”Absolut inte.”
Så svarade Hans Eklund när jag inför seriestarten frågade honom om hans Falkenberg, med tanke på framfarten i cupen i våras, kunde ses som en uppflyttningskandidat i år.
Jag höll med det gamla anfallsesset då och jag gör det fortfarande. Truppen är lite för skade- och avstängningskänslig sett över hela året.
Men själva spelet, grundtryggheten i det, borgar ändå för en fin säsong för FFF, eller ”laget vid havet” som man gärna kallar sig.
Men det ska bli intressant att se hur man tacklar storförlusten mot Assyriska. Närmast väntar minifloppen (hittills) Brage hemma på IP, en match vi visar i TV4 Sport på fredag kväll.
Två raka poängtapp, mot två bra lag, är kanske inte så mycket att säga om. Men ett tredje, hemma mot ett nuvarande bottenlag – ja, då får man kanske säga att trendbrottet är ett faktum. Är smekmånaden över eller inte?

***
Assyriska, ja.
Efter tippade topptrion (Örebro, Hammarby, Sundsvall) så var det just AFF och Landskrona som hos de flesta var de enda alternativen vad gällde uppflyttning i år.
Personligen räknade jag bort Södertäljelaget därifrån.
Kanske dags att revidera den uppfattningen. En enda förlust hittills, i en match där man rent chans- och spelmässigt borde fått med sig en poäng.
Senast 4-1 mot obesegrade och dittills defensivt täta Falkenberg.
En 26-årig anfallare vid namn Admir Aganovic, hämtad från lokalkonkurrenten SFC, som nu gjort fem mål denna säsong. Notabelt har alla fem kommit på hemmaplan. Förra året, i Allsvenskan, gjorde han fyra mål. Tre av dem på hemmaplan. Det vill säga på samma hemmaarena som i år.
Ett mål på bortaplan ifjol alltså. Och det kom, kuriöst nog, mot Örebro.
Örebro som på söndag gästar Aganovics AFF i Södertälje. (Självklart sänds även den i TV4 Sport.) Inga högre odds på honom som målskytt där med andra ord …

***
Degerfors ställde upp med fembackslinje igår. Helt plötsligt fanns Marcus De Bruin, officiellt uppsatt som offensiv mittfältare igen, där som en extra mittback.
Jag gillar det, att det finns lag och tränare i den här serien som kan ändra sitt sätt att spela, både i matcherna och från den ena till den andra. När Örebro togledningen transformerades DIF till sitt vanliga 4-2-3-1 under en genomgångsfas tills man genomfört sina spelarbyten och avslutade med en mer klassisk 4-4-2-variant.

”De gjorde helt rätt, hade de inte spelat defensivt från början så hade det blivit åka av. Vi är helt enkelt ungefär 3-0 bättre”, lät det från ÖSK-håll efter matchen.
Tja. Ja. Jo. Så är det kanske.

Örebro och Hammarby går upp, så löd mitt tips i början av april. Ser ingen större anledning att ändra på det. Även om spelet hackat betänkligt för Bajen i några matcher och att Sportklubben alltjämt har en del att bevisa utanför kommungränsen, så bara ska truppernas spets och bredd ge utslag i längden.
Som möjlig uppstickare utnämnde jag Varberg, och det såg ju inte så pjåkigt ut efter premiärvinsten mot Gais. Jag tyckte att Varberg hade de komponenter som ofta skördar framgång i den här serien; en rutinerad backlinje och ett tungt svårmött anfallspar, lex HBK 2012.
Sedan dess har det väl gått … lite sämre. Om en säger.
Förlust pga tilläggstidsmål mot J-Södra.
Dyngtorsk och två röda kort mot Giffarna.
Bortaförlust mot favoriten ÖSK, inte att säga så mycket om.
Förlust på samma arena mot Degerfors, kanske desto mer att säga om, åtminstone om man ska vara strax bakom topplagen i höst.
Och nu i skrivande stund underläge i paus hemma mot Ängelholm och med Thommie Persson utvisad. Det blåser motvind på Påskbergsvallen, milt sagt.
(Edit: ”Vinden har vänt”, som gamle Petter skulle ha sagt (jag har förresten sett Petter uppträda i parken bara ett inkast från Påskbergsvallen). Varberg vände i den andra halvleken, med en man mindre. Nu jävlar?!)
Inför säsongen frågade jag Halda Kabil om det där med det ”svåra andra året”, något som han avfärdade som en myt. ”Alla år är lika svåra”, menade den karismatiske tränaren.
När jag och Sancho Panza på Upptaktsträffen ställde frågan om hur det skulle gå för Varberg i år blev svaren:
Mittenplacering – 62,8 %
Åker ur eller får kvala – 34,9 %
Toppstrid – 2,3 %

Drygt en tredjedel av församlingen verkar ha varit en aning mer klarsynt än undertecknad … (eller?!)
***
Nästan nio och ett halvt tusen på nya Gamla Ullevi i måndags, när Örgryte tog emot Gais.
Nästan nio tusen sålda biljetter, redan, till länsderbyt Örebro-Degerfors nu på måndag.
Superettan 2013 har hittills inte alltid varit särskilt bra, spelmässigt. Men på diverse sitt- och ståplatser är det desto högre kvalité.

***
Det spelas ett världsmästerskap i ishockey nu i dagarna. Det är något som smyger mig tämligen obemärkt förbi numera. (Ja, jag erkänner, jag gillade ishockey på 80-talet.) Hade det inte varit för att två Superettanlirare helt plötsligt hade twittrat inför samma match så hade jag knappt märkt att det pågått.
Men så skulle Norge möta Kanada för några dagar sedan och då dök det upp skriftliga hejarop från både Brages Mats Cato Moldskred och Hammarbys Nik Ledgerwood.
1-7 i Globen blev en liten, liten fingervisning inför deras möte i torsdags på Domnarvsvallen, skulle det visa sig.

***
Välkomna till Superettan 2014, Sirius.

***
Min kommande arbetsvecka innebär visit både på ”Behrnabeu” (måndag, Örebro-Degerfors, Superettan) och på Santiago Bernabeu (fredag, Real-Atlético, Copa del Rey).
Kan man vänta sig minst ett rött kort i snitt på de matcherna?

Det vankas derby i Göteborg i afton. Sitter på tåget mot Baksidan i denna stund.
Örgryte kör med devisen ”Hungry Hearts” i år. Vilket får mig att genast associera till karln som tillägnas egna tabloidbilagor så fort han närmar sig landet. Men Bruce Springsteens dänga heter Hungry Heart. Singularis. Och eftersom ”IFK är disco, Gais är rock n’ roll” så får väl den låten representera grönsvart ikväll.
Med textrader som ”I took a wrong turn and I just keep going” samt ”we took what we had and we ripped it apart”, som speglar till senaste årens transformering från allsvensk toppstridsutmanare till bygga-långsiktigt-lag i Superettan.

För Örgrytes del så får man väl anamma just Hungry Hearts, gjord av någon slags DJ som kallar sig Nause. (Jag börjar bli alldeles för gammal.)
”We are the kids with the hungry hearts, and they can never keep us apart” stämmer väl rätt bra på Sällskapet i år. Här kryllar av lirare som fortfarande måste fråga någon äldre lagkamrat om han kan köpa ut när det vankas lagfest i sommar.

Så … eh … Örgryte är house, Gais är rock n’ roll?
Nause vs Springsteen på Gamla Ullevi ikväll?
Skit samma. Det enda jag vill höra är ändå bara några tusen hjärtan som klappar i takt, och som ger eko ur lika många strupar.
Vi ses ikväll.
Vi hörs ikväll.

Det här kommer inte att handla om Superettan.

I morse vaknade jag för andra gången den här veckan till ett dödsbud. I måndags gick min morfar bort. Gunnar skulle ha fyllt 90 om någon vecka. Han var färdig här.
Ivan Turina borde inte ha varit färdig här. Inte på långa vägar.
Jag har svårt att handskas med det sånt här. På ett sätt är jag glad att jag ”slipper” vara på Söderstadion denna afton, slipper vara i en omedelbar närhet allt det här.
Min arbetsuppgift är att sitta i ett lugubert bås i TV4-huset och kommentera Benfica-Fenerbahce. I Europa League. Ni vet, turneringen som Ivan Turina räddade AIK in i, i höstas.

Jag kommenterade matchen Sevilla-Getafe den 25 augusti 2007.
Sevilla vann med 4-1. Det är det nog inte många som minns. Det är nog fler som minns vad som hände efter knappt en halvtimme av den matchen.
Antonio Puerta segnade plötsligt ner i offensivt straffområde. Både medspelare Dragutinovic och motspelare Palop var snabbt framme, sjukvårdare likaså. Efter en stund kvicknade Antonio till. På skakiga ben leddes han av planen och ut i omklädningsrummet. Publiken applåderade promenaden. Han log, nästan lite generat, som om han inte tyckte att det skulle behöva vara sådan uppståndelse runt honom.
Matchen startade igen. Jag fortsatte orera. Men det kändes inget bra. Alls. Det här var ett par år efter att jag själv egentligen borde ha dött. Från ingenstans. Blodkärl i hjärnan som brast. Sådant som kan hända. Sådant som händer.

Några dagar senare var Antonio Puerta inte längre i livet.
Då 22-årige Antonio Puerta lämnade efter sig sin hustru. Sin gravida hustru.

Sådant som ger en perspektiv på saker och ting, sägs det. Sådant som får en att värdera vad som är viktigt och inte.
Att det här med fotboll kanske inte spelar så himla stor roll, när allt kommer omkring. Eller?
Jag vet inte. Det kanske faktiskt är helt inadekvat, det här med att sparka på en boll. Men jag kan känna så här:
Förminska inte någonting som, trots allt, uppenbarligen, är så fruktansvärt viktigt för så oerhört många människor.
Trampa inte på alla uppoffringar, på alla känslor.
Fotboll är viktigt.
Det är viktigt för mig. Det är viktigt för de 88.494 som hittills i år sett Ivan Turina vakta ett allsvenskt mål. Det är sannolikt viktigt för dig som läser det här. Det var viktigt för Antonio Puerta. Det var viktigt för Ivan Turina.

Det blir en tyst minut inför avspark på Söderstadion ikväll, läser jag. Likaså inför Örgryte-Gais, som jag ska kommentera, på måndag. Och så vidare, och så vidare.
Malmö FF aviserar att man ska hedra Ivan Turina i matchminut 27, Ivan Turinas tröjnummer. Precis som Sevillas fans gör i minut 16, match efter match. Precis som många andra fans gör på andra arenor runt om i världen.
Fotboll, planetsporten.
Det är väldigt fint, alltihop. Precis som massor av texter jag läst under dagen, skrivna av människor som är mycket mer kapabla att strila ner detta oerhörda i ord.

Jag vet inte. Precis som då sitter jag nu och brottas med motivationen inför mitt arbete.
Varenda räddning på Da Luz ikväll och varenda eventuell usel bollmottagning, (Gunnar kunde knappt studsa en basketboll i marken och ta emot den), kommer att styra mina tankar till de som inte är med längre.

På måndag ska AIK spela fotboll igen. Det är en viktig match, för många människor. Sorgligt nog inte för så många människor som det borde vara.

All upptänklig empati till Ivan Turinas familj. Jag kan inte ens föreställa mig.

Varken jag eller August Strindberg begriper oss på tjusningen med fiske, men det finns ju andra som gör det. Örebros Peter Samuelsson, till exempel. Ett intresse som kanske inte riktigt är till gagn för alla.
Inför matchen Hammarby-Örebro upplyste tränare P-O Ljung, såklart skämtsamt, Sancho Panza och undertecknad om att Samuelsson stått för filmvalet i bussen på vägen från Örebro till Söderstadion och att det lämnat delar av gruppen väldigt förvirrade.
Vi blev så nyfikna att vi blev nödgade att ta reda på vilken film det var. Någon svartvit gammal stumfilm? Salo? Farväl Falkenberg?
Det visade sig röra sig om ”någon sorts fiskefilm”. (Ni vet, sånt vi visar på TV4 Sport ibland.)
Och ja, kanske låg en del av förklaringen till ÖSK:s dåliga första halvlek på Söderstadion i den där filmvisningen.
Inför Falkenberg-Hammarby frågade jag Bajens assisterande tränare Carlos Banda vem som fått välja film i bussen. Svaret blev att det där med underhållning och förströelse får var och en sköta själv. Ingen gemensam kulturupplevelse på vägen.
Och nog var det ett splittrat Hammarbylag som sprang omkring på Falkenbergs IP också. Milt sagt.
Jag stötte på Gregg Berhalter i spelargången precis efter matchen. Hans blick är aldrig undvikande, snarare tvärtom. Men det mullrande missnöjet som vällde ut ur ögonen där och då var i en klass för sig. ”Jag kunde ha gjort elva byten i paus”, sa han efteråt. ”Allt var dåligt. Anfallsspelet var dålig. Försvarsspelet var dålig. Passningsspelet var dåligt.” Så lät det.
På torsdag ska Assyriska få sota för den insatsen. Eller?
Assyriska, ja.
3-0 + 3-0 på hemmaplan hittills. Det fanns de som hävdade att AFF skulle vara en outsider i år. Jag höll inte riktigt med. Tror fortfarande att det kommer någon eller ett par mindre bra perioder under året, det har ju varit så med AFF senaste säsongerna. Men … kanske, kanske ändå?

