Brian McDermott tillträdde i December 2009, efter 23 omgångar spelade.

Och hans Reading är alltid väldigt bra under slutet på säsongen. Det ska bli intressanta att se om det fortsätter så i Premier League.

Grafiken är från den fantastiska sidan Football-lineups.com. En av de sidorna på internet jag är inne på mest.

*Till vänster i diagrammet ser ni tabellposition,och under ser ni vilken matchomgång det gäller.

::::

20:45 är det dags för Sheffield United-Stevenage, missa inte det! 0-0 slutade den första matchen.

Startelvor

Sheffield United: Simonsen; Lowton, Maguire, Collins, Hill; Williamson, McDonald, Doyle(C), Flynn; Quinn; Porter

Subs – Howard, Montgomery, Taylor, McAllister, O’Halloran

4-4-1-1 likt senast. Enbart unga O’Halloran som anfallsalternativ på bänken också. Främst på grund av att Ched Evans inte längre är tillgänglig men dessutom är James Beattie avstängd och Richard Cresswell har varit skadad men kunde åtminstone hoppa in i första matchen.

Mycket press på tredjeanfallaren Porter men kantspringarna Flynn och Williamson är väldigt bra och Quinn är League 1′s assistkung.

Stevenage: Day; Lascelles, Ashton, Roberts, Laird; Wilson, Bostwick, Shroot, Byrom, Freeman; Agyemang

Verkar olikt förra matchen nöja sig med en anfallare. Men troligen med Shroot som spets på mittfältet. Agyemang är ingen vidare målskytt men man hoppas han ska kunna störa tillräckligt mycket och kanske tråckla in ett inlägg från evighetsmaskinen Wilson eller Freemans fina vänsterfot.

Resten av matchen fortsätter tjötet i kommentarsfältet! 

::::

Kommande playoff semifinaler

Tisdag: Huddersfield – Mk Dons, 2-0 till Huddersfield i första matchen

Onsdag: Southend – Crewe, 1-0 till Crewe i första matchen

Torsdag: Torquay – Cheltenham, 2-0 till Cheltenham i första matchen

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Att Championships playoffspel brukar vara bland det mesta underhållande i fotbollsväg håller jag fast vid, även om denna upplagan inte levde upp till fjolårets höga standard.

Men medan vinnaren av Championships-playoff belönas med en plats i PL, där de som maximalt kan hamna precis i mitten har en uppflyttning inom Football League klart större landningsradie. Vilket har varit särskilt tydligt de senaste säsongerna då vi har sett lag ta sig upp från L1 och därefter tokrusa igenom Championship. Och under dem har vi sett den ännu mer remarkabla resan som Stevenage har tagit. Igenom Conference National och League 2 på två säsonger för att den tredje säsongen spela playoff i L1 med möjlighet att ta sig Championship.

Det är också så att en uppflyttning från Championship tar ett väldigt bra(och troligen på många sätt älskvärt) lag ifrån landets – enligt mig – mest sevärda liga. Flera lag klarar att uppehålla vad som gjorde dem så älskvärda och sevärda i Championship men det finns ofta ett slut på det som ser dem dumpas tillbaka till Championship som blott ett skal av sitt forna jag.

Men en stor del av vad som gör ligans till den mest intressanta är trots allt exporten och importen av lag. Varje säsong är trots allt en fjärdedel av ligan utbytt samtidigt som flera andra lag förändras av kanske framför allt att man tvingas lämna ifrån sig sina främsta spelare till Premier League.

Without further ado ska vi nu börja fundera på vilka lag från denna säsongens League 1 som ska få äran att förgylla Championship nästa säsong. Hälften av lagen har aldrig spelat i Championship tidigare, en fjärdedel av dem spelade där förra säsongen och den resterande fjärdedelen har varit nära att ta sig tillbaka dit under nästan alla av de senaste åtta säsongerna.

League 2 som till vardags är den målrikaste ligan brukar bjuda på riktigt galna underhållande matcher också. Dag & Reds 6-0 seger mot Morecambe är förstås huvud och axlar över resten.

————————————————————-

League 1 playoffs

Stevenage FC – Sheffield United, fredag & måndag 20.45

Sheffield United går in i playoffspelet med enbart besvikelse i ryggen. Man tappade sin skyttekung för att han begick ett allvarligt brott vilket är såväl en sportslig förlust som det påverkar mentalt sedan det ständigt nämns i samband med Sheffield United nu. Trots att man förlorat Ched Evans hade man chansen att säkra promotionplats helt på egen hand men i nästsista matchen fick man bara oavgjort och släppte förbi Wednesday innan man i den sista matchen mot Exeter fick en man utvisad och fick nöja sig med oavgjort även där. Vilka var det man mötte i den nästsista ligamatchen? Stevenage, såklart. Som man tidigare under säsongen förlorade mot på bortaplan.

Därmed tror jag att trots Sheffield Uniteds överlägsna spelartrupp på pappret och 17 poängs försprång i ligan jämfört med Stevenage att Stevenage kommer ta sig vidare på Blades bekostnad. De har momentum och det är inte bara mot Blades man varit bra utan man har väldigt bra statistik mot övriga topplag. Deras taktik är som bäst mot topplag även fast man denna säsongen återigen visat att man också kan prestera när man är topplaget i en match.

Skulle Sheffield United åka ur har man en väldigt tuff nästa säsong framför sig. Utan Ched Evans på plan och kanske utan några av sina bästa spelare (Maguire? Quinn?) som flera Championship klubbar är intresserade av.

Medan Stevenage inte kan vara missnöjda sedan det är en bedrift att man bara klarar av att stanna kvar i L1 men risken finns att man tappar viktiga beståndspelare till nästa säsong eller bara drabbas av andra säsongs syndromet. Dock känns det som att man har ett väldigt bra slagläge, man har ett väldigt bra facit mot topplag (förutom Huddersfield) och man visade redan ifjol att playoffspel passar dem bra.

Sheffield United är det laget som gjort flest mål i L1 denna säsongen men släppt in flest mål bland topp 6 lagen och Stevenage är laget som släppt in nästminst mål i L1 men alla i topp 6 och några till har gjort fler mål än dem. Faktum är att om man tar bort Ched Evans 29 ligamål har United fortfarande gjort fler mål än Stevenage i ligaspelet även om det är med en liten marginal.

::::

Viktiga spelare

Stevenage

Hos Stevenage handlar det inte mycket om enskilda spelare då man verkligen är ett kollektiv till lag men några står ut. Michael Bostwick är deras motor på mitten och en strålande innermittfältare som kan vara en tvåvägspelare när han vill men är främst defensiv i Stevenage. Luke Freeman kom från Arsenal och tog med sig en del kreativitet och flärd till hårt arbetande Stevenage. Har en fin vänsterfot som leder den interna assistligan med åtta målgivande passningar men också sju mål, främst ytter här men är en naturlig anfallare. Målskyttet är en kollektiv börda man delar och vänsterbacken Scott Laird är deras främsta målskytt i ligaspelet med åtta mål. Inte konstigt att han är en publikfavorit på Broadhall Way.

Sheffield United

Stephen Quinn, rödtotten har möjligen inte blivit en stor PL-spelare som han förutspåddes men med snart 200 ligamatcher för Sheffield United är han såväl en rutinerad som skicklig spelare. Med 14 assist var han främst i ligan under säsongen och till det gjorde han också ett par mål från sin vänsterkant. På andra kanten hittar vi ett annat stort hot nämligen Lee Williamson som bakom Ched Evans är Blades främsta målskytt denna säsongen med 13 mål. En riktigt bra spelare på denna nivån nu när han kommit tillbaka från skador.

Anfallaren som står i centrum i Evans frånvaro är Richard Cresswell en spelare som jag inte hållit särskilt högt innan men som motbevisat mig denna säsongen med tvåsiffrigt i både mål och assiststatistiken. Framför allt en target man som kan hålla uppe bollen och uppehålla motståndarnas mittbackar. Och apropå mittbackar bör även Harry Maguire nämnas. Den unga mittbacken som tagit en ordinarie plats i mittförsvaret denna säsongen och gjort den till sin egen. Gänglig och lugn mittback som togs ut i säsongens lag.

————————————————————-

Milton Keynes Dons – Huddersfield Town, lördag 13.30(på Tv4 Sport) & tisdag 20.45

Två lag man länge skulle kunna definera som lika. De var två lag med unga lovande managers som var hyllade för fin fotboll och det mesta. Men även om Huddersfield under slutet på Clarks ledning blev allt mer cyniska har man , främst enligt Huddersfield-supportrar, omvänts hela vägen till ett mycket rakt spelande lag under Simon Grayson.

Det är därmed inget dåligt lag alls. Man är fortfarande ett bra lag, det bästa bortom Charlton och Sheffield-lagen, framför allt är man troligen med Simon Grayson ett bättre playofflag. Grayson som tidigare lett lag till uppflyttningar jämfört med Clark som gav Huddersfield ett ”bottler”(man når bara nästan hela vägen till framgång) rykte efter att ha nått playoff två säsonger i rad. Det hjälper också att Huddersfield redan innan det varit nära i fem av sex tidigare säsonger och är traditionellt ett stort lag.

Mk Dons däremot har fått många , på enbart spelmässsiga grunder, beundrare tack vare sitt trevliga spel. Passningskickliga mittfältare och rörliga anfallare och Luke Chadwick som är båda och. Managern Karl Robinson framför allt förtjänar mycket beröm och om inte MK går upp är det väldigt rimligt att tro att han får ett bra jobb i Championship, á Eddie Howe.

Båda matcherna lagen emellan i ligaspelet slutade 1-1.

::::

Viktiga spelare

Mk Dons

Stephen Gleeson & Darren Potter, Mk Dons innermittfältare. 2:an i deras 4-2-3-1 som är viktiga åt båda håll men som framför allt är duktiga passningspelare som ligger bakom allt och är den främsta anledningen till att man möjligen är L1′s passningskickligaste lag. Båda uttagna till säsongens lag. Framför dem är det på senare tid oftast Alan Smith som spelar som offensiv mittfältare/skugganfallare, viktig med sin fysik, defensiv arbete och helst ska han anfalla i andra våg också. Vill man vara mer offensiv spelar till exempel Jabo Ibehre som är klart mer anfallare. Annars i offensiven är Luke Chadwick en nyckel spelare med sin kreativitet tillsammans med löpstarke ytteranfallaren Dean Bowditch(flest mål, flest assist) och den smarta lille anfallaren Charlie MacDonald.

Huddersfield

I Huddersfield är det självklart Jordan Rhodes som är den främsta spelaren utan tvekan med sina 35 ligamål. Även om han nu inte gjort några mål sedan ett hattrick mot Leyton Orient för en månad sedan är han att räkna med. Jag höjer dock ett varningens lillfinger för att han tenderar att vara en besvikelse under slutet av säsongen, även de två tidigare säsongerna har han varit Huddersfields främsta målskytt men inte tagit dem hela vägen till Championship. Denna säsong har han dock nästan dubblat målskyttet och höjt sig ytterligare snäpp. Lee Novak är hans anfallspartner och även han målfarlig såväl som en bra spelare, flest assist i Huddersfield. Nästflest assist har den unga offensiva högerbacken Jack Hunt.

Mittfältaren Gary Roberts är en av ligans främsta mittfältare också. Nådda nästan dubbla siffror i båda mål och assist denna säsongen och en av få på Huddersfields mittfält som gjort en bra säsong.

Vilka tror ni går vidare till final? Storlaget Sheffield Utd? Jätteunderdogen Stevenage? Karl Robinsons Mk Dons eller bottlande Huddersfield?

————————————————————-

League 2 playoffs

Crewe – Southend, lördag 18:30 & onsdag 20:45

Crewe, som alltid ett välspelande lag med ett tjog lovande ungdomar i eller utanför laget. Numera utan Dario Gradi vid sidlinjen men hans arv lever kvar, han är dessutom kvar i klubben om än bara som någon slags sport/akademichef. Visserligen har man gjort klart färre mål (17 färre) men inte släppt in lika många (6 färre) som förra säsongen. Möjligen kan man dra den slutsatsen att man ifjol med skyttekungen Clayton Donaldson hade lättare att vinna 3-0 än denna säsongen men denna säsongen lättare för försvara ledningar.

Ett tjog lovande ungdomar? Var inte det lite väl överdrivet? inte alls. Faktum är att Crewe med sin vanliga trupp skulle kunna ställa upp i OS. Med Steve Phillips, David Artell och Lee Bell som överåriga.

Southend framstår som ett ålderdomshem i jämförelse, vilket man förstås är långt ifrån. Faktiskt så har man en fantastisk akademi. Som ni kan läsa om här - http://inbedwithmaradona.com/journal/2011/2/8/southend-united-the-kids-are-alright.html

Men truppen är inte alls lika genomgående ungdomlig som Crewe men utan att vara ett ”rutinerat” lag så har man flera spelare som Neil Harris som har väldigt många matcher nder bältet och bistår med sin rutin. Framför allt vad det gäller rutin så har man managern Paul Sturrock som varit med länge. Skulle han vinna playoffspelet med Southend skulle det vara hans tredje uppflyttning från L2, med sitt tredje lag. Framför allt ledde han Plymouth från L2 till Championship under sin tid där i början av 00-talet.

::::

Viktiga spelare

Crewe

Nick Powell, fyllde 18 år för lite över en månad sedan men han är redan Crewes främst målskytt, poängspelare och ja, kanske spelare överhuvudtaget. Offensiv mittfältare/släpande anfallare som med sina 14 mål bara är fyra mål sämre än skyttekungarna Midson, McLeod och Akinfenwa. En spelare jag inte tvivlar på hör hemma i Premier League inom några år.

Detta målet var det målet av värde jag hittade på Youtube - http://www.youtube.com/watch?v=5sRBqBL60og

Andra viktiga spelare är innermittfältarna Luke Murphy & Ashley Westwood, som båda är 22-år och Crewe-produkter som känner varandra väldigt bra vid detta laget och man kompletterar varandra bra. Murphy som den mer offensive (en av lagets främsta målskyttar med åtta mål) och Westwood som främst sköter defensiven och dessutom vikarierat som kapten flera gånger. Det är främst under andra halvan av säsongen som man spelat ensamma på innermittfältet utan till exempel Lee Bell och det är då Crewe har varit som bäst, sedan 21 februari är man obesegrade och förutom två matcher(då med en tredje amigo) har man under den perioden spelat 4-4-2/4-4-1-1 med Murphy & Westwood på innermittfältet.

Southend

Ryan Hall, är svår att förbise sedan han gjort 14 mål och 20 assist denna säsongen, snäppet bättre än fjolåret(vilket var hans debutsäsong i Football League) då han ”bara” gjorde 18 assist och nio mål. Snabb och uppenbarligen målfarlig ytter som kan spela på båda kanterna men helst (oftast) spelar han till vänster. Helt klart något för bättre lag, även om bra yttrar tenderar att finnas i överflöd om än inte alls såhär produktiva. Jag har sett två hela Southend matcher denna säsongen, Ryan Hall spelade drygt 10 minuter sammanlagt då. Just my luck.

Bilel Mohsni, något stökig utanför planen under våren men på planen är han en mittback som denna säsongen skolats om till ytter och anfallare. Till goda resultat. 13 ligamål gör han till Southends främsta ligamålskytt och en av hela ligans främsta. Inte illa för en mittback - http://www.youtube.com/watch?v=D5D4iBcEiA0

Mark Phillips, stor och stark mittback som gjort åtta mål denna säsongen och utsetts till säsongens spelare av supportrarna och som tillsammans med lagkaptenen Chris Barker bildar ett svårpasserat mittlås. Trots att det bara skiljer två år dem emellan har Barker drygt 300 fler ligamatcher än Phillips på grund av att Phillips hade otroligt mycket skador tidigt i karriären.

————————————————————-

Cheltenham – Torquay, söndag 13:00 & torsdag 20:45

Cheltenham var uppstickarna, som av vissa tippades åka ner, som länge såg ut att ha en promotionplats säkrad. Bäst var man mellan oktober och januari då man vann 14 av 18 matcher. Men efter det förlorade man 11 av 23 matcher och tills man vann fyra av sina sista sex matcher såg det ut som att man till och med skulle tappa sin playoffplats. Som det ser ut rent taktiskt var det den tidigare lyckade taktiken med tre innermittfältare som var problemet, möjligen blev man för lättlästa eller så klarade de spelarna inte av det spelet längre.

En del tror jag ligger i att den viktiga vice-kaptenen Steve Elliott var skadad under en månad och att man tappade inlånade målvakten Jack Butland som varit strålande i mål under hösten. Men ett byte till ortodoxa 4-4-2 hjälpte dem att återfå självförtroendet och nu är man här i playoffspelet med allt att vinna igen.

Torquay får man också anse som uppstickare, de tippades generellt som ett mittenlag som möjligen kunde utmana, trots att man ifjol tog sig till playoff final eftersom man tappade båda succétränare, målvakt och ett par ytterligare betydande spelare. Men under Martin Lings ledning har man återfunnit sitt solida försvarspel och på cupen dessutom blivit hyllade för sitt fina spel. Vilket ledde till att fyra av deras spelare togs ut i säsongens elva som spelarna röstade fram.

Något nästan oroande men hedervärt är att man väldigt tydligt haft en första elva i Torquay. Särskilt efter att Chris Robertson lämnade och gav plats åt Mark Ellis i mittförsvaret. Man har sin startelva som alla spelat 35 till 46 ligamatcher och bakom dem avbytare som verkar förstå sin roll bra. Till exempel har Taiwo Atieno, Chris McPhee och Lathaniel Rowe-Turner alla hoppat in minst 20 gånger i ligan under säsongen. Visserligen har Atieno också startat 17 matcher och inlånade Billy Bodin gjorde 15 matcher från start under sin tid i klubben men bortsett från det har det i stort sett varit den vanliga startelvan. Det är en kontinuitet som betalat av sig defensivt i form av 19 hållna nollor under säsongen vilket är nytt klubbrekord och offensivt där man fullt behärskar den spelidé och formation(4-3-3/4-5-1) som Ling introducerade.

::::

Cheltenham

I vad som kan bli en högkvalitativ och spännande mittfältskamp framför allt har Cheltenham det senaste formerat om sig till 4-4-2 vilket kan bli tufft mot Torquays tre centrala mittfältare. Men även om man skulle bara bli två har Cheltenham i Marlon Pack en av ligans främsta innermittfältare, kanske dem främsta sedan han togs ut i säsongens lag och varit briljant. Som tillsammans med antingen Russell Penn eller Luke Summerfield är ett formidabelt innermittfält. Hade dem tre varit i samma form som under senhösten skulle man utan att skämmas kunna säga att ligans två främsta innermittfält mötts i denna matchserie.

Där framme har man en trio av anfallare/yttrar som gjort 10-15 mål vardera. Till vänster Kaid Mohamed som konverterat från anfallare till en målfarlig (vänster)ytter. På andra kanten eller numera snarare på topp har man James Spencer och så framför allt Darryl Duffy deras target man och främste målskytt. Klart möjligt att inlånade Steven MacLean eller Ben Burgess får speltid, den förstenämnde en gammal målskytt och den senarenämnda en target man.

Får jag bestämma spelar Josh Low också. Den felande länken mellan Leo Messi och Emile Heskey.

Torquay

Som sagt slog man ett klubbrekord i antalet hållna nollor och en som förtjänar och fått beröm för det är målvakten Robert Olejnik. En österrikare som värvades inför säsongen som ersättare till Scott Bevan och som överglänst sin företrädare.

Framröstad till årets målvakt i League 2. Backlinjen framför honom bör också nämnas – Joe Oastler, Mark Ellis, Brian Saah och Kevin Nicholson. Nicholson blev uttagen till säsongens lag men mest imponerad är jag över Brian Saah som nästan direkt tog steget från Cambridge United (Lings förra lag) in i Torquays mittförsvar och spelade till sig rollen som vice-kapten.

Lagkapten är dock Lee Mansell som tillsammans med unge Eunan O’Kane är Torquays centrala offensiva mittfältet som spelat bygger mycket kring. Som dessutom tillsammans bidragit med 17 mål och 17 assist, vilket gav dem varsin plats i säsongens lag. Viktiga spelare som understöder dem är Damon Lathrope, den defensiva mittfältaren bakom dem och Rene Howe som är den stora target anfallaren framför dem, som dessutom gjort 15 mål också.

Vad tror ni om League 2′s playoffs? Får vi se Torquay i final igen? Kan Cheltenham återfinna sin form? Kan Southend störa Crewe med sin fysiska överlägsenhet eller kommer Crewes små ynglingar trilla boll till final?

————————————————————-

Det händer rätt mycket i Football League universe bortom playoffen men det får vänta tills efter post-säsongen är klar.

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Championship post-säsongen börjar närma sig sitt slut. Om drygt tio dagar spelas playoff finalen mellan West Ham och Blackpool som avgör vilket lag som lämnar oss för Premier League och vilka som stannar kvar i Championship tröstande famn.

I West Hams fall var man verkligen otroligt överlägsna Cardiff. En blandning av en Cardiff härdsmälta där framför allt Peter Whittingham misslyckades med att bära laget som han gjort under säsongen och att West Ham var väldigt starka organisatoriskt och utnyttjade Cardiffs misstag. Välförtjänt för West Ham. Kul att en spelare som Jack Collison kliver fram som varit långtidskadad före säsongen och något ojämn under säsongen.

För Cardiffs del gäller det att behålla spelare och komma igen nästa år. Man har ett lag vars stöttespelare fortfarande kommer vara i en bra ålder nästa säsong och många spännande unga spelare kommer vara ett år äldre. Personligen skulle jag nog vilja att Darcy Blake får en mer ordinarie roll i mittförsvaret tillsammans med Mark Hudson istället för Ben Turner då Blake har klart större potential än Turner. Även fast nu Hudson-Turner fungerar bra så krävs det nog för att inte Blake ska flytta vidare för mer speltid.

::::

Mellan Blackpool och Birmingham var matcherna mycket olika.

Den första matchen var i stort sett ett enda långt Blackpool-anfall som ledde till många chanser, bara ett mål men det hade kunnat eller borde ha blivit fler. Birmingham gav medvetet bort initiativet men klarade sig ganska bra med bara ett måls underläge till returen på hemmaplan. Delvis tur och delvis defensiv skicklighet från Birmingham. Hughton gjorde sin bästa McLeish-imitation när han bytte ut Nathan Redmond som var släpande anfallare för dagen och tog in den defensiva allt-i-allon Jonathan Spector när man låg under med 0-1.

Till andra matchen var Birmingham klart mer offensiva. Två stora anfallare i King och Zigic samt offensiva yttrar men även om man var det dominerande laget i första halvlek ledde det inte till några mål framåt utan bara ett bakåt då playoffspecialisten Stephen Dobbie var framme. Mål i de tre senaste playoffen nu.

Och efter pausen gjorde Matt Phillips det avgörande 2-0 (3-0 totalt) målet som skulle visa sig avgörande. Men Birmingham lyckades trots allt komma igen bra, en offside stående Zigic gjorde 1-0 efter ett fint instick från Chris Burke innan Curtis Davies nickade in en hörna som kom ner med snö på.

Därefter hade Birmingham flera chanser att skjuta matchen till förlängning men Gilks och Blackpool stod pall och spelar därmed om drygt tio dagar final mot West Ham på Wembley.

::::

Finalen är förstås uselt planerad på samma dag som Champions League-finalen, likt returmötet mellan Birmingham och Blackpool spelades samtidigt som Europa League finalen. Planering som får en att undra om FL’s marknadsföringsavdelning vill skydda ligan likt folk som inte vill att musik man ”upptäckt” ska spelas på radion och upptäckas av den stora massan. I mitt fel leder det till att man får skjuta upp laddandet( inför Champions League finalen med kanske några timmar men i många fall lär det vara folk som ”tvingas” prioritera där säkerligen CL-finalen är det mer attraktiva av det två alternativen hos de flesta.

————————————————————-

League 1

Som avgjordes under helgen. Framför allt så lyckades Sheffield Wednesday vinna stadskampen mot United och därmed vinna promotion till Championship som man föll ur förrförra säsongen. Detta trots att man under stora delar av våren allt som oftast legat bakom United i helgen och sladdat till den gräns att managern tillika klubblegendaren Gary Megson fick sparken. Ett impopulärt val men hans ersättare Dave Jones har gjort ett suveränt jobb. Tio vinster och två oavgjorda på hans tolv matcher som manager vilket gjort att han belönats med priset som månadens manager för båda mars och april innan han i maj var med och säkrade uppflyttningen till Championship.

Detta betyder då att Sheffield United får nöja sig med playoff. Vilket jag återkommer till.

Annars avgjordes det också att det blir Stevenage som fick den sista playoffplatsen. Trots att man under våren såg ut att tappa den till Carlisle eller Notts County men nu på slut har man återfunnit sig själva.

Längre ner i tabellen var det redan klart att Rochdale, Chesterfield, Exeter och Wycombe åker ner. De kommer jag återvända till när vi avrundar säsongen. Men det är värt att nämna att det är synd att ett trevligt lag som Exeter åker ur. Spelat fin fotboll under Paul Tisdale men tappade inför säsongen Matt Taylor från mittförsvaret och Ryan Harley från mittfältet vilket stod dem dyrt, med dem var man en playoffutmanare men utan dem eller tillräckliga ersättare åker man ur. Paul Tisdale förtjänar dock ett jobb högre upp i ligapyramiden. En manager som tar sig an projekt dock så det krävs nog något bra för att han ska lockas, hade gärna sett han tagit över Preston istället för Graham Westley när det begav sig men ännu hellre kan jag tänka mig honom i till exempel Bournemouth eller Doncaster, om det inte vore för de galna förhållandena som råder i de klubbarna. Coventry vore inte fel heller.

————————————————————-

League 2

Crawley tog den tredje promotionplatsen, precis framför Southend som gick om Torquay under sista omgången. Om det är en fördel för Southend att möta Crewe som är i väldigt bra form eller en nackdel att undvika Cheltenham som varit i halvusel form till den gräns att man nästan tappade en närmast ointaglig playoffplats, är svårt att säga.

Dessutom säkrade Crewe sin playoffplats, helt utan problem sedan Oxford förlorade klart borta mot Port Vale.

I botten av ligan stod det mellan Barnet och Hereford, de ständiga streckdansarna som ifjol tillsammans höll sig kvar men nu var man duellanter. Inte direkt mot varandra utan på olika arenor men deras resultat var direkt avgörande för varandra. Hereford säkrade sin seger i första halvlek medan Barnet hade oavgjort men Hereford höll på att tappa sin match, nästan samtidigt som Torquay 2-3 mot Hereford gjorde Barnet 2-1 i en annan del av landet. Vilket räckte för att hålla Barnet uppe och skicka ner Hereford. Andra gången på två säsonger som Martin Allen flygs in för att rädda Barnet undan nerflyttning och lyckas, förra gången lyckades han dessutom efter ha räddat Barnet att rädda Notts County en division upp. Överlevnads specialist som nog är galen nog att dricka sitt eget piss dessutom.

————————————————————-

Conference National

I Conference spelades det också playoff såklart. Wrexham mötte Luton och York mötte Mansfield.

Den favorittippade finalen var Wrexham-Mansfield sedan Wrexham var det bästplacerade laget och Mansfield det nästbästa samt det formstarkaste av dem alla.

