Hanssons Frankrikeblogg

Franska trenden ”fettrehaben” hjälpte Benzema, dags för ny Lyontalang?

2 mars 2015 15.15, Jonas Hansson

- Han är en av de bästa spelarna jag någonsin har sett på träningarna.

Alexandre Lacazette var inte hyperbolerblyg när han skulle prata om lagkamraten, futsalimitatören, och ”kakbakande-där-uppe, armérakmaskin-längs-sidorna”-hiptersfrisyrtrendgillande Farès Bahlouli.

Capture-d’écran-2014-10-29-à-11.08.44

Bahlouli fyller 20 år nästa månad, men trots Lyons akademisatsning och supportrarnas psykologiska och fysiska tårar över den tunna truppen så har Bahloulis speltid i Ligue 1 endast hamnat på 53 minuter denna säsong.

Allt är bukfettets fel. Som om fotbollsspelare var som en vanlig dödlig person.

En av säsongens nya fystränare i Lyon skulle sänka Farès Bahloulis vikt – som bedömdes vara åtta kilo för hög – men efter ett halvårs försök och fixande så accepterade han att han inte kunde få till det.

Ämnesomsättningen var inte Bahloulis kompis, men även matvanorna ifrågasattes. Enligt president Jean-Michel Aulas behöver Bahlouli hitta ”sin idealvikt” innan han är A-lagsaktuell. Ännu ett namn att slänga in i listor över nordafrikanskättade Zidane 2.0-floppar, där tillsammans med Mourad Meghni och Camel Meriem? Kanske, kanske int’.

Bahlouli går på samma mode som andra franska spelare med viktproblem har testat: han sticker till norra Italien för att besöka kliniken i Merano, eller fettrehaben som fransmännen gillar att fläska på med.

Karim Benzema, André-Pierre Gignac, och Bafétimbi Gomis ökade karriärshastigheten efter besök där. Benzema sägs ha förlorat sju kilo på en vecka, vilket var en av de stora anledningarna till att han gick från talang till färdig produkt. Även Sharon Stone och Zinedine Zidane – en kontinuerlig besökare även under spelarkarriären – har funnits på besökslistan.

Viktminskingsprogrammet skapades av fransmannen Henri Chenot. Tydligen ska inte viktminskningen under veckan var det som prioriteras mest, utan det handlar om att låta organen vila för att se om det går att förbättra ämnesomsättningen. Dessutom håller man på med bland annat avgiftning och massager. Allt är individanpassat för varje besökare, så ett besök på sex dagar går på 40 000 – 50 000 SEK.

Ett billigt pris för att se om de kan dra bort Bahlouli från Mourad Meghni-spåret för att istället kopieras mer mot Nabil Fekir.

***

OMGÅNGENS ELVA (4-3-3)

Sala 500075
Mounier
500099 – Charbonnier Stade_reims – Henrique 500015
Delaplace 500054 – Abdullah 501913
Veigneau 501904 – Saad 500075 – Wallace Monaco_AS – Abdallah 553251
Enyeama 500054

@jonas_hansson

AS Monaco: Europas största scoutingorganisation och Frankrikes största akademibudget?

28 februari 2015 16.30, Jonas Hansson

Det fanns ingen Falcao, James Rodríguez, Toulalan, eller Ricardo Carvalho för AS Monaco i 3-1-segern borta mot Arsenal. Däremot använde de sig av Wallace, Touré, Fabinho, Kondogbia, Kurzawa, Martial, och Ferreira-Carrasco, samtliga 18-22 år.

Efter FFP-problematiken och ägaren Rybolovlevs skilsmässa, den dyraste genom alla tider, så blev det en förändring. AS Monaco siktar på att bli ett franskt FC Porto, en blandning mellan akademi och talangscouting. Vicepresidenten Vasiljev:

– Vi bygger en klubb för både nuet och lång sikt. När det gäller scouting så vill vi att AS Monaco ska bli en refens för andra klubbar.

I somras anställdes Nicolas Weber och Souleymane Cissé från Thonon Gaillard, där de hade gått från ett verkligt ”ingenting” till final i U19-mästerskapet på fem år. De båda ska nu styra upp AS Monacos akademi, som redan i somras bedömdes vara Frankrikes tredje bästa enligt fotbollsförbundets årliga ranking.

Enligt Cissé är AS Monaco den klubben med största akademibudget i Frankrike. Om det är ett korrekt påstående så innebär det att de lägger ut mer än de €8 miljoner som Lyon pumpar in i sin verksamhet. Att AS Monaco har en stark akademi är ingen stor förändring, utan Thuram, Trezeguet, och Henry dök upp där på 90-talet efter att Wenger fixat ihop akademin, men nu har de även lagt till akademier i Senegal och Elfenbenskusten, samtidigt som de har öppnat ett tiotal fotbollsskolor i Europa.

Ett ännu mer intressant påstående kommer från Cissé angående klubbens nya scoutingorganisation.

- Under de kommande fem åren kommer ASM att översvämmas med mycket begåvade talanger. Vi kommer att hitta människor runt om i världen. Jag kan säga att ASM har den största scoutingorganisationen i Europa, med tentakler i Östeuropa, Asien, Afrika, och Amerika.

Tillåt mig att tveka kring att AS Monaco har en scoutingorganisation som är större än de som finns i Udinese och Porto, men om man räknar in samtliga Jorge Mendes-kontakter tillsammans med det nystartade AS Monaco-nätverket så får man i alla fall en god världskoll.

Portugisen Luis Campos är sportchef, och landsmannen Admar Lopes är huvudscout. Campos är aktuell för samma jobb i både Barcelona och PSG, men i AS Monaco får han fritt utrymme, medan Lopes i sju års tid var en uppskattad scoutledare i Porto.

Tillsammans har de köpt ett unikt scoutingdatasystem, och de har även ett särskilt schema för varje scout. Scouterna ska se tre till fem matcher live i veckan, och var tredje månad ändrar de sitt geografiska område för att få olika vinklar kring varje spelare.

Kurzawa och Ferreira-Carrasco är redan nycklar i A-laget, Touré gjorde en optimal match mot Arsenal, Diallo gjorde sin första start för en månad sedan, och utlånade Cissako (Zulte) jagas av Liverpool, Everton, och Newcastle. Samtliga är spelare från den egna akademin.

Nardi, Kondogbia, Bakayoko, och Martial är inköpta stora franska talanger, och Bernardo Silva, Wallace, och Fabinho fann man i Jorge Mendes’ kontaktnät.

AS Monaco spenderar inte €60 miljoner för en ny Falcao. Däremot spenderar de mycket tid och pengar på att hitta nya Kurzawa, Kondogbia, och Bernardo Silva. Morgondagens match mot PSG är – precis som Lyon-PSG för några helger sedan – ett möte mellan två olika klubbfilosofier. Att AS Monaco planerar en ny träningsanläggning för €50 miljoner, istället för att träna i ett hål i ett berg, visar deras riktning.

33657

@jonas_hansson

Mourinho, Villas-Boas, Jardim, Nuno – Den portugisiska tränarboomen är lika fin som den belgiska talangboomen

26 februari 2015 15.42, Jonas Hansson

Ola Toivonen gjorde ett 2-0-mål mot AS Monaco den 29:e november. Där och då hade Leonardo Jardim kunnat få sparken. AS Monaco låg tia i tabellen, och han hade inte vunnit förtroende hos någon.

Efter det? 18 matcher. 4 insläppta.

AS Monaco-supportrarna hade inte ens fullt accepterat Jardim inför Arsenalmatchen. Idéerna som presenterades under sommaren kom inte bara från Jardim själv, utan också från de portugisiska källorna. De pratade om en man med tempofylld och elegant fotboll från hans Sportingperiod, och han själv har jämfört sin profil med Arsène Wenger.

Supportrarna har känt sig svikna över den fotbollen de har sett på matcherna. Det finns ju dock en parameter i fotboll som de skönälskande inte tycker om.

- Det är svårare att spela med bollen än att försvara.

Den portugisiska fotbollen är svår. I en 4-3-3/4-2-3-1-mix har den generella portugisiska tränarstilen inget som gör dem till pionjärer eller stora drömmare. Det taktiska sinnet är dock på Rafa Benítez-nivå.

Det går inte att slötitta igenom en match för att förstå upplägget, utan de taktiska dragen är så många och så välplanerade. Till och med de offensiva löpningarna bygger på en stark struktur, en noggrannhet som bland annat Svennis lärde upp till portugiserna.

Det är inte en stil som finns uteslutande hos alla portugisiska tränare, men den generella profilbilden finns där. Benficas Jorge Jesus:

- De strategiska och taktiska kvalitéerna hos portugisiska tränare gör dem till världens bästa tränare.

Det är inte nödvändigtvis en korrekt slutsats från Jesus, men han har ett case. José Mourinho (Chelsea), André Villas-Boas (Zenit), Nuno (Valencia), Leonardo Jardim. Vi kan även gå lite mindre, som Vítor Pereira (Olympiakos) och Paulo Sousa (Basel).

När Champions League-gruppspelet satte igång i våras fanns det sju portugisiska huvudtränare. Ingen annan nation hade lika många.

Folk pratar om att det finns många lärdomar kring belgiska talangutveckling. Det finns lika många lärdomar att ta kring portugisisk tränarutveckling.

Så. Vad har hänt? Mourinhobiografiförfattaren Thibaud Leplat.

- Mourinho är Magellan för den portugisiska fotbollen. Han öppnade dammluckorna, och alla är vi tacksamma för detta.

Mourinho har alltid haft en stor påverkan på folks tränarintresse. Av de 18 spelarna som fanns med i hans Champions League-finaltrupp 2004 har 14 avslutat sina spelarkarriärer. Av de 14 spelarna är det minst tio av dem som har haft ledarroller efter karriären, inklusive Valencias Nuno. Mourinho har haft ett lika stort inflytande på landets unga personer. Att bli fotbollstränare har blivit ett lika vackert ambitionsmål som att bli spelare.

Portos chansning med en ung Mourinho fungerade, och fler klubbar vågade försöka med de nya välutbildade tränarna. Att ha en stark spelarbakgrund bedömdes inte in i helheten, och den portugisiska tränarboomen hade förmodligen sin topp under säsongen 2011/2012. Följande var huvudtränare för klubbarna i Primeira Liga:

Bruno Ribeiro (35 år), Pedro Emanuel (36), Sérgio Conceição (36), José Dominguez (37), Leonardo Jardim (37), Sá Pinto (38), Rui Bento (39), Pedro Caixinha (40), Paulo Alves (41), Pedro Martins (41), Rui Vitória (41), Vítor Pereira (43), Quim Machado (44), Carlos Brito (47), Jorge Jesus (57), Henrique Calisto (57)

Snittåldern på huvudtränarna i den portugisiska högstadivisionen var 42 år – eller 39 år utan Jorge Jesus och Calisto, trots att Villas-Boas hade lämnat samma sommar. Och samtliga 16 huvudtränare var portugiser.

I en artikel med Le Temps läggs ytterligare en faktor på: det akademiska. José Mourinho, Leonardo Jardim, André Villas-Boas, Sporting CP:s Marco Silva: de blev akademiker i ung ålder, de flesta från universitetet i Lissabon. De var i omklädningsrummen, men i skolbänkarna fixade de den faktiska kunskapen. De lärde sig kritiskt tänkande, och hur kroppen och sinnet fungerar.

”Varför kräver vi inte att fotbollstränare utbildar sig på samma sätt som en läkare gör?” argumenterade ett gäng portugisiska professorer för. Att veta teorin kring hur huvud och kropp fungerar är inget man lär sig i ett omklädningsrum.

Mourinho-effekten, den akademiska skolningen, den taktiskt lagda portugisiska fotbollen. Med de förutsättningarna behövde de portugisiska klubbarna bara våga chansa ungt. Vem är nästa Leonardo Jardim? José Mourinho har kallat sin assistent Rui Faria, 39 år, för ”den bästa portugisiska tränaren som finns”, även om Faria ogillar uppmärksamheten.

@jonas_hansson

Har Bielsa ens förbättrat Olympique de Marseille?

23 februari 2015 17.47, Jonas Hansson

- Jämför med förra säsongen, när OM spelade Champions League-matcher mot Napoli, Arsenal, och Dortmund. Den nya personalen behöver bara jobba med en match i veckan. OM har sju poäng fler än förra säsongen, och de blev utslagna i den första omgången av båda cuperna. Vi skulle aldrig gratulera ett lag som har 44 poäng med det här spelschemat.

Montpelliers tränare Courbis må ha Sam Allardyce-tendenser i sina hybriscitat, som när han i meningarna innan jämförde sina resultat med José Mourinho, men den tre veckor gamla intervjun har fortfarande vitala delar att plocka med sig. Läget idag?

OM efter 26 omgångar säsongen 2013/2014: 43 poäng.

OM efter 26 omgångar säsongen 2014/2015: 50 poäng.

Ett lag som inte har haft ett Champions League-schema, och som hade en kaossäsong ifjol. Courbis har rätt: sju poängs förbättring ska inte hyllas i för stor utsträckning. Visserligen såldes Valbuena i somras, men de har plockat in Barrada, Alessandrini, Batshuayi, Dória, och Ocampos. Redan på förhand hade OM Ligue 1:s näst bästa spelartrupp, så poängsamlingen är som väntat, oavsett vilken (kvalificerad) tränare som OM hade haft.

Förra säsongen hade OM nämligen två för svaga tränare. Élie Baup hamnade i en Laurent Blanc-situation: han kom in som en godkänd korttidslösning, men presterade för bra under första säsongen för att få sparken. Sparken fick han istället några månader in i säsong 2, och ersattes då av sportchef Anigo.

Det var en stökig säsong ifjol, och vill man vara pessimistiskt inställd mot Bielsa kan man faktiskt påpeka att de där sju poängens försprång endast har kommit till tack vare formtoppen i början på säsongen. Under de senaste fyra månaderna har OM varken varit spel- eller resultatmässigt bättre. OM:s försvarsspel blir för fragilt när Bielsa konsekvent vägrar att använda renodlade mittbackar. OM:s anfallsspel är stelt och irriterande.

Det är faktiskt så att OM är det laget som slår flest inlägg av samtliga klubbar i de fem stora ligorna, 28 inlägg per match. Fler än West Ham. Imbula och Payet försöker bryta igenom centralt, men allt slutar med att bollen slås ut på kanten för ströinlägg, även om den måltypen gav poäng mot Saint-Étienne.

Den stora vinningen lär istället handla om individuell spelarutveckling. Spelarna har fått en ökad förståelse för det taktiska, och de har framför allt blivit mer disciplinerade efter en fjolårssäsong med många attitydproblemsrykten. Det är viktiga karriärsläxor som ska påverka deras karriärer mot det positiva. Ett bra steg för blivande franska A-landslagsspelare som Imbula, Thauvin, Mendy, och Lemina.

Ingen kan förneka Bielsas påverkan på fotbollsvärlden. Han får ofta status som en revolutionär, men evolutionär känns som ett mer passande uttryck. Han spenderar 14-16 timmar per dag om att lära sig mer om fotboll. Jag vet inte om någon levande person vet mer om fotboll, och Guardiola använde Bielsa som en av sina förebilder när han utvecklade sin tränarstil.

Har vi dock för stort förtroende för Bielsa? Ifrågasätts han för sällan, eller är förtroendet för honom rättfärdigat? Applicerar han sin kunskap på ett optimalt sätt?

De återstående tolv matcherna är direkt avgörande för hur vi kommer att definiera Bielsas första (och enda?) säsong i OM. Vänder han inte formsvackan – elva raka bortamatcher utan seger – så blir säsongen definierad som godkänd. Vänder han formsvackan så skriver vi ett nytt blogginlägg, med en annan ton.

Att få lugn i kontrastlösa OM kan dock vara ett nog så gott betyg. Det är förmodligen Bielsa själv som kommer argumentera sig bort från OM, snarare än de individuella spelarna.

OMGÅNGENS ELVA (4-3-3)

Fekir 500080 – Sala 500075 – Batshuayi 500083
Danic 508009 – Kondogbia Monaco_AS – Rabiot PSG_logo
Tabanou 500225 – Saad 500075 – Silva PSG_logo – Congré 500099 (1)
Agassa Stade_reims

@jonas_hansson

Damfotbollsspelare: vackrare än basketspelare, inte lika vackra som volleybollspelare

20 februari 2015 16.32, Jonas Hansson

Muntrationsmatcher: damlag mot gubblag, som var populära i början på 1900-talet. En cirkus för åskådarna. Männen var oftast tjocka, de var nästan uteslutande gamla, och de var definitivt usla på att spela fotboll. Kvinnorna var vanliga kvinnor, som ibland fick springa ut på planen i högklackat för att höja underhållningsvärdet. Det här var en bransch som var gjord för att få åskådarna att skratta.

Samhällsförändringarna fick dock kvinnor att bli intresserade av att spela en fotboll som inte mobbade dem. De ville organisera sig, spela tillsammans, göra något eget, få respekt.

I Frankrike tog man emot organiseringen med oro. Ska kvinnor få spela i en maskulin sport? Samma fråga ställdes i varenda västeuropeiskt land ni kan komma på namnet på. Frankrike gjorde motstånd genom att feminisera damfotbollen: de förbjöd kontakt mellan spelarna under matcherna, för att segregera från herrfotbollen.

När de skulle argumentera till varför damfotbollen inte var som herrfotboll så kom de fram med pseudovetenskap. Olika påhittade vetenskapliga argument till varför fotboll var farligt för kvinnor. 1926 avled en fransk damspelare på fotbollsplanen, vilket blev en bekräftad vetenskaplig fakta på att kvinnokroppen inte klarade av fotboll. Dessutom fanns moraliska och estetiska perspektiv att lyfta in.

- Att låta flickor idrotta tillsammans, i en omsorgsfull inhägnad, otillgänglig för allmänheten, det är vi överens om att det fungerar… Men att sätta dem på en show på festdagar och bjuda in allmänheten, där de springer runt efter en boll i ett område som inte är omgivet av tjocka väggar, det är oacceptabelt.

Henri Desgrange, grundare av Tour de France och en av Frankrikes mest inflytelserika sportpersoner under första halvan av 1900-talet.

Vichy-regeringen bestämde sig dessutom för att förbjuda all damfotboll år 1941. I rapporten stod det på pränt att fotboll var ”skadligt” för kvinnor. Krigsargumentet kom också fram, att det kostade för mycket pengar och att deras tid behövde prioriteras för annat. Krigsargumentet förklarar dock inte varför förbudet varade ända in på sent 1960-tal, eller varför en damsatsning slogs ned 1951.

Om Frankrikes situation var unik?

Engelska FA hade ett förbud mot damfotboll mellan 1921 och 1971, eftersom det officiellt hette att ”football is quite unsuitable for females and should not be encouraged”. Detta trots att The Dick Kerr Ladies, elva ammunitionsfabriksarbetare från Preston, kunde dra över 50 000 åskådare på matcherna.

Men Sverige då, där hade vi det bra? Svenska fotbollsförbundet gjorde under 60-talet en omfattande studie om hur de trodde att fotbollen skulle se ut år 1970. Damfotboll fick inte ett enda stycke. År 1971 började man undersöka damfotbollen, men de ställde sig en avgörande motfråga: tog brösten för stor skada när kvinnor spelade fotboll?

På 70-talet började dock damfotboll att administrativt accepteras. Ligor började att organiseras och reglerna blev mer lika dem som fanns hos herrfotbollen. Fotbollsforskaren Torbjörn Andersson menar dock att det är först under 2000-talet som damfotbollen har fått en mer jämställd status, från 70-talet och framåt var det fortfarande för hårt motstånd och för svaga förutsättningar.

Om det är perfekt idag? Tillbaka till Frankrike.

Ta ett exempel från 2010. Franska fotbollsförbundet ville öka intresset för damfotboll. De anställde Adriana Karembeu, då gift med Christian, som ambassadör. Adriana? En slovak med världsrekordet i längsta ben hos kvinnliga modeller. Hennes arbetsuppgift? Se bra ut.

Arbitre

Ta ett exempel från 2011. En undersökning hos den franska befolkningen visade att ungefär 35% hade haft något emot att ifall deras dotter ville börja spela klubblagsfotboll.

Ta ett exempel från 2013. Bernard Lacombe vill inte ”diskutera fotboll med kvinnor”, utan ”de borde hålla sig till sina grytor”. Lacombe? Oh, bara den närmaste rådgivaren till Jean Michel-Aulas, klubbpresident för Lyon.

Fler franska klubbpresidenter? Loulou Nicollin, klubbpresident för Sofia Jakobsson och Linda Sembrants Montpellier.

- Jag tycker de är charmiga, den söta damfotbollen har blivit nedklankad genom att säga att spelarna inte ser bra ut. Ärligt talat, de är lika söta som volleybollspelare och basketspelare, till och med vackrare än basketspelare. Men nej, volleybollspelare är de vackraste, men fotbollsspelarna, de är inte illa.

Smooth.

Imorgon spelas PSG-Lyon, förmodligen den avgörande matchen för vem av dem som vinner ligan i vår. Damfotbollen kan inte kräva att ha samma intresse, löner, och publik som herrfotbollen, men däremot kan de kräva att få samma respekt. Frankrike skiljer sig inte från något annat land i västvärlden när det kommer till den bristande respekten mot damfotboll (förutom den annorlunda kanadensiska sportkulturen, men det är ett blogginlägg vi får ta i ett annat sammanhang).

@jonas_hansson

Ny(-ish) trend inom fransk fotboll: fler utländska ägare?

18 februari 2015 18.53, Jonas Hansson

På 90-talet kom utländska ägare in till Ligue 1. De kom, stannade några år, och sedan försvann trenden. Franska landslaget var superbt, men ligan låg för långt efter för att kunna utmana de största. Det fanns för mycket jobb att göra. De senaste åren har trenden kommit igen.

Varför? De höga skatterna och Ligue 1:s låga status i förhållande till exempelvis Premier League är hinder.

Samtidigt finns det en stark ungdomsverksamhet, närhet till många länder, en liga där man kan kvalificera sig för Champions League om man gör tillräckligt många bra saker, och faktiska möjligheter till att köpa loss klubbarna, till skillnad från exempelvis supporterägda Bundesligaklubbar eller skuldtyngda klubbar i La Liga och Serie A.

Att äga en fotbollsklubb är däremot oftast en förlustaffär, åtminstone om man inte är en av de vars ambitioner är att suga ut pengar från Premier League-TV-avtalet. För ett land som vill ha god PR (Qatar), eller för företag som vill visa upp sig i Europa, kan en investering i en fotbollsklubb fungera, om man accepterar en ekonomisk förlust.

Sochaux, ägt av Peugeot sedan 1928 då Peugeot-familjen ville att bilfabriksarbetarna skulle ha en egen fotbollsklubb, tillhör från och med idag kinesiska Ledus, som fokuserar på LED-teknik. Frankrikes första akademiklubb, klubben med flesta säsonger i högstadivisionen av alla franska klubblag, bara såldes av. Loggan ska förändras och flera andra saker får ses som förstörda. 87 års klubbkultur finns snart inte kvar.

Frågan: är det värt det? Vi får först se vilken nivå Ledus lägger sig på.

Grenoble köptes upp av en rik japan, som slängde ihop en sliskigt fin arena som sedan övergavs vid första motgången.

Strasbourg köptes under 90-talsvågen upp av IMG, som visserligen tog dem till UEFA-cupen med prestigevärvningar, men de sålde av klubben fem år senare.

RC Lens köptes upp av Mammadov, men även om han gjorde en stor investering under första perioden så vet vi den nuvarande situationen: transferembargo och hot om tvångsnedflyttning.

Samtidigt kom nyligen en prins från Saudiarabien för att ta över Sedan, och det har ju gått rätt fint för PSG. Rybolovlev i AS Monaco är populär att basha ned, men när han köpte dem var de på väg ur Ligue 2. Tre år senare spelar de åttondelsfinal i Champions League och ligger femma i Ligue 1.

Det finns en sak som både talade för och emot att just Sochaux skulle säljas. När man hör ”Sochaux” tänker man på Peugeot. Det är en varumärkesidentifikation som de har jobbat ihop i 87 år. Ledus vill skapa samma känsla, men varför valde de en klubb som är så specifikt kopplat till ett annat varumärke?

Det mest troliga svaret är att Peugeot har starka band till Kina, där de bland annat sålde 14% av sin kinesiska bas för 7,6 miljarder SEK förra året, samt att Ledus kan få ett steg in i den europeiska kontaktvärlden. Klubben Sochaux är redan styrt mer som ett företag än någon annan liknande klubb i Frankrike.

Än har vi bara hört vaga framtidslöften från Ledus. ”Stabilt projekt” och ”trovärdig plan” låter inte som att plocka Gareth Bale i sommar. Tre poäng från uppflyttningsplats till Ligue 1 och en av Frankrikes absolut bästa akademier ger dock en lugn start nu när transferfönstret är stängt.

Utländska investerare i europeiska klubbar blir allt vanligare, så fenomenet är inte kopplat specifikt till Ligue 1, men de kommande två-tre årens utveckling lär avgöra om det här bara är en ny trend eller om de faktiskt stannar kvar. Jag tror något mittemellan. Några kommer fungera och stanna, andra kommer vara oseriösa och försvinna.

Det är möjligt att Ligue 1 höjer sig på UEFA-rankingen när 75%-skatten försvinner, TV-avtalet höjs, och de utländska investerarnas pengar kommer in, men att höjningen ska vara markant finns inte som alternativ. Intresse, historik, tradition, konkurrens, skatter, bredd, för lite pengar från fransmännen själva. Det är för många parametrar som går emot att Ligue 1 kommer att bli en topp-3-liga.

@jonas_hansson

Att värva mentala tränare är bättre än att värva glassiga stjärnor

16 februari 2015 16.02, Jonas Hansson

När SM Caens tränare Patrice Garande pratade om varför hans lag hade fyra raka segrar och hämtade upp ett 0-2-underläge mot PSG i fredags så pratar han om ett nyförvärv.

Emiliano Sala, januarilånet som gjorde 1-2? Nej.

Nicola Benezet, januarilånet som fixade frisparken till 2-2? Nej.

Hervé Bazile, sommarvärvningen som gjorde 2-2? Nej.

Julien Féret, sommarvärvningen med fyra mål och tre assist på de fem senaste? Nej.

I en tid när klubbar i kris – efter 20 omgångar hade Caen tagit 15 poäng och låg toksist – försöker lösa sina problem slänger de runt i startelvan, byter taktik, eller hetsvärvar. Garande pratade inför PSG-matchen om något annat nytt, ett nyförvärv som hette ”Gérard”. Gérard? Gérard Baglin, mental tränare.

- Det är helt enkelt en person som har fått spelarna att prata, de kan fritt uttrycka sina känslor, även de negativa.

Caen är en normal jojo-klubb. Inte tillräckligt mycket spelarkvalitet för att hänga kvar, ingen ekonomi för att värva spets, inga ambitiösa långsiktiga planer. Mittbacken Alaeddine Yahia pratade i en annan intervju om hur enkelt problemet hade varit, men att ingen i klubben hade insett det innan Baglin kom in under vintern.

- Jag kom hit i oktober, men när vi var inne i december fanns det fortfarande spelare vars röster jag inte hade hört! Vi pratade inte med varandra, det fanns ingen solidaritet i det här laget. Nu på träningen kan alla säga vad de har på hjärtat, och alla lyssnar. Det är balanserade och nödvändiga sanningar. En bra grund.

Bangaly-Fodé Koita fyllde på.

- För ett lag som Caen handlar 70-80% av spelet om vilken attityd man har, för vi är mindre utrustade än de andra. Vi måste kämpa och tänka kollektivt, inte spela på individerna, för det kommer inte att fungera.

En desperat klubb försöker köpa sig ur kriser. En desperat smart klubb försöker hitta nya sätt för att utnyttja mer av de spelarna man har.

***

Ett annat lag i botten: Metz, med tre poäng på de 13 senaste matcherna. Ett spel som bygger på intensitet, men en fansida skriver nu att laget har ”sjuka lungor”. De spelar bara på känsla och tempo, men spelarna är ur form och det saknas viktiga bitar i spelet.

Åka ner i Ligue 2, bygga vidare, och komma upp efter ett år hade kanske passat spelartruppen, men Ligue 2 är en för svår liga för att garantera uppflyttning.

***

Le Parisien skriver att det redan nu är klart att Montanier (Rennes) och Girard (Lille) lämnar sina huvudtränaruppdrag i sommar. Girard gör avstigningen mer frivilligt än Montanier, och jag är förvånad över Rennes’ agerande. Montanier förtjänar ett år till.

Ersättare? Rennes kommer återigen försöka allt mot Gourvennec, och Lille har lagt ut trådar till Gerets och Renard.

***

Lyons Aulas klagade poängtappet på konstgräsplanen i Lorient. Problemet i sig är inte att det är konstgräs, utan att det är sönderslitet. När det installerades 2010 skulle det hålla i gott skick i åtta år. Fyra och ett halvt år senare är det sönderslitet. Den nya mattan, kostnad på €0,5 miljoner, installeras dock inte förrän 2016.

”En hybridmatta då?”. Det är ett populärt motargument, men en hybridmatta kostar €1,2 miljoner, det vill säga mer än dubbelt så mycket, samtidigt som den kräver underhåll. Att ha en bra gräsmatta, oavsett om det är hybrid eller riktigt gräs, är idag en kostnadsfråga för mellanstora klubbar.

***

På bänken i 90 minuter i helgen: Wissam Ben Yedder. En av Ligue 1:s bästa spelare under de första tio omgångarna, men glömdes bort på grund av Lacazette/Gignac-mediadrevet. Efter det: ett mål och två assist på 15 starter.

Toulouses tränare Casanova pratade om att Ben Yedder fortfarande är viktig för att undvika nedflyttning, men att det behövdes en förändring. Mina tidigare rop på A-landslagschans hos Frankrike är för stunden rejält dämpade, men kapaciteten finns där.

***

OMGÅNGENS ELVA (4-3-3)

A.Ayew 500083Duhamel 553251 – Khazri 500211
Féret 500075 – Oniangué Stade_reims – Tejeda 553251
Amavi logo_nice_100 – Umtiti 500080 – Baša 500054 – Akpa-Akpro 524391
Lecomte 501913

@jonas_hansson

Ligue 1 för nördar

13 februari 2015 17.00, Jonas Hansson

Ingen bloggsammanfattning om januarifönstret? En fransk journalist – minns inte vem – sammanfattade det bäst.

- Det fanns ju ingen vinnare eller förlorare.

Kanske Lyon, för att de inte tappade någon, men annars ett korrekt påstående. Några personliga favoriter då?

1. Metz, för tunisiskt finlir men ändå effekt i framtidsbärarna Sassi och Ben Youssef tillsammans med baltiske tonåringen Ikaunieks.

2. Lorient, för det energiska i Ndong och Philippoteaux.

3. SC Bastia, för Sio, som hade både kroppen och livligheten att hålla kvar Sochaux i Ligue 1 våren 2013. Danic (ingen Balkanbakgrund, så släng på ett hårt K i slutet) är taktisk förståelse och en vänsterfot ”så god att vi inte behöver prata om den”, som SC Bastia själva skrev.

***

Skrivs om att Reims kan sparka Vasseur. En poäng på fem ligamatcherna efter uppehållet, men det här tycker jag är mer viktigt: tog fina 29 poäng under hösten. Har haft massa AFCON-spelare borta, motargumentet där är att Vasseur själv har pratat om alldeles för tjock trupp, men det är ju nycklarna (Moukandjo, Mandi…) som han har saknat.

Vasseur är fräck som attans, men vet att många supportrar inte tycker det. Bara två saker ska kunna få bort honom:

1. Reims har inte råd att chansa på att man ”förmodligen” hänger kvar, för Vasseur är en chansning som tränare. Reims *måste* hänga kvar?

2. Spelarna har tappat förtroendet för honom igen. Det är det vanligaste skälet när man hör en tränare försvinna och tänker ”men äh, varför?”.

Om Reims håller honom kvar så blir han den nye Gourcuff. Våga.

***

Vilka som spelar i Ligue 2 nästa säsong? Metz är lugna och långsiktiga, trots usel form. Lens har inte spelarmaterialet (eller ekonomin?) till att ens vara nära Ligue 1. Caen har fyra raka segrar och gjorde ett svårbestämt transferagerande i januari. Thonon Gaillard håller sig alltid kvar. Toulouse, Lorient, Bastia, och Reims är för bra för att åka ur.

Metz, Lens, och… Jag vet inte. Någon överraskning. För två månader sedan hade jag slängt in Guingamp där, innan Lössl, Beauvue, och några till hittade livsformen.

***

Vilka som spelar i Ligue 1 nästa säsong? Troyes har åtta poängs marginal, Furlan är för skicklig för att slänga bort det. Brest är det svåraste laget att möta, men gör inga mål och fyllde därför på offensiven i januari. Efter dem känns det öppet. Dijon, Angers, Sochaux, GFC Ajaccio, Auxerre… Trist och förvånande att konstgräs-Nancy kom in i en så svår period.

***

Rennes fortsätter att bygga organisation. Chauvin, tidigare jeu à la nantaise-drömmande huvudtränare för Nantes och Brest, ska nu styra akademin. Sportchef Buisine (ex-Lille och -Monaco), Montanier, och Chauvin, tillsammans med den höga akademistandarden.

En sådan organisation är något man ska ge tid, för inget mittenlag i Frankrike har en lika stark grund, men en tolfteplats i ligan… Att Montanier fick lov att sätta in Chauvin tyder väl ändå på att Rennes inte extremprioriterar nutid, utan planerar för nästa säsong även med Montanier.

***

Ligans formstarkaste spelare? Zinedine Zidane Julien Féret. Lagom tills alla trodde att hjälten hade blivit en myt. Håll den här matchvinnarkvalitéerna i några veckor till, och du håller kvar Caen.

***

Waldemar Kita, Nantes, om att äga en fotbollsklubb:

- Om jag visste hur mycket jag skulle behöva spendera så skulle jag aldrig ha köpt en klubb, och många andra presidenter känner samma sak. Vi klagar, men det är svårt att släppa taget. Man har ett moraliskt ansvar.

Nantes som jag tror kan öka sexighetsnivån på truppen i sommar. De har klarat Ligue 1-statusen för nästa säsong, och transferförbudet är över. De tappade visserligen Gakpé, Bessat, och kanske Riou, men klart ersättningsbara nu när de i sommar avslutar 18 månaders scoutingarbete.

Bauthéac, Kanté, J.Carrasso, Kodjia – det är starka namn som de vill ta in. Dessutom har akademin börjat ge tydliga resultat igen. I den senaste ligamatchen spelade sju upplyfta spelare.

@jonas_hansson

Brandão mot PSG. It’s happening again.

11 februari 2015 13.30, Jonas Hansson

6be36

Att retweeta en bild på bengalbrännande SC-Bastiasupportrar på en båt är något enkelt. Att läsa de officiella rapporterna från ligaförbundet som varje säsong tar upp apljud, spottloskor, och attacker mot domare från SC Bastia-anhängare sätter igång problematiseringsfasen.

Så sent som i december kunde inte Ntep lägga hörnor vid SC Bastia-klacken på grund av attackerna han fick, och en månad senare slängde supportrarna upp en banner som sammankopplade PSG med terrorism. Sånt här sker kontinuerligt, och det är unket.

Klubben tar alltid supportrarnas sida genom att gå i friktion med fastlandsetablisemanget, som exempelvis kring deras verklighetsfrånvarande försvar kring Ntep-situationen. De gillar ju att stöka loss med sånt, minns vi deras officiella hemsidas publicering kring att de tänkte värva Angel di María? Detta efter att de tröttnat på storstadsmediernas ryktesspridning kring potentiella nyförvärv.

PHO72c6e806-2879-11e4-890f-053e9acefbc7-805x453

Det är ju sånt här som finns i systemet. Fastlandet ser galna korsikaner som inte kan kontrolleras, korsikanerna ser en fastlandsbefolkning som trycker ner öns befolkning med rytteri kring paragrafer. När det gäller korsikansk fotboll gäller Wengers parafraserade regel: ”Ju mer jag får veta om det, desto mindre verkar jag faktiskt veta något”.

Om vi lyfter bort supporter- och Korsikaproblematiken får vi tre bärande karaktärer i det här SC Bastia-laget. Fransk fotbolls mest supporteromtyckta tränare just nu? SC Bastias Ghislain Printant.

- Denna klubb var i spillror, vi var desperata, vi hade förlorat våra värderingar. På några veckor har allt förändrats. Ikväll är vi i paradiset.

Orden kommer från en SC Bastia-supporter den 5:e februari, kvällen som SC Bastia slog AS Monaco i ligacupsemifinalen. I somras skulle klubben sofistikeras. Makélélé skulle göra en mer komplex fotbollstaktik och applicera PSG-lånens spetskvalitéer till att utveckla det offensiva spelet. Försöket visade sig vara så bedrövligt applicerat att man sparkade Makélélé efter tolv matcher.

Printant hade inte ens en egen fransk Wikipedia-sida när han fick ta över huvudansvaret. I 50 undantagslösa år bodde han i Montpelliertrakten innan han 2010 tog över ungdomsfotbollsansvaret i SC Bastia. Det skulle ha varit allt, men i november 2014 fick han ta över huvudtränaransvaret. Inte för att han ville, utan för att han kände sig tvungen.

- Jag är inte programmerad för Ligue 1. Jag har inga ambitioner.

Starten fungerade inte, det tog några veckor att sätta ny karaktär på laget, som det ju gör med en ny tränare. Efter det har de senaste tolv matcherna inneburit sju segrar, fyra oavgjorda, och en förlust efter straffar. Till det lägger vi även att han har kvalificerat dem till ligacupfinal i april.

Nu kan inte ens Printant ducka undan från det vackra med att vara huvudtränare.

GGGG

I ligacupfinalen kan klubben ta sin finaste triumf sedan UEFA-cupfinalen 1978 och Coupe de France-guldet 1981. Den tränaren som byggde upp den historian var Pierre Cahuzac, mellan 1971 och 1979. Pierre är inte släkt med Jérôme Cahuzac, den franske budgetministern som skandalavgick efter skattefusk, men däremot har han ett barnbarn som vi noterar.

4570452_3_be3c_le-milieu-de-terrain-bastiais-yannick-cahuzac_8ec06134241927efdef648462feecc80

30 år, spenderat hela sin seniorkarriär i SC Bastia, lagkapten. Det vore fint om Cahuzac-familjen återigen får vara centrum för en SC Bastia-storhetsperiod.

Vi kan dock inte prata SC Bastia utan att prata om händelsen i augusti.

Jag vet att du förmår allt,
inget du föresatt dig är omöjligt för dig

Förr hade jag bara hört om dig,
nu har jag sett dig med egna ögon

När Brandão skulle meddelade sin korsikanska återkomst valde han att använda ord från Job. Med en huvudrörelse i början på säsongen förstörde han sitt fotbollsrykte. Inte för att det var ett gott rykte, men han hade åtminstone respekt för sitt targetspel under åren i Saint-Étienne och OM.

Nu blev sex månaders avstängning från fotbollen för sin skallning på Thiago Motta, och det följdes upp av en fängelsedom. Det blev inget faktiskt fängelsebesök, men Christophe Galtier, Brandãos tidigare tränare, gav sin syn om straffskalan.

- När jag ser hur många brottslingar som har ett kriminellt CV på två-tre sidor och som aldrig har satt sin fot i ett fängelse, så får jag en känsla av att det finns en domare som bara ville få en fotbollsspelare att åka i fängelse. Domaren är en narr, det här är sinnessjukt.

- Det som Brandão gjorde ska ha en sportslig och ekonomisk påföljd, det är bra, men det också nödvändigt att det stannar där. Det här är patetiskt. Det är verkligen inte bra för vårt land.

Brandãos fotbollsavstängning tar snart slut, och han får börja spela fotboll igen. Det känns som att det är lagom att vara i toppform igen i början på april. I början på april? Ligacupfinal. Mot PSG. I Paris.

Printant, Cahuzac, och Brandão i en ligacupfinal mot PSG. Eller ja, snarare Printant, Cahuzac, Brandão, ett just nu formstarkt lag som bland annat slog PSG med 4-2 efter 0-2-underläge, och 30 000 SC Bastia-supportrar på läktaren.

Ligacupen är en onödig uppfinning som nästan uteslutande tillför onödiga fotbollsmatcher, men den här gången kan man ju faktiskt se fram emot finalen.

@jonas_hansson

Hur länge får Lyon behålla Grenier, Lacazette, Gonalons, Umtiti?

9 februari 2015 15.30, Jonas Hansson

tumblr_mkzi7yCJ8x1rwkiqio1_1280

Go-La-Gr-Um, Gr-Um-La-Go, La-Go-Gr-Um… Personer med kreativitet får leta efter rätt rytm för att Gre-No-Li-benämna Lyonfyrlingen Grenier, Umtiti, Lacazette, och Gonalons, men de fyra ska slängas in i samma kategori, oavsett statusen på spelare som Fekir, Lopes, och Ferri. De fyra hänger ihop.

Den viktiga frågan: vilka av de här, och de andra, kommer att säljas i sommar? Lyons plats i näringskedjan argumenterar för att minst något kommer att behöva släppas, men underskatta inte komplexiteten i Lyon.

Gourcuff lär lämna, men det är i samförstånd. Kontraktet går ut och lönen är för hög, trots att han gick med på att halvera den för den här säsongen.

Efter det är det svårare. Aulas pratade först om att det inte fanns någon möjlighet att överleva utan försäljningar, för att några månader senare prata om en affärsmodell där spelarförsäljningar var överflödiga. Aulas’ citat är för att skaffa övertag, vi dödliga får efterhandsanalysera när vi verkligen vet om vad som kommer att hända.

Lyon har redan gjort sin ekonomiska sanering, vilket gör att situationen är väl fungerande trots den nya egenbyggda arenan. Vilka saker är det då som minskar eller ökar säljhetsen?

Kontraktssituationen är god: Lacazette 2018, Gonalons 2018, Fekir 2019, Umtiti 2017, Ferri 2017, Tolisso 2019, Njie 2019…

Lyon var ute med kontraktsförlängningar redan innan formtoppen. Det finns två spelare som ska diskuteras, två 2016-kontrakt: Grenier och Lopes. Lopes borde inte vara stora problem: han sitter på en förhållandevis låg lön, och målvakter är mer svårsålda. En kontraktsförlängning ska ske oavsett tabellsituation.

För de övriga spelarna finns det saker att se fram emot. Under 2016 kommer Lyon både att öppna en ny arena, och under sommaren är det hemma-EM. Det finns därmed en chans för Lyonspelarna att spela som Lyonspelare för Frankrike på den nya arenan. Det här argumentet är det som Aulas själv lyfter fram.

Lyon har nämligen varit skickliga på att lansera ständiga utmaningar för de unga spelarna. Inför varje säsong får spelarna lite större roller och lite mer framgång. Den kontinuerliga höjningen av medspelarnas kvalitet, utmaningarna, och lönerna har fått spelarna att behålla en sympatisk och lugn attityd. Exemplet Gonalons: han skulle ha sålts till Napoli förra januari. Lyon drog sig ur affären när den var i ett semiklart läge, men istället för att bli tjurig så skrev han nytt kontrakt.

Som jag ser det finns det en spelare där det är realistiskt att tro på en sund försäljning: Grenier. Han har spelat noll minuter den här säsongen, men har länge varit den som har varit öppnast med en flytt. Kontraktet går ut 2016, och lönen är för hög för att höjas.

Förutom det handlar allt om Champions League-platsen. Om Lyon slutar på direktkvalificering till Champions League, då tror jag att övriga spelare riktar in sig på att stanna. Det som kan förändra det är om exceptionella bud kommer in, och då främst på Lacazette. Det är åtminstone inget fyndläge i Lyon i sommar, utan ska man ha kvalitet så kostar det.

Och jag missar aldrig en chans att sjunga med Lacazette och Umtiti.

@jonas_hansson