Peter Hyllmans Englandsblogg

Fyra frågor att fundera på under Asia Trophy

Regnsäsong, dåligt väder, tränare som klagar på ogynnsamma förhållanden för träning och matchspel, dåliga planer som leder till att träningspass ställs in, allt detta är sådant som börjar kännas som standard mer eller mindre varje sommar som det ska träningsturneras i Asien. Så även nu när det är dags för den åttonde upplagan av Premier League Asia Trophy.

Det skulle så klart kunna få det att framstå som en dålig idé detta med en vänskaplig turnering i Asien under sommaren, något som görs endast av krassa kommersiella skäl. I själva verket känns det som en självklarhet. Premier League är enormt i Asien, och det faller sig bara naturligt att ta tillvara detta genom att faktiskt åka dit. Och när annars än på sommaren skulle det ske?

Det här är emellertid första gången som turneringen inte innehåller något lokalt lag. Fyra Premier League-klubbar gör istället upp i turneringen, med inledande semifinaler mellan Liverpool och Crystal Palace, samt West Brom och Leicester. Final samt match om tredje pris spelas om tre dagar, det vill säga på lördag.

Men runt den här turneringen sker även en mängd aktiviteter som visar på hur fotbollen på lokal nivå utvecklas. Genom den här typen av turneringar bidrar Premier League i själva verket till fotbollens utveckling i den här delen av världen, så motiven är som vanligt betydligt mer mångsidiga än att enbart kunna avfärdas som kommersiella.

Med ett omfattande asiatiskt ägande av klubbar i Premier League och inom engelsk fotboll i stort känns på det något sätt också naturligt att engelska klubbar markerar närvaro i Asien. En chans för ägarna att visa upp sina klenoder på hemmaplan. Kanske hade det varit en idé att blanda in även övriga asiatiskt ägda engelska klubbar i ett sådant här projekt.

Nu är knappast Premier League Asia Trophy en titel som någon egentligen bryr sig om. För deltagande klubbar är det här så klart endast en del av deras förberedelser inför en kommande säsong. Vad man utöver det kan hoppas på att få ut av en sådan här turnering är att möjligen få svar på några av de frågor som finns om laget inför säsongen. Vilka är då dessa frågor?

Hur planerar Jürgen Klopp använda sig av Philippe Coutinho under säsongen?

Det var en av de större tankegångarna mot slutet av förra säsongen att Jürgen Klopp planerade att börja använda Philippe Coutinho mer som en central mittfältare, snarare än som den forward han huvudsakligen har gjort sig sina framgångar med de två senaste säsongerna. En taktisk rockad med potentiellt stor betydelse för Liverpool.

En del i tankegången är troligtvis att göra Philippe Coutinho till en viktigare del av laget än vad han redan är, som ett sätt att övertyga honom om att stanna kvar i klubben. En annan del kan vara att ge Liverpool en ännu tydligare offensiv balans i och med att laget flera gånger under säsongen har kämpat med att bryta ned defensiva motståndare.

En tredje tankegång skulle kunna vara att genom att flytta ned Coutinho i planen ge plats och utrymme för nya spelare längst fram. Men å andra sidan innebär en nedflyttning av Coutinho att utrymmet minskar längre ned i planen, och mycket av de här planerna känns beroende på om Liverpool lyckas värva Naby Keita eller en liknande spelare.

Hur vill Frank De Boer att Crystal Palace ska spela och hur passar detta ihop med spelarmaterialet?

Det har ända sedan Crystal Palace anställde Frank De Boer pratats om hur han vill att Crystal Palace ska spela på ett särskilt sätt. Inte så konstigt så klart, sprungen som han är ur Ajaxskolan. Med det kommer vissa förväntningar. Men om det är något man kan säga om Crystal Palace så är det att de knappast under tidigare år har motsvarat sådana förväntningar.

Crystal Palaces match mot Liverpool, i synnerhet, och därefter matchen som därpå följer mot antingen West Brom eller Leicester, blir en möjlighet att få ett första intryck över hur Frank De Boer faktiskt vill att Crystal Palace skall spela, inte minst hur deras defensiv är organiserad och hur han tänker sig deras uppbyggnadsspel. Men också vilka pusselbitar som eventuellt saknas.

Hur tänker sig Craig Shakespeare att Leicesters anfall ska se ut?

Jamie Vardy var allas darling efter Leicesters osannolika titelvinst men hade en betydligt mycket mer anonym säsong därefter när det stod klart att de flesta motståndare hade räknat ut hur Leicester ville anfalla och hittat ett enkelt och effektivt motvapen. Även om Leicester blev bättre under våren stod det ändå klart att Vardy knappast längre var en målgaranti på samma sätt.

Samtidigt har inte Riyad Mahrez på något sätt gjort någon hemlighet av att han ser sin framtid i någon annan klubb än Leicester. Men i så fall i vilken klubb, och i vilken utsträckning räknar Leicester och Craig Shakespeare med att Mahrez faktiskt lämnar. Samtidigt sägs Leicester vara mycket nära att värva Kelechi Iheanacho från Man City. Hur vill Leicester anfalla inför nästa säsong?

Hur ser West Broms mittfält ut sedan Darren Fletcher lämnat klubben?

Något överraskande valde Darren Fletcher att hastigt och lustigt lämna West Brom och byta till Stoke. Det förändrar både ett och annat för West Brom som byggde upp mycket av sitt mittfältsspel runt just Fletcher. Samtidigt hade West Brom välkända och ganska lätt förutsägbara problem under säsongen med att verkligen skapa målchanser, på grund av ett kreativt begränsat mittfält.

I vilken riktning rör sig nu Tony Pulis taktiskt? Kanske går han all-in i den ena riktningen och sätter en mittback i Darren Fletchers position, det vore väl just typiskt honom. Eller försöker han ge sitt mittfält en mer offensiv och kreativ balans genom att spela in en mer tekniskt begåvad mittfältare. Vilket utrymme får exempelvis Sam Fields, West Broms extremt talangfulle mittfältare?

:::

TRANSFERKOLLEN

Joe Hart, Man City till West Ham (lån). Joe Hart har knappast någon framtid i Man City, i alla fall inte med Pep Guardiola kvar i klubben. Alltså ingen framtid i klubben. Lånet ska ses som en finansiell konstruktion i första hand, i praktiken en längre övergång än så om inget oförutsett inträffar. Kanonvärvning för West Ham som verkligen behövde göra något åt målvaktspositionen, får en målvakt av världskaliber. Berömlig – (+++++)

:::

LINHEMS TRANSFERKOLL

Britt Assombalonga, Nottingham Forest till Middlesbrough. Allt med Assombalonga handlar om han kan hålla sig skadefri. Han gör mål med hög frekvens men en delförklaring till Forest dalande i tabellen är att Assombalonga inte spelat tillräckligt för att vara den 20+-målskytt han kan vara. Det kan vara ett tungt tapp för Forest eller väldigt behövliga pengar (£14m!). För Boro är det ett överpris men ifall han kan skjuta upp Boro till Premier League igen lär det vara värt det. Kan rimligen fylla samma roll för Monk som Wood ifjol. Väl godkänd – (+++)

Ike Ugbo, Chelsea till Barnsley (lån). Det man inte kan säga om Chelsea ungdomar är att de är dåliga värvningar. Visst må de ha marginellt bättre chans att spela för A-laget än jag har men på lån eller efter de sålts brukar de producera. Det ska sägas om Ugbo att han bara är 18 år. Han öste visserligen in mål för Chelses U23 ifjol men vad det innebär för Barnsley är otydligt. Barnsley har lånat in väldigt bra och kan Ugbo göra några mål är det ingen dum värvning. Väl godkänd – (+++)

Adam Armstrong, Newcastle till Bolton (lån). Hade en otrolig säsong i Coventry för två säsonger sedan med 20 mål. Det var dock i League One och han var inte lika framgångsrik i Barnsley ifjol. Han var inte dålig men mestadels inhoppare. Det är nog en smart chansning av Bolton som inte har alltför mycket pengar att spendera och Armstrong har kapaciteten att ösa in mål. Väl godkänd – (+++)

Peter Hyllman
0 kommentarer

Ett allvarligt samtal om Ipswich 2017-18

Linhem: Då har konversationen tagit oss ända ut till Ipswich. Våra stövlar är gyttjiga efter en promenad i våta traktorspår och jag ska försöka vara ärlig mot Big Mick trots hans stora, vänliga, och underhållande ansikte. Förra säsongens sextonde plats var deras sämsta placering sedan de blev nerflyttade för 15 år sedan. Det var ett rejält steg tillbaka efter tre raka topp 10-placeringar. Avsaknaden av galopperande skyttekungen Daryl Murphy var uppenbar och försvaret var inte längre bland ligans bästa. Tror du Big Mick har vad som krävs för att ta Ipswich tillbaka till övre halvan? Börjar det bli varmt under hans säte?

Hyllman: Stackars Mick McCarthy måste vandra ned till puben när jobbet är slut för dagen och dunsa ned i en av bänkarna och gråta en skvätt över sin pint över hur allt han känner till håller på att förändras och hur han börjar bli för gammal för den här skiten. Världen förändras, han känner det i jorden och andas det i luften. Vad som tidigare var en förhållandevis trygg tillvaro i The Championship har blivit till ett främmande getingbo med satsande storklubbar och utländska tränare med alla sina annorlunda metoder. Big Mick har ett stort jobb framför sig att försöka visa att han ännu inte är föråldrad som manager på den här nivån.

Förra säsongens fall i tabellen kändes inte som någon tillfällighet. Mick McCarthy fick stor kritik för att vara alldeles för defensiv och försiktig i sin taktik och mycket riktigt var Ipswich också det lag i serien som skapade överlägset lägst antal målchanser. Detta trots att Tom Lawrence under långa stunder av säsongen var helt fantastisk som offensiv mittfältare för Ipswich. Men nu har Lawrence återvänt till Leicester. Bersant Celina är tänkt att fylla dennes roll den här säsongen. Men det är naturligtvis inte möjligt för Ipswich att försvara sig upp i tabellen igen. De måste börja göra mål och det är väl i själva verket där det är ytterst tveksamt om Mick McCarthy verkligen är rätt manager för Ipswich. Det är hur som helst en svårare fråga än att bara säga att Ipswich måste värva en anfallare. Vilket de i och för sig rimligtvis måste göra, men vem skulle det bäst kunna vara?

Linhem: Det känns onekligen som att tiden har sprungit Big Mick förbi. Spelstilen har inte nämnvärt förändras men utan Daryl Murphy saknar man något att bygga anfallen kring och som kan avsluta dem. Om man vill ersätta Murphy med en annan anfallare som hoppar, luktar, och springer likadant vore Andy Carroll bäst men han är för dyr och lär inte vilja återvända till Championship där mittbackarna faktiskt kan nicka. Om de kunnat norpa James Vaughan före Sunderland hade det inte varit dumt heller. Behöver ju antingen en bjässe eller någon som kan skapa sina egna chanser. Då Ipswich spenderat väldigt lite på sistone kanske man ska tänka ännu mindre och plocka någon från League Two. John Akinde gjorde 26 mål i ett mediokert Barnet. Han har dock ett eget nyfött barnet och sägs inte vilja lämna London men om Marcus Evans kan avvara en miljon kan Ipswich få sig en rejäl målspruta.

Vad som annars ändå talar för Ipswich är att de ändå hade ett dugligt försvar ifjol och Adam Webster är tillbaka efter ha varit skadad hela våren. Dessutom gillar jag deras nyvärvad innermittfältsduo av Huws och Adeyemi, men det är en mittenlagsduo. Celina skulle kunna ersätta Tommy Lawrence, som är ämnad för större grejer, men det går inte att förutsäga en säsong av nästan tio mål och tio assists. Som du nämner gillade den avancerade statistiken Ipswichs säsong ifjol. Är det möjligt att Ipswich är en nedflyttningskandidat till och med?

Hyllman: Det finns en uppenbar risk för det. Det är en kombination av i huvudsak två faktorer. Dels att ordföranden Marcus Evans inte längre verkar lika intresserad av att spendera pengar på nya spelare som han var under sina första år som ägare, samtidigt som många andra klubbar har börjat göra rejäla satsningar både ekonomiskt och sportsligt. Dels att Mick McCarthy helt enkelt verkar vara alltför fastkörd i gamla hjulspår för att verkligen vilja göra några större förändringar i hur Ipswich spelar fotboll. Att McCarthy ändå brukar kunna ordna ett rätt bra försvarsspel borde kunna betyda att Ipswich i alla fall håller sig kvar i The Championship, men det förändrar så klart inte att Ipswichs trendkurva pekar nedåt. Frågan är om Ipswichs fall i tabellen får Marcus Evans att hålla fast i det trygga han ändå har och känner till i Mick McCarthy, det vill säga att McCarthys ironiskt nog sitter mer säkert på sitt jobb tack vare en ökad tabellmässig osäkerhet, eller om Evans ser sig om mot övriga klubbar och kommer fram till att en annan manager vore bättre på att få ut mer av en klubb som Ipswich med små resurser. Att Huddersfield knappast hade gått upp i Premier League om de hade haft Mick McCarthy som manager. Ipswich är hur som helst en klubb som förtjänar och borde kunna bättre än att bara glida in i dödsskuggans dal.

Linhem: Känslan är onekligen av ett Ipswich i förfall. De står stilla och blir omsprungna av alla. De slutade på nedre halvan ifjol och lär göra det igen. Det enda goda tecknet är att försvaret var tillräckligt bra ifjol och truppen är inte gammal, bara gammalmodig. Det som talar för dem är att man länge spelat som om man var oroliga för nedflyttning. Man vill inte föra spelet och försvarar sig bäst på egen tredjedel. Och nu saknar man någon bjässe eller självständigt målhot längst fram. Det finns flera lag som är svårare att förutsäga än Ipswich men jag tror att Ipswich denna säsongen får kämpa ända in på våren för att klara kontraktet men väl där står man sig nog bättre än vissa nykomlingar, lag som inte har resurserna, eller lag som nyligen tappat flera viktiga spelare eller manager.

Hyllman: Utan att bli alltför detaljerad i det här läget så ser jag Ipswich som ett av ligans åtta lag i botten av tabellen. Hur de placerar sig där får bli en senare fråga men för närvarande utesluter jag inte någon nedflyttningsstrid. Även om jag som du känner att det förmodligen fortfarande finns tillräckligt mycket i tanken för Ipswich för att i alla fall kunna hålla sig kvar. Med eller utan Mick McCarthy däremot, återstår att se.

Peter Hyllman
0 kommentarer

Viktig signal vore det även för Liverpool att värva Naby Keita

Det lär väl inte precis hjälpa att både Man Utd och Man City har spenderat över £100m på spelare redan och knappt verkar ha kommit halvvägs i sina planer för sommaren, att Arsenal värvar en anfallare för över £50m, eller att Chelsea pyntar över £30m för en mittback och mer än så för en defensiv mittfältare, vad som verkligen verkar ha gjort Liverpools fans otåliga är att se Everton bränna iväg £100m på nya spelare utan att ens vara färdiga.

Nu ska i sanningens namn sägas att Liverpools behov av värvningar inte är överdrivet stort. De har ett i grund och botten starkt lagbygge utan några alldeles uppenbara stora svagheter. Ändå behöver de självfallet, inte minst med europeiskt cupspel på programmet också, förstärka spelartruppen med som det ser ut åtminstone en mittback, helst en vänsterback och de skulle knappast må dåligt av en tvåvägsspelare på mittfältet.

Liverpool verkar inte sakna planer i dessa avseenden men har sett till att göra livet svårt för sig själva den här sommaren. Först blir de påkomna med näven i syltburken och tvingas backa iväg från Southampton och Virgil Van Dijk, och det är ännu osäkert om den affären hinner bli av den här sommaren. Sedan verkar de ha hamnat i någon form av chicken race med RB Leipzig angående deras ytterst dynamiske mittfältare Naby Keita.

Keita vore naturligtvis en riktig kalasvärvning, en av säsongens värvningar om den faktiskt blir av. En mittfältare med kapacitet att bli en av Premier Leagues dominerande mittfältare under de närmaste åren. Det är uppenbart att Keita själv vill flytta till Liverpool, åtminstone att han verkar vilja flytta till Premier League eller större klubb. Det är emellertid precis lika uppenbart att RB Leipzig är i motsvarande grad ointresserade av att sälja Keita.

Adam Nilsson skriver en läsvärd blogg om just Naby Keita (och Emil Forsberg) utifrån RB Leipzigs perspektiv. Kontentan skulle kunna sägas vara att RB Leipzig befinner sig i en liknande situation som Arsenal gör för närvarande med Alexis Sanchez. De vill för tusan inte sälja de här spelarna eftersom det skulle sända helt fel signaler till spelarna och till marknaden. Samtidigt finns också bakom detta en ekonomisk realitet som inte går att blunda för.

Det senaste är att RB Leipzig sägs ha tackat nej till ett bud motsvarande £60m för Naby Keita från Liverpool. Vad som alltså börjar framstå alltmer tydligt är att om Liverpool ska lyckas köpa Naby Keita i sommar så måste de bli precis ett sådant köpelag som de häcklade andra klubbar för att vara för bara ett enda år sedan. Redan £60m är naturligtvis en summa som placerar dem på den nivån, men de måste alltså troligtvis högre än så.

Det där ska naturligtvis i första hand ses som en kritik mot hela retoriken om köpelag, som till sin själva natur är så synnerligen godtycklig. Men det finns ju de som verkligen tror på den här retoriken. Vissa är exempelvis helt övertygade om att Liverpool bara köper spelare för pengar de fått från att sälja spelare, trots att Liverpool under Premier League-eran har spenderat drygt £380m mer än de fått in, och bara vid tre tillfällen gjort ett positivt transfernetto.

Liverpool kan inte agera på någon parallell marknad där de själva bestämmer sina egna priser. Vill de värva en av de bästa mittfältarna från en av de allra största ligorna, från en klubb som precis slutat tvåa i den ligan och som en följd därav tagit sig till Champions League, då måste de naturligtvis också betala det pris detta medför. Alternativt får de försöka hitta ett motsvarande alternativ i kvalitet som däremot ännu inte betingar samma pris.

Den andra sidan av det resonemang som Adam Nilsson driver i sin blogg är att det finns ett signalvärde med Naby Keita även för Liverpool. Att det vore en viktig signal för Liverpools del att visa att de är en klubb med samma ambitioner som övriga storklubbar, och inte en klubb som behöver nöja sig med att handla på Lidl, eller hur det nu var Jürgen Klopp uttryckte det förra sommaren. Ett värde man ville uppnå genom att ta sig till Champions League.

För det var ju i själva verket vad förra sommarens prat om köpelag egentligen handlade om – ren pragmatism, som lite för många förväxlade med någon sorts idealism. Förra sommaren kunde inte Liverpool, eller Liverpool ansåg sig i alla fall inte kunna, värva spelare av den digniteten som Naby Keita nu exempelvis utgör. Eftersom de inte kunde erbjuda Champions League-spel. Eftersom de låg för långt efter toppen i Premier League. Och så vidare.

Nu kan Liverpool däremot göra det, eller Liverpool anser sig i alla fall kunna göra det. Det enda rimliga måste då vara att faktiskt ta detta nästa steg i sin utveckling. Eftersom Liverpools ambition kan inte rimligtvis bara vara att befinna sig i toppen av Premier League eller delta i Champions League. De vill naturligtvis vinna Premier League, och vinna Champions League. Åtminstone slåss om saken.

Därav otåligheten kan tänkas. Särskilt som det med andra klubbars satsning alltmer börjar framstå som om en rejäl kvalitetshöjning kan visa sig nödvändig bara för att hålla sig kvar på den nivå Liverpool nu befinner sig. Det finns inga felmarginaler i Premier League. Något som Jürgen Klopp rimligtvis har börjat inse efter nästan två säsonger med Liverpool och med i viss mening blandade resultat. Men till Champions League har de tagit sig, men med en vetskap.

En klubb som inte rör sig framåt, rör sig ofrånkomligen bakåt.

