Den svåra bortamatchen mot Irland.
Jo, snackas kan det inför en landskamp. Sen ska den också spelas. Och så får man se om snacket bara var snack, eller om något gömdes bakom.
Den här gången var det noll, nada, nichts bakom. Irland hade ingenting. Trots att Tyskland ställde upp med en reservbacklinje – Philipp Lahm avstängd och Mats Hummels skadad – blev det aldrig farligt, även om den irländska publiken så gärna ville ha det till åtminstone halvfarligt ibland.
Tyskland hade desto mer, även om det krävdes att hårt kritiserade Marcel Schmelzer (som följdaktligen spelade säkert, säkert och ännu mer säkert) hade en sällsynt utflykt i motståndarnas straffområde efter en halvtimme, kunde brösta ner bollen och, med hjälp av irländska fötter, spela fram lagkamraten Marco Reus till 1-0.
Sen gick det av bara farten.
Reus avslutade en instruktionsbokskontring kort därefter, efter att Mesut Özil och Jerome Boateng stått för ett ypperligt förarbete. I början av andra fick Özil sätta en straff, innan Miroslav Klose lade bollen i öppet mål efter att ha rundat målvakten och inbytte Toni Kroos först volleysköt in 5-0, för att i slutet av matchen också prickskjuta in, som om han var trött på att hålla bollen inom laget, 6-0.
Det är Irlands värsta hemmaförlust någonsin. Som visserligen blev lite lättare att smälta på övertid: Andrew Keogh nickade in en hörna och någon slags pyttedel av den irländska hedern var räddad. Även om den förmodligen inte innehöll Giovanni Trapattonis fortsättning som landets förbundskapten.
Sverige får se upp – inte så mycket för problemen borta mot Färöarna (herregud, Tyskland hade problem mot samma sega gäng på hemmaplan), utan för att Tyskland fick känna på en värdefull framgångsupplevelse, som kan få ett hårt åtgånget landslag att resa sig igen.
Det var helt enkelt en lysande match av tyskarna.
