Peter Hyllmans Englandsblogg

SPECIAL: Everton 2015-16

Tredje säsongen gillt för Roberto Martinez i Everton. Den första säsongen blev en succé med 72 poäng och en femteplats. Men med ambitionen att förbättra denna prestation så blev den andra säsongen ett rent fiasko, en elfteplats och 47 poäng i tabellen. I stort sett allt som var bra under första säsongen var som bortblåst under den andra.

Om höga förväntningar och spel i Europa League spelade sina spratt med Evertons prestationer under 2014-15 så är det inget som Everton behöver brottas med den här säsongen. Samtidigt så var det under jul- och vintersäsongen som Everton hade sina största problem förra säsongen, när det inte var något europeiskt cupspel.

Everton brottades förra säsongen med ett taktiskt dilemma där Roberto Martinez är väldigt fokuserad på långsamt bollinnehav, samtidigt som spelartruppen är anpassad efter ett mer direkt anfallsspel. Det där orsakade både problem och konflikt förra säsongen, men avslutningen av säsongen och inledningen på den här säsongen antyder att Martinez har hittat en fungerande kompromiss.

Hittills den här sommaren har Evertons aktivitet varit minimal. Man har plockat in Tom Cleverley och Gerard Deulofeu för billiga pengar men inte i något avseende utgör detta någon större satsning. Evertons energi så här långt har huvudsakligen gått åt att försöka hålla fast i John Stones, något som återstår att se om de kommer att lyckas med.

Bristen på ambitiös satsning kan vara oroande, inte minst när klubbar som West Ham och Newcastle förstärker. Utgångspunkten kan självklart vara att Everton anser sig ha ett bra lag i grunden, om än något ospektakulärt, vilket man också har. Filosofin kan också vara att lyfta fram unga spelare såsom Brendan Galloway, Tyias Browning och Matt Pennington.

Det kan självklart fungera. Evertons spelartrupp är i grova drag samma trupp som slutade femma första säsongen, och Everton har förstärkt med några fler spelare sedan dess. Den stora förhoppningen är självklart att unga spelare som John Stones, James McCarthy och Ross Barkley ska blomma ut och ta ett stort ledaransvar i laget.

Det är friskt vågat. Roberto Martinez pratar ändå om att förstärka Everton med ytterligare två spelare innan transferfönstret stänger. Dels söker man en back till, vilket är ett behov som garanterat dubbleras om Everton inte lyckas behålla John Stones. Dels behöver anfallet breddas. Det är också förstärkningar som kan behöva göras för att övertyga ambitiösa spelare som Stones, Barkley och Lukaku att Everton verkligen har en seriös ambition.

LINEUP (4-2-3-1)
GK – Howard, Tim

RB – Coleman, Seamus
CB – Stones, John
CB – Jagielka, Phil
LB – Baines, Leighton (Galloway, Brendan)

DM – Barry, Gareth (Besic, Muhamed)
CM – McCarthy, James (Gibson, Darron)

RW – Koné, Arouna (Mirallas, Kevin)
AM – Barkley, Ross (Osman, Leon)
LW – Cleverley, Tom (Pienaar, Steven)

ST – Lukaku, Romelu (Naismith, Steven)

TRANSFERS
In: Tom Cleverley (Man Utd), Gerard Deulofeu (Barcelona), David Henen (Olympiakos), Mason Holgate (Barnsley). Ut: Antolin Alcaraz (släppt), Sylvain Distin (Bournemouth), Luke Garbutt (Fulham, lån), Chris Long (Burnley).

NYCKELSPELARE: Romelu Lukaku
Märkligt underskattad spelare, men så kan det bli när en anfallare av ett eller annat skäl inte lyckas i någon av storklubbarna, vilket för fansen alltid kommer vara spelarens fel. Sant är emellertid att Lukaku har gjort tre hela säsonger i Premier League och varit väldigt bra varenda säsong, vilket är få förunnat att kunna säga. I Evertons med direkta spelsystem har han hittat sin roll väldigt bra och ger nu alla intryck av att kunna vara en riktig leading striker för Everton.

VAD TALAR FÖR EVERTON?
Everton har trots förra säsongens svårigheter fortfarande ett av ligans bästa lag på pappret. Laget är helt enkelt för starkt för att man ska kunna räkna med ännu en placering på den nedre halvan. Backlinjen innehåller både defensiv skicklighet och offensivt understöd, Evertons centrallinje är imponerande med Stones och Jagielka, Barry och McCarthy tillsammans med Barkley. Och Lukaku som anfallare är inget man rynkar på näsan åt.

VAD TALAR MOT EVERTON?
Den andra sidan av myntet med Evertons spelartrupp är att den är förhållandevis tunn och lättviktig, vilket om inte annat gör Everton känsliga för skador och avstängningar. Arouna Koné, Kevin Mirallas, Gerard Deulofeu med flera är samtliga skickliga spelare men också spelare som är förhållandevis beroende av andra spelare för att kunna prestera. Det är inte spelare som lyfter ett lag, lika lite som Steven Naismith och Aiden McGeady riktigt har kvaliteten att göra det.

TRE NYCKELFRÅGOR

Kan Ross Barkley bli the main man? Roberto Martinez gick i tankebanan att göra Barkley till en defensiv mittfältare förra säsongen. Men det är som offensiv mittfältare som Barkley har inlett den här säsongen sprudlande och den roll i vilken han tillför mest till Everton som lag. Kan Barkley förverkliga sin potential den här säsongen?

Kan Everton återskapa defensiven? Den andra säsongens fall med Roberto Martinez sammanföll med att lagets defensiv fallerade. Vad som under många år varit Evertons adelsmärke var inte längre någon styrka. Martinez måste förbättra denna lagdel om Everton ska stiga i tabellen, en uppgift som helt klart påverkas av John Stones mindset.

Vad vill klubbledningen? Så här långt har Evertons klubbledning, närmast sin vana trogen, varit mycket återhållsam med investeringar. Pengar från TV-avtal etc har till stor del gått in i redovisningen. Evertons framgångar beror mycket på om klubbledningen är beredda att ge Roberto Martinez nödvändigt stöd för spelarinvesteringar för att matcha klubbens konkurrenter.

SÅ GÅR DET!

Hyllman. (#6) Stabilitet är en underskattad egenskap och Everton har trots en skakig fjolårssäsong ändå fått behålla i grund och botten den spelartrupp som charmade Premier League för två säsonger sedan. Utvecklingen av spelare som Stones, Barkley, McCarthy och Lukaku gör att laget förmodligen är starkare än så nu. För de taktiska problem som förra säsongen medförde så såg det också ut som om Everton hittade en fungerande kompromiss mot slutet av säsongen, och den här säsongen slipper Everton dessutom brottas med Europa League. (6-8)

Linhem. (#7) Everton sitter i en konstig sits. De är i en generationsväxling och de har ett par väldigt värdefulla guldklimpar som kostar eller kostat £30m. Förra säsongen var en identitetskris och denna säsongen skulle de behöva hitta sitt nya jag och utmana om europaplatser annars de bli kvar lämnade i mitten bakom alla mittenlag som shoppar europeiska toppspelare. Ofta känt att Barkley överskattas på grund av hans fysiska egenskaper och drömmål men han har inlett säsongen som en mer komplett spelare. Glad att äntligen Cleverley hamnat i ett lag som ser han som en mer offensiv spelare. (5-9)

Peter Hyllman
Inlägget har 294 kommentarer

Allt annat än fyra engelska lag i Champions League-slutspel vore en besvikelse

Gruppspelet i Champions League lottades under torsdagskvällen. Och tycker man kanske att Champions League har utvecklat sig till något av ett spektakel så är det kanske inte att undra på att även lottningen har blivit något av ett spektakel och något slags event i sig självt.

