Niklas Jarelinds superblogg

Sista versen

23 november 2013 16.28, niklasjarelind

Det gäller att smälta intrycken ibland. Eller att åtminstone skylla på det istället för lathet.
Hur som helst, här kommer det, Årets Lag i Superettan 2013.
Uppställning 4-4-2 diamant.

V. Sköld – J. Eklund
J. Barny – J. Bertilsson – D. Svensson – A. Yasin
S. Batan – T. Guldborg Christensen – M. Wikström – J. Sinclair
O. Jansson

Victor Sköld, Falkenberg
En skytteligavinnare är en skytteligavinnare är en skytteligavinnare. Sköld gjorde inte bara många mål, han gjorde även en hel del så kallade ”matchvinnande” mål, det vill säga de som ändrade tipstecken i matcherna. Med sina 20 fullträffar blev han den bästa skyttekungen i serien sedan Stefan Bärlin satte 23 bollar för Västerås säsongen 2004.

Johan Eklund, Sundsvall
Jag skulle vilja påstå att ingen annan enskild offensiv spelare betydde så mycket för sitt lag som Eklund betydde för Sundsvall i år. (Den som isf skulle kunna göra anspråk på samma sak är Varbergs Gabriel Altemark-Vanneryr. Tack för påminnelsen, Daniel Mattsson.) Dels på grund av poängen (15 mål och 5 assist), och dels, och kanske framför allt, på grund av delaktigheten i spelet. Som mötande felvänd, som targetspelare utanför straffområdet, som riktmärke på fasta situationer och så vidare. Karln var överallt i vissa matcher.

Junes Barny, Ängelholm
Det är trångt i anfallet, så Högaborgfostrade Barny får finna sig i att ta en plats på ena kanten. Tolv mål och sju målgivande passningar blev det för den tekniske och genombrottstarka 24-åringen, som väntade ända tills den tionde omgången innan han hamnade i målprotokollet första gången. Därefter öppnades dammluckorna och näten fortsatte rassla.

Johan Bertilsson, Degerfors
Hur skulle det gå för Degerfors i år? Vem skulle göra målen? Det fanns viss oro på Stora Valla. Men tillbaka kom Bertilsson och bara tog vid där han slutade. Sommaren 2010 lämnade han för Kalmar efter att ha gjort sju mål på tretton matcher (snitt 0,54) i DIF-tröjan. I år blev det 16 fullträffar på 28 (snitt 0,57) framträdanden. Några assist på det Bertilsson är given som offensiv mittfältsspets här.

David Svensson, Falkenberg
Passerade milstolpen 300 matcher i FFF-tröjan under säsongen. Ledde som lagkapten sitt lag upp i Allsvenskan, tvärt emot allas (nåja) förväntningar. David Svensson bara ska stå där och diktera villkoren i mittcirkeln i Årets Lag, så enkelt är det.

Ahmed Yasin, Örebro
Det snackades om alla anfallare som skulle skjuta upp ÖSK i Allsvenskan igen. Det snackades om ledarteamet. Om den rutinerade backlinjen. Om den hemvändande målvakten. Det snackades inte så mycket om Yasin. Så jag tycker vi kan göra det nu istället. Med sex mål och sex assist och därtill alltid en enorm energi rände 22-åringen runt och härjade med motståndarförsvaren. Att få ett gult kort för att fira ett 2-1-mål på tilläggstid med fansen är också meriterande, så här i efterhand.

Stefan Batan, Assyriska
Evighetsmaskinen på vänsterkanten. Batan fortsätter att springa upp och ner, fram och tillbaka, slå inlägg (fem assist i år), stoppa uppspel och agera latent närvarande passningsalternativ för mittfältarna. Kan nästan lika gärna agera som yttermittfältare, men i just den här uppställningen får han nog fokusera mest på defensiven, med tanke på vem han har framför sig på kanten.

Thomas Guldborg Christensen, Hammarby
Mitt i ännu ett omtumlande år för Hammarby så ska vi inte glömma att man släppte in näst färst mål i serien. Målvakt Hopf och defensive mittfältaren Husidic ska inte glömmas i sammanhanget, men frågan är hur det hade gått utan den danske härföraren i backlinjen. När ingen gjorde mål framåt, så såg han åtminstone till att inte så många mål ramlade in bakåt heller.

Magnus Wikström, Örebro
Mannen som cyklar överallt ledde seriens bästa försvar. Lugn, trygg, med bindeln på armen och seriens bredaste (?) ryggtavla. Har dessutom en märklig förmåga att få sin närkingska att inte låta gnällig. Bara en sådan sak. Wikström pekar med hela handen.

James Sinclair, Ljungskile
Lilla Ljungskile stretar på. Alltid en smula i skymundan, alltid med akuta ekonomiska problem hängande över sig. Den relativa framgången grundas ofta på en stabil defensiv. Inför året plockade man in en Newcastle-född 25-åring från polska andraligan och sa åt honom att ta hand om högerbacksplatsen. Bara Örebro och Hammarby släppte in färre mål, vilket bland annat berodde på att Sinclair sällan släppte någon över bron.

Oscar Jansson, Örebro
Målvaktspositionen var verkligen klurig denna säsong. Martler kom från ”ingenstans” (dvs Lund) och radade upp nollor, men mitt (visserligen opålitliga) målvaktsöga tycker mig ändå se en möjlig ytterligare dimension i Jansson. ÖSK släppte bara in 21 mål i år, det är bäst sedan Mjällby släppte in ynka 19 mål år 2009. Och förutom Trelleborg säsongen 2006 (13 st!) så har inget annat lag egentligen varit i närheten av så få insläppta i Superettan de senaste tio åren.

Bänken:
Otto Martler, Falkenberg
Danny Ervik, Falkenberg
Kevin Walker, Sundsvall
Bobby Warshaw, Ängelholm
Niclas Eliasson, Falkenberg
Andreas Drugge, Gais
Shpetim Hasani, Örebro
Alhaji Kamara, Värnamo

Det är som brukligt en spelare för mycket med här. Någon kan ju bli skadad på uppvärmningen eller sjuk på grund av ac:n i bussen. Bäst att ta det säkra före det osäkra.
Som sagt, det var ett mycket svårt val vad gäller målvaktsposten. Jag är fortfarande inte helt säker på att jag valt rätt här.
Ervik kunde nästan lika gärna ha varit någon av dennes stabila mittbackspolare i Falkenberg; Tobias Karlsson eller Daniel Johansson. Eller kanske egentligen Ilir Berisha, men han valdes bort på grund av skadefrånvaron. Ervik är med för att han kan täcka upp alla platser i backlinjen. Och för att han vågar slå straffar i utsatta lägen.
Walker var bra redan innan Ari Skulason försvann i somras, men efter det klev han verkligen fram. Trots (eller med hjälp av?) splittrat fokus.
Jag vill egentligen inte ta med spelare som bara varit i serien halva säsongen (därav Skulasons frånvaro, tex), men här går det inte att blunda. ÄFF plockade från Dallas in en kille som från en egentligen lite tillbakasjunken mittfältsposition satte åtta mål på nio matcher. Wow.
Assistkungen Eliasson får agera ”supersub” i det här gänget. Kan tyckas lite orättvist kanske, men jag tror att han i framtiden kan ta en del startplatser i andra Årets Lag. Om det nu är någon tröst.
Rutinerade Drugge har gjort en mycket bra säsong och det känns tryggt att ha honom som backup både till offensive Bertilsson och defensive Svensson på mitten.
Hasani är allround och får ge startplatsen till Eklund på grund av det lite sliriga argumentet att Eklund som enskild spelare betydde mer för sitt lag i år.
Jokern på bänken hittar vi i Kamara. Värnamo hittade honom i IK Frej, dit han gått från Djurgården, och jösses vilken ”vinstlott” det blev. Den här spelaren ska bli intressant att följa framöver.

Tränare: Hans Eklund, Falkenberg
Jag kommer minnas två citat från Hasse Eklunds 2013. För det första: svaret ”absolut inte”, med eftertryck, när jag efter gruppspelet i cupen i våras frågade om framgångarna där innebar att vi skulle räkna med FFF som ett topplag i Superettan i år.
För det andra: hans korta tal till det segerrusiga laget i omklädningsrummet direkt efter sista matchen, där han bad om ursäkt. ”Inför året lovade jag att hålla er kvar i Superettan. Jag är ledsen att jag ljög för er.”
Eklund har betonat ”laget” och ”glädjen” hela året. Vi som tittade på såg tidigt att FFF skulle vara ett stabilt och svårslaget lag i år. Men att det skulle räcka hela vägen? Nej, det var det nog bara min farsa som trodde. (Han påstår för övrigt att han även inför nästa säsong ska spela en slant på FFF som serievinnare.)

Assisterande: Tor-Arne Fredheim, Ljungskile
Det Fredheim har gjort med Ljungskile två år i rad nu, det hade inte många mäktat med. Mannen har knappt ett lag att träna på försäsongerna, det skrapas sent omsider ihop ett gäng spelare från alla möjliga håll och så gör Fredheim ett stabilt mittenlagsbygge av det. Imponerande.

Ordförande: Daniel Kindberg, Östersund
Visionären som inför säsongen sa att målsättningen för nykomlingen var en placering just under topp 3. Var inte det väldigt högt satta mål, undrade folk. Nej, förklarade Kindberg, sett till att målsättningen inför varje enskild match var att vinna den så var det tabellmålet snarare ganska blygsamt. Där någonstans föll i alla fall jag. När det sedan blev snack om kulturkvällar, om bokskrivning, om att våga ta sig ur komfortzoner för att utvecklas som både människa och spelare och inte minst när karismatiske tränaren Graham Potter förklarade att det skulle dröja 20 omgångar innan någon skulle begripa sig på hur de spelade, ja då … Och så följde klubben upp med att ordna fotbollsskola för 60 stycken ungdomar från Libyen. Det är bara att lyfta på smäcken för ÖFK.

Till sist:
ett stort VÄLKOMNA till(baka) Syrianska, Öster, Sirius och Husqvarna.
Det blir ett intressant, roligt, ångestdrypande 2014, var så säkra.

Magkänsla inför sista rundan

2 november 2013 13.46, niklasjarelind

Som hastigast, från Falkenbergs IP; här är den rena magkänslan inför slutomgången.
Jag tror att Falkenberg darrar till. Som man gjorde på Stora Valla senast. Men att man ändå går upp. Via ett nytt 2-2?
Sundsvall är mycket starka borta och slår ett fritt fallande Landskrona. Därigenom går de upp på den andra direktplatsen. Därför att Örebro snubblar på Skarsjövallen när man får nöja sig med sitt miljonte 1-1-resultat mot ett gnidigt LSK på en tungsprungen plan.

I botten då … Tja, jag är inte så säker på att Varberg tar en trea borta mot Brage, trots motivation.
Då hänger det på vad som sker på Finnvedsvallen. Och där tror jag, anspänningen till trots, på en målrik och möjligen även svängig historia. Men Värnamos offensiv borgar för minst en hemmapinne där.

Nu ska jag göra förhandsintervjuerna här med kapten David Svensson och straffsumpare Danny Ervik …
En halvlek kvar till sändning på TV4 Sport. Kl 15 blåser vi igång. För sista gången här på IP i år? Farväl Falkenberg?

Inhibera mera

16 oktober 2013 10.34, niklasjarelind

Jag har varit alldeles för tystlåten vad gäller snedsparken med kollektiv bestraffning som nyligen ägde rum, jag vet. Beror dels på mållösheten som beslutet frambringade, dels på semesterdagar med anledning av det där landslagsuppehållet.
Och så nu, för bara en halvtimme sedan, läste jag att publiken är välkommen tills vidare. Det vill säga på söndag, på Tele2, när Hammarby tar emot Degerfors i en match som KUNDE ha betytt så oerhört mycket för båda lagen, men som nu mest är av akademisk betydelse efter Giffarnas seger mot Falkenberg.
Den segern innebär även att det är två poäng mellan lag 1 och lag 3. Den dramatiken …

Ska FFF:s nerver hålla? Och ska truppen hålla, nu när skadorna börjar komma? Otto Martler, succévärvningen från Lunds BK, med flest hållna nollor i serien i år, är senaste ”tillskottet” på den listan.
Absolut inget ont om Jesper Hansen, men senast han spelade i Superettan var sommaren 2009. I år har han spelat en tävlingsmatch med a-laget, i cupförlusten mot AFC United.
Att Martler rankas högre är uppenbart, men det är ju inte bara krass individuell skicklighet det handlar om. Det är känsligt med samspelet med backlinjen såklart, med nerver så här på slutet. Det ska bli intressant att se hur de gulvita hanterar detta.
På lördag väntar derby mot ett poängdesperat men formsvagt Varberg.

***
Från Östersunds håll sa man inför säsongen att ”ingen kommer komma underfund med oss, på åtminstone de första 20 omgångarna”. Det lät märkligt. Efter 15 omgångar skulle ju alla lag ha mött dem. Men det vete tusan om det inte stämmer. På flera plan.
Under förra landslagsuppehållet passade man på att knyta kontakter och träningsspela mot Författarlandslaget. Nu ska man skriva bok ihop.
Och förra veckan berättade man att det ska startas en spelarutbildning för libyska ungdomar. Den libyska regeringen betalar, ÖFK står för ett nio månader långt arrangemang för 60 st spelare i åldern 18-22.
Man fortsätter överraska, kan vi väl säga. Spännande att se vad som kan komma ut av detta.

***
Ängelholm har brottats med sviktande publiksiffror i år. 1679 kom till ”Änglavallen” för att se derbyt mot Landskrona. Det är årets bästa siffra. (Hammarby har inte varit där än.)
Bottennappet var 179 betalande, mot Degerfors. Premiären, mot Brage, sågs av 597, vilket kan ses som en lite grovt yxad typisk siffra.
Det lär inte bli så mycket enklare att locka supportrarna till hemmamatcherna 2014. För nyss kom beskedet att Ängelholm nästa år ska spela sina matcher på Olympia i Helsingborg.
Med skärpta arenakrav från förbundet till nästa säsong så har Ängelholms IP minimala chanser att klara sig som spelplats. För att inte säga obefintliga, då man egentligen inte när upp till de krav som redan finns. Och för drygt en vecka sedan sa kommunen nej till nytt arenabygge. Enter Olympia.

