Peter Hyllmans Englandsblogg

Sky och agenterna är de stora vinnarna på transferfönstret

7 september 2014 10.56, Peter Hyllman

Angel Di Maria värvades sent i augusti. Radamel Falcao och Danny Welbeck värvades båda av Man Utd och Arsenal på transferfönstrets sista dag. Hull värvade fyra spelare på deadlinedagen. Oavsett vad det är för spelare så framstår alltid sådana värvningar som något panikartade.

Det väcker så klart funderingar varför klubbar väntar till den allra sista dagen för att göra sina värvningar. I Man Utds och Arsenals fall ovan så talar vi dessutom bokstavligen de allra sista minuterna. Det är ett tillvägagångssätt som omöjligtvis kan producera de bästa resultaten för de inblandade klubbarna.

Agenterna är självklart en stor del av förklaringen. De tjänar sitt uppehälle på att flytta spelare från en klubb till en annan och har således ett incitament att få spelare att byta klubb. Ju närmare deadline som en värvning genomförs desto högre brukar köpesumma bli, och således även agentens del av kakan.

Det har också uppstått en något obscen fascination med hur mycket som totalt spenderas av Premier League på nya spelare. Sky rapporterade hänfört om hur klubbarna det här året spenderade £835m på nya spelare, ett rejält kliv uppåt från det förra rekordet om £630m. Fascinationen av köpandet för köpandets egen skull skapar en i mina ögon rätt olycklig kultur kring spelarköp och värvningspolitik.

Lånesystemet har använts mer frekvent och mer spektakulärt under det här transferfönstret än kanske någonsin tidigare. Lånesystemet i den engelska fotbollen kan vara bra när det används som ett systematiskt sätt att utveckla sina egna unga spelare genom speltid, men det är i praktiken ett system som missbrukas av flertalet klubbar.

En av de mer tragiska effekterna är hur unga spelare själva mer eller mindre medvetet gör sig själva till offer för systemet. De lånas regelbundet ut till klubb efter klubb, och det blir till slut helt uppenbart att de inte har någon framtid i den klubb som faktiskt äger dem. Ändå blir de kvar, antingen av bristande självinsikt eller att de inte vill ge upp lön eller inbillad prestige.

Victor Moses är ett talande exempel. Han lånades ut till Liverpool förra säsongen och lånas ut till Stoke den här säsongen. Sedan dess har Chelsea värvat Diego Costa och Loic Remy och man kan på goda grunder förmoda att Moses chanser till spel i Chelsea gränsar till noll, även om han skulle ha en fantastisk säsong i Stoke.

De större klubbarnas lagring av spelare, som de därefter masslånar ut, är också ett otyg som snedvrider konkurrensen inom fotbollen. Situationen vore bättre, både för spelarna själva men även för klubbarna i allmänhet, om dessa spelare istället tillhörde klubbar på “sin nivå”, istället för att bli till en del i de stora klubbarnas riskspridning.

Det största ofoget av dem alla är dock att transferfönstret fortsätter ett par veckor sedan säsongen startat. För mig är det självklart att alla affärer ska vara avklarade innan säsongsstart. Nuvarande deadline fyller ingen specifik funktion alls, och leder bara till att öka tendensen till panikköp hos klubbar som fått en dålig inledning på säsongen.

Vilket knappast gör dem särskilt lyckliga, men helt säkert gör både Sky och agenterna överlyckliga. Tidigare fanns inget transferfönster alls, då fick klubbar värva spelare närhelst de ville, och då fanns heller inte den här ohälsosamma hysterin kring transferfönstret. Något säger mig att det ledde till mer hälsosamma fotbollsklubbar.

:::

Be Champions!!

Slasktankar från ett igenbommat transferfönster

6 september 2014 06.00, Peter Hyllman

Som att se färg torka eller gräs växa… Ungefär så känner jag över det här med landslagsuppehåll mitt under klubblagssäsongen. En plåga som skär likt en rostig kniv rätt igenom ryggmärgen. Hur mycket jag än försöker så lyckas jag inte uppbåda någon entusiasm alls för veckans landskamper.

Istället kan man ägna tiden åt att reflektera över det transferfönster som precis har avslutats. Delvis har det väl redan reflekterats över detta, i form av vinnare och förlorare, och i form av bästa värvningarna. Andra funderingar gör sig inte riktigt lika bra i listform, och hänger kanske heller inte särskilt väl ihop med varandra, varför de får hamna i slasken.

• Över en sommar så har Arsenal till stor del förändrat sin offensiva uppställning. Tidigare har lagets anfall varit förhållandevis långsamt, men med Alexis Sanchez och Danny Welbeck så finns nu betydligt mer speed och förmåga till presspel.

• Men endast tre mittbackar, varav den ene är 19 år gammal och nyvärvad och därtill lika mycket högerback, gör att Arsenal riskerar att falla tillbaka i ett gammalt mönster där defensiva brister är lagets största hinder till större framgångar. Tveksamt hur klubbledningen tänkte.

• Falcao, Di Maria, Rooney, Mata, van Persie… Man Utd saknar knappast stora spelare i sin offensiva uppställning, men därmed saknar de heller knappast egon. Och Louis van Gaal är knappast känd för att ha någon större förståelse för stora egon. Värvningar tänkta att lösa befintliga problem kan alltså skapa helt nya problem.

• Daley Blind är kanske den mest anonyme spelaren som Man Utd värvat under sommaren men möjligen även den viktigaste. Blind är den ende som kan sägas vara helt medveten om och marinerad i van Gaals sätt att tänka och spela fotboll. Kan detta vara till någon hjälp?

• Ekonomi är inte lika svårt när någon annan fotar notan. Chelsea kan förvara spelare på lager inom klubben genom att låna ut hela 26 spelare bara under detta transferfönster. Är spelarna bra nog kommer de tillbaka, annars säljs de vidare. Market failure.

• Men om marknaden är misslyckad så är inte planen särskilt mycket bättre. Något känns sjukt när engelsk fotbolls mindre klubbar får kämpa bara för att betala sin planhyra samtidigt som Premier Leagues klubbar bränner iväg £842m bara på spelare, givet utvecklingen inom den engelska fotbollen.

• Ligue 1 och La Liga sålde för mer det här transferfönstret än vad de köpte, detta trots spektakulära köp av både Barcelona och Real Madrid. Totalt i Serie A nettospenderades det för £32m på nya spelare, vilket är mindre än vad Everton spenderat. Sug på den!

• Sex av de tio klubbar som spenderat mest netto den här sommaren är klubbar i Premier League. Totalt har Premier League spenderat nästan £500m netto. Tvåa på den listan ligger Bundesliga som har spenderat £85m netto. Talangimporten till Premier League fortsätter.

:::

Be Champions!!

LINHEM: Sommarens transferfönster i The Football League

5 september 2014 06.00, Peter Hyllman

Om man ska spana efter trender är den mest uppenbara att det finns gott om pengar i The Championship. En slags trickle-down effekt från Premier League kan man tro men snarare grundat i devisen ”gotta spend money to make money”. Det finns begränsat med platser i Premier League men alla ger de rejäl utdelning; samtidigt är risken är stor att man slutar som Portsmouth eller Blackpool.

Det verkar dessutom ha satts ungefärlig prislapp på £10M för en anfallare av högsta Championship-kaliber. McCormack och Ulloa gick för ungefär den summan och i jakten på Jordan Rhodes & Troy Deeney verkar lag som Hull, Leicester, och QPR budat mer än £10M. Britt Assombalonga kostade dessutom Nottingham £5.5M och lär kosta det dubbla efter en bra start. Dessutom verkar ju tidigare bekantskaper som Shane Long och Jay Rodriquez kosta ännu mer än £10M efter en stund i PL-rampljuset.

Att det finns pengar i The Championship och en tydlig väg till Premier League har också gett dess klubbar en god ställning på transfermarknaden. Likt det pratas om hur nästan alla klubbar i PL nu tack vare tv-intäkter har pengar att konkurrera med nästan alla utanför PL, är inte klubbar i The Championship långt efter. Det är etablerat hur Championship är på toppen av matkedjan när det kommer till andradivisioner då andra andradivisioners stjärnor/skyttekungar värvas dit (Proschwitz, Delort) men det värvas numera också mycket från andra länders högsta divisioner.

I hänsyn till Skottland är det få klubbar i deras högsta division som inte heter Celtic och kan konkurrera med ens L1-klubbar. Snarare är Skottland en chans att återuppliva karriären om den slocknat i Football League. Och spelare i inte alltför små klubbar i såväl Belgien, Holland, eller Frankrike har sökt sig till The Championship. Cardiff kan till exempel värva Bruno Ecuele Manga för att Cardiff kan nästan lova Premier League spel och det är kanske inte dumt att han kan få en säsong att anpassa sig till landet på en lägre nivå än vad som var fallet för Yanga-Mbiwa i Newcastle.

Också värt att nämna att Palace fortsätter värva spelare bänkade av Wolves. Först Wayne Hennessy och nu Kevin Doyle. Men ingen PL-klubb har ännu värvat Bakary Sako eller Nouha Dicko som dominerar även i Championship.

:::

TIO BÄSTA VÄRVNINGARNA I THE FOOTBALL LEAGUE

(Hög)Skolan har börjat igen och då jag skriver detta emellan studiesessioner (och saison-er) inriktade på vetenskapsteori är värvningar intressant. Då det att försöka förutsäga värvningar kan liknas med Karl Poppers ”provisoriska sanningar” bland annat men i synnerhet gällande strävan efter mer kunskap.

Varför jag tror dessa är de bästa värvningarna beror på min förförståelse av spelarna, lagen, och dess omständigheter i fråga och vad vi kan tänka oss uttolka av det. För vad är vår förståelse om fotboll om den inte är kunskapsrelativism.

:::

Bruno Ecuele Manga, till Cardiff från Lorient. £5M.

Frankrike har ett gott rykte om sig när det kommer till mittbackar och Lorient i synnerhet är en fin plantskola med tidigare Christian Gourcuff som sin Dario Gradi/Wenger-hybrid. Det känns inte som en fråga ifall Manga kommer vara en bra värvning utan snarare hur Cardiff lyckades snärja honom framför Europeiska medelklass-klubbar som Marseille och Roma.

Fotbollskanalens lysande Frankrike-bloggare beskriver honom som en av ligans bästa mittbackar och på en liknande nivå av Koscielny eller Yanga-Mbiwa. Vilket känns som ett passande spektrum för Manga. Antingen en spelare som kommer överglänsa Caulkers förra säsong i Cardiff och då köpas dyrt av en större klubb eller en talangfull spelare som inte lyckas acklimatisera sig till en ny miljö.

Ska försöka fylla det stora emotionella tomrummet efter kaptenen Mark Hudson, men kan vara en mycket bättre spelare. Säsongens Bakary Sako-värvning.

:::

Adebayo Akinfenwa. Till Wimbledon från Gillingham.

I och med att Adebayo Akinfenwa väger över 100 kg och sägs vara världens starkaste fotbollspelare glömmer man lätt också att han är en mycket bra spelare. En spelare som i drygt 10 år nu varit en stabil målskytt i såväl L1 som L2.

:::

Michail Antonio. Till Nottingham Forest från Sheffield Wednesday. £1.5M

Utvecklades till en ytterstjärna i Wednesday och begränsades av att Owls inte är särskilt bra. I Nottingham spelar han i ett topplag och redan efter fem matcher har han redan tre mål och tre assist.

Fokus hamnade på potentiella skyttekungen Britt Assombalonga men jag tror Antonio kan vara en ännu bättre värvning. Bra på allt en ytter ska vara bra på och dessutom fysisk och målfarlig.

Säger mycket gott om Forest transferfönster att deras ytter på andra sidan Chris Burke också skulle kunna hamna på listan. Likaså Matty ”Matty” Fryatt, Jack Hunt, och Michael Mancienne.

:::

Reda Johnson. Till Coventry från Sheffield Wednesday.

Coventry om några kan behöva lite ordning och reda i försvaret. Johnson var en underskattad spelare i Wednesday där han gjorde mycket mål för en försvarare och han lär kunna vara en stjärna för ett svagt L1 lag som Coventry.

Coventrys nästbästa flytt bakom flytten hem till Coventry och Ricoh Arena

::::

Någon från Italien. Till Leeds från Cagliari/Serie B. Okänd summa.

Det är svårt att avgöra hur bra någon är när de spelar i en annan liga, i ett annat land, och när de inte fått särskilt mycket speltid heller. Och när de ska försöka spela i Leeds Inferno (inte mycket med Leeds är särskilt United) som just nu dessutom redan letar efter en ny manager.

De som borde vara bra värvningar är åtminstone Marco Silvestri en ung italiensk målvakt som representerat Italien på U21-nivå. Tommaso Bianchi som varit en av Serie Bs bästa i flera säsonger och Giuseppe Bellusci som blev en publikfavorit i Catania. Även Schweiziska landslagsmannen Gaetano Berardi har Serie A-erfarenheter. Mirko Antenucci verkar vara en italiensk motsvarighet till Billy Sharp (som Leeds också värvat), och Casper Sloth är Dansk landslagsman.

På det tillkommer ungdomar som Adryan som är en Brasiliansk ”nr 10″ samt jättetalang men som skadade sig när han kom till Cagliari. Dario Del Fabro, en Italiensk U19-landslagsman. Brian Montenegro, en paraguayansk U20-landslagsman som imponerat i hemlandet. Zan Benedicic, slovensk U21 landslagsman från Milan. Souleymane ”Dudu” Doukara som imponerat i Italiens lägre divisioner.

De flesta låter faktiskt som bra värvningar och det har spenderats en del pengar, samt att det finns utköpsklausuler som tyder på ännu mer. Jag tror faktiskt flera av spelarna kommer vara viktiga för Leeds men vilka är svårt att avgöra men likaså känns det förbestämt att flera kommer misslyckas rejält. De spelar trots allt i ett ganska mediokert lag som står utan manager och med en ägare som få managers lär vilja behöva jobba med.

Adryan blir nye Coutinho och med en Cellino-immun ny manager anpassar sig ”italienarna” till Yorkshire?

:::

James Collins. Till Shrewsbury från Hibernian.

James Collins slog igenom i Shrewsbury för ett par säsonger sedan med sin imponerande fysik och målsinne vilket både påminner lite om Alan Shearer. Fortsatte det i Swindon men när han sedan värvades till Skottland satte det stopp och nu är han tillbaka i Shrewsbury.

Tror likt förra gången att Collins kan spela på en klart högre nivå än L2. Championship till och med men visst finns det frågetecken kring om han helt enkelt är bäst som en stor fisk i en liten damm snarare än någon som kan buffla sig även med de buffligaste i Championship.

Kandidat till att vinna skytteligan i L2

:::

Britt Assombalonga. Till Nottingham från Peterborough. £5.5M.

En måltjuv och ett kraftpaket med gott om fart. Redan gjort fyra mål på lika många matcher hittills.

Kommer från Watfords fina akademi men fick inte plats tack vare Troy Deeneys framväxt och har istället målskjutit sig upp igenom divisionerna. Gjorde 16 mål på 21 matcher säsongen 11/12 i först sjunde (för Wealdstone) sedan i femtedivisionen för Braintree. Därefter 15 i L2 för Southend och förra säsongen 23 mål för Peterborough i L1.

Denna säsongen 20 i Championship och nästa säsong 15 i Premier League?

:::

Mark Little. Till Bristol City från Peterbrough. Gratis.

En kupp av Bristol City då Peterborough ville behålla honom men han nobbade deras kontrakt. För pengar eller för att Darren Ferguson inte pratar försvarsspel. Gjort en stark inledning i Bristol och är en perfekt offensivt frejdig wingback för deras 3-5-2 system samt att han kan spela mittback vid behov.

Tycker också hans gamla lagkamrat Craig Alcock är en bra värvning av Sheffield United.

Little är en stor spelare för Steve Cotterill

::::

Michael Higdon. Till Sheffield United från NEC Nijmegen. Okänd summa.

En scouser som hamnat i Holland via Skottland. En reslig skräckinjagande anfallare på fel sida 30-strecket men likväl en målskytt av rang. Skulle kunna vara en bra värvning för de flesta klubbar även i The Championship och för ett par bottenklubbar i PL men gick istället till Sheffield United som är på väg ur L1.

Mitt största frågetecken är hur Nigel Clough med sitt babyface kan framgångsrikt skälla på Higdon som ser ut som ett våldsamt skinhead.

:::

Keiren Westwood. Till Sheffield Wednesday från Sunderland. Okänd summa.

Var en av Englands bästa målvakter i Coventry men fick inte förtroendet i Sunderland. Wednesday var i behov av en målvakt då man tidigare har haft Chris Kirkland i målet.

Westwood är inte ännu 30 och är en utmärkt skottstoppare även om hans spel med fötterna inte håller högsta klass men det lär det inte behöva. Bör kunna ta tillbaka sin plats som Irlands förstamålvakt från David Forde.

:::

Bubblare

Adam Forshaw/William Kvist (Wigan), Ryan Lowe (Bury), Aaron Wilbraham (Bristol City), Tom Lees (Sheffield Wednesday), Callum Wilson (Bournemouth)

:::

VÄRVNINGARNA MED BÄST NAMN

Nya spelare med bra namn. Bara spelare från utanför England men jag vill även nämna Crawleys Bobson Bawling och Jonson Clarke-Harris. Bawling låter som han skulle kunna spela B.A Baracus i en remake av ”A-Team” och JCH har ett efternamn som förnamn och ett dubbelnamn av potentiella förnamn som efternamn.

Danny Holla (Brighton), Jota (Brentford), Jelle Vossen (Middlesbrough), Jeffrey Rentmeister (Blackpool), Igor Vetokele (Charlton), Zan Benedicic (Leeds), Blint Bajner (Ipswich), George Tucudean (Charlton), Achille Campion (Port Vale), Christopher Routis (Bradford), Yanic Wildschut (Middlesbrough)

Hedersomnämnande till Willie Gros som värvades till Oldham i Juli men släpptes i Augusti, då han inte verkar ha levt upp till de förväntningar.

:::

/Peter A Linhem

Premier Leagues tio bästa värvningar

4 september 2014 06.00, Peter Hyllman

Det sägs att definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett nytt resultat. I så fall är jag väl att betrakta som just galen I och med att jag återigen vågar mig på att göra en sådan här lista över de tio värvningar jag tror och tycker är de bästa i Premier League under den gångna sommaren.

Det brukar ju av en del hävdas att det inte går att göra en sådan här lista innan säsongen ens har börjat. Men då har man missförstått vad listan egentligen går ut på. Det är naturligtvis fullt möjligt att säga vilka värvningar man tror kommer bli bäst precis på samma sätt som man innan säsongen börjar kan säga vilket lag man tror kommer vinna ligan.

Utgångspunkten här är alltså vad jag tror. Sedan kan ju det med facit på hand och eftertankens kranka blekhet visa sig fullständigt käpprätt åt helvete en bit in på säsongen eller ännu hellre efter säsongens slut. Jag har ju en lång och illuster historia på den här bloggen av att ha i alla fall några spektakulära fel varje säsong.

En tradition jag helt säkert kommer att hålla fast vid.

:::

(10) Eliaquim Mangala, Man City

I mina ögon är detta Man Citys klokaste och mest intressanta värvning inför den här säsongen. Mangala skapade sig ett väldigt gott renommé i Porto och är en välbehövlig förstärkning i en dessförinnan något tunn backlinje. Med rätt utveckling kommer Mangala kunna bli en mittback i världsklass.

(9) Radamel Falcao, Man Utd

Det kan diskuteras i vilken utsträckning Man Utd behövde värva Falcao, men givet att klubben bestämt sig för att dumpa både Javier Hernandez och Danny Welbeck så behövdes en anfallare. Och ska man värva en anfallare så är Falcao minst sagt inte något dåligt alternativ.

(8) Mohamed Diamé, Hull

Hull har gjort mängder med spektakulära och högintressanta värvningar den här sommaren, bland dem Robert Snodgrass, Gaston Fernandez, Abel Hernandez och Hatem Ben Arfa. Men Diamé tycker jag tillför Hull en viktig dimension och tyngd på det centrala mittfältet.

(7) Mario Balotelli, Liverpool

En värvning som kan bli precis allt mellan succé och fiasko. Balotelli har pendlat mellan himmel och helvete precis hela sin karriär, men det är precis en sådan spelartyp som Liverpool behövde få in i laget sedan Luis Suarez gick till Barcelona. Att inte ta en chans på Balotelli hade varit idioti.

(6) Dusan Tadic, Southampton

Säsongens fynd kan mycket väl ha gjorts i Holland med hjälp av Ronald Koemans känselspröt. Den unge serben värvades som en möjlig ersättare till den sålde Adam Lallana och har redan inledningsvis på säsongen visat upp sitt stora kunnande. Kan bli säsongens stora utropstecken.

(5) Romelu Lukaku, Everton

Det var länge öppet till vilken klubb Lukaku skulle gå, men till slut så bestämde han sig för Everton. Få trodde att Everton skulle kunna lägga ut en sådan summa på en spelare, men Lukaku är heller inte vilken spelare som helst. Han låg bakom mycket av Evertons framgångar förra säsongen, och kan göra det igen.

(4) Diego Costa, Chelsea

Många dömer bort Costa baserat på Spaniens VM-slutspel men glömmer bort hur hyllad han var under klubbsäsongen innan. Han var ovärderlig under Atléticos bästa säsong någonsin. Som spelartyp passar han närmast perfekt in som anfallare i ett lag lett av José Mourinho. Hård, tuff och småful, allt i ett.

(3) Alexis Sanchez, Arsenal

Möjligen inte den renodlade anfallare som Arsenal framför allt behövde, men ändå en gudabenådad, snabb och målfarlig spelare som definitivt tillför spetskvalitet till Arsenals spelartrupp. En typ av värvningar som Arsene Wenger börjat göra på senare år, och som behöver göras fler av.

(2) Angel Di Maria, Man Utd

En sanning är att Man Utd har saknat det riktigt livsfarliga kreativa hotet från kanterna sedan Cristiano Ronaldo såldes till Real Madrid, något som har satt ökad press på ett i själva verket för svagt centralt mittfält. Med Di Maria så är detta en brist som kan ha åtgärdats. En spelare som kan återföra skräckfaktorn till laget.

(1) Cesc Fabregas, Chelsea

En värvning som förstummar på fler sätt än ett. Chelsea får en spelare i högsta världsklass och därtill en spelartyp som löser väldigt många av de problem som hemsökte Chelsea förra säsongen. Teknisk, passningssäker och väldigt spelintelligent. Fabregas ger Chelsea ett betydligt mer sammanhållet mittfältsspel, och förvandlar Chelsea från kandidater till favoriter både i England och Europa.

:::

Be Champions!!

Transferfönstrets vinnare och förlorare i Premier League

2 september 2014 15.01, Peter Hyllman

För mindre än ett dygn sedan så stängdes alltså transferfönstret, med en deadlinedag som såg inte särskilt mycket action, men den action som trots allt skedde var koncentrerad till något fåtal klubbar. Möjligen som en indikation över vilka som planerat i tid och inte.

Den stora bomben var naturligtvis Radamel Falcao som blev klar för ett lån med köpoption för Man Utd, som under dagen också gjorde klart med den mångsidige holländaren Daley Blind. Bort från Man Utd försvann två anfallare i form av Javier Hernandez och Danny Welbeck.

Welbeck blev alltså den tänkta lösningen på Arsenals anfallsproblem. Det var nog inte ett val som tilltalade särskilt många till en början, men Welbeck är samtidigt en underskattad anfallare och kan mycket väl prestera bra i Arsenal. Han är definitivt en annan typ av spelare än de som Arsenal redan har många av, även om Javier Hernandez hade framstått som det mer uppenbara alternativet, om det nu tvunget skulle värvas från Man Utd.

Hull var annars transferfönstrets mest aktiva klubb. Hela fyra spelare köptes till klubben och det var inte vilka spelare som helst. Anfallaren Abel Hernandez, Gaston Ramirez från Southampton, Mohamed Diamé från West Ham och den talangfulle men problematiske mittfältaren Hatem Ben Arfa från Newcastle. Om dessa värvningar slår väl ut så är det en dramatisk förstärkning för Hull.

Totalt under transferfönstret så värvade Premier League-klubbarna för smått fantastiska £835m. Och visst har ligans ökade TV-intäkter gjort att den står stark på transfermarknaden, även om klubbar som Real Madrid och Barcelona fortfarande står högst i kurs.

En mer allmän observation är att jag tycker att egentligen ingen klubb i Premier League har gjort ett direkt dåligt transferfönster. Några har kanske varit mer ljumma än andra, men ingen har gjort det direkt dåligt. Tvärtom så har förhållandevis många klubbar varit väldigt framgångsrika och värvat lyckosamt under sommaren.

De klubbar jag anser vara transferfönstrets stora vinnare är i tur och ordning:

(3) Liverpool. Klokt agerat under det här transferfönstret. Många spelare har värvats vilket har ökat bredden och konkurrenskraften i spelartruppen. Men samtidigt har också en stjärnspelare värvats till anfallet i form av Mario Balotelli. Liverpools situation var alltid besvärlig sedan det stod klart att de skulle bli tvungna att sälja Luis Suarez, men jag tycker de har hanterat den på bästa möjliga sätt.

(2) Hull. Jag var imponerad av Hulls transferfönster redan när de värvade Robert Snodgrass från Norwich och Michael Dawson från Tottenham. Men med de fyra värvningarna från igår – Abel Hernandez, Gaston Ramirez, Hatem Ben Arfa och Mohamed Diamé – så har Hulls fönster gått från bra till direkt lysande. Framför allt har Steve Bruce förstärkt lagets offensiv rejält, vilket var ett område där laget tidigare brast.

(1) Chelsea. Ett direkt mästerligt transferfönster av Chelsea och José Mourinho. Samtliga värvningar är direkt kopplade till de positioner som laget behövde förstärka, och samtliga värvningar är spetsvärvningar som gör laget till favoriter både i den engelska och den europeiska fotbollen. De genomförde dem dessutom snabbt och utan problem. Även försäljningarna har varit spot on under sommaren.

En hel del kommer säkert vilja beskriva Man Utd som vinnare det här transferfönstret. Vilket kanske är förståeligt med värvningar som Angel Di Maria, Radamel Falcao, Luke Shaw och Ander Herrera. Samtidigt har jag svårt att beskriva dem som vinnare som både överbetalar för dessa spelare, panikvärvar dem mot slutet av transferfönstret, samt fortfarande inte slutligt åtgärdat lagets problem I backlinjen.

Nu skulle jag kanske ändå inte vilja betrakta dem som några förlorare under det här transferfönstret. Lika lite som jag skulle vilja betrakta Arsenal som några förlorare, som även de fick ägna gårdagen åt att jaga en anfallare, och som likt Man Utd inte heller de lyckades förstärka sin backlinje. Kanske var transferfönstret inte helt lyckat, men det var heller inte direkt misslyckat.

Skulle jag ändå tvingas utse några förlorare under det här transferfönstret så är det i första hand West Brom och Burnley jag kommer att tänka på. Båda lagen betraktar jag också som huvudkandidater till nedflyttning den här säsongen. Båda klubbarna behövde förstärka sina trupper under sommaren, men ingen av dem har gjort det i tillfredsställande utsträckning.

En flaggning tycker jag också man i detta sammanhang ska göra för Everton, som inte minst tack vare värvningen av Romelu Lukaku har lyfts fram som en framgång under sommaren. Men om vi istället betraktar det hela i mer relativa termer så är det också så att Everton till stor del bara har värvat spelare som de redan hade tillgång till under förra säsongen. Någon direkt förstärkning i egentlig mening handlar det alltså inte om. Möjligen en konsolidering.

Mer om bästa värvningar etc kommer senare under veckan.

:::

Be Champions!!

Radamel Falcao förstärker Man Utds starkaste länk

1 september 2014 14.46, Peter Hyllman

Om vi förväntade oss bomber och granater på deadlinedagen så har förmiddagen definitivt inte gjort oss besvikna. Beskedet att Man Utd är på väg att låna Radamel Falcao, med tillhörande köpoption, detonerade som en kärnvapenladdning på både sociala och osociala medier för några timmar sedan.

Det var en minst sagt oväntad utveckling sett till att Radamel Falcao förvisso ryktades vara på väg till England, men där huvudsakligen Arsenal och Man City påstods slåss om hans namnteckning. I Man Citys fall var väl behovet kanske något tveksamt vid sidan av klubbens problem med financial fair play.

Att Arsenal skulle kunna tappa spelaren till Man City är förståeligt och i det närmaste oundvikligt. Att tappa honom till Man Utd är mindre lätt att få grepp om. Den enklaste förklaringen är förmodligen att Arsenal och Arsene Wenger helt enkelt inte är beredda att matcha Falcaos lönekrav. Att Arsenal behöver en anfallare får dock ses som oomtvistligt.

Det cirkulerar lite olika uppgifter om köpevillkoren. Den offentliga versionen är att Man Utd lånat spelaren med en köpoption efter år, till en lånekostnad om cirka £6m. Falcaos agenter menar emellertid att Man Utd värvat spelaren för strax över £50m på ett fyraårskontrakt. Sanningen är förmodligen att Man Utd lånat spelaren men har för avsikt att köpa honom, givet att inga våldsamma skadeproblem uppdagas.

Med både Danny Welbeck och Javier Hernandez på väg bort från Man Utd så finns det förvisso goda skäl för Man Utd att investera i anfallet. Särskilt som Robin van Persie verkar ha problem med skador för tillfället. Så det finns en logik i värvningen, även om den här värvningen precis som en del tidigare värvningar framstår som rena brandkårsutryckningar.

Nu är Radamel Falcao ett väldigt stort namn och naturligtvis en spelare som, tillsammans med övriga offensiva spelare i Man Utd, bildar ett åtminstone på pappret fruktansvärt anfall. Men även om man nu skulle hävda att anfall är bästa försvar, så kvarstår Man Utds uppenbara problem och behov av förstärkning i backlinje och på centralt mittfält.

Och det är kanske framför allt dessa två observationer som tillsammans förklarar varför man upplever Man Utds transferfönster som misslyckat, trots spektakulära värvningar av spelare som Radamel Falcao, Angel Di Maria, Luke Shaw och Ander Herrera. Det är svårt att urskilja någon som helst form av plan och kalkyl bakom klubbens agerande.

Om inte planen är att värva stjärnor snarare än att bekymra sig med att bygga ett riktigt bra fotbollslag. Vi har ju sett sådana filosofier tidigare, inte minst då i Real Madrid med sina olika galactico-projekt. Nu är Ed Woodward, Man Utds VD, förvisso marknadsförare i grunden, men i så fall har onekligen gränsen passerats där marknad och varumärke har blivit viktigare än fotbollen.

Så uppenbara är dessa förhållanden att värvningen av Radamel Falcao inte ens lyckas med att vara vad den allra minst skulle kunna vara, opium åt folket, en distraktion för folkmassorna som med glitter och glamour frestas att blunda för de faktiska problemen i spelartruppen.

Pengar är inte direkt någon bristvara, så på vis existerar inte någon riktig alternativkostnad för Man Utd, men man frågar sig om tid och arbetsinsats som investerats i att värva Falcao och Di Maria istället hade kunnat läggas på försvarsspelare.

Radamel Falcaos ankomst till Man Utd skulle kunna betyda att Wayne Rooney dras ned till en lägre position i anfallet, bakom de två spjutspetsarna Falcao och Robin van Persie, möjligen i en form av 4-3-3-uppställning.

Av de tre är det Rooney som är den spelmässigt mest mångsidige, och de andra två som är mer renodlade snipers. Det är också en uppställning där både Angel Di Maria och Juan Mata vid behov kan komplettera både centralt och på något av de yttre positionerna i anfallet.

Effekten är hur som helst att Man Utd har Premier Leagues både bredaste och spetsigaste anfall, även om de också har anfallet med flest olösta frågetecken och möjliga variationer. Samtidigt så ser det, trots värvningarna av Falcao och Di Maria, oroväckande tunt ut bakåt.

Radamel Falcao gör den starkaste länken i Man Utds kedja ännu starkare, men inget lag är starkare än sin svagaste länk.

:::

Be Champions!!

Det kan bli mycket action den här deadlinedagen

1 september 2014 11.22, Peter Hyllman

Vi har en lång och hektisk dag framför oss. Transferfönstrets deadlinedag vilket är det närmaste fotbollen kommer den hektiska dagen innan julafton i samband med julhandeln. Den här dagen när alla kommer på vad de möjligen har glömt bort att köpa och således rusar iväg för att köpa det, samtidigt som försäljarna myser med hela kroppen.

Samtidigt tycker jag det har varit få värvningar den här sommaren som har känts uppenbart svaga eller på annat vis märkliga, särskilt med tanke på att det har varit en mästerskapssommar, och att ett VM eller EM alltid brukar leda till att någon klubb slår till med överdrivna pengar på en så kallad mästerskapsspelare som glänste en sommar. Divock Origi är kanske det närmaste vi kommer, men där hade ju Liverpool vett att omedelbart låna ut honom igen.

Under kvällen kommer Fotbollskanalen köra sillysändningar som är tänkta att följa och bevaka allt som sker under dagen, kvällen och natten. Där kommer ett antal mer eller mindre välkända figurer från olika ligasammanhang att vandra runt under kvällen, bland annat för att diskutera några av punkter som den här bloggen innehåller.

Sommarens hetaste värvningar:

(5) Romelu Lukaku, Everton. Det är minst sagt inte varje dag som Everton bränner iväg £28m för en spelare, men de har onekligen bedömt det som att Lukaku är värd pengarna. Till Lukaku knyts nu Evertons förhoppningar om att kunna etablera sig tillsammans med de sex stora engelska klubbarna.

(4) Cesc Fabregas, Chelsea. Kontroversiell värvning i och med att Fabregas numer spelar i den blå tröjan snarare än Arsenals röda, hur man nu än väljer att vrida och vända på hur det gick till. Fabregas är emellertid en spelare som höjer Chelseas mittfält och offensiva spel från mycket starkt till världsklass, och kommer vara en väldigt viktig kugge i Chelseas spel.

(3) Alexis Sanchez, Arsenal. Den andra riktiga profilvärvningen på två somrar för Arsenal, som självklart gjorde en liten kupp som värvade den stekhete chilenske offensive spelaren. En betydligt mer målfarlig länk mellan mittfältet och anfallet, och förhoppningen är att det ska bidra till att göra Arsenal mer uthålliga under säsongen.

(2) Mario Balotelli, Liverpool. En värvning av Balotelli kan alltid per definition sägas vara stekhet. Med Balotelli följer förväntningar och om Liverpool behövde värva ett stort namn sedan Luis Suarez lämnat klubben så var få namn i så fall större än Balotelli. Balotelli medför både risk och potential men av intressanta värvningar att döma så är Balotelli bland de främsta.

(1) Angel Di Maria, Man Utd. När Man Utd spränger det brittiska transferrekordet för en spelare och pyntar närmare £60m för en enda spelare så är det kanske nog för att göra det till den hetaste värvningen. Men Di Maria var också en av Real Madrids, Europas just nu bästa lag, bästa och mest konstruktiva spelare, om än lite mer i skymundan än exempelvis Cristiano Ronaldo och Gareth Bale.

Klubbarna som lyckats bäst:

(3) Liverpool. Frågan inför sommaren var alltid om Liverpool skulle gå all-in på en ersättare till Luis Suarez eller använda hans försäljningssumma till att bredda spelartruppen. Det visade sig att de lyckades göra både och, förvisso behjälpta av en mycket hanterbar prislapp på Mario Balotelli. Det kommer självklart ta ett tag för Liverpool att spela in alla spelare i laget, men Liverpool har en så pass stark spelarstomme att de inte behöver tvinga in de nya spelarna på samma sätt som Tottenham behövde göra för ett år sedan.

(2) QPR. Säsongen har startat hyfsat svagt för QPR som ändå har gjort ett på förhand imponerande transferfönster. Backlinjen har förstärkts med spelare som Mauricio Isla, Steven Caulker och Rio Ferdinand och till mittfältet har Leroy Fer värvats. Vad QPR möjligen saknar, vid sidan av en spännande spelare som Charlie Austin, är en etablerad anfallare, särskilt sedan Loic Remy lämnat klubben för Chelsea.

(1) Chelsea. I mina ögon detta transferfönsters stora vinnare. Alla större värvningar som laget har gjort har varit otroligt funktionella. Felipe Luis, Diego Costa och Cesc Fabregas förstärker samtliga laget på väldigt viktiga funktioner, och gör Chelsea till favoriter i Premier League. Bra gjort och snabbt agerat, det märks att Chelsea och José Mourinho har lagt ned tid på att formulera en handlingsplan för den här sommaren.

Klubbarna som misslyckats:

(2) Arsenal. Visst har klubben så här långt lyckats göra några profilstarka värvningar, men det är också värvningar som riskerar maskera att Arsenal ännu en gång befinner sig på transferfönstrets allra sista dag utan att värva vad de verkligen behöver för att på fullt allvar utmana om de största titlarna i England och Europa, en anfallare i världsklass. Ett problem som förstärkts ytterligare av Olivier Girouds långtidsskada.

(1) Man Utd. Man Utd följer ett liknande mönster. Visst har klubben gjort ett antal riktigt stora och bra värvningar, men det förändrar inte det enkla och sakliga förhållandet att vi nu befinner oss på deadlinedagen utan att Man Utd på något substantiellt sätt har förstärkt en backlinje som var i desperat behov av rejäl förstärkning.

Det misstaget, om det inte korrigeras under dagen, kan stå Man Utd otroligt dyrt under både denna säsong och nästa. Och det är inget som Marcos Rojo ensam kan åtgärda. Ännu ett dåligt genomfört transferfönster av Ed Woodward och Man Utds klubbledning.

:::

Jag hoppas på:

Radamel Falcao till Arsenal. Arsenal behöver en anfallare i världsklass, och skulle de lyckas värva en sådan spelare så gör det dem omedelbart till en ny utmanare både på den engelska och europeiska arenan, vilket jag skulle se som en spännande och önskvärd utveckling. Nu sägs de konkurrera med Man City om Falcaos signatur. Arsenal kan inte knuffa bort Man City om de verkligen vill ha Falcao, men frågan är dels om Man City kan värva honom inom rådande financial fair play-regler och dels om de verkligen anser sig behöva honom i den utsträckningen givet spelarna de redan har i truppen.

Sjukast genom tiderna:

(2) Carlos Tevez till West Ham. Tevez var 2006 en het anfallare som var eftertraktad av flera av Europas största klubbar. När West Ham sedan kallade till presskonferens och stolt presenterade Tevez, tillsammans med Javier Mascherano, som West Hams nya spelare så undrade jag och säkert många med mig hur i hela helvete det egentligen gick till. Något år senare så undrade nog spelarna själva det också. Mascherano skeppades snart iväg till Liverpool och Tevez hann orsaka både den ena och den andra kontroversen innan han såldes vidare till Man Utd.

(1) Cristiano Ronaldo till Real Madrid. Många av de absurda summor vi ser för världens bästa spelare nu för tiden härstammar från den här värvningen för fem år sedan. Alla visste att Real Madrid ville och skulle köpa Ronaldo från Man Utd men när den vid den tiden osannolika summan £80m offentliggjordes så slog det de allra flesta med förvåning. Ett belopp nästan dubbelt så högt än för någon annan spelare under historien och en gräns var sprängd.

Mest förbjudna genom tiderna:

(2) Sol Campbell till Arsenal. I England är det betydligt mer förbjudet att gå mellan rivalklubbar än vad som exempelvis är fallet i Serie A, men det är också så pass ovanligt att vi sällan ser det intensiva hat som kan uppstå i exempelvis La Liga. Något av det närmaste vi kommit i Premier League är dock Campbells övergång från Tottenham till Arsenal, de historiska rivalerna i norra London, som även förstärktes av att han valde att gå som fri transfer.

(1) Luis Figo till Real Madrid. Att gå från Barcelona till Real Madrid kan nog mycket väl vara det mest förbjudna som går att hitta på inom fotbollen. Nu är det några andra spelare under historien som har gjort den resan, men ingen sådan övergång var nog mer kontroversiell än just Figos. Grishuvudet som kastades in vid Nou Camps hörnflagga sade väl egentligen allt om vad Barcelonas fans tyckte, tänkte och kände om Figo och hans svek.

:::

Be Champions!!

Hörnan #3: Arsenal behöver en anfallare

31 augusti 2014 20.20, Peter Hyllman

Veckans lag

:::

Bubblare:

Dean Marney, Burnley
Gylfi Sigurdsson, Swansea
Graziano Pelle, Southampton
Ron Vlaar, Aston Villa
Gabriel Agbonlahor, Aston Villa

:::

Tankar och slutsatser:

Liverpool skördade en taktisk triumf på White Hart Lane när Raheem Sterling slet Tottenhams defensiv i småstycken. Om tanken var att Mario Balotelli skulle komplettera Daniel Sturridge så visade det sig här att Balotelli och Sturridge gav helt nya ytor åt Sterling. En tydlig markör för Liverpool i toppstriden, och en smocka i solar plexus för Tottenham.

Arsenal behöver värva en anfallare. Det framstår som smärtsamt uppenbart sedan Arsenal bara mäktat med 1-1 mot Leicester, och med Olivier Giroud långtidsskadad. ”Sign a f-cking striker” regnade ned från läktarna under dagens match, och det är väl inte omöjligt att det lär kunna hända ett och annat under morgondagen.

Ibland smäller det. Och gårdagens målfest på Goodison Park var onekligen en blinkande neonreklampelare för varför Premier League är världens bästa och mest underhållande liga. Även om det nu var smått bisarrt att se två av ligans egentligen bästa försvar uppträda som om de smakat lite för mycket på en fruktpunch utan att riktigt känna till innehållet.

Fortsatt jobbigt för Man Utd som sitter på futtiga två poäng efter tre på pappret minst sagt överkomliga matcher. Sällan har ett landslagsuppehåll kommit så lägligt och sällan har ett deadlinedag i transferfönstret framstått som så panikartat som nu kanske är fallet. Försvaret är i desperat behov av förstärkning. Ryan Shawcross gjorde ju bra ifrån sig i helgen…

Swansea fortsätter vinna. Och Garry Monk som jag trodde skulle få det kämpigt den här säsongen har minst sagt fått en drömstart. Likaså Ronald Koeman har öppnat starkt med Southampton.

:::

TRANSFERKOLLEN:

Alexander Song, Barcelona till West Ham, lån. Intressant värvning av West Ham som har varit på jakt efter centrala mittfältare. De värvar nu Song på ett säsonglångt lån, inte omöjligtvis med en tanke om att kunna köpa honom därefter. Spelskicklig för att vara defensiv mittfältare. Väl godkänd (+++)

Loic Remy, QPR till Chelsea, £10,5m. Som backupvärvning betraktat är det en riktigt bra värvning. En spelare som kan gå in och täcka upp framgångsrikt om Diego Costa blir skadad, har god Premier League-erfarenhet, samtidigt som han i en klubb som Chelsea knappast lär gnälla för mycket över att sitta på bänken. Med beröm godkänd (++++)

:::

Be Champions!!

Tänk om Mario Balotellis beteende motsvarar våra förväntningar?

31 augusti 2014 06.00, Peter Hyllman

Om Mario Balotelli har det sagts många saker, men en sak man måste kunna säga om Balotelli är att han alltid har haft sitt glada barnasinne i behåll. En annan sak man bör kunna påstå är att han trots att han bara är 24 år gammal har haft en förhållandevis lång karriär, men att denna karriär har bestått av till synes aldrig upphörande problem och utmaningar.

En av de största invändningarna mot Mario Balotelli är att han trots att han bara är 24 år gammal redan har spelat för fyra klubbar. En arbetsgivare som intervjuar en jobbsökande och ser ett liknande mönster skulle ha vissa farhågor om den personens förmåga att finna sig till rätta på en arbetsplats, och sådana tankar har också funnits om Balotelli.

Som tonåring i Inter drabbades han till en början av mer eller mindre allvarliga egoproblem. Hans relation med José Mourinho och därefter Javier Zanetti, de två stora ledargestalterna i Inter vid den tiden, blev till slut kyligare. I Man City fick han svårt att känna sig hemma, dels i en ovan kultur och dels med en minst sagt sensationalistisk tabloidpress som tog varenda chans att rapportera om Balotellis olika uppsåt, på ett sätt som man undrar ifall de gjort om det varit en vit spelare.

Mer påtagliga problem med rasism mötte Mario Balotelli när han återvände till Italien, den här gången till Milan. Det kastade en skugga över hans tid i klubben och i landet trots att hans prestation för Milan faktiskt var av hög klass, där han bland annat gjorde 30 mål på totalt 54 matcher. Nu återvänder han alltså till England och Premier League, den här gången Liverpool.

En någorlunda uppenbar slutsats man kan dra av att ha observerat Mario Balotellis karriär så här långt är att det är en spelare som har stora problem med auktoriteter. Vilket kanske är fullt naturligt och förståeligt för en person som under hela sin uppväxt har fått tampas med olika allvarliga och mindre allvarliga former av diskriminering och påhopp från sådana som uppfattas vara i auktoritetsposition.

Hans problem i Inter och Man City kan åtminstone delvis förstås utifrån detta perspektiv. Både med José Mourinho och Roberto Mancini upprättades en relation som mer liknade ett mästare och lärling-förhållande, stundtals kanske till och med ett far och son-förhållande. För en spelare som har svårt för auktoritet så innebär detta att upproret är föga mer än en tidsfråga.

Mario Balotelli må säkert ha sitt glada barnasinne kvar, det finns inget ont i detta, tvärtom, men han likt de flesta andra som passerat en viss ålder vill nog framför allt betraktas och behandlas som en vuxen människa kapabel att fatta sina egna beslut och gå sin egen väg. Den vanliga frågan nu är om Balotelli har mognat som spelare. Den egentliga frågan är kanske om omvärlden har mognat tillräckligt i sin syn på Balotelli att betrakta och behandla honom på det viset.

Inom organisationsforskningen talas det lite lättvindigt om Teori X och Teori Y, som i grova drag handlar om människosyn och hur människor anpassar sig efter förväntningar. Teori X utgår från att människor är barn och ständigt behöver kontrolleras och uppmanas, med följden att de anställda också börjar bete sig som just barn. Teori Y utgår från det motsatta, människor är duktiga, pålitliga, kapabla till självständighet, och de anställda motsvarar då dessa förväntningar. Teorierna blir självuppfyllande profetior.

Här ligger förmodligen utmaningen för Liverpool och Brendan Rodgers, att strunta i rådande förväntningar på Mario Balotelli, och istället behandla honom som vilken annan spelare eller vuxen människa som helst. Liverpool är arbetsgivare och Balotelli är en anställd spelare som ska motsvara samma krav som övriga spelare. Kort sagt, utgå från att han är mottaglig för samma frihet under ansvar som alla andra. Teori Y.

Med 26 mål på 43 matcher så har Mario Balotelli precis haft den bästa säsongen under sin karriär. Vad han mäktar med som fotbollsspelare fick inte minst England uppleva under VM i somras. För att uttrycka det hela enkelt så är det lätt att fastna i en alltför endimensionell bild av Balotelli, därtill präglad av en förutsägbar medierapportering.

Idag finns det goda chanser att Balotelli gör debut för Liverpool på White Hart Lane. Han blir kanske matchvinnare, kanske blir han inte matchvinnare, men på något sätt känns det ändå som om Liverpool har fått en spelare i Balotelli runt vilken det alltid kommer att hända saker. Ibland på ont, men allra oftast på gott.

:::

Be Champions!!

Det kommer smälla när Everton möter Chelsea på Goodison Park

30 augusti 2014 06.00, Peter Hyllman

Everton möter Chelsea på Goodison Park ikväll i vad som är lagets andra stentuffa hemmamatch på två veckor, och mitt i fokus hittar vi en anfallare som numer spelar för Everton men som bara för några veckor sedan tillhörde just Chelsea, och som kom till Chelsea för ett par år sedan som en ung och lovande spelare med potential att med tiden ersätta Didier Drogba.

Det spekulerades i samband med Romelu Lukakus flytt till Everton att han skulle sakna rätt motivation och inställning för att lyckas i Everton, nu när han inte längre hade något incitament att försöka imponera på Chelsea och José Mourinho. Ett i mina ögon rätt inskränkt argument vars utgångspunkt är att Chelsea, eller möjligen storklubbar likt Chelsea, är de enda med något egentligt värde inom fotbollen.

En del spelare är emellertid sådana att de föredrar att vara sitt lags ledande stjärna, snarare än att behöva konkurrera om en plats. Romelu Lukaku verkar vara en sådan spelare, och det var just precis också vad José Mourinho själv gav uttryck för i samband med försäljningen. Om detta kan man tycka precis vad man vill så klart, men vissa spelare behöver känna förtroende och rimligtvis kan inte alla spelare vara likadana.

Det betyder inte att Lukaku nödvändigtvis borde ha fått anfallsplatsen i Chelsea bara för att han ville ha den. Men det kan betyda att Lukaku helt enkelt var fel spelare i fel klubb vid fel tidpunkt, utan att detta för den sakens skull ska ses som någon direkt kritik av vare sig Lukaku eller Chelsea. Det ligger också något i vad Roberto Martinez säger inför kvällens match att Chelsea, kanske för att de måste, lägger större fokus vid etablerade spelare än unga talanger.

£28m var naturligtvis en väldigt stor summa pengar för Everton. Men med den summan så har de också fått en otroligt skicklig anfallare, som både kan lyfta laget till en ny nivå samtidigt som han kan inbringa ett väldigt större försäljningsvärde om några år, ifall det skulle bli aktuellt. Både ekonomiskt och sportsligt är det alltså en affär som går att räkna hem.

Romelu Lukaku har presterat bra i Evertons båda första två matcher, först mot Leicester och därefter mot Arsenal. Mot Arsenal var han dominant på planen och gav inte Arsenals backlinje en lugn stund, vilket gav mycket utrymme till övriga anfallare. Hans byte på grund av skada med ungefär 20 minuter kvar av matchen var förmodligen den vändpunkt i matchbilden som föranledde Arsenals reducering och påföljande kvittering.

Det är få spelare förunnat att kunna ta en så dominant roll på fotbollsplanen, inte minst i Premier League och inte minst när motståndet är ett lag av den allra högsta kalibern. Ikväll ställs Everton och Romelu Lukaku mot ett ännu tuffare motstånd i form av Chelsea. Lukaku själv lär vara minst sagt motiverad att visa sin gamla klubb och förre manager vad han kan. Om han nu kommer till spel.

Frågan är om Everton den här gången lyckas kontrollera matchen i hela dess 90 minuter. Mycket av det lär bero på om Romelu Lukaku faktiskt kan spela och hur stor del av matchen han i så fall klarar av att spela. Och möjligen vad en annan gammal Chelseaanfallare kan lyckas hitta på under matchen, nämligen Samuel Eto’o.

Everton och Chelsea känns som liknande lagbyggen. Ett starkt och väl organiserat försvar, ett disciplinerat men samtidigt kreativt och intensivt mittfältsspel, samt ett anfallsspel orienterat runt en kraftfull anfallare med snabba spelare på respektive sida. Roberto Martinez må vara mer fokuserad på taktik jämfört med José Mourinhos taktik, och Chelsea är definitivt ett lag med högre individuell spetskvalitet, men likheterna är många.

Två lag av lite samma skrot och korn. Helt konstigt är det kanske därför inte att det är två klubbar som verkar ha upprättat ett gott samarbete. Det är ingen tillfällighet att Everton köpte Romelu Lukaku, efter att ha först lånat honom under en säsong. Everton har den här säsongen också lånat Christian Atsu därifrån. Samtidigt är ett ihärdigt rykte i England att Chelsea har någon form av köpoption på Ross Barkley.

Men ikväll lär det bli krig om poängen.

:::

TRANSFERKOLLEN:

Esteban Cambiasso, Inter till Leicester, fri. Släppt av Inter under sommaren och 34 år gammal. Fortfarande naturligtvis en otroligt rutinerad och positionssäker defensiv mittfältare som Leicester kan ha stor användning av. Vi har dock sett misslyckade ”gammelvärvningar” från Serie A till mindre Premier League-klubbar förut. Väl godkänd (+++)

:::

Be Champions!!

  • Fakta om Peter Hyllman

    Ålder: 37
    Bor: Sundsvall
    Gör: Producerar insikter och åsikter
    Bäste spelare just nu: Eric Cantona
    Bästa fotbolls-
    minne:
    Många bra minnen, men Uniteds FA-cupfinal mot Everton 1985 när Norman Whiteside avgör i förlängningen, med Kevin Moran utvisad, är ett av de första och starkaste.
    Laget i hjärtat: Man Utd
  • Senaste inläggen

  • Arkiv