SENASTE NYTT

Lorenzo Medicis Italienblogg

In Salah we trust

6 mars 2015 09.34, Lorenzo Medici

Efter matchen mot Inter skrev jag vilken underbar spelare Mohamed Salah är. Igår skev jag vilken fantastisk värvning Salah varit.

Men Mo Salah hade ännu mer att bevisa, ett ännu större register att plocka fram och ännu fler mål att göra.

Det är svårt att inte börja tala i tungor när man ska beskriva Salahs form just nu.

Igår började han med att göra så här.

Och sedan gjorde han så här.

Sim Salah Bim och Fiorentina har nu ena benet i den italienska cupfinalen.

Fiorentina kan alltså förlänga lånet med Salah i sommar för 1 miljon euro och sedan köpa loss honom sommaren 2016 för ca 15 miljoner euro.

Som jag skrev igår är det svårt att utvärdera hur bra Cuadrado kommer bli i Chelsea och i sanningens namn var det svårt för Salah att ta en plats i Mourinhos stjärnspäckade lag.

Men ändå.

Salahs inledning har varit osannolikt fantastisk och affären framstår just nu som århundradets snyggaste brott.

För Fiorentina har han varit rena fullträffen. Han har fått förtroende, får florerar relativt fritt och har inte bara tagit vara på sin nya situation, han har flugit fram som om han vore en supersonisk fotbollsgud.

För Fiorentina och dess fans är hans anländande som om han ramlat rakt ner i deras famn från fotbollshimlen. Dessa fans som fått sina drömmar förstörda av att deras gunstling Giuseppe Rossi fått sin karriär förstörd av skador.

Nu har de fått en ny stjärna att sätta sina drömmar och sitt hopp till.

In Salah we trust.



Montellas fotbolls-katedral måste få byggas klart

5 mars 2015 11.49, Lorenzo Medici

Ikväll ska Fiorentina spela semifinal i italienska cupen. De har även slagit ut Tottenham och tagit sig till åttondelsfinal i Europa League.

De ligger femma i Serie A, endast tre poäng ifrån en Champions League-plats.

Detta fast Giuseppe Rossi missat hela säsongen.

Detta trots att Juan Cuadrado bara var hälften så bra som han var förra säsongen innan han såldes till Chelsea.

Detta fast Mario Gomez missat tjugo matcher och varit värdelös i ungefär hälften av de han spelat.

Detta trots att Borja Valero spelat under sin normala nivå under stort sett hela säsongen.

Detta fast David Pizarro snart är hundra år och längre inte kan leverera på hög nivå varje vecka.

Detta fast Kurtic, Ilicic och Badelj inte blivit lika bra som man hoppades.

Det går att hitta ännu fler orsaker till varför Fiorentina inte borde ha lyckats så bra så man gjort den här säsongen.

Men varför har man lyckats då? Som vanligt är det ju flera faktorer.

Ett hyfsat bra försvarsspel under hela säsongen (bara Juventus och Roma har släppt in färre mål) och Babacars genombrott har gett några extra poäng. Man kan även nämna Mati Fernandez fina säsong.

Och så Mohamed Salah förstås. Han har knappt varit i laget i en månad och han är redan hela stadens gunstling. Det är inte svårt att förstå varför.

Han verkar vara en ödmjuk person. En anti-diva. Han är väldigt svårstoppad med sina silverkvicka fötter, men har också levererat i form av mål.

Han är sevärd men också konkret.

Det är ju nästan lustigt hur Fiorentina återigen lyckats sälja en spelare dyrt till en Premier League-klubb och sedan nästan fått dubbelt av värde tillbaka.

Tidigare sålde man Matija Nastasic till Manchester City och fick Stefan Savic i stort sett gratis på köpet. Idag är Savic den bättre av dem två.

Hittills är försäljningen av Cuadrado och “köpet” av Salah rena bingon. Fiorentina kan köpa loss honom sommaren 2016 för ungefär hälften av vad de fick för Cuadrado.

Det går nog inte att bedöma Cuadrado-affären förrän nästa säsong och jag tror fortfarande att Nastasic kan bli en förtjusande bra mittback, men oavsett det så har Fiorentina gjort två mycket bra affärer.

Men den största anledningen till att Fiorentina lyckats klamra sig fast i toppen av ligan och ta sig vidare i cupspelet är Vincenzo Montella.

Han har med silkesvantar och med en välplanerad ritning byggt denna fotbolls-katedral. Montella är en tränare med lugn och tålamod.

Han fortsatte att ge Neto chansen när han gjorde misstag. Han fortsatte att spela med Gomez trots att han aldrig fick in bollarna. Han verkar inte döma spelarna trots formsvackor eller ett par svaga insatser.

Neto blev till slut en av ligans bästa målvakter och Gomez gjorde till slut mål.

Josip Ilicic har fortsatt fått sina chanser och Juan Vargas dyker upp i startelvan då och då fastän när man trodde att hans framtid var långt från Florens.

Jag tror att Montella är bra på att få ihop gruppen, att alla känner sig delaktiga.

Det är klart att Milan vill ha honom. Det är inte omöjligt att Napoli kommer vilja ha honom om Benitez drar.

Men än så länge säger han att han vill stanna i Fiorentina. Kanske anser han att han inte byggt klart. Det är mycket möjligt att han känner att han kan ta detta Fiorentina ytterligare ett steg framåt, inte minst om han får de rätta värvningarna i sommar.

Enligt italiensk media vill han ha Mattia Darmian, Juan Jesus och Sjachtar-Fernando till nästa säsong. De två förstnämnda kan bli svåra att värva, men inte omöjliga.

Darmian är enligt mig Italiens bästa ytterback just nu, men han är också lite upphaussad på grund av att Italien inte har några bra spelare på den positionen för tillfället. Vi vet ju hur det har gått för Mattia de Sciglio.

Kanske kan Montella övertala honom att det bästa steget i hans karriär är Fiorentina och inte Real Madrid.

Det är inte otänkbart att Inter behöver casha in på några spelare i sommar och kanske är då Juan Jesus ingen omöjlig värvning om Roberto Mancini anser att han ersättlig.

Om Giuseppe Rossi kan komma tillbaka efter sitt skadehelvete, Mo Salah fortsätta att briljera, Babacar fortsätta sin utveckling och Mario Gomez hitta bättre form, ja då tror jag att Fiorentina har ett lag som man kan drömma långt med.

För precis som renässans-arkitekten Filippo Brunelleschi vill tränar-alkemisten Vincenzo Montella kanske nå fulländning med att bygga klart den där kupolen på sin katedral.

Jag hoppas han får chansen att lyckas.

Omgångens lag – 2014/15- 25^ Giornata

4 mars 2015 11.31, Lorenzo Medici

Omgång 25:

Chievo-Milan 0-0
Cagliari-Verona 1-2
0-1 Toni 0-2 Gomez 1-2 Conti
Atalanta-Sampdoria 1-2
1-0 Stendardo 1-1 Muriel 1-2 Okaka
Cesena-Udinese 1-0
1-0 Rodriguez
Palermo-Empoli 0-0
Sassuolo-Lazio 0-3
0-1 Felipe Anderson 0-2 Klose 0-3 Parolo
Inter-Fiorentina 0-1
0-1 Salah
Roma-Juventus 1-1
0-1 Tevez 1-1 Keita
Torino-Napoli 1-0
1-0 Glik
Genoa-Parma uppskjuten

Omgångens lag:

Neto (Fiorentina)
Gjorde minst fyra avgörande och briljanta räddningar mot Inter, vilka ordnade tre poäng på San Siro.

Gonzalo Rodriguez (Fiorentina)
Att Fiorentina höll nollan mot Inter på San Siro hade till stor del att göra med Gonzalos ledarskap och skickliga försvarsspel att göra. Klinisk.

Kamel Glik (Torino)
Dominerade i backlinjen mot Napoli och gjorde matchens enda mål på nick, vilket var polackens sjätte (!) för säsongen. Alla lag behöver en ledargestalt som Glik.

Kostas Manolas (Roma)
Vann i stort sett alla sina dueller mot Juventus och fick ofta städa upp efter sina kollegors  misstag. Var snabb, stark och läste spelet bra. Höll även på att göra mål på nick framåt. Gladiator.

Alexander Farnerud (Torino)
Var väldigt nyttig mot Napoli med sitt löpvillighet och offervilja. Borde vara en man för svenska landslaget.

Roberto Pereyra (Juventus)
Under stora delar av matchen mot Roma var det Pereyra som var Juventus bästa och farligaste spelare. Löpte massor och hade ett par fina solonummer.

Seydou Keita (Roma)
Duktig i passningsspelet och hade en tanke med det mesta han gjorde. Kvitterade förtjänstfullt på nick.

Emil Hallfredson (Verona)
Bjöd på hårt jobb och två viktiga assist till båda av Veronas mål. Isländsk dynamo.

Mohamed Salah (Fiorentina)
Hoppade in efter strax innan paus och gav Inter stor huvudvärk med sin snabba fötter. Gjorde matchens enda mål. Fiorentina har fått en ny gunstling.

Luis Muriel (Samproria)
Gjorde ett vackert mål och var ständigt på hugget med fina accelerationer och skottförsök. Börjar likna Lecce-Muriel.

Felipe Andeson (Lazio)
Hittade mot Sassuolo tillbaka till den drömform han hade innan skadan. Öppnade målskyttet med ett vackert skott, tog sig ständigt förbi sina motståndare och serverade Klose tre gyllene lägen med suveräna passningar.

Omgångens sämsta:

1. Filippo Inzaghi (Tränare, Milan)

Spelet är saktfärdigt, fantasilöst och intetsägande. Milan har under Pippos regim blivit sämre och sämre desto längre säsongen har gått och han har ändrat om i startelvan från gång till gång utan att hitta rätt recept. Milan är för närvarande ett groteskt virrvarr utan röd tråd och utan tydlig plan. Det är naturligtvis inte bara Inzaghis fel, men att han var rätt man att leda detta Milan ter sig mer och mer tvivelaktigt.

2. Lukas Podolski (Inter)
Tysken var ett spöke mot Fiorentina. Han var aldrig farlig och har noll förmåga att dribbla bort sin motståndare. När Podolski lämnade Arsenal, menade han att inte fått chansen av Wenger. Nu förstår jag varför. Den franske tränaren visste vad han gjorde.

3. Miralem Pjanic (Roma)

Det såg ut som om Pjanic sprang runt i kvicksand mot Juventus. Han skapade aldrig något, spelade smånätt utan verkan och var mer eller mindre meningslös. Bosniern har nu varit i Roma i fyra säsonger och han har ännu inte riktigt kunnat sätta ihop en hel säsong av hög jämn nivå på det sätt hans potential berättar han borde. Han blandar perioder av briljans och perioder av total anonymitet.

Om Roma får ett bra bud på honom i sommar bör de nog ta sig en funderare på om det inte är bästa att sälja honom och på så sätt förstärka på andra positioner.

Skytteligan:

15 mål: Carlos Tevez (Juventus) 14 mål: Mauro Icardi (Inter) 12 mål: Paulo Dybala (Palermo) Gonzalo Higuain (Napoli) Jeremy Menez (Milan) 10 mål: Manolo Gabbiadini (Napoli) Luca Toni (verona)

 


Roma hittade den nödvändiga galenskapen försent

3 mars 2015 10.18, Lorenzo Medici

I drygt sextiotre minuter var matchen låst. Juventus hade följt sin plan väl, medan Roma hade svårt att hitta sätt att knyta upp det svartvita försvaret.

I sextiotre minuter tyckte jag att Rudi Garcia hade lagt upp fel strategi. Roma hade brist på idéer och vågade inte trycka på gaspedalen och jag förstod aldrig varför Radja Nainggolan satt på bänken.

Kanske är det detta som är Roma just nu. Ett Roma med minskad spelglädje, tömda på fantasi och kraft, hindrade av skador och psykiskt nedbrutna av sju insläppta mål mot Bayern och alla kryss på hemmaplan.

Men ändå inte.

För efter det att Torosodis blev utvisad och efter det att Carlos Tevez smekt in en frispark hände något.

Roma släppte på bromsen, Garcia slängde in (försent) Florenzi, Iturbe och Nainggolan. Plötsligt fick Roma den dos av galenskap och mod man behövde. När man fick kniven på strupen plockade man fram doser av det spel vi tidigare beundrat så.

Roma kvitterade genom Keita och fick med sig en poäng. Roma räddade ansiktet, men de kunde inte rädda kvar drömmen om en scudetto.

När man såg hur Roma kunde skapa panik i Juventus-försvaret sista tjugo minuterna med en man mer kan man inte låta bli att undra varför de inte kunde ha gjort det innan med elva man på planen?

Detta faller naturligtvis till viss del på Garcia. Efter att ha levt under rosa moln i drygt ett och ett halvt år har den franske tränaren denna säsong hamnat lite under ett annat ljus.

Det märkliga bytet av Strootman i Moskva. Lite för sena byten här och där. Och så matchen igår. Jag hade velat att Roma skulle spelat med större våghalsighet redan från start och jag hade velat att Nainggolan skulle ha startat.

Jag vill inte ta ifrån Garcia det fina han gjort med detta Roma och jag tycker fortfarande att han bör föra skutan vidare nästa säsong, men när en tränare hamnar under press visar man även sina eventuella brister. Jag tycker nog att han har blottat några under året.

Nio poäng är mycket att ta igen för Roma och Juventus har ett nu ett fast grepp om scudetton.

Allegris mannar visade prov på stabilitet och utförde matchen på ett utmärkt sett ända fram tills de gjorde 0-1. Robert Pereyra var lysande på mitten, Vidal gnuggade på bra och försvarsspelet såg säkert ut. Man visade att man klarade sig bra utan viktiga spelare som Pogba och Pirlo.

Den sista kvarten blev man dock överraskade av Romas spurt och hade svårt att stå emot när de förväntade linjerna bröts och när oförutsägbarheten slog på sin kraft.

Detta är något man måste vara bättre förberedda på när man ska möta Dortmund.

Men matchen berättade mer om Roma än om Juventus. Matchen gav en del frågor och kanske även några svar.

Var det verkligen en slump att Roma fick igång sin fart och sitt spel när både De Rossi och Totti klev av?

Totti har all genialitet i världen, men spelet kan bli lite segt och förutsägbart när bollarna ska spelas upp på honom och han ska skarva vidare ut på kanterna. Det är inte jättesvårt att läsa.

Daniele De Rossi hade en förskräcklig match igår. Han var ofta ett rundningsmärke och han gick in alldeles för hårt in i situationerna. Han värderar lägena som het 20-åring fastän han passerat 30-års strecket. Det är så han spelar. Men ofta är det mer av ondo än av godo.

Det är inte helt lätt att säga om han befinner sig i en formsvacka eller om han är på väg ner i karriären, men igår hade Roma mått bättre av en Nainggolan från start i hans ställe.

Sedan har vi gåtan Miralem Pjanic. Bosniern har nu varit i Roma i fyra säsonger och han har ännu inte riktigt kunnat sätta ihop en hel säsong av hög jämn nivå på det sätt hans potential berättar han borde. Han blandar perioder av briljans och perioder av total anonymitet.

Igår såg det ut som han sprang runt i kvicksand. Han skapade aldrig något, spelade smånätt utan verkan och var mer eller mindre meningslös.

Trots att man kan få en tio, femton matcher av hög kvalité per säsong av Pjanic måste Roma börja fråga sig om det inte är bättre att sälja honom för en 30 miljoner euro som de kan lägga på ytterbackar och en riktig striker.

För bättre ytterbackar och en riktig striker tycker jag att de behöver. Roma har många dugliga ytterbackar, men ingen av tillräckligt hög klass. Roma behöver också en anfallare som kan göra tjugo mål per säsong.

Med tanke på de anfallare som Garcia velat få in, kanske fransmannen måste göra lite avkall på sin ideologi när det gäller anfallsspelet.

Det var lätt att dras med av Romas förtjusande spel ifjol och lockas in i tron om att de skulle kunna peta bort från Juventus från scudetto-tronen, men sanningen är nog att de inte riktigt är där ännu.

Frågan är om de kan ta sig dit.

Salahs succé, Pippos fiasko och en seriefinal att se fram emot

2 mars 2015 11.18, Lorenzo Medici

Ikväll stundar Romas sista chans. En chans att ta ett det sista halmstråt till att behålla drömmen om en ligatitel. En chans att krympa avståndet till Juventus. En chans att öka avståndet till Napoli.

Men det handlar inte bara om poäng. För Romas del handlar det om så mycket mer. Att hitta tillbaka till känslan att man håller på att bygga någonting stort.

Att återfå tron om att man inte är sämre än Juventus. Att man faktiskt kan vinna över dem.

Den känslan de hade i höstas.

Kanske har segern mot Feyenoord i torsdags gett dem lite självförtroende tillbaka. En seger som kanske bröt den negativa trenden.

Roma kommer ha publiken i ryggen ikväll. För även supportrarna kommer ge sitt lag en sista chans.

Det kommer bli spännande att se om Totti och kompani tar den eller inte. Det kommer säkert krävas något extra för att de ska lyckas. Några måste höja sig, någon måste kliva fram.

För Juventus kommer inte bjuda på någonting.

***
Inter lyckades inte bygga vidare på sina tidigare segrar. Man missade för många chanser och Mancini missade i laguttagningen.

Fiorentina försvarade sig smart, lät Inter ha bollen och försökte sedan ställa om när man väl vann bollen.

Kanske var det tur i oturen att Babacar klev av på grund av skada och nye Serie A-stjärnan Mohammed Salah kom in.

Egyptiern var strålande. Han satte griller i huvudet på Inter-försvaret och det var han som gjorde matchens enda mål.

När Gary Medel gav sig iväg på en enmans-press lämnade han ett hål bakom sig och Fiorentina kunde gå till en smidig attack som Salah till slut kunde göra mål på.

Mancini hade valt Lukas Podolski framför Xherdan Shaqiri. Det var ett stort misstag. Tysken var ett spöke. Han var aldrig farlig och har noll förmåga att dribbla bort sin motståndare.

När Podolski lämnade Arsenal, menade han att inte fått chansen av Wenger. Nu förstår jag varför. Den franske tränaren visste vad han gjorde.

Även Mateo Kovacic var en besvikelse igår. Han måste börja kliva fram mer, ta större utrymme. Men han är fortfarande ung och håller på att utvecklas.

Podolski däremot är en spelare är på nedgång.

Att Vincenzo Montella lyckats hålla Fiorentina så väl vid liv trots alla skador är fantastiskt. Salah-värvningen är som om de plötsligt hittat en diamant från ingenstans och olika spelare har klivit fram vid olika tidpunkter.

Tänk om de får tillbaka Giuseppe Rossi i säsongens slutrusch och när de får tillbaka Bernardeschi. Då har Fiorentina en offensiv med många vapen att gå till strid med.

***
Lazio imponerade mot Sassuolo och äntligen fick Keita Balde Diao spela från start. Även om han inte var perfekt i avslutningslägena (det var knappast en så pass vass avslutare som Klose heller) var han pigg och ett ständigt orosmoment för Sassuolo-försvaret.

Nu när Felipe Anderson ser ut att hittat tillbaka till sin drömform han hade innan skadan, har Lazio tre spelare som kan göra sin gubbe utan problem (dvs Felipe, Keita och Candreva) och skapa farligheter på egen hand. Sådant är mycket värt i dagens fotboll.

Jag hoppas fortfarande att Stefano Pioli till slut använder sig av de tre längst fram. Det skulle kunna ta Lazio hela vägen till en tredjeplats.

***
Sampdorias nya tridente börjar ta form. Etoo-Muriel-Okaka fixade segern mot Atalanta och detta “nya” Sampdoria har klart mycket större potential än det “gamla” Sampdoria.

Jag har hyllat Sampdorias mod att satsa på Luis Muriel och jag tror att det kommer bära frukt. Hans potential är för stor att misslyckas.

***
Napolis upp-och-ner-säsong fortsätter. En bra match följs upp av en dålig. Och så där håller det på. Svårt att veta vart Napolis säsong tar vägen egentligen.

Jag misstänker att det även kan vara Rafa Benitez sista i klubben.

Torino däremot har hittat toppformen och bara ångar på. Efter den imponerande segern i Bilbao var gårdagens seger en uppvisning i bra försvarsspel och taktisk briljans.

Venturas arbete förtjänar allt beröm.

***
Pippo Inzaghi dagar är räknade. Han är helt enkelt en högst medioker tränare. Nu verkar han även ha tappat greppet om omklädningsrummet.

Han borde ställa sig i ledet bakom Stramaccioni och hitta sin identitet. Problemet är att jag inte vet om han någonsin kommer göra det.

Pippos största offside-löpning i karriären kan ha varit när han tog jobbet som tränare för Milan.

The Italian Quinctus

27 februari 2015 00.51, Lorenzo Medici

Det är ju inte så ofta man får glädjas åt stora framgångar i Europa spelet när det gäller italienska lag. Det gäller att suga på karamellen när den väl bjuds.

Gårdagens femling i Europa League var verkligen överraskande och väldigt imponerande. Fem italienska lag vidare till åttondelsfinalerna.  The Italian Quinctus.

Det var väldigt bra för italiensk fotboll på alla sätt och vis. Ös in de där koefficient-poängen bara. Kasta dem över oss.

Napoli var ju redan klara sedan första mötet, Inter hade väldigt bra slagläge medan Fiorentina hade litet överläge inför returen.

Men jag trodde Roma skulle få det tufft och jag trodde verkligen inte att Torino skulle bli det första italienska laget att vinna på San Mamés.

Hemmahjälten Fabio Quagliarella var sylvass mot Bilbao, Maxi Lopez har hittat en form jag trodde inte fanns, Super-Darmian är Italiens just nu bästa ytterback och El Kaddouri ger Torino den där lilla magin som de behöver.

Venturas mannar gjorde en fantastisk insats i en fantastisk match. De trodde på sig själva och de vågade attackera.

All heder till Toro.

Fredy Guarin visade på nytt att han är i strålande form och alla hans utebliva försäljningar framstår mer och mer som ett genidrag. Även Hernanes visade tecken på gryende form.

Mancini har plötsligt många alternativ att välja bland på mittfältet.

Napoli hade redan avgjort i de första matchen och kunde promenera i en ny seger mot Trabzonspor.

Fiorentina ser ut att ha gjort en ny super-affär. Att sälja Cuadrado för ca 30 miljoner euro och kunna köpa loss Mo Salah för drygt hälften ser ut att kunna bli en kanon-deal. Lite som när de sålde Nastasic och fick Savic.

Igår var egyptiern förträffligt bra. Jag tyckte även att Milan Badelj gjorde en lysande insats. Kanske är han en sådan spelare som bara behöver lite tid att acklimatisera sig. Gårdagen gav i vilket fall hopp om det.

Roma har inte haft något lätt möte med Feyenoord. Först fick de halva staden vandaliserad och igår kastades det in bananer och annat. Domaren gav ett mycket hårt rött kort till Te Vrede och fansen började slänga in grejer. Matchen avbröts för en stund, återupptogs med ett Feyenoord mål, men Gervinho fixade biffen efter ett perfekt Torosidis-inlägg.

Det var både viktigt och starkt av Roma att ro hem en seger de verkligen behövde.

Italien regerar i Europa League. Det är bara att njuta så länge det varar.

För vem vet, rätt vad det är kan vi ju ha noll lag i kvartsfinalerna.

