Hanssons Frankrikeblogg

Ligue 1-guiden för 2015/2016, del 2

TIPPAD TABELL


5. Bordeaux (del 1)
6. Saint-Étienne

8. Rennes

10. Montpellier

12. Nantes (del 1)

14. SM Caen (del 1)

16. SC Bastia

19. Angers SCO (del 1)

6. AS SAINT-ÉTIENNE 500225
Premiär söndag 17.00 Toulouse (b)

Klubbsituation

En omtyckt klassisk klubb. Saint-Étienne har två säsonger i rad slutat endast två poäng ifrån Champions League, trots att deras budget endast är den sjunde största i Ligue 1 och trots de senaste årens tapp av Aubameyang, Guilavogui, Ghoulam, Matuidi, Payet, Zouma…

Huvudanledningarna till resultatkontinuiteten: långsiktig ekonomisk stark ledning, tränare Galtier, och defensiven. Under de tre senaste har de släppt in totalt 98 mål, ett snitt på 32-33 mål per säsong, under en period där Ruffier och Perrin har utvecklats till franska A-landslagsspelare.

Nycklar

Målvakt Ruffier och mittback Perrin är avgörande. Ruffier gör ett obegripligt misstag var sjätte match, men förutom det håller han en nivå som snuddar vid de bästa i Ligue 1. Perrin kunde ha flyttat till Arsenal i vintras. Hans omskolning från allroundspelare till förhållandevis kort mittback har varit ett svårförklarligt perfekt val.

Hamouma fick nytt kontrakt och känns som den enda med konstant kvalitet i offensiven. Än mer viktig nu när Erding/Gradel är borta och det ska skolas in nya kollegor.

Talangsamling

Saint-Étienne fyllde inte på med nya ungdomar efter att Aubayemang, Zouma, Guilavogui, och Ghoulam såldes (de tre sista från den egna akademin). Saint-Maximin var den enda, och han såldes i somras till AS Monaco efter begränsat med speltid. Polomat (1993) kan få enstaka minuter som vänsterback och Diomandé (1992) hypas mer i Elfenbenskustens landslag och av andra klubbar (Sevilla) än av Saint-Étienne själva.

Bamba (1996) är den talangen som nog ligger närmast till en inskolningsroll. Dovydas Virksas (1997), som redan har gjort över 30 seniormatcher i Litauen, var den första stora värvningen som ledningen gjorde med de av Galtier krävda pengarna till ungdomsvärvningar. Erin Pinheiro (1997), tidigare Benfica, är 190 centimeters tekniktalang med Fellaini-lockar som väntas bli nästa ungdomssignering efter ett långt provspel.

Saker att gilla

1. Supportrarna

Alltid drygt 30 000 halsduksgillare som alltid skapar en hård ljudvåg och estetisk stimulans.

2. Caïazzo/Romeyer

Presidentduon Romeyer/Caïazzo lyckades med sitt första långtidsuppdrag: ordna upp en kaosekonomi, komma bort från nedflyttningshoten, begränsa kostnader för löner och transfersummor, fixa ett lönetak, och ändå få klubben till en kontinuerlig plats runt Europa League. Nästa steg är att, precis som Caen, presentera en plan för 2016-2020.

Förutom att markant höja reklam- och VIP-intäkterna så inkluderar planen att spendera mer tid och pengar på att värva spelare i åldrarna 15-17 år, fixa ekonomin så att de inte förlorar €8 miljoner per år endast för att vara på samma nivå, klara ekonomin utan spelarförsäljningar, nå Champions League minst en gång, och skaffa ett större scoutingnätverk (inkluderat att ta hjälp av agenten David Wantier).

3. Galtier

Tog över i december 2009, och har skrivit på till 2018. När han tar paus från att shoppa jackor så gör han något slags David-Moyes-i-Everton-uppdrag. Han hittar ett sätt att maxa en ska-sluta-sjua/åtta-trupp.

christophe-galtier-610x400

Ungefärlig elva (4-3-3)

Mollo – Roux - Hamouma
Clément – Corgnet – Lemoine
Assou-Ekotto – Pogba – Perrin – Théophile-Catherine
Ruffier

Starka alternativ: Moulin, Polomat, Baysse, Bayal, Brison, Clerc, Pajot, Cohade, Bamba, Diomandé, Monnet-Paquet

Förluster: Gradel, Tabanou, Erding, Saint-Maximin, N’Guemo, van Wolfswinkel

Baysse (OGC Nice?), Bayal (Qatar), och Brison (Troyes?) är de återstående som kan försvinna. Ska nu spendera de knappa €20 miljonerna de fått på spelarförsäljningar. Ett par-tre offensiva spelare och möjligen ett par defensiva. Startelvan fungerar OK, även om det är väl mycket grovspring och stabilitet, men avgörande transferveckor för att bedöma truppens kvalitet.

8. RENNES 500015
Premiär lördag 21.00 SC Bastia (b)

Klubbsituation

35 gjorda mål på 38 matcher. När Antonetti var tränare var Rennes åtminstone offensivt underhållande förlorare. Det senaste året var Rennes istället deprimerande förlorare. Formationstest med 3-4-3 och försök att bygga in några nya snabbhetskomponenter (Sio klar, Waris snart klar).

Oh, och arenanamnet är bytt. Från Stade de la Route de Lorient till Roazhon Park.

Nycklar

Sexikonen Costil har varit tredjemålvakt för Frankrike ett par gånger det senaste åren, och sägs hoppa till Olympique de Marseille när Mandanda lämnar. Fjolårsvärvningen Mexer från Mozambique var en av ligans bästa mittbackar, med en långtunn kropp och brytelegans. Ntep scoutas varje helg av de största klubbarna. Hans höga hastighet med och utan boll, tillsammans med fina teknik, fixar många mål när han skär in som vänsterytter. Gjorde fransk A-landslagsdebut (och assist) för ett par månader sedan.

Talangsamling

Ntep (1992) är fortfarande relativt ung. Den här säsongen bestäms värdet på hans framtida flytt. Doucouré (1993) var oortodox #10, med stor steg och ojämn teknisk förmåga, men ser ut att tryckas bort från en nyckelroll. Egna stabila Moreira (1994) och nyköpta ettriga Cavaré (1995) är olika stilar, men lika ytterbacksinskolningar. Prcić (1993) har hög spelskicklighet som sittande mitt, men det är något som inte funkar med Montanier.

Hunou (1994) Houtondji (1994), Ngando (1993), och Saïd (1995) höll på att hitta plats i startelvan för ett par år sedan, men de lär istället lånas ut igen.

Saker att gilla

1. Ägaren

Familjen Pinault är den femte rikaste i Frankrike, efter personerna som tjänar pengar från l’Oréal, Louis Vuitton, flygplanen Dassault Aviation, och teleföretaget Altice. Familjen är stadsbunden, men tiden är över när Pinault trycker in de stora summorna. Det tidiga 2000-talets stora floppvärvningar och akademisatsningen var tillräckligt för att göra honom mer inaktiv.

- Att jobba ihop ett bling-bling-lag har aldrig intresserat mig. Det är inte så vi jobbar i Bretagne. 

2. Långsiktigheten

Sportchef Buisine/tränare Montanier kom in för två år sedan, och har värvat runt 30 spelare till A-truppen under den perioden. Placeringarna 12 och 9 är inte tillräckligt bra sett till klubbstorlek och förväntningar, men Buisine byggde upp Lille OSC under deras storhetsperiod och Montanier hade tagit Real Sociedad till Champions League med ett attraktivt spel. De är överkvalificerade för Rennes, och det är därför de får de fortsätta. Montanier fick till och med ett nytt kontrakt i somras som sträcker sig till 2019.

President Ruello:

- Vi får inte bli ett offer för otålighet. När Montanier kom så meddelade jag min önskan om att jobba långsiktigt, att fokusera för att stabilisera oss. Jag tvivlar inte på att vi i slutändan kan få samma framgång med Montanier som han har skaffat i sina tidigare klubbar. 

3. Pedro Mendes

Mittback, nyförvärv, portugis, en match i Champions League för Real Madrid. Min kunskap om honom är begränsad, men hans ankomst gör att Rennes kan testa treback och han gör tydligen också sådana här mål. Alla Pedro Mendes kallas Rocket Man.

Ungefärlig elva (3-4-3)

Ntep – Sio - Henrique
Baal - Fernandes – Sylla - Danzé
Armand – Mexer – Mendes
Costil

Starka alternativ: Sorin, M’Bengue, Cavaré, Diagne, Lenjani, Hountondji, Moreira, Brüls, Ngando, Hunou, Konradsen, André, Prcić, Doucouré, Grosicki, Habibou, Toivonen, Saïd

Förluster: Pajot, Makoun, Hosiner, Diallo

Majeed Waris ska tas in, vilket kan skapa en hastighetstrio med Sio och Ntep. Toivonen kan samtidigt säljas av då hans lön är för hög sett till hans nytta. Det går att ifrågasätta om ytterbackarna är tillräckligt offensivt skickliga, och om Montanier håller fast vid formationen om säsongen börjar svagt. Stabiliteten i samarbetet Costil/Mexer/Armand/Fernandes var den stora poänggivaren förra säsongen.

10. MONTPELLIER HSC 500099
Premiär lördag 21.00 Angers (h)

Klubbsituation

Fick inte tillräcklig långtidseffekt på ligaguldet 2012 och efterföljande Champions League, utan tränare Courbis öser på med följande citat:

- Man måste separera Ligue 1 i två delar: en topp-8, som inte är för oss, och en för resterande tolv lag. Där kan vi sluta mästare, det vill säga genom att sluta nia.

Loulou har nått så hög ålder att han inte orkar komma med (oftast idiotiska) utläggningar varje månad, så han anställde väl Courbis för att röra om i känslolådan. I klubben handlar annars mycket om att förbättra arenasituationen.

Nycklar

Yttern Mounier hade sin bästa säsong (nio mål, sju assist) och är den enda som visat hög permanent kvalitet av Montpelliers attackerande spelare, men kan säljas och då hamnar nyckelrollen hos nya Boudebouz. U21-spelaren Sanson hade gått till en fransk toppklubb i sommar om han inte hade varit skadad, han höjer hela lagets passningsspel. I Montpellier blev de genuint förbannade när målvakten Jourdren inte blev uttagen i franska A-landslaget i våras.

Talangsamling

Sanson (1994) är redan nämnd. Hastighetsvänsterbacken Roussillon (1993) och Varane-liknande Bensebaini (1995) ska påbörja en ny cykel för backlinjen. Dabo (1992) slängs runt överallt utan en tydlig startposition, men Olympique de Marseille gillar hans fysiska närvaro.

Saker att gilla

1. Man vet inte vad som kan hända

Under de senaste åren har Montpellier försökt få Gignac, Barrios, och tränaren Maradona. Bara Barrios lyckades, men Loulou vill skaffa uppmärksamhet genom att testa saker som folk inte kunde föreställa sig.

På torsdag ska Yoann Gourcuff besöka klubben.

2. Spelskickligheten

Ligue 1-guldet vanns med ett trupp vars kvalitéer hjälpte varandra. Boudebouz, Mounier, Sanson, och Martin är en mer lekande och tekniskt skicklig uppsättning, och även anfallaren Bérigaud vill snarare leka snarare än springa. Om Mounier stannar och Gourcuff kommer in…

3. Frispråkigheten

Loulou när Montpellier gick mot ligaguld:

- Montpellier, franska mästare? Om jag var Marseille, Paris, Lyon, Lille, eller Rennes, så hade jag stuckit mig i röven med en korv. Vilken förnedring det hade varit för dem.  

Och angående tränaren Courbis, som varit i Montpellier tidigare:

- Jag föredrar Courbis före Ancelotti. Stora tränare vinner titlar med halvbra spelare. Courbis vann uppflyttning till Ligue 1 med ett lag med halvmongolider.

Och om att Courbis hade suttit i fängelse för att ha varit involverad i olagliga transferaktiviteter, samt ryktad att ha gjort upp matcher.

- Jag kunde inte bry mig mindre. Om han hade sålt droger eller våldtagit unga kvinnor så hade jag inte accepterat det, men jag bryr mig inte om de andra mesiga sakerna. 

Vi får alltid utgå från att Loulou är sexistisk (”Vi får säga vad vi vill. Vi är män, inte kvinnor”), rasistisk (”Turkar kan man inte lita på”), homofobisk (”Pedretti är en liten b*g”), och typ alla dåliga -isk man kan vara, vilket är avskyvärt, men ibland hittar han också meningar som är guldkorn utan att trycka ned någon oskyldig.

Ungefärlig elva (4-2-3-1)

Bérigaud
Mounier – Boudebouz - Camara
Martin – Sanson
Roussillon - Hilton – Congré – Deplagne
Jourdren

Starka alternativ: Ligali, Pionnier, Rémy, Bensebaini, Dabo, Saihi, Marveaux, Lasne, Wüthrich, Deza, Bakar

Förluster: Barrios, El Kaoutari, Aït-Fana, Tiéné, Jebbour

Situationerna för mittback (El Kaoutari ut, Bensebaini och Rémy in) och vänsterback (Tiéné ut, Roussillon in) är fixad, och Barrios ersätts än så länge internt, och eventuellt gör Montpellier snarare än kvalitetsförflyttning till offensiv mitt (Boudebouz och Gourcuff). Några starka reserver finns att plocka om man vill ha mer fysik (Saihi, Dabo, Lasne), och kan fyra försvarare samt ett par avslutare fungera i år så ska Montpellier vara ett lag för topp-10.

16. SC BASTIA 508009
Premiär lördag 21.00 Rennes (h)

Klubbsituation

Vi tänker på SC Bastia som ständig marginalöverlevare, men deras tre års positioner i Ligue 1: 12-10-12 och en cupfinal i våras trots Makélélé-misslyckandet. Nu vill de hota mot Europa League, trots att de tvingades sälja Boudebouz för €1,7 miljoner för att undvika tvångnedflyttning.

Brandsläckaren Printant är kvar som tränare, trots att han saknar tillräcklig licens. Bygger som vanligt mycket av truppen på gratisspelare och korsikaner.

På den trista sidan: såhär var planen sex dagar innan den här säsongens hemmapremiär:

Nycklar

Cahuzac kallades för mittfältsmördare i en fransk tidning, vilket är hårt men han är en lokalfödd (och kraftigt mycket sämre passningsspelare än) Lee Cattermole. Om Palmieri stannar (född i Korsikafamilj i Lyon, kom till ön som 15-åring) har SC Bastia en standardbra ytter-till-ytterbacksförvandling. Brandão har bråkat med SC Bastia om utebliven lön under Thiago Motta-avstängningen, men hoppas fortfarande kunna göra ett VG-jobb som target och stökbökare.

Talangsamling

Kamano (1996) kollades av både Lille OSC och AS Monaco. Trots att han är så snabb och nyligen kom från Guinea så verkar han så lugn och säker i sina bolldribblingar, passningar, och avslut (4 mål, 3 assist i debutsäsongen). Djiku (1994) kan få oväntad chans som ytterbacksstarter, och reservsamlingen Keita (1994), Houri (1996), och Ba (1993) lår få minuter att visa att de kan gå från intressant till resultat. Man City-lånet Fofana (1995) är hypad och ska seniorfotbollsanpassas med sitt framåttänkande teknik- och distansskottsspel.

Saker att gilla

1. Korsika

Bildgoogla Korsika om du inte förstår. Dessutom tar klubben extra steg för att ha korsikaner i truppen: Leca, Cahuzac, Palmieri, Modesto, Cioni…

2. Anti-etablisemanget

Hantz, tränare för SC Bastia 2010-2014, ville i en intervju med So Foot förklara varför det fortfarande finns spänningar mellan Ligue 1 och de korsikanska klubbarna. Hans svar började med att det hade sitt ursprung kring Ludvig XV år 1769 och tiden när Genoa och Frankrike slogs om Korsika. Därifrån har korsikanerna ofta varit inblandade i kamper, och att den symboliska kampen år 2015 handlar om fotboll snarare än faktiska krig.

Vidare drog han även att korsikaner känner sig utanför den franska politiken, men att de med fotbollen kan få vara med på samma nivå som kubbar från Paris, Lyon, och Marseille. Därför blir de så energifyllda i fotbollen. De känner även av en ökad ojämlikhet och många missuppfattningar från fastlandet, och allt sånt här används av tränare (som Hantz och nuvarande Printant) som en vi-mot-dem-känsla.

Någon sa att ”gillar du inte SC Bastia så gillar du inte fotboll”. De behöver inte leta efter motståndare som fyller klubben med känslor.

3. Furianikämpande

Den 5:e maj 1992 avled 18 personer och 2357 personer skadades när en snabbt ihopbyggd läktare på Furiani föll samman i samband med Coupe de France-semifinalen mellan SC Bastia och Olympique de Marseille.

För fyra år sedan började en kampanj för att aldrig mer spela fotbollsmatcher den 5:e maj, för att istället hedra offren. Det har varit en viktig fråga för SC Bastia. För knappt en månad sedan klubbades ett beslut igenom: om den 5:e maj är en lördag så får inga fotbollsmatcher organiserar i Frankrike. Övriga veckodagar får matcher spelas, men då måste samtliga klubbar hedra datumet med svarta armband, samt tyst minut eller applåder.

Ungefärlig elva (4-2-3-1)

Brandão
Ayité – Diallo - Kamano
Cahuzac – Fofana
Palmieri – Peybernes – Squillaci – Djiku
Leca

Starka alternativ: Vincensini, Modesto, Marange, Cioni, Jebbour, Keita, Houri, Danic, Maboulou, A.Ba

Förluster: Boudebouz, Sio, Gillet, Tallo, Aréola, Diakité, Cissé, Ongenda, E.Ba, F.Koné, Romaric

Letar fortfarande efter spelare som ska komma in istället för de tre exceptionella spelarförlusterna: målvakt Aréola, defensiv mitt Gillet, och anfallare Sio. Norske Konradsen till mittfältet är det enda tydliga namnet. Den potentiellt högsta nivån finns hos de offensiva mittfältarna. Duglig trupp som med rätt värvningar inte ska vara för nära botten, men just nu är det för viktiga spelartyper som saknas.

@jonas_hansson

Jonas Hansson
Inlägget har 1 kommentar

Ligue 1-guiden för 2015/2016, del 1

TIPPAD TABELL


5. Bordeaux

12. Nantes

14. SM Caen

19. Angers SCO

Spelare i kursivt är värvningar eller tillbaka från lån.

5. BORDEAUX 500211
Premiär söndag 17.00 Reims (h)

Klubbsituation

Placeringar efter guldet 2009: 6-7-5-7-7-6. Tiden efter Blanc har växlat mellan stelt och frustrationsrött. Tanken är att Willy Sagnol ska moussera upp lagspelet till en intressehöjande nivå. Ny arena, Europa League, och en stor samling startelvanpotentiella fina 90-talister höjer positivkänslan i klubben.

Alltid en vettig talangsamling, varav ofta många med starka fysiska egenskaper (Krychowiak, Chamakh, Diabaté, Poko). Stark afrikansk koll. Ägs av M6, som ibland hjälper till med mindre ekonomiska summor men som annars distanserar sig.

Nycklar

Carrasso, 34 år i december, fyllde en Magnus Kihlstedt-roll för Frankrike. Aldrig misstagsfri i målet, vi frågar för många frågor om för många insläppta, men myemye uppskattad i Bordeaux. Khazri var idé- och poängstark (9 mål, 4 assist) under debutsäsongen. Hans tillslag och ålder (24) gör honom fortfarande försäljningsmöjlig till mittenlag i Premier League.

Viktigast dock: Sam Allardyce-anfallaren.

CJaDZHBWEAABX7s

Talangsamling

Rolán (1993) gjorde 15 mål i Ligue 1 förra säsongen. Det pratas Aston Villa och Newcastle för €15-20 miljoner, men Rolán löper fortfarande runt i Bordeaux med sydamerikanskt grintamålskytteri. Poko (1993) är hyperhetsmaraton på centralt mittfält. Touré (1993) fick kontrakt till 2019 sedan både Zidane och Bielsa förälskat sig i hans profil, som inkluderar en av Ligue 1:s finaste avslutstekniker. Crivelli (1995) kan bli en jobbig konkurrent till Kiese Thelin, och Maulun (1996) fick speltid i Europa League.

Gajić (1996), U20-VM-vinnare med Serbien, är fortfarande tonåring, men truppens primära högerback. Pratas om att han vill och försöker mer än han klarar av. Ligger efter med sin fysiska nivå, vilket gör att Guilbert (1994) kan gå före i uppstarten.

Saker att gilla

1. Willy Sagnol

Införartiklarna och guiderna ifjol prioriterade hypen kring Makélélé (SC Bastia) och Sagnol. Makélélé fick sparken efter tio matcher, medan tidigare U21-förbundskaptenen Sagnol gjorde ett förväntat resultat.

Bara 38 år och har nu fått sin testsäsong. Han pratar ofta om tysk disciplin och tysk snabbhet, om det han lärde sig i Bayern München. Kan han få samma effekt på planen som det han pratar om, vilket han fick i U21, så finns det ingen gräns för hur omtyckt han kan bli.

2. Cheick Diabaté

Anledningar att leva:

1. Diabaté
2.

Jag vill att Cheick-Cheick-Cheick ska vara min spirit footballer. Oproportionerligt smala ben sett till kroppslängd (1,94), och de slängs runt överallt. Allt ser okontrollerat ut. Ändå är det han som avgör de flesta matcher. Hög kultstatus.

3. Ny arena

b838a7f9f8

Ungefärlig elva (4-3-1-2)

Diabaté – Rolan
Khazri
Sertic – Chantôme – Poko
Contento – Pallois – Sané – Gajić
Carrasso

Starka alternativ: Prior, Poundjé, Guilbert, Yamberé, Plašil, A.Traoré, Maurice-Belay, Jussiê, Saivet, Kiese Thelin, T.Touré, Crivelli

Förluster: Mariano, Planus, Faubert, Ilori, Sala, Kaabouni, Jug

Gajić är den enda nya, vilket ger en mesig sommar. Kort om mittbackar och eventuellt defensivt dugliga mittfältare. Sagnol har däremot sju-åtta intressanta offensiva spelare med olika smaker som alla är startkompatibla, och då får Kiese Thelin i vårform ses som den mest tveksamma av dem. Kan formationsförändras om Rolán säljs.

12. NANTES 501904
Premiär lördag 21.00 Guingamp (h)

Klubbsituation

Frankrikes mest omtyckta klubb. Färgerna, supportrarna, spelidealen, historiken, akademin. Har dragit sig ur ett par års depression i truppkvalitet efter ett transferförbud. Mycket är borta. Av de som startade fler än fem-sex matcher förra säsongen är endast Deaux och Riou startelvansäkra. En stor truppuppfräschning, nya prioriteringar, och några nyckelförluster.

Nycklar

€3,5 miljoner för Sigþórsson är Nantes dyraste spelare på sju år. Försenad ersättare för Đorđević (Lazio), då Nantes inte kunde plocka någon efter transferförbudet. Fjolårets tre anfallare (Bangoura, Bammou, Audel) gjorde bara åtta mål tillsammans, Sigþórsson måste nå tvåsiffrigt trots en kropp som är tveksam för ens 25 fulla matcher.

Chansar: Moimbé var Ligue 2:s bästa vänsterback. Hastighet och pumpande för att ha en faktisk offensiv påverkan. Modegurun och godhjärtade Lucas Deaux kan kännas tråktung, men balansspelare-going-mittback får viktig papparoll bland massa nytt och ungt i defensiven.

20140911_FOUS_DE_FOOT_2014_2015_29

Talangsamling

Thomasson (1993) är ny från Thonon-Gaillard. Slarvfritt välskolat tekniktvåvägsjobb. Brasselånet Adryan (1994) är den-där-Leeds-filmaren, men Nantes jobbar på att utvinna hans absurdteknik då de ser honom som deras Projekt Hatem Ben Arfa. Mittback Djidji (1992), högerback Dubois (1994), balans Touré (1992), och tvåväg Rongier (1994) erbjuds utrymme att gå från enstaka statistroller till startspelare.