Det var inget förvånande att York på hemmaplan stod emot Mansfield och tog med sig 1-1 till returen men väl där skulle Mansfield på hemmaplan bara vinna. Men 0-0 stod sig i 110 minuter tills Matty Blair nickade in 1-0 till York och kort därefter visades Ritchie Sutton ut för en tackling på just Blair vilket betydde slutet.

Förresten så lyckades också Mansfields 29-år unga kvinnliga ordförande Carolyn Still, f.d  att bli utkastad från första semifinalen. Klubbens ägare John Radford som råkar vara förlovad med Carolyn Still, f.d. eskortflicka som har arbetat på stora modeföretag och gjort ett oväntat bra jobb i Mansfield, förklarar händelsen -

”As you may know our dedicated and hard working CEO was involved in an incident in York toward the end of last night’s game when she went to the aid of one of our first team players who was being ushered out of the stadium by a number of police officers.

”Disappointed by how our player was being treated she was reprimanded for a verbal retort to a police officer.

”This incident has been blown totally out of proportion over a light hearted, hot headed quip in defence of our player.”

::::

I den andra semifinalen vann Luton med komfortabla 2-0 hemma. Mycket förvånande trots att Luton är ett bra lag som ifjol nådde playoff final så hamnade Wrexham åtskilliga poäng före dem. Man visade en del av det i returen även om Luton inledde med 1-0 så gjorde Wrexham båda 1-1 och 2-1, det senare gjordes av den spelande managern Andy Morrell men trots att man tryckte på rejält för ett mål som skulle ta dem till förlängning så höll Luton ut och kommer därmed den 20:e maj att spela mot York på Wembley.

————————————————————-

Förlåt för den långa uppehållet men det är mycket nu. Hade jag kunnat planera hade detta inlägg kanske dykt upp redan igår men eftersom jag trodde mig kunna trycka in detta och nästa blogg om L1 & L2′s playoffs blev det såhär. Men en blogg dubbelt så lång jämfört med jag har som standard(eller ja, siktar på men oftast hamnar klart över) skulle bli lite väl mycket. Särskilt som stora delar av detta är ”gammalt” nu.

Imorgon kommer bloggen om L1 & L2′s playoffs!

Då är det äntligen dags. Playoffs! Det är visserligen bara totalt fem matcher (per division) men de brukar vara proppfullt med underhållning. Förra säsongen fick vi i returmötet mellan Swansea och Nottingham Forest se en helt fantastisk match. Den bästa matchen jag såg den säsongen och snäppet bättre än returen mellan Bayern Munchen och Real Madrid som är den bästa jag kan komma att tänka på från denna säsongen. Den hade nämligen fart(en frisk Nathan Tyson skulle slå en Gepard över 60 meter), gott om målchanser, hög spelkvalité och spänning tills 93e minuten då Darren Pratley satte 3-1 till Swansea ifrån halva plan. Finalen var också den väldigt spännande med stora delar otroligt Swansea-dominans men Reading lyckades reducera två gånger om och nästan kvittera innan Swansea igen fick ett sent punkterande mål. Intressant är att spelaren som gjorde de avgörande 2-1 och 3-0 målen – Stephen Dobbie återfinns även i detta playoffspelet men då i Blackpool, det Blackpool han hjälpte upp i Premier League 09/10 när han var på lån i klubben. Tredje raka playoff-uppflyttningen för Dobbie?

Dessutom får man nu gratulera Southampton till deras promotion. Jag tog nästan farväl av dem redan för ett tag sedan och skrev där lite allmänt om detta succélag - http://blogg.fotbollskanalen.se/linhem/2012/03/26/the-saints-are-coming/

::::

De tio senaste säsongernas playoff-vinnare har alla undvikit en viss placering inför playoffspelet. fjärde platsen. Playoffvinnarna från de senaste tio åren har antingen varit tredjeplacerade(fyra stycken) eller femteplacerade(tre stycken) eller sjätteplacerade (tre stycken). Jag har redan nämnt det flera gånger att troligen beror på att de fjärdeplacerade laget slappnat av tidigt av att man varken haft något att kämpa om ovanför eller nedanför sig medan övriga kämpat hela vägen in. Denna gången är de liknande även om Birmingham slappnat av så mycket att man nästan höll på att få behöva kämpa till slutet för att få behålla sin playoffplats.

En kanske mer intressant bit fakta är att inget lag sedan Leicester säsongen 95/96 har lyckats ta sig direkt tillbaka upp via playoffspelet. Vilket med stor chans är en svit som bryts sedan Cardiff är det enda laget i playoffspelet som inte spelade i Premier League ifjol. Eller så säger det att något annat lag än Cardiff kan omöjligen vinna playoffspelet.

———————————————————

Cardiff-West Ham, Torsdag 20:45 och Måndag 17:30

En match som rimligen borde sändas på Tv4 Sport men det är inget att räkna med. Det mesta annat brukar gå före, som det ser ut nu är det Superettan som är prioriterad. Det finns säkert trav eller åtminstone travrepriser att slänga in istället också.

Rent tabellpositionellt är det favoriterna mot underdogen sedan Hammers slutade som tre och elva poäng före Cardiff. Det är det också på andra sett. Hammers är storlaget som skulle á Newcastle 09/10 dundra igenom ligan utan problem eller sympati men som skjutit sig själva i foten med ett svagt hemmaspel och dessutom haft två väldigt starka utmanare i toppen. Managern Sam Allardyce har tidigare pratat om att han är en manager som hör hemma i Europeiska storklubbar som slåss om Champions League guld men har bara visat sig vara en man med mycket att säga som inte lyckats uträtta särskilt mycket. De egna fansen gillar inte att han inte spelar efter ”The West Ham Way” (”We’re West Ham United, we play on the floor” sjungs fortfarande) och ingen annan gillar honom heller för ,ja, samma anledning. Den generella opinionen är att om du ska ha så bra spelare och så stora resurser bör du åtminstone försöka spela underhållande. Snarare än att spela på ”procenten” som det kallas vilket i detta fallet tenderar att vara Carlton Coles panna.

I andra ringhörnan är tidigare års skurkar – Cardiff. Som tidigare haft Sam ”The Sham” Hammam och Peter Ridsdale som ägare och en trupp dyrare än flera andra lag tillsammans men med sina väldigt tystlåtna Malaysiska ägare har man genomgått en rejäl förändring. Genomsympatisk manager i Malky Mackay vars lag jobbar hårt, försöker spela trevligt och med en stjärnspelare som Peter Whittingham vars vänsterfot alla kan njuta av. Att man dessutom lyckades ta sig ända till Ligacupfinal har gett dem än mer stöd från neutrala.

Det är ganska lätt att välja sida om du nu önskar det. Jag har även hört Hammers-supportrar nästan önska att man inte tar sig vidare via playoff för att få slippa Big Sam och kunna bli West Ham på riktigt igen. Vilket känns lite skruvat men på många sätt beundransvärt.

::::

Viktiga spelare

West Ham

Carlton Cole, även om han symboliserar hur Big Sam föredrar att spela fotboll är han en viktig spelare för Hammers och en av ligans bästa anfallare när han är på humör. Kanske ligans mest fruktade bakom Lambert tack vare sin storlek och det faktum att han faktiskt gjort 14 ligamål. Hans närvaro ger också yta till den oförutsägbara men mycket formstarka Ricardo Vaz Te som varit en succé sedan han anlände från Barnsley i januari och sammanlagt gjort 20 mål denna säsongen.

Kevin Nolan och Mark Noble, Nolan har fått en del skit under säsongen för att han inte varit lika dominant som under Newcastle tiden men han har fortfarande bidragit med många viktiga mål(12 ligamål) och insatser, särskilt som han vanligtvis spelat som innermittfältare snarare än offensiv mittfältare. Noble har snarare varit den som imponerat och tagit ansvaret på mittfältet efter Scott Parker lämnat och kommer behöva göra en rejäl insats för att minska Peter Whittinghams inblandning samtidigt som han ska bidra offensivt. Sedan bör självklart James Tomkins och Robert Green nämnas, klassspelare förstås. Tomkins något sämre som defensiv mittfältare där han används en del men ibland fungerar det bättre för laget.

Cardiff

Mark Hudson, kaptenen i försvaret har klivit fram och varit en gigant denna säsongen och måste fortsätta så för att man ska kunna hantera West Hams tunga och målfarliga anfall. Även på fasta situationer blir han och partnern Ben Turner viktiga. Samspelta men något tröga.

Peter Whittingham, Hans inflytande går inte att underskatta. Som en quarterback i Amerikansk fotboll är det han som styr och ställer. Eftersom jag igår såg ”The Replacements” tänker jag på ”Winners always want the ball… when the game is on the line” vilket stämmer in på Whittingham vanligtvis och förhoppningsvis även här. Även anfallaren Joe Mason som slagit igenom framför allt efter vintern bör nämnas, gjorde 1-0 mot Liverpool i Ligacupfinal och förväntas vara den som ska ta vara på Whittinghams framspelningar särskilt som Kenny Miller är i en målsvacka, även om han fortfarande är väldigt nyttig med sitt hårda arbete. Sedan man värvade Liam Lawrence från Pompey i januari har han haft rätt stort inflytande också, en ytterligare kreativ spelare förutom Whittingham.

———————————————————

Blackpool-Birmingham, Fredag 20:45 och Onsdag 20:45

Allas favoriter Blackpool mot Birmingham som under McLeish inte vann många sympatier. Eller?

Blackpool är fortfarande Blackpool till stor del. Man har fortfarande ett snabbt och något chansartat anfallspel med intressanta spelare som Matt Phillips, Tom Ince och Stephen Dobbie. Och veteraner som Gary Taylor-Fletcher och Kevin Phillips. Men mittfältet är något annorlunda. Nu klart defensivare(Ferguson-Southern/Basham-Silvestre) och inte lika flytande för att anfallet nu är klart bättre än hos den förra upplagan. Ett mer kontrollerat Blackpool helt enkelt med en mer självständig anfallskedja.

Birmingham är annorlunda de också. Det är en bit ifrån Alex McLeishs ”långa bollar på Jerome” men det är fortfarande organisationen som är i fokus och Birmingham är som Hughtons Newcastle i stort sett. De har långa alternativ i Marlon King, Huseklepp och Zigic men också farliga offensiva yttrar i Chris Burke, Andros Townsend och Nathan Redmond. Främst ett disciplinerat innermittfält (N’Daw och/eller Gomis) men Jordan Mutch, Keith Fahey och Wade Elliott är bra tvåvägspelare.

Som det ser ut kommer det vara på kanterna det händer. Åtminstone om båda lagen väljer sin mer försiktiga mittfältsuppsättning med tre centrala mittfältare.

::::

Viktiga spelare

Blackpool

Matt Gilks, Var inte någon som imponerade när Blackpool spelade i Premier League men när han spelar i Championship och som denna säsongen får ett starkare försvar framför sig så är han en klassmålvakt. Var Blackpools stabilaste spelare iår och räddat den skakige Ian Evatt flera gånger.

Kevin & Matt Phillips, Den ene är den gamla räven i straffområdet som verkligen behövs i dessa matcher där ett mål kan göra så mycket. Den andra är den explosiva och svårfångade yttern som ska leverera bollar in till sin namne men också vara ett målhot själv. Playoffspecialisten Dobbie har jag redan nämnt.

Birmingham

Curtis Davies, Har varit en väldigt viktig kugge i detta nya Birmingham där han tillsammans med Steven Caldwell tagit över hålet som Roger Johnson och Scott Dann lämnat men Caldwell är skadad sedan tidigare under april vilket ökar trycket på Davies. Men Pablo Ibanez är en mycket kompetent ersättare.

Chris Burke, 14 mål och 18 assist av Sebastian Larssons ersättare på högerkanten. Något sämre inläggsfot men ett större målhot än sin föregångare. Har framför allt kombinerat bra med Marlon King som gjort 18 mål och återigen visat att han är en strålande fotbollspelare trots allt som han gjort utanför planen.

Vilka lag tar sig till finalen?

———————————————————

Nerver av stål i Sheffield?

League 1

United har mestadels haft övertaget i stadskampen om andra platsen bakom Charlton men sedan Blades bara fick oavgjort mot Stevenage förra helgen medan Wednesday sänkte Brentford tack vare Keith Treacys mål och assist. Nu skiljer det ett poäng mellan lagen med Wednesday före United. Och sedan man möter redan nerflyttade Wycombe, på hemmaplan så borde det bara vara en formalitet. Men det krävs nerver av stål trots allt och United lär inte förlora sedan de också möter ett redan nerflyttat lag i Exeter. Ched Evans dom har tydligt drabbat laget och skulle man nu misslyckas med att ta andra platsen ser man svaga ut inför playoffspelet.

Längre ner finns det ännu en kamp, som gäller den sista playoffplatsen och det står mellan tre lag. Stevenage som just nu leder bara på målsskillnad (en ointaglig sådan) före Notts County som ligger en poäng före Carlisle. Stevenage möter på hemmaplan ett Bury som förvisso har haft bra form (sedan jag var där) men som inte har något att spela för så Stevenage ska ta det men de tenderar att vara svaga när de ska styra spelet. Notts är i samma situation hemma mot Colchester. Och Carlisle likaså men borta mot Oldham. Alla borde vinna, men under den sista omgången kan mycket hända.

::::

League 2

Ligaguldet är bärgat för Swindon, Shrewsbury är nu klara för uppflyttningen med East Midlands legendaren Graham Turner vid rodret men det ska med ett tredje lag också.

