Peter Hyllmans Englandsblogg

Englandsbloggens VM-tips

17 juni 2014 05.00, Peter Hyllman

En av de intressanta frågorna så här i början av VM är så klart hur det kommer att gå, vilka som faktiskt kommer att vinna VM. Det kan ju vara en rolig övning att spekulera i olika utfall i gruppspelet och utifrån detta få fram olika scenarios för slutspelet.

Nu har jag så klart fuskat till det lite genom att vänta några dagar in på VM att göra detta VM-tips, eftersom jag ville gå genom grupperna först. Det ger mig så klart en liten fördel gentemot de som presenterade sina tips innan VM började, en fördel jag i och för sig inte tror är särskilt betydelsefull.

Jag har redan i de gruppvisa VM-bloggarna redogjort för min förmodade slutställning i varje grupp. Rent logiskt bör alltså åttondelsfinalerna följa dessa slutställningar. Men nu sitter jag alltså med en tredjedels facit på hand, den enda gruppen som inte har spelat sina första matcher är Grupp H, som spelar ikväll. Detta facit på hand förändrar så klart en del.

Nu blir i och för sig inte skillnaderna så stora. Det är mest i Grupp B och i Grupp som det finns skäl att ändra sig. Jag tror i Grupp B att Holland vinner gruppen och att Chile kommer tvåa. Och i Grupp C tror jag Colombia går segrande ur gruppen och att Elfenbenskusten kommer tvåa. Baserat efter den första gruppspelsomgången.

Det leder fram till följande åttondelsfinaler:

:::

ÅTTONDELSFINALER

Brasilien vs Chile. Nervig match för Brasilien som blir stressade av Chiles höga press. Brasiliens svårigheter att få med anfallarna i spelet håller i sig och laget är förhållandevis ineffektivt framåt. Chile har chansen men till slut så fäller det sydamerikanska lillebrorskomplexet avgörandet och Brasilien vinner med som mest två måls marginal.  – Brasilien

Colombia vs England. I en på förhand väldigt oviss match på Maracana så ställs Sydamerika mot England. Colombia skördar stora framgångar på kanterna där Juan Cuadrado gör livet enormt besvärligt för Leighton Baines. Englands fart i anfallet skär dock igenom Colombias försvar, som inte håller samma mått som Italiens. England vinner med 3-2.  – England

Frankrike vs Bosnien. Frankrike har gått igenom gruppspelet utan några större svårigheter på vägen. Bosnien återhämtade sig efter en hyfsat hedersam förlust mot Argentina. Bosnien ger Frankrike rejäl skrämselhicka i den här matchen innan deras orutin i sådana här turneringar avslöjar sig. Frankrike vinner med 2-1.  – Frankrike

Tyskland vs Ryssland. Fabio Capello fick se sig slaktad av tyskt motstånd i förra VM och proceduren upprepar sig detta VM. Det tyska lagmaskineriet bryter ned ryssarnas kampvilja och matchen är över någon gång runt halvtid. Tyskland enkelt vidare till kvartsfinal. – Tyskland

Holland vs Kroatien. Hollands perfekta start på turneringen följs upp av en enkel seger mot Australien och därefter en arbetsseger mot Chile. Kroatien lyckas inte i åttondelsfinalen stänga av Hollands anfallsvägar och får se sig själva upprullade gång om annan. Holland marscherar vidare.  – Holland

Italien vs Elfenbenskusten. Två av världens bästa centrala mittfältare ställs mot varandra i åttondelsfinalen. Italien har dock ett väsentligt bättre försvar och kreativa spelare på lagets samtliga positioner. Och framåt är Mario Balotelli i storform, en spelare som avgör matcher på egen hand. Italien vinner enkelt med 3-0.  – Italien

Argentina vs Schweiz. Ett Schweiz med sina största styrkor i offensiven kommer inte våga gå framåt tillräckligt mycket för att kunna dra nytta av detta. Argentina kommer få kämpa för att bryta ned det schweiziska försvaret, men till slut mäktar de inte med att hålla mot. Argentina vinner med två mål, 2-0 eller 3-1.  – Argentina

Belgien vs Portugal. Åttondelsfinalernas kanske mest ovissa match. Belgien kommer kontrollera stora delar av spelet, men de får det märkligt svårt att hitta vägar genom Portugals disciplinerade defensiv. Portugal hotar bara sporadiskt i offensiven, men när matchen börjar närma sig slutet så rinner Cristiano Ronaldo igenom. – Portugal

:::

KVARTSFINALER

Brasilien vs England. En spelmässigt ensidig men målmässigt jämn match. Det är Brasilien som kommer att föra spelet och Neymar ger engelsmännen skrämselhicka med jämna mellanrum. England å sin sida har svårt att hitta något flyt i sitt spel men hittar stora ytor på kanterna. Matchen slutar 2-2 och går till förlängning där Oscar avgör med några minuter kvar till straffar. - Brasilien

Frankrike vs Tyskland. En förvånansvärt jämn match som framför allt får karaktären av ett ställningskrig på mittfältet. Frankrike håller jämna steg med Tyskland i målchanser, men tyskarna visar upp en högre effektivitet och vinner med uddamålet.  – Tyskland

Holland vs Italien. Holland får det genomgående svårt att hitta vägar igenom ett välorganiserat holländskt försvarsspel, samtidigt som Italien gör ett bra jobb med att dominera bollinnehavet. Italien spelar samtidigt lite för avvaktande och har svårt att producera målchanser. Matchen avgörs med mindre än en kvart kvar efter en individuell prestation av Mario Balotelli.  – Italien

Argentina vs Portugal. Leo Messi mot Cristiano Ronaldo. Det som från början såg ut att bli en öppen match blir till en chansmässigt steril affär. Individuellt skickliga argentinska anfallare har svårt att hitta vägar igenom ett samlat portugisiskt försvar. Argentina leder länge med 1-0 innan Portugal kvitterar i slutet av matchen. Förlängningen spelas av och Argentina vinner till sist med 4-3 på straffar.  – Argentina

:::

SEMIFINALER

Brasilien vs Tyskland. En jättematch i Belo Horizonte. En nations förväntningar vilar på de brasilianska spelarnas axlar. Allt ser också bra ut från början när Brasilien genom Neymar stormar fram till en tvåmålsledning i halvlek. Men Brasilien blir för naiva i andra halvlek och tyskarna utnyttjar de öppningar som erbjuds. Matchen vänder dramatiskt och slutar 2-2, vilket blir 3-3 efter förlängning i en av VM-historiens bästa matcher. Tyskarna sätter alla sina straffar i straffläggningen innan Neymar bränner den avgörande. En nation gråter. – Tyskland

Italien vs Argentina. En repris på semifinalen från 1990 där Argentina förpassade hemmanationen ur turneringen på straffar. Här gör dock Italien processen kort med Argentina efter en mästerlig uppvisning av Pirlo som friställer medspelare mest hela tiden. Målen sprids mellan Marchisio, Immobile och Balotelli. Italien vinner med 3-0.  – Italien

:::

FINAL

Tyskland vs Italien. En europeisk final på Maracana. Tyskland dominerar matchbilden fullständigt inledningsvis utan att lyckas få hål på det italienska försvaret. Vad matchen lider så lyckas den italienska regissörsduon på mittfältet i form av Andrea Pirlo och Marco Verratti få alltmer kontroll över matchen. Under en sekvens om sex minuter mitt i andra halvlek så hemsöker det italienska spöket ännu en gång Tyskland i form av Balotelli, två kanonmål av den formstarke anfallare. Tyskland lyckas få in en reducering innan matchen är slut men det slutar där. Tyskland gråter ännu en gång och Italien badar i nationell eufori. – Italien

:::

VM-KOLLEN:

(1) Mäktig uppvisning av Tyskland, som dock brukar ha för vana att inleda så här starkt. Det är i senare skeden av turneringen som de brukar stöta på problem. Men en rejäl styrkedemonstration av tyskarna.

(2) Portugal har dock mycket att arbeta med. Cristiano Ronaldo såg vilsen ut på planen, förvisso svårt att vara något annat med flera måls underläge och en spelare mindre på planen. Pepes disciplinära problem är en fara för laget i den här turneringen.

:::

Be Champions!!

VM 2014, Grupp H: Belgien favoriter i svårtippad grupp

16 juni 2014 15.00, Peter Hyllman

I VM:s sista grupp hittar vi ett av de på förhand mest populära lagen i form av Belgien. Det brukar ju alltid vara ett lag utanför de etablerade som inför ett VM brukar pratas upp lite extra, och den här gången är det Belgien. Till stor del eftersom laget består av ett flertal unga spelare som etablerat sig som stjärnor i stora europeiska klubbar.

Mot detta unga och kosmopolitiska Belgien ställs huvudsakligen ett väldigt hemvävt Ryssland, i vilket samtliga spelare spelar fotboll i den egna inhemska ligan. Ryssland är möjligen inte lika kraftfulla som Belgien, men spelar ändå en snabb, teknisk och fartfylld fotboll som har alla möjligheter i världen att ställa till problem för Belgien.

Efter dessa båda lag återstår Sydkorea och Algeriet, som även de har rätt spännande lagbyggen på gång och med flera individuellt skickliga spelare. Inget av lagen går att underskatta utan är fullt kapabla att prestera resultat och poäng i den här gruppen, som vid närmare granskning framstår som en av VM:s mest svårtippade.

Kampen står om slutspelsplatserna. Men väl i slutspelet så har inte den här gruppen någon helt önskvärd situation. Ettan och tvåan ställs med all sannolikhet mot Tyskland eller Portugal i åttondelsfinalen, vilket oavsett motstånd är en väldigt tuff uppgift. För gruppettan väntar i en eventuell kvartsfinal Argentina. Beroende på hur man värderar chanserna mot Tyskland respektive Portugal så kan andraplatsen i den här gruppen visa sig vara mer framkomlig.

:::

Min slutställning:

1.       Belgien
2.       Ryssland
3.       Sydkorea
4.       Algeriet

:::

ALGERIET

Belgien (17/6), Sydkorea (22/6) och Ryssland (26/6)

Algeriets starkaste lagdel är utan tvekan mittfältet. Där finns lagets storstjärna Sofiane Feghouli och det är också där på en kant som vi hittar Yacine Brahimi, som mycket väl kan bli en av den här turneringens stora överraskningar. Inför VM har Algeriet också förstärkts av Tottenhams Nabil Bentaleb, som valde att spela för Algeriet snarare än Frankrike strax innan turneringen.

Det är fjärde gången Algeriet deltar i VM och förhoppningen är att nu för första gången ta sig förbi gruppspelet. De bör ha en hyfsad chans till det i en av VM:s mer lätthanterliga grupper. Vare sig Ryssland eller Sydkorea borde vara omöjliga uppgifter för ett Algeriet som är fysiskt starkt i defensiven och tekniskt skickligt i offensiven.

Algeriet fick under sitt första VM i Spanien 1982 utstå en av VM:s större orättvisor när Västtyskland och Österrike spelade på resultat. Flera skulle dock hävda orättvisa att de nu alls deltar i VM den här gången, efter att Madjid Bougherra i playoff-spelet mot Burkina Faso först svarat för en direkt livsfarlig tvåfotstackling på Charles Kaboré för att därefter skjuta Algeriet till VM med matchens enda mål.

Realistiskt mål: Slutspel
Nyckelspelare: Sofiane Feghouli
Joker: Yacine Brahimi
Betyg: ++

:::

BELGIEN

Algeriet (17/6), Ryssland (22/6) och Sydkorea (26/6)

Belgien är VM:s stora outsider-lag om man ska tro rådande stämning. Laget är baserat runt sin gyllene 1987-generation och en produkt av den belgiska ungdomsrevolutionen. Belgien har spelare av väldigt hög klass på nästan alla positioner och tippas av många gå mycket långt i den här turneringen. Även om det nu är första gången som just detta Belgien deltar i ett mästerskap.

Laget har mängder med alternativ i offensiven, även om Marc Wilmots planer helt säkert har störts av att hans ordinarie anfallare Christian Benteke är skadad och missar VM. Benteke hade lyckats skapa ett framgångsrikt samarbete med Eden Hazard och Kevin de Bruyne. Vem som ersätter Benteke är oklart, Wilmots har både Romelu Lukaku och Kevin Mirallas att tillgå.

Belgien har en stark centrallinje med mittbackarna Vincent Kompany och troligtvis Thomas Vermaelen, med Daniel van Buyten som mittback. Framför dem huserar Axel Witsel och Marouane Fellaini eller möjligen Mousa Dembele på det centrala mittfältet. Belgiens svaga positioner är ytterbacksplatserna som besätts av de naturliga mittbackarna Jan Vertonghen och Toby Alderweireld från Atlético Madrid.

Belgien tar sig säkert vidare från gruppen. Väl i slutspelet blir dock uppgiften betydligt tuffare. Redan i åttondelsfinalen ställs man med hög sannolikhet mot antingen Tyskland eller Portugal och skulle man vinna den matchen så väntar i kvartsfinalen Argentina. Det blir till att bekänna färg för ett i sammanhanget tämligen oerfaret Belgien.

Realistiskt mål: Kvartsfinal
Nyckelspelare: Eden Hazard
Joker: Axel Witsel
Betyg: ++++

:::

RYSSLAND

Sydkorea (17/6), Belgien (22/6) och Algeriet (26/6)

Det moderna ryska landslaget är modellerat runt en holländsk fotbollsidé sedan Guus Hiddinks och därefter Dick Advocaats perioder som förbundskapten i Ryssland. När Ryssland anställde Fabio Capello som ny förbundskapten inför VM-kvalet var det nog många som förväntade sig en återgång mot ett mer konservativt sätt att spela fotboll. Men Capello har hållit fast vid 4-3-3-taktiken och lagets offensiv.

Ryssland arbetar hårt för att pressa sina motståndare högt upp i planen och vinna tillbaka bollen i framskjutna positioner. Det är en taktik som har visat sig effektiv mot kvalificerat motstånd, såsom Portugal i VM-kvalet, men även sårbar mot lägre liggande motstånd. Det är också en taktik som är fysiskt väldigt krävande, vilket kan visa sig bli ett problem i den sydamerikanska hettan och luftfuktigheten.

En av Rysslands stora styrkor är ett väldigt samspelat landslag. VM-truppen är unik i den meningen att den består enbart av spelare från den egna inhemska ligan. Laget består av en kärna av självklara nyckelspelare såsom Igor Akinfeev, Sergej Ignashevitch, Roman Shirokov och Aleksander Kershakov. Där finns både rutin och ungdomlighet.

Realistiskt mål: Slutspel
Nyckelspelare: Igor Denisov
Joker: Aleksander Kokorin
Betyg: +++

:::

SYDKOREA

Ryssland (17/6), Algeriet (22/6) och Belgien (26/6)

Tolv år efter Sydkoreas fantastiska VM på hemmaplan så kommer Sydkorea försöka sig på att återupprepa det då framgångsrika taktiska receptet. Sydkorea fick kämpa sig genom ett problemfyllt kval till VM, efter vilket den nuvarande förbundskaptenen Hong Myung-Bo anställdes för rätt precis ett år sedan.

Hong, som var lagkapten i Sydkoreas VM-lag från 2002, sade sig vilja återvända till de av en holländare formulerade koreanska grundvärderingarna, vilket betyder ett fartbaserat kontringsspel som borde ligga helt rätt i tiden i den här turneringen. Det är en väsentlig skillnad mot den långbollstaktik som hans företrädare använde under VM-kvalet.

Vad Sydkorea kan producera offensivt är hyfsat välkänt, dock har de en hel del defensiva problem. I VM-kvalet släppte Sydkorea in fler mål på fasta situationer än något annat lag vilket tyder på bristfällig defensiv organisation. Ytterbackarna är svaga positioner vilket gör att mittbackarna ofta hamnar i besvärliga lägen och motståndarna ges alldeles för stora ytor.

Lagets storstjärna i anfallet är Park Chu-Young, vilket är rätt anmärkningsvärt sett till att han under sina tre säsonger i Arsenal knappt har fått spela en enda match. I Arsenal har sydkoreanen så här långt inte räckt till, men i det sydkoreanska landslaget betraktas han som en nyckelspelare.

Realistiskt mål: Slutspel
Nyckelspelare: Lee Chung-Yong
Joker: Park Chu-Young
Betyg: ++

:::

Be Champions!!

Orange is the new black

16 juni 2014 05.00, Peter Hyllman

Louis van Gaal är alltså Man Utds nye manager. Det blev ju klart redan innan VM att den holländske stortränaren blir den som tar över efter David Moyes misslyckade regim.

Man får anta att det var rätt många Man Utd-supportrar som mös lite extra av att se Hollands demolering av Spanien i allmänhet, och Robin van Persies insats i synnerhet. Det bådade gott om man säger så.

Det är ju så där ibland att saker och ting går i vågor. Premier League har haft sin franska våg, sin italienska våg, sin spanska våg och nu på slutet får man kanske säga att det har varit lite av en tysk våg. Det vill säga ett ställe därifrån klubbar väljer att hämta sina influenser.

Någon holländsk våg har det dock aldrig riktigt varit fråga om. Även om det holländska fotbollsarvet har kommit in bakvägen, genom dess betydelse för spansk fotboll. Det är lite märkligt, med tanke på Hollands tradition av systemfotboll och framgångsrika ungdomsakademier.

Holländska managers har dock till största delen icke gjort sig besvär. Det finns så klart vissa enstaka och tillfälliga undantag. Men ofta kan det ju räcka med ett stort namn för att få bollen i rullning.

Och nu ser det ut som om bollen kanske har börjat rulla. För nu verkar det klart att Southamptons nya manager blir en holländsk klassisk brödraduo, nämligen Ronald och Erwin Koeman. Ronald som manager och Erwin som assisterande.