Saker att gilla

1. Supportrarna

I Nantes är man inte fancy nog att tänka på Europa League och strunt. Det är viktigare att vara nu än att tänka på sen. Det stökas in 25 000-30 000 euforiker på matcherna bara för att vara glad över det man har.

Nantes

2. Gör plats för egna talanger

Alla klubbar pratar om att de vill få fram egna akademispelare i A-laget. Nantes är en av få som ger utrymme för dem att växa. Veretout (Aston Villa) och Nkoudou (OM) säljs av, och in med de nya akademispelarna. I premiären har Nantes gjort plats för fyra-fem unga egna spelare som potentiella startspelare (Rongier, Dubois, Djidji, Touré, Bammou).

3. Adryan

När han var 16 år värderade Flamengo ”den nya Zico” till €10 miljoner. Ett år senare tackade Adryan nej till Manchester United. Ytterligare ett år senare pratades det om €30 miljoner. Ytterligare två år senare är han utlånad till Nantes efter en svag tid i Leeds.

Adryan är urbrasse. Antalet beachsoccertimmar har gjort att han har galna skills, men han måste lära sig mer av spelets grunder. Köpklausulen på €3 miljoner kan i vår antingen totalignoreras eller vara glädjetårar för Nantes.

Ungefärlig elva (4-1-3-2)

Sala Sigþórsson
Thomasson Adryan – Rongier
B.Touré
Moimbé – Djidji – Deaux – Dubois
Riou

Starka alternativ: Dupé, Vizcarrondo, Djilobodji, Veigneau, Gomis, Bedoya, Bammou, Bangoura, Audel

Förluster: Veretout, Nkoudou, Hansen, Cissakho, Gakpé, Bessat, Alhadhur

Veretouts anfallsenergi kommer att saknas, och mittbacksmonstret Djilobodji lär störreligaflytta. Bedoya är MLS-aktuell. Sabaly (PSG) ska in som högerback, även om diskussionerna handlar om hur permanent övergången kan bli (Nantes vill att den ska vara det), och halvblinda dansken Thomsen (AaB) är Veretoutprio.

Spelsättet ser ut som typisk flexibel diamantmittfältsformation: en balans, två energiska tvåväg, en kreativitetshöjare. Två avslutsstötare och en rörlig target (Bammou) som primära anfallsalternativ. Stora frågor kring hur slumpen och utvecklingen gör att vi definierar anfallsuppsättningen om ett år, viktig framtidsålder på de tre (23-25 år).

14. SM CAEN 500075
Premiär lördag 21.00 Olympique de Marseille (b)

Klubbsituation

Senaste säsongerna för SM Caen: L2-L1-L2-L2-L1-L1-L2-L1-L1-L2-L2-L1. Normandie-klubben får alltid börja om, och har därför lanserat Projekt 2020. De bygger alla beslut på medellång och lång sikt för att hoppas att resultatet är Ligue 1-stabilitet 2020.

Även här en akademitradition med välskolade spelare. Gallas, Costil, Guerreiro, El-Arabi, Heurtaux, Rothen, Bodmer…

Nycklar

Gubben Féret får mer kreativitetshjälp i år, men han skapar anfall och mål med långstegsgänglig Zidane-inspiration. Delort gjorde Tours’ anfall efter Olivier Giroud (sämre target, fler bestämdhetsryckavslut), med 24 mål och 8 assist på 37 matcher. Tränare Garande är ex-anfallare och vet hur man jobbar med sådana som Delort.

Da Silva jobbar med perfektionism snarare än bultande. Hur många högerfotade mittbackar klarar av det här?

Talangsamling

Relativ ung ytterbackssituation i Appiah (1992) och Alhadhur (1991) som uppväxtstabilitet. Jeff Louis (1992) ska marginaldribbla à la Cabella. Nangis (1994) är dock mest intressant. Har spelat kontinuerlig A-lagsfotboll i fyra år, men är fortfarande fransk U21-spelare. Ständig ”är det hans år i år?”, men är lagets spelstil personifierat. Direkt, rakt, tempotempotempo, alltid längs marken, mycket bolldriv, hittar ofta stora ytor.

Saker att gilla

1. Alain Caveglia & Xavier Gravelaine

Caveglia är lugn sportchef. Han har varit där sedan 2011 och har blandat lågdivisionsspecialitet (Kanté, Bazile, Fajr) tillsammans med storklubbsavfall (Vercoutre, Féret, Appiah, Bulot, Koita). Chefen Gravelaine var aktivt delansvarig för katastroferåren i Guingamp och Nantes, men hans aggressiva stil fungerar in i en annars lugn SM Caen-miljö.

Sommarens humor: Olympique de Marseilles president Labrune gick ut på klubbens officiella Twitterkonto och hånade Gravelaine som ”Monchi du Calvados”, efter Sevillas kvalitetssportchef Monchi, sedan OM och Caen pratat om Kanté. Caveglia och Gravelaine är olika typer, men har långsiktighetsansvaret för Projekt 2020, och de imponerar.

2. Transfers de senaste 12 månaderna

Förra sommaren kom Bazile, Féret, Da Silva, Adéoti, Imorou, och Vercoutre in för sammanlagt €0,3 miljoner. Alla höll minst startelvanklass i Ligue 1, och de tre första var nycklar. Januarilånen Sala/Benezet fick klubben i spelmomentum och byggde stor marginal till nedflyttningsstrecket.

Kanté ska till Leicester för €8 miljoner och Lemar är i AS Monaco för €4 miljoner. För de €12 miljonerna finns en ekonomisk stabilitet i några år framöver, och även om det är en förlust i lagvälanpassad kvalitet (Kanté) och akademiguldklimp (Lemar) så är SM Caen bättre i år.

De lagom unga Delort och Louis pratade med stora Ligue 1-klubbar förra sommaren efter ”Årets lag”-insatser i Ligue 2. De flyttade utomlands, misslyckades, och kostade nu sammanlagt drygt €2 miljoner, endast på grund av att de inte längre hypas. Delaplace var på väg att bli klart godkänt ordinarie i Lille OSC innan en skada, Ben Youssef kan vara hårdfulmittbacken som behövs för att skapa saknad pondus, och Alhadhur och Bessat kan Ligue 1. Högklassigt sportcheferi.

3. Julien Féret

Ben Arfa, Gourcuff, Nasri, Valbuena, Payet… Det finns många franska spelskapare att gilla på Youtube, men det finns bara en vars helhet jag älskar. Den gängliga elegansen kom dock igång för sent i karriären för att få sina A-landskamper med Frankrike.

Ungefärlig elva (4-3-3)

Bazile – Delort Louis
Féret – Adéoti – Delaplace
Imorou – Da Silva – Ben Youssef – Appiah
Vercoutre

Starka alternativ: Reulet, Yahia, Calvé, Alhadhur, Seube, Kanté, Bessat, Raspentino, Nangis, Duhamel

Förluster: Lemar, Benezet, Privat, Sala, Koita, Musavu-King, Perquis, Saez, Saad

Ska bekräfta Kanté-försäljningen till Leicester. Lär därefter plocka anfallare (Le Bihan?) och mitt (Gillet?). Om många spelare når förväntad status är det en stark startelva med fem-sex goda reserver. Mycket kantidéer med fart (Louis, Nangis, Bazile) och passningsskickligt centralt mitt (Delaplace, Féret). Tränare Garande har endast mediokra taktiska grundkunskaper, men hans offensiva ambitionsnivå brukar ge längre perioder med kvalitetsfotboll.

19. ANGERS SCO Scoangers
Premiär lördag 21.00 Montpellier (b)

Klubbsituation

Konstant sjua i Ligue 2 som bara råkade ta sig upp till Ligue 1. Ingen bamsemegaskräll, men de har fått förändra om det mesta i tankar och truppen för att, enligt presidenten, ”inte bli utskrattade i Ligue 1″.

Nycklar

Målvakt Butelle testades som Cañizares-ersättare i Valencia för tio år sedan, men har mest levt ett Ligue 2-liv efter det, trots att France Football valde honom till årets målvakt i Ligue 2 tre år i rad (2012, 2013, 2014). Romain Thomas, 27 år, har ett karriärs-CV som maxas av två Ligue 2-säsonger. Ödmjukhetsföljsamhet i mittförsvaret. N’Doye är 192 centimeter fysikdominanstvåvägsspel. Dominerar tydligt i varje defensiv och offensiv fast situation, med elva mål i Créteil förra säsongen.

Talangsamling

Angers SCO har en godkänd utvecklingshistorik de senaste åren (Ecuele Manga, Boufal, Charbonnier, Kodjia), men i år får ingen uppenbar utvecklingsmöjlighet chansen. Det närmaste vi kommer är Sunu (1991). Fyra år i Arsenal (två A-matcher) och ungefär 50 ungdomslandskamper för Frankrike. Ny från Lorient/Thonon Gaillard, en kontringspoacher som gör vissa delikatessförsök.

Saker att gilla

1. Bilel Mohsni

Parisförortsgrabb som höll sig borta från kriminalitet genom att testa på en flytt till engelska Southend. Hade fotboll handlat om att fysiskt dominerar sina motståndare så hade Mohsni varit en av de bäst betalda. Han dominerade så mycket att han både kunde spela mittback och anfallare, men attitydproblem gjorde också att han blev utfryst och för ett par år sedan funderade på att sluta med fotbollen och börja med ett normalt jobb.

Förra året gjorde han A-landslagsdebut för Tunisien, och hans tid i Glasgow Rangers (44 matcher, 11 mål som mittback) avslutades med en sju matchers lång avstängning och återigen hot om att avsluta karriären. Ibland såhär, ibland såhär:

2. Staden ställer upp

Angers SCO är en standardklubb i Ligue 2, och publiksnittet på 8600 förra säsongen var inte mer än godkänt. Det finns dock en känsla av att regionen har samlat ihop sig inför den här säsongen. Folk vill nu kopplas samman med Angers SCO.

Säsongskorten såldes ut på ett par dagar, och eftersom Angers ligger i en vettig region (mellan Bretagne och Paris) så hoppas de på nära utsålt (18 000) i ungefär elva matcher. En välfylld jobbig intimitetsarena att spela på à la Guingamp?

3. Det kommer finnas spelaröverraskningar

Nya Traoré, N’Doye, Saïss, Andreu, och Ketkéophomphone höll hög Ligue 2-kvalitet. Det är dessutom spelare i vettiga åldrar och med sina karriärers stora chanser. Det klagas på att Angers SCO saknar stjärnorna, men det finns utrymme och talang nog för att man kan hitta nya spelare som i framtiden ska spela i större klubbar.

Ungefärlig elva (4-1-4-1)

Sunu
A.Camara – Mangani N’DoyeKetkéophomphone
Saïss
Bouka Moutou – I.Traoré – Thomas – Andreu
Butelle

Starka alternativ: Letellier, G.Angoula, I.Diallo, Mohsni, K.Traoré, Diers, I.Keita, Manceau, Capelle, Ngosso, Auriac, Eudeline, Karanovic, S.Sissoko

Förluster: Kodjia, Frikeche, Blayac, Pierre, Gomez, Clémence, Ayari, Boyer

Boufal i januari, Kodjia i juli. Angers SCO tappade sina överlägsna offensiva bidragsgivare. Det gör att offensiven har en del namn (även om fler kan komma in), men att få känns bättre än någon annan, och ingen känns given för minst tio poäng i Ligue 1. Starkare defensiv centrallinje kan dock göra dem till den truppmässigt bästa nykomlingen.

@jonas_hansson

Jonas Hansson
Inlägget har 4 kommentarer

Ángel Di María till PSG. Det händer igen

Vem måste man ligga med för att få en PSG-tröja?

Mino Raiola börjar bli ett sunkigare val. Tre av hans fyra PSG-spelare (Maxwell, van der Wiel, och Maxwells bästa kompis Ibrahimović – den fjärde är Matuidi) har endast ett år kvar på kontraktet, samtidigt som Maxwells bästa kompis Ibrahimović pratar om att Raiola bestämmer all framtid. Borta är också tiden när andra av Raiolas klienter (Pogba, Abate, Balotelli, Mkhitaryan) ryktas in som PSG-förändringar.

Istället hör vi förhandlingar med Ángel Di María, William Carvalho, och sportchef Luis Campos. Jorge Mendes-pojkar.

PSG har länge försökt uppnå en relationsuppgradering med Mendes, utan att vara för klängig. Han är bland annat Thiago Silvas agent, men framför allt var det många kaka-till-kaffet-stunder under 2013. PSG ville inte ha kvar Ancelotti, utan pratade med en nobbande José Mourinho.

PSG:s våtdrömsscenario var Cristiano Ronaldo. Ronny-baby gick på stornamnstraditionen och ignorerade PSG, och hamnade då i samma fack som Mourinho, Wenger, Guardiola, Messi..

PSG pratade också med Jorge Mendes om en tredje person sommaren 2013: Ángel Di María. Det blev inget då, utan PSG fastnade på Cavani, men ett år senare var det nya förhandlingar. Priset på €25 miljoner för sommaren 2013 hade gått upp med ungefär €50 miljoner, men PSG skulle bara ha Di María, som var till salu då han inte passade in i Real Madrids Hollygoodalgoritm.

Tyvärr är idioti svårbotat. PSG hade ignorerat UEFA:s bestraffningar för Financial Fair Play med en ”vi är större än UEFA”-harang. De skickade iväg €50 miljoner för David Luiz, vilket var varenda euro de fick spendera för UEFA. När PSG väl hade släppt sin tolvåringsattityd, accepterat bestraffningen, och börjat agera förhållandevis rationellt så försökte de lösa Di María med ett förslag på lån, men det gick inte. I pressen skrevs det att Di María hade prioriterat PSG, och han själv pratade om det i november 2014.

- PSG hade problem med pengar och de kunde inte köpa spelare. Det är huvudanledningen till att jag inte gick dit.

Nasser Al-Khelaïfi, personen med en tolvåring i sig (inte bokstavligt menat):

- Utan bestraffningarna hade vi kunnat föreställa oss att Di María skulle ha varit i PSG den här säsongen.

95680-large
[SKRIKER INTERNT]

I slutet av augusti erkände Nasser att Di María inte gick att få, och argentinaren presenterades ihop med Manchester United fem dagar senare. Di María pratade redan i november om att det kunde finnas en framtid i PSG, och när hans hus blev rånat i februari erkände van Gaal om att han orolig över Di María. I mars började ryktena komma: Manchester United skulle sälja en allt olyckligare och allt mer svårspelad Di María och köpa Memphis Depay.

Barcelona och Bayern München fanns också med, men det gick rykten om att det fanns en anti-Barcelona-klausul i övergången till Manchester United, som hade gjort att Real Madrid hade fått €50 miljoner för en sådan övergång. Bayern München tyckte bara att allt var för dyrt. Dessutom skrevs det om att vår vän Jorge Mendes hade lovat PSG sommaren 2014 att de hade första option den dagen Di María ville lämna Manchester United.

PSG har pratat om en ny ytter i 18 månaders tid. Prioriteringarna Cristiano Ronaldo och Lionel Messi gick inte. Laurent Blanc har älskat namn som Marco Reus och Kevin De Bruyne. Någonstans runt där hade ledningen redan enats om Di María, där nu allt pekar på att han blir PSG-spelare snart.

Bland annat för att skicka in Cavani i den centrala anfallspositionen som han har blivit lovad av Nasser. Framtiden för Maxwells bästa kompis Ibrahimović?

Oh well. Qatar har pengar nog för att ta den där framtida CL-vinsten för att ge sitt land reklam och få ostbågefingersupportrarna att glömma bort allt det där sunkiga som Qatar har gjort. Jag förstår mig inte på dagens vuxna. Det är dock fint gjort av Qatar att ta ut sin hamster ur mikron genom att jobba för att få bort all rasism, sexism, och fusk, genom att avveckla slaveriet, ge åtminstone grundläggande rättigheter till kvinnor och HBTQ-personer, och går mot att bli renare och skippa mutor.

@jonas_hansson

Jonas Hansson
Inlägget har 34 kommentarer

Genomgång av Premier Leagues nya spelare från Ligue 1

Förra sommaren: David Ospina (Arsenal, €4m), Kurt Zouma (Chelsea, €14,6m), Papé Souaré (Crystal Palace, €5,3m), Divock Origi (Liverpool, €12,6m), Falcao (Man Utd, lån för €7,6m), Rémy Cabella (Newcastle, €10m), Emmanuel Rivière (Newcastle, €6,3m), Bafétimbi Gomis (Swansea, Bosman), Benjamin Stambouli (Tottenham, €5,9m), Diafra Sakho (West Ham, €5m), Morgan Amalfitano (West Ham, €1m).

Premier League-klubbarna visade då att du kan hitta fynd, talang, och stabilitet i Ligue 1, men också att det finns en hög felprocent om du inte vet vad det är du plockar in. Den här sommaren är rörelserna ännu större och ännu dyrare, vilket är i relation med att Premier League-klubbarnas ekonomiska förutsättningar förbättras snabbare än resten av fotbollsvärlden. Vi har fått se ännu starkare Ligue 1-spelare till svagare klubbar.

Idrissa Gueye (Aston Villa, 1989, €9-10m, central mitt)

Lille OSC tog honom från Patrick Vieiras akademi i Senegal, samma akademi som de även tog Pape Souaré (Crystal Palace) ifrån. Efter sin A-lagsdebut 2010 har Gueye haft en kontinuerlig utveckling, till att under de senaste två-tre åren vara en av de mest prestationsjämna kvalitetsmittfältarna i Ligue 1. Känslan är att Gueye skulle ha väntat på en större klubb, men då hade han visserligen riskerat att bli en ny Stambouli/Capoue.

Har mest spelat i en nummer 8-roll, då den defensiva rollen har tagits upp av Rio Mavuba. Hur han rör sig (snabbt, starkt, smart, mycket) är hans stora bidrag som bollvinnare, men han ger också en viss offensiv överraskning med tekniska idéer, även om de kan sakna mjukhet. Rollfördelningen har dock varit baserat på laget mittfältsuppsättning, där Gueye helt enkelt bara har varit bättre på offensiva saker än sina springkollegor. Lilles bästa spelare 2014/2015, senegalesisk A-landslagsspelare.

Dimitri Payet (West Ham, 1987, €15m, offensiv mitt)

Payet ville bort från Nantes till Saint-Étienne. Payet ville bort från Saint-Étienne till Lille. Payet ville bort från Lille till Olympique de Marseille.

Men Payet ville vara i Olympique de Marseille istället för att säljas till West Ham. OM behövde pengar, Payet kunde säkra framtiden, och det blir även ett test för att se hans nivå. Den generella bilden av Payet har alltid varit att han presterar väldigt bra i Ligue 1, men att han inte var tillräckligt bra för de stora klubbarna. Att han har maxat sin nivå.

Bielsa ville sommaren 2014 sälja Payet från OM, både på grund av svag 2013/2014 och att han inte gillade hans spelstil, men tvingades ha kvar honom och använde honom då i nyckelrollen som nummer 10. Payet var den som fick bollen av Imbula och sedan skapade varenda anfall enligt Bielsas definierande anfallsuppbyggnader.

Tillslaget och idéutförandet är hög klass, och det fanns ingen spelare i Europas stora ligor som statistiskt sett skapade lika mycket som Payet: 134 målchanser. Tvåa på listan: Kevin de Bruyne med 112. OM:s bästa spelare 2014/2015, uttagen i min ”Säsongens elva”, 7 mål och 16 assist i Ligue 1, in och ut ur franska A-landslagstruppen.

Jordan Amavi (Aston Villa, 1994, €11-13m + bonusar, vänsterback)

Jag vet inte om OGC Nice verkligen ville ha Niklas Hult som vänsterback. Han vara åtminstone en av reserverna när Timothée Kolodziejczak var såld och truppens enda vänsterback var Amavi, som endast hade en halv säsongs proffsfotboll i sig.

Hult var inte ens nära att komma upp i Amavis nivå. Amavi, som fyllde 21 år i mars, gick igenom en hel säsong med att vara den mest stabila spelaren i en ojämn backlinje. Han var inte bara kvick och smart, utan trots en mindre kroppshydda så var han oproportionerligt duktig i duellspelet. Amavi skulle bara vinna bollen vid varje tillfälle han fick, även om motståndarspelaren hade ett överläge.

Utvecklingspotentialen, förutom att anpassa sitt backspel till en ännu svårare liga, är att få ut mer av sina offensiva löpningar. Han gör dock flera smygmål på fasta situationer. OGC Nices bästa spelare 2014-2015, fransk U21-landslagsspelare.

André Ayew (Swansea, 1989, Bosman, vänstermitt)

Inte alls gratis, då han ska ha fått €8 miljoner bara för att skriva på kontraktet. Olympique de Marseille förändrar lönestrukturen i klubben, och kunde därför inte ens matcha hans gamla lön. Förvånad över att han kom till Swansea istället för en större klubb? Delvis, men samtidigt kan de stora klubbarna tveka på hans högstanivå.

André Ayew har i flera års tid lagt ned ett disciplinerat lagarbete. Han är så noggrann, rörlig, stark, smart, och tekniskt funktionell att han har använts överallt, undantaget som mittback. Han är dock en rejält underskattad huvudspelare: sedan 2010 har han gjort 67 mål, varav sju på straff. Av de övriga 60 målen har hela 23 stycken varit nickmål.

Högstanivåsproblemet? Han styr inte matcher, han avgör dem sällan med starka tekniska aktioner. Han är bra på många saker, men inte bäst på något. Kantspelarnas Raúl. 62 landskamper för Ghana.

Jordan Ayew (Aston Villa, 1991, €12-13m + bonusar, anfallare)

Lillebror Jordan Ayew såldes från Olympique de Marseille förra sommaren. Han har kroppen och kvalitéerna för att bli en av de stora, men han fick aldrig ihop en helhet. Han älskade OM, OM-supportrarna ville älska honom men kunde inte göra det. Prestationerna var för svaga. För Lorient var det ändå en stor prestige att få honom för €4 miljoner.

Tolv mål och sex assist i en ny klubb är hedrande, men även i Lorient var supportrarna svåra att få med sig. De ignorerade inte hans potential, men det var frustrerande att se Jordan. Han saknade instinkter, han droppade ned för ofta, han misslyckades att se uppenbara lagkamrater. Han var deras Balotelli. Ändå kunde han hitta sekvenser med snabbhet och teknik i sin långgängliga kropp, sekvenser som var alldeles för bra för att tillhöra Lorient. När Lorient hade bortamatch mot Olympique de Marseille var Jordan Ayew två klasser bättre än varenda spelare på planen.

André och Jordan Ayew är bröder, men med så olika situationer. André är jämnhet, medan Jordan endast har presterat i revanschsituationer alternativt när han har en tränare som vet exakt hur han ska behandla honom. Hervé Renard visste det under Jordans korta lånesejour i Sochaux. Tim Sherwood kommer inte få Jordan att prestera med 59%-snack, utan med mänsklig och sportslig förståelse. A-landslagsspelare för Ghana.

Franck Tabanou (Swansea, 1989, €4,9m, vänsterback)

Faktiskt inköpt för att ersätta Aubameyang i Saint-Étienne för två år sedan. Tabanou hade hämtats som vänsterytter från Toulouse, men det fungerade inte. Han hade visserligen en del kvalitéer, men kändes för stel. Han var mer som en dåtidens ytter: ligga längs kanten, springa rakt fram, hitta inlägg. Prestationerna räckte inte ens till en ordinarie plats, trots att Saint-Étienne inne i boxen hade monstret Brandão för att ta hand om inlägg.

Tabanou fick för ett år sedan börja spela vänsterback när Ghoulam såldes till Napoli, även om klubbens ledning inte gillade det. De tyckte att de hade betalt för mycket (€5 miljoner) för att använda honom där nere. Under året var han en av lagets bästa spelare, och en av ligans bättre vänsterbackar. Kunde ha gått till Swansea redan i vintras, men det föll igenom. Vänsterfoten, lika bra på liggande som igångsatt boll, lär ge några mål även i Premier League.

Jordan Veretout (Aston Villa, 1993, €10-14m, central mitt)

Inte officiellt klar, utan är i slutförhandlingar med övergången från Nantes. Uppvuxen i jeu à la nantaise, som innebär att han är allt för totalfotboll- och lagtänket. Han rör sig konstant, hans välfunktionella teknik vill hitta one-touch-passningar, uppgifterna bakåt är lika viktiga att göra rätt som de offensiva. Till detta en mogen och exemplarisk människa och spelare.

När jag kollar på Nantes är det en sak jag älskar att ha ögonen på. Jag fäster dem på Veretout, när laget har bollen och han är runt mittcirkeln. Han tar hög fart, rakt mot mål, springer på i 30-40-50 meter med en enda tanke: jag ska avsluta det här anfallet med ett mål.

Jag tyckte ändå han tidigare hade problem att få kraft och pondus i sina aktioner. Han har alltid haft en lovande spelstil, men det var först för säsongen 2014/2015 som han blev en mer uppenbart duktig prestationsspelare. Sju mål och fem assis i ett Nantes som var sunk i offensiv kvalitet. Nantes’ bästa spelare 2014/2015, fransk U21-landslagsspelare i den senast för gamla generationen.

Återvändarna

Yohan Cabaye (Crystal Palace, 1986, €13,9m, central mitt) är tillbaka efter 18 dåliga månader i PSG. Han ville ta en sista chans i ett Champions League-lag, men räckte inte till.

Bättre gick det för en del av lånen. Rony Lopes (Man City, 1995, offensiv mitt) kunde inte hitta ett längre momentum, men var Lille OSC:s kreativitets- och kvalitetsbärare i offensiven när han hittade rätt. Sylvain Marveaux (Newcastle, 1986, offensiv mitt) hade ett par dominanta månader under vintern.

Divock Origi (Liverpool, 1995, anfallare) hade en mer individspelande säsong där han kunde göra glimtar av alla sina råkvalitéer, men inte fick ut dem i ett offensivt deprimerat Lille. Tiago Ilori (Liverpool, 1993, mittback), Ricky van Wolfswinkel (Norwich, 1989, anfallare), och Valentin Roberge (Sunderland, 1987, mittback) kommer tillbaka efter skade- och bänkfyllda perioder där deras status snarare sänktes än behölls.

@jonas_hansson

Jonas Hansson
Inlägget har 5 kommentarer

Nancys kamp för att kunna bli ledande inom fransk talangutveckling

Klubbarna som inte är i toppen av transfernäringskedjan hamnar i mediaskugga varje sommar. AS Nancy är ju dock inne i en framtidsavgörande period.

Varje år rankar franska fotbollsförbundet klubbarnas akademier. AS Nancys placeringar sedan 2010: 23, 24, 24, 23, 13, 8. I samma rapport står det att endast en klubb i Ligue 1 och Ligue 2 2014/2015 gav mer speltid till de egna akademispelarna, vilket självklart var Lyon.

Allt gott och enligt planer. AS Nancy byggde sin nya akademi 2009, och den döptes efter klubbhistoriens bästa akademiprodukt: Centre de Formation Michel Platini. 2012 dunkade klubbpresidenten Rousselot på med att AS Nancy ska bli en av landets två eller tre mest kända akademier.

I dagsläget har truppen 26 spelare, varav 15 från den egna akademin. Den gångna säsongen använde de målvakten Nardi (29 matcher under säsongen), mittbackarna Lenglet (22), Diagne (20), och Amadou (36), samt mittfältarna Walter (31), Lusamba (30), och Coulibaly (25) som permanenta startspelare.

De hade till och med tre spelare i den senaste franska U21-landslagstruppen: Nardi, Lenglet, och Walter, samtidigt som de nyligen lät Christ-Emmanuel Faitout Maouassa blir permanent i A-laget. Vänsterback, startspelare i det franska landslaget som vann U17-EM-guld i somras, och inte ens fyllt 17 när uppflyttningen skedde.

Till detta kan man också lägga in att AS Nancy hade Ligue 2:s klart bästa publiksnitt (15 000), samt att en säsongsbiljett bakom målen gick på 350 kronor. En annan sportslig kontinuitet- och gillandehelhet: AS Nancy har två år på raken misslyckats med uppflyttning till Ligue 1. Tränaren Pablo Correa, som också var där 2002-2011 och då tog dem till massa raka Ligue 1-säsonger inkluderat en fjärdeplats 2008, får ändå tillräckligt mycket förtroende inte bara för att stanna, utan för att få förlängt till 2019.

President Rousselot menade att ungdomarna hade varit lagets styrka, men pekade också på en period under säsongen där AS Nancy tog två poäng på åtta matcher. De unga gav för stora svängningar.

– Jag tror till och med att våra ungdomar är bättre lämpade för Ligue 1. Ligue 2 är mer fysisk, medan vi försöker producera ett spel.

Akademiansvarige Patrick Gabriel:

– Jämfört med vissa klubbar som letar storlek på alla positioner, så har AS Nancy alltid haft en kultur av spelet. Det innebär en bra teknik, men vi måste också ha tempo och kraft för att kompensera för det atletiska underskottet.

All good? Nah. Förra sommaren fick AS Nancy sälja Nardi (som lånades tillbaka) till AS Monaco för €3+1 miljoner för att klara ekonomin. I år är Amadou redan såld till Lille OSC för €2+2 miljoner, och det räcker inte. Det måste till två försäljningar till. Lenglet har besökt Juventus, Lusamba har koll på sig från Lyon och Sevilla, Walter funderar på Ligue 1. €4 miljoner måste in. Innan dess får AS Nancy endast värva spelare som saknar kontrakt.

Det är dyrt att utveckla egna spelare. Att åka ur från Ligue 1 ger heller inget i fallskärmspengar, och med tanke på de stora skillnaderna i TV-avtalet så är det många klubbar som har problem att direkt ändra om sin ekonomiska situation. AS Nancy går att platsgräshata, men framtiden blev så mycket jobbigare av att missa Ligue 1 med sex poängs marginal i våras. Återstår att se om AS Nancy orkar fortsätta spendera pengar på talangutveckling.

@jonas_hansson

Jonas Hansson
0 kommentarer

Ligue 1-Silly Season-nörderi, del 4

Om Guingamp, Lille OSC, SM Caen, Nantes, OGC Nice
Om Lyon, Montpellier, Rennes, Lorient, Angers
Om Paris SG, Olympique de Marseille, Reims, Saint-Étienne, Troyes

Spelare i kursivt är avslutade lån.

Monaco_AS AS MONACO (+€18,6m)

In: Cavaleiro (Benfica, m/a, €15m), Traoré (Lille OSC, m, €14m), Carrillo (Estudiantes, a, €8,8m), Fabinho (Rio Ave, b, €6m), Lemar (Caen, m, €4m), Jean (Troyes, a, €4m), Bahlouli (Lyon, m, €3,5m), El Shaarawy (AC Milan, a, lån för €2m med option), Costa (Benfica, m/a, lån med option), Pašalić (Chelsea, m, lån), Nardi (Nancy, mv), Cissako (Zulte, b)

Ut: Kondogbia (Inter, m, €40m), Ferreira Carrasco (Atlético, m, €20m), Ocampos (OM, m, €7,5m), Falcao (Chelsea, a, lån för €6m med option), Isimat-Mirin (PSV, b, €2,4m), Obbadi (Lille OSC, m), Berbatov (a), Germain (OGC Nice, a, lån), Jean (Troyes, a, lån), Diallo (Zulte, b, lån), Tisserand (Toulouse, b, lån), Ndinga (Lokomotiv Moskva, m, lån), Stekelenburg (Fulham, mv), Traoré (Lorient, m/a), Carvalho (Fluminense, m/a)

Många spelarförändringar som kräver att man tänker till kring vad klubben egentligen har gjort, men den grova idén: de har lekt Football Manager. Sålt av ett par äldre färdiga talanger och några gamlingar, och ersatt uteslutande av yngre och billigare spelare. AS Monaco är mer Porto än Porto.

Det här ska fortsätta. Abdennour (AC Milan?) och Kurzawa (AS Roma?) är de enda topptalangerna som är i möjligt försäljningsläge. El Kaoutari (Montpellier) har varit ryktad Abdennourersättare. En offensivtalang till ska in till kanterna: Saint-Maximin (Saint-Étienne). Han har samma situation som Bahlouli och delvis Lemar: en fransk megabamsetalang vars klubb har tröttnat på beteendet. AS Monaco är nära köp för €5 miljoner. Kollar även spelare som 21-åringen Gümüs (Galatasaray) och en potentiellt comebackande Ménez (AC Milan) till kantpositionerna.

Det som har hänt i sportslig väg: Argentinas Gignac Carrillo in för Berbatov, momentumletande El Shaarawy in för Ferreira Carrasco, Jorge Mendes-placerade Cavaleiro in för Germain, kreativhöga Adama Traoré och höjdhöga Pašalić in för Kondogbia, smygsuccén Nardi in för Stekelenburg, och trion Lemar/Bahlouli/Costa in till en nummermässigt kort offensivuppsättning. Mer kvalitetsfyllt lag? Kanske. Mer intressant? Förmodligen. Bättre presterande? Oklart.

500211 BORDEAUX (+€3,7m)

In: Gajić (OFK Beograd, b, €0,8m)
Ut: Mariano (Sevilla, b, €3,5m), Sala (Nantes, a, €1m), Kaabouni (Red Star, m, lån), Jug (Sporting, mv), Planus (b), Faubert (b), Ilori (Liverpool, b)

Sommarens två kvalitetsfrågor kretsar kring Gourcuff och Rolan. Gourcuff har ett prestationsbaserat kontrakt som comebackerbjudande, men totalsumma ser för låg ut. Rolans vårtripp gjorde honom till en så pass frekvent målskytt att Aston Villa, Newcastle, och Sevilla alla funderar på om han är värd priset €20 miljoner. Newcastle har varit i kontakt. Om han säljs är Benzia (Lyon) och Ayew (Lorient) spelarna som Sagnol har pekat på.

Värvade annars Kiese Thelin (vars roll inte lär påverkas av en Rolan-försäljning) och Chantôme i vintras för den här sommarens transferpengar. Stort alternativutbud i offensiven, men några defensiva stabilitetsbärare ska in. På mittbackssidan är Landre (RC Lens) och El Kaoutari (Montpellier) än så länge för dyra. Dynamiske mittfältaren Sassi (Metz) ska kunna anlända för €2-2,5 miljoner. Sagnol har godkänt profilen och kvaliteten.

Det enda konkreta som har hänt, förutom löneutrensning på för dåliga spelare (Sala, Ilori, Planus, Faubert), är högerbacksbyte. Den väl kompetente Mariano ville säljas, och serbiske U20-mästaren Gajić är en 19-årig chansning som de ändå hypar med ett femårskontrakt och goda ord. Ryktas om att Manquillo (Atlético) också kan lånas in för att lyfta bort en god del av den mentala pressen under Gajićs inskolningssäsong.

508009 SC BASTIA (+€1,7m)

In: Diallo (Rennes, m), Jebbour (Montpellier, b), Ba (Niort, a)
Ut: Boudebouz (Montpellier, m, €1,7m), Cissé (Saint-Pierroise, a), Diakité (b), Sio (Basel, a), Gillet (Anderlecht, m), Tallo (AS Roma, a), Aréola (PSG, mv), Ongenda (PSG, a), Ba (Sunderland, m)

SC Bastia blev tvångsnedflyttade för att kontot saknade €1,3 miljoner. En Boudebouzförsäljning senare kan de röja på transfermarknaden med säkrad Ligue 1-status. Det innebär också att de behåller Kamano, truppens enda stora försäljningsalternativ, trots att Lilles Hervé Renard älskar den pjäsen. Avslutade lånen Aréola, Gillet, och Sio var dock kanske lagets tre viktigaste poänggivare i Ligue 1-bekräftelsen.

Diallo såldes för €4 miljoner för tre år sedan, men återvänder gratis. Klassificeras som prestationsfattig men verktygsfull tekniktalang, trots att han fyller 25. SC Bastia har frågat Flamini och Aliadière om de vill komma dit, men nä.

En målvakt ska in. Isaksson var ett av tre namn som slängdes runt, men Kahriman (Röda Stjärnan) är i förhandlingsfasen, trots att han är bänkad i klubblaget av (visserligen megabamsetalangen) Rajković. Vänsterbacken Palmieri (sista kontraktsåret) vill säljas, och för pengarna ska fyra nya in: ytterback, två mittar (varav en defensiv), och en anfallare. Svårt att hitta rykten. De har nobbat Balmont. Clerc (Saint-Étienne)? Chavarria (RC Lens)?

Gazélec_Ajaccio_logo GAZÉLEC AJACCIO

In: Sylla (Toulouse, b, lån med option), Touré (Tours, b), Le Moigne (Lens, m), Djokovic (Bologna, m)
Ut: Andreau (Angers, b), Rivieyran (Clermont, b), Fabre (Nîmes, m)

Puttrar in med Ligue 1-historiens (etablerades 2002) lägsta omsättning: €10 miljoner, motsvarande ett Allsvenskt mittenlag.

Har dock fått in några gratisnamn. Sylla är en elastisk och positiv ytterbackstalang som kan vara för bra för dem, Djokovic är mittfältsstorlek och tilltänkt grinta, Le Moigne är rutin, Touré är ojämn mittbacksstarter. Kader Mangane, för fem år sedan en av Ligue 1:s bästa mittbackar som ett monster i lagom skarpa kedjor, har skrivit på, men det bökar med hans förra klubb och tar därför extra tid. Han har dock knappt spelat de senaste åren på grund av skador. Även en högerback är nära, oklart vem.

Anfallaren Marc-Antoine Fortuné kör provspel eftersom de gillar hans profil (en del fysik, snittar två mål per säsong oavsett antal starter). Det verkar som att ekonomisituationen gör att huvudplanen är att det ska göra ont att möta Gazélec. Har även nobbat THE Hleb, och det bör komma in några attackerande spelare till en trupp som endast är 17 i nummerstorlek.

524391 TOULOUSE FC (+€10m)

In: Goicoechea (Arouca, mv, €0,5m), Tisserand (AS Monaco, b, förlängt lån)
Ut: Aurier (PSG, b, €10m), Boucher (Auxerre, mv, €0,5m), Grigore (Al-Sailiya, b, lån), Furman (Legia, m, lån), Sylla (GFC Ajaccio, b, lån med option)

Vårens brandman Arribagé är fortsatt huvudtränare. Han jobbade tidigare inom klubbens scoutingorganisation, så hans transferidéer är breda och många, men utförandet är ännu på en underkänd nivå.

Målvaktsposten, med bollrädda Boucher och kamikaze-Ahamada, skulle stabiliseras efter två fiaskosäsonger. Förstavalet var Aréola, men det gick inte. Efter det slängdes tio olika namn runt innan de fastnade på den forna AS Roma-mediokerheten Goicoechea.

På högerbacksplatsen blev det också ett lågt rankat namn. En brasse vid namn Cicinho och Granadas Foulquier diskuterades, men det slutade med ett nytt lån på egenskaper-snarare-än-helhet-Tisserand, vilket varken Toulouse eller AS Monaco tyckte var exalterande. Det nådde endast upp till minimigränsen för stimulans.

Scoutingansvarige Ali Rachedi fick en floppförsvarare, Grigore, utlånad, och har även bjudit ut Ninkov, Moubandje, Veškovac, Roman, och Aguilar till andra lag. Ben Yedder hade Sevilla efter sig, men en affär för €12 miljoner gick inte att fixa. Dock osannolikt att han stannar.

En eller två nya ska in. På mittfältet har det funnits kontakt med Gillet (Anderlecht) och Mesloub (Lorient), men Arribagé påpekar att samtliga ungdomslag, från U19 till U14, kommer från en ”extraordinär säsong”. De vill ta än fler spelare därifrån. Arribagé petade till och med Aguilar som lagkapten och satte bindeln på den egna produkten Akpa-Akpro. Den här säsongen är det centrala mittarna Bodiger och Blin som hypas.

@jonas_hansson

Jonas Hansson
Inlägget har 3 kommentarer

Ligue 1-Silly Season-nörderi, del 3

Om Guingamp, Lille OSC, SM Caen, Nantes, OGC Nice
Om Lyon, Montpellier, Rennes, Lorient, Angers

Spelare i kursivt är avslutade lån.

PSG_logo PARIS SAINT-GERMAIN (-€14,2m)

In: Aurier (Toulouse, b, €10m), Trapp (Eintracht Frankfurt, mv, €9,5m), Stambouli (Tottenham, b/m, €8,8m), Ongenda (SC Bastia, a), Sabaly (TG, b), Habran (Sochaux, m)
Ut: Cabaye (Crystal Palace, m, €13,9m), Aréola (Villarreal, mv, lån), Camara (slutar, b)

Har fått en viss FFP-befrielse, men för den tillfälligt transferansvarige (och permanent kritiserade) Létang verkar sommarens huvuduppgifter endast inkludera kvalitetslika spelarutbyten, Di María, och en viss ungdomskoll.

Sirigu har inte förlängt, och PSG tog sig in på den tyska målvaktshetsen med Trapp. Cabaye ville få speltid inför VM, så in med sympatiske defensivallroundsreserven Stambouli. Digne har bett om att få lämna, och där kan Alex Telles (Galatasaray) komma in för €10 miljoner.

Ibrahimović kan göras av med för PSG att hitta plats i ekonomi, startelvan, och stjärnutrymme. Lavezzi och van der Wiel verkar kunna stanna som starka reserver. Thiago Motta är i en svår konflikt med PSG, där ingen vet vad som egentligen gäller. Rabiot vill ha mer speltidsgarantier.

Kring de stora övergångarna vill de ha Di María, men det skiljer €10-15 miljoner mellan klubbarnas värderingar. Lacazette och de Bruyne är de övriga som kontinuerligt nämns, men oklart om PSG tar mer än ett stort namn.

Efter flera års ignorans har de börjat göra rörelser kring tonårsspelare, men PSG:s scoutingorganisationsstorlek är pinsamt och överraskande liten. De har dock plockat 13-åringen Kaïz Ruiz (Barcelona), och funderar på Mastour (Milan). Odsonne Édouard (35 mål på 30 matcher i PSG:s ungdomslag 2014/2015; 15 mål på 12 U17-landskamper) har ännu inget seniorkontrakt, utan kan jobba mot Premier League. Bahebeck (Saint-Étienne?), Sabaly (Nantes? Bordeaux?), Habran, och Ongenda ska lånas ut.

500083 OLYMPIQUE DE MARSEILLE (+€20,1m)

In: Ocampos (AS Monaco, m, €7,5m), Rekik (Man City b, €5m), Sarr (Metz, m, €1,5m), Nkoudou (Nantes, m, €1,5m), Pelé (Sochaux, mv), Sougou (TG, m), Dória (São Paulo, b), Abergel (AC Ajaccio, b)
Ut: Imbula (Porto, m, €20m), Payet (West Ham, m, €15m), Kadir (Real Betis, m, €0,6m), Ayew (Swansea, m), Gignac (Tigres, a), Fanni (Al-Arabi, b), Morel (Lyon, b), Samba (Nancy, mv, lån)

21:a juli och Bielsas kontraktsförlängning har ännu inte blivit officiell, med den alternativa och mycket värre versionen: den existerar inte ens. Olympique de Masochist?

Har fått in transfersummor samt anpassat lönerna efter deras nya ekonomiska modell. De vet fortfarande inte vad som händer med Nkoulou och Mandanda, vars båda kontrakt går ut 2016, men annars har de jobbat ihop en truppekonomi och långsiktighet som de är nöjda med (undantaget petitessen att huvudtränaren saknar kontrakt). Sämre startelva, starkare truppbalans.

Bielsa är involverad i transferprocessen, vilket har inneburit att Argentinaduon Roncaglia (Fiorentina) och Casco (Newell’s Old Boys) förhandlas som potentiella nödvändiga försvarstillskott. Bielsa älskar också Ocampos och mycket efterlängtade mittbacken Rekik till startelvan, och Sarr och Nkoudou är snabbhetsoffensivreserver.

Huvudprio: att fixa en ny mittfältare. Funkar Kanté (Caen), Veretout (Nantes), eller Sanson (Montpellier)? Tre med liknande bakgrunder, men olika spelidéer. Truppen har tappat sina två överlägsna spelmaskiner: Imbula och Payet. Payet ersätts internt av Thauvin, men Imbulas tidigare roll måste snart ersättas eller förändras.

Dória och Sougou ska säljas, och anfallsreserv plockas in.

Stade_reims STADE DE REIMS

In: Traoré (Lierse, b, ?), Bulot (Standard Liège, m, ?)
Ut: Courtet (Auxerre, a), Glombard (Paris FC, b/m), Mavinga (Rubin, b), Roberge (Sunderland, b)

Förra sommaren tog de fem av sex värvningar som dåvarande huvudtränaren Vasseur hade jobbat med i PSG:s ungdomslag. Nu med Guégan går de till Belgien istället.

Gillet (Anderlecht) var utlånad till SC Bastia förra säsongen och skulle bli prestigevärvning till #6-rollen, men tackade nej när Anderlecht lovade högerbacksplats vilket ger kraftig förbättring till Gillets chanser att åka till EM då belgisk ungdomsfotbollstränare verkar hata alla ytterbackar. Plan B var Sylla, som vid Gillets ”Nej” redan hade skrivit på för Rennes. Plan C vet vi inte.

Traoré (Jean-Marc Guillou-akademin!) kommer in som högerback, så att Mandi kan bli mittback (om ingen medelklubb i Serie A köper). Bulot är pondusfattig ojämnstrixare och hipsterklädsmakare.

fsfdsfsdfsdfs

500225 SAINT-ÉTIENNE (+€4,2m)

In: Roux (Lille, a, €2m), Théophile-Catherine (Cardiff, b, €2m), Pajot (Rennes, m), Assou-Ekotto (b), Polomat (Laval, b)
Ut: Tabanou (Swansea, b/m, €4,9m), Erdinç (Hannover, a, €3,3m), N’Guemo (m), van Wolfswinkel (Norwich, a)

Förra sommaren sa Saint-Étienne att de hade sålt så mycket att de inte behövde sälja något mer inom de kommande två åren. 12 månader senare: Tabanou är borta, Gradel ska till Premier League (Bournemouth för ~€10 miljoner?), och extremtalangen Saint-Maximin är i sifferdiskussioner med AS Monaco.

Galtier och Hamouma är kontraktsförlängda till 2018, och storebror Pogba lär göra liknande, men klubben har också skaffat sig en transferrådgivare: David Wantier. Som också är agent för Hamouma. Wantier har förslagit många namn (men Cesenas Defrel var för dyr), och på listan över potentiella offensivvärvningar finns Bahebeck, Kembo-Ekoko, Coman, Aliadière, Pușcaș, Okaka, Mounier, Konaté, Briand, Belfodil, Cueva, Dia…

Saint-Étienne ville ha Guillaume och Guirrasy som utvecklingsbara offensivtillskott, men båda valde Lille. Bayal Sall har intresse från Qatar och Besiktas, så Saint-Étienne har Lenglet (Nancy) och Peybernes (SC Bastia) på en lista. Gubbytterbacksduon Clerc och Brison kan försvinna nu när Assou-Ekotto ska kultstatushöja truppen.

Galtier har tidigare sagt att Roux ska ersätta van Wolfswinkel, så det bör komma in något starkt till anfallet, och sedan kan vi tro att Gradel ersätts, och att det kommer något till defensiven. Notera annars att Galtier har testat sex-sju akademispelare under försäsongen, med förhållandevis intressant utgång.

Estac_troyes2 ES TROYES AC (+€5,5m)

In: Bekamenga (Laval, a, ?), Karaboué (Nancy, m), Jean (AS Monaco, a, lån), 3,141592653589793 (AS Monaco, m, lån)
Ut: Jean (AS Monaco, a, €4m), Carole (Galatasaray, b, €1,5m), Jarjat (b), Drouin (b)

Förberedelserna har förstörts av ekonomifrågorna med DNCG, som försvann först förra veckan. Jean fick säljas till (och lånas tillbaka från) AS Monaco och Carole till Galatasaray för att kunna vissa upp ett positivt kassaflöde. Under processen tappade Troyes sitt momentum kring mittbacksvärvningen, så César (Benfica) lånas istället ut till Flamengo.

Prio: en mittback och en Carole-ersättare. På vänsterbacksplatsen pratas det Mavinga (Rubin), som var hysteriskt roligdålig i Reims 2014. På mittbackssidan är det enda namnet nu Kusunga – som blev friställd från Oldham. Så deprimerande att det känns som påhitt.

En spelare kan komma tillbaka från landsflykt: Camus (Genk). Inte alls en främling för Troyes, utan hade en rättfärdigad sejour i klubben 2012/2013, innan en period av pest i Thonon Gaillard. Vi får se om fallet i sommar kan skötas utan missförstånd.

@jonas_hansson

Jonas Hansson
Inlägget har 3 kommentarer

Ligue 1-Silly Season-nörderi

Om Guingamp, Lille OSC, SM Caen, Nantes, OGC Nice

Spelare i kursivt är avslutade lån.

500080 LYON (+€0,7m)

In: Beauvue (Guingamp, m/a, €5m), Morel (OM, b)
Ut: Bahlouli (AS Monaco, m, €3,5m), Yattara (Standard Liège, a, €2,2m), Gourcuff (m), Dabo (b)

Akademispelarstatus: Lopes, Fekir, Tolisso, och Grenier har i sommar förlängt sina kontrakt. Umtiti skriver snart på till 2019, och Lacazette stannar om inte PSG betalar av halva den nya Lyonarenan. Aulas gör tre saker i sommar: behåller allt genom att övertyga spelarna om fortsatt klubbutveckling, trycka ned Olympique de Marseille, och förbättra tre-fyra ställen i truppen. Han hoppas kunna göra sak #2 och sak #3 samtidigt.

Aulas tror inte på Gud, han är totalt Darwin. Lyon ska hamna permanent över Olympique de Marseille i näringskedjan genom att förstöra för dem.

Lyon sommaren 2015: Har värvat Morel (OM). Ville värva Gignac (OM) och Mandanda (OM). Har värvat OM:s offensivfavorit Beauvue. Till de två platserna som ska fyllas – mittback och central mitt – jobbar Lyon på Nkoulou (OM) och Bielsas mittfältsfavorit Kanté (Caen).

1419948478_19

500099 (1) MONTPELLIER (-€1,7m)

In: Boudebouz (SC Bastia, m, €1,7m), Rémy (Dijon, b), Bensebaini (Lierse, b/m, lån), Roussillon (Sochaux, b, köpt i vintras)
Ut: Jebbour (SC Bastia, b), Aït-Fana (m/a), Tiéné (b), Barrios (Spartak Moskva, a)

Boudebouz för Mounier (England?) är en rakt-av-grej, och Barrios ersätts internt av att floppar, konstgräskontring-Bakar och bilmekaniker-Bérigaud, ska få speltidskontinuitet. Montpellier har kollat Delort, Le Bihan, och Maupay som anfallsspelare, men Delort är den enda de har gjort seriösa försök med.

Annars är det mest defensivutbyte. Tiéné byts ut mot den elva år yngre Roussillon på vänsterbacksplatsen. Mittbacksuppsättningen med Hilton (37 år), Congré (30), och El Kaoutari (25) har kompletterats med Bensebaini (20) och Rémy (24). Congré och El Kaoutari sitter på sista kontraktsåret. Om AS Monaco säljer Abdennour så vill de ta in El Kaoutari. Om Bordeaux hittar pengar vill de ha honom istället. Congrés existens är en plåga.

Olympique de Marseille budar på Sanson (och eventuellt Dabo), men det krävs mer pengar. Förutom Boudebouz, Frankrikes Quaresma, så tittar vi extra på Bensebaini, en produkt av Jean-Marc Guillous akademi i Algeriet. Courbis, tidigare tränare i Algeriet, jämför honom med både Laurent Blanc och Raphaël Varane. Snäll hets på grabben.

500015 RENNES (-€3,5m)

In: Sio (Basel, a, €2m), Sylla (Aston Villa, m, €1,5m), Mendes (Parma, b), Baal (RC Lens, b), Cavaré (RC Lens, b, köpt i vintras), Ngando (Auxerre, m), Hunou (Clermont, m), Saïd (Laval, a), Houtondji (Châteauroux, b)
Ut: Pajot (Saint-Étienne, m), Diallo (SC Bastia, m), Hosiner (Köln, a), Makoun (m)

Efter två års konstant trupputbyte à la Genoa så är fem nyförvärv i juli som en död transfersommar för Rennes. Sylla ska ta Pajots plats som köttstycke på mitten, och sedan har backlinjen fått fler nummer. Toivonen, Brüls, M’Bengue, Prcić, och några överflödsreserver är de som ska dumpas. Kanske Costil säljs till Olympique de Marseille, om de inte kan behålla Mandanda.

Bayern München hade en deal med Ntep, men Pep Guardiola ville inte ha. Rennes har försökt med Gourcuff, men det verkar inte gå utan då letas det anfallare istället. Majeed Waris (Trabzonspor) kan vara med i ett rent spelarutbyte med Toivonen. De nakna sprint-anarkisterna Waris, Ntep, och Sio i en offensivtrio är flera nivåers sexighetsuppgradering jämfört med Toivonen-lunk.

501913 LORIENT (-€0,2 – -€0,4m)

In: Paye (Dijon, b/m), Koné (Lillestrøm, m/a, semiklar, €0,2-0,4m), Traoré (AS Monaco, m/a), Reale (Arles, m), Mulumba (Auxerre, m)
Ut: Audard (slutar, mv), Pedrinho (Rio Ave, b), Coutadeur, Bruno (TG, a), Diallo (Rennes, m)

Rennes jobbar omsättning, socialistgrannen Lorient jobbat kontinuitet. Högerbacksplatsen är den enda med en konkret förändring: energin i Paye in, Gassama ska ut. Gassama som förra månaden fick två månaders villkorlig fängelsedom för att ha hotat en polis.

Lorient har inte fått buden på extremstjärnan Guerreiro som ska ha kommit, och Jordan Ayew har haft intresse (Lille, Dortmund, Premier League), men Lorient vill inte sälja. Däremot kan Jeannot säljas till Mainz, och förstavalet som ersättare då är Toko (Sochaux). Oklart vad som händer med Alain Traoré. Högstanivå och tillslag för Champions League-lag, men skadenivå som Gourcuff. Ett år kvar på kontraktet. Säljs?

Koné från Lillestrøm som oreda-alternativ ger Bakari Koné-vibbar. Om Ripoll är en tillräckligt stark tränare: ser vi inte en del skrällpotential i Lorient? Många intressanta kvalitéer i truppen.

Scoangers ANGERS

In: Sunu (TG, a), N’Doye (Créteil, m), Ketkeophomphone (Tours, m), Saïss (Le Havre, b/m), Andreau (GFC Ajaccio, b), Traoré (Brest, b), Mangani (Hellas Verona, m), Capelle (Clermont, m), Sissoko (Vendée, a), Serin (Romoratin, m)
Ut: Frikèche (AC Ajaccio, m), Guillon (Vendée, b), Boyer (Kortrijk, b), Clemence (Créteil, a), Blayac (Strasbourg, a), Ayari (Paris FC, a), Gomez, Pierre (Caen, b)

RIGHT?! Jag vet heller inte. Det där är mest en samling namn för mig. Sunu är ju ex-Arsenal, N’Doyes stora kropp hade Sisyfos-roll i Créteil, Ketkeophomphone får gå under namnet ”Billy”, några stabilaplus försvarare från Ligue 2, Mangani är Ligue 1:s Chris Baird – det är inte en vettig Ligue 1-säsong om inte han är där för att balansera mellan dålig och osynlig. Jag vill bli både förbannad och glad över att han är där.

Kodjia, 15 mål i Ligue 2, är elefanten i rummet, och han lär säljas till Bristol City. För att höja offensivkvaliteten jobbar de på Bonnet (Le Havre) till kantposition och Doré till anfallsposition. Doré: klubblös, 195 centimeter, och gjorde 11 mål på 105 matcher senast han var i Angers.

Det kan bli många timmars fosterställning för Angersfans.

@jonas_hansson

Jonas Hansson
Inlägget har 2 kommentarer

”Baseball är socialism, Fidel och Raúl Castro; Fotboll är kapitalism, Obama, och Cristiano Ronaldo”

Du och alla du älskar hade varit döda om Kubakrisen hade fått några marginaler åt fel håll, vilket är ett nätt sätt att se på kvällens 23.00-match: Kuba mot USA i Gold Cups kvartsfinal.

För Kuba räckte det med 1-0 mot Guatemala för att ta sig hit, men kom också ihåg förutsättningarna. I premiären mot Mexiko (0-6) saknades förbundskaptenen (dessutom nyligen avstängd i fem landskamper för rasistiskt beteende) och sex spelare (varav fem planerade startspelare) då de hade visumproblem, och under mästerskapet har fyra spelare försvunnit.

Det är åttonde gången under drygt tio år som spelare försvinner under Kubas landslagsamlingar, sammanlagt pratar vi om runt 25 landslagsspelare som stuckit iväg för att leta efter ett bättre liv i ett annat land. Detta då Kuba fortfarande bara är ett halvt steg bättre än Nordkorea när det kommer till medborgarfrihet.

Det finns dock en intressant samhällsförändring som pågår i Kuba.

För att vara en så invaggande lugn ideologi med personers säkerhet i fokus så var kommunismen rätt bedrövlig på många mänskliga värden, inkluderat att många av de länderna hellre tryckte i sina idrottare dyra dopingpreparat än att ge befolkningen nog att äta. I Kuba spenderades även $150 miljoner på nya sportfaciliteter när problemen var som störst. Skulle man vara vacker på utsidan mot Västvärlden skulle man vara viktig inom sport. Sovjet hade hockey, Östtyskland hade individidrotter och då främst friidrott, Ungern var fotbollsdominanter.

Kuba hade sin baseball. Fidel Castro, Che Guevara, och resten av overallgrabbarna tog makten 1959, och baseballen drogs direkt fram. En viktig anledning var dels att sporten redan var stor i landet, men också att Castro själv hade varit en bedrövlig amatörspelare.

20100126_fidel_castro_11_srill_1945
”Baseball helps the harvest; it’s tied to the heart of our economy”, Fidel Castro

Castro hade ett idrottsprogram som gällde för hela befolkningen, redan från 45 dagars ålder skulle föräldrarna massera muskler för att stimulera barnens fysiska utveckling. Problemet var att det inte fanns pengar till något. Fotbollen hade visserligen en okej period på 30- och 40-talet, men landets senaste VM-match var kvartsfinalen i VM 1938. Förlust mot Sverige med 8-0.

Det var istället baseballen som fick de få ekonomiska resurserna som existerade, vilket innebar akademier, en tydlig struktur, och utbildade ledare. Det har gett resultat. Tredjerankade Kuba har spelat i samtliga tre OS-finaler under 2000-talet, och under 2014 års MLB All Star-match fanns fem spelare från Kuba med, trots att det är förbjudet för personer från Kuba att flytta till andra länder. De fem spelarna hade antingen flytt när landslaget var utomlands, eller fått tag i en plats på en båt.

I början på 90-talet tog dock Sovjetbidragen slut och handelsembargot har gjort att befolkningen i mycket har fått leva på det som de har kunnat tillverka själva, undantaget livsmedel och läkemedel. Trots den svaga ekonomin är baseballen fortfarande stor, den kan dra 20 000 på matcherna och baseballspelarna tjänar fyra gånger mer än fotbollsspelarna, men ungdomarna är klart mer för fotboll.

Den nya generationen gör uppror mot den förra. Som en journalist i Vice Sports uttryckte det:

- Om baseball är socialism, Fidel och Raúl Castro, då är fotboll det nya intressanta alternativet: kapitalism, Obama, och Cristiano Ronaldo.

I Ungern hade kommunisternas sport varit fotboll, och när deras fotbollsstorhet och kommunismen var över sågs den som omodern. Ingen ville ha med det förflutna att göra, fotbollen var ett misslyckat ideal från dåtiden. I Ungern fanns ingen ny sport som var progressiv, men i Kuba är fotbollen det nya man går till. De statligt ägda kubanska TV-kanalerna har under de senaste åren börjat sända allt mer La Liga, Champions League, och Copa Libertadores, medan baseballen får nöja sig med någon match per vecka.

En annan faktor att räkna in är ekonomin. För att spela fotboll behöver du något runt att sparka på. För att spela baseball krävs slagträ, handskar, och en boll. Det har inte varit lika enkelt att fixa. Snittlönen i landet är $30 per månad, och baseballhandskar prioriterades inte som viktiga varor förbi den 50 år långa handelsblockaden, även om Obama lättade på den för drygt ett halvår sedan.

Och fotbollens utveckling i landet har hänt jäkligt snabbt.

Det liknar det som händer i Japan, som också har en stark baseballtradition. Mellan 2009 och 2014 sjönk baseballdeltagandet med 28% (!), trots att Japan numera är klar etta på baseballens landslagsrankingen. När siffrorna presenterades gavs det en huvudorsak: det är fotbollen som intresserar de unga, inte baseballen.

2012 gjorde MLS Soccer en intervju med två stabila MLS-spelare som hade flytt från Kuba: Osvaldo Alonso och Eduardo Sebrango. Alonso lämnade Kuba 2007 och har aldrig varit tillbaka, medan Sebrango har fixat så han är tillbaka två gånger per år. Alonso hade ingen koll på att fotbollen hade vuxit, han hade missat revolutionen, medan Sebrango var övertygad att landets elva miljoner invånare hade förändrat sitt sätt att utöva sport.

- Folk bara älskar det, särskilt i Havanna.

- Om spelarna kan få spela professionellt i andra ligor, så kommer Kuba en dag att bli en stormakt och enkelt kunna konkurrera med USA, Mexiko, och andra stora fotbollsnationer i CONCACAF. Vi har talangen och förmågan, men vi behöver erfarenheten.

En amerikansk tränare, som har hjälpt Kubas U21-landslag, fyller i:

- Kubanerna är tekniskt och fysiskt bättre än costaricaner, honduraner, eller jamaicaner, men där tar det slut.

- Den som tror att den kubanska fotbollen är dåligt bara på grund av bristen på pengar tror fel. Det är ett problem, men inte det mest allvarliga. Det som har placerat Kuba som framgångsrika i många stora sporter under de senaste 30 åren, trots att de har investerat hundra gånger mindre än konkurrerande länder, är mänskliga faktorer. Kvaliteten på tränare.

Det finns också en viss fotbollshistorik att ta av. På 30- och 40-talet var Real Madrid och Barcelona i Kuba för att spela matcher, och på 40-talet hade Real Madrid till och med två kubanska spelare i sin trupp.

Kuba har också varit del av en av fotbollshistoriens mest udda transferdrag, utfört av tyska fjärdedivisionsklubben Bonner SC år 1999. Deras president hade sett Kuba förlora en landskamp mot Brasilien med 2-0, och ville ha några av spelarna. Kuba vägrade att separera på dem.

Efter att ha fått Fidel Castros godkännande värvade Bonner SC därför in *hela* Kubas A-landslag. 15 spelare, två tränare, en massör, en tolk, och en kock. Ett fåtal av spelarna fick göra A-lagsmatcher, men Bonner SC åkte ändå ur fjärdedivisionen. I avtalet stod det inskrivet att spelarna inte fick ha möjlighet att fly, att de endast skulle tjäna fickpengar, och att Bonner SC bidrog med fotbollsutrustning till Kuba, bland annat eftersom landets fotbollsförbund endast ägde elva stycken fotbollar.

Mycket har hänt sedan Barack Obama lättade på relationerna med Kuba för ett halvår sedan. För knappt två månader sedan var New York Cosmos på plats i Kuba för att spela träningsmatch mot landslaget. De var det första amerikanska proffsfotbollslaget sedan 1978 som hade fått göra det på Kuba. Både Raúl och hederspresidenten Pelé var med i en av årets mest romantiserade fotbollsmatcher.

Det finns vissa utvecklingsdetaljer som kan noteras. Kuba spelade i U20-VM år 2013, och CONCACAF och Kubas fotbollsförbund har diskuterat en lösning för att samarbeta med att få ut kubanska spelare till andra länder. Dessvärre stöts det ändå på problem med öppenheten. Adrian Arturo Diz Pe skulle ha provspelat med Ligue 1-klubben Thonon Gaillard i våras, men hindrades, och storstjärnan Osvaldo Alonso (Seattle Sounders) ville vara med i Gold Cup, men eftersom han har lämnat landet så hade de strukit bort honom.

Om Kuba gör det vettigt ikväll mot USA kanske vi ändå får se fler kubanska spelare som försöker hitta klubbar utanför landet. Reservplanen är att landslagets lagkapten Jeniel Márquez åker hem till ön om några dagar för att fortsätta sitt jobb med att transportera varor.

Exif_JPEG_420

Källor: NY Times, Guardian, Vice Sports, NBC, FOX, SvD, Fútbol Cubano, Reuters, MLS Soccer, FIFA, IBAF, WSJ, OnCuba, Spiegel, Wikipedia, Sport in Cuba, USA Today

@jonas_hansson

Jonas Hansson
Inlägget har 3 kommentarer

Ligue 1-Silly Season-nörderi

500126 EN AVANT DE GUINGAMP (+€3,05m)

In: Benezet (Thonon G, m, €1,2m), de Pauw (Lokeren, m, €0,75m), Privat (Gent, a, lån), Dembélé (Nancy, a)

Ut: Beauvue (Lyon, m/a, €5m), Mandanne (Al-Fujairah, a), Alioui (Laval, a, lån) Marveaux (Newcastle, m), Pied (OGC Nice, m)

Guingamp gjorde 41 mål i Ligue 1. Nu tappas bästa Beauvue (17 mål), Mandanne (11 mål), och lånen Pied (vald till näst bästa spelaren, 2 mål, 7 assist) och senhöstdominanten Marveaux. Av de 41 målen som gjordes finns bara nio mål kvar.

Förtroendekapitalet som Gourvennec har byggt upp kommer till nytta i sommar. Privat garanterar sju nickmål per säsong, belgaren Nill de Pauw kallas av klubbpresidenten för ”en bortglömd kvalitetsspelare”, Bundesliga-Benezet var en av Ligue 2:s bästa för ett par år sedan. Mer offensivt ska komma in, särskilt om den deprimerande dåligt presterande dansken Schwartz lämnar. Namn vi ser: Thomsen (AaB, m), Santamaria (Tours, m), Ayité (Bastia, m), och Martin (Niort, m).

500054 LILLE OSC (+€30,45m)

In: Renard (Elfenbenskusten, tränare, €0,4m), Bauthéac (OGC Nice, m, €2,4m), Amadou (AS Nancy, b/m, €2m), Tallo (Roma, a, €1m), Guirassy (Laval, a, €0,5m), Civelli (Bursaspor, b), Obbadi (AS Monaco, m)

Ut: Girard (tränare), Traoré (AS Monaco, m, €14m), Gueye (Aston Villa, m, €12m), Kjær (Fenerbahçe, b, €7,65m), Diaby (Club Brügge, a, €2m), Delaplace (SM Caen, m, €0,6m), Rozehnal (b), Origi (Liverpool, a), Lopes (Man City, m)

Hervé Renards African Army: Junior Tallo är humorproducerande anfallare, de ville ha Bazookatacklaren Wilfried Kanon men spelarens knä var gjort av maräng, försöker låna #DareToSunzu, seglar omkring jättebra Ndong (Lorient) och jättejättebra Kamano (Bastia), har två unga zambier på provspel…

Renard hittar afrikanerna, ledningen värvar erfarenhet kan Ligue 1 (Obbadi, Bauthéac, Civelli) och stortalang inom Frankrike (Amadou, hypade Guirassy – och kan få Harban och Ongenda från PSG).

Tappen är svåra, det är stabilitet, högsta kvalitet, och framtidstro som försvinner för att kunna betala arenan, men en optimistisk person/ett psykfall kan övertygas om att det vägs upp av Renard och inhämtning av ny intressant talang.

500075 SM CAEN (+€1m)

In: Delort (Wigan, a, €1,4m), Louis (Standard Liège, m, €1m+), Delaplace (Lille OSC, m, €0,60m), Ben Youssef (Astra Giurgiu, b), Bessat (Nantes, b/m), Alhadhur (Nantes, b), Raspentino (m/a, Dijon), Duhamel (Thonon G, a)

Ut: Lemar (AS Monaco, m, €4m), Koita (Sivasspor, a), Pierre (Tours, b), Musavu-King (Granada, b), Saad (Strasbourg, b), Saez (m), Sala (Bordeaux, a), Benezet (Thonon G, m), Privat (Gent, a)

Säger själva att de inte ska värva mer än enstaka spelare nästa sommar, eftersom de fick vad de ville nu. Delort ska vara mini-Giroud, Louis ska vara mini-Cabella, Ben Youssef är bad cop i mittbacksparet, sjuksköterskan Delaplace håller stark motorklass för botten, Alhadhur är intressantstabil, Bessat är tråkstabil.

Kanté ska förmodligen till Leicester, men om de väljer Mendy (OGC Nice) så kan det istället bli Olympique de Marseille, och med den transfersumman klarar sig SM Caen för två budgetår framöver. Stora klubbar kollar också på Bazile och Twittergurun Imorou.

501904 NANTES (-€0,8m)

In: Sigþórsson (Ajax, a, €3m), Thomasson (Thonon G, m, €0,8m), Moimbé (Brest, b), Adryan (Flamengo, m, lån), Touré (Brest, m)

Ut: Nkoudou (OM, m, €,1,5m), Hansen (Midtjylland, b/m, €1,5m), Gakpé (Genoa, m), Bessat (SM Caen, b/m), Alhadhur (SM Caen, b)

Barcelona värvade sig igenom sitt transferförbud; Nantes lagspelade sig igenom med flera mediokra spelare. Barcelona är disco, Nantes är rock’n’roll. Nu ska det kvalitetsförbättras. Mycket handlar om Sigþórsson, eftersom Nantes gjorde 29 mål på 38 matcher. Nantes har letat anfallare i två år, och Lasse Lagerbäcks egna Huntelaar var inte högsta prioritet.

Det kommer att hända mer. Djilobodji (Celta Vigo?) och Cissokho (Genoa) ska säljas. Sabaly (PSG, b), Puscas (Inter, a), Naldo (Udinese, b), Bou (Racing Club, a), Le Bihan (Le Havre, a), Thomsen (AaB, m), Briand (m/a)… Nantes vill nå ungefärlig Montpellierkvalitet på truppen.

logo_nice_100 OGC NICE (+€0,8m)

In: Seri (Paços Ferreira, m, €1m), Le Marchand (Le Havre, b, €0,6m), Germain (AS Monaco, a, lån), Ben Arfa (m), Pied (Guingamp, m)

Ut: Bauthéac (Lille OSC, m, €2,4m), Digard (Real Betis, m), Delle (RC Lens, mv), Bosetti (Tours, a, lån), Diawara (b), Palun (b), Pentecôte (a), Eduardo (Porto, m)

Bosetti’s passed on, he is no more, he has ceased to be, och vi vet ingenting om fotboll längre. Bosetti, c’est le football, c’est la vie.

Premier League gillar OGC Nice (Loïc Rémy, Lloris, Ospina…) och Aston Villa tänker en 21-årig vänsterback med en stark säsong för €15 miljoner (Amavi). Mendy plussas ihop med Leicester, eftersom Ranieri kallade honom för ”min Makélélé” när de båda var i AS Monaco.

Både höger- och vänsterkantssidan i backlinjen ska fyllas på: Gassama (Lorient, b), Tisserand (AS Monaco, b), Renzetti (Cesena, b), Malcuit (Niort, b). Har annars höjt offensivkvaliteten två steg med Raúl-esque Germain och Ben Arfa, täckt ett stort mittbackshål med Le Marchand, och Seri tar bort en del av idén att låta Nicke Hült vara centralmitt.

@jonas_hansson

Jonas Hansson
Inlägget har 8 kommentarer