Det ser just nu ut att bli Crawley som slår Torquay med 7+ mål just nu men också Southend är med där bakom, på en bättre målskillnad än Crawley men en poäng bakom. Crawley spelar borta mot mittenlaget Accrington, Torquay borta mot ett Hereford som slåss om att få vara kvar medan Southend har den troligen enklaste matchen hemma mot redan nerflyttade Macclesfield. Crawley borde ta det men de är svaga på bortaplan och även om inte Accy har något att spela för så är man ett starkt hemmalag som inte lär vika sig bara sådär.

Det är också så att om Crewe förlorar hemma mot Aldershot medan Oxford slår Port Vale borta är det Oxford som spelar playoff och inte Crewe men det är ett verkligen ett långskott.

Hereford kan hålla sig kvar i Football League, men då krävs det en vinst mot Torquay och att Barnet inte vinner borta mot Burton. Möjligt men otroligt.

———————————————————

Conference National playoffs

Började igår med York-Mansfield och slutade 1-1 sedan klassnamnet Exodus Geohaghan gjorde ett självmål åt Mansfield som släppt in ett tidigt 0-1men Mansfield kunde inte gå för vinsten sedan man fick sin främsta målskytt Matt Green utvisad. Det jämnar till stor del ut Mansfields fördel av hemmaplan och att man är ett bättre lag i grym form. Returen spelas på måndag kl 15.

I den andra playoff-semifinalen spelar Luton mot Wrexham. Luton som tillslut med mycket möda tog sig till playoff mot Wrexham som fick släppa Fleetwood i den absoluta toppen för att fokusera på playoffet. Nyblivne Luton managern Paul Buckle tog sig till playoff final ifjol med Torquay men får en väldigt tuff uppgift denna gången. Wrexham slutade trots allt 17 poäng före Luton. Wrexhams tre främsta målskyttar har alla gjort klart fler eller likvärdigt många mål som Lutons främsta, Wrexhams nästfrämsta målskytt är förresten också lagets manager – Andy Morrell. En nödlösning när han tog över efter Dean Saunders sedan Wrexham inte hade råd med någon annan men har gjort det otroligt bra.

Det finns en härlig spelarhistoria i Andy Morrell. Först som 24-åring började han spela professionellt när imponerat på ett provspel hos just Wrexham. Fyra säsonger senare slog han igenom , efter ha coachats av Ian Rush och spelat ihop med Lee Trundle, med 35 mål på en säsong efter att tidigare gjort blott åtta mål på fyra säsonger. Late bloomer! Som sedan gjort sig en rätt hyfsad karriär i Coventry, Blackpool och Bury innan han inför förra säsongen återvände till Wrexham och gjorde tio mål den säsongen och började coacha lite lätt.

———————————————————

Utan att några som helst mutor ligger bakom vill jag hälsa till min gamla bästa vän Filip Karlsson! Som jag träffat flera gånger de senaste dagarna!

———————————————————

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

I helgen ska allt avgöras. Och det som inte avgörs denna helg avgörs nästa helg och det som inte avgörs då avgörs under playoffspelet. Förutom Portsmouth vara eller icke-vara till nästa säsong som, enligt deras administratör Trevor Birch är ”Fifty-Fifty”, vilket kanske inte avgörs förrän en bit inpå sommaren.

Vad som helt säkert avgörs är Championships ligatabell. Klockan 13.30 (svensk tid) spelas det 12 matcher vars utfall kommer avgöra vilket lag av Southampton och West Ham tar andraplatsen och om Middlesbrough kan ta en playoffplats samt vilka som kommer möta vilka i playoffspelet som börjar på torsdag.

Matcherna att hålla kolla på i Championship är därmed – Southampton-Coventry som sänds på Tv4 Sport, West Ham-Hull som sänds på Sky Sports och därmed kommer vara möjligt att streama, Watford-Middlesbrough och Crystal Palace Cardiff.

Southampton säkrar sin uppflyttning vid seger, men också oavgjort så länge inte West Ham vinner med mer än tre mål.

För West Ham gäller det då att vinna med fyra mål hemma mot Hull. Det kan räcka med att bara vinna men sett till att det är ett långskott att Saints ens ska spela oavgjort är det Ishizaki mål att de ska förlora. All out attack, Big Sam!

Om man på ett supervetenskapligt sätt ska bedöma deras chanser imorgon skulle jag säga att det är 85% chans att Southampton tar andra platsen. För Coventry hemma är en enkel match för alla i divisionen men nerverna som kan finnas där och det att jag faktiskt tror på att West Ham gör de fyra målen gör att jag är extra generös.

I kampen om den sista playoffplatsen är poängdifferensen den samma men Boro har ointagliga tio mål att ta ikapp på Cardiff. Så en Cardiff förlust krävs för att Middlesbrough ska ha chansen att snuva dem på den sista playoffplatsen. Jag ger Cardiff 80% chans att ta den sista playoffplatsen. Det beror till en hel del på att båda spelar på bortaplan, där Boro är väldigt bra men Cardiff är direkt svaga på bortaplan samtidigt som det lär bli lite nervöst och Crystal Palace är ett tufft lag att möta, vilket visserligen Watford också är men känslan är att de har mindre press på sig. Som sagt är jag extra generös dessutom. Kanske ett sätt att inbilla mig att det är nästan vidöppet gällande dessa två platser snarare än att det bara är en formalitet

Över till League 1

Sedan detta är blott den nästsista omgången i båda nummerligorna så står inte lika mycket på spel. Men för alla lag som jagar platser är det troligen vinna eller försvinna/playoff/inte playoff.

I stadskampen om andra platsen har Sheffield United övertaget med en poäng över Sheffield Wednesday. Vid Wednesday-förlust och United-vinst avgörs det att Blades återkommer till Championship. Vid alla andra lägen är det mer eller mindre öppet.

Owls möter Brentford borta och Sheffield Untied möter Stevenage hemma. Två rejält tuffa matcher sedan Brentford teoretiskt har en playoffplatschans samtidigt som det är på bortaplan och Stevenage är mitt i en hett strid om den sista playoffplatsen samtidigt som man har lysande statistik mot topplagen denna säsong. I detta nu med två omgångar kvar skulle jag säga att Blades chanser till andraplatsen är 65%-iga sett till att man trots allt har sin svårare match på hemmaplan och avslutar mot ett då troligen nerflyttat Exeter. Medan Wednesday har sin svåra match på bortaplan och möter på hemmaplan Wycombe som jag skulle tro likt Exeter är nerflyttat men de har klart större chans att fortfarande ha en chans att stanna kvar då. De har ju ett poängövertag dessutom, om det undgåtts.

Gällande sista playoffplatsen är det Stevenage på 69 poäng, Notts County på 67 och Carlisle på 66. Stevenage möter som sagt Sheffield United vilket kan täta till striden medan Notts på bortaplan möter Wycombe som kämpar för L1 eller död och Carlisle möter Exeter som har lika mycket att kämpa för men två poängs sämre möjligheter. Vid Stevenage vinst är Carlisle uträknade och Notts har då heller ingen större chans. Stevenage har 60% chans, Notts 25% och Carlisle 15%.

Ner till botten där flera stridande har återuppstått. Exeter och Chesterfield kan nämligen fortfarande bli kvar, om de på två matcher tar sig förbi Walsall som har 4-5 poäng mer än dem. Viktigast är dock att hålla koll på Wycombe och Walsall men även Leyton Orient. Bör nämnas att Walsall har tre poängs försprång på Wycombe, Orient har fyra.

Walsall möter Huddersfield på hemmaplan. Walsall som tagit poäng i nästan alla matcher mot toppfyran, vilket är troligt nu med eftersom Huddersfield blott har hemmaplansfördelen i playoffsemin mot Mk Dons att slåss om. Wycombe möter Notts hemma, Leyton Orient möter Hartlepool borta, Chesterfield mot Yeovil borta och Exeter borta mot Carlisle. Risken är för liten just nu att Orient ska trilla ur så de räknas bort men övriga räknas med. Walsall har 70% chans att undvika nerflyttning, Wycombe 18%, Chesterfield 10% och Exeter 2%.

Och så League 2.

Man ska inte slösa onödig kraft på att Shrewsbury kan vinna ligatiteln framför näsan på Swindon. Det omöjliggörs dock vid en Swindon vinst i helgen. Inte heller behövs det mer än nämnas att Shrews kan tappa promotionplatsen för det är fem poäng ner till Torquay.

Viktigare är då att tala om streckstriden mellan Crawley och Torquay. Det skiljer en poäng emellan, med poängen på Crawleys sida. Dessutom har Southend 77 poäng, tre bakom Torquay och fyra bakom Crawley.

Crawley möter på hemmaplan Hereford som har nerflyttning att kämpa om medan Torquay tar sig an Crewe som har en playoffplats att vinna och Southend möter Oxford borta. Just nu är nog 45% chans att Crawley tar tredje platsen, Torquay 35% och Southend 20%. Framför allt baserat på poäng och målskillnad, bäst målskillnad har Southend och Torquay har klart sämre än de övriga två.

Runt playoffstrecket är det Cheltenham, 71 poäng, och Crewe,70, ovanför strecket med Oxford, 68, Gillingham ,66, och Rotherham,65, under strecket. Hedervärt omnämnande till Aldershot på 64 som därmed har en liten chans men den är inte mer än synlig.

Cheltenham möter Bradford och sedan Plymouth, båda nyss klara med att undvika nerflyttning. De ska inte kunna tappa sin plats. Därmed räknar jag just nu bort dem. Oxford möter Southend hemma, Crewe mot Torquay borta, Gillingham har Northampton borta och Rotherham har Aldershot borta. Jag ger Crewe 55% chans, Oxford 25%, Gillingham 12% och Rotherham 8%.

Och slutligen – botten av botten!

Barnet, 40 poäng, Hereford 38 och Macclesfield 37. Barnet mot Wimbledon, Hereford mot Crawley(borta) och Macclesfield mot Burton hemma. Vinner Barnet är de med stor sannolikhet klara. Barnet 50%, Hereford 25% och Macclesfield 25%.

————————————————————-

Läs Hyllmans blogg om Football Leagues financial fair play också, så slipper jag skriva om det!

Nu är det långhelg!

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Nu är det ett tag sedan, två veckor sedan för att vara exakt men på påskdagen åkte jag och familjen och bekanta till familjen. Jag för fotbollen, medan andra föredrog shoppingen. Eftersom inte alla likt mig trivs bäst när de ser fotboll i Bury eller liknande småorter så var den planerade matchen Blackburn-Liverpool. Där jag fick se f.d. Championship-anfallaren Andy Carroll göra ett sent och viktigt mål, vilket han gjort klart mer frekvent under 09/10 säsongen men som det ser ut kanske jag också fick se matchen som mer eller mindre sänkte Blackburn. Då man sedan dess hamnat efter sina konkurrenter där kring nerflyttningstrecket och ser ut att få äran att nästa säsong spela Championship fotboll. Det är ju trots allt tradition numera att ett krislag med en Avram Grant-figur som manager ska trilla ur Premmier League.

Om de likt sina föregångare antingen får fortsatta enorma problem eller enbart mindre, om än betydande, problem återstår att se. Med rätt manager (går det att klona Hughton tro?) till nästa säsong kan man säkert utmana igen men med nuvarande ägare vet man aldrig.

Men är som sagt Bury-Colchester är huvudtemat, nerflyttade Premier League lag återkommer jag till.

Att ta sig till Bury är inte särskilt svårt om du utgår från Manchester. En smidig taxiresa valde vi men det var något vi ångrade sedan vi övriga dagar såg säkert ett halvdussin tåg eller bussar som skulle till Bury. Fördelen med taxi är förstås att det tar en hela vägen fram men det finns ett särskilt lower league skimmer av att gå av tåget och följa strömmen genom staden tills arenan tornar upp sig mitt i bland ett gäng ”council houses”.

Väl framme vid arenan var det bara att söka skydd från det eviga regnet på närmaste pub. Först trodde vi att vi blev nekade av damen vid det uppfällbara bordet av den anledningen att bara medlemmar var tillåtna på denna pub/lokal men det var helt enkelt bara icke-medlemspriset på 1 pund per person hon ville ha. Med tanke på att Bury rimligen inte har särskilt många turister lär den skara mynt i den ursköljda glassbyttan vara hela säsongens inträdesintäkter. Men väl inne i denna väldigt rymliga lokal var det mycket folk och knappt sittplats men på storbildskärm visade man Sheffield Wednesday-Oldham, längst nere i hörnet sålde man enbart kycklingburgare och pommes frites där dock, som vanligt på matställen kring arenor, det fanns ett stort urval såser som skulle konkurrera med mitt närmaste Ica-nära och självklart såldes det öl. Vilket inte borde få vara en parentes men sedan jag först efter ha beställt ölen upptäckte att man sålde en särskilt ”Bury-öl” så är det inte särskilt nämnvärt.

Utanför arenan - En skog

Sheffield Wednesday vann förstås matchen, med 3-0 men inte förrän vid 3-0 målet kunde man inte urskilja det minsta intresset för matchen. 3-0 målet gjordes nämligen av Ryan Lowe. Lowe spelade nämligen i Bury förra säsongen där han var Burys främsta målskytt när de vann promotion till League 1 men också hela ligans främsta spelare enligt ”PFA Fans”. Det var dock ingen starkare reaktion utan bara en ganska ljummen positiv reaktion som kändes som ömsöm uppskattning för en gammal hjälte och ömsom hjälplöshet över att man tvingas släppa spelare till större klubbar när de blir för bra.

När det började vankas avspark och lokalen långsamt började tömmas på folk var det dags att ge sig ut i regnet igen och försöka navigera sig rätt. Det är nämligen mellan nämnda pub och själva arenan en större parkeringsplats att ta sig över och framme vid biljettluckan var det förstås en liten kö. Och när vi fick biljetterna(£13 styck tror jag) såvida inte man är under 21) är det inte direkt så att det finns en gul linje på marken eller neonskyltar att följa till rätt ingång men likväl en hjälpsam vakt. När man sedan skulle in så var inte de ingångarna gjorda för män av stor pondus eller någon av oss stelare individer men in kom vi.

