Lorenzo Medicis Italienblogg

Trebackslinjen är på väg bort från Serie A

22 november 2014 13.01, Lorenzo Medici

När Antonio Conte hoppade av tränarjobbet från Juventus i somras och när Walter Mazzarri fick sparken härom veckan försvann inte bara två tränarprofiler från Serie A. Då försvann även två av de av största förespråkarna av en trebackslinje.

Trebackslinjen (som även kan beskrivas som en fembackslinje i en del fall) håller på att försvinna från italiensk fotboll. Idag kan man kan säga att endast Torinos Ventura, Parmas Donadoni och Genoas Gasperini använder sig av det systemet.

Och då ska vi inte glömma att Donadoni använde sig av en fyrbackslinje nästan hela säsongen ifjol och övergav den inte förrän ett par omgångar sedan i ett försök att ändra på den negativa trenden.

Andrea Stramaccioni tog över Guidolins treback och ändrade om efter bara fyra omgångar. Livorno och Bologna åkte ur den högsta serien med sina trebackslinjer.

Massimilano Allegri ärvde Contes spelsystem och har fortsatt på det spåret under nästan hela hösten. Tills nu. Allegri har i och med skador börjat gå över till en fyrbacksklinje, men det var nog bara en tidsfråga innan han skulle byta till sitt föredragna spelsystem som innebär fyra backar.

Trebackslinjen fick ett litet uppsving under sommarens VM, inte minst tack vare Louis Van Gaals succé med Holland, men samme tränare skrotade det systemet efter bara ett par veckor i Manchester United.

Luis Enrique experimenterade med en treback under sommaren, men när väl säsongen satte igång så gick han tillbaka till det 4-3-3 som Barcelona är vana vid.

Det bästa och största undantaget är Bayern Munchen. Och ändå inte. Pep Guardiolas bygge är ett taktiskt monster. Han är ingen predikant av en trebackslinje trots att han använder sig av det ibland. Guardiolas fotboll är en modern variant av totalfotbollen.

Det är som om han tagit det Ajax-inspirerade Barcelona-tänket och vridit om det 90 grader. Få lag har ändrat spelsystem så ofta med sådan framgång som Guardiola har gjort under hösten.

Bayern Munchen kan ställa upp med en treback där Alaba (innan han blev skadad) både är mittback och offensiv mittfältare på samma gång, där Xabi Alonso både är defensivt ankare och offensiv point guard.

Där han gjort om Lahm från ren ytterback till mittfältsguru. Där Robben, Ribery och Bernat använder flankerna och skär in i plan. Där de offensiva spelarna är i ständig rörelse och laget är en taktisk kameleont. Spelarna under Guardiola tvingas och lär sig att spela på flera olika positioner.

Få tränare är så innovativa som Pep. Men det handlar också om kvalité. Hade Guardiola inte haft världsspelare på varje position hade han aldrig kunnat sätta sin idéer till verket. Det hade han inte kunnat i Barcelona heller.

Och kanske är det främst spelarkvalitén som bestämmer hur man kan spela än tvärtom.

Jag kan ändå sakna lite nytänkande i den italienska fotbollen. En gång i tiden räckte det med att man utbildade sig i Coverciano och så låg man i framsätet när det gäller taktiskt kunnande. Jag är inte så säker på att det är så längre.

Det finns dock tecken på förändring. Jag kan gilla Filippo Inzaghis försök med Menez som falsk nia där han får röra sig fritt. Rudi Garcia har definitivt stått för en viss uppfräschning med sitt Roma där han på många sätt försökt tillämpa en mer modern fotboll.

De Rossi agerar inte helt olikt Xabi Alonso när han kliver ner och blir till en extra försvarare och när spelet har flutit som bäst har man varit svårlästa med sitt skickliga sätt att ändra taktik från match till match.

Även Rafa Benitez har gett den italienska fotbollen lite nytt. När spelet fungerat som det ska har Napoli varit ett offensiv tivoli, med kreativitet och fint kombinationsspel. På ett sätt man inte ser så ofta i Serie A.

Jag hoppas att den nya generationen italienska tränare kommer med mod och nya idéer. För det behövs.

Så är det bra eller dåligt att den italienska fotbollen ser ut att överge trebackslinjen för t ex 4-3-3 eller 4-2-3-1? Min spontana reaktion har alltid varit ja, men det är inte så enkelt. För som jag nämner handlar det mycket om kvalité. Spelar man med en fyrbackslinje kräver det t ex att ytterbackarna helst håller hög klass.

Idag är det ont om det i Serie A. Det är inget bra tecken att Maicon fortfarande är en av seriens bästa yttrar, eller att Maggio regregerat i svindlande fart eller att De Sciglio blivit en skugga av sitt talangfulla jag.

