Vem är Michael Preetz?

- Den människa i vars skor du allra minst vill vara idag. Eller den människa som för Hertha gjorde 93 mål under en finfin spelarkarriär, men som i sitt ämbete som sportchef i samma klubb – efter fyra tränarsparkningar på tre säsonger – har det jävligt tufft nu. Helt enkelt den som får ta på sig ansvaret för att Berlins gamla dam är akut sjuk.

Vad händer nu – efter att Michael Skibbe idag fått foten, efter bara fem matcher som tränare – med Hertha egentligen?

- Ingen som helst aning.

Men vem tar över?

- Till en början blir det en hemmagjord lösning, två av föreningens ungdomstränare kommer att leda träningen. Men om den riktiga lösningen vet man ingenting. Rangnick? Stanislawski? Capello? Nej, det där sista var ett skämt.

Finns det någon bild som sammanfattar Skibbes korta tid som Herthas tränare?

- Den här är inte dum:

bild från spox.de

Men egentligen är det här, i cupkvarten mot den förste tränaren som Preetz sparkade, den nuförtiden unisont hyllade Lucien Favre, som allt avgjordes:

bild från tagesspiegel.de

Är folk rädda för att hela grejen allt för mycket liknar hur det var under katastrofsäsongen 09/10?

- Ja…

Felix Magath var igår, trots en 3-2-seger mot Freiburg, varken glad eller stolt över sitt lags insats. Idag har han nog mjuknat lite, med tanke på att resten av omgångens resultat hittills spelat Wolfsburg rakt i händerna.

Resten av lagen i tabellmitten, som den här jämna säsongen strävar efter en plats i nästa års europeiska cupspel, spelade nämligen nästan uteslutande oavgjort:

- Mainz, som har sett farliga ut nu i början av vårsäsongen, blev snuvade på en trepoängare i slutminuten mot ligans remikungar Hannover.

- Hoffenheim, som under nya tränaren Markus Babbel gick upp i ledning direkt borta mot Bremen, gick samma öde till mötes och kasserade också ett baklängesmål, snyggt framskarvat av Markus Rosenberg, just när matchen var på väg att ta slut.

Dessutom sålde sig Leverkusen bara halvdyrt borta mot Dortmund, en bra första halvlek punkterades precis innan halvtidsvilan av Shinji Kagawas genialitet, vilket gjorde den andra halvleken helt onödig.

Den enda konkurrenten som vann var Stuttgart. Skoningslöst, till och med. Vedad Ibisevic fick göra mål i sin nya tröja, även om han nog kunde ha blivit avblåst för att ha haft dojorna lite väl högt upp. Efter det föll Hertha ihop. Veckans ruggigt moraltunga cupkvart, med förlängning och superbittert slut, gav sig till känna. Andreas Ottl orkade inte med längre och tog en dum utvisning.

5-0 till slut. För Herthas tränare är det omvända siffror. Sen Michael Skibbe tog över har huvudstadslaget 0 vinster, 0 oavgjorda och 5 förluster (om vi räknar med cupmatchen). Å andra sidan ska man aldrig komma ihåg att Mirko Slomka började sin tid i Hannover med hela 6 raka ligaförluster – nu leder han kommande vecka sitt lag i Europa Leagues slutspel.

Men tillbaka till det egentliga temat: Vilka kniper Europa League-platserna?

Så här jämnt har det gått och blivit:

5. Bremen, -1, 33 poäng
6. Leverkusen, 0, 31
——————————
7. Hannover, -2, 31
8. Wolfsburg, -11, 27
9. Stuttgart, 3, 26

Och så vidare…

Notera lagens dåliga målskillnad, så förstår ni att det (åtminstone i nuläget) inte är en kamp om vem som är störst, bäst och vackrast, utan om vem som är minst liten, minst dålig och minst ful.

—

Störst, bäst och vackrast den här omgången är istället Borussia Mönchengladbach. Dortmund och Bayern (som enkelt vann mot Kaiserslautern med 2-0) är fortfarande före i tabellen, men glansen och flärden – den stod Gladbach för.

3-0 mot toppkonkurrenten Schalke, i en match som precis är slut, var så, så, så vackert.

Så vackert att man inte längre kan vara sur över vad som hände i veckan.

Så vackert att man som svensk kände sig redigt stolt när Oscar Wendt byttes in.

Så vackert att Mike Hanke plötsligt framstår som ett alternativ för Joachim Löw.

Ja, så vackert att Dortmund och Bayern verkligen får se upp.

Kan man verkligen sparka en tränare, när laget ligger på en tabellplats som ledningen inför säsongen hade varit nöjd med? För Hoffenheim ligger för tillfället åtta i Bundesliga, väl speglande klubbens möjligheter, med endast sju poäng upp till en plats i Europa.

Kan en tränare å andra sidan verkligen argumentera för sin sak, när spelet länge varit lidande, lidande, lidande och laget sedan månader är i en djup svacka? För en åttondeplats är den här säsongen inget att klappa sig själv på axeln för, när alla lag, förutom toppfyran, ständigt lägger krokben för sig själva och ständigt tar poäng ifrån varandra. Och när en kvalplats, även den, endast är några poäng bort.

Det är inte märkligt att Holger Stanislawski får lämna sin post. Det är det verkligen inte. St. Pauli-profilen, som skulle ge Hoffenheim en släng av kult, en air av raka puckar, en bild av ett fårigt, ”jag har levt”-ansikte – han har helt enkelt misslyckats. Jag trodde det skulle funka, jag tyckte det lät intressant. Men det misslyckades.

Om det till slut berodde på att han fick för lite stöd av Dietmar Hopp vet vi inte. Det är möjligt att arbetsmiljön i Hoffenheim är förskräcklig. Men att det var ett utmanande projekt, det visste Stanislawski om när han tackade ja. Där har han egentligen inget att skylla på.

Mycket mer handlar klubbens kris om att Stanislawski varit oförmögen att göra det han skulle göra. Laget har visserligen varit fullproppat av unga, lovande spelare, men det har inte fått något ansikte, det har inte spelat fotboll att tappa andan till, det har från allra första början haft svårt att sitta ihop, trots tränarens många fåfänga försök att få liv i det. Och det ligger faktiskt pyrt till.

Det ryktas hårt om att Markus Babbel tar över, Babbel som för inte alls länge sedan lämnade Hertha under kaotiska former. Han kommer att få det tufft, men är å andra sidan en hårdare tränare – istället för Stanislawskis talanglösa velande mellan good cop och bad cop är Babbel bara bister cop och bitter cop – och kanske får han faktiskt fart på spelarna.

Å andra sidan kan det gå allt annat än lugnt till, när bortskämda spelare, stjärnor i deras egna lilla värld, plötsligt får riktiga krav ställda på sig – se bara vilka enorma problem Robin Dutt har i Leverkusen, där han försöker bryta upp Jupp Heynckes mysstyre.

Som med ungefär allt annat i Bundesliga kommer det i alla fall bli en sak:

Oändligt intressant.

Arjen Robben var inte i startelvan – Jupp Heynckes visade det mod jag eftersökte. Och vad hände?

Jo, trots att Bastian Schweinsteiger tidigt var tvungen att byta spelade Bayern plötsligt bra igen. Franck Ribéry tinade upp och var överallt, Toni Kroos fördelade bollar som aldrig förr, Thomas Müller fick äntligen ut något av sitt djuriska slit och Luiz Gustavo var den lugnande (och enormt närkampsstarka) kraften på mittfältet.

Stuttgart hade aldrig en chans. 2-0 var siffror i underkant. Semifinalplats avklarad.

Men hur fortsätter historien med den bänkade Robben?

—

Och hur fortsätter historien med Holger Stanislawski (eller HST, som gick att läsa på hans mössa ikväll)?

Förlust ikväll för Hoffenheim mot Greuther Fürth (0-1). En utvisning, som var svår att bedöma om den var rätt eller inte, gick att skylla på. Men samtidigt försökte Stanislawski ännu en gång att visa på auktoritet genom att bänka storspelare, halvt utan anledning, för att inte få särskilt mycket ut av det – även om han faktiskt tyckte att det såg bra ut idag.

I vilket fall är stämningen i klubben under isen. Något är verkligen ruttet, vilket inte minst målvakten Tom Starke var inne på efter matchen där han med skakande huvud menade att han hade väldigt mycket att säga, men inte kände att han riktigt vågade, som spelare i Hoffenheim.

Rykten säger, att det är slut för Stanislawski redan imorgon.

—

Sjukt skönt för Oscar Wendt att göra mål.

Men allt snack efter cupkvarten mellan Hertha och Gladbach handlar om en enda situation. Den situation, i ställningen 0-0, som avgör hela matchen. Eftersom domaren hisnande nog dömer straff för Gladbach och visar ut Herthas Roman Hubnik.

Det väldigt sympatiska lag, som ligger i toppen av ligan, och som nu är kvalificerade för semifinal i cupen – det ses nog inte på med riktigt lika vänliga ögon i framtiden. Efter att Hertha, nu med fyra raka förluster under 2012, varit det bättre laget, var det oerhört svårt att se Gladbachs spelare fira intåget i semifinal.

Ovärdigt. Så, så ovärdigt.

(Först och främst dock, innan vi går in på kvällens cupmatcher, måste jag ju ta tillbaka det där om en av Europas bästa mattor. Gräset i Kiel var nylagt, det var skyddat från snö – men när det väl exponerades för kylan fanns underifrån ingen värme som kunde hjälpa till. Efter matchen – som Dortmund enkelt vann med 4-0 – var Jürgen Klopp redigt förbannad och menade att den isiga planen egentligen var för farligt för att spela på.)

—

Ja, det är inte vilka ord som helst, som Jupp Heynckes tar i mun inför kvällens cupkvartsfinal borta mot Stuttgart: ”För två år sedan spelades det en match mot Juventus – det fanns ett Bayern-lag innan och ett efter!” Att sätta så stor tilltro och förhoppning, och mena att Bayern är i ett lika prekärt läge som då (fyra i ligan, på väg ut ur Champions Leagues gruppspel), känns tveksamt.

Men Heynckes vet säkert vad han gör, och i vilket fall verkar det ju nu nästan helt klart att Basels Xherdan Shaqiri – som Bayern snart stöter på i mästarligans åttondelsfinal – under nästa säsong bor och arbetar i München. Den stora frågan, efter att ha läst en artikel i Sport-Bild, är inte hur mycket talangen kostar eller var han ska få plats i lagbygget, utan vilket av klubbens gäng som han kommer att tillhöra.

Det här är vad Shaqiri har att välja på:

- Bästa kompisarna Holger Badstuber, Mario Gomez och Bastian Schweinsteiger.

- Lustigkurrarna Franck Ribéry, Daniel van Buyten, David Alaba och Diego Contento.

- Stäppvargen Arjen Robben.

- Östduon Nils Peterson och Takashi Usami.

- Kaptenen Philipp Lahm och hans trogna följeslagare Thomas Müller, Manuel Neuer och Toni Kroos.

- Ännu-efter-en-riktigt-vän-sökande Jerome Boateng.

- Brassetrion Rafinha, Breno och Luiz Gustavo.

- Kroatkompisarna Ivica Olic och Danijel Pranjic, där även ukrainske Tymo får plats.

Är det kanske lustigkurrarna som lockar mest? Eller en pokerkväll med Lahm och hans gäng? Kanske finner Shaqiri och Boateng varandra?

—

Även intressant att läsa, när vi väl är inne på Bayern, är hur Franz Beckenbauer lovordar Gladbachs tränare Lucien Favre – och menar att schweizaren förmodligen skulle passa riktigt bra i en storklubb som FCB, där heller ingen kommer och snor ens stjärnor stup i kvarten.

Favre lär inte bry sig allt för mycket om skriverierna, han har fullt upp med att koncentrera sig på kvällens cupmatch mot Hertha i Berlin. Det är inte bara så att det är hans gamla klubb han möter, det är även så att det var han som lotsade Raffael till huvudstadslaget – spelaren som ikväll är tillbaka efter en lång avstängning, med frälsarmantel och -krona. Och spelaren som är medias favorit att efterträda Marco Reus i Gladbach.

Alla ögon kan dock inte bara riktas mot Favre och Raffael. Även Michael Skibbe är i blickfånget. Tre raka förluster är hans dystra facit som Herthas tränare. Ikväll har han chansen att gå under, ännu lite till.

Eller att börja ta plats i berlinarnas hjärtan.

—

Hoffenheim och Holger Stanislawski behöver också desperat en framgångsupplevelse. Laget tar emot Greuther Fürth (fyra i 2. Bundesliga) på hemmaplan, något som kunde ha varit en munsbit om inte hoffenheimarna haft så förtvivlat svårt med ungefär allt på sistone.

—

Som ni hör blir det ödesmatcher så det sjunger om det ikväll. Här i överblick:

19:00
Hertha – Gladbach
Hoffenheim – Fürth

20:30
Stuttgart – Bayern

För lite mindre isiga planer och lite mer pokalfajt än igår kväll!

Schleswig-Holstein är Tysklands nordligaste bundesland. Det omfamnar halvt Hamburg, det gränsar mot Danmark, det bjuder på historia i den framstående hansastaden Lübeck och svindlande naturupplevelser längs kusterna. Det är vackert, det är soligt. Men det har aldrig haft ett fotbollslag i Bundesliga.

Nu lever dock drömmen om en semifinal i årets upplaga av DFB-Pokal, den tyska cupen. Holstein Kiel, som till vardags utkämpar en hård kamp med RB Leipzig i toppen av Regionalliga Nord (fjärdedivisionen), tar ikväll emot den regerande mästaren och tabelledaren Borussia Dortmund.

”Storkarna” från Kiel har på sin väg till kvartsfinalen slagit ut andraligisterna Cottbus (3-0) och Duisburg (2-0), samt bundesligalaget Mainz (2-0). Inga insläppta mål som synes, och med ett modigt och härligt spel. Även om det inte lär råda något tvivel om vilket lag som kommer att hålla i taktpinnen ikväll, har överraskningslaget redan klargjort att man framförallt bryr sig som sig själva. ”När jag spelar fotboll, spelar jag helt enkelt fotboll”, som 19-årige försvarsspelaren Dan-Patrick Poggenberg uttrycker det. En utsåld stadion och ett sensationshungrigt Tyskland kommer att se på.

Men är det inte lite kallt?

Nej, inte om du frågar Dortmunds stålman Neven Subotic, som i fredags mot Nürnberg spelade i kortärmat – utan underställ. Och nej, inte om du frågar arrangören från fjärdedivisionen, som om saker går enligt plan kommer att bjuda på en av Europas bästa fotbollsmattor ikväll. Det miljondyra top-of-the-line-gräset, först och främst tänkt att hjälpa laget upp till 3. Liga, är nämligen nylagt.

Ganska kaxigt, om du frågar mig, att skita i att försöka få till en spelklar potatisåker och istället bjuda Tysklands bästa bolltrillare på görsnajdigt underlag. Kiels chanser ligger väl också här, i självklarheten som laget strålar ut. (Samma självklarhet och äkthet som gjorde att lyckoberusade kielspelare tog emot lottningen med några mindra väl valda ord, om ni kommer ihåg.)

Och då att Dortmund nu inte bara saknar Mario Götze, utan även Sven Bender. Lika tunga som vanligtvis är alltså inte mästarna, även om Benders ersättare Moritz Leitner är en synnerligt begåvad fotbollsspelare. Men hoppet lever, och ju mer man tänker på det, desto troligare framstår tanken på en jämn och tuff match klockan 20:30 ikväll.

För en härlig pokalfajt!

Det starkaste den här omgången var att se Hamburgs utskällda spelare stråla av självförtroende och spelglädje. Jag är fortfarande inte Thorsten Finks största fan, det är inte heller så att 1-1 mot ett uddlöst Bayern betyder att alla problem är borta – men han verkar vara närmast hollywoodsk i sina anföranden inför match.

Tillbaka till spelarna, samma spelare som blivit hårt utdömda av fansen, samma spelare som många gärna hade skickat på första bästa plan till pepparriket. Heiko Westermann var smått monumental, en kapten ut i alla skäggstrån. Jaroslav Drobny var världsklass. Dennis Aogo bra nog att lita på i ett EM-slutspel. Bengnagande mittfältsduon Tomas Rincon och David Jarolim var outtröttliga, unge italienaren Jacopo Sala vågade och vann och på topp var Paolo Guerrero precis det som Mario Gomez inte var: nyttig.

Så tack, ni utskällda, för att ni förgyllde lördagens toppmatch. Det var spänning, mod, vilja och hawaii hela vägen in i kaklet. En match av hög, hög klass.

—

Felix Magath har under helgen fått sin vanliga släng av sleven. Självförvållat, måste man dock säga, i och med att han mot Gladbach slog ett eget rekord: 36 använda spelare på en säsong är kanske en eller två eller tre för många.

Men det intressanta är att han, lite i skymundan, tog en knapp taktikseger mot allas våran taktikguru Lucien Favre. Matchen slutade visserligen mållös, men Wolfsburgs smått absurt höga backlinje fick Marco Reus och Mike Hanke att springa offside gång på gång och i slutet var det inte långt ifrån att Magaths vargar tryckte in ett segermål.

—

Med tanke på hur hopplösa Bremen och Leverkusen är för tillfället, kan Wolfsburg fortsätta att drömma om Europa League. Precis som ett helt gäng andra lag, som befinner sig i nån slags skärseld mellan Europa och nedflytt. Två raka segrar, trots taffligt spel under långa stunder, har till exempel gjort att Hannover tagit ett rejält skutt upp i tabellen.

Det känns helt öppet. Och med tanke på hur svårt lagen utanför toppstriden har att hålla en och samma nivå under en hel match, är det snarare lotteri än något annat. Ja, ser man på Stuttgarts kvittering mot Leverkusen, eller Markus Rosenbergs stolpträff, eller den billiga utvisningen Kaiserslautern åkte på – då känns allt som en slump.

Alla har chansen. Ingen tar den.

—

Framförallt inte Hoffenheim, det här mysterium till fotbollsklubb.

Holger Stanislawski blir i alla fall inte klok på’t. Han försöker och försöker, men alltid är det ett gäng spelare som motarbetar, som latar sig, som verkar helt förvirrade. Och så känner man att en utlåning eller två kanske är rätt grej, truppen är ju full av kvalitet ändå. Då går Gylfi Sigurdsson och Chinedu Obasi och gör mål för sina nya klubbar, medan Hoffenheim nätt och jämnt spelar 2-2 mot budgetnykomlingen Augsburg.

Nej, något är ruttet i klubben.

—

Sex oavgjorda, tre bortavinster. En märklig omgång. Dortmund är självklart den stora vinnaren. Upp i topp med obrutet självförtroende, även om Sven Bender skadade sig i en duell och nu lär saknas i några veckor.

På tal om skador önskar jag ingen smärta. Men om inte Jupp Heynckes har modet att låta lyckolöse Arjen Robben börja på bänken, vore det kanske bäst för Bayern om holländaren plockade på sig någon ny åkomma. Med Robben i laget, med Thomas Müller som tia och Toni Kroos bredvid Bastian Schweinsteiger på mittfältet, tjafsandes om vem som ska ta mest ansvar, är Bayern stillastående och alldeles för beräkneliga. Och dessutom ganska blottade bakåt.

Jag vidhåller att nyckeln är Schweinsteiger och problemet Robben. Heynckes har haft lång tid att lösa problemet, men inte kommit ett enda steg närmare lösningen. Det håller inte för Bayerns ambitioner.

Om den jämna toppen förra omgången överskuggades en aning av andra viktiga matcher, är den här helgen på förhand helt vikt åt Bundesligas absoluta toppskikt – och åt snack om tvåsiffriga minusgrader såklart!

Det börjar ikväll, 20:30, då Nürnberg tar emot Dortmund. Med stor sannolikhet kommer hemmalaget bjuda mästarna på bra motstånd och kommer också ha sina chanser, men inte räcka till. Den vågade ställer sig trots det på duktiga, kompakta men lyckolösa Nürnbergs sida, för den rationelle är kvällens match mer en perfekt uppladdning för imorgon.

Med Dortmund upp i topp inför 15:30-matcherna – då Schalke har hemmamatch mot Mainz och Gladbach spelar borta mot Wolfsburg, alltså även här ganska förhandsklara segrar, även om Felix Magath nog vill ha något att säga till om – kan Bayern finna sig i en himla jobbig sits, nerputtade till en fjärdeplats, på lördagkvällen.

Klockan 18:30 står Hamburg för motståndet, ett lag som bekant inte riktigt vet var det står, vilket betyder att man aldrig vet vad man får. Osäkra och pressade gäster från Sydtyskland kan få problem om det inte tidigt görs klart vem som är chef.

Och på ett fingerknäpp, en bundesligaomgång, kan tabelltoppen kastas om totalt.

Här finns verkligen plats för fyrverkerier!

Det är jämnt, det är tufft, det är oändligt och oerhört spännande. Det här är en klubbnatt som ingen vet hur den ska sluta. Och varför, och hur – det kollar vi lite närmare på nu:

1. Bayern +33 40
Det här är laget som skulle springa hem ligan utan att titta sig om. Men riktigt så enkelt verkar det inte bli, speciellt inte eftersom laget dels lider av ständiga skadeproblem på viktiga spelare och dels av en tränare som inte lyckas ändra på eller avgöra matcher. Fram till nu har det funnits en ”det löser sig”-attityd i Bayern, även när det gäller taktiken,  men nu verkar osäkerheten på riktigt sprida ut sig. Laget är fullt av talangfulla tvivlare, som inte alltid klarar av press särskilt bra och som ibland vill bevisa sig själva lite väl mycket.

Som jag ser det hänger hela lagets vår på om Bastian Schweinsteiger blir kvitt sina skadebekymmer och hittar formen igen. Då har laget en tränare av klass, en lysande läsare av spelet – inte på sidlinjen kanske, men väl på plan.

2. Dortmund +29 40
Det här är laget som efter säsongens första match såg ut att försvara mästartiteln, men som sedan upplevde ett rejält gungande och svängande och framförallt ett självförtroendedödande gruppspel i Champions League. Nu är dock friskheten och livet tillbaka i lagets spel, motståndare körs över trots ett generöst slösande av målchanser och ett ibland mer omständligt än vackert spel. Och trots att Mario Götze, lagets stora stjärna, är skadad. I ligan finns ingen rädsla, bara fullt självförtroende.

Som jag ser det hänger hela lagets vår på att Jürgen Klopp, som i dagarna ytterst vältajmat förlängde sitt kontrakt, lyckas uppehålla ruset. I nuläget är Dortmund ligans bästa lag, egentligen talar inget för att man faller ihop.

3. Schalke +21 40
Det här är laget som, vågar jag påstå, aldrig hade haft något med den absoluta ligatoppen att göra, hade inte Ralf Rangnick tagit en timeout och Huub Stevens kallats in. För Schalkes spelarmaterial, där fyrtornen centralt defensivt och killern där uppe på topp utgör grunden, är Stevens kontringsfotboll perfekt. Laget försvarar lågt, överlåter bollinnehavet till motståndarna och slår sedan iskallt till. Mot andra topplag ser man dock att spelkvaliteten är begränsad, det stabila huset har inte smyckats med fina detaljer än.

Som jag ser det hänger lagets vår på att konkurrenterna stupar, för Schalke är inte – och kommer inte under en halv säsong bli – ligans bästa lag. Men vinner man matcherna som man ska vinna, kan drömmen leva ända till slutet.

4. Gladbach +19 39
Det här är laget som å ena sidan inte borde vara så långt uppe i tabellen, å andra sidan det som förtjänar det mest. Inget annat lag är så konsekvent i sitt spel, inget annat lag får ut så mycket av råmaterialet, inget annat lag ser så säkert ut på plan – varje spelare vet exakt vad han ska göra. Vårdat passningsspel och en klar uppdelning – sex defensiva, fyra offensiva – har verkligen gjort under, det enda kruxet är att det ibland blir lite för kontrollerat, för strikt, för förprogrammerat. Och den förhållandevis låga individuella klassen förstås.

Som jag ser det hänger lagets vår på att blicken snarare är riktad nedåt än uppåt, men framförallt på nästa match. Alltid bara nästa match. Då spelar Gladbach med stor sannolikhet i Champions League till hösten.

—

I mina ögon en toppstrid mellan främst två lag alltså, men med två intakta och väldigt intressanta outsiders. Hur ser ni på det hela och hur tror ni det utvecklar sig och slutar?

Vinterfönstret är stängt, vilket är skönt – det blev lite tråkigt och kallt. Inte ens när det var på väg igen hände särskilt mycket, det kändes som att den större delen av klubbarna hellre hängde någon annanstans, någon varmarestans.

Men klart, Bundesliga har blivit berikad av ett antal intressanta spelare.

- Mame Biram Diouf, lysande i Norge men bänknötare i Manchester United, är en typisk Hannover-värvning, till exakt rätt lagdel.

- Vedran Corluka är en personlig favorit, en löjligt elegant försvare, även om spelet går ner i slow-motion när han har bollen. Med kroaten kommer Leverkusens försvar förmodligen stabiliseras och den egna produkten Danny da Costa kan få ta ett skonsammare steg in i proffsfotbollen, utan massa tyngd på axlarna i en blåsig tid.

- Tummarna upp och glada ansikten även när det gäller Mohamed Zidans återkomst till Mainz. Thomas Tuchel har egentligen redan offensivspelare så det räcker och blir över, men en fit och hungrig Zidan kan en klubb av Mainz storlek knappast tacka nej till.

- Chong Tese har redan utlöst storm i Köln, han är kanske inte riktigt den som fansen hade värvat. Men nordkoreanen har en positiv attityd och verkar redo att anta utmaningen.

- Den transfer som dock kan komma att bli den viktigaste, är Augsburgs lån av sydkoreanen Koo. Det här är en spelare – skyttekung i Asiatiska Mästerskapen - som Augsburg egentligen inte ska ha chans på, inte konstigt att man tackade Felix Magath för dealen, och som kan bli oerhört betydelsefull i kampen mot nedflyttning.

—

För övrigt anser jag att Özil är en av världens allra, allra bästa spelare. Eller börjar det bli gammalt och vedertaget nu?