Så sjukt, så sjukt, så sjukt.

Premier Leagues sista omgång kan slänga sig i väggen, men det kan den också vara glad över. Så absurt, så bisarrt, så oändligt löjligt och så oerhört svårt att förstå är det som precis utspelat sig på Düsseldorfs gräsmatta.

Redan när Fortuna gjorde 2-1 (och alltså hade 4-2 totalt), bara någon minut efter det att Änis Ben-Hatira fått se det röda kortet, avbröts matchen. Bortafansen från Berlin kastade in ett helt fyrverkeri (även Düsseldorfs fans firade vilt) och en tät rök lade sig över arenan. Visst verkade den ödesmättad, men den var inte ens ett förord till det som skulle hända.

För ett decimerat Hertha kvitterade (och även om det kommer att glömmas bort: riktigt vackert) i den 85:e minuten. Nu saknades bara ett mål till en fantastisk vändning och hemmaspelarna – som hela matchen spelat nervöst, tillbakadraget och hoppats på den långa bollen, på det bästa – var nu så nära ett sammanbrott ett lag kan vara.

Dock även efter kvitteringen small det från Herthas fans. Spelarna var tvungna att lugna ner situationen, polismuren runt bortafansens hörn blev allt tätare och det öppnade för – ju längre den långa, långa övertiden (sju minuter) fortsatte – hemmafansen: när slutsignalen närmade sig stod supportrarna i klungor kring sidlinjen, det jublades, det hoppades och…

…det kunde ju inte sluta väl.

Med sex minuter spelade av övertiden bestämde sig fansen för att det fick räcka. Femton års väntan på Bundesliga kunde inte klara av en enda minut till, här gällde det att fira. Planen stormades av hundratals, tusentals fans, delar av gräset togs i besits, partyt var totalt. Bara det att det ju återstod en minut att spela.

Mer än tjugo minuter senare, efter många diskussioner, några hetsigare än andra, återupptogs matchen. Herthas övertag var väck, medan Düsseldorfs nerver var på plats igen. Det hände självklart ingenting mer, det var självklart rätt och slätt orättvist.

Och känslan lämnar en inte. Matchen borde inte spelats klart.

Visst vill man alltid det. Men här påverkade det för mycket. Här var publikens kraft för stor. Hemmafansen tog en minut från Hertha och klart, man kan säga att det bara var en minut – men det var bara en studs, ett mål, som krävdes. Det var en eld som brann, det var en total osäkerhet hos Düsseldorf, det var ”allt kan hända” skrivet stort på himlen.

Dessutom tvingades Hertha mer eller mindre att spela klart matchen, för vad hade hänt om laget hade vägrat och stannat kvar i omklädningsrummet? Och dessutom blåste Wolfgang Stark av lite för snabbt, när matchen väl hade återupptagits, också det för att förhindra en explosion.

Så, den enda slutsatsen man kan dra:

Publiken vann. Tyvärr.

(Om då inte protesten som Hertha lagt in beaktas. Vilket man får hoppas.)

Det är klart att det var en helt fantastisk avslutning i Premier League (och det är klart att bloggen glädjer sig åt att Edin Dzeko fick bli hjälte!). Men som tur är har det redan på sina håll påpekats att århundradets dit och århundradets hit är ganska tröttsamt – och, om något, faktiskt snarare är ”århundradets” största behov av minnesuppfriskande.

Pratar vi bara Tyskland, gäller det att gå tillbaka till säsongen 2000/2001, till slutsekunderna av den näst sista omgången då blixttabellen ser ut på följande vis:

1. Schalke +29 60p
2. Bayern +24 60p

Vi kommer in i matchen Bayern mot Kaiserslautern, medan Schalke samtidigt spelar borta mot Stuttgart (Och går senare, strax efter att det gått tre minuter av klippet, över till den sista omgången, då Bayern spelar borta mot Hamburg, samtidigt som Schalke spelar hemma mot Unterhaching.)

Det finns så mycket som är fantastiskt med både det här klippet och den här säsongsavslutningen. Kaiserslauterns nuvarande tränare Krassimir Balakov räddar Stuttgart, som då tränas av Felix Magath (och som ju förra sommaren värvade Hasan Salihamidzic, som vi ser bytas ut i början, till Wolfsburg). Och visst är det kul att se en arg Stig Töfting i Hamburgs tröja.

Men det är ju också att Ebbe Sand och Sergej Barbarez delar skyttekungstiteln, efter att båda gjort sena mål i den sista omgången. Och att Schalkes hemmamatch mot Unterhaching är den sista ligamatchen på gamla Parkstadion innan flytten till Veltins-Arena (då Arena Auf Schalke) och att fansen tror sig ha vunnit ligan och strömmar in på planen. Och att målvakten som plockar upp bakåtpassningen och orsakar den indirekta frisparken i Hamburg är Mathias Schober, utlånad från Schalke.

Och att ligan, efter hur många vändningar som helst, till slut skulle avgöras på en enda spark. Och att det var Patrik Andersson som sköt.

—

Ikväll (20:30) kan vi också få dramatik.

Fortuna Düsseldorf har ett drömläge att gå upp i Bundesliga, efter många riktigt svåra år, men fortfarande står Hertha och Otto Rehhagel trotsigt ivägen.

Visserligen utmärker sig huvudstadslaget inför säsongens sista avgörande match (efter en lång kedja av nästan lika avgörande matcher) mest genom att bråka. I söndags rök Christian Lell ihop med allt och alla (först Änis Ben-Hatira, sen tränarteamet, sen reservmålisen Sascha Burchert…) på träning och det är en tilltufsad gammal dam som åker till Düsseldorf, utan petade ”storstjärnorna” Andreas Ottl och Tunay Torun.

Ingen tror längre på Hertha, det kanske är det som avgör.

—

Iförrgår tog sig Tyskland vidare till final i U17-EM efter 1-0-vinst mot Polen. Där väntar imorgon (18:00) Nederländerna på det tyska juniorlaget, som ännu inte släppt in ett mål i turneringen.

Igår blev det klart att Karlsruhe åker ur 2. Bundesliga, efter två spännande och tuffa kvalmatcher tar Jahn Regensburg, anförda av Bastian Schweinsteigers storebror Tobias (som visserligen går till Bayerns andralag till nästa säsong), lagets plats.

—

Och till sist, tycker jag att det är kul att Markus Rosenberg får en plats i EM-truppen – ni som följer bloggen vet att jag pläderat för det.

Han har gjort en bra säsong, som med lite mer koncentration (eller tur) kunde blivit en väldigt bra säsong. Om koncentrationen och turen är på Rosenbergs sida under EM….

Då kan det bli väldigt kul.

När man ser ett sammandrag från gårdagens match, går det att slås av att Dortmunds vinst kantades av tillfälligheter, av rensningar som hamnade precis framför fötterna och av bollstuds som liksom följde ett svartgult snöre. Men att Bayern drabbas av dessa tillfälligheter mot just Dortmund – det är ingen tillfällighet.

I hjärnkampen, i hungerkampen, i kampen om att vara girigast och mest besatta, i kampen om att springa mest och samtidigt vara piggast, i kampen om att tänka positivt och älska utmaningen. I den kampen vinner Dortmund för tillfället på knockout mot Bayern.

Segergenen, den som Bayerns spelare sägs ha, har bytt lag.

Det är också det som gör förlusten så ovanlig och så svår att smälta för Bayern. Dortmund kan inte bara spela fotboll lika bra som Bayern, Dortmund är numera också lika bra på att vinna – eller tja, helt enkelt bättre. Även om man nu menar att Champions League-finalen är större – och det är den! – kommer en vinst där inte sudda ut gårdagens förlust.

Nej, gårdagens förlust kommer inte att vika från spelarnas sida, får inte vika från spelarnas sida, ska alltid vara där och påminna, förrän Bayern tvålat tillbaka Dortmund, förrän Bayern vinner ligan och cupen igen. Gårdagens förlust är ett väl synligt ärr, som det inte går att sminka över.

Men om den kommer att påverka utgången i München om en vecka?

Nja, kanske är det misslyckade genrepet den perfekta förberedelsen. Kanske lockas vinnarskallarna fram nu. Och i vilket fall går det inte längre att underskatta Chelsea, det går inte längre att tro att det går att vinna genom att ge mindre än allt.

—

Jag satte Holger Badstuber före Mats Hummels i rangordningen inför gårdagens match – och jag gör det idag också. Tysk media hyllar självklart Hummels och sågar lika självklart Badstuber. Vi vet ju vilket lag som vann.

Men jag kan inte tycka att det var särskilt stor kvalitetsskillnad mittbackarna emellan. Vid Dortmunds 1-0 och 4-1 ser Badstuber olycklig ut, framförallt för att han i båda fallen måste koncentrera sig på två spelare. Endast vid 5-2 gör han ett stort misstag, då han förlorar en riskabel duell som han måste vinna. Förutom det fick vi se många vunna närkamper, fina crossbollar och genomskärare och som vanligt var han den i Bayern som visade mest jävlar anamma.

Hummels var däremot klart mer ojämn i sitt agerande. Han gjorde mål på straff och stod på rätt ställe när Philipp Lahm hade en mycket bra chans att skjuta Bayern i ledning vid ställningen 1-1. Men det var samtidigt Hummels som var upphovsman till den kontring som ledde till Roman Weidenfellers skada, det var han som helt onödigt upphävde offsiden när Mario Gomez rann igenom och fixade straff och det var han som släppte Gomez fri att nicka i ribban.

Det här tycker jag också är ett bra exempel på varför Bayern menar att laget spelade minst lika bra som Dortmund. Det gör man för att det inte är särskilt långt ifrån sanningen. Dortmund var helt enkelt inte klart bättre i själva spelet.

Men mästarna hade segergenen.

Välkomna till liverapportering från den tyska cupfinalen!
Efter gårdagens renande åskväder har ett kvalmigt Berlin förvandlats till ett svalt och ganska blåsigt Berlin. Men solen skiner, fansen som började att ladda imorse är nu bakfulla och det mörka hotet från RB Leipzig är för den här säsongen avstyrt – roligt nog var det Wolfsburgs andralag som satte in sista dolkstöten.

Ännu en gång har vi alltså Felix Magath att tacka för allt.

Eller tja, kanske inte för kvällens (oförglömliga?) final. Det ska dock sägas att Magath är den enda tränare som lyckats med att vinna dubbeln, ligan och cupen, två år i rad. I vilket fall, här är laguppställningarna:

Dortmund: Weidenfeller – Piszczek, Subotic, Hummels, Schmelzer – Gündogan, Kehl – Kuba, Kagawa, Großkreutz – Lewandowski
Bayern: Neuer – Lahm, Boateng, Badstuber, Alaba – Schweinsteiger, Luiz Gustavo – Robben, Kroos, Ribéry – Gomez

Inga överraskningar hos mästarna, men det går att notera att Champions Leauge-finalisterna inte tittar mot nästa helg. Det spekulerades i att åtminstone Luiz Gustavo skulle få sitta på bänken, för att spela in Schweinsteiger och Kroos bredvid varandra inför Chelsea. Men nej, all koncentration på ikväll. Nittonde maj finns inte.

19:40 – Neuer menar att säsongens två ligamöten (1-0, 1-0 för Dortmund) egentligen borde slutat oavgjort. Helt felaktigt är det ju inte, men inte helt riktigt heller. Vad tror ni? Oavgjort och straffar, knapp vinst för Dortmund igen, eller slutar det på ett helt annat sätt?

19:50 – Tio minuter till avspark. Olli Kahn myser i tv-studion, men säger inget speciellt. Trycket på Bayern är mycket större, Dortmund kan i stort sett bara vinna. Och så vidare. En intervju med Klopp sänds. Människan utan brister säger några självklara saker, på ett sympatiskt sätt, firar av ett leende och säger några ”klokheter” till. Fortfarande är alltså allt som vanligt. Fortfarande svävar inte Olympiastadion över marken.

19:55 – Av alla matcher-i-matchen är jag mest spänd på den mellan försvarscheferna Badstuber och Hummels. Vem är egentligen bäst, vem är egentligen först att tas ut i startelvan när Tyskland spelar EM? Den här säsongen tycker jag att Badstuber gått förbi, vad tycker ni?

Avspark – Ena kurvan är gul, andra röd, nationalsången spelas och det är till och med så mäktigt, tycker Klopp, att han måste plocka av kepsen för en stund. Peter Gagelmann blåser igång, Bayern lirar.

2′
Bayern inleder klart piggast. Gomez dock först offside, och sen klumpig.

3‘
1-0 DORTMUND!!! Kagawa! Felpass Luiz Gustavo på mittfältet, sedan bryter han Dortmunds anfall direkt ut till en startande Kuba, som i en-mot-en-situation mot Neuer väljer att lägga bollen åt sidan och Kagawa bredsidar in i öppet mål.

9′
En hängande dator senare har Bayern försökt att svara, men Weidenfeller står i vägen. Och får betala med smärta. Han stoppar Gomez, men får anfallaren över sig och är för tillfället nere för räkning.

12′
Weidenfeller kan fortsätta. För nu. Gott med lite övertidsminuter, nu kan inte ens det snåla tyska räknandet stoppa domaren från att lägga till lite.

15′
Bayern känns hetare, otåliga. Dortmund är kalla, avvaktande.

18′
Bara Bayern. Men det är mest halva saker. Inte konstigt att Ferguson ser ut att ha lite halvtråkigt på läktaren.

’21
En hörna till Dortmund, men det är bara kosmetika. Det tidiga målet har gjort mästarna väldigt nöjda och att ”tillföra” särskilt mycket till spelet är inte att tänka på. Bayern försöker och försöker, men kommer ingenstans.

23′
STRAFF! BAYERN! Efter en lysande – lysandelysandelysande! – passning av Schweinsteiger är Gomez före Weidenfeller och straffen är klockren. Det gula kortet på målvakten skulle, om man nu inte tänkte på att det är cupfinal, kunna ha varit rött.

25′
ROBBEN GÖR 1-1!!! Holländaren lurar Weidenfeller åt fel håll. Inget snack.

29′
Nu är det match! Dortmund biter sig faktiskt fast på Bayerns planhalva ett tag, men fortfarande är det för mycket halva saker som sker där nere på gräset. Två mål, men ändå lite av en varken eller-match så här långt. Även om Schweinsteigers genomskärare var värd varenda cent, även för den som köpt biljetten av en svartabörshaj.

33′
Dortmund måste göra ett målvaktsbyte. Weidenfellers ihopbitande kan visa sig kostsamt, eftersom han, omtumlad av smällen från Gomez, kom försent mot densamme några minuter senare och orsakade en straff. Langerak heter mästarnas andramålvakt. Australiensare!

35′
Men innan bytet är gjort har Bayern en superchans att gå upp i ledning! Efter lite trolleri från Ribéry kommer Lahm (!) till skott i ”slottet”, men Hummels har mer tur än förstånd och står helt rätt. I vägen.

37′
Löw sitter och messar och fixar till frisyren på läktaren. Ser ut att vara ganska arg. Vet inte riktigt varför. Matchen är inget spektakel, inte än. Men hans landslagsspelare gör ganska bra ifrån sig ändå.

38′
Gomez tänker att det ju varit ganska lyckat hittills och tar ytterligare en löpduell mot motståndarnas målvakt. Den här gången lyckas han varken skada målisen eller skaffa straff, Langerak är först. Säkert första ingripande!

40′
STRAFF FÖR DORTMUND! KUBA FÄLLD AV BOATENG! Glasklar, precis som den första. Gagelmann har en löjligt enkel uppgift än så länge. Inga giftiga närkamper, inga svåra situationer att bedöma. Bara att blåsa straff.

41′
NEUER ÄR PÅ DEN, MEN HUMMELS STRAFF GÅR IN. 2-1 TILL DORTMUND!!!

44′
Lite eld, till slut. Badstuber skäller ut Lewandowski efter en hård nickduell.

45′
Sa ju det: fem minuter övertid!

46′
3-1 TILL DORTMUND!!! LEWANDOWSKI!!! Åh, vilken mardrömsmotståndare Dortmund är för Bayern. Åh, vilken insats av Lewandowski. Han vinner nickduell mot syndabock nummer ett, Boateng, varpå Kagawa i duell mot syndabock nummer två, Luiz Gustavo, gör vad han vill och spelar fram Lewandowski som avslutar med en gång, via Neuer och in i nät. Måste jag säga att Gustavo också onödigt ställer målskytten onside?

50′
Paus.

Halvtidsfacit: Fyra mål fick vi, och matchen känns halvt färdig. Ett så kontringsvasst Dortmund, mot ett så harakiri-spelande Bayern – får vi verkligen spänning i andra halvlek?

Om inte, får vi nog känna oss duktigt snopna. För matchen hann knappt börja, först då Bayern kvitterade till 1-1 släpptes den på riktigt lös, innan Dortmund satte in två snabba stötar i slutet av halvleken. Utan att ta ifrån mästarna något – spelarna verkar klara i huvudet och har gjort precis det som krävts – men det hela känns en aning slumpmässigt och, framförallt från Bayern, väldigt okoncentrerat. Märkligt.