***
Varje år ”kämpar” klubbarna om en ungdomsbonus. I år är Örgryte vinnare i den grenen. 300.000 sköna kronor kan man sätta in på kontot. Landskrona är tvåa (250.000 kr), Gais är trea (200.000), Brage är fyra (150.000) och J-Södra är femma (100.000).
Satsa ungt kan ju vara både roligt och bra och emellanåt en smula populistiskt. Men särskilt framgångsrikt i Superettan är det inte. Mönstret känns igen från andra år, om än inte alltid lika tydligt som detta.
Tonåringar betyder, kortsiktiga, problem. Tydligen.
Ett lysande undantag, (som bekräftar regeln?) är förra årets ungdomsbonusvinnare; IF Brommapojkarna.

***
Det känns skönt att avsluta inlägget med ”Vi ses på arenan på söndag” istället för ”Vi hörs från arenan på söndag”.

Tvära kast, långa kast

26 september 2013 23.03, niklasjarelind

Sundsvall tappade poäng mot Värnamo. Hemma.
Örebro tappade poäng mot Brage. Hemma.
Det var en fin chans att rycka i toppen som Falkenberg serverades på Gamla Ullevi igår. Men just som skyttekung Sköld norpat åt sig första kakbiten från silverbrickan så ryckte servitören Gais undan den igen.
Det blev inget mer där inte.
Sju busslaster (!) FFF-fans fick vända hem tomhänta.
Och det ska bli intressant att se hur man hanterar den motgången.
Att torska mot Makrillarna borta är såklart inte så mycket att säga om, om man ser till det enskilda resultatet. Men ändå. Kommer inte de där nerverna i gungning nu?

***
Röjde ur gamla pappershögar hemma nu i veckan. Hittade bland annat en bortglömd inslagstext i ett block, en text som handlade om långkastartrenden som Ljungskile börjat med. ”Alla vill ha en Markus Senften”, ungefär. Det blev väl aldrig riktigt nån större trend det där, men visst har vi haft några långkastarprofiler genom åren. Philip Haglund var en. Vräkte in kanoninkast i BP-tröjan.
Just nu är det Simon Helg i Sundsvall som alltid får motståndarna att respektfullt trycka ihop sig i eget straffområde. Det såg jag inte riktigt komma när han rände runt på Söderstadion förr.

***
Apropå Ljungskile; dit ska Degerfors den här omgången. Klurig uppgift. Och Hammarby tar emot Sundsvall. Både Bajen och Bruket kan försvinna från kvalkampen för gott. Både Bajen och Bruket kan sparka sig in i kvalkampen på allvar igen. Och sedan ska rödvitt hinna med att gästa grönvitt under hösten också.
Det finns inga självklarheter i den här serien.
Särskilt inte när vi kommit så långt in på säsongen att Sancho Panza gräver fram långkalsongerna i garderoben.
Vi får se om han har dem på Gamla Ullevi imorgon.
Örgryte fortsätter kämpa för överlevnad. Och vi är där.

Hellre sidledsregn än sidledspassningar

18 september 2013 13.15, niklasjarelind

Hösten är här. Det regnade i sidled på Skarsjövallen igår. 535 personer betalade för att utsätta sig för detta. Vilka hjältar.
Och så var vi ett femtontal som fick betalt för att vara där. En sanslöst ynnest. Även om mjölken till kaffet tog slut och Sancho Panza gnällmuttrade något om ”underställ”.
Superettan är mittcirkelskamp, Superettan är tunnelpassande ytterbackar, Superettan är 15.000 på Tele2, Superettan är 500 på Skarsjövallen.
Det är så förbannat älskvärt.
Och idag rullar den vidare, den här underbara lilla serien.
Själv ska jag, i sällskap med Stefan Rehn, bege mig neråt längs regnkusten till Falkenberg. FFF tar emot ett lurigt Landskrona, som kan spela utan yttre press och med sitt fina kontringsspel försöka sätta käppar i hjulet på det gulvita lokomotivet.

Samtidigt spelas, bland annat, Örgryte-Varberg och satanigatan vilken match det är, där nere i andra änden av tabellen.
Önskar att jag hade kunnat vara på Gamla Ullevi också.

Och önskar nästan ännu mer att jag dessutom kunnat slå mig ner på Jämtkraft Arena också. Skönspelande Östersund mot topptriojagande Degerfors. Den enda riktiga jägaren som återstår. Om några timmar kan även DIF ha förirrat sig för långt ifrån täten, efter Giffarnas seger igår.
Sundsvall borde nog ha fått en straff i slutet av 1-1-matchen mot Örgryte. Igår gjorde Pa Dibba matchens enda mål från offsideposition, åtminstone om man ska tro de icke-exakt-i-linje-repriser som fanns att tillgå.
Det jämnar ut sig, brukar det heta. Jag vet inte om jag ställer upp på det egentligen, men nu blev ”orättvisornas” utjämning tämligen tydlig. För Gif, iaf.

