Italienbloggen

Den stora flykten och det ännu större avskedet

Det var inte många matcher som hade någon betydelse över sig i den sista omgången av Serie A 2016/17. Men bland de som hade det, herregud vilken slutscensunderhållning vi bjöds på.

Allas ögon låg först på 18-matchen Roma-Genoa, där Francesco Totti fick inleda sin sista Romamatch på bänken. Han och 70 000 åskådare chockades när Genoa redan efter tre minuter sprang in 1-0 genom Pietro Pellegri.

Genoaanfallaren var prick tre månader gammal när Totti var med och vann Romas senaste scudetto i juni 2001. Nu gav han sig själv en viktig biroll i huvudpersonen sista film och såg till att göra matchen till en thriller för Roma.

Bara sju minuter senare kunde dock dubbla skytteligavinnaren (Serie A och Europa League) Edin Džeko sätta kvitteringen på sin egen retur. Bosniern hade ytterligare ett par klara lägen att ge Roma ledningen och Kevin Strootmans vänsterfot serverade frilägen i parti och minut, men 1-1 stod sig till halvtid.

I den 54:e minuten fick så Francesco Totti bytas in, istället för Mohamed Salah. 20 minuter senare grävde Džeko fram bollen till en framstörtande Daniele De Rossi som åter gav Roma ledningen. Il Capitano Futuro, som han ju var fram tills häromdagen, har avslutat säsongen starkt med flera mål och en tydlig ledarroll, och såg ut att ha gjort framtiden lite ljusare för Roma.

Men Roma vore inte Roma om de inte skulle ställa till det på vägen. Fem minuter senare missbedömde Szczesny ett inlägg helt och Genoas bästa spelare Darko Lazović kunde nicka in 2-2. Samma spelare som också spelade fram till ledningsmålet.

I det läget var Napoli förbi på andraplatsen. Det var inte så här Tottis avskedsmatch var tänkt att sluta. Men laget lyckades knyta nävarna under en slutforcering, i det som också blev Luciano Spallettis sista match.

En Nainggolanfrispark i minut 90 gick via skallarna på Fazio och Džeko, sen låg bollen framför inhopparen Diego Perotti som smällde in 3-2 på sitt gamla lag. Romas säsong var räddad och Spalletti hade slutfört uppdraget att komma tvåa (igen).

Matchen var rafflande, svängig och högdramatisk. Men det var inte mycket mot vad som hände efter slutsignalen. 25 år i Romas A-lag för Francesco Totti skulle kräva sin ceremoni. Totti hittade först James Pallotta på innerplanen, och presidenten kramade om Totti med sitt sammanbitna leende under en visselstorm (Spalletti fick de näst högsta burop mot sig).

Totti gick för att möta hustrun och barnen, och då brast det för kaptenen. Tårarna rann inte bara nedför familjen Tottis kinder på löparbanorna, snart såg man de överallt under Tottis långa, långa ärevarv. Romaprodukterna De Rossi och Florenzi grät, den lilla faraonen El Shaarawy med, utländska spelare likaså. Ceremonin började med Elton Johns Circle of Life och nådde klimax när Totti insöp atmosfären framför Curva sud en sista gång som spelare, under tonerna till Antonello Vendittis Roma Roma Roma.

En fotbollsmatch eller spelare har inte kunnat beröra mig på det här sättet på väldigt, väldigt länge. Och det spelare som jag egentligen inte har någon koppling till. Detta var inte eufori över ett viktigt slutsekundsmål för favoritlaget, eller lättnaden och glädjen efter en tung titel. Detta var något annat.

Bland otaliga hyllningsbanderoller på Olimpico fastnade jag för en med texten ”Inom den moderna fotbollen har du vunnit den största kampen- 25 år i samma tröja”. Den förstärkte upplevelsen över att Tottis gärning var något larger-than-life. För i romanisti måste detta räknats som en närmast religiös upplevelse.

För mig var detta fotboll i dess renaste form. En stark påminnelse över varför vi älskar denna sport, och ett bevis på varför så många världen över engagerar sig kring den. Ett bevis på att det i slutändan inte spelar någon roll hur många titlar man vinner eller hur stora vinstkalkyler en kan uträkna i bokföringen. Det räcker med att visa kärlek till sporten och tröjan man representerar.

****

Tv-sändningen bröts innan Tottis tacktal och skickade oss till en ångestfylld nedflyttningsstrid. Crotone-Lazio och Palermo mot Empoli. Crotone fick en kanonstart när Andrea Nalini stötte in Marcus Rohdéns inlägg efter 14 minuter.

I den 22:a minuten förstärktes hoppet om ett nytt kontrakt när Crotones specielle målskytt Diego Falcinelli gjorde sitt trettonde mål i Serie A. Några minuter senare reducerade Ciro Immobile på straff.

Crotone fortsatte skapa de mesta av chanserna mot ett Lazio som lagt av att spela efter cupfinalförlusten. Efter en timme gav det belöning igen när Nalini nickade in sitt andra mål för kvällen. Med segern mer eller mindre i hamn skiftade koncentrationen hos nervösa Crotonefans mot Empolis match.

På Sicilien hade Empolis dittills haft alla chanser mot redan nedflyttade Palermo. Men skärpan fanns inte där och det skulle hemmalaget utnyttja hänsynslöst. En kvart före slutet nickade Ilja Nestorovski in sitt elfte mål för säsongen. Makedoniern som varit en av väldigt få ljuspunkter i en bedrövlig Palermosäsong.

I den 84:e minuten slog Empolis Thiam en ännu sämre passning mot en lagkamrat på egen planhalva, som Palermos Bruno Henrique snappade upp bollen. Brassen såg att Empolimålvakten Skorupski var ur position sedan tidigare och kunde ganska enkelt lobba in 2-0 i ett övergivet mål.Bollen från Thiam är inte riktigt den passningen man vill slå när man ligger under och är på mot nedflyttning.

Rade Krunić reducerade tre minuter senare men i det läget behövde Empoli ytterligare två mål för att överleva. Det kom heller inte, Empoli åkte ut och Crotone stannade sensationellt kvar i Serie A.

Efter omgång 29 hade Crotone bara skrapat ihop 14 poäng och låg åtta efter Empoli på 17:e plats. Vändningen blev en 2-1 seger borta mot Chievo i omgången efter. På de sista nio matcherna vann kalabrierna sex, kryssade två och förlorade endast mot Juventus borta.

Under tiden var inte Empoli så värst dåliga utan blandade och gav mest. Det blev tre segrar, ett kryss och fem förluster under motsvarande period för Toscanalaget. Efter 3-1 segern mot Bologna i omgång 35 låg Empoli alltjämt fyra poäng före Crotone.

Men Empoli avslutade som sämst när det gällde som mest. Tre raka förluster mot tre lag som inte hade något att spela för (Cagliari, Atalanta och Palermo). Under hela säsongen har målskyttet varit lagets stora akilleshäl. Det känns väldigt signifikativt att man sedan åker ur i en match där man missar flera högkvalificerade målchanser.

Crotone kämpade hela tiden i motvind men gav aldrig intrycket att de skulle ge upp kampen. Den tron som laget hade inombords är en förklaring till den otroliga slutspurten. De är på säker mark en gång under säsongen – efter den sista omgången. Det måste vara lika bittert som vanhedrande för Empoli att ligga på 17:e platsen under så många månader för att sedan tappa den till slut.

Crotones tränare Davide Nicola ska ha en enorm eloge för lagets uppryckning. Nicola sågs som en tveksam ersättare till Ivan Jurić efter att kroaten lämnade förra sommaren. Frågan vi nu kan ställa är om Jurić själv hade klarat av att hålla Crotone uppe? Tveksamt, av hans arbete i säsongens Genoa att döma.

Davide Nicole kommer förresten nästan ha vägarna förbi sin företrädare uppe i Genua. För ett par månader sen slog han vad om att han skulle cykla från Crotone till Turin (!) om laget stannar uppe. Efter söndagens vinst deklarerade Nicola att han har för avsikt att hålla löftet.

Det är nästan 130 mil mellan den kalabriska staden och Turin i norr. Buon feste e buon viaggio mister Nicola, önskar jag.

****

Omgångens mål? Det hämtar jag från Marassi och matchen Sampdoria-Napoli. Det är bara att välja mellan Lorenzo Insignes insidesmekning till 2-0, eller José Callejóns precisa direktvolley till 4-1. Det senare, om jag måste välja.

Sluttabell

  1. Juventus 91 poäng
  2. Roma 87 p
  3. Napoli 86 p
  4. Atalanta 72 p
  5. Lazio 70 p
  6. Milan 63 p
  7. Inter 62 p
  8. Fiorentina 60 p
  9. Torino 53 p
  10. Sampdoria 48 p
  11. Cagliari 47 p
  12. Sassuolo 46 p
  13. Udinese 45 p
  14. Chievo 43 p
  15. Bologna 41 p
  16. Genoa 36 p
  17. Crotone 34 p
  18. Empoli 32 p
  19. Palermo 26 p
  20. Pescara 18 p

Skytteligan

  1. Edin Džeko (Roma) 29 mål
  2. Dries Mertens (Napoli) 28 mål
  3. Andrea Belotti (Torino) 26 mål
  4. Mauro Icardi (Inter) 24 mål
  5. Gonzalo Higuaín (Juve) 24 mål
  6. Ciro Immobile (Lazio) 23 mål
Erik Hadzic
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER