Italienbloggen

Sju frågetecken inför mercatons andra halva

Med knappt halva transferfönstret som återstår går det att utskilja tendenser och mönster bland lagen i Serie A. Vissa har agerat passivt, andra har värvat som aldrig förr. Oavsett aktiviteten bland lagen finns det fortfarande en del frågetecken som hopas över klubbarnas sportsliga ledningar. Har de kunnandet och verktygen att räta ut dessa frågetecken? Jag går igenom några av de mest intressanta.

Finns det rum för en ”Mister X” i Milan?

Milan har värvat för över två miljarder kronor i sommar och slagit rekord som den mest spenderande Serie A-klubb under en transferperiod någonsin. Ändå kunde inte Milans förre mittfältsstjärna Zvonomir Boban låta bli att fundera på klubbens aktivitet. ”Jo, de har värvat många bra spelare, men inga top players”, sa kroaten för ett par veckor sedan.

Boom. Några dagar senare placerades en före detta vitsvart symbol på Casa Milan, en pjäs på 1.90 meter som verkade ha hämtas från rymden av folks förvåning att döma. Zvono Boban fick sin toppspelare, Leonardo Bonucci hade blivit rödsvart efter en av århundradets fräckaste transferkupper.

Men det behöver inte vara slut där. Milans hyllade VD Marco Fassone hintar om en till värvning av stora mått till klubben. Det lutar åt att det blir en forward, någon som kan avlasta pressen från unge 38-miljonersmannen André Silva. Milan behöver någon som för med sig målgaranti. Om det blir Kalinić, Belotti eller någon annan återstår att se.

Ett som är säkert är att Milan nu går för att utmana om scudetton. Utåt sett kommer de sikta på en Champions Leagueplats, men signalerna efter Bonuccivärvningen är övertydliga för utomstående; detta är en trupp som kan vinna ligan.

Den som ska få ordning på alla dessa nyförvärv heter Vincenzo Montella och står inför sin största tränarutmaning i höst. Det är han som ska få ihop alla spännande namn till ett lag, och hitta ett spelsystem att pussla in dem i. Huruvida han är kapabel att lyfta detta kommer vara höstens stora frågetecken i Milanland.

Drar någon i nödbromsen i Fiorentina?

Nämnde Nikola Kalinić fick ledigt från klubbens träningsläger och uppges vara på väg till Milano. Symbolspelaren Borja Valero har redan gjort den övergången, fast till stadens svartblåa lag. Florenspojken Federico Bernardeschi är överens med Juventus och nu verkar Fiorentina vara beredda att släppa honom till ärkefienden.

Det har varit en väldigt prövande sommar för Violafansen, och än tuffare kan det bli. Mittfältskuggarna Matías Vecino och Milan Badelj ryktas också ut, sedan tidigare har lagkaptenen Gonzalo Rodriguez släppts av klubben.

De som kommit in är okända namn från Brasilien, Portugal, Serbien, Norge och Bulgarien bland annat. De har för den sakens skull inte varit särskilt billiga, mellan 4-8M euro för de dyraste, men det är svårt att ingjuta en optimism med förankring i spelare vars kvalitet är svårbedömd.

Fiorentina får inte låta tåget spåra ur med fler spelartapp, om det ens ska bli realistiskt att behålla en plats på övre halvan.

Finns det spets att hämta till Roma?

Roma är ytterligare ett lag som brottats med tunga spelartapp. Men försäljningarna av trion Salah-Rüdiger-Paredes har bringat in över en miljard kronor till klubbkassan. För pengarna har nye sportchefen Monchi breddat truppen på ett fint sätt med Gonalons och Pellegrini som riktiga kap (Kolarov nästa på ingång), och satsat ungt men inte oansvarigt med Cengiz Ünder och Rick Karsdorp.

Ofrånkomligen har Roma blivit av med en hel del spets och behöver ersätta framförallt Mohamed Salahs alla poäng offensivt. Sassuololånet Gregoire Defrel är tänkt som en välbehövlig avslastning till Edin Džeko men är ingen startspelare.

Monchi har visat i Sevilla och nu i Roma att han kan sälja dyrt och köpa billigt. Men för att vara säker på att behålla en plats i topp-fyra behöver han attrahera namn som andas poänggaranti. Och förstås, behålla Radja Nainggolan.

Kan Inter rensa allt dödkött?

Inter har redan lyckats med deras viktigaste värvning, nämligen att få in en högkompetent tränare i Luciano Spalletti. Med honom kan de få igång en trupp som besitter odiskutabel kvalité, men som också innehåller onödiga element.

Spelare som Ranocchia, Nagatomo, Jovetić och Biabiany har underpresterat i Inter en längre tid och fyller ingen funktion i truppen. Gör de sig av med dessa får Inter in miljoner som kan bli viktiga i en Financial Fairplay-balans som redan ser bättre ut. Tänkbara ersättare till dessa kommer åtminstone kämpa för en framtid i svartblått, något som ovanstående inte har.

Startelvan ser bra ut sånär som på ytterbacksplatserna. Inter måste uppgradera någon av kanterna där Ansaldi och D’Ambrosio huserar. Med Spalletti och en stark trupp på plats finns alla förutsättningar för att återta en plats i Champions League. Då vore det synd om det skulle ske på bekostnad av icke-förstärkningar på ytterbackspositionen.

Inter får en del kritik för passivitet på mercaton, när den ofrånkomligen ställs i ljuset från deras Milanokonkurrent. Men de har värvat smart i Borja Valero och Škriniar, och kan faktiskt behålla Perišić trots alla turer under sommaren.