Östersund-Degerfors är en kamp mellan två lag som valde att matchträna en smula oortodoxt under senaste landslagsuppehållet.
Degerfors mötte ett div 7-lag, vann med 15-0, och en av målskyttarna var ”Stisse”, Degerfors 69-årige lagledare.
Superettan, mina damer och herrar.
Östersund drog ihop en match mot Författarlandslaget. Jag kan inte startelvan där för närvarande, men vet att min käre fd kollega Niclas Kindvall (barnboksförfattare) varit med tidigare.
Nu var inte själva resultatet det viktiga i den matchen, utan att den inledde nästa kulturprojekt i ÖFK. Laget ska nämligen skriva en bok, med viss vägledning av träningsmatchmotståndarna.
Superettan, mina damer och herrar.

Och just ja; välkommen tillbaka, IK Sirius.

Superettan 2013 enligt Pär Lagerkvist

11 september 2013 15.38, niklasjarelind

”Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.”

Ni känner igen inledning av Pär Lagerkvists dikt ”Ångest”. Hoppas jag.
Hur som helst, jag tänkte vi skulle snacka lite ångest här. För jag tror att många fotbollsintresserade kan skriva under på de där orden från en av våra främsta författare.
”Cirkus Ångest” kallade jag själv Superettan i ett högtravande ögonblick i våras. I en serie där sju av 16 platser betyder någonting så är nästan alla lag, spelare och supportrar inblandade i antingen uppflyttnings- eller nedflyttningsstrid hela säsongen.
Jag menar verkligen inte att förminska någons känslor med detta inlägg (och hoppas innerligt att ingen känner sig försmådd), utan vill bara formulera seriens komponenters tillstånd inför slutspurten, ur ett presumtivt lagerkvisteskt perspektiv.

16. Gais
OK, det är surt för Makrillarna att först få vara med och nosa på toppstriden, men sedan ändå inte få vara med och leka på slutet. Men det här var ändå, det gjordes klart tidigt, inte en säsong där någon någonstans ställde kravet att man skulle kliva upp igen. Tuffare och mer kravfyllda säsonger väntar.

15. Värnamo
Riskerar att åka ur, men det var vad exakt alla utomstående räknade med inför säsongen, så där finns ingen ångest på så sätt. Går hyfsat självsäkra in i ett eventuellt kval också, kan jag tänka mig.

14. Ljungskile
Här finns inga pengar, inga kravbilder, inga uttalade högtflygande långsiktiga mål. Det kanske kan vara lite trist i längden, men så värst mycket ångest genererar det inte.

13. Östersund
Nog för att ÖFK har en ordförande som påstod att man siktade på att vinna alla matcher och därmed tyckte att en plats bland de sex främsta inte var en särskilt kaxig målsättning, men … nej. Som nykomling skulle ett (snart?) säkrat kontrakt och en mycket spännande grund att bygga vidare på inför 2014 naturligtvis vara gott nog. Och jag har varit i stan och på arenan och jag mötte inte en enda person som till synes inte bara njöt av detta.

12. Ängelholm
ÄFF låg lite pyrt till ett tag, men har på senare tid visat precis vad tränare Persson tjatat om hela året; att man inte hör hemma i bottenstriden. Snart flyttas ortens fokus till Rögle och ÄFF kan lira på utan dramatik. Kanske kan innebära en smula leda, men inte tillräckligt kraftig sådan för att angränsa ångest.

11. Assyriska
Tabellmässigt inget direkt att bekymra sig om. Få väntade sig att AFF skulle slåss i toppen och man har en hyfsat god marginal till botten. Men det är kanske just detta som ändå gnager lite i Södertäljegänget. Att man inte riktigt är ”med”. Och att man aldrig riktigt vet vad man får. Topparna är höga och dalarna är djupa. Överraskningar kan vara förtjusande. Men de kan också vara jävligt jobbiga. Oftast är de jobbiga.

10. Landskrona
Bois nämndes som en outsider i år igen. Verkligheten i mitten av september är att man balanserar på gränsen till bottenstriden. Tabelläget i sig oroar såklart tillräckligt, men min uppfattning är även att man brottas en del med självbilden. Är det här i farstun man hör hemma? Ska man inte vara där ute i salongen? Det är alltid svårt att lornjettera den där spegelbilden, att inte riktigt veta om man bär klubbtröjan som en rustning eller som en fångdräkt.

9. Jönköping
J-Södra siktade en gång, för mer än fem år sedan, på att gå upp inom fem år. Det har inte gått. Faktum är att man inte ens klarat av att etablera sig på övre halvan i Superettan. Förra året var första gången man slutade där. Nu skulle det staplas vidare på den grund som låg. Men någon slags murbruk hade tydligen förbisetts och nu är det en enda röra i Småland igen. Byggmaterialet finns där, men hinner man få rätsida på ritningarna under hösten?

8. Varberg
”Alla år är lika svåra”, svarade tränare Kabil när jag inför säsongen påtalade det gamla talesättet om andra året. Det har han kanske rätt i, men min känsla är ändå att 2013 är lite svårare än 2012 för Varberg. Kvalplats just nu. Hur hanterar man två novembermatcher om man inte tar sig därifrån? Hur är det med Altemark-Vanneryr egentligen, pallar kroppen hela hösten?

7. Örgryte
Unga, charmiga, unga, historietyngda, unga, klassiska, unga Örgryte. Att som nykomling kämpa för överlevnad är inget konstigt i sig, men det måste vara jobbigt att slita där nere runt strecken och veta, minnas med varje liten cell i kroppen, hur det var där nere. Det var så nyss, det var så skuggigt, det var så … mindre.

6. Sundsvall
Ungefär samma läge som ÖSK här nedanför, med den lilla (men långt ifrån obetydliga) skillnaden att man generellt tippades som utmanare till uppflyttning, inte som favorit. Hanterar nog slutstriden i serien utan större själsliga mankemang. Men ett kval? Kval är inte Giffarnas favoritsyssla.

5. Örebro
Ligger på den direktplats man tydligt deklarerade att man siktade på inför året. Borde vara en hanterbar situation. Men ändå, det börjar nog smyga sig in lite nerver här. ÖSK är det lag i topptrion som har mest press på sig, utifrån. En del gillar förstås sånt. Andra får ångest.

4. Falkenberg
Det har varit klackarna i taket sedan i mars för FFF. Men nu, när man märker att det finns någonting nåbart ovanför det där taket som klackarna och dobbarna och börjat skrapa hål i, vad händer då? Nu när man på upploppet springer in med favoritskapets och förväntningarnas ok på axlarna, vad händer då? (Nu när FFF plötsligt finner sig i situationen som gäst hos verkligheten, för att spinna vidare på Lagerkvist-spåret.) Mental mjölksyra? Som det ser ut just nu; osannolikt. Om vi ska dra lärdom av historien; inte omöjligt. Inte alls omöjligt.

3. Hammarby
Ser vi detta ur ett lite längre perspektiv så skulle Bajen toppa den här listan. Men nu väljer jag att se till det här året, och då får man nöja sig med pallplats. Eller kvalplats, för att tala Superettanlingo.
Det fanns inga ursäkter, hette det. I år skulle Hammarby upp. Jag var en av alla de som trodde att det skulle ske. Det enda jag såg som ett möjligt oöverstigligt hinder i jakten var arenabytet. Underlagsbytet. Att själen skulle klamra sig fast i betongen och gräset ett inkast från den nya boningen. Omställningen har varit svår, men jag hade fel. Det var inte det som blev Hammarbys fall i år. (Övervägde att klämma in något putslustigt om ”Barabbas”, ”Bödeln” och ”Dvärgen” här. Lät bli.)

2. Degerfors
Detta verkar kanske lite märkligt, men så här tänker jag: Hejar man på Degerfors så lever man med Degerfors. Det här är, enligt min uppfattning, en av få små klubbar som kan mäta sig med storstadsklubbarna vad gäller lidelse, passion, engagemang. Det är meningsskiljaktigheter mellan supportergrupper, det är en storkusin (ÖSK) som man äntligen igen får chansen att spöa, men inte riktigt förmår rå på, och, kanske framför allt, så vet man att sådana här säsonger, de kommer nästan undantagslöst följas av några skralare. När Degerfors både lyckas förädla egna talanger, sno åt sig några lösa trådar från större klubbar och samla ihop allt detta till någonting så bra som 2013 års lag, då gäller det att lyckas hela vägen. Man vet aldrig när nästa chans kommer. Så därför tror jag att just Degerfors känner mest ångest inför att bli just fyra i tabellen.

1. Brage
Totalt. Jävla. Mörker.
Det är inte bara namnet på ett band, det är även IK Brages säsong 2013. Man vann premiären, hade fyra poäng efter två omgångar och sedan … ja, ni kan historien efter det. Inte en enda vinst. Ett par små blygsamma X. Och när säsongen skulle ”räddas” bara lite lite lite, ja, då drog man nitlotten Sirius i cuplottningen och åkte till Uppsala och släppte in första målet efter 48 sekunder eller vad det var.
Det var det här året Brage skulle ta nästa kliv, kanske smyga upp i täten på klungan bakom utbrytargruppen, för att sedan kanske ta ytterligare kliv och vara med på allvar nästa år. Med en dyrt upprustad arena. För elitfotboll.
Nästa år är man kanske inte ens bäst i stan längre.

***
Imorgon är det äntligen slut på landslagsuppehållet. Jag och Sancho Panza drar till Örebro för att jobba med matchen ÖSK-AFF. Samtidigt spelar Sundsvall mot Örgryte en bit norrut.
Och dagen efter rullar vi vidare till Borlänge och ser IKB-FFF, jag och Sancho Panza.
Och på lördag får Sancho Panza sällskap av kamrat Kristiansson på Bois-Bajen.
Det är mycket nu. Och det är underbart.

1 september 2013 15.20, niklasjarelind

Sancho Panza och jag är snart framme i Degerfors. Vi ser fram emot en deluxestark kaffe på Skitiga Bullen och sedan en formidabel inramning, med Eddie Lövholms nya officiella Degerfors-låt som startskott.
Ett länsderby där Falkenberg kan bli den största vinnaren.

***
Vi var i Östersund igår. Det var väldigt trivsamt, för oss som neutrala. Mitt första besök på Jämtkraft. Jag åker gärna tillbaka.
Efter sändning kom en kvinna fram till oss och presenterade sig som ”Robbans mamma”.
”Robban” för mig, det är kollega Perlskog eller möjligen tunnelbanelegendaren ”Rebell-Robban”.
Fick tänka intensivt för att förstå att hon menade Östersunds lagkapten, Robert Hammarstedt.
Vi sa att vi hoppades att det inte var någon fara med honom, då han med smärtor i knätrakten fick bäras ut med tio minuter kvar.
-Äsch, det där, det var inget allvarligt, det klarar Robban, löd det tvärsäkra svaret.
Bara hoppas att mamma Hammarstedt har koll på sonen.

I övrigt noterar vi att ÖFK verkar ha lyckats med ännu en värvning. Mexikanen Eder Lopez har visserligen hunnit träna med laget några veckor, men gårdagens debut, som kröntes med 1-0-målet, lovade väldigt gott inför hösten.

***
Vad är det som kostar drygt 66.000 kr när Hammarby spelar fotboll mot Brage?
Är det dyrt med pepparspray?

***
Lirarlaget Degerfors, utan Astvald och Klingberg, mot ett för tillfället X-benäget ÖSK … Det här kommer bli så roligt. Iaf för oss utan känsloinvesteringar.

Bråda derbydagar

29 augusti 2013 18.11, niklasjarelind

Sundsvall tappade, lite oväntat för mig, poäng mot Ängelholm igår. Ett brandskattat Ängelholm, dessutom.
Man kan resonera som så att det var rätt match att göra det i, då man garanterat ligger kvar på direktplats ändå eftersom Örebro och Falkenberg möter varandra ikväll.
Eller så kan man vara lite mer dysterkvist och hävda att man missade en jättechans att verkligen koppla grepp om ena direktplatsen av samma anledning.

***
Ofantligt intressanta matcher spelas ikväll.
Ska Brage sätta krokben för Värnamo?
Ska Hammarby (08-derby!) dras ner i bottenstriden på allvar?
Vem vinner klassikerderbyt (derby!) i rikets andra stad?
Och vilket lag leder serien klockan 21?

***
Simon Helg chanshoppade utan att ha exakt koll på bollen, fick den på armen och kunde sekunden senare dunka in den i ett tillspillogivet mål. Den kvitteringen borde inte ha godkänts. Om Giffarna ändå lyckats pressa in en boll på den tid som återstod, det vet vi inte. Att de hade lyckats skapa chanser för att göra det, riktigt bra chanser, det kan vi med allra största sannolikhet anta, däremot. Sett till hur det såg ut på slutet på Norrporten igår.

***
På lördag inleds en charmant road trip för undertecknad och Sancho Panza. Från lördagens match i Östersund (norrlandsderby!) till måndagens i Falkenberg, via söndagens i Degerfors (länsderby!).
Enligt vad vi erfor på sportbaren där vi såg Milans andra halvlek mot PSV igår, så blir det bra drag i Östersund på lördag. Fyra bussar med Giffare rullar mot Jämtkraft, och det blir kanske inte helt torrlagt i alla av dem …

***
Nu är det uppvärmning hemma i TV-soffan. Lite EL-kval från Danmark. Sedan jävlar. Sedan tänder vi upp hela Superettantältet.

United skördar S1-offer i cupen

22 augusti 2013 19.03, niklasjarelind

Tog en liten cuprunda igår, för att bedöma formen på ett par av topplagen.
Degerfors gästade Akropolis på charmiga Akalla Gårds BP. Japp, BP, inte IP. Kvalar alltså inte in som Idrottsplats, utan för gå under epitetet Bollplan.
Bäst var lotterispeakern. Näst bäst var gräsmattan. Tredje bäst var souvlakin i kiosken. Fjärde bäst var Degerfors.
3-0 blev det till rödvitt, efter 0-0 i paus, tidigt Medvegy-mål i andra och sedan en bra Akropolisperiod, där kvitteringen mycket väl hade kunnat komma.

Efter det äventyret drog åkte jag några tunnelbanestationer bort för att se Vasalund-Sundsvall på Skytteholm.
4-2 till Giffarna, men även här satt det ganska långt inne. Den matchen var dock överlag klart bättre, framför allt tempomässigt.

***
Vad är det som kostar 88.320 kr när Hammarby möter Falkenberg på måndag? SVARA!

***
När jag framför min TV gladdes åt Andreas Anderssons stå-på-knä-nick borta mot Turkiet för en massa år sedan så hade jag svårt att tro att jag en dag i augusti 2013 skulle stå på Akalla Gårds BP, med souvlakiandedräkt, och snacka Superettan med karln. Det måste jag erkänna.

***
Man kan tycka att det är rätt eller fel att polisen kräver Hammarby (bland annat) på pengar när en fotbollsmatch ska spelas. Men man kan, oavsett vilket, inte blunda för det absurda i att det inte finns någon redovisningsskyldighet, vad gäller pengarnas användning. För hur i hela helvete kan en nota vara ett ”incitament” till utökat/förbättrat säkerhetsarbete av klubben om de som ställer kraven vägrar att berätta vilka kraven är?

***
Falkenberg åkte nyss ur cupen via 1-2 mot AFC United. Det får Bajen sota för på måndag?
Och Varberg åkte ur igår, utskickade av Carlstad United. Revansch hemma mot ÖSK på söndag?
Hur som helst så sänder vi båda de matcherna på TV4 Sport.

Vad får man för 88340 riksdaler?

19 augusti 2013 16.30, niklasjarelind

Hammarby slog Ängelholm med 1-0 i sista omgången 2011. Ni minns Bojasséns mål och den makalösa dramatiken i slutminuterna. Sedan dess har Bajen haft svårt att vinna bortamatcher mot Topp 3-lag.
Jag har svårt att se ett trendbrott vad gäller den saken i afton.
Örebro har ett par tunga defensiva pjäser borta, men känns ändå så trygga hemma på plasten så jag håller än ÖSK som klar favorit ikväll. Fegtippat kanske.

***
VAD är det som kostar 88.340 kr när Hammarby tar emot Ljungskile och som inte finansieras med skattemedel? VAD?

***
Falkenberg körde över Värnamo med 4-0 i en match jag var väldigt nyfiken på. Skulle FFF börja vackla nu, efter ett litet snedsteg? Intressant match vad gällde att hantera ett favoritskap och möjligen lite press utifrån i en match som ”alla” väntade sig att de skulle vinna.
Det var hur lugnt som helst. Dåliga nyheter för Assyriska, Degerfors, Gais och Hammarby …

***
Giffarnas Kevin Walker är alltså med i nån slags talangjakt på TV4 ikväll. Och är duktig, har jag förstått. Så det tycker jag ni ska se på TV4 Play sedan, mellan matchsändningen från Behrn och Veckans Mål.

***
Varför finns ingen redovisningsskyldighet för polisen vad gäller de 88.340 kr man kräver Hammarby på, efter hemmamatchen mot LSK?

***
Var i Borlänge i fredags. 0-0 mellan Brage och Örgryte gjorde ingen glad. Eller jo, gjorde säkert många glada. Men ingen på Domnarvsvallen. Mycket märklig stämning runt Brage-laget. Uppgivet, galghumoristiskt men ändå liksom … knutna nävar. På samma gång. En slags stolthet och framtidstro, mitt i all bedrövelse.
Det var som att besöka en begravning för någon man inte riktigt känner, inte riktigt sörjer, och man vill ändå respektfullt ha samma gamnacke som alla andra, men så märker man att folk blickar framåt och inte sitter och skakgråter. Lite förvirrande.

***
OK, polisen har bedömt och bestämt vilken insats som krävs när Hammarby möter Ljungskile. Det kostar 88.340 kr. Det är nästan dubbelt så mycket som AIK-Halmstad ”kostade”. Eller cirka hälften av priset för AIK-Elfsborg. Men vill inte specificera fakturan. Borde det inte ligga i allas intresse att låta den berörda klubben faktiskt få veta på vilka punkter man kanske själv kan vidta åtgärder? Jag förstår inte.

***
Försvinner Bajen ur uppflyttningsstriden ikväll?
Ska Sportklubben tappa poäng på hemmaplan för första gången i år?
Och vad kostar polisinsatsen, utöver det vi redan har betalat för via skatt?
Två av frågorna besvaras på TV4 Sport kl 19 ikväll.

  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Superlive
Torsdag 27 november kl 18:59
Sparta Prag - Napoli
Torsdag 27 november kl 19:00
Villarreal - B. Mönchengladbach
Torsdag 27 november kl 21:00
Tottenham - Partizan Beograd
Torsdag 27 november kl 21:05
Marseille - Nantes
Fredag 28 november kl 20:25