Under Bayerns strålande höst, då utklassningar och högst respektingivande vinster har avlöst varandra, är det Franck Ribéry, och hans vänsterkant, som varit det starkaste anfallsvapnet.
Det är inte enbart fransmannens förtjänst, utan även faktumet att Jupp Heynckes beordrat dit Philipp Lahm, Toni Kroos och Bastian Schweinsteiger för att överbelasta motståndaren. På rekordmästarnas högerkant har Thomas Müller fått finna sig i att springa runt ganska ensam, och även han har sökt sig in i banan istället för att envist vänta på att få bollen. Och trots att lag som Manchester City, Napoli och Schalke har fina högerkanter, har Bayerns asymmetri, det ständiga dirigerandet med bollen ut till vänster, fått även dessa storheter att falla.
På ett liknande sätt rullade Tyskland ut Holland, även om det då var motståndarnas vänsterkant som överbelastades, vilket lämnade Lukas Podolski nästan sorgligt ensam och sysslolös på tyskarnas vänsterkant.
I den matchen, precis som i flertalet av Bayerns matcher under säsongen, saknades Arjen Robben.
Mot Dortmund var han dock med igen, och det blev tydligt att Bayerns största problem inte bara var att Bastian Schweinsteiger saknades, utan även att man med Robben, som stannar på sin kant och som självklart måste få bollen, blev klart mer symmetriska i sitt anfallsspel. Om Kroos i landslaget har lov att ignorera Podolski, är det stört omöjligt att låta klubblagets egentligen största stjärna spela andrafiol.
Resultatet var, som vi alla vet, nedslående.
Gästerna hade inga problem att plocka bort varken Ribéry eller Robben, nu när ingen av kantstjärnorna hade tillräckligt med understöd. Och det framgångsrika överbelastandet ägde inte rum, nu när båda kanterna skulle försörjas med lika många bollar.
Att lösa det här problemet är Heynckes största uppgift, speciellt som att det kan innebära att han måste bänka en av hans storstjärnor i förmån till ett fungerande system – och att det då faktiskt bör handla om Robben, eftersom Ribéry är en bättre lagspelare. Men ikväll mot Villarreal får den flygande holländaren chansen från start igen, för att han ska hitta rytmen och kanske för att visa att det faktiskt går att ha två lika starka kanter.
Åtminstone mot ett motstånd av kvällens kaliber, ett svårt skadeskjutet lag som hackar i den inhemska ligan. För hemmalaget Bayern räcker det med en poäng för att kvalificera sig för slutspel, med en vinst kan till och med gruppsegern (beroende hur det går i Italien) vara säkrad med en match till godo.
Jo, det lär gå vägen, asymmetriskt eller ej.
