Lorenzo Medicis Italienblogg

Omgångens lag – 2014/15- 7^ Giornata

21 oktober 2014 10.00, Lorenzo Medici

Omgång 7:

Roma-Chievo 3-0
1-0 Destro 2-0 Ljajic 3-0 Totti
Sassuolo-Juventus 1-1
1-0 Zaza 1-1 Pogba
Fiorentina-Lazio 0-2
0-1 Djordjevic 0-2 Lulic
Atalanta-Parma 1-0
1-0 Boyake
Cagliari-Sampdoria 2-2
0-1 Gabbiadini 0-2 Obiang 1-2 Avelar (str) 2-2 Sau
Palermo-Cesena 2-1
1-0 Dybala 1-1 Rodriguez (str) 2-1 Gonzalez
Torino-Udinese 1-0
1-0 Quagliarella
Inter-Napoli 2-2
0-1 Callejon 1-1 Guarin 1-2 Callejon 2-2 Hernanes
Genoa-Empoli 1-1
1-0 Bertolacci 1-1 Tonelli

Omgångens lag (3-4-3):

Christian Abbiati (Milan)
Stod för tre viktiga ingripanden som hindrade Verona att ta sig in i matchen igen.

Pontus Jansson (Torino)
Gjorde sin första match från start i en Torino-tröja och var bäst på plan. Klockren försvarsinsats.

Alex (Milan)
Vann allt i luften och stod i vägen när det behövdes mot Verona. Brassens rutin och pondus börjar ge Milan välbehövlig trygghet längst bak.

Giancarlo Gonzalez (Palermo)
Nickade in segermålet i sin debut. Kan inte bli bättre än så.

Paul Pogba (Juventus)
Stundtals fantastisk mot Sassuolo. Som när han curlade in 1-1-målet eller när han bjöd på ett mäktigt solonummer. På väg mot den absoluta världstoppen.

Hernanes (Inter)
Den spelare i Inter som ville och gjorde mest. Sköt först i stolpen efter ett elegant nummer och gjorde sedan det viktiga kvitteringsmålet på nick.

Pedro Obiang (Sampdoria)
Jobbade hårt på mitten och gjorde ett mycket vackert mål. Hittat tillbaka till gammal form.

Keisuke Honda (Milan)
Har blivit rena rama skyttekungen. Två nya mål mot Verona efter att ha varit härligt beslutsam i omställningsfasen. Sensationell höst.

Jose Callejon (Napoli)
Var relativt anonym innan han satte dit två bollar bakom Handanovic med stor kyla och klass. Fundamental.

Adem Ljajic (Roma)
Var alltid farlig och gjorde ett fint mål efter ett välplacerat skott. Offrade sig även i det defensiva jobbet.

Pablo Dybala (Palermo)
Var mer eller mindre ostoppbar för Cesena med sin kvickhet och teknik. Gjorde Palermos första mål och slog hörnan som ledde till 2-1. Little big star.

Omgångens sämsta:

1. Marques & Marquez (Verona)
Radarpar i katastrof. Den brasilianska varianten av Marques styrde klantigt in det första baklängesmålet i eget mål och den mexikanska varianten av Marquez blev utvisad efter att ha varit usel.

2. Antonio Mirante (Parma)
Parmas misslyckanden den här säsongen har många barn, men just i matchen mot Atalanta var det Mirantes taffliga ingripande som ledde till Atalantas sena segermål.

3. Angelo Cervellera (domare, Genoa-Empoli)
Missade att bollen stöttes in via Tonellis arm vilket betydde 1-1. Ett misstag som kostade Genoa tre poäng.

Skytteligan:
6 mål: Carlos Tevez (Juventus) Keisuke Honda (Milan) Jose Callejon (Napoli) 5 mål: Filip Djordjevic (Lazio) 4 mål: Pablo Osvaldo (Inter) Antonio Cassano (Parma) Manolo Gabbiadini (Sampdoria) Fabio Quagliarella (Torino) Antonio Di Natale (Udinese)

Skelett i garderoben

20 oktober 2014 08.58, Lorenzo Medici

Inter började oväntat bra. Vann allt på mitten och hade mest boll. Napoli hade inte mycket till eget offensivt spel.

Mateo Kovacic och Hernanes fick styra spelet medan David Lopez och Gökhan Inler mest fick jaga boll.  Trots det hade Inter ändå svårt att göra något vettigt av bollinnehavet. Det gick lite för långsamt sista tredjedelen.