46′
Byte i Bayern: Luis Gustavo ut och Thomas Müller in. Det enda riktiga. Samtidigt ryker och brinner det lite hos Dortmunds fans. Onödigt. Men tja, om man verkligen måste, så måste man väl?

48′
Avvaktande öppning av den andra halvleken. Bayern har svårt att hitta på nåt. Och sen blixtrar Dortmund till! Men Badstuber vinner löpduellen mot Kagawa och räddar ut till hörna.

50′
Nu händer grejer! Dortmund vill olé-trixa sig igenom den här halvleken, och lyckas ganska bra. Innan Bayern slår ifrån sig och Langerak får för sig att springa rakt ut på plan och lägga bollen framför Robbens fötter. Men holländarens pass till Gomez bryts av Subotic och faran är över.

51′
Löjligt gult kort på Badstuber. Foten var hög, men han var först på bollen och kan ju inte göra något åt att Kuba bara är en å femtio lång. Bra frisparkssituation, men Gündogan missar målet.

55′
Bayern kommer ingenstans.

58′
DORTMUND GÖR 4-1!!! LEWANDOWSKI!!! Schweinsteiger gör en anonym match, fram till att han desperat söker ett skott. Bollen studsar dock, som den gjort hela matchen, Dortmunds väg och med hjälp av fantastiskt kontringsarbete från Kagawa, Großkreutz och Lewandowski hamnar den, ännu en gång, bakom Neuer.

62′
Otroligt märklig match. Dortmund är helt överlägsna utan att vara överlägsna.

66′
Typisk scen när Dortmund möter och slår Bayern: Robben tar sig enkelt förbi Schmelzer på kanten, men tänker inte på att det bara betyder att Großkreutz snart dyker upp och slänger sig i vägen för ett inspel.

70′
Men matchen är inte över. Eller den verkar vara det. Lewandowski är nära att göra hattrick och 5-1, istället kontrar Bayern och Gomez nickar i ribban! Bollen är svartgul!

71′
Bayern börjar tänka på Champions League. Alaba ut och Diego Contento in. Nu är det bara Badstuber som ska väck, så har vi startelvan mot Chelsea.

75′
DET ÄR INTE ÖVER!!! RIBÉRY GÖR MÅL!!! BARA 4-2!!! Tänkte precis skriva att Dortmund inte ens behöver spela ett särskilt bra försvarsspel för att vinna, men så straffar det sig. Ribéry lurar bort hela det dortmundska försvaret med en riktigt go liten fint och sätter reduceringen nere vid stolproten.

79′
Frispark i bra läge för Bayern. Det här är inte slut.

81′
5-2!!! VAD I HELA FRIDEN GÖR NEUER? VAD I HELA FRIDEN ÄR DET HÄR FÖR MATCH? LEWANDOWSKI!!! Neuer ska bara plocka upp en boll, som kunde varit farlig, men blev för lång. Istället låter han den glida ur händerna och Kuba slår ett inlägg som Lewandowski bara har att nicka in i öppet mål.

83′
Kuba blir utbytt, Perisic kommer in. Precis innan 5-2 kom Bender för Kagawa, som fick ett fint avtackande.

85′
Så mycket individuella misstag på en kväll. Att jag igår trampade av sulan på min högersko känns plötsligt mycket enklare att leva med.

87′
Schweinsteiger är frustrerad. Han sparkar ner Lewandowski och får höra en del, framförallt från Hummels. Lite Barca-Real-vibbar!

89′
Sensationell vändning? Nej, tror inte det, va. Dortmund firar redan!

90′
Matchen är slut. Det finns ingen tvekan längre.

Dortmund är Tysklands bästa lag. Punkt.

Facit: Dortmund var helt överlägsna utan att vara överlägsna. Bayern lyckades att såra motståndarförsvaret och hade fina chanser att göra ytterligare ett mål eller två, men bjuder man på så många stora och avgörande misstag är det ju omöjligt att vinna. Helt otroligt vad Bayern har huvudproblem mot just Dortmund – känns nästan som att spelarna själva byggt upp mästarna till en mardrömsmotståndare, till ett spöke.

Var det någon som sa kringarrangemang?

Tja, jag spanade in ett ganska välbesökt sådan nyss. Med dunkadunk från en scen, öltält, korvgrillning och ett nästan överdrivet antal fanshops. Det var supportrar till Borussia Dortmund som mitt i centrala Berlin värmde upp inför kvällens cupfinal mot Bayern. Ett kringarrangemang av bästa sort, fullt av glada och svartgulklädda människor. I Tyskland.

Det borde väl egentligen inte förvåna någon, men gör tydligen det ändå. Bilden av den tyska fotbollen som fin och ursprunglig, liksom för ren för kringarrangemang, är väldigt tacksam, framförallt för herrarna som själva arrangerade världens förmodligen största:

Det är förtvivlat svårt att slå löjligheten i att tracka ner på människor som ”minsann” varit nere i Tyskland och kommit fram till att kringarrangemang är en bra idé, när den tyska fotbollsboomen faktiskt till mycket stor del bygger på att göra fotbollen mer bekväm och hipp och på så sätt locka modefansen.

Fortuna Düsseldorf är ett mycket bra exempel på just det här, men ett sagolikt dåligt om man som Erik Niva vill bevisa motsatsen. När klubben under nittiotalet spelade i Bundesliga strömmade folket till, men bara om ett storlag var på besök eller om det vankades derby, när enbart det egna laget lockade var det inte särskilt ovanligt att publiksiffran låg runt 10.000 åskådare.

Vändningen för klubben, som under början på 2000-talet låg och guppade ganska långt nere i seriesystemet, kom med en ny splitterny arena och med den eufori som följde hemma-VM 2006. Åskådarantalet har på senare år exploderat, och det är visserligen romantiskt att tro att det handlar om hjärta och smärta i ur och skur, men det ser onekligen mer ut som bekvämlighet och framgång (intressant är också hur den extrema publikökningen i Dortmund på nittiotalet sammanföll med klubbens enorma framgångar).

Majoriteten av fansen som på tisdag ska heja fram Fortuna till vinst mot Hertha (Esprit Arena som tar 54.600 åskådare är utsåld) har inte stått vid klubbens sida i vått och torrt, majoriteten av fansen är på olika sätt ditlockade människor, chamade av att vara en del av något som händer och det går nog att hävda att en stor anledning till att Düsseldorf fått skutan på rätt köl är just dessa gudsförgätna kringarrangemang.

Men nog om det, var det någon som sa cupfinal?

Tja, inte i Sverige åtminstone, för där visas ju inte matchen. Men i Tyskland, där behandlas matchen med köksvantar – så het är den. Det här är den nya tyska fotbollsboomens högtidsstund. En match, 90 minuter, då det ska avgöras vilket lag som verkligen är bäst i Tyskland. Den ”geilste” cupfinalen någonsin, skriver Bild om den ultimata prestigematchen.

Dortmund har fyra raka vinster mot Bayern. En femte vore en fantastisk triumf. Bayern har Champions League i huvudet, vilket självklart är en lysande bortförklaring vid förlust (tyvärr inte lysande nog), men har innan dess en katastrof att undvika. Självklart går det bra att hela tiden hävda att man är nummer ett, men det är verkligen dags att få tyngd bakom orden igen.

Större blir det alltså inte. Men många i Sverige missar alltså festen (och kringarrangemangen…). Så jag tänkte att jag kanske skulle liverapportera här på bloggen. Men alltså bara om ni vill.

Vad säger ni?

En fruktansvärt bitter kväll för Hertha igår.

Hela laget, alla spelare, gjorde en bra insats. Fram till att Fortuna ganska plötsligt kvitterade till 1-1. Då fick vi se vad som verkligen saknats i huvudstan den här säsongen, trots en del gamla Bayern-spelare: det var ingen som tog tag i det, det var ingen som pushade den andre, det var bara en tanke i alla ansikten: ”Nej, inte igen!”

Och självklart slutade det inte med en kvittering, nej.

Herthas anfallare Adrian Ramos, säsongens kanske mest otursförföljde spelare, hade gjort en bra match. Hade varit nära att göra mål två gånger och visat prov på fin teknik och bra blick. Men så fick Düsseldorf frispark och Ramos ville hjälpa till i eget straffområde. En touchad hjässa senare och kolombianen hade gjort mål – i fel nät.

Värst var inte att det såg ut som att han hade svårt att hålla tårarna borta. Värst var att jag inte såg någon (jag kan ha missat) som kom fram till honom, pushade och tröstade honom. Herthas spelare verkar allt för upptagna att gå igenom sina egna privata helveten – att rycka in för någon annan är inte att tänka på.

—

Mycket kul för hemmastarka Düsseldorf nu som tar med sig en bortavinst till avgörandet. Går laget upp kommer det reta gallfeber på Bundesliga, Fortuna är riktigt obehagligt att möta.

—

Nästa Messi var det.

Jo, det är ju så att U17-EM just nu går av stapeln i Slovenien. Det går att se turneringen som ett gott tecken för Tysklands herrar – juniorerna är klara för semifinal mot Polen efter att ha gått rent i gruppen, utan att släppa in ett mål.

Den stora stjärnan är sexton år, heter Max Meyer och spelar till vardags för Schalkes U19-lag. Meyer tvåfotsfintade sig förbi Georgien i öppningsmatchen och igår satte han två mål själv och spelade fram till det sista i 3-0-vinsten mot Frankrike. Framförallt är det väl hans härliga teknik kombinerat med hans ringa längd – 1,69 – som får en att tänka på Messi, men själv tycker han självklart inte om jämförelsen.

Det är ju lite tidigt. Men tja, nu vet ni var ni hörde det först.

Ikväll klockan 20:30 spelas den första kvalmatchen mellan Hertha Berlin och Fortuna Düsseldorf för att avgöra vilket av lagen som får lira i Bundesliga nästa säsong.

Trots att Hertha haft en miserabel vår, med två tränare, en tjatande ex-tränare, hundratals missade chanser och ett gäng riktiga plattmatcher, andas huvudstadslaget optimism inför kvällens match. Otto Rehhagel verkar nyfödd, glädjen är tillbaka och spelarna säger sig vara oerhört taggade.

Och trots att Düsseldorf också haft en smått miserabel vår, under vilken en tabelledning spelats bort och laget bara vunnit 4 matcher av 17, andas även gästerna optimism. Favoritskapet läggs över på Hertha, kvalet ska tas an med glädje, spelarna ska njuta.

Hur ska man då veta varken in eller ut? Vilket lags optimism håller, vilkas förhoppningar är bräckligast?

Tja, det gäller helt enkelt att spana in spektaklet.

Ah, det roliga i att knåpa ihop ett tabelltips. Ah, nederlaget när man måste gå igenom hur det faktiskt var:

1. Dortmund
Mitt tips: 3

”Jag tror att Dortmund kan åka på en och annan mina. Den första utmaningen blir att klara sig utan Lucas Barrios i över en månad. Men kamp om titeln, ett fastnaglande i toppen och bra insatser i Champions League lär vi i alla fulla fall få se.”

Utvärdering: Minan kom framförallt i Champions League, vilket dock, och det får vi inte glömma bort, öppnade för den starka våren. Trots det ett svagt tips, att Dortmund skulle vara ett topplag var klart och tack vare Robert Lewandowski saknade ingen Barrios.

Betyg: 4,5/6 (1 bäst, 6 sämst)

2. Bayern
Mitt tips: 2

”Storstjärnorna kommer att få något mer frihet och det kommer säkert löna sig i många matcher, stämningen i truppen lär också förbättras. Men frågan är om en enkel bastaktik smyckad med fantastisk individuell klass alltid kommer att räcka?”

Utvärdering: Hyfsat mitt i prick, får man ändå säga. I matcherna mot Dortmund blev Bayern, som under säsongen litat lite för mycket på stjärnorna, utmanövrerade av ett lag som inte lämnade något åt slumpen.

Betyg: 1,5/6

3. Schalke
Mitt tips: 7

”Egentligen är jag positiv till utvecklingen i Schalke, jag tror att det på sikt kan bli väldigt bra. Men med lite för stora steg i taget kan det här bli ett mellanår, även om laget kommer utmana om Europa.”

Utvärdering: Här tar jag mig friheten att inte betygsätta mig själv. Att Ralf Rangnick skulle lämna sitt uppdrag på grund av utbrändhet var omöjligt att förutse och när han slängde in handduken låg laget på nionde plats – en mellansäsong såg trolig ut innan Huub Stevens anlände.

Betyg: -

4. Gladbach
Mitt tips: 12

”Men vänta sig för mycket, det ska man inte göra. En plats i mitten känns rätt.”

Utvärdering: Galet fel. Även om jag förespråkade en höjning från föregående säsong och att Lucien Favre skulle få behålla jobbet var det på tok för snålt. Av mig halvt utdömda spelare som Jantschke, Daems, Nordtveit och Neustädter visade sig vara viktiga spelare i ett riktigt topplag.

Betyg: 5,5/6

5. Leverkusen
Mitt tips: 1

”Jag har mer en känsla av att Dutts taktikgnuggande, samt hans sköna (väldigt korrekta) sätt, kommer att hjälpa Leverkusen att både spela fantastisk fotboll och vara framgångsrika.”

Utvärdering: Taktikgnuggandet fick Dutt på kant med viktiga spelare i laget, det bjöds varken på vacker eller särskilt framgångsrik fotboll. I vintras såg det ut att gå framåt, men Leverkusen och Dutt, som fick sparken, visade sig till slut vara ett enda stort missförstånd.

Betyg: 6/6

6. Stuttgart
Mitt tips: 13

Klubben är själv medveten om att det gäller att hålla låg profil inför ligastarten och att det numera gäller att baka lite mindre bullar. En ensiffrig tabellplats, kanske till och med topp sex, är väl något slags mål, men jag tror säsongen blir något tuffare.

Utvärdering: Även här för snål. Mitt tvivlande på Bruno Labbadia visade sig vara felaktigt, men det går att hitta förmildrande omständigheter – innan ett lysande januarifönster låg laget och guppade strax under Europa League-strecket.

Betyg: 5/6

7. Hannover
Mitt tips: 5

Visst kan matcherna i Europa League (om man kvalificerar sig dit) och cupen störa ligaformen, men jag ser inte mycket som talar för att obekväma Hannover ska bli lättare att möta den här säsongen. Klubben är i tabellens EL-land för att stanna.

Utvärdering: En ganska vågad gissning som väntade till sista omgången för att verkligen slå in. Att tabellplatsen inte riktigt stämmer är i det närmaste ointressant, det är kvalificeringen till fortsatt spel i Europa som är viktig.

Betyg: 1,5/6

8. Wolfsburg
Mitt tips: 4

Att Wolfsburg behöver tid för att sätta sig, med ny tränare och en del nya spelare, är klart, men när Magath ritar upp säsongsplanen vill han inte vara bäst när serien börjar, utan på våren, när den slutar.

Utvärdering: En del saker stämmer ju, Wolfsburg tog sju poäng mer under våren än under hösten och var på väg att skaffa sig en bra tabellposition till slut. Men jag överskattade Magath samtidigt som jag underskattade tiden det tog för laget att sätta sig.

Betyg: 4,5/6

9. Bremen
Mitt tips: 16

Eftersom den här säsongen bjuder på ytterligare en plats till Europa hoppas Werder på nya goda tider, men jag förväntar mig en dyster säsong för en av Tysklands mest klassiska klubbar.

Utvärdering: Våren ger mig ganska rätt, men jag måste erkänna att jag missade att ta säsongens öppningsmatch i beaktning. Hade Bremen inte börjat med hemmamatcher mot Kaiserslautern och Freiburg, hade laget aldrig ens varit i närheten av tabelltoppen.

Betyg: 4/6

10. Nürnberg
Mitt tips: 11

Försäsongen har bekräftat att laget fortfarande är intakt. Nürnberg kommer kanske inte göra en lika bra säsong som förra, men klara kontraktet, det tror jag verkligen, och med ganska god marginal till och med.

Utvärdering: Kanske inte det svåraste av tips, men allting stämmer exakt. Det går kanske att argumentera att Nürnberg faktiskt var på väg att drabbas av bottenpanik, men så fort avgrunden började närma sig, började också resultaten komma igen.

Betyg: 1/6

11. Hoffenheim
Mitt tips: 9

Hoffenheim kommer att svaja i år, det är ett som är säkert. Men även blixtra till. Klubben kan bli ett av säsongens utropstecken med frisk, offensiv och aggressiv fotboll, fast längre än till en mittenplats kommer ungdomligheten nog inte räcka.

Utvärdering: Hoffenheims ungdomar började som ett utropstecken, svajade sedan, bytte tränare, svajade lite till, fick en kort formtopp, men till mer än en mittenplats räckte inte ungdomligheten till. Just därför värvar Babbel in rutin till nästa år.

Betyg: 1,5/6

12. Freiburg
Mitt tips: 15

Hur det hela slutar med Cissé, och med Sorg som tränare, är oerhört svårt att förutspå. Men det är med stor sannolikhet inte en lysande säsong som väntar.

Utvärdering: Att laget besitter nog med kompetens för att klara sig kvar i ligan, så långt var jag med. Men att laget skulle nå målet genom att sparka Sorg och sälja Cissé, det var jag inte alls med på. Nye tränaren Christian Streich är en fantastisk överraskning.

Betyg: 4/6

13. Mainz
Mitt tips: 10

Ett mellanår i ligan känns inte långt borta, med tanke på allt det nya klubben måste vänja sig med: spelare, arena och cupspel. Men att åka ur är inte längre att tänka på.

Utvärdering: Ett mellanår blev det, med riktig närhet varken till toppen eller botten. Ett år då Mainz lärt sig oerhört mycket (framförallt den lite för experimentglade Thomas Tuchel). Även här spelar inte själva placeringen så stor roll, tipset är på det stora hela korrekt.

Betyg: 2/6

14. Augsburg
Mitt tips: 17

Just därför kommer Augsburg att åka ur: för att man för det första inte har en tillräckligt bra trupp, men också för att det inte vore hela världen.

Utvärdering: Fel, fel, fel! Just för att det inte var hela världen, just för vi-mot-världen-känslan – just därför spelar Augsburg Bundesliga även nästa säsong.

Betyg: 5,5/6

15. Hamburg
Mitt tips: 6

Jag har en känsla av att HSV äntligen är på väg framåt, även om man ska låta det ta den tid som behövs.

Utvärdering: Jag har en känsla av att jag hade fel. Nu kanske det – trots att jag har väldigt svårt för Thorsten Fink – visar sig vara ett steg tillbaka och två steg framåt, men min bedömning var helt enkelt, sett till den här säsongen, rejält felaktig.

Betyg: 5,5/6

16. Hertha
Mitt tips: 14

Jag tror dock att Hertha kommer att få det tufft, men att laget är rustat med tillräckligt många vinnartyper för att gå segrande ur en bottenstrid.

Utvärdering: Det går att konstatera att det enda som saknas för att tipset ska stämma är att vinnartyperna, som Hertha skadade fram på nio, också håller i kvalet mot Düsseldorf. Dessutom var Markus Babbel-affären svår att förutse.

Betyg: 4/6

17. Köln
Mitt tips: 8

Istället för att ses som klubben som är omöjlig att leda, kan Köln med Solbakken äntligen realisera all sin potential. Kanske inte redan den här säsongen, men jag tror vi kommer att få se ett steg i rätt riktning.

Utvärdering: Även om jag redan haft galet fel några gånger tar det här ändå priset. Solbakken cementerade uppfattning att Köln är en kaosklubb utan dess like, här togs inte ett enda litet myrsteg i rätt riktning.

Betyg: 6/6

18. Kaiserslautern
Mitt tips: 18

Förra säsongen hängde man kvar, men det var knappt och jag tror inte Kaiserslautern orkar att göra om det.

Utvärdering: Kanske det bästa tipset, som egentligen visade sig riktigt från dag ett. Kaiserslautern var inte ens nära att räcka till och visade aldrig upp någon oupptäckt potential.

Betyg: 1/6

—

Jag får mitt genomsnittsbetyg till: 3,70.

Går vi igenom kickers poängsnitt, finns det bara en spelare som den här säsongen slutar på samma snitt: Hamburgs Paolo Guerrero. Passar ju perfekt. Ojämn, men begåvad spelare, som blandad fina insatser med hjärnsläpp.

Haha.

Härligt tidigt, innan spekulationer och mediaönskningar kan göra allt lite besvärligare, presenterade idag Joachim Löw Tysklands EM-trupp.

Det är ännu inte den definitiva, det ska sägas, men den svarar på ganska många frågor, det gör den. 27 spelare – fyra måste alltså lämna innan turneringen startar – är uttagna till en rörig förbedelse: Dortmunds spelare kommer släntra in något senare, Real Madrids ännu något senare och Bayerns allra, allra sist.

Målvakter:
Manuel Neuer (Bayern)
Tim Wiese (Bremen, nästa säsong Hoffenheim)
Ron-Robert Zieler (Hannover)
Marc-André ter Stegen (Gladbach)

Neuer är klar förstemålvakt, men innan han anländer kommer en tuff kamp avgöra vem det är som måste bort. Förmodligen blir det ter Stegen, som ännu inte har gjort någon landskamp, men med Löw vet man aldrig. Fast skränet från en petad Wiese, precis innan ett EM, det vill han nog inte höra.

Försvarare:
Philipp Lahm (Bayern)
Holger Badstuber (Bayern)
Jerome Boateng (Bayern)
Mats Hummels (Dortmund)
Marcel Schmelzer (Dortmund)
Per Mertesacker (Arsenal)
Benedikt Höwedes (Schalke)

Här hittar vi Löws stora problem: ytterbackspositionerna. Dennis Aogo och Christian Träsch har inte gjort tillräckligt bra ifrån sig för att vara med, medan jag fortfarande inte ser Schmelzer som redo att lira i Tysklands startelva. Det lutar väl åt att Boateng eller Höwedes får spela till höger. Starkast i mina ögon hade annars en fortsättning på experimentet med trebackslinje varit (då med Lahm högre upp i banan). Badstuber, Boateng och Hummels vore ett ruggigt starkt försvar: snabbt, kraftfullt, spel- och nickstarkt.

Mittfältare:
Bastian Schweinsteiger (Bayern)
Toni Kroos (Bayern)
Thomas Müller (Bayern München)
Ilkay Gündogan (Dortmund)
Sven Bender (Dortmund)
Mario Götze (Dortmund)
Marco Reus (Gladbach, nästa säsong Dortmund)
André Schürrle (Leverkusen)
Lars Bender (Leverkusen)
Sami Khedira (Real Madrid)
Mesut Özil (Real Madrid)
Julian Draxler (Schalke)
Lukas Podolski (Köln, nästa säsong Arsenal)

Om vi utgår ifrån att en av målvakterna försvinner, medan både försvaret och anfallet (som vi kommer till) verkar klart, ser det onekligen ut som att tre mittfältare kommer att få lämna innan mästerskapet startar. Förste kandidat lär vara artonårige Julian Draxler: talangfull som få, men det känns som att hans uttagning går att sortera in under ”se och lära”.

Sedan blir det svårare, inte minst för att Löw menade att Lars Bender också skulle kunna spela i backlinjen. Så som jag ser det tampas Lars med tvillingbrorsan Sven, samt Ilkay Gündogan och André Schürrle om två platser. Hursomhelst kommer det slutgiltiga mittfältet vara av yppersta världsklass, det är ett som är säkert.

Anfallare:
Miroslav Klose (Lazio)
Mario Gomez (Bayern)
Cacau (Stuttgart)

Ingen Patrick Helmes, ingen Stefan Kießling, ingen Mike Hanke. Inte ens en Kevin Kuranyi. Nej, Löw vill inte experimentera och lämnar också en intressant förklaring till varför Cacau och inte Helmes är med: den senare är mer av en kontringsspelare, och Tyskland ämnar att dominera spelet. Mynnar inte dominansen ut i mål, är Cacau den bättre inhopparen att slänga in mot ett samlat försvar.

—

Med den här truppen i ryggen, och med mina kommentarer i åtanke, skulle min startelva se ut på följande sätt (3-4-1-2):

Neuer
Boateng – Hummels – Badstuber
Müller – Kroos – Schweinsteiger – Lahm
Götze – Özil
Klose

Khedira skulle kunna knuffa ut en matchotränad Götze ur startelvan (Kroos skulle då flytta upp ett snäpp i banan). Reus (eller möjligtvis då Schürrle) skulle kunna spela på Müllers position, uppbackad av den starke och snabbe Boateng.

Systemet prövades mot Ukraina, men då med Träsch och Aogo på kanterna, vilket inte riktigt gick hem. Men när alla spelare är med, ser det faktiskt strålande ut.

Eller hur?

…att i slutet av säsongen bli snuvad på allt, när man när den började trodde på det mesta.
Köln gick in i hösten 2011 med optimism. Med Volker Finke, högst delaktig i att sätta Freiburg på den tyska fotbollskartan, som sportchef och Champions League-räven Ståle Solbakken som tränare. Det var inte fråga om att vara rädd om arslet och titta neråt i tabellen, det var snarare order om att sätta på solglasögonen – framtiden skulle ju vara ljus.

Nu är nästan inget kvar. Nu är nästan ingen kvar. Hoppet är borta, Finke är borta, Solbakken är borta. Till och med Lukas Podolski och klubbens president Wolfgang Overath är borta. Och efter dagens storförlust mot Bayern vet ingen vad som ska hända, hur det hela kommer att fortsätta. Det som började med drömmar om Europa, slutar med 2. Bundesliga.

bild från bild.de

…att klara sig kvar, med samma fula metoder som var nära att förstöra allt.
Berlin glädjer sig enormt. Huvudstadslaget har ett kval att spela, kan fortfarande – trots allt, allt, allt – spela Bundesliga nästa år. Men det finns ändå den där lilla, lilla saken, som alla menar inte spelar någon roll, men som ändå gnager lite: idag var det Hertha som filmade till sig fördelar.

Efter att Igor de Camargo skådespelade Gladbach vidare i cupen var Hertha ett slaget lag, ett brutet lag. Idag gav man tillbaka med samma mynt. Två fina teaterinsatser av Peter Niemeyer och Levan Kobiashvili fick Ryan Babel utvisad vid ställningen 1-0, och trots (eller kanske just därför) att det blev spännande i slutet, var det här numerära överläget mycket viktigt för att Hertha kunde vinna matchen mot den babblande ex-tränaren Markus Babbel med 3-1.

Till sist är det verkligen bara resulatet som räknas. Och hur och varför?

Vem bryr sig!

…och att lida, även för det bästa av resultat.
Efter att ha förlorat ett vad var det bara att ge sig iväg, för två veckor sedan lämnade schweizaren Sedar Piller sitt hem för att till fots ta sig till favoritklubben Dortmunds hemmaarena. Inte helt fel, var tanken, att kombinera mästarfesten med den egna födelsedagen.

Och trots regn, trots monsterblåsor och uppsvällda fötter: efter 600 km gångväg kom idag Piller fram. Jürgen Klopp hade via tv-programmet Zeiglers wunderbare Welt des Fußballs fixat biljetter till den tappra supportern, som fick se hur Dortmund körde över Freiburg och blev Bundesligas bästa mästare genom tiderna – åtminstone om vi mäter med inspelade poäng.

Då gjorde det verkligen ingenting att rivalens superstjärna Klaas-Jan Huntelaar blev säsongens skytte- och poängkung (29 mål, 13 assist). Inte ett dugg.

—

Så här slutade Bundesliga 2011/12:

1. Dortmund
2. Bayern
3. Schalke
———
4. Gladbach
———
5. Leverkusen
6. Stuttgart
7. Hannover
———
8. Wolfsburg
9. Bremen
10. Nürnberg
11. Hoffenheim
12. Freiburg
13. Mainz
14. Augsburg
15. Hamburg
———
16. Hertha
———
17. Köln
18. Kaiserslautern

—

Tack för den här säsongen!