:::

TRANSFERKOLLEN

Cuco Martina, Southampton till Everton. Everton fortsätter värva, även om den här dök upp lite från vänsterkanten. Nu är det förvisso som högerback som Martina ska spela för Everton, och det är inte svårt att se att det här är en värvning som görs till stor del med tanke på Seamus Colemans benbrott mot slutet av förra säsongen. Väl godkänd – (+++)

Ahmed Hegazy, Al Ahly till West Brom (lån). Kan användas på lite olika positioner i backlinjen men är huvudsakligen en mittback med ett antal års erfarenhet från Serie A och Fiorentina, utöver att vara egyptisk landslagsman. Låter som något av en våt dröm för Tony Pulis med andra ord. Ett lån med en köpoption. Väl godkänd – (+++)

Jairo Riedewald, Ajax till Crystal Palace. Ung, spelskicklig och mångsidig spelare som kan spela på de flesta defensiva positioner i laget, värvad från Ajax. Om någon hade blivit ombedd att beskriva Frank De Boers första värvning så tickar väl denna för precis alla boxar. En värvning vars framgång känns mycket beroende av lagets framgång. Godkänd – (++)

Peter Hyllman
0 kommentarer

Ett allvarligt samtal om Hull City 2017-18

Linhem: Steve Bruce försvann och spelartruppen var nästan tom nog att den fick fyllas ut med spelarnas föräldrar. Hulls säsong i Premier League var i stort sett över innan den började. Åtminstone tills Marco Silva anlände och nästan höll dem kvar mirakulöst. Vilket motbevisade ditt blogginlägg där du outade dig själv som Fotbollskanalens alldeles egen Paul Merson. Vad finns kvar? Vad finns kvar när transferfönstret stänger och hur sugna är de inte alls älskade familjen Allam att fortsätta investera i sin motvilliga tigerklubb?

Det är alltid frestande att tippa att ett nedflyttat lag ska åka rakt igenom Championship. Inget ont menat mot klubbarna i sig men ibland kan lag vara så dåliga en säsong att det känns som att de inte ens skulle slå Gais. Men Sunderland plockade in en grovt underskattad manager i Grayson och Middlesbrough med Garry Monk har gjort flera bra värvningar. Vad har Hull gjort? Värvat en rysk manager, hyrt in någon från Chelseas bemanningsföretag, och sålt av både Curtis Davies och Harry Maguire. Hull har dessutom tappat flera av de inlånade spelarna som glänste i slutet av säsongen. Jag tror Hull har en väldigt kämpig säsong framför sig och slutar lägst i tabellen av de tre nerflyttade nykomligarna. Vilket inte behöver vara alltför lågt men jag blir inte förvånad om Hull får en tuff start och haltar fram på tabellens nedre halva. Vad säger du?

Hyllman: Jag får svälja det, även om mitt fokus kanske låg mer på det idiotiska med att säcka Mike Phelan och att enbart det faktum att Marco Silva visade sig vara ett lyckokast (nåja, nästan) inte precis övertygar mig om att Hull Citys anställningsprocess egentligen var det minsta mer genomarbetad än som jag faktiskt beskriver den. Men även blinda hönor kan hitta ett korn. Å andra sidan kan jag konstatera att jag ändå verkar känna mig mer entusiastisk över Leonid Slutsky än vad du gör, och att jag ser fram emot att se vad en rysk tränare kan åstadkomma i engelsk fotboll, och den ende ryske tränare jag hellre hade sett hade varit Viktor Tichonov. Till skillnad från Marco Silva så kommer han ju faktiskt inte lite från ingenstans.

Allams ville ju sälja Hull City redan inför förra säsongen när de precis gått upp i Premier League så det säger väl något om deras intresse av att fortsätta som illa omtyckta och baktalade ägare av klubben. Hull City påminner ju en hel del om Sunderland i det här avseendet, och det var naturligtvis inte någon tillfällighet att båda dessa klubbarna fick säga tack och adjö till Premier League, förmodligen under en överskådlig framtid. Och visst känns det kanske lite som om Hull Citys plan här var att anställa Slutsky för att på så vis kunna använda dennes kontakter med Chelsea för att möjligen få tillgång till bra om än unga spelare utan att det behöver kosta så mycket. Annars gäller det kanske att behålla spelare de redan har, men tror du egentligen Andy Robertson, Tom Huddlestone, Abel Hernandez, Sam Clucas, Kamil Grosicki är sugna på att stanna kvar i klubben? De saknar i alla fall inte intresserade köpare.

Linhem: Det var många brasklappar där och fortsatt förnekelse av att Marco Silva tog ett sargat Estoril från ingenting till högsta divisionen och var jagad av Porto. Men det stämmer en del om att Hull nog mest hade tur när de utsåg Marco Silva, det känns inte som att det var resultatet av en genomtänkt plan.  Kanske underskattar Slutskij men tror att det är väldigt svårt att komma från rysk kultur och fotboll och att ta över ett svårt Hull som verkligen inte är någon stabil organisation. Vad har Slutskij för kopplingar till Chelsea annat än att de också har en förkärlek till Ryssland?

Det är definitivt en faktor med nästan två månader kvar av fönstret. Robertson är en vänsterback för större klubbar och Grosicki var fantastisk stundtals ifjol. Min gubbe Clucas är också en imponerande vänsterfotad-schweizisk armékniv. Hull har visat väldigt lite att de försöker ta sig tillbaka upp. De är till salu och Allam-familjen är inte uppskattade i Hull. Har du någon gissning om Hull? Är man en av många toppkandidater eller bör Hullarna (som de förstås kallas) vara oroliga över en återgång till den svåra perioden innan Phil Brown och Dean Windass tog dem till Premier League?

Hyllman: Slutsky är personligt bekant med Roman Abramovich och har någon slags pågående dialog om livet och fotbollen i största allmänhet med honom, så det finns en faktisk personlig koppling. Men i nuläget är det så klart bara ren spekulation att detta skulle resultera i någon mer systematisk utlåning av spelare från Chelsea till Hull, även om Ola Aina redan har packat väskan i precis den riktningen.

En annan som packar väskan är Tom Huddlestone, som just i skrivande stund faktiskt verkar ha blivit klar för Derby County. Ett minst sagt tufft tapp för Hull City och Huddlestones avskedsord att Hull City sumpade chansen att behålla honom genom att erbjuda honom ett nytt kontrakt först efter att Derby aktiverade en säljklausul i Huddlestones kontrakt, samt att när han blev medveten om Derbys intresse så var flytten en no-brainer. Starka ord från en av Hull Citys nyckelspelare som inte precis ingjuter ett stort förtroende för ägarnas och klubbledningens engagemang och kompetens. Nej, det här ser inte bra ut vare sig för Hull City eller för Leonid Slutsky. Med nuvarande trupp borde de trots det inte behöva oroa sig för nedflyttningsstrecket, men hur mycket av nuvarande trupp kommer Hull City egentligen lyckas behålla?!

Linhem: Det är ju ganska fascinerande. Man måste säga att Slutskij verkar seriös men samtidigt säger det något om Hull att de inte handplockat Slutskij för att han passar dem perfekt lika mycket som de blivit utvalda av Slutskij och Abramovich. Kanske är dock helt perfekt? Slutskij kan ha sett något intressant i Hull och särskilt studerat dem förra säsongen. Utan att klandra Slutskij tror jag bara Hull är ett tufft jobb. Jag har svårt att se dem behålla till exempel Andrew Robertson men det sa jag också om honom förra gången de åkte ur. Skulle inte heller tro de blir en nedflyttningskandidat men en säsong liknande Aston Villa ifjol ser ut som en rimlig och dyster verklighet.

Angående Huddlestone ser jag inte det som något tungt tapp bortsett från fysiskt talat. Han har inte alls varit särskilt bra eller viktig för Hull de två senaste säsongerna. Möjligt att Slutskij hoppades ge honom en nytändning men jag tror att en flytt var det bästa för honom. Inte för att jag tror han passar särskilt bra i Derby eller passar hur Rowett vill spela. Det oroande är som du nämner att Hull ändå verkade vilja behålla honom men inte lyckades eller ens gjorde något ärligt försök, enligt Huddlestone. De sänder inga bra signaler till andra spelare och även om jag inte ser Huddlestone som viktig har Hull inte några betydligt bättre spelare. Vad tycker du Hull behöver förstärka specifikt? Eller krävs en helrenovering?

Hyllman: Att Hull redan har sålt av Curtis Davies och Harry Maguire måste betyda att de rimligtvis är i behov av att förstärka sitt mittförsvar, det var inte precis några dåliga pjäser som försvann där. När nu Tom Huddlestone också lämnar klubben och det måste betraktas som synnerligen osäkert om Sam Clucas och Andy Robertson blir kvar i klubben de med så är det ju i princip hela ryggraden i Hull som behöver bytas ut. Och då är vi ju onekligen inne på något som liknar en helrenovering. Vi verkar rätt överens om synen på Hull City som ett anonymt mittenlag i bästa fall, även om det faktiskt kan gå värre än så också. Det enda vi inte verkar kunna komma överens om är stavningen av Slutsky eller Slutskij, men det går ju inte att diskutera sådana här saker med människor som tror att kex uttalas chex och som envisas med att åka tunnelbana ovanför jord.

Peter Hyllman
0 kommentarer

Stoke anställde Mark Hughes för att motsvara förväntningar, inte överträffa dem!

Efter att ha slutat nia tre säsonger i rad var förra säsongens trettonde plats ett bakslag för Stoke. Det var ett bakslag som resulterade i ett omfattande missnöje, både från supportrar och från klubbens ägare och styrelse. I centrum för detta missnöje stod spelarna som många menade inte visade den vilja och det engagemang som måste förväntas av alla spelare.

Att följa Stoke förra säsongen var en många gånger märklig upplevelse, där flera av lagets förmodade stjärnspelare helt enkelt gav ett sömnigt och ofta avslaget intryck. Det var en spelartrupp som verkade sakna samhörighet och ett kollektivt tänkande. Spelare som såg ut att sakna respekt både för varandra och för sin manager.

Vi ser spår av detta under sommaren. Att Stoke tidigt värvade Darren Fletcher från West Brom visar att Hughes ville ha ledare i spelartruppen och på planen. Samtidigt verkar viktiga spelare vilja lämna klubben, såsom Marko Arnautovic till West Ham och Bruno Martins Indi till Crystal Palace. Och Newcastle skulle inte jaga Ryan Shawcross om de inte trodde de kunde få honom.

Det måste ändå ses som oroväckande för en klubb som Stoke när deras viktiga spelare vill lämna för andra klubbar på samma nivå som dem själva. När sådant sker tyder det vanligtvis på att spelarna är missnöjda med lagets utveckling och framtidsutsikter, hur klubben arbetar, samt att de inte upplever att klubben visar rätt ambition.

Mark Hughes är självfallet medveten om missnöjet men försöker sätta ett vackert ansikte på det hela genom att påpeka hur Stoke har överträffat alla förväntningar tre år i rad men just den här säsongen inte lyckades överträffa förväntningarna. Vilket så klart väcker frågan om det verkligen är att betraktas som positivt att år efter år överträffa förväntningarna.

Det låter ju naturligtvis bara positivt, att i någon mening överträffa realistiska målsättningar för laget. Men dels är det sällan möjligt att upprätthålla. Och dels säger det indirekt något om hur en manager själv ser på klubben och vad som är dennes förväntningar, samt så klart dennes ambition. Kanske är det snarare när ett lag motsvarar förväntningarna det har gjort riktiga framsteg.

Vilka spelare och vilka supportrar finner entusiasm i att se det som att överträffa förväntningarna att sluta på en niondeplats?! Förmodligen inga alls, och det kan säkert till stor del förklara varför det verkar ha uppstått en attityd av stiltje och likgiltighet i Stokes spelartrupp, och varför viktiga spelare börjar se sig om efter mer attraktiva alternativ.

Det var för att ta nästa steg i sin utveckling som Stoke valde att gå vidare från Tony Pulis och istället anställa Mark Hughes. Det var inte för att fyra år senare behöva höra hur tre niondeplatser är att överträffa förväntningarna, och hur en trettondeplats på något sätt ska ses som par för banan. Det är inga framsteg alls. I synnerhet när Stoke inte heller har några som helst cupframgångar.

Det måste också börja ställas frågor i vilken utsträckning Mark Hughes också har lyckats utveckla Stoke och göra dem bättre. Det finns en skälig misstanke att vad vi har sett i Stoke i själva verket bara är en variant på vad vi såg i Everton med Roberto Martinez, där det blev succé första säsongen tack vare ett redan befintligt försvar men därifrån gick stadigt utför.

Vi ser ett liknande mönster med Stoke. Mark Hughes har tagit stora steg för att göra Stoke till ett mer offensivt och kreativt fotbollslag. Det fick positiva effekter de första säsongerna när Stoke alltjämt kunde luta sig mot ett redan organiserat försvarsspel. Men säsong för säsong har Stoke blivit defensivt allt sämre samtidigt som Stokes anfallsspel inte heller har levererat.

Framför allt det senare känns problematiskt. Stoke har några spektakulära spelare i truppen så klart såsom Marko Arnautovic och Xherdan Shaqiri, men just med anfallarna har Stoke och Hughes inte haft någon lycka. Wilfried Bony var en dud som lån från Man City och Saido Berahino kan förvisso hitta formen igen i Stoke, men såg under våren knappt ut att känna igen en fotboll.

Istället var det Peter Crouch som fick spela en oförskämt massa fotboll för att vara Peter Crouch så här långt in på 2010-talet. Synnerligen talande för Stokes problem och brist på alternativ i anfallsspelet naturligtvis, även om inte detta ska ses som någon kritik mot Crouch. Men det andas knappast framsteg. Det motsvarar knappast några förväntningar på Stoke.

Mark Hughes måste den här sommaren hitta sin lösning på anfallarproblemet, men framför allt måste han visa att han förmår blåsa ny energi in i Stokes spelartrupp, visa att hans tid med Stoke inte redan har passerat sitt bäst före-datum. Personligen har jag svårt att se Hughes lyckas med detta, och svårt att just nu se Stoke som något annat än ett av fem-sex bottenlag.

Frågan är i så fall om Stoke motsvarar mina förväntningar eller om Mark Hughes än en gång får skäl att prata om hur Stoke överträffar förväntningarna, samtidigt som de bara blir sämre och sämre, och flyttar närmare och närmare nedflyttningsstrecket.

:::

LINHEMS TRANSFERKOLL

Tom Huddlestone, Hull till Derby. Var en riktigt bra spelare en gång i tiden för Tottenham och började sin karriär bra i Hull. De två senaste säsongerna har han däremot inte varit särskilt bra och tappat sin startplats i Hull. Med tanken på hans kroppsform vore det enkelt att klaga på att han inte längre håller för fotboll på denna nivån, men jag kan inte avgöra det. Möjligt att Rowett kan ge Huddlestone en nytändning men den spelaren han varit de två senaste säsongerna förstärker inte Derby nämnvärt. Godkänd – (++)

Peter Hyllman
0 kommentarer

Handling säger mer än tusen ord om West Ham vill vara en storklubb

Vad händer egentligen med West Ham? Det är en fråga som blir alltmer aktuell för varje dag som går av sommaren utan att något egentligen till synes händer med klubben. West Ham var, tillsammans med bland andra Everton, en av klubbarna vi förväntade oss göra rejäla insatser den här sommaren, i syfte att ta ett stort kliv framåt i sin utveckling.

Likheterna mellan West Ham och Everton är i själva verket många. Historiskt och meritmässigt två klassiska engelska storklubbar. Båda två med stora ambitioner sedan de vid olika tillfällen under senare säsonger har varit uppe och luktat på tabelltoppen. Klubbar som växt ifrån sina båda arenor och befinner sig i olika stadier av att leta nya och större hem.

Skillnaderna är andra sidan för närvarande påtagliga även de. Både West Ham och Everton uttalar ambitionen att vilja etablera sig bland övriga engelska storklubbar och i europeiskt cupspel. Det var i själva verket hela idén bakom flytten till London Stadium för West Ham. Men det är samtidigt bara Everton som faktiskt agerar i enlighet med denna ambition.

Everton har värvat tungt och de har värvat ambitiöst, de har värvat med en mycket tydlig plan framför ögonen och de har inte varit rädda att verkligen hoppa i vattnet. De har värvat Sandro Ramirez, Davy Klaassen och Wayne Rooney utöver Jordan Pickford och Michael Keane som båda två vid olika tillfällen, liksom Gylfi Sigurdsson, kopplats samman med just West Ham.

West Ham fortsätter emellertid att som mest doppa stortån i vattnet. De var tidigt ute och värvade en åldrande högerback på fri transfer, förvisso en bra värvning, men därefter har inget konkret hänt. De har därefter kopplats samman med en mängd olika anfallare. Nu verkar det som om Leicester snuvar dem på deras främsta måltavla, Kelechi Iheanacho.

West Hams brist på strategi när det kommer till deras värvningar av anfallare och offensiva spelare i synnerhet borde vara välkänd vid det här laget och går flera år bakåt i tiden. Vi såg inte minst prov på den förra sommaren då West Ham även då kopplades samman med spelare efter spelare, bara för att till sist landa med lånealternativ, gratis yngre spelare – utan att lyckas med någon.

http://blogg.fotbollskanalen.se/hyllman/2017/01/13/west-ham-maste-reda-ut-sin-markliga-anfallarjinx/

En fortsatt brist på strategi borde vara oroande för West Ham. Det fanns stora frågetecken kring Slaven Bilics framtid under stora delar av förra säsongen och dessa levde kvar även efter säsongen. West Ham ser ut att ha valt att visa fortsatt förtroende för Bilic, men att göra det utan att samtidigt ge Bilic resurser att investera i spelartruppen är att bara skjuta problemen framför sig.

Det andra sättet att se saken på är självfallet att West Ham i själva verket inte känner något större förtroende för Slaven Bilic och inte har någon större lust att låta honom bränna pengar på nya spelare, men ändå inte har kommit sig för att byta ut honom, kanske för att önskade alternativ ännu inte är eller inte har visat sig vara tillgängliga.

I vilket fall som helst befinner vi oss nu i ett läge där West Ham under nästa säsong kommer tvingas brottas med samma problem som förra säsongen, med samma frågetecken kring managerpositionen som då. Vad som borde vara en säsong då West Ham återupptar kampen på tabellens övre halva löper större risk att bli ännu en säsong ägnad åt att undvika nedflyttningsstriden.

Under den kommande veckan kan vi emellertid börja se mer positiva nyheter för West Ham. Det mesta tyder på att West Ham har gjort klart med Joe Hart som ny målvakt, om än i det här läget bara på lån från Man City, även om detta kanske mest ska ses som en ekonomisk konstruktion. En klar förstärkning på viktig position och även en signalvärvning för West Ham.

Vad som borde gnaga i sidan för West Ham är att hamna i bakvattnet relativt klubbar som Everton, Leicester, Watford med flera. Det är en sak att inte värva på samma nivå som Man City, Chelsea, Man Utd med flera. När däremot en klubb som Everton också börjar agera så som West Ham rimligtvis borde kunna agera, blir kontrasten desto mer påtaglig.

Politik är att vilja sade en gång den svenska politikens största snackepåse någonsin, Olof Palme. Politik är att både vilja och att kunna sade Göran Persson cirka 30 år senare och tyckte kanske med det att han var skitsmart. Ingen av dem tog sig riktigt över mållinjen. Politik måste rimligtvis vara att vilja, att kunna och att faktiskt göra i motsvarande utsträckning.

West Ham vill. West Ham kan. West Ham måste börja göra.

:::

TRANSFERKOLLEN

Tiemoué Bakayoko, Monaco till Chelsea. Positionssäker, stabil och spelskicklig defensiv mittfältare som har varit en central spelare för Monaco under deras fantastiska säsong både i Ligue 1 och Champions League. En spelare flera klubbar var ute efter och med många år framför sig. Om än kanske inte positionen Chelsea i absolut första hand behövde förstärka. Med beröm godkänd – (++++)

:::

LINHEMS TRANSFERKOLL

Cheikh N’Doye, Angers till Birmingham. En stor (1,90+) senegalesisk central mittfältare som var väldigt bra för Angers ifjol. Är dock redan fel sida 30 efter en karriär i Frankrikes lägre divisioner. Fått fin kritik av franska fotbollkännare och hade troligen hamnat i Premier League om han vore yngre. Box-to-box-mittfältare som gjorde fem mål och fem assists ifjol. Berömlig – (+++++)

Sam Johnstone, Man Utd till Aston Villa (lån). Inte förvånande att han går till Aston Villa som lånade honom ifjol, lite förvånande då han inte var särskilt bra. Men Steve Bruce känns inte som någon som gärna experimenterar med målvakter. Kan tycka de borde sökt efter en långsiktig lösning, men det kanske är Johnstone? Det ryktas om att han har en utköpsklausul ifall Villa blir uppflyttade. Väl godkänd – (+++)

Neal Maupay, Saint-Etienne till Brentford. Slog igenom som 16-åring i Nice, men flera år senare har han inte gjort mycket annat än att inte ta plats i Saint-Etienne. Gjorde dock en bra säsong för Brest i Ligue 2 ifjol med en tvåsiffrig målskörd. Maupay har alltså spelat för Nice, Brest, St. Etienne. Vimlar av potential i pojken. Precis den sortens av spännande riskvärvningar Brentford bör göra. Med beröm godkänd – (++++)

Sammy Ameobi, Newcastle till Bolton. Håller kultfamiljenamnet vid liv! Dessvärre har han mycket att bevisa innan han är en spelare av brorsan Sholas kaliber. En något oinspirerad värvning av Bolton då Ameobi den yngre var i klubben på lån ifjol i League One utan att imponera. Tror de behöver bättre offensiva spelare för att hålla sig kvar. Underkänd – (+)

Marcel Franke, Greuther Furth till Norwich. Farke värvar Franke alltså? Den andra stora tyska mittbacken de plockat in i sommar vilket tyder på att man lokaliserat Norwichs svaga punkt åtminstone. Oklar kvalitet men Furth var ändå ett topplag i Zweite ifjol. Väl godkänd – (+++)

Jon Dadi Bodvarsson, Wolves till Reading. Trots ett bra namn och isländska EM-framgångar slog han sig inte in i vargflocken ifjol. Trots en ganska lovande start fick han inte förtroendet av Lambert. Inte dumt av Reading att ge han en chans. De kan behöva anfallare. Väl godkänd – (+++)

Dominic Iorfa, Wolves till Ipswich (lån). Det är lite tråkigt att se Wolves importera portugiser och förkasta sina många unga förmågor. Iorfa hade visserligen en sämre säsong ifjol och hos Big Mick lär han få lära sig bli en riktig försvarare eller inte få spela alls. Kan spela både högerback och mittback vilket Big Mick brukar uppskatta. Väl godkänd – (+++)

Lucas Piazon, Chelsea till Fulham (lån). Samma som ifjol. Piazon var väldigt bra emellanåt ifjol. Bidrar framför allt med bredd och någon att slänga in som kan förändra en matchbild. Fulham kan aldrig få för många offensiva mittfältare. Väl godkänd – (+++)

Connor Roberts, Swansea till Middlesbrough (lån). Högerback som blev årets spelare i Yeovil säsongen 2015-16 vilket bådar gott. Spelade dock främst i Swanseas U23 ifjol. Att Monk känner han från sin tid i Swansea är också ett gott tecken. Lär vara tänkt som backup efter värvningen av Christie. Godkänd – (++)

George Miller, Bury till Middlesbrough. Inte att förväxla med den fantastiska och älskvärda regissören av Mad Max-filmerna. Samt Happy Feet och Babe! Vilket är imponerande sympatiskt också. Är 18 år och troligen tilltänkt för reservlaget men det ska nämnas att han gjorde ett gäng för Bury ifjol. Sju av åtta ligamål gjorde han som inhoppare dessutom. Boro kan behöva en super-sub! Godkänd – (++)

Peter Hyllman
0 kommentarer

Ett allvarligt samtal om Fulham 2017-18

Linhem: Man kan argumentera att Fulham var ligans bästa lag förra våren. Ända fram tills playoff-spelet det vill säga. Med halsbrytande offensiv fotboll och imponerande storvinster mot andra topplag charmade man många neutrala åskådare på ett sätt som sällan Fulham brukar göra. De var ett lag för övre halvan hela säsongen, de slog Newcastle i seriepremiären trots allt, men det var på våren jag verkligen började ta dem på allvar. 5-0-vinster mot både Reading och Huddersfield, Ryan Sessegnons två mål mot Newcastle, och hur man efter Chris Martins röda kort i stort sett spelade 4-6-0 och bara blev ännu bättre. Det känns enkelt att utifrån förra säsongens fina minnen se Fulham som förhandsfavoriter till uppflyttning denna säsongen. Deras enda betydande förlust är vänsterbacken Scott Malone som var ett hinder för Ryan Sessegnon och inget av de nedflyttade lagen denna säsongen ser lika starka ut som Newcastle ifjol. Är Fulham favoriter? Eller ska man vara orolig för att Fulhams självförtroende fick sig en rejäl törn av playoff-misslyckandet?

Hyllman: Fulham måste ju definitivt i alla fall ses som en av klubbarna som på förhand hör till favoriterna att vara med däruppe i toppstriden av The Championship. De har som du säger lyckats behålla stora delar av laget, inte minst var det ju betydelsefullt när Tom Cairney beslutade sig för att krita på ett nytt kontrakt med klubben, och när Ryan Sessegnon valde att tacka nej till en flytt till någon av de engelska storklubbarna. De har en framåtsträvande manager i Slavisa Jokanovic som dessutom gav uttryck för sin egen personliga ambition när han nyligen utfärdade ett ”back me or sack me!”-ultimatum till sin styrelse. Han vill med andra ord se ytterligare förstärkningar. Möjligen kan man så klart se ett orosmoln i den relationen, om inte Fulhams styrelse och ledning delar samma vilja att investera som Jokanovic.

Nu ska kanske inte det där förstås som att Fulham alls inte värvar den här sommaren. De har redan gjort klart med Ibrahima Cissé från Standard Liège, en 23-årig defensiv mittfältare som redan har fått det att vattnas i munnen hos Fulhams fans. En spelare som kan bli väldigt intressant att se vad han kan lyckas med i The Championship. Men det är framför allt en anfallare av rang som Fulham försöker värva den här sommaren, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det kan sägas att avsaknaden av en sådan var skillnaden mellan uppflyttning eller inte förra säsongen, åtminstone i säsongens slutskede. Hårt att säga kanske, givet att Fulham var ett av seriens bästa lag offensivt, men det var baserat mest på en mycket hög volym av målchanser, samt att det också gäller att vara bra vid rätt tillfällen. Diego Rolan, uruguayansk anfallare från Bordeaux, verkar vara Fulhams huvudsakliga intresse som anfallare. En spelare även Newcastle sniffar runt. Med två högkalibriga förstärkningar börjar Fulham se rätt komplett ut, eller vad säger du?

Linhem: Verkligen. Jag har i skrivande stund Fulham som min tippade vinnare. Det är lite förvånande men ett styrkebesked att man lyckats behålla alla tongivande spelare från förra säsongen. Cairney som du nämner men också Johansen och Kevin McDonald har varit eftertraktade. Jag tror det är ganska smart av Sessegnon att stanna, även fast det i dagens värld känns konstigt att han inte redan gått till Man City för £30m och blivit utlånad. Så bra som han var ifjol känns det rimligt att han ska starta denna säsongen men samtidigt är han bara 17 år och ganska liten och offensiv för att vara vänsterback.

Det är fortsatt positivt att Jokanovic verkar få viss backning då han utförde mirakel ifjol och det vore korkat att inte ge han stöd att ta ännu ett steg denna säsongen. Min känsla är också att Fulham kan bli bättre. Det är alltid riskabelt att tro att ett lag blir bättre med ett par värvningar som känns rätt. Det är särskilt lockande med Fulham där svagheterna tydligt är att man inte har flera pålitliga mittbackar, saknar en ordinarie anfallare, och sent på säsongen hade man också lite målvaktsturbulens. Var det för att Button var dålig eller för att Bettinelli bara var bättre? Vanligtvis byter man inte målvakt i april när han spelar om playoff-plats.

Det är helt sant att offensiven byggde mycket på volym. Vilket på sitt sätt är positivt och imponerande nog, som jag nämnde ofta ifjol, hade man gott om målskyttar i Fulham. Cairney, Johansen, Aluko, och Ayite gjorde alla minst åtta ligamål. Det är ju frågan ifall Fulham blir bättre med en mer renodlad anfallare istället för att rotera Aluko och Ayite längst fram eller om man lite förstör flytet i anfallet om man inte hittar rätt sorts anfallare. Jag som inte har något investerat i Fulham ser också att de hellre är lika roliga men kanske mindre pålitliga som ifjol än att de blir en mästarlagsmaskin. Det är därmed lite svårt att rekommendera en spelare då jag gärna ser dem spela med en okonventionell anfallare. Finns det några Firminos för Fulhams nivå tro? Okej, vi känns ganska lika gällande Fulham. Vad ser du som ett worst case-scenario för Fulham, utan att fantisera vilt om att ägaren Shahid Khan utser Michael Jackson-statyn utanför Craven Cottage till ny manager efter att Jokanovic fått sparken i september.

Hyllman: Det hade varit en riktig Thriller. Worst-case måste ju rimligtvis vara att hamna utanför playoff-spelet, vilket ju sett till bredden och konkurrensen i toppen av serien ändå måste betraktas som fullt möjligt. Felmarginalen är ju så liten att det räcker för Fulham att kanske inte maximera sin kapacitet eller ha en något utdragen sämre period under säsongen för att när tabellen sätter sig efter sista omgången befinna sig under playoff-strecket. Fulham borde ju veta detta bättre än de flesta, de mer eller mindre norpade Leeds playoff-plats på upploppet på just det sättet.

Vad som också är lite fascinerande med Fulham, eller egentligen med The Championship-säsongen i stort, är de här små grupperna i gruppen. Det har ju redan pratats om alla Yorkshire-lag så klart men kanske lika väl värt att nämna är att västra London är ett rätt spännande getingbo det också med Fulham, Brentford och QPR som ska slåss om prestigen och konfekten. Kommer det hjälpa eller stjälpa Fulham under säsongen att de har dessa möten att hantera mot klubbar som ändå förväntas ligga nedanför dem i tabellen men som gärna ser det som sin uppgift i livet att jävlas med just Fulham?

Linhem: Det är sant. Ifall Fulham bara blir lite mindre effektiva i båda ändarna är man i stort sett Brentford. Några opassande skador också kan få Fulhams säsong att spåra ur. Sedan som man också inte ännu helt kan räkna med att inte Fulham förlorar några spelare innan vi når september. Det känns dock med förra säsongen färskt i minnet nästan inte möjligt att tänka sig att detta Fulham redan kan ha peakat. Just att man blev så bra under våren och är ganska unga samt med några platser att förstärka. Går man efter expected goals var Fulham nästan lika bra som Newcastle och Brighton ifjol.

Det är en möjlig faktor. Jag tror inte QPR kommer vara särskilt bra nästa säsong men det lär bli en rolig match. Likaså Brentford som spelmässigt är ganska lika Fulham men inte lika dominanta eller förödande. Det hade nog varit värre om Fulhams lokalrivaler kändes mer hatiska eller var mer hårdföra lag. Hur bra tror du Ryan Sessegnon är nästa säsong? Tror du playoff-förlusten förra säsongen är betydande, på ett sätt att man behöver en bra start för att komma över den?

Hyllman: Jag tror ju inte precis The Championship, eller egentligen någon engelsk division, är gjord för individuella spelare att glänsa i precis, så jag skulle inte förvänta mig underverk av Ryan Sessegnon i det avseendet. Dessutom som sagt är han ju bara 17 år. Men jag tror han kommer kunna bli en viktig kugge i Fulham som lag, även om jag hoppas att kanske framför allt media har folkvett nog att i alla fall ge honom lite slack. Inte minst i det avseendet kan det nog ha varit väldigt klokt av Sessegnon att stanna kvar i The Championship, det vill säga nedanför Premier League, i alla fall en säsong till.

Nej, playoff-förlusten behöver nog inte betyda så väldigt mycket. Dels för att Fulham faktiskt inte alls var tippade som något topplag inför förra säsongen, ingen förväntade sig något playoff. Dels för att de trots allt slog sig in i playoff först mot slutet av säsongen. Det var liksom inte som för Leeds där de mer eller mindre hade räknat hem playoff där framåt vårkanten. För dem skulle nog det problemet kunna bli desto värre. Men för Fulham tror jag de såg förra säsongen som ett stort steg framåt och att det ger dem råg i ryggen inför den här säsongen. En fördel jag avslutningsvis tror Fulham kan ha gentemot övriga förväntade konkurrenter är att de nog inte kommer behöva spela med samma yttre press på sig som övriga klubbar, t ex Middlesbrough, Wolves, Derby, Sheffield Wednesday, Leeds med flera. Agree?

Linhem: Jo, jag tror inte heller han kommer dominera direkt. Särskilt inte ifall han spelar vänsterback men det vore stort i sig för en 17-åring att spela regelbundet i Fulham. Man kanske inte heller ska förvänta sig otroliga insatser likt hans två mål mot Newcastle. Ifall han spelar varje vecka är det ännu mer imponerande och lovar väldigt gott. Som Sessegnon och framför allt Malone visade ifjol kan man som vänsterback i Fulham vara lika målfarlig som en ytter i andra lag. Malones insats mot Huddersfield var ung Dani Alves-nivå sett till hur ofta han var i motståndarnas straffområde.

Det låter vettigt, det är därför också lovande att Fulham fått behålla sina nyckelspelare. Annars ser man ofta att oväntade playoff-lag som inte vinner plockas i sär av rikare klubbar under sommaren efteråt. Inte helt övertygad om att de har mindre press på sig, även som de ofta spelar väldigt avslappnat. De har också en tokig ägare som inte äger Fulham för andra skäl än att han vill äga en PL-klubb. Men de har definitivt mindre att bevisa än de andra lagen du nämner och olikt Leeds är man ju inte Leeds.

:::

Aston Villa; Barnsley; Birmingham; Bolton; Brentford; Bristol City; Burton Albion; Cardiff; Derby County

Peter Hyllman
0 kommentarer

Engelsk fotboll är många saker men knappast färgblind

En nyhet som under veckan fick mig att höja på ögonbrynen var den att sex av åtta klubbar i Football League som deltagit i ett pilotprojekt hade misslyckats med vad som hade varit projektets syfte, nämligen att under tiden för projektet intervjua åtminstone en minoritetskandidat (BAME – Black, Asian or Minority Ethnicity) i samband med anställning av ny manager.

Alltså inte nödvändigtvis anställa, utan bara intervjua. Detta i enlighet med en så kallad ”Rooney Rule” som hämtats från amerikansk lagidrott. Då jag förmodar att det var helt frivilligt att som klubb ingå i detta pilotprojekt så försöker jag föreställa mig hur exakt det är möjligt för sex av åtta klubbar, för all del en enda, att faktiskt misslyckas med detta.

Det där har naturligtvis resulterat i en hel del kritik i tidningarna. Särskilt som det har blivit offentligt ungefär samtidigt som Sol Campbell i en öppenhjärtig intervju pratade om sina svårigheter att få ett jobb som manager inom engelsk fotboll. Detta i sådan utsträckning att han sade sig vara villig att gå ner i National League och bara få betalt per vunnen match.

Nu är det i och för sig svårt att säga på avstånd exakt vad som ligger bakom just Campbells faktiska eller upplevda svårigheter att få jobb. Men hans story är inte på långa vägar den enda berättelsen om liknande svårigheter som har lyfts fram under senare år. Det är för många berättelser för att kunna avfärdas som enskilda undantag.

Oftast när det blir debatt om en brist av en viss grupps representation inom ett visst yrke eller på viss nivå så är problemet sammanhängande och framför allt sekventiellt. Exempelvis finns det få svarta managers eftersom det finns för få svarta som assisterande managers, som first team-coacher, som coacher för ungdomslagen och så vidare. Pyramiden har ingen bas.

Men vad är det egentligen man vill försöka uppnå med en så kallad Rooney Rule eller ett sådant där pilotprojekt? Jo, att belysa anställningsprocessen och dess grad av formalisering som en av problemets stora orsaker men också möjliga lösningar. Pudelns kärna antas vara att minoriteter av olika slag inte ens ingår i den grupp av tränare som klubbar väljer mellan.

Att det har blivit på det sättet menar många beror på att engelsk fotboll präglas av nepotism och en status som en good old boys club. Kort sagt, män anställer män som de känner, och män känner män som ser ut som dem, går som de-e-em, tänker som dem, kliar sig i rumpan som dem och så vidare. Det är inget som ens behöver vara särskilt medvetet, det kallas för homosocialitet.

Det här skulle vara en förklaring till ett mönster vi ser där ett mindre gäng av samma gamla managers vandrar runt mellan klubbarna, och fortsätter få jobb förhållandevis högt upp i seriesystemet utan att för den sakens skull någonsin lyckas särskilt bra, samtidigt som yngre och nya förmågor hålls utanför eller som bäst nedanför. Något som ofta leder till stiltje i utvecklingen.

Extremexemplet inom engelsk klubbfotboll de senaste åren är Tim Sherwood. Som har fått toppjobb inom Tottenham, Aston Villa och Swindon utan att egentligen kunna något alls, men som alltid har känt rätt personer längs vägen. Sherwood som började sin karriär i Tottenham med ”I’m not sure how I’m going to be involved” och avslutade i Swindon med ”it wasn’t a proper job.”

Vi ser samma mönster i landslaget. Många undrade givet Englands uttalade spelidé hur det egentligen kom sig att Aidy Boothroyd, som representerar en helt annan fotboll, vilket syntes mycket tydligt under EM, blev manager för U21-landslaget efter Gareth Southgate. Hans goda relationer inom FA ses som huvudskälet, och därför var det också väldigt få som ens sökte jobbet.

Det positiva ur det längre perspektivet är att dessa rekryteringsmönster håller på att brytas upp. Att anställa en manager har blivit en betydligt mycket mer professionaliserad aktivitet. Pengarna på pyramidens topp och konkurrensen för att ta sig dit ställer allt högre krav på att rätt kompetens går före sociala relationer. Allt fler utländska ägare har också brutit upp gamla nätverk.

Det innebär bland annat att vi har fått se ett rejält inflöde av både yngre och många gånger utländska tränare även i Football League. Men också en framväxt av en ny generation brittiska tränare. Nu ska vi inte inbilla oss att detta inte har stött på motstånd, inte minst bland pundits och proffstyckare vars gamla kompisar inte längre har lika lätt att få jobb.

Vad jag i alla fall uppskattar med Sol Campbell är att han säger sig vara villig att söka jobb också långt ned i seriesystemet. Det är uppenbart hur före detta storspelare som Ryan Giggs och i viss mån Steven Gerrard fortfarande lever kvar i någon slags förhoppning att det här grabbnätverket ska ge dem ett toppjobb, lite för fina för att vilja smutsa ned sig nere i systemet.

Men hur som helst, med ett mer professionaliserat anställningsförfarande när det kommer till managers inom engelsk fotboll, och med gamla nätverk under upplösning, borde det vara en rimlig tankegång att det över tid kommer bli en mer jämlik arbetsmarknad också för svarta managers och managers av alla former av minoriteter.

Det är det positiva perspektivet. Det mindre positiva perspektivet är att det kanske samtidigt finns yttre skäl varför klubbar är tveksamma att anställa en manager från en minoritet. Det är oftast managern som får bära hundhuvudet mot fansen när det går dåligt för laget, och det är kanske sällan de mest begåvade sakerna som då skriks från läktarna eller på nätet.

Nästa steg är kanske att fundera på om det som skriks kommer bli mer eller mindre begåvat om managern samtidigt råkar vara svart eller av annan minoritet. Vi vet tyvärr både vad som här är risk och sannolikhet. Och inte för att det rättfärdigar något, men man förstår varför PR-känsliga och konflikträdda engelska klubbar helst bara vill undvika den heta potatisen.

Mod är en bristvara inom de flesta organisationer, så även inom engelska fotbollsklubbar. Men inte minst av det skälet är det fortsatt problematiskt när det från engelskt håll tittas mot Italien, Spanien, Ryssland, Frankrike och så vidare och ojar sig över rasismen där, som om inte i grund och botten samma problem existerar också i England.

Liksom i Sverige.

:::

TRANSFERKOLLEN

Kyle Walker, Tottenham till Man City. En av de senaste säsongernas absolut bästa högerbackar, och på samma gång en position Man City var i stort behov av att förstärka. Kan diskuteras om värvningen av Walker innebär att Pep Guardiolas syn på sina ytterbackar har svängt mot det mer traditionella. Walker har obestridlig kvalitet, men kan diskuteras i vilken utsträckning han var synnerligen bra och effektiv inom Tottenhams system. Berömlig – (+++++)

:::

LINHEMS TRANSFERKOLL

Martin Braithwaite, Toulouse till Middlesbrough. En spelare jag länge uppskattat (inte bara hans hår) som haft flera bra säsonger i ett annars oglamoröst Toulouse. Ovanligt att bra Ligue 1-spelare går till Championship men Middlesbrough siktar på en omedelbar uppflyttning. Boro behöver mer offensiv kvalitet och detta är precis en sådan värvning som Boro kunnat behöva redan förra säsongen. Berömlig – (+++++)

Aiden McGeady, Everton till Sunderland. En otroligt sevärd spelare fast han ibland är lite för bollkär. Var väldigt produktiv dessutom ifjol för Preston (åtta mål/nio assists) så Grayson verkar vara något av en McGeady-viskare. Är även i värsta fall åtminstone en anledning att kolla på Sunderland. Ingen annan än Defoe gjorde mer än tre mål eller tre assists för Sunderland ifjol. Med beröm godkänd – (++++)

James Vaughan, Bury till Sunderland. Han gör mål när han spelar, det kan man inte ta ifrån den gode James Vaughan. Han har dock en förkärlek för röda kort och flera kroppsdelar som sitter ihop med gaffatejp. Ifjol höll han i stort sett hela säsongen och öste in mål för ett dåligt Bury. Dock ska man inte överskatta spelare som gör mål för dåliga lag eller ”Leon Clarke” som jag kallar den sortens spelare. Är ändå en rimlig chansning för ett Sunderland i behov av offensiva spelare och han var bra när han spelade för Grayson i Huddersfield. Väl godkänd – (+++)

Peter Hyllman
0 kommentarer

Ett allvarligt samtal om Derby County 2017-18

Linhem: Derby har varit ett etablerat topplag i Championship i flera säsonger nu. Med fint spel och flera säsonger som varit bra ända tills det gått käpprätt har de varit för uppflyttning vad Arsenal är för Champions League-kvartsfinaler. Man kan säga att Derby i sitt högprofilerade misslyckande i att ta sig tillbaka till Premier League har varit det jämnaste laget i Championship och på ett sätt ligans flaggskepp. Det hjälper också att man snittar 30,000 på sina matcher och haft flera kända spelare som Will Hughes och Tom Ince.

De har också tack vare Steve McClaren och den utspråkade Candy Crush-mogulen Mel Morris som äger klubben skapat uttrycket ”The Derby Way”, vilket vagt handlar om fin fotboll som alla motton gör. Att man senast anställt först Nigel Pearson och sedan Englands Diego Simeone, Gary Rowett, tyder på att Mel Morris antingen släppt tanken på vacker fotboll eller är för distraherad av att Candy Crush har blivit ett tv-program. Vad säger du om Derby inför denna säsongen? Är det något som tyder på att detta är säsongen då man lyckas ta sig till Premier League?

Hyllman: Hur sa? Förlåt, jag är fortfarande kvar på det där med Gary Rowett som Englands Diego Simeone. Ser en fäktande galning framför mig som slänger in bollar på planen när Yann Kermorgant försöker kontra och petar Britt Assombalonga i ögonen inför Brian Clough Derby. Jag ber dig dra igång samtalet och du försöker sabotera mig medvetet? Nä, men inte undra på att Mel Morris genomförde bondeoffer på managerposten förra säsongen som en sadistisk schackspelare med ungefär samma sociala finess som Chewbacca. Det blev huggsexa kring Gary Rowett och det är verkligen inte så konstigt, det känns som en tränare runt vilken man kan bygga både ett lag och på längre sikt en klubb.

Hur tror jag då det kommer gå för Derby den här säsongen? Ja, men varför skulle de inte kunna gå upp i Premier League? De har onekligen en stark spelartrupp innehållandes karaktärer som Scott Carson, Richard Keogh, Johnny Russell, Chris Baird, Andre Wisdom, Bradley Johnson med flera. Curtis Davies är en riktigt trevlig mittbacksförstärkning. Och Chris Martin kanske kan hitta sig själv igen hemma i Derby. Samtidigt har Derby tappat två kreativt skickliga spelare i Will Hughes och Tom Ince, men åtminstone Ince kanske inte alla gånger lekte så bra med de andra barnen. Kvaliteten i spelartruppen finns i alla fall där för att Derby ska kunna vara med och slåss om uppflyttning. Men sett till antalet konkurrenter i serien så känns det kanske ändå på förhand som om det här mer vore en första säsong av uppbyggnad för Derby för att sedan ta det stora klivet nästa säsong. Ungefär samma typ av tvåstegsraket som vi precis har sett Brighton flyga upp i Premier League med. Är det något du skulle kunna tänka dig att hålla med om?

Linhem: Jag tänker snarare på taktiska likheter mellan Diego Simeone och Gary Rowett. Han är likt Simeone en manager som gillar defensiv disciplin från alla spelare och slår till på kontringar. Båda klär sig bra för att vara managers dock. Rowett är det vill säga ingen manager med några fantasier om att spela som Barcelona samtidigt som det kan bli väldigt intressant att se om kan spela mer offensivt med ett Derby som har bättre spelarmaterial än han haft hittills. Det som oroar mig är att han inte verkade tycka om Will Hughes redan innan man sålde honom till Watford och lagets bästa individuella spelare Tom Ince har också försvunnit. Beror det på att Rowett vill börja om med nya spelare som inte doftar som McClarens misslyckanden eller är det oroande tecken på att Rowett är för dömande när det kommer till kreativa spelare? Det kan förstås också tolkas som att Derby inte hade något val när Premier League-klubbar budade på deras spelare men Hughes fick mest nöta bänk i slutet på förra säsongen.

Med det sagt har ju Sean Dyche lyckats bra trots att han medvetet spelar sämre spelare så länge de passar in i rollen som krävs. Och Rowett har trots allt varit lysande hittills och det är tidigt att bedöma honom i Derby. Värvar man Glenn Whelan som ersättare till Will Hughes däremot. Jag är ganska tveksam till Derby. De har bränt mig förut och jag börjar tappa tro på denna truppen. Med Rowett tror jag de håller defensivt åtminstone och jag förstod aldrig varför man lånade ut Chris Martin från början men utöver det saknar man kvalitet. Föredettingar som Carson, Bryson, och Darren Bent fick alldeles för mycket speltid ifjol redan.

Jag kan dock definitivt köpa idén att detta är en säsong under byggnation för Derby fast det kräver mer tro på Derbys ledning än de gjort sig förtjänta. Några fler Curtis Davies och ifall Derby likt Birmingham har någon Demarai Gray på lager skulle inte det skada. Tror du Rowett har det förtroendet som skulle krävas för att ha en ”mellansäsong”? Särskilt till nästa säsong då det känns som de flesta lag kan sluta varsom mellan tredjeplats till nedre halvan. Har du några bra förslag på värvningar du vill se Derby göra får du gärna dela med dig av dem också!

Hyllman: Mel Morris verkar i och för sig lite av en galning men nu har han ändå investerat ett gott mått av prestige i Gary Rowett. Det var ju många som rullade med ögonen när Morris förra säsongen först sparkade Nigel Pearson, sedan anställde Steve McClaren och sedan sparkade McClaren igen. Men jag såg faktiskt ändå någon slags metod och tanke i den galenskapen, givet att intresset hela tiden faktiskt var att få Gary Rowett. Rimligtvis borde det alltså finnas ett förtroende för att få en mellansäsong, så länge det i alla fall är tydligt att det sker framsteg. Givet konkurrensen i serien, konkurrenternas styrka och storlek, så borde inte Derby County eller Mel Morris rimligtvis kunna räkna med att någon uppflyttning är garanterad.

Givet att Derby County redan förra säsongen var starka defensivt så talar kanske detta för att det inte i första hand är där som Gary Rowett ser det omedelbara behovet för förstärkningar. Vad som däremot brast för Derby var till viss del förmågan att skapa målchanser men framför allt effektiviteten i att göra mål på sina chanser. En förmåga som rimligtvis borde bli desto viktigare om Rowett som du säger är defensivt orienterad, och samtidigt har släppt två av sina kreativa spelare. De behöver rimligtvis en riktigt vass sniper till målskytt, och det är väl tveksamt om Darren Bent, David Nugent och Matej Vydra längre har vad som krävs. Återstår gör då typ Chris Martin. Vet inte, jag är skeptisk.

Annars måste jag tro att vad Derby framför allt behöver är en både snabb och kreativt skicklig spelare, som både kan spela fram mål och göra mål själv, och som förmår länka ihop försvar och anfall. För att återigen göra en koppling till Brighton så tänker jag mig att Derby behöver sin motsvarighet till Anthony Knockaert. Utan en sådan spelare känner jag också att Derbys anfallsspel riskerar bli för förutsägbart. Det hade varit intressant att se vad Wahbi Khazri hade kunnat göra för Derby. Både för att det är en spelare jag faktiskt blivit lite imponerad av, och för att det på samma gång skulle försvaga en potentiell konkurrent. Och något säger mig att Sunderland och Ellis Short inte är ovilliga att sälja spelare. Annars vore ju ett lån eller lånköp av Ramadan Sobhi av Stoke rätt intressant det med, men där har kanske Stoke själva större planer för den spelaren.

Linhem: Det logiska för Derby vore definitivt att inte lägga allt för stor vikt på denna säsongen. Men å andra sidan sparkade man Paul Clement trots att Derby då låg på playoffplats. Det fina för Rowett är att det lär krävas något extremt för att förstöra sitt goda rykte värre än att han får nöja sig med en annan medelstor Championship-klubb.

Det är ganska talande att Derby ifjol var ett av lagen som höll flest nollor och framför allt klarade att hålla nollan i 500 minuter i streck, vilket var mer än något annat lag klarade. Samtidigt gick man mållös ur 17 matcher ifjol, bara nerflyttade lag och Ipswichs parkerade traktor var sämre. Ännu tydligare är det i tabellen där bara åtta lag gjorde färre mål men bara fem lag släppte in färre mål. Detta trots att man oftast dominerade sina matcher utifrån bollinnehav och avslut. Det var också så att man hade just den spelartypen du eftersöker i Tom Ince och Derbys bästa period ifjol var när Ince återförenad med McClaren gjorde nio mål samt tre assist på fjorton matcher. Innan dess gjorde han bara ett mål vilket hjälpte Chris Powell att få sparken och efter de fjorton matcherna gjorde han bara två mål till innan McClaren fick sparken. Jag skulle inte säga att Ince var problemet men som den enda spelaren i Derby som snittade mer än två avslut per match (2,9) var hans målform alldeles för betydelsefull.

