Italienbloggen

Éver Banegas Intertid mynnade ut i ett ingenting

Precis som rivalen Juventus och helt tvärtemot Milan har Inter sommarmercato varit passiv. I veckan fick vi den första stora förändringen sedan Luciano Spallettis intåg, och det blev den argentinske playmakern Éver Banega som offrades.

Han ska tillbaka till det Sevilla som han kom från för ett år sedan. Då kom han som free transfer, nu säljs han tillbaka för drygt 9 miljoner euro. Ekonomiskt är det därmed en bra affär för Inter. Men känslan som lämnas kvar hos interisti är att detta kunde och kanske borde slutat annorlunda.

När Banega kom till Inter sågs det som en smart värvning. Inte en sådan man skulle skrika över, i och med svårigheten att förutspå hans karriärsutveckling, men alla förstod att spelaren hade så pass mycket i sig att han ensam hade potential att lyfta hela laget.

Och visst fick vi se några glimrande ögonblick under säsongen. Högstanivån var hög, men den visades alltför sällan eftersom Banega hade svårigheter att ta en ordinarie plats över året. Inledningsvis blev det en hel del spel under Frank de Boer men det var en period då Inter halkade efter rejält poängmässigt.

Under Stefano Pioli blev framträdandena allt färre och laget ryckte upp sig under den mest vinstrika tiden i vintras. Pioli hittade inte en plats på tremannamittfältet för Banega. Den offensive mittfältaren skulle rubba balansen och Banega var själv inte tillräckligt bra för att allt spel skulle kretsa kring honom i en annan formation.

Ett hattrick i 7-1 segern mot Atalanta i mars skulle inte förändra särskilt mycket. Under Inters följande Golgatavandring orkade inte Banega lyfta spelet och hamnade på bänken igen.

Klubben väljer att sälja Banega efter att Luciano Spalletti inte ändrat åsikt om mittfältarens status i klubben. På ett sätt är det smart. Éver Banegas karriär har präglats av en ologisk kurva ända sedan sexvideoskandalen som briserade ut under hans tidiga Valenciaår.

De två åren i Sevilla blev framgångsrika, men förmodligen kände Spalletti och de andra att det inte fanns några garantier för ett uppsving i Banegas Interkarriär. Hade han stannat som bänkspelare hade Inter kanske inte ens fått 9M euro för Banega vid en januariförsäljning.

Den prislappen var Sevilla beredda att betala nu för en spelare de alltjämt värderar högt. Det skulle inte förvåna mig om Éver Banega, likt Samir Nasri, hittar hem och bjuder på bländande fotboll i Spanien. Men då skulle också intrycket förstärkas, att Éver Banega är inte man för de allra största klubbarna.

Inter ser vidare att göra klart med det första nyförvärvet under Spalletti. Sampdoria succéslovak Škriniar rapporteras vara klar för 18 miljoner euro. Genualaget får i gengäld köpa forwarden Gianluca Camprari för 13M euro, en av få ljusglimtar i säsongens Pescara.

22-årige Milan Škriniar känns inte som en startspelare i nuläget, men saker kan förändras snabbt. Gary Medel ryktas bort från klubben och jag gissar att Škriniar inte kommer ha några problem att så småningom hamna före Jeison Murillo i mittbacksordningen. Men ett mer etablerat backnamn kan också anlända längre fram i sommar.

Som ersättare för Banega kan Inter få Fiorentinas Borja Valero. Spanjoren kan lösas för runt 7M euro, men spelaren har själv hamnat mitt i en strid mellan klubb och fans. Detta efter att mittfältaren påstås tvingas bort från klubben.

Borja Valero har flera gånger deklarerat sin kärlek för klubben och Florens, och jag tror inte han är sugen på att ge upp sin startplats för att eventuellt nöta bänk i Inter. Fejden riskerar att försämra relationen mellan fans och klubb ytterligare.

Denna destruktiva relation har gjort så att Della Valle satt Fiorentina till försäljning i veckan. Den har heller inte blivit bättre av Fiorentinas agerande på mercaton, eller brist på agerande som supportrar vill få det till.

Utnämningen av Stefano Pioli är klok men grå. Sportchefen Corvino har hittills haft ett udda fönster och värvat flera okända spelare från Sydamerika och Balkan. Spelare som för den sakens skull inte varit billiga.

Klubben förnyade inte kontraktet med lagkaptenen och mittbacken Gonzalo Rodriguez, och i veckan släpptes han till argentinska San Lorenzo. Dessutom drar Milan i Violas speciella målskytt Kalinić.

Fiorentina dementerade så sent som idag att man försöker tvinga iväg Borja Valero. Men frågan är om relationen mellan parterna sårats så pass att en försäljning är oundviklig. Corvino kör sitt race och väcker ont blod på vägen. Jag skulle inte unna Violafansen en så här turbulent och splittrad ingång till den nya säsongen.

För Inter vore det en bra affär, inte bara för att 7M euro är överkomligt för en alltjämt högkvalitativ mittfältare. Valero skulle komma med nödvändiga ledaregenskaper till ett lag som saknar naturliga ledare på planen. Det hade därmed kunnat vara faktorn som gör Valero till en startspelare i Inter.

Det vore dock konstigt om Inter skulle vara aktivare än Milan en mercatovecka sommaren 2017. En till spelare blir rödsvart i sommar, den här gången handlar det om Sunderlands Fabio Borini. Det är en typ av värvning som är lätt att göra narr av. Varför värvar storsatsande AC Milan en spelare från PL-jumbon Sunderland?

Jag gillar faktiskt Borini och tycker inte alls det är dumt att ha honom som en backupspelare i anfallet. Dealen är ett lån (är han världens mest utlånade spelare?) med en obligatorisk utköpsklausul på 6M euro.

Han ersätter Gerard Deulofeu som köpts tillbaka av Barcelona från Everton i en snårig kontraktshistoria. En ytterligare klausul i kontraktet hindrar dessutom Deulofeu från att spela för ett annat lag under ett år. Borini kan knappast räkna med lika mycket speltid som spanjoren. Men han ger en helt annan poänggaranti än till exempel Lucas Ocampos.

Borini jagades uppenbarligen också av Lazio trots sin Romabakgrund. Det sägs att Claudio Lotito surnat till så mycket över Milans ”kapning” att han kommer stoppa Lucas Biglias planerade flytt till Milano. Att slippa se Borini i ljusblått och behålla Biglia vore i slutändan ändå ett drömscenario för Laziopresidenten Lotitio i min värld.

Milan är också i långt gångna förhandlingar med Atalantas ytterback Conti. La Dea riskerar också att tappa den andra wingbacken Spinazzola om Juventus kallar tillbaka honom ett år för tidigt.

Det har gjort att Bergamoklubben agerat på backsidan under veckan. Gents 22-årige högerback Thomas Foket (glad för hans skull att han inte hamnar i norra England med det efternamnet) är på väg att värvas in. På den andra kanten har Atalanta handlat José Luis Palomino från Ludogorets. Argentinaren kan också spela mittback och kostar 4M euro.

I Serie B har Spezia sålt en annan argentinare, Leandro Chichizola till Las Palmas. Målvakten var en av seriens bästa på sin position förra säsongen och flyttar till Kanarieöarna som free agent.

Den sista juni innebär closing för Palermo i förhandlingarna om ägarbyte. I skrivande stund bekräftar den nuvarande ägaren Zamparini att pengarna inte kommit in från president Baccaglinis folk och att ingen deal är klar.

Palermo har i alla fall gjort klart med ny tränare och sportchef under månaden. Bruno Tedino tar över på tränarbänken och Fabio Lupo är klar för sportchefsrollen. Tedino kommer närmast från Lega Pro-klubben Pordenone, som förlorade på straffar i semifinalen mot blivande playoff-vinnarna Parma. Innan det hade Tedino hand om de italienska U17- och U18-landslagen. Lupo har en bakgrund i Ascoli och Torino, och jobbat som ungdomsansvarig i Sampdoria.

En av Palermos söner är Mario Balotelli, och han har glädjande nog förlängt kontraktet med Nice ett år. Glädjande därför att Balo äntligen ser ut att hittat harmonin i tillvaron och att han låter det sportsliga gå före det ekonomiska. Forwarden gjorde 17 på 25 matcher i Nice och förhoppningsvis är Balotelli äntligen på väg att mogna.

U-21 EM då? Jag tycker det var väntat att Spanien skulle gå till final inför semin mot Italien. Gli Azzurrini ställde upp med ett slagkraftigt lag i Polen med spelare som Donnrumma, Berardi och Bernardeschi till deras förfogande.

Men de topparna står sig ganska slätt mot Spaniens Asensio och Saul, spelare som faktiskt gör skillnad för några av världens bästa klubblag. När sedan Ceballos, Llorente och Sandro, spelare som jag för en månad sen aldrig hört talas om, visade sig vara på nästan samma nivå som Asensio och Saul var det inget snack i slutändan.

Detta fastän första halvlek var en jämn historia där Italien försvarade sig mycket bra. Efter Gagliardinis andra gula kort blev ett Spanien med elva man en nästan omöjlig uppgift, trots Bernardeschis kvittering.

Från det positiva i inledningshalvleken kan vi ta med oss Davide Calabrias klockrena högerbacksspel och hela Lorenzo Pellegrinis EM, Italiens kanske bäste spelare i turneringen. Frånvaron av Domenico Berardi i semin blev möjligen en liten, men avgörande detalj. Ersättaren Federico Chiesa var en besvikelse och hade det svårt både framåt och bakåt.

Roberto Gagliardini ska ha kritik för sin korkade andra varning, och med sex insläppta på fyra matcher undrar jag inte om allt sidosnack påverkade Donnarumma negativt på planen. Förbundskapten Luigi Di Biagios lag kom upp till normal nivå men lyckades inte prestera över deras kapacitet. Vid EM för två år sen räckte det inte ens för att gå vidare från gruppen.

Jag ser inte att Di Biagio är mannen som ska ta kommande talangfulla generationer till några medaljer. Med så många kompetenta tränare borde det inte vara ett problem för Italien att hitta en profil som passar U21-landslaget bättre.

Erik Hadzic
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER