Peter Hyllmans Englandsblogg

Fria fredagsreflektioner kring Mark Clattenburg och Arsene Wenger

Det var ett besked vars chockvärde bestod i dess nyhet. Det vill säga att Mark Clattenburg meddelade att han slutade som domare i Premier League för att istället ta ett jobb som domarchef i Saudiarabien. Ett annat land, helt säkert oändligt mycket bättre betalt.

Det var ett besked som lämpade sig att skoja med. Jaha, är det nu dags att börja köra en silly season för domare också? Det var så klart dessutom många som kom med skämt på temat hur Clattenburg tackade för sig efter tolv år i Man Utds tjänst, eller liknande.

Men det är också ett besked som innehåller element som är på samma gång intresseväckande som oroväckande.

Intresseväckande eftersom det öppnar upp ett nytänkande inom fotbollen på domarområdet. Ett område som i mycket har stått andra delar av fotbollen efter i utveckling. Och varför inte, om man nu värvar de bästa spelarna och de bästa tränarna, varför då inte också värva de bästa domarna?!

Varför klamra sig fast vid en nationsbunden föreställning just specifikt och enbart på det området? Visst vill man som Premier League säkerställa att varje domare har för dem relevant kompetens, men det görs naturligt genom att bara anställa domare som motsvarar deras kriterier.

Å andra sidan vore det kanske knappast någon god sak för dem som, likt många gånger mig, uppskattar fotbollens nationella särart. Det vore ännu ett sätt att konformera fotbollen om även bedömningssättet globaliseras. Har man någon gång blivit frustrerad på domare i Champions League så vet man vad jag menar.

Nu talar kanske inte mycket för att det omedelbart skulle bli någon större import av domare till Premier League. Vilka löjliga uppfattningar det än finns om Mark Clattenburg så talar hans meritlista för sig själv, och det säger så klart något att det är en engelsk domare som Saudiarabien anställer.

Oroväckande eftersom engelsk fotboll förlorar ännu en av sina allra bästa domare i förtid. Innan Clattenburg så har exempelvis både Howard Webb och Mark Halsey slutat tidigare än vad som var nödvändigt. Oron är ifall detta beror på att något i systemet är ruttet.

Det sägs att ett skäl att Mark Clattenburg nu lämnar Premier League är att han inte har känt att hans branschorganisation PGMOL, typ domarförbundet, har backat upp honom och, får man förmoda, andra domare i kontroversiella situationer. Visat feghet således och kastat domarna åt vargarna.

En annan farhåga är att Premier Leagues nya bedömningssystem, med vilket domarna sägs vara allmänt missnöjda, har skapat ett negativt arbetsklimat för domarna. Ett system som anses vara mer inriktat mot negativ betygssättning snarare än konstruktiv utveckling och förbättring.

Det går inte heller att komma ifrån arbetsmiljön i stort för domare i Premier League. De utsätts för en konstant och många gånger helt orimlig kritik, som inte sällan antar kränkande toner. Detta från managers, från spelare, från experter och från media som lite för ofta knappt verkar regelkunniga.

Domare har blivit ett lätt byte för managers och därmed också supportrar som letar syndabockar för det egna lagets svaga prestationer och resultat. Media skriver och pratar om vad de vet att supportrarna vill läsa och höra, de vet vilka som ger dem mat på bordet. Arbetsmiljön blir snabbt olidlig.

Paradoxen är självklart följande. Att ju mer vi klagar på för ”dåliga domare” och ju mer vi bidrar till att göra domarnas arbetsmiljö outhärdlig, och därför ger dem skäl att börja se sig om efter bättre alternativ, desto sämre och sämre domare kommer vi få.

But, whatever tickles your feet I guess!

:::

Det är ju en något underlig känsla att försöka pumpa upp sig för en FA-cuphelg med allt detta pågående hallaballå kring Arsenal och Arsene Wenger.

Jag har skrivit så mycket om hela den där situationen innan och inför onsdagens pinsamhet mot Bayern München att jag inte såg det som särskilt givande vare sig för mig eller eventuella läsare att mer eller mindre upprepa det hela igen.

Det mesta verkar väl nu peka på att det inte blir någon fortsättning för Arsene Wenger i Arsenal. Som jag bloggade i onsdags så kändes det som om matchen mot Bayern München skulle ha en avgörande betydelse för detta. Då trodde jag i och för sig inte det skulle bli fullt så brutalt och omedelbart.

Det mesta tyder däremot också på att det slutliga beskedet låter vänta på sig till april, det vill säga närmare slutet av säsongen. Nu verkar däremot desto fler röster höjas för att Arsene Wenger bör ge besked i den frågan redan nu, för att på så vis dämpa spekulationerna och negativismen.

Min teori och uppfattning har varit att Wenger inte kommer ge något besked i den frågan så länge säsongen fortfarande lever. Att han lärde sig något viktigt av vad som gick fel för Alex Ferguson under dennes första och därefter ångrade avgångsförsök.

Med alla spekulationer i frågan, och att det trots allt ändå börjar se så pass givet ut att Arsene Wenger kommer lämna Arsenal efter säsongen, börjar jag nog ändå omvärdera den frågan. Det bästa vore förmodligen att go public och så att säga desarmera den frågan.

Detta är så klart om Wenger har bestämt sig för att lämna Arsenal. Om han å andra sidan har bestämt sig för att vara kvar och förlänga med Arsenal är det ju mer eller mindre obegripligt att han inte redan har meddelat det, så det känns inte som ett troligt alternativ.

Däremot valde Arsene Wenger att släppa något av en handgranat på dagens presskonferens: ”No matter what happens I will manage next season – here or somewhere else. That’s absolutely for sure.”

De flesta har ju tagit för givet att Wengers beslut står mellan att fortsätta eller gå i pension. Så är alltså inte fallet. Detta stämmer också med observationen att Wenger verkar rädd för att gå i pension. Lämnar han Arsenal är det alltså inte för att han ser sig färdig som manager.

Det bekräftar känslan att Wenger fortfarande söker upprättelse och kanske bekräftelse som manager. Men att han inte längre ser det som sannolikt eller möjligt med Arsenal, på grund av konkurrensen eller negativismen. Eller att han helt enkelt känner sig pressad av opinionen bort från Arsenal.

Det är en tråkig situation en manager som Arsene Wenger befinner sig i. Han har till stor del försatt sig i den själv och har därför att reda ut den, men det går ändå att känna och visa sympati. Definitivt prata om hans managergärning med respekt, om man är en människa och inte bara en liten lort.

Om inte annat så av det skälet så väntar jag med att i mer utförligt format diskutera eventuella ersättare och deras respektive kvaliteter.

Peter Hyllman
Tillbaka till bloggen

KOMMENTARER