…och tänker tillbaka på nästan fyra år på fotbollskanalen.se.

När jag började skriva här var Bundesliga fortfarande bara Bayern (och möjligtvis lite Werder Bremen) i Sverige, det var en tid då Hoffenheim ledde ligan som nykomlingar och då några av senare års största uppstickare – Mainz, Nürnberg och Freiburg – inte ens spelade i högstaligan.

Efter en vår då förstaplatsen i ligan bytte lag oftare än andra byter långkalsonger, blir bloggens första mästare överraskande nog Wolfsburg. Edin Dzeko och Grafite är rekordradarparet skapat i himlen nånstans, medan Bayern lider av Jürgen Klinsmanns alltför radikala nytänkande.

Dortmund, då?

Jo, att klubben som kommer att ställa en hel del på huvudet under kommande år har något intressant på gång går inte att förbise och under våren undrar jag om det kanske kan bli ett riktigt topplag i framtiden, om man inte bara undviker att förlora, utan också lär sig att vinna.

Fast när jag i augusti 2009 funderar över nästa säsong, ser jag inte ens Dortmund som ett av ligans åtta hetaste lag. Ett år senare tippar jag åtminstone Klopps gäng på en femteplats: det blir ligavinst och en ny tid inleds i tysk fotboll.

Ni ser, mycket har hänt.

Det allra roligaste har varit att se hur intresset för tysk fotboll växt sig större och större i Sverige. Även om mycket av platsen som Bundesliga får i svensk media fortfarande spelar på ett par få klyschor, får jag ändå känslan att det är en gigantisk skillnad mot hur det var för fyra år sedan.

Då kunde exempelvis en spelare hånas och intelligensbefriat sågas för att han valde Bundesliga istället för Serie A och det var i det i närmaste omöjligt att försöka påtala den tyska fotbollens storhet. Efter uppsvinget – både för landslaget och ligan – är kanske öron fortfarande lika döva för hyllningarna, men av en annan anledning: att det redan är gamla nyheter.

Världen vet helt enkelt bättre nu.

Tack till alla som läst och kommenterat, ni har gjort en rolig syssla än roligare. Och kom ihåg, min blogg försvinner (förhoppningsvis dyker en ny tyskblogg upp här!) – men Bundesliga består.

Farväl!

Årets…

…match: Äh, alldeles för självklar.

…nedstigande i grå meningslöshet: Hoffenheim har gått från att vara ligans hetaste gäng under Rangnick, till att vara en smått omöjlig klubb att träna. Pezzaiuoli, Stanislawski och Babbel har försökt och misslyckats – nu är det dags för”huvudsaken att vi kämpar”-tränaren Marco Kurz att pröva lyckan i Hopp-land.

…växelbad: Patrick Helmes. Först utfryst, sen in i värmen med en succé som nästan slutade i EM-deltagande och så en korsbandsskada på det.

…medlidande: Leverkusen på Camp Nou.

…skam: Kevin Pezzoni löser sitt kontrakt, efter att ha fått utstå mer skit än vad som borde vara möjligt från Kölns egna fans.

…trepoängsmatch: ”Inför matchen pratade alla om en sexpoängsmatch – och nu efter, har vi ändå bara tre”, sa Christian Streich efter en viktig Freiburg-seger under våren. Och hade rätt.

…slut på en era: Felix Magath fick lämna Wolfsburg och Bundesliga. Ingen vet när han kommer tillbaka, alla saknar honom. Så här länge utan jobb har han väl ungefär aldrig varit.

…misslyckade projekt: Projektet Ballack var, rent ut sagt, ett enormt fiasko. Han återvände till Leverkusen – och allt gick fel. Skador, dålig form, småbråk med tränare och enormt många rubriker i sportens skvallerpress var allt som kom ut av dealen. Inte konstigt att klubben och Ballack själv till slut fick nog.

…busterprofil: Kyriakos Papadopoulos - alltid.

…klubbyte: Tim Wiese lämnade Bremen för att spela i Champions League med Hoffenheim. Så var det åtminstone tänkt.

…mästare: Dortmund! (Måste ju helt enkelt nämnas en gång till.)

…”hände det verkligen?”: Avslutningen på kvalmötet mellan Düsseldorf och Hertha. Har aldrig sett något liknande – och lär väl som tur är heller inte göra det igen. Kvällen då publiken vann. Tyvärr.

