Italienbloggen

Få lag har lika många utmaningar framför sig som Atalanta

Förra säsongens sensation och seriefyra Atalanta har haft en intressant sommar inför en säsong där helt andra förväntningar kommer ställas på laget än tidigare. I förra veckan köpte klubben Stadio Atleti Azzurri d’Italia från Bergamos kommun och blev blott det fjärde laget i Serie A som äger sin egen arena. Juventus, Udinese och Sassuolo är de andra, och det är på de senares Mapei Stadium som Atalanta får spela Europa League-gruppspel i höst. Arenan i Bergamo uppfyller inte kraven och kommer efter köpet för 8,6 miljoner euro att renoveras.

Andra goda nyheter är att klubben fortsatt behållit spelare som Papu Gomez och Andrea Petagna. Dessa spelare, tillsammans med mittfältaren Bryan Cristante och stjärnskottet Mattia Caldara, har Gr Sports som agentgrupp. Andra spelare i Gr Sports stall är Roberto Gagliardini och Marco Sportiello, som båda lämnade Atalanta under januarifönstret.

Helt säkra kan därför klubben inte på att spelarna råds till att stanna den närmaste tiden i svartblått, fastän flera redan lämnat under sommaren. Den mest villrådiga och komplicerade kontraktstvisten handlar just nu om Leonardo Spinazzolas vara eller inte vara i säsongens Atalanta.

Den 24-åriga vänsterbacken gjorde succé den gångna säsongen under det första av två utlåningsår från Juventus. Enligt avtalet ska Spinazzolla köra vidare ytterligare en säsong i Bergamo, men envisa rykten om en Alex Sandro-försäljning drar Spinazzola närmare en tidig återkomst till Turin. Italienarens frånvaro i träningsmatchen mot Valencia förstärkte den känslan, något som också tränaren Gasperini bekräftade.

Att tappa Spinazzola i denna invecklade affär vore ett hårt slag för laget. Inte bara för att Atalanta då förlorar ett av Serie A:s bästa ytterbackspar, högerkantens Andrea Conti har redan gått till Milan. De kommer också lämnas med en känsla av att bli lite överkörda och framstå som en mindre betydande spelare i förhandlingarna med mäktiga Juventus. Spinazzola ska egentligen vara kvar, men när Juve kallar lyssnar både spelare och klubbledare med lyhörda öron.

Mittfältsmotorn Frank Kessié har också lämnat för Milan vilket gör att tre tungt bärande spelare från startelvan förra säsongen försvunnit om även Spinazzola lämnar. Lägg då till att Caldara går till Juventus nästa sommar och att Atalanta fick klara sig utan Gagliardini hela vårsäsongen.

In har Atalanta värvat sydamerikanerna José Luis Palomino och João Schmidt. Timothy Castagne och Andreas Cornelius kommer från Genk respektive FC Köpenhamn. Vidare valde Josip Iličić Atalanta, likaså storlöftet Riccardo Orsolini, och Marten De Roon återvände från Middlesborough. Etrit Berisha, som petade Sportiello, köptes för 5M euro efter lånet från Lazio och Atalanta har åtminstone kontinuitet på målvaktspositionen.

Priset att locka tillbaka De Roon efter bara en säsong i England blev 13,5M euro. Bland övriga ovanstående spelare kostade alla mellan 3-6 miljoner euro. Ingen av dessa är dessutom äldre än Iličićs 29 år. Att det unga Atalanta, med en av Italiens främsta akademier, fortsätter på den inslagna vägen syns tydligt bland rekryteringarna. Flera av nyförvärven är svårbedömda då de ansluter från mindre ligor. Men faktum är att en redan fin trupp breddats, allt för att vara redo för spel på tre fronter.

Men då får inte fler bärande spelare förloras. Gasperini talar om ett problem när man blir för konkurrenskraftiga och kanske då behöver ändra ambitionsnivån för laget. Under sommaren har vi haft ett liknande exempel fast värre, beroende på hur man ser det, på ett lag som för blivit för bra för sitt eget bästa och köpts sönder. Monaco har sålt av spelare efter deras ligaguld i en takt som slagit rekord i antal inkomna transfermiljoner under en övergångsperiod någonsin.

Vad kan man då förvänta sig av Atalanta kommande säsong? Det råder inga tvivel om att de numera kan placeras i klungan strax bakom topplagen som aspirerar på Europaplatserna, tillsammans med Torino, Fiorentina, Sampdoria och Sassuolo. Det är en ny sits för Orobici, som bara har en Coppa Italia-titel från 1963 i prisskåpet.

Nästa säsong blir bara den sjunde i rad i Serie A för Atalanta. Under dessa år har de slutat mellan 12:e till 17:e plats innan förra säsongens sensationella positionering som fyra. Men positionen som en pålitlig plantskola är intakt i Bergamo. Ett bevis på det är att Juventus fortsätter ge Atalanta förtroende att förvalta några av deras största talanger, nu senast i fallet med Orsolini.

Knäckfrågan kan bli platsen i Europa League. Har sportchefen Giovanni Sartori byggt en trupp som klarar spel både torsdagar och söndagar under flera höstveckor? Entusiasmen över klubbens första Europadeltagande på 25 år är stor bland fansen. Men de kommer inte ens kunna spela på hemmaplan under hösten.

På Mapei Stadium blev Sassulo ifjol ett bra exempel på ett lag som inte pallade ett historiskt första deltagande i Europa. Skadeskjutna under en tung höst kom de trea i EL-gruppen och sladdade i ligan, farligt nära nedflyttningsplats innan jul. Inte fören matcherna blev mindre framåt våren och spelare började komma tillbaka återgick Sassuolo till deras någorlunda normala jag. Sassuolo som hade en kvalitetsmässigt jämförbar trupp med Atalanta förra säsongen.

Inledningen av 17/18 kunde knappast blivit tuffare för Bergamolaget med Roma hemma och Napoli borta. Trots ökade förväntningar i år är det inte många som förväntar sig mer än någon poäng dessa matcher. Tvivlen finns där, precis som under hela förra säsongen. Men bli inte förvånade om Atalanta visar styrka och sätter ner foten tidigt under hösten.

Erik Hadzic
0 kommentarer

Svallvågorna efter Neymar-PSG har nått Italien

Det tog ett bra tag innan jag förstod vad som höll på att hända. Men efter några dagar där tanken om Neymar i PSG marinerats, och brassen presenterats i ett bubblande Paris, finns ett efterspel i en italiensk kontext att ta tag i.

Övergången har inte bara rubbat det system och de övergångssummor vi tidigare kände som det europeiska transferfönstret. Den har skadat Barcelonas image. Barcelona har visat sig kunna vara en säljande klubb och ett guldglittrande fotbollskort som Neymar måste ersättas med ett annat skinande namn. Och det helst snabbt, innan övergångsfönstret stänger.

Av förklarliga skäl har ryktena om Paulo Dybala till Barça börjat virvla med högre hastighet den senaste veckan. Argentinaren vore en logisk ersättare till Neymar och kan rentav vara en än större talang än Santosprodukten. Här har Juventus satt hårt mot hårt och förklarat att Dybala inte är till salu under några omständigheter alls.

Jag tror inte heller på Dybala i en Blaugranatröja inom de närmsta ett-två åren. Men att avfärda det som osannolikt vore att göra det väldigt enkelt för sig. Det kommer alltid finnas en speciell dragningskraft i namnet FC Barcelona för en sydamerikan (för andra nationaliteter med för den delen), som gör att sannolikheten för en övergång aldrig kan ligga nära noll. Inte minst har det bevisats i sättet Beppe Marotta och kompani skeppat iväg tunga namn från Juventus för stora pengar.

En annan effekt av övergången är PSG-spelarna som ska iväg på grund av Financial Fair Play. I parisarnas trupp finns en hop av namn som kan tänkas vara intressanta för topplagen i Serie A. Allt ifrån Italienbekantingar som Javier Pastore till fjolårsfloppar som Krychowiak, Ben Arfa och Jesé. Här finns också spelare som mer otippat kan ligga på marknaden, som Di Maria och Draxler.

Den PSG-spelare som visats mest konkret intresse från italienskt håll heter Blaise Matuidi. Den energiske mittfältaren har varit på Juventus radar i över ett år och har ett kontrakt som går ut sommaren 2018. Juventus vill därför inte lägga mer än 15-20 miljoner euro på den franske landslagsmannen men PSG vill ha mer.

Med ett innermittfält som redan består av Pjanić, Marchisio och Khedira kan en ifrågasätta vilket tillskott Matuidi hade inneburit till truppen. Matuidi är en väldigt bra mittfältare men hade i dagsläget inte gått före någon av ovanstående tre.

Det är förståeligt att Juventus klubbledning ser lockelsen i denna spelare med en rimlig prislapp över sig. Men någon problemlösare kan de inte räkna att Matuidi skulle bli. Trots hans fysiska förmåga är det ingen Pogba vi pratar om.

Ur denna PSG-samling är jag istället mest entusiastisk kring Julian Draxler och ryktet som blossade upp om Inter. Ett just nu väldigt vagt rykte ska sägas, men inte alls otänkbart för det. Tysken spelar på samma position som Neymar och kan offras efter bara ett halvår i klubben.

I London är Antonio Conte sugen på sin förre landslagsadept Candreva, och vad vore då bättre än att ersätta honom med Julian Draxler? Egentligen spelar det ingen roll om Candreva försvinner, för vilken uppgradering hade inte Draxler inneburit jämfört med den ojämne italienaren? Inte minst av nostalgiska skäl vore det kul med en tysk i Inter efter Matthäus, Klinsmanns och Brehmes guldepok där för 25-30 år sedan.

En tredje aspekt av Neymarövergången är oundvikligen det finansiella. En ny ribba har monterats upp på en skyhög höjd och för att få kvalitet kommer klubbar få betala allt mer i övergångssummor. En som inte vill följa den utvecklingen dock är Romas sportchef Monchi.

Monchi säger sig vara ”lite rädd och obekväm” över Neymarsumman och ser ett samhälleligt ansvar i att inte spendera för mycket pengar på fotbollsspelare. Monchi spenderade aldrig mer än 15 miljoner euro på en enskild spelare i Sevilla, vilket låter häpnadsväckande med tanke på alla framgångar klubben nådde under hans långa sportchefsgärning.

Ett tydligt exempel på Monchis inställning till affärer har vi fått i de senaste veckornas turer med Riyad Mahrez. Roma har lagt två bud till Leicester där det senaste på 35M euro förkastades av Midlands-klubben. Monchi ser ut att ge upp algeriern nu, helt enkelt för att han inte anser honom vara värd mer än det senast förslagna beloppet.

Leicester gör inget fel som står på sig och Mahrez har visat sig vara professionell i situationen trots lockelserna om spel i den eviga staden. Leicester vill ha minst 40M euro och hade kunnat få ännu mer från en Premier League-klubb.

Det är lätt att sympatisera med Monchis förhållningssätt där han framstår som en Don Quijote i den moderna fotbollen. Monchi ska berömmas för sin envishet och idel som han bevisligen inte tummar på, trots en större pengakista i Roma och mer press på att lyckas.

Men i detta fall borde Monchi bara svälja stoltheten och betala det Leicester City vill ha. Efter att ha sålt Mohamed Salah finns ett stort hål att fylla i startelvan. Den positionen ska både producera mål och hitta skytteligavinnaren Edin Džeko med bollar. Allt detta kan ju Riyad Mahrez.

Frågetecken finns dock kring vilken som är den riktige Mahrez. Den briljante som var Premier Leagues kanske bäste spelare säsongen 16/17? Eller den mindre produktive som aldrig riktigt lyfte under förra säsongen? Jag tror mer på det förstnämnda alternativet.

Det sista ordet har nog inte sagts i den här affären. Men Monchis envishet kan bli förödande mot våren för Roma. Med flera konkurrenter som rustar upp kommer striden om Champions Leagueplatserna bli hård och utrymmena för misstag på mercaton vara små, även om Roma har en solid grund att vila på sen förra säsongen.

Med en överhängande risk för ett mellanår, trots en hittills fin mercato, vore det synd om Roma inte kunde optimera sig själva genom att inte hitta en ersättare till Salah.

Erik Hadzic
0 kommentarer

Stillastående Napoli framstår som Juves största hot

Det har hänt en hel del saker under sommarens mercato värda att uppmärksamma. Milans monstersatsning, Fiorentinas devalvering, och Juventus offensiva inriktning för att nämna några. Nästan överallt sker det intressanta spelarövergångar. Förutom i Neapel.

Förra säsongens ligatrea Napoli har tagit in endast två spelare. Portugisen Mario Rui kommer från en skadefylld fjolårssäsong i Roma, tillbaka till Maurizio Sarri som han hade som tränare i Empoli. Mario Rui kommer konkurrera med Faouzi Ghoulam på vänsterbacksplatsen och lånas in för knappt fyra miljoner euro, ytterligare 5,5 miljoner betalas till Roma om ett år.

Som en backup till Napolis korta, mäktiga frontlinje är Adam Oumas köpt för 10+2M euro från Bordeaux. 20-åringen breddar en anfallsbänk som redan innehåller namn som Milik, Pavoletti och Duván Zapata.

Trots den ringa aktiviteten under transferfönstret är det väldigt få som ifrågasätter Napolis plats i topp-fyra. Snarare börjar man se de ljusblå som den stora konkurrenten till Juventus. Ordet scudetto börjar viskas i Neapel, även från spelar- och klubbledningshåll.

Den höga målsättningen är inget annat än befogad. Maurizio Sarri har tagit klubben till en andra- och tredjeplats efter flytten från Empoli, och implementerat ett anfallsspel vars synkronisering framstår som otäckt välorganiserad emellanåt.

Det går att hitta en liknelse i sättet som Napoli jobbar med i Premier League, där Sarris namne Pochettino också tagit Tottenham till en tredje- och andraplats. Precis som Napoli har Tottenham varit restriktiva under transferfönstret. Trots den senaste säsongens framgångar har Napoli misslyckats att spela in flera betydande rekryteringar (Maksimović, Tonelli, Pavoletti), just som Spurs dito Janssen och Sissoko.

Pochettino och Sarri har byggt upp varsitt grundfundament som kanske imponerat mest av alla lag i respektive liga, åtminstone i spelet på offensiv planhalva. Men framförallt har Napoli och Spurs gjort det utan att tumma på särskilt mycket i startelvorna.

Napoli skruvade in en Mertens i centerrollen som kunde fylla igen hålet Higuain lämnade efter hans 36 Serie A-mål säsongen 15/16. Tottenham värvar knappt några spelare såvida de inte kan tillföra något till startuppställningen.

Ekonomiska resurser och förhållningssätt spelar in båda fallen. Napoli-presidenten Aurelio De Laurentiis har inte varit villig att lägga några större pengar på att få in spets till laget genom åren. De Laurentiis belackare har istället fått se pengar investeras i en bredare trupp, och unga spelare (Rog, Diawara, Zielinski) som tagit stormsteg i utvecklingen under Sarri. Med eller utan större rekryteringar, båda klubbarna förväntas nå nästa, odefinierade nivå.

Dyra inköp har inte alltid kunnat hjälpa Napoli till en scudetto, med 80-talets sydamerikaner Maradona och Careca som självklara undantag. ’82-världsmästaren Dino Zoff kom från Mantova och spelade samtliga ligamatcher för Napoli mellan 1967-1972 utan att nå längre än en andraplats.

1975 värvade man Bolognas skyttekung Guiseppe Savoldi för motsvarande 10 miljoner kronor. Savoldi blev dåtidens dyraste spelare och kostade mer än vad självaste Johan Cruyff gjorde när han gick från Ajax till Barcelona två år tidigare. Napoli hade kommit trea och två innan Savoldis ankomst, men slutade aldrig högre än femma under anfallarens fyra säsonger på San Paolo.

Det var kanske med dessa historier i åtanke som Arrigo Sacchi till synes oprovocerat gick till attack mot Napolis ambitioner. Sacchi tycker att Napoli både saknar vinnarkultur och toppspelare för att tala om lo scudetto. Ett uttalande som kan tolkas som ett svar på De Laurentiis säsongsoptimism.

Presidenten intygar att harmoni råder vid Vesuvius fot och förra säsongens verbala duster mellan De Laurentiis och Sarri verkar vara förträngda minnen i deras relation. Med det sagt har Sarri fortfarande saker att slipa på om Napoli ska bli en allvarlig utmanare till Juventus.

Pepe Reinas kontraktssituation måste lösas liksom hela målvaktsfrågan. För trots spanjorens ledaregenskaper och betydelse i omklädningsrummet är det han som är lagets svaga länk.

Om Reina stannar behöver han hjälpa backlinjen med sinnesnärvaron i situationer där Napoli har resultatövertaget, som de påfallande ofta tappar av oklara anledningar. Det tillsammans med spelet på defensiva hörnor har lämnat övrigt att önska under fjolåret.

Igår fyllde SSC Napoli 91 år som förening, och det är en åldring som inte mått så här bra på över 25 år. Om en månad vet vi om De Laurentiis öppnat plånboken och spätt på entusiasmen, som under sommaren visat sig i form av ett lurigt smajl på Napolifansens ansikten.

Kanske får filmproducenten Aurelio De Laurentiis sitt Hollywoodslut nästa år, efter att ha räddat klubben för 13 år sedan. Kanske blir De Laurentiis och Sarri de som skrattar ihop till sist.

Erik Hadzic
0 kommentarer

Sju frågetecken inför mercatons andra halva

Med knappt halva transferfönstret som återstår går det att utskilja tendenser och mönster bland lagen i Serie A. Vissa har agerat passivt, andra har värvat som aldrig förr. Oavsett aktiviteten bland lagen finns det fortfarande en del frågetecken som hopas över klubbarnas sportsliga ledningar. Har de kunnandet och verktygen att räta ut dessa frågetecken? Jag går igenom några av de mest intressanta.

Finns det rum för en ”Mister X” i Milan?

Milan har värvat för över två miljarder kronor i sommar och slagit rekord som den mest spenderande Serie A-klubb under en transferperiod någonsin. Ändå kunde inte Milans förre mittfältsstjärna Zvonomir Boban låta bli att fundera på klubbens aktivitet. ”Jo, de har värvat många bra spelare, men inga top players”, sa kroaten för ett par veckor sedan.

Boom. Några dagar senare placerades en före detta vitsvart symbol på Casa Milan, en pjäs på 1.90 meter som verkade ha hämtas från rymden av folks förvåning att döma. Zvono Boban fick sin toppspelare, Leonardo Bonucci hade blivit rödsvart efter en av århundradets fräckaste transferkupper.

Men det behöver inte vara slut där. Milans hyllade VD Marco Fassone hintar om en till värvning av stora mått till klubben. Det lutar åt att det blir en forward, någon som kan avlasta pressen från unge 38-miljonersmannen André Silva. Milan behöver någon som för med sig målgaranti. Om det blir Kalinić, Belotti eller någon annan återstår att se.

Ett som är säkert är att Milan nu går för att utmana om scudetton. Utåt sett kommer de sikta på en Champions Leagueplats, men signalerna efter Bonuccivärvningen är övertydliga för utomstående; detta är en trupp som kan vinna ligan.

Den som ska få ordning på alla dessa nyförvärv heter Vincenzo Montella och står inför sin största tränarutmaning i höst. Det är han som ska få ihop alla spännande namn till ett lag, och hitta ett spelsystem att pussla in dem i. Huruvida han är kapabel att lyfta detta kommer vara höstens stora frågetecken i Milanland.

Drar någon i nödbromsen i Fiorentina?

Nämnde Nikola Kalinić fick ledigt från klubbens träningsläger och uppges vara på väg till Milano. Symbolspelaren Borja Valero har redan gjort den övergången, fast till stadens svartblåa lag. Florenspojken Federico Bernardeschi är överens med Juventus och nu verkar Fiorentina vara beredda att släppa honom till ärkefienden.

Det har varit en väldigt prövande sommar för Violafansen, och än tuffare kan det bli. Mittfältskuggarna Matías Vecino och Milan Badelj ryktas också ut, sedan tidigare har lagkaptenen Gonzalo Rodriguez släppts av klubben.

De som kommit in är okända namn från Brasilien, Portugal, Serbien, Norge och Bulgarien bland annat. De har för den sakens skull inte varit särskilt billiga, mellan 4-8M euro för de dyraste, men det är svårt att ingjuta en optimism med förankring i spelare vars kvalitet är svårbedömd.

Fiorentina får inte låta tåget spåra ur med fler spelartapp, om det ens ska bli realistiskt att behålla en plats på övre halvan.

Finns det spets att hämta till Roma?

Roma är ytterligare ett lag som brottats med tunga spelartapp. Men försäljningarna av trion Salah-Rüdiger-Paredes har bringat in över en miljard kronor till klubbkassan. För pengarna har nye sportchefen Monchi breddat truppen på ett fint sätt med Gonalons och Pellegrini som riktiga kap (Kolarov nästa på ingång), och satsat ungt men inte oansvarigt med Cengiz Ünder och Rick Karsdorp.

Ofrånkomligen har Roma blivit av med en hel del spets och behöver ersätta framförallt Mohamed Salahs alla poäng offensivt. Sassuololånet Gregoire Defrel är tänkt som en välbehövlig avslastning till Edin Džeko men är ingen startspelare.

Monchi har visat i Sevilla och nu i Roma att han kan sälja dyrt och köpa billigt. Men för att vara säker på att behålla en plats i topp-fyra behöver han attrahera namn som andas poänggaranti. Och förstås, behålla Radja Nainggolan.

Kan Inter rensa allt dödkött?

Inter har redan lyckats med deras viktigaste värvning, nämligen att få in en högkompetent tränare i Luciano Spalletti. Med honom kan de få igång en trupp som besitter odiskutabel kvalité, men som också innehåller onödiga element.

Spelare som Ranocchia, Nagatomo, Jovetić och Biabiany har underpresterat i Inter en längre tid och fyller ingen funktion i truppen. Gör de sig av med dessa får Inter in miljoner som kan bli viktiga i en Financial Fairplay-balans som redan ser bättre ut. Tänkbara ersättare till dessa kommer åtminstone kämpa för en framtid i svartblått, något som ovanstående inte har.

Startelvan ser bra ut sånär som på ytterbacksplatserna. Inter måste uppgradera någon av kanterna där Ansaldi och D’Ambrosio huserar. Med Spalletti och en stark trupp på plats finns alla förutsättningar för att återta en plats i Champions League. Då vore det synd om det skulle ske på bekostnad av icke-förstärkningar på ytterbackspositionen.

Inter får en del kritik för passivitet på mercaton, när den ofrånkomligen ställs i ljuset från deras Milanokonkurrent. Men de har värvat smart i Borja Valero och Škriniar, och kan faktiskt behålla Perišić trots alla turer under sommaren.

Är passivitet den rätta vägen för Lazio och Napoli?

Inte mycket har hänt i dessa ljusblå lag. Lazio har tappat kaptenen Lucas Biglia och ersatt med hans namne Leiva från Liverpool. Mittfältet har även förstärkts med Di Gennaro från Cagliari, men framtiden för Keita Baldé är fortsatt osäker.

Mönstret har vi sett från tidigare säsonger. Lazio gör ett starkt år, misslyckas på sommarmercaton, och får lida från spel på tre fronter med en dålig ligaplacering som tydligaste följd. Lotito och Tare får bestämma sig hur de ska gå vidare från den här fina plattformen som Simone Inzaghi har tagit Lazio till. Det finns ingen anledning att räkna bort dem från CL-platserna i nuläget.

På liknande sätt ska Napoli ta ställning till vad de vill bli framöver. Egentligen ingen ifrågasätter Napolis plats i topp-fyra trots den hårdnande konkurrensen. Men frågan är om de vill nöja sig med det. Flera spelare pratar om att gå för ligatiteln och president De Laurentiis förnekar inte den ambitionen.

De har en Reina-situation att lösa och hittills har Napoli bara breddat truppen genom Bordeauxyttern Ounas och Romas vänsterback Mario Rui. Förra sommaren präglades värvningsfilosofin av att skapa en trupp som kunde orka med spel på flera fronter.

Men för att Napoli ska kunna ta upp kampen med Juventus krävs ytterligare investeringar. Sarri har gjort det extremt bra med dessa medel och lagt en välfungerande grund. De skulle dock vara både honom och De Laurentiis till gagn om den senare lättade på plånboken under de sista sommarveckorna.

Förmår något av mittenlagen ett lyft?

Ett antal lag förväntas ligga och skvalpa kring tiondeplatsen, men med målsättningen att komma högre upp i tabellen. Ett av dessa är Torino. De har som lagen ovan varit passiva på marknaden och egentligen bara värvat in Osasunas eftertraktade ytterback Alex Berenguer för 5,5+1M euro.

Då laget har en viss Andrea Belotti kan detta lugn snabbt bytas ut mot något helt annat. Skulle anfallaren stanna vore det en bedrift av klubbledningen. Men jag ser gärna att fler namn kommer in ändå. Om Mihajlovic får köra vidare med ett nästan identiskt spelarmaterial ser jag inte honom kunna lyfta laget så många placeringar högre, även om det finns mycket utvecklingspotential.

Sampdoria har nästan fått in en halv miljard kronor för Bruno Fernandes, Luis Muriel och Škriniar. De jagade både Wesley Sneijder och Josip Ilicic – men gick till slut bet på båda. Sampdoria har trots det god täckning på dessa positioner. Dessutom är Patrik Schick fortfarande en Doriaspelare.

De flesta räknar med att han försvinner ändå (Inter är hetaste alternativet) och Samp behöver ytterligare något profilerat namn för att utmana om en Europaplats.

Udinese ståtar med med tre högklassiga målvakter, Scuffet, Meret och Karnezis- där den sistnämnde kommer lämna. Resten av laget ser inte lika spännande ut. Duvan Zapata försvinner och ersätts sedan tidigare av Carpis Kevin Lasagna. Detta stabila, men färglösa Udinese behöver vässa ambitionsnivån.

Ett litet varningens finger vill jag räcka åt Sassuolo. De grönsvarta har i stort sett inte gjort någonting, förutom på tränarposten. Efter fem framgångsrika år lämnade Di Francesco och ersattes av Perugias Christian Bucchi. Bucchi är ett spännande namn men har ingen rutin från denna nivå. Det finns inga garantier att förra höstens dåliga säsongsstart inte kommer upprepas med en ny tränare. Sassuolo har högre ambitioner än att sluta på nedre halvan.

Nykomlingarna- fortsätter de lika friskt?

Det är tre nykomlingar med hyfsade ekonomiska resurser som kommit in, och de har alla haft olika approach på mercaton. SPAL har blandat mellan att rekrytera rutinerade Serie A-spelare (Paloschi, Felipe, Viviani) och allsvenska (Väisänen, Konate) bland annat. Dock har de succékeepern Alex Meret återvänt till Udinese.

Hellas Verona inledde mercaton på ett allt annat än förtroendegivande sätt- tills de hittade en spelare från Atlético Madrids frysbox. Alessio Cerci tog den ovanliga trappan ner för att återfinna karriären, Cassano anlände från en annan frys i Sampdoria, och vips kunde Hellas formera Cerci-Pazzini-Cassano som anfallstrio.

Klubben gör två stora chansningar, särskilt i Cassanos fall, och ytterligare jobb återstår innan de har ett kapabelt Serie A-lag. Men om Cerci hittar sig själv och det spelet han hade i Torino, då kommer han ensam skjuta laget kvar i Serie A.

Lilla Benevento har värvat från Serie B:s topp, Coda från Perugia bland annat. De har även tagit in Cataldi från Lazio och Marco D’Alessandro på lån från Atalanta. Det är två spelare som famlar efter regelbunden speltid och det kommer båda få i Benevento.

Jag gillar den här vägen som Benevento tar med dessa två rekryteringar. Istället för att satsa på Serie A-rutin går de efter Cataldi och D’Alessandro som rimligen har många år i högstadivisionen framför sig. Nu gäller det för dem att visa att de kan bära ett bottenlag i Serie A för att ta nästa steg i karriären.

 

Erik Hadzic
0 kommentarer

Tre kinesiskägda klubbar – tre vitt skiljda förutsättningar

Så sent som för några veckor sen blev Serie B-uppflyttade Parma den tredje italienska klubben med majoritetsägare från Kina. Ingen kan ha undgått Kinas storsatsningar inom fotboll med den inhemska ligan på stark frammarsch och entreprenörer som börjar synas här och var i den europeiska toppfotbollen.

Nu har de nått Italien också. Noll klubbar blev tre på ett år. Men det är inte mycket som är likt bland dessa ägarkonstellationer. Jag går igenom hur Inter, Milan och Parma vände blad, och hur framtiden ser ut i dessa klubbar.

Inter

Köptes i juni 2016 av Suning Group som tog över 68,55 procent av andelen i klubben. Den indonesiske klubbpresidenten Erick Thohir sålde en stor del av hans innehav till Suning och Thohir äger nu 30 procent av Inter. Kostnaden för Inter landade på drygt 300 miljoner dollar.

Suning Group är en jätte inom hushålls- och kontorsprodukter, elektronik och kommunikation. Företaget började 1990 sälja fläktar och har med tiden vuxit snabbt. Suning marknadskapacitet värderas till 14,8 miljarder dollar och gick 106 miljoner dollar i vinst. Imperiet har även utökats till att omfatta fastigheter, finansservice och medier.

Huvudpersonen i Suning är den 54-årige grundaren Zhang Jindong, värd cirka fyra miljarder dollar. Med det är han Kinas 41:a rikaste man 2016. Skötseln i Milano har han lämnat över till sonen Steven. Endast 25 år gammal innehar han rollen som Inters vice-president, för er som är osäkra på utseendet är det alltså han som sitter bredvid Javier Zanetti när Inter spelar.

Steven Zhang är ingen fotbollskille från början men har sannerligen utvecklats till det. Det beskrivs hur han jobbar 18-20 timmar dagligen för att ta Inter tillbaka till fornstora dagar. Zhang Jindong har inte velat överexponera sonen, som i så fall skulle bli begränsad i sin roll och behöva söka fullmakt för saker hos Thohir.

Zhang den yngre ger ett moget intryck och säger att strategin och visionen bakom klubben är mycket viktigare än summorna som satsas. Steven Zhang ber Interfansen om tålamod och tillit efter besvikelsen under Sunings första säsong.

”Jag tvekar inte på att laget kommer prestera bra snart. Det är ett massivt, massivt ansvar… för mig personligen”, säger Steven Zhang.

Inter hade 400M euro i skulder när Suning tog över. Under det senaste året har de sålt ut träningsanläggningen Appiano Gentiles namn, som numera heter Centro Sportivo Suning, och sålt en reklamplats på träningsdresserna.

Sedan tidigare äger koncernen klubben Jiangsu Suning i hemlandet, där Fabio Capello nyligen blev huvudtränare. Som koordinator för Inter och Jiangsu har de utsett Romas förre sportchef Walter Sabatini, i en lite diffus roll.

En nyckelroll som en sorts knutpunkt kan ’82-världsmästaren Gabriele Oriali få. Lele är sedan 2014 team manager för det italienska landslaget och hade den uppgiften även i sommarens U21-EM. Inter har försökt lösa Oriali från det kontraktet till att bli nerazzurris team manager, klubben där han spelade 277 matcher för mellan 1970 till 1983.

Milan

Lagom till Milanoderbyt i april blev så den segdragna affären klar. Milan köptes upp av ett konsortium lett av den kinesiske affärsmannen Yonghong Li. Hans Hong Kong-baserade företag Sino-Europe Sports Investment la en första deposition på 100M euro till Milan i juni förra året, innan ytterligare tre betalningar tillkom på sammanlagt 150M euro.

Att detta var en affär som skulle ta flera svängningar stod klart tidigt. Li påstod först att övertagandet backades upp av Kinas regering, men några dagar innan dealen gick igenom hade Li ändrat planer.

Resterande del av affären på totalt 740M euro (skulder inkluderat) skulle betalas genom det nya Luxemburgbaserade holdingbolaget Rossoneri Sport Investment. Precis innan övertagandet hade Yonghong Li tagit ett lån på 300M euro från den amerikanska hedgefonden Elliott Management, vars typ av fond är en som tenderar att låna ut pengar till fallerande företag är beskrivningen.

Den rockaden hjälpte till att slutföra köpet och täcka kortsiktiga betalningar. Med det följde en räntesats på 11,5 procent som ska återbetalas till oktober 2018. Fortfarande är det svårt att hitta källor till Yonghong Lis exakta förmögenhet.

Det finns en rivalitet mellan Milanoklubbarna som tar sig i uttryck även på ägarhåll. Finanstidningen Shanghai Zhengquan, som styrs av delstaten Xinhua, rapporterade att de stod i centrum av ett så kallat ”pyramid-lurendrejeri”. Det ska ha lett till att mer än 800 investerare förlorade 90 miljoner pund i företaget Jade Valley Development.

Lis pappa Naizihi och hans yngre bror Yongfei dömdes till fängelse av delstaten, men undvek genom att fly till Hong Kong. Eftersom Yonghong Li var en delägare övervakades han av regeringens finanspolis, men Li har nekat en inblandning i fallet. Det kan vara en av anledningarna till att en handskakning mellan Milanokineserna aldrig ägde rum under Il Derby della Madonnina.

Alain Wang är en journalist baserad i Italien och jobbar för den kinesiska tidningen Titan Sports. I en intervju med The Guardian säger han att den kinesiska regeringen nyligen bedrev restriktioner på utgående utrikesinvesteringar, i syfte att det kan misstänkas för ursäkter att föra kapital utomlands.

”Det är därför Yonghong Li fick hitta alternativa vägar för finansiering i sista stund. Handel är en sak eftersom du importerar och exporterar. Men att köpa en fotbollsklubb är väldigt svårt eftersom det är omöjligt att göra vinst inom en nära framtid. Det är som ett stort hål som du fortsätter att fylla med pengar”.

”Vad kommer dessa personer göra i framtiden när de vill ha pengar tillbaka? Det finns inga andra valmöjligheter än att investera i fastigheter och använda Milans namn. Jag förväntar mig något i stil med ”Milan City”, innehållandes nya affärer och lägenheter. Det är omöjligt att tro att bara för kineser köpte Milan så kommer alla i Kina köpa en Milantröja”, säger Alain Wang.

Italienkorrespondenten Wang fortsätter med ett välkänt klubbexempel.

”Elliott Management är en vulture fund så de kommer inte vara intresserade av att investera i Milan. Med tiden kommer de bli de riktiga ägarna och hela processen kommer börja om igen”.

”När Glazers köpte Manchester United och belånade klubben var det en nästan garanterad intäktskälla. Med Milan och Inter är det annorlunda eftersom de förlorar mycket pengar varje år, exempelvis förlorade Milan 90M euro. Suning är en stor koncern i Kina och kan använda det i saker som marknadsföring, även om de inte förhastat sig i att öppna kommersiella nätverk i Europa än”.

Men folket bakom Milan har varit så hemlighetsfulla. Jag är säker på att det bakom Yonghong Li sitter många andra kinesiska investerare som inte vill gå ut med sina namn”, säger Alain Wang.

Parma

Klassiska Parma spelar till hösten i Serie B. Efter åratal av ekonomisk vanskötsel började ombildade Parma Calcio 1913 i Serie D för två år sedan. De som tog sig an uppgiften att återupprätta klubbens rykte var en grupp lokala affärsidkare, från staden som har en stark entreprenörshistoria.

Sedan några veckor tillbaka får de sällskap av ett antal andra i styrelserummet. Kinesiska Desports Group köpte 60 procent av klubben och de lokala entreprenörerna behöll 30 procent av deras andel i Parma. Resterande tio procent innehas av fansen och kommer så förbli kommande fem år oavsett hur mycket pengar som skjuts in.

Ägaren till Desports Group heter Jiang Lizhang. 37-åringen är född i en liten fiskeby och har en bakgrund som sportjournalist. Lizhang kom in på området sport och business 2004 genom ett sponsringsavtal med Luis Figo och det kinesiska klädmärket Seven Brand.

I maj 2016 köpte han spanska Granada från familjen Pozzo för över 37 miljoner euro. En månad senare blev han den kines som roffat åt sig störst del av franchisekakan i NBA, genom köpet av fem procent i Minnesota Timberwolves för cirka 45M euro. I januari köpte han dessutom 90 procent av klubben Chongqing Lifan i hemlandet.

Inte nog med det. I januari 2016 köpte Desports in sig i PPTV, Sunings tv-nätverk, och säkrade Champions Leaguerättigheterna för cirka 350M euro. I juli samma år sålde Jiang Lizhang företaget till den kinesiska kolossen Wuhan DDMC Culture, listat på Shanghaibörsen, för 107M euro. Han fortsatte att verka som överhuvud för koncernen. Med det räknas han som en av Kinas tre största entreprenörer inom sportbusiness, tillsammans med Zhang Jindong och förre NBA-stjärnan Yao Ming.

När affären blev klar skrev Parmas hemsida om den som ”en överenskommelse som öppnar intressanta prospekt inom tillväxt och investering”. Parmas vice-president Marco Ferrari förklarade att ”parallellt kommer det ge föreningen en viktig injektion av kapital till Parmas kassa, som kommer förstärka tillgångarna på ett hållbart sätt”.

Nio personer kommer Parmas nya styrelse bestå av. Fem från Desports, tre från det nuvarande ägandet och en som representerar fansen. En av de lokala männen heter Guido Barilla, och är fjärde generationens arvtagare till världens största pastatillverkare. Barilla-Vd:n är god för 1,47 miljarder dollar. Tillsammans med Ferrari kommer också Parmabosatte Hernan Crespo agera som en av två vice-presidenter.

FAKTA: Övriga kinesiskägda klubbar i Europas toppligor

Aston Villa Tony Xia, Recon Group (100%)

Birmingham City Paul Suen, Birmingham Int’l Holdings (50.6%)

West Brom Guochuan Lai (100%)

Wolves Guo Guangchang (100%)

–––––––––

Auxerre James Zhou, ORG Packaging (60%)

Nice Alex Zheng & Chien Lee (konsortiet inkluderar även amerikanska affärsmän 80%)

Sochaux Wing Sang Li, Ledus (100%)

–––––––––

Espanyol Rastar Group (56%)

Granada Jiang Lizhang, Link Int’l Sports (100%)

****

Till synes är Milan den klubben som det finns mest frågetecken kring, inte minst med tanke på deras otroligt intensiva inledning på mercaton. Det behöver inte bli så dystert som prognoser förvarnar om, mycket handlar om Milan får in intäkter inom en snar framtid.

Champions League om ett år är ett absolut måste. Annars kommer värdet falla på de spelare som tagits in för dyra pengar och då riskerar vi en ny ägarcirkus igen. Vem vet egentligen vad Silvio Berlusconi hade för motiv när han sålde Milan? Hade han viljan och orken att noggrant kolla upp vilka de nya ägarna var?

Berlusconi har sagt att han var ledsen när han lämnade över klubben. Men det var helt nödvändigt och tiden kommer utvisa om han gjorde rätt bedömning när han lämnade vidare.

Därför känns Inters ägandeformer mer sunda. Det är ett mer långsiktigt tänk över Inter även om de givitvis också är beroende av Champions Leagueintäkter bland annat. Inter har redan nu påvisat att deras Financial Fairplay-redovisning är i balans.

Det går heller inte att bortse från kraften som finns i Parma nu. Där frågetecknet istället varför Nuovo Inizio, som den lokala entreprenörsgruppen kallas, väljer att släppa in en majoritetsägare? Kanske är det handling som visar extra medvetenhet mot Parmas skandalfyllda historia. De tar en lösning som garanterar klubben ekonomisk stabilitet fastän mycket kapital redan finns i ägargruppen. Allt för att tidigare misstag inte ska upprepas.

Källor: The Guardian, Gazzetta dello Sport, Corriere dello Sport, CNBC, Forbes, CalcioeFinanza.it

Erik Hadzic
0 kommentarer

Från säsongsbesvikelse till totalt kaos – vad händer i Fiorentina?

Fiorentina upplever turbulenta dagar, som eskalerat under de senaste veckorna. Interna stridigheter mellan klubbledning, spelare och fans har gjort att klubben satts till försäljning. En negativ atmosfär som rådde runt klubben i stort sett hela säsongen har nu infekterat de allra mest betydelsefulla – nyckelspelarna i Fiorentina. Hur kunde allt gå så snett? Vi går igenom händelserna som lett till detta florentinska kaos.

28 maj

Daniele Martinelli blåser av matchen mellan Fiorentina och Pescara i säsongsavslutningen på Artemio Franchi. Fiorentina får bara 2-2 mot tabelljumbon och slutar på en intetsägande åttondeplats. Laget gör ett mindre ryck under våren mot sjätteplatsen som ger Europa Leaguespel, men sjabblar till det trots att Milanolagen ovanför i tabellen brottas med minst sagt tveksam form.

I Europa League åker Fiorentina ut i sextondelsfinal efter att ha tappat en sammanlagd 3-0 ledning mot Mönchengladbach, sedan tyskarna gjort fyra raka mål på Fiorentinas hemmaplan. Under avslutningsveckan säger klubbägaren Diego Della Valle att han ska utvärdera huruvida han ska fortsätta styra Fiorentina.

Hans bror Andrea, den andre delägaren, annonserar att han tar ett steg tillbaka från den ”ohälsosamma atmosfären i klubben”, och säger att han inte var beredd på denna utveckling.

”Jag kan inte göra det längre. Jag har levt mig igenom här med hjärta och pengar, så mycket pengar, men jag känner att balansen inte längre finns i staden. Jag behöver kopplas ifrån eftersom situationen får mig att må dåligt, och framförallt förstår jag inte händelsernas logik, säger Andrea Della Valle.

Inte bara ägaren säger farväl. Lagkaptenen Gonzalo Rodriguez meddelar ett par dagar innan Pescaramatchen att han lämnar klubben i sommar. Med tårar i ögonen förklarar argentinaren att han inte kommit överens med klubben om en förlängning.

Sportchefen Pantaleo Corvino får kritik för hanteringen av Rodriguez och hans påstådda ovilja att förlänga med spelare över 30 år. Corvino kontrar med att han känner sig förstummad av ”rekonstruktionen av sakernas tillstånd, som är ren fantasi”. Efter fem år i den lila tröjan återvänder Rodriguez under sommaren till hemlandet och San Lorenzo.

Som väntat får också tränaren Paulo Sousa gå. Portugisen levererade en femteplats under sin första säsong men blev fansens hackkyckling under Violas ojämna år två. Det spekulerades kring hans avgång i ett halvår, men den tidigare mittfältsstjärnan fick stanna säsongen ut.

”Jag gav mitt allt för Fiorentina och dessa killar. Kanske lyckades jag inte överföra min passion för fotboll till dem”, sa Paulo Sousa efter hans sista match.

5 juni

Allt är till en början inte bistert på mercaton. Fiorentinas första värvning blir mittbacken Vitor Hugo från brasilianska Palmerias för 8 miljoner euro. De värvar också högerbacken Bruno Gaspar, en 24-åring från Vitoria Guimaraes för 4M euro. Från FK Partizan kommer nittonårige mittbacken Nikola Milenković för 5M euro. I januari flyttar också hans lagkamrat Dušan Vlahović till Florens då han fyller 18 år.

Paulo Sousas ersättare blir Stefano Pioli. En glad och hoppfull tränare vill vända blad efter sparkningen från Inter, i klubben där han tillbringade många år som spelare. Utnämningen ses som klok av utomstående. In kommer en tränare som har starka band till klubben och vars profil bör passa Fiorentina bättre än Inter. Ryktena kring ytterligare spelarförluster cirkulerar och från Piolis sida är budskapet tydligt.

”Från och med idag börjar jag ringa alla Fiorentinaspelare. Jag behöver inte övertyga någon. Den som ger sitt yttersta för laget är välkommen, den enda fråga jag har är om de är beredda att ge allt för laget”, sa Stefano Pioli under sin presentation.

17 juni

Allt intensivare rykten talar om att Borja Valero ska lämna Fiorentina för Inter. Corvino nekar och säger att ”de aldrig satt spelaren på marknaden”. Presidenten Mario Cognini talar om ”fake news”. En annan av de styrande inom sportdelen, Carlos Freitas, är mer öppen och konstaterar att Valero ” är under kontrakt och, för tillfället, en del av laget”.

Några dagar senare lunchar ändå Corvino med Inter sportchef Piero Ausilio i Milano över en tänkbar försäljning av mittfältaren, som ska vara positivt inställd till en flytt. Fiorentinas prislapp sägs ligga på 10M euro medan Inter bara vill lägga drygt hälften på 32-årige Valero.

Prominent Interfolk som Massimo Moratti och Giuseppe Bergomi börja hylla den nära förestående värvningen. Inters nye tränare Luciano Spalletti jagade spanjoren redan under hans tid i Roma, och talar i en intervju om behovet av ledare och att laget ”behöver män som Borja Valero”.

Diego Della Valle, borgmästaren Dario Nardella och Mario Cognini under presentationen av klubbens nya arenaprojekt.

26 juni

Diego Della Valle deklarerar att Fiorentina är till salu. Modeentrepenören tog över ett bankrutt Fiorentina 2002 när klubben hade så tunga skulder att de tvångsdegraderades till Serie C2, den dåvarande fjärdedivisionen. Klubben började om och döptes till Florentia Viola. Så småningom köpte Della Valle tillbaka namnet Fiorentina och det tidigare klubbmärket.

Men under senare år började fansen tröttna på uteblivna satsningar från Della Vallebröderna. De har haft fog för deras besvikelse. Under den 15 år långa Della Valleeran har klubben i genomsnitt spenderat 14 miljoner euro varje säsong i spelartruppen. Diego Della Valle själv värderas till en förmögenhet på 1,46 miljarder euro.

Bröderna vill sälja klubben för 300M euro, den summan som Della Valle investerat i klubben under dessa år. De söker efter seriösa köpare och ”helst folk med florentinska kopplingar”.

”Jag köpte klubben men under ett antal år har jag varit helt frånkopplad klubbens managementdel. Även att se matcherna på söndagen har helt klart skapat stress, och jag lider vanligtvis inte av stress”.

”Rent ekonomiskt har Andrea utfört mirakel. Men frågan jag ställer mig själv är: var är det roliga i detta?”, sa Diego Della Valle några veckor innan försäljningsbeskedet.

En av dem som inte köper Della Valles offerroll är Roberto Cavalli. Den Florensbördige modedesignern beklagade sig över brödernas regim på Instagram.

”(…) Corvino tar fansen på en åktur med hjälp av Della Vallebröderna, som bara vill slippa tyngden på deras axlar. De köpte Fiorentina i hopp om att göra fastighetsaffärer med hjälp av dem som inte kunde hålla sina löften”.

”Nu är det upp till Corvino att monetisera allt som återstår. Jag är äcklad, eftersom jag vet om många andra problem som Della Valle jobbar på att monetisera. De tror att de är offren… de kan inte förstå hur stark kärleken är för detta lag”, skrev Roberto Cavalli.

29 juni

Sportchefen Pantaleo Corvino är inne på sitt andra år i sin andra sejour med Fiorentina. Hans popularitet är inte paritet med hans inledande år i klubben. Fiorentinas sportchef mellan 2005-2012 värvade spelare som Adrian Mutu, Stevan Jovetić, Luca Toni och Alberto Gilardino.

Nu anklagas Corvino för att tvinga bort Borja Valero från klubben. Spanjoren har under sin semester samtalat med supportrar och berättat att håller på att kastas iväg från klubben. Signar inte Valero för Inter kan det bli en säsong på läktaren, och det påstås att han förargat Corvino när han tackade nej till en kinesisk klubb i januari. Dagen efter lämnar Fiorentina en kommuniké där klubben förnekar ett borttvingande av Valero.

”I början av denna nya cirkel är klubbens linje att de som bär Violatröjan måste göra det med full belåtenhet, övertygelse och motivation. Bara i det motsatta fallet kommer vi ha i beräkning en spelares vilja att fortsätta karriären på annat håll”, lyder två meningar ur presstexten. Orden som används är påfallande lika de som Pioli använde under sin presentation några veckor tidigare.

Sidan FirenzeViola.it, som talade med Valero på semestern, kontaktar honom igen. Borja Valero svarar Fiorentinas statement med orden ”snart berättar jag sanningen. Alla Fiorentinafans behöver veta”.

2 juli

Det är inte bara Borja Valero som är i ropet. Även lagets främste målskytt Nikola Kalinić vill till storsatsande Milan och hemmasonen Federico Bernardeschi uppvaktas flitigt av ärkerivalen Juventus. Corvino säger att klubben är väldigt glada för Kalinić och Borja Valero och vice versa. ”Men om de vill lämna behöver de säga det till oss”, tillägger sportchefen.

Valero kom precis som Gonzalo Rodriguez från Villarreal för fem år sedan. Han har utvecklats till en symbol för laget och en fansfavorit. Därtill har Valero och hans familj omfamnat staden Florens och nyligen tatuerade spelaren in koordinaterna för bron och stadssymbolen Ponte Vecchio på sin arm. Nu påstår sig Borja Valero känna sig tvingad att lämna Florens.

”Jag måste för jag inte klarar inte detta längre. De har fått mig att gråta och förlora sömn över de senaste veckorna”, beklagade spelaren enligt Violanews.com.

Han önskar kunna prata ut om situationen men hindras av att han står under kontrakt till 2019. Det dröjde inte många timmar innan klubben kom med ett nytt pressmeddelande. Fiorentina skulle se över legala aktioner för att stämma spanjoren för förtal.

Borja Valero mot sina blivande (?) lagkamrater.

4 juli

Galenskapen förvärras. Efter att Fiorentina nekat Milan ett bud på 20 miljoner euro för Kalinić (de ville ha 30) kommenterar Corvino det hela med att ”han inte ville lyssna på budet, eller ens sätta sig runt förhandlingsbordet”. Kroaten tar då saken i egna händer och skickar ett meddelande till italienska Sky Sport.

”Tack Fiorentina för dessa två år och den chansen ni gav mig. Jag vet att Milan vill ha mig och detta är ett stort tillfälle. Jag vill ta nästa steg i min karriär. Jag ser min tid i Fiorentina som över och vill gå till Milan”, skriver Kalinić.

Anfallarens utköpsklausul ligger på 55M euro och det var en kinesisk klubb beredd att betala, men spelaren nekade en transfer. Samtidigt meddelar Corvino att Bernardeschi inte kommer förlänga sitt kontrakt som går ut 2019. Det rapporteras att Fiorentinaprodukten redan är överens om personliga detaljer med Juventus och vill bort från Florens.

Även förstemålvakten Ciprian Taturusanu sägs vara näste spelare redo att lämna det sjunkande skeppet. Fiorentina gör sig också av med den underpresterande slovenen Josip Iličić, som säljs till Atalanta för 5,5M euro.

En annan som varit på väg bort länge är mittfältaren Milan Badelj. Stämningen mellan hans agent Dejan Joksimović och klubben är så infekterad att agenten fastslår att Badelj lämnar Florens.

”Det jag med säkerhet kan säga är jag inte längre kommer prata med Fiorentina, för det enda dem vet är att dra lögner”, sa Joksimović under våren.

5 juli

Det kokar över på stadens gator. Framför Artemio Franchi protesterar en grupp på runt 400 supportrar mot Della Valle-familjens ägande. De skanderar att Della Valle ska försvinna och att fansen förtjänar bättre. Fansen konfronterar vice-presidenten Gino Salica på platsen.

Lögner, legala vägar och osanningar. Vi skäms över denna förening, nu stäms alla, löd en banderoll. Stora män pratar, små män stämmer. Lämna, stod det på en annan.

Gruppen gick sedan vidare till Borja Valeros hus där de sjöng hyllningssånger till mittfältaren, som svarade med att vinka genom sitt fönster. Gino Salica fick förklara sig till några supportrar.

”Vi håller på och jobbar. Fansen har sina anledningar men även vi har våra. Det är den femte juli, det återstår mycket tid. Vi har passion, det har vi visat. Det som förbittrar mig är denna uppdelning, vi är en öppen yta.”

”Pioli är lugn. I andra piazzor som präglas av mycket komplicerade situationer finns inte denna typ av vrede”, säger Gino Salica.

I skrivande stund är Borja Valero på väg till Milano för en läkarundersökning hos Inter. Fiorentina kommer stå kvar även utan honom. Men laget blir en stor symbol fattigare, och misstänksamheten mot de styrande ännu större. Med halva mercaton kvar är frågan snarare om klubben kan hejda sig och ställa upp med ett något sånär slagkraftigt lag till hösten.

Källor: Football Italia, Sport Mediaset

Erik Hadzic
0 kommentarer

Roma – en stormarknad med hjärna

”La Roma no es un supermercado”.

Orden yttrades av Romas spanske sportchef Monchi som svar mot kritiker och fans som ifrågasatte Romas ambitioner under transferfönstret. Frågan var sannerligen befogad. Klubben hade separerat med ikonen Totti, sålt Salah till Liverpool för över 400 miljoner, och ihärdiga rykten talade om mittbackstjärnan Manolas på väg bort.

Det senaste är den tyske landslagsmannen Antonio Rüdigers blivande transfer till Chelsea. Backen ska läkarundersökas i Los Angeles och kostar Chelsea 35 miljoner euro, och ytterligare några miljoner euro i bonusar.

Att fansen blir oroliga är inget konstigt. Med det storsatsande Milan, Inter som stärkt tränarposten i Spalletti, ett Napoli som tar små, stora kliv framåt, och ett gap som inte blir mindre till Juventus, då är risken påfallande stor att Roma faktiskt missar Champions League nästa år. Trots att Serie A får fyra direktkvalificerade klubbar dit.

Att missa den turneringen vore ingen katastrof. Det långsiktiga arbete som krävs när man anställer en ny sportchef (utan erfarenhet från Italien) och ny tränare (utan storklubbsmeriter) måste ges tålamod. Det är helt okej med ett mellanår i detta läge. Men jag vill ändå inte måla fan på väggen.

Leandro Paredes är ett exempel på smartheten i Romas business. För 23+4 miljoner sålde man den unge argentinaren i helgen till Zenit St. Petersburg. En mittfältare som aldrig uppfyllde den potential han bitvis visade. In kom på samma position den rutinerade Lyonkaptenen Maxime Gonalons och Romafostrade Lorenzo Pellegrini från Sassuolo.

Fransmannen satt på ett utgående kontrakt och köptes för 5M euro, för Pellegrini utnyttjade Roma en återköpsklausul på 10M euro. Innermittfältet ser numera starkare ut och man har gått plus efter försäljningen av Parades. Men även om man jämför med Milans haussade mercato ser affärerna lovande ut.

Hakan Calhanoglu köptes för 20M euro och Frank Kessiés prislapp kommer landa på 28M euro. Gonalons och Pellegrini är inte lika sexiga värvningar som dessa och kommer inte sälja lika många tröjor. Men sätt dessa spelare på ett innermittfält och jag är inte alls säker på att Milanduon presterar bättre. Då har Roma ändå spenderat runt 350 miljoner kronor mindre än deras konkurrent.

Gonalons ser dock ut att få svårt med en startplats. Risken finns att det blir en ny Clément Grenier i Roma. Mittfältaren kom i januari och det dröjde kanske tre månader innan jag såg honom bära Romatröjan. Då var han ändå kvitt sina efterhängsna skador.

Samtidigt har jag svårt att se en trygg ledare som Gonalons inta en fast bänkplats. Vi får se hur Di Francesco löser detta. Sen vill också Pellegrini in i den mittfältsekvationen. I Pellegrini får man in en romare och en spelare som var mycket bra i U21-EM.

Med detta sagt ska Roma vara försiktiga med vem de väljer att släppa framöver. En försäljning av Radja Nainggolan skulle ha ett stort symboliskt förlustvärde och definitivt skada mer än vad några ekonomiska plussiffror kan visa.

Om Kostas Manolas säljs har Roma förlorat, lite beroende på hur man ser det, hälften av den ordinarie backlinjen. Dessutom har Mario Ruis agent bekräftat att ytterbacken lär bli klar för Napoli i nästa vecka.

Att gå in till den nya säsongen med en till stora delar ny backlinje vore en chansning. Även om Rüdigers ersättare, mexikanen Hector Moreno från PSV (5M euro), säkert är en försvarare som klarar av pressen i Roma. Rüdiger är en talangfall men oslipad back, för den summan förstår jag att Roma säljer.

Gudarna ska veta att Roma haft köp-och säljfester tidigare. Under förre sportchefen Walter Sabatini var man glada i stora spelarrotationer inför varje säsong. Sabatini hade sina sidor, men han lyckades aldrig sälja spelare för mer än 350 miljoner kronor. Det har Roma gjort två gånger redan i sommar, vilket förstås kan ursäktas med att pengaflödet på brittiska öarna eskalerat ytterligare de senaste par åren.

Roma är något felbeslut ifrån att falla ner i ett bekymmersamt tillstånd. Men om Monchi fortsätter i denna stil finner jag ingen anledning att inte se framtiden med tillförsikt. Vill man hitta en riktig stormarknad kan man titta åt Fiorentinas håll och se det som pågår där. Där kan man prata om en klubb som håller på att demonteras och regelrätt talat säljer ut sig själv.

****

De gulröda har även värvat den nederländske ytterbacken Rick Karsdorp från Feyenoord. Tydligen kallas han ”tåget” i hemlandet. Karsdorp verkar vara en ärlig person och erkänner sin dåliga engelska och anser att hans defensiv kan bli bättre.

Romanisti kan hoppas att Karsdorp blir smidigare och snabbare än det havererande tåget som hette Bruno Peres förra säsongen. Rick Karsdorp kostar Roma 14 miljoner euro och fem i bonusar. De skickar också iväg forwardsfloppen Seydou Doumbia till Sporting i Portugal på lån.

I Hakan Calhanoglu får Milan in en mycket spännande mittfältare och en av världens vassaste frisparksskyttar. Priset på 20+4M euro är rimligt och turken kan spela på nästan alla offensiva positioner. Jag ser han i huvudsak som en mittfältare och Calhanoglu ska inte behöva flyttas upp i någon ytterroll. I så fall har Milan misslyckats med att hitta rätt ersättare till Deulofeu.

Efter fyra säsonger utan att ha satt något större intryck rör Andrea Poli på sig. Mittfältaren flyttar från Milan till Bologna, som får Poli på free transfer. Inter värvar Torinos reservmålvakt Daniele Padelli som därmed byter bänk. Även han går gratis. Lazio har gjort sitt första nyförvärv i en väldigt passiv mercatoinledning. Den montenegrinske högerlöparen Adam Marusic ansluter från belgiska Oostende.

Cagliari och Sampdoria har gör en bytesaffär där sardernas U21-landslagsman Nicola Murru flyttar till fastlandet. Cagliari får istället den en gång så lovande mittfältaren Luca Cigarini från Samp.

Atalanta har värvat den 24-årige mittfältsbrassen Joao Schmidt på free transfer. Schmidt som senast spelade för Sao Paulo. La Dea har också löst Josip Iličić från Fiorentina för 5,5 miljoner euro.

Den slovenske mittfältaren hade en överenskommelse klar med Sampdoria, men tvärvände i sista stund och valde svartblått istället. Sampdorias president Ferrero säger sig fortfarande vara ”förstummad” över spelarens beteende. Nog har han anledning att vara bitter.

Klubben tackade nej till Wesley Sneijder på inrådan av tränaren Marco Giampaolos, som bara ville ha Iličić. Sneijder som var beredd att kraftigt gå ner i lön för att gå till Samp rapporteras det. Och nu står Sampdoria där med varken Sneijder eller Iličić. Trots slovenens fulspel hoppas jag att han hittar jämnheten i Atalanta och oftare når de höga höjder vi allt mer sällan bjudits på i Fiorentina.

Till sist har även Napoli gjort deras första nyförvärv i den 20-årige vänsteryttern Adam Ounas från Bordeaux. Algeriern kostar 10+2M euro och var en del av det Bordeauxlag som fick en renässans under våren. Ounas ser ut att vara den nästa som följer i Napolis linje med små, tekniska och passningskickliga offensivspelare.

Erik Hadzic
0 kommentarer

Ingelsson näste svensk i Udinese – så har det gått för de andra

I helgen blev Kalmar FF:s mittfältare Svante Ingelsson klar för Udinese. Friuliklubben, som slutade på 13:e plats, har skrivit ett fyrårskontrakt med nittonåringen och affären sägs kosta sju miljoner kronor. Bra betalt för en spelare som precis inlett sin tredje allsvenska säsong, i synnerhet för ett Kalmar som har det ekonomiskt tungt. Under våren har spelat elva matcher, sju från start och mäktat med ett mål.

Ingelsson blir den nionde svensken att representera de vitsvarta färgerna och den sjätte på 2000-talet. Resultatet för hans föregångare i Friulien har varit föga imponerande och präglats av utlåningar till mindre klubbar. I och med Pozzofamiljens ägande av Udinese och Watford (tidigare också Granada) är utlåningsspiraler vanliga bland klubbens mindre namnkunniga spelare.

Nedan har jag gått igenom Udinesvenskarna sedan millennieskiftet och deras tid i Italien. Inom parentes visas år på plats i Udine.

Henok Goitom (2003-2005). Matcher/mål: 2/1

Svensk-eritreanen flyttade som 18-åring sommaren 2003 utan någon erfarenhet från Sveriges två högsta divisioner. Under hans två säsonger i Udine blev det bara ett framträdande i Coppa Italia och ett inhopp i Serie A. Debuten skedde inte i vilken match som helst utan mot Inter, och Goitom nickade in en kvittering på stopptid.

Goitom fortsatte karriären i Spanien och blev utlånad till Segundalaget Ciudad de Murcia i två säsonger mellan 2005 och 2007. Sommaren 2007 köpte nyuppflyttade Real Murcia anfallaren för 30 miljoner kronor från Udinese.

Udinese hade på den tiden ett starkt lag och slutade sjua respektive fyra (gick vidare till CL) under Luciano Spalletti. Spelare som konkurrerade om forwardspositionerna var bland andra Antonio Di Natale, David Di Michele, Vincenzo Iaqunita och Carsten Jancker. Ingen enkel samling att slå sig in bland för en svensk tonåring.

Andreas Landgren (2010-2011). Matcher/mål: 0 (11 matcher i Primavera)

Helsingborgaren Landgren var togs ut i Sveriges U21-trupp i hemma-EM 2009 och värvades till Udineses Primaveralag ett år senare. Det blev inga framträdanden i A-laget för mittfältaren som lånades ut till nederländska Willem II 2011. I januari 2012 köpte norska Fredrikstad Landgren, som sedan 2014 är tillbaka i HIF.

Joel Ekstrand (2011-2012). Matcher/mål: 20/0

Ett halvår efter Landgren kom en annan HIF:are till nordöstra Italien. Den då 22-årige Joel Ekstrand värvades för runt 15 miljoner kronor och fick ett fyraårskontrakt. Säsongen 2011/12 blev det elva framträdanden i Serie A och ytterligare fem i Europa League för mittbacken. Han konkurrerade med bland annat Mehdi Benatia i försvaret, i det Udinese som slutade trea och åkte ut i CL-playoff den säsongen.

Sommaren 2012 lånades Ekstrand ut till Watford i The Championship. Efter ett år tog Watford över kontraktet, en kort mellanlandning i Bristol City följde innan han gick till Championship-nedflyttade Rotherham där Ekstrand nu huserar.

Mathias Ranégie (2012-2014, 2017). Matcher/mål: 30/1

Ranégie hade öst in mål för Häcken och Malmö FF när Udinese köpte 28-åringen i augusti 2012. Anfallaren gjorde sitt första och enda mål för klubben i 2-1 vinsten mot Milan, en månad efter ankomsten till klubben. Göteborgaren får en hel del speltid inledningsvis, både i Serie A och Europa League, men får efter de inledande månaderna inte starta någon mer match i klubben.

Udinese hade en åldrande, men fortfarande sylvass Di Natale kvar, och hittade en ny anfallsstjärna i Luis Muriel. Dessutom fanns Odion Ighalo och Matej Vydra inom den stora organisationen, bägge skulle senare göra sig namn i Watford.

Där skulle också Ranégie hamna, i januari 2014. Ett halvår senare börjar en lånekarusell med utgångspunkt  Watford ta fart. Ranégie lånas ut till Millwall, kinesiska Dalian Yifang, Djurgården och till slut Udinese igen våren 2017. Mellan dessa lån är han bara i Watford ett par månader åt gången. Under våren har han stått utanför Udineses matchtrupp samtliga omgångar och sedan ett par dagar tillbaka är han kontraktslös.

Melker Hallberg (2014-2015, 2017-). Matcher/mål: 5/0

Mittfältaren blev som sextonåring den yngste startspelaren i Kalmar FF:s historia våren 2012. Två år senare var ett femårskontraktet med Udinese skrivet. Laget har stagnerat rejält och slutar först på en sextondeplats. Hallberg spelar fyra matcher i Serie A och sitter för det mesta på bänken under säsongen.

Hösten 2015 lånas han ut till Vålerenga och våren 2016 till Hammarby. 2016/17 inleder han i Serie B-klubben Ascoli. Hallberg åker in och ut från startelvan de första tio omgångarna och gör ett mål, men är från november ställd utanför laget.

Ascoli slutade på sextonde plats i tabellen (verkar vara ett nyckeltal i Hallberg-summeringen) och spelaren lånas på nytt ut efter nyår. Melker Hallberg kommer spela hela 2017 hemma i Kalmar FF och ska återvända efter säsongen till Udinese.

****

Det är alltså ingen upplyftande statistik svenskarna har på Stadio Friuli. Dock ska det betonas att Udinese kvalitetsmässigt haft helt olika förutsättningarna mellan dessa upplagor. Det säger sig självt att Goitom och Ekstrand fick betydligt svårare att slå sig in i ett Champions Leaguemässigt Udinese, än vad Hallberg och nu Ingelsson kommer ha i dagens i jämförelse gråa upplaga.

De senaste årens svenskar har också drabbats av Gino Pozzos spelarrotation mellan sina klubbar, vilket medfört att Udinese haft en extremt stor bas av spelare att tillgå. Ranégie är det bästa svenska exemplet på en som fastnat i Udine-Watfordlinjen, utan någon framgång.

Till Melker Hallbergs försvar har han haft otur under låneperioderna och hamnat i dysfunktionella/underpresterande klubbar. Under våren har Hallberg äntligen fått spela regelbundet men hamnat i ett lag på nedflyttningsplats.

Jag har sett väldigt lite av Svante Ingelsson och spontant har jag svårt att se honom som en större talang än Hallberg. Planen är att Ingelsson ska konkurrera om en plats i A-truppen men vi kan räkna med en utlåning direkt, förmodligen till Serie B.

Det är kul att svenska talanger tar chansen och flyttar till klubbar med större konkurrenskraft och bättre utbildning. Risken är så klart att det slår fel när konkurrensen blir ohållbar och spelaren berövas nödvändig speltid i en viktig karriärsfas. Eller fastnar i det utlåningsträsk som flera av Ingelssons föregångare gjort. Tiden kommer utvisa om Svante Ingelsson tog rätt beslut.

Erik Hadzic
0 kommentarer

Éver Banegas Intertid mynnade ut i ett ingenting

Precis som rivalen Juventus och helt tvärtemot Milan har Inter sommarmercato varit passiv. I veckan fick vi den första stora förändringen sedan Luciano Spallettis intåg, och det blev den argentinske playmakern Éver Banega som offrades.

Han ska tillbaka till det Sevilla som han kom från för ett år sedan. Då kom han som free transfer, nu säljs han tillbaka för drygt 9 miljoner euro. Ekonomiskt är det därmed en bra affär för Inter. Men känslan som lämnas kvar hos interisti är att detta kunde och kanske borde slutat annorlunda.

När Banega kom till Inter sågs det som en smart värvning. Inte en sådan man skulle skrika över, i och med svårigheten att förutspå hans karriärsutveckling, men alla förstod att spelaren hade så pass mycket i sig att han ensam hade potential att lyfta hela laget.

Och visst fick vi se några glimrande ögonblick under säsongen. Högstanivån var hög, men den visades alltför sällan eftersom Banega hade svårigheter att ta en ordinarie plats över året. Inledningsvis blev det en hel del spel under Frank de Boer men det var en period då Inter halkade efter rejält poängmässigt.

Under Stefano Pioli blev framträdandena allt färre och laget ryckte upp sig under den mest vinstrika tiden i vintras. Pioli hittade inte en plats på tremannamittfältet för Banega. Den offensive mittfältaren skulle rubba balansen och Banega var själv inte tillräckligt bra för att allt spel skulle kretsa kring honom i en annan formation.

Ett hattrick i 7-1 segern mot Atalanta i mars skulle inte förändra särskilt mycket. Under Inters följande Golgatavandring orkade inte Banega lyfta spelet och hamnade på bänken igen.

Klubben väljer att sälja Banega efter att Luciano Spalletti inte ändrat åsikt om mittfältarens status i klubben. På ett sätt är det smart. Éver Banegas karriär har präglats av en ologisk kurva ända sedan sexvideoskandalen som briserade ut under hans tidiga Valenciaår.

De två åren i Sevilla blev framgångsrika, men förmodligen kände Spalletti och de andra att det inte fanns några garantier för ett uppsving i Banegas Interkarriär. Hade han stannat som bänkspelare hade Inter kanske inte ens fått 9M euro för Banega vid en januariförsäljning.

Den prislappen var Sevilla beredda att betala nu för en spelare de alltjämt värderar högt. Det skulle inte förvåna mig om Éver Banega, likt Samir Nasri, hittar hem och bjuder på bländande fotboll i Spanien. Men då skulle också intrycket förstärkas, att Éver Banega är inte man för de allra största klubbarna.

Inter ser vidare att göra klart med det första nyförvärvet under Spalletti. Sampdoria succéslovak Škriniar rapporteras vara klar för 18 miljoner euro. Genualaget får i gengäld köpa forwarden Gianluca Camprari för 13M euro, en av få ljusglimtar i säsongens Pescara.

22-årige Milan Škriniar känns inte som en startspelare i nuläget, men saker kan förändras snabbt. Gary Medel ryktas bort från klubben och jag gissar att Škriniar inte kommer ha några problem att så småningom hamna före Jeison Murillo i mittbacksordningen. Men ett mer etablerat backnamn kan också anlända längre fram i sommar.

Som ersättare för Banega kan Inter få Fiorentinas Borja Valero. Spanjoren kan lösas för runt 7M euro, men spelaren har själv hamnat mitt i en strid mellan klubb och fans. Detta efter att mittfältaren påstås tvingas bort från klubben.

Borja Valero har flera gånger deklarerat sin kärlek för klubben och Florens, och jag tror inte han är sugen på att ge upp sin startplats för att eventuellt nöta bänk i Inter. Fejden riskerar att försämra relationen mellan fans och klubb ytterligare.

Denna destruktiva relation har gjort så att Della Valle satt Fiorentina till försäljning i veckan. Den har heller inte blivit bättre av Fiorentinas agerande på mercaton, eller brist på agerande som supportrar vill få det till.

Utnämningen av Stefano Pioli är klok men grå. Sportchefen Corvino har hittills haft ett udda fönster och värvat flera okända spelare från Sydamerika och Balkan. Spelare som för den sakens skull inte varit billiga.

Klubben förnyade inte kontraktet med lagkaptenen och mittbacken Gonzalo Rodriguez, och i veckan släpptes han till argentinska San Lorenzo. Dessutom drar Milan i Violas speciella målskytt Kalinić.

Fiorentina dementerade så sent som idag att man försöker tvinga iväg Borja Valero. Men frågan är om relationen mellan parterna sårats så pass att en försäljning är oundviklig. Corvino kör sitt race och väcker ont blod på vägen. Jag skulle inte unna Violafansen en så här turbulent och splittrad ingång till den nya säsongen.

För Inter vore det en bra affär, inte bara för att 7M euro är överkomligt för en alltjämt högkvalitativ mittfältare. Valero skulle komma med nödvändiga ledaregenskaper till ett lag som saknar naturliga ledare på planen. Det hade därmed kunnat vara faktorn som gör Valero till en startspelare i Inter.

Det vore dock konstigt om Inter skulle vara aktivare än Milan en mercatovecka sommaren 2017. En till spelare blir rödsvart i sommar, den här gången handlar det om Sunderlands Fabio Borini. Det är en typ av värvning som är lätt att göra narr av. Varför värvar storsatsande AC Milan en spelare från PL-jumbon Sunderland?

Jag gillar faktiskt Borini och tycker inte alls det är dumt att ha honom som en backupspelare i anfallet. Dealen är ett lån (är han världens mest utlånade spelare?) med en obligatorisk utköpsklausul på 6M euro.

Han ersätter Gerard Deulofeu som köpts tillbaka av Barcelona från Everton i en snårig kontraktshistoria. En ytterligare klausul i kontraktet hindrar dessutom Deulofeu från att spela för ett annat lag under ett år. Borini kan knappast räkna med lika mycket speltid som spanjoren. Men han ger en helt annan poänggaranti än till exempel Lucas Ocampos.

Borini jagades uppenbarligen också av Lazio trots sin Romabakgrund. Det sägs att Claudio Lotito surnat till så mycket över Milans ”kapning” att han kommer stoppa Lucas Biglias planerade flytt till Milano. Att slippa se Borini i ljusblått och behålla Biglia vore i slutändan ändå ett drömscenario för Laziopresidenten Lotitio i min värld.

Milan är också i långt gångna förhandlingar med Atalantas ytterback Conti. La Dea riskerar också att tappa den andra wingbacken Spinazzola om Juventus kallar tillbaka honom ett år för tidigt.

Det har gjort att Bergamoklubben agerat på backsidan under veckan. Gents 22-årige högerback Thomas Foket (glad för hans skull att han inte hamnar i norra England med det efternamnet) är på väg att värvas in. På den andra kanten har Atalanta handlat José Luis Palomino från Ludogorets. Argentinaren kan också spela mittback och kostar 4M euro.

I Serie B har Spezia sålt en annan argentinare, Leandro Chichizola till Las Palmas. Målvakten var en av seriens bästa på sin position förra säsongen och flyttar till Kanarieöarna som free agent.

Den sista juni innebär closing för Palermo i förhandlingarna om ägarbyte. I skrivande stund bekräftar den nuvarande ägaren Zamparini att pengarna inte kommit in från president Baccaglinis folk och att ingen deal är klar.

Palermo har i alla fall gjort klart med ny tränare och sportchef under månaden. Bruno Tedino tar över på tränarbänken och Fabio Lupo är klar för sportchefsrollen. Tedino kommer närmast från Lega Pro-klubben Pordenone, som förlorade på straffar i semifinalen mot blivande playoff-vinnarna Parma. Innan det hade Tedino hand om de italienska U17- och U18-landslagen. Lupo har en bakgrund i Ascoli och Torino, och jobbat som ungdomsansvarig i Sampdoria.

En av Palermos söner är Mario Balotelli, och han har glädjande nog förlängt kontraktet med Nice ett år. Glädjande därför att Balo äntligen ser ut att hittat harmonin i tillvaron och att han låter det sportsliga gå före det ekonomiska. Forwarden gjorde 17 på 25 matcher i Nice och förhoppningsvis är Balotelli äntligen på väg att mogna.

U-21 EM då? Jag tycker det var väntat att Spanien skulle gå till final inför semin mot Italien. Gli Azzurrini ställde upp med ett slagkraftigt lag i Polen med spelare som Donnrumma, Berardi och Bernardeschi till deras förfogande.

Men de topparna står sig ganska slätt mot Spaniens Asensio och Saul, spelare som faktiskt gör skillnad för några av världens bästa klubblag. När sedan Ceballos, Llorente och Sandro, spelare som jag för en månad sen aldrig hört talas om, visade sig vara på nästan samma nivå som Asensio och Saul var det inget snack i slutändan.

Detta fastän första halvlek var en jämn historia där Italien försvarade sig mycket bra. Efter Gagliardinis andra gula kort blev ett Spanien med elva man en nästan omöjlig uppgift, trots Bernardeschis kvittering.

Från det positiva i inledningshalvleken kan vi ta med oss Davide Calabrias klockrena högerbacksspel och hela Lorenzo Pellegrinis EM, Italiens kanske bäste spelare i turneringen. Frånvaron av Domenico Berardi i semin blev möjligen en liten, men avgörande detalj. Ersättaren Federico Chiesa var en besvikelse och hade det svårt både framåt och bakåt.

Roberto Gagliardini ska ha kritik för sin korkade andra varning, och med sex insläppta på fyra matcher undrar jag inte om allt sidosnack påverkade Donnarumma negativt på planen. Förbundskapten Luigi Di Biagios lag kom upp till normal nivå men lyckades inte prestera över deras kapacitet. Vid EM för två år sen räckte det inte ens för att gå vidare från gruppen.

Jag ser inte att Di Biagio är mannen som ska ta kommande talangfulla generationer till några medaljer. Med så många kompetenta tränare borde det inte vara ett problem för Italien att hitta en profil som passar U21-landslaget bättre.

Erik Hadzic
0 kommentarer

Roma cashar in och nye Nedved till Juve

Det har, förutom Dani Alves uppbrutna kontrakt, varit en sommar där Juventus hållit låg profil. Men snart kan bianconeri stolt presentera en av mercatons mest spännande värvningar. Den tjeckiske u21-landslagsmannen Patrik Schick har genomfört den första av två läkarundersökningar, och affären blir helt färdig efter u21-EM:s slut om en vecka.

Schick kommer närmast från Sampdoria där han gjorde 11 mål på 14 starter (32 matcher sammanlagt) i Serie A, efter ankomsten från Sparta Prag förra sommaren. 21-åringen har till synes inte varit helt ordinarie i Sampdoria utan främst fått agera i rollen som supersub. Vad ska en sådan spelare hämta i Juventus?

Jo, alla som sett Schick spela någon gång i Samp vet att det finns en exceptionell bolltalang i den långa kroppen. Trots sin längd (1,87 m) så är Schick väldigt rörlig och flyfotad, och har vant oss vid spektakulära finter från sitt register.

Det är lätt att göra jämförelsen med 2000-talets store tjeckiske spelare Pavel Nedved, men jag skulle säga att Schick är ännu mer irrationell. En mer träffande liknelse är den med Zlatan Ibrahimović, även om deras position på planen inte överensstämmer helt. Schick har precis som Zlatan en showman-attribut som ter sig förvånande med tanke på spelarna längd.

Ett av de starkaste spelarminnena jag har från våren är just Schicks inhopp i Genuaderbyt. Han byttes in med en tredjedel kvar av matchen och bara fem minuter senare hade Luis Muriel gjort matchens enda mål.

Schick gjorde lite som han ville på den korta tiden. Han fick Genoas försvarare att bokstavligt talat se ut som juniorer och han själv som en erfaren A-lagsspelare, trots Schicks pojkaktiga uppsyn. Men än är det osäkert om vi får se några trollkonster i Juventus tröja nästa säsong.

Chansen finns att Juventus väljer låna att ut honom. Om inte nu så möjligen i januari. Prislappen väntas hamna på runt 25 miljoner euro. Det är ingen jättesumma på något sätt, men ganska mycket pengar på en spelare med ringa Serie A-erfarenhet.

Talangen är dock odiskutabel och det kan också bli så att han direkt utmanar om ytterplatserna i Juventus. Allegri kan mycket väl ändra spelsystem igen i höst och frångå sitt 4-2-3-1 med den otraditionella yttern Mandžukić i elvan.

Vad som efterfrågas i Juventus är mer genombrottskraft på planen. Där har Juan Cuadrado fyllt ett viktigt behov men colombianen har under sommaren ryktats bort. Förmodligen stannar Cuadrado och även då kan Schick ge honom en match. Tjecken är kanske inte lika mycket rakt-mot-mål i spelet som Cuadrado, men hans spetsegenskaper borde ändå komma till nytta även i mästarlaget.

Han har vice-presidenten Pavel Nedveds skydd mot strålkastarna som kommer riktas mot ynglingen. Juventus ska i första hand spetsa till en redan mycket bred och välfungerande trupp. Det är därför inte omöjligt att Schick blir det mest spännande Juveförvärvet om de fortsätter agera low-key i sommar.

En som har svårt att hålla den profilen är yttern Mohamed Salah. Egyptiern delar läger med sin spelstil och frekventa klubbyten. Efter genombrottet i FC Basel satsade Salah direkt mot toppen och kontrakterades sommaren 2014 till Chelsea.

Hösten i London blev ett misslyckande och efter bara ett halvår lånades Salah ut till Fiorentina. Tiden där blev en nytändning för yttern, men lika snabbt som han vunnit Florenspublikens hjärtan skulle han därefter krossa dessa brutalt.

Efter en infekterad strid mellan tre klubbar valde Salah att fortsätta sin låneperiod i Roma, dit han också senare såldes ett år senare. De 1,5 åren i Roma har på det stora hela varit en succé och spelaren säljs till Liverpool för 42 miljoner euro, som kan öka till en dryg halv miljard kronor med bonusar inräknat.

Det är ett nytt transferrekord för Merseysideklubben och Romas dyraste försäljning sedan Erik Lamela (35M euro). Romas fronttrio med Salah-Džeko-Perotti splittras nu och det går inte komma ifrån att giallorossi tappar en hel del av de poäng som trion producerat.

Jag anser ändå att Roma gjort det rätta. Det är en otroligt stor summa pengar att tacka nej till, och de har redan en ersättare i form av Stephan El Shaarawy. Jag tror dock att Monchi kommer värva en ytter till. El Shaarawy gjord en bra vår men man vinner inga ligor med både han och Diego Perotti som ordinarie spelare.

Mohamed Salah hade extrema spetsegenskaper i sin snabbhet och, när det flöt för honom, målskytte. Andra dagar var det frusterande att se Salah missa klara lägen och blotta sin bristande spelintelligens. För Romas skull vore det bra om de hittade en jämnare ytter, även om det finns romanisti som håller Salah högre än vad jag gör.

Som Liverpools dyraste spelarköp genom tiderna kommer en enorm press ligga på Salahs tunna axlar. Han borde passa perfekt i Jürgen Klopps vertikala spelfilosofi och jag tror han kommer komma till ännu fler lägen i Liverpool.

Detta blir en säsong där the Reds måste gå vidare från sin plattform och lyfta spelet till nästa nivå. Är då Mohamed Salah spelaren som kan få dem att göra det? Jag tror inte så, framförallt tror jag inte att Salah kommer bli ett lika bra nyförvärv som den mer komplette Saido Mané.

Det har inte så mycket med Salahs tidigare Englandsäventyr att göra. Känslan är bara att Roma kommer bli den klarare vinnaren i denna affär.

I skuggan av dessa affärer har Sampdoria sålt playmakern Bruno Fernandes till portugisiska Sporting. Prislappen hamnade på 9 miljoner euro och Samp verkar sugna på att ta in Fiorentinas Josip Iličić som ersättare. Går den affären i lås behöver det inte alls bli ett nedköp som Sampdoria gör.

Albanske målvakten Etrit Berisha värvas permanent till Atalanta efter att ha varit utlånad dit från Lazio. Berisha gjorde en bra säsong mellan stolparna och sägs kosta runt 5M euro. En väldigt logisk affär med tanke på landsmannen Strakoshas framfört i Laziomålet. Därtill finns redan Federico Marchetti i Lazios förfogande.

Bologna har värvat två försvarare den senaste veckan. Giancarlo Gonzalez kommer från nedflyttade Palermo och Sebastien De Maio från Anderlecht för 2,5M euro. Belgaren hade en mindre lyckad utlåning i Fiorentina under säsongen.

Fiorentina värvar också två spelare. Tonåringarna Nikola Milenković och Dušan Vlahović tillkommer från FK Partizans ständigt producerande talangfabrik. Milenković är försvarare och kostar drygt 5M euro. Vlahović är en anfallare och anländer i januari när han fyllt 18 år. Pantaleo Corvino rör sig åter i gamla välbekanta Balkanmarker som sportchef.

La Viola värvar också högerbacken Bruno Gaspar från brasilianska Vitoria SC.

På tränarfronten har Sassuolo gjort klart med Di Francescos ersättare. Det blir Perugias tränare Christian Bucchi. Perugia blev det första tränaruppdraget i andradivisionen för den gamle Serie B-bombern. Under säsongen har han gjort det bra både spel- och resultatmässigt med Perugia som slutade fyra och åkte ut i playoff-semi mot Benevento.

Det blir inget lätt uppdrag att ersätta Di Francesco, som varit som en institution under Sassuolos första Serie A-år. 40-årige Bucchi har inte erfarenheten från högre nivå som tränare, men det hade Di Francesco inte heller. Sassuolo gör en chansning när man tänkte att de kunde fått in ett mer meriterat namn, i egenskap av den högre status som Sassuolo nått i fotbollspyramiden.

Bucchi lär inte drabbas av samma skadesituation som hans företrädare fick stå i under hösten och som drog Sassuolo farligt nära nedflyttningsplats ett tag. Däremot kan klubben komma att tappa flera spelare, i synnerhet några av de profilerade som ryktas till Di Francescos Roma.

För Bucchi ser läget ändå gynnsamt ut. Med målet att hamna i mitten och kanske utmana om en Europaplats ser jag en lugn tillvaro i Sassuolo. I värsta fall hamnar de i sjoket av mittenklubbar ovanför bottenstriden, i bästa fall kan Sassuolo ligga på övre halvan.

Inte många mil ifrån Sassuolo ligger lilla Carpi, där tränaren Fabrizio Castori slutat på sin post. Castori tog sensationellt upp Carpi under sin första säsong i klubben 2014/15 och lyckades sånär hålla kvar dem i Serie A. Detta trots en turbulent inledning på säsongen där han sparkades och var frånvarande från tränarpositionen under några omgångar.

I år jobbade sig Carpi upp till en playoff-plats i Serie B och föll som bekant mot Benevento i finalen. Det är en stor tränargärning Fabrizio Castori gjort med små medel och frågan är vem som vågar ta efter honom. För den enda vägen härifrån måste vara ner för Carpi?

Om vi håller oss kvar i Emilia-Romagna ser vi att Parma fått nya kinesiska ägare.  Gruppen Desport tar över 60 procent av klubben med presidenten Jiang Lizhang i spetsen. Parmas vice ordförande Marco Ferrari motiverar köpet med att Parma behöver vara mer konkurrenskraftiga när de ska upp på nästa nivå.

Det har ryktats om att klubben kommer få en inköpsbudget på 15 miljoner euro i sommar, vilket är en hel del för en Serie B-klubb. Kineserna har en bakgrund inom tv-rättigheter kopplat till sport och tar förhoppningsvis inte efter gamla synder hos tidigare Parmaägare.

Parmalegendaren Hernan Crespo får en roll som vice-president i klubben där supportrarna fortsatt äger tio procent av klubben.

Några som också visat att de har pengar är nykomlingen Benevento. De kommer rusta upp och utöka arenan Ciro Vigorito till 17 800 sittplatser. Renoveringen ska vara färdig till säsongsstarten, allt för att arenan ska nå Serie A-standard.

Slutligen så har ett underhållande ordkrig blossat upp mellan den förre Milananfallaren Cristophe Dugarry och Marco Verrattis agent Donati Di Campli.

Verratti har önskat en flytt ifrån PSG och avbröt sin semester på Ibiza för att åka tillbaka till Paris en dag. Men mötet med klubben sägs inte ha förändrat dödläget och Verratti återvände till ön.

Flyttönskemålet fick Dugarry, numera tv-expert, att ilskna till. Fransmannen menade att Verratti inte bevisat någonting och att hans skadeproblem har sin bakgrund i att hans livsstil inte är tillräckligt ”clean”.

Di Campli svarade på twitter och ifrågasatte Dugarrys rätt att snacka om livsstilar. ”Käre Dugarry, i Italien är du ihågkommen för modeshower och Pepsistyrda fester, inte för ditt fotbollsspelande”, skrev Di Campli.

Dugarry kontrade med att kalla agenten för ”en fattigmans Mino Raiola” och undrade vilken nytta agenter gör egentligen.

Fortsättningen följer där och i konflikten Verratti-PSG. Juventus är en av intressenterna till Verratti även om Barcelona sägs ligga i pole position. Om inte Juve lyckas knyta till sig den italienske landslagsmannen har jag en annan spaning.

Under EM-matchen Slovakien-Sverige styrde slovakernas nummer sex Stanislav Lobotka från sin tillbakadragna position på mittfältet. Nordsjällandspelaren såg närmast ut som en kopia av Verratti. Bollbehandlingen, lugnet, storleken, frisyren. Det var länge sedan jag såg en spelare påminna så mycket om en världsstjärna.

Kan denna slovakiska 22-åring rentav vara något för Juventus i framtiden?

Erik Hadzic
0 kommentarer