Jag var online hela tiden. Mobilen online, datorn online, hjärnan online.
När jag sov var hjärnan online. Mobilen och datorn var mina två närmaste vänner. Därför var det svårt att stänga av allt under några dygn i Las Palmas efter den där natten.
Det som var stress för mig, att prestera, att svara alla, blogga, twittra, facebooka, sms:a, maila, ringa samtal, svara på samtal, googla, läsa det senaste på webben blev jag utan i några dagar.
Jag började sova tio timmar per natt. Gick in mig själv, satte klockan på kvart över sju, gick upp, drog undan gardinen, öppnade balkongdörren, såg hela soluppgången och lät havets brus komma in.
Klockan nio varje morgon stod jag öga mot öga med Sergio på tennisplanen. Jag umgicks med Miguel, åt bra, gymmade, läste två böcker under loppet av tre-fyra dygn. Jag satt ensam på caféer och tog promenader på stranden.
Nu är jag tillbaka igen. Online. Vi kör igen! Hoppas att stressen inte äter upp mig. Ciao.
