linhem

I Have To Leave

July 1, 2013 7:20 am, Peter A Linhem

Warren Zevon – I Have To Leave

Jag letade faktiskt efter en passande referens till rubrik och när jag skrev valde min spotify den ovan så, voilá. Med tanke på att spotify på ett par timmar bara hade låtar av Warren Zevon att välja på tar dock död på slumpen.

Jag har funderat rejält på detta. På både mitt beslut och hur jag ska artikulera mig. Jag har till och med underhållit tanken att bara lämna utan någon lapp och hålla mig borta bara för att det vore lite intressant men det är inte riktigt karaktäristiskt och alldeles för få skulle bry sig. Och det var bara en kort tanke bland många jag haft medan jag jobbat för själva jobbet kräver inte mycket tankekraft och tröttheten på natten hjälper till att spåra ur tankarna.

Redan flera månader före jag ödmjukt frågade om de på Fotbollskanalen ville ha en blogg om The Football League tänkte, drömde(nåja) jag om det och hade bestämt mig för det.

Det känns därmed ganska bekant när jag nu i flera månader tänkt och bestämt mig, ångrat mig och sedan bestämt mig igen för att sluta. Det är inte så att jag är klar för denna säsongen utan denna bloggen är en död papegoja. Jag har verkligen tänkt över det också, det är verkligen inget förhastat beslut och jag blir inte utslängd från fotbollskanalen utan det är bara jag som självvalt avslutar det av min egna olika skäl.

Jag har skrivit veckoligen om The Football League nu i tre säsonger vilket är ganska lång tid. När jag för första gången skrev ett blogginlägg om The Football League – http://blogg.fotbollskanalen.se//christenson/2010/05/24/gastblogg-om-football-league-sasongen-09-10/ – var jag bara 16 år och gick i ettan på gymnasiet och nu är jag snart 20 och ska börja på universitetet till hösten. Man är väl inte fundamentalt en annan person men rätt ganska olika är vi jag och han som skrev det nämnda stycket. Både han och jag uppskattade dock Ian Harte’s vänsterfot väldigt mycket men den något äldre mig har väl vuxit mer utanför fotbollen även om jag nog ändå vet mer om fotboll nu än då.

Det är inte alls så att jag har förlorat kärleken till engelsk fotboll, fotboll på lägre nivå bortom spelare värda sin vikt i guld, fotboll i allmänhet eller skrivande(till skillnad från då uppskattar, romantiserar jag nu själva skrivande i sig mycket mer) utan den består. Men jag känner till stor del att det handlar om tidsbrist eller en omprioritering. Jag säger inte att jag inte skulle ha tid att spendera ett par timmar några gånger i veckan eller kanske bara någon timme någon gång i veckan på detta för i jämförelse gör många människor hur mycket som helst. Jag läste något om att Stephen King skrev flera tusen ord varje dag och min mamma brukar hinna med så mycket saker att jag ibland tror hon använder kloner. Det är mer att jag vill spendera den tiden på andra sätt, framför allt har jag länge kanske spenderat för mycket tid än vad som borde vara rimligt på detta. Men jag känner att jag inte riktigt skulle eller vilja göra det på något annat sätt. Ibland har jag suttit uppe in på småtimmarna och skrivit om , låt oss säga, något mittenlag i L2. Och som min mamma har sagt till mig så verkar jag ha färre timmar än alla andra på dagen, vilket något passande jag kan känna att jag håller med. På så sätt att jag tycker det finns så mycket att läsa, se, höra och uppleva att ofta räcker inte dagarna riktigt till. Särskilt inte när man dessutom ska hinna leva, vara sig själv, lata sig och sova dessutom och slösa bort timmar på att skjuta upp saker.

“I arise in the morning torn between a desire to improve the world and a desire to enjoy the world. This maked it hard to plan the day.” sa E.B. White vilket jag verkligen tycker resonerar fast kanske i något mindre skala för min del.

Jag vet inte hur väl det går fram då jag själv har svårt att förklara det för mig själv men jag tycker att det nästan blivit begränsande att man schemalagt sig (efter helgen, före helgen) och dessutom skulle jag vilja skriva mer om annan fotboll och göra annat. Jag kanske inte ens skriver mindre än tidigare men jag lär inte göra det med samma regelbundenhet. Kan vara bra att skriva en del på engelska istället också, med tanke på hur många fler man kan nå och för att de flesta jag läser skriver på engelska, vilket är samma anledning till varför jag twittrar på engelska.

Jag har förstås inte tänkt sluta titta på, tänka på, tycka om eller skriva om The Football League. Åtminstone inte The Championship då det finns de som vill att jag ska skriva för dem och det har jag tänkt göra en del ibland.

Lite är det kanske att man inte har samma glöd fast jag ser det snarare som att jag snarare vill något annat nu. Något som påverkat är att jag utvecklat någon form av IBS vilket krånglar till en del saker och det allra främsta är ju det att man ska börja plugga(Statsvetenskap, för ni undra?) vilket tar sin tid, man kan behöva jobba ibland för att monies liksom och tanken är att man dessutom snart ska flytta hemifrån och liknande. Det är inte exakt så att man inte har tid som sagt men jag vill nog spendera tiden på annat och lämna detta bakom mig på sätt och vis.

Jag vill verkligen tacka alla som någonsin läst någonting jag skrivit framför allt här. Men även nämnda första gästbloggen och när jag gästbloggade varje vecka på kamrat Hyllmans blogg. Och tacka just Christenson och Hyllman då för att man fick skriva hos dem och fotbollskanalen förstås som visserligen inte varit särskilt hands-on utan snarare laissez-faire men det är å andra sidan klart rimligt. Det är faktiskt ovanligt många rätt nyligen som gett en komplimanger för bloggen(kanske främst för att man inte träffar dessa ofta) och ibland är det lite transparent när det är folk som inte är de mest fotbollsintresserade men ibland har de också sagt att de fattar inget men är inne och kollar/läser ändå vilket jag verkligen uppskattar. Flera är bra vänner ofta.

Jag försvinner som sagt inte. Lär fortfarande twittra lite väl mycket, särskilt om fotboll och The Football League i synnerhet och där länkar jag oftast till det jag skriver. Och finns det någon därute som vill att jag ska skriva för dem så är jag inte särskilt bra på att säga nej.

::::

Om jag ska avsluta med lite Football League-tjöt vill jag rekommendera denna transfer listan från BBC där man uppdaterar ofta alla transfers på högre nivå i England och även Skottland – http://www.bbc.co.uk/sport/0/22747114

Det ska bli intressant att se Tom Adeyemi(som imponerat utlånad från Norwich i Oldham och Bradford) nu i Birmingham, Aldershots målspruta Danny Hylton i Rotherham, Swindons mittback/ytterback/innermitt Alan McCormack i Brentford och hans förra mittbackskollega Aden Flint i Bristol City som med Sean O’Driscoll(S’OD) börjar om i L1, Skotska anfallaren Johnny Russell som var på väg till Catania i unga Derby County som är intressant outsider till toppplaceringarna nästa säsong, Royston Drenthe i Reading som verkligen kan sluta hursomhelst och Reading överhuvudtaget som också värvat Tysk-Amerikanen Danny Williams från Hoffenheim och man har ju Nigel Adkins som var fantastisk i Walsall, jag gillar att Charlie Sheringham lämnar stjärnspäckade Bournemouth för Wimbledon där han kanske kan få en chans, Evan Horwood från mitt Årets Lag i L1 till Tranmere som också har ett intressant lag men lär få svårt att imponera som ifjol, Dale Jennings är tillbaka i England apropå Tranmere men spelar i Barnsley som återigen står inför utmaningen att hålla sig kvar, Bournemouth värvar Elliott Ward framför näsan på Cardiff(Cardiff borde ha varit intresserade efter hans lån sejour där i alla fall) inför nästa säsong i The Championship, Olly Lancashire lämnar Aldershot för Rochdale vilket brukade ligga i Lancashire, Jimmy Ryan återförenas med gamla Accrington-vänner i Chesterfield, Leeds snappade upp Oldhams cuphjälte Matt Smith, det ska bli spännande att se hur bloggens gamla favorit Paolo Di Canio gör i Sunderland med massa spännande Udinese-iska värvningar och vad som händer med Gus Poyet näst efter Brighton och hur Brighton ska gå vidare(med Oscar Garcia Junyent!) lär vara fascinerande – Dead Poyets Society.

::::

Relax, this won’t hurt.

Ha de gött!

The Linhem Football League-Awards

June 8, 2013 7:20 am, Peter A Linhem

Jag fortsätter utvärdera säsongen och precis som för exakt ett år sedan med min egen typ av prisutdelning. Och efter alla elvorna tidigare handlar det nu mer om managers eller enskilda prestationer eller dyl.

Gott om mer ortodoxa priser tillsammans med mindre traditionella.

Och priserna är döpta efter någon eller något för jag gillar hur kanske framför allt NHL döpt sina priser efter personer även om det främst bara är vemsomhelst som betalat för den eller så. I vilket tycker jag det är klart bättre än att bara döpa något i guld.

——————————————————————-

Matthew Le Tissier-Priset

Tilldelas målskytten av säsongens snyggaste mål, duh. 

Simon Cox mot Birmingham

och grejen är att han gjort ett mål på samma sätt förut

Bubblare

Lewis McGugan mot BoltonLuke Guttridge mot CheltenhamDean Cox mot Walsall 

::::

Neil Ruddocks Specialgjorda Swindon shorts-Priset

Tilldelas säsongens största/bästa största spelare – Adebayo Akinfenwa, Northampton

Ganska självklar numera och gick till och med till playoff final med sitt Northampton. Bonus är att han ofta används som inhoppare men ändå gjorde 16 ligamål, tidseffektivt.

Bubblare: Jon Parkin(Fleetwood), Andy Reid(Nottingham Forest)

::::

Charlton, Southampton och Norwich 2008-09-Priset

Tilldelas ett nyligen före detta Premier League lag som utan poängavdrag åkt ur The Championship – Wolverhampton

Ja ni, Steve Morgan, Ståle Solbakken, Dean Saunders och Roger Johnson med flera. Det såg bra ut inledningsvis men Solbakken fortsatte prata om hur han skulle kultivera laget men utan att faktiskt göra något åt det och man föll neråt långt. Saunders lämnade återigen ett topplag för ett bottenlag i en högre division och hjälpte återigen till med nerflyttningen i sin nya klubb. Steve Morgan fick fortsatt kritik för passiv ägarskap och Roger Johnson var bakis hela säsongen.

Bubblare: Blackburn feat. Venky’s, Portsmouth

::::

Dario Gradi-Priset

Tilldelas Football Leagues bäste manager i varje division

The Championship – Dougie Freedman, Crystal Palace/Bolton

Kanske säger det en del om säsongens manager i ligan men å andra sidan har verkligen Freedman haft en strålande säsong. I två delar i två olika klubbar. Tog Palace från ingenstans(nerflyttningstippade) till toppen och Bolton ifrån botten till på gränsen till playoffspelet. Gjorde dessutom ett par utmärkta värvningar som Mile Jedinak och Yannick Bolasie till Crystal Palace och Medo till Bolton.

Bubblare: Chris Powell(Charlton), Steve Bruce(Hull)

League 1 – Eddie Howe, Bournemouth & Gary Johnson, Yeovil

Jag skulle kunna välja vilken som helst av bubblarna eller Dean Smith(Walsall) men Eddie Howe kom in i ett bottenlag och efter nästan halva säsongen spelad och avslutade mer uppflyttning. Laget var visserligen bra nog för uppflyttning men man har dessutom röriga ägare att tampas med.

Jag kunde inte heller skilja på Howe och Johnson då Johnson tog ett Yeovil som kämpade mot nerflyttning men tog dem till toppen med bra coaching och strålande värvningar och vann till slut uppflyttning via playoffspelet.

Bubblare: Dean Saunders & Brian Flynn(Doncaster), Steve Davis(Crewe), Graham Turner(Shrewsbury)

League 2 – Phil Parkinson, Bradford

Ganska uppenbart ändå. Visst var Bradford nog bara godkända i ligaspelet men man vann uppflyttning efter playoffspelet vilket höjer betyget rejält. Och dessutom gick man ju till Ligacup-final efter ha slagit ut flera Premier League lag på vägen dit. Det blir nästan orättvist att jämföra med det andra då en sådan prestation är otänkbar.

Bubblare: Gary Rowett(Burton), Martin Allen(Gillingham), Gareth Ainsworth(Wycombe)

::::

Howard Wilkinson i Sunderland-Priset

Tilldelas den ansvarig den sämsta managerinsatsen

The Championship - Alex McLeish, Nottingham Forest

Det är svårt att välja bland alla usla managers denna säsongen men Alex McLeish tar priset för att han tog över ett Forest som låg ganska bra till men lämnade sju matcher senare med bara en vinst. Han nobbade även George Boyd på grunderna att han hade för dålig syn och hans ersättare Billy Davies tog laget nästan till playoff. Det är inte lätt i Nottingham med Al-Hasawis men både O’Driscoll och Billy Davies, till och med Steve Cotterill gjorde det bättre än McLeish.

Bubblare: Michael Appleton(flera), Dean Saunders(Wolves), Henning Berg(Blackburn)

League 1 – Paul Groves, Bournemouth

Ligans dyraste trupp men Groves lyckades ändå få Bournemouth att utmana om nerflyttningsplatserna. Tre vinster på tjugo matcher. När en riktig och bra manager i Eddie Howe tog över ledde det till uppflyttning. Är nu tillbaka i klubben men som ungdomstränare.

Bubblare: Alan Knill(Scunthorpe), Graham Westley(Preston)

League 2 – Graham Alexander, Fleetwood

Det är jobbigt att behöva säga det om en sådan legend men kanske är han inte ämnad för att vara manager. Fleetwood valde trots en playoffplats att sparka Micky Mellon men med Alexander sjönk man ner till mitten av tabellen närmare nedre halvan. Han lär få förtroendet även till nästa säsong och han har pratat mycket om förändringar men hittills har han inte alls imponerat.

Bubblare: Dean Holdsworth(Aldershot), Alan Knill(Torquay)

::::

Little Lebowski Urban Achievers-Priset

Innercity children of promise - Sheffield Uniteds ungdomar

För två säsonger sedan fick deras U-18 lag priset och nu får dem det igen men nu har flera av dem etablerat sig i A-laget. George Long är ordinarie i målet, Harry Maguire lagets bästa spelare och i första semifinalen bytte man in Callum McFadzean, Joe Ironside och Elliott Whitehouse som alla var med i det nämnde U-18 laget. McFadzean gjorde till och med det vinnande målet.

::::

Micky Adams-Priset

Tilldelas den som lämnat ett framgångsrikt lag för något potentiellt bättre men återvänt – Keith Hill, Rochdale

Han tog Rochdale som legat i L2 sedan antiken till L1 och en plats på övre halvan där innan Barnsley snappade upp honom. I Barnsley gick det också bra inledningsvis för Hill den första säsongen medan Rochdale åkte ur L1. Under den andra säsongen fortsatte Hill bra i Barnsley innan Barnsley som vanligt föll ner och som vanligt sparkade sin manager då för att hålla sig uppe(vilket lyckades, som vanligt otroligt nog) och Rochdale lyckades inte ta sig upp tillbaka direkt.

Därför är nu Keith Hill tillbaka i Rochdale och hans tidigare trogna följeslagare David Flitcroft är manager i Barnsley.

Bubblare: Graham Westley (Stevenage –> Preston –> Stevenage)

::::

Charlie Austin-Priset

Tilldelas en spelare som kommit från ingenstans(helst sjunde divisionen eller lägre) för att sätta ett rejält avtryck - Dwight Gayle, Dag & Red/Peterborough

Värvades ifrån Stansted(nionde divisionen) till Dag & Red men lånades ut till Bishop Storford(Conference North, sjätte divisionen) förra säsongen. Började denna säsongen sin första i Dag & Red och gjorde sju mål på arton ligamatcher i L2 innan han värvades till Peterborough i januarifönstret där han gjorde 13 mål på 28 matcher i The Championship. Ryktas nu till flera Premier League-klubbar.

::::

Glenn Roeder-Priset

Tilldelas den som trots stora resurser hjälpt en klubb ner i The Championship – Mark Hughes & Harry Redknapp, QPR

Inför säsongen värvades gott om rutinerade spelare med höga, höga löner och det fortsatte man med även under januarifönstret. Men trots detta lyckades man inte leva upp till förhoppningarna. Delvis för att man verkade värva enbart efter namn snarare än efter position eller behov och ovanpå det lyckades ingen av deras managers att få ihop röran eller ens få ut särskilt mycket ur någon särskilt skicklig individ.

::::

Ian Ormondroyd-Priset

Tilldelas säsongens mest/bäst obegripligt långa spelare - Nikola Zigic, Birmingham

Rob Jones må vara bäst och obegripligt lång men Nikola Zigic är mer obegriplig och ser dessutom mer obegripligt lång ut.

Han gjorde inte en helt usel säsong, särskilt inte sett till hur dåliga Birmingham var. Men han inledde säsongen med att Lee Clark sa att han gjort den sämsta träningsinsatsen någonsin och med två röda kort och en handfull gula kort samlade han på sig lika många kort som han gjorde mål. Men han gjorde trots allt nästan tio mål och ett par assist i ett dåligt Birmingham.

Bubblare: Rob Jones(Doncaster)

::::

Graham Westley-Priset

Tilldelas någon som lämnat sitt framgångsrika lag för ett större men för tillfället sämre lag och får anledning att ångra sitt beslut – Dougie Freedman; Från Crystal Palace, Till Bolton

Något som gör detta ännu mer invecklat är att jag samtidigt kan tycka att Freedman inte alls gjorde ett dåligt beslut. Han har gjort Bolton väldigt bra igen och de utmanar högst troligen om uppflyttning nästa säsong och känns rimligen som ett bättre lag långsiktigt än Crystal Palace. Men å andra sidan är han en Crystal Palace-ikon som höll på att göra något fantastiskt där och nu är Palace i Premier League utan honom.

En sentimental förlust för Freedman men långsiktigt kan det mycket väl visa sig vara fullt förnuftigt karriärval.

———————————————————————–

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Säsongens lag i The Championship

June 3, 2013 5:42 pm, Peter A Linhem

Min plan var att ge mig själv en extra dag för att skriva denna med tanke på mitt tillstånd efter en lördag av för många Newcastle och Allt Möjligt-i glas/flaska. Men så spelade jag tillsammans med några andra lite fotboll och det var så dåligt att de är att betrakta som en kränkning av vår fina sport vilket gör att jag är tvungen att kompensera det med denna text. Följdfrågan på det skulle förstås vara att jag bara gör det värre men då har jag åtminstone gjort det ordentligt vilket fotbollspelandet tidigare idag verkligen inte var.

Men därefter kom jag knappt halvvägs igenom elvan nedan innan min krigshärjade IBS-mage sa ifrån.

::::

Säsongen är nu över helt över vilket gör att det är dags att summera säsongen på alla möjliga tänkbara sätt och en smidig lätt början är att göra säsongens lag. Spelarna själva röstar fram en elva under våren som publicerades i slutet av April men jag behöver varken bry mig om att få in svar innan säsongen är slut eller att det ska publiceras medan säsongen fortfarande är helt aktuell.

PFA Championship Team Of The Year

Kasper Schmeichel, Leicester

 

Kieran Trippier, Burnley

Mark Hudson, Cardiff

Wes Morgan, Leicester

Wayne Bridge, Brighton

 

Wilfried Zaha, Crystal Palace

Tom Ince, Blackpool

Peter Whittingham, Cardiff

Yannick Bolasie, Crystal Palace

 

Glenn Murray, Crystal Palace

Matej Vydra, Watford

 

Värt att notera hur Palace & Leicester dominerar snarare än t.ex. Hull och Watford för de hade en bättre första halva av säsongen då man röstade. Och hur Peter Whittingham och Matej Vydra kom med trots att de inte ens kan beskrivas som bra spelare under våren och ännu mindre bäst i divisionen. Whittingham petad och Vydra petad och utbytt i halvtid i playoff-finalen mot Geijo som bara gjort två mål denna säsongen. Och att man röstade in Tom Ince som innermitt skrynklar min hjärna.

———————————————————-

Linhem Championship Team Of The Year

Målvakt: David Marshall, Cardiff

Mycket bra säsong. Att Matt Gilks går före i landslagsammanhang säger mer om hur Skottarna insisterar på inte ens utnyttja den lilla talangpool man har till fullo. Haft ett bra försvar framför sig visserligen men gjort det försvaret ännu bättre med sin närvaro och gjort gott om matchavgörande räddningar. Särskilt imponerande är kanske straffräddningen på övertid mot Hull som ledde till att Cardiff kontrade in en kvittering.

Back-up: Kasper Schmeichel, Leicester

Mer spektakulär och labil än Marshall vilket väl förklarar varför han röstades in samt att Leicester är ett sämre lag än Cardiff men under hösten konkurrerade man starkt. Med tanke på att han faktiskt stod två fulla säsonger för Man City är det konstigt att han fortfarande är kvar i The Championship så här vid 27 års ålder. Det är dock något ungt för en målvakt men Schmeichel som inte är lika fysiskt hotfull som sin far utan snarare tvärtom kanske inte är lika bra som en mer stabil målvakt efter 30 eller om han är bättre för att han mognat då han så sent som förra säsongen blev utvisad för att ha kastat iväg bollen i protest mot ett domslut. Lite likt Rhodes i Huddersfield eller Whittingham i Dave Jones-Cardiff skulle han nog gått tidigare om inte laget varit nästan tillräckligt bra för uppflyttning och ständigt nära.

Räddade tre straffar denna säsongen och Hull verkar vilja värva honom till nästa säsong.

::::

Högerback: Kieran Trippier, Burnley

Trippier har tagit över Nathaniel Clynes roll som ligans främsta högerback. Han är dessutom ung, stabil och för bra för sitt lag. Denna säsongen gjorde han dessutom elva assist att jämföra med förra säsongens fem för ett offensivare Burnley. Det var väl överdrivet när han länkades till Arsenal men något lag mer i klass med Sunderland vore rimligt eller Cardiff som ofta använt mittbacken Matt Connelly där då åren har kommit ikapp Kevin McNaughton.

Back-up: Ahmed Elmohamady

Återförenad med Steve Bruce och perfekt till höger i Hulls 3-5-2. Stod för nio assist och ett par mål. Snabb, hygglig försvarare och bra inlägg. Vad en wingback ska vara. Förhoppningsvis kan man köpa loss honom från Sunderland till nästa säsong.

Det råder fortfarande osäkerhet kring hur hans namn ska stavas. El-Mohammedy vore rimligast tänker man sig men Elmohamady verkar mest gångbart men man ska inte räkna bort El-Muhammadi, El-Mohamadi eller till och med Al-Muhammadi som google föreslår.

::::

Mittback: Mark Hudson(C), Cardiff

Oh, captain my captain!

Vissa skadeproblem höll honom borta ifrån avslutningen men trots det utsågs han till säsongens spelare i Cardiff. Trots många större namn och dyrare spelare är Hudson lagets kapten och hjärta. Cardiff har inte varit lika roliga som tidigare säsonger men de har haft ligans bästa försvar tillsammans med Brighton och vunnit ligan på det. Lyckas ständigt få Ben Turner att se bra ut trots hans begränsningar och kan Cardiff behålla Leon Barnett till nästa säsong har man ett kompetent mittförsvar.

Back-up: Wes Morgan, Leicester

Det känns väldigt fel att se honom i blått men han har inte påverkats nämnvärt och varit vad Matt Mills aldrig lyckades vara i Leicester före honom. Jättekapten och pappa åt alla de unga spelarna.

Mittback: James Chester, Hull

Äntligen kommer han få testa sig mot PL-motstånd. Känslan är att det aldrig skulle hända annars. Liten men tuff men framför allt en spelskicklig mittback som varit helt avgörande för Hulls 3-backslinje vilket var väldigt tydligt när han saknades. Man bytte till och med tillbaka till 4-4-2 under den perioden. Problemet kan bli att han inte är bättre än de andra om Hull bara blir en vanlig nykomling som mest får hålla sig till försvarspel men kanske kan hann bli viktig sett till hur svårt bara de andra mittbackarna skulle ha emot mindre snabbare offensiva spelare.

Back-up: Danny Shittu, Millwall

Bättre än sitt namn. Viktig för Millwall som trots allt höll sig kvar trots att ingen i laget gjorde mål och gjorde två viktiga mål i FA-cupen. Stod även ut utanför planen där han borde varit delaktig i välgörenhet och uttalat sig starkt emot fans som betett sig illa.

::::

Vänsterback: Wayne Bridge, Brighton

Varit ett skämt i de flestas ögon i flera år nu efter John Terry-saker. Men kom till Brighton där han inte blivit lika granskad som i någon PL-klubb och verkligen frodats. Varit stabil bakåt och bidragit i offensiven. Gjort att de kanske lite väl offensiva kantspelarna som Kazenga LuaLua, Will Buckley eller Andrea Orlandi som drar sig inåt i planen kunnat glänsa.

Back-up: Robbie Brady, Hull

Spelat på motsatt sida av Elmohamady i Hull men varit ännu mer offensiv då han i grunden är en ytter och spelar även där nu när han fått chansen i landslaget. Har ibland även spelat på mittfältet eller som släpande anfallare vilket gör det än mer tveksamt att sätta honom som ytterback men med 13 assist framför allt har hans säsong varit tillräckligt bra för ett omnämnande och konkurrensen bland vänsteryttrar är extrem. Bra frisparkskytt, gjort två mål och flera assist därifrån.

::::

Högermittfältare: Wilfried Zaha, Crystal Palace

Allt har nog blivit sagt vid detta laget men han är självskriven här. Siffrorna säger verkligen inte allt då han ofta får väldigt mycket bevakning på sig och när han är som bäst spelar inte ens det någon roll. Kan helt klart vara lite valpig ibland men med lite skolning och träning har han enorm potential som ytter, dribbler och målskytt.

Vore kul för honom och Palace och kanske bra för honom om han lånades tillbaka till den kommande säsongen.

Back-up: Michail Antonio, Sheffield Wednesday

En av många fantastiska yttrar i skuggan av Wilf. Tagit över efter Ben Marshall i Wednesday och varit rätt fantastisk med 8 mål och 9 assist vilket gjorde honom till både bäste målskytt och framspelare.

::::

Innermittfältare: Almen Abdi, Watford

“Professorn” som han kallas. Främst offensiv mittfältare som styrt Watford och serverat Deeney och Vydra. 12 mål och 8 assist. Valdes före Vydra, Deeney med flera till säsongens spelare i Watford. På en annan nivå än många andra och kändes snarare som en Fiorentina-spelare än någon i Watford.

Back-up: Chris Eagles, Bolton

Även när Bolton var bedrövliga halva säsongen var Eagles ändå produktiv. Precis likt när man åkte ur PL. Nu har övriga Bolton kommit närmare ikapp honom vilket ledde till att man nästan tog en playoffplats och lär vara en stark utmanare nästa säsong. 12 mål och 12 assist. Tåget har väl gått för honom men jag ser gärna Eagles fortsätta dominera i lag som Bolton eller Burnley. De bästa spelarna i lagen som inte är bäst är trots allt det, eh, bästa.

Innermittfältare: Mile Jedinak, Crystal Palace

Kom från ingenstans(nåja, Australien) och dominerade rätt tidigt. Påminner mycket på alla sätt om Evertons Marouane Fellaini. Stor och kraftfull. Främst defensiv mittfältare men även farlig framåt med bra skott och på huvudet. Möjligen lite långsam men har faktiskt ganska bra fötter, åtminstone vad det gäller längre passningar. Ofta slagit en tidig boll ut till Zaha eller Bolasie på kanterna. I PL känns det rimligare att flytta fram Jedinak något och ha en snabbare defensiv mittfältare bredvid.

Back-up: Liam Bridcutt, Brighton

Föredrar själv Bridcutt före Jedinak och ser honom som den viktigaste ingrediensen i Brightons suveräna försvar men Jedinak gjorde det i ett sämre lag och de slog ju Brighton till och med i semin. Bridcutt är en Makelele men mer utav en playmaker än vad Makelele blev känd för. Kan mycket väl plockas upp av något PL-lag ute efter en defensiv mittfältare. Jack Cork har varit lysande i Southampton och Bridcutt skulle säkert funka lika bra i säg Norwich? Eller kanske i Crystal Palace bredvid Jedinak även om jag inte riktigt uppskattar det när spelare går till ärkerivaler.

::::

Vänsterytter: Tom Ince, Blackpool

Zaha har som nämnt varit ligans bästa spelare men Tom Ince har nog gjort den bästa säsongen i The Championship. Trots att han spelat i ett fullständigt miserabelt Blackpool så har han gjort 18 mål(flest av någon mittfältare) och 14 assist(flest av alla). Tack vare honom blev hans pappa Paul manager för Blackpool och till och med lag på övre halvan i Premier League är intresserade av honom.

Kan spela till höger, vänster och även centralt bakom en anfallare. Utvecklats till en väldigt bra målskytt plötsligt och varit ett enmans-anfall.

Back-up: Bakary Sako, Wolverhampton

Om Ince har varit ensam i Blackpool har nog Sako haft det ännu värre i Wolves. Var bäst när de tidigt låg i toppen men därefter varit nästan den enda som fortfarande varit bra genomgående under säsongen. 9 mål och 11 assist. Kan inte tänka mig att han stannar i Wolves i L1 för han borde snarare spela i Premier League.

::::

Anfallare: Glenn Murray, Crystal Palace

31 mål. Och varit Grant Holt fast i Crystal Palace. Stor, klarade att bära upp en mustasch och oerhört målfarlig. Fruktansvärt synd att han antagligen är borta hela nästa säsong(särskilt sett till hur Holt och Lambert varit i PL) men å andra sidan får han skylla sig själv efter hur han lämnade Brighton för Crystal Palace. Bad karma, dude.

Back-up: Charlie Austin, Burnley

Var Europas bäste målskytt ett tag men mattades av under våren men slutade ändå på 25 mål för ett halvdant Burnley utan mycket till offensiv.  Väldigt bra målskytt som sagt och helt klart en spelare som till exempel Hull eller Cardiff lär vara ute efter till nästa säsong.

Anfallare: Jordan Rhodes, Blackburn

Många var och är tveksamma till om han är värd £8M men sett till hur fotbollspelare värderas nuförtiden tycker jag han levt upp till prislappen hittills. 29 mål i ett kaotiskt Blackburn är mycket imponerande och om det inte hade varit för just prislappen och allt möjligt hade han passat perfekt i Hull eller Cardiff nu när de ska ta sig an Premier League.

Back-up: Matej Vydra, Watford

Visst, jag är kritisk till honom efter en slätstruken andra halva av säsongen men när han var bra var han riktigt jävla bra och han visade prov på det även i returmötet med Leicester. Otroligt snabb även med bollen och klinisk avslutare när han är i form.

——————————————————————

Kenny Jackett klar för Wolves vilket är det första vettiga beslutet Wolves tagit på många år. Kan vara den som bygger om dem och göra det med mindre resurser och ta dem tillbaka till The Championship direkt och varför inte tillbaka till PL inom ett par säsonger? Varit strålande i Millwall och här får han större resurser.

::::

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Säsongens lag i League 1

June 1, 2013 7:20 am, Peter A Linhem

Säsongen är nu över helt över vilket gör att det är dags att summera säsongen på alla möjliga tänkbara sätt och en smidig lätt början är att göra säsongens lag. Spelarna själva röstar fram en elva under våren som publicerades i slutet av April men jag behöver varken bry mig om att få in svar innan säsongen är slut eller att det ska publiceras medan säsongen fortfarande är helt aktuell.

PFA League 1 Team Of The Year

Målvakt: Wes Foderingham, Swindon

 

Högerback: Simon Francis, Bournemouth

Mittback: Rob Jones, Doncaster

Mittback: Harry Maguire, Sheffield United

Vänsterback: Charlie Daniels, Bournemouth

 

Högermittfältare: David Cotterill, Doncaster

Innermittfältare: Luke Murphy, Crewe

Innermittfältare: Alan Judge, Notts County

Vänstermittfältare: Matt Ritchie, Swindon

 

Anfallare: Paddy Madden, Yeovil

Anfallare: Leon Clarke, Scunthorpe/Coventry 

———————————————————————–

L1

Målvakt: Wes Foderingham, Swindon

Fick känna på Di Canio’s ilska efter en dålig start i en cupmatch men spelade alla matcher i ligan och gjorde det för ligans bästa försvar där han var den främsta spelaren och en av de få konstant närvarande. Atletisk, reflexsnabb, orädd och spänstig vilket väger upp att han “bara” är 1.85 lång. Var fantastisk i L2 ifjol och har inte haft några problem alls att anpassa sig till L1 denna säsongen.

Tror verkligen han kan ta ännu fler steg uppåt. Hade varit intressant eller möjligen fantastiskt om Di Canio värvade honom till Sunderland för att ersätta Mignolet om han skulle försvinna eller som en ersättare på sikt kanske.

Back-up: Marek Stech, Yeovil

Varit ett typiskt exempel på en spelare från en Premier League-klubb utlånad många, många gånger utan att få någonting uträttat men inför denna säsongen värvade Yeovil honom. Han hade varit just där tidigare på lån en kort tid och Yeovil har de senaste säsongerna klarat sig på enbart inlånad målvakter, ganska bra sådana som Stephen Henderson som senare värvades av West Ham och Alex McCarthy som nu är engelsk landslagsman. Nu lyckades man återigen fynda en ung bra målvakt men man köpte honom och han har varit väldigt bra.

Man har förstått varför West Ham värvade honom ifrån Slavia Prag när han var tonåring och Yeovil-supportrarna har sjungit om att man har ligans bästa målvakt. Matchvinnare till målvakt. Spännande att se hur han sköter sig i The Championship där han lär få utstå mycket.

::::

Högerback: Tony McMahon, Sheffield United

Sheffield Utd har en på senare tid stolt tradition av högerbackar som man exporterat till Premier League. Kyle Walker, Kyle Naughton och Matthew Lowton. Men för att ersätta Lowton värvade man istället McMahon från Middlesbrough som lite oväntat, möjligen av budgetskäl, släppte honom.

Han har varit en betydande del i laget som höll flest nollor i ligan och offensivt har han stått för nio assist samt tre frisparksmål. Två av dem i samma match i en 2-0 vinst borta mot Crawley.

Back-up: Simon Francis, Bournemouth

Något till åren nu men fortsatt stabil och sedan Charlton fick fram Chris Solly fick Bournemouth han till skänks och man klagar verkligen inte. Stått för en bra mängd assist och täckt upp bra bakom alla de främst väldigt offensiva spelare som spelat till höger på mittfältet.

::::

Mittback: Rob Jones, Doncaster

Jag har dreglat över honom tidigare här. En ärketypisk stor, stark, elak och målfarlig på fasta situationer-mittback som dessutom är lagkapten för laget som vann ligan. Åtta mål som mittback och Donnys försvar var stabilt och trots att han är över två meter och hans partner McCombe är 1.96 var man inte för stabbiga eller långsamma även om det kan bli ett problem i The Championship.

Back-up: Harlee Dean, Brentford

En av Brentfords många fynd ifrån större klubbar, Dean en mittback/defensiv mittfältare ifrån Southampton som varit en viktig del i deras samspelta backlinje och gjorde dessutom mål i playoff finalen vilket har hans femte för säsongen. Förtroendet för honom gjorde att Leon Legge fick lämna för att få speltid.

Mittback: Harry Maguire, Sheffield United

Kom fram ifjol och utmärkte sig tillräckligt under sin debutsäsong att han även då kom med i säsongens lag och har tagit ytterligare kliv denna säsongen då han dessutom utsågs till Sheffield Uniteds bästa spelare. Eftertraktad av klubbar i Premier League vilket gör det oklart om han stannar kvar i Sheffield United ännu en säsong. Gänglig, fysisk men inte helt oäven med bollen. Nyliven 20-åring men har redan spelat över 100 A-lagsmatcher för Blades.

Back-up: Shaun Williams, Mk Dons

Från början en central mittfältare, till och med offensiv mittfältare men förra säsongen drabbades laget av skador vilket ledde till att han testades och briljerade som mittback där han blivit kvar och blev återigen utsedd till lagets bästa spelare, en av få som inte underpresterade i Mk Dons denna säsongen. Som vanligt också en pålitlig straffläggare och stod för en handfull assist.

::::

Vänsterback: Evan Horwood, Hartlepool

Otroligt nog har han släpptes efter säsongen av Hartlepool sedan man blev nerflyttade men han har gott om erbjudanden då hans tio assist i som vänsterback i ett lag som bara gjorde 39 mål inte har gått obemärkt förbi. Nästbäst var Jonathan Franks med fem stycken och flest mål gjorde Andy Monkhouse med sju. Värt att notera är också att Horwood spelade fram till tre mål under matchens sista minutrar som ledde till antingen seger eller oavgjort för att inte nämna två assist i en 3-2 vinst mot Sheffield United.

Då han var skadad till sista matchen för säsongen hängde han med ner till Crawley tillsammans med Hartlepool-fansen och utklädd som pingvin han också. Bilden nedan sägs vara just Horwood och det ser verkligen ut som honom. Det går nog inte att ogilla Hartlepool.

Back-up: Charlie Daniels, Bournemouth

Sheffield Utd har en tradition av högerbackar och Bournemouth har sina vänsterbackar. Även om man inte alltid själv producerar dem brukar alltid deras stå ut i mängden. Charlie Daniels denna gången efter Scott Malone(Millwall) och Rhoys Wiggins(Charlton) som är strålande stabil och dessutom stått för en bunt assist. Tyvärr skadad en del under våren.

::::

Högermittfältare: David Cotterill, Doncaster

20 jävla assist. Visserligen en del tack vare hans fasta situationer men han har varit fantastisk i detta återuppstående Donny som till slut vann ligan. Gjorde dessutom tio mål. Hade den bästa säsongen i L1 denna säsongen helt enkelt. Billy Paynter kom igång på slutet men innan det var han en enmansoffensiv som bara hade den långe men ganska bedrövliga anfallaren Chris Brown(som visserligen inte är bra men slår i allafall inte kvinnor likt sin namne) är bara 25 år fortfarande och har tidigare bevisat sig i The Championship i Swansea.

Back-up: Mark Duffy, Scunthorpe

Cotterill var bäst men Duffy kan ha varit ännu viktigare för sitt lag och hade Scunthorpe hållit sig kvar kanske jag tvingats flytta över Cotterill till andra kanten i denna elvan. Stod för 15 assist för ett Scunny som bara gjorde 49 mål och gjorde dessutom ett par mål på egen hand.

Scunny hade inte mycket annat än Duffys ytterspel och Leon Clarke(halva säsongen) men man lyckades nästan hålla sig kvar på det.

::::

Innermittfältare: Luke Murphy, Crewe

Crewe gick upp till L1 och tappade sina två bästa spelare i Ashley Westwood och Nick Powell till Aston Villa och Man Utd utan att göra några särskilt stora värvningar vilket gjorde att man såg ut att få en svår säsong. Men Westwoods mittfältspartner Luke Murphy tog ett enormt kliv som spelare. Flera säsonger varit ordinarie men inte tidigare varit kapten, viktig målskytt och en stor framspelare. Medan Westwood är den mer bollvårdande typen är Murphy mer aggressiv box-to-box som allting ibland kan kretsa kring. Ryktas nu till Villa för att ansluta med Westwood vilket onekligen vore intressant.

Back-up: Carl Baker, Coventry

Stark kandidat till att komma med då var Coventrys klart bästa spelare och kanske viktigare faktor än Mark Robins när man tog sig upp från botten till att konkurrera om playoffplatserna. Något offensiv lagd innermittfältare som gjorde 12 mål och 8 assist för Coventry som slutade på 15:e plats.

Innermittfältare: Alan Judge, Notts County

Kan spela över hela mittfältet och lika inflytelserik oavsett. Framspelare, målskytt från distans och överhuvudtaget Notts Countys bästa spelare med marginal. 8 mål och 12 assist. Blev nyligen klar för Blackburn inför nästa säsong vilket också är hans moderklubb vilket ska bli intressant då han imponerat i Notts i flera säsonger nu och i Blackburn tenderar man att flytta runt spelare för mycket på olika positioner vilket ej Judge lider av.

Back-up: Ed Upson, Yeovil

På innermittfältet satsade Yeovil olikt andra ställen på äldre och mer beprövade spelare. Upson är oftast främst defensiv och rutinerad men gjorde även avtryck offensivt denna säsongen med tio assist samt ett par viktiga mål. Mot Bristol Rovers stod han för två frisparksmål och en assist i en 3-0 vinst samt att han gjorde mål mot Blades i playoffspelet samt spelade fram till det avgörande målet i playoff finalen.

::::

Vänstermittfältare: Matt Ritchie, Swindon/Bournemouth

Troligen L1′s bästa spelare(även om han inte gjorde den bästa säsongen) trots att han spenderade förra säsongen i L2. 13 mål och 11 assist och då fick han avsluta säsongen som vikarierande vänsterback i Bournemouth efter han värvades dit. Bäst annars helst ute till höger där han viker in med sin vänsterfot. Släpptes av Portsmouth för ett par säsonger sedan och denna säsongen gjorde han två assist när Swindon vann där med 5-0.

Back-up: Dean Cox, Leyton Orient

Ständig kandidat. Gjort 51 assist på de tre senaste säsongerna för Leyton Orient och dessutom gjort nästan 30 mål. Något otroligt att han stannar kvar i Orient men han trivs väl och är en absolut nyckelspelare tillsammans med Kevin Lisbie. Gjorde denna säsongen dessutom ett mål ifrån egen planhalva. Är tvåfotad också förresten.

::::

Anfallare: Paddy Madden, Yeovil

Föga oväntat men ytterst välförtjänt. 25 måls skyttekung, mål även i playoff finalen för Yeovil. Liten, snabb och gör mål på de flesta sätt även om han väl inte är fantastisk i luften som den leprechaun han är. Yeovil hade inte nått The Championship utan honom, även om det är otroligt att de ens med honom lyckades göra det.

Lite synd att Irland faktiskt har bra anfallare men Keane är gammal och bakom honom och Long saknar man naturlig målskyttar så ifall Madden även kan prestera i The Championship lär han få chansen.

Back-up: Will Grigg, Walsall

Huvudfiguren på planen för unga Walsall som utmanade om en playoffplats. Tidigt under säsongen fick hans polare George Bowerman pris för månadens unga spelare i L1 men därefter handlade allt om Grigg. 20 mål till slut varav en hel del straffar men de räknas också. Årets spelare i Walsall och uttagen till Nordirländska landslaget. Ryktas ihop med Aston Villa, vilket kan vara rimligt då Lambert värvar strålande ifrån just L1 och L2 men kan också vara nonsens för de som sprider ryktena vet att Lambert brukar värva ifrån L1 och L2.

Anfallare: Brett Pitman, Bournemouth

En riktig goalgetter och väldigt viktig för Bournemouth under vinter/våren när de vände säsongen ifrån fiasko till uppflyttning. Han kom i vintras och har sedan dess gjort 19 mål på 23(+3 inhopp) matcher vilket nästan är absurt. Ett tag gjorde han mål 5-6 matcher i sträck och nästan i alla matcher var det ett tidigt 1-0 mål han gjorde och Bournemouth vann dessutom matcherna vilket sedermera ledde till uppflyttning.

Back-up: Leon Clarke, Scunthorpe/Coventry

Tuff att peta men konkurrensen var tuff. Det som står ut med Clarke är att han gjorde nästan tjugo mål trots att han bara var utlånad, och det i två olika klubbar som både slutade på nedre halvan av tabellen. Det är inte konstigt att han valdes in i säsongens elva av spelarna då han är väldigt fruktad och närmast ostoppbar ibland. Värvades också av Coventry och förhoppningsvis kan han följa upp sina framgångar till nästa säsong utan att behöva byta klubb, för en gång skull.

———————————————————————-

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Säsongens lag i League 2

May 30, 2013 7:20 am, Peter A Linhem

Säsongen är nu över helt över vilket gör att det är dags att summera säsongen på alla möjliga tänkbara sätt och en smidig lätt början är att göra säsongens lag. Spelarna själva röstar fram en elva under våren som publicerades i slutet av April men jag behöver varken bry mig om att få in svar innan säsongen är slut eller att det ska publiceras medan säsongen fortfarande är helt aktuell.

PFA League 2 Team Of The Year

Målvakt: Stuart Nelson, Gillingham

 

Högerback: Sean Clohessy, Southend

Mittback: Adam Barrett, Gillingham

Mittback: Ryan Cresswell, Southend

Vänsterback: Joe Martin, Gillingham

 

Högermittfältare: Jacques Maghoma, Burton

Innermittfältare: Marlon Pack, Cheltenham

Innermittfältare: Gary Jones, Bradford

Vänstermittfältare: Jennison Myrie-Williams, Port Vale

 

Anfallare: Tom Pope, Port Vale

Anfallare: Jamie Cureton, Exeter

———————————————————–

Linhem League 2 Team of the Year

Med mitt lag får man dessutom kommentarer och reserver, ett All-Star Second Team om man så vill.

Målvakt: Stuart Nelson, Gillingham

Kommentar: Gillingham byggde ligasegern bakifrån med ligans tätaste försvar. Bara 39 mål insläppta på 46 matcher vilket bara Chesterfield med 45 insläppta var nära och 18 hållna nollor var bara sämre än Cheltenham med 19. Vilket är klart bättre än förra säsongens 62 insläppta mål. Som ni kan se här på grafen ifrån The Experimental 3-6-1 ser ni också att Gills släppte till en del skott men var bäst i hela Football League på att hantera dem - http://experimental361.files.wordpress.com/2013/05/football-league-defending-final.png

En av förgrundsfigurerna i försvaret är Stuart Nelson som värvades inför säsongen ifrån Notts County och som stått i alla ligamatcherna förutom den sista då man redan säkrat ligatiteln. Stuart Nelson värvades då han inte blivit erbjuden nytt kontrakt ifrån Notts och Martin Allen kände han ifrån både Brentford och Notts som ersättare till Paulo Gazzaniga som värvades av Southampton.

Back-up: Scott Brown, Cheltenham

Höll flest nollor även om han släppte in ett par fler mål än Nelson men han räddade också två straffar varav en var ganska matchavgörande. Varit en viktig spelare i flera år för Cheltenham där han nu gjort över 200 ligamatcher och förblir en viktig spelare för Cheltenham som etablerat sig i toppen av L2.

::::

Högerback: Sean Clohessy, Southend

På gymnasiet hade jag engelska lektioner där vi fick höra olika engelska dialekter och för den irländska var det ett utdrag ur Frank McCourts Angela’s Ashes där en ung pojke som heter Paddy Clohessy får en utskällning av den stränga magistern Dotty O’Neill för att han inte känner till varken Euklides eller varför han borde det och varje gång jag läser “Clohessy” någonstans är det den härliga stränga grovt irländska rösten som ekar i huvudet.

Sean Clohessy är dock mer ett namn och olikt pojken i boken är han väldigt pålitlig. Denna säsongen spelade han 59 matcher för Southend vilket är ett rekord av en Shrimper och då han dessutom bidrog med nio assist och uppbackning till L2′s assistkung Kevan Hurst så blev han utsedd till säsongens spelare av klubbens supportrar och uttagen till PFA-laget.

Back-up: Drew Talbot, Chesterfield

Kanske var han inte ligans nästbästa högerback men Chesterfield behöver en representant med tanke på hur bra försvaret varit men problemet är att de haft få spelare som spelat fler än 30 matcher eller som inte hoppat runt på för många positioner vilket gör att Talbot till viss del för representera dem. Dessutom är det så att Talbot spelat väldigt många matcher denna säsongen som högerback även om han varit bättre som högermittfältare har han då också hjälpt till mycket defensivt.

Och ja, det är Drew Talbot som en gång i tiden var The Ginger Maradona och uppvaktad av Brescia men nu är han skallig och ibland högerback.

::::

Mittback: Adam Barrett, Gillingham

Barrett är inte längre den mittbacken han var i Southend när de tog sig upp igenom divisionerna. Då gjorde han nämligen elva mål som mittback på en säsong men som inköpt kapten till Gillingham denna säsongen har han ändå varit väldigt viktig för det tidigare nämnda bästa försvaret i hela The Football League och han fick göra det trots att han parades ihop med fyra olika andra mittbackar under säsongen.

Back-up: Kelvin Langmead, Northampton

Gjorde nio mål som mittback och dominerad i luften även bakåt. Skadad under våren och såg ni playoff-finalen mot Bradford märktes det hur saknad han var då Northampton hade stora problem med att försvara sig i luften.

Mittback: Ryan Cresswell, Southend

Redan förra säsongen märktes det att Southends lagkapten börjat tappa lite skärpa med åren och hans partner Mark Phillips var den bättre av dem samtidigt som Barker dessutom kämpat med en del skador. Inför denna säsongen fick man Ryan Cresswell tillskänks ifrån Rotherham för trots att han var en ganska ung nickstark mittback hade man pengar och ville spendera det på andra.

Southend som hade en bättre manager i Paul Sturrock plockade in Cresswell och han tog direkt Barkers plats bredvid Phillips i startelvan och när Barker slog sig tillbaka in i elvan och var skadefri fick han oftast nöja sig med att spela vänsterback. Han tog dessutom över Phillips mål på fasta situationer och gjorde sju stycken precis som Phillips ifjol. Fortfarande bara 25 år gammal och hett eftertraktad tydligen har det redan strömmat in bud, enligt The Essex Echo har man tackat nej till ett bud från Fleetwood på 50,000 pund.

Back-up: Ian Sharps, Rotherham/Burton

Värvades till Rotherham inför säsongen men likt många andra lyckades han inte och försvann redan i vintras till Burton där han dock var mer framgångsrik och har högst delaktig till att man slutade fyra och utmanade Bradford rejält i playoff semifinalen.

Dessutom kom han tidigare med i tre raka PFA-lag för L2 så lite kommer han med för att han helt enkelt borde göra det.

::::

Vänsterback: Billy Jones, Cheltenham

Länge varit en stabil vänsterback med en fin vänsterfot i Exeter, Crewe och sedan Exeter igen innan Cheltenham snappade upp honom. Denna säsongen gjorde han inga frisparksmål och fick inte ta några straffar men han kompenserade det med elva assist.

Back-up: Kevin Nicholson, Torquay

Torquay har varit bedrövliga men ingen större skuld ska falla på just Nicholson som fortsatt vara stabil och levererat assists, nio stycken denna säsongen.

::::

Högermittfältare: Kevan Hurst, Southend

Har spelat ett par säsonger i The Championship för Scunthorpe och senast i L1 för Walsall men även om han sett pigg och spännande ut har han aldrig riktigt imponerat eller levererat poäng men denna säsongen gjorde han 15 assist för Southend vilket var flest i hela L2 och dessutom en handfull mål på det. Ersatt Ryan Hall på ett förträffligt sett.

Back-up: Chris Hackett, Northampton

Visserligen hjälper det att vara ytter och hörnläggare när du har Adebayo Akinfenwa att sikta på men Hackett har också gjort det lätt för Akinfenwa men välplacerade inlägg och ibland även bidragit med mål själv. Hade nog fortfarande kunnat spela i L1 men inte lyckats i varken Exeter eller Wycombe efter han lämnade Millwall där han gjorde en strålande säsong 09/10.

::::

Innermittfältare: Gary Jones, Bradford

Varit en viktig ledare på planen men trots 35 år fyllda är han fortfarande en väldigt bra spelare och bidrar dessutom med välslagna hörnor och frisparkar vilket han inte minst visade i Ligacupen där han stod för fem assist på åtta matcher. Inte samma spelare som 10/11 när Rochdale gick upp och han gjorde 17 mål som innermittfältare men det märks att motståndarna har respekt för hans långskott.

Back-up: Nathan Doyle, Bradford

Var kanske faktiskt bättre än Jones rent spelmässigt men Jones bidrag som kapten och specialist på döda bollar gjorde att till och med Bradfords supportrar röstade fram han till säsongens spelare. Doyle är den mer defensiva av de två och det märks att han till och med förra säsongen spelade i The Championship för Barnsley.

Innermittfältare: Marlon Pack, Cheltenham

League 2′s Pirlo. Playmaker och slår fantastiska frisparkar. Inte riktigt lika utstående som förra säsongen men likväl en nyckelspelare för Cheltenham som återigen tog sig till playoffspel. Var så gott som klar för Swindon i vintras men krigade ändå på trots att han blev kvar i Cheltenham.

Back-up: Ben Tozer, Northampton

Inte nödvändigtvis den bästa innermittfältaren men Tozer varierade mellan flera positioner och förtjänar en plats då han stått för 12 assist i ligaspelet och bra spel överlag. Flera av assisten har han skapat med sina långa inkast vilket är speciellt roligt med tanke på hans namn, i dubbel bemärkelse.

::::

Vänstermittfältare: Jacques Maghoma, Burton

“Han tar tåget hem till London, Maghoma, Maghoma
Han tar tåget hem till London, Maghoma”
 - utdrag från Gothenburg Brewers OFFICIELLA Maghoma-låt

Kreativ, liten och teknisk ytter/offensiv mittfältare som varit väldigt starkt bidragande till Burtons framgångar. Kanske inte riktigt levererade tillräckligt med assist(bara sex stycken) men gjorde 15 mål och assisten han gjorde i första playoff-semifinalen var fantastisk. Tveksamt om man får behålla honom till nästa säsong.

Back-up: Jennison Myrie-Williams, Port Vale

Haft en strulig karriär efter han kom fram i Bristol City och representerade engelska U-18 landslaget men är fortfarande riktigt bra när han är på humör och varit det mer kontinuerligt denna säsongen äntligen. Gjorde tvåsiffrigt i både assist och mål.

::::

Anfallare: Tom Pope, Port Vale

Det är nästan överflödigt att nämna något bortom hans 31 ligamål. Men inte helt då han börjat ösa in mål ifrån ingenstans. Visst för att han värvades för att han gjorde mål på lägre nivå och han gjorde tio i Crewe för ett par säsonger sedan men han främst värde har nästan alltid varit att han är en stor target man som jobbar hårt för laget. Det är imponerande när man kollar Port Vales effektivitet och ser att trots att de bara skapar nio skott/chanser per match så lyckas man göra nästan två mål mer match för att man har Pope - http://experimental361.files.wordpress.com/2013/05/football-league-attacking-final.png

Lite kul är att han vid sidan om kommit långt i en lokal golftävling och dessutom är manager tillsammans med lagkamraten Adam Yates för ett litet lokalt lag som vann dubbeln denna säsongen. Dock blev han för ett par år sedan dömd för misshandel så han är inget helgon. Och med tanke på namnet vet man inte vad han kan ha för perversioner.

Back-up: Jamie Cureton, Exeter

Han må fylla 38 i sommar men han kan fortfarande verkligen göra mål. 21 stycken i ligan var bara sämre än Pope och det var en personlig revansch efter förra säsongen då han nästan förblev mållös i Leyton Orient.

Anfallare: Nahki Wells, Bradford

22 mål i ligan och ytterligare fyra i cupspelet. Tillsammans med flera assist och väldigt hög nivå i allt han gör på planen. Även fast Bradford gick upp är det oklart om man får behålla honom till nästa säsong. Flera klubbar i The Championship lär vara intresserade.

Back-up: Daniel Nardiello, Rotherham

Det känns tufft att tvingas välja bort Akinfenwa och även Jake Hyde som gjorde 14 mål för nerflyttade Barnet men det är svårt att peta Daniel Nardiello som varit väldigt bra i Rotherham och avgörande för deras uppflyttning, den som räddade Steve Evans och Rotherham från ett fiasko.

—————————————————————–

Spelare som saknas? Spelare som verkligen inte borde vara med? Spelare som jag valde helt rätt?

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Taggar:

Crystal Palace är Premier League

May 27, 2013 8:08 pm, Peter A Linhem

Jag är ändå lite trött på ramsan “We are Premier League” från spelare eller fans när de blivit uppflyttade men man glömmer det i den stunden som man faktiskt ser dem stå där lyckliga och firandes.

Förutom mästarna Cardiff och andraplacerade Hull är dessutom Crystal Palace ett Premier League lag till nästa säsong.

Finalen var ganska mycket typisk för en final. Två lag som helst inte ville förlora och ett flera situationer med spelare klart påverkade av trycket och vikten av matchen.

Palace var också vad man får kalla välförtjänta vinnare. Trots att man varit ett sämre lag under säsongen, saknar sin främste målskytt och har varit formsvaga under våren så har man Wilfried Zaha. Det var han som skapade något i första halvlek ute på sin kant men som så ofta blev det inte mycket av hans chanser då han blir markerad av flera och utan Murray finns det inte riktigt någon som kan ta vara på chanserna. Vilket Wilbraham visade gång på gång trots att han flera gånger var nästan ensam med Almunia.

Dessutom valde Holloway att behålla Yannick Bolasie på kanten trots hans inhopp mot Brighton som var en bidragande anledning till att man vann matchen. Vilket är en underdrift sett till att han snyggt spelade fram Zaha till 1-0 då.

Ett byte var dock klart vettigt och briljant vilket var att ta in Kevin Phillips. Förra säsongen var han starkt bidragande till att Blackpool under Holloway tog sig till playoff och en majoritet av de 16 målen gjorde han som avbytare. Denna säsongen nu när han snart fyller 40 år har han nästan enbart använts ifrån bänken men fortfarande varit delaktig. Borta mot Watford fullbordade han en upphämtning från 0-2 till 2-2 och han gjorde ett hattrick mot Hull. Vilket rimligen gör honom till den äldsta hattrick-hjälten på den nivån och det var faktiskt så att hans första mål den matchen gjorde honom till Crystal Palaces äldste målskytt genom tiderna.

Då är det väldigt passande att just han ska avgöra playoff-finalen med ett mål på övertid i första halvlek av förlängningen.

Wilfried Zaha tog sig in i straffområdet och utmanade Marco Cassetti som fortfarande är elegant men inte alls lika snabb och tvingades fälla Zaha. Likt Cassetti i semifinalen var inblandad i straffen som Knockaert förstärkte sig till.

Kevin Phillips fick förstås ta straffen för att han är Kevin Phillips. Och vi kan med största sannolikhet anta att om han missar så kommer Watford kontra blixtsnabbt och göra mål för det är vad som händer efter sent missade straffar denna säsongen i The Football League.

Tänk den pressen på en gubbe som fyller 40 år i sommar. Gör han mål går Crystal Palace till Premier League, missar han så blir han syndabock och Watford går upp till Premier League. Men Kevin Phillips är ju inte någon vanlig 40-åring med ölmage och högt kolesterolvärde utan en evigt ung målskytt som vunnit den europeiska guldskon och gjort drygt 250 ligamål under sin karriär. Det är verkligen imponerande att hålla sig såpass pigg och framför allt fokuserad och skarp efter 20 år på elitnivå.

Vissa tycker att det är att se som en svaghet eller tecken på den låga nivån men det heter det aldrig när en målvakt på toppnivå fyller 40 eller Ryan Giggs. Dessutom handlar det om en anfallare som är bosatt i straffområdet och nästan bara har den spetsegenskapen som slängs in på slutet.

Förhoppningsvis lägger Kevin Phillips aldrig av. Dessutom är det ett otroligt slut på Wilfried Zaha’s karriär i Crystal Palace. Han såldes för en rejäl summa, hjälpte Palace till playoff-spel och i playoff spelet har han klivit fram och glänst i Glenn Murrays frånvaro och nästan på egen hand tagit dem till Premier League.

::::

En titt i kristall Palace-kulan

Palace nära framtid handlar mycket om just avsaknaden av Wilf Zaha som är klar för Man Utd och Glenn Murray som är knäskadad och tippas vara borta hela nästa säsong på grund av det.

Vilket lämnar Crystal Palace med inte mycket alls i dagsläget. Ett hyfsat stabilt lag men inte mer än att man troligen skulle klara sig kvar i The Championship om man fick in någon som helst ersättare för Murray. Försvaret är habilt men inte mer, mittfältet är visserligen bra där det också finns både ungdomar och reserver som Stuart O’Keefe som gjorde ett strålande inhopp. Bolasie är redan ersättaren till Zaha då Holloway på senare tid varit försiktig med att matcha dem båda vilket han kan komma att fortsätta med.

Man har dock nämnde Holloway men hans säsong har varit så underlig att han är svår att kategorisera. Hans magi avtog i Blackpool och i Palace var det på håret att han lyckades ta dem till playoff trots att de var närmast garanterade en plats när han tog över men han tog dem till PL till slut även om man hårt och nästan bisarrt nog får säga att han inte imponerat ännu. Nästan är det så att man skulle önska Dougie Freedman tog över till nästa säsong.

Problemet är i anfallet. Man har fortfarande Murray på långsikt men skadan beräknas ta nio månader och man kan anta att han inte kommer kunna slängs in direkt och prestera när de nio månaderna gått utan bara ett sent inhopp som visar att han lever i någon av de sista omgångarna vore optimistiskt. Och Palace har i dagsläget ingenting bakom honom. Wilbraham har aldrig bevisat sig ovanför L1-nivå och det var flera år sedan före han fyllde 30.

Vad som kan göra Palace konkurrenskraftiga är dock att dagens bottenlag i Premier League oavsett storlek kan spendera hutlösa summor tack vare tv-avtalen. Palace kommer alltså rimligen kunna värva en bunt bra spelare däribland en anfallare man tror kan göra 15-20 mål. Samtidigt som man har sin akademi vilket gör att ingen skulle bli förvånad om någon får ett genombrott likt Luke Shaw i Southampton som bara spelat en enda cupmatch i Southamptons A-lag inför säsongen men som avslutade denna säsongen som ordinarie med nästan 30 matcher och uppkallad till engelska U-21 landslaget trots att han ännu inte fyllt 18.

Jag älskar inte faktumet att The Championship tappar en sådan klubb som Crystal Palace men en del av charmen med The Football League(och andradivisioner i allmänhet) är just att man varje år tappar lag men får nya bekantskaper i ännu större grad än högsta divisioner.

Grattis Crystal Palace!

::::

Synd är det för Watford men man tog verkligen inte vara på chansen. Vydra var återigen inte sig själv, Deeney gjorde inget större avtryck och Abdi kunde inte skaka av sig Jedinak. Anya var som skjuten ur en kanon men något ensam.

Det hade onekligen varit intressant att se hur Pozzo hade hanterat en uppflyttning. Någon nämnde tanken att Watford skulle kunna bli kronjuvelen i samarbetet sett till hur stora pengar som PL-spel innebär och då Udineses chanser att nå CL är små men Udinese bidrar trots allt med en större kontinuitet och är deras hjärtebarn men intressant vore det att se hur de skulle bemöta Premier League utifrån de unika förutsättningarna man har.

Men ännu en säsong i The Championship skadar inte heller då det är vad man ursprungligen räknat med, frågan är dock fortsatt om man kommer få fortsätta låna in så många spelare eller om det kommer komma en regel som förhindrar den. Matej Vydra den nya Jean-Marc Bosman?

—————————————————————–

Jag är inte klar på medellånga vägar med denna säsongen men detta är ändå slutet på säsongen på planen. Vilket betyder att redan senare i denna veckan börjar perioden då man ska göra årets lag, dela ut de vanliga priserna, hitta på priser och börja prata om nästa säsong som trots allt är mindre än 3 månader bort vilket kan bli det sista man gör här.

Har dessutom valt att inte välkommna de nerflyttade nykomlingarna ännu – Queens Park Rangers, Reading och Wigan. Två lag som nyligen vann The Championship och ett tredje i Wigan som ska bli väldigt spännande att se hur de anpassar sig efter drygt 8 år i Premier League vilket är som att flytta tillbaka ifrån Stockholm till något trevligare ställe. QPR ska bli intressanta likt Blackburn och Wolves före dem medan Reading nog kan bli Reading igen fast med Nigel Adkins vilket betyder playoff-kandidater kanske men lite sexigare fotboll än vanligtvis.

Jag förväntar mig inte att Wigan får behålla Martinez även om han vore väldigt passande att ta dem upp igen men förhoppningsvis är inte han enväldigt ansvarig för framgångarna och deras imponerande udda och smarta värvningar.

Väldigt passande som ersättare till Martinez vore Gus Poyet som skitit i det blå omklädningsrummet i Brighton och lär bli spolad eller snarare uppplockad av någon annan. Han har också visat sig bra på att fynda spansktalande spelare och spela spanskt/sydamerikanskt. Spännande kan också Martinez assisterande Graeme Jones vara då jobbat med Martinez sedan -07 då i Swansea även om det kanske inte säger någonting känns Wigan som en sådan klubb där Jones skulle kunna bli en fullvärdig ersättare.

I andra manager-nyheter har Gary Bowyer skrivit på ett “permanent” kontrakt i Blackburn. Vilket lär betyda att han är fortsatt tillfällig manager tills man hittar något större namn som är desperat nog.

::::

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Playoff-Finalen Crystal Palace-Watford Del II – Taktik

May 26, 2013 10:37 am, Peter A Linhem

Crystal Palace-Watford, måndag 16:00 på Tv10

Del II som sagt och även om den är ganska fristående från Del I, om ni inte är fullständiga nybörjare på dessa lagen, bör ni läsa den också. Annars är ni som dem som inte tänkt se de nya Arrested Development-avsnitten i ordning bara för att man “kan” se den i vilken ordning som helst.

Här är Del I -

Texten nedan handlar främst om taktiken och spelarna som ska utföra den men kollar ni tidigare texter om Championship playoffet kommer ni åtminstone få mer om själva matcherna och kanske mer om lagens säsonger som tagit dem ända hit.

http://blogg.fotbollskanalen.se//linhem/2013/05/09/the-playoffs-semifinaler-i-the-championship/

http://blogg.fotbollskanalen.se//linhem/2013/05/14/crystal-palace-watford-i-playoff-final/

—————————————————————————-

Crystal Palace

Eftersom nu Palace kom till final vill jag plocka upp Stephen Dobbie-tråden igen.

Han har spelat i tre raka playoff-spel, han har gjort mål i tre raka playoff-spel och han har spelat i tre raka playoff-finaler. Först med Blackpool, sedan Swansea och sedan Blackpool igen. Vinst, vinst innan han och Blackpool förlorade ifjol.

Den som har bäst vårdat Dobbies-playofflegend är Ian Holloway som lånade in Dobbie till Blackpool på vårsäsongen 09/10 och då bidrog han till att de blev uppflyttade. Blackpool lyckades också smyga in i playoffspelet ifjol och även då plockade man in Dobbie som talisman och viktig målskytt. Den senare gången hjälpte det inte då West Ham var för bra helt enkelt.

Nu är de dock tillbaka på Wembley. Dobbie var otillgänglig till semifinalerna men nu borde han få spela. Särskilt med tanke på att man saknar sin skyttekung Glenn Murray och saknar duglig ersättare vilket kan betyda att Dobbie till och med får spela anfallare snarare än släpande anfallare/offensiv mittfältare. Anfallare är hans naturliga position men han är ganska liten och dessutom en bra framspelare vilket gör honom bättre lämpad för att spela bakom en annan anfallare.

Palaces stora hål är fortfarande anfallet men Dobbie kan åtminstone fylla en av Murray’s skor och Zaha visade i den andra semifinalen att han också kan kliva fram och göra mål när det behövs. Utan Murray får han friare tyglar att röra sig centralt och de två målen i semifinalen såg ut att göras av en rutinerad anfallare eller åtminstone en Ronaldo-esque ytter. Lite spännande vore det att spela Dobbie som ensam anfallare i praktiken som en “falsk nia” med Owen Garvan bakom som gärna tar löpningar i djupled och Zaha som smygar in i straffområdet.

Förhoppningen är också då att Holloway väljer att också spela Yannick Bolasie på andra kanten snarare än Johnny Williams. Även om “Joniesta” är rätt fantastisk blir det för knökat i mitten med Joniesta som drar sig inåt där man redan har tre centrala mittfältare. I förra mötet ledde det till att Brighton kunde ha 2-3 spelare på Zaha när han hade bollen. Dessutom kan man vinna mycket med två så bra yttrar(båda med i säsongens lag) när Watford spelar 3-5-2 för antingen hittar man yta bakom wingbacksen och tvingar mittbackarna utåt eller så trycker man ner wingbacksen vilket kan hjälpa till att stoppa Watfords snabba omställningar.

Förutom avsaknaden av en pålitlig målskytt har man inget förtroendeingivande försvar. De senaste matcherna har man spelat Gabbidon och Delaney vilka inte är s¨å dåliga men faktiskt hyfsat snabba vilket kan vara behjälpligt mot Watford. Ytterbackarna tycker jag är bra oavsett om det är Ward eller Ramage till höger och Moxey till vänster. Och i målet finns som alltid en stabil Julian Speroni. Det lite problematiska kan bli ytan framför backlinjen då Watford lätt för ett övertag där då man har tre centrala mittfältare(bollskickligare än Palaces) och dessutom anfallare som droppar ner och wingbacks som breddar. Det blir intressant att se hur Mile Jedinak(Fellaini-kopia med sämre fluff) och Kagisho Dikgacoi klarar av det för de imponerade inte mot Brighton, men Jedinak var väldigt bra när Palace gick som bäst och Dikgacoi kan vara bra ibland.

Kort sagt behöver försvaret vara på topp och få hjälp av innermittfältet, man bör nog ha Bolasie och Zaha för bredden och man behöver fylla tomrummet efter Murray om det så är med Dobbie, Wilbraham(som spelat istället för Murray mot Brighton) eller Zaha som senast eller till och med Garvan som gjort ett par mål ifrån mittfältet.

::::

Watford

Watfords säsongen har på alla sätt influerats av deras kontakt till Udinese. De har gott om spelare därifrån som gjort avtryck – Matej Vydra 20 mål samt två avgörande i playoff-semin, playmakern Almen Abdi som gjort tvåsiffrigt i mål och assist och en bunt andra. Man har dessutom fått Gianfranco Zola som ju som spelare var ett italiensk-engelskt samarbete och fortsatt på den vägen som manager. Laget spelar 3-5-2 som de flesta italienska moderna lag nuförtiden och man är båda ett lag som är väldigt bekväma med bollen och ett kontringslag.

På mittfältet brukar man ha Nathaniel Chalobah som mer destruktiv defensiv mittfältare bredvid de små bolltrillarna Battochio och Abdi men Chalobah har ingen Makelele-roll direkt och för att också vara mittback är han förvånansvärt bra med bollen. Battochio är av Ariel Ibegaza-storlek och playmaker men den som gör passningarna till Abdi som är den som spelar fram målen snarare. Abdi har fått en Nr 10-roll och varit strålande, utsågs till säsongens spelare av Watford nyligen och fått smeknamnet “Professorn”(á Gunnar Gren).

Defensiven är något udda men den har funkat trots skador. Man har fått spela Marco Cassett och Lloyd Doyley som yttre mittbackar med Joel Ekstrand i mitten vilket är en ganska liten och ofysisk backlinje som Glenn Murray skulle kunna ha mycket framgång mot. Men den är ju spelskicklig och följsam som i Marco Cassett som med en fin lobb in till Vydra spelade fram tills hans fenomenala volleymål mot Leicester.

I mål har man dessutom Manuel Almunia som varit bra på slutet och blev en playoff-straffhjälte mot Leicester. Är också bra med fötterna vilket passar men han har gjort några tavlor under säsongen, för han är Almunia. Men nu lär självförtroendet och förtroendet från laget för honom vara på topp.

Det kanske mest spännande är wingbacksen, de framskjutna ytterbackarna. Helst ska det vara Ikechi Anya och Daniel Pudil som är strålande för jobbet. Pudil har en fin vänsterfot och löper bra medan Ikechi Anya är som gjord för att vara wingback. En gång i tiden var han inte bra nog för Wycombe men via Glenn Hoddles-akademi i Spanien kom han till Granada och Watford. Liten, snabb och svårfångad samtidigt som han aldrig slutar springa och kan slå inlägg och vika in i planen. Kan även spela till vänster.

I anfallet osar det med kvalité. En bra, härlig spelare som Fernando Forestieri får knappt speltid och Alex Geijo som var skyttekung i Spanien får heller knappt speltid för man har Matej Vydra och Troy Deeney. Vydra är en sportbil med gott målsinne och Troy Deeney är lite svårdefinerad, egentligen kanske han är en typisk anfallare som är lite bra på allt (en Raul) men han känns ibland som att han borde vara dålig. Han ser inte bra ut och i början av sin Watford-karriär fick han mest spela ute på kanten och man tänkte att han kanske skulle spela på mittfältet men förra säsongen slog han igenom och gjorde mål på alla sätt. Smart anfallare på plan men utanför planen satt han i fängelset hela förra sommaren efter ha dömts för misshandel vilket är en klart annorlunda uppladdningen men han har nu gjort nästan lika många mål som Vydra och är väldigt viktig. Hans temperament märktes dock av när han blev utvisade i säsongens sista ligamatch mot Leeds onödigt vilket gjorde att han var avstängd i första playoff-semin. Watford har överhuvudtaget fått sex utvisningar denna säsongen, felst i The Championship.

Man kommer ställas mot 4-5-1/4-4-2 vilket gör att det blir en intressant kantstrid, om wingbacksen kan fortsätta ösa på framåt trots Zaha och kanske även Bolasie eller om det betyder att man kan få ett överläge på dem med wingbacksen och de yttre mittbackarna. Dessutom kan man vara lite lätt på mitten fysiskt, åtminstone emot stora Jedinak och Dikgacoi, samtidigt som jag inte alls litar på deras backlinje även om man kan ha tur här på Murray saknas och ersättare saknas ännu mer. Men Knockaert slog nästan ut dem för Leicester genom att utnyttja kanten och att de yttre mittbackarna inte är de bästa vilket Zaha på samma kant mycket väl också kan göra.

—————————————————————————-

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Playoff-Finalen: Crystal Palace-Watford Del I

May 24, 2013 7:20 am, Peter A Linhem

Crystal Palace-Watford, måndag 16:00 på Tv10

Skulle man vara elak skulle man kunna kalla det för en bronsmatch men herrejävlar vilken jävla bronsmatch-jävel det är i så fall.

Många väljer att symbolisera matchen med hjälp av vad den är värd ekonomiskt. Vad du får om du spelar Premier League nästa säsong det vill säga(vilket är otänkbart mycket^jättemycket) vilket enligt vissa gör matchen mer intressant men själv känner jag att det bara förstör.

Just det fetischerandet av pengar hör visserligen till högsta grad ihop med Premier League men man glömmer då bort de viktigaste komponenterna vilket är spelarna och fansen. Ingetdera är några änglar som inte själva är lite giriga men en plats i Premier League handlar mer om att man har lyckats. För en spelare betyder det att du är bland de allra bästa i landet och till och med i världen och att du får spela mot de allra bästa. Jag föredrar att se Adam Le Fondre vara strålande och göra 20+ mål i Rotherham men han likt nästan alla fotbollspelare strävar efter att bli bäst snarare än att bara bli mest omtyckta av mig.

Man kan ju fråga sig dock om fansen verkligen borde uppskatta det lika mycket. När de är där och har vunnit firar man förstås segern för att det är en vinst och en enorm prestation men det som kommer efter är en bitchslap av verkligheten. Dyrare biljetter, färre segrar och troligt är det att ditt lag kommer få mycket mer kritik, förlöjligas och framstå som ganska dåliga. Det som är positivt är att du kanske likt West Brom hamnar i ett lugnare klimat i PLs ingenmansland än vad toppen av Championship är och främst för oss supportrar utomlands kommer ditt lag sändas på tv väldigt ofta. Chansen är också större att få se bättre spelare även spela för ditt lag även fast skillnaden mellan att se honom snarare än en mindre skicklig spelare på än nivå där han är lika framstående kan vara oskiljbar.

En del när man verkligen ser sig själv som en del av laget är också att man likt en spelare vill mäta sig med de bästa spelarna vill man att ens lag ska mäta sig med de allra bästa lagen. Men uppenbart inom den moderna fotbollen är att det finns fans som inte är villiga att köpa sig till den möjligheten eller sälja ut sig för den medan de finns dem som anser att målet helgar medlen.

Ett väldigt tydligt exempel är Cardiff City som bytt klubbmärke och färg med mera. Men också redan innan det bytt arena, haft skrupelfria ägare och spenderat mycket pengar. I en enkät gjord av WalesOnline fick Cardiff-supportrar svara på en mängd frågor som vem man anser ha varit säsongens spelare(David Marshall) och om Malky Mackay är klubbens bästa manager genom tiderna(De tyckte dem) men mest intressant var kanske hur man svarade på frågan om det var värt det att förändra klubben nu när man nådde uppflyttning.

Och 65% svarade ja medan resten svarade nej. Hade man tagit bort uppflyttningen ur ekvationen hade förstås resultatet blivit annorlunda men det finns det ingen idé att göra för det är ju anledningen till att man gjort förändringarna. Och även om det delvis, om man ska vara hård, säger att många är rätt själlösa säger det framför allt att många är villiga att ge upp mycket för framgång. För att få se sett lag kanske, kanske kunna konkurrera och bli bäst. Medan andra förstås mer sympatiskt har svårt att fortsätta identifiera sig med ett lag som inte är deras lag längre.

Watford? Vad menar du? Jag sa inget om Watford där eller deras regeltöjande samarbete med Udinese.

————————————————————

Det nedan handlar främst om lagens historia, inte hur de gick för dem under mellankrigstiden utan mer nutidshistoria tillsammans med min relation till lagen men kollar ni tidigare texter om Championship playoffet kommer ni åtminstone få mer om själva matcherna och kanske mer om lagens säsonger som tagit dem ända hit. Och på söndag kommer de en text om taktiken och spelarna.

http://blogg.fotbollskanalen.se//linhem/2013/05/09/the-playoffs-semifinaler-i-the-championship/

http://blogg.fotbollskanalen.se//linhem/2013/05/14/crystal-palace-watford-i-playoff-final/

::::

Crystal Palace

Alla har sin egen bild av olika lag. Likt alla har sin smått säregna bild av allting egentligen men just idrottslag är intressanta på det sättet att du förmodligen kopplar en viss klubb till en viss upplaga. Är du gammal(Troligen) är din bild av Liverpool kanske främst formad av framgångarna på 70- och 80-talet medan en ung nykläckt person som undertecknad inte har upplevt dem vinna någon ligatitel och är lite tveksam till alla bilder och videor från Liverpool före Houllier då de saknar Heskey’s.

Framför allt kan ens ungdom göra att man har en mental bild av vilka som tillhör var. Började du följa Engelsk fotboll före 90-talet kan fortfarande Fulham framstå som en udda fågel medan Luton saknas. För vissa är Leeds ett topplag medan andra bara en slumrande gammal storklubb synonym med ekonomisk misär.

Jag själv som född -93 och som inte hade PL på teven hemma förrän efter millennium-skiftet(Millennium två) har fått det inprintat att lag som Charlton, Sheffield United, Leeds, Crystal Palace och Ipswich hör hemma i Premier League. Charlton och Ipswich slutade till och med på övre halvan 00/01.

Just Crystal Palace var verkligen intressanta. Med Andy Johnson och annorlunda tröjor blev man ett lag som stack ut och ett lag jag spelade ganska regelbundet med på Fifa. En säsong spelade man i Premier League på 00-talet men säsongen var 04/05 då jag var 10-11 vilket är en rätt perfekt ålder för att få intryck och Andy Johnson gjorde ju 21 ligamål och säsongen avslutades med en tät strid i botten.

Det är också en säsong typisk Crystal Palace. De tre gångerna man har spelat i högsta divisionen sedan den varit Premier League har man bara spelat en säsong.

94/95 med Gareth Southgate, Nigel Martyn och Chris Armstrong.

97/98 med Tomas Brolin och Atilio Lombardo och en Neil Shipperley i XXXL

Och så 04/05 med Andy Johnson, en ung strålande Wayne Routledge, två finnar i Riihalahti och Koolka, Gabor Kiraly i mjukisbyxor och man ska inte glömma en inlånad Nicola Ventola även om det är väldigt lätt.

Vad som har följt har varit en ganska väntad ökenvandring för Premier League-lag nerflyttade där om kring Roman-erans början. Man åker ur, åker ur igen eller har bara stora ekonomiska problem och nu har man kommit ut starkare på andra sidan.

Crystal Palace har visserligen ägare och så men framför allt har man en akademi och man är ett London-lag som ligger bra till nere i södra london där man nog får ses som störst. Man har dessutom sedan länge ryktet om sig om att ha ett ungt lag med lokala spelare.

Man har visserligen inte byggt hela laget kring dem men man fick fram Nathaniel Clyne som nu är i Southampton och håller landslagsklass, Wilfried Zaha är redan en briljant spännande spelare köpt av Man Utd och Jonathan Williams är nästa fina Palace-produkt som rimligen spelar i Premier League snart. Förutom dem har man dessutom fått fram ett par spelare som spelat ett tag som Sean Scannell men flyttat till en annan Championship-klubb och det finns flera spelare på lägre nivå men kvar i Football League.

Man har dessutom kvar en spelare från förra Premier League-sejouren i Julian Speroni. Från början en exotisk sydamerikansk målvakt som i Dundee hade en Higuita-esque tendens att försöka dribbla bort utespelare men har lugnat ner sig och sedan Gabor Kiraly lämnade 07/08 har han varit förstemålvakt i Palace och blivit utsedd till säsongens spelare tre säsonger och vuxit ut till både småtjock och en av The Championships bästa målvakter.

::::

Watford

Jag har säkert alldeles för många gånger pratat om att jag har en soft spot för Watford. Jag gillar nog alla 72 lag på sitt sätt men Watford är de enda i Football League som jag kan säga att jag ändå håller på, lite. Ett andralag som det så fint heter. Lite likt hur jag också när jag var yngre fastnade lite för Celta Vigo(Mostovoi & co) och Schalke(Kuranyi-Asamoah) men när det gällde Watford var det bara att man var där.

På tv4 hade man tipsextra medan Canal+ sände PL och där sände man The Championship. Watford var ett lagen som visades mycket enligt mitt minne och flera andra har vagt kunnat bekräfta det. De var dessutom gula och man hade Gifton Noel-Williams bland annat.

De fastnade där och var uppe och vände i Premier League precis däromkring också. Och sedan ett gäng år senare när Pappa Liverpool-indoktrinerat mig återsåg fick man återse Watford igen när Aidy Boothroyd(“The second coming of Graham Taylor”) tog upp dem till Premier League 06/07. Jag minns till och med deras match den säsongen mot Liverpool, att jag såg den på övervåningen hos min Pappas andrafrus föräldrar där vi var på kalas eller något och matchen slutade 4-1 involverandes Peter Crouch.

Man skulle kunna tänka sig att jag också då tänker mig Watford tillsammans med Crystal Palace i Premier League men det är snarare så att båda är jojo-lag för mig och Watford hör hemma i toppen av The Championship och Palace i botten av PL. Min hemlig kärlek till Watford är dessutom lite skruvad då jag föredrar att de ligger i The Championship för att jag vill inte behöva önska dem förluster mot Liverpool eller att Liverpool ska förlora mot dem och de ska vara ett mindre lag i The Championship fyllt av trevliga unga talanger. Som en älskarinna på sidan om ska hon vara som hon är och vad man drömmer om vilket för mig är en sympatisk mindre klubb i mitten av The Championship med unga talanger.

Liverpool är Peggy Bundy medan Watford är min “Shoe-groupie“.

Och Watford har precis som the “Shoe-groupie” varit vad jag vill ha och som förstår vad jag gillar sedan de föll ur Premier League. De har varit ett mindre lag, de har varit bra men “bra efter förutsättningarna” och kryllat av egna talanger. Malky Mackay släppte fram en hel pluton av A-lagsdebutanter under sin tid där. Man har haft en som Lloyd Doyley som är en Tony Hibbert-figur men som alltid behåller sin plats i laget.

Men inför denna säsongen hände något otroligt med Watford. Ägaren Bassini som försatte dem i rejäla ekonomiska problem(trots att han sålde riskerade man poängavdrag denna säsongen) sålde till familjen Pozzo som också äger Udinese och Granada vilket gjorde Watford till det tredje laget i deras nätverk. En utpost i England. Udinese är förstås oerhört intressanta och jag gillar hur man trots allt hittar talanger i udda världsdelar och det är förståeligt att man behöver låna ut många då de inte kan spela i ett lag och Italien har inget reservlags-system.

Men, men, men det är ändå inget jag förespråkar då Watford får oförtjänta fördelar i form av Udineses scoutade godbitar. Det är inte värre än när man gör som City/Chelsea osv men skillnaden är hårfin mellan detta och farmarlag. Och det har man förhindrat inom landet genom att ha en begränsning på hur många spelare man kan låna in ifrån samma land. Det är inte det värsta brottet men det känns lite som skattefusk eller åtminstone “skattesmitare”. Klart möjligt är att man instiftar en regel som begränsar alla form av lån.

Trots det kan man verkligen njuta av detta Watford. För det är ett trevligt lag med härliga spelare och Gianfranco Zola är en bra manager. Men det handlar nästa text om.

Istället för att vara min lilla drömklubb har hon Watford blivit lite för tufft, elak, cynisk för min smak. Man har visserligen kvar många talanger och de har inte helt åsidosatts som vissa Dailymail-experter vill få det till men det är en tydlig nedprioritering av akademin. Den var kanske landets bästa förut men nu rankas den som vilken som helst och det investeras inte lika mycket. Det är inte därifrån man bygger laget längre eller fyller ut truppen.

————————————————————

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Bradford till League 1 och Yeovil till The Championship

May 21, 2013 7:20 am, Peter A Linhem

Bradford 3-0 Northampton

I’m Set Free

Matchen blev milt sagt en besvikelse för alla oss fans av matcher som inte avgörs tidigt och får dig att byta kanal. Passande för alla som ville se denna matchen men också se hockeyn så var matchen över efter 28 minuter, två minuter före hockeyn började.

Hockeyn var dock inte heller vidare underhållande förutom att det alltid är kul att se när det gör bra för Loui Eriksson eftersom jag kommer ihåg när han var rookie i Frölunda och försökte alldeles för mycket.

Men matchen var trots det låga underhållningsvärdet noterbar av det skälet att Bradford höll vad man lovade. Hela säsongen har man sett imponerande ut och Ligacupen var otroligt imponerande men det har funnits vissa frågetecken. Man åkte till exempel ut utklassade eller på övertid i de andra cuperna och i ligan var det på håret att man missade playoff och i första playoff-semin låg man under med 3-1 hemma mot Burton. Trots att till och med sjuan i L2 får en playoffplats och att man faktiskt är stora i jämförelse med övriga L2. Jag skulle aldrig vara så hård att jag skulle kalla Bradfords säsong för ett misslyckande om “bara” tagit sig till Ligacupfinalen och inte blivit uppflyttade men det hade varit ett klart misslyckande i ligaspelet som vägts upp av cupspelet.

Det låter hårt sett till att Bradford slutat på nedre halvan i flera säsonger men de var jättemisslyckanden. Uppflyttningen var dock inte bara viktig sett till att man levde upp till sina förväntningar utan väldigt tydligt tappa man förlorarstämpeln. Man har hela säsongen suddat ut den men hade man förlorat mot Northampton hade man lätt kunnat bli sönderköpta, tappat Parkinson och blivit tidigare säsongers Bradford igen. Och det var ett Bradford som till och med Sheffield-lagen och Leeds fansen skulle kunna göra narr av utan att skämmas över sin egen situation.

Känslan man får av Bradford nu är också att man kommer att vara att räkna med i L1 också. Man har auran av ett lag som helt enkelt inte bara är bra den säsongen eller passar i just den ligan. De påminner en hel del om Swindon förra säsongen på det sättet man är kompakta och svårslagna. Visserligen har man kanske en mindre budget än de hade när de tog sig an L1 denna säsongen men skulle man mot förmodan få behålla Nakhi Wells så skulle det inte alls vara förvånande om man slutar lika högt i L1 nästa säsong som man gjorde i L2, förutsatt att man troligen inte spenderar lika mycket energi på cupspelet.

Man har två dugliga målvakter i Duke och McLaughlin varav en har rutin och den andra potential, man har som högerback Darby som hör hemma högre upp och på andra sidan Meredith som är något av en typisk fynd-värvning från en lägre division men som kommer hålla även i L1. Man har ett överflöd av kvalitativa mittbackar i Nelson, McArdle, McHugh och Davies tillsammans med 2.01 Luke Oliver som lär återvända från skada för fullt. Nelson är veteranen som spelat i Norwich, McArdle mittbacks-ung(upp till 27), Davies är snart i bra mittbacksålder och McHugh är knappt 20 år men var strålande i flera stora ligacupmatcher och Oliver är jättelång. Man ska inte gå händelserna i förväg men det kan redan nu vara L1′s bästa uppsättning av mittbackar. Åtminstone om man tänker sig att det är viktigt med så många mittbackar och bortser från Sheffield United och Wolverhampton om de kan hålla sig nyktra och försöka spela tillsammans.

På mittfältet är innermittfältet nu inte bara två rutinerade och strålande spelare utan Gary Jones och Nathan Doyle är också nu samspelta som ett gammalt gift par. Yttermittfältarna är inte bäst men passande i 4-4-2 och jag tror fortfarande på Kyel Reid på högre nivå.

Det stora frågetecknet är hur man ska ersätta Wells om han säljas. Man lär få en hel del men det är svårt att hitta någon som inte bara är en målskytt utan kan skapa sina egna lägen och skapa lägen för andra. Och som dessutom efter ett par säsonger har ett anfallssamarbete med Hanson som nu nästan är telepatiskt som man säger. För bakom finns nu bara en Hanson-kopia i Connell och Zavon Hines som verkligen är en dussinspelare men som ser bättre ut då han är liten och snabb. En sådan spelare det finns gott om i PL-klubbars akademier men som peakar innan de fyller 20. Kanske ska man nöja sig med att värva någon som “bara” är en målskytt och som passar bredvid Hanson som i Morecambes 15-målskytt Jack Redshaw och istället förstärka med en ytter som kan stå för det extra som i Burtons Jacques Maghoma som terroriserade Bradford i första playoff-semin.

—————————————————————————–

Brentford 1-2 Yeovil

Irish Blood, English Heart

Yeovil Johnson Madden

Ibland är det enkelt. Du ser en irländsk anfallare som öste in mål hemma på ön men som i ett annat land i en liten stad i Skottland(nästan) inte får mycket uträttat. Lösningen på hur man ska få honom att göra mål igen är så enkel och självklar att det är oförskämt och en nationall stereotyp.

Klä honom i grönt!

Han heter för Leprechauns skull Paddy till och med vilket är som att var svensk och heta Svenne. Ifjol gjorde han två ligamål när han spelade för blå, röd och lite vita Carlisle men ge honom en grön tröja(och ännu grönare hatt) och du har en ny Robbie Keane.

Det är sådant som gör Gary Johnson till både sympatisk och fantastisk. Han passar som handen i handsken för eh, Glovers. Under första sejouren tog han dem som sagt till L2 och sedan L1 innan han lämnade och nära på tog Bristol City till Premier League. Och nu spelar Yeovil nästa säsong i The Championship. Det är inte helt unikt men i konkurrens med Colchester och Scunthorpe är man de minsta laget som spelat i andradivisionen på bra många år. 4,000 drygt hade man i publiksnitt och det är hälften av den minsta genomsnittliga publiksiffran i säsongens Championship vilken tillhör Peterborough och är den enda under 10,000 i divisionen. Till och med i L1 var man på nedre halvan av publikligan och skulle man forma om PL och FL efter publiksnitt skulle Yeovil ligga på nedre halvan i L2 precis ovanför Cheltenham och Wycombe.

Deras arena Huish Park tar bara in 9,500 varav hälften är ståplatser. Som tur är för dem får man ett par säsonger på sig i The Championship innan man måste ta bort sina ståplatser.

Rimligen kommer man behöva förstärka en del till nästa säsong men man ska inte direkt räkna bort dem. Peterborough har visat att man kan hitta gott om fynd i de lägre divisionerna som håller även i The Championship(George Boyd, Dwight Gayle) och förutom Madden värvade man också en kompis till honom i Kevin Dawson ifrån Irland vilket är en något underskattad spelarmarknad då de främsta irländska spelarna flyttar tidigt och ligan generellt håller ganska låg klass.

Yeovil är förstås varken klassiska och de har ingen drömarena eller någonting egentligen men hela Sydvästra England är bortglömd som fotbollsregionen(mer känd för Glastonbury festivalen, cider och rugby) och nu när Plymouth och Bristol City båda har åkt ur är Yeovil regionens främsta lag. Vilket nästan är som att Hartlepool skulle ligga högre upp än Newcastle, Sunderland och Middlesbrough i seriesystemet.

—————————————————————————–

Oväntad managernyhet är att Paul Dickov tar över Doncaster. Efter att ha blivit sparkad av Oldham i botten av L1 tar han alltså över L1-mästarna Doncaster inför deras säsong tillbaka i The Championship. Absolut konstigt och reaktionen var att Donny verkar vilja bli nedflyttade men då bortser man att Dickov jobbade med små resurser i Oldham och det såg ett tag väldigt lovande ut då han fick Oldham att spela fin fotboll med små resurser och fin fotboll med små resurser har varit Doncasters motto. Visst är det också delvis för att Dickov är en känd före detta spelare men jag ser honom fortfarande som en ung lovande manager. Mästartränaren Brian Flynn är dessutom kvar som direktör och kan säkert hjälpa till med sina många, många år av rutin.

::::

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem

Playoff finaler i League 1 och League 2

May 17, 2013 7:20 am, Peter A Linhem

Bradford City-Northampton Town, lördag 14:30 på Viasat Fotboll

Northampton slutade högre upp i tabellen än Bradford(dock bara en placering) men det är svårt att komma ifrån att Bradford bör ses som favoriter. Förutom det självklara att man är en större klubb med troligen fler supportrar på plats så är man ett imponerande lag när det kommer till direkt avgörande matcher. Det är ingen nyhet men det är återigen värt att nämna hur man vunnit flera matcher denna säsongen mot Premier League motstånd och man har fyra gånger denna säsongen gjort det på straffar och även slagit ut Burton på förlängning i Ligacupen innan man nu senast slog ut Burton på bortaplan trots 3-2 underläge.

Ett av lagen man slagit ut på straffar denna säsongen är just Northampton. Och i ligaspelet slog man Northampton båda hemma och borta med 1-0. Bradford är verkligen långt ifrån oslagbara även i stora matcher vilket Swansea bevisade i Ligacupfinalen, Crewe slog dem i semifinal i The Football League Trophy och Brentford slog dem på övertid i FA-cupen. Men det är trots allt lag som alla spelar minst en division ovanför(och är rätt framgångsrika där) och matchen mot Brentford spelades en vecka efter vinsten mot Arsenal och mot Crewe spelade man precis en vecka före deras semifinal mot Aston Villa. Vilket jag skulle betrakta som förmildrande omständigheter.

Men en klart möjlig baksida av Bradfords alla framgångar denna säsongen är att man i denna finalen spelar sin 64:e match för säsongen. Trots att man inför denna säsongen tydligt bantade ner truppen och valde kvalité över kvantitet. Jag brukar vara tveksam till när lag pratar om behovet av vila för att det oftast handlar om fullvuxna män i bra ålder som spenderar mycket tid på sina kroppar och har gott om välutbildade personer runtomkring dem som håller koll på dem och deras kroppar men det är viss skillnad mellan Bradford och till exempel Chelsea vad det gäller resurser. Vilket åtminstone gör det värt att notera.

Förutom det allmänna har också Bradford överlag bättre spelare än Northampton skulle jag säga. I försvaret har man kunnat byta friskt utan att man fått lida av det då yngre spelare som McHugh vuxit med uppgiften och under säsongen har man tagit in veteranen Michael Nelson. På mittfältet har man centralt Nathan Doyle som inte gjorde bort sig i The Championship bara någon säsong sedan och Gary Jones som visat vad han fortfarande går för. Kanterna är något av en svag punkt då de är något oglamourösa men man har gjort sitt jobb och både Garry Thompson och Kyel Reid(vars föräldrar borde dubbelkollat stavningen) har gjort ett par mål och assist vardera trots allt och gett understöd.

Anfallet är väldokumenterat pålitligt med Nakhi Wells som även vid uppflyttning kan komma att flytta uppåt tillsammans med askungen-sagan James Hanson som är stereotypt stor men dessutom en stabil målskytt.

Man är rätt bra på fasta situationer, ni vet.

Vad det gäller Northampton är man lika Bradford sett till att man inte uppfyller några estetiska ideal vad det gäller deras spelsätt men där Northampton är mer pragmatiska och ombytliga är Northampton dedikerade till långbollar, inkast och automobiles inlägg. Man har Aidy Boothroyd som manager och man har en långinkastare i Ben Tozer, en bra inläggspelare i Chris Hackett och en gargantuansk anfallare i Adebayo Akinfenwa. Dessutom visade målvakten Lee Nicholls, inlånad från Wigan, mot Cheltenham att man har en högklassig målvakt vilket också fick Aidy Boothroyd att jämföra honom med Ben Foster som han hade på lån i Watford.

En av de nämna fördelarna Northampton här är att Bradford möjligen skulle kunna vara tröttare fysiskt och kanske mentalt men en annan är förstås att Northampton också är ett högst kompetent lag och man visade mot Cheltenham att man har nerverna för en stor match. Sedan är Akinfenwa ett verkligen unikt hot med sin storlek, styrka samt bollkontroll man inte ska underskatta.

Ett jätteproblem man har haft denna säsongen är att spela på bortaplan. Kanske har man blivit för fega eller så har man det svårare när man inte har övertaget för man vann bara fyra av 23 bortamatcher på hela säsongen. Bortaplan är inte samma sak när det handlar om en match på neutral plan men vad som än är anledningen(anledningarna) för den dåliga bortaformen behöver se till så att man inte faller i samma fälla här.

Man är förresten också väldigt bra på fasta situationer.

Det skulle vara svårt att inte unna Bradford uppflyttning i säsongens andra besök på Wembley sett till deras historia under detta årtusende men samtidigt har jag min ”soft spot” för Watford och just det Watford som Aidy Boothroyd coachade och dessutom har Northampton Adebayo Akinfenwa. Det gör mig inte alls objektiv men å andra sidan inte alls partisk.

—————————————————————-

Brentford-Yeovil Town, söndag 14:30 på Viasat Sport

Jag kanske har nämnt det för många gånger tidigare men Brentford är numera en ganska imponerande välskött klubb. Fortfarande små men som ordförande har man haft den som snart tar över som ordförande för FA och ägaren är både supportrer och rik samt deras sportchef(bara sportchefsmodellen i sig är intressant och kanske att föredra om man har en vettig sådan) har haft en stor del i Watfords framgångsrika akademi och grundare av Nextgen-serien. De ger ett intryck av att man är början på något imponerande. Likt Brighton när de tog in Poyet, investerade i truppen och började bygga en ny arena. Eller likt Swansea under Roberto Martinez. Eller Wigan/Fulham för ett bra tag sedan nu. Up-and-Coming helt enkelt. Just Fulham är passande då man är en precis liknande klubb i samma del av London men man är mer beroende av kompetens snarare än pengar.

Yeovil är mer bara en ren överraskning. En trevlig sådan då det är med Gary Johnson som är deras John Still, Dario Gradi eller Thomas Schaaf som ju är aktuell. Välförknippad med klubben och får dem att överprestera på sitt särskilda sätt. Förutom gott om spelare värvade underifrån värvade han ifrån Carlisle den irländska anfallaren Paddy Madden som i Carlisle var en flopp som glömt målskytteskorna hemma i Irland men i Yeovil blev han direkt denna säsongen skyttekung i L1.

Brentford har dock ligans nästfrämste målskytt i Clayton Donaldson vilket gör att man kan föreställa sig att det kommer handla om vem av dem som gör flest mål vilket jag inte vore det minsta emot. Bortom de stora målskyttarna är Brentford det mer spännande laget åtminstone långsiktigt med gott om unga lovande spelare. En särskild favorit är mittfältaren Adam Forshaw som satte den avgörande straffen för Brentford i straffläggningen mot Swindon och som varit framträdande varje gång jag sett dem. Harry Forrester är inte så pjåkig han heller.

Yeovil har å andra sidan Ed Upson som imponerat på mittfältet med 10 assist i ligaspelet och Sam Foley på kanten har nio samtidigt som Paddy Maddens rumskompis Kevin Dawson också har imponerat.

Jag skulle nog hålla Brentford som favoriter till finalen. De slutade visserligen bakom Yeovil men är ett stabilare lag och som gått igenom mer under slutet på säsongen. Dessutom känns man mer förberedda för en högre division. Rimligare helt enkelt vilket spelar in när man tänker innan men det lär vara helt oviktigt för resultatet och det är inte alls ovanligt att laget som kommit dit oväntat är det lag som vinner.

Samtidigt som man uppskattar Brentford och tycker att de skulle vara värda en uppflyttning så skulle jag också unna Gary Johnson en uppflyttning. Vi skulle nämligen leva i en annan sorts värld ifall Gary Johnsons Bristol City slagit Hull City i Championship playoff-finalen 07/08, jag utesluter inte att det var den världen som Marty McFly hälsade på.

Brentford ser som sagt ut som laget att satsa huset på men ett litet frågetecken är att Brentford på sina tidigare sex försök aldrig blivit uppflyttade genom playoffspel.

—————————————————————-

För er som håller räkningen har John Hughes fått sparken ifrån Hartlepool och James Beattie har tagit över Accrington Stanley sedan förre managern Lean Richardson gick till Chesterfield för att bli assisterande till f.d. Accrington-managern Paul Cook.

Mail: Linhem@live.se
Twitter: @Linhem