Jesper Hussfelts Italienblogg

Adjö tills vidare

16 januari 2013 14:33, Jesper Hussfelt

Det har blivit dags för mig att säga adjö till bloggen. Livet går vidare men bloggen dör.

Det första året jag bloggade här på Fotbollskanalen.se så hade jag själv bett om att få skriva här. Målet var att leva upp till att skriva ett inlägg per dag. Jag lyckades med det, exakt, på pricken det första året. Det var skoj, men ibland kände jag att inläggen blev hellre än bra.

Inför fjolåret kändes det därför bättre för mig att dra ner på inläggen men att öka kvalitén och längden på inläggen. Jag upptäckte dock att det satte en tids- och stimulanspress på mig som jag hade svårt att hantera. Bloggen fick aldrig så mycket tid, planering och kärlek som den behövde. Min fria tid krympte.

Inför den här säsongen hade jag en del planer med mitt bloggande som inte skridit till verket, och när det gäller antalet inlägg har jag inte heller nått upp till min målsättning. Det är därför naturligt för mig att lämna skrivandet för ett tag framöver, åtminstone i det här forumet. Kanske sätter jag mig ner och skriver en bok istället.

I mitt sista inlägg vill jag ändå berätta att jag blir 40 år i år, att jag aldrig har känt mig så produktiv, nöjd och förväntansfull som nu och att jag har fått en oväntat bra öppning på det här året.

Jag och fotbollsboss Emir satt i måndags och planerade vår gemensamma framtid och vi ser ut att ha fantastiska saker framför oss här på TV4. Vänta bara och se! Jag lovar Er att det kommer att bli ett par fina år framöver.

Samma dag skickade min Gladiator-boss ‘Lammet’ ett SMS och gratulerade oss för att Gladiatorerna kammat hem nästan en miljon tittare i fredags. Det är många barn och familjer som ser fram emot vårt helgnöje numera och det gör mig stolt och glad.

För det tredje kom jag överens med en härlig människa om att komma till oss i FC Andrea Doria. Människan i fråga har en stark koppling till Italien och älskar ‘La Dolce Vita’ precis som jag. Han kommer att bli en viktig kugge i vårt framtida lagbygge, och förhoppningsvis även bli en fin vän.

Hylla den som hyllas bör. Hyll-man.

Bloggen då? Jo,det är på tiden att hylla killar som Kalle Karlsson (Aftonbladet), Olof Lundh, Patrick Ekwall, Lorenzo Medici och Peter Hyllman, proffsiga yrkesmän som vet hur man håller liv i en blogg och upprätthåller kvalitén. Jag älskar att läsa deras bloggar och är mycket positiv att Emir informerar våra tittare i sin blogg. Ett extra tack till Hyllman som ägnade ett helt inlägg åt mig. Det blev en liten krydda här på Fotbollskanalen tycker jag.

Jag vill också på sätt och vis tacka Aftonbladet för all publicitet (ofta väldigt bra, inte alltid helt korrekt, men ändå viktig), som uppmärksammat våra sändningar på ett annorlunda sätt (som när jag och Pontus Kåmark inte blev betrodda i Ibra/Messi-affären, vilket gav tidningen många ‘klick’) och som hittat infallsvinklar och nyheter som jag knappt trodde fanns. Bladet kunde ju ändå ‘avslöja’ till slut att det nog stämde, utan att nämna Kåmark den gången. Jag är ändå glad att vi har väckt så mycket känslor de här åren.

Trevligast var ändå Lasse Anrells rader, men det är längesedan nu. Det går utför! Lasse var faktiskt den ende som nämnde att Kåmark måste ha haft rätt i den där soppan. Vi ska ändå vara tacksamma över all publicitet som visat att många av våra program berör. Det är till stor del därför jag jobbar med TV och skriver blogg. För att beröra. Tack alla!

När det gäller Svenskafans-killarnas fejd med mig så tycker jag så här i efterhand att den var uppfriskande. Jag ber dock om ursäkt till Cihan och Sia om ni tog illa upp. Hoppas att ni godtar min ursäkt.

Min egen blogg då? Det var egentligen bara en gång på riktigt jag frågade mitt hjärta, slöt ögonen och gick in för att skriva en text med med hela hjärtat blodrött bultande, under min tid här. Det var när jag kände hur ont det gjorde i mitt hjärta när jag hörde Totti prata om slutet av sin fotbollskarriär. Läs gärna det inlägget här. Jag kann knappt tänka mig ett Olimpico med Roma, men utan Totti utan att mina ögon blir ledsna.

Tack för allt. Vi ses igen. Mina texter kommer att återuppstå i någon form, men vart? Det återstår att se.

A la prossima…

Silva är överallt

7 januari 2013 19:31, Jesper Hussfelt

Det är en ynnest att få sitta på en balkong vid havet när vågorna rullar in. Här börjar solen sänka sig och snart syns bara tennis- och padelbanorna i strålkastarljuset.

Det brukar hända både här och där när jag reser runt i Europa att jag springer på Manchester Citys spelare. Senast var det i Milano efter en Europa League-match för något år sedan.

Idag öppnade David Silva sin Beach Club i Amadores officiellt och jag råkade hamna mitt i festligheterna. Silva strosade runt med ett helt släptåg i följe. Han väckte såklart stor uppståndelse, hemmasonen som satsat hjärta och pengar i sina hemtrakter.


En stolt David Silva.

David Silva är i min längd, aningen kortare till och med, och rent fysiskt har han inga extrakilon att bära på. Han är som klippt och skuren för Premier League, därför den gamla myten om att små, tekniska spelare inte klarar sig i England har oftast varit missvisande. Det är i England de brukar dominera som allra mest.

Jag minns min favoritspelare i City en gång i tiden, Georgi Kinkladze, jag minns när lille Zola kom till England och vem glömmer den lille 165 cm korte Juninho i Middlesbrough?

Spelet går fort, men många stöter bort sig, och med Silvas ständigt vickande höfter är det tacksamt att utmana stora spelare som är tröga i sidled och första två meterna.

David Silva är liten och kvick, snabbtänkt och med ett fint passningsspel. Ibland blir han vilande på boll för länge och nära straffområdet känns det ofta som om han har lite för liten motor för att ta sig förbi eller att göra det där sista, avgörande. Det händer ibland, men i ett topplag i en stor liga som Premier League bör en spelare med hans egenskaper göra fler poäng. För ett år sedan stämde det mesta. Denna säsong går det lite tyngre.

Han spelar alltså sin fotboll i norra England och var som 14-åring redo att ge upp livet i det här paradiset, där han sett sin pappa spela på hygglig nivå, innan han flyttade till Valencia.

Jag tog promenaden från Beach Club upp mot bilen och stötte på ett gäng vältränade killar, men det var inte förrän jag upptäckte Joe Hart som jag kunde urskilja vilka de var. Han, James Milner och Gareth Barry såg ut som stora, fysiskt imponerande robotar. Jag började fundera på vilken stereotyp som byggs i England jämfört med i Spanien. Lille Silva såg ut som en vanlig liten kille, nästan som vem som helst.


I fokus.

Men så har det ju säkert med gener och anlag att göra också, till viss del.

Jag tog hyrbilen vidare till Silvas hemby Arguineguin och åkte så mycket vilse jag bara kunde. Till slut stod jag framför Silvas sportcenter:

Jag åkte runt där inne, hittade ett par padel-banor och en övergiven basketplan.

Solen är på väg ner i havet nu. Silva fick inte plats i FIFPRO:s världslag, framröstat av spelarna, men det fick Iker Casillas, Dani Alves, Pique, Sergio Ramos, Marcelo, Xabi Alonso, Xavi, Andrés Iniesta, Leo Messi, Radamel Falcao och Cristiano Ronaldo.

Ingen Pirlo bland de elva alltså. Ingen Ibra. Ingen Thiago Silva eller David Luiz. Fem spelare från Barcelona och fem från Real Madrid, en från Atlético. Samtliga elva från La Liga alltså.

Och snart vinner Messi guldbollen..

Dagen efter

7 januari 2013 13:23, Jesper Hussfelt

Dygnsrytmen är åter. I december kunde jag ett tag bara sova mellan en och fyra timmar per natt, och nacken spände. Nacken känns bättre, ryggen blir bättre så länge jag stretchar ordentligt och nu sover jag närmare tio timmar per natt.

Min bror ligger på operationsbordet idag. Han är född med ett hjärtfel. 27 år ung har det blivit dags att såga upp bröstkorgen, såga av börstmuskeln och att laga hjärtat. Det kommer bli en lång och mödosam återhämtning för min kära lillebror. Det kändes fantastiskt att få beskedet för en stund sedan att operationen har gått bra.

*****

Transferfönstret är öppet i FC Andrea Doria och nu kan två ex-allsvenska spelare bli aktuella för en satsning 2013. En av dem är inte ens 30 år och han formligen dansar fram med bollen. Men vem är han?


Doria-bound?

Den andra spelaren är en av de mest erfarna allsvenska spelare som finns. I slutet av januari vet vi nog mer.

*****

Edinson Cavani har nu gjort 20 mål på 14 senaste matcherna. Han är snart så nära ett enmannalag man kan komma. Med Cavani är Napoli ett världslag som i våras spöade då blivande CL-mästarna Chelsea. Utan Cavani är Napoli ett bra topp sju-lag i Italien.

***

Mauro Icardi är ytterligare en 19-åring att lägga på minnet. När Sampdoria har saknat anfallsalternativ har det – tur i oturen – blivit den tidigare Barcelona-ynglingen som fått kliva fram. Simon Bank är bara en av alla som höll på att tappa hakan då han dök upp som ung i Viareggio-turneringen.

Igår sänkte han Juventus i Turin. Vad väntar närmast från Rosario-förmågan från samma stad som Messi?

***

Bra tajming av mig att hylla Fiorentinas värvning och hela laget igår? Sådär va? Dock ska torsken mot Pescara inte ses som ett stort misslyckande. Blivande toppkeepern Mattia Perin storspelade och Mervan Celik gjorde mål igen.

***

Vad är det som gör det så svårt att besegra bottenlagen i Italien, och varför är det så svårt att göra mål?

Ja, generellt sett är det ofta så. Italien har ju förr i tiden fått kritik för sitt defensiva tänk. När det gäller de mindre provinsklubbarna så har det ofta gagnat dem gentemot stora klubbar med högavlönade stjärnor. Att spela med lågt försvar, att krympa ytorna och att gå på snabba power-breaks med tre, fyra spelare och hoppas att motståndarna blivit nonchalanta.

Alla provinsklubbar brukar förse sig med tre-fyra spelare som har fina individuella egenskaper och som kan göra mycket både på kontring, men även då ytorna blir små. Inga länder i världen har en så stolt tradiotion av att varje vecka så noggrant och finstilt organisera sina försvar. Inga detaljer går till spillo. När ytorna krymper blir det svårare även för de bästa spelarna att få utrymme.

Den här regeln verkar dock inte gälla varken Cavani, Di Natale, Klose eller för den delen även giganterna Ibra eller Totti.

Jag har stått och sett så många sådana träningar i veckorna och jag har ingen erfarenhet av den noggrannheten i andra toppligor. Det känns faktiskt som om vi svenskar är ett få länder som kommer nära i noggrannhet.

***

Parma tassar med där uppe, bakom de stora, men det är få som har upptäckt det.

Det gör Udinese också efter en tung start. För Inter och Stramaccioni börjar nu verkligheten komma ikapp. Trots en mycket fin trupp har laget svårt att avgöra matcherna då lägen dyker upp och än värre är att laget har svårt att äga matcherna fullt ut. Strama kommer inte att ha någon stor framtid där om om han inte satsar mer på possession-fotboll. Och tänk så viktig Milito är..

***

Idag träffar Silvio Galliani och Allegri. Hur slutar det mötet?


Ett annat möte en gång i tiden.

*****

Gladiatorerna i TV4 fick en bra start. Det är ruggigt imponerande att se några av utövarna i år. En av dem har exemplevis sprungit långlopp i full rökdykarutrustning. Hur sunt låter det?

****

Igår avslutade jag dagen här nere med en tennis vid havet.

Framtiden är Viola

6 januari 2013 12:47, Jesper Hussfelt

Hej det nya året. Hej läsare!


Gott Nytt önskar jag och Eric Saades manager.

Jag befinner mig egentligen på semester, men efter några nätter med tio timmars sömn, några dagar i solen, lite häng vid poolen och en hel del ‘padel’ så är det dags att ta plats vid tangentbordet igen.

Jag befinner mig på Södra Gran Canaria, i samma by som David Silva är uppväxt, i Arguineguin.


Silva!

Jag återvänder ofta till den här ön, då jag har människor här som kan stimulera och utveckla mig. Jag spelar ofta tennis med Wilfredo och jag för långa samtal om livet med Miguel. Det är en bra tillvaro.


Frukost i Arguineguin.

*****

Jag läste om Giuseppe Rossis flytt till Fiorentina. Beppe Rossi! DEN Beppe Rossi! Rossi blir 26 år i år och räknades, innan sin förrsta skada, som en av vårens bästa spelare i La Primera 2011. Jag vet även vissa av de mer insatta som höll honom som ligans bästa spelare ett tag. Just då såg Rossi ut att bli Gli Azzurris största och viktigaste spelare.

Om det är DEN Beppe Rossi som kommer tillbaka i Fiorentina-tröjan så har har Viola Eruopas mest spännande anfallspar igen, och nu känns den här upplagan mer spännande än den som Prandelli förfogade över. Gilardino/Mutu i all ära, men detta, Rossi i bar med Jovetic, är ett par snäpp till.

Det börjar kännas lite som i fornstora dagar då Batistuta och Rui Costa var stjärnorna och då Edmundo ackompanjerade. Med den skillnaden att det här laget faktiskt kan spela, har ambitionen att spela, och kan skapa målchaner mot vilket lag som helst med sitt spelskickliga mittfält.

Viviano är målvakten som potentiellt sett spelar som Manuel Neuer, men som är lite för ojämn för att tillhöra de allra bästa. Dock en karismatisk spelare som har alla egenskaper för att bli bäst.

Backlinjen innehåller Gonzalo, som jag både tekniskt och fysiskt, håller som en världsförsvarare. Min känsla är att han blir lite för het ibland och att han skulle behöva en positionssäker spelare bredvid sig. Då skulle hans bästa egenskaper synas ännu mer och bli till ännu mer nytta såklart.

Roncaglia har redan visat både positiva egenskaper och brister, men fysiskt sett är han ett monster. Han skjuter som ett också. Om Montella kunde slipa ner hans hetsigaste sidor blir han smått omöjlig att passera.

Stevan Savic var en gåva från Manchester City. Den engelska klubben hade inte råd att ge honom tiden att utvecklas, men det har Fiorentina, och redan nu, i en annorlunda omgivning är han på väg att bli så bra som många förutspådde.

Mittfältet är Serie A:s spelskickligaste. Med David Pizarro som orkesterledare, med Aquilani och Borja Valero runtomkring sig, bygger det mesta på passningsspel. Pizarro är i princip Verrattis målbild, alltså på ungefär samma nivå som Pirlo och Borja Valero toppar assistligan i Serie A. Det som saknas lite i den här trion är djupledsspelet, men det får Cuadrado och Pasqual stå för. Jag tycker ändå att Fiorentina skulle se sig om efter bättre djupledsspelare i Aquilanis position.

På det hela taget är det nya Fiorentina det mest spännande projektet i Italien i och med värvningen av Rossi. Det visar att klubben är vaken, att samarbetet med Villarreal har givit laget en ny nivå, och det visar inte bara att Andrea Della Valle och co har fått hungern tillbaka. Det är också ett högt betyg till nye sportchefen Pradé, som säkert har ett fint samarbete med tränare Montella.

Det visar också att Pradé, med begränsad budget, redan har byggt ett intressantare och mera komplett lag än vad Corvino lyckades med under alla sina år i Florens. Och då har bara Pradé varit där i dryga sju månader.

Jag har en känsla av att jag åker till Florens i höst och ser Champions League-fotboll igen. Senast jag var där var det Bayern München som knappt tog sig vidare, men det var Prandellis lag som bjöd på grannlåten.


God fortsättning från mig och Lingman.

Buon Anno!

31 december 2012 18:01, Jesper Hussfelt

Jag laddar upp i solen så länge!

Däremot är anslutningen här för dålig för att ladda upp bilder från mitt paradis. Du får drömma om det istället.

Vi ses i Club Calcio den 13.e januari!

Om Zlatan och Hamrén

26 december 2012 07:00, Jesper Hussfelt

Jag läser att Zlatan Ibrahimovic är Sveriges i särklass populäraste idrottsman. Det gör mig glad, därför det är effekten av hans framgångar och ett resultat av hans mognadsprocess.

Det fanns en tid då Zlatan vandrade runt i den svenska landslagtröjan och ofta såg loj och oengagerad ut. Det finns ingen spelare i världen som är bra för sitt lag med fel inställning till själva helhetstänket. Det fanns en diskussion om att peta honom på den tiden, och jag tycker att den var helt rätt, just då. Ingen spelare är större än laget, ingen som visar fel signaler bör vara aktuell och den som inte presterar bör därför sitta vid sidan av.

Jag har alltid haft en god relation med våra förbundskaptener, tycker jag. Lasse Lagerbäck var alltid den som kom fram till mig och diskuterade livet och fotboll, även i anslutning till landslagsträningar. Han var alltid den som frågade hur jag mådde och kunde skoja om ett av mina klädesplagg. Samma sak har jag kännt med många av de allsvenska tränarna. Stuart Baxter och jag hade en fin kontakt, B-A Strömberg var en sån kille jag anpråkslöst kunde sätta mig ner med och motsvarigheten i ishockey heter Niklas Wikegård.

Jag har alltid varit nyfiken på att förkovra mig i mitt jobb. Jag gick fotbollstränarutbildning när jag var yngre och jobbade som assisterande tränare för ett damlag i femtedivisionen utanför Linköping, jag gick tennistränarutbildningar parallellt och jag har köpt på mig tonvis med fotbollshistorik, böcker som jag har läst pärm till pärm.

Jag har suttit med domarnas regelböcker framför mig och synonymordboken i högsta hugg för att förbättra och bredda mitt språk. Jag gick till sångpedagog för att hitta en bättre andning och rätt klang i rösten. Jag har alltid strävat efter utveckling, och det är så glädjande att höra att Zlatan pratar om samma sak, trots att han står på toppen av sin karriär. Han säger att han känner att han utvecklas hela tiden.

Det var samma sak för mig när jag flyttade till Italien. Jag ville komma närmre fotbollen, åka runt i några år och smaka, känna och dofta på fotbollen.

Det var likadant när jag jobbade med ishockey på Canal+. Jag ville lära mig mer och komma närmre så jag hörde av mig till Niklas Wikegård för sissådär tolv år sedan. Jag bad om att få gå vid sidan av honom i Malmö IF för att lära mig av hur de jobbade med sitt lag, sina spelare, med taktiska upplägg och allt annat som hör ett lag till. Nicke tvekade aldrig att tacka ja och jag fick många lärorika dagar där nere i Malmö med honom och laget. Niklas blev också en fin förebild för mig och i förlängningen en mycket bra vän.

Jag träffade Erik Hamrén på Svenska Hjältar-galan i förra veckan. Jag har alltid kännt samma sak med Erik. Vi har alltid kunnat diskutera livet och fotbollen prestige-löst. Vi hade en ett samtal som jag hoppas han kommer att få nytta av som människa och yrkesman under nästa år. Jag tror i grunden att Erik har varit viktig för att få Zlatan att ta nästa steg i sin personliga utveckling, som älskad ledare i ett svenskt landslag.

Zlatan hade kunnat mogna tidigare, prestera bättre i landslaget tidigare, höja sin omgivning med en annorlunda attityd tidigare och i högre utsträckning, men bara faktumet att han har kommit dit nu gör oss alla till vinnare. Den där kramen som han gav Tobias Sana är på nåt vis det slutgiltiga, visuella beviset.

Nicke Wikegård förresten. Det var ju jag och Nicke som först blev tillfrågade att göra den där Shampoo-reklamen som Henke Lundqvist medverkar i, men det går ju inte att göra reklam med de roller vi har. Eller jo förresten, det var ju en kille som gjorde dom där inspelningarna ändå och han har både egen talkshow och skriver egna krönikor. Reklamfilmen blev dessutom prisbelönt. Det är bara att bocka och buga.

Och hur var det egentligen med min vän Nannskogs medverkan i Fredrik och Filip? Det var ju han och Ekwall som tävlade tillsammans i Kanal 5:s lekmagasin. Danne ringde faktiskt mig i höstas och sa att han ville ha med mig som partner, men produktionsbolaget som gör programmet insåg nog att Fredrik & Filip riskerade att åka på pisk då. Jag ser ingen annan anledning till att jag inte fick vara med. Med glimten i ögat alltså. Men ändå! Det blev Patrick istället och jag tycker ändå att det på något vis blev bra underhållning av det hela ändå.

Charlotte Kalla och Marcus Hellner som tvåa och trea på den där listan i Expressen över de populäraste atleterna? Självklart är det suveräna idrottsutövare, men de bör tacka SVT, André Pops, Jacob Hård och co för den överlägsna exponeringen. ‘Vinterstudion’ blev till stor del SVT:s räddning på rättighetsmarknaden, men det är också ett snällt, mysigt och proffsigt program som många människor tycker om. Henke Lundqvist skulle säkert ha varit i topp på den här listan om det inte hade varit för NHL:s lockout eller ligans minimala exponering i TV.

Jag träffade faktiskt Jacob Hård nyligen och tackade honom för hans hjärtlighet en gång i tiden. Jag kommer aldrig att glömma hur vänlig och generös han var då jag stötte ihop med honom som regionalreporter i Norrköping på 90-talet. Jacob var den som höll upp dörrar och såg till att en ung lokalreporter blev väl omhändertagen i Himmelstalundshallen.

Himmelstalundshallen förresten. Det var där min mediabana en gång i tiden tog fart förresten, då jag träffade Björn Hellberg och Bengt Grive där i samband med Davis Cup 1997.

Men det är en helt annan historia.

I Maradonas fotspår

25 december 2012 10:57, Jesper Hussfelt

Sommaren 1991 var Gianluca Vialli Liguriens store hjälte. Med sina 19 mål hade han och Roberto Mancini skjutit scudetton till Sampdoria för första gången i klubbens historia.

Samma sommar packade Diego Maradona sina väskor och lämnade Neapel som Napoli-spelare för sista gången. Men samtidigt som Maradona flyttade föddes en ny Neapel-son med liknande färdigheter. De kallade honom Adriaticos Messi i Pescara, och det är lätt att förstå varför.

Om Maradona var Gud i Napoli så är Lorenzo Insigne hans förste lärling. Idag bär han tröja nummer 24 i Kampaniens ärorikaste klubb.

Det är inte främst hans sanslösa 37 ligamål i Foggia och Pescara de två senaste säsongerna som får mitt hjärta att slå dubbla slag. Det är det stora spelet som 163 cm Insigne har i sin iskalla hjärna och de känsliga fötterna. Det känns som om han ligger bakom minst lika många med en speluppfattning som han är förmögen att omsätta i praktik.

Insigne behöver aldrig titta på bollen i mottagningarna, dämpningarna är lena som silke och blicken är ständigt riktad framåt. Han vinner mark med små känsliga tillslag, lurar bort motståndare med höftvrickningar och piruetter och han är ständigt i balans. Han tempoväxlar, skottfintar, passar och gör sig spelbar igen. Nu, vänner, titta på den här videon från vad han presterade innan sin tid i Napoli.


Hur stoppar man Insigne?

2012 blev Lorenzo Insigne min nya favoritspelare.

Han har en bättre touch och speluppfattning än Sebastian Givovinco, han har en liknande explosivitet i tempoväxlingarna, men hans puls är lägre och hans kontroll är bättre. När Giovinco gör fyra snabba kroppsfinter på kort tid behöver Insigne knappt en. När Giovinco chansslår sina inlägg så smeker Insigne in dem med precision. När Lavezzi bommade sina frilägen så lägger Insigne in sina med självklarhet. När Insigne är fokuserad är han omöjlig att läsa av. Ska han dribbla, passa eller skjuta? Han är lika bra på allt.

Insigne är uppväxt i Neapel, han är skolad i den mytomspunna klubben, San Paolo är hans första hem, och när Maradona kommer på tal svarar han:

- Tröja nummer tio? Den får man inte röra. Den är Maradonas, och den måste föralltid vara hans.

God Jul Club Calcio-gänget!

24 december 2012 12:28, Jesper Hussfelt

Det är en ynnest att få vakna med dem man älskar.

Snö överallt, skidor utanför porten, mamma som smyger runt i morgonrock och kokar morgonkaffe, brorsan nickar till och somnar om, jag är vaken alldeles för tidigt igen.

Att fira jul i Sälen är jul på riktigt.

Jag vaknade för tidigt, lite sådär som när man var liten, men då med ögonen på helspänn. Klockan halv sex låg jag klarvaken, plockade fram min mac och såg en film innan de andra vaknade. Nu ligger jag och lyssnar på Frankie Boy Sinatra och Dean Martin när de andra är ute och åker längdskidor. Min opererade stortå är ännu inte redo för skidor på längden.


Ragazzi.

Jag älskar att lyssna på mina italienskättlade amerikanska godingar, framförallt vid den här tiden på året. Efter att ha bott och spenderat mycket tid i de två starkast varumärkesbyggande länderna i världen har jag mycket influenser därifrån. De har olika styrkor och kompletterar varandra förträffligt. Italien har stilen och designen i botten och USA förser världen med musik, entertainment, filmer och moviestars.

Nu tänkte jag lite spontant, så här på julafton, utse några av årets människor i min värld. Det blir naturligt att prisa några av de närmaste kollegorna.

* Årets comeback: Marcus Birro.

Jag har träffat få människor som kombinerar klokhet, intellekt, hjärta  och empati som Marcus. Vi har ofta sanslöst kul tillsammans och jag hoppas att vi kommer att få det länge framöver. Efter lite trassel i höst är Marcus tillbaka igen och ögonen lyser. Jag är mycket tacksam att ha Dig i mitt liv, Marcus.

De som inte känner Dig skulle bara veta vilken bra människa Du är att umgås med.

* Årets TV-personlighet: Martin Åslund.

Ja, priserna går till mina kollegor som jag är så tacksam att få arbeta med. Martin är en gentleman som är ödmjuk och hjärtlig, och han kan jobbar på bra med sin egen utveckling. Vår relation blir ödmjukare och trevligare för varje dag som går.

Martin är stilig och välklädd, som gjord för TV, och följer italiensk media dagligen. Han gör ekonomiska och spelmässiga analyser och sätter perspektiv på fotbollen som få andra kan matcha, tycker jag. Det ska bli kul att se Dig ta nya stora steg 2013!

* Årets människa: Simon Bank.

Simon bör vinna det här priset varje år. Inte bara för att han beställer pizza till alla våra spelare i laget efter match, eller för att han köper en blombukett på väg till match som han räcker över till våra motståndare vid avspark. Han tänker alltid på allas bästa.

När någon har det tufft är han den förste som stämmer av hur det står till och han är alltid den som ställer upp. Han är dessutom på väg mot en ny vår som atlet då han springer en mil per dag och numera har han kombinerat detta med gympass. Framtiden är Din Simon!

Alla Ni andra i gänget är också värda varsitt pris för Ert fina jobb. Vi ses snart igen. (Hoppsan! Nu sitter Nicke Wikegård och skickar Roger Melins kontakt till mig via mobilen.)

Det ska bli underbart att återuppta Club Calcio på andra sidan nyår.

Hoppas få se Er tittare då också. Buon Natale!


Buon Natale!

Vilanova får kärlek

22 december 2012 07:37, Jesper Hussfelt

När stressen är över och ledigheten börjar infinna sig är det inte alltid enkelt att behålla rutinerna. Kroppen är trött, det är lätt att ta en siesta på eftermiddagen men det kan bli svårare att sova på natten.

Dokumentärer och filmer håller mig vaken extra länge i mörkret och när dagen kommer samlar jag upp resterna av årets måsten. Juleplock, städning, tvättning, räkningar och andra papper som ska skickas in. Jag lyssnar på Michael Bublé, plockar fram pepparkakorna och glöggen som är god tills den blir för söt. Jag lyssnar på Michael Bublés julskiva, Pavarottis dito och jag varvar med en Andrea Bocelli-konsert från Toskana. Men även Andrea kan sjunga om en vit jul.


Buon Natale!

*****

Lottningen i Europaspelet ser intressant ut för de italienska lagen. Även om Milan säkert kommer att slås ut av Barcelona så kan Juventus räkna med god chans att nå kvarten, och väl där blir lottningen spännande. Det är egentligen bara Barcelona och möjligen Bayern som i nuläget känns som klara favoriter mot Juve i en eventuell kvartsfinal.

Cluj, Plzen och Borussia Mönchengladbach känns som överkomliga motståndare för italienarna i Europa League.

På Europa-rankingen ligger Ukraina – men framförallt Portugal – och smyglurar på italienarna. Dock har portugiserna bara två lag kvar i Europa i vår. Frankrike och England går ungefär jämnbra med Italien i Europa och både Spanien och Tyskland är på väg att dra ifrån. Anmärkningsvärt är att de två största tyska och spanska hoppen är de fyra klubbar som har lägst odds att ta hem Champions League i vår. Favoriter alltså.

# Nation 08/09 09/10 10/11 11/12 12/13 Poäng Lag kvar
1 Spanien 13.312 17.928 18.214 20.857 13.857 84.168 6/ 7
2 England 15.000 17.928 18.357 15.250 11.142 77.677 6/ 7
3 Tyskland 12.687 18.083 15.666 15.250 13.357 75.043 7/ 7
4 Italien 11.375 15.428 11.571 11.357 10.750 60.481 5/ 6
5 Frankrike 11.000 15.000 10.750 10.500 10.083 57.333 3/ 6
6 Portugal 6.785 10.000 18.800 11.833 8.750 56.168 2/ 6
7 Ukraina 16.625 5.800 10.083 7.750 8.833 49.091 4/ 6

 

*****

Det var en vacker hälsning som Milans Umberto Gandini skickade till Tito Vilanova inför det heta mötet i Europa. Det är skönt att konstatera hur många som kan se bortom fotbollen. Att se människan först.

Tito Vilanova är sjuk, men människan är sund och frisk och många önskar nu Barcelona-tränaren ett ‘krya på dig’ efter det senaste cancer-beskedet och den hastiga operationen. Han och hans familj är värda all kärlek, respekt och empati i den här svåra tiden.

Inte bara klubben Real Madrid, gamle Real-spelaren Nuri Sahin, David Silva och Real-supportern Rafael Nadal vill visa sitt stöd för Vilanova. Även den mest bittra mediala fienden Marca stödjer tränaren med orden ‘Vi är alla med Tito’.

Fotbollen är stor. Medmänsklighet, kärlek och empati är större.

*****

Delio Rossi blev inkallad för att rädda Fiorentina i våras. Nu tar han över efter Ciro Ferrara i Sampdoria och utfrysningen av Angelo Palombo är över. Välkommen tillbaka ‘Il vero capitano’.

*****

England riskerar att få de flesta av sina klubbar utslagna ur Europa redan i nästa runda. Bara Chelsea i Europa League känns som stora favoriter i sin 16-del. Vad är det egentligen som har hänt med PL-klubbarna på öarna de senaste åren? Ja, en sak är säker. Fyra klubbar var på väg att ‘peaka’ samtidigt med långsiktiga satsningar och många inhemska spelare på toppen av sina karriärer. Så är det inte nu.

* Manchester United hittade tryggheten med Rio Ferdinand och Nemanja Vidic i mittförsvaret och van der Sar i mål. Den trion kändes länge som en av Europas bästa. Offensivt hade United ett av Europas bästa anfall, med Ronaldo, Rooney & Tévez som alternativ.

* Chelsea gjorde tidernas största ekonomiska satsning och lyckades pricka rätt med tränaren Mourinho. Samtidigt klev Terry och Lampard fram som ledande i de stora matcherna och ryggraden kompletterades med Peter Cech och Drogba. Alla var de på väg att nå toppen i sina karriärer samtidigt.

* Wengers gamla generation med starka försvarsalternativ, med Vieria som den naturliga ledaren och med Henry omgiven av geniet Bergkamp, fartspelare som Ljungberg och en elegant som Pires stod i full blom. På den tiden var det lättare att göra den typen av kap i Europa, och i kölvattnet slog Fabregas igenom. Alla spelarna under guldåren köptes då in för prislappar som inte motsvarade deras höga potential.

* Benitez kunde dra fördel av Gerrards absoluta topp i karriären och Carragher stod för klubbkänsla och en vilja som spred sig i laget. Med försäljningarna av nyckelspelarna Mascherano, Xabi Alonso, Torres och i viss mån även Dirk Kuyt så rasade lagbygget. Ersättarna har varit dyra, men scoutingen har varit svag.

United har tvingats släppa ifrån sig Ronaldo och Tévez, försvarstriangeln ser inte lika imponerande ut längre, Chelsea är på väg att matcha en ny, flärdfull generation som saknar den gamla generationens ryggrad och mentalitet, Liverpool förlorade de två spelare som stod för balansen till de två toppklubbarna i Spanien och har lidit av ‘King Kennys’ period i klubben. Arsenal har som vanligt tappat sina stora stjärnor, men inte lyckats hitta fullvärdiga ersättare, även om en sån som Cazorla glänser.

Det största problemet för de engelska toppklubbarna är dock att de inte kan fylla på med inhemsk kvalité. De utmanande länderna där bakom fostrar bättre inhemska spelare och har fler och bättre utbildade spelare.

Då Premier League har bubblat över inte bara av utländskt ägande, utan även av en majoritet av utländska spelare, har allt färre inhemska spelare testats i de stora klubbarna. För Englands del är det bara att hoppas på att Raheem Sterling och hans generation kan bygga en ny tradition ute på öarna.

*****

Hur bra vänner är Mourinho och Ferguson efter dubbelmötet?

*****

Roberto Mancini kör ny mediastrategi och lovar att vinna ligan eller cupen. Sett till hans historik är det bäst att tro honom.

 

Raiola är fel förebild

19 december 2012 08:14, Jesper Hussfelt

Jag sover för det mesta gott om nätterna, men hostan väcker mig så här i veckan innan jul. Jag tassar upp tidigt, tar en kaffe, ser en film och går igenom mailboxen.

Jag slipar på min verksamhet inför 2013. Första prioritet är att göra ett jobb och att se till att få ett bra. liv. Vid sidan av dyker det upp spännande utmaningar. Idag driver jag mitt eget mediaaktiebolag som jobbar gentemot TV4 och vid sidan av leker vi Serie D och Champions League i Andrea Doria. Nu är det lite andra grejer på gång.

*****

Så tragiskt med reservmålvakten Gianello som svikit sig själv och sitt lag Napoli. Med sig ner i dyngan tar han Paolo Cannavaro. Hur slutar detta för Napoli denna säsong?

*****

Mario Balotelli ställer till problem överallt och hans närmaste rådgivare, Mino Raiola, är den som ska få honom att mogna. Raiola är duktig på att tjäna pengar, men han är en dålig föreild för sina spelare. Det känns fullt naturligt varje gång han försöker dra sina spelare ut ur sina respektive klubbar. Det tjänar ju dessutom Raiola på.

Förresten uttalas Raiola inte med ett långt o som ‘ååå’. Snarare lite som om det skulle vara ett finskt namn.

*****

Peppe Eng trappar ner hos oss på fyran. Peppe är en av de skönaste och mest avslappnade människor som finns. Det behövs en eller flera sådana på alla redaktioner. ‘Kändisvärlden’ är inte den mest sunda och friska av miljöer alltid, men Peppe är alltid densamma.

Grande Peppe!

*****

Grattis till de nya jobben på Expressen Gökungen (Kviborg) och Wilbacher. Ni kommer att göra en redan intressant sportredaktion ännu bättre med Er kunskap.


Min vän ‘Gökis’ och jag äter gott i veckorna.

Vi lever i en så liten värld och det är kul att se att det går bra för ambitiösa killar. Wilbacher är vetgirig och initierad och representerar en passionerad typ som är intressant att följa.

Vi är så många som jobbar med toppfotboll, men alla har olika egenskaper. För egen del vill jag utvecklas som programledare och kommentator för varje dag som går, jag förkovrar mig i spelet fotboll som sportchef och jag är extremt intresserad av det taktiska och det individuella. Jag har sett några hundra matcher på plats utomlands och jag lär mig alltid nya saker.

Det gäller att vara ödmjuk och det är bra att känna till sin egen nivå. I en så här liten bransch är det även kul att se andra människor, med andra typer av kvalitéer och särdrag, när de gör framsteg.

Anders Nettelbladts nya skapelse blir intressant att följa.

*****

Som jag har hävdat från början så skulle Milan ha sålt Pato till PSG.

*****

Om Drogba är lika bra som förra våren och Juventus signar honom så finns det inget lag i Champions League som vill möta ‘La Vecchia Signora’. Det kan räcka mycket långt. Lottning av åttondelar imorgon. Jag drar säkert ner till Turin och ser Juves hemmamatch.


Följer Don Tommaso med?

*****

Svenska Hjältar-galan i måndags kväll var tårdrypande. Tack för fint sällskap, Marcus.


Min bordsherre.

Sida 1 av 4512345...102030...Sista »
Atlético - Elche
Fredag 18 april kl 20:25
St Etienne - Rennes
Fredag 18 april kl 20:25
Milan - Livorno
Lördag 19 april kl 14:55
Milan - Livorno
Lördag 19 april kl 14:55
Parma - Inter
Lördag 19 april kl 14:55