Peter Hyllmans Englandsblogg

LINHEM: Klara, färdiga, uppflyttning!

Darren Ferguson är perfekt för Doncaster och Doncaster är perfekt för Darren Ferguson. Doncaster spelar i skuggan av de större Sheffield-lagen tre mil bort, ni vet vem Darren Fergusons pappa är. När Doncaster nyligen säkrade uppflyttning till League One var det under samma helg som Sheffield United säkrade uppflyttning till The Championship. Då damlaget Doncaster Rovers Belles är ett av Englands bästa lag är inte ens Doncaster Rovers det bästa fotbollslaget i sin egen stad.

Doncaster hade också likt Darren Ferguson sin bästa period på sent 2000-tal när man under Sean O’Driscoll flörtade med playoff-platserna i The Championship och spelade väldigt attraktiv fotboll. Ferguson ledde Peterborough till tre uppflyttningar (en upp till League One, två upp till The Championship) under samma period och spelade halsbrytande offensiv fotboll.

Både Darren Ferguson och Doncaster har fortsatt förespråka offensiv och underhållande fotboll, oavsett resultat. För Doncaster har det betytt att man behöll Paul Dickov som manager trots att han fick dem nedflyttade från The Championship och sedan behållit Ferguson efter han hjälpte dem nere i League Two förra säsongen. Det var inte så att Ferguson kom till ett redan nedflyttningsklart Donny heller, han tog över i oktober. Trots att Doncaster har upplevt tre nedflyttningar och nu två uppflyttningar de senaste sex säsongerna har de ändå bevarat en offensiv spelidé och det symboliseras av deras lagkapten James Coppinger, nummer 26.

Coppinger är en uråldrig fotbollspelare. Som 17-åring värvades han till Newcastle av Kenny Dalglish. 2004 kom han till Doncaster och sedan dess har han varje säsong varit lagets maestro på mittfältet. Hårdföra mittbackar som Matt Mills och kvicka målsprutor som Billy Sharp har kommit och överglänst Coppinger och sedan lämnat Coppinger kvar med bollen. Trots att Coppinger gör sin artonde säsong på seniornivå och spelat över 500 matcher för Doncaster har han ändå denna säsongen lyckats med tretton assists och nio mål hittills.

Han är inte nödvändigtvis den mest perfeka Darren Ferguson-spelaren, det är Craig Mackail-Smith eller George Boyd, då Coppinger nästan känns för avslappnad och kontrollerad för att spela Fergusons autobahn-fotboll men han har bidragit med rätt kontrast. Han kan slå passningarna i djupled som John Marquis eller Tommy Rowe kan löpa på. Enligt football-lineups har nio av Coppingers tretton framspelningar gått till just Marquis eller Rowe. Vilket lirar väldigt bra med min idé av Marquis i ständig konflikt med offsidefällor och hur Tommy Rowe flyger fram från mittfältet.

Sean O’Driscolls Doncaster är tillsammans med Di Matteos WBA mitt favorit-Football League-årgångslag så jag för be om ursäkt för ifall det är så att jag har Hitchcock-Vertigo men detta Doncaster påminner starkt om det tidigare Doncaster. Marquis är den nye Billy Sharp, Jordan Houghton är den nya Simon Gillett, och Andy Butler i backlinjen är den nye Matt Mills. Även om Andy Butlers ambitioner om att bli Premier League-domare är olikt hur Matt Mills samlar på röda kort.

Marquis har faktiskt vunnit League Two två säsonger i rad tekniskt sett då han var utlånad till Northampton ifjol och gjorde en handfull mål. Det var åttonde gången han blivit utlånad av Millwall innan Doncaster värvade honom inför denna säsongen. Hans 26 ligamål denna säsongen och utmärkelsen till League Twos bästa spelare denna säsongen gör honom rimligen till säsongens bästa värvning.

Bortsett från att detta throwback Doncaster manipulerar mig likt jag vore med i De Palmas Body Double uppvisar man många av Fergusons egna kännetecken. Tidigare nämnda Tommy Rowe och även Craig Alcock spelade också för Fergie Jr i Peterborough. Rowes spelstil påminner bäst om Angel Di Maria, en hyperaktiv ytter som inte riktigt är ute på kanten utan hellre centralt eller bara varsomhelst där bollen är. Kollar man på Doncasters highlights är Rowe överallt och inblandad i det mesta eller så råkar han bara springa förbi. Alcock fyller en annan Ferguson-stereotyp bortom målglada anfallare eller mittfältsvirtouser han är nämligen en försvarare som kan spela överallt.

Jag vet inte om Ferguson inte riktigt bryr sig om försvarspel eller om han bara har vissa kriterier som räcker för att du ska kunna spela mittback i hans lag, oavsett vilken som är din rätta position. Han skulle troligen komma väl överens med Guardiola. Alcock kan nämligen vara såväl en frejdig ytterback som kan kan spela mittback. Samma sak gäller Niall Mason som Ferguson lånat in från Aston Villa. Masons naturliga roll kan mycket väl vara som central mittfältare men hos Doncaster har han mestadels spelat på vartenda position i backlinjen och några gånger som defensiv mittfältare.

Det finns två ytterligare Doncaster-spelare jag vill nämna. En av dem är den unge anfallaren Liam Mandeville som var alldeles nyfödd när en 17-årig James Coppinger värvades av Kenny Dalglish till Newcastle. Han började säsongen som en inhoppare ibland och har avslutat denna säsongen med rejäla skadeproblem men under en kort period i vintras var han otroligt bra. På åtta matcher gjorde han nämligen sju mål. 12:e november gjorde han sitt första seniormål, 31:a december gjorde han sitt sjunde mål denna säsongen på straff några minuter innan han byttes ut skadad. Under 2017 har han bara gjort ett enda inhopp och haft Sturridge-ska problem med anklar och lår. Förhoppningsvis är han inte bara en ny Davide Somma.

Den siste jag vill nämna är målvakten Marko Marosi. En ung slovakisk målvakt som antingen inte alls hade planer på att bli professionell fotbollspelare eller som tog en rejäl chansning på sig själv när han lämnade Slovakien för att börja plugga på universitetet i Burnley. Där spelade han för universitetslaget ibland och senare för amatörlaget Barnoldswick innan lyckades få provspela för Wigan. Från Barnoldswick i division 10 till Wigan nyligen nerflyttade från Premier League. Marosi slog förstås inte igenom i Wigan men Doncaster plockade upp honom och efter två säsonger på Doncasters bänk är nu den långa slovaken Doncasters ordinarie målvakt. Nej, jag tänker inte jämföra honom med före detta Donny-keepern Neil Sullivan, så länge han inte släpper in ett mål från halva plan.

THE REPLACEMENTS

Efter sex säsonger i League One är Sheff Utd tillbaka i The Championship. Efter tre misslyckade playoff-försök tog man sig direkt upp istället. Det jag skrev om Sheff Utd för några månader sedan håller fortfarande:

http://blogg.fotbollskanalen.se/hyllman/2017/01/12/linhem-en-guide-till-toppstriden-i-league-one/ .

Jag vet att många som inte sett Sheff Utd alls denna säsongen lär tippa dem att utmana om playoff-plats i The Championship, de minsta de kan göra är att läsa vad jag skrev eller kolla på John Fleck highlights på youtube.

Som många noterat är det Chris Wilders andra raka uppflyttning efter ha vunnit League Two med Northampton ifjol. Och att han dessförinnan för flera år sedan också vann The Conference med Oxford. Det jag tycker är mest intressant är att Chris Wilder är uppvuxen i Sheffield-området som Blades-supporter, spelade för Sheffield United, och som Oxfords manager brukade han åka och se på Sheffield Uniteds matcher på plats. Det mesta intressanta är inte  riktigt det att han är Blades born and bred utan att Sheffield United länge medvetet har rekryterat just managers med koppling till klubben.

Det är ett ganska vanligt fenomen runtom i världen men det är fascinerande hur mig hur Chris Wilder i stort sett bara är Blades senaste försök att ersätta Neil Warnock. Först prövade nämligen Blades med Warnocks långtida assisterande Kevin Blackwell. Därefter var det Gary Speed. Sedan såg man att Sheffieldfödda Micky Adams som varit pojkspelare i klubben ledde League Two med Port Vale och plockade honom mitt under säsongen vilket ledde till att Sheff Utd åkte ur The Championship.

Sedan dess har Sheff Utd varit mindre fundamentalistiska med sina managerval och försökt välja utomstående manager. Nigel Clough, Nigel Adkins, David Weir, och till och med en före detta Sheff Wed-spelare och manager i Danny Wilson. Alla misslyckades ta dem tillbaka till The Championship. Då återvände man till att anställa en Blades-supporter. Vet ni vem som var den senaste managern före Chris Wilder som vann två raka uppflyttningar med två olika lag? Neil Warnock.

ÖVRIGT

Det är bara några få matcher kvar att spela i Football League. Tre för de flesta lagen i The Championship och League Two. Två för de flesta i League One.

Under påskhelgen blev några lag kvar för uppflyttning.

Brighton är äntligen klara för Premier League. Lyckas de också hålla undan Newcastle som ligger sju poäng bakom kommer jag få utdelning (14 gånger pengarna) på den 50-lapp jag bettade på Brighton som Championship-mästare inför säsongen. Det är svårt att summera hela deras resa som lett hit från att de säsongen 2009-10 låg på nedre halvan av League One och då spelade på den lilla fridrottsarenan (med löparbanor och allt) Whitdean som enbart tog in drygt 8,000 åskådare. Nu spelar man på Amex/Falmer Stadium med ett publiksnitt på nästan 28,000. Det ska bli intressant att se hur de klarar av Premier League. Fortsätter man spela 4-4-2? Särskilt med två så utpräglade anfallare som Glenn Murray och Tomer Hemed? Får man ens behålla Anthony Knockaert? Håller Glenn Murray eller Steve Sidwell för Premier League?

Plymouth säkrade uppflyttning till League One med en 6-1-kross av Newport, som desperat med lysande form på sistone fortfarande inte är nedflyttade, och är nu tillbaka i League One efter sex säsonger i League Two. Mycket likt Portsmouth föll man ner snabbt och det var inte säkert om klubben ens skulle överleva. Men man har hållit skutan flytande och byggt ett väldigt bra lag. Managern Derek Adams har varit lysande på att hitta kvalitetspelare. Graham Carey har burit Matt Ritchie-manteln i League Two och kan sluta på 15 mål och 15 assists den här säsongen. Jake Jervis levererar och det känns fortfarande som han skulle kunna vara ännu bättre. Mittbacken Sonny Bradley har varit en av de bästa mittbackarna utanför The Championship sedan han lämnade Hull.

Även Portsmouth säkrade uppflyttning till League One. Många har väntat på detta och de hoppfulla tippade Pompey för uppflyttning även när de knappt fick ihop ett helt lag. Nu har man dock sannerligen ett lag även om det säkerligen behöver förstärkas om man vill göra avtryck i League One. Det sägs ju dessutom att den gamla Disney-VD:n Michael Eisner vill köpa upp klubben. Särskilt behöver man anfallshjälp, även om jag gillar unge Conor Chaplin, då deras bästa två målskyttar bara gjort tio mål vardera och en av dem är Gary Roberts som är 33 år gammal. Likaså är andra nyckelspelare som David Forde, Carl Baker, och Michael Doyle alla minst 34 år gamla.

Det mest oklara och underhållande just nu är playoff-striden i League Two där åtta lag inom tre poäng kämpar om två playoff-platser. Åtminstone tre olika lag låg tillfälligt på sjunde plats under måndagens omgång. Det går inte att förutspå något av lagen men nämnvärt är att Exeter möter Carlisle i sista omgången och Wycombe möter Cambridge. Vilket är särskilt nämnvärt då Carlisle såg ut att stabilt sluta högre upp men har halkat på en hel korridor av bananskal under våren.

Newcastle bjöd in Huddersfield efter en förlust borta hos Big Mick i Ipswich men det ska krävas mycket för Toon att tappa sitt försprång. Leyton Orient lever ännu. Leeds är plötsligt utanför playoff-zonen sedan de förlorade medan både Sheff Wed och Fulham vann men om de inte helt skiter ner sig lär fortfarande Sheff Wed – Fulham i sista omgången bli direkt avgörande. Wigan är troligen nedflyttade och ser ut att få sällskap av antingen Blackburn, Nottingham eller Birmingham som varit ligans sämsta lag (bortsett från Rotherham) sedan Gianfranco Zola tog över. Bolton, Fleetwood eller möjligen Scunthorpe gör Sheff Utd sällskap upp till The Championship. Coventry och Chesterfield är nu klara för nerflyttning till League Two och Swindon ser ut att göra dem sällskap, men flera kan dras in i kampen om den fjärde nedflyttningsplatsen. Millwall och Southend såg ut att göra upp om sista playoff-platsen i League One men sedan de förlorade i helgen ligger Rochdale nu inte långt efter.

Peter Hyllman
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER