linhem

The Playoffs – Semifinaler i The Championship

Då är det dags för playoffspel i The Championship. Skall man bara se en handfull Championship-matcher på en säsong är det dessa. Likt sista ligaomgången brukar de ge uttryck för hur ligan är. Högst underhållande, intensiv och målrik. Inte för att man skulle kunna rekommendera det men åtminstone en av mötena brukar sluta med gott om mål eller åtminstone förlängning/straffläggning.

09/10 var allt bra. Visserligen inleddes det med varsin målsnål uddamålseger men i returmatcherna slutade det 3-2 och 3-4.

Blackpool hade en 2-1 ledning att försvara men tappade tidigt in kvitteringen på bortaplan och när DJ Campbell gjorde 1-1 kvitterade Forest snabbt men efter det gjorde Blackpool tre mål mellan 72:a och 79:a minuten varav två av DJ Campbell vilket förseglade matchen.

I den andra matchen hämtade Leicester upp sitt 0-1 underläge och vände till 3-2 ledning totalt innan Cardiff på straff tog det till förlängning vilket ledde till straffar. Båda lagen satte tre straffar var, Cardiff sin fjärde innan det var dags för Yann Kermorgant i Leicester.

Cardiff gick till final där Blackpool vann finalen med 3-2 där alla målen gjordes i första halvlek och resten är Ian Holloway-historia.

10/11 var höjdpunkten returmötet mellan Swansea och Nottingham Forest där Swansea släppte lös en del på tiki-taka-tyglarna och körde Hawaii-fotbolls chicken race med Nottingham Forest. Och bägge lagen lyckades dessutom hålla hög matchkvalité även om det ibland kändes som att Scott Sinclair eller Nathan Tyson skulle springa in i en tankbil och spränga hela arenan. 0-0 efter första matchen och denna slutade 3-1 men det blev 3-1 först efter Forest kvitterat till 2-1, tryckt på och sedan Darren Pratley gjort 3-1 i tom bur ifrån halva plan på övertid.

Förra säsongen var det nog returmötet Birmingham-Blackpool där Blackpool hade en uddamålsledning men kändes på alla sätt överlägsna med sitt kantspel(Ince och Matt Phillips) och ledde 2-0 borta i början på andra halvlek innan Birmingham slog tillbaka sent och sedan pressade på för att ta det till förlängning. Sedan ska man inte glömma finalen där West Ham vann först i 87:e minuten tack vare Vaz Té.

::::

Vad har alla de tre säsongernas playoffspel gemensamt? Stephen Dobbie gjorde mål!

Och klart som *bip* *biipity* *Biiiiip* spelar Stephen Dobbie playoff även denna säsongen. Tidigare har det varit för Blackpool, Swansea och Blackpool igen men nu är han i Crystal Palace. Men eftersom Dobbie blivit en sådan playoff-junkie och en av Ian Holloways favoritspelare lånades han ut ifrån Brighton till Crystal Palace halvvägs in på säsongen men nu möter Palace Brighton i semifinalen vilket gör att Dobbie är otillgänglig. Det hade varit möjligt men Brighton likt de flesta som lånar inom divisionen hade med en klausul som innebär att Dobbie inte kan spela mot klubben som äger honom.

Genialt av Brighton så här i efterhand men plågsamt mot Dobbie och Palace. Det är ju dessutom i playoff-semifinalerna snarare än finalerna som Dobbie har gjort mål och varje gång har hans mål varit bidragande till att hans lag tagit sig till final. Det enda humana vore egentligen att Brighton kallar tillbaka Dobbie inför matcherna eller åtminstone till final om nu Brighton skulle gå dit.

Förutom Dobbie är det bara Leicester som spelat i någon av de tre tidigare playoffen, Cardiff vann ju, Blackpool tvingades amputera Holloway och Nottingham Forest förlorade sin plats mot just Leicester. Men å andra sidan är Crystal Palace som klubb en veteran i sammanhanget efter 17 tidigare playoffspel vilket är jämnmånga med Huddersfield och några fler än Leicesters 14.