Men visst hade Inter kunnat ta ledningen efter det att Mauro Icardi haft en jättechans och Hernanes skjutit i stolpen efter ett elegant nummer.

I den andra halvleken ryckte Napoli upp sig en aning medan Inter blev lite sämre. Felpassningarna och de små misstagen var fler än de individuellt skickliga insatserna hos båda lagen.

Trots att matchen exploderade den sista kvarten, med två mål vardera så syntes det att båda lagen inte är i form. Napolis mod från ifjol är numera bortblåst. Inter har väl egentligen aldrig hittat riktig kontinuerlig fart och flyt i sitt spel ända sedan Mazzarri tog över laget.

Visst går det att plocka ut en del positiva saker hos båda lagen som t ex Hernanes och Kovacics fina insatser, Callejons skickliga avslutningsförmåga, David Lopez assist till Napolis andra mål och Koulibalys försvarsspel.

Det kan vara lätt att luras att Napoli tog en viktig poäng på bortaplan eller att Inter hämtade upp starkt två gånger om. För mig var det lika mycket en match mellan två lag som hade skelett i garderoben.

***
Det är klart att om Alberto Aquilanis cykelspark hade gått i mål istället för i stolpen hade matchen kunnat gå annorlunda. Men nu gjorde den inte det och Fiorentina har fortsatt svårt att omsätta bollinnehav till segrar.

Lazio behövde inte göra någon större insats för att vinna, men tog en tung bortaseger och om spelet i fortsättningen också blir bättre kan man definitivt vara ett lag för topp sex.

***

Med lite hjälp av både den brasilianska varianten och den mexikanska av Marques (z) och med Super-Hondas omställningar (suverän framspelning av SES på ena målet) hoppade Milan upp som den kanske främsta tredjeplatsen-kandidaten.

Intressant är att Milan än så länge bara vunnit när man tagit ledningen. Tydligen mår man bäst när man kan spela på omställningar.

***
Pontus Jansson fick bäst betyg av alla när Torino vann över Udinese. Kul för svensken i sin debut från start.

***
Pablo Dybala var fansansfullt bra när Palermo lyckades vinna i slutminuterna mot Cesena efter en nick av costaricanen Giancarlo Gonzalez. En extremt viktig seger. Iachinis jobb räddades nog kvar där.

***
Även i Bergamo avgjordes matchen sent. Atalantas Richmond Boyake hittade rätt efter ett svagt ingripande av målvakten Antonio Mirante. Parma är en patient som inte mår bra, men jag varnade för det innan säsongen.

***
Ikväll är det Genoa-Empoli och sedan följer Romas och Juventus spännande Champions-äventyr.

Nu är vi äntligen igång på allvar.

Fyra spelare- fyra tankar

19 oktober 2014 10.49, Lorenzo Medici

Juventus trepoängsförsprång höll bara en vecka. Roma lekte med Chievo och sänkte Verona-laget redan efter en halvlek.

Roma hade mycket att glädjas åt. Totti är en evig legend, Nainggolan är kanske Serie A:s bästa mittfältare för tillfället, Yanga-Mbiwa är ett fynd och Ljajic ett sparkapital att utnyttja.

Juventus däremot fick bara en med sig en poäng mot Sassuolo. Allegris mannar förde spelet och försökte bygga chanser med fint spel och ibland var anfallen välstrukturerade och vackra. Även chanser skapades. Men inte tillräckligt många för att kunna få in mer än ett mål.

Någonstans kanske också gårdagens speglade matchen för två veckor sedan. Skillnaden mellan Roma och Juventus är extremt små den här säsongen.

Gårdagen fick också mina tankar och åsikter kring fyra spelare surra  lite extra.

Adem Ljajic
Jag har alltid älskat Ljajics talang. Hans sublima teknik och elegans. Men det fanns många som tvivlade på honom. Hans inställning och ojämnhet ställde frågetecken. För två år sedan fick hans sin revansch när han  blommade ut i Fiorentina.

Han har potentialen och förmågan att bli en riktigt stor stjärna. Hans första säsong i Roma blev dock en blandad fotbollspåse. En del fina insatser mixades med sämre insatser och till slut hamnade han långt från startelvan under våren.

Igår fick vi en påminnelse om hur bra Ljajic kan vara och att vilket sparkapital Roma har i serben.

Paul Pogba
Jag skrev någon gång i somras att om Juventus var tvungna att sälja någon av Vidal eller Pogba så borde de sälja chilenaren. Nu behöll de båda vilket naturligtvis var det bästa scenariot.