Om själva gruppspelet kan man ha olika uppfattningar. En sådan uppfattning förs fram av Iain Macintosh som plockar fram eldkastaren för att beskriva vad han uppfattar som otyget:

”I’m not a huge fan of the Champions League group stage anyway. It’s not a competition. It’s a cash trough where the big pigs grudgingly share a bit of swill with the little piglets before forcing their snouts down hard into the swirling brown gloop and holding them there until the bubbles stop. It’s purposely designed to minimise the risk of upsets and preserve the status quo, from the extended coefficient that protects them at the start to the promise that they’ll be able to ruin the Europa League at the end should they mess up. Don’t be fooled by the new ‘champions in pot one’ tweak. How often does a minnow win a title these days? The Champions League directs the same huge revenues to the same huge clubs over and over and over again until every league in Europe is ripped asunder by the gap between the rich and the poor and the bloated one percent can stand unopposed on golden pedestals, jettisoning hot streams of contempt over the edge to soak the rest of us below.”

Något har väl det där förmildrats i och med den omgjorda seedningen där det bara är ligavinnarna från de sju högst rankade ligorna som är med i pott ett, vilket serverade en del saftiga möten den här säsongen. Gruppspelet blir i alla fall något mindre av ren transportsträcka. Personligen är jag förvisso helt för det format som Champions League nu har, helt enkelt för att jag vill se en sådan turnering snarare än den gamla och ganska gråa Europacupen, även om inget av det Macintosh faktiskt säger är felaktigt.

Jag anser bara att det är ett problem som måste lösas nationellt, om man alls menar att det är något som kan och bör lösas, genom att utforma reglerna och förutsättningarna för hur man kvalificerar sig till Champions League. Problemet vore mindre om fler klubbar hade en rimlig chans att kvalificera sig till turneringen.

:::

GRUPP B
PSV Eindhoven
Man Utd
CSKA Moskva
Wolfsburg

Lätt slemmig grupp för Man Utd. Inget av lagen i gruppen är någon egentlig mardröm men inget är heller någon promenad i parken. Det gäller att vara skärpt redan från början med match borta mot PSV och därefter hemma mot Wolfsburg; sex poäng där och en god grund är lagd. Kanske blir gruppen något lättare om Man City till sist lyckas försvaga Wolfsburg genom att värva Kevin De Bruyne. Att Memphis Depay får återvända till Philips Stadion. Man Utd är favoriter att vinna gruppen och klara favoriter att avancera, med Wolfsburg som främsta konkurrent.

Slutspel: 80%

:::

GRUPP D
Juventus
Man City
Sevilla
Borussia Mönchengladbach

Ännu en gång har Man City hamnat i vad som mest av alla grupper framstår som en dödens grupp. Ändå är det om Man Citys ambition är att sluta etta i gruppen en mer överkomlig grupp än vad man ofta stött på hittills. Till stor del är det upp till bevis för samtliga i gruppen. Juventus som måste visa att förra säsongen var mer än en lycklig omständighet men utan viktiga spelare från förra säsongen. Man City som måste visa att de kan överföra sitt spel i Premier League till den europeiska cupfotbollen. Och Sevilla som måste visa att de är mer än bara ett väldigt bra Europa League-lag. Mönchengladbachs roll i den här gruppen, i vilken Man City är knappa förhandsfavoriter, blir troligtvis inte mer än som en möjlig spoiler.

Slutspel: 70%

:::

GRUPP F
Bayern München
Arsenal
Olympiakos
Dinamo Zagreb

Det kom säkert en och annan osande svordom när Arsenal först lottades i Bayerns grupp. Men med facit i hand om de andra två lagen i gruppen så lugnade det kanske ned sig och Arsenal kanske istället kan se fram emot två riktigt intressanta matcher mot Bayern redan i gruppen. Avancemanget från gruppen känns rätt givet för Arsenal, det räcker förmodligen med att de håller koncentrationen uppe på bortaplan i Grekland och Kroatien. Det står däremot med Bayern om gruppsegern, vilket kan visa sig viktigt längre fram i turneringen. Arsenal bör kunna se möjligheterna i att hålla Bayern efter sig precis som att kunna besegra vilken som helst motståndare i slutspelet.

Slutspel: 90%

:::

GRUPP G
Chelsea
Porto
Dynamo Kiev
Maccabi Tel-Aviv

Chelsea fortsätter sin vana att skaka fram såväl enkla som intetsägande grupper i Champions League. Det finns absolut ingenting som ska kunna hindra Chelsea från att cruisa sig fram till slutspel via den här gruppen. Porto brukar kunna ställa till med saker i Champions League men de har tappat viktiga spelare i Alex Sandro, Jackson Martinez och Danilo. Gruppen är ett utmärkt tillfälle för José Mourinho att rotera sina spelare, om nu Mourinho hade trott på att rotera spelare.

Slutspel: 99%

:::

Slutsatsen ger sig självt. När krutröken har lagt sig efter gruppspelet så vore allt annat än fyra engelska lag i slutspel en besvikelse sett till vad som är att betrakta som rimliga förväntningar. Samtliga fyra engelska lag får betraktas som favoriter till avancemang.

Europa Leagues gruppspel lottas vid lunchtid under fredagen. I den lottningen finns alltså vare sig West Ham eller Southampton med, båda lagen gjorde alltså exit redan i kvalrundorna. Inget av lagen stod för några särskilt strålande bedrifter för att uttrycka det milt.

Southampton har varit engelsk fotbolls darlings under några säsonger nu, och har fått mycket beröm för långsiktighet, akademisatsning och framgångar. Men det riskerar nog bli så att den engelska kärleksaffären med Southampton riskerar få ett brutalt slut den här säsongen.

Huruvida Tottenhams och Liverpools kärleksaffär med Europa League får ett brutalt slut redan i gruppspelet återstår att se.

Peter Hyllman
Inlägget har 243 kommentarer

SPECIAL: Tottenham 2015-16

Framtiden ser ljus ut för Tottenham. Så mycket kunde vi konstatera under sommaren när Daniel Levy offentliggjorde klubbens färdiga planer på en helt ny arena bredvid nuvarande White Hart Lane, en arena som beräknas bli klar till 2018-19 och som kommer att bli Londons största arena för klubblag. Vad som emellertid är lite mer osäkert är Tottenhams nutid.

Mauricio Pochettinos första säsong med Tottenham bör rimligtvis betraktas som måttligt framgångsrik. En femteplats i ligan var förmodligen det bästa Tottenham kunde förvänta sig, om än inte hoppas på, man tog sig till final i Ligacupen samt gjorde ett genuint försök i Europa League. Ändå fanns det en hel del saker som Pochettino förmodligen inte var helt nöjd med.

53 insläppta mål på 38 matcher var nog främst bland dem, ett defensivt facit som bara var bättre än fyra andra lag i ligan – Leicester, Newcastle, Aston Villa och QPR. Mycket riktigt är det också backlinjen som varit högprioriterad för Tottenham under sommaren. Hela tre försvarare har inhandlats; Kevin Wimmer från Köln, Kieran Trippier hämtades från Burnley och det stora kapet var Toby Alderweireld från Atlético.

Annars har sommaren handlat mindre om att köpa spelare och betydligt mer om att sälja spelare för Tottenham, men det har man å andra sidan gjort riktigt bra. Dödkött som Etienne Capoué har sålts till Watford, Paulinho till Guangzhou, Lewis Holtby till Hamburg, Younes Kabou till Sunderland och Roberto Soldado till Villareal. Vad som händer med Erik Lamela återstår att se, att Tottenham stramar upp är hur som helst tydligt.

Men med allt fokus på defensiven och på att sälja spelare så har å andra sidan offensiven blivit ett problem. Det ser oroväckande tunt ut bakom Harry Kane som heller inte kan förväntas ha en lika succébetonad säsong den här gången, och det offensiva mittfältet riskerar lova mer än det kan hålla. Och med blott en knapp vecka kvar av transferfönstret så måste Tottenham försöka få lite mer kött på anfallsbenen.

Glädjande för alla Tottenhamsupportrar måste dock vara den stadiga införseln av unga spelare i laget, många av dem helt egna, och hur denna utveckling ser ut att ha ett så tydligt stöd och mandat hos Pochettino. Ryan Mason och Nabil Bentaleb ser ut att ha gjort sig hemma på mittfältet, Harry Kane naturligtvis, och om allt slår väl ut för Dele Alli, Tom Carroll och Alex Pritchard så ser Tottenhams offensiv helt plötsligt bättre ut.

Det är ingen hemlighet hur Mauricio Pochettino vill spela fotboll. En tät och välorganiserad defensiv som grundläggs redan högt upp i planen med ett intensivt presspel. Det gav blandade resultat första säsongen och kanske är det även den här säsongen något för tidigt att ha mer än förhoppningar om en av de där Champions League-platserna.

LINEUP (4-2-3-1)
GK – Lloris, Hugo (Vorm, Michel)

RB – Walker, Kyle (Trippier, Kieran)
CB – Alderweireld, Toby (Fazio, Federico)
CB – Vertonghen, Jan (Wimmer, Kevin)
LB – Davies, Ben (Rose, Danny)

DM – Dier, Eric
CM – Mason, Ryan (Bentaleb, Nabil)

RW – Lamela, Erik (Alli, Dele)
AM – Eriksen, Christian (Pritchard, Alex)
LW – Chadli, Nacer (Carroll, Tom)

ST – Kane, Harry

TRANSFERS
In: Kevin Wimmer (Köln), Kieran Trippier (Burnley), Toby Alderweireld (Atlético Madrid), Clinton N’jie (Lyon). Ut: Jordan Archer (släppt), Cristian Ceballos (släppt), Bongani Khumalo (släppt), Paulinho (Guangzhou Evergrande), Lewis Holtby (Hamburg), Etienne Capoue (Watford), Younes Kaboul (Sunderland), Benjamin Stambouli (PSG), Roberto Soldado (Villareal).

NYCKELSPELARE: Christian Eriksen
HARRY KANE!!! skriker förmodligen stora delar av den industrialiserade världen men problemet är bara att det gör motståndarna också. Vad Kane kan bidra med vet alla redan om, men ska Tottenham få ut allt detta så måste han helt enkelt ha ett understöd. Det understödet måste komma både i form av mål och i form av ett konstruktivt bollinnehav, och huvudsakligen måste det understödet komma från Eriksen.

VAD TALAR FÖR TOTTENHAM?
Vi är inne på andra säsongen av Mauricio Pochettinos ledarskap och han har nu både haft tid att prägla spelartruppen på sin spelidé samt forma spelartruppen mer efter egna önskemål. Ineffektiva spelare har i hög utsträckning rensats ut och Pochettino har skapat en backlinje i sin egen avbild. Något som faktiskt också kan tala till Tottenhams fördel den här säsongen är att förväntningarna på dem faktiskt inte är så höga den här gången, det pratas inte längre lika hysteriskt om Champions League för Tottenham – på gott och på ont.

VAD TALAR MOT TOTTENHAM?
Bristen på bredd och möjligen hög spetskvalitet i lagets offensiva regioner har redan berörts. Det är en svaghet som naturligtvis riskerar bli än mer markerad under säsongen i och med att Tottenham återigen ska spela i Europa League, även om intrycket som Pochettino har gett under sommaren är att den turneringen förmodligen kommer spela ännu mer av en andrafiol den här säsongen. Rytmen med torsdagsmatcher blir hur som helst omöjlig att komma undan under hösten.

TRE NYCKELFRÅGOR

Kan man förbättra hemmaspelet? Tottenham hamnade sex poäng  efter Man Utd på fjärde plats förra säsongen, och elva poäng efter Arsenal på tredje plats. Samtidigt plockade man åtta poäng färre än Arsenal på hemmaplan och elva poäng färre än Man Utd. Det säger sig själv att äter man upp denna skillnad så är mycket vunnet.

Kan Tottenham hitta alternativa spellösningar? Tottenham presterar i sina bästa stunder ett väldigt intensivt spel som är både effektivt och svårt att stå emot för motståndarna. När det fungerar. När det å andra sidan inte fungerar, vilket oundvikligen händer under en säsong, så har Tottenham haft det väldigt svårt att bryta mönstren och hitta andra vägar framåt.

Kan mittbacksparet bli Belgiens tredje bästa export? Från Belgien kommer många bra saker, främst bland dem öl och choklad. Tottenham har dock förhoppningar att konstruera ett helbelgiskt mittbackspar med Jan Vertonghen och Toby Alderweireld kan bli riktigt intressant att följa om det fungerar som det är tänkt.

SÅ GÅR DET!

Hyllman. (#7) Tottenham är en given contender på tabellens övre halva och har potentialen att göra livet besvärligt även för klubbarna som traditionellt sett jagar Champions League-platserna. Den här säsongen tycker jag dock det ser tunt ut i Tottenham och framför allt känns det som om laget saknar den rätta energinivån. Det kan kosta dem lite extra i tabellen, allra helst som det ser ut som om inte minst de båda Liverpoolklubbarna kommer gå bättre den här säsongen än förra. (4-7)

Linhem. (#6) Harry Kane gör lite färre mål men gör klart fler assist. Övriga Tottenham behöver dock bli bättre framåt även om Chadli är supereffektiv. Dele Alli kan bidra rejält redan denna säsongen om man listar ut hans optimala position/roll. Hur länge till kan de vänta på Lamela? Försvaret kan nog inte bli sämre än ifjol men ett Spursförsvar kan heller aldrig bli alltför stabilt. Förhoppningsvis får Alex Pritchard chansen denna säsongen men på gott och ont är han ganska lik Eriksen. Lloris lär inte bli kvar länge till om man inte spelar Champions League och han fortsätter vara lysande. (4-7)

Peter Hyllman
Inlägget har 406 kommentarer

Att vara eller inte vara, det är frågan för Southampton

För att vara ett lag som jag bara halvt på skämt har slängt upp som vinnare av den här säsongens Europa League så passade Southampton på att göra det riktigt svårt för sig i den första playoff-matchen mot Midtjylland. Det blev bara 1-1 hemma på St Mary’s och nu vankas alltså ett tufft returmöte i Danmark som Midtjylland alltså inledningsvis leder.

Nu ska det förvisso inte vara någon omöjlig uppgift för Southampton att vinna borta mot FC Midtjylland, men inte heller är det självklart någon enkel uppgift och väldigt mycket kommer självklart bero på exakt hur mycket Southampton verkligen vill ta sig vidare i Europa League.

Ronald Koeman är den manager i någon engelsk klubb den här säsongen som har varit tydligast med att han vill gå hela vägen i Europa League. Det vore galet att inte försöka vinna turneringen har han sagt och om man utgår från att han menar vad han säger så borde det innebära full satsning från ett europeiskt orutinerat Southampton ikväll.

Det har varit en knackig säsongsinledning för Southampton, som hittills bara har två poäng efter tre matcher. Defensiven ser svajigare ut sedan Morgan Schneiderlin, Toby Alderweireld och Nathaniel Clyne lämnat klubben, men senast mot Watford lyckades man ändå hålla nollan, även om det var på håret några gånger.

Mer oroväckande är kanske offensiven där Southampton stundtals har sett ganska fantasilösa ut. Flertalet centrala mittfältare är förmodligen mer defensivt lagda, såsom Victor Wanyama, Jordy Clasie och Steven Davies, och Southampton behöver få mer flyt i uppspelsfasen.

Man Utd led lite grann av samma problem och åkte till Brügge och såg till att få riktigt rejält flyt i sin uppspelsfas. Kanske kan Southampton använda sig av en europeisk kvalmatch för att hitta flytet i sitt spel på samma sätt. Lättare sagt än gjort naturligtvis i och med den inte oväsentliga skillnaden att Brügge behövde jaga och Midtjylland inte behöver det.

Det vore hur som helst tråkigt med ett Europa League utan Southampton. Och sett till deras laguttagning i söndags mot Watford så får jag intrycket att det tycker de själva också.

:::

Det var förvisso bara belgiskt motstånd för Wayne Rooney, men om man väntade på att det skulle lossna för honom med målskyttet så lossnade det med besked. Hattrick omedelbart och där kunde man rätt tydligt se vad det betyder för en anfallare att omges av bra löpningar och bolleveranser.

Om det innan matchen pratades om Wayne Rooneys måltorka så är det en helt annan anfallare det kommer pratas om efter matchen. Javier Hernandez hade inte en bra dag på jobbet igår. Först en parodiskt missad straff och därefter ett sumpat jätteläge. Det hann nog rinna några tankar genom huvudet på ärtan innan han slog den straffen.

:::

Lottningen av Champions Leagues gruppspel äger rum ikväll, kvart i sex. Här är de officiella potterna för tydlighetens skull:

Pott-1: Barcelona, Chelsea, Bayern, Juventus, Benfica, PSG, Zenit och PSV. Pott-2: Real Madrid, Man Utd, Arsenal, Atlético, Porto, Valencia, Leverkusen, Man City. Pott-3: Shakhtar, Sevilla, Lyon, Dynamo Kiev, Olympiakos, CSKA Moskva, Galatasaray, Roma. Pott-4: BATE Borisov, Mönchengladbach, Wolfsburg, Dinamo Zagreb, Maccabi Tel-Aviv, Gent, Malmö FF, FK Astana.

Bloggar om själva lottningen på fredag.

:::

John Stones lämnade in en transfer request till Everton men var ändå med i startelvan mot Barnsley i Ligacupen. Uppfriskande att se att det finns professionella fotbollsspelare nu för tiden som faktiskt klarar av att göra sitt jobb även när det diskuteras klubbyten.

Lysande match på Oakwell för övrigt som Everton med 5-3 efter förlängning, och sedan Barnsley haft ledningen med både 2-0 och 3-2.

Roberto Martinez efter matchen: ”We have not rejected the transfer request – yet. We will do it in the morning. Sometimes money can’t buy everything.” De berömda sista orden?

Peter Hyllman
Inlägget har 112 kommentarer

Man Utd har Club Brügge nedstoppade i en oknuten säck

Man Utd var tvungna att vinna matchen, men behövde helst också döda matchen. Så sa jag inför det första mötet mellan Man Utd och Club Brügge på Old Trafford förra veckan.

Nå. Man Utd vann matchen. Men dödade Man Utd matchen? Marouane Fellainis senare än sena 3-1-mål gav i alla fall den känslan, och gav Man Utd en betydligt mer bekväm ledning än vad de annars hade haft.

Men död? Njae. Det är väl bara att föreställa sig att Club Brügge faktiskt lyckas göra 1-0, precis som de gjorde på Old Trafford. Därefter föreställer man sig att Man Utd har lite problem med målproduktionen, vilket man har haft hela säsongen.

I det läget behöver Club Brügge bara göra ett enda mål till så är det de som går vidare. Och med hemmaplan i ryggen för Club Brügge, och med en sådan nerv i matchen, så kan det bli ett svettigt läge för Man Utd.

Men gör Man Utd mål ikväll så går de vidare. Vågar jag påstå.

:::

John Stones har alltså lämnat in en transfer request till Everton, med viljan att forcera fram en flytt till Chelsea.

Detta med en knapp vecka kvar av transferfönstret, vilket vid en första anblick ger Everton mycket lite tid att hitta en bra ersättare till rimligt pris.

Som vanligt när en spelare lämnar in en transfer request så är det han som får bära hundhuvudet. Inga supportrar i världen gillar en så tydlig markering att en spelare vill lämna deras klubb.

Men kanske finns det också anledning att fundera över Evertons roll och intressen i den här historien.

Hittills har Everton totalvägrat att ens överväga något av de bud som Chelsea har lagt, budskapet har varit att spelaren absolut inte är till salu. De måste rimligtvis ha känt till John Stones egna önskemål redan tidigare, en spelare lämnar inte in en transfer request ur tomma intet.

De borde alltså ha kunnat förutse den här situationen. Men har de till och med eftersträvat den? Ju närmare transferdeadline man kommer desto högre pris kan man kräma ur Chelsea, och en spelare som lämnar in en transfer request tappar sin lojalitetsbonus.

Det kan låta finansiellt klokt men är också ett sportsligt vågspel. Det skulle kunna vara en klubbledning som sätter kortsiktig finansiell vinning framför lagets bästa på planen.

Om nu inte Everton redan har sin ersättare utsedd och klar, så fort en John Stones-affär blir av. Alternativt så vidhåller man inställning att spelaren inte alls är till salu, trots dennes transfer request.

:::

Svettig andra omgång av Ligacupen igår kväll.

Sunderland hade 3-3 mot Exeter en bit in på andra halvlek, i en uppvisning i uselt försvarsspel, men lyckades till sist vinna med 6-3. Crystal Palace behövde förlängning för att bemästra Shrewsbury hemma.

Aston Villa låg länge pyrt till hemma mot Notts County. 2-3 långt in i matchen innan man lyckades kvittera på en generöst dömd straff. I förlängningen kunde Aston Villa avgöra och vinna med 5-3.

Luton tog Stoke hela vägen till straffar efter att ha kvitterat till 1-1 i sista minuten av ordinarie tid. Båda lagen satte sju straffar var innan Luton till sist dunkade en av sina straffar i ribban.

Tony Pulis tog hämnd på hela fotbollsengland efter helgens femmålsspektakel mot Chelsea och organiserade en själamördande 0-0-match mot Port Vale som West Brom till sist vann på straffar.

Lottningen av tredje omgången, med speldatum 22-23 september:

Middlesbrough – Wolves
Norwich – West Brom
Hull – Swansea
Leicester – West Ham

Aston Villa – Birmingham
Tottenham – Arsenal
Man Utd – Ipswich
Liverpool – Carlisle

Crystal Palace – Charlton
Fulham – Stoke
Sunderland – Man City
Newcastle – Sheffield Wednesday

Reading – Barnsley eller Everton
Preston – Bournemouth
Walsall – Chelsea
MK Dons – Southampton

Birminghamderby och Norra London-derby. Några av de stora godbitarna från den omgången. Det tog väl ungefär tre sekunder innan de första kommentarerna kom från Arsenalfans om tufft spelschema och troligtvis vilade spelare.

:::

Strålande att Joe Dodoo, en av Leicesters egna produkter, gjorde hattrick mot Bury igår kväll. That ain’t a shit name!

Peter Hyllman
Inlägget har 341 kommentarer

SPECIAL: Southampton 2015-16

Samma procedur som förra året. Southampton har varit en av de skickligaste klubbarna i England under de senaste åren både på att utveckla egna spelare och på att scouta utländska spelare. Det har fört laget på en snabb resa uppåt i det engelska ligasystemet, ut i det europeiska cupspelet, men det har också gjort dem till ett skyltfönster för de större klubbarna i England.

För ett år sedan undrade man hur Southampton skulle klara av att ha blivit rensade på nästan samtliga sina bättre spelare. Calum Chambers hade sålts till Arsenal, Luke Shaw till Man Utd och trion med Rickie Lambert, Adam Lallana och Dejan Lovren hade tagit sitt pick och packat iväg till Liverpool. Mauricio Pochettino flyttade till Tottenham. Då tippade många Southampton som en nedflyttningskandidat, men Southampton och Ronald Koeman gav tvivlarna rejält på nöten.

Ett år senare och Southampton befinner sig i en liknande situation. För andra året i rad har klubben tappat sina bästa spelare. Morgan Schneiderlin såldes till Man Utd, Tottenham norpade Toby Alderweireld och Nathaniel Clyne gjorde Southamptonklanen i Liverpool sällskap. Känslan den här gången är både att Southampton nu blivit av med för dem viktigare spelare och att samma bravad som Southampton lyckades med förra säsongen kan visa sig svår att upprepa en andra gång.

Till detta kommer Europa League. Kanske ska sägas, givet att Southampton inte har skaffat sig något vinnarläge precis mot FC Midtjylland efter att bara ha fått med sig 1-1 från första mötet på hemmaplan. Men i skrivande stund är det fullt möjligt att Southampton ändå tar sig till Europa Leagues gruppspel och oavsett vad man anser om anledningar till det så är det något som har visat sig vara en belastning för engelska lag i ligaspelet.

Ronald Koeman har dock en bra spelartrupp till förfogande och med en hyfsad bredd för att hantera en lång säsong. Det hela underlättas av att Southampton fortsätter att få fram egna produkter, inför den här säsongen är det framför allt Matt Targett, Harrison Reed och Jake Hesketh som inger höga förhoppningar hos Southamptons frälse. Koeman har också visat upp en imponerande taktisk flexibilitet för att få ut mesta möjliga av sin spelartrupp, varierandes 4-3-3 och 4-2-3-1 med en offensiv 3-5-2-uppställning.

LINEUP (3-5-2)
GK – Stekelenburg, Marten (Forster, Fraser)

CB – Caulker, Steven
CB – Fonte, José
CB – Yoshida, Maya

WBR – Soares, Cedric
WBL – Targett, Matthew (Bertrand, Ryan)
DM – Wanyama, Victor
CM – Clasie, Jordy (Davis, Steven)
AM – Tadic, Dusan (Ward-Prowse, James)

FW – Pellè, Graziano (Long, Shane)
ST – Mané, Sadio (Rodriguez, Jay)

TRANSFERS
In: Juanmi (Malaga), Cedric Soares (Sporting), Maarten Stekelenburg (Fulham, lån), Cuco Martina (Twente), Jordy Clasie (Feyenoord), Steven Caulker (QPR), Oriol Romeu (Chelsea). Ut: Artur Boruc (Bournemouth), Jos Hooiveld (släppt), Cody Cropper (släppt), Omar Rowe (släppt), Jake Sinclair (släppt), Nathaniel Clyne (Liverpool), Dani Osvaldo (släppt), Morgan Schneiderlin (Man Utd), Sam Gallagher (MK Dons).

NYCKELSPELARE: Jordy Clasie
Morgan Schneiderlin var på många sätt det taktiska navet i Southamptons hela mittfältsspel. Helt centralt för säsongen kommer alltså vara hur Ronald Koeman lyckas ersätta dennes betydelse på planen, och Clasie är den spelare som till största delen har värvats för att klara den uppgiften. Kan Clasie ta steget från den holländska ligan till Premier League?

VAD TALAR FÖR SOUTHAMPTON?
Om man ska diskutera vad som talar för Southampton så måste man också vara tydlig med vad ambitionen rimligtvis är. Förra säsongens sjundeplats var en stor bedrift som blir svår på gränsen till omöjlig att överträffa. Så ganska lite talar egentligen för Southampton i det avseendet. Men när det handlar om att sluta på tabellens övre halva så talar att Southampton faktiskt har en bred spelartrupp med en hög grad av spetskompetens i lagets samtliga delar. Där har man få övermän nedanför de sex stora klubbarna.

VAD TALAR MOT SOUTHAMPTON?
Som nämns i inledningen, att Southampton för andra sommaren i rad har tappat sina bästa spelare. Det kan bli mer dyrbart för Southampton den här gången eftersom jag tror att de nu har tappat viktigare spelare. Schneiderlin, Clyne och Alderweireld var samtliga väldigt viktiga defensiva kuggar för Southampton och det är inget som något lag ersätter i en handvändning. Den här säsongens omställning kan visa sig betydligt jobbigare än förra säsongen, samtidigt som konkurrenterna har börjat läsa av Southamptons taktik.

TRE NYCKELFRÅGOR

Will the kids be alright? En stor del av Southamptons framgångar har varit baserade runt spelare från de egna leden. Men trots Koemans framgångar förra säsongen så gavs väldigt lite möjligheter till egna spelare, Ward-Prowse fick sparsamt med speltid och Reed var den ende med några starter. Tar Koeman tag i det den här säsongen?

Kan Southampton hålla i defensiven? Två insläppta mål i första omgången, tre insläppta mål i andra omgången, kanske var det inte så konstigt att Koeman gladde sig över lagets första nolla mot ett snedskjutande Watford. Defensivt har det sett oroväckande ut för Southampton som efter Chelsea visade upp ligans bästa försvar förra säsongen, men det var med Schneiderlin, Clyne och Alderweireld kvar i laget.

Hur påverkar Europa League? En viktig del av Southamptons säsong kommer vara om man lyckas balansera Europa League med ligaspelet bättre än vad tidigare engelska klubblag har lyckats göra. Det är dock en fråga som kan visa sig vara moot redan den här veckan, om Southampton inte vinner eller spelar oavgjort med minst två mål mot Midtjylland.

SÅ GÅR DET!

Hyllman. (#8) Det blir svårt för Southampton och Ronald Koeman att upprepa förra säsongens succé. Om laget går till Europa League så kommer det med all säkerhet att tära på resultaten i ligaspelet, samt att Southampton inte har samma defensiva ryggrad att förlita sig på den här säsongen som man hade under förra säsongen. Därmed läggs en större vikt på att Southamptons anfallsspel ska producera mål framåt, vilket jag undrar om det finns tyngd nog att göra i tillräcklig utsträckning. (8-10)

Linhem. (#8) Southampton har visat att de är ytterst kapabla att ersätta nyckelspelare de förlorat. Dock undrar man om det är möjligt att göra det så här friktionsfritt för alltid och om inte Schneiderlin är den svåraste att ersätta samtidigt som José Fonte börjar bli till åren och ganska ensam i mittförsvaret. Dock har man som alltid ett gäng startklara ungdomar. Jag är barnsligt förtjust i Sadio ”Super” Mané och glad att se Jay Rodriquez tillbaka. Han eller Shane Long som en extra anfallare på kanten är en underskattad taktisk variation. Kommer behöva Graziano Pellé och Dusan Tadic i bra form i längre perioder än ifjol. (6-9)

Peter Hyllman
Inlägget har 47 kommentarer

SPECIAL: Newcastle 2015-16

Stämningen på Tyneside närmade sig uppror och Newcastle behövde någon slags avsiktsförklaring från sin klubbledning om att klubben fortfarande hade ambitioner. En sådan avsiktsförklaring kom. Först med beskedet att man anställde Steve McClaren som ny manager och därefter genom värvningarna av Giorginio Wijnaldum för £14,5m och Aleksandr Mitrovic för £13m.

Kanske var det förra säsongens chock som fick Newcastles klubbledning och ägaren Mike Ashley att först reagera och därefter agera. Newcastle föll samman som ett rangligt korthus under vårsäsongen och har förmodligen mest sin lyckliga stjärna att tacka för att man fortfarande spelar kvar i Premier League. Newcastle var ett demoraliserat fotbollslag med en överbefordrad tränare som manager.

Steve McClaren har sitt eget bagage att släpa omkring med. Han typecastades i rollen som Englands Averell Dalton under sitt misslyckade EM-kval som förbundskapten för England. Efter en därefter bara halvt självpåtvingad landsexil återkom han till engelsk fotboll först i Nottingham Forest, under en tid lika kort som fruktlös, och sedan i Derby där den första säsongen slutar i plågsam playofftorsk mot QPR och andra säsongen slutar i ett tabellras som gör att Derby missade playoff.

Men McClaren är ingen oäven manager och hade under sin landsexil framgång i Holland med FC Twente. Någon tillfällighet är det därför helt säkert inte att Newcastle under sommaren har fyndat talanger främst i de holländska och belgiska ligorna, som borde vara tämligen välbekanta för just McClaren. Han har även en personlig koppling till nordöstra England och Newcastle, och känns som ett naturligt och långsiktigt val för Newcastle som manager.

Hans första jobb har varit att återföra struktur och disciplin till en spelartrupp som har saknat ledarskap och tillåtits att falla ur ramarna. Det måste dels handla om att rensa bort spelare som inte behövs och McClaren har redan varit tydlig med att han vill ha en kärntrupp om cirka 18-20 spelare, varken mer eller mindre. Dels har McClaren infört mer disciplin och försökt fostra en större kollektiv ansvarskänsla, bland annat genom att skicka hem spelare som kommer sent till träning.

Sakta men säkert kan vi också räkna med att McClaren kommer försöka ändra på Newcastles spel. Laget var under Alan Pardew, och ännu mer under John Carver, ett lågt liggande fotbollslag som försökte anfalla snabbt. Med McClaren kommer Newcastle istället försöka spela en hög pressfotboll, vilket vi inte minst såg mot Man Utd där de pressade och stressade motståndarna högt upp i planen på ett mycket bra sätt.

LINEUP (4-2-3-1)
GK – Krul, Tim

RB – Janmaat, Daryl
CB – Mbemba, Chancel (Taylor, Steven)
CB – Coloccini, Fabricio
LB – Haidara, Massadio

DM – Anita, Vurnon (Tioté, Cheikh)
CM – Colback, Jack

RW – Thauvin, Florian (Sissoko, Moussa)
AM – Wijnaldum, Giorginio (De Jong, Siem)
LW – Perez, Ayoze (Obertan, Gabriel)

ST – Mitrovic, Aleksandr (Cissé, Papiss)

TRANSFERS
In: Georginio Wijnaldum (PSV), Aleksandr Mitrovic (Anderlecht), Chancel Mbemba (Anderlecht), Ivan Toney (Northampton), Florian Thauvin (Marseille). Ut: Jonas Gutierrez (släppt), Ryan Taylor (släppt), Adam Campbell (släppt), Remie Streete (släppt), Sammy Ameobi (Cardiff, lån), Adam Armstrong (Coventry, lån), Freddy Woodman (Crawley, lån), Mehdi Abeid (Panathinaikos).

NYCKELSPELARE: Fabricio Coloccini
Ledaren och förgrundsgestalten i Newcastles backlinje. Måste helt enkelt ha både en hel och bra säsong för att Newcastle ska nå sina ambitioner. Med sina skickliga offensiva spelare kommer Newcastle att göra sina mål, men ska laget ha framgångar så måste man hålla tätt bakåt i större utsträckning. Newcastle har en tunn defensiv uppställning men det finns kvalitet där i form av Janmaat och Mbemba, och framför dem Anita och Colback. Kan Coloccini organisera detta bra så har Newcastle tagit ett stort kliv uppåt i tabellen.

VAD TALAR FÖR NEWCASTLE?
Smarta värvningar under sommaren är det första man tänker på. Wijnaldum, Mitrovic, Mbemba och Thauvin, samtliga ser väldigt lovande ut och får de ut sin potential så är det en spetsförstärkning med närmare en halv startelva som ger Newcastle en totalt sett stark spelartrupp. Offensivt borde det kunna bli riktigt intressant att se Newcastle den här säsongen.

Åsikterna är många är splittrade vad gäller Steve McClaren. Vad man dock kan säga är att han inte är någon manager som är beroende av stora pengar och stjärnor för att lyckas. Tvärtom har hans kanske största framgångar kommit med Middlesbrough, med vilka han vann Ligacupen 2004, och med FC  Twente som vann ligan 2009-10. Hans framgång genom ledarskap borde kunna passa Newcastles spretiga spelargrupp ganska bra.

VAD TALAR MOT NEWCASTLE?
Försvaret känns som det naturliga svaret. Inte för att det saknas kvalitet i Newcastles defensiva uppställning men möjligen bredd. Om skador och avstängningar börjar drabba Newcastle, vilket det har gjort i ganska omfattande utsträckning under tidigare säsonger, så finns det inte mycket kött kvar på Newcastles defensiva benstomme.

TRE NYCKELFRÅGOR

Kan det handla om fotboll den här säsongen? Förra säsongen, i själva verket under flera säsonger, har det handlat mindre om fotboll och mer om bråk och intriger utanför planen för Newcastle. Mike Ashley har aldrig varit populär och detta kulminerade förra säsongen. Newcastle mår knappast bra av distraktionen.

Får McClaren ordning på spelartruppen? Newcastle har understundom mindre liknat ett professionellt fotbollslag och mer en samling trotsiga fjortisar. Ett ofta citerat problem är språkbarriärerna där närmare hälften av spelarna bara pratar franska. Kan McClaren tillsammans med sin lagkapten Coloccini få ihop laget?

Hinner Newcastle förstärka försvaret? Med cirka en vecka kvar av transferfönstret finns fortfarande möjlighet för Newcastle att ytterligare bredda sitt försvar. Det kan visa sig vara mycket värt under lång och svår höstsäsong. Eller kommer Newcastle gambla på att deras nuvarande backlinje håller hela hösten?

SÅ GÅR DET!

Hyllman. (#9) Jag tror på Newcastle den här säsongen, mycket för att jag tror att McClaren var ett klokt managerval och för att Newcastle har värvat smart och spännande den här sommaren. Det kan vara värt att komma ihåg att Newcastle låg ganska högt upp i tabellen halvvägs in på förra säsongen, innan skiten träffade fläkten under våren med ägarbesvär, supporterprotester och världens enligt sig själv bäste tränares diverse konstranden. Och Newcastle går in i den här säsongen med en bättre spelartrupp än vad man gjorde inför förra säsongen. Kan både bära och brista. (8-11)

Linhem. (#16) De flera holländska spelarna man plockat på sig lär trivas med Steve van Claaren och det som talar för McClaren i Newcastle är att de har spelare klart bättre än vad förutsättningarna tillåtit. Men McClaren är inte managern jag hade litat på i en kaosartad klubb likt Newcastle. Jag säger inte att han är ryggradslös men hans Derby föll ihop likt ett korthus under en blåslampa ifjol och Newcastle har inte heller någon imponerande defensiv stomme. Jag tror inte McClaren och mestadels ungdomliga värvningar räcker för att förbättra dem nämnvärt medan Mike Ashley är kvar. (13-18)

Peter Hyllman
Inlägget har 204 kommentarer

Alan Hardakers sladdbarn har fortfarande en betydelse för engelsk fotboll

Dags för den andra omgången av Englands förmodligen mest misshandlade turnering, Ligacupen. Nytt för den här omgången är att Premier League-lagen nu går in i handlingen, utom då de åtta lag som på ett eller annat sätt är inblandade i europeiskt cupspel som istället går in i den tredje omgången som spelas i september.

Det är väl en historia i sig varför inte de europiska cupdeltagarna spelar den här omgången, eller varför inte Premier League-lagen går in i den första omgången till att börja med. För Arsenal, Chelsea, Man City, Liverpool och Tottenham krockar ju knappast Ligacupen med något europeiskt cupspel i augusti. Jag antar att eftersom det krockar för de lag som kvalspelar så låter man dem hoppa in senare och då uppfattas det som fel att ge dem en fördel över lag som placerat sig högre i ligaspelet.

Men Ligacupen har varit den engelska fotbollens sladdbarn under mer eller mindre hela sin existens. Det var Alan Hardakers skapelse precis i början av 1960-talet. Det fanns åtminstone tre tankar med den. Som en maktmarkering mot FA. Ett sätt att ta tillvara den då nya tekniken med strålkastare och kunna köra kvällsmatcher mitt i veckan, ett sätt att öka intresse och klubbarnas intäkter.

Samt, sjukt nog, som en sorts konkurrensmässigt alternativ till den då hyfsat nyss skapade Europacupen.

Något alternativt Champions League är nu inte Ligacupen, och behöver så heller inte vara. Det är en turnering med en helt egen tradition och historia, och har genom åren stått för många nymodigheter inom engelsk fotboll. Ny teknik, nya regler, nya former av sponsring och marknadsföring, för att nämna blott några.

Har Ligacupen spelat ut sin roll i en modern fotbollsvärld?

Nej, jag tycker inte det. Påståendet att Ligacupen innebär ett för tufft spelprogram är sagt främst utifrån de lagens perspektiv som deltar i Champions League, och möjligen Europa League, vilket utgör sju av 92 klubbar. För dem handlar det dessutom om som allra mest sex matcher på en säsong, för klubbar som byggt upp stora spelartrupper just för att kunna hantera många matcher.

Man kan också hävda att det inte är Champions League-perspektivet som ska vara det styrande, än mindre det enda, perspektivet. För klubbarna som inte spelar europeiskt cupspel är Ligacupen en inte ringa titelchans, på samma gång som det är en bra turnering för samtliga klubbar i vilken de kan utveckla och integrera sina mest lovande unga spelare.

Men i en tid där ekonomi har blivit allt viktigare för klubbarna och där väldigt stora intäkter är kopplade både till deltagandet i Champions League och numer inte minst till deltagandet i Premier League, där varje ligaposition betyder många miljoner mer i kassakistan, så är det inte konstigt alls om Ligacupen hamnar längre ned i prioritetsordningen.

Desto viktigare då att hålla fast vid de turneringar där det inte framför allt är ekonomiska motiv som styr, utan där mer idealistiska motiv är drivande såsom möjligheten att vinna titlar och kvalificera sig för europeiskt cupspel. Man kan inte kapitulera för den förvisso på sitt sätt rationella inställningen att en fjärdeplats ska vara mer värd än en cuptitel.

Den TV-sända matchen ikväll, som alla naturligtvis kollar på och inget jäkla Champions League-trams, är Luton mot Stoke. Det klassiska League Two-laget mot det nästan lika klassiska Premier League-laget. Luton skrällde redan i första omgången hemma mot Bristol City från The Championship, och har chans att skrälla ikväll också hemma framför de fanatiska fansen på Kenilworth Road.

Efter kvällens omgång är det dags för lottning av den tredje rundan. Och i den lottningen ingår ju samtliga kvällens vinnare samt naturligtvis de återstående åtta Premier League-lagen. Så då får vi ju också veta hur en spännande cupvecka i september kommer att se ut.

Själv tycker jag att Ligacupen är ett härligt avbrott från den annars klassiska lunken med ligaspel och europeiskt cupspel. Det är avbrott som behövs om inte annat så för att ge en fräschör till det övriga. Med andra ord samma betydelse som en bra kryddsättning kan ha för en mustig gryta.

:::

OBSERVATIONER FRÅN ARSENAL 0-0 LIVERPOOL

Två fantastiska målvaktsinsatser. Kanske fotbollshistoriens mest rättvisa kryssresultat, även om det kanske skulle ha slutat 3-3 istället för 0-0.

Liverpool dominanta i första halvlek, Arsenal dominanta i andra halvlek.

Liverpools höga press i första halvlek otroligt effektiv. Arsenal helt i avsaknad av eget anfallsspel, och där ser vi betydelsen av bolltempo och bolleverans från backlinje och defensivt mittfält för anfallsspelet.

Francis Coquelin matchens lirare i Arsenal. Martin Skrtel förmodligen matchens lirare i Liverpool, Philippe Coutinho viftar på armen och vill vara med, men själv är jag sjukt imponerad av Joe Gomez.

Olivier Giroud ut och Theo Walcott in var ett ”taktiskt byte” enligt Arsene Wenger. Mycket märkligt att byta in en anfallare så beroende av fart och yta som Walcott när Liverpool ligger lågt och krymper ytor; Walcott var naturligtvis osynlig.

Jag skulle säga att Alex Oxlade-Chamberlain behöver börja starta matcher.

Liverpool – 3, offsideregeln – 0.

Peter Hyllman
Inlägget har 114 kommentarer

Dags för Arsenal att visa vad de vill med den här säsongen

Omgångens godbit har sparats till måndagskvällen ungefär på samma sätt som man brukar kunna spara den där sista pizzaslicen till morgonen efter. Arsenal mot Liverpool på Emirates, tidigare kanske en match mellan två lag med liknande ambitioner och förutsättningar, men den här säsongen med helt olika ambitioner och förutsättningar.

Inledningen på säsongen har gått i olika och något oväntade hjulspår för de båda lagen. Arsenal har tvingats till en crash course i ödmjukhet sedan de först överraskande förlorat hemma mot West Ham i ligapremiären och därefter vunnit med 2-1 borta mot Crystal Palace i en match som blandade bra spelsekvenser med några riktigt håriga situationer.

Om Arsene Wenger sin vana trogen omfamnar det vackra spelet så har Liverpool hittills den här säsongen vunnit fult. Två 1-0-segrar i rad, först mot Stoke och sedan mot Bournemouth, och med allt annat än övertygande spel i ryggen. Mot Stoke krävdes en Coutinhoblixt från klar himmel och vinsten mot Bournemouth hade kunnat sluta annorlunda om offsiderouletten snurrat mindre till Liverpools fördel.

Poäng är dock poäng och Brendan Rodgers lär inte bekymra sig överdrivet mycket om hur de spelas in. Stoke och Bournemouth var det relativa lugnet före stormen i och med att Liverpool nu går in i en matchperiod där de möter Arsenal, Man Utd, Everton, Tottenham och Chelsea på kort tid. Det är alltså nu vi får veta om Liverpool verkligen har någon gas i tanken den här säsongen.

Liverpool förlorade fem av åtta möten med de fyra topplagen förra säsongen, man tog bara en poäng av sex möjliga mot just Arsenal, och i motsvarande match på Emirates förra säsongen fick man rejält med smörj, 1-4 i den match som förmodligen avrättade Liverpools förhoppningar om att kunna nå någon av Champions League-platserna den säsongen.

Precis som mot Stoke i premiären så måste nu Liverpool och Brendan Rodgers bege sig till en tuff bortamatch och visa att de har gått framåt inför den här säsongen. Arsenal kommer knappast bli någon lätt uppgift för Liverpool men är förmodligen ett bekvämare motstånd just nu än vad man var under våren förra säsongen.

Både Arsenal och Liverpool vill dominera bollinnehavet. Det är alltså på mittfältet vi kan räkna med att mycket av kampen kommer att stå. Arsenal kommer sin vana trogen att försöka kontrollera bollen samtidigt som Liverpool rimligtvis kommer att försöka kontrollera ytorna på mittfältet och inte ge Arsenal något utrymme att ta sig framåt.

Liverpools förutsättningar för att kontrollera ytorna på planen verkar större den här säsongen då deras defensiva organisation sitter betydligt bättre. Dejan Lovren har förvisso haft några ögonblick av galenskap men ser annars bättre ut i år och har tillsammans med Martin Skrtel och Nathaniel Clyne haft en stabil säsongsinledning. Bredvid dem har unge Joe Gomez imponerat.

Båda lagen har dock sina problem på mittfältet. Jordan Henderson är osäker för spel i Liverpool efter att ha dragit på sig en fotskada inför matchen mot Bournemouth. Hittills under säsongen har Brendan Rodgers valt att ställa Lucas Leiva åt sidan i en sådan utsträckning att han ryktas vara på väg att lämna klubben. Adam Lallana har hittills inte hittat fötterna den här säsongen heller och kanske gör Roberto Firmino debut från start ikväll.

Det kan bli en otrevlig bekantskap för Arsenal som brottats med problem i just den yta på mittfältet som Firmino skulle försöka utnyttja. Det har varit öppna landskap framför Arsenals backlinje både i matchen mot West Ham och i matchen mot Crystal Palace. Det straffade sig i båda matcherna och kan definitivt straffa sig mot Liverpool.

Francis Coquelin har haft det kämpigt i början av säsongen, till stor del för att han inte fått hjälp i tillräcklig utsträckning av övriga mittfältare att täcka den stora ytan framför backlinjen. Det har gjort honom stressad och placerat honom i tidsnöd och påverkat hans beslutsfattande. Vilket brukar kunna leda till röda kort.

Både Arsenal och Liverpool söker efter sin första riktigt bra match den här säsongen. Liverpool måste förmodligen hitta den om de ska komma iväg från Emirates med någon poäng i ryggsäcken och ett bra resultat för dem här ger en tydlig signal att de blir att räkna med i Champions League-fajten. Arsenal måste vinna en sådan här match för att titelpratet inför säsongen ska ses som något mer än bara ett halmstrå.

Räkna med nerver på Emirates.

Peter Hyllman
Inlägget har 890 kommentarer

SPECIAL: Norwich 2015-16

Han kom som ett yrväder. Norwich hade det kämpigt i The Championship under förra säsongen och runt årsskiftet så befann man sig i mitten av tabellen långt ifrån några förhoppningar om uppflyttning. Få såg beslutet att anställa en ung och okänd tränare från Skottland som något som skulle ändra på detta, men Norwich skulle visa sig vara vårens bästa lag i The Championship.

Efter att ha besegrat Middlesbrough i playoff-finalen på Wembley så menade Alex Neil att Norwich behövde förstärka med kvalitet under sommaren men att han i stora drag skulle hålla fast vid den spelartrupp som tagit steget upp från The Championship. En berömvärd tanke samtidigt som det i sin tur också råkar vara mer eller mindre samma spelartrupp som åkte ur Premier League 2013-14.

De värvningar som har gjorts under sommaren kan knappast heller betraktas som särskilt upphetsande. Graham Dorrans, Youssuf Mulumbu och Robbie Brady är kompetenta spelare men inga som lyfter Norwich uppåt i tabellen. Ser vi enbart till hur laget har presterat på spelarmarknaden under sommaren så har Norwich gjort det kanske mest anonyma intrycket av alla klubbar.

”I’ve worked with some great managers, like Roy Hodgson and Roberto Di Matteo, but I’m looking forward to working with Alex Neil”, Graham Dorrans ger ett underhållande prov på både känsla för proportioner och diplomatisk känsla för att uttrycka sig. Ändå är det till stor del Alex Neil som kanske är det främsta skälet varför Norwich kan lyckas bättre den här säsongen i Premier League än för två år sedan.

Det har pratats mycket om Eddie Howe och om Garry Monk, två andra unga och färska managers i Premier League, och deras metoder har diskuterats flitigt under det senaste året. Vi vet inte alls lika mycket om hur Alex Neil arbetar men om Norwich ska vara framgångsrika den här säsongen så är det mycket på hans metoder att få det allra bästa ur sina spelare och sitt lag som det kommer att bero.

LINEUP (4-4-1-1)
GK – Ruddy, John

RB – Whittaker, Steven
CB – Martin, Russell
CB – Bassong, Sebastien
LB – Olsson, Martin

RW – Redmond, Nathan
CM – Dorrans, Graham
DM – Mulumbu, Youssuf (Tettey, Alexander)
LW – Brady, Robbie (Howson, Johnny)

AM – Hoolahan, Wes

ST – Jerome, Cameron

TRANSFERS
In: Graham Dorrans (West Brom), Youssuf Mulumbu (West Brom), Robbie Brady (Hull), Andre Wisdom (Liverpool, lån). Ut: Cameron McGeehan (Luton), Mark Bunn (Aston Villa).

NYCKELSPELARE: Nathan Redmond
Kanske den ende spelaren i Norwich med potential för något ännu större än att spela för en klubb som Norwich. Ung, engelsk och talangfull och den spelare som framför allt inte bara kommer att kunna göra målen för Norwich, det kan exempelvis även Cameron Jerome, utan också vara med och skapa dem med sin hyfsat fria utgångspunkt från högerkanten. Måste ha en bra säsong för att Norwich ska lyckas.

VAD TALAR FÖR NORWICH?
Rent taktiskt är Norwich ett väl samspelt lag. Samma spelare har spelat tillsammans under några säsonger och med Alex Neil så har laget hittat en effektiv taktik som på ett bra sätt utnyttjar spelarnas olika styrkor. Norwich har erfarenhet i de bakre regionerna, de har kreativitet centralt, de har fart och teknik på kanterna och de har tyngd längst fram i anfallet.

Mångsidigheten i spelarmaterialet visade sig inte minst i målskyttet under förra säsongen. Norwich har flera spelare som är med och bidrar till målskyttet, utöver Cameron Jerome så bidrog också Nathan Redmond, Bradley Johnson och Gary Hooper med en hel del mål. Och kanske, vem vet, kan Ricky van Wolfswinkel äntligen börja spela lika bra som sitt namn.

VAD TALAR MOT NORWICH?
Vad Norwich emellertid inte har är särskilt mycket bredd och djup i sitt spelarmaterial bakom dessa spelare. Det gör Norwich känsliga för skador och avstängningar. Dessutom kommer den avgörande frågan för Norwich självklart vara om dessa spelare kommer att kunna prestera lika konsekvent i Premier League som de lyckades med i The Championship.

TRE NYCKELFRÅGOR

Kan Nathan Redmond få sitt genombrott? Redmond har varit ett namn på den engelska spelartapeten under ett antal år men har aldrig riktigt lyckats få det där tydliga genombrottet. Lovar mycket men har hittills inte lyckats få ihop det hela till ett starkt paket. Kan Redmond ändra på detta den här säsongen?

Vad hände med Norwichs Class of ’13? Det var mycket som såg ljust ut för Norwich när klubben vann FA Youth Cup 2012-13, inte minst när tränaren från ungdomslaget, Neil Adams, tog över klubben i april 2014. Men nedflyttning och uppflyttningskamp har gjort att inte en enda av dessa spelare har tagit klivet in i laget. Ett aber givet tunnheten i Norwichs spelartrupp.

Finns det något stål i Norwich? Det finns en hel del finess och finlir i Norwich men man måste undra om det finns tillräckligt med groggvirke i Norwichs defensiva centrallinje för att hävda sig i på allvar i Premier League. Risken är att Norwich kommer kunna bli dominerade både fysiskt och spelmässigt under säsongen.

SÅ GÅR DET!

Hyllman. (#10) Tippade Norwich som tia inför ligapremiären, vilket kanske var något optimistiskt. Men man måste ju skicka någon nykomling uppåt i tabellen så då fick det bli Norwich. En anledning till det är att Norwich trots allt har en kader av spelare med Premier League-vana vilket kan vara till deras fördel, och jag tror att både Nathan Redmond och Cameron Jerome kommer ha en bra säsong. (9-12)

Linhem. (#17) Laget är samspelt efter en makalös vårsäsong men det är också samma spelare som började förra säsongen bedrövligt. Norwich har ett försvar som de egna fansen är oroliga över (som dock var statistiskt imponerande ifjol) och en orutinerad om än inspirerande manager. Välbalanserat centrerat mittfält med defensiva Tettey eller Mulumbu, löpande och målfarliga Bradley Johnson eller Johnny Howson, och fint passande Graham Dorrans eller Wes Hoolahan. Bra anfallsbredd men oklar spets. Förhoppningsvis vågar Neil spela systembrytande Nathan Redmond från start oftare snarare än ett mittfält fullt med centrala mittfältare. (15-19)

Peter Hyllman
Inlägget har 24 kommentarer