Är passivitet den rätta vägen för Lazio och Napoli?

Inte mycket har hänt i dessa ljusblå lag. Lazio har tappat kaptenen Lucas Biglia och ersatt med hans namne Leiva från Liverpool. Mittfältet har även förstärkts med Di Gennaro från Cagliari, men framtiden för Keita Baldé är fortsatt osäker.

Mönstret har vi sett från tidigare säsonger. Lazio gör ett starkt år, misslyckas på sommarmercaton, och får lida från spel på tre fronter med en dålig ligaplacering som tydligaste följd. Lotito och Tare får bestämma sig hur de ska gå vidare från den här fina plattformen som Simone Inzaghi har tagit Lazio till. Det finns ingen anledning att räkna bort dem från CL-platserna i nuläget.

På liknande sätt ska Napoli ta ställning till vad de vill bli framöver. Egentligen ingen ifrågasätter Napolis plats i topp-fyra trots den hårdnande konkurrensen. Men frågan är om de vill nöja sig med det. Flera spelare pratar om att gå för ligatiteln och president De Laurentiis förnekar inte den ambitionen.

De har en Reina-situation att lösa och hittills har Napoli bara breddat truppen genom Bordeauxyttern Ounas och Romas vänsterback Mario Rui. Förra sommaren präglades värvningsfilosofin av att skapa en trupp som kunde orka med spel på flera fronter.

Men för att Napoli ska kunna ta upp kampen med Juventus krävs ytterligare investeringar. Sarri har gjort det extremt bra med dessa medel och lagt en välfungerande grund. De skulle dock vara både honom och De Laurentiis till gagn om den senare lättade på plånboken under de sista sommarveckorna.

Förmår något av mittenlagen ett lyft?

Ett antal lag förväntas ligga och skvalpa kring tiondeplatsen, men med målsättningen att komma högre upp i tabellen. Ett av dessa är Torino. De har som lagen ovan varit passiva på marknaden och egentligen bara värvat in Osasunas eftertraktade ytterback Alex Berenguer för 5,5+1M euro.

Då laget har en viss Andrea Belotti kan detta lugn snabbt bytas ut mot något helt annat. Skulle anfallaren stanna vore det en bedrift av klubbledningen. Men jag ser gärna att fler namn kommer in ändå. Om Mihajlovic får köra vidare med ett nästan identiskt spelarmaterial ser jag inte honom kunna lyfta laget så många placeringar högre, även om det finns mycket utvecklingspotential.

Sampdoria har nästan fått in en halv miljard kronor för Bruno Fernandes, Luis Muriel och Škriniar. De jagade både Wesley Sneijder och Josip Ilicic – men gick till slut bet på båda. Sampdoria har trots det god täckning på dessa positioner. Dessutom är Patrik Schick fortfarande en Doriaspelare.

De flesta räknar med att han försvinner ändå (Inter är hetaste alternativet) och Samp behöver ytterligare något profilerat namn för att utmana om en Europaplats.

Udinese ståtar med med tre högklassiga målvakter, Scuffet, Meret och Karnezis- där den sistnämnde kommer lämna. Resten av laget ser inte lika spännande ut. Duvan Zapata försvinner och ersätts sedan tidigare av Carpis Kevin Lasagna. Detta stabila, men färglösa Udinese behöver vässa ambitionsnivån.

Ett litet varningens finger vill jag räcka åt Sassuolo. De grönsvarta har i stort sett inte gjort någonting, förutom på tränarposten. Efter fem framgångsrika år lämnade Di Francesco och ersattes av Perugias Christian Bucchi. Bucchi är ett spännande namn men har ingen rutin från denna nivå. Det finns inga garantier att förra höstens dåliga säsongsstart inte kommer upprepas med en ny tränare. Sassuolo har högre ambitioner än att sluta på nedre halvan.

Nykomlingarna- fortsätter de lika friskt?

Det är tre nykomlingar med hyfsade ekonomiska resurser som kommit in, och de har alla haft olika approach på mercaton. SPAL har blandat mellan att rekrytera rutinerade Serie A-spelare (Paloschi, Felipe, Viviani) och allsvenska (Väisänen, Konate) bland annat. Dock har de succékeepern Alex Meret återvänt till Udinese.

Hellas Verona inledde mercaton på ett allt annat än förtroendegivande sätt- tills de hittade en spelare från Atlético Madrids frysbox. Alessio Cerci tog den ovanliga trappan ner för att återfinna karriären, Cassano anlände från en annan frys i Sampdoria, och vips kunde Hellas formera Cerci-Pazzini-Cassano som anfallstrio.

Klubben gör två stora chansningar, särskilt i Cassanos fall, och ytterligare jobb återstår innan de har ett kapabelt Serie A-lag. Men om Cerci hittar sig själv och det spelet han hade i Torino, då kommer han ensam skjuta laget kvar i Serie A.

Lilla Benevento har värvat från Serie B:s topp, Coda från Perugia bland annat. De har även tagit in Cataldi från Lazio och Marco D’Alessandro på lån från Atalanta. Det är två spelare som famlar efter regelbunden speltid och det kommer båda få i Benevento.

Jag gillar den här vägen som Benevento tar med dessa två rekryteringar. Istället för att satsa på Serie A-rutin går de efter Cataldi och D’Alessandro som rimligen har många år i högstadivisionen framför sig. Nu gäller det för dem att visa att de kan bära ett bottenlag i Serie A för att ta nästa steg i karriären.

 

Erik Hadzic
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER