Loggor
McDonalds
KIA Sony
Hanssons Frankrikeblogg

Qatars väg mot VM 2022: Fotbollshistoriens största scoutingorganisation

21 juli 2014 12.42, Jonas Hansson

År 1995. Sheikh Hamad Bin Khalifa al-Thani tar över Qatar. Han vill modernisera Qatar, bryta ut dem från omvärldens arabiska fördomar, och göra landet till en drivande faktor.

De spenderar årligen över 400 miljarder kronor på utländska projekt. De äger delar av Harrods, Heathrow, Siemens, Shell, Tiffany, Vivendi, Louis Vuitton, Credit Suisse, och Lagardère – företaget som sköter om Friends Arena. De har även köpt världens dyraste konstverk Les Joueurs de cartes tillsammans med italienska modehus, franska gator (bland annat en där tidningen Le Figaro har sin huvudbas), byggnader i London, och energiföretag som Iberdrola och Xstrata där affärerna var värda tiotals miljarder kronor.

De bryter in sig i västvärlden. En annan viktig väg har varit genom idrotten.

I början arrangerade dem mindre arrangemang. Cykling, tennis, inomhus-friidrott. Det växlade upp med Asiatiska mästerskapen i fotboll samt handbolls-VM, men OS var omöjligt att få. Fokuset flyttades till fotbollen, och det tog endast 15 år för dem att börja från ingenting till att få ett fotbolls-VM tilldelat sig.

Om vi bortser från svårigheterna, från politiken, från mutorna, från mänskliga rättigheter – exakt vad är det som Qatar har gjort på fotbollssidan, förutom VM-arrangemanget?

Deras första stora projekt var Barcelona. De klev in som huvudsponsor, de skaffade sig vänner, och de kände av toppfotbollen. Det räckte dock inte till, de ville ha mer, utan istället köptes PSG sommaren 2011. Att spendera några miljarder på en klubb i Frankrike var knappt ens marginalpengar för Qatars styre.

Qatar köpte PSG från Colony Capital, och det är inte de enda affärerna de har gjort tillsammans. Colony Capital sålde det stora hotellandskapet Smeralda Holding på Sardinien till Qatar, och de gick även samman för att tillsammans köpa ut Miramax Films från Disney. Att det var just PSG som köptes var inget slumpköp – Qatar och Colony Capital har för vana att göra affärer med varandra.

Till detta lanserades även beIN Sports, med start 2012 och som redan nu slåss med Canal+ om att vara största sportkanalen i Frankrike.

Det absolut största i deras fotbollskontext händer dock i det egna landet. År 2004 öppnade akademin ASPIRE, som har hand om alla typer av idrottare och ses som världens mest moderna idrottsanläggning. Visst, de har fått fram medaljörer i andra sporter, men det är fotbollen som är akademins huvudsyfte, och namnet på fotbollssatsningen är det något platta ”Football Dreams”.

qatar-doha-aspire-complexe-sportif

Det här är dock något mer välplanerat än att bara vara en stor och tung facilitet. För att utnyttja den på bästa sätt har Qatar skaffat sig det finaste man kan få i fotbollsvärlden.

ASPIRE drivs av Ivan Bravo (tidigare strategichef hos Real Madrid), Roberto Olabe (ordförande för spanska ligaförbundet), Chris Earle (Loughborough University, som fostrade nästan 100 olympiska deltagare till 2012), Valter Di Salvo (fystränare för Real Madrid och Manchester United), och Markus Egger, som fixade in Red Bull i idrotten. Alla är optimalt handplockade, och till sin hjälp har de nästan 600 personer från hela världen som jobbar som läkare, sjukgymnaster, tandläkare, ortopeder, psykologer, dietister…

Akademins huvudscout är Josep Colomer, som år 2000 fann en 13-årig kortväxt Messi och skickade honom till Barcelona. Hans scoutingstab för ASPIRE är 6000 personer stor, och de håller på med historiens största scoutingarbete.

Varje år ska de kolla på minst 750 000 provspelare, i minst 15 länder, i minst 60 000 matcher. Samtliga spelare är runt 12-13 år gamla. De 750 000 spelarna ska bli 23 stycken per år som sedan skrivs in på akademin ASPIRE. Andra talanger som inte når upp till de högsta kraven skickas till andra akademier, till exempel blev det skandalomsusat när flera 13-åriga ivorianer hamnade i en Arsène Wenger-finansierad akademi i Thailand. Colomer är fortfarande en aktiv scout och tar aktivt huvudbesluten för de viktigaste spelarna.

- Jag flyger mer än 160 resor per år. Jag sover i en ny by i världen varje natt. Jag lämnar mitt hus i maj och kommer tillbaka i december.

Den som sköter om akademierna är Jean-Marc Guillou. Även det här är en tungviktare i fotbollsvärlden. Det var han som öppnade ASEC-akademin i Elfenbenskusten, som fick fram bröderna Yaya och Kolo Touré, bröderna Bonaventure och Salomon Kalou, Didier Zokora, Emmanuel Eboué, och Seydou Doumbia. I VM 2010-truppen hade 14 av 23 ivorianer tillhört ASEC. ASEC blev den definitiva starten på det afrikanska akademisystemet. När ligafotbollen är för dåligt organiserad så är det istället akademierna som är de afrikanska ländernas viktiga utvecklingspunkt.

Den 19-faldiga franska landslagsspelaren Guillou jobbar med samma filosofi som han har lärt sig i hemlandet: vid 13 års ålder ska spelarna in i akademierna, och träningarna ska vara fria från resultatfixering och hårt fysiskt arbete. Istället är det tekniken som är i fokus, man ska lära känna bollen. Han har idag akademier i tio olika länder: Madagaskar, Thailand, Elfenbenskusten, Mali, Vietnam, Algeriet, Egypten, Ghana, Belgien, och Marocko. Samtliga akademier verkar också användas i samband med ASPIRE-akademin.

Dessutom var Guillou en av de drivande krafterna till att ASPIRE köpte den belgiska klubben Eupen, på samma sätt som ASEC för tio år sedan hade Beveren i Belgien. Eupen har idag drygt tio afrikanska spelare i truppen, plus fyra spanjorer och en spansk huvudtränare, och det ryktas om att Eupen och PSG har diskuterat ett möjligt samarbete. Eupen har redan gjort klart med sin första stora försäljning: Diagne till Barcelona B. En övergång som är mer politik och vänskapsband än fotbollsbetingad.

Den Wenger-sponsrade akademin i Thailand? Guillou var huvudtränare och Wenger var assistent i AS Cannes tillsammans på 80-talet. Wenger sponsrade passande nog även Beveren-projektet i Belgien. Allt i utbyte mot första tjing på spelare. Det går att hitta fotbollsband mellan Qatar och de flesta stora fotbollspersonligheter.

Lägg också till att Qatar indirekt också har full kontroll på PSG:s akademier i Marocko, Indien, USA, och Brasilien. Imperiet växer.

A_large_blank_world_map_with_oceans_marked_in_blue
De kända länderna där Qatar jobbar aktivt med fotbollen. Qatar inringat i grönt.

Det behövs ingen konspiratoriskt lagd person för att se likheter mellan länderna som Qatar jobbar med, och hemländerna för de personerna som sitter i FIFA:s högsta kommitte:

Schweiz, Argentina, Kamerun, Spanien, Frankrike, Papua Nya Guinea, Jordan, Nordirland, Caymanöarna, Belgien, Turkiet, Thailand, USA, Uruguay, Cypern, Elfenbenskusten, Guatemala, Egypten, Ryssland, Algeriet, Bahrain, Tyskland, Kina, Brasilien, Burundi

En tredje viktig person är advokaten Jean-Louis Dupont. Han var Jean-Marc Bosmans advokat och han fick landslagen att betala kompensation till klubblagen, och har varit rådgivare åt José Mourinho, Zinedine Zidane, Real Madrid, AC Milan, och Juventus. Nu jobbar han även för Qatar.

Passande nog så var Dupont starkt kritisk till PSG:s bestraffning från UEFA kring Financial Fair Play.

Qatar har på bara några år skapat sig starka band med den europeiska fotbollen. I Qatars U20-landslagstrupp till Toulonturneringen den här sommaren var det endast fem spelare som spelade i den inhemska ligan. Resterande spelare i truppen tillhörde Red Bull Salzburg, Eupen, AS Monaco, Auxerre, Atlético de Madrid, Real Madrid, Sevilla, och Villarreal.

Hur har framgångarna varit?

Det har funnits några positiva delar. Deras akademiprogram har fått fram spelare till Ghanas U20-VM vinnande lag, och Nigerias U17-VM-silverlag. Dessutom vann ASPIRE med 5-1 i en U16-turneringsfinal i Milk Cup mot Manchester United.

Ligan är dessutom under kraftig utveckling. Så sent som 2008 rankades den som den tolfte starkaste ligan i Asien. Idag ligger den på sjätte plats, och 2011 vann Al Sadd asiatiska Champions League. Sedan 2007 har Al Sadd betalat €82,5 miljoner i övergångssummor för tretton utländska spelare, och det exkluderar lön och sign on för bland annat Afonso Alves, Mauro Zárate, Mamadou Niang, och klubblösa Raúl.

De är inte ensamma. Inför säsongen försökte El-Jaish storsatsa med ett nytt anfallspar: Nilmar för €8 miljoner och den nu avlidna Christian Benítez för €11,7 miljoner. Al-Gharafa har värvat Fernandão (€7 miljoner), Diego Tardelli (€7 miljoner), Lisandro López (€7,2 miljoner), och Alex (€6 miljoner), tillsammans med spelare som Djibril Cissé, Harry Kewell, Mark Bresciano, Nenê, Juninho Pernambucano, och Hakan Yakin. Till detta så är Al-Arabis köprekord Nancys Kim för €9 miljoner, och för Umm Salal är det Davi för €5,7 miljoner.

Trots detta är den en sån bredd bland toppklubbarna i landet att ingen av de fem vann årets ligatitel, utan det gjorde nybildade Lekhwiya med bland annat Vladimír Weiss (€5,3 miljoner) och Youssef Msakni (€4,25 miljoner).

Det är dock endast ligan och vissa detaljer som har gett märkbara resultat.

Qatars landslag ligger runt rankingplats 100, trots att de har neutraliserat utländska spelare och trots att de låg på runt 65:e plats när ASPIRE-akademin öppnade för tio år sedan.

I vanliga fall krävs det att man har bott i Qatar i minst 25 år och klarar av flera tester för att få medborgarskap, men kungafamiljen är fri att ge bort dem som de vill. Därför har landslaget spelare födda i bland annat Ghana, Frankrike, Senegal, Algeriet, Brasilien, och Uruguay. I de flesta fall tog det bara två-tre år innan de fick medborgarskap i Qatar, men den stora nyttan har inte kommit. Än.

Fotbollen är svag och det finns inga tecken på att det ska ske en explosion under de kommande två-tre åren, om nu inte ASPIRE-akademin har kommit igång rejält. Det var trots allt först under 2011 som de första fotbollsspelarna blev utexaminerade.

Landslaget har dock stora problem. De har haft sex olika förbundskaptener sedan början på 2011, och ungdomslandslagen har inga förtroendeingivande resultat. Att bygga en framgångsrik fotbollskultur på mindre än 20 år och med två miljoner invånare är ett svårt uppdrag, särskilt när endast 300 000 av landets invånare som har qatariskt pass.

Man måste dock imponeras av hur välplanerat och ambitiöst deras fotbollssystem fungerar. På bara några få år har byggt upp en organisation som saknar motsvarigheter, inte bara i fotbollen utan i alla idrotter. Den stora frågan är dock inte hur vägen till VM 2022 ser ut, utan vad planerna är efter det mästerskapet. Vad är slutmålet?

Källor: BBC, Guardian, JMG-Academy, Wikipedia, Transfermarkt, Espoirs du Football, ESPN, Spiegel, Le Figaro, Time, FIFA, Arabian Business, Executive

@jonas_hansson

Lens uppflyttning till Ligue 1 nekad – Nedflyttade till Ligue 2

15 juli 2014 19.48, Jonas Hansson

Idag kom det nygamla beskedet kring RC Lens. Klubben som hade ett publiksnitt på över 30 000 per match i Ligue 2 under säsongen 2013/2014 har fått sin uppflyttning till Ligue 1 nekad. Anledningen är att de inte har kunnat ge ekonomiska garantier.

För att förstå beslutet så krävs det att man förstår det franska fotbollssystemet.

DNCG är ett ekonomiorgan som inför varje säsong ska godkänna alla klubbars budget. De bryr sig inte om varifrån pengarna kommer, utan huvudpunkten är att budgeten ska vara seriös och inte visa stora brister.

I fallet för RC Lens saknas det €10 miljoner, det vill säga drygt 20% av budgeten. Det är pengar som ägaren Mammadov lovade skulle trilla in på kontot innan den 24:e juni. Det hände inget, utan då skyllde han först ifrån sig på att det var helgdag 24:e juni, och när det argumentet inte längre fungerade så menade han att det var ett nummer vid överföringen som var fel. DNCG tycker nu att det har gått för lång tid, och nekar därför RC Lens till spel i Ligue 1.

De €10 miljonerna är till för att täcka upp för att klubbens arena renoveras samt nyförvärv.

Mammadov har tidigare gått in med €20 miljoner i RC Lens under det senaste året, och är nära att köpa Sheffield Wednesday samtidigt som han sponsrar bland annat Porto och Atlético de Madrid. Det senaste ryktet är att han har intresse av att köpa River Plate. Mammadov har samma intresse som Qatar har med PSG och Barcelona: han vill göra reklam för sitt hemland Azerbajdzjan.

Mammadov är en underlig personlighet, och i inhemska medier har det ryktats om att han har slut på pengar, och till och med att han blivit gripen av polisen när han försökte fly landet. I RC Lens jobbar bland annat svensken Vugar Huseinzade, som Mammadov anställde som sportchef i sin klubb när Huseinzade var 21 år. Huseinzades starkaste merit: Football Manager.

Det som händer nu är att RC Lens ska överklaga till en ny instans, men om pengarna inte kommer in så står beslutet fast. Kombouaré har sagt att han avgår som tränare ifall det blir Ligue 2, och lånen av Aréola från PSG och Tisserand från AS Monaco blir avbrutna.

Klubben vägrar dock att erkänna förlust. Vicepresidenten Martel säger att han är säker på att Mammadov till slut kommer att betala, och Mammadov har tidigare sagt att RC Lens är hans högsta prioritet. Under de senaste månaderna har vi dock lärt känna Mammadov på allvar, och vi vet om att han är usel på löften och planering.

Dessutom kommer Sochaux att få stanna kvar i Ligue 1. Klubbens nya tränare är oerfarna men intressanta Olivier Echouafni, och de har värvat fyra unga spelare i sommar och har fortfarande kvar en trupp som med två-tre rätta nyförvärv kan stanna kvar i Ligue 1. De har i dagsläget en lika stark trupp som RC Lens, som dock hade hoppats på att genomföra flera förhållandevis stora nyförvärv i sommar.

Mer läsning om Lens och Mammadov

Tränarrasism och polska gruvarbetare – RC Lens tillbaka i Ligue 1
Klassisk engelsk klubb kan säljas för 450 miljoner

@jonas_hansson

Silly Season: di María, om Blanc inte får välja

15 juli 2014 11.11, Jonas Hansson

Del 1 – Monaco, Guingamp, Lorient, Nantes, Metz
Del 2 – Olympique de Marseille, Rennes, Toulouse, Caen, Bastia

FC GIRONDINS DE BORDEAUX – WILLY SAGNOL (första säsongen)
Minus €2,5m.
Ungdomsprojekt med hypad tidigare ungdomstränare.

VÄRVNINGAR: Frankrikes hetaste unga tränare SAGNOL (U21-landslaget, tränare, 4/5), väntar på genombrott med tillslag/påhittighet/rörlighet KHAZRI (SC Bastia, €2m, 3,5/5), misslyckandehärdad Ligue 2-mittbacksdominant PALLOIS (Niort, €0,5m, 3/5)

TILLBAKA EFTER LÅN: SALA (Niort), PLAŠIL (Catania), Sacko (Le Havre)

FÖRLUSTER: GILLOT (tränare), HENRIQUE (Fluminense), NGUEMO, HOARAU, Bellion (Red Star), Chalmé, Bréchet, Olimpa

”Vi känner oss stabila” sa Bordeaux, och sedan klantade de sig med Rose som valde Lyon och startbrassen Jussiê blev sexmånadersskadad. Därför krävs det mer för att täcka upp både fram och bak.

Sagnol är dock inte där för att slentrianvärva 28-åringar med €1,5 miljoner i årslön som havererar efter ett halvår, det har Bordeaux gjort i flera års tid nu. Sagnol ska istället ta han om klubbens underskattade akademisektion. Frankrikes hetaste unga tränare tillsammans med en akademi och spelartrupp där potentialen finns för tre-fyra framtida storförsäljningar. Räkna med att ett par-tre nya talanger etablerar sig på seniornivå i höst, samtidigt som minst en ur strax-över-20-trion Sala/Poko/Rolan färgar upp laget.

Skrällvarning om de sätter de sista pusselbitarna på plats. Har dock Alou Diarra på försäsongen som en oskyldig träningsgosse, och sånt brukar till slut hamna på ett halvnöjt ettårskontrakt.

LILLE OSC – RENÉ GIRARD (andra säsongen)
Minus €1,8m.
Lite ekonomisparande, lite föryngring.

VÄRVNINGAR: Les Bleus’ tredjehögerback CORCHIA (Sochaux, €1,8m, 4,5/5), ungdomsproffshypad LOPES (Man City, lån, 3/5)

TILLBAKA EFTER LÅN: Bruno (SC Bastia)

FÖRLUSTER: Ruiz (Oostende, lån)

Lille OSC ska bli besatta av Belgien, där de planterar talanger i Mouscron för att sedan skörda dem till Ligue 1-fotbollen samtidigt som de scoutar 13-15-åringar till akademin. På transfersidan ska det hända så lite som möjligt, trots potentiella Champions League-pengar.

Corchia kommer eftersom han skulle kommit redan i vintras, men då var det administrativa problem. Lopes är Pellegrini-hypad, men kommer mest för att Lille OSC inte orkar betala pengar för reserver plus att Lopes’ agent är dansken Mikkel Beck, som alltid gör affärer med sin ex-klubb. Spelare kan lämna (Kalou?) och då ersätts dem (J.Ayew?). Kanske även någon mer Lopes-liknande värvning. Laxalt (Inter)?

PARIS SAINT-GERMAIN FC – LAURENT BLANC (andra säsongen)
Minus €46,2m plus pengar från Conte.
Ska köpa Champions League-titeln.

VÄRVNINGAR: skulle ha blivit mittfältare LUIZ (Chelsea, €49,5m, 3,5/5)

TILLBAKA EFTER LÅN: Bahebeck (Valenciennes)

FÖRLUSTER: ALEX (AC Milan), MÉNEZ (AC Milan), Sabaly (Thonon Gaillard, förlängt lån), Conte (Reims, lån till permanent), Coman (Juventus, €0,3m), Aréola (Lens, förlångt lån), Habran (Sochaux, lån)

Blanc grälar med ledningen kring hur transfermarknaden egentligen ska skötas. Han ville behålla Alex, han fick istället behålla Marquinhos. Han vill ha Griezmann, men kan istället få di María. En stjärna och en högerback (Aurier?) ska in, och reserver ska ut. Jallet lämnar när högerback blir klar, Pastore eller Lavezzi kan försvinna beroende på nyförvärv, och Rabiot vill inte stanna.

Trupputrensningen sker på grund av FFP-bestraffningen. Samtidigt tappar PSG sina akademitalanger med allt högre frekvens. Svår balans som PSG än så länge har misslyckats med.

MONTPELLIER HSC – ROLLAND COURBIS (andra säsongen)
Plus €5,5m.
Courbisfamiljen utnyttjar kontakter.

VÄRVNINGARbäst i sunklag-pondusmittfältare LASNE (Ajaccio, €1m, 3,5/5), bilmekaniker-hetsanfallare BÉRIGAUD (Thonon Gaillard, €3m, 3/5), utvecklingsbar billig attributytter DEZA (Porres, aktiverad köpklausul, €0,5m, 2,5/5)

FÖRLUSTER: CABELLA (Newcastle, €10m + bonusar), NIANG (Milan, avslutat lån), BOCALY, Herrera (Emelec)

Behöver tagga ned, dumpa ett gäng reserver, och sedan hitta rätt storbud för Stambouli, den överlägset bästa spelaren i truppen. A-truppen är nu 29 man stor. Räkna med att klubben vill göra tre-fyra-fem värvningar till, så… Nästan tio spelarförsäljningar?

Förutom Stambouli? Det hänger på buden, men följande rant har fått Courbis-okej för att lämna: Mounier, Montaño, Camara, Tinhan, Jebbour, Tiéné.

évian THONON GAILLARD – PASCAL DUPRAZ (tredje säsongen)
Plus €1,625m.
Kraftigt förtunna truppen, utnyttja ett stort agentnätverk.

VÄRVNINGAR: finskolad fintrippande ytterbackssuccé SABALY (PSG, förlängt lån, 4/5), kaosanfallare BILLE NIELSEN (Rosenborg, €0,875m, 2,5/5), tillslagsmittfältare CAMUS (Genk, lån med köpoption, 3/5), måste-äntligen-testa-Ligue-1-målvakt LEROY (Tours, €0,25m, 3/5), fyrkantigt vänsterkantsautobahn JUELSGÅRD (Midtjylland, €0,25m, 3/5)

FÖRLUSTER: BÉRIGAUD (Montpellier, €3m), TIÉ BIDE MELO, Ehret, RUBEN (Dynamo Kiev, avslutat lån), SOUGOU (Marseille, do), Bertoglio (Dynamo Kiev, do)

Även tränare Dupraz har danska kanaler som han utnyttjar varje sommar. Juelsgård är med i samma agentfirma som danskstjärnan Wass, och Wass är passande nog även kusin med Bille Nielsen. Camus och Leroy är däremot standardscoutade spelare.

Efter flera år med gubbar och lån så verkar de bygga mer långsiktigt. De har fått in transfersummor och börjat etablera en egen akademi. Räkna med flera liknande värvningar när minst en ur trion Mensah/Mongongu/Wass har sålts.

@jonas_hansson

Silly Season – Bielsa plockar belgisk supertalang

10 juli 2014 10.07, Jonas Hansson

Del 1 – AS Monaco, Guingamp, Lorient, Metz, Nantes

OLYMPIQUE DE MARSEILLE – MARCELO BIELSA (första säsongen)
Minus €11,5m.
Bielsa-mania.

VÄRVNINGAR: tränarhalvgud BIELSA (tränare, 4/5), belgisk alla-vill-ha-supertalangsanfallare BATSHUAYI (Standard Liège, €7m, 4/5), OM-supportrande hårdskyttspoängytter ALESSANDRINI (Rennes, €5m, 3/5)

TILLBAKA EFTER LÅN: AMALFITANO (WBA), Kadir (Rennes), J.Ayew (Sochaux), Sougou (Thonon Gaillard), Omrani (Arles)

FÖRLUSTER: ANIGO (sportchef/tränare), DIAWARA, Raspentino (Caen, €0,5m), Bracigliano

Varje vecka dyker det upp ett par-tre-fem nya rykten om sydamerikaner. Då kliver Bielsa fram för att värva en fransmän och en belgare. Två stycken hypade sådana, även om jag hade förväntat mig ännu bättre löpsteg och disciplin hos nyförvärven.

Nuvarande prioritet: mittback, högerback, och defensiv mittfältare, och fler offensiva alternativ om de tidigare utlånade spelarna säljs. Manquillo (Atlético) kan komma in som stormhögerback, på lån med köpoption.

Även minst en ur uppsättningen Valbuena, Mandanda, Nkoulou, och André Ayew lär säljas för att finansiera nyförvärven, tillsammans med hånade spelare som Morel och Fanni. Marknaden för klubbens transferlistade spelare lär bestämma hur hårt Bielsa kan värva vidare.

STADE RENNAIS FC – PHILIPPE MONTANIER (andra säsongen)
Plus €7,05m.
Allt ska byggas om.

VÄRVNINGAR: grått österrikiskt målmonster HOSINER (Austria Wien, €1,9m, 3/5), Moçambiques Mexès fast bra MEXER (Nacional, €2m, 3,5/5), ung-ish allroundspelare ANDRÉ (Ajaccio, 3/5), brasiliansk brasseytter PEDRO HENRIQUE (Zürich, €1m, 3/5), makedonskt mittbackslöfte Zajkov (Rabotnicki, ~€0,3m, 2/5), sunkig reservmålvakt Sorin (Auxerre, 1,5/5), halvintressant Balkanmålvakt Petkovic (Bokelj, 2/5)

TILLBAKA EFTER LÅN: Ngando (Auxerre), Diarra (Istres), Allée (Auxerre), Sané (Laval)

FÖRLUSTER: ALESSANDRINI (Marseille, €5m), FÉRET (Caen), PITROIPA (Al Jazira, €5m?) OLIVEIRA (Benfica, avslutat lån), KADIR (Marseille, do),  Romero (Lanús, do), Boye (Eskisehirspor), Foulquier (Granada, aktiverad köpklausul, €2,25m), Diallo (Le Havre, lån)

Tränare Montanier och sportchef Buisine har skaffat en ny transferapproach. De letar fynd utomlands, och dumpar därmed ut alla spelare som suttit i omklädningsrummet för länge och skaffat sig Rennesförlorarmentalitet.

De är svårbedömda, och lär fortsätta att plocka på sig fynd för €1-2-3 miljoner styck. Mittbacken Ewerton (Anzhi) kan vara nästa spelare vi måste Youtubescouta, och dessutom jobbar Rennes för att inte behöva sälja Bakayoko till AS Monaco eller Liverpool. Därför satte de priset €10 miljoner.

TOULOUSE FC – ALAIN CASANOVA (sjunde säsongen)
Plus €10,5m
Värva potential, sälja genuint bra spelare.

VÄRVNINGAR: rumänsk ledarmittback GRIGORE (Dynamo Bukarest, €1m, 3/5), serbisk storväxt-ung-lovande-anfallare PEŠIĆ (Jagodina, €1,5m, 3,5/5)

FÖRLUSTER: ABDENNOUR (Monaco, aktiverad köpklausul, €13m), CHANTÔME (PSG, avslutat lån), ZEBINA

Klubben som gör allt för att öka skönhetsnivån efter en katastrofsäsong med publiken. 3-5-2 och udda nationalitetsvärvningar ger lite ryck i fotbollshipsterhjärtan, men det känns också som att de träffat rätt med värvningarna. Grigore kommer passa in i en trebackslinje som är rått Balkanmittbacksdefinierande, och den serbiska jätten ger ett nytt anfallsalternativ som saknas.

Återstående jobb: dumpa reserver, hitta ersättare för Chantôme, eventuellt byta ut Ben Basat mot fräschare anfallsalternativ, och köpa vänsterback. Inskolningsvänsterbacken Sylla är oortodoxt fin ibland, men kan också vara kaosstökigt kantig.Toulouse verkar nästan uteslutande kolla österut när det ska värvas.

SM CAEN – PATRICE GARANDE (tredje säsongen)
Minus €0,8m.
Klistra igen bristerna för att hålla sig flytande i några år.

VÄRVNINGAR: Ligue 1:s slocknande Zidane FÉRET (Rennes, 4/5), Petter Wastå-esque VERCOUTRE (Lyon 3/5), latebloomer-ungefär granitsympatimittback DA SILVA (Clermont, €0,3m, 3/5), endast nickmålsanfallare PRIVAT (Gent, lån med köpoption, 3/5), konstant hånad vad-är-egentligen-hans-kvalitéer?-ytteranfallare RASPENTINO (Marseille, €0,5m, 3/5), Twitterytterbacksprofil IMOROU (Clermont, 3/5), pusselbitsspelare ADÉOTI (Laval, 2,5/5), råkvalitéerytter med år i lågdivisioner Bazile (Le Poiré-sur-Vie, 2/5)

FÖRLUSTER: WAGUÉ (Udinese), FAJR (Elche), AGOUAZI, KODIJA (Reims, avslutat lån), AUTRET (Lorient, do)

Mittback Wagué och spelkreatör Fajr var duktiga startspelare som SM Caen inte ens fick sympatisummor för, men det är också på de positionerna (Da Silva och Féret) som de har förstärkt med starkaste spelare.

Hela truppen var i kraftigt behov av en kvalitetshöjning, även om jag inte känner att de nödvändigtvis har fått tillräckligt hög sådan. Féret är den bästa värvningen ett bottenlag kan göra, men det känns som att Vercoutre och Privat har fått sina Ligue 1-chanser tidigare utan att vara bärande spelare, och Adéoti, Imorou, och Bazile är billighetsalternativ. Räddningen kan vara att de är välscoutade.

SC BASTIA – CLAUDE MAKÉLÉLÉ (första säsongen)
Plus €1,75m.
Ny respektstark tränare som ska sätta egen prägel med låg budget.

VÄRVNINGAR: Alla älskar MAKÉLÉLÉ (PSG, tränare, 4/5), belgisk VM-reserv som drar alla mittfältssträngar GILLET (Anderlecht, lån med köpoption, 3,5/5), tungtlass-ytter i lag utan anfallsspel AYITÉ (Reims, 3,5/5), försök att utvinna fysiska kvalitéer-anfallare TALLO (Roma, lån med köpoption, 3/5), handsmålkontroversiell skadeproblematisk yttertalang MABOULOU (Châteauroux, ?, 3/5), Ligue 1:s fattigaste Mexès-kopia PEYBERNES (Sochaux, 2,5/5), AIK-provspelande långsiktiganfallare Kamano (Satellite, €0,25, 2,5/5)

FÖRLUSTER: HANTZ (tränare), LANDREAU (slutar), KHAZRI (Bordeaux, €2m), CISSÉ (kvasiklar, Nîmes), RASPENTINO (Marseille, avslutat lån), YATABARÉ (Olympiakos, do), BRUNO (Lille, do), Krasić (Fenerbahçe, do), Sablé (slutar), Maoulida (Nîmes), Harek (Nîmes)

SC Bastia har de senaste åren fyllt upp truppen med storklubbsdumpade Squillaci, Krasić, Cissé, Landreau, och Romaric. Ny tränare, ny transferfilosofi.

Sex värvningarna där fem av dem är 24 år eller yngre, gubb- och lånutrensning, och fem befordrade akademispelare. Starkast är dock rutinfina Gillet (Anderlecht) – genuint uppskattad i Belgien där han var med i 30-mannatruppen i VM, men fick stanna kvar som reserv. Nu ska de ersätta Eurogoalsfavoritmålvakten Landreau. Underliga namn som Hildebrand, Lindegaard, och Almunia nämns, som om Korsika behövde mer galenhet…

@jonas_hansson

Frankrike fortsätter bygga landslag – Möjliga EM-trupp 2016

7 juli 2014 11.18, Jonas Hansson

Lättade och glada franska VM-spelare är tillbaka i Europa. Det här var inte ett landslag som var besviket över att ha missat en semifinal, utan ett landslag som kunde se det positiva i att nå upp till målen som ställdes inför turneringen: skapa glädje i truppen och hos franska folket, samt nå kvartsfinal. Allt gick som planerat.

Deschamps hade ett fyraårsprojekt när han anställdes 2012. EM på hemmaplan 2016 ska Frankrike åtminstone nå semifinal, allt innan det är uppbyggnadsperiod. Nu har han satt de grövre bitarna: Lloris, Varane, Cabaye, Pogba, Matuidi, Benzema, Valbuena, och Ribéry är viktiga grundpelare.

Dessutom fick Varane, Griezmann, Pogba, Mangala, Sissoko, Cabella, Schneiderlin, och Digne sitt första mästerskap. De fick känna av hur allt fungerar, och i EM 2016 ska Varane och Pogba vara stjärnorna.

Det är inga stora förändringar kvar, utan Deschamps ska bygga vidare på detta. Vilka är alternativen inför höstens träningslandskamper och EM 2016?

MÅLVAKTER

VM-TRUPPEN: Lloris, Ruffier, Landreau
SKADOR: Mandanda
ALTERNATIV: Costil, Carrasso, Nardi, Aréola, Boucher

Landreau slutar och andravalet Mandanda kommer tillbaka efter skada. Det Deschamps ska göra är att befordra Ruffier till permanent trea, och sedan hitta en ny fyra.

FÖRSVARARE

VM-TRUPPEN: Sagna, Debuchy, Varane, Sakho, Koscielny, Mangala, Evra, Digne
ALTERNATIV: Rami, Kaboul, Yanga-Mbiwa, Perrin, Trémoulinas, Kurzawa, Mathieu, Umtiti, Laporte, Zouma, Clichy, Corchia, Heurtaux, Koulibaly

Här har Deschamps en 75% färdig ytterbacksuppsättning: Debuchy, Sagna, Digne, plus en vänsterbacksreserv. Kallar han tillbaka Clichy, eller är Clichy fortfarande purken efter den missade VM-platsen?

På mittbackspositionen har Deschamps truppen största frågetecken. Frankrike har ändrat det startande mittbacksparet alldeles för ofta de senaste åren. Varane är given, men bredvid?

Laget har ett kraftigt behov av att ha en spelare med ledartyp med råstyrka och optimal attityd, förmodligen vicekaptenen Sakho, bredvid Varane. Även Adil Rami och Philippe Mexès kan vara bastant ledarmittback.

Deschamps kan även gå mer på fotbollstalang: Koscielny, Mangala, eller Laporte. Alla har sin favorit, men Deschamps måste ta ett beslut. Jag tror han försöker återskapa ”Blanc och Desailly” med ”Varane och Sakho”. Beslutet måste komma klart tidigare än hur det såg ut vid VM, då vi inte ens i mars-april visste vem som skulle starta och då kom de till VM med en osamspelt backlinje.

MITTFÄLTARE

VM-TRUPPEN: Pogba, Matuidi, Cabaye, Sissoko, Mavuba, Schneiderlin
SKADOR: Grenier, Guilavogui
ALTERNATIV: Flamini, Diaby, Capoue, Gonalons, Gourcuff, Fofana, Stambouli, Kondogbia, Rabiot, Imbula, Lemina, M’Vila

Tre givna startspelare och 20-tal reserver där ingen känns markant starkare än någon annan. Deschamps måste välja reserver utifrån spelstil, attityd att sitta på bänken, och dagsform. Han gillar Grenier, Sissoko, och Guilavogui. Och han älskar Diaby.

Deschamps har dock förändrat mittfältsreserverna under de senaste åren. Han har testat Sissoko, Mavuba, Schneiderlin, Grenier, Guilavogui, Diaby, Capoue, och Gonalons, utan att någon har blivit permanent. Mest troliga förstareserv är Sissoko eftersom han kan spela överallt och alltid gör det Deschamps säger åt honom att göra. Det behövs dock en vice-Cabaye för passningsspelet. Grenier?

ANFALLARE

VM-TRUPPEN: Valbuena, Benzema, Griezmann, Giroud, Rémy, Cabella
SKADOR: Ribéry
ALTERNATIV: Ntep, Lacazette, Thauvin, Alessandrini, Ben Yedder, Gomis, Gignac, Ménez, Payet, Ben Arfa, Nasri, Gameiro

Ribéry kommer tillbaka, vilket gör att Benzema förmodligen blir permanent inflyttad centralt. Det innebär Giroud och Griezmann som förstareserver. Positionen kan dock få större förändringar under de kommande åren: det här är ett ställe där säsongsform är helt avgörande.

Talangmässigt är Thauvin den givna spelaren att prioritera före de andra, kan han växla upp två steg till så startar han i EM 2016, men krånglar personligheten? Deschamps måste testa, på samma sätt som han testade med Nasri inför VM.

MÖJLIG EM-TRUPP

Lloris, Mandanda, Ruffier
Debuchy, Sagna, Digne, Kurzawa, Varane, Sakho, Koscielny, Mangala
Pogba, Cabaye, Matuidi, Diaby, Sissoko, Schneiderlin
Valbuena, Benzema, Griezmann, Giroud, Thauvin, Ribéry

Någon av Diaby, Sissoko, och Schneiderlin lär bytas ut mot en mer passningsskicklig spelare, förmodligen fotbollssöndriga Diaby, och det borde komma upp något fräscht högerbacksalternativ där dock Corchia är den enda uppenbara kandidaten. Dessutom lär ett par-tre spelare explodera i sin utveckling och komma med i en EM-trupp. Rabiot? Kondogbia? Ongenda? Benzia? Maupay? Martial?

@jonas_hansson

James Rodríguez’ knöliga säsong i AS Monaco

5 juli 2014 12.01, Jonas Hansson

Jag var inte förvånad över Rodríguez högstanivå i VM, men jag var förvånad över att han höll ute formen i så lång tid och mot så bra motstånd sett till säsongsutvecklingen i AS Monaco. Det var en knölig säsong, och en sammanfattning är på sin plats över de viktigaste delarna.

24:E MAJ 2013

AS Monaco hade inte ens låtit Ligue 1-uppflyttningen svalna av innan de presenterade ett paketköp: 21-åringen James Rodríguez och João Moutinho från FC Porto för sammanlagt €70 miljoner. Rybolovlev hade bara behövt 15 minuters samtal med Rodríguez för att övertala honom, trots AS Monacos Ligue 2-säsong och trots klubbstorleken.

Antal Twitterföljare 2013 för Rodríguez: 1 miljon. Idag 3 miljoner.
Antal Twitterföljare 2013 för AS Monaco: 16 000. Idag 180 000.

Rodríguez fick en lön på €370 000/månad, och eftersom AS Monacos utländska spelare endast betalar en marginell skatt så plockar han ut över €4 miljoner netto/år.

Rodríguez var fotbollsbesatt som ung, men barndomsidolerna var inte Asprilla eller Valderrama, utan Olivier Atton i den japanska fotbollsanimeserien Tsubasa. Atton hade tröja nummer 10 – samma tröjnummer plockade Rodríguez på sig i AS Monaco.

477937160_small

SÄSONGSSTART

Han hade inte haft en längre sammanhållen viloperiod på två års tid, och två veckor efter övergången blev Rodríguez skadad under en träningslandskamp mot Argentina. Det gjorde att försäsongen saknade kontinuitet, men när premiären började… Vad var detta för floppspelare?

Rodríguez fungerade inte alls. Ute på en kant kunde han inte ens de enklaste grunderna i försvarsspel, och i offensiven var han endast en tempodödare och bolltappare. Rodríguez var bänkad eftersom prestationerna var bedrövliga. Det enda positiva: Portofansen hade varnat för att Rodríguez var ojämn, och Ranieri kom alltid tillbaka till den svåra försäsongen.

Trots Ranieris förståelse så var han även förbannad över situationen.

- Nu är Ocampos och Ferreira-Carrasco bättre än Rodríguez.

Supportrarna efter ett inhopp mot Lorient: ”Jag börjar verkligen bli förbannad på honom”. ”Fruktansvärt inhopp”. ”Killen promenerar bara”. ”Jag är på riktigt rädd. Han ska fungerar som en accelerator, men sölar bara ner allt”.

Inte ens de enkla sakerna som att slå en tremeterspassning eller jogga hem i försvarsspelet fungerade för Rodríguez. Ibland kom han rätt in i ett par-tre situationer och fansen drömde om en formväckning, men matchen efter föll han tillbaka i samma mediokerhet.

FORMTOPPEN

I slutet på november blev det ett paradigmskifte. Rodríguez hade tränat sig i form och Ranieri hade bytt spelsystem från 4-3-3/4-2-3-1 till 4-3-1-2, och Rodríguez var flera kvalitetsnivåer bättre än med- och motspelarna när han fick spela centralt. Här var det inget att snacka om: Rodríguez var för AS Monaco, vad Ibrahimović är för PSG, Messi för Barcelona, eller Suárez för Liverpool. Ett uppenbart talangmonster som gjorde allt i anfallsväg. En halvgud för monegaskerna.

Rodríguez brydde sig inte om vilka som var hans lagkamrater, det fungerade nästan ännu bättre när svårt presterande Falcao saknades. Nyckeln för Rodríguez var att alltid ha högre tempo än vad motståndarna klarade av, samt locka in motståndarna och därifrån utnyttja sin teknik och spralliga kropp för att passa vidare. Något av en colombiansk Valbuena.

SÄSONGSAVSLUTNING

Ett näst intill liknande scenario som under den tidiga hösten. Rodríguez tappade fart och engagemang, och blev återigen en börda för laget i vissa matcher. Han blev utbytt allt mer frekvent, och den mest sannolika förklaringen borde vara sliten kropp och för många idéer om en optimal VM-uppladdning. Hade Rodríguez haft full form i sex-sju matcher till så hade AS Monaco vunnit Ligue 1.

Han slutade på nio mål och tolv assist på 34 ligamatcher. Under normala förhållanden så hade de siffrorna kunnat vara klart starkare, men AS Monaco fortsatte att varnas över Rodríguez ojämnhet tillsammans med frågor kring Rodríguez i stora matcher. Ofta utbytt mot topplagen, och målen kom mot Nantes, Bastia, Rennes, Nice, Valenciennes, Sochaux, och ett öppet mål från två meter mot Lyon.

FRAMTID

Rodríguez har sagt att han vill stanna. Klubben har ingen anledning att sälja. Det finns några scenarion som kan förändra det. Rybolovlev kan tröttna på klubben nu när skilsmässan är över och han inte längre kan ”spara pengar” på att knyta upp dem i AS Monaco.

Ett mer sannolikt scenario är att Rodríguez förändrar sin attityd efter VM, eller att en klubb kommer in med ett massivt bud där AS Monaco är korkade om de tackar nej. Den nya tränaren Leonardo Jardim har dock både Falcao och Rodríguez i sin säsongspärm, och i värvningsväg ryktas klubben nästan uteslutande för defensiva förstärkningar.

@jonas_hansson

Just Fontaines anonyma VM 1958 – 13 mål på sex matcher

4 juli 2014 11.49, Jonas Hansson

15 mål på fyra VM-slutspel för Miroslav Klose? Sött. Det finns ju en person som tryckte in 13 VM-mål på ett enda VM-slutspel. När jag läste en artikel om Just Fontaine i Le Monde så undrade jag… Varför vet man så lite om honom?

Den extrema brassehetsen ligger fortfarande kvar i Sverige efter förälskelsen i det brasilianska landslaget under VM 1958, men kunskapen om Fontaine är näst intill bortglömd, trots att Svenska Dagblad kallade Frankrike för ett av historiens mest elegant spelande fotbollslag.

Få vet ens om att han inte ens var född i Frankrike. Han föddes i den franska delen av Marocko och spelade i ett lag i Casablanca tills han var 20 år. OGC Nice rekryterade honom 1953, och samma år gjorde han landslagsdebut för Frankrike. Boom: tre mål i debuten mot Luxemburg.

Han hamnade sedan i Reims, som på den tiden var Frankrikes första storklubb och en av Europas bästa klubbar som var med i historiens första Champions League-final, men trots att han hade gjort 64 ligamål på 57 matcher under sina två år i Reims så var han fortfarande internationellt okänd. Han hade endast gjort fem strölandskamper, utspritt på fem år, och 25-åringen hade dessutom varit knäskadad under våren.

En överraskande startplats i VM var dock ett korrekt beslut. Fontaine spelade samtliga sex matcher och gjorde 13 mål.

Tre mål mot Paraguay på Idrottsparken i Norrköping, två mål mot Jugoslavien på Arosvallen i Västerås, ett mål mot Skottland på Eyravallen i Örebro, ny match på Idrottsparken med två mål mot Nordirland, ett mål mot Brasilien på Råsunda, och sedan en match om tredjepris mot Västtyskland i Göteborg.

Matchen spelades den 28:e juni, för ganska exakt 56 år sedan i en match som såg ut att betyda betydligt mer för Frankrike än för Västtyskland. Fontaine passade på att trycka in fyra mål. Det är endast Oleg Salenko som har gjort fler mål i en enskild VM-match, och den totala målsiffran hade kunnat vara klart högre än 13: han fick inte lägga straffar och hade också ett par ramträffar.

Dessutom tvingades han avsluta karriären i förtid på grund av ett svårt benbrott. Karriären var i praktiken slut två år senare, innan han ens fyllt 27 år, och Fontaine spelade endast en match i det misslyckade kvalet till VM 1962. VM 1958 blev hans enda VM.

Först under förra månaden fick han ta emot det officiella priset som VM:s skyttekung 1958. Det var ingen ceremoni under VM 1958, utan det enda priset han fick det året var ett luftgevär från en svensk lokaltidning.

Det visar hur mycket fotbollskulturen har förändrats under de senaste 50 åren: kanske är det så att Just Fontaine inte har blivit lika populär då hetsen kring enskilda spelare har kommit först under de senaste 10-15-20 åren? Idag pratar vi oftare om Ballon d’Or än om Champions League-vinnare. Frankrike var heller inte tillräckligt framgångsrikt för att få en omtalad spelare.

Vad var det då för spelare? En fransk Gunnard Nordahl, Gerd Müller, eller… Miroslav Klose, fast kvickare och mer djupledsbenägen. Han hade en förhållandevis kort landslagskarriär med 21 landskamper och 30 mål, men han var så mycket mer än en enskild VM-succé. Av de siffrorna vi vet om gjorde han 259 mål på 283 klubblagsmatcher.

Just Fontaine tryckte in fyra mål mot Västtyskland i VM 1958. Känslan är att Miroslav Klose mycket väl kan göra en motsatt match ikväll. 3-1, två mål av Klose?

Miroslav KLOSE Panini Allemagne WM2010

Källor: Guardian, Old School Panini, Football Database, Le Monde, Le Figaro, Wikipedia, Ouest France

@jonas_hansson

Deschamps frös ut Valbuena: ”Du hade slagit en flaska i huvudet på mig”

3 juli 2014 12.28, Jonas Hansson

I över tio års tid har Frankrike frågat efter en spelkreatör att ta över det offensiva grovjobbet efter Zidane. Ben Arfa? Nasri? Martin? Meriem? Gourcuff? Att svaret skulle bli OM-dominerande men ej supertalangskompatibla Valbuena, noll ungdomslandskamper, blev överraskande.

Än mer överraskande är det att just Deschamps har fått ”den lilla cykeln” till att bli Frankrikes bästa spelare i VM, tillsammans med Blaise Matuidi.

Deschamps tog över Olympique de Marseille under sommaren 2009 och beslutade direkt att Valbuena inte räckte till. Deschamps gillade inte spelartypen och ansåg sig ha andra fina spelare på den positionen, bland annat Hatem Ben Arfa och Bakari Koné.

Det var endast Valbuenas envishet och styrelsens nekande som gjorde att Deschamps inte fick sälja Valbuena, men istället blev det bänken. Den då 25 år gamla Valbuena startade i blott tre av de första 20 Ligue 1-omgångarna, och fick aldrig en 90-minutare.

Valbuena var van att slå ur underläge, han hade tidigare blivit släppt från Bordeaux’ akademi och hamnat i femtedivisionen när han var 18 år, men i december hade han fått nog.

Han krävde ett möte med Deschamps, de talade ut och ett par månader senare fick Valbuena sin stora chans. Efter att Valbuena startat i en 5-1-seger mot Valenciennes, och fick en 8:a i betyg i L’Équipe, så var han helt ordinarie under resten av säsongen. Inte bara det, under efter 5-1-segern mot Valenciennes i februari 2010 så har Valbuena haft Deschamps’ fullständiga förtroende, både i landslag och klubblag.

Deschamps har använt Valbuena i 25 av 26 landskamper, den enda han missade var VM-matchen mot Ecuador då han vilades. Han ger Valbuena en helt fri roll som kantanfallare, och Valbuena är oftast den som startar varenda anfall som har kvalitet. Detta trots Valbuenas konstigt svaga säsong i klubblaget.

- Det finns ett förtroendefullt förhållande mellan oss. Det förtroendet fanns inte när han kom till Marseille.

- Det är svårt när en tränare säger ”Du ingår inte i mina planer”. Vi hade starka diskussioner under uppehållet i 2009/2010, det var ett avgörande ögonblick. Jag kunde ha lämnat OM.

- Efter titeln den säsongen sprutade jag champagne på honom och då sa han ”För sex månader sedan hade du slagit flaskan i huvudet på mig”. Vi skrattar fortfarande åt det ibland.

VM-succén har gjort att brasiliansk media har ett nytt smeknamn för Valbuena: Baixinho, som betyder ”Den lille” och samma smeknamn gavs till Romário i VM94.

Problemet idag är att Marcelo Bielsa 2014 är identisk med Didier Deschamps 2009. Bielsa vill sälja Valbuena då han tycker att han inte gillar spelartypen. Valbuena fortsätter att dränkas i fördomar.

petit-valbuena-equipe-france-bleus-match-honduras-coupe-monde-2014

@jonas_hansson

Afrika ute ur VM – Kontinenten blir aldrig bättre

2 juli 2014 15.45, Jonas Hansson

Afrika presterade som brukligt i det här VM-slutspelet. Ett eller två lag gick vidare från gruppen, men kontinenten har ännu inte fått fram ett landslag som är en VM-guldkandidat, utan de sista bidragen åker ut i åttondelen eller eventuellt med en hedersam förlust i en kvartsfinal.

Det här året var det Algeriet som blev de kultförklarade, efter att det tidigare har varit Ghana (2010), Senegal (2002), Nigeria (1998/1994), och Kamerun (1990). De afrikanska landslagen skapar minnen, men inga stora framgångar.

Den enda positiva uppgången för Afrika: de fick två lag (Algeriet och Nigeria) att gå vidare från gruppspelet. Mellan 1986 (då VM hade gjorts om) och 2010 var det endast ett afrikanskt landslag per turnering som tog sig vidare från gruppspelet. Efter åttondelarna? Tre kvartsfinaler mellan 1986 och 2014, men inga semifinaler. Afrikanskt fotboll har haft näst intill identiska resultat i VM under de senaste 30 åren, det har inte funnits någon synlig förändring.

LÄNDER SOM GÅTT VIDARE FRÅN VM-GRUPPEN, 1986-2014
Svart = Europa, rött = Sydamerika, gult = Asien, grönt = Afrika, blått = Nordamerika

Namnlös

Det är fortfarande ett gigantiskt skillnad i ekonomi, struktur, och historia när det gäller fotboll i Afrika kontra Sydamerika/Europa, men den senaste FIFA-undersökningen visade att drygt 46 miljoner afrikaner spelar organiserad fotboll. Siffrorna för Europa och Sydamerika: knappt 62 miljoner respektive knappt 28 miljoner.

Känslan är därför att även om inte Afrika har fått en VM-guldskandidat, så hade de Allsvenska lagen gjort sig en rejält tjänst på att skaffa ett etablerat scoutingsystem i något afrikanskt land. Allsvenskan 2013 var en av de toppligorna i Europa med färst antal utländska spelare. Om man vill ha en bättre liga så finns det fullt med billig talang i Afrika, utan att man ska behöva ringa Patrik Mörk för enskilda chansningar.

Nu kan de inte bara kliva in i ett afrikanskt land och tro att det är samma kultur, språk, religion, och fotboll i Sydafrika som i Tunisien eller Etiopien, utan det är fortfarande extrema skillnader på kontinenten, men det finns många ställen med outnyttjad fotbollstalang som de största ligorna ännu inte har kommit åt.

Algeriet?

Igår firade Algeriet nationaldag – 52 år efter att landet blev fritt från Frankrike. Algeriet fick in i revolutionen år 1954, samtidigt som Frankrike vägrade att ge upp landet då det var en viktig del av deras ekonomi. Det går inte att svara på hur många som dog på grund av det åtta år långa kriget. Siffrorna varierar allt från 150 000 till 1,5 miljoner.

Idag kommer det algeriska landslaget hem. 52 år efter revolutionens slut, 32 år efter VM 1982. Det var rätt många tiotusen personer på Algers gator när spelarbussen rullade runt som om de hade vunnit VM-guld. Algerierna vet ju hur man firar, och att 15 spelare i VM-truppen föddes i Frankrike är idag helt oväsentligt. VM 2014-hjältarna är lika stora som 1982-generationen, och det går inte att få finare beröm i Algeriet.

(Tryck fram till 00.35)

AFRIKAS VM-ELVA

Gervinho – Slimani – Gyan
Onazi – Medjani – Feghouli
Asamoah – Halliche – Omeruo – Aurier
Enyeama

Atsu supersub, M’Bohli som målvaktsreserv, Bentaleb kör på när en mittfältare behöver bytas av, och André Ayew som Afrikas Erlingmark. Förbundskapten: Coach Vahid. 57 000 algerier har skrivit på en namninsamling för att få honom att stanna, men han bestämde sig redan innan VM: han slutar.

@jonas_hansson

Karim Benzema: Zéro ou Zorro?

30 juni 2014 12.10, Jonas Hansson

Le Parisiens undersökning visade att Karim Benzema numera är det franska landslagets mest populära spelare, före Hugo Lloris och Mathieu Valbuena. Det var ett scenario som var otänkbart för knappt ett år sedan, då han bland annat blev utbuad av hemmapubliken i en kvalmatch mot Spanien. Fransmännen föredrog Olivier Giroud.

Benzema gick 1222 minuters speltid i 13 matcher mellan juni 2012 och oktober 2013 utan att göra ett enda landslagsmål. Dessutom sjöng inte Benzema under nationalsången, vilket fransmännen prioriterar som en viktig del av landslagsprofilen, plus att han fortfarande fick dras med Zahia-affären.

Benzema har ofta slängts in i samma fördomar som resten av 1987-generation: Jérémy Ménez, Hatem Ben Arfa, och Samir Nasri, som ett massivt ego som inte kan kontrollera sig själv.

En historia om att han ”bara” betalade €1500 per månad till sin mormor blåste snabbt upp. Det visade sig vara betydligt mer komplext än så. Karim betalade allt för hennes resor till Algeriet, samtidigt som Karim hade satt sina föräldrar på att ta hand om henne istället för att han skulle skicka pengarna direkt. Den delen av historien fick dock inte alls samma genomslag, inte ens när mormor försvarade honom, utan Benzema fick höra att han var en otacksam diva.

Det är sådana här feltolkningar som Benzema har fått mot sig under hela karriären. Han kan inte ens köpa en ny bil utan att fransmännen suckar.

När det väl lossnade i en storseger mot Australien (6-0) i oktober förra året så har Karim Benzema spelat åtta landskamper och gjort nio mål och fyra assist. Sett till att han har spelat knappt 600 minuter på de åtta landskamperna så ger det ett snitt på ett mål eller en assist var 45:e minut.

I VM har han hittills gjort tre mål och två assist, och blev vald till matchens bästa spelare både mot Schweiz och Honduras.

Flera delar lyfts fram som viktiga för det senaste årets utveckling: Deschamps’ fullständiga förtroende, Benzemas konstanta försök i landslaget utan att tappa humöret, landslagets senaste starka halvår, födelsen av dottern Melia i början på året, det totala frikännandet från Zahia-affären i januari, ett större förtroende i Real Madrid efter att Higuaín såldes.

Frankrikes fystränare rapporterar också att Benzemas fysvärden har blivit kraftigt förbättrade, samtidigt som vi inte får glömma borta att Benzema har varit en poäng- och speltidsgaranti i Real Madrid. Efter sin inskolningssäsong 2009/2010 har han spelat 202 matcher för klubben på fyra år där han har gjort 102 mål och 50 assist. Ungefär 0,75 poäng per match, och sällan skadad.

Innan VM sändes en dokumentär, ”Benzema par Karim”, där fransmännen fick se en helt vanlig pappa som älskade att leka med sin dotter. Var han är går har han med sig bilder på dottern, och fransmännen fick en annan bild än den mormor-ignorerande de hade sedan tidigare.

Det som Benzema har kvar är att ge några riktigt starka prestationer i de stora matcherna. Han var kass i CL-finalen och gav ingen prestation värdig en nyckelspelare i EM 2012. Nu måste han prestera. Han är inte bara den spelaren i truppen med flest landskamper (66), utan är den mest högst kvalitet nu när Ribéry saknas.

Var Frankrike slutar i det här VM-trädet – åttondel, kvart, semi, final – kan mycket väl avgöras av om Benzemas starka form även syns i de största matcherna.

@jonas_hansson