Omgångens lag – 2014/15- 24^ Giornata

26 februari 2015 08.12, Lorenzo Medici

Omgång 24:

Juventus-Atalanta 2-1
0-1 Migliaccio 1-1 Llorente 2-1 Pirlo
Milan-Cesena 2-0
1-0 Bonaventura 2-0 Pazzini (str)
Empoli-Chievo 3-0
1-0 Rugani 2-0 Maccarone 3-0 Maccarone
Hellas Verona-Roma 1-1
0-1 Totti 1-1 Jankovic
Lazio-Palermo 2-1
0-1 Dybala 1-1 Mauri 2-1 Candreva
Fiorentina-Torino 1-1
1-0 Salah 1-1 Vives
Napoli-Sassuolo 2-0
1-0 Zapata 2-0 Hamsik
Cagliari-Inter 1-2
0-1 Kovacic 0-2 Icardi 1-2 Longo
Sampdoria-Genoa 1-1
0-1 Iago Falque 1-1 Eder
Parma-Udinese Uppskjuten

Omgångens lag (3-4-3):

Marco Sportiello (Atalanta)
Gjorde massvis med räddningar vilka höll kvar Atalanta i matchen ett bra tag.

Kalidou Koulibaly (Napoli)
Alltid följsam, brytsäker och säker mot Sassuolo. Plockade bort Zaza ur matchen.

Daniele Rugani (Empoli)
Majestätisk i backlinjen och målskytt på nick framåt. Går en spännande framtid till mötes. Redo för Juventus till nästa säsong.

Sebastian De Maio (Genoa)
Vann dueller, gjorde viktiga brytningar och agerade som ledare i derbyt mot Sampdoria.

Giacomo Bonaventura (Milan)
Bra både i offensiven och i det defensiva jobbet. Öppnade målskyttet för Milan. En av lagets mest positiva ljuspunkter den här säsongen.

Matias Vecino (Empoli)
Bjöd på en fin assist till Maccarone och gjorde en mycket fin insats på mitten. Bör ta en plats i Fiorentina nästa säsong.

Andrea Pirlo (Juventus)
Slog till med en mäktig projektil som gav Juventus segern över Atalanta. Italian sniper.

Antonio Candreva (Lazio)
Var alltid den lazio-spelare som skapade mest oro för Palermo och avgjorde mycket riktigt matchen efter en mäktig individuell prestation.

Mauro Icardi (Inter)
Visade enorm klass vid sitt 0-2-mål mot Cagliari. Håller på att etablera sig som en av världens bästa anfallare.

Duvan Zapata (Napoli)
Ersatte Higuain på bästa sätt mot Sassuolo när han spelade fram till Hamsiks mål och gjorde ett själv. Mer än bara lyx-reserv.

Massimo Maccarone (Empoli)
Gjorde två mål av klass mot Chievo. “Big Mac” håller fortfarande stor Serie A-klass.

Omgångens sämsta:

1. Roma
Håller på att förlora drömmen om en scudetto och riskerar nu även att missa en plats till Champions League om man hittar en väg ut ur formsvackan. Mot Verona var det precis som de senaste tidigare matcherna. För mycket soloprestationer, för lite fart och för få idéer.

Pjanic har tappat bort sin genialitet, Gervinho gör det för svårt och mittfältet är för stereotypt. Garcia har förlorat magin och lagets identitet har försvunnit. Frågan är hur länge svackan varar och vilken skada den kommer göra.

2. Facundo Roncaglia (Genoa)
Hans bollbehandling lämnar övrigt att önska och det var hans svaga bolltouch som lämnade öppen gata för Eder att kvittera på. Vem vet hur det gått om Roncaglia inte strulat där?

3. Maurico (Lazio)

Bjöd på Palermos mål efter att ha fumlat med bollen. Om brassen ska bli De Vrijs sidekick i framtiden krävs det en helt annan skärpa i försvarsspelet.


Skytteligan:

14 mål: Carlos Tevez (Juventus) Mauro Icardi (Inter) 12 mål: Jeremy Menez (Milan) Gonzalo Higuain (Napoli) Paulo Dybala (Palermo) 10 mål: Manolo Gabbiadini (Napoli)


Super-Morata fixade ”liten” seger

25 februari 2015 10.22, Lorenzo Medici

Det var en mycket välspelad match. En match där man kände att varje misstag kunde stå sig dyrt.

Matchen fick sig två snabba mål. Först sprintade Morata imponerande över halva plan och slog in en boll som Weidenfeller inte kunde – men kanske borde ha hållit – och Tevez stötte in returen.

Men strax efter skulle Chiellini halka vid exakt fel tillfälle vilket öppnade upp banan för Marco Reus (lysande igår). Den tyske anfallaren gjorde inget misstag.

1-1.

Därefter var det Dortmund som hade den största kontrollen på matchen. Det var deras välkända höga och frenetiska press som dikterade villkoren i matchen.

Inte helt oväntat var ett italienskt lag återigen ovan vid den typen av press och fart. Det kan ju vara hög tid att börja vänja sig.

Juventus mittfält hade vissa problem i den första halvleken. Vidal är helt enkelt inte samma spelare som för ett år sedan, Pogba agerade inte med samma självförtroende som för någon månad sedan och Pirlo hade inga ytor att operera på.

Men Dortmund lyckades inte riktigt omvandla kontrollen till riktigt farliga chanser.

Pirlo utgick sedan på grund av skada, vilket skulle komma att betyda väldigt lite för Juventus i den här matchen. Dortmund ströp ändå all tid för den italienska mittfältsmaestron att bjuda på sin geniala geometri. Dessutom blev Marchisio mycket bättre när han flyttade ner på Pirlos position.

Men Juventus lyckades få in ett ledningsmål precis innan paus fastän det inte var lagets bästa period i matchen.

Sedan blev Dortmund desto mindre farliga desto längre matchen gick.

Jurgen Klopps mannar lever mycket på sitt presspel, men när de inte får ställa om fort har de svårare att lyckas. De har många spelare som använder farten som bästa medel och som vill löpa framåt. De vill spela rakt och när Juventus låg rätt långt ner med sin backlinje var det svårt för Dortmund att spela på det sätt man helst vill spela.

Dortmund saknar även till viss del spelare med den stora kreativa begåvningen, spelare som öppnar upp ett försvar med en genial passning. Och det syntes igår. Dortmund hade svårt att hitta lösningar den sista tredjedelen.

Dessutom fanns det brister i de gulsvartas försvar.

Det ska dock sägas att Alvaro Morata och Carlos Tevez bidrog starkt till att sätta bryderier i Dortmunds backlinje,

Morata var fantastisk igår. En assist, ett mål och ett outtröttligt jobb längst fram.

I somras skrev jag att jag inte tror att folk förstår hur bra Morata är. Igår var det väldigt tydligt hur pass bra han är. Jag har tjatat om att han måste gå före Llorente ända sedan i höstas och nu verkar äntligen även Allegri vara av samma åsikt.

Tyvärr skrev jag även att jag inte gillade att Real Madrid fått lägga in en återköpsklausul i kontraktet.

Jag har svårt för sådant. Är han för bra, ja då utnyttjar man det och är han inte tillräckligt bra så är det ju inte …ja tillräckligt bra. Det är som att han är på lån till Juventus fast de kan tjäna en liten hacka på affären.

Det bästa för Juventus vore ju om han blev kvar. Det är inte speciellt många anfallare jag skulle vilja byta honom med.

Super-Morata fixade segern, men bara en ”liten” sådan.

Returen är en helt öppen histora.

***
Bara någon halvtimme innan Juventus-Dortmund började hade Genua-derbyt tagit slut. Ett derby utan vinnare.

Precis som vanligt var det den match som mest liknar en Premier League-drabbning av alla italienska matcher under året.

Det är som om domaren höjer tolerans-nivån plötsligt. Inte mig emot. Det var ett fartfylld derby med chanser åt båda håll. Det var Bertolacci, Niang, Di Maio, Aqcuah och Eder som imponerade mest i Genua-kvällen.

Obiang borde ha avgjort för Sampdoria i slutet och Kuckas nick höll på att avgöra ännu närmare slutet.

Och även om oavgjort kändes rättvist saknade jag den där explosionen vid någon av Marassis kurvor efter en seger.

Nästa gång kanske.

 

Inter har spännande saker på gång

24 februari 2015 11.39, Lorenzo Medici

Efter tre raka segrar och ett 3-3-kryss borta mot Celtic går det inte säga annat än att Roberto Mancinis Inter har något spännande på gång.

Trots att försvaret fortfarande agerar darrigt ser detta Inter intressant ut.

Igår mot Cagliari vägde den vassa offensiven för Inter. Mauro Icardi (super-mål igår) håller på att etablera sig som en av världens vassaste anfallare, Fredy Guarin är pånyttfödd, Gary Medel börjar hitta rätt och Marcelo Brozovic är ett fynd.

Då har jag inte ens räknat upp Xherdan Shaqiri och Hernanes.

Det var även glädjande att se att Mateo Kovacic återintegrerats in i startelvan och att han tog chansen igår både som målskytt och med en bra insats. Kroaten är en talang som måste vara en stor del av Inters framtid och vars potential inte får slarvas bort.

Nej, offensiven är det inget fel på utan det är defensiven som man måste putsa på till sommaren. Man saknar en naturlig ledare i försvaret, en vettig högerback och en lugnande kraft på mittfältet.

Hittar man de spelarna i sommar så ser Inters framtid väldigt ljus ut.

Men tills dess har de tillräckligt med kvalité för att kunna nosa rätt på en plats ut i Europa och kanske till och med kan vara med och fightas om en tredjeplats till slut.

Mancini och Inter harlagt in en ny växel som ska bli mycket spännande att följa resten av våren.