Det är därför en bra, men inte fantastisk, spelare som Matteo Darmian är så het på transfermarknaden. Det finns ett stort tomrum på duktiga ytterbackar i den italienska fotbollen och det finns inga nya Paolo Maldinis eller Gianluca Zambrottas på ingång.

Men kanske kommer efterfrågan att skapa nya skickliga ytterbackar. Något som trenden med fyrbackslinje kan komma att lyckas med.

På söndag ska Inter försöka sadla om till nytt liv under Roberto Mancini och en fyrbackslinje.

Det är inte en slump, det är en trend.

Nya reformer och Parma-kris

21 november 2014 10.32, Lorenzo Medici

Tidigare i veckan skrev jag att den italienska fotbollen inte vill förändra sig. Bara någon dag senare så är man redo att införa nya reformer som ska förändra den inhemska fotbollen till det bättre.

Och ja, jag tycker det finns en hel del logik i de nya reformerna.

1) Man vill banta ner trupperna till 25 spelare per lag enligt Uefa-modellen. Fyra av dessa spelare ska vara från de egna leden och fyra ska vara fostrade i någon italiensk klubb.

2) Man vill förändra villkoren för minst en av de icke-EU-spelare man ska ta in. Man vill göra som man gör i Premier League, nämligen att spelaren ska ha spelat ett visst antal landskamper osv. Man ska längre inte kunna värva en okänd ung icke-Eu-spelare för att sedan låna ut honom och därmed öppna upp en plats för en annan icke-EU-spelare.

Detta kommer säkert innebära vissa protester från spelarförbundet då väldigt många spelare kommer bli klubblösa eller behöva kliva ner en och annan division, men det här är förslag som sannolikt kommer klubbas igenom och sättas igång från och med säsongen 2016/17.

Jag tycker det låtter vettigt. Idag är de italienska klubbarna överbefolkade av mediokra spelare som mest lyfter lön. Det bör även tvinga fram större användning av egna produkter.

Enligt Tuttomercatoweb.com är läget detta i alla klubbarna just nu:

Atalanta: 28 spelare i truppen (7 fostrade i klubben)
Cagliari: 29 spelare i truppen (7 fostrade i klubben)
Cesena: 32 spelare i truppen (6 fostrade i klubben)
Chievo: 27 spelare i truppen (0 fostrade i klubben)
Empoli: 28 spelare i truppen (10 fostrade i klubben)
Fiorentina: 35 spelare i truppen (6 fostrade i klubben)
Genoa: 30 spelare i truppen (7 fostrade i klubben)
Inter: 28 spelare i truppen (8 fostrade i klubben)
Juventus: 27 spelare i truppen (4 fostrade i klubben)
Lazio: 28 spelare i truppen (4 fostrade i klubben)
Milan: 28 spelare i truppen (4 fostrade i klubben)
Napoli: 25 spelare i truppen (1 fostrad i klubben)
Palermo: 30 spelare i truppen (1 fostrad i klubben)
Parma: 30 spelare i truppen (2 fostrade i klubben)
Roma: 30 spelare i truppen (4 fostrade i klubben)
Sampdoria: 29 spelare i truppen (2 fostrade i klubben)
Sassuolo: 28 spelare i truppen (2 fostrade i klubben)
Torino: 27 spelare i truppen (1 fostrad i klubben)
Udinese: 32 spelare i truppen (2 fostrade i klubben)
Verona: 27 spelare i truppen (0 fostrade i klubben)

Och allvarligt talat, om jag skulle vakna imorgon och dessa spelare, Scaloni, Joao Pedro, Eriksson, Motta, Pepe, Kuzmanovic, Khrin, Mexes, Essien, Van Ginkel, Alonso, Iakovenko, Lazzarri, El Hamdoui, Joaquin, Emanuelson, Lobont, Pereirinha, Gonzalez, Ederson, Wague, Belmonte, Riera, Geijo, Bianco, Gazzola, Mussis, Rincon, Santana, Ghezzal, Lucas Souza, Bidaoui, Felipe, Santacroce, Perez, Wszolek, Da Costa, Bamba, Feddal, Ngoyi, Chochev, Joao Silva, Perticone, Nené, Luna, Marques, Mangani, Edimar, Kupisz, Nica, Giorgi och Ze Eduardo ………..skulle vara försvunna skulle jag inte bry mig ett dugg.

Jag skulle knappt märka någon skillnad.

Reformerna bör tvinga fram smalare men bättre trupper. Klubbarna tvingas att leta kvalité istället för kvanitet och tvingas även att satsa mer på spelare från de egna leden.

Har man en trupp på tjugofem spelare kommer man behöva spela med yngre talanger någon gång under säsongen. Det är bra. De är mer redo än vad klubbarna ibland tror.

Jose Mauri, Domenico Berardi, Stefano Sturaro, Mandragora, Marco Sportiello, Federico Bernardeschi, Federico Bernardeschi, Daniele Rugani, Andrea Belotti och Lorenzo Crisetig har knappast gjort bort sig när de fått cahnsen. Listan kan göras längre.

Visst, ska en del unga spelare fortsätta att lånas ut till Serie B, men många fler bör få chansen tidigare i Serie A.

Jag ser hoppfullt fram emot dessa nya reformer.

***
En klubb som kanske får vänta att ta del av dessa reformer i den högsta serien är Parma. I våras uteslöts man från Europa League-spel från vad som tycktes en larvig försenad skattebetalning. Sådant som hänt tidigare i Serie A utan större bestraffning.

Men där borde man börjat ana oråd. President Ghirardi framstår mer och mer som en mini-bluff. Nu riskerar man konkurs. Spelarna har inte fått sina löner och klubben måste hosta fram ca 280 miljoner kronor för att få avsluta säsongen. Pengar som Ghirardi inte verkar ha och det verkar heller inte finnas finansiell hjälp heller. Varför har inte Ghiradi berättat om det prekära läget?

Den naturliga lösningen är att Ghiradi säljer klubben, men vem vill köpa en klubb med skulder på runt 500 miljoner kronor?

Parma förtjänar bättre än så här.

Contes ilska fastnar i ett italienskt vakuum

19 november 2014 11.39, Lorenzo Medici

Träningsmatchen mot Albanien lämnade inte speciellt många svar. Man kan väl enkelt säga att Alessio Cerci och Stefano Okaka stärkte sina chanser efter goda insatser.

Det var dock klart mer spännande att höra Antonio Conte efter matchen. Han vevade åt alla håll och kanter.

Det var en frustrerad Conte på presskonferensen. Dels så verkar han ha insett att det nya livet som förbundskapten inte är detsamma som att vara tränare för en klubb. Du kan inte påverka lika mycket. Du jobbar inte med spelarna på samma sätt. För en person som Conte måste det vara frusterande.

Men det borde ju inte kommit som någon överraskning. Det är ju så det brukar vara för förbundskaptener.

Men Conte attackerade även hela det italienska fotbollsetablissemanget. Och där har han mycket rätt. Det snackas mycket, men görs lite. Han klagade på dåligt samarbete och att man måste vakna och inse de problem som man faktiskt har.

Det är bara att se på de två matcherna som Italien har arrangerat den här veckan. I söndags kastade de kroatiska supportrarna in massor av bengaler på San Siro och igår sprang det in albanska supportrar på Marassi nästan lika ofta som Lichtsteiner klagar på domaren under en match.

Varför slussas det in bengaler på italienska arenor som om det vore smågodis? Hur kan åskådare få fri tillgång till att rusa in på planen upprepade gånger?

Kanske borde det italienska förbundet ta sig en funderare hur det står till. Men det lär de ju inte göra.

För hur mycket än Conte skriker, känns det som om han skriker i ett vakuum. I alla fall så länge samma personer sitter på samma bekväma fåtöljer och samma klubbpresidenter sitter på samma poster.

Det är en italiensk sanning. Den verkliga förändringsprocessen har inte börjat eftersom man inte vill det tillräckligt mycket. Eller inte alls. Det handlar till stor del om att bibehålla den makt man har.

Effekten av att den italienska klubbfotbollen har försämrats har ju blivit att kvalitén på det italienska landslaget gått samma väg. Det finns få italienska spelare av riktigt hög klass idag. Conte kan nog få ihop ett hyfsat slagkraftigt lag till EM som säkert kan ta sig vidare från ett gruppspel.

Men att tro att det ska kunna bli ett guld är att sälja falska drömmar.

Mycket bengaler, lite spel

17 november 2014 10.57, Lorenzo Medici

Italien tog en poäng mot Kroatien vilket får anses som klart godkänt. Men Contes italienska landslag gjorde spelmässigt ingen vidare match.

Det var ett ganska pragmatiskt “Gli Azzurri” som ställde upp mot Kroatien fullt med funktionella spelare, men rätt tomt på kreativitet. Visst handlar det till en hel del om skador, men det handlar också om hur Conte väljer att ställa upp sitt lag.

Kanske bör den gode Conte också börja fundera på att nedmontera 3-5-2-uppställningen. Jag har svårt att förstå varför han behöver vara principfast kring ett spelsystem.

Matchen hade en bra start, men tappade successivt i fart. Många gånger kändes Kroatien mer trygga i sitt spel än vad Italien gjorde.

Valet av Darmian som mittback var en liten gåta, De Sciglio översatte sin Milan-svacka till landslagströjan och Pasqual var inte mycket bättre på sin kant innan han tvingades utgå på grund av skada.

De Rossi och Marchisio lyckades aldrig riktigt äga mittfältet och firma Zaza-Immobile glimtade bara till stundvis. Jag tyckte att Candreva var en av få ljusglimtar och att både Sorianos och El Shaarawys inhopp var klart godkända.

Jag tyckte nog också att Andrea Ranocchia var Italiens bästa spelare i en kväll där Buffon för ovanlighetens skull var den svagaste länken.

Vi vet ju att Contes lag ofta baseras på energi, inställning och löpvilja. Men lite mer fantasi och offensiv flärd kan vi nog begära.

Det var mer bengaler är bra spel, så att säga.

 

Mancinis återkomst får Inter att andas igen

14 november 2014 18.10, Lorenzo Medici

Det kändes som om Inter höll på att kvävas. Kvävas av Walter Mazzarris taktiska tillkortakommanden och till hans upprepade bortförklaringar. Andnöd av den negativa atmosfär som infekterat laget och deras tränare. Åtstramade av en offensiv som aldrig riktigt ville flyta och förvirrade i en defensiv som aldrig ville sitta.

Jag trodde nog att Inter och Erick Thohir skulle vänta till efter derbyt och matchen mot Roma. Men presidenten ville tydligen inte vänta längre. Kanske insåg han att det inte fanns något att vänta på. Att Inter och Mazzarri hamnat i en återvändsgränd som de inte skulle kunna ta sig ur.

Jag tycker att man gjorde rätt i att sparka Mazzarri. Jag tycker att det var rätt att göra det innan derbyt och nu under uppehållet. Jag tycker också att Roberto Mancini var ett logiskt val. Han känner klubben väl och är säkerligen full av energi att bevisa sina kunskaper efter att inte lyckats till fullo i Manchester City.

Så hur ska Mancini få Inter att kunna hota om en tredjeplats på allvar? Hur ska han taktiskt förändra laget? Förhoppningsvis och gissningsvis kommer han använda sig av en fyrbackslinje då vad jag kan minnas alltid har gjort det.

Det kommer dock inte bli helt lätt att göra det med spelare som Jonathan, Nagatomo, Dodo och D’Ambrosio, men jag tror heller inte att det behöver vara ett jättestort problem. Mycket beror på hur de skyddas av de övriga spelarna.

Däremot kommer de bli problem för Mancini om han vill utgå ifrån en 4-4-2-uppställning då det inte finns några naturliga offensiva yttrar i truppen.

Men han skulle kunna försöka med en mer defensiv uppställning så här:

D`Ambrosio – Vidic – Ranocchia – Nagatomo
      Jonathan – Kovacic – Medel – Dodo
                     Palacio – Icardi

Men jag har svårt att tro att det kommer bli hans primära lösning, inte minst då det troligen utesluter en av Kovacic eller Hernanes.

Jag tror att det blir mer naturligt att spela med tre centrala mittfältare och en offensiv mittfältare framför eller med en 4-2-3-1 uppställning.

Jag tycker även det vore värt att prova Juan Jesus i en vänsterbacks-roll då jag alltid trott han kan klara det.

Så här skulle Mancini kunna ställa upp med en 4-3-1-2-uppställning:

  
D’Ambrosio – Vidic – Ranocchia –  Juan Jesus
             Hernanes – Medel – Guarin
                                 Kovacic
                          Icardi – Palacio

I en 4-2-3-1-uppställning skulle han kunna använda ungefär samma spelare förutom att antingen Kuzmanovic eller M’Vila lär ta en av de defensiva mittfältsrollerna.

Ungefär så här:

 
D’Ambrosio – Vidic – Ranocchia – Juan Jesus
                          Medel – M’Vila
             Palacio – Hernanes – Kovacic
                                Icardi

Sedan kan vi ju räkna med ett eller annat nyförvärv i januari som Mancini vill ha för att bättre kunna tillämpa sitt spelsystem.

Det kommer bli intressant att följa hur Inter spelar under Mancini. Vi kommer få svar på hur om Inters brister främst har handlat om Mazzarri eller om det har handlat om kvalitén på truppen. Det blir spännande att se om tränarbytet kan få effekt på en gång i derbyt om drygt en vecka.

Det återstår att se om Mancini kan lyfta detta Inter till en tredjeplats. Men att han kommer ge Inter en ny välbehövlig luft är något som är säkert.

Det kändes som om Inter andas igen.

20 spelare som kan komma att byta klubb i vinter

14 november 2014 11.07, Lorenzo Medici

Snart är det dags för alla Serie A-klubbar att sätta skäck i Fotbolls-Europa med desperata försök till lån med köpoption. Snart är det dags för Galliani och kompani att jaga utgående kontrakt med ljus och lykta.

Det kommer att trollas med knäna och säkerligen kommer de flesta bli besvikna över alla de uteblivna affärerna den sista januari. Men en och annan smart värvning lär väl kunna begås och ryktena kommer flöda i massor som vanligt.