Uppför en trappa och där hade vi innandömet av arenan. Inget egentligen speciellt se, det påminner om de flesta arenorna av den storleken. Men jag blev rätt besviken av att se att det var enbart sittplatser. Med tanke på att lag utanför Premier League och Championship faktiskt får ha ståplatser. För de tillresta Colchester-fansen var det dock inga problem sedan man var kanske tjugo personer på en hel kortsida.

Mindre plats var det för oss på långsidan ”North Stand” där det var rätt fullt med folk…Oj, nu börjar matchen här. Bury i vitt, Colchester i gult.

En spelare som direkt står ut är Efe Sodje. Till viss del för att han är en nästan 2 meter lång nigerian men framför allt för att han har sin karaktäristiska huvudbonad vilket är en slags Västafrikansk bandana. Dessutom var Sodje den första att cyniskt bestämma sig för att strunta i alla ambitioner att försöka spela upp bollen längst marken, vilket kanske inte är helt fel i regnet men han hade gärna fått försöka sikta på någon av sina medspelare därframme åtminstone.

Spelet var jämnt inledningsvis. Bury hade publiken i ryggen och en vilja att spela medan Colchester är ett bättre lag men sedan man är fast i tabellens ingenmansland så var man inte direkt villiga att springa igenom tegelväggar för att vinna eller försvara. Vilket var den grundläggande anledningen till att Bury i ett anfall kunde på Argentina 2006-vis kunde slå säkert ett tjugotal passningar i rad på offensiv planhalva in till straffområdet men den sista passningen kunde en Colchester-försvarare bryta till hörna. Troligen ovetandes att han förstörde årets mål.

Piggaste spelaren, möjligen inte bäst men absolut piggaste, var David Worrall. Local lad som värvades som ungdomspelare till WBA för ett par år sedan men som är tillbaka i Bury sedan något år tillbaka. Kvick högerytter som var förvånansvärt bra på att ta ner långbollar och hålla undan vänsterbacken. Bara 21 år så kanske fortfarande har en karriär som ämnar sig för större klubbar än Bury.

Till slut fick Bury sitt mål. En Steven Schumacher frispark (Tänk Lampard) som Efe Sodje nickade mot mål som målvakten räddade men amerikanen Mike Grella peta in returen.

Schumi rättar till bollen i väntan på att hans måltavla Efe ska nå straffområdet

Kort därefter kom 2-0 som var väldigt likt 1-0 men denna gången var det en hörna och Grellas anfallskompis Shaun Harrad petade in returen.

Halvtid. En i vårt sällskap rusade efter 1-0 till toan och kiosken vilket gjorde att han missade 2-0, efter att han klagat lite på avsaknaden av mål. Halvtid betydde annars att alla samlades kring tjockteven som fanns bredvid kiosken där man matchrapporteringsprogrammet Soccer Saturday var på och där kunde man se att Burys dåvarande möjliga nerflyttningskonkurrenter Leyton Orient låg under mot Exeter vilket gjorde folk ännu lite gladare. Dessutom fick jag mig en paj, inte leverpajen utan indisk inspirerade kycklingpajen. Väldigt gott och snarare för upplevelsen än för att still hungern. Dessutom kan jag nästan svära på att jag såg Southamptons manager Neil Adkins i pausen, hur han samtidigt lyckades vara på sidlinjen för Southampton på Selhurst Park undgår mig.

Andra halvlek. Där det första jag noterade var vem den där lille högeryttern Colchester hade som jag inte lyckats identifiera sedan han var långt bort på andra sidan planen och sällan med bollen, då var chansningen att det var någon ung Colchester-talang men nu när han var nära såg jag att det är ju Freddie Sears. Som gjort nästan 50 ligamatcher för West Ham. Jag hade koll på att han var utlånad men det var otroligt att en så relativt väldigt talangfull spelare höll till här och var helt osynlig.

Hur ett målområde ska se ut

Tio minuter in i andra halvlek så fick vi matchens första spelmål. En Bury-anfallare kom ner och mötte, passade till någon av mittfältarna (Schumacher borde det rimligen vara men jag tror det var Worrall eller Peter Sweeney faktiskt) som slog en valavägd djupledsboll till innermittfältaren Giles Coke som sett en lucka. Coke som länge varit något av en personlig favorit med sina spindelben och en kroppshållning som är så vänstervriden som bara stela vänsterfotade spelare kan vara. 3-0 därmed. Men blott en minut senare reducerade Colchester på en hörna, mittbacksfyrtornet Tom Eastman fick ganska ostört gå upp och nicka in den.

Hade Colchester haft något att spela för hade det kanske varit en katalysator men matchen tvärdog, hjälpt av att det inte slutade regna för ens en sekund. En dryg kvart senare sattes slutresultatet. Med sin fina vänsterfot hittade Peter Sweeney den snabbe Worrall i djupled som från högerinneposition i straffområdet kunde lägga in den nere i bortre hörnet. 4-1. Slut.

f.d Crawley, nuvarande Rotherham managern Steve Evans i förgrunden?

Bury fick sina ovationer, folk lämnade och vi lyckades hitta en taxi som tog oss tillbaka till Manchester.

Är ni i Manchester, åk gärna till Bury om ni vill ha en genuin fotbollsupplevelse. Inte för att det direkt saknas fotboll i området med säkert ett dussin Football League klubbar inom två timmar med tåg men Bury är perfekt för den som inte vill åka mer än en halvtimme. Dessutom spelar ju dessutom FC United of Manchester på Gigg Lane, för den som är spelar på den planhalvan.

—————————————————

Ched Evans, ja. När jag läste om anklagelsen tänkte jag ganska cyniskt att ”ähh, fotbollspelare blir ju anklagade hela tiden för alla möjliga brott och bus” men så slog bomben ner att han blivit dömd till våldtäkt. 5 års fängelse. Otroligt. Till en viss del var jag inte så chockad sedan Ched Evans känns som typen som är oerhört talangfull men den sortens spelare som slänger bort det likt han tidigare inte slagit igenom tack vare främst skador men också har det cirkulerat rykten om attityd problem och det vanliga som cirkulerar kring unga spelare.

Detta degraderar dock Evans från bara en något bortslösad talang till en brottsling och en jävla idiot. För att uttrycka det milt. Tyvärr finns det en ganska liten grupp av främst Sheffield United-supportrar men kanske andra som enbart är idioter som tar steget att stödja sin klubb och spelare ett sjumilakliv för långt genom att stötta Evans trots domen. Om man kunde bli trött, upprörd och skamsen över Liverpool-supportrar som vägrade se något fel i Suarez-agerande tidigare under säsongen, trots att han blev dömd så är detta många gånger värre. Även om det i grunden handlar om ”tribalism” i båda fallen så är det förstås i hela olika delar av detta spektrumet där man enbart är en väldigt enögd om man tror att det är en konspiration mot Liverpool-Suarez medan om man stöttar Evans är ett avskum som, i de fall jag sett , är skrämmande sexistisk. Där jag återigen vill betona att det är en liten grupp som varenda vettig Blades-supporter tar avstånd ifrån. Där det bästa exemplet är att de mindre skaror som började sjunga omgjorda versioner av den klassiska målskyttsramsan ”He scores when he wants” för att hylla Ched Evans, snabbt blev tystade av övriga bortasupportrar.

Eftersom det alltid är värt att läsa en vettig supporters åsikt rekommenderar jag från United View on Football denna text - http://aunitedview.blogspot.se/2012/04/dismay-dispiriting-disunited.html?spref=tw
Men sedan denna blogg trots allt handlar om fotboll anser jag det berättigat att kommentera den biten. Trots att det tar emot. Men det känns onekligen som det påverkade Sheffield United sedan man förlorade i helgen efter domen. Visserligen mot ett väldigt starkt MK Dons på bortaplan men sedan Ched Evans trots allt under säsongen varit Blades främsta spelare och hela ligans nästbästa anfallare saknar man honom på planen som fotbollspelare.

Det som förutom själva domen väckt rubriker är det att Evans röstades in i säsongens lag. Vilket möjligen öppnar för en diskussionen huruvida man ska belöna en dömd fotbollspelare eller frånta honom det i respekt mot kanske framför allt offret men samhället i allmänhet. Men det har redan diskuterats på annat håll och i detta fallet är det något av en icke-diskussion sedan spelarna som la rösterna på honom med allra största sannolikhet gjorde det före han blev dömd.

::::

I Wolverhampton sjunger man inte ”We are Football League” som hoppfullt nyblivet uppflyttade lag från Championship sjunger om Premier League men efter helgen är Wolverhampton har fått äran att deltaga i nästa säsong av Championship. Wolves 02/03 säsong med Paul Ince i spetsen är en av mina tidigaste och starkaste Championship minnen, särskilt tröjorna. Deras senaste promotionsäsong var inte dålig den heller, Kightly, Jarvis, Ebanks-Blake och Stearman! Förhoppningsvis kan min hitta en bra manager och inte tappa för många viktiga spelare.

::::

När vi väl är inne på ”årets lag” tycker jag som vanligt att det är löjligt att ha den sortens utmärkelse innan ligasäsongen är avslutad, framför allt när man har ett playoffspel som är högst avgörande för inblandade lag. Jag kommer lägga upp mina ”årets lag” efter säsongen men är ni intresserade av de av spelarna framröstade lagen så kommer de här -

Championship: Kelvin Davis(Southampton); Nathaniel Clyne(Crystal Palace), James Tomkins(West Ham), Curtis Davies(Birmingham) Ian Harte(Reading); Adam Lallana(Southampton), Peter Whittingham(Cardiff), Mark Noble(West Ham), Matt Phillips(Blackpool); Rickie Lambert(Southampton), Jay Rodriquez(Burnley)

Clyne och Harte var med även i förra årets upplaga. Bara en spelare från mästarna Reading.

League 1: Ben Hamer(Charlton); Jack Hunt(Huddersfield), Michael Morrison(Charlton), Harry Maguire(Sheffield United), Rhoys Wiggins(Charlton); Johnnie Jackson(Charlton), Stephen Quinn(Sheffield United), Stephen Gleeson(MK Dons), Darren Potter(MK Dons); Jordan Rhodes(Huddersfield), Ched Evans(Sheffield United)

Ingen av dem var med i förra årets upplaga. Enbart topp 5 spelare, men helt utan representation från trean Sheffield Wednesday.

League 2: Robert Olejnik(Torquay); Paul Caddis(Swindon), Kyle McFadzean(Crawley), Ian Sharps(Shrewsbury), Kevin Nicholson(Torquay); Matt Ritchie(Swindon), Marlon Pack(Cheltenham), Eunan O’Kane(Torquay), Lee Mansell(Torquay); Izale McLeod(Barnet), Tyrone Barnett(Crawley).

Ian Sharps är med för tredje säsongen i rad och Izale McLeod var med också 06/07. Klar övervikt för Torquay som har fyra spelare med, trots att man ”bara” ligger fyra i tabellen.

—————————————————

Leicester-West Ham spelades igår. West Ham vann som väntat vilket betyder att man ligger två poäng bakom Southampton inför sista omgången. Med tre måls sämre målskillnad bör nämnas och Southampton slår dem i inbördesmöten. Det kan bli en riktig nagelbitare om nu inte Coventry ogentlemannamässigt ger bort poängen till Southampton. Jag hoppas West Ham leder mot Hull med 4/5-0 och att Southampton har 1-1 mot Coventry när det är drygt tio minuter kvar. Eller att West Ham måste göra ett mål, men vilka som får överläget är oväsentligt.

::::

Förresten, jag var på något slags shoppingcenter i utkanten Manchester dagen efter Bury och såg vad jag misstänker vara en fotbollsarena. Om någon känner igen den får ni gärna lämna en kommentar.

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Tills jag insåg att det var nästnästsista omgången i L1 & L2 var omgången ännu mer händelserik för mig. Men likväl hände saker i streckstriderna runt om i landet. Men innan vi går igenom omgången bör ni läsa denna artikel av David Bevan som återigen lyfter ämnet om vinst i Championship/uppflyttning till Premier League - http://theseventytwo.com/football-league/championship/2012/04/18/reading-deserve-the-glory-but-forget-the-100million-goal/

———————————————————-

Championship

Reading är nu klara Championshipvinnare. Sedan Southampton inte vann sin match och Reading klarade oavgjort mot Crystal Palace. Härligt för dem och välförtjänt även om man likt en spurtstark långdistans löpare mestadels legat och lurat längre ner i tabellen. Det betyder dessutom att Southampton inte är klara för uppflyttning och vid en West Ham seger på måndag mot Leicester skiljer det bara två poäng lagen emellan inför sista omgången. Kan bli nervöst även fast det för spänningens skull tyvärr är så att Southampton möter redan nerflyttade Coventry i sista matchen.

Striden om playoffplatserna som kunde avgjorts om inte Middlesbrough trilskats mot Southampton och slagit dem med 2-1. För att de ska gå till playoff krävs det att Cardiff förlorar och man själva vinner. Blackpool tog övertaget i placeringstriden bland playofflagen efter 4-0 mot Burnley på hemmaplan. Som de ser ut kommer de därmed möta Birmingham i sin playoffsemifinal och avsluta på hemmaplan. Vilket dock aldrig varit en fördel tidigare, inget lag de senaste tio åren som gått in i playoffspelet som fyra har vunnit playoffspelet. Dock tenderar de tidigare fyrorna att gå in i playoffspelet efter ha varit klara för playoff i ett par omgångar olikt femmor och sexor som fått kämpa tills åtminstone nästsista omgången.

Något som blev helt klart i och med denna omgången är att Coventry och Portsmouth gör Doncaster sällskap i League 1 nästa säsong. Tyvärr för två klassiska klubbar men det har länge varit väntat med tanke på Pompeys poängavdrag och Coventrys ägarstrul. I Donny beror det på att man sparkade Sean O’Driscoll och gav klubbens nycklar till Willie McKay, i en handvändning gjorde man en av Englands mest sympatiska klubbar till bland de mest osympatiska. Visserligen var det knappt att man var ”Championships Arsenal” förra säsongen som man varit tidigare men man klarade sig trots att man sett till resurser borde åka ur och även om man startade denna säsongen dåligt var chansen större att O’Driscoll skulle kunna hålla kvar dem. Men styrande i Donny trodde annorlunda, kastade ut O’Driscoll och in kom Willie McKay som gödslat laget med spelare som El Hadji-Diouf och andra frankofana spelare som inte får speltid i sina egna klubbar.

Det lär väl fortsätta så i Doncaster tyvärr. Vilket gör att jag tvivlar på att de kommer ta sig tillbaka till Championship direkt eller ens inom en snar framtid.Inte heller ser det just ut för Pompey och Coventry men kan de åtminstone lite ordning på sina problem utanför planen har man hyfsade chanser. Portsmouth har en god stomme av spelare och Coventry har en drös av lovande talanger samtidigt som League 1s toppskikt är ganska svagt, även om det kan ändras.

———————————————————-

League 1

Charlton är nu klara L1-mästare. De var egentligen klara redan före denna gången och så gott som klara redan i vintras. Skrev mer om dem i förra bloggen. De klev klara tack vare att Sheffield United förlorade mot MK Dons, enda målskytten var den ovanliga målskytten Alan Smith. Smith som inte gjorde ett enda mål under sin tid i Newcastle och inte gjort ett ligamål sedan 2005 vilket var hans första säsong som omskolad innermittfältare. Blades förlust kan till och med komma att kosta dem deras andraplats sedan Sheffield Wednesday vann mot Carlisle, 2-1 efter ett sent mål av inlånade Michail Antonio. Bara en poäng skiljer Sheffield lagen åt, vilket gör nästa helg ytterst spännande.

Längre ner hände mycket i den spännande striden om den sista playoffplatsen. Notts County hade övertaget inför helgen men föll tungt hemma mot Bury med 4-2, senare föll även Carlisle vilket öppnade upp för Stevenage. Som slog Brentford med 2-1 och tog tillbaka det övertag man hade framtill tidigare under våren när man dök ner i en formsvacka i samband med FA-cup mötena med Tottenham. Man leder före Notts med två poäng men det är två omgångar kvar, där Stevenage i nästa omgång möter Sheffield United. Vilket kan vända allt igen.

I botten av L1 var det nära att nästan avgöras men sent, sent så vände Exeter från 1-2 till 4-2 mot Walsall. Vilket betyder att Wycombes förlust inte betydde så mycket. Och faktiskt är Chesterfield och Exeter inte att räkna bort med ”bara” 4-5 poäng upp till Walsall, troligast men fortfarande otroligt är det att Wycombe kan ta sig förbi Walsall, tre poäng är man bakom men med en klart sämre målskillnad. Leyton Orient kan fortfarande åka ut dessutom, de har bara ett poäng mer än Walsall efter 2-2 mot Yeovil.

———————————————————-

League 2

Den mest öppna ligan, vilket inte är förvånande sett till att man har tre uppflyttningsplatser och allt. Jag som predikar tre nerflyttningsplatser också kan knappt tänka mig hur det skulle se ut då. I toppen kunde Swindon säkra sin ligatitel men fick nöja sig med att säkra uppflyttningen till League 1. Vilket man också var rätt nöjda över. Vill ni läsa den bästa texten jag läst om Paolo Di Canio rekommenderar jag denna från The Washbag  - http://thewashbag.com/2012/04/19/paolo-di-canio-method-man-not-madman/

Trots att man förlorade med 3-1 borta mot Gillingham. Resultatet som gjorde skillnad var nämligen Torquays förlust mot Wimbledon. Torquays förlust innebär också att de med två matcher kvar ligger en poäng bakom Crawley och har sämre målskillnad. Dessutom hotar Southend tre poäng bakom dem sedan de slagit Barnet med 3-0 i fredags, alla målen av den kontroversiella Bilel Mohsni.

Ytterligare ett lag kunde säkra uppflyttning men Shrewsbury kunde inte hålla sin 1-0 ledning hela vägen ut mot Accrington men med tanke på att dem ligger fem poäng före Torquay lär det inte vara någon fara. En uppflyttning jag verkligen unnar Shrewsbury eftersom man har Graham Turner som manager. Turner som inledde sin managerkarriär i Shrewsbury, 1978 som spelande manager. Väldigt passande vann han denna säsongen också Football Leagues hederspris för allt han gjort under sin managerkarriär.

Det är ju så att denna uppflyttningen blir hans sjunde i Football League. Jag gillar också det att han bara tränat klubbar i Midlands. Först Shrewsbury, sedan Aston Villa och Wolverhampton innan han tog över Shrewsburys rivaler Hereford där var manager i fjorton år men också ägare under drygt elva år innan han inför förrförra säsongen återvända till Shrewsbury.Och inte ovanligt för Graham Turner så började Shrewsbury under hans ledning sådär, mitten av League för att ifjol ta sig till playoff men misslyckas trots favoritskap innan man nu tredje gången gillt når League 1. Underbart. Inte oväntat dock sedan man olikt ifjol nu har forwards som gör mål i Morgan, Gornell och Collins.

Kring de två återstående playoffplatserna är det också kamp. Cheltenham har tappat rejält och i helgen förlorade man mot konkurrenterna Crewe vilket betyder att Cheltenham ligger bäst till på 71 poäng, Crewe har 70 och under strecket har Oxford 68 och Gillingham 66, Rotherham är inte helt ute ur leken på sina 65 poäng heller. Ännu jämnare om Oxford vunnit sin match mot Plymouth men klarade bara oavgjort, Oxfords 17e oavgjorda match denna säsongen. Vilket är lika många matcher som man har vunnit.

Sist och minst i Football League är nerflyttningskampen. Där vi främst ska gratulera Plymouth för att de lyckats klara sig kvar trots allt strul som omgärdat klubben. Men det är inte avgjort. Barnet tappade nämligen en poäng på Hereford när de förlorade i fredags och Hereford fick oavgjort mot Northampton. Macclesfield är därmed jumbo en poäng bakom Hereford och tre bakom Barnet.

Barnet som för tredje gången har anställt Martin ”Mad Dog” Allen som manager vilket ni kan läsa om här på The Two Unfortunates- http://thetwounfortunates.com/once-twice-three-times-martin-allen/

———————————————————-

Conference National

tvåan Wrexham mot trean Mansfield slutade 2-0 till ligans formlag Mansfield. Det andra målet gjordes av målvakten Alan Mariott på en lång, lång utspark.

Sedan de båda går in i playoffspelet som favoriter så kan detta bli playoff finalen senare i vår. Frågan är då om Mansfield har ett mentalt övertag eller om Wrexham helt enkelt vilar sig inför playoffet? För de var inte bra i fredags. Det var också en troligen avgörande match om sista playoffplatsen mellan Luton och Kidderminster som Luton vann med 1-0 och gick därmed om Kidderminster. Bara en poäng före men med en match mindre spelad. York ovanför dem blev med sin seger klara för playoff dessutom så det är idel gamla klassiska Football League klubbar inblandade. Sett till denna säsongen skulle jag nog föredra Wrexham men som alltid skulle man vilja ha med Luton, inte minst för att man förlorat playoffs redan.

———————————————————-

Glöm inte West Ham – Leicester på måndag!

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Fleetwood Town är nu klara för Football League. Jag har berättat lite om dem tidigare och har uppenbarligen anledning att återkomma till dem. För att beskriva deras väg till PL från en tillvaro i Nionde divisionen så sent som 04/05 till Football League 12/13 så räcker det tänka Hoffenheim.

Likt i Hoffenheim står nämligen en rik, lokal ägare bakom hissfärden genom divisionerna. Andy Pilley heter han och är en self-made gas och elektricitet-magnat. Huruvida han höll på Fleetwood när han var liten är oklart men sedan de då faktiskt härjade så högt som i nuvarande division 6-7 är det inte otroligt. I vilket fall är han ifrån Fleetwood där hans företag ”BES” har sitt huvudkontor.

Olikt Hoffenheim har trots allt Fleetwood en historia. Man var en av grundarna av ”Northern Premier League” 1968 vilket då tillsammans med ”Southern Premier League” var de högsta amatörligorna under Football League. Men de gick i konkurs i mitten av 70-talet men återstod året efter men bara tills -96 och däremellan var man inte mer lyckade än tidigare. Först -97 föddes den nuvarande inkarnationen av Fleetwood, som först hette Fleetwood Wanderers och sedan av reklamskäl Fleetwood Freeport innan man tog tillbaka Town i namnet som man hette mellan -77 och -96.

2003 tog Pilley över som ordförande. Vilket har följts av fem uppflyttningar på åtta säsonger. Visserligen inte beroende på att de kan betala massor för spelare då det på upp till Conference nivå inte är mycket till hjälp men framför allt denna säsongen har man likt Crawley kunnat locka spelare ner till utanför FL och kanske framför allt kunnat behålla spelare som annars spelat i bättre klubbar.

Kollar vi i spelartruppen finns det ett par att känna igen. F.d. Liverpool-ungdomspelaren Peter Cavanagh spelade många år i Accrington Stanley när de tog sig till Football League men som lämnade klubben efter att han blivit avstängd från fotboll i åtta månader för att ha bettat på att hans egna lag skulle förlora en match. Richard Brodie, anfallspartner till Matt Tubbs i Crawley ifjol som därmed vunnit Conference National två säsonger i rad, dock oklart om han stannar till nästa säsong sedan han är på på lån. Och flera spelare med FL-rutin som Peter Till, Magno Vieira, Kieran Charnock, Andy Mangan och Gareth Seddon.

Deras främsta stjärna är dock Jamie Vardy, en snabb ytter/anfallare som gjort 31 ligamål under den gångna säsongen och därmed ryktats till flera lag till och med upp i Championship.

Som ni noterat spelar man på Highbury Stadium, men sedan Fleetwood ligger uppe vid Blackpool är det inte Arsenals gamla arena utan en helt annan. Med tanke på att Fleetwood dessutom spelar i rödvitt kan man undra om det verkligen är en slump eller en homage till London-laget.

En arena som Pilley lagt åtskilliga miljoner på att bygga om. Just nu tar den 5,500 men håller på att byggas ut. Publiksnittet har tack vare ombyggnationerna – och ombyggnationerna enbart – ökat från 134 när Pilley tog över till nuvarande snittet på låga 2,000.

Man kan lugnt säga att det är Pilleys klubb. Som han visserligen sköter bra och det faktum att han är en local lad från staden ger det en trevligare känsla som kan jämföras med Peter Coates och hans Stoke men likväl skulle jag glädja mig mer över att ha Luton eller Wrexham tillbaka men det är självklart härligt också med nya lag.

 ——————————————————  

Andra har nyligen korats vinnare, eller ja, Charlton är klara för uppflyttning men de lär vinna League 1. Något som kändes klart väldigt tidigt men som varit oklart teoretiskt sedan man slagit av på tempot och joggat in i mål.

Vad behöver berättas? Jag har flera gånger tidigt på säsongen berömt Powells för hans arbete och tippade dem tidigt för uppflyttning. Jag är framför allt imponerad av att han i stort sett byggde ett helt nytt lag. Ser man på de spelarna som spelat flest matcher denna säsongen är det bara Johnnie Jackson och de två egna produkterna Chris Solly och Scott Wagstaff som spelade i Charlton före Powell. Otroligt nog är de tre nämnda spelarna de enda spelarna som spelade i Charlton före Powell som spelat mer än fem matcher denna säsongen. Han rev och byggde nytt.

Byggde nytt gjorde han med hjälp av främst unga spelare, hungriga unga spelare från sämre lag eller från bättre lags bänkar. Inte enbart men främst just ”hungriga” spelare.

Och det är 4-4-2 som gäller. Dock är inte Johnnie Jackson någon renodlad ytter och jag skulle inte kalla varken Bradley Pritchard eller Danny Hollands för renodlade defensiva mittfältare, åtminstone inte några ”brunkare” och då har de oftast den offensiva mittfältaren Dale Stephens bredvid sig på innermittfältet.

Det går sedan inte att tala om Charlton utan att nämna Bradley Wright-Phillips som gjort 22 ligamål denna säsongen. Vilket borde räcka som faderskapstest för Ian Wright om han någonsin tvivlat. Det är också värt att nämna Paul Hayes som visserligen tillbringat andra halvan av säsongen annanstans men stod för sju assist, blott två färre än assistkungen i laget Danny Green och Hayes ersättare Yann Kermogant som kom in på lån och gjorde tio mål.

Det blir spännande att se dem i Championship nästa säsong. Även om nu den sentida traditionen talar för det känns det som ett klart svårare långskott för dem att nå PL på första försöket jämfört med Southampton och Norwich, såvida inte man gör en väldigt bra transfermarknad inför säsongen. I vilket fall är i alla fall framtiden ljus, ekonomin är ordnad, de har en bra manager och gott om talangfulla ungdomar.

—————————————————— 

Gårdagens resultat i Championship dödade nästan alla dramatik som fanns kvar i det ordinarie ligaspelet. Reading är helt klara för Premier League, Southampton är i stort sett klara och det krävs mycket för att Birmingham, Cardiff eller Blackpool ska tappa en playoffplats till Middlesbrough med fyra poängs försprång(och klart bättre målskillnad) och två matcher kvar att spela.

