Peter Hyllmans Englandsblogg

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig

14 april 2014 23:15, Peter Hyllman

Föreställ er känslan av att ha kommit över en biljett till en match där ditt lag ska spela semifinal i FA-cupen. Du har kanske jobbat extra för att få råd med biljetten, på något vis tagit ledigt från jobb eller familj för att kunna gå på matchen. Du har garanterat sett fram emot matchen under lång tid och planerat dagen. Kanske hade du till och med lite svårt att sova natten innan.

Dagen är en strålande vårdag. En dryg timme innan match promenerar du i solen på väg mot arenan. Andra fans sjunger och skrålar längs vägen och på stadens uteserveringar. Du når fram till arenan och tar dig upp på läktaren. Du har gott om tid, en timme till avspark.

Sorlet på läktaren tilltar inför matchen. Allt mer människor börjar strömma in på läktaren. Redan en halvtimme innan avspark känner du hur det börjar bli obekvämt trångt där du sitter. Äldre supportrar runt omkring dig börjar se sig om oroligt. Trycket bakifrån ökar. För att hitta en mer bekväm position så söker du dig fram till arenans kravallstaket.

Minuterna tickar och situationen blir allt värre. Med ungefär en kvart kvar till avspark är det nu så trångt att människor svettas och har svårt att andas. Att röra sig är omöjligt. Och fortfarande fyllde fler supportrar på från läktarens baksida.

Oron som förbytts i ångest går över till panik. Samtidigt sprider sig en otäck tystnad längs läktarens främre rader. De ihopklämda supportrarnas ansikten är vita men deras läppar är blåa. De stirrar tomt framför sig. Några av dem är redan döda. Samtidigt kommer ingen polis och inga matchvärdar till undsättning.

Klockan 15:00 blåser domaren igång matchen. Det lägger du inte längre märke till. Du har tappat känseln i kroppen och tvingas kämpa för varje andetag. Den livsglädje som inledde dagen har förbytts i dödsångest. Sex minuter senare blåser domaren av matchen när staketen till sist rämnar under trycket. I kaoset trampas flera supportar ihjäl.

:::

Det här är grovt sammanfattat vad 96 Liverpoolsupportrar tvingades uppleva den 15 april 1989 för att aldrig mer kunna uppleva något igen. Ingen nuvarande eller blivande familj, inga nära och kära, och heller inte det egna lagets sorger och triumfer. Allt blev stulet från dem en solig vårdag i april.

Det är samtidigt vad tusentals övriga Liverpoolsupportrar på plats tvingades uppleva den dagen. Och vad de därefter har tvingats återuppleva både i mardrömmar och för vissa kanske i en återkommande känsla av kollektiv skuld som bara de kan känna som överlevt.

Det som skedde var en mänsklig katastrof. Vad som därefter skulle följa skulle visa sig bli en av den brittiska moderna historiens största och mest upprörande rättsliga och moraliska haverier.

Resultatet av alla katastrofer är ett sökande, fördelande och undvikande av skuld och ansvar. Det är kanske mänskligt att leta efter svar på de frågor som alltid uppstår i sådana här lägen men, som också skulle visa sig, översatt i ett politiskt system så blev det lika mycket fråga om att gömma undan svaren och fördunkla sanningen.

Polisen gjorde flertalet grova fel i samband med katastrofen på Hillsborough. De öppnade upp grindarna utanför arenan och tillät på så vis flera tusen fler supportrar att tränga in på den redan överfulla läktaren. De såg inte eller ignorerade supportrarnas dödsångest. När tragedin var ett tydligt faktum så förhindrade de samtliga ambulanser utanför arenan utom en att ta sig in på planen.

Att detta alls var möjligt var en direkt konsekvens av det allmänna förakt för fotbollssupportrar som fostrats hos polisen, och som sanktionerats också på högsta politiska nivå. Politikerna å sin sida tog till de byråkratiska maktmedel som stod till deras förfogande för att dölja de missgrepp och övertramp som polisen gjorde sig skyldiga till den 15 april 1989.

Den politiska propagandaapparaten gjorde till och med gällande att tragedin var supportrarnas eget fel. Att de fick skylla sig själva.

Mot denna politiska och förvaltningsmässiga maktmaskin har de anhöriga till de 96 omkomna supportrarna, tillsammans med Liverpools hela supporterkollektiv, kämpat och stångat sig blodiga. Dag för dag, månad för månad och år för år har de överlevande offren och anhöriga kämpat och plockat bort sten efter sten i myndigheternas försvarsmur.

Först nu, 25 år efter katastrofen, har muren till sist rämnat. Sanningen har kommit fram i ljuset och rättvisa har börjat skipas. Det har talats om segrar för fotbollen. Vad vi i de anhörigas kamp och framgång faktiskt ser är en seger större än fotbollen.

Det skulle även Bill Shankly hålla med om, som i ett av sina mest kända men samtidigt övertolkade citat menade att fotboll var så mycket viktigare än liv och död.

:::

Be Champions!!

Hörnan: Liverpool är bäst när det gäller

14 april 2014 11:14, Peter Hyllman

:::

Omgångens vinnare: Cardiff, Fulham, Liverpool.

Omgångens förlorare: Man City, Norwich.

Omgångens manager: Brendan Rodgers. Inget snack om saken. Rodgers tog sitt Liverpool in i en avgörande titelmatch mot Man City och fick dem att prestera som bäst när det gällde som mest. Det är väl i grund och botten vad managerjobbet går ut på.

Omgångens mål: Juan Cala, 1-0 vs Southampton. Briljant skott och briljant mål av mittbacken Cala, därtill ett för Cardiff otroligt viktigt mål i den alltmer spännande nedflyttningsstriden.

:::

Be Champions!!

Bara den här mannen kan hindra Liverpool från att vinna Premier League

13 april 2014 19:57, Peter Hyllman

:::

Det händer alldeles för ofta att en match i Premier League hypas upp på förhand bara för att därefter falla pladask som en mjölig pannkaka när den väl kommer till stånd.

Desto mer fantastiskt att se matchen på Anfield mellan Liverpool, som jag menar motsvarade även högt ställda förväntningar på en fotbollsmatch av den här magnituden.

Liverpool visade mästartakter i den första halvleken, och därefter visade Man City sina mästartakter i den andra halvleken. 2-0 till Liverpool blev till 2-2 och allt såg direkt ovisst ut.

Sedan visade emellertid Man City varför de med all sannolikhet inte blir mästare den här säsongen heller. Ett horribelt försvarsmisstag av den annars så pålitlige Vincent Kompany gav Liverpool chansen att avgöra.

Därmed kan vi vara rätt säkra på att Liverpool spelade bort Man City från ligatiteln, och ett euforiskt Anfield kunde på ett tämligen passande sätt fira i glädjerus samtidigt som där fanns en stolthet i hur både klubben och staden överlevt och hanterat även den djupaste sorg.

Vilken enorm missräkning för Man City som ett tag den här säsongen såg ut att kunna gå mot fyra titlar. Det blev bara en, den första. Därefter har deras säsong gradvis brutit samman. Ut ur Champions League i åttondelsfinalerna och Premier League återigen utom räckhåll redan i april.

Förvisso vet jag ju nu att Man City vill se sig själva som ytterst holistiska, vad nu det innebär, men man kan ändå undra hur klubbens fortsatta förtroende för Manuel Pellegrini egentligen ser ut.

Liverpool dansar vidare mot ligatiteln, en fullständigt sanslös och osannolik proposition om den hade ställts innan säsongen tog sin början. Liverpool vill nog inte se sig själva som outsiders men visst är det vad de är.

På något sätt känns det ju också som ett plusbetyg för fotbollens själ att de faktiskt visar att det är möjligt. Även om man nu skulle vilja ruska om Man City och fråga dem vad fan de egentligen pysslar med. Det här skulle ju vara deras storhetstid. Istället har de tappat två ligatitlar på raken.

Den ende som nu kan stoppa Liverpool från att ta sin 19:e ligatitel är José Mourinho. Hans Chelsea beger sig till Anfield om två veckor. Han är å andra sidan den ende med de mentala, psykologiska och taktiska verktygen som ger honom en mer är fair chans att faktiskt också göra det.

Det blir ett ännu tuffare test för Liverpool.

:::

James Milner. Herregud. Om inte han spelade till sig en VM-plats idag så förstår jag mig inte på den moderna fotbollen.

:::

Be Champions!!

Känslofylld titelfajt på Anfield kan avgöra Premier League

13 april 2014 06:00, Peter Hyllman

Vilken fantastisk match vi har framför oss nu på eftermiddagen. Liverpool mot Man City, på Anfield, i en match som kommer att ha en väldigt stor betydelse för utgången på den här säsongens titelstrid. Om Man City vinner, liten matchboll för dem. Om Liverpool vinner, stor matchboll för dem och Man City troligtvis bortspelade från ligatiteln. Oavgjort, game on i en ruggigt härlig triple threat-match.

Det jag tycker är särskilt stort med den här rena titelmatchen på Anfield är så klart att den är så otroligt oväntad. Man City hade nog de flesta sett som en deltagare i en sådan match, men absolut inte Liverpool. Deras titelutmaning kommer liksom från ingenstans och är både en produkt av en ovanligt öppen liga just den här säsongen och av att Brendan Rodgers har fått ihop sitt lagbygge på ett ytterst imponerande vis.

Synen på Liverpool är så klart något som diskuterats i kommentarsfältet under veckan som gått. Julius Ramberg hade så klart en poäng i att det inför säsongen talades väldigt nedvärderande om Liverpool, som många ansåg inte ens skulle göra anspråk på någon av de fem översta platserna. En så spektakulär felbedömning, så kollektiv i sin omfattning dessutom, borde så klart lära oss att vara lite mer försiktiga och nyanserade i våra uttalanden om olika klubbars framtid.

Lite försiktig kan man kanske då också vara med att dra alltför långtgående slutsatser om framtiden baserat på just den här säsongen. Det känns som att mycket kan förändras redan till nästa säsong utifrån vad som varit den här säsongens utfall så här långt.

Det är lite det som har varit charmen med den här ligasäsongen, den har varit fullständigt upp och ned. Man får känslan av ett Premier League som står vid något av en brytpunkt i historien. En form av före och efter-känsla. Det är så klart något som förhöjer intrycket av den här titelfajten, känslan av att vi ser något speciellt som kanske inte kommer att upprepas.

:::

Matchen på Anfield är så klart stor också av ett annat och historiskt sett betydligt mer tragiskt skäl. Matchen startar alltså 14:37 svensk tid för att minnas det som hände på Hillsborough för rätt precis 25 år sedan, och den rättsskandal som därefter följde på den mänskliga katastrofen där 96 personer miste livet.

Den matchen stoppades efter sex minuters spel, och det är dessa sex minuter och en minuts tystnad som ligger bakom det sju minuter långa uppehållet från normal avsparkstid.

Vi kan så klart tänka oss att stämningen på Anfield kommer att vara alldeles speciell bara av det skälet. Oerhört stämningsfullt och det kommer att sätta ett extra tryck bakom publiken. En förhoppning från Liverpools sida är säkert att detta kommer att kunna bära laget framåt.

Det kan emellertid också visa sig vara en belastning. Man City har varit med om förut att komma till en rivalarena med en liknande årsdag. 2008 var de motståndare på Old Trafford när Man Utd uppmärksammade att det gått 50 år sedan Münchenkatastrofen. Man Utd själva befann sig så klart samtidigt även de i en titelstrid.

Kanske blev det den gången lite för mycket runt omkring själva matchen. Vi kan här tala om publiken, om alla ceremonier inför matchen och under matchstart, till och med tröjorna. Detta följde på en vecka med ritualer och uppdrag. Att på det producera sin bästa fotboll visade sig tungt, och Man City besegrade ett Man Utd som aldrig riktigt kom ut på planen.

Om Liverpool ska uppnå ett bättre resultat än Man Utd så fordrar det att de har gjort ett bättre jobb på att hålla sina spelare fokuserade och kapabla att lagom till matchstart tränga bort allt annat än själva uppgiften på planen. Men det är ingen alldeles lätt uppgift.

:::

Arsenal befann sig i brygga mot Wigan i gårdagens semifinal i FA-cupen, och det var så klart inte utan att minnen började komma tillbaka från senast som Arsenal befann sig på Wembley för en cupmatch, då mot Birmingham.

Men den här gången redde det till sist ut sig för Arsenal, och nu måste man väl ändå anta att Arsenal faktiskt vinner sin titel den här säsongen. För i mina ögon var det Wigan som var det största hotet.

Och vem vet, om Arsenal lyckas knäcka sin titelhoodoo den här säsongen så kan det ge dem ett intressant momentum inför nästa säsong.

:::

Be Champions!!

Neil Adams har Premier Leagues mest otacksamma jobb

12 april 2014 06:00, Peter Hyllman

Det finns skitjobb och så finns det skitjobb. Neil Adams har hur han än själv väljer att se på sitt nya jobb som Norwichs ställföreträdande manager tagit på sig vad som rimligtvis måste anses vara Premier Leagues mest otacksamma uppdrag.

Norwichs vårsäsong har varit tuff och laget har sladdat allt närmare nedflyttningsstrecket. Neil Adams tar över Norwich med fem omgångar kvar på säsongen. Fyra av dessa omgångar går mot den engelska fotbollens giganter i form av Chelsea, Liverpool, Man Utd och Arsenal. Innan dess däremot, i Adams första match som ansvarig, så är det en ren sexpoängare borta mot Fulham som står som första uppgift.

Underbar känsla att förlora den matchen mot Fulham och därefter försöka ladda om och vara positiva inför de fyra sista matcherna. Onekligen en övning i förmågan att motivera en spelartrupp.

Norwichs klubbledning har hur som helst valt att göra någon form av sista strid den här säsongen med sitt beslut att sparka Chris Hughton efter den senaste omgången. De måste rimligtvis hoppas på någon form av ny manager-effekt och att denna ska kicka in direkt mot Fulham. Någon annan tanke har jag svårt att se med beslutet.

Det är ett vågat beslut som kommer att framstå som inspirerat endast om det faktiskt ger önskat resultat.

:::

Men vem är då Neil Adams?

En före detta fotbollsspelare med förflutet i framför allt Everton, med vilka han vann en ligatitel 1987, Oldham och självklart också Norwich. Efter några år som radioexpert så återvände han till Norwich där han tog på sig uppdraget att leda Norwichs ungdomsakademi.

Det är ett uppdrag man måste säga att han har skött med den äran. Förra säsongen, 2012-13, vann Norwich den prestigefulla FA Youth Cup, efter att i båda finalerna ha besegrat Chelsea. Att bedriften är stor illustreras av att de fem säsongernas vinnare innan det var Chelsea, Man Utd, Arsenal och Man City.

Segern mot Chelsea i FA Youth Cup berodde knappast på de unga spelarnas tekniska överlägsenhet. Snarare var det ett resultat av självförtroende, en mycket god kampmoral och spelare som gav allt både för laget och för varandra.

Det är med all sannolikhet i samma anda som Neil Adams nu tar över Norwichs a-lag i en för dem mycket utsatt situation. Från spelarna har det redan rapporterats hur Adams har gjort ett omedelbart intryck och hur han skapat ett nytt momentum och självförtroende i omklädningsrummet.

:::

Hur Norwichs klubbstyrelse tänkte när de valde att sparka Chris Hughton och tillsätta Neil Adams framgår i deras pressmeddelande:

”The Norwich City board has taken the decision to give the club the maximum chance to secure the points required between now and the end of the season to ensure retention of our Premier League status. /…/ [Neil Adams] long experience as a player, coach and as a media analyst for BBC local radio means Neil understands the club and its fans extremely well and the club is sure the Canary supporters will unite behind Neil and the team for the crucial games ahead.”

Av detta drar jag två slutsatser. Dels att Norwichs klubbstyrelse ser kortsiktigt på anställningen av Adams, de tror att det ger effekt på lagets chanser att ta poäng i de fem kommande matcherna. Dels att Norwichs klubbstyrelse vill uppnå en form av kollektiv kraftsamling hos såväl spelare som supportrar inför avslutningen på säsongen, och Adams är i det avseendet att betrakta som bröd åt folket.

Neil Adams själv spinner vidare på just detta spår i sitt eget uttalande: ”These final five games will be a huge test for us, and everyone must step up to the mark. But with the full backing of these magnificent Norwich supporters we will have every chance of achieving our objective.”

Håll dock med om att det var särskilt modigt av Norwichs klubbstyrelse att fatta beslutet att faktiskt ge klubben maximal chans att ta så många poäng som möjligt. Till skillnad från alla klubbstyrelser som fegt väljer att minimera den egna klubbens chanser.

Nu kan man i och för sig mena att Adams givet det återstående spelschemat i själva verket har mycket lite att förlora. Så vad är det egentligen då som är så otacksamt med uppgiften? Om han lyckas så är han en hjälte, och om han misslyckas så var det till stor del på grund av det omöjliga utgångsläge som han tog över.

Men anta istället att Norwich faktiskt lyckas hålla sig kvar i Premier League även den här säsongen. Hur modiga är då Norwichs klubbstyrelse vad gäller att förlänga Adams anställning? Är inte risken snarare att de kommer att söka efter ett betydligt mer etablerat namn, att Adams är fast i rollen som just den tillfälliga och kortsiktiga lösning han faktiskt är.

Naturligtvis tackar inte Neil Adams nej till uppdraget som Norwichs manager när det erbjuds honom. Det gör ingen som har aspirationer på att bli en manager på den här nivån. Frågan är dock om inte hans största chans att behålla jobbet också på sikt ligger i att Norwich åker ur Premier League och tvingas bygga nytt i The Championship.

I det läget är Adams å andra sidan delvis besmittad med Norwichs misslyckande att hålla sig kvar i Premier League. Vilket sällan är en bra start på ett nybygge. Damned if you do and damned if you don’t kan det tyckas, och i den meningen är det så klart ett ytterst otacksamt uppdrag.

Glenn Roeder, en av Adams företrädare på Norwichposten, sade en gång om Adams att han aldrig skulle bli något mer än en U10-coach. Ett minst sagt hårt omdöme om en underlydande och potentiell kollega. Adams har nu alla chanser i världen att bevisa Roeder fel.

:::

Dags för steg ett i Arsenals måsteuppdrag den här säsongen, att vinna FA-cupen och lagets första titel på ett årtionde. Wigan på Wembley, inte att underskatta men Arsenal är ändå stora favoriter.

:::

Be Champions!!

Allt om nedflyttningsstriden i Premier League

11 april 2014 06:00, Peter Hyllman

Nedflyttningsstriden i Premier League den här säsongen har varit, och är i själva verket fortfarande, en av de mest öppna, sett poängmässigt, och omfattande, sett till antalet inblandade lag, vi har sett på väldigt länge.

Detta kan man naturligtvis tycka är väldigt roligt och spännande. Som en någorlunda neutral åskådare. Samtidigt kan man så klart som supporter till något av de inblandade lagen bara se det som en källa till oro och ångest, bitandes på naglarna fram till säsongsavslutningen.

Med i huvudsak fem matcher kvar på ligasäsongen så kommer självklart varje omgång vara som ett drag i ett schackparti. Poängläget kan svänga åt alla håll från en omgång till en annan, och ett lag som i en omgång hade ett överläge i tabellen kan inför nästa omgång befinna sig i underläge.

Spelschemat har naturligtvis betydelse i det här läget på säsongen. Lagen får anses ha olika goda möjligheter att plocka poäng under sina sista matcher för säsongen. Med så få omgångar kvar är det möjligt att spekulera i vilka poäng de inblandade lagen kommer att ta.

Och på så vis få en idé om hur nedflyttningsstriden faktiskt kan tänkas att sluta, om matcherna nu först och främst går som vi tror.

:::

SWANSEA – 33 poäng

Chelsea (h). Tuff match för Swansea i och med att Chelsea fortfarande jagar ligasegern. På hemmaplan är självfallet Swansea inte chanslösa, men det ska mycket till för att Chelsea tappar poäng här. 0 poäng.

Newcastle (a). Lurig bortamatch mot Newcastle som är fruktansvärt ojämna i sitt spel. Normalt sett är det en match som Newcastle bör dominera och vinna, men Swansea har poängchans. 1 poäng.

Aston Villa (h). Aston Villa har normalt sett varit rätt starka på bortaplan den här säsongen, men det här är ändå en match som Swansea bör kunna vinna och samla tre poäng i. 3 poäng.

Southampton (h). Den andra av två raka hemmamatcher där Swansea ska kunna säkra sin Premier League-status. Om Swansea tar fyra poäng från dessa båda matcher så kan de vara nöjda. En poäng bör kunna spelas hem här. 1 poäng.

Sunderland (a). Matchen beror väldigt mycket på tabelläget inför den sista omgången, och huruvida Sunderland fortfarande har en chans att sluta ovanför nedflyttningsstrecket. Oavgjort känns som den bästa gissningen. 1 poäng.

Slutpoäng: 39 poäng

:::

WEST BROM – 32 poäng

Tottenham (h). Tottenham har en utsidas chans på Champions League-spel men känns mentalt borta för den här säsongen. West Brom visade dock gryende form senast och Mulumbu är i storform. Minst en poäng. 1 poäng.

Man City (a). Omöjligt uppdrag för West Brom. Få lag har haft något att hämta på Etihad den här säsongen. West Brom kommer inte vara ett av dem, i all synnerhet inte som Man City jagar ligatiteln. 0 poäng.

West Ham (h). Måstematch för West Brom som verkligen behöver plocka tre poäng mot West Ham för att ge sig själva lite marginal i tabellen. West Ham är dock tuffa att spela mot och kan ge West Brom problem med sin tyngd. 1 poäng.

Arsenal (a). Arsenal bygger sin framtid i Champions League på att de kan avsluta sin säsong stabilt och vinna mot på pappret lättare motstånd. Hemma på Emirates har de definitivt inte råd att tappa poäng, och lär inte göra det heller. 0 poäng.

Sunderland (a). Den enda så kallade sexpoängare som West Brom spelar i nedflyttningsstriden. Tufft med bortaplan men ett motstånd som jag tror passar West Brom förhållandevis väl. Räkna med delad pott. 1 poäng.

Stoke (h). Stor fördel för West Brom att få avsluta på hemmaplan, dessutom mot ett lag som inte har något att spela för. Jag tror inte West Brom är bortspelade inför sista omgången och att de tar tre poäng hemma på The Hawthorns. 3 poäng.

Slutpoäng: 38 poäng.

:::

NORWICH – 32 poäng

Fulham (a). En match som Norwich absolut och positivt inte på något sätt över huvud taget har råd att förlora. Det är den sista matchen den här säsongen i vilken Norwich har en realistisk poängchans, och det är som en händelse en ren sexpoängsmatch. Kan managerbytet hjälpa? 1 poäng.

Liverpool (h). Liverpool öser in mål den här säsongen. Ett litet hopp för Norwich är att det låser sig för Liverpool under titelspurten och att de drabbas av nerver. Chansen är dock försvinnande liten. 0 poäng.

Man Utd (a). Old Trafford skrämmer kanske inte den här säsongen som vi har vant oss vid, och Man Utd har förvisso absolut ingenting kvar att spela om den här säsongen. Ändå är det en mäktigt tuff uppgift. 0 poäng.

Chelsea (a). Från Old Trafford till Stamford Bridge. Chelsea lär rimligtvis fortfarande spela om ligasegern i samband med det här mötet, och att Norwich skulle hålla dem stången tror nog knappt ens de själva. 0 poäng.

Arsenal (h). Situationen kan mycket väl visa sig vara sådan att Norwich vet att de behöver vinna den här matchen för att hålla sig kvar i Premier League. Arsenal å sin sida kan behöva vinna den för att hålla sig kvar i Champions League. Oavgjort kan ses som en gemensam förlust. 1 poäng.

Slutpoäng: 34 poäng.

:::

FULHAM – 27 poäng

Norwich (h). Om Fulham kan vinna den här hemmamatchen mot Norwich så lyckas de skaffa sig ett utmärkt utgångsläge inför säsongsavslutningen. Felix Magath verkar ha lyckats ingjuta lite självförtroende i laget, som dock har haft för vana under säsongen att ställa till det för sig. 1 poäng.

Tottenham (a). Lewis Holtby lär inte få spela för Fulham i den här matchen, och det är en rejäl försvagning av Fulhams offensiv, som blivit markant bättre med Holtby i laget. På White Hart Lane räcker det inte till. 0 poäng.

Hull (h). Hull är en av vårsäsongens mest oförutsägbara motståndare, ibland beskedliga men andra gånger bjuder de riktigt tufft motstånd. Hull är i det här läget säkra för fortsatt Premier League-spel, och Fulham kan ta den här matchen på ren vilja. 3 poäng.

Stoke (a). På något vis känns Fulham lite för mjuka mentalt för att kunna åka till Britannia och plocka hem poäng på beställning. Stokes motivation lär dock vara begränsad och en poäng är ingen omöjlighet. 1 poäng.

Crystal Palace (h). Fulham kan gå in i matchen med vetskapen att de måste vinna den för att kunna gå förbi Norwich, som samtidigt har en tuff match mot Arsenal. Det bör räcka för att på hemmaplan avgöra mot Crystal Palace. 3 poäng.

Slutpoäng: 35 poäng

:::

CARDIFF – 26 poäng

Southampton (a). Cardiff måste börja plocka poäng men visar samtidigt upp en störande brist på eget spel. Southampton är inte utan anledning ett lag på den övre halvan den här säsongen. En poäng är dock möjligt. 1 poäng.

Stoke (h). En match som är fullständigt nödvändig för Cardiff att vinna. All form av kämpaglöd som finns i laget måste här frammanas, och jag tror att Ole-Gunnar Solskjaer lyckas gripa det allra sista halmstrået. 3 poäng.

Sunderland (a). Det man tar in på gungorna förlorar man dock på karusellen, för att vända på ett känt ordstäv. En tung sexpoängare på bortaplan och på något vis känns Sunderland som ett tyngre lag, något mindre naivt och med ett större självförtroende. 0 poäng.

Newcastle (a). Cardiff blir kvar i nordöstra England och jag tror inte de kommer att lyckas bättre den här gången. Det är två tuffa bortamatcher att ha i ett utsatt tabelläge mot slutet av säsongen. 0 poäng.

Chelsea (h). Den stora frågan är om Chelsea i det här läget har något kvar att spela för. Rent poängmässigt måste vi utgå från att de kan ha chans på ligatiteln och i sådana fall finns ingen räddning för Cardiff. 0 poäng.

Slutpoäng: 30 poäng

:::

SUNDERLAND – 25 poäng

Everton (h). Hemmaplan talar för en möjlighet för Sunderland. Nerver för Everton kan också tala för Sunderland. Men Everton spelar med optimism, glädje och momentum och jag tvivlar på att Sunderland klarar av att stå emot. 0 poäng.

Man City (a). Det var med förlusten mot Man City på Wembley som Sunderlands formras inleddes. Sunderland kan knappast räkna med något annat än dyngstryk på Etihad. 0 poäng.

Chelsea (a). Detsamma får antas gälla på Stamford Bridge. Sunderland har så klart fördelen att ha några hängmatcher till godo på sina konkurrenter, men det är inga enkla hängmatcher de har att jobba med. 0 poäng.

Cardiff (h). Måstematch för Sunderland som jag tror både i kraft av hemmaplan men även i kraft av ett i grund och botten bättre och starkare spel tar hem vinsten i den här matchen. 3 poäng.

Man Utd (a). Sunderland svarade så klart för en av den här säsongens skrällar när de besegrade Man Utd på Old Trafford i Ligacupen, men det blir svårare den här gången mot ett Man Utd som börjar hitta formen. 0 poäng.

West Brom (h). West Brom har ett snabbt spel som kan tänkas få god utdelning mot ett i grund och botten rätt trögt Sunderlandförsvar. Hemmaplan dock en fördel för Sunderland. 1 poäng.

Swansea (h). Med all sannolikhet så är Swansea i det här läget redan klara för fortsatt Premier League-spel, vilket borde ge Sunderland en god chans på tre poäng. Samtidigt är det inte mycket som talar för att Sunderland fortfarande rent tabellmässigt är vid liv. 1 poäng.

Slutpoäng: 30 poäng

:::

Slutsatsen från genomgången är således rätt enkel sett till sin matematik. Om matcherna går som vi här tänker oss så blir det i slutet av säsongen Sunderland, Cardiff och Norwich som åker ur Premier League och får tillbringa minst en säsong i The Championship.

Marginalerna är dock små. Norwich kan så klart, antingen genom att vinna mot Fulham eller för den sakens skull vinna hemma mot Arsenal i sista omgången, vända på steken och hålla sig kvar i Premier League.  Vare sig det ena eller det andra är någon omöjlig uppgift.

Sunderland har så klart fördelen att i sina två sista matcher på hemmaplan ställas mot två bottenkonkurrenter. Det kan synas ge dem en fördel, men deras spelschema dessförinnan gör att de löper en överhängande risk att redan vara bortspelade när dessa matcher ska spelas.

Vi bör heller inte glömma bort att Crystal Palace och Aston Villa för den delens skull inte heller kan känna sig helt säkra i nedflyttningsstriden. Någonstans måste jag ändå dra gränsen för en sådan här genomgång, men ett par dåliga omgångar och dessa båda lag kan vara i rejält trubbel.

:::

Be Champions!!

Utvärdering av de engelska lagens europeiska cupspel

10 april 2014 09:48, Peter Hyllman

Det europeiska cupäventyret börjar lida mot sitt slut för de engelska lagen den här säsongen. Endast Chelsea är alltså kvar nu när vi har gjort bokslut för kvartsfinalerna och vi börjar närma oss semifinalspelet. Något säger så klart detta om vilket engelskt lag som är mest taktiskt och organisatoriskt förberedda för europeiskt cupspel.

Samtliga övriga engelska lag är utslagna. Arsenal och Man City försvann redan i åttondelsfinalerna, Man Utd försvann alltså igår kväll mot Bayern München, och i tur och ordning så har Wigan, Swansea och Tottenham försvunnit ur Europa League.

Detta finner säkert några skäl att göra sig lustiga över. Det kan ju samtidigt vara värt att komma ihåg att även lag som Barcelona, Dortmund och Paris Saint-Germain har försvunnit i kvartsfinalspelet. Det som kan hända dem måste rimligtvis också kunna hända engelska lag utan att för den sakens skull olika slutsatser dras.

Champions League-semifinalerna lottas imorgon. Kvar i turneringen är Chelsea och Bayern München samt de två spanska Madridlagen, Real Madrid och Atlético Madrid. Det går så klart inte att hålla Chelsea som favorit i det här skedet av turneringen, men de går heller i min mening inte in i någon match utan en god chans att vinna.

Oavsett hur det går för Chelsea så är det nu ändå möjligt att göra en utvärdering av de engelska lagens insats i europeiskt cupspel för säsongen 2013-14. Vad som sker för Chelsea härefter påverkar egentligen inte kvaliteten på deras insats åt något håll. Visst, det kan bli succé i händelse av seger i hela turneringen, men i det här stadiet av turneringen kan det mesta hända.

:::

Arsenal – Godkänd (++). Det går kanske inte att säga så mycket om Arsenals uttåg ur Champions League, att ställas mot Bayern München är inte någon avundsvärd uppgift. Arsenal var samtidigt aldrig riktigt nära att störa Bayern och att de ställdes mot dem i åttondelsfinalen beror så klart på att de återigen misslyckades med att vinna sin grupp. Vad som i alla fall gör Arsenals europeiska cupsäsong godkänd är att de ändå gick vidare från gruppen, som ändå var en svår grupp. Men precis som med ligaspelet så förväntar man sig mer av Arsenal än att de ska starta bra och därefter vandra tyst in i natten.

Chelsea – Med beröm godkänd (++++). Om vi bortser från de snart klassiska problemen för engelska lag mot Basel så gick gruppspelet tämligen smärtfritt för Chelsea, som vann sin grupp tämligen obesvärade. I slutspelet har Chelsea så här långt presterat utifrån förväntningarna. De besegrade utan några större problem Galatasaray, kontrollerade resultatet på bortaplan innan de avgjorde hemma på Stamford Bridge. Kontrollerade resultatet kan man inte påstå att de lyckades med borta mot PSG, men de lyckades å andra sidan vissa kampmoral och vinnarinstinkt i returen på hemmaplan. Chelseas säsong är med beröm godkänd, med option på berömlig och ett plus till i händelse av Champions League-seger.

Man City – Godkänd (++). I ett avseende måste man så klart säga att Man Citys europeiska cupsäsong har varit lyckad, i det att laget för första gången faktiskt gick vidare från Champions Leagues gruppspel och tog sig till slutspel. Att de enbart kom tvåa i gruppen kan anses försvarligt med tanke på att de lottades tillsammans med Bayern München. Att lottas mot Barcelona i åttondelsfinalen är så klart ingen direkt rolig uppgift, men känslan inför den matchen var att Barcelona faktiskt inte var någon omöjlig uppgift, vilket om inte annat Atlético demonstrerade i kvartsfinalen. Hur som helst, Man City bör ha större ambitioner än att åka ut i åttondelsfinal, men kan ändå betrakta sin europeiska cupsäsong som godkänd.

Man Utd – Väl godkänd (+++). Om ligaspelet har varit katastrof för Man Utd och David Moyes den här säsongen så har Champions League genomgående varit en fristad för dem. Deras prestationer i gruppspelet var stundtals av mycket hög kvalitet och det var aldrig något riktigt snack om något annat än att de skulle vinna gruppen. Efter juluppehållet kom verkligheten å andra sidan ikapp Man Utd också i Europa. Den första matchen mot Olympiakos var en av den här säsongens lågvattenmärken, oavsett om Man Utd lyckades reda ut situationen på Old Trafford. 1-1 i första matchen och 1-0 en bit in i returen i München gör kanske att den förvisso väntade förlusten mot Bayern München i kvartsfinalen är att betrakta som hedersam, men hedersamma förluster är inte riktigt något som Man Utd kan nöja sig med.

:::

Swansea – Väl godkänd (+++). Inledde Europa League-säsongen väldigt imponerande. Inte minst 3-0-vinsten borta mot Valencia gav signaler om att Swansea var ett gångbart lag inte bara i Premier League utan även på kontinenten. Något hände därefter med Swansea, vilket möjligen präglar oron vid sidan av planen, som avslutade gruppspelet svagt. Swansea lyckades ändå ge Napoli en rejäl match i 16-delsfinalen, vilket får betraktas som en godkänd insats för laget från Wales.

Tottenham – Godkänd (++). Bortkastat är det första ordet som dyker upp i hjärnan när man tänker på Tottenhams europeiska cupsäsong. Laget var fullständigt dominant i gruppspelet, var i min mening en av favoriterna till att lyfta titeln senare i år, och sett bara till det så förtjänade Tottenhams säsong allra minst tre eller fyra plus. Tim Sherwood har dock inte visat sig särskilt duglig i cupspel vilket vi såg efter jul. Tottenham höll på att stupa redan på Dnipro i 16-delsfinalen innan de gjorde en ytterst slätstruken figur i första mötet på White Hart Lane mot Benfica i åttondelen. Deras öde var i praktiken beseglat redan där, även om laget visade moral på Da Lus.

Wigan – Godkänd (++). Det är svårt att veta vad man kan begära av Wigan i europeiskt cupspel med tanke påatt laget trots allt spelar i The Championship. Det lär inte höra till vanligheterna i andra länder att lag från den andra divisionen är kvalificerade för europeiskt cupspel. Trots allt tycker jag Wigan hade varit kapabla att gå vidare från sin grupp, och med tanke på att de trots allt var nära att kunna göra det så får vi betrakta deras europeiska cupsäsong som i alla fall godkänd.

:::

Be Champions!!

Fem saker som är mindre sannolika än en Man Utd-seger

9 april 2014 09:28, Peter Hyllman

Jag tror självfallet det är fullt möjligt för Man Utd att göra mål mot Bayern ikväll på Allianz Arena. De lyckades på Old Trafford och visade även vid ett par tillfällen utöver målet att de med snabba löpningar och precisa passningar kunde ta sig förbi Bayerns backlinje.

Vad jag däremot tror är betydligt mindre möjligt är för Man Utds försvar att effektivt skydda sig mot Bayerns anfall. De visade förvisso på Old Trafford att de defensivt kan ge Bayern en match, men där fanns också ett element av att Bayern visste att 1-1 var ett för dem helt okej resultat att få med sig hem till München.

Matchbilden känns således rätt enkel. Man Utd kan nog mycket väl göra mål ikväll men Bayern kommer med all sannolikhet att göra fler mål. Allra helst som Man Utd faktiskt är tvingade att göra mål. Till sist blir det alltså nödvändigt för Man Utd att öppna sig.

Det är väl knappast någon högoddsare att Wayne Rooney spelar ikväll. Det är inte mycket Man Utd har kvar att spela om den här säsongen, så det finns inte så mycket att spara Rooney till. Situationen påminner ändå lite för mycket om Man Utds möte med Bayern i Champions League 2009-10 när Rooney spelade skadad i returen.

Apropå sannolikheter så är det så klart inte mycket som talar för att Man Utd ska kunna gå vidare mot Bayern. Det första mötet blev dock betydligt jämnare än vad de flesta föreställde sig, möjligen på grund av de stundtals orimliga förväntningar en del har på Bayern.

Men de som hoppas på en osannolik Man Utd-bragd ikväll kan kanske finna visst hopp i att det helt säkert finns i alla fall några saker som är att betrakta som mindre sannolika:

:::

(5) Arsene Wengers alternativa karriär som optiker. Med ett Arsenal i samma typ av problem som tidigare säsonger, och Wenger själv med ett utgående kontrakt till sommaren, så är det en del som undrar om Wenger blir kvar i Arsenal nästa säsong. Nyheten skulle så klart slå ned som en bomb om Wenger annonserade att han drog sig tillbaka från fotbollen och, efter ett halvt liv med ett ytterst begränsat synfält, slog sig ned som optiker i en liten fransk småstad.

(4) Sam Allardyce får jobb i Real Madrid. Allardyce har stått för en av de mer självupptagna och missriktade arbetsteorierna när han menade att om hans efternamn istället hade varit Allardicio så hade han varit manager för en storklubb som Barcelona eller Real Madrid. Befängt så klart. Allardyce må ha höga tankar om sig själv men är nog tvingad att acceptera att hans svartkonst tillämpas huvudsakligen i medelstora engelska klubbar.

(3) José Mourinho vinner Nobels fredspris. Fotbollsvåldet blir ett allt större samhällsproblem och frodas i det klimat av intolerant stammentalitet som skapas runt våra fotbollslag. Mourinho, tidigare demon på att blåsa luft i dylika känslor genom att skylla förluster på domare, motståndare, förbundspampar och allt möjligt, byter livsbana och antar en mer esoterisk och förlåtande hållning till sin omvärld. Under mottot ”peta bort bjälken i din motståndares öga innan du gnuggar grandet ur ditt eget” så förändrar Mourinho världen.

(2) Mark Hughes återkomst till Man City. Efter inledande framgångar under sin nya storhetstid så har Man City hamnat i en ond cirkel av underprestation, spelarmakt och endast sporadiska framgångar på planen. Klubben byter managers i samma takt som Brendan Rodgers säger något medvetet utstuderat och opportunistiskt som knyter an till Liverpools anrika historia, men får aldrig någon stabilitet. Till slut, efter makalösa framgångar i Ipswich och Brighton, så återvänder Hughes likt en Messias till den klubb och det lag han en gång byggde i sin avbild.

(1) Alex Ferguson gör comeback i Man Utd. En 75 år gammal Ferguson har till sist tröttnat på rödvin, hästkapplöpningar, oförskämda Harvardyngel och på att se sitt kära gamla Man Utd ramla allt närmare nedflyttningsstrecket. Han dammar av hårtorken, drar på sig tidtagaruret och tar tillbaka sitt gamla jobb samtidigt som han säger åt David Moyes att fixa teet. Eller nåja, det var kanske ändå inte så osannolikt…

:::

Om vi istället skulle lämna fotbollsvärlden så kan vi kanske hitta andra saker som även de är mindre sannolika än en Man Utd-seger ikväll. En sådan är följande:

Red Bull ger dig faktiskt vingar. Det cirkulerar en story, möjligen eller möjligen inte en skröna, om att en konsument i Österrike skulle ha stämt företaget Red Bull för falsk marknadsföring, i det att han köpt energidrycken i fråga och till sin bestörtning och principiella vrede ha upptäckt att några vingar fick han faktiskt inte av det. Vilket naturligtvis får personen som stämde McDonalds för att de serverade varmt kaffe att framstå som både balanserad och eftertänksam.

:::

Imponerande seger för Chelsea igår kväll, även om det satt väldigt långt inne.

Atmosfären kokade på Stamford Bridge även om spelet inte alltid levde upp till samma nivå. Men även om kvaliteten inte alla gånger var den högsta så var spänningen hela tiden högkalibrig. Man måste också beundra den målmedvetenhet med vilken Chelsea spelar, och det självförtroende som José Mourinho faktiskt har ingjutit i laget.

Mycket är naturligtvis tillfälligheter i Champions League, inte minst från semifinalerna och framåt. Men Chelsea kan spela med vetskapen att ingen motståndare går in mot dem och kan känna sig säkra.

:::

Om någon undrar varför mina bloggar ibland publiceras först runt nio eller tio-tiden på förmiddagen så har det så klart bara att göra med att jag gillar att rubba era rutiner lite, hålla er på tårna. Det har självklart inget att göra med att jag inte hinner eller orkar skriva bloggen på kvällen eller natten innan.

Så. Det. Så.

:::

Be Champions!!

Tro måste förflytta berg för Chelsea

8 april 2014 09:42, Peter Hyllman

Om den första matchen var ett exempel på Chelseas och José Mourinhos vilja och förmåga att försvara sig kompakt så var det också en match som tydligt visade på riskerna med en sådan taktik. Chelsea hade under matchens nästan samtliga minuter ett helt acceptabelt resultat i ryggen. 1-2 på bortaplan är mer än godkänt i Champions League.

Men i matchens allra sista minut fick PSG in ett mål till, genom Javier Pastore, och vann med 3-1, ett resultat som är att betrakta som betydligt svårare att vända. Visst har Chelsea fått med sig ett värdefullt bortamål men ett tvåmålsförsprång är psykologiskt betydligt bekvämare att försvara för PSG än uddamålet.

José Mourinho verkar inför matchen ha förläst sig på Jan Guillous Arn-böcker i sitt prat om vikten av att tro. ”Ni måste tro! Endast med tron kan vi besegra dansk…”, hrrmm. Nåja, PSG. Mourinho älskar så klart att framställa sina lag som underdogs men han har så klart inte helt fel i att ett kokande Stamford Bridge bara kan vara Chelsea till hjälp.

Huruvida den mentala bilden av José Mourinho som en moraliskt fullkomlig korsriddare är till någon hjälp är mer oklart.

:::

Om Chelsea ska lyckas ikväll så förutsätter det en helt annan taktik och ett helt annat upplägg än deras första matchen. Den andra matchen måste snarare bli ett exempel på Chelseas och José Mourinhos vilja och förmåga att anfalla snabbt och intensivt.

Om det finns risker med ett defensivt upplägg så finns det naturligtvis risker också med ett för vidlyftigt offensivt. Det kommer uppstå större ytor framför Chelseas backlinje än vad som var fallet i Paris, och Chelseas backlinje måste med nödvändighet flytta fram en bit. Snabba spelare som Esequiel Lavezzi kan utnyttja detta faktum.

Men det finns inga större möjligheter för Chelsea att hålla fast i handbromsen den här matchen. De måste framåt, de måste skapa målchanser, och de måste försöka skapa en sådan atmosfär på och runtom planen att de skrämmer PSG till underkastelse.

:::

Chelsea kan också dra viss trygghet från det faktum att de under åtta raka matcher på Stamford Bridge inte har släppt in ett enda mål. Backlinjen med Gary Cahill och John Terry har varit enastående stabil, understödda av två bra ytterbackar.

Denna stabilitet i backlinjen ger så klart övriga i laget förtroende att veta att de kan gå rejält framåt utan att de behöver känna att det därför med nödvändighet kommer att leda till katastrof bakåt. Ett sådant förtroendekapital är oerhört värdefullt i ett fotbollslag, att spelarna litar på varandra.

PSG har så klart även de ett formidabelt mittbackspar i Thiago Silva och Alex, den gamle Chelseabekantingen. Frågan är emellertid hur de reagerar om Chelsea lyckas sätta dem under rejäl press. Samt vilket stöd de i så fall kan få av övriga i laget.

För PSG brottas ju också med en annan utmaning, de är omöjligtvis vana vid att spela under hård press. I ligaspelet är det i nästan samtliga fall de som styr och dominerar spelet, och så har också varit fallet hittills i Champions League. Har de karaktär, disciplin och organisation nog att vara det försvarande laget?

Vi vet på ett ungefär hur kvällens match kommer att se ut rent taktiskt. Det som i slutänden kommer att vara avgörande för matchens utseende och utfall är snarare psykologi, precis som José Mourinho är inne på. Att skapa ett scenario på Stamford Bridge där det bara kan bli en enda segrare.

Chelsea kan naturligtvis dra på sentida exempel för att mentalt frammana ett sådant scenario. Det var bara två år sedan de befann sig i nästan exakt samma läge mot Napoli. 1-3 efter första matchen som sedan vändes på Stamford Bridge.

Vad som hände därefter är modern Chelseahistoria.

:::

Åkte Sunderland ur Premier League igår kväll? Risk för det.

:::

Be Champions!!

Wembley har gjort Sunderland spökrädda

7 april 2014 13:41, Peter Hyllman

Lite har det genom åren pratats om Ligacupförbannelsen. Det vill säga det mönster eller den tillfällighet, vad man nu väljer att tro på, som gör att en klubb som går hela vägen till Wembley och kanske också vinner cuptiteln, därefter gör en tämligen platt figur i ligaspelet.

Vi har naturligtvis sett det vid några tillfällen genom åren. Det mest kända exemplet är naturligtvis Birmingham som vann Ligacupen 2011 för att därefter åka ur Premier League samma säsong. De slog Arsenal i finalen för vilka detta var startskottet för den säsongens sammanbrott.

Sunderland beger sig ikväll till White Hart Lane satta under rejäl press. De befinner sig sist i tabellen, långt bakom Norwich strax ovanför nedflyttningsstrecket. Det skiljer sju poäng mellan de båda lagen, samtidigt som Sunderland å andra sidan har tre hängmatcher till godo.

Men givet att två av dessa tre hängmatcher är mot Tottenham och Man City på bortaplan så är det kanske en tämligen substanslös fördel. Utöver dessa matcher så måste Sunderland dessutom bege sig både till Stamford Bridge och Old Trafford innan säsongen är över, så det återstående spelschemat är allt annat än generöst.

Sunderland hade som bekant en katastrofal inledning på säsongen. Paolo Di Canio fick fem ligamatcher på sig, av vilka han förlorade fyra och fick med sig en enda poäng, innan han fick sparken. Han avslutade alltså med ett poängsnitt om 0,2 poäng per match.

Några veckor därefter tillsattes Gus Poyet som manager. Totalt har han ansvarat för 23 ligamatcher för Sunderland. På dessa matcher har Sunderland tagit 24 poäng, vilket betyder ett rejält förbättrat poängsnitt om 1,04 poäng per match – fem gånger bättre än under Di Canio.

Men efter Ligacupfinalen, som Sunderland förlorade hedersamt mot Man City på Wembley, så har Sunderlands form sjunkit dramatiskt. På fyra matcher har Sunderland plockat en enda poäng. Ett poängsnitt om 0,25 poäng betyder att Sunderland efter Wembley således har återvänt till nivån under Di Canio. En förlust ikväll, och detta är sant med matematisk precision.

Spelschemat är inte heller någon större del i förklaringen. Tre av dessa fyra matcher har varit mot Crystal Palace och West Ham hemma, samt mot Norwich borta. Endast Liverpool på Anfield får anses vara en match där Sunderland rent logiskt inte ska kunna ta några poäng.

Koncentration och slitage framstår inte heller som någon alltför trolig förklaring. Under januari och februari, när cupspelandet var som mest intensivt med dubbelmöten i semifinalen samt FA-cupen, så spelade Sunderland sju ligamatcher och tog tio poäng. Det vill säga säsongens bästa poängsnitt med 1,43 poäng per match.

Har alltså Wembleys förbannelse den här säsongen drabbat Sunderland?

:::

Fem matcher kvar av säsongen och Norwich beslutar att ge Chris Hughton sparken. Möjligen inte alldeles oväntat sett till lagets resultat under senare tid, men man undrar vad klubbledningen egentligen tror de kan uppnå med att inte vänta med detta beslut till efter säsongen.

Norwich har en av fotbollshistoriens grymmaste säsongsavslutningar med sina fyra sista ligamatcher mot i tur och ordning Liverpool, Man Utd, Chelsea och Arsenal. Dessförinnan, nu till helgen den 12 april, så åker man till Fulham och Craven Cottage för en otroligt viktig match i nedflyttningsstriden. Fulham är en av klubbarna som jagar bakom Norwich, som har fem poängs marginal att jobba med.

Det talas ju ibland om ny manager-effekt. Kan det vara så enkelt att Norwichs klubbledning sätter allt på ett kort på en sådan effekt inför helgens match mot Fulham?!

Fulhams säsongsavslutning är inte i närheten av lika tuff som Norwichs. Fem poängs marginal för Norwich kan visa sig lite bara det. Två poängs marginal är knappt något alls. Åtta poängs marginal emellertid vore troligtvis för mycket för Fulham.

Kanske har vi här själva definitionen av en sexpoängsmatch.

:::

Be Champions!!

Sida 2 av 16312345...102030...Sista »
  • Fakta om Peter Hyllman

    Ålder: 37
    Bor: Sundsvall
    Gör: Producerar insikter och åsikter
    Bäste spelare just nu: Eric Cantona
    Bästa fotbolls-
    minne:
    Många bra minnen, men Uniteds FA-cupfinal mot Everton 1985 när Norman Whiteside avgör i förlängningen, med Kevin Moran utvisad, är ett av de första och starkaste.
    Laget i hjärtat: Man Utd
  • Senaste inläggen

  • Arkiv