Det som lovar gott med Rowett är att Derby i slutet under hans ledning var bra trots att Tom Ince inte var i bra form. Det är visserligen så få matcher(nio) att till exempel en anomali som Dave Nugents överraskande hattrick mot Fulham gör Rowetts påverkan svårbedömd. Men om man ska bygga sin tro på Rowett är det grundläggande att hans Derby inte är Ince-dependent. Det är verkligen passande spelare som du nämner även om alla skrämmande nog är samma typ av spelare som Ince. Det är dock verkligen en explosiv poängspelarytter Derby kan behöva. Samtidigt som en anfallare inte skulle vara kattpiss. Ryktena om Tom Lawrence och Jota är väldigt lovande i det avseendet. Dem är lika bra som Ince men de saknar det nedärvda Governor Ince-egot.

En spelare jag gärna ser Rowett plocka med sig från hans tid i Birmingham är Arsenal ynglingen Jon Toral. Perfekt för den offensiva mittfältsrollen som Rowett gärna använt sig av för att koppla ihop mittfält och anfall centralt. Särskilt då Rowett verkar föredra Derbys mer industriella mittfältare på innermittfältet.

Hyllman: Det stämmer det du säger om Tom Ince. Möjligen är det jag som känner, och här kanske det är mina fördomar som talar, att Ince möjligen hade ett ego som skrev checkar som hans spel sällan förmådde att casha. Det har sällan känts som någon lagspelare och jag kan tänka mig att det var det mer än hans specifika individuella egenskaper som fick Gary Rowett att casha in på honom. Ince är för mig också en spelare som känns synnerligen ojämn, en av seriens högsta nivåer när han är som bäst men svår att lita på när det gäller att faktiskt hålla sig på den nivån när det behövs som mest. Hur som helst låter det avslutningsvis som att vi båda kanske ser Derby som ett lag som i bästa fall kan nypa en av playoff-platserna den här säsongen, men förmodligen inte mer än så?!

Linhem: Jag skulle inte vara så hård mot Tom Ince. Han är verkligen bra nog att bära ett lag men det är inte tillräckligt i toppen av ligan. Det var perfekt för att hålla kvar ett Blackpool som inte hade någonting annat. Det känns dock som att Tom Ince behöver så mycket tillit och många skott för att göra sina 10+ mål att det skadar övriga laget ifall inte managern har en tydlig plan och särskilt ifall laget saknar bra komplement. Det är det som väntar David Wagner och Huddersfield i Premier League. Ince känns inte alls som en presspelare men han är perfekt att ge bollen till när man vunnit bollen långt uppe och försvaret är sårbart. Derby på sina bästa dagar var bra nog att väga upp Tom Inces svagheter och ändå låta han få sina solon. Ifjol var mer problemet att man inte hade mycket annat än Ince, då märks det mycket mer när han som de flesta spelare har en sämre period.

Det är en passande summering. Rowett tog trots allt en väldigt tunn och oglamorös Brum-trupp till playoff-plats innan han fick sparken. Jag ser slutligen Derby som ett av flera bra lag som slutar precis utanför playoff-platserna.

Peter Hyllman
Inlägget har 1 kommentar

Everton gör entré i Europa League i dagens lottning av den tredje kvalrundan

Då var det så dags igen. Med undantag för Ligacupens första omgång, som ändå inte innehåller några Premier League-klubbar, har vi idag kommit till säsongens allra första lottning innehållandes en engelsk klubb. Det är Everton som går in i Europa Leagues tredje kvalomgång, som startar om knappt två veckor och spelas den 27 juli respektive den 3 augusti.

Everton är en klubb som befinner sig i en rätt märklig mittenposition. Bra nog för att faktiskt kunna vinna hela Europa League. Men också med vetskapen att de faktiskt lika gärna riskerar åka ur Europa League redan i kvalrundorna om inte förberedelserna, värderingarna och prioriteringarna är de rätta. Det gäller för Everton att inte gå i samma fälla som förut West Ham och Southampton.

Deras försäsongsschema bär tydliga Europa League-spår. De befinner sig för närvarande i Tanzania där Wayne Rooney drömmålade redan i sin första match mot Gor Mahia. Men Everton är snart tillbaka i Europa med matcher inbokade den 19 juli mot FC Twente och den 22 juli mot Genk. Här snackar vi bona fide förberedelser för Europa League-motstånd.

Det har pratats mycket om Evertons satsning den här sommaren. Everton ser ut att göra en rejäl satsning att slå sig in tillsammans med de sex storklubbarna och har hittills den här sommaren spenderat cirka £90m på åtminstone fem spelare som är tänkta att förstärka Evertons a-lag, samtidigt som mycket tyder på att de planerar att spendera ytterligare över £40m på Gylfi Sigurdsson.

De som menar annorlunda säger att det egentligen inte är någon satsning alls och pekar på att Everton faktiskt har ett positivt transfernetto den här sommaren, och att de i själva verket hittills bara har spenderat pengarna de fått från försäljningen av Romelu Lukaku. Ett resonemang som i mina ögon rätt rejält överdriver betydelsen av sådana här net spend-kalkyler.

Det är en satsning som inte främst syns i transfersummorna, utan i Evertons lönestruktur. Romelu Lukaku var tidigare Evertons bäst betalde spelare med en lön runt £90,000 i veckan. En lön som både Jordan Pickford och Michael Keane nu motsvarar. Utöver detta har Wayne Rooney en lön om £150,000 och Sandro Ramirez och Davy Klaassen ligger båda en bit över £100,000.

En klubbs lönestruktur säger betydligt mycket mer om en klubbs ambition och satsning än enbart transfersummor eftersom den på ett helt annat sätt representerar ett långsiktigt kostnadsåtagande och finansiell risk. Det speglar även på ett betydligt bättre sätt än transfersumman förmågan att attrahera och behålla de bästa spelarna.

Värt att hålla i åtanke kanske dessa dagar när det av förståeliga skäl pratas så mycket om stora transfersummor. Det är kanske inte värt att vem vet för vilken gång i ordningen dra ännu en rant om vad transfersummor egentligen mäter och inte mäter, och hur de rent ekonomiskt måste förstås, låt oss bara säga att det fortsätter vara något som till och med kloka människor missförstår.

Men med en uppgraderad lönestruktur har Everton över sommaren fått en lönestruktur med vilken de för närvarande ger både Liverpool och Tottenham en rejäl match. Det förklarar varför Everton ses som en realistisk utmanare mot de sex storklubbarna också på sikt. Det är också en lönestruktur med vilken Everton hävdar sig väldigt väl också utifrån ett europeiskt perspektiv.

Det förklarar varför Everton också måste ses som en realistisk utmanare om Europa League-titeln. Det är för övrigt för Everton precis som för Arsenal en praktisk bakväg in i Champions League. Att faktiskt slå sig in bland de fyra topplatserna i ligaspelet kan vara både ett och två steg för långt för Everton, i alla fall redan den här säsongen.

Om Everton ska lyckas med att vinna Europa League så kräver det däremot att de ger sig iväg på samma långa resa som Man Utd tvingades till förra säsongen, fast i själva verket ett par steg värre. Everton har två kvalrundor de måste ta sig förbi innan de tar sig till den plats där Man Utd startade Europa League förra säsongen. Inget lag har vunnit Europa League som börjat så tidigt.

Everton är seedade inför den tredje kvalomgången, tillsammans med en hel del fint sällskap som Milan, Athletic, Fenerbahce, PSV Eindhoven, Bordeaux och Marseille. De kommer däremot lottas mot något av de oseedade lagen, där de alltjämt kan komma att lottas mot obehagliga motståndare som Aberdeen, Dinamo Bukarest eller Röda Stjärnan.

Med svenska ögon vore det självklart särskilt intressant om Everton lottades mot något av de tre kvarvarande svenska lagen – AIK, IFK Norrköping eller Östersund. Det vore naturligtvis något av en drömlottning på flera sätt och inte minst för båda de inblandade klubbarna. Östersund är förvisso inte en möjlig motståndare, men både AIK och IFK Norrköping vore ju två höjdarmatcher.

Lottningen följer man kanske enklast via UEFA:s hemsida från och med klockan 13:00.

:::

TRANSFERKOLLEN

Markus Suttner, Ingolstadt till Brighton. Brighton ger sig för andra gången den här sommaren till Ingolstadt på värvarstråt. Den här gången har de plockat med sig en österrikisk Suttner som kan spela mittback men som framför allt gjort sig ett namn på vänsterbacken i Ingolstadt. Rutinerad spelare utan att vara särskilt spektakulär. Godkänd – (++)

Nathaniel Chalobah, Chelsea till Watford. Another one bites the dust! En av de mest omtalade talangerna från Chelseas ungdomsfabrik väljer till sist att söka sig till annan klubb. Ett potentiellt fynd till värvning för Watford, som får en spelare som kan växa ut till något stort på deras centrala mittfält. Ett lag utan karaktär börjar få karaktär. Med beröm godkänd – (++++)

:::

LINHEMS TRANSFERKOLL

Samuel Saiz, Huesca till Leeds. Offensiv mittfältare som har flera säsonger med 10+ mål i de lägre spanska divisionerna. Förra säsongen i Segundan gjorde han 13 mål för ett nederlagstippat Huesca. Fått väldigt positiv kritik från experter på spansk fotboll som tror han skulle kunna spela för ett mittenlag i Premier League eller La Liga. Ersättare till Pablo Hernandez eller passar de ihop? Hans flickvän verkar vara en spansk popstjärna. Med beröm godkänd – (++++)

Ezgjan Alioski, Lugano till Leeds. Leeds fortsätter värva oväntat och från Europas alla möjliga hörn. Alioski är en väldigt mångsidig vänsterfotad spelare. Framför allt en anfallare/ytter som gjorde 16 mål och 14 assists i Schweiz högsta division ifjol men också spelat en hel del som vänsterback tidigare. Väl godkänd – (+++)

Lee Tomlin, Bristol City till Cardiff. Gör något av ett förbjudet byte över den sydvästra rivalitetsgränsen. Trots att han nästan är en kopia av Bristol City- och Swanseaikonen Lee Trundle (som gjorde 40 mål i walesiska tredjedivisionen ifjol). Tomlin kan vara en bra spelare, han hade en fin säsong för Middlesbrough 2014-15 och det är på den nivån han behöver vara för att hjälpa Cardiff som är i starkt behov av kreativitet. Warnock är konservativ men brukar ge vissa offensiva spelare mycket frihet. Väl godkänd – (+++)

Peter Hyllman
0 kommentarer