Hanssons Frankrikeblogg

PSG:s Barcelonabesatthet: Misslyckat plagiat eller lyckosam inspiration?

30 september 2014 12.35, Jonas Hansson

Barcelona 1996-1997. En fin årgång. Sir Bobby Robson som tränare och med en anfallstrion Ronaldo, Luis Figo, och Hristo Stoichkov. Ändå är det kanske mest imponerande hur stor tränarpåverkan den truppen har på dagens Europatoppfotboll.

Pep Guardiola, Laurent Blanc, Luis Enrique, Juan Antonio Pizzi (ex-Valencia), Albert Celades (Spanien U21), Julen Lopetegui (Porto).

Av de 27 spelarna som fanns i truppen den säsongen så är det endast tre-fyra stycken där jag inte hittar någon form av ledarkarriär inom fotbollen. Dessutom fanns det en då mörkhårig hjälptränarknatte som Blanc gillade.

- José Mourinho spelade en viktig roll. Han pratade franska, spanska, portugisiska, engelska, han blev mellanhanden i hela omklädningsrummet.

Pep Guardiola, José Mourinho, och Luis Enrique var också några av de kandidaterna som rullade igenom när PSG skulle leta ny tränare, innan de valde Laurent Blanc. Det är inte förvånande att det fanns fyra Barcelonakort i PSG-högen.

Om vi börjar i de största möjliga perspektivet: Qatar äger PSG och sponsrar Barcelona. Det finns en stark koppling mellan de klubbarna redan från start.

Redan 2011 drog PSG-presidenten Nasser Al-Khelaïfi till med att La Masia var förebilden för PSG:s akademi, det tog ungefär tre-fyra minuter in i presentationen av köpet av PSG, och efter det har flera andra Barcelonainspirerade helheter följt efter: spelstil, marknadsföring, faciliteter. ”Hur gör Barcelona?” känns som en standardfråga i Paris.

PSG:s akademiansvarige Bertrand Reuzeau brukar dra till Barcelona någon gång per år för inspirationsresa. Om det har gett något konkret? Reuzeaus ord för ett par år sedan:

- I samförstånd med (dåvarande sportchefen) Leonardo och ledarstaben har vi valt att göra så att alla träningsövningar i klubben innefattar att man ska jobba med bollen.

Alla lag i klubben ska helst spela likadant: något som liknar Barcelona, samma stil som Laurent Blanc varje kväll diskuterade igenom med José Mourinho och Pep Guardiola under sitt år i klubben.

Redan under åren i Bordeaux, där klubbens Champions League-framgångar snarare grundade sig på fasta situationer, Gourcuffmagi, Chamakhnickteknik, och defensiv organisation, så var Blanc tydlig med hans mål.

- Om man ska spela fotboll så betyder det att man ska ha bollen, ha rörelse, utnyttja styrkorna, ge problem till motståndarna, göra mål, ta risker. Jag vill självklart att mitt lag ska vinna, men jag vill också att de ska spela bollen. Det är en fundamental princip som finns i både Manchester United och Barcelona. 

Några år senare tog Blanc över det franska landslaget. Gissat målet?

- Jag vill bygga ett lag som kontrollera matcherna så mycket som möjligt, med sin egen stil. Ett lag fokuserat på attackfotboll. 

Det franska landslaget planterade Projekt Barcelona när de anställde Blanc, något som inte fungerade eftersom man inte kan ändra en hel spelidentitet under landslagssamlingar som är på tre träningspass varannan månad. Javier Irureta:

- Blanc växte som spelare i Barcelona, han förstår Guardiolas filosofi. Han vill att försvararna ska starta attackerna, han vill ha ett presspel. Barcelona och Spanien spelar tiki-taka. Tiki; jag får, taka; jag ger. Just nu finns det inte tillräckligt mycket taka i det franska laget. Visst, Blanc plockar de små och kvicka spelarna, som Nasri, Martin, Valbuena. Problemet är inte att de inte är små. Problemet är att Nasri inte är Xavi.

Ut från Frankrike, in i PSG. Kolla sedan på spelartruppen: Thiago Silva och David Luiz var Barcelonajagade, PSG ville ha Dani Alves som högerback, Thiago Motta är Sergio Busquets, Marco Verratti är Xavi, Blaise Matuidi är Yaya Touré/Cesc Fàbregas-försöken, Edinson Cavani är David Villa, Ezequiel Lavezzi är Pedro, Zlatan Ibrahimovic plockades till både Barcelona och PSG.

Vad som saknas? En Lionel Messi. En Andrés Iniesta. Hög individuell kvalitet på avgörande situationer i höga centrala roller. Ibrahimovic räcker inte. Hej Javier Pastore och Lucas Moura?

Ett annat grundfundament är akademier och lokal förankring. På den berömda första presskonferensen drog Al-Khelaïfi till med att PSG ska fostra nästa Lionel Messi.

PSG har under många år misslyckats med att plocka rätt i Parisregionen. Går man bakåt i åren hittar man många Pariskillar som har missats: Paul Pogba, Abou Diaby, Lassana Diarra, Thierry Henry, Moussa Sissoko.

De senaste åren har till och med de upplockade spelarna försvunnit: Kingsley Coman och Moussa Dembélé protestflyttade till Juventus och Fulham, Mamadou Sakho är i Liverpool, Adrien Rabiot saknar allt förtroende för PSG. ”Vi behöver bygga Parisidentitet i PSG”, heter det ändå. Megatungt ansvar på Pariskillarna Douchez, Camara, Chantôme, och Bahebeck.

Samtidigt har PSG:s scoutingteam för ungdomar under de senaste 18 månaderna ökat från fem anställda till 21. Ett tecken på att man ska börja kolla utåt, även på ungdomssidan.

- Det är sant att Barcelona inspirerar oss. De formar de bästa spelarna i Katalonien, Spanien, och världen, och när de ska värva spelare, värvar de alltid de bästa spelarna på de positionerna.

- Vi letar intensivt efter en model och en filosofi. Barcelona har haft sin solida modell i många år.

Blanc är en av få tränare som kan ge Barcelonatendeser till A-laget, och Reuzeau spelar en viktig roll i bakgrunden. Frågan är om PSG:s Barcelonabesatthet blir ett misslyckat plagiat eller en lyckosam inspiration.

Källor: The Score, The Guardian, Le Parisien, L’Équipe, Wikipedia, FC Barcelona, Le Figaro

***

OMGÅNGENS ELVA (4-3-2-1)

Falcon 500154
Eduardo logo_nice_100 – Touré 500211
Imbula 500083 – Aguilar 524391 – Doucouré 500015
Bussmann 500154 – Morel 500083 – Genevois logo_nice_100 – Jallet 500080
Hansen 553251

@jonas_hansson

Laurent Blanc kommer som bäst att alltid vara tvåa

26 september 2014 14.32, Jonas Hansson

När agendan tar upp en PSG-tränare som återigen tappar kontrollen över sina spelare och samtidigt sliter för att visa CL-titeltendenser, och när OM:s nya tränare blir halvgudsdefinierad för att laget leder ligan efter sju omgångar, så kan man komma ihåg grabben som redan hade löst de problemen.

Han vann CL år 1993 med OM genom att vara klassens clown. Belgaren Raymond Goethals är därmed den enda tränaren som har vunnit Champions League med en fransk klubb.

- Han var en person med mycket humor, det passade in i OM. Jag vet inte om han gjorde det här med mening, men när han pratade om motståndarna så kunde han inte uttala deras namn. Han slaktade namnen. Som vi skrattade åt det i omklädningsrummet.

Didier Deschamps var en av spelarna i CL-titellaget, och Goethals hade OM-DNA redan innan han kom till klubben: han var kunnig, hade en grov men varm aura, och självklart redan tidigare med en mutskandal på sitt CV. 1+1+1 = ¥.

Kläderna var alltid kostymer i oftast andra färger än svart och oftast andra passformer än korrekt, och cigaretten som slappt hängde i munnen var nog dessvärre den stora anledningen till att han avled av det stora C:et för tio år sedan.

2127470416

Han passade ju ihop med Tapie, som hade köpt OM för en franc och sedan öst på med nyförvärvspengar från bland annat sina Adidas-framgångar. Tapie dammsög bort all kvalitet från resten av Ligue 1, och kunde även betala £4,5 miljoner för Chris Waddle från Tottenham, den då tredje högsta transfersumman för någon spelare.

- Jag var tränare i OM i tre säsonger, och eftersom det var under Tapies styre så var det som sex säsonger för vilken annan klubb som helst.

Att Goethals åkte in och ut på tränarposten under de tre åren var mest av akademisk betydelse, tyckte alla. Man visste ju hur Tapie fungerade. Var man elak så sa man att Tapie styrde trådarna kring varje andetag som Goethals tog.

Tapie visste ändå att han hade hittat något i Goethals, och i finalen 1993 visades samarbetet mellan de två herrarna upp. OM hade förlorat CL-finalen mot Röda Stjärnan i Bari 1991, och när Boli blev skadad i första halvlek 1993 tänkte alla att det skulle bli ett byte. Boli skrek rakt ut. Rudi Völler sprang fram till tränaren för att meddela att Boli själv ville göra bytet.

- Nä, den andra killen vill inte att vi ska göra det, sa Goethals och pekade upp på Tapie, som hade walkie-talkie-kontakt med sin tränare.

Några minuter senare gjorde Boli matchens enda mål. Tapie tog på sig genidraget.

- Jag var övertygad om att han inte fejkade, men det fanns ingen skada. I hans omedvetna ville han bara undvika att återuppleva det som hände i Bari två år tidigare. Det fanns en psykologisk kontext.

Hur kunde då Goethals vinna mot AC Milan, med van Basten, Rijkaard, Maldini, och Baresi? Det var inte så mycket huxiflux bakom. Goethals körde fembackslinje som höll nollan i åtta av elva CL-matcher.

Det var inte vackert, progressivt, eller neutralt glädjehöjande, men det måste det inte vara i OM. Är du bundis med Tapie så får du med dig pengarna. Är du bundis med spelarna så får du med dig supportrarna.

Och är du i OM vet du att man bara är en dag ifrån ett domedagsscenario. OM hamnade i en mutskandal och blev tvångsnedflyttade, och en gammal Goethals orkade bara hänga runt i perifirin i Anderlecht ett par år till.

Det var en annan fotboll på den tiden, så pass annorlunda att det var som en annan sport, men både Bielsa och Blanc kan lära sig från Goethals. Bielsa om hur man behandlar sin styrelse, Blanc om hur man behandlar sina spelare.

***

OMGÅNGENS ELVA (4-1-3-2)

Gignac 500083Njie 500080
Fekir 500080 – Payet 500083 – Lucas PSG_logo
Albert logo_nice_100
Kurzawa Monaco_ASMorel 500083 – Moubandje 524391Jallet 500080
Aréola 508009

@jonas_hansson

Mercredi: Bielsaboll

24 september 2014 14.47, Jonas Hansson

Sex-sju matcher in i en serie kan man inte dra slutsatser, men man kan börja se tendenser. Siffror är pedagogiskt fint att använda sig av, så jag låter dem göra jobbet den här veckan.

1. Statistik om press

Flera grova överraskningar (Toulouse?!) i filen för presspel den här säsongen. Med Optastatistik slänger man ihop en bunt olika siffror, och sedan har siffrorna brutits ned till ett sammanlagt värde. Ju lägre värde, desto högre press.

Ligue1Table
Tabell via @colinttrainor

2. Alternativ tabell

Att kolla tabellen nu är rätt missvisande: matchschemat är en för stor påverkande faktor. Vad som kan vara mer rättvist är att jämföra årets resultat med motsvarande matcher ifjol.

Exempel: om Lyon förlorade hemmamatchen mot Nantes med 2-1 ifjol men vann hemmamatchen med 3-0 i höst, så är det en positiv skillnad på 3 poäng. Det som försvinner då är nykomlingarnas matcher: Lens, Caen, och och Metz.

Lag: Antal poäng jämfört med ifjol (antal matcher som är räknade)

1. Montpellier: +6 (5)
2. Reims: +5 (5)
3. Lyon: +5 (4)
4. OM: +4 (7)
[...]
14. Lorient: -3 (6)
15. PSG: -5 (6)
16. Thonon Gaillard: -4 (5)
17. Monaco: -7 (6)

3. Använda formationer

Trebackslinjehetsen har inte kommit till Frankrike, utan det är endast Bielsa och Casanova som utnyttjar den i någorlunda frekvent grad. Vi ser också att ligan prioriterar en (eller tre) anfallare snarare än två.

formationer

@jonas_hansson

Maktskiftet Lyon/PSG

22 september 2014 15.29, Jonas Hansson

Man skulle kunna säga att det fanns ett tungt symboliskt värde i att PSG:s mål gjordes av Edinson Cavani – köpt för motsvarande ett Gripenplan – och Lyons av Samuel Umtiti, som har gett glädjemittbacksspel i Lyon sedan han var åtta år purung, men symbolvärdet blir ju vagt eftersom det var standardspelare i de båda lagen. Qatarstjärnor och Lyongossar.

Fet stil: Egna produkter
Kursiv stil: Franskt pass

Lopes; JalletKonéUmtiti - Tolisso; Gonalons; Ferri - Malbranque - Mvuemba; FekirLacazette

Åtta egna produkter. I startelvan. Mot PSG.

***

Lyon under tidigt 2000-tal hade fransk fotbollshistorias mest dominanta lag. Sju raka ligatitlar, men alla plockade på Lyons finaste-av-finaste-misslyckanden i Champions League. Visst, en semifinal 2010, men då var den inhemska maktdemonstrationen på rejäl avsvalning. Lyon fick alltid höra att ”men ni har ju inte vunnit den där jävla Champions League”.

För fyra-fem år sedan började Aulas förstå vad som hände. TV-avtalet i Frankrike gav sämre betalt, sponsor- och matchbiljettinstäkterna höjdes inte, Lyon började felträffa på transfermarknaden, Champions League-drömmen blev mer och mer en mardröm.

Det enda sättet att nå upp i toppen var att börja om, slänga ut, och bygga nytt.

Lyonpresidenten är brutal när det kommer till att tänka långsiktigt: han sätter upp ett mål tio år framåt i tiden och sedan når han det med sitt sinne för ekonomi. Han skulle nu bara hitta rätt strategi.

Vad var Lyons största svaghet? En för dålig arena.
Vad var Lyons största styrka? En av landets bästa akademier.

Han slog samman de två idéerna, och nästa år står ett arenakomplex klart som sammanlagt har kostat €630 miljoner. Lyon själva ska betala nästan €300 miljoner bara för själva arenabyggnaden. Spelartruppen?

Löneutvecklingen i Lyon (röda pluttar) kontra PSG mellan 2011 och 2013:

Namnlösbbbb

Aulas har gjort mer än att rea ut Källströmgenerationen. Han har aktivt jobbat med att få bort dem. Han mobbade Gomis i sociala medier, och han fick nyligen kroppsfängslade son-till-sin-far Gourcuff att gå ned i lön ”med mer än 25%” (50%?).

När det gäller nyförvärv så får de max kosta ett par miljoner euro, om ens det. I somras kom Rose och Jallet in – två stabila försvarare för €1-1,5 miljoner styckpris – men Aulas totalignorerade tränare Fourniers skrik om en ny anfallare.

Anledningen var att Lyons akademi blev vald till den bästa i Frankrike år 2014. Karim Benzema, Hatem Ben Afra, Loïc Rémy, Frédéric Kanouté, Ludovic Giuly – Lyon har alltid varit ungdomsstarka, men har haft svårt att få ut maximal nytta av sina egna stortalanger. Tills nu.

tumblr_mkzi7yCJ8x1rwkiqio1_1280

Grenier, Gonalons, Lacazette, och Umtiti har blivit de fyra fanbärarna, med Lopes som en sen nykomling. Nästa generation känns inte lika het, men den är stabil. Ferri, Tolisso, Fekir, Njie, Benzia, Ghezzal, Zeffane, Yattara, Bahlouli. Ska vi gissa på… Ett par framtida A-landslagsspelare och fyra-fem andra med stabila Ligue 1-karriärer?

Truppen är rejält dränerad på kvalitet, mittfältarna är mer ”göra jobbet”-spelare och de offensiva talangerna är bara intressanta om man kollar på rätt matcher, men Lyon letade sig aktivt in i några sportsligt svåra år. Det är en så pass gigantisk utmaning av fjolårets tränare Garde inte orkade med mer, utan avgick.

Det här är svårare än Wengers Arsenalprojekt av den anledningen att Lyon har gått ned rejält i sin lönebudget.

Ekonomiarbetet är dock högst prioriterat. Vid sidan av planen jobbar Lyon med att Hyundai ska ta över namnrättigheterna på den nya arenan, och de nya sammanlagda inkomsterna kan generera så mycket som €70 miljoner extra per år (exklusive de nya kostnaderna för arenan…).

Om målet är att hoppa förbi PSG de närmaste åren? Nä.

”Kvalificera oss för Champions League senast 2017” hojtade dem till med i medierna förra veckan. Aulas bygger långsamt. Om det funkar? Långsiktighet är frustrerande, men Aulas har den viktiga tendensen att oftast ha rätt.

***

OMGÅNGENS ELVA (4-3-3)

Shechter 501904 – Gignac 500083 – Falcon 500154
Krivets 500154 – Gonalons 500080 – Tejeda 553251
Kurzawa Monaco_AS – Roberge Stade_reims – Nkoulou 500083 – Mariano 500211
Ruffier 500225

@jonas_hansson

Mercredi: Listor är alltid ”intressant”

17 september 2014 13.52, Jonas Hansson

Sju nya tränare i Ligue 1 den här sommaren, och även om alla (nåja) tränaranställningar är ”intressanta” så är det ju vissa tränaranställningar som är mer ”intressanta” än andra. Veckans lista: de under hösten mest ”intressanta” situationerna hos de nya tränarna, även om vi säkert lär återkomma till samtliga tränare någon gång under hösten.

1. Marcelo Bielsa i OM

Bielsa är Bielsa är Bielsa är Bielsa. Är Bielsa.

cdcsd

Ska sluta: 2-4

2. Willy Sagnol i Bordeaux

Tysk disciplin, tyska spelidéer, och tysk talangutveckling. Sagnol har tagit stor inspiration från sin tid i Bayern München, och ger en positiv aura kring Bordeaux efter en brutalt trist period på tre-fyra år.

Underskattat talangfullt spelarmaterial, och han är även en av de tränarna som ska testa trebackslinje. Verkar redan ha fått ut ännu mer av spelare som bland annat Rolan och Pallois.

Ska sluta: 4-7

3. Sylvain Ripoll i Lorient

Att ersätta Gourcuff är som att ta över efter Wenger. Lorient valde att lyfta upp sin assistent, och fortsätter med noga plockade Ligue 2-värvningar och numera även akademispelare som härdats fram i reservlaget något år extra.

Ska både behålla och utveckla, men Aboubakarförlusten lär ta hårt på klubbens långsiktiga placeringar. Vi gillar ju dock kontinuitet och en manisk tilltro på en stark klubbidentitet, så Jordan Ayew kommer göra 14 ligamål den här säsongen.

Ska sluta: 6-10

4. Leonardo Jardim i AS Monaco

Jardims högriskfotboll har mest bara gett konfunderande ingripanden från spelarna. Spelarmaterialet behöver tid, men sedan är frågan också om materialet är tillräckligt bra. Jardim har ändå ett genuint gott rykte i Portugal, både som människa och spelfilosofiker, så det ska bli Champions League-jakt.

Ska sluta: 2-4

5. Claude Makélélé i SC Bastia

Makélélés naturliga respekt i fotbollsvärlden gjorde att klubben kunde få en stark värvningssommar, med välskolade talanger på lån från de största klubbarna och sedan påfyllt med belgiska medieskugga-stabila spelare.

Lite för många oavgjorda matcher, men Makélélé har en optimal bakgrund för att åtminstone göra en Didier Deschamps-tränarkarriär. Precis som Deschamps är Makélélé lagom spelflexibel och duktig på att hitta harmoni.

Ska sluta: 8-14

***

OMGÅNGENS ELVA (4-1-3-2)

Ngog Stade_reims – Gignac 500083
Lopes 500054Marveaux 500126 – Fortes Stade_reims
Gillet 508009
Kurzawa Monaco_ASBodmer logo_nice_100 – Conte Stade_reims – Sidibé 500054
Lopes 500080

 

@jonas_hansson

Fotbollen i Paris: Vänsterklubben med St. Pauli-tendenser

15 september 2014 11.57, Jonas Hansson

Det finns London och så finns resten av fotbollshuvudstäderna. London är ett unikum när det kommer till fotbollsklubbar och alla följer därefter. Moskva trycker på med tre-fyra grövre klubbar, men oftast finns det par toppklubbar i varje huvudstad – Atlético och Real, Lazio och Roma, Sporting CP och Benfica.

Undantagen existerar. Amsterdam, Berlin, och Paris har bara varsin toppklubb och sedan ett stort gap nedåt. Holland är så pass litet att Ajax kan dra lokaltrafiken till stora rivaler, och Berlin kan trots en svår historia dra till med Union och Hertha. Paris? Där får fotbollen bekräftat sitt rykte om att vara en fulkultursport, men det dräller av intressanta fotbollsfenomen i staden.

Paris
Bild via Cahiers du Football.

Sportligt är det visserligen svagt. Créteil bygger på sin kultstatus i Ligue 2 med tidigare Premier League-stökspelare som Fréderic Piquionne och Hérita Ilunga. Paris FC var det ursprungliga PSG-projektet redan på 70-talet innan staden istället ångrade sig och hoppade på PSG-spåret. Red Star FC har dock varit fina på att odla identitet.

Ursprunget till namnet Red Star ska ha varit taget från Red Star Line, en båttrafiklinje mellan USA och Antwerpen som hade samma Converse-liknande stjärna i sitt emblem. Grundaren? VM-fixaren Jules Rimet, som fick namnet Red Star eftersom familjens hushållerska hade åkt den båtlinjen. Ett anglofiliskt val, men som har fått en ideologisk prägel.

Klubben har alltid byggt sig på att vara en röd klubb, särskilt då de kommer från Saint-Ouen som mellan 1945 och 2014 endast hade tre borgmästare – samtliga var röda. Förändringen skedde först i år, när William Delannoy blev invald i april.

De ses ofta som den franska någorlunda lika motsvarigheten till St. Pauli, även om de själva inte har tagit det till samma extrema nivå. Däremot är klubbens huvudfigur den under andra världskriget avrättade Rino Della Negra, som gick ut i krig för att slåss mot nazisterna och sedan har blivit en stark lokalhjälte.

1836683_457788107684019_1096046896_o

Att integrera sig i samhällsarbeten har också varit en del av identiteten. De ordnar undervisningar under loven och skapar samarbeten med skolorna. De har fått jobba med projekt till att göra dem till en viktigare samhällsfaktor eftersom fotbollen sällan har fungerat. De plockade fem cuptitlar innan andra världskriget var över, men under de senaste 40 åren har de fått leva på känslor snarare än framgångar.

Red Star FC ha försökt att pumpa liv i satsningar, där en av de mer udda sammanslagningarna i fotbollshistorien var när de tog sig samman med Toulouse – en klubb med sin bas 60 mil från Paris. Det finns dock en sak som supportrarna diskussionslöst har vägrat: att fixa arenan.

Stade Bauer har flera gånger varit aktuell för omrenovering, men supportrarna står alltid emot. Byggd 1909 på en kolonilott och faciliteterna är så pass dåliga att ett vindoväder kraftigt förstörde arenan i slutet på 90-talet, men Bauer ska vara kvar. €2,5-5 för en matchbiljett och släng på någon euro och du får en kvalitets-ölmerguez, samtidigt som du diskuterar Marx med stolsgrannen och sjunger ironiska etablisemangssånger. Sånt är viktigare än strösäsonger i Ligue 1 på en standardnybyggd arena.

Det har istället gjort att pengar har spenderats på spelare. Förutom svenskarna Roger Magnusson, Bror Mellberg, och Henry Carlsson har bland annat catenaccio-Herrera varit i klubben, och de senaste årens satsning har handlat om Steve Marlet, Sir Alex Fergusons favorit David Bellion, och Franck Queudrue. Den stora prestigevärvningen är dock Manuel Pirès, som låg bakom OGC Nices oväntade Coupe Gambardella-guld 2012. Målet: Ligue 2 nästa säsong.

För drygt en vecka sedan spelades Parisderbyt mot FC, med resultat i supporterbråk som delvis skylldes på PSG:s quick fix-lösningar att kvickt trycka bort sina supportrproblem från Parc de Princes, men det är en historia som är komplex nog för att få en egen bloggpost.

Övrig läsning

Rino Della Negra – Den andra sidan av kriget
Fel Parisklubb i Champions League

@jonas_hansson

Frankrikes U21: Samma utveckling som A-landslaget

12 september 2014 16.42, Jonas Hansson

U21-playoff Frankrike-Sverige? Fransmännen ser det som en jobbig uppgift, men är mest bara lättade över att ha sluppit Holland och Ukraina. Frankrike är dock svårbestämda i och med faktumet att de i juni i år bytte förbundskapten.

Under året som Willy Sagnol var förbundskapten gjorde laget 29 mål på nio matcher, och vann samtliga sex kvalmatcher. Sagnol hade tydliga tyska vibbar och sågs i Frankrike som fräschaste möjliga tränaren, och han har sett lika intressant ut i nya klubben Bordeaux. Ny förbundskapten: den äldre Mankowski.

Mankowski är en typisk förbundskille: anställd där sedan 2000, och assisterande tränare för A-landslaget under åtta av de åren. 5-1 mot Kazakstan och 1-1 mot Island är allt han har hunnit med för U21. Ett par procent mindre i mod och lite sämre ihopkoppling i offensiven var de försämringarna man kunde se jämfört med Sagnols tid, men en längre spelsammanfattning kommer vid ett senare tillfälle.

Mankowski var ju faktiskt också den förbundskaptenen som vann U20-VM med Frankrike förra året. Då var Pogba, Digne, och Kondogbia med i laget, och av de 21 spelarna från U20-VM-truppen förra året räknar jag med att ett femtontal är aktuella för U21-samlingen mot Sverige. Trots att Mankowski är nyanställd så har han stark koll på spelarna.

Målvaktsposten är svårbestämd. Sagnol körde Boucher – som är okej men inte mer i Toulouse – medan Mankowski har bytt till PSG-ägda Aréola, som är *den* målvaktstalangen och redan ger starka och jämna prestationer. Inte de Gea/ter Stegen-talang, men talangsteget där under.

I backlinjen kan de båda A-landslagsspelarna Digne (PSG) och Varane (Real) komma med, situationen ska diskuteras vidare, men frågan är hur stort behovet är av att få in Digne? Ordinarie vänstervalet Kurzawa är en av AS Monacos viktigaste spelare, och har mer närvaro i sitt offensiva spel, även om Digne ger mer mognad. På mittbacksplatsen är det dock ett kvalitetssteg mellan Zouma (Chelsea) – som har talang men som oftast bara är stabil – och världsklassmittbacken Varane.

Laporte är prisad i Athletic och Barcelona stod där och funderade på €36 miljonersklausulen, medan Foulquier (Granada) är bra men aldrig sticker ut och är den enda i backlinjen utan tydlig potential för ett A-landslag. Reserverna är funktionella, men det är tydligt att Frankrike har fyra starka namn (Digne, Kurzawa, Laporte, Varane), och sedan är det ett glapp till resten.

Digne/Kurzawa – Laporte – Zouma/Varane – Foulquier

På mittfältet är det alldeles för många valmöjligheter. Om Pogba (Juventus) kommer in så vinner Frankrike mittfältet mor Sverige, men utan honom gäller det att Mankowski träffar rätt på spelartyp och form. Kondogbia (Monaco) – en Pogbatyp – och Sanson (Montpellier) – en tyngre Verrattityp med mer slutproduktseffekt – startar, och bredvid finns det alla olika alternativ:

Ettrighetsspelare som Mendy (Nice) eller Bakayoko (Monaco), djupledslöpare som Doucouré (Rennes) eller Veretout (Nantes), mer allroundskickliga som Lemina (OM), Tolisso (Lyon), Ferri (do), eller Ngando (Rennes), eller den mest talangfulla duon Imbula (OM) och Rabiot (PSG) som dock saknar U21-förtroende.

Alla är välskolade, men inget alternativ är klart starkare än något annat. Sanson tror jag dock är den som är viktigast för att länka ihop spelet. När han byttes ut mot Island försvann all anfallsstruktur, och han har haft konstant utveckling i Montpellier.

Kondogbia – Pogba/? – Sanson

Anfallslinjen har fått ny kraft, både mentalt och fysiskt: Arsenals Sanogo. De tempostarka typerna har länge funnits i anfallsuppsättningen, men de har saknat en uppspels- och bökpunkt som kan göra ett gott jobb som ensam anfallare. Runt honom kommer förmodligen Ntep (Rennes, poängstark men ojämn) och den offensiva stjärnan Thauvin (OM) vara ordinarie.

Martial (Monaco) hoppar alltid in och rör om med vassa löpning och svåra tekniska aktioner, och bakom där är det Coman (Juventus), Benzia (Lyon), Bosetti (Nice), Bahebeck (PSG), Maupay (Nice), Haller (Auxerre), och Ongenda (Bastia/PSG) som bör vara alternativen.

Thauvin – Sanogo – Ntep

Summa? Thauvin, Pogba, Varane, Laporte, och Digne/Kurzawa är de stora talangerna, och Sanogo och Sanson är viktiga då de tillför nya egenskaper. I övrigt är det en välskolad generation som inte har fått uppleva den extrema hypen då Pogba, Varane, och Thauvin har fått ta det stora medialasset.

Situationen har varit lik den som har skett i A-landslaget. På ett par år har landslaget bytt ut sig och fått fler sympatiska drag, även om den känslan inte är lika etablerad som den är i A-landslaget. Problemet har snarare varit att få ned antalet talanger till en mer hanterbar grupp, för just nu finns det fem-sex stjärnor och efter det runt 25-30 spelare som håller lika god kvalitet.

Alla spelare håller dock hög kvalitet: Thauvin (€15 miljoner), Digne (€15 miljoner), Zouma (€10 miljoner), Kondogbia (€20 miljoner), och Varane (€10 miljoner) är några av spelarna som redan har varit involverade i stora affärer, och bara där är vi uppe i €70 miljoner. Det exkluderar flera affärer för runt €5 miljoner (Martial, Ntep, Bakayoko, Lemina…), samtidigt som spelare som Laporte och Pogba ännu inte har varit involverade i ekonomiskt grova övergångar.

Dessutom är de sämsta spelarna som kommer att få speltid ändå spelare vars lägstanivå är att vara viktiga startspelare i bottenlag i Ligue 1. Det finns inga utfyllnadstalanger.

Thauvin – Sanogo – Ntep
Kondogbia – Sanson – Pogba
Digne – Laporte – Varane – Foulquier
Aréola

Förstareserver: Boucher, Kurzawa, Zouma, Veretout, Mendy, Martial, Coman

@jonas_hansson

Silly Season-summering: Reims, Rennes, ASSE, Thonon Gaillard, Toulouse

9 september 2014 16.55, Jonas Hansson

Del 1: SC Bastia (3,5/5), Bordeaux (3,5/5), SM Caen (3/5), Guingamp (2,5/5), RC Lens (0/5)

Del 2: Lille OSC (3/5), Lorient (3/5), Lyon (2/5), Olympique de Marseille (4/5), Metz (3/5)

Del 3: AS Monaco (1,5/5), Montpellier (2,5/5), Nantes (2/5), OGC Nice (3/5), Paris SG (3/5)

STADE DE REIMS (plus €5,5 miljoner)

Modig känner-rätt-personer-tränare VASSEUR (Créteil, tränare, 3/5)
Konstgräskontringsspelare MOUKANDJO (Nancy, 3/5)
Vasseur känner PSG-akademin BOURILLON (Lorient, 3/5)
Vasseur känner PSG-akademin ROBERGE (Sunderland, lån, 3/5)
Vasseur känner PSG-akademin MAVINGA (Rubin, lån med option, 3/5)
Vasseur känner PSG-akademin CONTE (PSG, ?, 3/5)
Vasseur känner PSG-akademin NGOG (2,5/5)

Förluster: Fournier (Lyon, tränare), Krychowiak (Sevilla, €5,5m), Ayité (Bastia), Turan (Kasımpaşa, lån), Kodjia (Angers), Ghisofli (slutar)

Fem av sex värvningar spelade ungdoms/reservlagsfotboll i PSG under åren som Vasseur var i klubben. Hade han själv fått välja så hade siffran varit sex av sex – Ongenda prioriterades högre än Moukandjo, men Ongenda ville till SC Bastia eller RC Lens.

Krychowiak och Ayité har varit aktivt involverade i oväntade segrarna de senaste två åren, samtidigt som Fourniers disciplinerade matchplaner gav strösegrar.

Även om ett par av spelarna (Bourillon och Roberge) är tekniskt bättre skolade än standarddefensiva spelare så är truppen utan stora ambitioner och med låg tillväxtpotential. Truppen mest bara är, och även om Vasseur ser sig som en modig tränare så är hans största tränarmerit en godkänd säsong i Ligue 2. 2,5/5

RENNES (runt plus €5 miljoner)

Gänglig men (kvalitets)stark MEXER (Nacional, €2,2m, 3,5/5)
Metz’ Senegalakademibackleverans DIAGNE (Freiburg, €1,5m, 3,5/5)
Rennes’ Digard FERNANDES (Freiburg, €1,6m, 3,5/5)
”Internationell spelfördelartalang” PRCIĆ (Sochaux, €1m, 3,5/5)
Nice-fin men poängsvag BRÜLS (Gent, €2,2m, 3/5)
Allt rimmar på HABIB HABIBOU (Gent, €2m, 3/5)
Brassekämpe(!)ytter HENRIQUE (Zürich, €1m, 3/5)
Grått österrikiskt målmonster HOSINER (Austria Wien, €1,9m, 3/5)
Ung-ish allroundspelare ANDRÉ (Ajaccio, 3/5)
Sunkig reservmålvakt SORIN (Auxerre, 1,5/5)

Förluster: Alessandrini (OM, €5m), Bakayoko (Monaco, €8m), Pitroipa (Al-Jazira, €3m), Féret (Caen), Oliveira (Benfica, avslutat lån), Kadir (OM, do), Romero (Lanus, do), Foulquier (Granada, €2,3m), Boye (Kayserispor), Diallo (Lorient, lån), Diarra (Auxerre, lån), Houtondji (Châteauroux, lån), Saïd (Laval, lån)

Jag skrev om det nyligen, att Rennes’ sportchef Buisine jobbar med ett stort scoutingnätverk och vågar ta chanser. I princip så har en hel elva värvats in, och åtta-nio av dem känns genuint intressanta och är tagna från sex-sju olika länder. Mini-Udinese, fast ett par år högre i snittålder.

Dessutom har det inte varit några sportsliga tunga spelartapp. Det enda som gör att jag håller mig undan från ett högre betyg är att jag saknar en offensivt garanti. Många intressanta, men ingen som har presterat på hög nivå under lång period. 3,5/5

SAINT-ÉTIENNE (minus €4 miljoner)

Rwanda-”alltid intressant”-ytter MONNET-PAQUET (Lorient, 3/5)
PL:s målköparhets VAN WOLFSWINKEL (Norwich, lån med option, 3/5)
Wannabe Cristiano Ronaldo MOLLO (Nancy, obligatoriskt köp €4m, 2,5/5)
Nåt småtrögt, nåt allround, nåt stabilt THÉOPHILE-CATHERINE (Cardiff, lån med option, 3/5)

Förluster: Zouma (Chelsea, avslutat lån), Guilavogui (Atlético, do), Trémoulinas (Dynamo Kiev, do), Brandão (Bastia), Mignot (Sochaux), Kitambala (Charleroi), Aleksić (Lechia Gdansk), Mayi (GFC Ajaccio), Polomat (Laval, lån), Nicoliță (brutet kontrakt)

Gick in i sommaren med två mål: behålla Ruffier och Trémoulinas, samt förändra vissa delar i offensiven. De lyckades okej. Det obligatoriska köpet av Mollo tog viktigt kapital för andra nyförvärv, och istället för att köra något på chans så valde de att vänta på kvalitet till januari. Det blir lätt ”stabilt men inte mer” när de nästan uteslutande kollar Ligue 1-kvalitet.

Spelarförsäljningarna för att klara av ekonomin (Aubameyang, Guilavogui, Zouma, Ghoulam) gjordes förra säsongen, och de ska klara sig gott med pengarna till 2016. 3/5

THONON GAILLARD (runt plus €1 miljon)

Istället för Borges TEJEDA (Saprissa, €0,5-1m, 3,5/5)
Finskolad fintrippande ytterbackssuccé SABALY (PSG, förlängt lån, 3,5/5)
Sagan om Stjärnans återkomst NINKOVIĆ (Röda Stjärnan, 3/5)
Löpningar bakom backlinjen BRUNO (Lille, ?, 3/5)
Tillslagsmittfältare  CAMUS (Genk, lån med option, 3/5)
Fyrkantigt vänsterkantsautobahn JUELSGÅRD (Midtjylland, €0,5m, 3/5)
Kaosanfallare NIELSEN (Rosenborg, €0,5m, 3/5)
Bottenlagens Pitroipa SOUGOU (OM, lån, 3/5)
Får-äntligen-testa-Ligue-1-målvakt LEROY (Tours, €0,25m, 2,5/5)
Skägg utan vård GIVET (Arles, 2,5/5)

Förluster: Bérigaud (Montpellier, €3m), de Melo, Bertoglio (Dynamo Kiev, avslutat lån), Ruben (do, do), Tié Bi (Asteras Tripolis), Laquait (Valenciennes), Ehret (Nancy)

En SC Bastia-situation: ett tungt spelartapp som vägs upp av en generell kvalitetsökning i resten av truppen. Här håller jag det dock som lite lägre kvalitet: några skandinaviska chansningar och äldre väcka-till-liv-delar där utgången är mer svårförutsägbar.

Högt scoutingintresse på Tejeda och Sabaly, och Bruno borde ligga på runt åtta ligamål per säsong. 3/5

TOULOUSE (plus runt €10 miljoner)

Die Hard-mittbackskaraktär GRIGORE (Dinamo Bukarest, €1m, 3,5/5)
Temposvagare/tillslagsstarkare Aurier MATHEUS (Palmeiras, €0,8m, 3/5)
Serbisk storväxt-ung-lovande-anfallare PESIĆ (Jagodina, €1,5m, 3/5)
Monacos Sabaly-försök TISSERAND (AS Monaco, lån, 3/5)
Enorm kropp, ojämn påverkan-tvåvägare DOUMBIA (Wolves, €1,2m, 3/5)

Förluster: Abdennour (Monaco, €13m), Aurier (PSG, lån €1m med obligatoriskt köp), Zebina, Ben Basat (Maccabi Tel Aviv, €1m), Chantôme (PSG, avslutat lån)

Wenger är den enda topp-5-ligorna-tränaren som har suttit längre i samma klubb än Toulouses Casanova. Eftersom det är konstanta elfteplaceringar i Ligue 1 betyder det att Toulouse får göra sin grej ostört och som de alltid tidigare har gjort. Ingen bryr sig.

Det har dock skett en viss transferförändring. De yngre franskbaserade spelarna är lite för dyra, och därför kollar de istället österut. Aurier och Abdennour är tunga, men väntade, tapp och vägs upp av stabila ersättare (Grigore och Matheus – även om Matheus är vänster och Aurier höger) samtidigt som resten av truppen får en mindre uppfräschning. Minivarning för Matheus, som är gänglig och udda men kan vara duktigt funktionell. 3,5/5

@jonas_hansson

Silly Season-summering: Monaco, Montpellier, Nantes, Nice, PSG

7 september 2014 15.40, Jonas Hansson

Del 1: SC Bastia (3,5/5), Bordeaux (3,5/5), SM Caen (3/5), Guingamp (2,5/5), RC Lens (0/5)

Del 2: Lille OSC (3/5), Lorient (3/5), Lyon (2/5), Olympique de Marseille (4/5), Metz (3/5)

AS MONACO (plus €70 miljoner)

Portugisisk Mourinho/Mendes-våg JARDIM (Sporting CP, tränare, 3/5)
Pansarmittback ABDENNOUR (Toulouse, €13m, 3,5/5)
Lika fin som Aréola NARDI (Nancy, €3m, 3,5/5)
Wingbackspel med kraft FABINHO (Rio Ave, förlängt lån, 3/5)
Prestationsstarka Essientypen BAKAYOKO (Rennes, €8m, 3/5)
Insektsmålvakt STEKELENBURG (Fulham, lån med option, 3/5)
Billig talangchansning #1 SILVA (Benfica, lån med option, 2,5/5)
Billig talangchansning #2 WALLACE (Braga, lån med option, 2,5/5)
Totempåle TRAORÉ (Everton, avslutat lån)

Förluster: Ranieri (tränare), Rodríguez (Real Madrid, €80m), Falcao (Man Utd, lån för €7,5 med obligatoriskt köp), Rivière (Newcastle, €6,3m), Abidal (Olympiakos), Obbadi (Hellas, lån med option), Isimat-Mirin (PSV, lån med option), Nardi (Nancy, lån), Tisserand (Toulouse, lån), Romero (Sampdoria, avslutat lån), Ndinga (Olympiakos, lån med option), Kagelmacher (1860 München, €0,2 miljoner), Medjani (Trabzonspor), Barazite (Utrecht), Wolf

Det positiva kan lyftas fram först: Jardim har fina ord från Portugal, klubben har införskaffat en stor talangsamling, sommarens agerande har gjort att de ska klara av FFFP som tidigare såg omöjligt ut, och de har gjort sig av med ett tiotal spelare som de helt saknade nytta av.

Det negativa: de två klart största stjärnorna lämnade utan att ens sniffa på vettiga ersättare. Kvalitets- och respektsänkning. 1,5/5

MONTPELLIER (plus €11,5 miljoner)

Bäst i sunklag-pondusmittfältare LASNE (Ajaccio, €1m, 3,5/5)
Bilmekaniker-hetsanfallare BÉRIGAUD (Thonon Gaillard, €3m, 3/5)
Dortmund innan det var coolt BARRIOS (Spartak, lån med option, 3/5)
Schweizare-i-Argentina-FM-scoutad mittback GISSI (Olimpo, 2,5/5)
Utvecklingsbar billig attributytter DEZA (USMP, utnyttjad option på €0,5m, 2,5/5)

Förluster: Stambouli (Tottenham, €6m), Cabella (Newcastle, €10m), Niang (Milan, avslutat lån), Herrera, Bocaly (Arles), Tinhan (Istres)

Jag fortsätter att trycka på att Montpellier var bättre ifjol än vad poängantalet visade, men lex AS Monaco har nu Montpellier tappat sina två klart bästa spelare. Skillnaden är att Montpellier gjort försök till att ersätta.

Jag gillar fortfarande inte backlinjen och tränare Courbis ville byta ut en mängd mediokra 25-35-åringar i truppen som dock ingen hade intresse av, men Lasne, Bérigaud, och Barrios är kanske det namnstarkaste de kan få sett till det svåra fjolåret. 2,5/5

NANTES (minus €0,4 miljoner)

Superligaens bästa (?) mittback HANSEN (Esbjerg, 3/5)
Jobbjobbjobb-anfallare SHECHTER (Hapoel Tel-Aviv, option €0,4m, 2,5/5)
Hade-en-bra-säsong-typ-2008 AUDEL (Stuttgart, 1,5/5)

Förluster: Đorđević (Lazio), Trebel (Standard), Nicoliță (ASSE, avslutat lån)

Sitter på ett transferförbud vilket gjorde att de billiga och småsunkiga hetsvärvningarna som blev klara i januari var allt de kunde lyfta in. Just ordet ”sunk” känns passande för hela truppens uppbyggnad. Synd på en så fin klubb.

Det är ett fysiskt tomrum i anfallet efter Đorđević, trots att han hade en svag vår, men Hansen har sett fin ut som stabiliserande kraft i defensiven. Nantes får hoppas på akademilyftande, för agerandes i vintras var underkänt sett till att de visste om transferförbudet. Har dock fått behålla nycklar som Djilobodji. 2/5

OGC NICE (plus €5,7 miljoner)

Portugis med storlek-mittfältare EDUARDO (Porto, lån med option, 3,5/5)
Atommittfältsspeleri HULT (Elfsborg, €0,8m, 3/5)
”50% kraft, 50% klanteri”-mammasvantarmittback DIAWARA (OM, 3/5)
Minimini-Rémy PLÉA (Lyon, €0,5m, 3/5)
Alla i Belgien heter Januzaj VERCAUTEREN (Lierse, 3/5)
Ring om du är desperat-målvakt POUPLIN (Sochaux, 2,5/5)
Ospinas långtidsskadade ersättare DELLE (Cercle Brügge, avslutat lån)

Förluster: Pejčinović (Lokomotiv Moskva), Ospina (Arsenal, €4m), Kolodziejczak (Sevilla, €3m), Brüls (Gent, avslutat lån), Pied (Guingamp, lån), Bruins, Abriel (Valenciennes)

Mitt förtroende för tränare Puel går inte att rubba på, men han fortsätter att underskatta vissa delar av truppbyggandet, och då framför allt på defensiva positioner. De går in i säsongen med sju seniorförsvarare: tre av dem håller inte, två är stabila, en är klanteri, och Amavi är fin men oprövad. Dessutom är varken Pouplin, Delle, eller Hassen målvakter som ger säkerhet.

Jag tror ändå att han känner att han har kontroll på händelserna, och resten av laget är förmodligen bättre än vad man först får intrycket av. Många talanger – topp-5-ligornas klart yngsta lag säsongen 2013/2014 – och stabil miljö. Jag tror att minst ett par av Hult, Eduardo, Pléa, och Vercauteren kommer att prestera bättre på lång sikt än vad förväntningarna på dem är, och Digard är kvar. 3/5

PARIS SG (minus €48,6 miljoner)

Världsdominanten AURIER (Toulouse, lån €1m obligatoriskt köp, 4,5/5)
Skulle ha blivit mittfältare LUIZ (Chelsea, €49,5m, 3,5/5)
Attityd och långvarig finskolning CHANTÔME (Toulouse, avslutat lån)
Tempo- och rörlighetstalang som aldrig lyckas BAHEBECK (Valenciennes, avslutat lån)

Förluster: Alex (Milan), Ménez (Milan), Ongenda (Bastia, lån), Conte (Reims), Jallet (Lyon, €1,5m), Aréola (Bastia, lån), Sabaly (Thonon Gaillard, lån), Coman (Juventus, €0,4m)

PSG livin’ in en annorlunda transfervärld jämfört med resten av Ligue 1. Aurier är en supermegagigantiskt fin värvning, men sedan handlar allt om stora frågan: Alex ut, David Luiz in för en kostnad på €49,5 miljoner?

Är bytet värt det när man redan har Marquinhos? Frågan är legitim eftersom värvningen av Luiz gjorde att PSG i juli upptäckte att de helt enkelt inte kunde värva något annat på grund av FFP. En kvalitetshöjning, men den hade kunnat kalibrerats ännu bättre för att även öka offensiva kraften. 3/5

@jonas_hansson

Silly Season: Marseille en Valbuenaförsäljning ifrån perfektion

5 september 2014 16.19, Jonas Hansson

Del 1: SC Bastia (3,5/5), Bordeaux (3,5/5), SM Caen (3/5), Guingamp (2,5/5), RC Lens (0/5)

LILLE OSC (runt +€10m)

Tokfyndet CORCHIA (Sochaux, €1,8m, 4,5/5)
Gatlykta-straffområdesanfallare FREY (Young Boys, €3m, 3/5)
Temporär kreativitet och enskilda aktioner LOPES (Man City, lån, 3/5)
Kenyanska och belgiska rötter ORIGI (Liverpool, lån direkt tillbaka)

Förluster: Kalou (Hertha Berlin, €1,8m), Origi (Liverpool, €12,6m), Bruno (Thonon Gaillard, ?), sex spelare till RE Mouscron

Fyra vinster i sommar: äntligen fått byta ut temposänkaren Kalou mot ett utvecklingsbart alternativt som inte tjänar €5-6 miljoner per år, behålla toppgivande trion Enyama/Kjær/Baša, tokfynda Corchia, och sedan fortsätta bygga sin belgiska klubb.

Däremot känns truppen fortfarande för kvalitetssvag i offensiven. Många alternativ och talangerna ligger på hög, men ingen som är säsongsstark. Origi-försäljningen är varken bra eller dålig. 3/5

LORIENT (runt +10m)

Gourcufflärlingen RIPOLL (tränare, 3,5/5)
Dåliga/bra Anelka J.AYEW (OM, €4m, 4/5)
30-metersbolldrivarmittfältare MESLOUB (Le Havre, 3/5)
18 månaders saknad fysisk mittfältsnärvaro MOSTEFA (Ajaccio, 3/5 )
”Har allt, klarar inget”-anfallare JEANNOT (Nancy, €1m, 3/5)
Lokalodlat vänsterkantstrippande LE GOFF (Istres, ?, 3/5)
Gammelfin Ecuele Manga-ersättare BELLUGOU (Nancy, €1m, 3/5)
”Har allt, klarar inget”-mittfältare DIALLO (Rennes, förlängt lån, 2,5/5)

Förluster: Gourcuff (Algeriet, tränare), Ecuele Manga (Cardiff, €5-6m), Aboubakar (Porto, €10-12m), Aliadière (Umm Salal, €0,4m), Monnet-Paquet (ASSE), Reynet (Dijon, ?), Bourillon (Reims), Doucouré (Metz), Baca (Guingamp), Mulumba (Auxerre, lån)

Fick fler förändringar än de hoppades på. Har levt mycket på individuell kvalitet hos Ecuele Manga och Aboubakar de senaste åren, samtidigt som 25-årsmannen och trendsättaren Gourcuff lämnat, men har samtidigt fått en rätt välbalanserad trupp och fler spelare får ta ansvar vilket de gillar.

Mostefa-värvningen gör nytta i skymundan och J.Ayew har en viss talang som kan göra honom bättre än sin bror (och en attityd som kan göra honom tre-fyra klasser sämre). Alltid lyckat att vara anfallare/släpande i Lorient: Gameiro, Aboubakar, Aliadière, Amalfitano, Vahirua… Dock svårt att resten av värvningarna var nästan uteslutande Ligue 2-förankrade. 3/5

LYON (-€1,9m)

Förutsättningsanpassare FOURNIER (Reims, tränare, €0,4m, 3/5)
Skadefragil mittbackselegans ROSE (Valenciennes, €1,5m, 3/5)
Kantiga tjuren från Cognac JALLET (PSG, €1,5m, 3/5)
Uppsympatiserad El-Hadji Diouf YATTARA (Angers, tillbaka efter lån)

Förluster: Garde (tränare), Gomis (Swansea), Briand (Hannover), Pléa (Nice, €0,5m), Vercoutre (Caen), M.Lopes (Sporting CP, avslutat lån), Sarr (Sporting CP, €1m)

Aulas kör sitt långsiktiga projekt. Allt i A-truppen ska antingen vara egna akademispelare eller billiga mittenlagsfynd. Fournier gör mig 2/5-tveksam som tränarval då han saknar drömmande tendenser, men ska ges en chans. Rose är en vettig spelare, men stora frågor kring hans kropps skelett och muskler.

Fortfarande en alldeles för tunn offensiv för att ge högt betyg, trots att Lacazette blev kvar. 2/5

OLYMPIQUE DE MARSEILLE (-€4-7m)

Halvgud BIELSA (tränare)
Belgisk alla-vill-ha-supertalang BATSHUAYI (Standard, €6m, 4/5)
Atletisk futsalmittback DÓRIA (Botafogo, €5-8m, 4/5)
Youtubestjärna med effekt BARRADA (Al-Jazira, €4,5m, 3,5/5)
OM-supportrande poängvänsterytter ALESSANDRINI (Rennes, €5m, 3/5)
Ung brassechansning ALEF (Ponte Preta, lån med option, 2/5)

Förluster: Anigo (tränare), Valbuena (Dynamo Moskva, €7m), Mendes (El Jaish, €5m), Amalfitano (West Ham, €1m), Khalifa (Club Africain, lån), J.Ayew (Lorient, €4m), Raspentino (Caen, €0,5m), Diawara (Nice), Kadir (Real Betis, lån), Sougou (Thonon Gaillard, lån), Bracigliano (Chennai)

Bielsa blev förbannad på OM och sa att han inte alls ville att truppen skulle se ut såhär. Jag gillar dock deras arbete. Stor loftrensning och fortsatt talangsamlande, med tre värvningar som både är nyttiga nu och med höga vidareförsäljningsmöjligheter.

Valbuena-försäljning sänker alltid betyget med en nivå och reservplatserna är i vissa fall tveksamma, men det är också svårt att hitta fler nackdelar. 4/5

METZ (runt +€3m)

Småklubbarnas Chamakh MAÏGA (West Ham, lån, 3,5/5)
Sympatiskt hårt jobb målgöraranfallare FALCÓN (Zamora, €0,9m, 3/5)
FM-kändisen och mittfältstillslagen KRIVETS (BATE, ?, 3/5)
Mittfältets Bayal Sall N’DAW (Asteras Tripolis, 3/5)
Ex-Benficajagad kvalitetsosäker mittback PALOMINO (Argentinos, ?, 3/5)
Ivanovicytterbackstyp RIVIEREZ (Le Havre, 3/5)
Välskolad och välplockat mittfältsfynd DOUCOURÉ (Lorient, 3/5)
Argentinsk ex-hårkatastrofanfallstalang ANDRADA (River, lån med option, 3/5)

Förluster: Sakho (West Ham, €5m), Eduardo (slutar), Fauvergue (Reims, avslutat lån)

Sakho-pengarna gjorde att resten av truppens nivå kunde höjas ett snäpp och alla onödiga truppluckor känns nu borta, men känslan när man ser dem är just att det saknas en spelare av Sakho-kvalitet.

Betyget styrs därför mycket utifrån hur Maïga, Krivets, och Andrada anpassar sig till klubben. Tre chansningar. Resterande värvningar är nytta, men inte hög kvalitet. Blir bristen på enskilda stjärnor för stor? 3/5

@jonas_hansson