Men skulle Juventus var tvungna att välja idag skulle nog de inte ha något större problem att välja. Vidal är äldre, har en knäskada i bagaget, sprungit på diskotek och har mer eller mindre nått sitt tak som fotbollspelare. Visserligen är det ett tak som är oerhört högt, men Pogba är på väg att bli ett fenomen.

Igår mot Sassuolo fanns det vissa moment där man anade att man såg en spelare som kommer anses som en av de tre bästa i världen inom några år. En sådan spelare vill man helst ha sitt lag och når han den höga potential han har, kommer han vara värd det dubbla av Vidals värde om han skulle säljas.

Fernando Llorente
Jag var ju relativt skeptisk till Llorente när Juventus värvade honom. Jag tyckte inte då att han var den världsanfallare de behövde och trodde han skulle göra en okej säsong men inte mer. Hans fjolårssäsong visade mig fel då han var bättre än vad jag trodde och gjorde fler mål är än jag gissade.

Men jag hade också rätt. Han är inte den världsanfallare Juventus behöver. Han är en bra anfallare att ha i sin trupp, men det är inte med Llorente man brottar ner de stora lagen ute i Europa.

Den här hösten har han i mina ögon varit relativt kass. Det går långsamt och skärpan har saknats. Han har varit mer eller mindre meningslös. Jag tror att Juventus måste försöka spela in Alvaro Morata i startelvan så fort de kan, han har en annan växel i sitt spel som inte Llorente har.

Andrea Pirlo
Någon gång kommer ju dagen komma. Dagen då Pirlo inte riktigt hänger med, då hans spelförståelse och passningsgenialitet inte längre kommer överskugga hans långsamhet.

Jag tyckte det fanns sådana tendenser igår mot Sassuolo. Kanske var det mest trötthet, men jag anar att det ganska snart kommer bli en fråga om inte Juventus spel mår bättre av Marchisio än Pirlo i samma roll.

Det handlar inte om att sänka Pirlo, jag skulle säga att han är en av de sex största italienska spelarna i modern fotbollshistoria (Baggio, Totti, Maldini, Del Piero, Buffon och Pirlo), men dagen då Juventus måste brottas med dessa problem lär nog komma.

Kanske redan den här säsongen.

Tillbaka till ligafotbollens verklighet

17 oktober 2014 09.57, Lorenzo Medici

Nu är snart landslagsuppehållet äntligen över. Vi är tillbaka till ligafotbollens verklighet.

Under två veckor har den italienska fotbollen mest handlat om mediokra landslagsinsatser från “Gli Azzurri” och efterspelet till matchen mellan Juventus och Roma.

Ett Roma som kände sig bortdömda och där bland annat Totti gick ut i media och attackerade Juventus.

Motattackerna lät inte vänta på sig, då bland annat Giuseppe Marotta och Pavel Nedved gick till motangrepp. Till och med Andrea Agnellis fru, Emma, svarade Totti.

Egentligen var det bara saker som tillhör den italienska fotbollen. Ett Juventus som är lätt att skylla på sedan Calciopoli-tiden, och ett Juventus som har lätt att se sig som offer.

Kontentan av matchen var dock att både Juventus och Roma kändes som de två starkaste lagen i serien och att jag faktiskt tror att Roma kan dra mer nytta av förlusten än vad Juventus kan av segern.

Jag tror att förlusten kan få Roma att knyta näven och spela med ett stort jäklar anamma resten av säsongen. Hade man vunnit kanske man hade fått lite hybris.

Juventus lär inte få hybris, de är vana att leda serien och kommer inte ha några problem att hålla sig i toppen. Men Roma visade att de spelmässigt är minst lika bra som Juve.

Scudetto-jakten fortsätter på lördag när de båda går upp i ringen mot varsitt “bottenlag” (Chievo och Sassuolo).

Sedan fortsätter deras resa i Champions League.

***
Annars är ju helgens höjdpunkt Inter-Napoli. En match som betyder så oerhört mycket. Om något av lagen förlorar ligger man pyrt till. Som ett knytnävsslag i magen där det kan bli svårt att andas igen.

Inter klev in i landslagsuppehållet med dålig form och sargad självkänsla efter att ha förlorat mot Fiorentina med 3-0. Mazzarri är ifrågasatt, försvaret har agerat virrigt och kreativiteten framåt har varit sporadisk.

Napoli har tagit sig upp från de döda den senaste tiden med två raka segrar och även om inte spelet har varit fantastiskt kanske formen och självförtroendet långsamt håller på att infinna sig.

Matchen kan få stora konsekvenser på lagens respektive säsong.

****
Eftersom Daniele De Rossi är skadad och Seydou Keita är avstängd borde det betyda att antingen Leandro Paredes eller Salih Ucan bör ligga nära en plats i startelvan. Två spelare jag gärna ser från chansen.

***

Fiorentina-Lazio känns lite som en mindre variant av Inter-Napoli. Båda lagen vill hänga på toppen och känna att de är på gång. Synd bara att varken Bernardeschi eller Keita ser ut att spela från start.

***

El Shaarawy lär spela från start i helgen. Ska bli spännande att se vart hans insats tar vägen. Han har både varit briljant och osynlig hittills den här säsongen.

***
Palermo möter Cesena på söndag. På hemmaplan. Måste vara sista chansen för tränare Giuseppe Iachini.

***
Det är Skönt att vi är tillbaka. Tillbaka till ligafotbollens verklighet.

Bologna rising

16 oktober 2014 09.43, Lorenzo Medici

Jag har suttit på Stadio Dall ‘Ara och tittat ut över den klassiska arenan. Det vackra tornet som tittar ner på löparbanorna. En arena som andas historik.

Visst går det att gnälla på att den inte är modern och att de där löparbanorna är passé i fotbollsvärlden. Men det är inte frågan om att man inte ser bra från sin plats, för det gör man, utan problemet är väl att bara halva arenan fylls nuförtiden. Ett fullsatt Stadio Dall`Ara är en fin upplevelse.

Nu är det tänkt att arenan ska moderniseras. För Bologna har fått nya ägare. Bologna blir precis som Roma, amerikanskt.

Bologna har fina anor med sju ligatitlar och starkt supporterstöd. Spelare som Giacomo Bulgarelli, Angelo Schiavi, Roberto Baggio har alla dragit på sig Bologna-tröjan genom tiderna. Likaså svenskar som t ex Kennet Andersson och Klas Ingesson.

Så kan Bologna äntligen börja drömma om att bli ett lag för den övre halvan i Serie A igen? Ja, jag vill tro det. Efter flera år av ekonomisk osäkerhet och instabilitet ska nu den välkände och omstridde amerikanske advokaten Joe Tacopina med sina investerare försöka ta Bologna tillbaka till toppen igen.

Jag tror att Romas amerikanska ägarskap fått alla tvivlare att inse att italienska klubbar faktiskt kan må bra av utländska ägare. Än så länge är det lite för tidigt att bedöma Erick Thohirs påverkan på Inter. Men vi kan i vilket fall säga att han inte är någon ny Shinawatra och att det inte hade varit bättre med en Massimo Moratti som inte längre kunde satsa som tidigare.

Dagens fotbollsvärld är fylld med ägare från utlandet och Italien börjar långsamt följa efter. För mig är det oväsentligt vilken nation en ägare kommer ifrån, det intressanta är hur seriösa de är och om de kan satsa ordentligt.

Bolognas nya ägare har pratat om att modernisera arenan och har också siktat högt med att drömma om Roberto Mancini som tränare. Jag gillar idén med Mancini då han fostrades i klubben en gång i tiden och jag gillar att man gå ur ut med stora visioner.

Den stora frågan är om man kan omsätta de stora orden till praktiken. Men det finns all anledning att tro att de nya ägarna kommer att lyckas. Tillsammans med Tacopina finns t ex den kanadensiska miljardären Joey Saputo. Han älskar fotboll och äger Montreal Impact. Både Tacopina och Saputo har dessutom rötterna i Italien.

Jag hoppas att de kan föra Bologna in en ny mer framgångs tid och jag hoppas att de även har respekt för kulturen och historiken.

Tornet måste bestå.

Jakten på tredjeplatsen – Fiorentina

14 oktober 2014 12.08, Lorenzo Medici

Skador. Skador. Skador. Fiorentina har verkligen inte haft något flyt den senaste tiden. Tänk att Giuseppe Rossi och Mario Gomez bara har gjort ett tiotal matcher ihop. Det tänkta radarparet som skulle föra Fiorentina till framgångar.

Nu under hösten har Vincenzo Montella fått klara sig utan dem återigen. Ovissheten kring deras framtida status gör det svårt att gissa och planera Fiorentinas framtid.

En halv säsong med en formtoppad Rossi kan innebära tre, fyra placeringars skillnad. Men han kan lika gärna komma att missa hela säsongen.

Gomez är lika långt ifrån lika oumbärlig, men sett över en hel säsong kommer han behövas oavsett hur överskattad han nu är.

Men skadorna på Rossi och Gomez har också inneburit en del positivt. Det har lett till mer speltid till Babacar och Federico Bernardeschi. Dessa två stora talanger som annars troligen mest hade nött bänk.

Senast mot Inter dundrade Babacar in ett drömskott i mål. Bernardeschi hade veckan innan bjudit på en av säsongens ljuvligaste framspelningar.

Den dagen Rossi och Gomez är tillbaka i spel kan man komma att ha fyra anfallare av mycket hög kvalité.

Ytterligare en viktig aspekt i Fiorentinas jakt på en topplacering är Juan Cuadrados senaste insats. Tidigare under säsongen har colombianen agerat för egoistiskt. Han har velat avgöra på egen hand och försökt ta på sig för stort ansvar.

Nu senast mot Inter var han mer som ifjol. Det vill säga ostoppbar i sina dribblingar och accelerationer, men han värderade också situationerna bättre. När man ska försöka ta sig förbi sin motståndare och när man ska slå enkel pass i sidled.

Vi vet alla vad en Cuadrado i toppform betyder.

Jasmin Kurtic, Mati Fernandez, Josip Ilicic och Alberto Aquilani har alla en hög nivå som Fiorentina kan få ut mycket av under säsongen. Dessutom tror jag att man kommer agera under vinterns transferfönster om det skulle krävas (Fernando?).

Om Montella också kan få Gonzalo Rodriguez och Stefan Savic att agera lika stabilt som de två senaste säsongerna och få igång David Pizarro (visade positiva tendenser mot Inter) och Borja Valero, har Fiorentina en tillräcklig bra trupp för att låta drömmarna om en plats till Champions League gå i uppfyllelse.

Jakten på tredjeplatsen – Napoli

13 oktober 2014 10.15, Lorenzo Medici

När det blåste som hårdast och kritiken flödade som mest, sydde Napoli ihop två raka ligasegrar. Spelmässigt är man fortfarande fjärran från fjolårets toppar och det finns problem kvar att lösa, men segrarna har skapat visst lugn i lägret.

Allting började med att man åkte ur Champions League mot Athletic Bilbao. Där gick mycket av luften ur Napoli. Besvikelsen och den hårda kritiken infiltrerade sig in spelarnas huvuden.

Napolis transfersommar gjorde laget knappast starkare och då spelare som t ex Higuain, Maggio, Insigne , Hamsik, Albiol och Inler heller inte höjt sig blev bekymren stora.

Trots att man nu har vunnit två raka matcher så betyder det dock inte att problemen är bortblåsta. Lagets största stjärna Gonzalo Higuain har sett något håglös och irriterad ut den senaste tiden. En spelare av hans kaliber vill vara med och vinna titlar, vill vara med i de stora turneringarna. Hans motivation kan ha fått sig en törn och det är viktigt att han hittar den igen.

Spelare som Insigne, Hamsik, Albiol och Mertens måste lyfta sig spelmässigt. Dessutom tycker jag att Napoli överskattat försvarskvalitén i truppen. Maggios dekadens har pågått i två år och borde ha tagits på större allvar.

Kalidou Koulibaly har varit en fin förstärkning, men då Raul Albiol har tappat formen och Federico Fernandez har lämnat, har man stått utan vettiga mittbacksalternativ att slänga in.

Men kanske finns det trots allt anledning att se ljust på framtiden.

Det finns mycket att kritisera Rafa Benitez för. De ständiga plottrandet av startelvan och vissa taktiska manövrar. Men den spanska tränaren insåg vid rätt tidpunkt att skönspelet var tvungen att läggas åt sidan till förmån för att plocka trepoängare till varje pris.

Dessutom tycker jag att han gjort rätt i att fortsätta ge Lorenzo Insigne chansen fastän han varit usel och fått hård kritik. Största chansen att ta sig ur en formsvacka är att fortsätta spela. Hade Insigne bänkats hade han nog fått svårt att ta sig tillbaka. Benitez vet hur mycket kvalité det finns i Insigne.

Senast mot Torino var den lille italienaren lagets bäste offensive spelare och fick göra ett efterlängtat mål. Kanske kommer det få hans form att pendla åt rätt håll.

Det kommer bli lika viktigt att få ut högstanivån hos spelare som Higuain, Hamsik och Zuniga. Det är även av största vikt att fortsätta att rada upp segrar för att vinna tillbaka supportrarnas förtroende igen. När San Paolo är på lagets sida har man enorm fördel i ryggen.

Napolis problem är inte försvunna. Deras säsong är fortfarande i gungning, men är det något lag som har tillräcklig potential att successivt komma ikapp Juventus och Roma så är det Napoli.

Eller åtminstone att försvara sin tredjeplats.

Jakten på tredjeplatsen – Milan

10 oktober 2014 11.05, Lorenzo Medici

Milan legenden, Paolo Maldini, menar att dagens Milan inte är byggt för att vinna en scudetto.  Han har rätt. Jag är inte ens säker på att detta Milan är byggt för att kunna erövra en tredjeplats.

Dagens Milan är ett potpurri av spelare värvade på fri transfer, en del mediokra lirare och ett gäng spännande italienska spelare.

Lite som om man öppnat kylskåpet, tagit vad man har och sedan åkt till Willys och handlat billigt. Det finns all anledning att vara försiktig med att vara alltför förhoppningsfull med detta Milan.

Kan verkligen Jeremy Menez och Keisuke Honda hålla den här formen en hel säsong?  Vilken Fernando Torres har man värvat? Och vad händer Stephan El Shaarawy? Kommer man få ordning på försvaret?

Det mest positiva i “Casa-Milan” så här långt den här säsongen har varit Keisuke Honda & Jeremy Menez.

Jeremy Menez har snabbt blivit de rödsvartas offensiva alfahanne. Det är ofta han som går ner och möter boll för att sedan bli en sorts andra playmaker. Lite som Totti. Och det är när han som satt upp farten som Milans offensiv har fungerat som bäst.

Fransmannens snabbhet och teknik har varit svårt att stoppa för motståndarna. Jag gillar den frihet han fått av Inzaghi som falsk nia och det är glädjande att se att hans talang får blomma ut ordentligt.

Däremot är jag inte säker på att han kan hålla denna form en hel säsong. I alla fall inte om man tittar på hans karriär hittills. Men kanske är han på väg att bryta sitt eget mönster.

När Keisuke Honda anlände i vintras verkade han förvirrad av sin nya destination. Han hittade aldrig rätt position och var ofta osynlig på plan.

Men kvalitén har ju alltid funnits där. Och nu drygt ett år senare verkar han mycket mer hemtam och agerar med ett helt annat självförtroende.

Inzaghi verkar ha gett honom tillbaka känslan av att vara viktig och han varit lysande i den offensiva fasen. Han har spelat smart och gjort mycket mål. Menez och Honda har betytt oerhört mycket för Milan under hösten.

Fernando Torres har ännu inte gjort samma avtryck. Efter att ha gjort ett fint mål i sin debut från start mot Empoli har han följt upp det med mer sega insatser. Senast mot Chievo var han inte bra alls.

Det är ju en sak att kliva in sin första match från start full av entusiasm, en annan sak att leverera vecka in och vecka ut. Där är inte Torres ännu och jag är inte säker på att han når dit heller.

I och med att Menez och Honda gjort sig oumbärliga i offensiven och Torres är det stora namnet, har Stephan El Shaarawy lite i skuggan.

Efter en lysande premiär-match mot Lazio, blev “Il Faraone” återigen småskadad och har därefter haft svårt att ta sig tillbaka in i startelvan.

Att får igång El Shaaarwy är för mig viktigare än att sätta sitt hopp till en högavlönad spanjor. Kring Torres finns så mycket ovisshet medan El Shaarawy har en enorm potential att dra nytta av.

Milan måste ge SES speltid och chansen att explodera på samma sätt han gjorde under sin första säsong. Hans högstanivå och symbolvärde är något Milan måste eftersträva att få loss.

Men hur mycket offensiven än fungerar måste försvarsspelet förbättras. Detta är ett problem Milan haft sedan Thiago Silva flyttade till Paris.

Mycket handlar om kvalitén på mittbackarna. Zapata, Rami och Alex är alla hyfsade försvarare, men saknar jämnheten. Bonera är för dålig och Mexes verkar tack och lov borta ur leken (kontraktet går äntligen ut nästa sommar).

Men problemen är också taktiska. Försvaret är sällan skyddat. Det finns ingen De Rossi eller Keita som kliver och hjälper till.

Nigel De Jong är fövisso en tuffing som vinner mycket boll, men han har ändå inte riktigt samma roll eller samma kvaliteér som ovan nämnda spelare. Har man dessutom spelare som t ex Muntari och Poli runt omkring sig förstår man att Milans mittfält är rätt fjärran från t ex Roma och Juventus.

Jag tror att det är ett bidragande problem till Milans svaga försvarsspel. Det skulle behövas en Samir Khedira-typ i laget.

Men om Inzaghi rättar till vissa saker kan det gå att “mörka” dessa problem tills vidare och om Milan svarar positivt på alla mina frågeställningar tror jag definitivt att de kan klara av att att att den där viktiga tredjeplatsen.

Men kanske är det lite för mycket att begära. För precis som Maldini sa, det här laget är inte byggt för att vinna.

Annat var det på hans tid.

Jakten på tredjeplatsen – Inter

9 oktober 2014 10.10, Lorenzo Medici

Hittills på säsongen har Juventus och Roma tydligt varit de två bästa lagen i Serie A. Jag tror det ska mycket till för att någon av dem ska hamna sämre än tvåa. Men bakom dem står den viktiga tredjeplatsen på spel. Platsen som betyder kval till Champions League. Vilka tar den?

***

Det har funnit strimmor av hopp. Mateo Kovacic som vänder upp, löper trettio meter och släpper en perfekt passning. Ett perfekt Icardi-avslut. En ramstark insats av trion Ranocchia-Vidic-Juan Jesus.

Men allt det där blir bara till spruckna illusioner om det inte finns en kontinuitet i det. Inter har saknat både kreativitet och kontinuitet och den största illusionsblåsaren är kanske Walter Mazzarri.

För den stora frågan efter sex omgångar är ju om Mazzarri verkligen är rätt man att ta Inter till framgång. Jag är mycket tveksam. Nu när han äntligen fått ett spelarmaterial tillräckligt bra för en tredjeplats så fungerar det ändå inte. Jag hör honom snacka mycket om dålig fysisk form, men väldigt lite om vad som inte fungerar sportsligt eller att hans utlovade försök med fyrbackslinje rann ut i sanden.

Sammanknutet med Mazzarri finns ett försvarsspel som hackar var tredje match, yttrar som inte är tillräckligt bra och en Hernanes som underpresterar. Brassen kostade ca 20 miljoner euro, men har hittills inte visat sig vara värd de pengarna.

För det första tror jag att det faktiskt var ett överpris (Inter handlade i ett desperat läge efter Guarin-historien), men kanske lider han också av Inters sätt att spela.

Om Mazzarri väljer två anfallare vill han helst bara använda antingen Kovacic eller Hernanes, använder han båda så har Mazzarri helst velat spela med en anfallare. För mig blir det varken hackat eller malet.

Så hur ska man lösa det problemet? Jo, ändra spelsystem. Kanske 4-3-1-2.  På det sättet får du plats med Medel, Mvila, Hernanes och Kovacic och två anfallare. Voilá!

Jag skulle dock ha använt Fredy Guarin istället för M’Vila. Dels för att fransmannen sett så pass meningslös ut, dels så tror jag att Mazzarri överdriver vikten av defensiva spelare och dels för att man är mer skyddad med en fyrbackslinje.

Problemet? Att Inter inte har speciellt många vettiga lösningar på ytterbacksfronten. Hade Mazzarri tydligt sagt att han skulle spela med en fyrback, så hade man värvat därefter.

Det finns ju fortfarande en chans att Mazzarri får ordning på saker och ting, men både Inter-supportrar och mer objektiva bedömare (inklusive mig) börjar misströsta.

Kan transferfönstret i vinter hjälpa Inter till en tredjeplats? Naturligtvis är det alltid en väg att gå, men med tanke på att Inter inte verkar ha de pengar att värva ett toppspelare som skulle gå rakt in i elvan så ser jag inte det som en direkt lösning.

Så om Mazzarri inte är rätt man, vem är skulle kunna vara det? President Erick Thohir har nämnt Ajax tränare Frank De Boer vid något tillfälle och t ex Luciano Spalletti är ju arbetslös.

De Boer skulle inte vara aktuell förrän efter säsongen och de gånger jag har sett Ajax har han inte alltid övertygad med sina byten eller sin uppställning. Jag ser honom som något överskattad.

Spalletti skulle ju kunna ta över mitt under säsongen och är ett spännande namn, men även om han vann ligatitlar med Zenit så föll de oroväckande ofta i Champions League under hans ledning. Frågan är om den fina tiden i Roma är något missvisande för hur vass Spalletti är idag. Hur som helst skulle det vara spännande att se hur han skulle fomera detta Inter.

Innan den här säsongen så skrev jag ju att Inters säsong troligen kommer stå och falla med Mazzarri. Att det är upp till honom att bevisa att han kan ta Inter till en tredjeplats. Hittills verkar han inte kunna lyckas med det målet.

De närmsta veckorna kommer bli mycket viktiga för Inter och den Toscana-födde tränaren. Vinden måste börja vända och seglen måste få kontinuerlig fart annars kommer det blåsa snålt kring den gode Walter.

En tredjeplats är poängmässigt inom räckhåll, men sportsligt känns den oroväckande långt bort just nu.

 

Omgångens lag – 2014/15- 6^ Giornata

7 oktober 2014 10.28, Lorenzo Medici

Omgång 6:

Verona-Cagliari 1-0
1-0 Tachtsidis
Milan-Chievo 2-0
1-0 Muntari 2-0 Honda
Empoli-Palermo 3-0
1-0 Maccarone 2-0 Tonelli 3-0 Pucciarelli
Lazio-Sassuolo 3-2
1-0 Mauri 2-0 Djordjevic 2-1 Berardi 3-1 Candreva 3-2 Berardi (str)
Parma-Genoa 1-2
0-1 Perotti 1-1 Coda 1-2 Matri
Sampdoria-Atalanta 1-0
1-o Gabbiadini
Udinese-Cesena 1-1
1-0 Bruno Fernandes 1-1 Cascione (str)
Juventus-Roma 3-2
1-0 Tevez (str) 1-1 Totti (str) 1-2 Iturbe 2-2 Tevez (str) 3-2 Bonucci
Fiorentina-Inter 3-0
1-0 Babacar 2-0 Cuadrado 3-0 Tomovic
Napoli-Torino 2-1
0-1 Quagliarella 1-1 Insigne 2-1 Callejon

Omgångens lag (3-4-3):

Jean-Francois Gillet (Torino)
Gjorde två svettiga räddningar på Insignes och Inlers chanser. Kunde inte göra något på baklängesmålen.

Leonardo Bonucci (Juventus)
Skötte defensiven bra, men stod framför allt för det avgörande målet i seriefinalen mot Roma med en riktig pärla till skott. Ovan matchhjälte.

Kalidou Koulibaly (Napoli)
Trots lite hjälp från mittfältet höll mittbacken undan med fina brytningar. Redan ledare i försvaret.

Nenad Tomovic (Fiorentina)
Klockren bakåt, och traskade hela vägen in i Inters straffområdet för att sätta trean. Underskattad.

Juan Cuadrado (Fiorentina)
Gjorde ett mycket vacker mål och var alltid ett orosmoment för Inters försvar. Äntligen hittat fjolårsformen?

Mirko Valdifiori (Empoli)
Två assists när Empoli krossade Palermo. Fina fötter.

Pedro Obiang (Sampdoria)
Jobbade stenhårt och stod för en förnämlig framspelning till Gabbiadinis mål.

Diego Perotti (Genoa)
Kvick och oberäknelig. Gjorde sitt första Serie A-mål mot Parma. Börjat säsongen mycket bra.

Keisuke Honda (Milan)
Mycket av Milans farligheter föddes ut Hondas fötter. Gjorde ett vackert frisparksmål. Formstark.

Babacar (Fiorentina)
Öppnade Fiorentinas målskytte med en fantatstisk projektil. På väg mot genombrott. Räkna med Babacar-feber.

Carlos Tevez (Juventus)
Alltid rörlig och alltid smart i sitt anfallspel. Iskall från elva meter två gånger om.

Omgångens sämsta:

1. Gianluca Rocchi (domare, Juventus-Roma)
Ställde till det för sig med felaktiga och tveksamma straffar. En bra domare ska inte synas brukar det heta – Rocchi förvandlade matchen till sin egen show. Eländig insats.

2. Walter Mazzarri (tränare Inter)
Mazzarri skyller på dålig fysisk form, men med den här truppen ska inte laget prestera så här dåligt. 1-7 på de två senaste ligamatcherna måste till stor del falla på den Toscana-födde tränaren. Och vad hände med fyrbackslinjen han utlovade att prova i somras?

3. Alessandro Lucarelli (Parma)
Det börjar bli lite väl många misstag från den gode Lucarellis sida. Mot Genoa ställde han till det återigen, vilket ledde till förlusten.

Skytteligan:

6 mål: Carlos Tevez (Juventus) 4 mål: Pablo Osvaldo (Inter) Filip Djordjevic (Lazio) Keisuke Honda (Milan) Antonio Di Natale (Udinese) Antonio Cassano (Parma)

  • Senaste inläggen

  • Arkiv