Ny följetong här på bloggen. Om spelarna som borde ha en serie i Buster, påminner om en film- eller bokkaraktär eller helt enkelt är så genialiskt egna att det måste hyllas. Från varje lag i Bundesliga plockar jag en profil. Först ut:
Kyriakos Papadopoulus (FC Schalke 04)
bild från ligainsider.de
Om två dagar är Schalkes grekiske benknäckare inte längre tonåring, men hade Papadopoulos varit en seriefigur hade han alltid varit det. Alltid varit så som han kom till Tyskland: en arton år ung vilde, till utseendet lika mycket bebis, Clark Kent och Belgian Blue, som redan från början, trots språkförbristningen, skrek högst på träningen och inte drog sig för att rätta tränarnas domslut när det spelades fotbollstennis.
För allt är självklart för ”Papa”, som han för enkelhetens skull kallas.
Han är den dumsnälla busen, med en klar och simpel uppfattning om vad som rätt och fel, gott och ont. Han är barnet i en tjurs kropp, som gör allt för sina lagkamrater, lånar ut sina axlar till tron, springer över hela plan för att fira en vinst, men som i närkamper går in med huvudet, där andra hade dragit undan foten.
Och det är därför Schalkes fans, som älskar hårt arbete, är helt nedkärade i greken: Papa tänker inte efter, han bara glidtacklar. Papa tänker inte efter, han sätter bara dit huvudet. Papa tänker inte efter, han bara bufflar.
Papa tänker inte efter och därför kallades han efter förra säsongens cupseger kärleksfullt ”Dummekopp” av lagets lustigkurre Mario Gavranovic. Papa tänker inte efter och därför känner sig målvakten Lars Unnerstall igen sig i honom – det är just det som en bra målvakt ska vara bra på.
Alltid koncentrerad. Aldrig ältande.
Kyriakos Papadopoulos kom till Schalke direkt från en gammal grekisk hjältesaga. Ett fotbollsfenomen som gjort för att, antingen som mittback eller defensiv mittfältare, skrämma skiten ur motståndarnas anfallsspelare: stark, snabb, bra på huvudet och ständigt på jakt efter en liten dribbler att trycka till. Att han som tonåring slår fansen i armbrytning, har ett härligt svårt namn och ibland är lite för hetlevrad och ivrig in i närkamper gör honom bara än mer kultig och älskvärd.
Snart tjugo och redan given i Schalke och Greklands EM-trupp. Av den enkla anledningen:
Papa tänker inte efter, han bara kör.