———————————————————-

Brighton & Hove Albion-Crystal Palace

Fredag – Crystal Palace-Brighton, 20:45 på Tv10

Måndag – Brighton-Crystal Palace, 20:45 på Tv10

Vad som är ovanligt i playoffspel är direkta rivalmöten. Och har har vi ett särskilt intressant derby på ett särskilt sett för att det ju inte alls är ett derby om man går efter derby som “stadsderby” men i England använder man ju ofta vägar för att benämna rivaliteter(M49-derby är Hereford-Shrewsbury, M62 Liverpool-Man Utd t.ex.) som är inom städer men ändå av derbykaraktär. Och denna är M23/A23 då man trots en bra bit emellan varandra faktiskt har ganska smidig färdväg till varandra.

Men det vore ett ganska innehållslös, lat och vag rivalitet om de bara berodde på de smidiga färdvägarna utan det beror snarare på att man under säsongen 76/77 då man bägge två låg i tredjedivisionen och hade betydande bortaföljen och förutom ligamötena lottades man emot varandra i FA-cupen där det krävdes två omspel för att separera dem och i den avgörande matchen vann Palace men först efter att Brighton missat en straff sedan Brian Horton blivit tvingad att slå om sin första straff som gick i mål.

På senare tid har dessutom rivaliteten hettats upp igen efter att Brighton tagit sig upp och etablerat sig i toppen samt att Crystal Palace inför förra säsongen värvade Brightons skyttekung Glenn Murray efter hans kontrakt gått ut. Matcherna lagen emellan denna säsongen har i slutat 3-0 till Brighton på hemmaplan och 3-0 till Palace på hemmaplan. Två mål vardera av Ulloa och Murray.

Nu är man dessutom bägge två topplag, man har högprofilerade managers och Glenn Murray vann skytteligan denna säsongen.

Det är dessutom väldigt enkelt att hålla dem isär på pappret sett till att Palace har gjort nästflest mål i The Championship denna säsongen och Brighton har släppt in minst. Det som skiljer dem en placering och en hel del i målskillnad(15 mål) är att Palace försvar inte är det starkaste medan Brighton trots allt gjort en hel del mål, bara två färre än Palace. Dock är väl inte Palace försvar häpnadsväckande usel utan snarare bara inte av toppklass men samtidigt är deras sämsta “målkolumn” deras gjorde mål på bortaplan vilket bara är 21 stycken på 23 matcher vilket är tredje sämst i The Championship medan deras 52 mål på hemmaplan är det bästa i divisionen.

Palace inledde säsongen klart bättre men Brighton har haft en strålande vår medan Palace har tappat sitt tidiga momentum och höll till och med på att tappa sin playoffplats medan Brighton säkrade sin före sista omgången.

Det som främst ligger bakom det är att Palace var bättre under Dougie Freedman helt enkelt men inte varit lika bra under Ian Holloway. Men Holloway har förstås de förmildrande omständigheterna att det nog är tuffare ju längre säsongen går särskilt när man är ett för säsongen etablerat topplag snarare än ett överraskande topplag. Press på laget, skador, slitage och alla lags viktiga spelare har svackor. Men inte har Holloway direkt imponerat även om han ridit ut stormen dock är det nu som det verkligen gäller och skulle man ta sig till Premier League kommer den haltande våren vara ett minne blott.

Wilfried Zaha. Och Glenn Murray är som sagt en ny Grant Holt/Rickie Lambert – http://blogg.fotbollskanalen.se//linhem/2012/12/04/rochdale-skolan-tillbaka-till-naturen/. Och man har en stabil målvakt i Julian Speroni som ser ut som Super Mario samt imponerande mittfältsgeneralen Mile Jedinak som ser ut som Marouane Fellaini, bara lite sämre volym på krullet.

I Brightons fall har man jobbat mer metodiskt och samma tidigare och efter förra säsongen vet alla om att dem är åtminstone spelmässigt ett topplag. Man har dock haft problemet att man spelar väldigt bra och är starka defensivt men behöver alldeles för många chanser på sig för att göra mål. Hela laget ifjol personifierat av Craig Mackail-Smith som är en härlig spelare, rätt snabb, intensiv och bra med bollen men han passar bättre i till exempel Peterborough där han var tidigare som är ett mer tokoffensivt lag som skapar ett överflöd av chanser. I Brighton får han färre chanser vilket också beror på att detta är Championship snarare än L1 och målskytte handlar dessutom mycket om momentum eller ketchup-effekten.

Denna säsongen har Mackail-Smith blivit mer perifier och istället är lagets förste anfallare argentinaren Leonardo Ulloa inhämtad från spanska andradivisionen. Som dessutom passar utmärkt i Gus Poyet’s satsning på spansktalande spelare(vilket är klart förståeligt när man försöker förstå sig på Poyet’s engelska) som nu bildar en armada av 5 spanjorer, Ulloa samt Poyet och hans assisterande Mauricio Taricco. Spanska spelare, en Sydamerikansk manager och man dessutom en grov skotsk lagkapten i Gordon Greer och så finns lokalt bryggd engelsk ale.

———————————————————-

Watford-Leicester City

Torsdag – Leicester-Watford, 20:45 på Tv10

Söndag – Watford-Leicester, 13:30 på Tv10

Här finns de mindre bitterhet lagen emellan. Men här är vinkeln att Watford förlorade i sista omgången och fick därför nöja sig med playoff medan Leicester spektakulärt på övertid vann sig till en playoffplats. Det är dessutom ingen större kvalitetsskillnad lagen emellan, utan att ha räknat exakt skulle jag nog tro att Leicester legat ovanför Watford den större delen av säsongen då Leicester var en kandidat till ligatiteln under hösten men har sedan gått ytterst knackigt under våren medan Watford startade lugnare men har sedan slungat sig upp mot toppen av tabellen och till och med hotat Cardiff och som sagt hade man chansen på andraplatsen så sent som de sista tio minutrarna av säsongen.

Kanske talande för när de haft sina bästa perioder är att Leicester är det laget som använt nästminst olika spelare under säsongen(26) medan Watford använt 36 vilket är tredje flest använde i divisionen. Leicesters största “spelargrupp” är unga spelare, särskilt “rejects”/inlånade spelare från PL-klubbar(särskilt Man Utd) och i Watford har man som välrapporterat en pluton av inlånade spelare från framför allt samarbetsklubben Udinese. Framför allt är man två målrika lag, Watford flest i divisionen och Leicester inte långt bakom. Skillnaden mellan dem är att Watford är ligans mest kliniska lag medan Leicester är laget som har flest skott och flest skott på mål men utan att sätta lika många.

Båda lagen kan dock beskrivas som bra på kontringar och stundtals nästan defensiva. Pearsons Leicester har alltid varit starkt defensivt och sedan snabba främst längst kanterna medan Watford inte är riktigt lika stabila bakåt delvis då Zola är mer offensiv men också på grund av spelarmaterialet men när de var som bäst var man framför allt hypervassa på kontringar med speedstern Matej Vydra längst fram men samtidigt som man också är högst bollbekväma, särskilt Årets spelare i laget – Almen Abdi som dessutom gjort mycket mål ifrån sin offensiva mittfältsroll. Tydligast på plan kan nog bli att Leicester allt som oftast spelar ganska traditionell rigid 4-4-2 medan Watford nästan helt utan undantag spelar åt 3-5-2 hållet men Leicester har ett par gånger valt något annat som 3-backslinje eller tre innermittfältare vilket kanske är passande just i dessa matcherna även om de samtidigt med sina kanter och flera anfallare kan straffa Watford rejält också.

Ett stort problem för Watford är att deras främsta målskytt Matej Vydra varit mållös sedan februari. Då blev han utsedd till ligans bästa spelare men nu nyligen blev han inte ens utsedd till lagets bästa spelare. Vilket säger en hel del om formen och problemet med att ge ut priser så tidigt.

Samtidigt är lagets nästbäste målskytt – Troy Deeney avstängd efter ha blivit utvisade i sista ligamatchen men sedan det var efter två gula kort är det bara för första matchen. Samtidigt är Manuel Almunia tveksam till spel efter skadan inför förra matchen och osäker är också Jonathan Bond som skadades våldsamt i sista ligamatchen men det sägs att han ska vara redo men komma att spela i mask. Annars finns ju Jack Bonham.

::::

Har ni några favoriter?

Jag är ju egentligen extra svag för Watford men jag föredrar dem i The Championship. Dem eller Brighton skulle nog kunna bli ett nytt Southampton/Swansea medan Palace snarare ett Blackpool om inte Southampton ifall man kan få fram fler egna talanger och Leicester skulle nog kunna bli lite vad som helst ifrån QPR till Reading via Southampton då man har rika ägare men de har inte spenderat på ett tag och nu är laget främst ungt.

———————————————————-

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Peter A Linhem
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER

Inga kommentarer

Skriv din kommentar:

Läs villkor och regler för våra forum.