…besvikelse: Tyskland i EM.

…dyraste satsning på den egna ungdomen: Marco Reus återvände till klubben som en gång inte ville ha honom. Ungefär 17 miljoner euro var Dortmund tvungna att punga upp med för det.

…comeback: René Adler.

…drömmålare: Juan Arango. Världens bästa korpspelare har aldrig gjort ett fult mål. Tror ni mig inte är det bara att söka på hans namn på youtube.

…”attack, attack – go!”: Otto Rehhagel, 73, ska hjälpa Hertha klara kontraktet, men faller i kvalet.

…makeover: Wolfsburg. Från Magath till Bremens lojale trotjänare Allofs och gnetexperten Dieter Hecking. För första gången på länge är klubben faktiskt ganska down-to-earth.

…inhyrning: Mohamed Zidan. Han kom, han gjorde mål och han… ville inte vara något annat än Mainz diviga storstjärna och fick därför lämna efter bara ett halvår.

…problem: Bastian Schweinsteiger. Skadeproblem under Bayerns vår, skadeproblem under Tysklands EM och formproblem under den senare delen av Bayerns höst. När är han den gamle igen?

…missförstånd: Ståle Solbakken i Köln.

…spelarbyte: Cupsemifinalen mellan Fürth och Dortmund är på väg in i ett straffavgörande och hemmatränaren Mike Büskens bestämmer sig för att göra ett målvaktsbyte i den 118:e minuten. Ut går ordinarie keepern Max Grün, in kommer andralagets straffmonster Jasmin Fejzic. Två minuter senare tåpajar Ilkay Gündogan mot mål. Bollen går i stolpen, på Fejzics rygg och in.

…hörnstatistik: Bayern hade en miljon, Chelsea bara en.

…felrekrytering: Michael Skibbe. Fem matcher med Hertha, fem förluster.

…”han kunde ju spela vidare”: Paolo Guerrero.

…ogenerade riking: Uli Hoeness medgav utan vidare att Bayern nog hade betalat 10-15 miljoner euro för mycket för Javi Martinez.

…utvisning: Szabolcs Huszti avgjorde (vansinnigt snyggt) derbyt mot Bremen och ville fira med Hannovers fans. Tröjan åkte av och Huszti upp på läktarstängslet: två förseelser som var för sig ger gult kort. Domare Deniz Aytekin visade en drummels fingertoppskänsla och drog upp det röda kortet.

…”krya på dig”: Skickas till Boris Vukcevic.

…bästa: Det finns många kandidater. Jag vill ju nämna Toni Kroos och nästan överallt får Marco Reus cred. Men ärligt talat, det var nog Franck Ribéry ändå.

Visst?

Mycket att bevisa nu i slutspelet för lagen från Bundesliga.

Inte minst efter det här SVT-scoopet (det hade ju också räckt med att se att det bara är Tyskland som har kvar alla sina lag), som ju i grund och botten inte betyder någonting: ja, det gick bra för tyskarna i gruppspelet, och ja, vem fan bryr sig om det i maj, när det vankas final?

Det är dit ett tyskt lag (eller varför inte två) måste komma, och det är den där finalen som ett tyskt lag måste vinna, för att vi verkligen ska snacka. Visst anser jag att Bundesliga är bäst i världen när det kommer till bredd, men spetsen måste det filas lite till på.

—

Bayern – Arsenal
Fantastiskt kul lottning. Per och Poldi kommer göra sitt yttersta, men det ska väldigt mycket till för att inte Bayern ska lyckas med det som Schalke redan lyckats med: vinna ett dubbelmöte mot dagens Arsenal. Hur långt det faktiskt är mellan klubbarna i dagsläget blev tydligt, då rösterna från Tyskland kände sig tvungna att betona klyschan: ”det får inte ske någon underskattning!”

Dortmund – Sjachtar
Fantastiskt kul lottning. Gruppspelets två mest hajpade lag ställs mot varandra och eftersom mötet säkerligen kommer att bjuda på fyrverkerier, lär segraren gå in i kvarten sorgligt överhajpad. Det största problemet för Dortmund är att underdog-stämpeln inte riktigt passar, å andra sidan försöker man redan intala media att Sjachtar är Barcelonas bättre tvilling.

Schalke – Galatasaray
Fantastiskt kul lottning. Inte bara för att det kommer att bli två ”publikfester”, utan också – och allra mest såklart – för att Schalke härmed ges en fin möjlighet att avancera till kvartsfinal. Trots allt hipp-happande i klubben med kontrakt och grejer och trots att huvudfokuset kommer att ligga på ligan under vårsäsongen. Elmander mot Papa är också en duell för gudarna.

—

Även Europa League-lottningen bjöd på mycket kul.

Svårighetsgraden känns dock som en annan: Hannover får möta nyrika Anzji, Leverkusen ställs mot alltid luriga Benfica och Gladbach måste försvara mot Kloses Lazio. Egentligen är det bara Stuttgart som får ses som favoriter – och då är ändå Genk obesegrade gruppvinnare.

Men ska Bundesliga ha plockat mest poäng även vid säsongens slut, kan man inte sura över lottningar.

Det är bara att gå ut och lira boll.

Det har ju varit ett speciellt år för Bayern, den tyske rekordmästeren.

I våras tvåa i ligan, i cupen och i Champions League. En bedrift, helt klart. Men en bedrift med förlorarens stämpel intatuerad i pannan.

Nu, med den nya säsongen halvvägs in, är klubben överlägsen etta i Bundesliga, vidare i Champions League som gruppetta och – efter gårdagens match mot Augsburg – klara för kvartsfinal i cupen.

Det finns saker som stör – skador, avstängning och sånt – men egentligen är allt bra. Kanske för att Mario Gomez nu är tillbaka som målskytt – och framförallt: för att fyrtiomiljonersmannen (vi snackar euro!) Javi Martinez äntligen börjar bevisa sitt värde.

Spanjoren har haft det ganska tungt, inte minst för att Luiz Gustavo höjde sig några snäpp till den här säsongen och inledde fantastiskt. Men med brassens skada och med mer och mer speltid, har Martinez hittat rytmen och hittat flytet. Han har till och med – för hans sätt att hantera smärtande skador – blivit betitlad HARTinez av tyska Bild.

Mot Augsburg igår kom han in när Bayern låg illa till: spelet var inte längre strukturerat och ledningen med 1-0 kändes spröd, inte bara för att Franck Ribéry nyss blivit utvisad. Och se! Plötsligt lyckades ligaledarna få tag på bollen, låta den rulla runt mellan lagspelarna och få in en säkerhet i spelet igen.

Det var Gomez som gjorde 1-0 och Xherdan Shaqiri som kontrade in 2-0 i slutminuterna – men det var Martinez som vann matchen för ett pressat Bayern. Det kan vara guld värt.

—

Färdiga för kvartsfinal är, förutom Bayern:

Mainz (efter fin, men kanske lite turlig, utslagning av Schalke)
Freiburg
Offenbach (efter ”skräll” hemma mot Düsseldorf)
Wolfsburg (efter sen vändning hemma mot Leverkusen)
Bochum
Stuttgart
och såklart Dortmund, som enkelt vann hemma mot Hannover med hela 5-1 ikväll.

—

Och såklart får Bayern spela – på hemmaplan – mot just Dortmund i nästa omgång. En gigantmatch som går av stapeln den 27:e februari 2013.

Resten av kvarstfinalerna – och här kan vi alltså finna minst en finalist – ser ut som följer:

Offenbach – Wolfsburg (Hemmalaget för tillfället bara ett mittenlag i tredjedivisionen, men ska absolut inte underskattas. Wolfsburg kanske med ny tränare till kvartsfinalen, senaste ryktet handlar om Bernd Schuster.)

Stuttgart – Bochum (Här kanske man tänker att det är öppet mål för hemmalaget – och man kan ha rätt. Men man kan också ha fel, för andraligalaget Bochum är i princip omöjliga att bedöma: ibland lysande, ibland usla.)

Mainz – Freiburg (En riktigt läcker match mellan två, ja faktiskt, föredömsklubbar: tränare upplockade från egna ungdomen, hushållande med pengar och trots det toppresultat i en fantastisk liga.)

Må bäste klubb vinna!

Två intressanta matcher – Dortmund var åtminstone i första halvlek illa ute mot Hoffenheim och ett överlägset Bremen behövde domarhjälp för att spela lika med Nürnberg – avslutade idag bundesligahösten.

Men det är en annan sak som kommer att dominera sportsidorna i Tyskland imorgon: efter bara tre poäng på sju senaste är Huub Stevens inte längre tränare för Schalke.

Den första frågan är ”varför?”:

- Har det att göra med att bland annat Lewis Holtby och Klaas-Jan Huntelaar går i flyttankar, ännu inte förlängt sina kontrakt och på så sätt gjort båda sig själva och resten av truppen osäkra på framtiden i Schalke?

- Har det att göra med att inledningen på säsongen lurade en del och att skador, avstängningar och formsvackor fått ett halvdant bygge att svaja?

- Har det att göra med att spelarna inte var nöjda med Stevens som tränare?

Den andra frågan är ”och nu?”:

- Jens Keller tar över säsongen ut. Keller har senast haft ansvaret för Schalkes U17-lag, men har även en kort sejour i Stuttgart bakom sig. Även då ryckte han in snabbt, men fick även snabbt lämna igen.

- Vem som ska ta över till nästa säsong är helt öppet, men en det har ryktats mycket om är Thomas Tuchel. Mainz tränare förklarade igår att han bara kan tänka sig att lämna sin post om en klubb kommer med ett hundraprocentigt erbjudande.

- En annan tänkbar kandidat, kanske den mest tänkbara i nuläget, är Frankfurts Armin Veh. Hans kontrakt går ut till sommaren och är sedan tidigare bundis med Schalkes sportchef Horst Heldt.

I vilket fall är det klart att Schalke fortsätter vara en ganska kaotisk klubb och att det nog vore bra med lite lugn och ro. Men det är en tuff miljö och den senaste som fick jobba där relativt ostört var ju faktiskt Huub Stevens.

Fast inte den här gången då, utan när han tränade klubben mellan 1996 och 2002.

Med bara två matcher kvar av den sista höstomgången finns det oändligt många lösa trådar att plocka upp. Nästan alla handlar om att Bundesliga är och förblir en liga med uppnosiga outsiders.

Frankfurt kommer att övervintra på en CL-plats. Med fokus på offensiven har nykomlingen charmat och kört över lag om vartannat. Idag var det Wolfsburgs tur och snart börjar det bli lite läskigt hur Inui, Aigner, Meier, Schwegler och grabbarna kan skära igenom motståndarförsvar. Det här laget – med en riktigt duktig anfallare – hade varit underbart att se i Europa nästa säsong.

Freiburg tog inte bara en fin vinst borta mot krisande Schalke idag, segern innebär också att klubben som för ett år sedan var helt uträknad just nu ligger femma i Bundesliga. Christian Streich är – om vi litar på fakta för att göra sådana bedömningar – ett geni. Ingen stjärna så långt ögat kan nå, men åtminstone fem spelare på fyra mål: mer behöver man inte om försvaret sitter som en smäck.

Mainz vann ikväll i en halvtoppduell mot Stuttgart och ligger nu på sjätteplats. Det var en lysande bundesligamatch som slutade med dramatik och upprörda känslor. Det är inte konstigt att Schalke är sugna på Tuchel, men allra roligast vore det om Tysklands kanske mest intressante tränare stannade Rheinland-Pfalz. Även där verkar nästan allt vara möjligt.

—

Den stora bottenkampen slutade 1-1.

Varken Fürth eller Augsburg hade kraft att lämna träsket och även om det bara är tre poäng upp till Hoffenheim på kvalplatsen, blir det allt längre uppåt till riktigt säger mark. Djurdjic har en strålande möjlighet att bli legend på ett halvår.

Gällar bara att göra en jäkla massa mål.

—

Imorgon kan Dortmund ta tillbaka tredjeplatsen från Frankfurt. Dessutom skulle en vinst borta mot Hoffenheim innebära två poängs igenknaprande på Bayern (som bara spelade 1-1 hemma mot Gladbach).

Var det någon som sa att ligan var avgjord?

Medan ett säkerhetskoncept röstats igenom – vilket det protesteras mot, även om det inte är klart vad det kommer att innebära – går Bundesliga med stora steg mot lite välbehövlig ledighet, eller med andra ord: mot välbehövliga nya spelare.

En liga- och en cupomgång återstår. Sen är det dags att rusta inför våren.

Greuther Fürth, jumbo i enormt behov av en målskytt, har redan börjat, genom att göra klart med Nikola Djurdjic. Som ju faktiskt redan vet hur det är att göra mål på ett bundesligalag – i Helsingborgs tröja stänkte han dit ett borta mot Hannover.

Även Mainz har försökt att göra läxan i tid. Mittfältstänkaren Christoph Moritz, skadebenägen snart-inte-längre-talang, kommer från Schalke – men först till nästa säsong. Om inte lite pengar håvas upp, vill säga. Eller kanske i byte mot Jan Kirchhoff?

Leverkusen gör en toppsäsong och det med många unga spelare, därför är det kanske inte särskilt konstigt att klubben verkar vara polske Arkadiusz Miliks förstaval: artonåringen jagas av halva Europa och skulle kunna anlända redan i vinter.

En annan möjlig vintertransfer har Gladbach på kroken: Miralem Sulejmani köptes till Ajax för en rekordsumma, men skador har hela tiden stått i vägen för succén. Kontraktet går ut till sommaren och holländarna vill gärna tjäna pengar så länge det går.

Mest kommer det väl ändå att hända i Wolfsburg.

Precis som Horst Heldt har fått städa upp i Schalke efter Felix Magath, är det nu Klaus Allofs arbete att göra samma sak i Wolfsburg. Truppen är på tok för stor om man inte vill arbeta med Magaths metoder och drömmen sägs vara att bli av med hela 11 spelare redan i vinter. Mest intresserade av Wolfsburgs spelare verkar Frankfurt vara: Marco Russ sägs vilja tillbaka och Srdjan Lakic vore ett bra alternativ på topp.

Och för Rasmus Jönsson skulle det kunna vara en öppning till åtminstone ett lån, för att få mer speltid.

Intressantast rykte dock, nu när dessa börjar vina om öronen, är att Dortmund skulle vara intresserade av Marko Arnautovic. Jag måste säga att jag tycker det låter svinhäftigt: det skulle kunna bli pannkaka, men det skulle också kunna passa som handen i handsken.

Så, vänta inte till sommaren, som det snackas om – slå till redan nu!

Den här situationen har diskuterats mest under helgen.

Inte så himla konstigt. Men inte heller så himla konstigt – om vi nu försöker glömma bort alla reprisbilder – att Wolfgang Stark faktiskt tror att Marcel Schmelzer räddar bollen med handen, och alltså därför måste döma straff och ge ytterbacken rött.

Även om Stark, som inte direkt är en personlig favorit, tveklöst stod för en dålig insats, måste jag ändå berömma domarens sista kvart. När Wolfsburg gjorde 3-2, alldeles korrekt för övrigt, fann han sig i en ytterst svår situation.

Mästarna tryckte på för ett kvitteringsmål och tänjde gränserna i varje anfall. Spelarna föll som käglor i straffområdet och var sura på Stark efter nästan varje avblåsning, samtidigt som publiken var i uppror och Jürgen Klopp inte bara var hans vanliga arga jag – utan även lade till några moves från Mourinho till sin repertoar.

Trots att det var omöjligt för Stark att undgå att han var Dortmunds mest hatade man, tycker jag ändå att han stod pall.

—

Det var bra och välkommet av Stark att erkänna att han gjorde fel, men själva ursäkten var onödig tycker jag.

Domare gör misstag och kommer alltid att göra misstag. Är man inte med på det, kan man lika gärna sluta hålla på med fotboll.

—

Bayern leder Bundesliga med 11 poäng.

Det går ju inte att komma ifrån att det är imponerande som tusan, men det kunde ju gärna ha funnits någon som åtminstone hade försökt att hänga på (och inte som Leverkusen idag går bort sig gång efter annan mot Hannover). Å andra sidan går det heller inte nu – då alla tyska lag i Europa övervintrar – att lägga skulden på en dålig liga. Framförallt inte när Bayern ändå hade en del problem borta mot nästjumbon Augsburg.

I vilket fall ska det krävas otroligt mycket för att det här ska gå åt skogen, det vet alla.

Och det, med en hel jäkla vår kvar att spela.

—

Till sist:

Arango har gjort mål igen.

Jo, vi har ju varit inne på det tidigare. Men det är icke desto mindre imponerande.

Dortmund vann den förmodligen svåraste gruppen. Schalke vann före Arsenal – och Olympiakos och Lille. Och så gjorde Bayern allt klart idag, etta före Valencia på inbördes möten.

Om man vill invända, kan man ju invända att det inte betyder ett skit efter jul. Fast vem vill egentligen göra det nu, då Premier League måste se upp (å det väldiga) för att inte bli passerade av Bundesliga i UEFA-rankingen?

Och ska vi redan börja drömma om heltyska finaler, gäller det ju att skåda grupptvåorna: Porto, Arsenal, Milan, Real Madrid, Sjachtar, Valencia, Celtic, Galatasaray. Bra lag – vem vill möta Real? – men inget – inte ens Real! – som verkligen skrämmer.

Eller jo, Real kanske skrämmer lite ändå, och jo, Christoph Metzelder, som gjorde en fin rycka in-insats i Schalkes backlinje mot Montpellier, vill visst möta spanjorerna. Å andra sidan handlar det ju mest om att han har ett förflutet där.

Dessutom spelar Metzelder för det tyska lag som har minst chans att ta hem bucklan. Schalke är inte dåliga, inte alls, och i toppform (kanske kan Timo Hildebrand verkligen bli en målvakt att luta sig mot) går inte många motståndare säkra, men här finns inte oändlig potential.

Som hos Bayern. Och som hos Dortmund.

Visst känns det säkert lite jobbigt för Klopp & Co att bli upphaussade lite överallt – det här är inga killar som vill bli favoriserade. Men hyllningskörerna har inte helt fel: även om det inte vore troligt med semifinal eller final, vore det ändå inte märkligt. Både Manchester City och Real Madrid har pustat och frustat utan att blåsa ner Dortmunds hus.

För Bayern försvåras omständigheterna av det plötsliga bortfallet i backlinjen. Holger Badstuber är borta hela säsongen och idag åkte Jerome Boateng på ett idiotiskt rött kort: det blir alltså ett ihoplappat försvar som ska ta sig an åttondelen. Visst finns det alternativ, men det är kvalitet som oundvikligen kommer att saknas.

Trots det: den tyska fotbollens framtid är ljus.

Det är solklart.

Det är fortfarande en väldigt, väldigt lång väg att vandra.

Speciellt i en tuff och hård andraliga, där det kämpas om varje centimeter. Som vi fick se ikväll, då Cottbus tog emot Hertha i en duell med riktigt dåligt humör. Det tjatades, tjivades, knuffades och sparkades. Men till slut vann huvudstadslaget med 2-1, efter ett sent mål av Ronny – förmodligen en av världens coolaste brassar.

Vilket betyder att Hertha (36 p) hänger på överraskningslaget på första plats: Braunschweig (40). Samt att fjärdeplacerade Cottbus (28)  inte klättrade närmare och att Kaiserslautern (32) på tredje plats lämnades något på efterkälken.

—

Det är intressant: samma dag som Markus Babbel får sparken, tar Hertha ännu ett steg tillbaka till finrummet.

Ett steg klubben tog med Babbel, för inte alls lång tid sedan, men som också förstördes av samma tränare. Laget hämtade sig aldrig från hans infekterade avsked och förblev en klubb i kris vårsäsongen ut. Det är en smäll klubben sedan dess försökt och fortfarande försöker kurera sig från.

Samtidigt har Hoffenheim upplevt en liknande kris, med Babbel i förarsätet. Efter en sommar som handlade om att spänna musklerna (och lägga på brännan) hämtades bland annat Tim Wiese och Eren Derdiyok in – målet var att snart spela i Champions League. Efter fyra raka förluster och kvalplats är det slut på drömmandet.

Visst, en rad märkliga laguttagningar (det är flera spelare som åkt både in och ut ur Babbels frys), samt det obligatoriska offentliga kritiserandet av spelare, kan gå an. Men inte om resultaten uteblir.

Frågan är nu dels vem som blir ny tränare i Hoffenheim – U23-tränaren Frank Kramer tar över så länge – men också hur karriären går vidare för Babbel. Han såg ut som vinnare efter brytet med Hertha, men nu har han under sin korta tränarkarriär redan fått lämna tre klubbar på mindre roliga sätt.

Vi får hoppas att han lärt sig något, och att han också reser sig igen.