***
Cagliari gjorde en bra avslutning på matchen igår och kunde mycket väl ha fått med sig en poäng.

Mpoku är ett giftigt nyförvärv, Godfrey Donsah är en jättetalang och Samuele Longo gjorde ett vasst inhopp.

Cagliari har ett lag som borde hänga kvar. Inte minst med det fina hemmastöd de har.

***

I och med segern över Sassuolo närmar sig Napoli nu Roma. Vi ska inte underskatta vikten av att ta andraplatsen då den ger direkt kvalificering till Champions League.

Att kvala i augusti är både osäkert och rycker upp sommarens försäsong. Något som Napoli själv är väl medvetna om.

Benitez valde i vanlig ordning att ställa över massvis med spelare då spelschemat är tufft och efter en medioker första halvlek löste Duvan Zapata och Marek Hamsik upp Sassuolo-försvaret till slut.

Zapata har gått från utskälld till mer än ett vettigt alternativ till Higuain.

Att ha tålamod med spelare är svårt för italienska klubbar men bär ofta frukt.

***
Det är ingen dålig fotbolls-tisdag vi har framför oss. Först Sampdoria-Genoa som förrätt och sedan Champions League-kväll med Juventus-Dortmund och Manchester City mot Barcelona som huvudrätt.

Det är bara att duka upp för den härliga fotbollsfesten.

Nu nalkas Romas sista chans

23 februari 2015 11.06, Lorenzo Medici

Efter gårdagens poängtapp mot Verona har nu Roma hela nio poäng upp på Juventus.

Hade inte de inte mött de regerande mästarna om en vecka hade jag nog sagt att scudetton redan var avgjord.

Nästa måndag är sista chansen för Roma. Sista chansen att återuppta drömmen om ligatiteln.  Eller åtminstone en chans att inte låta drömmen dö helt hållet.

Francesco Totti öppnade upp med ett förträffligt mål, men efter Veronas kvittering hade Roma svårt att öppna upp Hellas-försvaret. Bollinnehavet förvandlades sällan till något konkret.

Detta är den första riktigt långvariga motgång man haft sedan Rudi Garcia tog över och man har ännu inte lyckats vända den negativa trenden.

Jag tyckte även att gårdagens match visade på en brist man har. Man har ingen riktigt vass striker i straffområdet som kan sätta dit bollarna. Ingen att slå inlägg på, ingen killer i boxen.

Det blir för mycket skarvar och instick ända fram till mållinjen. Det blir lite för stereotypt och det finns för få andrahands-lösningar att ta fram.

Mattia Destro var en delvis den typen av anfallare, men han fick aldrig riktigt chansen av Garcia. Och kanske handlar det mycket om hur den franske tränaren vill att Roma ska spela. Men för mig känns det som en brist att inte ha en den typen av striker i sitt lag.

Nu börjar lagen efter dem i tabellen att flåsa dem i nacken. Att behålla andra platsen är just nu en större realitet för Roma än att komma i kapp Juventus.

Men om en vecka har man chansen att ändra på det. I alla fall lite grann.

***
Milan tog äntligen en trepoängare. Det ska dock sägas att det gått så långt att en seger över Cesena är en framgång. Det handlade mest om att hålla sig över vattenytan.

Jeremy Menez tog sig förbi sina motståndare med lätthet och Jack Bonaventura var riktigt bra och då inte bara för sitt mål. Tyckte även Antonelli var duktig på sin kant medan Mattia Destro mest agerade åskådare.

Alessio Cerci var dock på nytt bänkad och det är ingen vild gissning att det snart kommer börja gnällas där.

***
Lazio förtjänade segern över Palermo och tog över stafettpinnen som det största hotet till Napoli och Roma.  Antonio Candreva tog på sig ansvaret och krutade upp segermålet i nättaket efter en grym individuell prestation.

Han hade dock kunnat strunta i firandet ända framme hos fansen.

***
Detta eftersom Fiorentina missade chansen att behålla fjärdeplatsen. 1-1 mot Torino är inget katastrofalt resultat i sig, men sett till spel och övertag borde man verkligen ha vunnit. Inte minst när man tagit ledningen med 1-0 med sju minuter kvar.

Man agerade ansvarslöst och borde inte lämnat försvaret så ensamt som man gjorde i slutet. Där försvann viktiga poäng i jakten på en tredjeplats.

***
Empoli gör en suverän säsong hittills sett efter förutsättningarna och “Big Mac” kan verkligen fortfarande leverera.

***
Omgångens höjdpunkt, Sampdoria-Genoa, regnade tyvärr bort i lördags och kommer nu spelas på tisdag istället.

När Parma spelar nästa gång vet man aldrig.

Men innan dess ska det bli spännande att se om Napoli kan följa upp en fin seger mot Trabzonspor med en ny seger och om Inter kan fortsätta sin stigande form mot Ekdals Cagliari ikväll.

Serie A sover aldrig.