Lorenzo Medicis Italienblogg

Bloggen tar farväl

Tiden är inne.

Nu tar tar bloggen farväl för gott.

Anledningen är främst tidsbrist. Idag jobbar jag som fritidspedagog och vill även ge så mycket tid till min familj som möjligt. Tiden med barnen varar inte för evigt.

Efter fem års bloggande om Serie A känner jag även att jag den senaste tiden stagnerat i mitt skrivande och inte riktigt hittar samma motivation. Att det är dags för någon annan att ta över.

Det har varit en häftig resa. Att få vara med och göra Club Calcio var naturligtvis en höjdpunkt, men även alla gånger jag försökt skriva ner mina tankar och känslor om den italienska fotbollen på denna blogg har varit en kreativ process som jag är glad att jag att fått chansen att göra.

Jag brukar alltid säga att min förhoppning är inte att nå ut, utan att nå fram. Kanske har det gått ibland.

Jag kommer dock inte lämna Fotbollskanalen helt och hållet. Jag kommer fortsätta att göra helgens elva, några krönikor under hösten och även fortsätta att vara ansvarig för mitt “skötebarn”, Fotbollskanalen Topp100.  Jag hoppas även att jag med tiden kan börja sätta några av mina drömprojekt i rullning.

Men bloggen går i graven.

Tack till alla som någon gång läst, kommenterat, kritiserat eller berömt. Alla ni har gjort bloggen meningsfull.

/ Medici

Lorenzo Medici
0 kommentarer

EM 2016 – Den sista festen (och så går det….)

EM i sommar kan vara den sista fotbolls-festen på bra länge. Efter detta mästerskap väntar två VM-turneringar fyllda av korruptions-rykten samt boende och resor bara oligarker har råd med. Mellan dem väntar ett Europamästerskap uppdelat i flera olika länder och städer (varför?)

EM i Frankrike kan därför vara sista gången då supportrar kan ta sig snabbt mellan städerna, där de kan träffas, skåla, fira och gråta tillsammans.

Så låt oss njuta av den sista festen.

Och förresten så går det så här:

 

Grupp A
1. Frankrike 2. Schweiz 3. Albanien 4. Rumänien

Frankrike imponerar på hemmaplan med Griezmann, Pogba, Martial, Payet, Kanté som stora huvudpersoner. Mina favoriter till guldet.

Schweiz klar tvåa. Trots att spelare som Dzemaili, Behrami mfl har sett sina bästa dagar är ändå Shaqiri, Lichtsteiner, Rodrigez, Xhaka bra grejer. Seferovic och Mehmeti kan komma turas om att göra någon bra match, men i slutändan är det min favorit, Breel Embolo, som betyder mest framåt.

Rumänien förlorar de två första matcherna men och lyckas endast få oavgjort mot Albanien. Mini-fiasko.

Albanien tar en överraskande poäng i första matchen mot Schweiz och kryssar sedan även mot rumänerna. Tredjeplatsen räcker dock inte för att gå vidare.

Grupp B
1. England 2. Slovakien 3. Ryssland 4. Wales

Trots att jag inte är säker på att Hodgson kommer ta ut rätt startelva borde Englands yngre spelare som Kane, Alli, Barkley, Sterling, (och kanske Rashford!) visa framfötterna och vinna gruppen utan problem. 

Slovakien överraskar och går vidare som tvåa. Hamsik, Skrtel och Kucka visar vägen.

Ett ålderstiget och stjärnfattigt Ryssland är lite bättre än under Capello, men inte tillräckligt för att komma tvåa. Vidare som trea dock.

Wales gör minst en bra match där Bale nästan vinner matchen åt dem. Sedan tar truppens allmänna svaga kvalité och orutin ut sin rätt.

Grupp C
1. Tyskland 2. Polen 3.Ukraina 4. Nordirland

Tyskland har inga problem med att vinna gruppen och framstår som turneringens favoriter med Frankrike. Götze, Müller och Reus gör ett lysande gruppspel alla tre.

Då Polen har duktiga nyckelspelare i varje lagdel i Lewandowski, Krychowiak och Glik har de grunden för att göra väsen av sig. Lägg dessutom till bra spelare som Zielinski och Grosicki och vi har en andraplats klar. Polen kan gå oväntat långt i detta EM.

Ukraina vinner mot Nordirland, men summa summarum så är Konoplyanka och Yarmolenko lite för ensamma.

Nordirland tar inga poäng.

Grupp D
1. Kroatien 2. Spanien 3. Turkiet 4. Tjeckien

Kroatien lyckas vinna detta trots att de bara kryssar i första matchen mot Turkiet. Segern över Spanien i den sista matchen ordnar förstaplatsen. Modric, Kovacic, Brozovic, Raktitic, Perisic bildar ett fint lirande mittfält.

Spanien tar liten revansch för 2014, men missar förstaplasten vilket får stora konsekvenser för deras vidare äventyr. Försvarsspelet imponerar, men framåt blir det lite för plottrigt och ineffektivt.

Turkiet spelar bättre än väntat och kan bli turneringens bästa trea. Se upp för Calhanoglu, Özyakup, Arda och Malli.

Tjeckien klarar sig spelmässigt hyfsat, men poängmässigt dåligt då man hamnat i en för tuff grupp.

Stor reservation: Att Spanien istället vinner gruppen och tar sig minst till semifinal.

Grupp E

1. Belgien 2. Italien 3. Sverige 4. Irland

Belgien är det roligaste och bästa laget i gruppen och trion De Bruyne-Hazard-Lukaku vinner alla fotbolls-hipsters hjärtan med att vara briljanta.

Contes krigsmaskin är inte särskilt spektakulär (inte minst då han bänkar både Insigne och El Shaarawy), men tillräckligt stabila och svårslagna för att ta hand om andraplatsen.

Sverige spelar hyfsat, tar någon poäng eller två, Zlatan gör två pyttsar, men vinner inga matcher.

Irland är uppbackade av en grön massa, förlorar aldrig med mer en ett mål, men vinner inga matcher.

Stor reservation för: Att ett Italien utan Verratti, Marchisio (och en bänkad Insigne), men med Giaccherini, Eder och Pellé som startspelare är så dåliga att de kommer sist. Förändrar inte så mycket av mitt övriga tips. Sverige går i så fall till åttondelsfinal men inte längre.

Grupp F
1. Portugal 2. Österrike 3. Island 4. Ungern

Portugal vinner alla matcher, spelar bra och Cristiano Ronaldo gör sitt bästa gruppspel i karriären. Vi får även lära oss nya namn som Andre Gomes, Raphaël Guerriero, Eder, Danilo Pereira, Joao Mario och Renato Sanches.

Österrike kommer tvåa och Alaba är fantastisk.

Lagerbäcks isländska vikingar kliver i hetluften och klarar det bra. Blir svårslagna och går vidare som en av de bästa treorna.

Ungern tar noll poäng.

Liten reservation: Att Portugal återigen underpresterar, att Cristiano Ronaldo är småskadad och inte kan prestera på topp och att saknaden av en vettig klassisk striker på nytt är en stor brist.

Åttondelsfinaler

Schweiz-Polen 1-1 (4-5 straffar)
Jämn match som Polen vinner på straffar. Någon av Polens alla bra målvakter blir hjälte.

Kroatien-Ryssland 1-0 (efter förlängning)
En ganska tråkig historia där Kroatien är det bättre laget utan att skapa så många chanser. Mandzukic nickar dock till slut in det avgörande målet.

England-Ukraina 2-0
Ukraina är inget problem för engelsmännen. Harry Kane gör ett mål och Sturridge hoppar in och gör tvåan.

Portugal-Italien 1-0
En jämn match där Italien är bleka framåt, men svårforcerade. Men när Chiellini blir utvisad efter en timme, avgör till slut Cristiano Ronaldo.

Tyskland-Island 2-0
Enkelt för Tyskland. Götze och Özil målskyttar.

Belgien-Spanien 2-1 (efter förlängning)
En rysare och turneringens hittills bästa match. De Bruyne avgör i förlängning.

Frankrike-Turkiet 2-1
Efter att ha haft det lätt i gruppspelet får Frankrike oväntat svårt mot turkarna. Frankrike vinner dock till slut efter att Martial avgjort med ett vackert mål.

Slovakien-Österrike 0-1
Varje turneringen har en åttondelsfinal där man undrar hur fotbollsgudarna fått till lottningen och detta är den. Båda har dock spelat oväntat bra och förtjänat sina platser. Österrike vinner  via en Alaba-straff.


Kvartsfinaler

Polen-Kroatien 2-3
Polen ger kroaterna en ordentlig fight, men Lewandowskis två mål räcker ej. Brozovic, Kalinic och inhoppande Kramaric ordnar biffen med var sitt mål.

England-Portugal 0-0 (4-5 efter straffar)
Pepe spelar elakt, bossar i försvaret, filmar oavbrutet undviker en utvisning han borde haft och efter 120 mållösa minuter vinner Portugal på straffar då James Milner blir syndabock som enda straffmissare.

Tyskland-Belgien 1-2
De röda djävlarna vinner en spraklande tillställning mellan två av EM:s mest underhållande och bästa lag. Hazard avgör. (Här säger dock logiken att tyskarna vinner med sin större rutin, men man måste chansa lite).

Frankrike-Österrike 2-0
Österrike står emot hyfsat, men i slutändan blir det en ganska enkel historia för fransmännen efter mål av Payet och Griezmann.


Semifinaler

Kroatien-Portugal 1-2 (efter förlängning)
Portugal dansar återigen på skör lina och tar sig vidare till final efter förlängning. Kroaterna åker ut efter ett starkt mästerskap. Listige Joao Mario blir hjälte.

Belgien-Frankrike 1-2
En jämn och spännande semifinal, men Pogbas fantastiska 1-2-mål blir matchens sista.


Final

Frankrike-Portugal 2-0


Portugiserna har tagit sig till final efter mycket om och men, men här räcker de inte till. Kraften och någon avstängning brandskattar dem en aning. Frankrike blir välförtjänta europamästare och Griezmann och Giroud gör mål i finalen.


Allez le bleus!

***

EM-laget: Thibault Courtois (Belgien) Raphaël Guerriero (Portugal) Pepe (Portugal) Laurent Koscielny (Frankrike) Bacary Sagna (Frankrike) David Alaba (Österrike) Paul Pogba (Frankrike) Luka Modric (Kroatien) Kevin De Bruyne (Belgien) Cristiano Ronaldo (Portugal) Antoine Griezmann (Frankrike).

Skyttekung: Antoine Griezmann (Frankrike) 5 mål

Spelare som kommer höja sitt värde efter EM: Zielinski (Polen), Milik (Polen), Pjaca (Kroatien), Andre Gomes (Portugal) Joao Mario (Portugal), Raphael Guerriero (Portugal) Morata (Spanien), Özyakup (Turkiet), Embolo (Schweiz), Eder (Portugal).

 









Lorenzo Medici
0 kommentarer

13 tankar om Contes krigsmaskin

Att Italien är ett av EM:s mest svårbedömda lag och att de lika gärna kan vinna gruppen som komma sist.

Att skadorna på Marchisio och Verratti betyder allt.

Att skadorna på Montolivo och Thiago Motta inte betyder någonting och att de förhoppningsvis håller dem borta från truppen.

Att motgångarna med skador passar Contes krigsmaskin och göra dem ännu starkare.

Att det ändå kanske inte räcker speciellt långt.

Att Conte är förblindad av det taktiska kunnandet hos vissa favoritspelare (typ Eder, Pellé, Giaccherini)

Att det är väldigt märkligt att Lorenzo Insigne inte är given i truppen och i startelvan.

Att det är väldigt märkligt att Eder ens är påtänkt som en man för elvan efter att ha suttit på bänken under våren och är ur form.

Att skadorna på Montolivo och Motta öppnar upp för Jorginho och att det är en bra sak.

Att vi kan få se en dyster offensiv med t ex Eder, Pellé, Candreva framåt och med Motta, Montolivo och Giaccherini på mitten 

Att vi kan få se en offensiv med lyster med El Shaarawy, Zaza, Insigne framåt och med Parolo, Jorginho och Florenzi på mitten.

Att Rugani kanske är att föredra framför Astori. Den unge Juve-backen är samspelt med t ex Barzagli och det är alltid bra att tänka på framtiden.

Att jag är väldigt orolig för hur Conte kommer ta ut sin trupp och ställa upp sin startelva.

Jag önskar att Contes trupp ser ut så här den 31 maj:

Målvakter: Buffon, Marchetti, Sirigu

Mittbackar: Barzagli, Bonucci, Chiellini, Ogbonna, Rugani.

Defensiva yttrar: Darmian, De Sciglio

Mittfältare: De Rossi, Parolo, Florenzi, Giaccherini, Jorginho, Bonaventura.

Offensiva yttrar: El Shaarawy, Candreva, Bernardeschi Insigne.

Anfallare: Immobile, Pellé, Zaza.

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Sneak peak – 2016/17

Atalanta
Cesare Prandelli kan vara förlorad till Lazio, vilket betyder att man kan komma att vända sig till någon av Gian Piero Gasperini, Stefano Pioli eller Rolando Maran istället. Martin De Roon har många intressenter och även unge Andrea Conti lär uppvaktas.

Bologna
Unge Amadou Diawara har massor av klubbar på sig och kan komma att lämna. Vi kan dock förvänta oss viss satsning från en klubb som vill ta nästa steg. En mittback, en ytter, en mittfältare och två anfallare lär vara Donadonis önskemål. Att behålla Giaccherini är säkerligen en prioritet. Förlusten av sportchefen, Corvino, är ett avbräck.

Chievo
Tränare Rolando Maran kan vara på väg bort (Atalanta?), vilket i så fall skulle lämna ett stort tomrum.  Att behålla sin duktige tränare skulle annars varit den första viktiga byggstenen inför nästa säsong.

Cagliari
Klubben har medvind och en rätt stark trupp redan nu. Lär dock förstärka med en del bra namn under sommaren. Cagliari har förutsättningar för att lyckas bra nästa säsong. Massimo Rastelli är en av Italiens mest spännande tränare.

Crotone
Det gäller för Crotone att försöka behålla så många spelare som möjligt från fjolårssäsongen och även tränare Ivan Juric. Det kan bli svårt. Om det inte går måste de uppfinna hjulet på nytt och hitta smarta lån och billiga värvningar.Den gamle ytterbacken, Massimo Oddo (Pescara) ryktas vara aktuell som ersättare för Juric. 

Empoli
Att först tappa Sarri och sedan Giampaolo är naturligtvis inte bra för kontinuiteten, men sådant är livet för en mindre klubb som Empoli. Man har redan tappat spelare som Tonelli, Paredes, Zielinski och lär även förlora Saponara. Det kan bli tufft att upprepa succén för tredje gången.

Fiorentina
Det ska bli intressant att följa Sousa år två. Kan han förbättra spelet ytterligare? Kan han göra dem ännu mer effektiva och ännu jämnare? Det blir viktigt att behålla spelare som Bernardeschi, Vecino, Kalinic och Borja Valero samtidigt som man prickar två, tre nyförvärv som går rakt in i startelvan och gör skillnad. Att Corvino återvänder som sportchef känns som en stor förstärkning.

Genoa
Blir Gasperini kvar? Troligen inte. Kanske är det Ivan Juric som tar över. Vi kan nog räkna med att Preziosi återigen kastar om i spelartruppen för att hitta en formel för framgång. Ibland hade det ju inte skadat med lite mer kontinuitet.

Inter
Inter och Thohir måste försöka förbättra truppen och ändå helst gå plus på mercaton. Det kan bli knepigt. Förmodligen blir man tvungna att sälja någon eller några av t ex Handanovic, Brozovic, Icardi och Murillo samtidigt som man värvar gratisspelare. Ever Banega (!!) är på väg in och även om det är ett år försent skulle det vara en alldeles utmärkt värvning. Vilhena, van der Wiel och Caner Erkin är säkert andra spelare som är aktuella. Återstår att se om man kliver in i fällan och värvar en Yaya Touré på nedgång. Mascherano skulle i så fall vara en bättre lösning. Mancini lär bli kvar och trots hans tillkortakommanden är det kanske trots allt den bästa lösningen om man ändå inte kan hitta en vass tränare likt Simeone. 

Juventus
Juventus har det bra ställt. Man har Pogba och Dybala som båda är de ”The next big thing” och man har inget större behov av att få in pengar på försäljningar. Försvinner Morata kan man kanske vända sig till Cavani eller Sanchez. Saponara och/eller Berardi kan vara på väg in medan Simone Zaza har många intressenter. Man är mycket intresserat av Andre Gomes vilket skulle vara en bra värvning, medan spelare som Isco och Pjanic är svårare att komma åt. Benatia kan komma att förstärka backlinjen och rykten från Spanien placerar även Barca-duon, Mascherano & Dani Alves i Juventus. 

Lazio
Cesare Prandelli är högaktuell att ta över som tränare för Lazio och därefter gäller det att behålla så många som möjligt av Candreva, Biglia, Keita (kan bli svårt), hitta en bra mittback bredvid De Vrij och en anfallare betydligt bättre än Djordjevic framåt. Om man inte tror att Felipe Anderson kan hitta tillbaka till formen från 2014/15 bör man försöka sälja honom. Både Giuseppe Rossi och Gianluca Lapadula sägs finnas på Lazios radar och skulle kunna komma att bilda ett spännande anfallspar.

Milan
Allt börjar med om Berlusconi säljer klubben eller inte. Inte förrän då kan man veta vilken sorts mercato Milan kan bedriva och vem man ska ta in som tränare. Just nu är Milan ett tomt blad inför nästa säsong. Men klarar supportrarna av ytterligare en sommar med Silvio och Galliani? Frågan är om Berlusconi någonsin är redo att släppa taget….

Napoli
Man har redan värvat Lorenzo Tonelli och kanske kommer han ersätta Raul Albiol som uppvaktas av Valencia. Napolis mercato utgår ifrån om Higuain blir kvar eller inte. Om argentinaren är redo att fortsätta, lär Gabbiadini säljas och få fler nyförvärv lär göras. Säljs han har man en uppsjö av pengar att köpa för. Känns ändå som om Napoli sitter i en bra position oavsett vad. Att Maurizo Sarri förlänger med klubben tar jag för givet.

Palermo
Nu gäller det för Zamparini att ge Palermo lite lugn och ro, hitta en tränare man vill satsa på och försöka fynda som förr i Sydamerika. Försvaret måste förstärkas, men även anfallet där Gilardino var det enda vettiga alternativet under våren. Vazquez lär säljas vilket ger en del pengar att handla för.

Roma
Nainggolan, Pjanic och Manolas. Tre namn som lär uppvaktas hårt av andra klubbar i sommar. En kan man möjligen undvara, men två eller tre kan bli för stora hål att fylla. Annars bör man satsa vidare på den trupp man har, köpa loss El Shaarawy och Digne och spetsa till med ett par namn. Dit räknas dock inte Dzeko. Roma var så mycket bättre utan honom under våren. Man måste även ta beslut hur man man vill göra med spelare som Ucan, Paredes (en spelare man borde satsa på) och Sanabria. Att Totti får ett ettårskontrakt utgår jag ifrån. Glöm heller inte höstens Gerson-succé som komma skall.

Sampdoria
Montella ser ut att bli kvar och jag tror det är rätt att ge honom fortsatt förtroende. Jag vill se honom få en hel sommar att bygga på för att ge ett mer slutligt omdöme. Hur laget ska förändras återstår att se, men det kan nog bli en hel del ommöbleringar i laget.

Sassuolo
Lär bygga vidare på samma sätt man gjort tidigare. Hitta bra spelare som man förädlar och höjer priset på. Stefano Sensi är en spelare som står på tur . Berardi kan komma att säljas och Sassuolo lär i så fall säkert investera de pengarna väl.

Torino
Sinisa Mihajlovic är klar som ny tränare. Serben visade brister under tiden i Milan, men kanske passar en mindre klubb som Torino honom bättre. Det är inte omöjligt att Mihajlovic vill ha någon av sina ”gamla” spelare som t ex Eder eller Luis Muriel. Det vore annars intressant att se om de kunde köpa loss Immobile och sätta honom bredvid Belotti permanent. Bruno Peres kan bli sommarens obligatoriska kassa-ko för Toro.

Udinese
Giuseppe Iachini är klar som ny tränare inför nästa säsong. Kan vara vettigt att bygga laget kring Badu, Thereau, Zapata och Bruno Fernandes, men det måste till bra värvningar omkring dem för att laget ska kunna lyfta. Numera lyser fynden från Sydamerika med sin frånvaro. Vore bra om de hittade tillbaka till “The good old days”.

Lorenzo Medici
Inlägget har 1 kommentar

Säsongsbetyg – alla lag (del 2)

Juventus 8,5
Började säsongen svagt, men avslutade den fantastiskt och blev mästare för femte gången i rad. Fortfarande finns det inget lag i Italien som kan jämföra sig i struktur, smartness, tålamod och kvalitet på trupp. Försvaret var återigen nyckeln till framgången, men Dybalas suveräna säsong och Pogbas briljans var också starka faktorer till titeln.

Lazio 5
Började med att åka ut ur Champions League och därefter sjönk Piolis Lazio sakta men säkert som en tung sten. De Vrijs skada var en kniv i hjärtat, Candreva, Parolo och Felipe Anderson hade svårt att upprepa sina fjolårssäsonger och Biglia kom igång lite försent. Att gamlingen Klose sammantaget var lagets bästa striker, berättar en hel del. Nu gäller det att hitta ett sätt att bygga om laget på rätt sätt.

Milan 4,5
Milans säsong var en katastrof. Galliani missade visserligen det mesta på mercaton, men denna plastikoperation har sina rötter i flera års sparande av Berlusconi och tidigare transfer-strategi. Med föredettingar som Alex, Mexes, Montolivo och med kvasi-stjärnor som Honda, Balotelli och Menez är det svårt att komma någonstans. Bacca gjorde en hel del mål, men var ofta en fisk på land, Boateng-värvningen var ett skämt och Bonaventura var ofta för ensam i att hålla hög nivå. Mihajlovic var ett felval och klubben har ingen riktning eller röd tråd. Donnarummas genombrott var ett ensamt ljus i mörkret. Den enda vägen ut ur den rödvsvarta dystopin är att Silvio säljer klubben en gång för alltid.

Napoli 7,5
Bytet från Rafa Benitez till Maurizo Sarri blev en lyckoträff och bortsett från Juventus var Napoli Italiens bästa lag sett till hela säsongen. Under Sarri spelade man modig och sevärd fotboll, men försvarsspelet var också avsevärt bättre. Higuain slog målrekord, Hamsik var ofta flink i fötterna och Insigne var sagolik under hösten. Jorginho var en perfekt playmaker väl ackompanjerad av Allans dynamik, Hysaj och Ghoulam var riktigt bra på sina kanter och Koulibaly var en gigant längst bak. Det blev visserligen ingen scudetto, men en comeback till Champions League och en nyfunnen identitet räcker bra det med.

Palermo 6
Palermo tog sig igenom Zamparinis alla tränarbyten och hängde med nöd och näppe kvar i Serie A. Det var någonstans bra gjort. Gilardinos, Marescas och Sorrentinos rutin blev i slutändan avgörande och Franco Vazquez var lagets stora lirare. Oscar Hiljemark gjorde en mycket bra första säsong medan Quaison fick oförtjänt lite speltid. Nu måste man börja om med större kontinuitet, mer lugn och ro, hitta några fynd och förstärka en rätt svag backlinje om solen ska lysa starkare i Palermo igen.

Roma 7
Under Rudi Garcia hamnade man till slut i en återvändsgränd. Spelet fungerade inte, Dzeko var ett fiasko och självförtroendet var som bortblåst. Allt tydde på att säsongen var på väg mot en smärre katastrof. Men i och med att man bytte till den mer hårdföre Luciano Spaletti förvandlades Roma till ett vinnande lag igen. Ut med Dzeko, in med pigge El Shaarawy och falska nian Perotti. Ut med svajigt försvarsspel och in med ett mer noggrant och stabil sådant.

Nainggolan fick större ansvar i offensiven och blev en bättre spelare. Till och med Totti visade upp lite gammal magi under Spaletti. Salah var ojämn och missade lite för många målchanser, men var också ofta omöjlig att stoppa. Manolas gjorde klart fler bra insatser än dåliga, Digne och Florenzi var två friska fläktar på sina kanter och Rüdiger lyckades sätta ihop flera bra matcher under våren. Det blev en säsong full av överraskande vändningar och så som säsongen artade sig var en tredjeplats ett bra resultat.

Sampdoria 5
Sett till kvalitén på Sampdorias trupp var deras placering ett stor underprestation. President Ferrero krånglade till det med en del onödiga värvningar och den bristande kontinuiteten  både i spelarnas prestationer och i antal spelare som kom gick fick negativa effekter på resultaten. Walter Zenga må vara en medioker tränare, men sanningen är att Montella knappast lyckades bättre. Återstår att se om man lyckas vända den negativa trenden och vinna tillbaka supportrarnas förtroende.

Sassuolo 7,5
Att Sassuolo lyckades ta sig till Europa League är naturligtvis ett litet mirakel i sig. Nog för att truppen är bra, men det var ändå ett stycke mästerverk som tränare De Francesco lyckades med. Detta trots att t ex Domenico Berardi inte alls var lika bra som säsongerna innan. Men De Francesco hittade alltid spelare i truppen som turades om att gå in och göra bra insatser, försvarsspelet var väldigt mycket bättre än tidigare och man spelade ofta en modig fotboll. Hatten av.

Torino 5,5
Jag gillade vad Torino gjorde under mercaton förra sommaren och trodde de skulle komma mycket högre i tabellen. Men man var för ojämna och den spets man tidigare haft med t ex Cerci och Immobile var nu borta. Belotti och Baselli var två vassa värvningar som bådar gott för framtiden, men det lär krävas mer än så för att man åter ska tampas om Europa platser igen.

Udinese 5
Det “nya” Friuli var naturligtvis ett välkommet inslag, tyvärr lyckades laget inte vara bjuda upp till dans. Colantuono kom ingenstans med sitt spelsystem, Di Natale befann sig i slutet av sin karriär, många nyförvärv lyckades inte och en del skador förhindrade dem från att ta fart. Det blev lite bättre under De Canio, men säsongen var en besvikelse.



Lorenzo Medici
0 kommentarer

Säsongsbetyg – alla lag (del 1)

Atalanta 6
Mycket var avsevärt bättre under Reja än året innan. De Roon visade sig vara ett fynd, försvarsspelet var säkrare och Alejandro Gomez hade en supersäsong. Ändå var man aldrig nära en Europa-plats och man förmår fortfarande inte ta “nästa kliv”.

Bologna 6,5
Nykomling som gjorde det bra. Donadoni gav laget en identitet och Corvino gjorde ett skickligt jobb på mercaton. Diawara var en diamant, Giaccherini var nyttig och Destro hittade målskyttet innan han blev skadad. Här finns mycket att bygga vidare på.

Carpi 6
Castori fick ut maximalt av en medioker trupp och var nära att hänga kvar. Mer kan man egentligen inte begära.

Chievo 7
En nioende plats och femtio poäng för en klubb med begränsade resurser är väldigt bra jobbat. Chievo gör rätt saker år efter år.

Empoli 7
Jag hade stora farhågor för Empoli innan säsongen, men de besannades aldrig. Giampaolo tog över stafettpinnen från Sarri med den äran och laget spelade en sevärd och modig fotboll. Saponara briljerade, Zielinski fick ett genombrott och Big-Mac trotsade åldern och gjorde sina mål. En klubb som överlever tack vare stort smartness på alla fronter.

Fiorentina 6,5
Poängmässigt var det ingen skillnad mellan Sousas Fiorentina och på Montellas året innan. Ändå kliver jag ut ur säsongen med en positiv känsla kring detta Viola. Spelmässigt fanns det tendenser till storhet, Bernardeschi är en ung stjärna att satsa vidare på, Ilicic visade prov på sin skicklighet, Kalinic var ett fynd och Gonzalo fortsatte att bossa fint i försvaret som tidigare år. Nu gäller det att sätta nyförvärven i sommar och ta nästa kliv annars är risken stor att man fortsätter att hamna på 64 poäng i all evighet.

Frosinone 5,5
Åkte ur på en gång under sitt första besök i den högsta serien. Det var kanske inte så oväntat, men jag hade ändå förväntat mig lite mer från Stellones gäng.

Genoa 6
Hemma på Marassi var Genoa återigen en frisk underbar brittisk slottermaskin medan man på bortaplan återigen var en trög och blek italiensk sengångare. Jag tycker ändå att Gasperini fick ut det mesta av sin trupp och att det sammantaget var ett steg framåt jämfört med säsongen innan. Ansaldi, Rincon, Pavoletti, Suso och Laxalt var alla mycket positiva överraskningar.

Hellas Verona 4,5
I efterhand skulle det visa sig att Veronas mercato var en katastrof och med ett ålderstiget och trögt försvar blev man ett lätt byte för de flesta lag. Truppen saknade för många kvalitetsspelare och Luca Tonis skada blev ett avbräck. Får nu ta nya tag i Serie B.

Inter 6
En fjärdeplats och Europa League får väl kanske anses som godkänt. Men sanningen är också att Mancini fick de nyförvärv han pekade på och att han aldrig hittade rätt formel för startelvan. Sanningen är att det eviga plottrandet urholkade spelarnas självförtroende och skapade osäkerhet istället för motivation. Under hösten gav de illusionen av att vara ett topplag baserat på urstarkt försvarsspel, men i längden rasade luftslottet ihop. Förra sommaren var jag mycket osäker kring Mancini och hans Inter och hade massa frågor jag ville få svar på. Ett år senare är jag lika osäker och har inte fått speciellt många svar.

Lorenzo Medici
0 kommentarer

I medvind seglar Juventus iväg med ytterligare en titel

Hade den italienska cupfinalen varit en boxningsmatch hade Milan vunnit på poäng. Men den italienska cupfinalen var en fotbollsmatch och då är det bra att kunna slänga in en Alvaro Morata som kan gå på knock.  

Milan var långa stunder det bättre laget och de som förde spelet. De var lite aggressivare och lite mer hungriga. Poli-Montolivo-Kucka vann kampen på mitten och både Calabria och De Sciglio vågade kliva fram på sina kanter. Trots ett visst övertag skapade Milan dock inte jättemånga chanser och det är ju trots allt mål man måste göra för att vinna matcher.

En konst som Juventus kan väl.

De svartvita väntade ut Milan ända till förlängningen och Allegris vassare bänk skulle komma att fälla avgörandet då två inhoppare stod för festen. Cuadrado passade fram till Morata högg som en kobra. Kanske var det spanjorens sista mål i Juventus. Ett mål som betydde andra “Dubbeln” i rad. Historia som skrevs.

Så i slutet av allting och när allt på något sätt ska summeras står Juventus alltid där som vinnare. På olika sätt, men alltid som vinnare. Det är som om man blåst upp en medvind man inte längre kan stoppa och nu seglade man iväg med ytterligare en titel i sin famn.

Milan då? Det fanns faktiskt en del gott att hämta från förlusten. Den gröna linjen med Donnarumma, Calabria, Romagnoli och De Sciglio har en snittålder på 20 år och är full av talang. Där har man mycket att bygga vidare på. Jose Mauri hoppade in och kändes pigg och var bra under de få matcherna han spelade under våren. Ytterligare en spelare att satsa på.

Och om Milan hade vunnit hade det kanske stärkt chanserna för Berlusconi att hålla kvar sina krampaktiga fingrar vid sin kära klubb. Att han efter matchen då pratat gott om framtiden, att han hyllat Brocchi, sig själv och inbillat sig att det här kanske går ändå. Att han skjutit upp försäljningen och slängt ännu ett år i kvicksanden.  

Men man vann inte och ytterligare ett år utan Europa-spel borde vara tillräckligt förnedrande för Silvio att inse vad som är bäst för klubben. Så även om saknaden över en titel och Europa-spel sårade, fanns det en fullt godkänd insats, ett par fina ungdomar och en förmodad försäljning att trösta sig med sig dagen efter.

***

Mina betyg:

JUVENTUS

Neto 6
Klarade av de lilla han hade att göra på ett bra sätt.

Giorgio Chiellini 7
Tuff, seglivad och ofta i vägen. Typisk briljant Chiellini-match.

Daniele Rugani 6
Hade vissa problem i första, spelade upp sig mycket i andra. Har en fin framtid.

Andrea Barzagli 6,5
Inte lika majestätisk som han kan vara, men säker och lugn och gjorde sitt jobb.

Patrice Evra 5,5
Hade svårt att komma med i offensiven. Det var ingen slump att Juventus blev bättre när han blev utbytt.

Hernanes 5
Trög och saktfärdig och tappade en del boll på grund av det. Förlorade mittfältskampen. Haft en något sorglig utveckling på karriären.

Mario Lemina 6
Var ganska osynlig och tog inte för sig så mycket, men drog igång anfallet som sedan ledde fram till målet.

Paul Pogba 5,5
Kom sällan loss. Ingen vidare insats med tanke på hans normala höga insats. Sliten?

Stephan Lichtsteiner 5,5
Hade hyfsad koll i defensiven, men fyllde precis som Evra sällan på i offensiven.

Paulo Dybala 6
Fick aldrig riktigt lägena, men visade ibland upp sitt fina register.

Mario Mandzukic 5,5
Hade ett par fina skarvar, men var annars anonym.

Avbytare:

Juan Cuadrado 6,5
Hoppade in och slog den viktiga passningen till målet.

Alex Sandro 6,5
Satte mer fart och energi på sin kant. Mycket bättre än Evra.

Alvaro Morata 7
Behövde bara två minuter på sig för att göra mål. Levererar när det gäller.

MILAN:

Gianluigi Donnarumma 6,5
Hade en fin räddning i den andra halvleken, annars inte mycket att göra.

Davide Calabria 7
Blev bortgjord en gång i första halvlek och var inte på plats vid baklängesmålet, men var också en underbar turbo på sin kant med fina inlägg. En insats som ger mycket hopp om framtiden.

Cristian Zapata 6,5
Gjorde inga missar. Så mycket bättre än både Alex och Mexes.

Alessio Romagnoli 6,5
Var mer eller mindre felfri mot ett ganska andefattigt Juventus-anfall. Visade i vilket fall att han är en bra mittback med en stor framtid.

Mattia De Sciglio 6,5
Ovanligt skärpt i defensiven och kan ha spelat till sig en startplats i landslaget framför ögonen på Conte. Varför spelar du inte alltid så här Mattia?

Riccardo Montolivo 6,5
Jobbade hårdare än vanligt och styrde med skickliga fötter. Fick ett passande tempo.

Juraj Kucka 6,5
Slitvarg som ofta vann sina kamper. Betydde mycket för Milans mittfälts-seger.

Andrea Poli 6
Generös i sitt hårda jobb, men ibland svek fötterna en aning. Som vid en bra skottchans i den första halvleken.

Keisuke Honda 6
Bra med boll, men sällan produktiv.

Carlos Bacca 5,5
Fick inte jättemånga bra bollar att jobba på, men var heller inte i bästa slag.

Giacomo Bonaventura 6
Var en av de bästa i första halvleken. Kallande i andra.

Avbytare:

M´Baye Niang 5,5
Gjorde ingen större positiv inverkan på matchen.

Mario Balotelli i.b

Jose Mauri i.b

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Årets flopp-elva i Serie A

Årets floppelva säsongen 2015/16:

Diego Lopez (Milan)
Tappade sin plats i elvan efter ett par bleka matcher och blev sedan ett minne blott då tonåringen Donnarumma klev fram som en sensation. Blev aldrig den poängspelare många trodde han skulle bli och lär inte bli kvar i klubben. 

Rafa Marquez (Verona)
När åldern till slut tog ut sin rätt gjorde den det med stor obarmhärtighet. Var stel, trög och ett rundningsmärke under hösten. Var med och bidrogt starkt till att Verona grävde ett hål de aldrig kunde ta sig upp ifrån.

Andrea Ranocchia (Inter/Sampdoria)
Först petad i Inter och när de blåsvarta sedan blev av med honom i januari fortsatte han sprida sin osäkerhet och misstag i en Sampdoria tröja. Förlorade inte oväntat sin plats i landslaget.

Wesley Hoedt (Lazio)
Förhoppningen var att han skulle bli svaret på frågan vem som skulle kampera bredvid De Vrij. Men medan De Vrij blev skadad var Hoedt en ständig riskfaktor med sitt bristande teknik och tröghet. Som en giraff på rullskridskor. Frågan är om det bara handlade om acklimatiserings-faktorn eller om Hoedt är en rätt medioker mittback?

Jacopo Sala (Verona/Sampdoria)
Började säsongen med att vara en av ligans mest eftertraktade spelare och slutade den som ett stort frågetecken. Var usel både i Verona och i Sampdoria och de större klubbarna har nu gett kalla handen.

Mario Suarez (Fiorentina)
Hade svårt att ta en plats i Fiorentinas elva och när han väl gjorde det var han meningslös. Visade att han endast var en hyfsad bollvinnare och inget annat. Överskattad till tusen.

Mirko Valdifiori (Napoli)
Sarri plockade med sig sin playmaker från Empoli, men det skulle snabbt visa sig att det är en sak att styra spelet i Empoli och en helt annan i Napoli. Hade varken fötterna, snabbheten eller psyket för att briljera i ett topplag.

Geoffrey Kondogbia (Inter)
Visade stora tendenser på förbättring under de sista matcherna och jag tror fortfarande att han kan bli riktigt bra i Inter med lite tålamod. Men tills dess går det inte att frångå att han värvades för en himla massa pengar och gav väldigt lite tillbaka.

Andrea Bertolacci (Milan)
Här har vi en spelare som värvades för alldeles för mycket pengar och gav inget tillbaka. Typ alla utom Galliani och Mihajlovic genomskådade den här värvningen som ett misstag och resultatet blev nog värre än vad de flesta trodde. Var en total icke-faktor under hela säsongen.

Edin Dzeko (Roma)
Anlände till stora förväntningar men motsvarade dem inte alls. Visade prov på bristande spelförståelse, var seg i sina beslut och missade målchanser som inte gick att missa. Hade ett par bra matcher men sammantaget var Dzeko en katastrof i Roma.

Mario Balotelli (Milan)
Vi fick en skötsam Balotelli, men också en relativt meningslös Balotelli. Fick visserligen inte jättemånga chanser från start, men ett mål på tjugo tillfällen är inget bra facit. 

 

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Årets lag – 2015/16

Årets lag i Serie A- säsongen 2015/16:

Gianluigi Buffon (Juventus)
Gjorde ett par spektakulära matcher, men var framför allt lugn och säker säsongen igenom vilket är det absolut viktigaste när det gäller en målvakt. Sprider rutin och trygghet som få. Är fortfarande en av världens bästa målvakter.

Andrea Barzagli (Juventus)
Syns inte alltid så mycket, men Barzagli gör aldrig en dålig match och är pålitlig som få. Vann sina dueller och var alltid steget före i och med sin förmåga att läsa spelet. Stark som en björn.
Mål: 1  Assists:0

Leonardo Bonucci (Juventus)
Hade en och annan plattmatch, men samtidigt var han den som skötte uppspelen och var spindel i ligans bästa försvar. Gjorde dessutom ett par viktiga mål. Hållit en hög nivå under flera år nu.
Mål: 3 Assists: 2

Kalidou Koulibaly (Napoli)

Med muskler, följsamhet och styrka i luftrummet var Koulibaly bortsett från några få matcher, en gigant under hela säsongen. Tvättade bort sina chansbrytningar under Sarri.
Mål: 0 Assists: 1

Miralem Pjanic (Roma)
Bjöd på läckra frisparksmål och lät sina magiska fötter tala större delen av säsongen. Enormt skicklig på små ytor och gjorde sin bästa säsong i en Roma-tröja vilket även produktionen bevisade.
Mål: 10 Assists: 12

Paul Pogba (Juventus)
Efter ett par mindre bra första månader klev Pogba fram efter jul och visade Campione-klass. Var ofta avgörande med briljanta passningar och alltid nyttig med sin fysik och teknik. Visade mognad i sitt spel.
Mål: 8 Assists: 13

Marek Hamsik (Napoli)
Åren går, men Hamsiks produktion består. Under Sarri slapp han att bli utbytt varje match, kom mer rättvänd och var stora delar av säsongen briljant. Var som vanligt en garanti när det gäller fina framspelningar och rörlighet. Är Napolis själ och stora kulturbärare.
Mål: 6 Assists: 11

Allan (Napoli)
Stred med Nainggolan om den sista mittfältsplatsen och gick vinnande ur striden. Var jämnare än belgaren och hans löpstyrka, dynamik och mångsidighet var en av nycklarna till att Napoli kom tvåa. Ett alldeles lysande nyförvärv.

Mål: 3  Assists: 5

Paulo Dybala (Juventus)
Anlände från Palermo för att ersätta Carlos Tevez och gjorde det med den äran. Visade sig vara mer redo än vad de flesta trodde och var inte bara ostoppbar med sin läckra teknik utan även väldigt effektiv. Började säsongen som en lill-prins med många frågor och avslutade den som en kung med massor av positiva svar.
Mål: 19  Assists: 9

Gonzalo Higuain (Napoli)
Gjorde en odödlig säsong där han bar fram Napolis offensiv med sin ständiga jakt på mål. Satte målrekord och fick sitt erkännande som en av världens allra bästa strikers. Har en förmåga att hitta ytor som inte finns, tvekar aldrig när chanserna dyker upp och gjorde flera mål ur den höga skolan.
Mål: 36 Assists: 2

Lorenzo Insigne (Napoli)
Den minsta givna på listan och hade stor konkurrens av spelare som Salah och Gomez. I slutändan gick det inte att förbise Insignes magnifika höstsäsong och hans starka produktion. Tolv mål och tio assists och massor av bländade insatser var ändå ett faktum.
Mål: 12  Assists: 10

Lorenzo Medici
0 kommentarer

Detta var säsongen då….

Detta var säsongen då Juventus under några månader lurade oss att de var på nedgång och sedan gick iväg och vann sin femte raka scudetto utan problem.

Detta var säsongen då Paulo Dybala tog över stafettpinnen från Carlos Tevez och visade att han var redo för det snabbare än de flesta trodde.

Detta var säsongen då Paul Pogba visade att större mognad och att han är en äkta campione.

Detta var säsongen då Maurizo Sarri visade att Rafa Benitez var en bluff.

Detta var säsongen då Gonzalo Higuain gjorde fler ligamål under en säsong än någon annan gjort under hela den italienska fotbollshistorien.

Detta var säsongen då Stadio Olimpico ekade tomt i kurvorna.

Detta var säsongen då Hellas Verona sprang in i väggen och ramlade ner i Serie B.

Detta var säsongen då Roberto Mancini bevisade att han är en medioker tränare.

Detta var säsongen då Jeison Murillo var rena rama muren under hösten och en blek kopia av Juan Jesus under våren.

Detta var säsongen då Rudi Garcia körde fast med Roma och där Luciano Spaletti tog loss dem och satte dem i en kanonkula och tryckte av.

Detta var säsongen då Milan var så dåliga att ögonen gjorde ont.

Detta var säsongen då Sassuolo tog en sjätteplats fastän Domenico Berardi inte var så bra som jag trodde.

Detta var säsongen då Mario Balotelli fortsatte att ta noll steg framåt i sin karriär.

Detta var säsongen då Francesco Totti visade att han fortfarande har lite magi kvar i fötterna.

Detta var säsongen då Zamparini överträffade sig själv i antal tränarbyten.

Detta var säsongen då en 16-årig målvakt i Milan fick sitt genombrott.

Detta var säsongen då Marco Giampaolo visade sig vara en alldeles underbar arvtagare till Sarri.

Detta var säsongen då Genoa återigen var en frisk underbar brittisk slottermaskin hemma på Marassi nästan hela tiden.

Detta var säsongen då Genoa återigen var en trög och blek italiensk sengångare på bortaplan nästan hela tiden.

Detta var säsongen då Massimo Ferrero överdrev tron på spekulativa värvningar och satte sig själv i ett rum fullt av skrattande clowner.

Detta var säsongen då Pioli-eran tog slut och en ny aldrig började.

Detta var säsongen då Udinese moderniserade sin arena, men underpresterade rejält.

Detta var säsongen då Alejandro Gomez satte en himla fart på Atalanta.

Detta var säsongen då Mauricio Pinilla gjorde sitt femtioelfte fantastiska cykelsparksmål.

Detta var säsongen då Andrea Bertolacci blev den mest övervärderade värvningen i mannaminne.

Detta var säsongen då Roberto Mancini bytte startelva typ trettioåtta gånger och träffade rätt typ i fem av dem.

Detta var säsongen då Edin Dzeko missade hundra gånger så många chanser som han gjorde mål.

Detta var säsongen då Serie A tog farväl av legender som Luca Toni, Antonio Di Natale, Miroslav Klose och Christian Abbiati.


Lorenzo Medici
0 kommentarer