Jag har i vilket fall hittat tjugo spelare som kan komma att byta klubb i vinter.

Diego Baselli
Om drygt en vecka är det Derby della Madonina. Men Inter och Milan för även ett litet derby på mercaton när det gäller Baselli. Den elegante och talangfulle Atalanta-mittfältaren är nämligen en spelare som jagas av de båda Milano-klubbarna. Milan sägs ligga bäst till, men frågan är om inte Inter skulle passa honom bäst då han inte är helt olik Montolivo i sin spelstil. Dock inte säkert att han skulle få så mycket speltid under Mazzarri.

Eder Balanta
Var aktuell för Serie A i somras och kan bli aktuell i vinter igen. Den tuffe colombianske mittbacken borde vara intressant för många klubbar. Roma har haft skadebekymmer på mittbackspositionen och Lazio jagar en ersättare för skadade Gentiletti. Med tanke på att Bonera jämnt bli utvisad, Zapata sviktar, Alex ofta är skadad och Mexes snart är ett minne blott borde ju också Milan vara ute efter honom. Fiorentina bör också kunna vara ett alternativ.

Fabio Borini
En spelare som Mazzarri gärna vill ha. Om den Toscana-födde tränaren är kvar fram till jul, kan nog en affär med Borini bli av. Säkerligen lån med köpoption. Om han är vad Inter främst behöver? Nej, inte riktigt.

Joel Campbell
Campbell sägs vara aktuell för Inter. Arsenal-spelaren har fått väldigt lite speltid och det lär inte förändras efter jul. Kan komma till Milano på lån.

Vlad Chiriches
I och med Juventus stora skadeproblem i mittförsvaret sägs de vara ute efter rumänen. Även Roma lär vara aktuellt då de har ungefär samma problem som Juve.

Alessandro Diamanti
Det känns som om det bara är en tidsfråga innan Diamanti återvänder till Italien. Han skulle kunna förstärka många lag med sin dynamik. Lazio, Parma, Torino skulle alla må bra av Diamantis skicklighet.

Mattia Darmian
Har haft massa rykten omkring sig ända sedan i våras. Roma sägs fortfarande vara intresserat då de vill uppgradera sin vänsterbacks-position och även Inter har nämnts. Eller kanske en återkomst till Milan?

Fernando
Var nära att gå till Fiorentina redan i somras och visst hade de behövt den spelartyp som brassen representerar. “Viola” lär göra ett nytt försök i vinter och förhoppningsvis lyckas man övertala Lucescu och Sjachtar om en affär.

Emmanuele Giaccherini
Sägs kunna bli Insignes ersättare. Giaccherini är kanske inte den mest spektakulära spelaren, men är alltid omtyckt av alla tränare på grund av hans mångsidighet. Logisk värvning.

Sebastian Giovinco
Är Giovincos äventyr i Juventus på väg att ta slut? Inte omöjligt. Han har svårt att ta en plats i startelvan och hans kontrakt går ut med Juventus till sommaren. Napoli behöver en ersättare för Insigne och i Fiorentina skulle han göra susen. Har dock en känsla att han kanske vill pröva att gå utomlands.

Erik Lamela
Rabona-Lamela har fortfarande svårt att göra något större avtryck i Premier League. En återkomst till Serie A skulle kanske kunna få fart på karriären igen. Skulle vara en fantastisk värvning för både Napoli och Inter. Frågan är bara om Tottenham går med på lån med köpoption?

Luiz Adriano
Har verkligen stärkt sina aktier under hösten då han öst in mål för Sjachtar i Champions League. Brassen kan komma att bli aktuell för Roma om de väljer att göra sig av med Mattia Destro. Juventus är också ett alternativ, men de lär försöka vänta tills hans kontrakt går ut till sommaren.

Arthur Masuaku
Här har jag fuskat lite eftersom det inte finns några egentliga rykten om Masuaku och en flytt till Serie A. Men jag kan inte låta bli att ta med honom då han har imponerat stort på mig under hösten och då han skulle vara ett mycket bra alternativ för alla de klubbar som jagar en vänsterback. Roma? Juventus? Inter? Milan? Har svårt att förstå varför inte några Serie A-klubbar är ute efter honom.

Juan Mata
Juventus har länge ryktats vara med i striden om Mata som blivit överflödig Manchester United. Skulle definitivt göra Juventus offensiv mer flexiblel och mer kreativ, men jag tror nog att en återkomst till Primera Division är mer troligt. Jag misstänker att Juventus främst prioriterar en eventuell försvarsförstärkning.

Alberto Paloschi
Efter många år i Chievo kan han komma att flytta i januari. Fiorentina behöver en anfallare som kan ersätta Rossi och Bernardeschi på kort sikt och Torino vill hitta en anfallare som kan flankera Quagliarella. Kan tänka mig att någon klubb är beredda att ta honom på lån i vinter.

Paulinho
Jag tror fortfarande på Paulinhos potential trots hans fiasko i Tottenham. Jag tror dessutom att han skulle passa bra i Serie A. Inter var ju intresserat av honom för drygt två år sedan och jag tror han skulle fylla en stor funktion där. Ett byte med Guarin? Paulinho skulle kunna tillföra en hel del Milans mittfält också, men då måste nog Galliani få till ett lån eftersom pengar alltid verkar saknas i Berlusconi kassavalv.

Giampaolo Pazzini
Den 30-årige strikern får knappt någon speltid i Milan och hans kontrakt går ut till sommaren med Milano-klubben. Det är inte svårt att tänka att han lånas ut eller säljs på rea i januari. Napoli sägs vara en klubb som skulle kunna vara intresserat då man inte är helt nöjda med Zapata. Eller varför inte en återkomst till Fiorentina som behöver anfallare med tanke på alla skador? Torino är ett annat alternativ.

Ricardo Rodriguez
Roma sägs vara beredda att byta Adem Ljajic mot R.R. Jag är inte säker på om det är så smart med tanke på serbens stora potential, men om nu Roma verkligen vill ha en duktig vänsterback är ju Rodriguez ett mycket bra val.

Xherdan Shaqiri
Schweizaren har börjat gnälla om bristande speltid i Bayern. Kanske öppnar det upp för en flytt. Juventus är säkerligen intresserat men jag är osäker på om man är beredda på att slänga upp pengar på en spelare som spelar på en position där man egentligen inte har något större behov att förstärka på. Här är det nog bättre att avvakta till sommaren.

Granit Xhaka
Milan söker lite mer muskler till mittfältet och Xhaka är både stark och tekniskt skicklig. En spelare med hög potential som jag tror skulle kunna göra bra ifrån sig i Serie A. Schweizaren har tidigare även varit aktuell för Lazio.

Balotelli 2.0

13 november 2014 11.24, Lorenzo Medici

Mario Balotelli är tillbaka i det italienska landslaget. Efter VM-fiaskot målades Super-Mario upp som den stora syndabocken och både Buffon och De Rossi gick till angrepp mot honom.

Sedan dess har nye förbundskaptenen Antonio Conte undvikit att plocka ut honom till “Gli Azzurri”.

Fram tills nu. Det är tid för Balotelli 2.0.

Det är lätt att tänka att hans återkomst inte är helt oproblematisk. Att det fortfarande finns en distans mellan honom och vissa spelare i landslaget.

Det är också lite märkligt att Conte väljer att plocka ut Balotelli när han förmodligen genomgår kanske sin största svacka i karriären.

Balotellis flytt till Liverpool har inte varit någon succé. Tidigare har han varit ojämn och strulig, men har också varvat det med en hel del mål. I Liverpool har det varit lite mindre strul, men också väldigt mycket mindre mål.

Men Conte såg sig nog omkring och insåg att han inte hade speciellt mycket kvalité omkring sig. Något som Balotelli har.

Kanske vill han också ge honom en chans, se honom på nära håll och studera om han kan få Balotelli till att lyckas.

Conte har varit tydlig med att Liverpool-anfallaren måste visa att han har rätt inställning för hans landslag. Under den här veckan ska han försöka få svar på den frågan.

Jag gissar att Balotelli inte kommer starta mot Kroatien. Men kanske kommer han få hoppa in beroende på hur matchen utspelar sig.

Men framför allt är detta ett test från Contes sida. Att se vart han har Balotelli.

Conte bör passa Balotelli bra. En tränare som är duktig på att få ut de bästa av sina spelare och en tränare som man säkert vill imponera på. Den italienske förbundskaptenen har både stort hjärta och hett temperament.

Under Contes tid i Juventus fanns det rykten om att han ville ha Balotelli. Jag kan tänka mig att det var så. Jag tror att han ser hur mycket potenital det finns hos honom och jag tror han är frestad av att utmaningen att försöka få det ur honom.

Men Conte kommer inte samma samma tålamod som Cesare Prandelli hade. Han kommer aldrig riskera gruppens sammanhållning i väntan på att en spelare ska blomma ut till fullo.

Detta är en av alla de sista chanser Balotelli haft.