***
”Håller ni på att göra en Öster?”, frågade jag Falkenbergs lagkapten David Svensson efter 1-0 mot Hammarby och 4-0-0 i resultatkolumnen hittills.
En dum fråga.
Öster hade 3-1-0 efter fyra omgångar ifjol.
Det var Hammarby som hade 4-0-0 då. Så den adekvata frågan hade varit om FFF håller på att göra en Bajen.

***
Strindberg? Vad blandar jag in den karln för? Jo, så här har geniet skrivit om fiske:
”När en någorlunda bemedlad person av medelmåttig intelligens skall försöka sig på att meta, ställer han sig på en ångbåtsbrygga och kastar ut sin rev, och där förbliver han stirrande på flötet i timmar tills ett tjockt töcken av dumhet sänker sig över hans själ …”

***
Östersunds FK. Wow.
Alexis Mendiola. Wow.
Sånt här höll han på med när han var ny i Sundsvall för två år sedan. Han har bevisligen inte fått sämre bollkänsla sedan dess.

Jag var på Söderstadion igår. Det råder väldigt olika åsikter om vilken sorts match det var jag såg.
Min uppfattning: det var halvdant. Själv lämnade jag arenan med fler frågetecken än utropstecken i huvudet.
Ett axplock av tankar och intryck:
-Jag har tippat att Örebro vinner serien. Jag tror att gårdagens förlust var nyttig för ÖSK, i deras strävan att göra just det. Superettan går inte att jogga hem. Ju tidigare man begriper det, inte bara rent intellektuellt, desto bättre.
-Hammarby vann på energi, inställning och desperation igår. Det är bra. Eller? Jag tycker fortfarande att spelet saknas. Hammarby gjorde ingen vidare bra match, spelmässigt. Men å andra sidan lyckades man med exakt den taktiskta detaljen som man föresatt sig att vinna matchen på. Nämligen den aggressiva pressen i ÖSK:s uppspelsfas med nerdroppande, bollhämtande innermittfältare. Framför allt 2-0 var en ren produkt av det. Därav Gregg Berhalters tydliga glädje vid just det målet. Gissar jag.
-Jag har tippat att Hammarby går upp i år. Jag tror, trots att man inte imponerat på mig inledningsvis, alltjämt att man fixar det. Bredden i truppen bör ge utdelning i längden. Men det ska bli oerhört intressant att se Bajen på torsdag, borta mot (serieledaren!) Falkenberg. Det blir en, i mina ögon, betydligt mer rättvisande värdemätare än den tämligen väntade aggressionsvinsten igår. (Tippade 3-1 inför matchen, på twitter.)

***
Jag sitter just nu, tillsammans med Kalmar-supportern tillika badmintonvirtuosen redigerar-Björn, och knåpar ihop Veckans Mål. Sänds kl 22, som varje måndag, på TV4 Sport.
Utöver samtliga mål från veckans omgång så möter ni Gais Linus Tornblad i en kortare intervju.

***
Varför verkar då så många, (och inte bara grönögda supportrar), tycka att det var en fantastisk match, kvalitetsmässigt, igår?
Min enkla teori är denna: inramningen.
Hammarby fick flest gula kort i Superettan förra säsongen. Jag tror inte att det är på grund av fulare spel än andra lag, inte alls. Snarare så att det BLIR fler dueller och duellerna UPPLEVS framför allt som tuffare när 10.000 personer vrålar med i dem, gång på gång. På samma sätt ”luras” nog många som tittar på att spelet är bättre också, än tex när Degerfors möter J-Södra inför knappt 500 åskådare på Behrn Arena, som i torsdags.
Men jag kan förstås ha fel. Det kanske bara är jag som önsketänker att förhandsfavoriterna Örebro och Hammarby inte ska segla iväg för tidigt …

Sitter i baksätet på en hyrbil framförd av kamrat Kristiansson, och som han pga den röda kulören döpt till ”Solberg” dagen till ära, på väg till Örebro för att se Degerfors vs J-Södra. Vad ska man annars göra en ledig torsdag liksom?
Fick en fråga på twitter i förmiddags om vad jag tror om kvällen. Svarade, lite på skämt, att det nog ser ut som vanligt när det gäller Degerfors. Det vill säga, stort bollinnehav, bra spel, max en poäng … Man har hittills, som förutspått, problem med spetsen i anfallsspelet. Något som J-Södra, också som förutspått, inte har.
Ska bli roligt att se mitt skyttekungstips, Aleksei Kangaskolkka, live för första gången. (En redaktionskollega har för övrigt tippat Sundsvalls Pa Dibba som skyttekung i serien. Jag nämner dock inga namn här.)

