det helt enkelt saknas kvalité i truppen. Spelet mot Napoli kunde nog göra en Milan-supporter gråtfärdig.

Mario Balotellis tårar föddes nog bara delvis ur det. Besviken över sin egen prestation. Över lagets insats. Men kanske även det bekräftade faderskapet han genomgick i veckan. Den enorma pressen runtomkring honom. Känslorna inuti hamnade utanpå.

Milan har en lång uppförsbacke att vandra, truppen måste ses över, ett tydligare projekt måste hittas och nya pengar måste vaskas fram.

Milan blöder.

再見 Diamanti

8 februari 2014 09.03, Lorenzo Medici

Arrividerci Diamanti.

Monaco - Reims
Fredag 31 oktober kl 20:25
La Coruña - Getafe
Fredag 31 oktober kl 20:40
Falkenberg - Mjällby
Lördag 01 november kl 12:30
Brommapojkarna - Elfsborg
Lördag 01 november kl 12:50
Djurgården - Norrköping
Lördag 01 november kl 12:50