Omgångens lag – 2014/15- 11^ Giornata

11 november 2014 10.26, Lorenzo Medici

Omgång 11:

Sassuolo-Atalanta 0-0
Sampdoria-Milan 2-2
0-1 El Shaarawy 1-1 Okaka 2-1 Eder 2-2 Menez (str)
Cagliari-Genoa 1-1
1-0 Farias 1-1 Självmål
Chievo-Cesena 2-1
1-0 Pellissier 1-1 Djuric 2-1 Pellissier
Empoli-Lazio 2-1
1-0 Barba 2-0 Maccarone 2-1 Djordjevic
Juventus-Parma 7-0
1-0 Llorente 2-0 Lichtsteiner 3-0 Llorente 4-0 Tevez 5-0 Tevez 6-0 Morata 7-0 Morata
Palermo-Udinese 1-1
0-1 Thereau 1-1 Dybala (str)
Fiorentina-Napoli 0-1
0-1 Higuain
Inter-Verona 2-2
0-1 Toni 1-1 Icardi 2-1 Icardi 2-2 Lopez
Roma-Torino 3-0
1-0 Torosidis 2-0 Keita 3-0 Ljajic

Omgångens lag (4-3-3):

Orestis Karnezis (1)
Gjorde ett par riktigt vassa räddningar och tog även Vazquez straff. Poängfixare.

Stephan Lichtsteiner (1)
Skapade en schweizisk Autobahn på sin högerkant, dundrande in ett mål och spelade fram till två. Kan man begära mer?

Kalidou Kouliably (Napoli) (3)
Oerhört viktig med sin fysik i försvaret och räddade en boll på mållinjen i slutet.

Federico Barba (Empoli) (1)
Gjorde blott sin andra match i Serie A och gjorde det med ära. Nickade in 1-0-målet.

Boukary Dramé (Atalanta) (1)
Stabil i defensiven, men vågade även kliva fram i offensiven. Behärskade sin kant väl.

Seydou Keita (Roma) (2)
Elegant, klok och precis i sitt passningsspel mot Torino. Gjorde även ett mål. Säsongens mest positiva överraskning hittills?

Miralem Pjanic (Roma) (3)
Styrde spelet på mitten tillsammans med Keita. Spelade fram till två av målen och hade en fin frispark i ribban. Har sublim känsla i fötterna.

Claudio Marchisio (Juventus) (2)
Fin regissör på mitten i Pirlos frånvaro. Delaktig i några av målen.

Sergio Pellissier (Chievo) (1)
Mr Chievo vaknade till liv och gjorde två mål mot Cesena varav det sista strax innan slutsignalen. Ordnade livsviktiga tre poäng.

Carlos Tevez (Juventus) (3)
Gjorde ett fenomenalt solomål och ökade på sin målskörd när han stötte in en retur på Pogbas skott. Toppklass.

Stephan El Shaarawy (Milan) (2)
Gjorde ett efterlängtat mål med akuratess. Milans bäste mot Sampdoria. På gång?

Omgångens sämsta:

1. Parma
Bjöd på rena Horror-försvaret mot Juventus. President Ghirardi och sportdirektör Leonardi har mycket att åtgärda i januari. Typ att byta halva laget.

2. Gary Medel (Inter)
Att spela volleyboll i straffområdet med ett gult kort i bagaget är aldrig en bra idé. Mycket riktigt lyckades också Verona kvittera efter chilenarens utvisning. Ta ner händerna, Gary.

3. Nenad Tomovic (Fiorentina)
Lyckades på något märkligt styra Maggios inspel bakåt rakt i gapet på Higuain. Ett misstag som kostade matchen.

Skytteligan:
8 mål: Carlos Tevez (Juventus) Jose Callejon (Napoli) 7 mål: Mauro Icardi (Inter) 6 mål: Filip Djordjevic, (Lazio), Keisuke Honda (Milan), Gonzalo Higuain (Napoli) Antonio Di Natale (Udinese)

 

Juventus och Roma hittade rätt spår vid landslagsuppehållets perrong

10 november 2014 11.19, Lorenzo Medici

Nu är det uppehåll igen. Men innan landslagen skulle samlas hann både Juventus och Roma återställa saker och ting i ligan. Det var lite som om de hittade tillbaka till sina gamla jag från början av säsongen. Att motståndet inte var det bästa hjälpte ju till förstås.

I Juventus fall var det verkligen så. Att motståndet inte var av allra högsta klass. Parmas försvarsspel var en skräckfilm och skulle behöva byta ut hela backlinjen i januari.

Men det fanns också mycket klass för Donadonis mannar att hantera. För mycket. Lichtsteiner gjorde högersidan till en schweizisk Autobahn, Tevez lekte Maradona och både Morata och Llorente verkade må bra av den nya konkurrens-situation de själva skapat.

Till och med Kingsley Coman fick visa upp sin fina talang när han fick komma in och leka med Parmas småpojkar.

Att det blev hela 7-0  var ju såklart en blandning mellan Juves skicklighet och Parmas brist på skicklighet, men det finns en styrka i att inte stanna upp vid tre, fyra noll och spela av matchen. Det är nämligen annars vanligt i Italien. Jag gillade att man körde på, lät flera spelare få visa upp sig och hamna i målprotokollet. Jag tror sådant är viktigt för att hålla hela truppen nöjd. Det finns ingen som tackar dig för att du skonar ett sämre lag.
Roma hade en lite tuffare motståndare i Torino, men satte tonen snabbt med att ta kontrollen  över matchen och styra dess tempo. Jag tyckte Garcia gjorde rätt val av spelare när han bland annat vilade Radja Nainggolan som sett sliten ut på sistone. Pjanic dikterade villkoren på mitten tillsammans med briljante Seydou Keita (årets överraskning!?) medan De Rossi såg till att “städa” rent omkring sig.

Torosidis och Cole vågade gå på attack utan att tappa sina defensiva uppgifter. Bakåt kände Manolas och Yanga-Mbiwa trygga och framåt var Tottis full av fina skarvningar och Gervinho full av fart. Lite så där som det brukade se ut. I den andra halvleken fick även Adem Ljajic visa sin genialitet med ett vackert mål.

De två “stora” lagen i Serie A hittade tillbaka till rätt spår precis innan fotbollståget stannade till vid landslagsuppehållets perrong.

***
Kanske kan vi snart räkna till tre. Tre “stora” lag. Tre lag som ska göra upp om titeln. Napoli tog en tung skalp mot Fiorentina och fortsätter sin fina form. Higuain ser vassare och vassare ut och även om de poängmässigt fortfarande ligger en bit efter Juventus tror jag definitivt att de är med i guldstriden igen. Hatten av för Benitez som lyckades hålla lugnet, tro på sig själv och hitta formen i rätt läge.

***
Mazzarri kryper allt närmare sin egen avskedsansökan. Eller snarare närmare ett avsked. Det lär ju snarare vara Thohir som först klipper banden.

Gårdagens förlust handlade visserligen mer om Gary Medels volleybollspel än Mazzarri, men känslan är alltid att Inter inte har konroll på saker och ting och att spelet inte är balanserad. Man är väldigt sällan imponerad av Mazzarris Inter. En poäng mot Parma och Hellas Verona är väl inte riktigt vad man hoppats på under de här två veckorna som ledningen skulle “reflektera” över situationen.

Finns väl inte så mycket att reflektera över. Se till att hitta rätt ny tränare bara. Och ett par vettiga värvningar i januari.

***
Nemanja Vidic har inte blivit den ledargestalt jag trodde han skulle bli. Han verkar snarare passerat bäst före datumet. Samma ord kan egentligen tillskrivas Rafael Marquez.

***
Javier Saviolas klack. Nico Lopez avslut. Klart de ska ha mer speltid. Fixa spelsystemet, Andrea.

***
Ett år senare visar Mr Chievo prov på liv. Sergio Pellissiers två mål igår var vägda i guld.

***
Josip Ilicic måste säljas i januari. Sjachtar-Fernando måste köpas. Och en anfallare med tanke på alla skador och med tanke på hur lång tid det tar för Mario Gomez att hitta formen (han kanske aldrig gör det heller).

***
Jag är inte förvånad över att Empoli vann över Lazio. När ett lag som fått mindre poäng än vad de spelmässigt förtjänat möter ett lag som fått fler poäng än var de spelmässigt förtjänat brukar det kunna bli så.

***
Är det inte ovanligt många landslagsuppehåll den här hösten?

Rättvist med delad pott på Marassi

9 november 2014 09.43, Lorenzo Medici

Sampdoria lät Milan ta kommandot i väntan på att försöka ställa om fort till anfall. Men chanserna kom inte riktigt och Milan trivdes bra i sitt bollinnehav. Sampdorias passivitet var överdriven och det kändes inte mer än rätt att de åkte på ett baklängesmål i den tionde minuten.

Och det var inte vilket mål som helst. Förutom att det var ohyggligt snyggt, så var den Stephen El Shaarawys första mål på evigheter. 633 långa dagar har han väntat. Det syntes att han var lättat och lycklig över målet, medan förbundskapten Antonio Conte säkert var imponerad.

Men målet innebar också en matchförändring. Sampdoria visade plötsligt att det kunde mer än vad de tidigare visat under matchen och jämnad ut tillställningen rejält.

Stefano Okaka var ett ständigt besvär för Bonera och kompani och även Eders acceleration var ett orosmoment för Milan-försvaret. Och visst var de två som skulle står för vändningen.

Precis innan halvtid skarvade Okaka in 1-1 och i början av andra halvlek var det hans nick som Eder påpassligt stötte in.

Men Sampdoria orkade inte styra resten av matchen. Milan hade en mycket stark period i mitten av andra halvlek där bland annat Menez kvitterat på straff.

Det blev inga fler mål. Resultatet kändes rättvist. Milan var klart bättre än i söndags och Sampdoria fortsätter att hänga på i toppen och vara svårslagna.

Det kändes som om båda var rätt nöjda. Och jag tyckte nog att de hade viss anledning att vara det.