Sa redan i förra bloggen att Reading var klara och så men det kan vara värt att nämna igen att jag håller Readings Brian McDermott som min favoritmanager. Likt Rodgers/Lambert ifjol och Di Matteo före honom så brukar jag fastna för en topplagsmanager i Championship varje säsong. Inte för att jag inte gillar Adkins som varit fantastisk också men McDermott har haft större inverkan på sitt lag, vilket beror till stor del på att han varit där längre visserligen men Southampton har fått behålla sina bästa spelare från ifjol. Framför allt ett sympatiskt drag att det är managers som Adkins och McDermott och inte Sam Allardyce som går upp.

Tycker personligen att playofflagen känns ganska svaga. Eller ja, Blackpool och Cardiff. Kanske främst beror på att det inte kändes som de vann platserna utan att andra förlora dem. Och de känns nästan överberoende av få spelare. Blackpool har Kevin Phillips som öser in mål och Cardiff har Peter Whittingham som är en fotbollsmotsvarighet till en Quarterback i Amerikansk rugbyfotboll. Inga dåliga spelare runtomkring men lite svagt. Blackpool har ett tunnare mittfält och lika tunn backlinje, dock just nu bättre anfallare/yttrar men håller Kevin Phillips på PL-nivå? Ytterst tveksamt.

I botten har Bristol City fem poängs försprång på sina konkurrenter Coventry och Portsmouth, dock med sämre målskillnad. Trist för Coventry och Portsmouth då man sett till förutsättningar varit ganska bra medan Bristol City till exempel underpresterat grovt.

——————————————————-

I League 1 spelades det bara en match. En mycket viktig sådan dock för den intressanta striden om den sista playoffplatsen. Carlisle har sett ut att ha platsen klar ett tag sedan Stevenage föll ner i en rejäl formsvacka i samband med FA-cup mötena med Tottenham och Notts County har man visserligen legat lika med i poäng men då med en eller flera matcher mindre spelade.

Men igår åkte Carlisle ner till Stevenage med vetskapen att en förlust skulle innebära att man hamnar bakom båda Notts och Stevenage. Stevenage vann med 1-0 och därmed ser det ut som så att Notts har 67 poäng och både Stevenage och Notts har 66 poäng. Alla har lika många spelade matcher men Stevenage har klart bäst målskillnad och Carlisle klart sämst. Tre matcher återstår.

Notts County möter först Bury på hemmaplan, ett Bury som säkrat nytt kontrakt ganska nyligen. För att därefter åka till Wycombe, ett Wycombe som kan vara klara för nerflyttning eller fortfarande kämpandes för nytt kontrakt. För att avsluta hemma mot ett Colchester utan något som helst att spela för som redan nu slutat spela för denna säsongen.

Stevenage möter först Brentford på hemmaplan, en tuff match sedan Brentford är laget närmast bakom trion som fortfarande har en hyfsad chans att ta playoffplatsen då man bara har tre poäng upp till Notts. I den andra matchen möter man Sheffield United på bortaplan, som möjligen redan säkrat uppflyttning men troligare är att man fortfarande kan behöva poäng där eller till och med verkligen behöva poäng. Och man avslutar hemma mot Bury, som nämnt inte har något att spela.

Carlisle inleder mot Sheffield Wednesday på bortaplan, som verkligen behöver vinna för att fortsatt kunna nå direktuppflyttning. Sedan tar man emot redan nerflyttade Exeter för att tillsist möta Oldham som inte har något att spela. 

Enligt min bedömning ligger det i Notts Countys händer, vilket om man tar det bokstavligt låter uppenbart men vad jag menar är att man har tre matcher man borde vinna och gör man det når man playoff. Stevenage har det svårast, troligtvis men samtidigt ett lag som trivs i svåra matcher mer än i de man ”bör” vinna.

—————————————————— 

Helgens matcher av betydelse

Championship

Coventry möter redan nerflyttade Doncaster men Bristol City möter Barnsley som redan är klara och inte har något att spela för så troligtvis vinner Bristol och skickar därmed ner Coventry och Pompey. Pompey möter Derby.

Längre upp är det också nästan kört. Boro som behöver vinna båda sin kvarvarande matcher medan övriga måste förlora möter nämligen Southampton. Som kan fira sin uppflyttning om de vinner eller åtminstone tar fler poäng än West Ham.

Lite intressant är placeringskampen bland playofflagen dock. Brighton-Birmingham, Cardiff-Leeds och Blackpool-Burnley i helgen, sett till förutsättningarna bör alla vinna. Men vill dem det? Inget lag de senaste tio åren som slutat fyra i Championship har nämligen vunnit playoffspelet. Oftast vinner trean (4 av 10) medan det är helt jämnt mellan femman och sexan. I detta ovanliga fallet lär det dock inte ha någon betydelse, för att fyran i vanliga fall brukar vara först klara för playoff (trean kämpar nämligen mot toppduon) och därmed vilar man bort sin chans till playoffvinst.

::::

League 1

Gällande playoffstriden så ser ni ovan om Notts, Carlisle och Stevenage kampen.

MK Dons – Sheff Utd & Sheff Wed – Carlisle, Krävs nog en Sheff Utd förlust (och Wednesday vinst då) för att det ska bli kamp hela vägen in. Och MK Dons kan helt klart slå dem, det är en bra värdemätare inför playoffspelet.

Charlton – Wycombe, Vinner Charlton så får de fira sin ligaseger hemma på The Valley så jag tvivlar på att Wycombe kan få ett resultat och gör det inte det är man troligen ute eftersom Walsall möter Exeter som i stort sett är ute och Orient möter redan klara Yeovil.

::::

League 2

Fredag

Southend – Barnet, Southend kan knappt nå direktuppflyttning längre men lär fortfarande försöka när man kan sätta press på Crawley och Torquay. Barnet skulle behöva segern för ifall de förlorar och Macclesfield och Hereford vinner så är Barnet jumbo helt plötsligt. Både Macclesfield och Hereford möter lag som är i stort sett klara i Northampton och Bradford men det är nog lag som inte vill riskera sitt kontrakt så…Hereford och Macclesfield lär inte gå om Barnet, varken i helgen eller senare.

Lördag

Accrington – Shrewsbury, vinner Shrewsbury så kommer de med största sannolikhet gå upp. Har nämligen då minst fyra poängs försprång på Crawley och Torquay. Fast sedan Crawley möter ”lätta” motstånd som Dag & Red och Torquay möter Wimbledon krävs det nog en seger också.

Crewe – Cheltenham, Oxford möter Plymouth så de lär vinna sin match vilket sätter tryck främst på Crewe att vinna sin match men även på Cheltenham som vid förlust då troligen bara ligger en poäng före Crewe och Oxford.

::::

Conference National

Mansfield – Wrexham, Troligen en försmak av vad vi kommer få se av dem i playoff där de är favoriter till att nå finalen, vilket jag tror de får göra. Får vinnaren ett psykologiskt övertag eller vilar man bara upp sig inför playoffspelet? Troligen tv-sänd, och streambar.

Luton – Kidderminster, direkt avgörande (nåja) kamp om sista playoffplatsen. Vinner Kidderminster är man fem poäng före (med en match mer spelad) men vinner Luton är de en poäng före och med en match mindre spelad. Vinnaren tar sista playoffplatsen säger jag.

—————————————————— 

Om det kommer en till blogg denna veckan är det tänkt att vara reseberättelsen min, men det beror på när denna bloggen kommer upp igen. Den har ju hängt i limbo i ett tag nu och fått mig att ifrågastätta hela min existens, för som Descartes sa – ”Jag bloggar, därför finns jag”.  

Mail – Linhem@live.se
Twitter – Linhem 

Förresten var det mitt 100:e blogginlägg här för fyra bloggar sedan. Glömde nämna det då och på bloggarna efter det före denna.

Mina kommentarer under matchen

1-0 Reading.

Efter att Lambert tvingat Federici till en jätteräddning så kontrar Reading. Kebé ute vid hörnflaggan slår ett otroligt inlägg till Roberts som kan nicka in den från nära håll.

Saints har börjat piggast, framför allt Lallana, men Reading försvarar sig bra som vanligt och kontrar bra.

Fortsatt 1-0 och Saints trycker på för mål. Lallana styr spelet i sin fria roll på offensiva mittfältet. Hooiveld hade en bra chans på hörna som han brukar sätta och Lambert har också haft några inläggslägen att sätta.

1-1 Saints, Lambert direkt efter paus. Lite udda att Lallana nickar ner till Lambert, borde och brukar vara tvärtom.

2-1 Le Fondre! som gjort alla sina 10 mål denna säsongen i andra halvlek. Fortsätter göra viktiga mål, likt de två sena målen mot Hammers.

Its all over. 3-1 Reading, ”second half-double” från Adam Le Fondre, likt mot West Ham.

Reading är nu i praktiken klara för PL, men i teorin kan Hammers fortfarande gå om dem.

Tungt för Saints men Reading är helt fantastiska. Brian McDermott är ett geni!

::::

Efter matchen

Som väntat och som oftast är Saints mer imponerande på så sätt att man styr matchen, skapar chanser och är individuellt bättre men Reading är ett bättre lag. Fantastiska på att klara att bli spelmässigt dominerande men ändå vinna övertygande på något sätt. Känns som en väldigt bra grej inför nästa säsong när de spelar i PL även om man lär få det svårare att båda klara trycket och kontra lika effektivt. Man är i praktiken klara för PL och troliga ligavinnare men West Ham har fortfarande en teoretisk chans att gå förbi dem och Saints är trots allt bara tre poäng bakom om Reading skulle göra bort sig på slutet. Vilket är föga troligt.

Adam Le Fondre, börjar se ut som en kandidat för årets värvning nu trots att han ”bara” är en ”super-sub” och gjort nästan hälften av sina mål nu på slutet. Det är lite kul att en ”Le”-målskytt avgör mot Saints av alla lag inför legendaren Le Tissier som var på plats. Ni som läste mina alster när jag gästbloggade hos Mäster Hyllman vet också att jag tycker mycket om Le Fondre, dock imponerad att han är så här bra just nu men han är en oerhört ”naturlig” målskytt.

Saints lär säkerligen fortfarande ta andraplatsen men vinner West Ham i helgen mot Brighton skiljer det bara tre poäng så det är rätt jämnt trots allt. West Ham – Brighton går på Tv4 Sport!

———————————————————-

Övriga Football League

Det är inte helt optimalt med en lång blogg om enbart en match(särskilt eftersom det är en match nästan är en PL-match) när man inte rapporterat från den senaste dubbelomgången och dessutom har en reseberättelse från Gigg Lane att berätta men här kommer lite bits and bobs som kan vara nyttigt inför helgen.

Championship

Det var mycket viktiga matcher i botten av Championship. Först mötte Bristol City Nottingham och slog dem. Därefter slog man sina direkta rivaler vid strecket Coventry med 3-1. Där Jon Stead gjorde något så ovanligt som mål åt båda håll, som anfallare. De ligger nu fyra poäng före Coventry och ser ut att klara sig kvar på deras bekostnad.

Kollar vi på playoffstriden så har nu Middlesbrough åtta raka matcher utan vinst, hälften av de matcherna är förluster. Brighton har efter två raka förluster nu fyra matcher utan vinst. Cardiff som nu faktiskt vann en match igen är därmed återigen ovanför strecket tillsammans med Blackpool som har hyfsad form och Birmingham som nog ser ut som West Hams värsta konkurrenter i playoffspelet. Sedan West Ham hämtade igen ett 3-1 underläge mot dem så lär man dock ha ett visst psykologiskt övertag. Härlig match förövrigt, men West Ham var verkligen bedrövliga i stora delar av matchen.

Leicester tog två raka segrar och ligger bara tre poäng bakom Cardiff så ännu inte borträknade, särskilt inte med tanke på lagens form däruppe. Leicester har Millwall, visserligen en svår bortamatch men Millwall är säkra från nerflyttning så klart möjlig att vinna. Tyvärr för Leicester har Cardiff en likadan matchsituation mot Barnsley.

Förutom West Ham – Brighton så öppnar en trolig Bristol förlust mot Birmingham för att Coventry ska kunna ta ikapp på dem igen, det krävs dock att man vinner på bortaplan mot Burnley vilket vore deras andra bortavinst för säsongen.

::::

League 1

Sheffield lagen fortsätter att stapla segrar. Tack vare Sky Sports och Burys klubbstuga kunde jag se Wednesdays match mot Oldham. Som man vann med 3-0. United ville inte vara sämre och vann 5-2 i Rochdale. Oldham har nu fem raka förluster och är inte helt säkra från nerflyttning medan Rochdale har en teoretiskt mikroskopisk chans att inte åka ur. Det krävs dock att Leyton Orient förlorar återstående fyra matcher medan Rochdale vinner sina, så länge inte lagen ovanför Rochdale också vinna sina matcher.

Jag tycker lite synd om John Coleman som tidigare var den manager som varit manager längst i sin klubb, bakom Ferguson och Wenger. Men så gick han från Accy som låg stabilt på övre halvan och kunde hota om en playoffplats men så lämnade han för Rochdale som redan då såg rätt dömda ut i hopp om att möjligen vända allting snabbt. Men det lyckades han inte med utan har snarare helt misslyckats och lär därmed få möta sitt Accrington nästa säsong. Förfärligt. Likt flera andra misslyckade flyttar hoppas man det kunde bli ogjort men man får ända på något plan hylla Coleman att han vågar pröva nya saker. Men likväl är det sorgligt.

Leyton Orient fortsätter dock förlora, nu är Walsall förbi dem också. Wycombe behöver dock vinna matcher för att gå förbi dem. Då Wycombe möter Charlton i helgen kan det bli svårt, bra chans för Walsall som möter Exeter och Orient som möter Yeovil att säkra sina platser.

Där jag var vann Bury, vilket ska avhandlas nästa vecka, vilket tar dem en bra bit bort från nerflyttningstrecket. Likaså för Scunthorpe och Yeovil, smått imponerande att Scunny fortfarande tror på Alan Knill nog för att inte sparka honom. Har faktiskt betalat av sig nu, även om det fortfarande är en mindre bra slutplacering kunde det slutat med nerflyttning kanske om man sparkat någon och någon annan inte gjort det bättre.

Förutom Rochdale är Chesterfield och Exeter också så gott som nerflyttade. Chesterfield känns rätt stabila inför en promotion push till L1 nästa säsong men jag väntar mig nog att Paul Tisdale lämnar Exeter, inte blir sparkad utan att han lämnar för ett större uppdrag. Det är starkt att göra det han gjorde med Exeter och många klubbar borde vilja ha honom. Hade snäppet starkare ställning ifjol men han ville nog inte lämna efter en så bra säsong, kan dock fortfarande tänka mig honom i många L1-klubbar som siktar på Championship, till exempel Bournemouth om de inte varit en sådan cirkus där. Om Karl Robinson lämnar MK Dons(vilket är troligt om de inte går vidare via playoff)kan jag tänka mig han gå dit, även fast det tar emot lite så är det ett bra steg för honom även fast han känns som någon som snarare tar sig an ett projekt än att fortsätta någons. Kanske något av lagen som trillar ner, där talar vi verkligen om projekt.

Kring playoffstrecket har Carlisle det teoretiskta övertaget men Notts har just nu övertaget. Notts möter Bury hemma medan Carlisle har Wednesday borta så Carlisle lär tappa sitt teoretiska övertag och hamna i ett reellt underläge.

::::

League 2

Helt i skugga av Southampton-Reading var den en viktig match i den diametralt motsatta delen av Football League. Barnet-Hereford som ligger på varsin sida nerflyttningstrecket (Barnet i överslafen) där det förstås blev 1-1, mål av May och Facey. Och lag som de möjligen möter är de två lagen det snurrats mest kring medan jag var i England. Crawley och Rotherham.

Jag förstår inte varför Steve Evans bytte ner sig till Rotherham. Det är moraliskt att byta upp sig men det limmar inte riktigt med Steve Evans omoraliska personlighet. Man kan inte undvika att fråga sig om han var tveksam över Crawleys möjligheter att bli allt det man vill bli, för Crawley har tappat i slagkraft under säsongen och tvingats sänka lönenivåerna. Och även om kan komma på många passande öknamn för Steve Evans kan jag inte beskylla honom för att vara dum, snarare lömsk så jag undrar vad som är fel på Crawley eller om Rotherhams nysatsning med ny arena(New York Stadium, ja det heter den. Tack vare nära kontakter de städerna emellan och skamlöst försök att få sponsorpengar därifrån. Kul dock med New York stadium i Yorkshire, inte långt från original York)och allt lockar ännu mer samtidigt som kan kanske inte kände att han skulle ta upp Crawley vilket skulle leda till att han skulle få se sig om efter ett annat jobb?.

Kul dock att få se Steve Coppell tillbaka som manager även om det råder frågetecken kring Crawley just nu. Jag var nästan lyrisk över hans återkomst till Bristol City så jag håller mig mer milt optimistisk nu. Hans Reading var trots allt helt j-vla fantastiskt så det är svårt att inte gilla Coppell och önska han vidare framgång. Lite synd att det är i Crawley men de flesta har numera lite halvskumma ägare så helskumma är väl inte så farligt längre. Sedan så är han ju inte manager heller utan ”bara” Director of Football så vi får se hur stort inflytande han får.

Crawley är även i tabellen inblandad i en intressant situation. Striden om de två promotionplatserna bakom Swindon, vilket möjligen är den mest intressanta tabellstriden i FL just för att lagen inblandade är härligt kontrasterande och det ligger två platser i L1 på spel. Vilket jag får utveckla en annan gång men just nu är Torquay i pole position med Shrews poängen bakom (med en match mindre spelad) och Crawley två bakom Shrews, också med en match i handen på Torquay.

I helgen möter Crawley de redan semestrande Wimbledon, Shrews hemma mot Rotherham och Torquay mot Southend, ett Southend som bara ligger tre poäng bakom Crawley och vid en vinst där ligger bara tre poäng bakom Torquay. Inte helt borta ur snacket.

Längre ner slåss Cheltenham, Oxford, Crewe och möjligen Gillingham och Rotherham om två playoffplatser. Framför allt slåss Oxford och Crewe om en medan Cheltenham har lite andrum efter ha vunnit sin första match på drygt åtta matcher i sin nästsenaste match.

Rotherham är tillsammans med Crewe formlagen, Rotherham med tre raka segrar och Crewe med fem vinster på sju matcher. Oxford och Cheltenham får man säga ligger lite pyrt till med lite sådär form men man har tiden på sin sida, bara fyra matcher kvar.

Nu till helgen möter Cheltenham svårslagna Accrington, Rotherham borta mot Shrewsbury, Oxford mot Gillingham på hemmaplan där en bortavinst skulle göra det hela spännande men Oxford lär väl spela oavgjort som vanligt och Crewe har jumbon Macclesfield på bortaplan.

Jumbon Macclesfield har dock nu en hängmatch på konkurrenterna Barnet och Hereford som spelade lika i sin fredagsmatch. Dock fyra poäng upp till Barnet och hängmatchen är som sagt mot Crewe men de har ändå chansen.

———————————————————-

Värt att nämna är också att Fleetwood är så gott som klara för League 2 till nästa säsong, men sumpade chansen att göra det officiellt mot Lincoln igår kväll. Med sumpa menar jag att Wrexham nu har chansen att vinna om de skulle vinna resten medan Fleetwood förlorar sina, Wrexham behöver också ta igen 9 mål i målskillnad. Wrexham och Mansfield är dock åtminstone klara för playoff med stor sannolikhet. Övriga två platser är dock vidöppna för York, Kidderminster, Southport och Luton, de senare har faktiskt minst poäng men har hängmatch(er) att luta sig tillbaka på, går förbi de andra med en vinst.

Apropå kommande FL-lag har nu Wolves nio poäng upp till PL-överlevnad, med fem matcher kvar. Komsi komsi. Just nu känns det väldigt spritt vem som ska bli deras manager till nästa säsong i Championship dock. Ett stabilt bet vore Steve Bruce men lite mer spännande alternativ vore Solskjaer, Curbishley eller någon som Karl Robinson eller Billy Davies. Man kan alltid drömma om att få återse Big Mick också.

::::

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Lite sent ute men det är struligt att vara ute och resa för att sedan komma hem sjuk och fäktas med ett odugligt internet. Inte ska man behöva sitta ett par decimeter från bredbandet för att det ska funka?

Nåja, ikväll vid nästan nio tiden är det dags för match igen. Och det är säsongens hittills största match. Southampton mot Reading, ettan mot tvåan i Championship som bara skiljts åt av färg- och målskillnad.

Oavsett om ni följt med eller inte är det värt att skriva om hur detta blivit lagen som slåss om titeln och som troligtvis båda spelar i Premier League nästa säsong.

Säsongen hittills – Southampton

Inför säsongen var man en nykomling, en stark nykomling visserligen men även om vissa varnade för ett nytt ”Norwich” sågs man som ett övre mittenlag med potential. Potential i gott om unga spelare som exempelvis Adam Lallana och i sin akademi som gjort sig ett namn genom att exportera ytterråmaterial till Norra London. Och likt flera tidigare lag(Newcastle – Carroll, Norwich – Holt)hade man en viktig bjässe på topp som öser in mål i Rickie Lambert.

Redan tidigt på säsongen överträffade Saints alla förväntningar. Inte ens den mest optimistiska Southampton-supporter kan ha trott att man direkt skulle ta ett fast grepp som en av toppplatserna och efter två månader enbart förlorat borta mot Cardiff och Leicester. På hemmaplan tog man med sin vårform från League 1 och man förblev nästan obesegrad på hemmaplan hela 2011 men på årets nästsista dag förlorade man, mot Bristol City av alla lag.

Man började faktiskt 2012 ljummet efter det men efter en kortare svacka har man radat upp segrar och lämnat tidigare konkurrenterna West Ham och övriga tabellen bakom sig. Deras enda egentliga svaghet har varit bortaspelet där man bara vunnit 9 av 21 matcher men när man som Saints vunnit 15 av 21 hemmamatcher istället så jämnar det ut sig. Dock har bortaspelet varit bättre på den senaste tiden med fem vinster på de sex senaste bortamatcherna och oavgjort borta mot svåra motståndare som West Ham och Birmingham före det.

Säsongen hittills – Reading

Som brukligt sågs Reading som ett lag som skulle kunna nå playoff men truppen såg svag och kanske framför allt ut att sakna ett par komponenter sedan man tappat sin främsta målskytt i Shane Long och sin lagkapten och mittbacksgigant Matt Mills. Utan att ersätta dem med mer än ganska låg profilerade värvningar av Kasper Gorkss (efter säsongstart dessutom) och Adam Le Fondre. En affär man gick nästan £9M+ på. Inga andra värvningar var särskilt nämnvärda, Leigertwood hade man haft på lån hela säsongen tidigare så den var förväntad. Med rätt tydlig logik bör ett playofflag som tappar sina bästa spelare bli ett mittenlag?

Det såg även ut så inledningsvis då man började ganska svagt innan man började åtminstone se ut som det mittenlag som man förväntades bli. Man kan nästan vara så simplistisk att man säger att Reading under hösten var ett mittenlag och under andra halvan av säsongen varit ett topplag. 14 vinster på 18 matcher sedan nyår jämfört med 11 vinster på 24 matcher innan nyår.

Vilket man även var under förra säsongen men till en mildare grad. Och även då berodde det en hel del på att man tappat sin bästa spelare i Gylfi Sigurdsson och inte riktigt funnit sin rätta väg efter honom förrän ett par månader in på säsongen då Shane Long exploderade.

Denna säsongen har man intressant nog varit klart mindre stjärnspäckat. Att deras främsta målskytt varit Adam Le Fondre som bara gjort nio mål säger en hel del.

Managerduellen

Vad som jag nästan ser som mest intressant med dessa lag är deras managers. Spelare som Lambert, Kebé, Lallana, Ian Hartes vänsterfot och Jason Roberts i all ära men de slår inte Nigel Adkins och Brian McDermott.

Som för mig personifierar det moderna Championship. De är långt ifrån den stereotypa bilden av vad folk(och experter, för att inte nämna Fotbollskanalens egna) tror managers både ser ut och är tränarfilosofiskt. Båda är och ser nämligen mycket sympatiska ut. Nästan okarismatiska. Nigel Adkins ser ut som att han skulle trivas bättre framför en powerpoint presentation än på än sidlinje och Brian McDermott har ett nästan generiskt hjälptränar-utseende. Deras vägar hit är också de väldigt sympatiska.

Nigel Adkins hade en ödmjuk karriär som avslutades med att vinna Walesiska ligan två säsonger i rad som spelande manager för Bangor City. Detta var dock i mitten av nittiotalet och några år senare skulle också Brian McDermott göra sin första tur som manager, i först Slough och sedan Woking men utan större framgångar blev han istället scout åt Reading medan Nigel Adkins utbildade sig till physio.

Nigel Adkins blev senare physio i Scunthorpe men senhösten 2006 fick han ta över som manager efter Brian Laws och gjorde direkt succé vilket ledde till läktarramsan ”Who needs Mourinho, we got our physio” och två uppflyttningar till Championship med ett litet lag utan någon större budget.

Brian McDermott som sagt till Reading som scout, år 2000 och framtills 2009 var han även sedermera även manager för junior- och reservlaget och när Brendan Rodgers (ja, nuvarande Swansea managern) fick sparken fick McDermott ta över och efter att han lett dem till framgångar i cupspelet där man framför allt slog ut Liverpool fick han jobbet permanent.

Nigel Adkins tog över tidigt under förra säsongen efter att Alan Pardew fick sparken under kontroversiella omständigheter och ledde Southampton direkt igenom L1 till serieseger. Man bör dock inte hypa det för mycket sedan Southampton av många förväntades vinna ligan men likväl en bedrift. Denna säsongen, ja, har de dock stått för en otroligt bedrift. De spelar både trevligt och effektivt, som det topplag man är har man tog tagit ett par ”fula” segrar men också förlorat ”snyggt” ett par gånger, det sistnämnda oftast när inte Rickie Lambert finns tillgänglig.

Reading är inte särskilt snygga alls egentligen sett till den moderna fotbollens estetik utan är framför allt ett organiserat lag som kontrar förfärligt effektivt, främst längs kanterna där man har sina främsta spelare i Jobi McAnuff, Ian Harte och Jimmy Kebé. Det finns dock få saker vackrare än att se Jimmy Kebé glida förbi två försvarare med en dragning.

Vad som också behöver nämnas är att jag föredrar McDermott före Adkins. Helt enkelt för att McDermott lyckats med den bedriften att han säljer sina bästa spelare men lyckats bli ännu bättre efter det. Hur hans spelare nästan enbart är ”bargain buys” och det utan någon tydlig åldersfacism som annars brukar begränsa många på transfermarknaden.

Kollar man på nuvarande lag är det nästan enbart ”bargain buys” som fallit väldigt bra ut. Flera av dem över 30.

Laguppställningarna

Sedan jag är så sen med denna blogg har redan startelvorna släppts.

Reading: Federici; Cummings, Harte, Gorkss, Pearce; Mullins, Tabb, Kebe, McAnuff; Hunt, Roberts

Karacan skadad, Leigertwood inte tillgänglig därför ett nytt innermittfält. Dock med ersättare som är rätt lika spelmässigt.

Southampton – Davis. Butterfield, Fonte, Hooiveld, Fox. Chaplow, Hammond(c), Cork, Lallana. Sharp, Lambert

Chaplow! Trevlig spelare.