Ronald med förflutet som manager i Barcelona, Ajax, Benfica och Valencia, riktigt fina meriter. Och Erwin vars största meriter inkluderar förbundskapten för Ungern samt manager för PSV Eindhoven.

:::

Det finns sådant som talar både för och mot valet av just Ronald Koeman som ny manager, efter den till Tottenham flyktade Mauricio Pochettino.

För talar att Koeman är väl bevandrad med den huvudsakligen spanska fotbollsskola som Pochettino företräder. Han var som spelare en del av den reformevolution som Johan Cruyff genomförde i Barcelona under 1990-talet, det är alltså inget paradigmskifte på väg i Southampton.

Mot talar kanske Ronald Koeman själv, eller rättare sagt hans track record som manager. För även om meritlistan inkluderar väldigt imponerande klubbar så har han varit föga lyckad egentligen i något av managerjobben han har tagit sig för.

Han har inte vid något tillfälle direkt förbättrat någon klubb han har varit i, tvärtom så har deras prestation sjunkit. Framför allt har Koeman själv aldrig blivit långvarig i någon av sina klubbar, ofta självmant avslutandes sitt uppdrag av olika skäl.

Om man har rekrytering som huvuduppgift så skulle detta få vissa alarmklockor att ringa. Man skulle fundera lite extra över om det kan vara så att Koeman har samarbetssvårigheter eller helt enkelt bara en trubbelmakare.

Vad som däremot ofta har framkommit är att Ronald Koeman är en utmärkt tränare och utvecklare, det vill säga en ledare som får ut det bästa av varje individuell spelare. Men en manager måste också kunna hantera den taktiska och administrativa sidan av arbetet.

Ingen är enbart vad förteckningen över tidigare meriter visar, men om vi tittar på den så finns det en risk att Southampton har gjort ett val som de kommer få skäl att utvärdera igen förr snarare än senare.

Den inställningen har emellertid inte lokaltidningens bloggare i Southampton som istället menar att anställningen av Ronald Koeman visar att klubben menar allvar och har höga ambitioner. Han menar vidare att anställningen signalerar en förändrad policy från anställningen av de relativt okända Nigel Adkins och Mauricio Pochettino, och lyckas på något vis få det till något positivt.

Jakten på stora namn före riktig substans i meritförteckningen är förvisso inte på något vis unikt för Southampton. Ronald Koeman är onekligen ett profilstarkt namn. Men man ska också vara lite försiktig med vad man önskar sig.

:::

På temat överraskande manageranställningar så har West Brom meddelat att Alan Irvine blir ny manager, eller ”head coach” som de kallar det.

Det är Irvines första uppdrag som Premier League-manager, vilket kanske är anmärkningsvärt i sig. Vad är då detta för ung ny brittisk demontränare frågar sig då vän av ordning?!

Mja, Irvine är 55 år gammal. De senaste tre åren har han varit chef för Evertons ungdomsakademi, förvisso en framgångsrik sådan. Dessförinnan var han, innan han fick sparken, manager för Sheffield Wednesday och således ansvarig när klubben flyttades ned från The Championship till League One.

Som sagt, överraskande.

:::

VM-KOLLEN:

(1) Schweiz står för en viktig vändning mot Ecuador och intressant nog har hittills inte en enda match i detta VM slutat oavgjort. Vilket om jag har förstått det rätt är någon form av rekord.

(2) Honduras grävde likt Uruguay sin egen grav i matchen mot Frankrike. Tråkigt att se dessa syd- och centralamerikanska lag vara så dåligt disciplinerade som de varit i matcherna mot Costa Rica och Frankrike.

(3) Men det har verkligen varit ett fantastiskt bra VM så här långt. Absolut ingenting att klaga på rent spelmässigt.

:::

Be Champions!!

VM 2014, Grupp G: Tyskland och Portugal är stora favoriter

15 juni 2014 15.00, Peter Hyllman

Många hoppas nog på Ghana den här gången. Till stor del så klart på grund av Ghanas tragiska sorti från förra VM, där de föll på en kombination av gammal hederlig sydamerikansk furbo och svajiga straffnerver. Ghana var så nära att som första afrikanska land ta sig ända fram till semifinal, i ett VM på åtminstone kontinental hemmaplan, men snubblade bokstavligen talat på mållinjen.

Förhoppningarna att Ghana ska kunna upprepa och överträffa bedriften är nu stora i Ghana. I sådan utsträckning att de framstår som fullständigt orealistiska. Det räknas med avancemang från en i själva verket otroligt tuff grupp, där både Tyskland och Portugal måste betraktas som klara favoriter, samtidigt som en av landets fotbollsskribenter menar att inget lag innan Ghana når en semifinal ”kan sägas vara bättre än Black Stars”.

Naivt så klart. Ghana är knappast fyra år bättre än i förra VM, utan snarare fyra år äldre. Tyskland och Portugal är enorma favoriter i den här gruppen och Ghana får vara otroligt nöjda om de över huvud taget tar sig till slutspel, något jag betraktar som en mindre skräll. Ghana kan placera sig före USA, mest för att jag tror att Klinsmann helt enkelt har låtit sitt ego löpa iväg med honom själv i val av taktik och spelare.

Kampen i gruppen står om förstaplatsen, men väl i slutspelet kommer både Tyskland och Portugal ha förhållandevis bra matcher fram till de tänkta kvartsfinalerna.

:::

Min slutställning:

1.       Tyskland
2.       Portugal
3.       Ghana
4.       USA

:::

GHANA

USA (16/6), Tyskland (21/6) och Portugal (26/6)

Ghana spelade en flödande och offensiv fotboll i VM-kvalet, ungefär som om de hade något att bevisa sedan den förra VM-turneringen. Kwesi Appiah, Ghanas förbundskapten, valde under kvalet en mer offensiv uppställning för Ghana, mer mot 4-4-2 där den obestridlige anfallaren Asamoah Gyan gavs understöd av den Sverigebekante Waris Majeed.

Om Ghana vågar spela riktigt lika offensivt i VM återstår att se. De möter betydligt bättre lag i VM och framför allt möter de lag med betydligt bättre offensiv än i det afrikanska VM-kvalet. Att Ghana då återgår till en mer försiktig uppställning är inte helt osannolikt utan kanske till och med troligt.

Det kan nog till och med anses nödvändigt givet Ghanas dokumenterade problem i försvaret. Fyra eller fem olika mittbackar konkurrerar om de båda platserna och ingen av dem har egentligen övertygat. Ytterbackspositionerna är en rejäl huvudvärk för Appiah där exempelvis vänsterbacken Harrison Afful i själva verket är högerback. De defensiva mittfältarna framför backlinjen, Michael Essien och Sulley Muntari har sett sina bästa dagar.

Ghanas framgång i detta VM beror till stor del på hur effektiva laget kan vara i sin offensiv. Ett problem med detta är att lagets stjärnanfallare, Gyan, till vardags spelar fotboll i Förenade Arabemiraten, och således inte riktigt har vanan inne mot internationellt toppmotstånd.

Realistiskt mål: Slutspel
Nyckelspelare: Asamoah Gyan
Joker: Kevin Prince Boateng
Betyg: ++

:::

PORTUGAL

Tyskland (16/6), USA (22/6) och Ghana (26/6)

Portugal hade ett strålande EM för två år sedan, där ett ungt men oerhört talangfullt lag tog sig ända till semifinal, där Spanien till sist blev för svåra efter en dramatisk straffläggning. Portugal ser ännu bättre ut inför detta VM, ett mer rutinerat men fortfarande förhållandevis ungt lag, och där de flesta spelarna har fortsatt utvecklas. Ett lag sina bästa år.

Laget håller högsta klass i samtliga lagdelar. Rui Patricio har övertygat som målvakt och i backlinjen huserar spelare som Pepe, Bruno Alves, Joao Pereira och Fabio Coentrao. På det centrala mittfältet dominerar inte minst Joao Moutinho, som haft en bra säsong i Monaco, och framför dem finns världens kanske just nu bäste spelare i Cristiano Ronaldo.

Ett stående dilemma för Portugal är, och har så varit så länge i alla fall jag kan minnas, att laget är förhållandevis svaga på den rena anfallspositionen. Helder Postiga kommer troligtvis spela där och är en kapabel spelare, men har haft en svag säsong och kan plockas bort från matcherna. Något som riskerar göra Portugal mindre offensivt farliga.

Vad Portugal så klart vill undvika är att låta motståndarna kunna fokusera helt och hållet på Ronaldo i sitt försvarsspel, då det i så fall kommer att kväva honom på planen. Övriga spelare måste bidra till att både ge Ronaldo ytor och själva skapa möjligheter. Ronaldo tog mer eller mindre ensamt Portugal till VM, han kan knappast ensamt vinna VM åt dem.

Europeiska lag har det traditionellt tufft i Sydamerika. Nu tror jag detta är mindre betydelsefullt i vår moderna värld än vad det en gång i tiden var. Men Portugal har också bättre möjligheter än övriga europeiska länder att ändå lyckas i Brasilien, ett land under deras tidigare kolonialstyre, och därför med ytterst likartat språk och kultur.

Realistiskt mål: Semifinal
Nyckelspelare: Cristiano Ronaldo
Joker: Luis Nani
Betyg: ++++

:::

TYSKLAND

Portugal (16/6), Ghana (21/6) och USA (26/6)

Spelare i världsklass på de allra flesta positioner. En av världens bästa målvakter ges understöd av en samspelt backlinje bestående av spelare av hög individuell kvalitet. Jerome Boateng och Per Mertesacker framstår som det troliga mittbacksparet, men bakom dem utgör Mats Hummels ett riktigt starkt alternativ. Om där finns en svaghet så är det på vänsterbacken där Marcel Schmelzer kan gå bort sig defensivt.

Tyskland är till stor del präglat av Bayern München. Åtminstone sju spelare från den dominanta tyska storklubben kommer att ha nyckelroller i den tyska startelvan, och det kan bli fler. Tyskland har fördelen som Spanien har haft att kunna basera sitt landslag på i huvudsak två klubblagsblock, i form av just Bayern samt Dortmund.

Men Tyskland är även spelmässigt baserat på Bayern Münchens idéer. I båda fallen handlar spelet mycket om att pressa högt och därefter ställa om snabbt, och att låta de egna spelarna utnyttja de ytor som motståndarna lämnar, att alltid utmana motståndarnas backlinje. Mycket fokus ligger på mittfältet, det är därifrån spelet och målen ska komma, och det är kanske ingen tillfällighet att Joachim Löw vid sidan av Miroslav Klose inte har tagit med en enda renodlad anfallare.

Tyskland kommer gå långt i den här turneringen. Frågan är egentligen bara hur långt. Laget är en uppenbar guldkandidat samtidigt som det som historiskt har präglat Tyskland genom VM-historien, lagets vinnarinstinkt och kyla i de avgörande lägena, inte riktigt har varit verklighet under det moderna Tysklands mästerskap.

Realistiskt mål: Guld
Nyckelspelare: Mesut Özil
Joker: Mario Götze
Betyg: +++++

:::

USA

Ghana (16/6), Portugal (22/6) och Tyskland (26/6)

Jürgen Klinsmann, USA:s förbundskapten, som på ett så dynamiskt sett ledde ett offensivt och spelglatt Tyskland i VM på hemmaplan 2006, har något ironiskt valt att bli betydligt mer defensiv med USA:s landslag. Inte så märkligt kanske, USA har inte tillgång till samma spelarmaterial och möter i relativa termer så klart bättre lag. Inte minst inför detta VM kan det vara klokt sett till vilka offensiva hot som Tyskland och Portugal utgör.

USA:s förberedelser inför VM har varit rumphuggna, delvis av att spelarna i Nordamerika har en annan säsong än de amerikaner som spelar i Europa. Det har gjort det svårt för Klinsmann att spela samman sitt landslag och hitta en tydlig taktisk linje.

Jürgen Klinsmann verkar vara en personlighet som gillar att göra saker på sitt sätt, vilket så klart kan tänkas förklara varför han har valt att bli USA:s förbundskapten till att börja med. Att han utgår från sina kunskaper om tysk fotboll märks rätt tydligt i hans uttagning av VM-truppen, där fyra spelare har plockats från tysk fotboll trots att bättre alternativ möjligen fanns.

Han har också visat sig hårdför. Form och kvalitet går före rykte. En sund inställning i sig naturligtvis, men det går också att passera en gräns där sådana resonemang görs för sakens egen skull och mer blir en ”grej” än helt och hållet sakligt motiverat. Klinsmanns beslut att peta Landon Donovan, USA:s främste spelare genom tiderna som sköt landet till VM, framstår alltmer som ett sådant.

USA hade förmodligen behövt en spelare med Donovans kvaliteter och rutin i den här gruppen. Allra helst som laget är offensivt tämligen svagt, och där det under VM-kvalet stundtals skämtades om att Klinsmanns offensiva taktik såg ut att vara att bollen skulle studsa på en av lagets defensiva mittfältare in i motståndarnas mål.

Realistiskt mål: Slutspel
Nyckelspelare: Matt Besler
Joker: Graham Suzi
Betyg: ++

:::

Be Champions!!

VM:s hårdaste spelarnamn

15 juni 2014 05.00, Peter Hyllman

Förhoppningen inför matchen var att England skulle visa upp ett spel fullt av glädje men utan den rädsla som har präglat landslaget under egentligen alla VM-turneringar sedan 1990.

Och i det avseendet infriades faktiskt förhoppningen. England förlorade förvisso matchen, men visade en hel del goda indikationer som vi inte har sett röken av under tidigare VM.

Nu ska det hela så klart inte sopas under mattan. England visade upp en del påtagliga defensiva brister. Framför allt i en oförmåga att sätta tillräcklig press på Italiens bollhållare. Framför allt Andrea Pirlo fick agera alldeles för ostört, men även Marco Verratti tilläts jobba fritt.

Båda Italiens mål kommer till på det viset. Engelska spelare som ger sina italienska motsvarigheter för mycket utrymme. Italiens bollinnehav är också det som i slutänden gör att England rent fysiskt får svårt att orka med hela matchen under andra halvlek.

Annars bekräftar matchen det intryck man tidigare hade. England har ett kreativt och fartfyllt lag men lider defensiva brister. Och till sist var det defensiven som utgjorde skillnaden mellan England och Italien, vars försvar i andra halvlek höll världsklass.

Att inte få med sig något efter en genomgående bra insats kan kännas tungt, men nu gäller det att ladda om för nästa match mot Uruguay, som troligtvis kommer vara helt avgörande för Englands chanser att ta sig till slutspel.

Vi kan ladda om här och nu med lite lättsam söndagsläsning. En rolig sak med VM är ju att det är en väldig samling av både kända och okända spelare, med namn som ibland liksom rullar av tungan som honung. Andra gånger utstrålar namnen hårdhet. Inte sällan ger de uttryck för sådana kulturella särdrag som gör VM så speciellt.

Jag fastnade för det där med hårda spelarnamn, vilket så klart är lätt att blanda ihop med hårda spelare. Att betrakta namnet skiljt från spelaren är en utmaning. Giorgio Chiellini är exempelvis lätt att uppfatta som stenhårt, men i huvudsak på grund av vad vi vet om Chiellini som spelare.

Det här är enligt mig de tio hårdaste spelarnamnen i VM:

:::

(10) Dante

Dante är den självrefererande karaktären som vandrar på en rundresa genom helvetets nio cirklar. Synderna han stöter på blir bara värre och värre, och straffen alltmer hiskeliga. En bildad anfallare gör förmodligen i brallan vid Dantes åsyn.

(9) Joel Veltman

Holländare är omvittnat lite elaka karaktärer, något med den trotsiga nationella karaktären skulle jag tro. Det finns ju också några omvittnat hårda holländska namn som Stam, Blind och Koeman. Den som kommer närmast och kanske ett steg längre i dagens Holland är Veltman.

(8) Ezequiel Garay

“The path of the righteous man is beset on all sides by the inequities of the selfish and the tyranny of evil men.” Ezekiel 25:17. Klassiskt bibelcitat från en klassisk film, och Garay är en försvarare av den där typen man faktiskt kan föreställa sig leverera en sådan replik.

(7) Eden Hazard

Det blir på något sätt poetisk stringens när en otroligt kreativ och farlig offensiv spelare inte bara är farlig utan faktiskt också heter farlig. Det finns något rätt härligt avfärdande i det. Inget dölja sig där i fårakläder, utan sticka ut hakan bara och vara lite elakt kaxig.

(6) Marco Verratti

Det finns ju några klassiska italienska hårdingnamn som Bruno Conti och Enrico Chiesa, men en rätt god konkurrent till dem är dagens Verratti. Överflödet av konsonanter ger ett något kantigt intryck samtidigt som namnet för tankarna till en känd italiensk sportbil för medelålderskrisande män.

(5) Granit Xhaka

Ordvitsen är så förutsägbar att man nästan får skämmas för den, men det här namnet är naturligtvis hårt som granit. Men som om inte förnamnet vore nog så är efternamnet i princip minst lika hårt det. Det måste vara X:et som gör det, eller att han är döpt efter en gammal indianhövding.

(4) Keisuke Honda

Japanska hästkrafter i kubik. Om man tycker att Eden Hazard har ett tämligen beskrivande namn så får man säga detsamma om Honda, den japanske mittfältsmotorn. På något sätt andas också namnet det där coola Japan som framträder i typ Kill Bill-filmerna.

(3) Vladimir Granat

Ett namn så hårt att det exploderar. Man skulle nästan kunna förvänta sig att han ackompanjeras av ljudeffekter när han spelar fotboll. Det ashäftiga efternamnet får någon form av skön kontrast i och med att det flankeras av den ryska förnamnsmotsvarigheten till typ Sven.

(2) Darjo Srna

Korta efternamn som innehåller en hög koncentration av konsonanter är alltid hårda. Under 1980-talet fanns det en tjeckoslovakisk hockeyspelare som hette Vlk, vilket så klart är stenhårt. Srna är rätt precis lika östeuropeiskt hårt det, kompromisslöst på något vis.

(1) Julian Draxler

”No Mr Bond, I expect you to die!” Det hårdaste namnet av dem alla tycker jag tillhör Draxler, som mest framstår som ett hopkokat namn till en superskurk i en gammaldags James Bond-film. Världsherravälde känns dessutom som något man borde fundera på om man heter just Draxler.

:::

VM-KOLLEN:

(1) Otroligt imponerande VM-premiär av Colombia som är skadedrabbat men fortfarande har tillgång till några av VM:s häftigaste offensiva spelare. Inte minst Juan Cuadrado hade rejäl lekstuga mot Grekland, som var precis så svagt som man misstänkte.

(2) Superskräll när Costa Rica välförtjänt besegrade Uruguay med 3-1. Från matchen drar vi två slutsatser: Costa Rica var rejält underskattat och Uruguay var överskattat. Uruguay var en överraskning i förra VM, i detta VM är de inte längre någon överraskning.

(3) Fart är det nya svarta.

:::

Be Champions!!

Ilska och glädje, glädje utan rädsla!

14 juni 2014 21.51, Peter Hyllman

Jag har stundtals varit skeptisk till Roy Hodgson, som ibland kan framstå som lite för försiktig för min smak.

Men man måste i alla fall tillstå att han har verkligen lyckats skapa ett lag med en positiv gruppkänsla av det här unga och spännande engelska landslaget. En hög trivselfaktor med andra ord.

Laget före jaget har varit Roy Hodgsons melodi, och det syns i att han valt bort uttagningar av exempelvis John Terry och Ashley  Cole, två spelare som skulle kunna störa denna lagharmoni. Vilket har hänt förr.

Tony Adams har ju varit väldigt kritisk till just den uttagningen. Han menar att med Chelseaförsvaret intakt i VM, det vill säga Terry och Cole bredvid Gary Cahill, så hade försvaret hållit hela vägen i den här turneringen.

Det är inte omöjligt att Adams faktiskt har rätt i det, även om liknande resonemang inte har fört England längre i VM-turneringar förut. Men Hodgson har gjort ett annat val.

Han har betonat lagets trivsel och värderingar framför individuella spelare.

:::

Med trivsel och trygghet följer ett större kollektivt självförtroende.

Ett självförtroende som klart och tydligt märks i Roy Hodgsons laguttagning. Danny Welbeck, Daniel Sturridge och Raheem Sterling spelar alla tre bredvid Wayne Rooney.

Hodgson fäster således sin tilltro till de unga spelarna, han väljer att utmana Italien taktiskt med fart, han tänker framåt. Personligen hade jag velat se Rickie Lambert på planen, men man måste beundra modet.

Attityder reflekterar ledarskap. Och om Englands attityd på fotbollsplanen reflekterar Roy Hodgsons ledarskap så kommer Italien få jobba ikväll.

:::

Wayne Rooneys attityd verkar helt klart ha påverkats av Roy Hodgsons lugna och trivselskapande ledarskap.

Han har ju stundtals tjurat i klubblaget när han blivit placerad på en kant. Till stor del för att det signalerat ett mindre förtroende från managern. Men i England säger han sig villig, och jag tror det är uppriktigt, att ta det jobbet.

Nu går han in i VM och säger att han tänker se till att njuta av stunden, att ta vara på det roliga. Och lyckas han med det så kommer Wayne Rooney ha ett bra VM.

I någon mening måste Rooney spela med ilska på fotbollsplanen, det är något som driver honom. Men det är en ilska som måste kombineras med glädje och spellust.

En sådan glädje är svår att känna när man bara spelar under press och med världen på sina axlar. Vilket har varit fallet i de tre senaste mästerskapen, inte bara för Wayne Rooney utan för alla engelska landslagsspelare.

Med press följer rädsla. England har spelat med sådan rädsla egentligen ända sedan 1990, det VM som formulerade de helt orimliga förväntningarna på Englands landslag.

Roy Hodgson stora bidrag som förbundskapten kan vara att ha fått England att spela med glädje utan rädsla.

Om det är något som håller i sig också efter det att avspark i kvällens match mot Italien är genomförd återstår att se. Det är naturligtvis inte på något sätt en självklarhet.

Men det ser bättre ut än vad det har gjort på mer än 20 år.

:::

Dödens grupp – som Englands grupp snabbt döptes till – har för övrigt precis blivit ännu lite mer dödlig, i och med Costa Ricas överraskande seger mot Uruguay.

Överraskande i och för sig, men att Uruguay skulle kunna få problem i detta VM förvånar mig inte helt och hållet. Som lagkollektiv var de bäst för fyra år sedan. Den här gången överraskar de ingen.

Och de saknar fart. Vad VM har visat hittills är att fart snarare än teknik, eller rättare sagt teknik med fart, är ett avgörande vapen.

:::

Be Champions!!

VM 2014, Grupp F: Anfall bästa försvar i löjligt offensiv grupp

14 juni 2014 15.00, Peter Hyllman

Grupp F är förmodligen VM:s mest offensivt lagda grupp. Argentina såväl som Bosnien och Nigeria är alla tre lag med en rejält offensiv framtoning, men tonvikt på ett snabbt och flödande anfallsspel. Det faller sig naturligt att lagen väljer att anfalla då defensiven på samma gång är det stora frågetecknet för samtliga lag i gruppen.

Öppet spel och många mål är således något vi borde kunna se fram emot i Grupp F. Om än kanske inte alla gånger den högsta fotbollskvaliteten. Att Argentina ska vinna den här gruppen framstår som självklart. Deras anfall håller högsta världsklass och även om försvaret möjligen är lite skakigt så saknar övriga lag i den här gruppen riktigt förmågan att sätta det på allvarliga prov.

Frågan är då vilket av övriga tre lag som följer med Argentina till slutspel. Då tror jag huvudsakligen på Bosnien som har en uppsjö av skickliga offensiva spelare samtidigt som Bosnien känns som ett lag i medvind. Mycket kommer att hänga på i vilket psykologiskt skick Bosnien befinner sig i efter öppningsmatchen mot Argentina. Lag från Balkan brukar kunna bestå av humörspelare.

Både Iran och Nigeria känns dock förhållandevis svaga. Det finns förvisso kvaliteter i framför allt Nigeria, men mitt intryck är att lagsammanhållningen och lagbalansen där saknas. Nigeria för mig framstår som ett av de lag som är mest sannolikt att göra ett riktigt fiasko i den här turneringen.

:::

Min slutställning:

1.       Argentina
2.       Bosnien
3.       Iran
4.       Nigeria

:::

ARGENTINA

Bosnien (15/6), Iran (21/6) och Nigeria (25/6)

Argentina har tveklöst ett av turneringens på pappret bästa och mest spännande lag. Men det här är inte det första VM där så är fallet, och under flertalet tidigare turneringar så har Argentina visat upp ett liknande dilemma som exempelvis England, en oförmåga att få alla dessa spelare att fungera tillsammans som ett vinnande lag.

En central komponent i Argentinas besvär har varit Leo Messi, som naturligtvis har varit fantastisk i Barcelona men inte alls nått samma höjder i Argentina. En förklaring till det är tveklöst att Argentina har saknat de bolldistributörer som Messi har haft tillgång till i Barcelona. Argentina har helt enkelt inga Xavi eller Andres Iniesta.

Alejandro Sabella, Argentinas förbundskapten, har försökt anpassa lagets taktik därefter. Istället för passningsteknisk briljans baserar istället Argentina sitt spel på väldig fart och snabba spelomställningar. När de anfaller så gör de det med i praktiken fyra anfallare i form av Gonzalo Higuain och Sergio Agüero bredvid en ofta lite djupare liggande Messi, med Angel Di Maria som komplementerande kraft från kanten. Den som ska iscensätta dessa attacker är Fernando Gago från sin djupa position på det centrala mittfältet.

Men Argentinas fundamentala problem är som vanligt defensiven. De har ett förhållandevis oprövat mittbackspar i Ezequiel Garay och Federico Fernandez och bakom dem Sergio Romero som målvakt som dock fått sitta på bänken under stora delar av säsongen. Det är emellertid längs kanterna som Argentina framför allt har visat sig sårbara under VM-kvalet. Lagets defensiva organisation är ännu en gång dess akilleshäl.

Realistiskt mål: Guld
Nyckelspelare: Leo Messi
Joker: Angel Di Maria
Betyg: +++++

:::

BOSNIEN

Argentina (15/6), Nigeria (21/6) och Iran (25/6)

Det är svårt att inte känna den allra djupaste sympati för Bosnien, det enda landet i den här turneringen som gör sitt allra första VM. Ett litet land härjat av krig i sin moderna historia där fotbollen förblir en enande kraft i landet som under sådana förutsättningar har lyckats samla ihop en väldigt lovande grupp av fotbollsspelare.

Bosnien spelar också en väldigt positiv och kreativ fotboll. Därtill har nöden kanske ingen lag. Det flödar över av offensiva spelare i truppen, men det finns heller inte väldigt många spelare i Bosnien med den tillräckliga kvaliteten för ett landslag, av fullt naturliga skäl. Förbundskapten Safet Susic har alltså varit tvungna att laga efter läge, vilket gett laget en rejäl offensiv balans. Det saknas defensiva spelare av hög kvalitet.

För spelarna har det till viss del inneburit att de tvingats anpassa sig till för dem ovana positioner. Till deras fördel ska sägas att de har gjort detta mycket bra, till stor del vittnandes om en stark lagsammanhållning. Farhågan är så klart att Bosnien i sin entusiasm över att till sist vara i VM lämnar väldiga ytor bakom sina offensiva spelare som motståndarna kan utnyttja. Inte minst öppningsmatchen mot Argentina riskerar bli rejält brutal.

Realistiskt mål: Kvartsfinal
Nyckelspelare: Miralem Pjanic
Joker: Asmir Begovic
Betyg: +++

:::

IRAN

Nigeria (16/6), Argentina (21/6) och Bosnien (25/6)

Iran deltar i sitt fjärde VM och hoppas att för första gången kunna ta sig vidare från gruppspelet. För det ändamålet har man anställt Carlos Queiroz som förbundskapten i förhoppningen att han ska kunna tillföra taktisk disciplin till ett tekniskt kompetent fotbollslag. Något Queiroz har lyckats med, delvis på bekostnad av offensiven.

Irans förberedelser inför VM har varit allt annat än idealiska. Laget har, till synes av ekonomiska skäl, genomfört få träningsmatcher inför VM och då mot svagt motstånd. På motsvarande vis har laget inte haft någon större möjlighet att samlas på gemensamma träningsläger inför VM. Inte minst har flera av Irans nyckelspelare uteblivit från de läger som har hållits.

Konflikter har också uppstått mellan Queiroz och några av Irans mer färgstarka spelare. Ali Karimi, Hadi Aghili och Payam Sadeghian tillsammans med målvakten Mehdi Rahmati har förklarats icke önskvärda av Queiroz, efter gräl som antingen riskerar sänka lagets kvalitet eller möjligen ökar lagets sammanhållning och Queiroz auktoritet.

Irans styrkor är först och främst det defensiva mittfältet med rutinerade spelare som Javad Nekounam och Andranik Teymourian. Offensivt bidrar framför allt Ashkan Dejagah och Reza Ghoochannejhad med kvalitet. Irans svaghet ser vi framför allt i försvaret och på ytterbackspositionerna, där Iran saknar spelare av hög kvalitet. Queiroz har också dribblat med målvaktsvalet vilket skapat osäkerhet på den positionen.

Realistiskt mål: Slutspel
Nyckelspelare: Javad Nekounam
Joker: Reza Ghoochannejhad
Betyg: +

(Tack till Pezhman Pars för research, bakgrund och detaljerad analys.)

:::

NIGERIA

Iran (16/6), Bosnien (21/6) och Argentina (25/6)

Nigeria bubblade upp på VM-scenen för 20 år sedan i samband med VM 1994 i USA. Laget hade då en generation av löjligt talangfulla spelare som efter VM skulle få framgångsrika karriärer i Europa. Den nuvarande förbundskaptenen Stephen Keshi var kapten för det laget och har strävat efter att återskapa samma typ av fotboll som var så framgångsrik då.

Nigerias fotbollsarv har holländska rötter. Laget från 1994 stod under Clemens Westerhofs ledning och var alltså baserat runt ett snabbt och tekniskt 4-3-3-spel enligt känd holländsk fotbollsskola. Nigerias anfallsspel utgår mycket från deras snabba offensiva spelare som Peter Odemwingie, Emmanuel Emenike och Ahmed Musa.

Precis som för övriga lag i den här gruppen så är defensiven i Nigeria det som utgör det stora frågetecknet. Målvakten Vincent Eneyama gör förvisso sin tredje VM-turnering och hade en minnesvärd insats mot Argentina i förra VM, men framför honom spelar en oprövad backlinje med Godfrey Oboabona och Kenneth Omeruo som mittbackar. Backlinjens dilemma är dock att den inte ges ett fullgott av lagets defensiva mittfält där Ogenyi Onazi sannolikt inte kommer räcka till.

Realistiskt mål: Slutspel
Nyckelspelare: John Obi Mikel
Joker: Peter Odemwingie
Betyg: +++

:::

Be Champions!!

England och Italien gör upp långt in i djungeln

14 juni 2014 05.00, Peter Hyllman

Idag öppnar sig alltså VM-turneringen för England som ska springa ut någonstans mitt inne i djungeln, på en arena som efter VM kanske aldrig mer kommer att användas, på en fotbollsplan som av optimistiska arrangörer beskrivs som ”spelbar”, i en viktig och tuff öppningsmatch mot Italien.

Det har så här under turneringens inledning inte precis varit någon höjdare för FIFA. Det är en turnering för de bästa länderna och spelarna, men för domarna är det någon form av särskild utbildningsinsats. Och så en match i en stad som fått arrangera VM i huvudsak av regionalpolitiska skäl, till väldiga kostnader och till förfång för kvaliteten.

Matchen ikväll kunde alltså spelas under bättre förutsättningar. Då känns det så klart inte särskilt trösterikt att planen i Manaus beräknas vara i optimalt skick till matchen den 22 juni. Man hade kunnat tycka att med så lång framförhållning inför ett VM så hade det minsta man kan begära varit att ha planen färdig till VM:s början.

Nu är det ju förvisso lika för båda lagen, och det finns ingen uppenbar fördel för något av lagen. Och är det en sak som är glädjande så är det att England helt enkelt har valt att gilla läget. För ska man vinna fotbollsmatcher så går det liksom inte att lägga energi på yttre omständigheter som man ändå inte har någon möjlighet att vare sig påverka eller kontrollera.

Det är positiva känslor i England för tillfället. Och det är kanske det, den positiva känslan, som allra mest talar för England inför kvällens match mot Italien.

:::

England är absolut inte överspelade på förhand i den här matchen, men jag betraktar ändå Italien som favoriter.

Det slår liksom aldrig fel. England brukar mycket väl kunna spela lite vilda västern-fotboll i början av turneringarna, men brukar falla samman i de avgörande lägena. Italien å andra sidan brukar kanske börja lite trevande men tenderar istället att stå starka i motsvarande avgörande lägen.

Det finns en mästerskapskultur i Italien som helt enkelt saknas i England.

Men, som sagt, Italien brukar kunna öppna lite småsvajigt. Och därtill är det en öppningsmatch i vilken båda lagen kan tänkas börja lite trevande, någon match i stil med den mellan Spanien och Holland kommer vi inte få se. Båda lagen kan dessutom vara någorlunda nöjda med oavgjort. England definitivt, men troligtvis också Italien.

Oavgjort är ett bra resultat att bygga vidare på. Så det är kanske inte helt osannolikt att det är där det slutar. Särskilt som kanske inget av lagen är helt intresserade av att ta ut sig redan i första matchen i hög hetta och luftfuktighet.

:::

Owen Gibson i The Guardian tycker jag gör en bra och intressant poäng. För att det ska kunna bli ett lyckat VM för England så måste någon spelare få sitt stora genombrott i den här turneringen. Och runt den poängen gör jag två reflektioner i form av en fråga och ett påstående.

Vem blir den spelaren?

England har flera spelare som kan få sitt stora genombrott under den här turneringen!

:::

Jag, Birro och Hussfelt ska tydligen vara med i någon ”hangout” under kvällen, inför matchen. Typiskt starkt italienskt försvar, två mot en underlättar en effektiv press med understöd-taktik.

:::

Roligt från för mig okänd källa på internätet:

Italien vs England

England vs Italien
Solglasögon: 0-13
Långt hår: 0-8
Kostymer från 1980-talet: 25-0
Förmåga att organisera en fotografering: 1-0
Förmåga att se bra ut under en fotografering: 0-1
Saknar mamma: 0-19

:::

VM-KOLLEN

(1) Holland stod för en dundersmäll när de fullständigt pulvriserade Spanien med 5-1. Daley Blind var smått fenomenal och Robin van Persie och Arjen Robben strålande.

(2) Farhågan att Spanien var för gammalt och förstelnat visade sig stämma med oroande klarhet. Matchen om fyra dagar mot Chile är helt avgörande, och Vincente del Bosque måste nog lyfta fram truppens yngre spelare som en ren nödåtgärd.

(3) Något av ett fattigdomsbevis för Spanien när de byter ut Diego Costa och byter in Fernando Torres. Visar både på att återväxten har varit otillräcklig för Spanien bakom den fantastiska mästargenerationen.

(4) Mexiko och Chile svarade båda för stundtals imponerande styrkebesked i sina VM-premiärer. Men Chile visade också nerver, kanske inte så underligt givet landets ringa VM-rutin. Australien däremot visade upp en beundransvärd kampmoral.

:::

Be Champions!!

VM 2014, Grupp E: Unga lag på uppgång siktar på slutspel

13 juni 2014 15.00, Peter Hyllman

Frankrike är ett landslag som under många år har varit behäftat med tämligen allvarliga interna problem. Risken fanns även inför det här mästerskapet så klart, men då fattade Didier Deschamps till sist ändå det modiga men förmodligen nödvändiga beslutet att peta Samir Nasri från VM-truppen. Laget före individerna således och det är ett beslut som bådar gott för fransmännen inför turneringen.

Frankrike bör kunna få en tämligen behaglig resa genom det här gruppspelet, de besitter ett av turneringens bästa centrala mittfält och laget har en offensiv slagstyrka som bör vålla övriga gruppmotståndare stora problem. I övrigt handlar gruppen främst om vilket av tre övriga lag som ska göra Frankrike sällskap till slutspel, och med all sannolikhet få den tveksamma äran att möta Argentina i åttondelsfinal.

Schweiz har sina defensiva svagheter, men både Honduras och Ecuador saknar förmodligen de offensiva kvaliteterna för att verkligen utnyttja detta. Schweiz själva däremot har i spelare som Granit Xhaka och Josip Drmic de offensiva kvaliteter som räcker till mot inte alltför tufft motstånd. Schweiz har ett väldigt talangfullt lag som bör kunna visa sig mogna uppgiften i VM.

:::

Min slutställning:

1.       Frankrike
2.       Schweiz
3.       Honduras
4.       Ecuador

:::

ECUADOR

Schweiz (15/6), Honduras (20/6) och Frankrike (25/6)

Ecuador kommer till VM som ett lag i sorg. Det var inte mer än ett år sedan som lagets anfallare Christian Benitez, tidigare i Birmingham för övrigt, gick bort efter att hans hjärta helt enkelt gav upp. Ett hårt slag för Ecuador fotbollsmässigt men inte minst känslomässigt. Ecuador som fotbollslag visade dock ett hjärta som inte gav upp genom att kvalificera sig till VM ändå.

Det finns ett tungt vägande skäl till att Ecuador tar sig till VM. Man är nämligen ett av världens bästa hemmalag. Detta beror på rent fysiska förhållanden i och med att Ecuador spelar sina hemmamatcher i Quito på mycket hög höjd, där motståndarna helt enkelt inte är förberedda för att kunna spela. Ecuador tog 22 av 24 poäng i kvalet på hemmaplan. På hemmaplan förlorade man inte en match, på bortaplan vann man inte en match.

Det blir alltså svårare för Ecuador i VM. Det som framför allt talar mot laget är deras försvar som förvisso höll måttet i VM-kvalet, på 16 matcher släpptes bara 16 mål in, men som är skadedrabbat och där förbundskapten Reinaldo Rueda samtidigt under VM-kvalet har använt hela åtta spelare bara till de båda mittbacksplatserna.

Realistiskt mål: Slutspel
Nyckelspelare: Antonio Valencia
Joker: Enner Valencia
Betyg: ++

:::

FRANKRIKE

Honduras (15/6), Schweiz (20/6) och Ecuador (25/6)

Frankrike under Didier Deschamps som förbundskapten har under ett antal år experimenterat med olika taktiska uppställningar. De har gått på några rejäla minor längs vägen, bland annat förluster mot Japan och Brasilien, och hade problem att hantera Spanien i sin VM-kvalgrupp. Men under playoff-spelet mot Ukraina verkade Frankrike hitta sin taktiska form, och det är den 4-3-3-uppställningen som Frankrike kommer utgå från under VM.

Lagets absoluta styrka är mittfältet, en trio bestående av Yohan Cabaye, Paul Pogba och Blaise Matsuidi. På det mittfältet finns egentligen allt ett fotbollslag kan önska sig i form av teknik, fysik, positionsförmåga, passningsspel och en balans mellan defensivt och offensivt. Som mittfältstrio betraktat måste det ses som en av VM:s bästa.

Bakom denna trio ser det dock något svagare ut. Raphael Varane bör vara given bland mittbackarna och bredvid honom lär antingen Laurent Koscielny eller Mamadou Sakho spela. Det är emellertid på ytterbacksplatserna som Frankrikes svaghet står att finna. Både Patrice Evra och Mathieu Debuchy bidrar med mycket offensivt men kan vara risker i defensiven.

Vi ser ett liknande mönster i lagets offensiva områden, där Karim Benzema är en formstark och vass anfallare., så länge som han håller sig längst fram utan att sjunka ned i planen. Men på ytterpositionerna, framför allt sedan Franck Ribery tvingats dra sig ur på grund av skada, är Frankrike mer osäkra. Och i grunden är detta Frankrikes risk under VM, att laget blir alltför centrerat utan att kunna hitta någon bredd i spelet.

Realistiskt mål: Semifinal
Nyckelspelare: Paul Pogba
Joker: Mathieu Valbuena
Betyg: ++++

:::

HONDURAS

Frankrike (15/6), Ecuador (20/6) och Schweiz (25/6)

Honduras var med redan i förra VM och imponerade där med sin täta defensiva organisation. Däremot lyckades inte laget med att göra ett enda mål, vilket till slut garanterade att laget inte tog sig vidare till slutspel. Den här gången tror sig Honduras och Luis Fernando Suarez ha lärt sig läxan genom att ha satsat på ett mer dynamiskt och kreativt anfallsspel.

Honduras har samtidigt tvingats genomgå en rejäl generationsväxling. De spelare som låg till grund för VM i Sydafrika, främst bland dem Amado Guevara, David Suazo, Carlos Pavón och Danilo Turcios, har lämnat landslaget och ersatts av yngre och kanske mer hungriga spelare. Generationsväxlingen har till stor del baserats på Honduras framgångsrika OS i London, där laget tog sig ända fram till kvartsfinal.

Honduras baserar sitt spel i huvudsak på ett snabbt kantspel. Laget spelar med en fyrbackslinje och framför denna placerar sig två defensiva mittfältare. Vad Honduras vill är att lägga snabba passningar ut till någon av Oscar Garcia och Andy Najar, som kan byta kant mitt under matchen. Denna duo ska sedan tillsammans med Jerry Bengtson och Carlo Costly i anfallet utgöra Honduras offensiva hot.

Honduras kommer knappast visa sig vara VM:s mest spektakulära lag, men det är ändå en effektiv lagmaskin som absolut inte ska underskattas. Slutspel är en fullt realistisk målsättning för Honduras den här gången, särskilt i en relativt svag grupp.

Realistiskt mål: Slutspel
Nyckelspelare: Jerry Bengtson
Joker: Andy Najar
Betyg: ++

:::

SCHWEIZ

Ecuador (15/6), Frankrike (20/6) och Honduras (25/6)

Schweiz med Ottmar Hitzfeld som förbundskapten har sitt kanske mest lovande fotbollslag någonsin på plats i VM. Men det är samtidigt ett lag som lider av sina problem sett till skador under säsongen. När Hitzfeld skulle ta ut sin VM-trupp så drogs flera av lagets nyckelspelare som Diego Benaglio, Xherdan Shaqiri, Fabian Schär, Philippe Senderos och Tranquillo Barnetta med skador eller långa speluppehåll.

Schweiz huvudsakliga huvudvärk under VM-kvalet var oförmågan att göra mål. Delvis beror detta kanske på Hitzfelds defensiva inställning, men det grundade sig också i avsaknaden av vettiga anfallare. Haris Seferovic och Eren Derdiyok lyckades inte alls. Mario Gavranovic hade också problem och i VM sätts därför stort hopp till unga stjärnskottet Josip Drmic, som fått sitt genombrott under säsongen.

Men ska Drmic kunna producera mål i VM så måste han ha hjälp av spelarna bakom sig, och där är det framför allt på Granit Xhakas axlar som ansvaret vilar. Xhaka har etablerat sig i Bundesliga under säsongen och visar upp en väl utvecklad spelförståelse och står för ett starkt passningsspel. Bakom honom tätar Napoliduon Gökhan Inler och Valon Behrami upp defensivt.

Mittbackspositionerna är det som kanske främst oroar i Schweiz defensiva uppställning. Fabian Schär och Steve von Bergen har haft uppenbara problem i tidigare matcher, och bakom dem så känns knappast Philippe Senderos som den mest pålitlige ersättaren.

Realistiskt mål: Slutspel
Nyckelspelare: Granit Xhaka
Joker: Josip Drmic
Betyg: +++

:::

Be Champions!!

Cesc Fabregas visar Arsenal långfingret när han går till Chelsea

13 juni 2014 05.00, Peter Hyllman

Så blev det alltså klart igår vad det har pratats om i några veckor eller så, Cesc Fabregas plitar på för Chelsea för i krokarna runt £30m som går till Barcelona och förmodligen ett rätt häftigt lönekuvert för egen del.

Det är självklart en kanonvärvning för Chelsea som för en någorlunda rimlig penning värvar en av världens bästa och mest mångsidiga mittfältare, och som kan ta många olika roller på planen. Det ger också Chelsea fler alternativ och ett bättre förhandlingsläge gentemot trubbelmakare i de egna leden såsom Eden Hazard.

Det är naturligtvis också en fantastisk ersättning för Frank Lampard, en spelare av ett liknande snitt men troligtvis med en ännu högre nivå. Värvningen av Cesc Fabregas, tillsammans med exempelvis en värvning av Diego Costa till anfallet, och Chelsea har rustat riktigt starkt inför kommande säsong. Rustat i sådan utsträckning att de börjar framstå som favoriter till ligatiteln.

Sedan ska man inte sticka under stolen med att det är en rejäl styrkemarkering, en form av symbolvärvning. Man värvar en spelare av högsta världsklass och på samma gång ger man en av ligakonkurrenterna en rätt rejäl käftsmäll. För det kan inte kännas kul för Arsenal att se Cesc Fabregas dra på sig en Chelseatröja, blott några år efter att han lämnade klubben för sitt eget drömlag.

Det vore bara dumt att tro att det faktiskt låg bakom köpet, men man kan vara rätt säker på att det är en bonus som José Mourinho minst sagt lär uppskatta rätt mycket.

:::

Det är samtidigt ett tämligen rejält underkännande av Arsenal som ett konkurrenskraftigt fotbollsprojekt. Fabregas egen motivering till varför han nu väljer Chelsea är alltså klubbens hunger och ambition att vinna titlar, något han alltså inte ansåg sig kunna finna i Arsenal.

Det var naturligtvis den analysen som en gång drev honom bort från Arsenal till Barcelona, hur mycket det än pratades om hans pojkklubb. Det är i grund och botten samma analys som nu får honom att välja Chelsea. Vilket är tämligen naturligt, men det är inte alltid så det framställs.

Fabregas beslut att spela för Chelsea rimmar rätt illa med tidigare gjorda uttalanden om att han aldrig kunde tänka sig att spela för någon annan engelsk klubb än Arsenal. Det är fullt förståeligt att situationen inte fungerar för honom i Barcelona, men kanske var det möjligt att hitta en annan klubb i en annan liga om han sökte efter en ny utmaning.

Nja, Fabregas ville naturligtvis tillbaka till Premier League. Det är världens största och förmodligen bästa liga, det är ligan med överlägset störst prestige. När inte Barcelona och La Liga är ett alternativ så väljer han självklart det som han anser vara bäst för sin egen karriär, och det är Premier League och det är Chelsea.

Alldeles oavsett vad han har sagt angående Arsenal förut.

:::

Arsenals supportrar har ju viss rätt att känna sig lurade. Inte minst de som tog honom på allvar när han påstod att han aldrig ville spela fotboll för någon annan engelsk klubb än Arsenal. De har ju så klart blivit slagna med fel i denna självsäkra tilltro.

Men Arsenals supportrar är märkligt förlåtande sett som kollektiv. Möjligen eller troligen för att de inte riktigt gillar vad alternativet säger om Arsenal som klubb och dess konkurrenskraft. Att Arsenal var en plattform för Fabregas och att Arsenal saknar resurs och ambition att konkurrera med en klubb som Chelsea om de största spelarna.

Standardförsvaret den här gången är att Arsenal tackade nej, de ville inte värva Fabregas. Men för det första förändrar ju inte det sakläget att Fabregas trots allt satt dem i situationen att behöva fatta det beslutet. För det andra är jag mer än benägen att kalla det för ren och skär bullshit.

Det försvaret lutar sig på är att Arsenal har haft en klausul om första option på Fabregas. Men det ger dem ingen automatisk rätt att köpa tillbaka Fabregas till vilket som helst pris. Det ger dem bara möjligheten att matcha i det här fallet Chelseas bud för att därefter komma överens med Fabregas om dennes personliga villkor.

Naturligtvis vill Arsenal värva en spelare som Cesc Fabregas för en summa runt £30m. Varför skulle de inte vilja det? Man tackar inte nej till en spelare av Fabregas kaliber för den summan, han är bättre än i princip allt annat Arsenal har på den positionen och det vore en enorm symbolvärvning. Att Arsenal är beredd att värva spelare för den summan visade förra sommaren med köpet av Mesut Özil och budet på Luis Suarez.

Som en någorlunda kritiskt och förnuftigt tänkande supporter hyllar man inte ena stunden värvningen av Mesut Özil som en väldig symbolvärvning för att i nästa stund snusförnuftigt, och krampaktigt klamrandes vid partilinjen, mena att en värvning av Cesc Fabregas för £30m vill man minsann inte göra. Då tappar man i all trovärdighet.

Det kan finnas moraliska skäl att inte vilja värva tillbaka Fabregas, efter att denne lämnade klubben till att börja med, men det är en helt annan historia, och knappast en dimension som jag tror att Arsenals klubbledning arbetar utifrån. Än mindre bör de arbeta utifrån den.

Men för att Arsenal ska kunna värva Fabregas så måste de också anse sig kunna komma överens med spelaren. Det vill säga mer konkret betala honom den lön han anser sig förtjäna. De måste också kunna övertyga Fabregas om lagets trovärdighet som titelkandidater. Båda dessa sakerna hänger naturligtvis intimt samman.

Och i just det viktiga avseendet har inte Arsenal kunnat konkurrera med Chelsea. Vilket har absolut ingenting att göra med att de inte vill. Om man inte betraktar Arsenals självpåtvingade lönetak som ett uttryck för bristande vilja så klart, men det är ju knappast vad som avses.

:::

Det borde vara en återkommande mardröm för Arsene Wenger och Arsenals supportrar att tvingas se Cesc Fabregas lyfta Chelsea till lagets kommande framgångar. Tanken var ju att han skulle lyfta Arsenal fram till just dessa framgångar.

Det känns onödigt att det skulle behöva bli på det viset. Förvisso är det utifrån ett rent personligt perspektiv fullständigt förståeligt att Fabregas själv fattar det beslutet. Man skulle bara önska att det hycklades lite mindre i samband med den här typen av övergångar. Både vad avser övergången från Arsenal till Barcelona och denna övergång till Chelsea.

Det spelar i sak mindre roll att Fabregas tog omvägen några år via Barcelona innan han kom till Chelsea. Övergången säger lika mycket om Arsenals position som klubbens tidigare tapp av spelare till Manchester, eller som när Chelsea senast norpade en Arsenalspelare i form av Ashley Cole. En påminnelse om vad klubben har tappat.

Att säga att man inte ville värva Fabregas gör egentligen bara saken värre, då det på alla sätt understryker den fundamentala brist på ambition som har präglat Arsenals lagbygge i snart ett decennium. Hellre i så fall spänna bågen men se strängen brista.

Då hade man kanske dessutom tvingat fram ett ärligt ställningstagande från Fabregas för en gångs skull. Inte bara sett till att skapa både sig själva och honom själv en bekväm utväg i form av plausible deniability (”vi ville inte ha honom” / ”de ville inte ha mig”).

:::

VM-KOLLEN

(1) Brasilien vann med 3-1 mot Kroatien men imponerade föga och visade sig mer sårbara defensivt än väntat, i synnerhet bakom lagets ytterbackar, där både Kroatiens mål kom ifrån tillsammans med ett flertal andra svettiga målchanser.

(2) Brasiliens spel var omständigt och laget hade markant svårt att få med sina båda anfallare, Fred och Hulk, i spelet. Neymar och Oscar dock duktiga på det offensiva mittfältet.

(3) Kroatien spelade riktigt bra och förtjänade mer, lurade på konfekten av ett riktigt dåligt domslut till hemmalagets fördel. Men Luka Modric en säkerhetsrisk som defensiv mittfältare när motståndet lyckas sätta honom under press och ta bollen av honom.

:::

Be Champions!!

  • Fakta om Peter Hyllman

    Ålder: 37
    Bor: Sundsvall
    Gör: Producerar insikter och åsikter
    Bäste spelare just nu: Eric Cantona
    Bästa fotbolls-
    minne:
    Många bra minnen, men Uniteds FA-cupfinal mot Everton 1985 när Norman Whiteside avgör i förlängningen, med Kevin Moran utvisad, är ett av de första och starkaste.
    Laget i hjärtat: Man Utd
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Marseille - Nantes
Fredag 28 november kl 20:25
Real Soc. - Elche
Fredag 28 november kl 20:40
Getafe - Ath Bilbao
Lördag 29 november kl 15:55
Paris Saint Germain - Nice
Lördag 29 november kl 16:55
Espanyol - Levante
Lördag 29 november kl 17:55