Senast jag var i Örebro var i måndags. Sportklubben slog Giffarna med 3-0. I början av sändningen tog jag upp det här med att ”små marginaler” faktiskt ibland kan vara väldigt tydligt. Så här:
- Örebro premiärslog Värnamo med 2-0. Vid ställning 0-0, i slutminuten av första halvlek, hade Värnamo en boll i stolpen.
- Sundsvall premiärföll med 0-3 mot Jönköping. Vid ställning 0-0 hade Sundsvall en boll i ribban.
Poängfördelningen hade såklart kunnat bli samma hur som helst, men ändå.
Och vad hände i måndags? Jo, Sundsvall (Robbin Sellin) sköt i ribbans underkant. Några minuter senare stod det 1-0 till ÖSK.
Det är en rejäl uppförsbacke som Sundsvall står inför redan nu.
Precis som Degerfors.
Bergsbestigningen inleds på Behrn ikväll?

En match på schemat idag. Gais tar emot Degerfors på Gamla Ullevi.
Det innebär också att Superettans Caniggia möter Superettans Totti.
Vad yrar han om nu, tänker ni. Ja, jag undrar själv ibland. Men så här.
I Degerfors jakt på en målskytt så har man ibland under försäsongen och under säsongsinledningen spelat mittfältaren Niklas Klingberg som anfallare i sin 4-2-3-1-uppställning. När jag inför premiären frågade karln om han skulle spela på mitten eller längst fram så svarade han ”idag är jag Totti”.
Okej då.
Förre degerforsaren (57 matcher och 19 mål i Superettan 2006-07) Andreas Drugge, numera i grönsvart, snicksnackade lite med sin fd lagkamrat och DIF:s nuvarande assisterande tränare Jonas Lindskog på Twitter (japp, storebror ser er, hela tiden, överallt). Lindskog undslapp sig ett ”ses på lördag, Caniggia”.

***
Imorgon får ni klara er själva. Jag drar till Milano och kollar lite på Milan-Napoli, istället för Hammarby-Värnamo. Boateng och Cavani istället för Bakircioglu och Cederqvist.
Men på måndag återfinns jag på ”Behrnabeu” för att bevittna nykomlingsmötet Örebro-Sundsvall. Redan viktigt för Giffarna att inte förlora, känns det som, efter premiärsmällen mot J-Södra.
På måndag är det dessutom premiär för vår nya större inramning runt det vi kallar ”Veckans Match” och som kommer rulla på företrädesvis måndagar framöver.
Och så missar ni inte vårt nya måndagsmagasin ”Veckans Mål”, som även det ska gå på måndagar, kl 22.00, i TV4 Sport. (Det första avsnittet kan vi tala tyst om, det teknikstrulet ska vi försöka undvika i fortsättningen.) Det kommer bli bra.

***
Totti har ni hyfsad koll på va?
För er som är för unga och inte minns (den personliga gamla favoriten) Canigga kommer här ett smakprov.

Ja, här sitter jag. I Stockholm. Och smyglängtar lite till Skåne. Det är ju helt imbecillt, jag vet. Men ändå. Det ska spelas derby där nere i afton.
Kamrater Sancho Panza och Daniel Kristiansson är på plats och jag är som synes en smula avundsjuk.
Jag får istället se fram emot en söndag på San Siro och en måndag på Behrn Arena. Det fungerar ju, det också. Men ändå.

Ryktas att planen på Landskrona IP inte är i allra bästa skick. Och det känns ju igen, alltför väl, denna vår. Förutom vår TV-sända premiärmatch Ljungskile-Hammarby, som flyttades till Borås, så fick både Värnamo-Örebro och Degerfors-Landskrona byta spelplats. Där löstes det genom att byta hemmamatcher med varandra. Smidigt, kan tyckas, om inget lag har något emot det. Men ändå … fel. ÖSK och BoIS får inleda serien med två raka hemmamatcher. Men, men. Det kanske bara är jag som är alldeles för mycket stelbent ”vän av ordning”.
Nästan varannan match riskerar att flyttas till Borås, känns det som. Nu på söndag är serien där igen, då J-Södra ”tar emot” Varberg (i tidiga seriefinalen!) på plasten.
Kommer LSK kunna spela sin nästa hemmamatch på hemmaplan? Och när ska Degerfors slippa spela ”hemma” i Örebro (som man nödgas göra i den TV-sända matchen mot Jönköping i omg 3)?
Jag hoppas Kung Bore kan ge fan i oss snart. Jag vill att lagen ska spela varannan hemma/borta. Och allra helst på gräs. Riktigt gräs. Sånt där som doftar och lämnar glidtacklingsfläckar.

Roligast inför kvällens derby?
Den kamratliga twitterhetsen mellan (MFF-)polarna Alexander Nilsson och Filip Stenström. Den har pågått i flera veckor nu, av och till, sedan lagen möttes i cupen. Och i dagens HD kallar Stenström sin antagonist för ”humörspelare”. Nilssons replik på twitter: ”Välkomna till IP, ni får springa som aldrig förr!”
Skön match i matchen. Vem tar det första gula?

Näst roligast?
Tränarkampen mellan Humle och Dumle, som Sancho Panza kallar dom. Jörgen Pettersson och Jocke Persson känner varandra väl sedan tiden som spelare. Sancho Panza drog en rolig anekdot på Upptaktsträffen, om hur han en gång på väg till en matchsamling åkte förbi ungdomarna Pettersson/Persson som stod vid ett gatukök och tryckte i sig varsin hamburgare med 90 minuter kvar till avspark.
”Men jag gjorde tre mål i den matchen!”, påpekade Pettersson direkt när detta fördes på tal.

TV4 Sport, kl 19.00. Avspark 19.20.
Önskar som sagt att jag var där då. Å andra sidan, kan vara bra för garderoben och plånboken att hålla sig undan ibland. Efter miniturnén till Varberg och Borås i premiärhelgen är jag en mössa och ett bälte fattigare. Så kan det gå. Superettan kräver sina offer.

Jag tänkte delge er några siffror från årets Upptaktsträff och lånar därför ett citat från topptippade Trelleborgs dåvarande tränare Alf Westerberg. Han hade, uppenbarligen, rätt efter att hans TFF förra året fått närmare 40 % av rösterna när samlad media och klubbrepresentanter fick säga sitt inför 2012.
Så här såg röstfördelningen ut för drygt en vecka sedan:
35,8 % – Örebro SK
33,9 % – Hammarby IF
14,5 % – Gif Sundsvall
4,8 % – Landskrona BoIS
4,2 % – Assyriska FF
3,0 % – Gais
2,1 % – Jönköpings Södra
2,1 % – Ängelholms FF
0,6 % – Ljungskile SK
0,6 % – Östersunds FK
Notera att det handlar om vilka lag som går upp, alltså inte tvunget vinner serien.

Personligen tror jag, som tidigare sagt, att ÖSK vinner serien före Hammarby. Närkingarnas premiär mot Värnamo fick mig inte att ångra det tipset. Men Hammarbys ganska tröga inledning på ett ovattnat plastgräs i Borås sände däremot ut lite andra signaler.
Nåväl, ett tips är ett tips. Och truppens bredd bör ge utdelning över året även om spelet inte flyter helt inledningsvis.

På Superettans Upptaktsträff har vi sedan några år för vana att både inleda och avsluta dagen med den här omröstningen. Redovisade resultaten ovan är från eftermiddagens röstning, när alla klubbar fått vara uppe på scenen och föra sin talan.
Det brukar kunna skifta rätt rejält på ett eller ett par lag. Störst svängning i år: Gif Sundsvall.
Så här såg topp 5 ut på morgonen:
38,1 % – Örebro SK
37,6 % – Hammarby IF
7,7 % – Gif Sundsvall
6,6 % – Gais
5,5 % – Landskrona BoIS

Giffarna ”stal” alltså röster från allihop under dagen. Tränarduon Cedergren/Franzén har kanske en karriär som politiker att falla tillbaka på. Eller bilförsäljare?
Hur som helst lite roligt att Joel Cedergren efteråt bad om att få en utskrift på det första röstningsresultatet. Något att sätta upp på väggen i omklädningsrummet, som motivator?